I dom den 27 september 2022 dömde Svea hovrätt E.B. för misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB (5 tillfällen), grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket BrB (4 tillfällen), olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § första stycket BrB (3 tillfällen), olaga hot enligt 4 kap. 5 § första stycket BrB (2 tillfällen), grovt olaga hot enligt 4 kap. 5 § andra stycket BrB, våldtäkt mot barn enligt 6 kap. 4 § första stycket BrB (7 tillfällen) och sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 § första stycket BrB. Påföljden bestämdes till fängelse 8 år. E.B. ålades att betala skadestånd till sex målsägande.

Sedan HD beslutat att inte meddela prövningstillstånd, vann hovrättens dom laga kraft.

Högsta domstolen

E.B. ansökte om resning och yrkade att han skulle frikännas från ansvar för de brott som han hade dömts för och att de enskilda anspråken skulle ogillas.

E.B. klagade vidare över domvilla och yrkade att hovrättens dom skulle undanröjas.

Han yrkade dessutom att HD skulle förordna att vidare verkställighet av hovrättens dom inte fick ske.

Riksåklagaren motsatte sig att E.B:s ansökan om resning beviljades. Detsamma gällde i fråga om hans klagan över domvilla.

Målsägandena förelades att yttra sig om ansökningarna.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Johanna Siesing, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

Punkterna 1–6 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1–7 i HD:s skäl.

Rättslig reglering angående åklagarjäv

7. Av 1 kap. 9 § RF framgår att domstolar och myndigheter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet (den s.k. objektivitetsprincipen).

8. När det gäller förundersökningen är åklagarens plikt att vara objektiv fastställd genom 23 kap. 4 § RB. Där framgår det att vid förundersökningen ska undersökningsledaren och den som biträder honom eller henne söka efter, ta till vara och beakta omständigheter och bevis som talar såväl till den misstänktes fördel som till hans eller hennes nackdel.

9. Av 1 a § förundersökningskungörelsen (1947:984) framgår att undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet.

10. Enligt 45 kap. 3 a § RB ska åklagaren eller den som biträder honom eller henne bedriva sitt arbete objektivt även efter det att åtal har väckts.

11. Bestämmelser om åklagarjäv finns i 7 kap. 6 § RB. Av första stycket framgår att om det för åklagare beträffande visst brott finns omständighet som skulle utgöra jäv mot domare, får han eller hon inte ta befattning med förundersökning, åtal för brottet eller annan åtgärd enligt rättegångsbalken. Detsamma gäller vid fullgörandet av andra åklagaruppgifter.

12. Av andra stycket i nämnda bestämmelse framgår dock att jäv mot åklagare inte får grundas på åtgärder som åklagaren vidtagit i tjänsten eller på gärning som har förövats mot åklagaren i eller för hans eller hennes tjänst (s.k. vederdelomannajäv). Det innebär att den som är missnöjd med en åklagares handläggning inte kan få åklagaren utbytt genom att anmäla jäv eller genom att anmäla åklagaren till riksåklagaren eller till justitieombudsmannen (se Gunnel Lindberg, Rättegångsbalken (Lexino 2020-12-01, JUNO) kommentaren till 7 kap. 6 § under 2.1. Jävsgrunderna).

13. Jävsregeln för åklagare omfattar inte heller den jävsgrund för domare som innebär att en domare inte får ta befattning med ett mål som han eller hon har hanterat i en annan instans eller vid en annan myndighet (4 kap. 13 § p. 7 RB), se NJA 1992 C 119.

14. En tredje skillnad är att utrymmet är betydligt större för en åklagare än för en domare att i brådskande fall vidta åtgärder, trots att han eller hon är jävig (7 kap. 6 § tredje stycket jämförd med 4 kap. 15 § första stycket RB).

15. Slutligen finns det inte någon formell regel som ålägger en åklagare att självmant anmäla att det kan föreligga jäv mot honom eller henne (jfr 4 kap. 14 § första stycket RB angående domares skyldighet att göra detta).

16. Av 7 kap. 6 § fjärde stycket RB framgår att en fråga om jäv mot åklagare prövas av en överåklagare. En domstol får alltså inte pröva en fråga om jäv mot åklagare och inte heller avvisa ett åtal enligt 45 kap. 8 § RB av det skälet att åklagaren är jävig (se prop. 1987/88:23 s. 7). Jävsfrågan kan dock bli bedömd i domstol om den tilltalade senare ansöker om resning med stöd av 58 kap. 2 § 2 RB.

