Proposition
Hörande och tillfälligt överförande vid handläggning av en arresteringsorder
≈ 31 608 ord · ca 159 min lästid
Sammanfattning
Hörande och tillfälligt överförande vid handläggning av en arresteringsorder
Prop. 2025/26:285
Hörande och tillfälligt överförande vid handläggning av en arresteringsorder
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 11 juni 2026
Ulf Kristersson
Gunnar Strömmer (Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller i huvudsak förslag till ändringar i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder och lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder. Syftet med ändringarna är att förtydliga det svenska genomförandet av regelverket i vissa delar och anpassa det till
- Om en arresteringsorder avser lagföring, ska den eftersökte på begäran av den utfärdande myndigheten antingen kunna höras i den verkställande staten eller överföras tillfälligt till den utfärdande staten.
- Om den eftersökte skyddats av privilegier eller immunitet i Sverige, ska de tidsfrister som gäller för ett ärende om överlämnande räknas från och med den dag tingsrätten har fått information om att privilegierna eller immuniteten upphört.
- Det ska krävas samtycke från den utfärdande staten för att ett överlämnande för verkställighet av en frihetsberövande påföljd ska kunna vägras och påföljden i stället verkställas i Sverige.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2026.
Innehållsförteckning
1Förslag till riksdagsbeslut
Regeringens förslag
- Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.
- Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder.
- Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket.
2Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder dels att 2 kap. 4, 5 och 6 §§, 4 kap. 3 §, 5 kap. 3 och 9 §§, 6 kap. 8 §, 7 kap. 1 §, 8 kap. 1 och 3 §§ och rubriken närmast före 8 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 2 kap. 2 § ska lyda ”Strafftrösklar” och att rubriken närmast före 4 kap. 4 § ska lyda ”Lagens tillämpning i förhållande till de nordiska staterna i vissa fall”, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 5 kap. 5
2kap. 4 §Not1
Överlämnande ska vägras om
- den eftersökte enligt 1 kap. 6 § brottsbalken inte hade kunnat dömas till påföljd för den aktuella gärningen,
- det skulle strida mot den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna eller de tilläggsprotokoll till konventionen som gäller som lag i Sverige,
- gärningen omfattas av nåd eller ett annat beslut enligt 12 kap. 9 § regeringsformen, eller
4.gärningen har prövats genom en dom som fått laga kraft i en medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge och, vid en fällande dom, påföljden har avtjänats eller är under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt lagstiftningen i domslandet.
4.gärningen har prövats genom en dom som fått laga kraft i en medlemsstat i Europeiska unionen och, vid en fällande dom, påföljden har avtjänats eller är under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt lagstiftningen i domslandet.
Fotnoter
- Fotnot 1Senaste lydelse 2026:000.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 5 §Not2 | |
Överlämnande för en gärning får vägras om | |
1.det enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan lag har beslutats att inte åtala för gärningen, | |
2. gärningen har prövats genom en dom som fått laga kraft i en annan stat än en medlemsstat i | |
Europeiska unionen, Island eller | Europeiska unionen och, vid en |
Norge och, vid en fällande dom, fällande påföljden har avtjänats eller är avtjänats under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt verkställas lagstiftningen i domslandet, | dom, påföljden har eller är under verkställighet eller inte längre kan enligt lagstiftningen i domslandet, |
- en förundersökning har inletts eller ett åtal har väckts i Sverige för gärningen,
- gärningen har begåtts i Sverige och påföljd inte längre får dömas ut enligt svensk lag på grund av preskription, eller
- den europeiska arresteringsordern avser verkställighet av en frihetsberövande påföljd som har dömts ut efter en förhandling där den eftersökte inte var personligen närvarande och den utfärdande myndigheten inte har bekräftat att något av villkoren i artikel 4a.1 i rambeslutet är uppfyllt.
6 §Not3
Rätten får besluta att den frihetsberövande påföljd som den europeiska arresteringsordern avser ska verkställas i Sverige, om
1.den eftersökte är svensk medborgare eller bosatt i eller uppehåller sig iSverige,
- den eftersökte begär att påföljden ska verkställas i Sverige, och
- den eftersöktes sociala återanpassning underlättas om påföljden verkställs i Sverige.
2.den eftersökte begär att påföljden ska verkställas i Sverige,
- den eftersöktes sociala återanpassning underlättas om påföljden verkställs i Sverige, och
- den utfärdande staten samtycker till att påföljden ska verkställas i Sverige.
4kap. 3 §
Om en arresteringsorder har skickats direkt enligt 1 § eller om det på annat sätt framkommer att
Om en arresteringsorder har skickats direkt enligt 1 § eller om det på annat sätt framkommer att
Fotnoter
- Fotnot 2Senaste lydelse 2025:160.
- Fotnot 3Senaste lydelse 2024:43.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
den som eftersöks enligt en den som arresteringsorder befinner sig på en viss plats i Sverige, skall åklagaren utreda om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige. När den som begärs överlämnad för lagföring är under arton år skall det dessutom utredas om lagföringen dessutom utredas kan ske i Sverige. kan ske i Sverige. | eftersöks enligt en arresteringsorder befinner sig på en viss plats i Sverige, ska åklagaren utreda om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige. När den som begärs överlämnad för lagföring är under arton år ska det om lagföringen |
Vid utredningen tillämpas bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte annat sägs i denna lag. | |
Utredningen skall bedrivas med Utredningen ska bedrivas skyndsamhet. Den tidsfrist som kan skyndsamt. Den tidsfrist som kan komma att gälla för tingsrätten komma att gälla för tingsrätten enligt 5 kap. 3 § skall beaktas vid enligt 5 kap. 3 § ska beaktas vid utredningen. utredningen. |
Om den eftersökte skyddas av privilegier eller immunitet som riksdagen eller en svensk myndighet kan upphäva, ska åklagaren snarast möjligt begära att privilegierna eller immuniteten upphävs.
5kap. 3 §Not4
Tingsrätten ska meddela beslut i fråga om överlämnande senast trettio dagar efter det att den eftersökte har gripits eller, när något gripande i ärendet inte har skett, senast trettio dagar efter det att den eftersökte har underrättats om innehållet i arresteringsordern.
Samtycker den eftersökte till ett överlämnande, ska beslutet meddelas senast tio dagar efter det att samtycket har avgetts.
Tingsrätten får, om det finns särskilda skäl, meddela sitt beslut senare än vad som sägs i första eller andra stycket.
Om den eftersökte samtycker till ett överlämnande, ska beslutet meddelas senast tio dagar efter det att samtycket har lämnats.
Om den eftersökte har skyddats av privilegier eller immunitet avseende rättsliga förfaranden eller verkställighet i Sverige, ska fristerna i första och andra styckena räknas från och med den dag tingsrätten har informerats om att privilegierna eller immuniteten upphört.
Om det finns särskilda skäl får tingsrätten meddela sitt beslut senare än vad som sägs i första eller andra stycket.
Fotnoter
- Fotnot 4Senaste lydelse 2011:1177.
Åtgärder före beslut om överlämnande
5 a §
Före ett beslut om överlämnande i fråga om en arresteringsorder som avser lagföring, ska rätten på begäran av den utfärdande myndigheten besluta att den eftersökte antingen
- hörs av en åklagare enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte något annat följer av denna lag, eller
- överförs tillfälligt till den utfärdande medlemsstaten på villkor att han eller hon ska återföras till Sverige för att närvara vid en förhandling som rör överlämnandet.
Ett förhör eller ett överförande av den eftersökte ska genomföras enligt villkor som fastställs i samförstånd med den utfärdande myndigheten.
En företrädare för den utfärdande medlemsstaten ska delta vid ett förhör enligt första stycket 1 och får med åklagarens samtycke ställa frågor direkt till den som hörs.
5 b §
Tingsrätten ska för prövningen av en begäran om tillfälligt överförande eller hörande i avvaktan på beslut om överlämnande hålla förhandling om den eftersökte begär det och det inte är uppenbart obehövligt.
Till förhandlingen ska åklagaren och den eftersökte kallas. Är den eftersökte anhållen eller häktad ska han eller hon inställas.
5 c §
Polismyndigheten ska biträda vid verkställighet av ett beslut om tillfälligt överförande. Om den som ska överföras är på fri fot får han
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
eller hon, om det bedöms | vara nödvändigt för att överförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polis- myndigheten, dock längst under 96 timmar. |
9 §Not5 | |
Ett beslut att inte bevilja överlämnande i fall som avses i överlämnande | Ett beslut att inte bevilja i fall som avses i |
2 kap. 6 § får inte överklagas. Har den eftersökte samtyckt till överlämnande enligt 4 kap. 9 § får beslutet om överlämnande inte beslutet överklagas. heller överklagas. | 2 kap. 3 § 7 får inte överklagas. Har den eftersökte samtyckt till överlämnande enligt 4 kap. 9 § får om överlämnande inte |
För att hovrätten ska pröva tingsrättens beslut krävs prövningstillstånd, om beslutet innebär att ärendet avgörs eller utgör ett sådant beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av ett slutligt beslut.
6kap. 8 §Not6
Om överlämnande har beviljats enligt denna lag och en rättslig myndighet i den medlemsstat dit överlämnande har skett gör en framställning till åklagaren om tillstånd
- att lagföra eller straffa den som har överlämnats även för gärningar som inte omfattades av överlämnandet, eller
- att till en annan medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge överlämna den som har överlämnats från Sverige,
prövas ärendet med tillämpning av
Vad som i
Ett ärende prövas enligt 2, 4 eller 5 kap., om ett överlämnande har beviljats enligt denna lag och en rättslig myndighet i den medlemsstat dit överlämnandet har skett gör en framställning till åklagaren om tillstånd att
- lagföra eller straffa den som har överlämnats även för gärningar som inte omfattades av överlämnandet, eller
- till en annan medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge överlämna den som har överlämnats från Sverige.
Behörig tingsrätt är den som prövade frågan om överlämnande.
Det som i 2, 4 och 5 kap. sägs om tvångsmedel och frister ska inte tillämpas i de fall som avses i första stycket. Offentlig försvarare ska förordnas för den som har överlämnats. Den som
Fotnoter
- Fotnot 5Senaste lydelse 2011:1177.
- Fotnot 6Senaste lydelse 2011:1177.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
överlämnats ska ges tillfälle att yttra sig över framställningen. Tingsrätten prövar om det finns skäl att hålla en muntlig förhandling. | har överlämnats ska ges tillfälle att yttra sig över framställningen. Tingsrätten prövar om det finns skäl att hålla en muntlig förhandling. Ett beslut enligt första stycket ska fattas inom trettio dagar från det att åklagaren har tagit emot framställningen. |
| 7kap. 1 §Not7 | |
|---|---|
Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § eller 7 § första stycket har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige, tillämpas lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen, med undantag för 3 kap. | |
Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat att den frihetsberövande påföljden ska verkställas i Sverige, får en fråga om häktning enligt 3 kap. 15 och 16 §§ lagen om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen tas upp på yrkande av åklagaren utan ett föregående beslut om anhållande. | |
Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige, ska en verkställbarhetsförklaring inte beslutas om den utfärdande medlemsstaten därefter motsätter sig att verkställigheten överförs. | |
| 8 kap. | |
Återförande av personer som har överlämnats till Sverige | |
Återförande av en person som har överförts tillfälligt eller överlämnats till Sverige | |
| 1 §Not8 | |
Om en person har överlämnats Polismyndigheten ska ansvara till Sverige för att lagföras här på för att återföra en person som villkor att personen senare återförs 1. har överförts tillfälligt till till den andra staten, ska Sverige i avvaktan på beslut om | |
Polismyndigheten se till att den | överlämnande, eller som har överlämnats återförs. 2. har överlämnats till Sverige för att lagföras här på villkor att personen senare återförs till den andra staten. |
7 Senaste lydelse 2024:43. | |
8 Senaste lydelse 2024:43. | |
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
Om den som ska återföras är på fri fot får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att återförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 96 timmar. | |
| 3 §Not9 | |
Om en svensk myndighet har utfärdat en europeisk arresterings- order och den andra medlemsstaten har beslutat om överlämnande till | Om en svensk myndighet har utfärdat en europeisk arresterings- order och den andra medlemsstaten har beslutat om ett tillfälligt |
Sverige, ska Polismyndigheten överförande eller | om ett |
ansvara för transporten i Sverige. överlämnande till | Sverige, ska |
Polismyndigheten ansvara för transporten i Sverige. | |
Denna lag träder i kraft den 1 december 2026.
Fotnoter
- Fotnot 9Senaste lydelse 2017:129.
2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder dels att 2 kap. 6 §, 3 kap. 3 §, 4 kap. 3 och 9 §§, 6 kap. 1 § och 7 kap. 1 och 3 §§ och rubriken närmast före 7 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 4 kap. 5
2 kap.
6 §Not1
Rätten får besluta att den frihetsberövande påföljd som den nordiska arresteringsordern avser ska verkställas i Sverige, om
1.den eftersökte är svensk medborgare eller är bosatt i eller uppehåller sig i Sverige,
- den eftersökte begär att påföljden ska verkställas i Sverige, och
- den eftersöktes sociala återanpassning underlättas om påföljden verkställs i Sverige.
2.den eftersökte begär att påföljden ska verkställas i Sverige,
- den eftersöktes sociala återanpassning underlättas om påföljden verkställs i Sverige, och
- den utfärdande staten samtycker till att påföljden ska verkställas i Sverige.
3 kap.
3 §
Om en nordisk arresteringsorder har skickats direkt till åklagaren eller det annars är känt att den eftersökte befinner sig på en viss plats i Sverige, ska åklagaren skyndsamt utreda om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige. Den tidsfrist som gäller för tingsrätten enligt 4 kap. 3 § andra stycket ska beaktas. När den som begärs överlämnad för lagföring är under arton år, ska det utredas om lagföringen kan ske i Sverige.
Vid utredningen tillämpas bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte annat sägs i denna lag.
Om den eftersökte skyddas av privilegier eller immunitet som riksdagen eller en svensk myndighet kan upphäva, ska åklagaren snarast möjligt begära
Fotnoter
- Fotnot 1Senaste lydelse 2024:44.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
att privilegierna eller immuniteten upphävs. | |
| 4 kap. | |
| 3 § | |
Samtycker den eftersökte till överlämnande, ska beslut i fråga om överlämnande meddelas senast tre dagar efter det att samtycket har lämnats. | Samtycker den eftersökte till ett överlämnande, ska beslut i fråga om överlämnande meddelas senast tre dagar efter det att samtycket har lämnats. |
I övriga fall ska tingsrätten meddela beslut i fråga om överlämnande senast fjorton dagar efter det att den eftersökte har gripits eller, när något gripande i ärendet inte har skett, senast fjorton dagar efter det att den eftersökte har underrättats om innehållet i den nordiska arresteringsordern.
Om den eftersökte har skyddats av privilegier eller immunitet avseende rättsliga förfaranden eller verkställighet i Sverige, ska fristerna i första och andra styckena räknas från och med den dag tingsrätten har informerats om att privilegierna eller immuniteten upphört.
Om det finns särskilda skäl får beslutet meddelas senare än vad som sägs i första eller andra stycket. Beslutet ska då meddelas så snart det är möjligt.
Åtgärder före beslut om överlämnande
5 a §
Före ett beslut om överlämnande i fråga om en arresteringsorder som avser lagföring, ska rätten på begäran av den utfärdande myndigheten besluta att den eftersökte antingen
- hörs av en åklagare enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte något annat följer av denna lag, eller
- överförs tillfälligt till den utfärdande staten på villkor att han eller hon ska återföras till Sverige för att närvara vid en förhandling som rör överlämnandet.
Ett förhör eller ett överförande av den eftersökte enligt första stycket ska genomföras enligt villkor som fastställs i samförstånd med den utfärdande myndigheten.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
En företrädare | för den utfärdande staten ska delta vid ett förhör enligt första stycket 1 och får med åklagarens samtycke ställa frågor direkt till den som hörs. |
| 5 b § | |
|---|---|
Tingsrätten ska för prövningen av en begäran om tillfälligt överförande eller hörande i avvaktan på beslut om överlämnande hålla förhandling om den eftersökte begär det och det inte är uppenbart obehövligt. | |
Till förhandlingen ska åklagaren och den eftersökte kallas. Är den eftersökte anhållen eller häktad ska | Till förhandlingen ska åklagaren och den eftersökte kallas. Är den eftersökte anhållen eller häktad ska han eller hon inställas. |
5 c § | |
kunna genomföras, | Polismyndigheten ska biträda vid verkställighet av ett beslut om tillfälligt överförande. Om den som ska överföras är på fri fot får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att överförandet ska omhändertas och tas i förvar av Polis- myndigheten, dock längst under 96 timmar. |
9 § | |
Har den eftersökte samtyckt till överlämnande får beslutet om överlämnande överlämnande inte överklagas. Ett beslut om att inte bevilja överlämnande i fall som avses i överlämnande | Har den eftersökte samtyckt till får beslutet om överlämnande inte överklagas. Ett beslut om att inte bevilja i fall som avses i |
2 kap. 6 § får inte överklagas. 2 kap. 4 § överklagas. | får inte heller |
För att hovrätten ska pröva tingsrättens beslut krävs prövningstillstånd, om beslutet innebär att ärendet avgörs eller utgör ett sådant beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av ett slutligt beslut.
Ett överklagande av tingsrättens beslut som innebär att ärendet avgörs eller sådana beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av slutligt beslut ska ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den dag då beslutet meddelades.
Ett överklagande av ett av hovrätten meddelat beslut som avses i tredje stycket ska ha kommit in till hovrätten inom en vecka från den dag då beslutet meddelades.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 6 kap. | |
| 1 §Not2 | |
Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige, ska Kriminalvården besluta att ska Kriminalvården verkställigheten av påföljden ska verkställigheten överföras till Sverige. | Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige, besluta att av påföljden ska överföras till Sverige, om inte den utfärdande staten därefter motsätter sig det. |
| 7 kap. | |
|---|---|
Återförande av personer som har överlämnats till Sverige | |
Återförande av en person som har överförts tillfälligt eller överlämnats till Sverige | |
| 1 §Not3 | |
Om en person har överlämnats till Sverige för att lagföras här på | Polismyndigheten ska ansvara för att återföra en person som |
villkor att personen senare återförs | 1. har överförts tillfälligt till |
till den andra staten, ska | Sverige i avvaktan på beslut om |
Polismyndigheten se till att den | överlämnande, eller |
som har överlämnats återförs. | 2. har överlämnats till Sverige för att lagföras här på villkor att personen senare återförs till den andra staten. |
Om den som ska återföras är på fri fot får han eller hon, om det är nödvändigt för att återförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 96 timmar. | |
| 3 §Not4 | |
|---|---|
Om en svensk myndighet har utfärdat en nordisk arresterings- order och den andra staten har beslutat om överlämnande till beslutat om | Om en svensk myndighet har utfärdat en nordisk arresterings- order och den andra staten har ett tillfälligt |
Sverige, ska Polismyndigheten överförande ansvara för transporten i Sverige. överlämnande | eller om ett till Sverige, ska |
Polismyndigheten ansvara för transporten i Sverige. | |
Denna lag träder i kraft den 1 december 2026.
Fotnoter
- Fotnot 2Senaste lydelse 2024:44.
- Fotnot 3Senaste lydelse 2024:44.
- Fotnot 4Senaste lydelse 2017:128.
2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket dels att 2 kap. 2 och 3 §§ och 3 kap. 6 § och rubriken närmast före 2 kap.
2 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 11 a §, och närmast före 3 kap. 11 a § en ny rubrik av följande lydelse.
2 kap.
Återförande av en person som har överlämnats till Sverige
Återförande av en person som har överförts tillfälligt eller överlämnats till Sverige
2 §
Om en person har överlämnats till Sverige på villkor att han eller hon återförs till Förenade kungariket, tillämpas 8 kap. 1 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.
Bestämmelserna i 8 kap. 1 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder ska tillämpas, om
- en person som har överförts tillfälligt till Sverige i avvaktan på beslut om överlämnande ska återföras till Förenade kungariket, eller
- en person har överlämnats till Sverige på villkor att han eller hon återförs till Förenade kungariket.
3 §
Vid transport i Sverige av den som överlämnats hit tillämpas 8 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.
Vid transport i Sverige av den som tillfälligt överförts eller överlämnats hit tillämpas 8 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.
Fotnoter
- kap.
