2. kraven enligt 8 kap. 9–12 §§ på tomter, allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader,
3. kraven enligt 9 kap. på bygglov, rivningslov och marklov, och
4. bestämmelserna i 10 kap. 2–4 §§ om genomförandet av bygg-, rivnings- och markåtgärder.

Undantagen i sådana föreskrifter ska vara proportionella i förhållande till de intressen som de bestämmelser som anges i första stycket 1–4 avser att skydda eller främja.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

Därutöver planerar Kriminalvården för att det ska byggas större anstalter än i dag, med 1 000–1 500 platser, vilket kan medföra fördelar jämfört med mindre anläggningar. Exempelvis skulle enligt myndigheten byggnationsprocessen kunna påverkas positivt genom att det krävs färre förberedande moment per anstaltsplats, t.ex. sökning efter platser med lämplig mark att bygga på och bygglovsprövningar. Myndigheten bedömer även att storanstalter skulle medföra lägre byggkostnader per plats och minskade vårddygnskostnader.

Utöver storanstalter planeras det också fortsatt för andra nya, men mindre, byggnader anpassade för anstalter och häkten. Platser kan även tillskapas genom att befintliga byggnader (t.ex. tidigare behandlingshem) byggs om till anstalter och häkten. Många befintliga anstalter och häkten planeras även utökas genom tillbyggnation. Det finns även projekt där tidigare nedlagda anstalter renoveras och byggs om för att återöppnas. Kriminalvården har efter en utredning om möjligheten att nyttja s.k. fängelsefartyg för klass 3-anstalter, bedömt att det inte är en lösning för att snabbt skapa nya platser men att det ändå utgör en möjlighet som kan behöva övervägas i avsaknad av andra, mer lämpliga, lösningar.

4.5Processen för byggande av kriminalvårdsanstalter och häkten

För att få fram nya anstalts- eller häktesplatser krävs det bygglov bl.a. om den åtgärd som vidtas för att ordna platserna innebär nybyggnad eller ändrad användning av en byggnad. Det första fallet är aktuellt när en helt ny byggnad uppförs på en ny plats. Det andra fallet är aktuellt när en befintlig byggnad som har använts till annat, t.ex. ett tidigare behandlingshem, görs om till ett häkte eller en anstalt. Även tillbyggnader och fasadändringar kan i vissa fall kräva bygglov.

Bygglov ska ges om förutsättningarna för bygglov är uppfyllda, bl.a. att åtgärden inte strider mot detaljplan eller områdesbestämmelser om sådana gäller för området och att åtgärden – om den vidtas utanför detaljplanelagt område – inte förutsätter planläggning. Åtgärden måste också uppfylla de krav på placering och utformning som gäller för den. För tidsbegränsade lov gäller särskilda förutsättningar. Som huvudregel ska permanent bygglov i första hand ges, men i vissa fall kan tidsbegränsat bygglov bli aktuellt (jfr s. 54). För att få tidsbegränsat eller permanent bygglov för en anstalt eller ett häkte gäller samma förutsättningar som för andra byggnader (med undantag för de förutsättningar som gäller för tidsbegränsade lov som avser bostäder).

För att påbörja det byggarbete som behövs för att genomföra en åtgärd som har fått bygglov krävs även ett startbesked. Vissa frågor prövas i bygglovet och andra i startbeskedet. I bygglovet prövas främst åtgärdens

placering och utformning, medan det genom startbeskedet främst bedöms om de tekniska egenskapskraven i 8 kap. 4 § plan- och bygglagen kan antas komma att uppfyllas. Åtgärder som omfattas av krav på startbesked får som huvudregel inte tas i bruk när de är slutförda förrän byggnadsnämnden har gett ett slutbesked. Ett slutbesked innebär att byggnadsnämnden utifrån det underlag som finns i ärendet bedömer att åtgärden kan antas uppfylla de krav och villkor som gäller för den. Även i fråga om startbesked och slutbesked gäller samma regler för anstalter och häkten som för andra byggnader. Om det i ett senare skede framkommer att det som har byggts inte överensstämmer med krav och villkor i plan- och bygglagstiftningen eller att olika beslut inte har följts kan byggnadsnämnden ingripa med tillsyn och besluta om olika påföljder.