Rättslig reglering angående domarjäv

Punkterna 17–22 överensstämmer i huvudsak med punkterna 15–20 i HD:s skäl.

Jäv på grund av anställningsförhållanden

23. I rättspraxis har jäv i några fall ansetts föreligga när en domare har eller har fått en anställning hos någon som uppträder som part i målet. Jäv ska dock inte anses föreligga i varje sådant fall. Vid bedömningen av om jäv föreligger på grund av själva anställningsförhållandet måste det göras en prövning av i vilken mån förhållandena i det enskilda fallet är ägnade att rubba förtroendet för domarens opartiskhet och oberoende. (Se ”Tekniska rådets jäv” p. 11 med hänvisning till ”Adjungerade ledamotens jäv” p. 22, RÅ 2009 ref. 8, HFD 2011 ref. 15 och HFD 2020 ref. 16 p. 19.)

24. En domares tidigare anställning hos part kan i vissa fall medföra att domaren är jävig enligt generalklausulen. På samma sätt som vid en pågående eller framtida anställning måste det vid bedömningen av om jäv föreligger göras en prövning av i vilken mån förhållandena i det enskilda fallet är ägnade att rubba förtroendet för domarens opartiskhet och oberoende. (Se ”Tekniska rådets jäv” p. 12.)

25. Vid bedömningen av om det föreligger jäv enligt generalklausulen på grund av en tidigare anställning har det betydelse främst vilken beröring domaren haft med saken i sin tidigare anställning. Av betydelse kan också vara bl.a. vilken tid som förflutit sedan anställningen upphörde, domarens position hos den tidigare arbetsgivaren, den tid som anställningen varat, den tidigare arbetsgivarens storlek och interna organisation samt vilka band som består mellan domaren och den tidigare arbetsplatsen. (Se ”Tekniska rådets jäv” p. 13 och jfr Piersack v. Belgium, 1 October 1982, Series A no. 53, Paunovic´ v. Serbia, no. 54574/07, 3 December 2019 och Walston v. Norway [dec.], no 37372/97, 11 December 2001.)

26. När det gäller en tidigare anställning som advokat på en advokatbyrå bör även den omständigheten att den förutvarande advokaten kan ha ekonomisk anknytning till anställningsbyrån efter anställningens upphörande beaktas. Den förutvarande advokaten kan nämligen ha kvarstående fordringar på anställningsbyrån och kan också i vissa fall efter anställningens upphörande uppbära ersättningar såsom arvodesdelar eller tantiem beräknat på årsvinst och därför deltaga i avräkningsförfarande med anställningsbyrån under flera år.

27. En förutvarande advokat torde också under en tid av 10 år (jfr NJA 2000 s. 137) efter anställningens upphörande, dvs. den sista dag då uppdrag utförts antingen av den förutvarande advokaten själv, eller av annan jurist vid byrån, ansvara för skadeståndskrav som pga. sådant uppdrag kan komma att riktas mot anställningsbyrån.

28. Sammanfattningsvis kan sägas att vid bedömningen av om det föreligger jäv enligt generalklausulen måste man alltid ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Omständigheter av betydelse för en jävsfråga kan variera i styrka, t.ex. när det gäller kvantitet eller kvalitet eller när det gäller hur långt tillbaka i tiden något ligger. Det kan också vara så att två eller flera omständigheter samverkar eller att vissa omständigheter upphäver andra som annars kan vara jävsgrundande. (Se Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken (JUNO Version 95) kommentaren till 4 kap. 13 § under Punkten 10 – Generalklausulen.)

Jäv som resningsgrund

29. Enligt 58 kap. 2 § 2 RB får resning beviljas till förmån för den tilltalade om någon lagfaren domare eller åklagaren har varit jävig och det inte är uppenbart att jävet har saknat betydelse för målets utgång.

30. För att jäv ska föranleda resning behöver det alltså inte göras ens antagligt att jävet har påverkat utgången. Det är tillräckligt att det inte framstår som uppenbart att jävet har saknat betydelse för målets utgång. (Prop. 1987/88:23 s. 11 ff.)