- § Under det inledande förfarandet Under det inledande förfarandet om överlämnande och under om överlämnande och under utredningen tillämpas 4 kap. 1 § utredningen tillämpas 4 kap. 1 §
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
andra stycket och 3 § första stycket andra stycket och 3 lagen (2003:1156) om över- lämnande från Sverige enligt en om överlämnande europeisk arresteringsorder. order. | § första och fjärde styckena lagen (2003:1156) från Sverige enligt en europeisk arresterings- |
En efterlysning som är registrerad i ett system för eftersökning av personer och som gäller utlämning eller överlämnande till Förenade kungariket ska jämställas med en arresteringsorder i avvaktan på att en sådan översänds.
Vid utredningen tillämpas bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte annat anges i avtalet eller i denna lag.
Beslut om kompletteringar enligt artikel 613.2 i avtalet fattas av åklagare.
Åtgärder före beslut om överlämnande
11 a §
Före ett beslut om överlämnande tillämpas 5 kap. 5 a § första och andra styckena, 5 b och 5 c §§ lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder i frågor om tillfälligt överförande av den eftersökte till Förenade kungariket eller hörande av den eftersökte i Sverige.
Denna lag träder i kraft den 1 december 2026.
3Ärendet och dess beredning
Den 19 december 2025 väckte kommissionen talan mot Sverige i EUdomstolen och angav som grund för talan att Sverige felaktigt införlivat artiklarna 18 och 19 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (arresteringsorderrambeslutet). Kommissionen hade dessförinnan i ett motiverat yttrande av den 3 oktober 2024 även anfört att Sverige inte hade införlivat artikel 20 om privilegier och immunitet på ett korrekt sätt i nationell lagstiftning.
Mot denna bakgrund togs under hösten 2025 promemorian Handläggningen av en arresteringsorder i fråga om hörande eller tillfälligt överförande före ett beslut om överlämnande och om privilegier och immunitet (Ju2025/02528, november 2025) fram inom Justitiedepartementet. Promemorian behandlar i huvudsak förslag på lagstiftning som på ett tydligare sätt införlivar artikel
Eftersom konventionen av den 15 december 2005 om överlämnande mellan de nordiska staterna på grund av brott (arresteringsorderkonventionen), avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om förfarande för överlämnande mellan Europeiska unionens medlemsstater och Island och Norge
En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (regeringen.se) och i Justitiedepartementet (Ju2025/02528). I denna proposition behandlas lagförslagen i promemorian.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 30 april 2026 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i bilaga 4. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs vissa språkliga och redaktionella ändringar.
4Behovet av ändringar i fråga om hörande eller tillfälligt överförande samt i fråga om privilegier och immunitet
4.1Möjlighet att tillfälligt överföra eller höra den eftersökte i Sverige i avvaktan på beslut
4.1.1Den europeiska arresteringsordern
utredningsorder är även beroende av den eftersöktes samtycke. Vidare innehåller inte lagen någon bestämmelse som uttryckligen anger att den eftersökte har rätt att återvända till den verkställande staten för att delta vid en förhandling som rör honom eller henne inom ramen för överlämnandeprocessen.
Ytterligare en aspekt är att regleringen i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål och lagen om en europeisk utredningsorder enbart syftar till bevisupptagning, medan artikel 18 och 19 arresteringsorderrambeslutet syftar till att säkerställa att den eftersökte ska kunna höras i samband med det straffrättsliga förfarandet i avvaktan på ett slutligt beslut i fråga om överlämnande. Det skulle t.ex. kunna finnas processrättsliga regler i den utfärdande medlemsstaten som kräver att den eftersökte lämnar en formell inställning till misstankarna som riktas mot honom eller henne. I detta sammanhang bör även framhållas att rätten att höras i artikel 19 bör betraktas som del av den eftersöktes processuella rättigheter enligt arresteringsorderrambeslutet, tillsammans med bl.a. rätten att få information om utevarodomar i artikel 4a.2, rätten till juridiskt biträde vid samtycke enligt artikel 13.2 och rätten att försättas på fri fot när tidsfristerna för överlämnande har löpt ut enligt artikel 23.5 (se kommissionens tillkännagivande – Handbok för utfärdande och verkställighet av en europeisk arresteringsorder (C/2023/1270), s. 71.).
Sammanfattningsvis anser regeringen, i likhet med bedömningen i promemorian, att det svenska genomförandet av artikel 18 och 19 i arresteringsorderrambeslutet bör ses över.
4.1.2Den nordiska arresteringsordern
Arresteringsorderkonventionen saknar en reglering som motsvarar artikel 18 och 19 arresteringsorderrambeslutet. Konventionen påverkar emellertid inte Sveriges åtaganden enligt arresteringsorderrambeslutet (artikel 28.2 arresteringsorderkonventionen). Arresteringsorderrambeslutet medger bilaterala eller multilaterala överenskommelser i den mån de fördjupar och vidgar innehållet i rambeslutet (se artikel 31.2 andra stycket), vilket således inte är fallet i fråga om arresteringsorderkonventionen i detta hänseende. I sammanhanget bör åter noteras att artikel 19 i arresteringsorderrambeslutet är en del av den eftersöktes processuella rättigheter (se avsnitt 4.1.1).
Till skillnad från arresteringsorderkonventionen innehåller
Regeringen anser därmed att det finns skäl – på samma sätt som avseende europeiska arresteringsorderlagen – att överväga en motsvarande reglering av ett hörande eller ett tillfälligt överförande i avvaktan på ett beslut om överlämnande i nordiska arresteringsorderlagen.
4.1.3Handels- och samarbetsavtalet
Handels- och samarbetsavtalets bestämmelser om brottsbekämpning och straffrättsligt samarbete är direkt tillämpliga i staterna och får inte införlivas i eller omvandlas till nationell rätt. Bestämmelser som kompletterar avtalet finns i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket (brexitlagen) och förordningen (2021:713) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket (brexitförordningen).
I de fall en arresteringsorder har utfärdats för lagföring anges i artikel
616.1handels- och samarbetsavtalet att den eftersökte antingen ska kunna överföras tillfälligt till den utfärdande staten eller höras enligt bestämmelserna i artikel 617. De behöriga myndigheterna ska komma överens om förutsättningarna för ett tillfälligt överförande och den eftersökte ska kunna återvända för att kunna närvara vid en förhandling om överlämnande (artikel 616.2 och 616.3). De närmare villkoren för ett förhör framgår av artikel 617, bl.a. att förhöret ska ske enligt den verkställande statens lagstiftning och att den eftersökte ska biträdas av ett rättsligt ombud i enlighet med den utfärdande statens lagstiftning. Bestämmelserna motsvaras i huvudsak av artiklarna 18 och 19 i arresteringsorderrambeslutet.
Det saknas bestämmelser i brexitlagen som reglerar ett tillfälligt överförande eller ett hörande innan ett beslut om överlämnande har fattats. I förarbetena från införandet av brexitlagen gjordes bedömningen att det inte krävdes någon särskild kompletterande reglering till artikel 616 och 617 i handels- och samarbetsavtalet eftersom reglerna om hörande och om tillfälligt överförande i artikel 18 och 19 arresteringsorderrambeslutet hade bedömts täckas av befintliga bestämmelser i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål och det inte fanns skäl att göra någon annan bedömning vad gällde handels- och samarbetsavtalet (se propositionen Kompletterande bestämmelser till vissa delar av avtalet mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket, prop. 2020/21:197, s. 43). Som framgår av avsnitt 4.1.1 delar dock regeringen promemorians bedömning att det finns anledning att återigen se över det ställningstagandet vad gäller implementeringen av arresteringsorderrambeslutet. Detsamma gäller därför även den svenska regleringen som kompletterar handels- och samarbetsavtalet.
4.2Privilegier och immunitet
4.2.1Den europeiska och nordiska arresteringsordern
I artikel 20.1 i arresteringsorderrambeslutet anges att de tidsfrister som gäller för verkställighet av en arresteringsorder enligt artikel 17 (se avsnitt 4.1) inte börjar löpa förrän från och med den dag de privilegier eller den immunitet som den eftersökte har rätt till har upphävts och den verkställande myndigheten har informerats om det. Innebörden av artikel 20.1 i arresteringsorderrambeslutet är att så länge den eftersökte har rätt till privilegier eller immunitet löper inga tidsfrister och några åtgärder kan inte vidtas gentemot den eftersökte, t.ex. användandet av tvångsmedel. Av artikel 20.2 framgår en ansvarsfördelning mellan de behöriga myndigheterna i den utfärdande respektive verkställande medlemsstaten i fråga om att begära att den eftersöktes privilegier eller immunitet ska upphävas. Är det en myndighet i den verkställande medlemsstaten som kan upphäva immuniteten eller privilegierna är det den verkställande myndigheten som ansvarar för att begära att de upphävs. I övriga fall ligger ansvaret på den utfärdande myndigheten.
I likhet med vad som gäller för en europeisk arresteringsorder så ska tidsfristerna för att besluta om och verkställa ett överlämnande enligt en nordisk arresteringsorder börja löpa först från och med den dag den immunitet eller de privilegier som den eftersökte har rätt till har upphävts och den verkställande myndigheten har informerats om detta (artikel 16.1 arresteringsorderkonventionen). Tidsfristerna för att besluta om och verkställa ett överlämnande enligt en nordisk arresteringsorder är dock betydligt kortare. Vid samtycke bör det slutliga beslutet om överlämnande fattas senast 3 dagar efter det att samtycket har lämnats (artikel 14.2) och i övriga fall senast 30 dagar efter att den eftersökte har gripits (artikel 14.3). Är det en myndighet i den verkställande staten som kan upphäva immuniteten eller privilegierna är det den behöriga myndigheten i den staten som ansvarar för att begära att de upphävs. I övriga fall är det den utfärdande myndigheten som ska begära upphävande (artikel 16.2).
I europeiska arresteringsorderlagen saknas bestämmelser som uttryckligen anger att fristerna som gäller för beslut om överlämnande inte börjar löpa förrän från och med den dag den verkställande myndigheten informerats om att immuniteten eller privilegierna har upphävts. I 5 kap. 3 § tredje stycket europeiska arresteringsorderlagen finns en möjlighet för tingsrätten att meddela beslut i fråga om överlämnande senare än vad som annars ska ske, om det finns särskilda skäl för det. I förarbetena till europeiska arresteringsorderlagen anges att särskilda skäl bl.a. kan föreligga om den eftersökte åtnjuter immunitet (se propositionen Lag om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, prop. 2003/04:7, s. 125).
Inte heller i nordiska arresteringsorderlagen finns bestämmelser som uttryckligen anger att fristerna börjar löpa först när eventuell immunitet eller privilegier har upphävts och i förarbetena till den lagen anges också att immunitet eller privilegier kan vara ett särskilt skäl att överskrida tidsfristerna med stöd av 4 kap. 3 § tredje stycket nordiska arresteringsorderlagen (se s. 98). Eftersom tidsfristerna inte ska börja löpa förrän de privilegier eller den immunitet som den eftersökte
skyddas av har upphävts kan emellertid ett beslut om att förlänga fristen till följd av att den eftersökte skyddas av privilegier eller immunitet inte anses vara i linje med lydelsen av de aktuella artiklarna.
Åklagarens ansvar för att begära att immunitet eller privilegier upphävs faller inom åklagarens utredningsskyldighet i 4 kap. 3 § europeiska arresteringsorderlagen, där det framgår att åklagaren ska utreda om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige. När arresteringsorderrambeslutet genomfördes i svensk rätt påpekades också att det är åklagarens ansvar att begära upphävande i den omfattning som framgår av artikel 20 (se s. 176), d.v.s. när det är riksdagen eller en svensk myndighet eller organisation som är behörig att upphäva privilegiet eller immuniteten. I de fall åklagaren är utfärdande myndighet och upphävandet åligger en myndighet i en annan stat än den verkställande staten eller en internationell organisation så får åklagaren vända sig med en begäran till den myndigheten eller organisationen. Denna skyldighet får anses följa av åklagarens ansvar att utreda brott och om det finns förutsättningar för att väcka åtal (23 kap. 2 och 3 §§ rättegångsbalken). Den svenska regleringen som genomför arresteringsorderrambeslutet innehåller dock inte några uttryckliga bestämmelser om åklagarens ansvar för att verka för att immunitet eller privilegier upphävs när den befogenheten tillkommer svenska myndigheter på det sätt som framgår av artikel 20 i rambeslutet.
På motsvarande sätt saknas en uttrycklig reglering av åklagarens ansvar för att begära att den eftersöktes immunitet eller privilegier upphävs när den befogenheten ligger på riksdagen eller en svensk myndighet i fråga om ett överlämnande enligt en nordisk arresteringsorder.
Sammanfattningsvis framgår det inte uttryckligen av europeiska arresteringsorderlagen eller av nordiska arresteringsorderlagen att fristerna som styr inom hur lång tid ett beslut om överlämnande ska fattas börjar löpa först när den eftersöktes immunitet eller privilegier upphävs. Detsamma gäller ansvaret som åklagaren har för att begära att immunitet eller privilegier upphävs, när så följer av artikel 20 arresteringsorderrambeslutet eller artikel 16 arresteringsorderkonventionen. Regeringen delar därför promemorians bedömning att det finns skäl att överväga ändringar i regelverken om en europeisk arresteringsorder respektive en nordisk arresteringsorder.
4.2.2Handels- och samarbetsavtalet
Artikel 618 i handels- och samarbetsavtalet innehåller bestämmelser om privilegier och immunitet. I artikel 615 anges inom vilka tidsfrister den verkställande myndigheten ska fatta beslut om överlämnande. Av artikel 618.1 framgår att tidsfristerna som följer av artikel 615 inte börjar löpa förrän den verkställande myndigheten har informerats om att privilegier eller immunitet som skyddar en eftersökt person har upphävts (jfr artikel 20.1 första stycket arresteringsorderrambeslutet). Av artikel 618.2 framgår vidare att den verkställande staten ska säkerställa att de materiella villkoren för ett faktiskt överlämnande är uppfyllda om den eftersökte inte längre har rätt till privilegier eller immunitet (jfr artikel 20.1 andra stycket
arresteringsorderrambeslutet). Slutligen framgår av artikel 618.3 att om en
myndighet i den verkställande staten har befogenhet att upphäva privilegier eller immunitet, åligger det den verkställande myndigheten att begära ett upphörande utan dröjsmål. Av samma bestämmelser framgår att i de fall den befogenheten tillkommer myndigheter i en annan stat än den verkställande staten eller en internationell organisation faller det på den utfärdande myndigheten att begära ett upphörande (jfr artikel 20.2 arresteringsorderrambeslutet).
Det saknas bestämmelser i brexitlagen som uttryckligen reglerar kopplingen mellan löptiden för tidsfristerna i artikel 615 i handels- och samarbetsavtalet och bestämmelsen om privilegier och immunitet i artikel
618.Att så är fallet följer dock av handels- och samarbetsavtalet, som är direkt tillämpligt i Sverige. I förarbetena till brexitlagen gjordes bedömningen att åklagarens utredningsskyldighet i frågan om det finns förutsättningar för överlämnande även skulle omfatta frågan om att begära privilegier eller immunitet upphävd och att detsamma skulle gälla när åklagaren är utfärdande myndighet (se s. 44). Vidare bedömdes att det inte behövdes kompletterande bestämmelser till handels- och samarbetsavtalet i denna del utöver en möjlighet att vägra verkställighet med hänvisning till om den eftersökte har rätt till privilegier eller immunitet (se s. 32).
Även med beaktande av att handels- och samarbetsavtalet är direkt tillämpligt i Sverige bör det enligt regeringen, mot bakgrund av de föreslagna ändringarna i europeiska arresteringsorderlagen, finnas skäl att även ändra regleringen som kompletterar handels- och samarbetsavtalet.
5Hörande eller tillfälligt överförande i avvaktan på beslut om överlämnande
5.1Den eftersökte ska få höras eller överföras tillfälligt
Regeringens förslag
Om den utfärdande myndigheten begär det ska rätten, i avvaktan på ett beslut om överlämnande för lagföring inom ramen för en europeisk arresteringsorder, en nordisk arresteringsorder eller en arresteringsorder enligt handels- och samarbetsavtalet, besluta att den eftersökte antingen hörs av åklagaren enligt svensk rätt eller överförs tillfälligt till den andra staten.
Ett tillfälligt överförande ska villkoras av att den eftersökte ska kunna återvända till den verkställande staten för att delta vid en förhandling som rör överlämnandet.
Rättens handläggning ska som utgångspunkt vara skriftlig, om inte den eftersökte begär en förhandling och en förhandling inte är uppenbart obehövlig.
Promemorians förslag
Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget. Uppsala tingsrätt anser att det bör finnas en möjlighet till överprövning innan ett beslut om tillfälligt överförande verkställs, för att säkerställa den enskildes grundläggande rättigheter.
Skälen för regeringens förslag
Det krävs en särskild reglering i europeiska arresteringsorderlagen och i nordiska arresteringsorderlagen
Som framgår av avsnitt 4.1 innebär artikel 18.1 i arresteringsorderrambeslutet en skyldighet för den verkställande staten att antingen godta att den eftersökte överförs tillfälligt till den utfärdande staten eller hörs i den verkställande staten enligt den verkställande statens lagstiftning, i avvaktan på ett beslut i överlämnandefrågan. Detsamma gäller artikel 21.1 i
Regleringen om tillfälligt överförande eller hörande i artikel 18 och 19 i arresteringsorderrambeslutet och artikel 21 och 22 i
Lagen om en europeisk utredningsorder och lagen om internationellt rättsligt samarbete i brottmål innehåller bestämmelser som möjliggör att den eftersökte hörs i den verkställande staten eller överförs tillfälligt till den utfärdande staten för att höras där. Vare sig syftet med den lagstiftningen eller utformningen av den talar dock för att regleringen kan anses genomföra artikel 18 och 19 i arresteringsorderrambeslutet eller artikel 21 och 22 i
Det krävs kompletterande bestämmelser i brexitlagen
Enligt 2 kap. 1 § brexitlagen är åklagare behörig rättslig myndighet i frågor om överlämnande till Sverige (se artikel 598 d i handels- och samarbetsavtalet). I frågor om överlämnande från Sverige kan enligt 3 kap. 1 § brexitlagen dock både åklagare och domstol vara en behörig rättslig myndighet (se artikel 598 c i handels- och samarbetsavtalet). Ansvarsfördelningen mellan åklagare och domstol tydliggörs i brexit-
lagens andra delar genom hänvisningar till europeiska arresteringsorderlagen (se s. 27).
Enligt en ordning motsvarande den som gäller enligt arresteringsorderrambeslutet, kräver artikel 616 och 617 i handels- och samarbetsavtalet att en person som är eftersökt för lagföring av Förenade kungariket ska kunna överföras tillfälligt för att höras i Förenade kungariket eller höras i Sverige enligt svensk lagstiftning. Det bör även finnas en motsvarande möjlighet avseende den som är eftersökt för lagföring enligt en arresteringsorder utfärdad av en åklagare (se avsnitt 4.1).
Regeringen anser att samma resonemang som i föregående avsnitt gör sig gällande för europeiska arresteringsorderlagen även är relevant i fråga om handels- och samarbetsavtalet och brexitlagen. Med anledning av den lagstiftningsteknik som används i brexitlagen bör, mot bakgrund av den föreslagna regleringen i europeiska arresteringsorderlagen, kompletterande bestämmelser till artikel 616 och 617 i handels- och samarbetsavtalet hänvisa till europeiska arresteringsorderlagen i den mån som krävs för att handels- och samarbetsavtalet ska kunna tillämpas.
En fråga om hörande i den verkställande medlemsstaten eller om tillfälligt överförande till den utfärdande medlemsstaten inleds genom en begäran från den utfärdande myndigheten
Arresteringsorderrambeslutet och
Valet mellan att höra och tillfälligt överföra den eftersökte
Arresteringsorderrambeslutet,
Regleringarna i artikel 18 och 19 arresteringsorderrambeslutet, artikel 21 och 22 i
principen om ömsesidigt erkännande talar för att den verkställande myndigheten som utgångspunkt bör acceptera den utfärdande myndighetens önskemål. Som jämförelse ska en begäran att tillfälligt föra över en i Sverige frihetsberövad person till en annan medlemsstat enligt den delvis liknande regleringen i 3 kap. 3 § lagen om en europeisk utredningsorder som huvudregel accepteras av den svenska åklagare som hanterar en sådan utredningsorder. Det kan dock noteras att det, med stöd av 3 kap. 18 § lagen om en europeisk utredningsorder, finns en möjlighet att i samråd med den andra medlemsstatens utfärdande myndighet besluta om en mindre ingripande åtgärd som uppnår samma resultat.