Enligt plan- och bygglagen är en byggherre den som för egen räkning utför eller låter utföra projekterings-, byggnads-, rivnings- eller markarbeten (1 kap. 4 § plan- och bygglagen). Kriminalvården får inte äga fastigheter och kan därför inte förvärva den mark där häkten och anstalter ska uppföras. Kriminalvården hyr i stället lokaler av olika fastighetsägare, såväl privata som statliga. Den största hyresvärden är det statliga bolaget Specialfastigheter. Som byggherre när det gäller häkten och anstalter står vanligtvis den fastighetsägare eller hyresvärd som Kriminalvården ska hyra av.

Vidare kan byggande av en anstalt eller ett häkte förutsätta att en detaljplan tas fram. Om det aktuella området omfattas av detaljplan krävs bl.a. att den planerade kriminalvårdsverksamheten är förenlig med detaljplanens bestämmelser om markanvändningen. Kriminalvårdsverksamhet får lokaliseras inom områden där detaljplanen anger användningen ”vård” (5 kap. 4 § Boverkets föreskrifter, BFS 2020:5, om detaljplan). Häkten kan därutöver lokaliseras till platser där detaljplanen anger användning ”centrum”. Om den gällande detaljplanen inte medger användningen och åtgärden inte kan medges som en liten avvikelse kan detaljplanen behöva ändras.

Den mark som ska bebyggas och de byggnader som ska anpassas för kriminalvård behöver möjliggöra en mängd funktioner kopplade till verksamheten, tillräcklig infrastruktur, yta samt robust byggnadskonstruktion. För Kriminalvården är det bl.a. önskvärt att häkten ligger i anslutning till polis och domstolar. Kriminalvården behöver även lokalisera anstalter och häkten förhållandevis nära en större tätort eller på andra platser där det finns förutsättningar att kompetensförsörja verksamheten. Hänsyn måste också tas till att transportverksamheten ska fungera smidigt och säkert.

Kriminalvården beräknar att en anstalt med cirka 300 platser tar ungefär fem och ett halvt till sju år att få på plats, oräknat eventuella överklagandetider och andra tillkommande hinder. För större anläggningar med cirka 1 500 platser beräknar Kriminalvården att motsvarande tidsåtgång kommer att uppgå till mellan sex och elva år. Arbetet med att ta fram en ny eller ändra en befintlig detaljplan utgör endast en del av denna tidsåtgång. Den totala tidsåtgången påverkas av om en planprocess för en ny detaljplan eller ändring av en befintlig plan behövs eller inte.

Det saknas statistik för hur lång tid det tar att ta fram en detaljplan för anstalter och häkten specifikt, men generellt varierar tidsåtgången för detaljplanering. Tidsåtgången kan påverkas av omständigheterna i det enskilda fallet och av hur komplex den planerade verksamheten och platsen

stämmelsen bör omfatta alla bygglovspliktiga åtgärder som behövs för att bedriva verksamhet vid kriminalvårdsanläggningar och häkten. Bedömningen görs att det inte behöver införas definitioner av kriminalvårdsanstalt och häkte i plan- och bygglagen. Det får anses klart att med en kriminalvårdsanstalt avses en byggnad som används som kriminalvårdsanstalt enligt fängelselagen (2010:610), och med häkte avses en byggnad som används som häkte enligt häkteslagen (2010:611). Lagrådet saknar överväganden rörande den valda begränsningen och ställer frågan om bestämmelserna inte borde omfatta även kontrollerat boende enligt lagen (2025:1053) om verkställighet av fängelsestraff med elektronisk övervakning. Elektronisk övervakning i kontrollerat boende är en ny verkställighetsform som får användas från den 1 juni 2026 (prop. 2024/25:202). Det finns väsentliga skillnader mellan verkställighet i kontrollerat boende och verkställighet i anstalt som får betydelse i plan- och bygghänseende. Den som avtjänar sitt straff i ett kontrollerat boende ska som utgångspunkt inte vara i behov av något särskilt stöd eller av tillsyn utan ska i stor utsträckning klara sig på egen hand, t.ex. vad gäller matlagning, att ta sig till och från sin sysselsättning eller att delta i behandlingsverksamhet (prop. 2024/25:202 s. 45). Tanken har varit att det kontrollerade boendet ska vara just den dömdes boende under verkställigheten. Det ska typiskt sett inte förekomma särskilda behandlingsinsatser, programverksamhet eller liknande inom det kontrollerade boendet. Eventuella sådana insatser inom ramen för verkställigheten ska i stället genomföras utanför boendet. Utformningen har bland annat varit avsedd att möjliggöra för Kriminalvården att anskaffa eller hyra andra typer av lokaler än vad som krävs för att husera en anstalt eller ett häkte. Detta bl.a. genom att byggnaden inte ska behöva vara inrättad för ändamålet vård utan att det ska räcka med att platsen enligt gällande planbestämmelser tillåter bostäder.