31. För en åklagare anses bestämmelsen kunna bli tillämplig oavsett när under handläggningen som åklagaren har agerat. Eftersom åklagarens beslut under förundersökningen angående utredningsåtgärder och beslut att väcka åtal kan ha stor betydelse för slutresultatet av utredningen kan jäv föreligga för en åklagare även om denne inte uppträder under huvudförhandlingen. Om en åklagare blir varse jävet och avträder tidigt under förundersökningen kan jävet sannolikt inte anses ha haft någon betydelse för målets utgång. (Se Christer Thornefors, Rättegångsbalken (Lexino 2021-10-01, JUNO) kommentaren till 58 kap. 2 § under 2.3.3. Åklagare.)

32. Beviljas resning ska rätten samtidigt förordna att målet åter ska tas upp vid den domstol som sist dömt i målet. Om resning beviljas i tvistemål eller i brottmål till den tilltalades förmån och saken är uppenbar, får dock rätten omedelbart ändra domen. (Se 58 kap. 7 § RB.)

Det har förelegat jäv i detta fall

Utgångspunkter för bedömningen

33. Det finns inget i målet som tyder på att kammaråklagare C.N. varit jävig enligt någon av punkterna 1–9 i 4 kap. 13 § RB. Frågan är om det förelegat jäv enligt punkten 10 i nämnda bestämmelse; dvs. om det förelegat någon annan särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hennes opartiskhet och oberoende i målet (jfr p. 20–21).

34. Annat har inte framkommit än att C.N. anställdes som advokat på advokatbyrån R.L. AB i september 2019 och att hon avslutade sin anställning i samband med att hon utträdde ur advokatsamfundet i december samma år. När C.N. anställdes av advokatbyrån hade förundersökning mot E.B. pågått under ca ett och ett halvt år och R.L. var förordnad som målsägandebiträde för NN7. Det finns inget i utredningen som ger stöd för att C.N. på något sätt tog befattning med E.B:s ärende under sin anställning på advokatbyrån.

35. I augusti 2020 lades samtliga förundersökningar mot E.B. ned. Omkring årsskiftet 2020/2021 återupptog C.N. förundersökningarna då hon börjat arbeta som åklagare på City åklagarkammare i Stockholm. R.L. förordnades i samband med detta på nytt som målsägandebiträde för NN7.

Bedömningen i denna del

36. Förundersökning mot E.B., där R.L. var förordnad som målsägandebiträde för NN7 hade pågått under lång tid när C.N. anställdes på advokatbyrån R.L. AB. Brottsligheten E.B. var misstänkt för var allvarlig och omfattande. Advokatbyrån hade relativt få anställda.

37. C.N. återupptog förundersökningarna mot E.B. kort tid efter att de lagts ned av annan åklagare och förhållandevis kort tid efter det att hon avslutat sin anställning på advokatbyrån. Efter återupptagandet av förundersökningen förordnades R.L. på nytt som målsägandebiträde för NN7. C.N. var förundersökningsledare under närmare ett år och fattade under den tiden flertalet beslut ensam.

38. Vid en samlad bedömning, och då även med beaktande av att ekonomisk anknytning kan föreligga eller kan komma att föreligga mellan en advokatbyrå och en tidigare anställd advokat, får en misstanke om att C.N. hyst lojalitet mot sin tidigare chef och målsäganden anses ha fog för sig. Med ett objektivt betraktelsesätt får det alltså anses föreligga sådana omständigheter som rubbar förtroendet för C.N:s opartiskhet och oberoende.

39. Slutsatsen blir alltså att det förelegat jäv för C.N. enligt 7 kap. 6 § och 4 kap. 13 § 10 RB. – – –

Det jäv som förelegat medför att ansökan om resning ska beviljas

40. Med hänsyn till omständigheterna som grundar jäv i förevarande fall är det inte uppenbart att jävet saknat betydelse för målets utgång. Grund för resning enligt 58 kap. 2 § 2 RB föreligger därmed.

41. Riksåklagaren har invänt att resning inte bör beviljas eftersom både riksåklagaren och HD prövat frågan om åklagarna varit jäviga och något nytt därefter inte tillkommit. Högsta domstolen noterar att riksåklagaren, utan närmare motivering, har delat överåklagare vid utvecklingscentrums bedömning att C.N. – – – inte varit jävig. Vid tiden för överåklagarens bedömning synes dock inte jäv på grund av C.N:s tidigare anställning på advokatbyrån ha varit föremål för prövning. Oaktat det så medför inte en jävsprövning av riksåklagaren att HD är förhindrad att bevilja resning i målet. Den omständigheten att HD inte meddelat prövningstillstånd i målet och avsaknad av nya omständigheter därefter medför inte heller hinder för resning (jfr NJA 1998 s. 148).