Att föra över en eftersökt person till en annan stat är en såväl mer ingripande som tids- och resurskrävande process, än att höra denne på plats i den verkställande staten. Det finns en risk för att ett överförande fördröjer prövningen av överlämnandefrågan eller leder till andra men för den eftersökte. Det kan bl.a. vara mindre lämpligt med ett tillfälligt överförande av humanitära skäl, t.ex. om den eftersöktes hälsotillstånd inte tål ett sådant överförande. Även den eftersöktes synpunkter och andra omständigheter hänförliga till den eftersökte bör därför enligt regeringen tillmätas betydelse vid bedömningen.
I 3 kap. 3 § lagen om en europeisk utredningsorder är utgångspunkten vid prövningen av om en frihetsberövad person ska överföras till en annan medlemsstat att personen samtycker till överförandet eller att det annars är lämpligt att personen förs över samt att överförandet inte medför att frihetsberövandet förlängs. I sammanhanget bör dock noteras att arresteringsorderrambeslutet,
Rätten ska pröva en begäran om ett tillfälligt överförande eller ett hörande när Sverige är verkställande medlemsstat
De olika regelverken om överlämnande enligt en arresteringsorder tillåter att fler än en rättslig myndighet fullgör de olika uppgifter som följer av respektive regelverk. Åklagare ansvarar för merparten av handläggningen av ett ärende om överlämnande, även när Sverige är verkställande stat. I det senare fallet är det dock rätten som beslutar om ett överlämnande ska ske, baserat på åklagarens framställning. Det är emellertid alltid åklagaren som har den huvudsakliga kontakten med den utfärdande myndigheten. I vissa fall kan t.ex. rätten, enligt 6 kap. 1 § tredje stycket europeiska arresteringsorderlagen, besluta att överlämna en person med villkor om återförande till Sverige. Det är då fråga om ett beslut som fattas i anslutning till beslutet om att överlämna personen. Även om rätten fattar beslutet om ett sådant överlämnande med villkor om återförande, är det
polis och åklagare som sköter kontakten med den utfärdande medlemsstatens myndigheter (se prop. 2003/04:7 s. 199).
Till skillnad från prövningen av en begäran om ett tillfälligt överförande av en frihetsberövad person från Sverige enligt lagen om en europeisk utredningsorder eller lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, är prövningen av om den eftersökte ska höras i Sverige eller överföras tillfälligt till den utfärdande staten nära förbunden med frågan om när rätten kan komma att fatta ett beslut i fråga om det slutliga överlämnandet. Detta har åklagaren inte någon närmare insikt i. Vidare faller ansvaret för att hålla tidsfristerna i 5 kap. 3 § europeiska arresteringsorderlagen på tingsrätten (se även 4 kap. 3 § nordiska arresteringsorderlagen), även om åklagaren ska ha tingsrättens tidsfrister i beaktande vid handläggningen. Också enligt artikel 615 i handels- och samarbetsavtalet är tidsfristerna kopplade till rättens beslut i fråga om överlämnande. Rätten beslutar även om personella tvångsmedel mot den eftersökte, något som är av betydelse för prövningen av om det kan vara lämpligt att överföra en person tillfälligt.
Mot den bakgrunden anser regeringen det mest lämpligt att rätten fattar beslut i fråga om en begäran från den utfärdande staten om att höra den eftersökte i Sverige eller om att tillfälligt överföra den eftersökte till den andra staten. Liksom vid tillfälligt överlämnande enligt 6 kap. 1 § tredje stycket europeiska arresteringsorderlagen, bör dock åklagaren sköta den huvudsakliga kontakten med den utfärdande myndigheten och förhandlingen om vilka villkor som ska gälla för överförandet eller hörandet. Se närmare om dessa villkor och rättens prövning i avsnitt 5.2 och 5.3. Samma överväganden gör sig enligt regeringen gällande för prövningen enligt nordiska arresteringsorderlagen och enligt handels- och samarbetsavtalet.
Rättens beslut i fråga om ett hörande eller ett tillfälligt överförande kommer att kunna överklagas till högre rätt i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut (se 49 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken) enligt såväl europeiska och nordiska arresteringsorderlagen som enligt brexitlagen. Uppsala tingsrätt för fram att det för att tillvarata den enskildes grundläggande rättigheter bör finnas en möjlighet att överklaga ett beslut om tillfälligt överförande särskilt. Regeringen konstaterar att det även i andra regelverk om internationellt straffrättsligt samarbete saknas möjlighet för den enskilde att överklaga i frågor som rör tillfälligt överförande. En åklagares beslut att tillfälligt överföra en frihetsberövad person till en annan medlemsstat enligt 3 kap. 3 § lagen om en europeisk utredningsorder kan t.ex. inte överklagas. Det finns även goda skäl för en sådan ordning när det gäller en tillfällig åtgärd i ett förfarande som ska präglas av skyndsamhet. Artikel 17 i arresteringsorderrambeslutet uppställer förhållandevis snäva tidsfrister för ett slutligt beslut och en möjlighet att överklaga särskilt skulle medföra en risk för att dessa tidsfrister regelmässigt måste överträdas. Det ligger även i den enskildes intresse att snabbt få ett slutligt avgörande av frågan. Regeringen anser därför att det är lämpligt att överklagande kan ske först i samband med slutligt beslut.
Regeringen instämmer i promemorians resonemang om att en fråga om tillfälligt överförande eller hörande i avvaktan på ett beslut om överlämnande som utgångspunkt kan handläggas skriftligt. Det kan dock finnas skäl för att undantagsvis hålla en muntlig förhandling. Om den eftersökte begär det och det inte är uppenbart obehövligt ska rätten därför kunna hålla en muntlig förhandling i frågan.
I de fall en begäran om förhandling inte är sakligt motiverad kan en förhandling ofta vara uppenbart obehövlig. När rätten tar ställning till om den eftersökte ska höras av åklagaren eller tillfälligt överföras till den utfärdande staten kan dock sådana intressen göra sig gällande som motiverar en förhandling. Det kan t.ex. behövas för att kunna bedöma sådana humanitära och hälsomässiga skäl som den eftersökte gör gällande för att motsätta sig ett tillfälligt överförande. Det kan även vara fråga om att få tillräckligt underlag för att kunna ta ställning till om den eftersöktes grundläggande rättigheter riskerar att kränkas till följd av den utfärdande myndighetens begäran med hänvisning till artikel 1.3 arresteringsorderrambeslutet i förening med skälen 12 och 13 (se även bl.a. EUdomstolens dom Aranyosi och Caldãrãru,
5.2Villkor och förfaranderegler vid ett tillfälligt överförande
Regeringens förslag
Den utfärdande och den verkställande myndigheten ska samråda om de villkor som ska styra ett tillfälligt överförande till eller från Sverige. Villkoren vid ett tillfälligt överförande från Sverige ska fastställas av domstol.
Polismyndigheten ska biträda vid verkställighet av ett beslut om tillfälligt överförande till och från Sverige. Om den eftersökte befinner sig på fri fot ska Polismyndigheten kunna omhänderta den eftersökte och ta honom eller henne i förvar i upp till 96 timmar.
Promemorians förslag
Förslagen i promemorian stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget. Uppsala tingsrätt anser att det bör tydliggöras att den svenska domstolsprövningen bör kunna leda till att villkor som strider mot svenska rättsgrundsatser inte får verkställas samt att rätten bör kunna ställa upp ytterligare villkor för att skydda den enskildes rättigheter. Svea hovrätt, Södertörns tingsrätt, Malmö tingsrätt och Göteborgs tingsrätt efterfrågar ett förtydligande av vilka villkor för tillfälligt överförande det kan vara fråga om samt vilken prövning rätten ska göra av villkoren. Göteborgs tingsrätt anser att det bör övervägas om vissa villkor ska kunna beslutas direkt av åklagare för att undvika att systemet blir tungrott. Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten efterfrågar ett förtydligande av hur förhörsmaterial får disponeras i den utfärdande staten, i synnerhet i förhållande till specialitetsprincipen, i de fall där en eftersökt har överförts tillfälligt för förhör men den verkställande staten sedan avslår ett överlämnande. Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten anser också att det behövs en tydligare analys av hur ett tillfälligt överförande till Sverige påverkar de olika beslut om frihetsberövande som behövs till dess den eftersökte återförts till den verkställande staten och det slutliga beslutet om arresteringsordern har fattats. Polismyndigheten för fram att det krävs ytterligare överväganden gällande tvångsmedel i samband med tillfälligt överförande från Sverige. Myndigheten anser också att det av lydelsen i nuvarande bestämmelser om tvångsmedel framstår som att dessa bestämmelser endast är tillämpliga i fråga om överlämnande och inte i fråga om tillfälligt överförande.
Skälen för regeringens förslag
Svea hovrätt, Södertörns tingsrätt, Malmö tingsrätt och Göteborgs tingsrätt efterfrågar ett förtydligande av vilken prövning rätten ska göra av de villkor som förhandlas fram mellan åklagaren och den utfärdande staten. Regeringen konstaterar att det är samma typ av prövning som gäller i förhållande till tillfälligt överlämnande enligt 6 kap. 1 § tredje stycket arresteringsorderlagen. Det handlar bl.a. om att fastställa när den eftersökte ska återföras till Sverige och andra förutsättningar för vistelsen. Normalt bör rätten kunna godta de villkor som åklagaren tillsammans med den utfärdande staten kommit fram till. Det kan dock inte komma i fråga att godta villkor som exempelvis skulle strida mot Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
Den praktiska hanteringen av det tillfälliga överförandet bör hanteras av Polismyndigheten. Om den som ska överföras tillfälligt befinner sig på fri fot bör Polismyndigheten enligt förslaget i promemorian kunna omhänderta den eftersökte och ta denne i förvar i upp till 96 timmar, i syfte att verkställa det tillfälliga överförandet. Vid en avvägning mellan de intressen som står mot varandra bedömer regeringen att en sådan möjlighet till frihetsberövande är både ändamålsenlig och proportionerlig. Ordningen motsvarar vad som redan gäller för det slutliga överlämnandet (6 kap. 5 § europeiska arresteringsorderlagen, 5 kap. 4 § nordiska arresteringsorderlagen och 3 kap. 13 § brexitlagen) och bör gälla även då det är fråga om en person som ska överföras tillfälligt enligt den nu föreslagna regleringen i europeiska arresteringsorderlagen, nordiska arresteringsorderlagen och brexitlagen. Om den eftersökte är frihetsberövad i Sverige när denne ska överföras kommer det svenska beslutet om frihetsberövande att fortsätta gälla under tiden den eftersökte är tillfälligt överförd till den andra staten, om inte anhållandet hävs eller, i fråga om häktning, rätten beslutar något annat. Fortsatta restriktioner efter överförandet får dock bestämmas av den andra medlemsstatens lagstiftning. Om den som ska överlämnas tillfälligt enligt 6 kap. 1 § tredje stycket europeiska arresteringsorderlagen är frihetsberövad eller föremål för något annat personellt tvångsmedel, gäller att tvångsmedelsfrågan ska prövas av rätten inom tre veckor från det senaste beslutet om tvångsmedel (6 kap. 3 § europeiska arresteringsorderlagen). I fråga om tillfälligt överförande gäller dock delvis andra regler, eftersom ett sådant beslut
fattas innan frågan om överlämnande är avgjord. När så är fallet ska i stället samma regler som för en motsvarande åtgärd under en svensk förundersökning tillämpas (4 kap. 6 § första stycket europeiska arresteringsorderlagen, 3 kap. 7 § första stycket nordiska arresteringsorderlagen och 3 kap. 10 § brexitlagen). Polismyndigheten efterfrågar överväganden kring andra tvångsmedel i samband med tillfälligt överförande från Sverige. Myndigheten för även fram att det av den nuvarande lydelsen i de bestämmelser som reglerar tvångsmedel framstår som att dessa endast är tillämpliga i fråga om överlämnande, och inte i fråga om tillfälligt överförande. Regeringen konstaterar att ett tillfälligt överförande endast kan bli aktuellt inom ramen för ett ärende om överlämnande och att det på ett tillräckligt tydligt sätt framgår av den föreslagna regleringen att en eftersökt kan hållas frihetsberövad även vid ett tillfälligt överförande. Regeringen anser vidare att det, utöver möjligheten att ta en eftersökt person som inte redan är frihetsberövad i förvar i upp till 96 timmar, saknas behov av att införa ytterligare tvångsmedel som endast ska gälla vid tillfälligt överförande från Sverige.
Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten efterfrågar ett förtydligande av hur förhörsmaterial får disponeras i den utfärdande staten, i synnerhet i förhållande till specialitetsprincipen, i de fall där en eftersökt har överförts tillfälligt för förhör men den verkställande staten sedan avslår ett överlämnande. Regeringen konstaterar att det av arresteringsorderrambeslutet inte går att utläsa att det skulle finnas några begränsningar i hur förhörsmaterial får disponeras i en sådan situation. Det bör således som utgångspunkt inte finnas några hinder mot att använda förhörsmaterialet i den fortsatta förundersökningen.
Tillfälligt överförande till Sverige
Åklagaren fattar beslut om att begära att den eftersökte tillfälligt ska överföras till Sverige i egenskap av utfärdande myndighet enligt 2 § andra stycket förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, 2 § andra stycket förordningen (2012:566) om överlämnande till Sverige enligt en nordisk arresteringsorder och 2 kap. 1 § brexitlagen. Till skillnad från situationen då Sverige är verkställande stat kommer åklagaren således själv kunna sluta överenskommelsen om villkoren för överförandet med den utfärdande myndigheten.
En arresteringsorder för lagföring får utfärdas om den eftersökte är häktad på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer (3 § första stycket förordningen om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder, och 2 kap. 1 § förordningen (2021:713) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade Kungariket, hädanefter brexitförordningen). En nordisk arresteringsorder får utfärdas även om den eftersökte är anhållen (3 § första stycket förordningen om överlämnande till Sverige enligt en nordisk arresteringsorder). När den eftersökte anlänt till Sverige ska Polismyndigheten omedelbart underrätta Åklagarmyndigheten om att utevarohäktningen har verkställts. Åklagarmyndigheten ska i sin tur omedelbart underrätta tingsrätten så fort den eftersökte anlänt på svensk mark (24 kap. 17 § rättegångsbalken och 29 § fjärde stycket
5.3Villkor och förfaranderegler vid ett hörande i avvaktan på beslut
eller hon kommer till Sverige. Det innebär även att svenska regler om restriktioner kan tillämpas. Polismyndigheten bör enligt regeringen även få ansvaret för transporten av den eftersökte i Sverige, i likhet med vad som gäller i övrigt i regelverket om överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder, en nordisk arresteringsorder respektive en arresteringsorder enligt handels- och samarbetsavtalet (se 8 kap. 3 § europeiska arresteringsorderlagen, 7 kap. 3 § nordiska arresteringsorderlagen och 2 kap. 3 § brexitlagen).
Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten efterfrågar en analys av hur ett tillfälligt överförande till Sverige påverkar de olika beslut om frihetsberövande som behövs till dess den eftersökte återförts till den verkställande staten och det slutliga beslutet om arresteringsordern har fattats. Regeringen håller med om att den frågan bör övervägas ytterligare. Som nämnts ovan ska åklagaren så snart den eftersökte anlänt på svensk mark underrätta tingsrätten, som prövar utevarohäktningen och i förekommande fall ersätter den med ett nytt häktningsbeslut. Förfarandet leder till frågan om åklagaren, sedan personen återförts till den verkställande staten, måste utfärda en ny arresteringsorder eftersom den ursprungliga arresteringsordern grundade sig på beslutet om utevarohäktning. Det är svårt att tänka sig att bestämmelsen om tillfälligt överförande i arresteringsorderrambeslutet är tänkt att tillämpas på det sättet, särskilt om häktningsbeslutet inte ändras och grunden för arresteringsordern således är densamma. Om grunden för häktning däremot ändras, t.ex. genom att sannolika skäl endast bedöms föreligga för ett av flera brott, bör det leda till att arresteringsordern måste justeras. Någon möjlighet att ändra en arresteringsorder finns dock inte enligt arresteringsorderrambeslutet. Regeringens bedömning är därför att åklagaren i en sådan situation bör utfärda en ny arresteringsorder.
Om den eftersökte som överförts tillfälligt till Sverige inte är frihetsberövad då denne ska återföras till den verkställande staten, bör Polismyndigheten se till att den eftersökte återförs. Polismyndigheten bör även, om det behövs för att återförandet ska kunna genomföras, ha rätt att omhänderta den eftersökte och ta denne i förvar i upp till 96 timmar. Det motsvarar den ordning som gäller vid återförande av den som överlämnats tillfälligt till Sverige på villkor om återförande (jfr 8 kap. 1 § andra stycket europeiska arresteringsorderlagen, 7 kap. 1 § andra stycket nordiska arresteringsorderlagen och 2 kap. 2 § brexitlagen) och bedöms, liksom vid tillfälligt överförande från Sverige, vara proportionerligt.
Vid ett hörande enligt europeiska arresteringsorderlagen eller den nordiska arresteringsorderlagen ska en företrädare för den utfärdande staten delta vid förhöret och, med tillstånd från åklagaren, få ställa frågor till den eftersökte.
Promemorians förslag
Förslagen i promemorian stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget. Uppsala tingsrätt anser att det bör tydliggöras att den svenska domstolsprövningen bör kunna leda till att villkor som strider mot svenska rättsgrundsatser inte får verkställas samt att rätten bör kunna ställa upp ytterligare villkor för att skydda den enskildes rättigheter. Svea hovrätt, Södertörns tingsrätt, Malmö tingsrätt och Göteborgs tingsrätt efterfrågar ett förtydligande av vilka villkor för hörande det kan vara fråga om samt vilken prövning rätten ska göra av villkoren. Göteborgs tingsrätt anser att det bör övervägas om vissa villkor ska kunna beslutas direkt av åklagare för att undvika att systemet blir tungrott.
Skälen för regeringens förslag
Enligt artikel 19.2 i arresteringsorderrambeslutet och artikel 22.2 i EUavtalet, ska den eftersökte höras enligt lagstiftningen i den verkställande staten. Motsvarande gäller enligt artikel 617.2 i handels-och samarbetsavtalet. I de fall Sverige är verkställande stat ska därmed förhöret genomföras enligt svenska regler. Som nämnts är det alltid fråga om att höra en person som är eftersökt för lagföring i den utfärdande staten. Syftet är att möjliggöra att den eftersökte kan höras inom ramen för det förfarandet, i de fall det tar tid att fatta beslut i frågan om ett överlämnande. Det är alltså närmast en fråga om ett förhör under förundersökning med en misstänkt eller tilltalad och de svenska regler som gäller för ett sådant förhör ska därför tillämpas. Skulle det uppkomma ett behov av att höra en person i bevisupptagningssyfte i en domstol bör enligt regeringen i stället en europeisk utredningsorder utfärdas i förhållande till EU:s medlemsstater förutom Danmark och Irland, som inte tillämpar Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (direktivet om en europeisk utredningsorder). I förhållande till Danmark, Förenade kungariket, Island, Irland eller Norge får i stället motsvarande reglering i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål tillämpas.
Av artikel 19.1 i arresteringsorderrambeslutet och artikel 22.1 i EUavtalet följer att förhöret ska hållas av en rättslig myndighet. Motsvarande gäller enligt artikel 617.1 i handels-och samarbetsavtalet. Av detta följer att ett hörande i avvaktan på beslut om överlämnande enligt den föreslagna regleringen kommer att hållas av åklagaren i enlighet med 23 kap. rättegångsbalken och reglerna om förhör i förundersökningskungörelsen när Sverige är verkställande stat. Den ordningen gäller även i motsvarande situationer enligt lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål (4 kap. 1 §) och lagen om en europeisk utredningsorder (3 kap. 21 §).
Det bör noteras att åklagaren inte kommer att kunna delegera uppgiften att hålla förhöret till en polisman eller en annan anställd vid Polismyndigheten eftersom förhöret ska hållas av en rättslig myndighet.
Förhöret ska ske på de villkor som fastställs av rätten efter samråd mellan den utfärdande och den verkställande myndigheten. Svea hovrätt, Södertörns tingsrätt, Malmö tingsrätt och Göteborgs tingsrätt efterfrågar ett förtydligande av vilken prövning rätten ska göra av de villkor som förhandlas fram mellan åklagaren och den utfärdande staten. Uppsala tingsrätt för även fram att det bör finnas en möjlighet att avslå villkor som strider mot svenska rättsgrundsatser samt att rätten bör kunna uppställa egna villkor. Göteborgs tingsrätt anser också att det bör finnas en möjlighet att låta åklagaren besluta om vissa villkor i samförstånd med den utfärdande myndigheten. För regeringens bemötande av merparten av dessa synpunkter hänvisas till avsnitt 5.2. När det gäller villkoren för ett hörande i avvaktan på beslut så kan de avse exempelvis de praktiska formerna för förhöret som t.ex. hur den eftersökte ska inställa sig till förhöret eller hur ett eventuellt behov av tolkning ska lösas.
Av arresteringsorderrambeslutet och av
Handels- och samarbetsavtalet innehåller inte någon motsvarande regel om att en person som utses i enlighet med lagstiftningen i Förenade kungariket ska delta vid förhöret och det krävs därför enligt regeringen inte heller någon kompletterande reglering med den innebörden i brexitlagen. Däremot följer det av artikel 617.1 i handels- och samarbetsavtalet att den eftersökte har rätt att biträdas av ett juridiskt ombud i enlighet med den utfärdande statens lagstiftning, något som regeringen dock bedömer inte kräver kompletterande svensk reglering.
Vid ett hörande i avvaktan på beslut om överlämnande till eller från Danmark, Island, Norge eller Förenade kungariket tillämpas bestämmelserna i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål, som även möjliggör ett hörande genom videokonferens.
6Privilegier och immunitet
6.1Olika typer av privilegier och immunitet
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1543 av den 12 april 2023 om europeiska utlämnandeorder och europeiska bevarandeorder för elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden och för verkställighet av fängelsestraff eller annan frihetsberövande åtgärd till följd av straffrättsliga förfaranden). Inte heller arresteringsorderkonventionen eller handels- och samarbetsavtalet innehåller någon sådan definition. Det finns ett flertal bestämmelser om privilegier och immunitet i svensk rätt. Bestämmelserna finns i huvudsak i regeringsformen (RF) och innebär normalt att den som har en viss status inte kan hållas straffrättsligt ansvarig för vissa typer av gärningar. Det gäller t.ex. riksdagsledamöter och statsråd (se 4 kap. 12 § och 13 kap. 3 § RF). För vissa personer gäller en mer generell straffrättslig immunitet, t.ex. för statschefen och utländska diplomater (se 5 kap. 8 § RF och lagen [1976:661] om immunitet och privilegier i vissa fall). Även andra former av immunitet finns (se reglerna om krav på åtalsförordnande i 2 kap. 7 § brottsbalken och reglerna i lagen [1985:988] om immunitet för vissa vittnen m.fl.). Se även redogörelsen i promemorian Folkrätt och straffansvar, DsJu 1984:6.
I förarbetena till europeiska arresteringsorderlagen återfinns en redogörelse för immunitet som kan förekomma i Sverige och vara av betydelse. Dessa är bl.a. följande. Riksdagsledamöters skydd enligt 4 kap. 12 § RF och 5 kap. 7 § riksdagsordningen (RO) samt statschefens immunitet enligt 5 kap. 8 § RF. Vidare kan ledamöter av Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen enligt 11 kap. 8 § RF endast åtalas av riksdagens ombudsman eller Justitiekanslern för brott i utövningen av tjänsten. Enligt 13 kap. 24 § RO får åtal för brott begånget i utövningen av uppdraget eller tjänsten mot fullmäktig i Riksbanken eller ledamot av Riksbankens direktion endast ske efter beslut av finansutskottet medan beslut i konstitutionsutskottet krävs när det gäller åtal mot en ledamot av riksdagsstyrelsen, Valprövningsnämnden eller Riksdagens överklagandenämnd, mot en av riksdagens ombudsmän, riksrevisorn, riksrevisionsdirektören eller mot riksdagsdirektören. För brott begånget av en ledamot av Riksbankens direktion i utövningen av Riksbankens beslutanderätt enligt lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering gäller dock särskilda bestämmelser. Bestämmelser om immunitet finns också i bl.a. 5 kap.
6.2Tidsfrister och upphävande av privilegier och immunitet enligt en europeisk arresteringsorder
Regeringens förslag
Regeringens bedömning
Remissinstanserna
Skälen för regeringens förslag och bedömning
om överlämnande utöver fristerna bör normalt endast kunna bli aktuellt efter det att eventuella privilegier eller immunitet har upphävts och fristerna i artikel 17 väl har börjat löpa.
Regeringen delar därför promemorians bedömning att en reglering bör införas i lag som uttryckligen anger att fristerna som gäller för ett beslut om överlämnande börjar löpa först när tingsrätten informerats om att eventuella privilegier eller immunitet har upphävts.
Åklagare ska begära upphävande av privilegier och immunitet när Sverige är verkställande medlemsstat
Enligt artikel 20.2 arresteringsorderrambeslutet ska den verkställande myndigheten verka för att privilegierna eller immuniteten hävs i de fall en myndighet i den verkställande staten kan upphäva privilegierna eller immuniteten, (se s.
Europeiska arresteringsorderlagen saknar uttryckliga regler om svenska myndigheters ansvar för att verka för att privilegier eller immunitet upphävs när Sverige är verkställande stat. Det ansvaret faller i stället inom åklagarens utredningsskyldighet enligt 4 kap. 3 § europeiska arresteringsorderlagen (se avsnitt 4.2).
Under utredningen av frågan om en europeisk arresteringsorder kan verkställas i Sverige kan ett stort antal frågor uppkomma. I de flesta fall är det tillräckligt att åklagaren har ett mer allmänt formulerat ansvar för att utreda förutsättningarna för att verkställa arresteringsordern här. Eftersom den verkställande myndighetens skyldighet att begära att privilegierna eller immuniteten upphävs framgår direkt av arresteringsorderrambeslutet bör dock enligt regeringen den skyldigheten komma till uttryck i lagen. Ansvaret bör fortsatt ligga på åklagaren. Om den eftersökte skyddas av privilegier eller immunitet som svenska myndigheter kan upphäva, ska åklagaren utan dröjsmål begära att skyddet upphävs. Därför bör den nuvarande regleringen av utredningsskyldigheten i 4 kap. 3 § europeiska arresteringsorderlagen kompletteras med en skyldighet för åklagaren att utan dröjsmål begära att privilegierna eller immuniteten upphävs i en sådan situation.
Som framgår av redogörelsen ovan kan immunitet som enbart riksdagen kan upphäva innebära hinder mot överlämnande enligt en europeisk arresteringsorder. Att arresteringsorderrambeslutet här använder begreppet ”myndigheter” bör i detta sammanhang därför omfatta även riksdagen. En svensk åklagare som finner att den eftersökte skyddas av immunitet som enbart riksdagen kan upphäva bör således ha en skyldighet att begära att skyddet upphävs även i sådana fall. Eftersom riksdagen inte är en myndighet i regeringsformens mening, bör det framgå uttryckligen att riksdagen omfattas av bestämmelsen.
Av artikel 20.1 andra stycket arresteringsorderrambeslutet framgår att den verkställande staten ska se till att de nödvändiga materiella villkoren för ett faktiskt överlämnande föreligger om den eftersökte inte längre skyddas av privilegier eller immunitet. Att så är fallet bedöms redan idag falla inom åklagarens utredningsskyldighet i 4 kap. 3 § europeiska arresteringsorderlagen, där det framgår att åklagaren ska utreda om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige. Regeringen instämmer därför i promemorians bedömning att det inte krävs någon
6.3Tidsfrister och upphävande av privilegier och immunitet enligt en nordisk arresteringsorder
ytterligare reglering som genomför artikel 20.1 andra stycket arresteringsorderrambeslutet.
Regeringens bedömning
Remissinstanserna
Skälen för regeringens förslag och bedömning
eller immuniteten den eftersökte skyddas av har upphävts. Ett beslut om att skjuta upp ett beslut om överlämnande utöver fristerna bör normalt endast kunna bli aktuellt efter det att eventuella privilegier eller immunitet har upphävts och fristerna i artikel 14 väl har börjat löpa.
Sammanfattningsvis anser regeringen därför att, liksom i europeiska arresteringsorderlagen, en reglering bör införas som uttryckligen anger att fristerna som gäller för ett beslut om överlämnande börjar löpa först när tingsrätten informerats om att eventuella privilegier eller immunitet har upphävts.
Åklagare ska begära upphävande av privilegier och immunitet när Sverige är verkställande stat
Enligt artikel 16.2 i arresteringsorderkonventionen ska den verkställande myndigheten verka för att privilegierna eller immuniteten hävs när en myndighet i den verkställande staten kan upphäva privilegierna eller immuniteten.
Nordiska arresteringsorderlagen saknar uttryckliga regler om svenska myndigheters ansvar för att verka för att privilegier eller immunitet som svenska myndigheter kan upphäva upphävs när Sverige är verkställande stat. Det har i stället förutsatts falla inom åklagarens utredningsskyldighet enligt 3 kap. 3 § nordiska arresteringsorderlagen (se avsnitt 4.2).
Samma överväganden i fråga om skyldigheten för åklagaren att begära att privilegierna eller immuniteten upphävs gör sig här gällande avseende den europeiska arresteringsordern (se avsnitt 6.2.1). Det är fråga om en åtgärd som åklagaren ska vidta utan dröjsmål under utredningen av förutsättningarna för att verkställa en nordisk arresteringsorder om den eftersökte har rätt till privilegier eller immunitet som svenska myndigheter kan upphäva. Det är även lämpligt att den europeiska arresteringsorderlagen och den nordiska arresteringsorderlagen liknar varandra i så hög utsträckning som möjligt. I likhet med promemorian anser regeringen därför att den nuvarande regleringen av åklagarens utredningsskyldighet bör kompletteras med en skyldighet att utan dröjsmål begära att privilegierna eller immuniteten upphävs i en sådan situation.
Liksom för arresteringsorderrambeslutet bör arresteringsorderkonventionens användande av begreppet ”myndigheter” omfatta även riksdagen (se avsnitt 6.2).
Av artikel 16.1 arresteringsorderkonventionen framgår att den verkställande staten ska se till att de nödvändiga materiella villkoren för ett faktiskt överlämnande föreligger om den eftersökte inte längre skyddas av privilegier eller immunitet. Att så är fallet bedöms redan idag falla inom åklagarens utredningsskyldighet i 3 kap. 3 § nordiska arresteringsorderlagen, där det framgår att åklagaren ska utreda om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige. Det krävs enligt regeringen därför inte någon ytterligare reglering som genomför artikel 16.1 arresteringsorderkonventionen i denna del.
6.4Tidsfrister och upphävande av privilegier och immunitet enligt handels- och samarbetsavtalet
Regeringens förslag
Åklagare ska ansvara för att begära att den eftersöktes privilegier eller immunitet upphävs när Sverige är verkställande stat.
Regeringens bedömning
Det krävs inte någon ytterligare reglering om att Sverige, i egenskap av verkställande stat, ska se till att de nödvändiga materiella villkoren för ett faktiskt överlämnande är uppfyllda om den eftersökte inte längre skyddas av privilegier eller immunitet.
När åklagaren är utfärdande myndighet behövs ingen ytterligare kompletterande reglering av dennes ansvar att begära att privilegier eller immunitet upphävs.
Promemorians förslag och bedömning
Förslaget och bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
Remissinstanserna tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget eller bedömningen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Även enligt handels- och samarbetsavtalet är utgångspunkten att ett överlämnande ska ske inom vissa angivna tidsfrister (se artikel 615 i handels- och samarbetsavtalet). Fristerna i artikel 615 löper dock inte om den eftersökte skyddas av privilegier eller immunitet, utan först om skyddet upphävs och den verkställande myndigheten informerats om upphävandet (artikel 618). Att så är fallet följer direkt av avtalet, till skillnad från ordningen i regleringen om den europeiska respektive nordiska arresteringsordern.
Såväl åklagare som allmän domstol kan vara verkställande myndighet enligt artikel 598 c i handels- och samarbetsavtalet (se 3 kap. 1 § brexitlagen). Ansvarsfördelningen dem emellan bör därför anges i brexitlagen när det gäller upphävande av privilegier eller immunitet. Enligt samma ordning som föreslås införas i europeiska arresteringsorderlagen (se avsnitt 6.2), bör åklagare ha ansvaret för att begära upphävande av privilegier eller immunitet när svenska myndigheter eller riksdagen har befogenhet att upphäva dem (d.v.s. när Sverige är verkställande stat). Detta bör enligt regeringen ske genom en hänvisning till den föreslagna bestämmelsen i europeiska arresteringsorderlagen.
När Sverige är utfärdande stat är enbart åklagare utfärdande myndighet enligt artikel 598 d i handels- och samarbetsavtalet (se 2 kap. 1 § brexitlagen). Det ansvar som åklagaren, i egenskap av utfärdande
myndighet av en arresteringsorder för lagföring, har för att begära att privilegier och immunitet upphävs följer direkt av artikel 618.3 i handels-och samarbetsavtalet, och behöver enligt regeringen inte regleras ytterligare i den kompletterande svenska regleringen.
Av artikel 618.2 i handels-och samarbetsavtalet framgår att den verkställande staten ska se till att de nödvändiga materiella villkoren för ett faktiskt överlämnande föreligger om den eftersökte inte längre skyddas av privilegier eller immunitet. Att så är fallet bedöms redan idag falla inom åklagarens utredningsskyldighet. Regeringen anser därför att det inte krävs någon ytterligare reglering som kompletterar artikel 618.2 i handels-och samarbetsavtalet.
7Krav på samtycke från den utfärdande staten och ändring av en obligatorisk vägransgrund
Regeringens förslag
I europeiska arresteringsorderlagen och i nordiska arresteringsorderlagen ska den obligatoriska, dvs. tvingande, vägransgrunden avseende förbudet om dubbelbestraffning i förhållande till domar meddelade i Island och Norge (ne bis in idem) ändras till en icketvingande, s.k. fakultativ, vägransgrund. Det ska även införas en tidsfrist på trettio dagar från det att en framställning om tillstånd till utvidgat överlämnande eller till vidareöverlämnande har gjorts till åklagaren till dess beslut ska fattas i frågan.
Det ska införas ett krav på samtycke från den utfärdande staten för att rätten ska kunna besluta att den frihetsberövande påföljd som en europeisk eller en nordisk arresteringsorder avser ska verkställas i Sverige. Om rätten har vägrat överlämnande och beslutat att påföljden ska verkställas i Sverige, ska Kriminalvården inte meddela någon verkställbarhetsförklaring enligt europeiska verkställighetslagen eller besluta att verkställigheten av påföljden ska föras över till Sverige, om den utfärdande staten därefter motsätter sig att verkställigheten överförs.
Promemorians förslag
Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget. Sveriges Advokatsamfund framhåller att ett krav på samtycke från den utfärdande staten i praktiken innebär att den utfärdande statens intresse av att verkställa straffet i det egna landet ges företräde framför den svenska domstolens prövning av vad som bäst gagnar den enskildes sociala återanpassning.
Skälen för regeringens förslag
Förbudet om dubbelbestraffning i förhållande till domar meddelade i
Norge och Island ska göras om till en fakultativ vägransgrund
I 2 kap. 4 § 4 europeiska arresteringsorderlagen finns vissa obligatoriska, d.v.s. tvingande, vägransgrunder när det gäller överlämnande mellan EU:s medlemsstater. Vid genomförandet av arresteringsorderkonventionen i svensk rätt genomfördes även vissa ändringar med anledning av EUavtalet. Bl.a. utvidgades den obligatoriska vägransgrunden som hindrar att en person som en gång blivit dömd eller frikänd av domstol för ett brott överlämnas för nytt åtal eller ny dom i samma sak, ne bis in idem, (dåvarande 2 kap. 5 § 3) till att avse även lagakraftvunna domar som meddelats i Norge eller Island (prop. 2010/11:158 s. 70).
Däremot omfattas domar som dömts ut i Norge eller Island av den fakultativa vägransgrunden mot överlämnande med hänsyn till förbudet om dubbelbestraffning i förhållande till domar meddelade i en stat utanför EU. Till följd av detta bör hänvisningen till Norge och Island i 2 kap. 5 § europeiska arresteringsorderlagen tas bort eftersom den bestämmelsen nu ska avse samtliga stater som inte är medlemsstater i EU. Avgöranden avseende samma gärning som meddelats i Norge eller Island bör enligt regeringen regelmässigt innebära att det finns skäl att vägra överlämnande enligt den bestämmelsen.
Förtydliganden av bestämmelsen om tillstånd till utvidgat överlämnande eller till vidareöverlämnande
I 6 kap. 8 § europeiska arresteringsorderlagen regleras frågan om tillstånd för den utfärdande staten till utvidgat överlämnande eller vidareöverlämnande till en annan medlemsstat i EU, Island eller Norge. Enligt artikel 27.4 arresteringsorderrambeslutet ska beslut i fråga om samtycke till en framställning om utvidgat överlämnande fattas inom trettio dagar från det att den verkställande myndigheten har mottagit framställningen. En lika lång tidsfrist gäller enligt artikel 28.3 c) i arresteringsorderrambeslutet för beslut i fråga om en framställning om utvidgat överlämnande. Det framgår inte uttryckligen av den nuvarande lagstiftningen att åklagaren ska fatta sitt beslut inom trettio dagar från det att denne mottagit framställningen. Regeringen anser därför att en sådan tidsfrist bör införas.
6 kap. 8 § europeiska arresteringsorderlagen innehåller därutöver hänvisningar till det tidigare upphävda 3 kap., något som bör justeras.
Dagens reglering av verkställighet av ett frihetsberövande straff i den verkställande staten
Enligt arresteringsorderrambeslutet är en europeisk arresteringsorder ett rättsligt avgörande av en medlemsstat med syftet att en annan medlemsstat ska gripa en eftersökt person för att sedan överlämna honom eller henne till den utfärdande medlemsstaten för att där lagföras eller verkställa en frihetsberövande påföljd (se artikel 1.1). Bestämmelsen har en motsvarighet i artikel 1.1 i arresteringsorderkonventionen.
Enligt artikel 4.6 arresteringsorderrambeslutet får den verkställande rättsliga myndigheten, under vissa förutsättningar, vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder som har utfärdats för verkställighet av en frihetsberövande påföljd om den verkställande medlemsstaten åtar sig att själv verkställa påföljden. Bestämmelsen har en motsvarighet i artikel 5.5 i arresteringsorderkonventionen.
När det gäller förfarandet för att föra över verkställigheten av den frihetsberövande påföljden till den verkställande medlemsstaten finns bestämmelser i artikel 25 i rådets rambeslutet 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder). Av den artikeln följer att bestämmelserna i rambeslutet, i tillämpliga delar och i den utsträckning de är förenliga med bestämmelserna i arresteringsorderrambeslutet, ska gälla i de fall en medlemsstat ska verkställa en frihetsberövande påföljd enligt artikel 4.6 arresteringsorderrambeslutet.
För de fall Sverige är verkställande stat har artikel 4.6 arresteringsorderrambeslutet införlivats i 2 kap. 3 § 7 och 6 § europeiska arresteringsorderlagen. I nordiska arresteringsorderlagen har artikel 5.5 i arresteringsorderkonventionen implementerats i 2 kap. 4 § 4 och 6 §. Artikel 25 i rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder har införlivats i huvudsak i 3 kap. lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen (europeiska verkställighetslagen) och i 6 kap. 1 § nordiska arresteringsorderlagen.
Inom Norden finns ett långtgående samarbete om överförande av bl.a. fängelsestraff som baseras på i hög utsträckning likalydande lagar. Samarbetet förutsätter att båda stater samtycker till att verkställigheten förs över. För Sveriges del regleras samarbetet i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. (nordiska verkställighetslagen). Det nordiska samarbetet utgör ett fördjupat samarbete som tillämpas i stället för rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder.
Enligt 2 kap. 3 § 7 och 6 § europeiska arresteringsorderlagen får ett överlämnande för verkställighet av en frihetsberövande påföljd inte beviljas om den eftersökte är svensk medborgare eller bosatt i eller uppehåller sig i Sverige, om han eller hon begär att påföljden ska verkställas i Sverige, och om dennes sociala återanpassning underlättas om påföljden verkställs i Sverige. Om förutsättningarna i 2 kap. 6 §
Sverige och att huvudregeln om att ett överlämnande ska ske därmed ska frångås (se propositionen Ändringar i regelverket om överlämnande enligt en europeisk och nordisk arresteringsorder, , s. 94). Detsamma gäller enligt 2 kap. 4 § 4 och 6 § nordiska arresteringsorderlagen. Av 7 kap. 1 § första stycket europeiska arresteringsorderlagen följer att om rätten har beslutat att vägra överlämnande med stöd av 2 kap. 3 § 7 för att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige med stöd av 2 kap. 6 §, tillämpas europeiska verkställighetslagen, med undantag för 3 kap.