42. Ansökningen om resning ska därför bifallas med stöd av 58 kap. 2 § 2 RB i fråga om ansvar för de gärningar hovrätten dömt E.B. för, skadestånd till målsägandena, påföljd och avgift till brottsofferfonden. Målet ska i dessa delar på nytt tas upp i hovrätten där frågan om målets fortsatta handläggning får besvaras.

43. HD finner inte skäl att besluta om inhibition av straffverkställigheten.

HD:S AVGÖRANDE

HD bifaller E.B:s ansökan om resning av Svea hovrätts dom i mål – – – i fråga om ansvar för de gärningar han dömts för, skadestånd till målsägandena, påföljd och avgift till brottsofferfonden.

Målet ska i de resta delarna på nytt tas upp av hovrätten.

Sekretessbestämmelserna i 35 kap. 12 § och 21 kap. 3 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska fortsätta att vara tillämpliga på uppgifterna i partsbilagorna till detta beslut.

HD (justitieråden Anders Eka, Agneta Bäcklund, Petter Asp, referent, Malin Bonthron och Jonas Malmberg) meddelade den 19 juni 2024 följande beslut.

SKÄL

Bakgrund

1. E.B. dömdes i mars 2022 av Stockholms tingsrätt för misshandel vid fyra tillfällen, grov misshandel vid två tillfällen, olaga frihetsberövande vid tre tillfällen, olaga hot vid två tillfällen, grovt olaga hot, våldtäkt mot barn vid sex tillfällen samt sexuellt ofredande. Påföljden bestämdes till fängelse i sex år. E.B. förpliktades även att betala skadestånd till flera av målsägandena.

2. Svea hovrätt ändrade tingsrättens dom på så sätt att E.B. dömdes för ytterligare ett fall av våldtäkt mot barn, två fall av grov misshandel samt misshandel. Påföljden skärptes till fängelse i åtta år. E.B. förpliktades även att betala skadestånd till ytterligare en målsägande.

3. E.B. överklagade hovrättens dom till HD som inte beviljade prövningstillstånd.

4. E.B. har nu ansökt om resning och klagat över domvilla.

5. Som grund för resningsansökan har E.B. anfört i huvudsak följande. C.N. arbetade under hösten 2019 som advokat på Advokatbyrån R.L. AB. Under denna tid bedrevs förundersökning mot honom. R.L. var förordnad som målsägandebiträde för en av målsägandena. Samtliga förundersökningar mot honom lades ned i augusti 2020. I december samma år återupptogs förundersökningarna efter beslut av C.N., som då hade börjat arbeta som åklagare. R.L. förordnades på nytt som målsägandebiträde för samma målsägande. C.N. har också utfört arbete för en annan advokatbyrå som, genom en av de advokater som arbetar på byrån, företrädde en annan av målsägandena.

6. Mot denna bakgrund och med beaktande av att båda advokatbyråerna tydligt är inriktade mot att företräda brottsoffer samt att R.L. nyligen varit C.N:s chef anser E.B. att C.N. omöjligen har kunnat förhålla sig objektiv i processen. C.N. har därför varit jävig att ta befattning med förundersökningarna, väcka åtal samt vidta andra åtgärder enligt rättegångsbalken mot honom.

7. Riksåklagaren har anfört att frågan om jäv redan prövats av både riksåklagaren och HD. Eftersom E.B. inte lagt fram några nya omständigheter anser riksåklagaren att E.B:s ansökan ska avslås.

Frågan i HD

8. Frågan i HD är främst om åklagaren i målet varit jävig och om detta gör att det finns skäl för resning.

Jäv som resningsgrund

9. Resning får beviljas till förmån för den tilltalade om någon lagfaren domare eller åklagaren har varit jävig och det inte är uppenbart att jävet har saknat betydelse för målets utgång (se 58 kap. 2 § 2 RB). I bestämmelsen likställs alltså domare och åklagare.

!0. För att jäv ska föranleda resning behöver det inte göras antagligt att jävet har påverkat utgången. Det är i stället, vilket framgår direkt av lagtexten, tillräckligt att det inte är uppenbart att jävet har saknat betydelse för målets utgång.