Det ska införas ett krav på samtycke från den utfärdande staten vid verkställighet av ett frihetsberövande straff i den verkställande staten
Idom C.J.,
vidare att om en verkställande myndighet vägrat verkställighet i strid med de villkor och det förfarande som föreskrivs i rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder så kan arresteringsordern vidhållas och den utfärdande staten behåller dessutom rätten att verkställa det aktuella straffet (p.
Mot bakgrund av det nämnda avgörandet står det klart att det krävs samtycke från den utfärdande staten för att en frihetsberövande påföljd ska få verkställas i Sverige enligt artikel 4.6 arresteringsorderrambeslutet. Den nuvarande regleringen i 2 kap. 6 § europeiska arresteringsorderlagen förutsätter dock inte att den utfärdande staten samtycker till att Sverige övertar verkställigheten av påföljden för att rätten ska kunna fatta ett sådant beslut. Regeringen anser därför att ett krav på ett sådant samtycke bör införas i europeiska arresteringsorderlagen. Samma överväganden gör sig gällande avseende den nordiska arresteringsorderlagen.
Sveriges Advokatsamfund framhåller att ett krav på samtycke från den utfärdande staten i praktiken innebär att den utfärdande statens intresse av att verkställa straffet i det egna landet ges företräde framför den svenska domstolens prövning av vad som bäst gagnar den enskildes sociala återanpassning. Regeringen konstaterar att Sverige är bundet av sina internationella åtaganden och
För att rätten ska ha ett tillräckligt underlag för att pröva om verkställigheten ska övertas av Sverige bör åklagaren, genom kontakt med den utfärdande myndigheten, inhämta den utfärdande statens inställning till att påföljden verkställs i Sverige, något som kan regleras i förordning. På så sätt kommer rätten att ha kännedom om den andra statens inställning i frågan innan beslut i överlämnandefrågan fattas.
Formerna för ett samtycke och Kriminalvårdens möjligheter att utfärda en verkställbarhetsförklaring
Ett samtycke enligt rambeslutet om överförande av frihetsberövande påföljder kommer tydligast till uttryck genom att domen och intyget enligt bilaga I till rambeslutet skickas över (jfr dom C.J. p. 57, EU:C2025:665). Det bör dock inte kunna krävas att den andra staten under processen avseende arresteringsordern utfärdar ett intyg enligt bilaga I till rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder, utan samtycket kan komma till uttryck på annat sätt. Om den andra staten tydligt meddelar att den samtycker till ett överförande och det i övrigt finns förutsättningar för att verkställa påföljden här får rätten fatta beslut om att påföljden ska verkställas här och att överlämnande ska vägras.
Även om det finns en skyldighet enligt
mellan de nordiska länderna kan de korta tidsfristerna inom ramen för det samarbetet innebära att åklagaren får göra samma överväganden vid handläggningen av ett sådant ärende.
Enligt artikel 4 i rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder ska ett intyg som bl.a. innehåller uppgifter om den aktuella domen skickas över till den verkställande staten. Så länge verkställigheten av påföljden i den verkställande staten inte har påbörjats får dock den utfärdande staten återkalla intyget och därigenom återta sitt samtycke till verkställigheten (jfr dom C.J. p. 84, EU:C2025:665, och artikel 13 rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder). För att inte kringgå denna möjlighet att återta samtycket bör enligt regeringen Kriminalvården säkerställa att den utfärdande staten inte motsätter sig att Sverige övertar verkställigheten av påföljden. Först när den utfärdande statens behöriga myndighet enligt rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder sänder över domen och det intyg som framgår av bilaga I till nämnda rambeslut, bör därför Kriminalvården kunna meddela en verkställbarhetsförklaring och inleda verkställighet av domen i Sverige. Detta bör komma till uttryck genom att det, i likhet med vad som gällde tidigare, i europeiska arresteringsorderlagen anges att Kriminalvården inte får meddela en verkställbarhetsförklaring om den utfärdande staten motsätter sig att verkställigheten av påföljden förs över till Sverige. På detta sätt ges Kriminalvården stöd för att underlåta verkställighet trots att det finns ett domstolsbeslut om att verkställighet ska ske i Sverige. Kriminalvården bör inte heller besluta att överta ett nordiskt fängelsestraff om den andra nordiska staten skulle ändra inställning till ett överförande. Detta bör komma till uttryck i nordiska arresteringsorderlagen.
Om rätten har beslutat att påföljden ska verkställas här och det sedan framkommer att den utfärdande staten trots allt motsätter sig detta (se artikel 13 rambeslutet om verkställighet av frihetsberövande påföljder), så kan den utfärdande myndigheten vidhålla sin arresteringsorder. I en sådan situation bör det finnas förutsättningar att pröva frågan om överlämnande på nytt och att eventuellt frihetsberöva den eftersökte i det ärendet. I de fall den utfärdande myndigheten inte vidhåller arresteringsordern bör dock den eftersökte omedelbart försättas på fri fot om han eller hon är frihetsberövad. Risken för att en motsvarande problematik skulle uppkomma i förhållande till en annan nordisk stat framstår som betydligt lägre. I grunden anser dock regeringen att samma ordning bör gälla i en motsvarande situation.
Språkliga och redaktionella ändringar
Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det finns ett behov av att göra mindre språkliga och redaktionella ändringar i den europeiska och den nordiska arresteringsorderlagen. Även de sakliga felaktigheter som uppmärksammats i promemorian bör åtgärdas.
8Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag
Lagändringarna ska träda i kraft den 1 december 2026.
Regeringens bedömning
Det behövs inte några övergångsbestämmelser.
Promemorians förslag
Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna
En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Regeringens bedömning är att det bör kunna ske den 1 december 2026.
När det gäller processrättslig lagstiftning är utgångspunkten att nya regler blir tillämpliga omedelbart och några övergångsbestämmelser behövs därför inte. Tidsfristerna i ärenden där den eftersökte inledningsvis skyddats av privilegier eller immunitet som har inletts före ikraftträdandet ska till följd av det anses ha börjat löpa först när privilegierna eller immuniteten har upphävts.
Det är angeläget att reglerna i europeiska arresteringsorderlagen och i nordiska arresteringsorderlagen om att den utfärdande statens samtycke ska krävas för att den frihetsberövande påföljd som arresteringsordern avser i stället ska verkställas i Sverige, ska kunna tillämpas även på ärenden som pågår vid ikraftträdandet. Detta eftersom gällande praxis från
Inte heller i övrigt finns det ett behov av några övergångsbestämmelser.
9Konsekvenser
Regeringens bedömning
Promemorians bedömning
Remissinstanserna
Skälen för regeringens bedömning
Inte heller den föreslagna regleringen om när tidsfrister för eftersökta personer som skyddas av privilegier eller immunitet ska börja löpa och om åklagarens ansvar att begära att sådant skydd ska upphöra, bedöms leda till några kostnadsökningar för de berörda myndigheterna eller domstolarna, eftersom tidsfristerna ska iakttas redan idag. Detsamma gäller tidsfristerna som åklagaren har att iaktta för beslut om en framställning om utvidgat överlämnande eller vidareöverlämnande från den utfärdande myndigheten.
Regleringen om att samtycke från den stat som utfärdat en arresteringsorder för verkställighet av en frihetsberövande påföljd ska krävas för att rätten ska kunna vägra överlämnande och besluta om verkställighet av påföljden i Sverige, bedöms leda till en ökad tydlighet för de myndigheter som ska tillämpa regleringen. Ändringen förutsätter en något tätare kontakt mellan åklagaren och den utfärdande myndigheten men bedöms inte påverka arbetsbördan i nämnvärd omfattning. Ändringen bedöms även kunna leda till att något fler personer överlämnas från Sverige i stället för att verkställa påföljden här. Så kan vara fallet när den andra staten inte lämnar någon inställning till att Sverige övertar verkställigheten av påföljden och rätten ser sig förhindrad att fatta ett sådant beslut. Detta bedöms leda till något minskade kostnader för Kriminalvården. I vissa fall kan kravet på samtycke leda till att en enskilds sociala återanpassning inte kan tillgodoses fullt ut. Detta är dock en effekt som följer redan av EUdomstolens praxis, och således inte någonting som regeringen kan påverka.
Övriga ändringar i nämnda lagar utgörs främst av språkliga och redaktionella justeringar. Ändringarna kommer inte att leda till fler ärenden hos myndigheterna eller domstolarna och av det skälet inga ökade kostnader för berörda aktörer.
Förslagen bedöms inte heller medföra några konsekvenser för jämställdheten eller miljön eller få några andra konsekvenser som bör redovisas.
10Författningskommentar
10.1Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder
2 kap.
4 § Överlämnande ska vägras om
- den eftersökte enligt 1 kap. 6 § brottsbalken inte hade kunnat dömas till påföljd för den aktuella gärningen,
- det skulle strida mot den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna eller de tilläggsprotokoll till konventionen som gäller som lag i Sverige,
4.gärningen har prövats genom en dom som fått laga kraft i en medlemsstat i Europeiska unionen och, vid en fällande dom, påföljden har avtjänats eller är under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt lagstiftningen i domslandet.
Paragrafen innehåller ett antal obligatoriska vägransgrunder. Övervägandena finns i avsnitt 7.
Vägransgrunden i fjärde punkten om hinder mot överlämnande på grund av en tidigare dom i en annan stat avseende samma gärning ändras så att sådana avgöranden som meddelats i Island eller Norge inte längre utgör en obligatorisk grund för att vägra överlämnande.
5 § Överlämnande för en gärning får vägras om
- det enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan lag har beslutats att inte åtala för gärningen,
- gärningen har prövats genom en dom som fått laga kraft i en annan stat än en medlemsstat i Europeiska unionen och, vid en fällande dom, påföljden har avtjänats eller är under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt lagstiftningen i domslandet,
- en förundersökning har inletts eller ett åtal har väckts i Sverige för gärningen,
- gärningen har begåtts i Sverige och påföljd inte längre får dömas ut enligt svensk lag på grund av preskription, eller
- den europeiska arresteringsordern avser verkställighet av en frihetsberövande påföljd som har dömts ut efter en förhandling där den eftersökte inte var personligen närvarande och den utfärdande myndigheten inte har bekräftat att något av villkoren i artikel 4a.1 i rambeslutet är uppfyllt.
Paragrafen innehåller ett antal fakultativa vägransgrunder. Övervägandena finns i avsnitt 7.
Vägransgrunden i andra punkten om hinder mot överlämnande på grund av en tidigare dom avseende samma gärning ändras så att sådana avgöranden som meddelats i Island eller Norge får utgöra skäl att vägra överlämnande.
6 § Rätten får besluta att den frihetsberövande påföljd som den europeiska arresteringsordern avser ska verkställas i Sverige, om
- den eftersökte är svensk medborgare eller bosatt i eller uppehåller sig i Sverige,
- den eftersökte begär att påföljden ska verkställas i Sverige,
- den eftersöktes sociala återanpassning underlättas om påföljden verkställs i Sverige, och
- den utfärdande staten samtycker till att påföljden ska verkställas i Sverige.
förutsättningar för överlämnande från Sverige enligt 4 kap. 3 § inhämta den utfärdande statens samtycke till att verkställigheten förs över till Sverige, med beaktande av de frister som gäller för rättens prövning av frågan om överlämnande. Motsätter sig den utfärdande staten att verkställighet sker i Sverige eller lämnar den inget besked i frågan saknas förutsättningar att besluta att påföljden ska verkställas i Sverige. Det är då inte heller möjligt att vägra ett överlämnande med stöd av 2 kap. 3 § 7.
Övriga ändringar är redaktionella.
4 kap.
3 § Om en arresteringsorder har skickats direkt enligt 1 § eller om det på annat sätt framkommer att den som eftersöks enligt en arresteringsorder befinner sig på en viss plats i Sverige, ska åklagaren utreda om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige. När den som begärs överlämnad för lagföring är under arton år ska det dessutom utredas om lagföringen kan ske i Sverige.
Vid utredningen tillämpas bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte annat sägs i denna lag.
Utredningen ska bedrivas skyndsamt. Den tidsfrist som kan komma att gälla för tingsrätten enligt 5 kap. 3 § ska beaktas vid utredningen.
Om den eftersökte skyddas av privilegier eller immunitet som riksdagen eller en svensk myndighet kan upphäva, ska åklagaren snarast möjligt begära att privilegierna eller immuniteten upphävs.
Paragrafen reglerar åklagarens utredningsskyldighet vid överlämnande från Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
Enligt fjärde stycket, som är nytt, ska åklagaren snarast möjligt begära att privilegier eller immunitet som riksdagen eller en svensk myndighet kan upphäva, ska upphävas om den som eftersöks enligt en europeisk arresteringsorder skyddas av sådana privilegier eller sådan immunitet. Det är fråga om sådana privilegier eller sådan immunitet som utgör hinder för överlämnande enligt 2 kap. 3 § första stycket 6. Det följer av artikel 20.2 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (arresteringsorderrambeslutet) att om den eftersökte skyddas av privilegier eller immunitet som en myndighet i den verkställande medlemsstaten har befogenhet att upphäva, ska den verkställande myndigheten begära att den myndigheten upphäver skyddet. Eftersom riksdagen i vissa fall ansvarar för att ta ställning till om privilegier eller immunitet ska upphävas omfattas även riksdagen av bestämmelsen. I andra fall då den eftersökte har rätt till privilegier eller immunitet är det den utfärdande myndigheten som ska begära upphävande (se artikel 20.2 i arresteringsorderrambeslutet).
Övriga ändringar är språkliga.
5 kap.
Om den eftersökte har skyddats av privilegier eller immunitet avseende rättsliga förfaranden eller verkställighet i Sverige, ska fristerna i första och andra styckena räknas från och med den dag tingsrätten har informerats om att privilegierna eller immuniteten upphört.
Om det finns särskilda skäl får tingsrätten meddela sitt beslut senare än vad som sägs i första eller andra stycket.
Paragrafen anger tidsfrister för beslut om överlämnande. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Av tredje stycket, som får nytt innehåll, framgår att fristerna i första och andra stycket ska börja löpa först när tingsrätten har fått information om att privilegier eller immunitet som en person som är eftersökt med stöd av en europeisk arresteringsorder skyddats av har upphävts (se artikel 20.1 i arresteringsorderrambeslutet).
Fjärde stycket motsvarar det tidigare tredje stycket. Tidsfristerna enligt första och andra stycket börjar i förekommande fall inte löpa förrän tingsrätten har informerats om att privilegierna eller immuniteten har upphört. Att den eftersökte skyddas av privilegier eller immunitet kan därför inte i sig utgöra särskilda skäl för att frångå tidsfristerna.
Övriga ändringar är språkliga och redaktionella.
Åtgärder före beslut om överlämnande
5 a § Före ett beslut om överlämnande i fråga om en arresteringsorder som avser lagföring, ska rätten på begäran av den utfärdande myndigheten besluta att den eftersökte antingen
- hörs av en åklagare enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte något annat följer av denna lag, eller
- överförs tillfälligt till den utfärdande medlemsstaten på villkor att han eller hon ska återföras till Sverige för att närvara vid en förhandling som rör överlämnandet.
Ett förhör eller ett överförande av den eftersökte ska genomföras enligt villkor som fastställs i samförstånd med den utfärdande myndigheten.
En företrädare för den utfärdande medlemsstaten ska delta vid ett förhör enligt första stycket 1 och får med åklagarens samtycke ställa frågor direkt till den som hörs.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att rätten på begäran av den utfärdande myndigheten, i avvaktan på beslut i fråga om överlämnande, ska besluta att en person som eftersöks för lagföring med stöd av en europeisk arresteringsorder antingen ska höras i Sverige eller överföras tillfälligt till den utfärdande medlemsstaten. Övervägandena finns i avsnitt 5.
Av första stycket framgår att bestämmelsen enbart är tillämplig när det gäller en europeisk arresteringsorder som utfärdats för lagföring (se artikel
18.1i arresteringsorderrambeslutet). På begäran av den utfärdande myndigheten ska rätten besluta att den eftersökte antingen ska höras i Sverige eller överföras tillfälligt till den utfärdande medlemsstaten. Som utgångspunkt bör det alternativ den utfärdande myndigheten har begärt användas. Även omständigheter hänförliga till den eftersökte, såsom hälsotillstånd eller andra humanitära skäl, och skälet till att den utfärdande myndigheten begär att få höra den eftersökte är dock av betydelse för prövningen. En samlad bedömning av alla relevanta omständigheter i det enskilda fallet får därför göras i syfte att avgöra om den eftersökte ska höras i Sverige eller överföras tillfälligt till den utfärdande staten.
Kontakterna med den utfärdande myndigheten kommer att skötas av åklagaren, såsom gäller i övrigt under handläggningen av en begäran om överlämnande.
Av första punkten framgår att den eftersökte ska höras av en svensk åklagare i enlighet med reglerna om förundersökning, om inte något annat följer av lagen. Avvikelser från vad som annars skulle gälla kan ske i de villkor som ska fastställas i samråd med den utfärdande myndigheten (se artikel 19.2 i arresteringsorderrambeslutet). Det är dock inte möjligt att delegera uppgiften att hålla förhöret till en polisman eller en annan anställd vid Polismyndigheten. Det är alltid fråga om att höra den eftersökte inom ramen för det ärende arresteringsordern avser. Ett hörande av den eftersökte i annat syfte faller utanför arresteringsorderrambeslutets tillämpningsområde. I den situationen får andra tillämpliga instrument för straffrättsligt samarbete användas, såsom t.ex. den europeiska utredningsordern eller en ansökan om rättslig hjälp som handläggs enligt lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.
Av andra punkten följer att rätten ska villkora ett tillfälligt överförande med att den eftersökte ska kunna återföras till Sverige för att delta vid en förhandling som rör överlämnandet (se artikel 18.3 i arresteringsorderrambeslutet). Det ska således framgå av rättens beslut att ett sådant villkor gäller.
Av andra stycket framgår att ett förhör eller överförande enligt första stycket ska genomföras i enlighet med villkor som fastställs i samförstånd med den utfärdande myndigheten (se artikel 18.2 och 19.2 i arresteringsorderrambeslutet). Kontakterna om villkoren för hörandet bör
–i likhet med övriga sådana kontakter – skötas av åklagaren. Rätten fattar dock beslutet om villkoren för överförandet, inklusive dess varaktighet.
Enligt tredje stycket ska en företrädare för den utfärdande myndigheten delta vid ett förhör enligt första punkten och få ställa frågor direkt till den eftersökte, om åklagaren medger det. Företrädaren kan närvara på videolänk om förutsättningarna i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2844 av den 13 december 2023 om digitalisering av rättsligt samarbete och tillgång till rättslig prövning i gränsöverskridande frågor på privaträttens och straffrättens område och om ändring av vissa rättsakter inom området för rättsligt samarbete (digitaliseringsförordningen) är uppfyllda.
5 b § Tingsrätten ska för prövningen av en begäran om tillfälligt överförande eller hörande i avvaktan på beslut om överlämnande hålla förhandling om den eftersökte begär det och det inte är uppenbart obehövligt.
Till förhandlingen ska åklagaren och den eftersökte kallas. Är den eftersökte anhållen eller häktad ska han eller hon inställas.
obehövligt. I de fall en begäran om förhandling inte är sakligt motiverad kan en förhandling ofta vara uppenbart obehövlig. Det kan finnas skäl att hålla en förhandling för att exempelvis kunna bedöma den eftersöktes hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden eller för att kunna ta ställning till hur den eftersöktes grundläggande rättigheter skulle kunna påverkas av ett beslut.
Av andra stycket framgår att åklagaren och den eftersökte ska kallas till förhandlingen. Om den eftersökte är frihetsberövad ska han eller hon inställas.
5 c § Polismyndigheten ska biträda vid verkställighet av ett beslut om tillfälligt överförande. Om den som ska överföras är på fri fot får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att överförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 96 timmar.
Paragrafen, som är ny, reglerar Polismyndighetens ansvar vid verkställighet av ett beslut om tillfälligt överförande till den utfärdande medlemsstaten. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
Det praktiska genomförandet av verkställigheten sker genom Polismyndighetens försorg. Om den som ska överföras tillfälligt är på fri fot, kan han eller hon omhändertas och tas i förvar efter beslut av Polismyndigheten under högst 96 timmar. Förvarstagande förutsätter att en sådan åtgärd bedöms vara nödvändig för att överförandet ska kunna genomföras. Möjligheten att ta någon i förvar bör tillämpas med återhållsamhet och i enlighet med proportionalitetsprincipen i 8 § polislagen (1984:387).
9 § Ett beslut att inte bevilja överlämnande i fall som avses i 2 kap. 3 § 7 får inte överklagas. Har den eftersökte samtyckt till överlämnande enligt 4 kap. 9 § får beslutet om överlämnande inte heller överklagas.
För att hovrätten ska pröva tingsrättens beslut krävs prövningstillstånd, om beslutet innebär att ärendet avgörs eller utgör ett sådant beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av ett slutligt beslut.
Paragrafen innehåller regler om överklagande. Övervägandena finns i avsnitt 7.
I första stycket görs en ändring av rättelsekaraktär där 2 kap. 6 § ändras till 2 kap. 3 § 7.
Övriga ändringar är språkliga.
6 kap.
8 § Ett ärende prövas enligt 2, 4 eller 5 kap., om ett överlämnande har beviljats enligt denna lag och en rättslig myndighet i den medlemsstat dit överlämnandet har skett gör en framställning till åklagaren om tillstånd att
- lagföra eller straffa den som har överlämnats även för gärningar som inte omfattades av överlämnandet, eller
- till en annan medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge överlämna den som har överlämnats från Sverige.
Behörig tingsrätt är den som prövade frågan om överlämnande.
Det som i 2, 4 och 5 kap. sägs om tvångsmedel och frister ska inte tillämpas i de fall som avses i första stycket. Offentlig försvarare ska förordnas för den som har överlämnats. Den som har överlämnats ska ges tillfälle att yttra sig över framställningen. Tingsrätten prövar om det finns skäl att hålla en muntlig förhandling.
Ett beslut enligt första stycket ska fattas inom trettio dagar från det att åklagaren har tagit emot framställningen.
Paragrafen reglerar förutsättningarna och förfarandet kring handläggningen av en framställning om utvidgat överlämnande eller vidareöverlämnande till en annan medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge. Övervägandena finns i avsnitt 7.
I första stycket och i andra stycket, som nu blir tredje stycket, tas hänvisningen till det tidigare upphävda 3 kap. bort.
Det nya fjärde stycket anger att åklagaren ska fatta beslut om tillstånd till ett utvidgat överlämnande eller ett vidareöverlämnande till en annan medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge, inom trettio dagar från det att han eller hon har mottagit framställningen. Att tidsfristen gäller för sådana beslut följer av artikel 27.4 respektive 28.3 c) i arresteringsorderrambeslutet.
Övriga ändringar är språkliga och redaktionella.
7 kap.
1 § Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § eller 7 § första stycket har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige, tillämpas lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen, med undantag för 3 kap.
Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat att den frihetsberövande påföljden ska verkställas i Sverige, får en fråga om häktning enligt 3 kap. 15 och 16 §§ lagen om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen tas upp på yrkande av åklagaren utan ett föregående beslut om anhållande.
Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige, ska en verkställbarhetsförklaring inte beslutas om den utfärdande medlemsstaten därefter motsätter sig att verkställigheten överförs.
verkställighetslagen. Om den utfärdande staten skickar ett sådant intyg innebär det att den inte motsätter sig att verkställigheten överförs.
Kriminalvården ska alltså invänta ett sådant intyg innan en verkställbarhetsförklaring meddelas. Det ska noteras att ett intyg kan återkallas vilket innebär att påföljden, om verkställigheten ännu inte påbörjats, inte längre får verkställas i den verkställande staten (se 3 kap.
23 § första stycket 1 europeiska verkställighetslagen).
Om rätten har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige ska det finnas ett samtycke från den utfärdande staten (se 2 kap.
6 §). Det kan därför förväntas att det kommer att vara ovanligt att den utfärdande staten därefter motsätter sig att verkställigheten överförs.
8 kap.
Återförande av en person som har överförts tillfälligt eller överlämnats till Sverige
1 § Polismyndigheten ska ansvara för att återföra en person som
1.har överförts tillfälligt till Sverige i avvaktan på beslut om överlämnande, eller
2.har överlämnats till Sverige för att lagföras här på villkor att personen senare återförs till den andra staten.
Om den som ska återföras är på fri fot får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att återförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 96 timmar.
Paragrafen behandlar det fallet att någon överförts tillfälligt till Sverige och ska återföras till den andra medlemsstaten eller har överlämnats till Sverige med ett villkor om återförande (se artiklarna 18.1 och 24.2 i arresteringsorderrambeslutet). Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
Det första stycket ändras så att Polismyndigheten ska ansvara för att den eftersökte återförs till den verkställande medlemsstaten även då en person överförts tillfälligt till Sverige. Med ändringen av begreppet ”se till” till ”ansvara för” avses ingen ändring i sak. Övriga ändringar är redaktionella.
3 § Om en svensk myndighet har utfärdat en europeisk arresteringsorder och den andra medlemsstaten har beslutat om ett tillfälligt överförande eller om ett överlämnande till Sverige, ska Polismyndigheten ansvara för transporten i Sverige.
Paragrafen reglerar vem som bär ansvaret för transporter vid tillfälligt överförande eller överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
Bestämmelsen ändras så att Polismyndigheten ansvarar för transporten i Sverige även när en person överförts tillfälligt hit.
10.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder
2 kap.
6 § Rätten får besluta att den frihetsberövande påföljd som den nordiska arresteringsordern avser ska verkställas i Sverige, om
- den eftersökte är svensk medborgare eller är bosatt i eller uppehåller sig i Sverige,
- den eftersökte begär att påföljden ska verkställas i Sverige,
- den eftersöktes sociala återanpassning underlättas om påföljden verkställs i Sverige, och
- den utfärdande staten samtycker till att påföljden ska verkställas i Sverige.
Paragrafen innehåller bestämmelser om under vilka förutsättningar rätten, i stället för att tillämpa huvudregeln och överlämna den eftersökte, får besluta att den frihetsberövande påföljd som den nordiska arresteringsordern avser får verkställas i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 7.
I punkten 4 införs ytterligare ett krav för att rätten ska få besluta om att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige. Utformningen är densamma som i 2 kap. 6 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (europeiska arresteringsorderlagen). Ändringen innebär att den utfärdande staten tydligt måste ha uttryckt att den samtycker till att den frihetsberövande påföljd som arresteringsordern avser verkställs i Sverige. Som utgångspunkt ska åklagaren under utredningen av om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige enligt 3 kap. 3 § försöka inhämta den utfärdande statens samtycke till att verkställigheten förs över till Sverige, med beaktande av de frister som gäller för rättens prövning av frågan om överlämnande. Motsätter sig den utfärdande staten att verkställighet sker i Sverige eller lämnar den inget besked i frågan saknas förutsättningar att besluta att påföljden ska verkställas i Sverige. Det är då inte heller möjligt att vägra ett överlämnande med stöd av 2 kap. 4 § 4.
Övriga ändringar är redaktionella.
3 kap.
3 § Om en nordisk arresteringsorder har skickats direkt till åklagaren eller det annars är känt att den eftersökte befinner sig på en viss plats i Sverige, ska åklagaren skyndsamt utreda om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige. Den tidsfrist som gäller för tingsrätten enligt 4 kap. 3 § andra stycket ska beaktas. När den som begärs överlämnad för lagföring är under arton år, ska det utredas om lagföringen kan ske i Sverige.
Vid utredningen tillämpas bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte annat sägs i denna lag.
Om den eftersökte skyddas av privilegier eller immunitet som riksdagen eller en svensk myndighet kan upphäva, ska åklagaren snarast möjligt begära att privilegierna eller immuniteten upphävs.
Paragrafen reglerar åklagarens utredningsskyldighet vid överlämnande från Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Enligt tredje stycket, som är nytt, ska åklagaren begära att privilegier eller immunitet som riksdagen eller en svensk myndighet kan upphäva, ska upphävas om den som eftersöks enligt en nordisk arresteringsorder skyddas av sådana privilegier eller sådan immunitet. Utformningen är densamma som i 4 kap. 3 § europeiska arresteringsorderlagen. Det följer av artikel 16.2 i konventionen av den 15 december 2005 om överlämnande mellan de nordiska staterna på grund av brott (arresteringsorderkonventionen) att om den eftersökte skyddas av privilegier eller immunitet som en myndighet i den verkställande medlemsstaten har befogenhet att upphäva, ska den verkställande myndigheten begära att den myndigheten upphäver skyddet. Eftersom riksdagen i vissa fall ansvarar för att ta ställning till om privilegier eller immunitet ska upphävas omfattas även riksdagen av bestämmelsen. I andra fall då den eftersökte har rätt till privilegier eller immunitet är det den utfärdande myndigheten som ska begära upphävande.
4 kap.
3 § Samtycker den eftersökte till ett överlämnande, ska beslut i fråga om överlämnande meddelas senast tre dagar efter det att samtycket har lämnats.
I övriga fall ska tingsrätten meddela beslut i fråga om överlämnande senast fjorton dagar efter det att den eftersökte har gripits eller, när något gripande i ärendet inte har skett, senast fjorton dagar efter det att den eftersökte har underrättats om innehållet i den nordiska arresteringsordern.
Om den eftersökte har skyddats av privilegier eller immunitet avseende rättsliga förfaranden eller verkställighet i Sverige, ska fristerna i första och andra styckena räknas från och med den dag tingsrätten har informerats om att privilegierna eller immuniteten upphört.
Om det finns särskilda skäl får beslutet meddelas senare än vad som sägs i första eller andra stycket. Beslutet ska då meddelas så snart det är möjligt.
Paragrafen anger tidsfrister för beslut om överlämnande. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Av tredje stycket, som får nytt innehåll, framgår att fristerna i första och andra stycket ska börja löpa först när tingsrätten har fått information om att privilegier eller immunitet som en person som är eftersökt med stöd av en nordisk arresteringsorder skyddats av har upphävts.
Fjärde stycket motsvarar det tidigare tredje stycket. Tidsfristerna enligt första och andra stycket börjar i förekommande fall inte löpa förrän tingsrätten har informerats om att privilegierna eller immuniteten har upphört. Att den eftersökte skyddas av privilegier eller immunitet kan därför inte i sig utgöra särskilda skäl för att frångå tidsfristerna.
Övriga ändringar är språkliga och redaktionella.
Åtgärder före beslut om överlämnande
5 a § Före ett beslut om överlämnande i fråga om en arresteringsorder som avser lagföring, ska rätten på begäran av den utfärdande myndigheten besluta att den eftersökte antingen
- hörs av en åklagare enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte något annat följer av denna lag, eller
- överförs tillfälligt till den utfärdande staten på villkor att han eller hon ska återföras till Sverige för att närvara vid en förhandling som rör överlämnandet.
Ett förhör eller ett överförande av den eftersökte enligt första stycket ska genomföras enligt villkor som fastställs i samförstånd med den utfärdande myndigheten.
En företrädare för den utfärdande staten ska delta vid ett förhör enligt första stycket 1 och får med åklagarens samtycke ställa frågor direkt till den som hörs.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att rätten på begäran av den utfärdande myndigheten, i avvaktan på beslut i fråga om överlämnande, ska besluta att en person som eftersöks för lagföring med stöd av en nordisk arresteringsorder antingen ska höras i Sverige eller överföras tillfälligt till den utfärdande staten. Övervägandena finns i avsnitt 5.
En skyldighet att handlägga en begäran om hörande eller tillfälligt överförande i avvaktan på beslut i överlämnandefrågan följer dels av artikel 18 i arresteringsorderrambeslutet, dels av artikel 21 i avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om förfarande för överlämnande mellan Europeiska unionens medlemsstater och Island och Norge
Bestämmelsen är utformad på samma sätt som 5 kap. 5 a § europeiska arresteringsorderlagen, se författningskommentaren till den bestämmelsen.
5 b § Tingsrätten ska för prövningen av en begäran om tillfälligt överförande eller hörande i avvaktan på beslut om överlämnande hålla förhandling om den eftersökte begär det och det inte är uppenbart obehövligt.
Till förhandlingen ska åklagaren och den eftersökte kallas. Är den eftersökte anhållen eller häktad ska han eller hon inställas.
Paragrafen, som är ny, reglerar frågan om handläggning av en begäran om hörande eller tillfälligt överförande i avvaktan på beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Bestämmelsen är utformad på samma sätt som 5 kap. 5 b § europeiska arresteringsorderlagen, se författningskommentaren till den bestämmelsen.
5 c § Polismyndigheten ska biträda vid verkställighet av ett beslut om tillfälligt överförande. Om den som ska överföras är på fri fot får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att överförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 96 timmar.
Paragrafen, som är ny, reglerar Polismyndighetens ansvar vid verkställighet av ett beslut om tillfälligt överförande till den utfärdande medlemsstaten. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
Bestämmelsen är utformad på samma sätt som 5 kap. 5 c § europeiska arresteringsorderlagen, se författningskommentaren till den bestämmelsen.
9 § Har den eftersökte samtyckt till överlämnande får beslutet om överlämnande inte överklagas. Ett beslut om att inte bevilja överlämnande i fall som avses i 2 kap. 4 § 4 får inte heller överklagas.
För att hovrätten ska pröva tingsrättens beslut krävs prövningstillstånd, om beslutet innebär att ärendet avgörs eller utgör ett sådant beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av ett slutligt beslut.
Ett överklagande av tingsrättens beslut som innebär att ärendet avgörs eller sådana beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av slutligt beslut ska ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den dag då beslutet meddelades.
Ett överklagande av ett av hovrätten meddelat beslut som avses i tredje stycket ska ha kommit in till hovrätten inom en vecka från den dag då beslutet meddelades.
Paragrafen innehåller regler om överklagande. Övervägandena finns i avsnitt 7.
I första stycket görs en ändring av rättelsekaraktär där 2 kap. 6 § har ändrats till 2 kap. 4 § 4.
6 kap.
1 § Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige, ska Kriminalvården besluta att verkställigheten av påföljden ska överföras till Sverige, om inte den utfärdande staten därefter motsätter sig det.
I paragrafen regleras när Kriminalvården får verkställa en frihetsberövande påföljd som rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat ska verkställas i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 7.
Ändringen innebär att Kriminalvården inte får besluta att påföljden ska verkställas i Sverige om den andra nordiska staten motsätter sig det. Som utgångspunkt ska åklagaren under utredningen av om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige enligt 3 kap. 3 § försöka inhämta den utfärdande statens samtycke till att verkställigheten förs över till Sverige (se kommentaren till 2 kap. 6 §).
7 kap.
Återförande av en person som har överförts tillfälligt eller överlämnats till Sverige
1 § Polismyndigheten ska ansvara för att återföra en person som
1.har överförts tillfälligt till Sverige i avvaktan på beslut om överlämnande, eller
2.har överlämnats till Sverige för att lagföras här på villkor att personen senare återförs till den andra staten.
Om den som ska återföras är på fri fot får han eller hon, om det är nödvändigt för att återförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av
Polismyndigheten, dock längst under 96 timmar.
Paragrafen behandlar det fallet att någon överförts tillfälligt till Sverige och ska återföras till den andra medlemsstaten (se artikel 18.1 i arresteringsorderrambeslutet och artikel 21.1 i
Tillägget och ändringen i första stycket är utformade på samma sätt som i 8 kap. 1 § europeiska arresteringsorderlagen, se författningskommentaren till den bestämmelsen.
3 § Om en svensk myndighet har utfärdat en nordisk arresteringsorder och den andra staten har beslutat om ett tillfälligt överförande eller om ett överlämnande till Sverige, ska Polismyndigheten ansvara för transporten i Sverige.
Bestämmelsen reglerar vem som bär ansvaret för transporter vid tillfälligt överförande eller överlämnande till Sverige enligt en nordisk arresteringsorder. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
Tillägget är utformat på samma sätt som i 8 kap. 3 § europeiska arresteringsorderlagen, se författningskommentaren till den bestämmelsen.
10.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket
2 kap.
Återförande av en person som har överförts tillfälligt eller överlämnats till Sverige
2 § Bestämmelserna i 8 kap. 1 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder ska tillämpas, om
- en person som har överförts tillfälligt till Sverige i avvaktan på beslut om överlämnande ska återföras till Förenade kungariket, eller
- en person har överlämnats till Sverige på villkor att han eller hon återförs till Förenade kungariket.
Paragrafen anger att om en person har överförts tillfälligt eller överlämnats till Sverige på villkor att han eller hon återförs till Förenade kungariket, tillämpas 8 kap. 1 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (europeiska arresteringsorderlagen). Övervägandena finns i avsnitt 6.4.
Bestämmelsen blir nu tillämplig även när den eftersökte överförs tillfälligt till Sverige. Hänvisningen till 8 kap. 1 § europeiska arresteringsorderlagen innebär att Polismyndigheten ansvarar för återförandet. I övrigt
hänvisas till författningskommentaren till 8 kap. 1 § europeiska arrest- eringsorderlagen.
Övriga ändringar är språkliga och redaktionella.
3 § Vid transport i Sverige av den som tillfälligt överförts eller överlämnats hit tillämpas 8 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.
Bestämmelsen reglerar vem som bär ansvaret för transporter vid tillfälligt överförande eller överlämnande till Sverige enligt en arresteringsorder enligt avtalet om handel och samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan, av den 30 december 2020 (handels- och samarbetsavtalet). Övervägandena finns i avsnitt 5.2.
Tillägget är utformat på samma sätt som i 8 kap. 3 § europeiska arresteringsorderlagen. I övrigt hänvisas till författningskommentaren till den bestämmelsen.
3 kap.
6 § Under det inledande förfarandet om överlämnande och under utredningen tillämpas 4 kap. 1 § andra stycket och 3 § första och fjärde styckena lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder.
En efterlysning som är registrerad i ett system för eftersökning av personer och som gäller utlämning eller överlämnande till Förenade kungariket ska jämställas med en arresteringsorder i avvaktan på att en sådan översänds.
Vid utredningen tillämpas bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte annat anges i avtalet eller i denna lag.
Beslut om kompletteringar enligt artikel 613.2 i avtalet fattas av åklagare.
Paragrafen anger i fråga om det inledande förfarandet och utredningen bl.a. att bestämmelserna i 4 kap. 1 och 3 §§ europeiska arresteringsorderlagen i relevanta delar ska tillämpas, och vilka bestämmelser som ska gälla vid utredningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.
Genom hänvisningen i första stycket till 4 kap. 3 § fjärde stycket europeiska arresteringsorderlagen framkommer åklagarens ansvar för att begära att privilegier eller immunitet som den eftersökte skyddas av ska upphävas i vissa situationer då Sverige är verkställande stat. I övrigt hänvisas till författningskommentaren till 4 kap. 3 § fjärde stycket europeiska arresteringsorderlagen.
Åtgärder före beslut om överlämnande
11 a § Före ett beslut om överlämnande tillämpas 5 kap. 5 a § första och andra styckena, 5 b och 5 c §§ lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder i frågor om tillfälligt överförande av den eftersökte till Förenade kungariket eller hörande av den eftersökte i Sverige.
Paragrafen, som är ny, anger vilka regler som styr ett hörande eller ett tillfälligt överlämnande till Förenade kungariket i avvaktan på ett beslut om överlämnande. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.
Av paragrafen följer att 5 kap. 5 a § första och andra styckena, 5 b och 5 c §§ europeiska arresteringsorderlagen ska tillämpas när den utfärdande myndigheten i Förenade kungariket, i avvaktan på ett beslut i fråga om överlämnande enligt en arresteringsorder för lagföring, begär att den eftersökte ska höras enligt svensk rätt eller överföras tillfälligt till Förenade kungariket enligt artikel
I övrigt hänvisas till författningskommentaren till 5
Bilaga 1Sammanfattning av promemorian Handläggningen av en arresteringsorder i fråga om hörande eller tillfälligt överförande före ett beslut om överlämnande och om privilegier och immunitet
Promemorian innehåller i huvudsak förslag till ändringar i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder och lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder som avser att förtydliga det svenska genomförandet av regelverket i vissa delar samt anpassa det till EUdomstolens praxis. Förslagen innebär bl.a. följande:
- Om en arresteringsorder avser lagföring, ska den eftersökte på begäran av den utfärdande myndigheten antingen kunna höras i den verkställande staten eller överföras tillfälligt till den utfärdande staten.