11. Beviljas resning ska rätten samtidigt förordna att målet åter ska tas upp vid den domstol som sist dömt i målet. Om resning beviljas i tvistemål eller i brottmål till den tilltalades förmån och saken är uppenbar, får dock rätten omedelbart ändra domen. (Se 58 kap. 7 § RB.)

Om åklagarjäv

12. Bestämmelser om åklagarjäv finns i 7 kap. 6 § RB. Av första stycket framgår att om det för åklagare beträffande visst brott finns någon omständighet som skulle utgöra jäv mot domare, får han eller hon inte ta befattning med förundersökning, åtal för brottet eller annan åtgärd enligt rättegångsbalken. Detsamma gäller vid fullgörandet av andra åklagaruppgifter.

13. I andra stycket anges att jäv avseende åklagare inte får grundas på en åtgärd som en åklagare vidtagit på tjänstens vägnar eller en gärning som förövats mot honom eller henne i eller för hans eller hennes tjänst. Av tredje stycket följer att också en jävig åklagare får vidta åtgärder som inte utan fara kan uppskjutas. I dessa delar skiljer sig reglerna beträffande åklagare från dem som gäller för domare.

14. Av fjärde stycket framgår att en fråga om jäv mot åklagare prövas av en överåklagare. En domstol får inte i den ordinarie processen pröva en fråga om jäv mot åklagare och inte heller avvisa ett åtal enligt 45 kap. 8 § RB av det skälet att åklagaren är jävig (se prop. 1987/88:23 s. 7). Jävsfrågan kan däremot bli bedömd av domstol om den tilltalade ansöker om resning med stöd av 58 kap. 2 § 2 RB.

Om domarjäv

Den rättsliga regleringen m.m.

15. Bestämmelserna om domarjäv, vilka alltså i huvudsak ska tillämpas även vid bedömningen av om åklagarjäv föreligger, finns i 4 kap. 13 § RB.

16. I punkterna 1–9 finns en uppräkning av vissa mer konkreta omständigheter som medför att en domare är jävig att handlägga ett mål.

17. Därutöver anges i den s.k. generalklausulen i punkten 10 att en domare är jävig om det annars föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans eller hennes opartiskhet i målet. Även om generalklausulen enligt sin ordalydelse handlar om partiskhet har den tolkats på så sätt att den omfattar även annan särskild omständighet som inverkar på domarens oberoende eller oavhängighet i målet (se bl.a. ”Pirate Bay-målet” NJA 2010 s. 274 p. 4, ”Adjungerade ledamotens jäv” NJA 2014 s. 482 p. 10 och ”Tekniska rådets jäv” NJA 2022 s. 905 p. 8).

18. Prövningen av om jäv föreligger enligt generalklausulen avser inte bara domarens egen inställning till målet och parterna. Att domaren faktiskt är opartisk och oberoende är därför inte tillräckligt för att han eller hon ska anses vara ojävig. Omvänt är det, för att jäv ska föreligga, inte tillräckligt att en part saknar förtroende för domaren. Det måste också finnas en rimlig grund för partens åsikt att domaren inte är opartisk eller oberoende. Så kan vara fallet om det – med ett objektivt betraktelsesätt – föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för domarens opartiskhet eller oberoende. (Se ”Tekniska rådets jäv” p. 9 med hänvisningar.)

19. HD har uttalat att syftet med bestämmelserna om domarjäv är att skydda rättskipningens objektiva handhavande och att säkerställa allmänhetens förtroende för domstolarna genom att utesluta domare från handläggningen av mål i vilket hans eller hennes förhållande till någon av parterna eller saken är sådant att det kan innebära fara för partiskhet. (Se ”Tekniska rådets jäv” p. 6.)

20. Reglerna om jäv ska tolkas och tillämpas i ljuset av bestämmelserna om grundläggande fri- och rättigheter, av vilka bl.a. följer att var och en har rätt att få sin sak prövad av en opartisk och oberoende domstol (se t.ex. ”Tekniska rådets jäv” p. 6; jfr bl.a. 2 kap. 11 § RF och artikel 6 i Europakonventionen).

Särskilt om jäv på grund av anställningsförhållanden

21. I rättspraxis har i några fall prövats om jäv förelegat när en domare har, har haft eller har fått en anställning hos någon som uppträder som part i målet. Vid bedömningen av om jäv föreligger på grund av själva anställningsförhållandet måste det göras en prövning av i vilken mån förhållandena i det enskilda fallet är ägnade att rubba förtroendet för domarens opartiskhet och oberoende. (Se ”Tekniska rådets jäv” p. 11 och 12 med hänvisning till ”Adjungerade ledamotens jäv” p. 22, RÅ 2009 ref. 8, HFD 2011 ref. 15 och HFD 2020 ref. 16 p. 19.)

22. Vid bedömningen av om det föreligger jäv enligt generalklausulen på grund av en tidigare anställning har det betydelse främst vilken kontakt domaren haft med saken i anställningen. Av betydelse är också bl.a. vilken tid som förflutit sedan anställningen upphörde, domarens position hos den tidigare arbetsgivaren, den tid som anställningen varat, den tidigare arbetsgivarens storlek och interna organisation samt vilka band som består mellan domaren och den tidigare arbetsplatsen. (Se ”Tekniska rådets jäv” p. 13 med vidare hänvisning till Piersack v. Belgium, 1 October 1982, Series A no. 53, Paunovic´ v. Serbia, no. 54574/07, 3 December 2019 och Walston v. Norway [dec.], no 37372/97, 11 December 2001.)

23. De omständigheter som har betydelse för en jävsfråga kan variera i styrka. Det blir särskilt tydligt när det gäller tidsmässiga faktorer – exempelvis under hur lång tid domaren, i ett tidigare skede, har varit anställd hos en part eller hur lång tid som gått sedan anställningen upphörde – men omständigheterna kan variera i styrka också i andra hänseenden.

Hur bör man se på frågan om resning vid åklagarjäv?

24. Som nämnts (se p. 12 och 15) är bestämmelserna om domarjäv i 4 kap. 13 § RB i huvudsak tillämpliga även vid bedömningen av om åklagarjäv föreligger. I de situationer där samma jävsgrund gäller för både domare och åklagare kan rättspraxis beträffande domare ge vägledning, låt vara att man måste beakta de olika roller som domare och åklagare har inom ramen för ett rättslig förfarande.

25. En åklagare beslutar inte om utgången i ett mål på det sätt som en domare gör. Det skulle kunna tala för att frågan om resning på grund av jäv bör bedömas mer restriktivt när det gäller en åklagare än när det gäller en domare, både i frågan huruvida jäv föreligger och, kanske framför allt, om det är uppenbart att jävet saknat betydelse för utgången.

26. För åklagare gäller en i flera bestämmelser uttryckligen angiven objektivitetsplikt. Vid förundersökningen ska undersökningsledaren och den som biträder honom eller henne söka efter, ta till vara och beakta omständigheter och bevis som talar såväl till den misstänktes fördel som till hans eller hennes nackdel. Och åklagaren och den som biträder honom eller henne ska bedriva sitt arbete objektivt även efter det att åtal har väckts. (Se 23 kap. 4 § och 45 kap. 3 a § RB, jfr även t.ex. 20 kap. 2 § tredje stycket.)

27. Kravet på objektivitet ska ses bl.a. mot bakgrund av att domstolen i många avseenden är beroende av att det material som läggs fram i målet ger en rättvis bild av vad som kommit fram i utredningen vilket i sin tur kan vara beroende av de direktiv som åklagaren ger under förundersökningen. I den juridiska litteraturen har uttalats att jäv kan föreligga för en åklagare även om han eller hon inte uppträder under huvudförhandlingen eftersom åklagarens beslut under förundersökningen, angående utredningsåtgärder och beslut att väcka åtal, kan ha stor betydelse för utfallet (se Christer Thornefors, Rättegångsbalken, Lexino 2021-10-01, JUNO, kommentaren till 58 kap. 2 §, avsnitt 2.3.3).

28. Det sagda innebär inte att de skillnader som finns mellan åklagarrollen och domarrollen nödvändigtvis saknar betydelse vid jävsbedömningen, men det gör att skillnaden mellan de båda rollerna trots allt inte är så stor.

29. I den aktuella resningsbestämmelsen ställs det inte upp något krav på att de omständigheter som åberopas ska vara nya i förhållande till vad som förekommit tidigare. På så sätt skiljer sig bestämmelsen i 58 kap. 2 § 2 från den i punkten 4 om nya omständigheter och nya bevis. Det kan anmärkas att det när det gäller frågan om en åklagare är jävig över huvud taget inte finns några möjligheter att få den prövad av domstol inom ramen för den ordinarie processen (se p. 14). Till det kommer att ett bevis eller en omständighet som har åberopats först i ett överklagande till HD – där prövningstillstånd inte har beviljats – är att anse som nytt när resning senare söks med stöd av 58 kap. 2 § första stycket 4 (se NJA 1998 s. 148). Det är alltså inte så att det som förs fram i en begäran om prövningstillstånd utgör material som vid en senare resningsansökan ska anses redan ha åberopats.