- Om den eftersökte skyddats av privilegier eller immunitet i Sverige, ska de tidsfrister som gäller för ett ärende om överlämnande räknas från och med den dag tingsrätten har fått information om att privilegierna eller immuniteten upphört.
- Det ska krävas samtycke från den utfärdande staten för att ett överlämnande för verkställighet av en frihetsberövande påföljd ska kunna vägras och påföljden i stället verkställas i Sverige.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2026.
Bilaga 1
Bilaga 2
Bilaga 2Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder dels att 2 kap.
1 §, 8 kap. 1 och 3 §§, och rubriken närmast före 8 kap. 1 §, ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 2 kap. 2 § ska lyda ”Strafftrösklar” och att rubriken närmast före 4 kap. 4 § ska lyda ”Lagens tillämpning i förhållande till de nordiska staterna i vissa fall”, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 5 kap. 5
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 2kap. 4 §Not14 | |
Överlämnande ska vägras om | |
1.gärningen har ägt rum innan den eftersökte fyllt femton år, | |
2.det skulle strida mot den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna eller de tilläggsprotokoll till konventionen som gäller som lag i Sverige, | |
3.gärningen omfattas av nåd eller ett annat beslut enligt 12 kap. 9 § regeringsformen, eller | |
4.gärningen har prövats genom en dom som fått laga kraft i en medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge och, vid en fällande dom, påföljden har avtjänats eller är under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt lagstiftningen i domslandet. | |
4.gärningen har prövats genom en dom som fått laga kraft i en medlemsstat i Europeiska unionen och, vid en fällande dom, påföljden har avtjänats eller är under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt lagstiftningen i domslandet. | |
| 5§Not15 | |
Överlämnande för en gärning får vägras om | |
1.det enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan lag har beslutats att inte åtala för gärningen, | |
2. gärningen har prövats genom en dom som fått laga kraft i en annan stat än en medlemsstat i | |
Europeiska unionen, Island eller | Europeiska unionen och, vid en |
Fotnoter
- Fotnot 14Senaste lydelse 2024:43.
- Fotnot 15Senaste lydelse 2025:160.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
Norge och, vid en fällande dom, fällande påföljden har avtjänats eller är avtjänats under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt verkställas lagstiftningen i domslandet, | dom, påföljden har eller är under verkställighet eller inte längre kan enligt lagstiftningen i domslandet, |
3.en förundersökning har inletts eller ett åtal har väckts i Sverige för gärningen, | |
4.gärningen har begåtts i Sverige och påföljd inte längre får dömas ut enligt svensk lag på grund av preskription, eller | |
5.den europeiska arresteringsordern avser verkställighet av en frihetsberövande påföljd som har dömts ut efter en förhandling där den eftersökte inte var personligen närvarande och den utfärdande myndigheten inte har bekräftat att något av villkoren i artikel 4a.1 i rambeslutet är uppfyllt. | |
| 6§Not16 | |
|---|---|
Rätten får besluta att den Om den frihetsberövande påföljd som den samtycker till europeiska arresteringsordern avser ska verkställas i Sverige, om | utfärdande staten att den frihetsberövande påföljd som den europeiska arresteringsordern avser verkställs i Sverige, får rätten |
besluta att den påföljden ska verkställas i Sverige, om
1.den eftersökte är svensk medborgare eller bosatt i eller uppehåller sig iSverige,
2.den eftersökte begär att påföljden ska verkställas i Sverige, och | |
3.den eftersöktes sociala återanpassning underlättas om påföljden verkställs i Sverige. | |
| 4 kap. | |
|---|---|
| 3 § | |
Om en arresteringsorder har Om skickats direkt enligt 1 § eller om det på annat sätt framkommer att den som eftersöks enligt en arresteringsorder befinner sig på en viss plats i Sverige, skall åklagaren utreda om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige. När den som begärs överlämnad för lagföring är under arton år skall det dessutom utredas om lagföringen kan ske i Sverige. | en arresteringsorder har skickats direkt enligt 1 § eller om det på annat sätt framkommer att den som eftersöks enligt en arresteringsorder befinner sig på en viss plats i Sverige, ska åklagaren utreda om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige. När den som begärs överlämnad för lagföring är under arton år ska det dessutom utredas om lagföringen kan ske i Sverige. |
Vid utredningen tillämpas bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte annat sägs i denna lag. | |
Utredningen skall bedrivas med Utredningen ska bedrivas skyndsamhet. Den tidsfrist som kan skyndsamt. Den tidsfrist som kan komma att gälla för tingsrätten komma att gälla för tingsrätten | |
16 Senaste lydelse 2024:43. | |
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
enligt 5 kap. 3 § skall beaktas vid utredningen. |
enligt 5 kap. 3 § ska beaktas vid utredningen.
Om den eftersökte skyddas av privilegier eller immunitet som riksdagen eller en svensk myndighet kan upphäva, ska åklagaren utan dröjsmål begära att immuniteten eller privilegierna upphävs.
5kap. 3 §Not17
Tingsrätten ska meddela beslut i fråga om överlämnande senast trettio dagar efter det att den eftersökte har gripits eller, när något gripande i ärendet inte har skett, senast trettio dagar efter det att den eftersökte har underrättats om innehållet i arresteringsordern.
Samtycker den eftersökte till ett överlämnande, ska beslutet meddelas senast tio dagar efter det att samtycket har avgetts.
Tingsrätten får, om det finns särskilda skäl, meddela sitt beslut senare än vad som sägs i första eller andra stycket.
Om den eftersökte skyddats av privilegier eller immunitet avseende rättsliga förfaranden eller verkställighet i Sverige, ska fristerna i första och andra stycket räknas från och med den dag tingsrätten har informerats om att privilegierna eller immuniteten upphört.
Om det finns särskilda skäl får tingsrätten meddela sitt beslut senare än vad som sägs i första eller andra stycket.
Åtgärder före beslut om överlämnande
5 a §
På begäran av den utfärdande myndigheten ska rätten, i avvaktan på ett beslut om överlämnande i fråga om en arresteringsorder som avser lagföring, antingen besluta att den eftersökte
- hörs av en åklagare enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte något annat följer av denna lag, eller
- överförs tillfälligt till den utfärdande medlemsstaten på
Fotnoter
- Fotnot 17Senaste lydelse 2011:1177.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
villkor att han eller hon ska återföras till Sverige för att närvara vid en förhandling som rör överlämnandet. | |
Ett förhör eller ett överförande av den eftersökte enligt första stycket ska genomföras enligt de villkor som fastställs i samförstånd med den utfärdande myndigheten. En företrädare för den utfärdande medlemsstaten ska delta vid ett förhör enligt första stycket 1 och får med åklagarens samtycke ställa frågor direkt till den som hörs. | |
| 5 b § | |
Tingsrätten ska för prövningen av en begäran om tillfälligt överförande eller hörande i avvaktan på beslut om överlämnande hålla förhandling om den eftersökte begär det och det inte är uppenbart obehövligt. | |
Till förhandlingen ska åklagaren och den eftersökte kallas. Är den eftersökte anhållen eller häktad ska han eller hon inställas. | |
| 5 c § | |
Polismyndigheten ska biträda vid verkställighet av ett beslut om tillfälligt överförande. Om den som ska överföras är på fri fot får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att överförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 96 timmar. | |
| 9§Not18 | |
Ett beslut att inte bevilja överlämnande i fall som avses i | |
2 kap. 6 § får inte överklagas. Har den eftersökte samtyckt till överlämnande enligt 4 kap. 9 § får beslutet om överlämnande inte överklagas. | 2 kap. 3 § 7 får inte överklagas. Har den eftersökte samtyckt till överlämnande enligt 4 kap. 9 § får beslutet om överlämnande inte överklagas. |
18 Senaste lydelse 2011:1177 | |
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
För att hovrätten ska pröva tingsrättens beslut krävs prövningstillstånd, om beslutet innebär att ärendet avgörs eller utgör ett sådant beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av ett slutligt beslut. |
6kap. 8 §Not19
Om överlämnande har beviljats enligt denna lag och en rättslig myndighet i den medlemsstat dit överlämnande har skett gör en framställning till åklagaren om tillstånd
1.att lagföra eller straffa den som har överlämnats även för gärningar som inte omfattades av överlämnandet, eller
2.att till en annan medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge överlämna den som har överlämnats från Sverige, prövas ärendet med tillämpning av
Vad som i
2.att till en annan medlemsstat iEuropeiska unionen, Island eller Norge överlämna den som har överlämnats från Sverige, prövas ärendet med tillämpning av 2, 4 eller 5 kap. Behörig tingsrätt är den som prövade frågan om överlämnande.
Vad som i 2, 4 och 5 kap. sägs om tvångsmedel och frister ska inte tillämpas i de fall som avses i första stycket. Offentlig försvarare ska förordnas för den som har överlämnats. Den som har överlämnats ska ges tillfälle att yttra sig över framställningen. Tingsrätten prövar om det finns skäl att hålla en muntlig förhandling.
Ett beslut enligt första stycket ska fattas inom 30 dagar från det att åklagaren har tagit emot framställningen.
7 kap.
1 §Not20
Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § eller 7 § första stycket har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige, tillämpas lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen, med undantag för 3 kap.
Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat att den frihetsberövande påföljden ska verkställas i Sverige, får en fråga om häktning enligt 3 kap. 15 och 16 §§ lagen om erkännande och verkställighet av frihetsberövande
Fotnoter
- Fotnot 19Senaste lydelse 2011:1177.
- Fotnot 20Senaste lydelse 2024:43.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige, ska en verkställbarhetsförklaring inte beslutas om den utfärdande medlemsstaten motsätter sig att verkställigheten överförs. | |
| 8 kap. | |
Återförande av personer som har överlämnats till Sverige | Återförande av en person som har överförts tillfälligt eller överlämnats till Sverige |
| 1§Not21 | |
|---|---|
Om en person har överlämnats Polismyndigheten till Sverige för att lagföras här på villkor att personen senare återförs 1. ska till den andra staten, ska ställande | ska ansvara för att återföra en person som återföras till den verk- medlemsstaten efter att |
Polismyndigheten se till att den som har överlämnats återförs. | ha överförts tillfälligt till Sverige i avvaktan på beslut om över- lämnande, eller |
2.har överlämnats till Sverige för att lagföras här på villkor att personen senare återförs till den andra staten.
Om den som ska återföras är på fri fot får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att återförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 96 timmar.
3§Not22
Om en svensk myndighet har utfärdat en europeisk arresteringsorder och den andra medlemsstaten har beslutat om överlämnande till Sverige, ska Polismyndigheten ansvara för transporten i Sverige.
Om en svensk myndighet har utfärdat en europeisk arresteringsorder och den andra medlemsstaten har beslutat om ett tillfälligt överförande eller om ett överlämnande till Sverige, ska Polismyndigheten ansvara för transporten i Sverige.
Denna lag träder i kraft den 1 december 2026.
Fotnoter
- Fotnot 21Senaste lydelse 2024:43.
- Fotnot 22Senaste lydelse 2017:129.
Bilaga 2
Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:1156) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder dels att 2 kap. 6 §, 3 kap. 3 §, 4 kap. 3 och 9 §§, 6 kap. 1 § och 7 kap. 1 och 3 §§, och rubriken närmast före 7 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 4 kap. 6
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 2kap. 6 §Not23 | |
Rätten får besluta att den frihetsberövande påföljd som den nordiska arresteringsordern avser ska verkställas i Sverige, om | Om den utfärdande staten samtycker till att den frihetsberövande påföljd som den nordiska arresteringsordern avser verkställs i Sverige, får rätten |
besluta att den påföljden ska verkställas i Sverige, om
- den eftersökte är svensk medborgare eller är bosatt i eller uppehåller sig i Sverige,
- den eftersökte begär att påföljden ska verkställas i Sverige, och
- den eftersöktes sociala återanpassning underlättas om påföljden verkställs i Sverige.
3kap. 3 §
Om en nordisk arresteringsorder har skickats direkt till åklagaren eller det annars är känt att den eftersökte befinner sig på en viss plats i Sverige, ska åklagaren skyndsamt utreda om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige. Den tidsfrist som gäller för tingsrätten enligt 4 kap. 3 § andra stycket ska beaktas. När den som begärs överlämnad för lagföring är under arton år, ska det utredas om lagföringen kan ske i Sverige.
Vid utredningen tillämpas bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte annat sägs i denna lag.
Om den eftersökte skyddas av privilegier eller immunitet som riksdagen eller en svensk myndighet kan upphäva, ska åklagaren utan dröjsmål begära att immuniteten eller privilegierna upphävs.
Fotnoter
- Fotnot 23Senaste lydelse 2024:44.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 4 kap. | |
| 3 § | |
Samtycker den eftersökte till överlämnande, ska beslut i fråga om överlämnande meddelas senast tre dagar efter det att samtycket har lämnats. | Samtycker den eftersökte till ett överlämnande, ska beslut i fråga om överlämnande meddelas senast tre dagar efter det att samtycket har lämnats. |
I övriga fall ska tingsrätten meddela beslut i fråga om överlämnande senast fjorton dagar efter det att den eftersökte har gripits eller, när något gripande i ärendet inte har skett, senast fjorton dagar efter det att den eftersökte har underrättats om innehållet i den nordiska arresteringsordern.
Bilaga 2
Om det finns särskilda skäl får beslutet meddelas senare än vad som sägs i första eller andra stycket. Beslutet ska då meddelas så snart det är möjligt.
Om den eftersökte skyddats av privilegier eller immunitet avseende rättsliga förfaranden eller verkställighet i Sverige, ska fristerna i första och andra stycket räknas från och med den dag tingsrätten har informerats om att privilegierna eller immuniteten upphört.
Om det finns särskilda skäl får beslutet meddelas senare än vad som sägs i första eller andra stycket. Beslutet ska då meddelas så snart det är möjligt.
Åtgärder före beslut om överlämnande
6 a §
På begäran av den utfärdande myndigheten ska rätten, i avvaktan på ett beslut om överlämnande i fråga om en arresteringsorder som avser lagföring, antingen besluta att den eftersökte
- hörs av en åklagare enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte något annat följer av denna lag, eller
- överförs tillfälligt till den utfärdande staten på villkor att han eller hon ska återföras till Sverige för att närvara vid en förhandling som rör överlämnandet.
Ett förhör eller ett överförande av den eftersökte enligt första stycket ska genomföras enligt de villkor som fastställs i samförstånd med den utfärdande myndigheten. En företrädare för den utfärdande
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
Bilaga 2 med åklagarens samtycke | Bilaga 2 medlemsstaten ska delta vid ett förhör enligt första stycket 1 och får ställa frågor direkt till den som hörs. |
6 b § | |
Tingsrätten ska för prövningen av en begäran om tillfälligt över- förande eller hörande i avvaktan på beslut om överlämnande hålla förhandling om den eftersökte begär det och det inte är uppenbart obehövligt. | |
Till förhandlingen ska åklagaren och den eftersökte kallas. Är den eftersökte anhållen eller häktad ska han eller hon inställas. | |
6 c § | |
Polismyndigheten ska biträda vid verkställighet av ett beslut om tillfälligt överförande. Om den som ska överföras är på fri fot får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att överförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polis- myndigheten, dock längst under 96 timmar. | |
9 § | |
Har den eftersökte samtyckt till överlämnande får beslutet om överlämnande överlämnande inte överklagas. Ett beslut om att inte bevilja överlämnande i fall som avses i överlämnande | Har den eftersökte samtyckt till får beslutet om överlämnande inte överklagas. Ett beslut om att inte bevilja i fall som avses i |
2 kap. 6 § får inte överklagas. | 2 kap. 4 § 4 får inte överklagas. |
För att hovrätten ska pröva tingsrättens beslut krävs prövningstillstånd, om beslutet innebär att ärendet avgörs eller utgör ett sådant beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av ett slutligt beslut.
Ett överklagande av tingsrättens beslut som innebär att ärendet avgörs eller sådana beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av slutligt beslut ska ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den dag då beslutet meddelades.
Ett överklagande av ett av hovrätten meddelat beslut som avses i tredje stycket ska ha kommit in till hovrätten inom en vecka från den dag då beslutet meddelades.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 6 kap. | |
| 1 §Not24 | |
Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige, ska Kriminalvården besluta att verkställigheten av påföljden ska verkställigheten av överföras till Sverige. | Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige, ska Kriminalvården besluta att påföljden ska överföras till Sverige, om inte den utfärdande staten motsätter sig det. |
| 7 kap. | |
Återförande av personer som har överlämnats till Sverige | Återförande av en person som har överförts tillfälligt eller överlämnats till Sverige |
| 1§Not25 | |
|---|---|
Om en person har överlämnats till Sverige för att lagföras här på | Polismyndigheten ska ansvara för att återföra en person som |
villkor att personen senare återförs till den andra staten, ska | 1. ska återföras till den verkställande medlemsstaten efter |
Polismyndigheten se till att den | att ha överförts tillfälligt till |
som har överlämnats återförs. | Sverige i avvaktan på beslut om överlämnande, eller |
2. har överlämnats till Sverige för att lagföras här på villkor att personen senare återförs till den andra staten. | |
Om den som ska återföras är på fri fot får han eller hon, om det är nödvändigt för att återförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 96 timmar.
3§Not26
Om en svensk myndighet har utfärdat en nordisk arresteringsorder och den andra staten har beslutat om överlämnande till Sverige, ska Polismyndigheten ansvara för transporten i Sverige.
Om en svensk myndighet har utfärdat en nordisk arresteringsorder och den andra staten har beslutat om ett tillfälligt överförande eller om ett överlämnande till Sverige, ska Polismyndigheten ansvara för transporten i Sverige.
Denna lag träder i kraft den 1 december 2026.
Fotnoter
- Fotnot 24Senaste lydelse 2024:44.
- Fotnot 25Senaste lydelse 2024:44.
- Fotnot 26Senaste lydelse 2017:128.
Bilaga 2
Förslag till lag om ändring i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser till delar av avtalet mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser till delar av avtalet mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket dels att 2 kap. 2 och 3 §§ och 3 kap. 6 §, och rubriken närmast före 2 kap.
2 §, ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf 3 kap. 11 a §, och närmast före 3 kap. 11 a § en ny rubrik av följande lydelse.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 2 kap. | |
Återförande av personer som har överlämnats till Sverige | Återförande av en person som har överförts tillfälligt eller överlämnats till Sverige |
Om en person har överlämnats | 2 § |
Om en person som har överförts till Sverige på villkor att han eller | tillfälligt till Sverige i avvaktan på |
hon återförs till kungariket, tillämpas 8 kap. 1 § lagen (2003:1156) om över- lämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. | Förenade beslut om överlämnande ska återföras till Förenade kungariket eller om en person har överlämnats till Sverige på villkor att han eller hon återförs till Förenade kunga- riket, tillämpas 8 kap. 1 § lagen |
(2003:1156) om överlämnande från | |
Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. | |
3 § | |
Vid transport i Sverige av den som överlämnats hit tillämpas 8 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. | |
Vid transport i Sverige av den som tillfälligt överförts eller överlämnats hit tillämpas 8 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. | |
| 3 kap. | |
|---|---|
| 6 § | |
Under det inledande förfarandet om överlämnande och under om överlämnande utredningen tillämpas 4 kap. 1 § andra stycket och 3 § första stycket lagen (2003:1156) om över- lämnande från Sverige enligt en om överlämnande europeisk arresteringsorder. | Under det inledande förfarandet och under utredningen tillämpas 4 kap. 1 § andra stycket och 3 § första och fjärde styckena lagen (2003:1156) från Sverige |
Åtgärder före beslut om överlämnande
11 a §
I avvaktan på ett beslut om överlämnande tillämpas 5 kap. 5 a– 5 c §§, utom 5 a § andra stycket andra meningen, lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder i frågor om tillfälligt överförande av den eftersökte till Förenade kungariket eller hörande av den eftersökte i Sverige.
Denna lag träder i kraft den 1 december 2026.
Bilaga 3Förteckning över remissinstanserna
Bilaga 4Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder dels att 2 kap.