Bedömningen i detta fall

30. Det förhållandet att jävsfrågan har prövats inom Åklagarmyndigheten och att den åberopats inför tillståndsprövningen i HD innebär inte att E.B:s ansökan om resning inte ska prövas fullt ut (jfr p. 7 och 29).

31. C.N. var under hösten 2019 anställd på Advokatbyrån R.L. AB. Under denna tid pågick en förundersökning mot E.B. i vilken R.L. var förordnad som målsägandebiträde. Ungefär ett år efter att C.N. slutade på byrån återupptogs den tidigare nedlagda förundersökningen med henne som förundersökningsledare. R.L. förordnades då åter som målsägandebiträde för samma målsägande. Frågan är om dessa förhållanden kan anses innebära att C.N. varit jävig med tillämpning av generalklausulen i 4 kap. 13 § 10 i förening med 7 kap. 6 § RB.

32. C.N:s anställning på Advokatbyrån R.L. var relativt kortvarig och det har inte framkommit att hon där tog del av den pågående förundersökningen eller på annat sätt under tiden på byrån var inblandad i arbetet med ärendet. Samtidigt har det varit fråga om en mindre advokatbyrå där R.L. hade en ledande ställning och där C.N. arbetade med samma typ av ärenden. Till bilden hör också att det aktuella ärendet var särpräglat och omfattande. Vidare inleddes C.N:s arbete med ärendet såsom åklagare endast kort tid efter det att hon slutade på byrån.

33. De omständigheter som är aktuella vid jävsbedömningen tar i detta fall inte sikte enbart på det förhållandet att C.N. på ett mer allmänt plan har kunnat uppfattas som en företrädare för ett intresse som står i motsatsförhållande till den tilltalade (jfr ”Adjungerade ledamotens jäv”). Det finns genom hennes tidigare arbete på advokatbyrån även en mer direkt koppling till just det aktuella målet.

34. Sammantaget föreligger det i detta fall sådana särskilda omständigheter som – med ett objektivt betraktelsesätt – får anses vara ägnade att rubba förtroendet för åklagarens opartiskhet. C.N. har alltså varit jävig.

35. Det har genom ett yrkande om att målet skulle avvisas, som prövats av tingsrätt och hovrätt, visserligen varit känt för domstolarna att E.B.  gjorde gällande åklagarjäv baserat på C.N:s tidigare anställning. Det har därmed i och för sig funnits viss möjlighet för domstolarna att beakta det förhållandet vid prövningen av målet. Så som resningsbestämmelsen är utformad måste dock varje tänkbar påverkan på utgången beaktas. Mot bakgrund av målets storlek och de komplicerade förhållandena (jfr beskrivningen i p. 1 och 2) är omständigheterna i detta fall sådana att det inte kan uteslutas att jävet har påverkat utgången.

36. Resning bör till följd av det sagda beviljas i målet i fråga om ansvar för de gärningar som E.B. dömts för, påföljd, skadestånd till målsägandena samt skyldighet att erlägga avgift till brottsofferfonden. Eftersom saken inte är uppenbar ska målet i dessa delar tas upp av hovrätten för ny handläggning.

37. Vid denna bedömning saknas det anledning att ta ställning till E.B:s klagan över domvilla.

38. Det saknas skäl att besluta om inhibition av straffverkställigheten.

HD:S AVGÖRANDE

HD bifaller E.B:s ansökan om resning i fråga om ansvar för de gärningar som han dömts för, påföljd, skadestånd till målsägandena samt skyldighet att erlägga avgift till brottsofferfonden.

Målet ska i de resta delarna på nytt tas upp av hovrätten.

HD avslår yrkandet om inhibition.

HD avskriver det mål som gäller E.B:s klagan över domvilla (Ö 3711-23).

Sekretessbestämmelserna i 21 kap. 3 a § och 35 kap. 12 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska fortsätta att vara tillämpliga på uppgifterna i partsbilagorna till detta beslut.