1 §, 8 kap. 1 och 3 §§, och rubriken närmast före 8 kap. 1 §, ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 2 kap. 2 § ska lyda ”Strafftrösklar” och att rubriken närmast före 4 kap. 4 § ska lyda ”Lagens tillämpning i förhållande till de nordiska staterna i vissa fall”, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 5 kap. 5
2kap. 4 §Not1
Överlämnande ska vägras om
- den eftersökte enligt 1 kap. 6 § brottsbalken inte hade kunnat dömas till påföljd för den aktuella gärningen,
- det skulle strida mot den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna eller de tilläggsprotokoll till konventionen som gäller som lag i Sverige,
- gärningen omfattas av nåd eller ett annat beslut enligt 12 kap. 9 § regeringsformen, eller
Bilaga 4
4.gärningen har prövats genom en dom som fått laga kraft i en medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge och, vid en fällande dom, påföljden har avtjänats eller är under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt lagstiftningen i domslandet.
4.gärningen har prövats genom en dom som fått laga kraft i en medlemsstat i Europeiska unionen och, vid en fällande dom, påföljden har avtjänats eller är under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt lagstiftningen i domslandet.
5§Not2
Överlämnande för en gärning får vägras om
Fotnoter
- Fotnot 1Senaste lydelse 2024:43.
- Fotnot 2Senaste lydelse 2025:160.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Bilaga 4 | |
1.det enligt 20 kap. 7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan lagNot3har beslutats att inte åtala för gärningen, | |
2. gärningen har prövats genom en dom som fått laga kraft i en annan stat än en medlemsstat i | |
Europeiska unionen, Island eller | Europeiska unionen och, vid en |
Norge och, vid en fällande dom, fällande påföljden har avtjänats eller är avtjänats under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt verkställas lagstiftningen i domslandet, | dom, påföljden har eller är under verkställighet eller inte längre kan enligt lagstiftningen i domslandet, |
- en förundersökning har inletts eller ett åtal har väckts i Sverige för gärningen,
- gärningen har begåtts i Sverige och påföljd inte längre får dömas ut enligt svensk lag på grund av preskription, eller
- den europeiska arresteringsordern avser verkställighet av en frihetsberövande påföljd som har dömts ut efter en förhandling där den eftersökte inte var personligen närvarande och den utfärdande myndigheten inte har bekräftat att något av villkoren i artikel 4a.1 i rambeslutet är uppfyllt.
6 §Not4
Rätten får besluta att den frihetsberövande påföljd som den europeiska arresteringsordern avser ska verkställas i Sverige, om
1.den eftersökte är svensk medborgare eller bosatt i eller uppehåller sig iSverige,
- den eftersökte begär att påföljden ska verkställas i Sverige, och
- den eftersöktes sociala återanpassning underlättas om påföljden verkställs i Sverige.
2.den eftersökte begär att påföljden ska verkställas i Sverige,
- den eftersöktes sociala återanpassning underlättas om påföljden verkställs i Sverige, och
- den utfärdande staten samtycker till att påföljden ska verkställas i Sverige.
4kap. 3 §
Om en arresteringsorder har skickats direkt enligt 1 § eller om det på annat sätt framkommer att den som eftersöks enligt en arresteringsorder befinner sig på en viss plats i Sverige, skall åklagaren utreda om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige. När
Om en arresteringsorder har skickats direkt enligt 1 § eller om det på annat sätt framkommer att den som eftersöks enligt en arresteringsorder befinner sig på en viss plats i Sverige, ska åklagaren utreda om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige. När
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
den som begärs överlämnad för den som begärs lagföring är under arton år skall det dessutom utredas om lagföringen dessutom utredas om kan ske i Sverige. kan ske i Sverige. | överlämnad för lagföring är under arton år ska det lagföringen |
Vid utredningen tillämpas bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte annat sägs i denna lag. | |
Utredningen skall bedrivas med Utredningen ska bedrivas skyndsamhet. Den tidsfrist som kan skyndsamt. Den tidsfrist som kan komma att gälla för tingsrätten komma att gälla för tingsrätten enligt 5 kap. 3 § skall beaktas vid enligt 5 kap. 3 § ska beaktas vid utredningen. utredningen. |
Om den eftersökte skyddas av privilegier eller immunitet som riksdagen eller en svensk myndighet kan upphäva, ska åklagaren snarast möjligt begära att privilegierna eller immuniteten upphävs.
5kap. 3 §Not5
Tingsrätten ska meddela beslut i fråga om överlämnande senast trettio dagar efter det att den eftersökte har gripits eller, när något gripande i ärendet inte har skett, senast trettio dagar efter det att den eftersökte har underrättats om innehållet i arresteringsordern.
Samtycker den eftersökte till ett överlämnande, ska beslutet meddelas senast tio dagar efter det att samtycket har avgetts.
Tingsrätten får, om det finns särskilda skäl, meddela sitt beslut senare än vad som sägs i första eller andra stycket.
Om den eftersökte samtycker till ett överlämnande, ska beslutet meddelas senast tio dagar efter det att samtycket har lämnats.
Om den eftersökte har skyddats av privilegier eller immunitet avseende rättsliga förfaranden eller verkställighet i Sverige, ska fristerna i första och andra stycket räknas från och med den dag tingsrätten har informerats om att privilegierna eller immuniteten upphört.
Om det finns särskilda skäl får tingsrätten meddela sitt beslut senare än vad som sägs i första eller andra stycket.
Åtgärder före beslut om överlämnande
5 a §
Fotnoter
- Fotnot 5Senaste lydelse 2011:1177.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
Före ett beslut om överlämnande i fråga om en arresteringsorder som avser lagföring, ska rätten på begäran av den utfärdande myndigheten besluta att den eftersökte antingen 1.hörs av en åklagare enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte något annat följer av denna lag, eller 2.överförs tillfälligt till den utfärdande medlemsstaten på villkor att han eller hon ska återföras till Sverige för att närvara vid en förhandling som rör överlämnandet. Ett förhör eller ett överförande av den eftersökte ska genomföras enligt villkor som fastställs i samförstånd med den utfärdande myndigheten. En företrädare för den utfärdande medlemsstaten ska delta vid ett förhör enligt första stycket 1 och får med åklagarens samtycke ställa frågor direkt till den som hörs. |
5 b §
Tingsrätten ska för prövningen av en begäran om tillfälligt överförande eller hörande i avvaktan på beslut om överlämnande hålla förhandling om den eftersökte begär det och det inte är uppenbart obehövligt.
Till förhandlingen ska åklagaren och den eftersökte kallas. Är den eftersökte anhållen eller häktad ska han eller hon inställas.
5 c §
Polismyndigheten ska biträda vid verkställighet av ett beslut om tillfälligt överförande. Om den som ska överföras är på fri fot får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att överförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polis-
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
myndigheten, dock längst under 96 timmar. | |
| 9 §Not6 | |
Ett beslut att inte bevilja överlämnande i fall som avses i överlämnande | Ett beslut att inte bevilja i fall som avses i |
2 kap. 6 § får inte överklagas. Har den eftersökte samtyckt till överlämnande enligt 4 kap. 9 § får beslutet om överlämnande inte beslutet om överklagas. | 2 kap. 3 § 7 får inte överklagas. Har den eftersökte samtyckt till överlämnande enligt 4 kap. 9 § får överlämnande inte heller överklagas. |
För att hovrätten ska pröva tingsrättens beslut krävs prövningstillstånd, om beslutet innebär att ärendet avgörs eller utgör ett sådant beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av ett slutligt beslut. | |
| 6kap. 8 §Not7 | |
|---|---|
Om överlämnande har beviljats enligt denna lag och en rättslig myndighet i den medlemsstat dit överlämnande har skett gör en framställning till åklagaren om tillstånd | Om ett överlämnande har beviljats enligt denna lag och en rättslig myndighet i den medlemsstat dit överlämnandet har skett gör en framställning till åklagaren om något av följande tillstånd, prövas ärendet med tillämpning av 2, 4 eller 5 kap.: |
1. att lagföra eller straffa den som har överlämnats även för gärningar som inte omfattades av överlämnandet, eller | 1. tillstånd att lagföra eller straffa den som har överlämnats även för gärningar som inte omfattades av överlämnandet, eller |
2. att till en annan medlemsstat i | 2. tillstånd att till en annan |
Europeiska unionen, Island eller | medlemsstat i Europeiska |
Norge överlämna den som har överlämnats från Sverige, prövas ärendet med tillämpning | unionen, Island eller Norge överlämna den som har överlämnats från Sverige. |
av | Behörig tingsrätt är den som prövade frågan om över- lämnande. |
Vad som i | Det som i 2, 4 och 5 kap. sägs om tvångsmedel och frister ska inte tillämpas i de fall som avses i första stycket. Offentlig försvarare ska förordnas för den som har överlämnats. Den som har överlämnats ska ges tillfälle att yttra sig över framställningen. |
6 Senaste lydelse 2011:1177 | |
7 Senaste lydelse 2011:1177. | |
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
Tingsrätten prövar om det finns skäl att hålla en muntlig förhandling. |
Tingsrätten prövar om det finns skäl att hålla en muntlig förhandling. | |
Ett beslut enligt första stycket ska fattas inom trettio dagar från det att åklagaren har tagit emot framställningen. | |
| 7kap. 1 §Not8 | |
|---|---|
Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § eller 7 § första stycket har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige, tillämpas lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen, med undantag för 3 kap. | |
Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat att den frihetsberövande påföljden ska verkställas i Sverige, får en fråga om häktning enligt 3 kap. 15 och 16 §§ lagen om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen tas upp på yrkande av åklagaren utan ett föregående beslut om anhållande. | |
Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige, ska en verkställbarhetsförklaring inte beslutas om den utfärdande medlemsstaten därefter motsätter sig att verkställigheten överförs. | |
| 8 kap. | |
Återförande av personer som har överlämnats till Sverige | |
Återförande av en person som har överförts tillfälligt eller överlämnats till Sverige | |
| 1 §Not9 | |
Om en person har överlämnats Polismyndigheten till Sverige för att lagföras här på villkor att personen senare återförs 1. har överförts | ska ansvara för att återföra en person som tillfälligt till |
till den andra staten, ska | Sverige i avvaktan på beslut om |
Polismyndigheten se till att den överlämnande, eller | |
som har överlämnats återförs. | 2. har överlämnats till Sverige för att lagföras här på villkor att |
personen senare återförs till den andra staten.
Om den som ska återföras är på fri fot får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att återförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 96 timmar.
Fotnoter
- Fotnot 8Senaste lydelse 2024:43.
- Fotnot 9Senaste lydelse 2024:43.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 3 §Not10 | |
Om en svensk myndighet har utfärdat en europeisk arresterings- order och den andra medlemsstaten har beslutat om överlämnande till | Om en svensk myndighet har utfärdat en europeisk arresterings- order och den andra medlemsstaten har beslutat om ett tillfälligt |
Sverige, ska Polismyndigheten överförande eller | om ett |
ansvara för transporten i Sverige. överlämnande till | Sverige, ska |
Polismyndigheten ansvara för transporten i Sverige. | |
Denna lag träder i kraft den 1 december 2026.
Fotnoter
- Fotnot 10Senaste lydelse 2017:129.
Bilaga 4
Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder dels att 2 kap. 6 §, 3 kap. 3 §, 4 kap. 3 och 9 §§, 6 kap. 1 § och 7 kap. 1 och 3 §§, och rubriken närmast före 7 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 4 kap. 5
2kap. 6 §Not1
Rätten får besluta att den frihetsberövande påföljd som den nordiska arresteringsordern avser ska verkställas i Sverige, om
1.den eftersökte är svensk medborgare eller är bosatt i eller uppehåller sig i Sverige,
- den eftersökte begär att påföljden ska verkställas i Sverige, och
- den eftersöktes sociala återanpassning underlättas om påföljden verkställs i Sverige.
2.den eftersökte begär att påföljden ska verkställas i Sverige,
- den eftersöktes sociala återanpassning underlättas om påföljden verkställs i Sverige, och
- den utfärdande staten samtycker till att påföljden ska verkställas i Sverige.
3 kap.
3 §
Om en nordisk arresteringsorder har skickats direkt till åklagaren eller det annars är känt att den eftersökte befinner sig på en viss plats i Sverige, ska åklagaren skyndsamt utreda om det finns förutsättningar för överlämnande från Sverige. Den tidsfrist som gäller för tingsrätten enligt 4 kap. 3 § andra stycket ska beaktas. När den som begärs överlämnad för lagföring är under arton år, ska det utredas om lagföringen kan ske i Sverige.
Vid utredningen tillämpas bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte annat sägs i denna lag.
Om den eftersökte skyddas av privilegier eller immunitet som riksdagen eller en svensk myndighet kan upphäva, ska åklagaren snarast möjligt begära
Fotnoter
- Fotnot 1Senaste lydelse 2024:44.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
att privilegierna eller immuniteten upphävs. | |
| 4 kap. | |
| 3 § | |
Samtycker den eftersökte till överlämnande, ska beslut i fråga om överlämnande meddelas senast tre dagar efter det att samtycket har lämnats. | Samtycker den eftersökte till ett överlämnande, ska beslut i fråga om överlämnande meddelas senast tre dagar efter det att samtycket har lämnats. |
I övriga fall ska tingsrätten meddela beslut i fråga om överlämnande senast fjorton dagar efter det att den eftersökte har gripits eller, när något gripande i ärendet inte har skett, senast fjorton dagar efter det att den eftersökte har underrättats om innehållet i den nordiska arresteringsordern.
Om den eftersökte har skyddats av privilegier eller immunitet avseende rättsliga förfaranden eller verkställighet i Sverige, ska fristerna i första och andra stycket räknas från och med den dag tingsrätten har informerats om att privilegierna eller immuniteten upphört.
Om det finns särskilda skäl får beslutet meddelas senare än vad som sägs i första eller andra stycket. Beslutet ska då meddelas så snart det är möjligt.
Åtgärder före beslut om överlämnande
5 a §
Före ett beslut om överlämnande i fråga om en arresteringsorder som avser lagföring, ska rätten på begäran av den utfärdande myndigheten besluta att den eftersökte antingen
- hörs av en åklagare enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte något annat följer av denna lag, eller
- överförs tillfälligt till den utfärdande staten på villkor att han eller hon ska återföras till Sverige för att närvara vid en förhandling som rör överlämnandet.
Ett förhör eller ett överförande av den eftersökte enligt första stycket ska genomföras enligt villkor som fastställs i samförstånd med den utfärdande myndigheten.
Bilaga 4
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| Bilaga 4 | |
En företrädare | för den utfärdande staten ska delta vid ett förhör enligt första stycket 1 och får med åklagarens samtycke ställa frågor direkt till den som hörs. |
5 b § | |
Tingsrätten ska för prövningen av en begäran om tillfälligt över- förande eller hörande i avvaktan på beslut om överlämnande hålla förhandling om den eftersökte begär det och det inte är uppenbart obehövligt. | |
Till förhandlingen ska åklagaren och den eftersökte kallas. Är den eftersökte anhållen eller häktad ska han eller hon inställas. | |
5 c § | |
Polismyndigheten ska biträda vid verkställighet av ett beslut om tillfälligt överförande. Om den som ska överföras är på fri fot får han eller hon, om det bedöms vara nödvändigt för att överförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polis- myndigheten, dock längst under 96 timmar. | |
9 § | |
Har den eftersökte samtyckt till överlämnande får beslutet om överlämnande överlämnande inte överklagas. Ett beslut om att inte bevilja överlämnande i fall som avses i överlämnande | Har den eftersökte samtyckt till får beslutet om överlämnande inte överklagas. Ett beslut om att inte bevilja i fall som avses i |
2 kap. 6 § får inte överklagas. 2 kap. 4 § överklagas. | får inte heller |
För att hovrätten ska pröva tingsrättens beslut krävs prövningstillstånd, om beslutet innebär att ärendet avgörs eller utgör ett sådant beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av ett slutligt beslut.
Ett överklagande av tingsrättens beslut som innebär att ärendet avgörs eller sådana beslut som får överklagas endast i samband med överklagande av slutligt beslut ska ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den dag då beslutet meddelades.
Ett överklagande av ett av hovrätten meddelat beslut som avses i tredje stycket ska ha kommit in till hovrätten inom en vecka från den dag då beslutet meddelades.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 6 kap. | |
| 1 §Not2 | |
Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige, ska Kriminalvården besluta att ska Kriminalvården verkställigheten av påföljden ska verkställigheten överföras till Sverige. | Om rätten med stöd av 2 kap. 6 § har beslutat att en frihetsberövande påföljd ska verkställas i Sverige, besluta att av påföljden ska överföras till Sverige, om inte den utfärdande staten därefter motsätter sig det. |
| 7 kap. | |
|---|---|
Återförande av personer som har överlämnats till Sverige | |
Återförande av en person som har överförts tillfälligt eller överlämnats till Sverige | |
| 1 §Not3 | |
Om en person har överlämnats till Sverige för att lagföras här på | Polismyndigheten ska ansvara för att återföra en person som |
villkor att personen senare återförs | 1. har överförts tillfälligt till |
till den andra staten, ska | Sverige i avvaktan på beslut om |
Polismyndigheten se till att den | överlämnande, eller |
som har överlämnats återförs. | 2. har överlämnats till Sverige för att lagföras här på villkor att personen senare återförs till den andra staten. |
Om den som ska återföras är på fri fot får han eller hon, om det är nödvändigt för att återförandet ska kunna genomföras, omhändertas och tas i förvar av Polismyndigheten, dock längst under 96 timmar. | |
| 3 §Not4 | |
|---|---|
Om en svensk myndighet har utfärdat en nordisk arresterings- order och den andra staten har beslutat om överlämnande till beslutat om | Om en svensk myndighet har utfärdat en nordisk arresterings- order och den andra staten har ett tillfälligt |
Sverige, ska Polismyndigheten överförande ansvara för transporten i Sverige. överlämnande | eller om ett till Sverige, ska |
Polismyndigheten ansvara för transporten i Sverige. | |
Denna lag träder i kraft den 1 december 2026.
Fotnoter
- Fotnot 2Senaste lydelse 2024:44.
- Fotnot 3Senaste lydelse 2024:44.
- Fotnot 4Senaste lydelse 2017:128.
Bilaga 4
Förslag till lag om ändring i lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2021:709) med kompletterande bestämmelser om straffrättsligt samarbete mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket dels att 2 kap. 2 och 3 §§ och 3 kap. 6 §, och rubriken närmast före 2 kap.
2 §, ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf 3 kap. 11 a §, och närmast före 3 kap. 11 a § en ny rubrik av följande lydelse.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
Återförande av personer som har överlämnats till Sverige | Återförande av en person som har överförts tillfälligt eller överlämnats till Sverige |
2 § |
Om en person har överlämnats till Sverige på villkor att han eller hon återförs till Förenade kungariket, tillämpas 8 kap. 1 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. | |
Bestämmelserna i 8 kap. 1 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder ska tillämpas, om | |
1.en person som har överförts tillfälligt till Sverige i avvaktan på beslut om överlämnande ska återföras till Förenade kungariket, eller | |
2.en person har överlämnats till Sverige på villkor att han eller hon återförs till Förenade kungariket. | |
| 3 § | |
|---|---|
Vid transport i Sverige av den som överlämnats hit tillämpas 8 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. | |
Vid transport i Sverige av den som tillfälligt överförts eller överlämnats hit tillämpas 8 kap. 3 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. | |
| 3 kap. | |
| 6 § | |
Under det inledande förfarandet om överlämnande och under |
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
utredningen tillämpas 4 kap. 1 § andra stycket och 3 § första stycket lagen (2003:1156) om över- lämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder. | utredningen tillämpas 4 kap. 1 § andra stycket och 3 § första och fjärde styckena lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresterings- order. |
En efterlysning som är registrerad i ett system för eftersökning av personer och som gäller utlämning eller överlämnande till Förenade kungariket ska jämställas med en arresteringsorder i avvaktan på att en sådan översänds.
Vid utredningen tillämpas bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om inte annat anges i avtalet eller i denna lag.
Beslut om kompletteringar enligt artikel 613.2 i avtalet fattas av åklagare.
Åtgärder före beslut om överlämnande
11 a §
Före ett beslut om överlämnande tillämpas 5 kap. 5 a § första och andra styckena, 5 b och 5 c §§ lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder i frågor om tillfälligt överförande av den eftersökte till Förenade kungariket eller hörande av den eftersökte i Sverige.
Bilaga 4
Bilaga 5Lagrådets yttrande
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 juni 2026
Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Svantesson, Waltersson Grönvall, Jonson, Strömmer, Forssmed, Tenje, Slottner, Wykman, Malmer Stenergard, Kullgren, Liljestrand, Bohlin, Pourmokhtari, Britz, Mohamsson, Lann
Föredragande: statsrådet Gunnar Strömmer
Regeringen beslutar proposition Hörande och tillfälligt överförande vid handläggning av en arresteringsorder