Kriminalvårdens behov av en snabbare utbyggnad är kopplat till anstalter och häkten. Samma utmaningar med lokalförsörjningen bedöms inte finnas i förhållande till kontrollerade boenden. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att den särskilda regleringen för tidsbegränsade bygglov, i vart fall i nuläget, inte bör omfatta kontrollerade boenden.

Det ska inte göras någon prövning av om behovet är tillfälligt

För att beviljas ett tidsbegränsat bygglov för kriminalvårdsanstalter och häkten med stöd av nuvarande regler krävs att åtgärden endast ska pågå under en begränsad tid. I praxis har detta ansetts innebära att det inte är tillräckligt att ett lov har sökts för en begränsad period, utan omständigheterna måste också vara sådana att åtgärdens provisoriska karaktär med hänsyn till dess syfte och de tekniska och ekonomiska möjligheterna att återgå till ett planenligt användningssätt framstår som reell (se t.ex. RÅ 1994 ref 13 och MÖD 2016:27). Det innebär att Kriminalvårdens långsiktiga behov inte är möjliga att tillgodose genom tillämpning av befintlig reglering

Kriminalvårdsanstalter och häkten är ofta komplexa byggnader som är kostsamma att uppföra. För att åstadkomma en så effektiv användning av statens resurser som möjligt, finns det intresse av att byggnader som uppförs med stöd av tidsbegränsade bygglov ska kunna tillåtas permanent i ett senare skede. Kravet på att sökanden ska visa att åtgärden endast avses

behöva återställas innan tiden för det tidsbegränsade bygglovet löper ut. Att ett återställande sker i de fall ett permanent bygglov inte blir beviljat säkerställs genom kommunernas tillsyn.

Det är mot bakgrund härav viktigt att inblandade aktörer redan initialt är införstådda med att ett återställande kan aktualiseras och att det är förenat med kostnader. Byggherren eller fastighetsägaren avgör i det specifika fallet vilka ekonomiska risker som finns i detta avseende och hur dessa ska hanteras och fördelas. Det får förutsättas att Kriminalvården, som är en statlig aktör och involverad i bygglovsprocessen, och som ytterst ansvarar för upphandling och projektering, agerar ansvarsfullt och förhåller sig till beslutade ekonomiska ramar.

Regeringen anser mot denna bakgrund att prövningen av tidsbegränsade lov för kriminalvårdsanstalter och häkten inte bör innefatta en bedömning av om det kan anses ekonomiskt rimligt att återställa platsen. Eftersom det är fråga om tidsbegränsade åtgärder är det dock viktigt att det är tekniskt möjligt att återställa platsen eller byggnadsverket inom den avsedda tiden. Kravet bör framgå av lagbestämmelsen. Eftersom tidsbegränsade lov enligt förslaget även kan ges för t.ex. tillfälligt ändrad användning av en befintlig byggnad behöver såväl byggnaden som platsen omfattas av regleringen om återställande.

På samma sätt som för de nu gällande reglerna om tidsbegränsade bygglov är det lämpligt att det redan i bygglovsansökan redovisas hur en avveckling ska gå till (se s. 54 f. och prop. 2016/17:137 s. 13). Som Sveriges arkitekter påtalar innebär kravet på att det ska vara tekniskt möjligt att återställa platsen också att ett tidsbegränsat bygglov inte kan beviljas för åtgärder som innebär irreparabla skador på natur- och kulturvärden.

Återställandekravet framgår av 9 kap. 73 § plan- och bygglagen. Det bedöms inte finnas behov av några särskilda regler därutöver om uppföljning och avveckling av tidsbegränsade åtgärder för kriminalvårdsanstalter och häkten.

Tidsbegränsat bygglov bör få ges om någon, några eller alla förutsättningar för permanent lov är uppfyllda

Ett tidsbegränsat bygglov får enligt den nuvarande huvudregeln (9 kap. 71 § 2 plan- och bygglagen) ges om någon eller några, men inte alla, förutsättningar för ett permanent bygglov är uppfyllda. På samma sätt som enligt huvudregeln bör det även i fråga om tidsbegränsade bygglov för kriminalvårdsanstalter och häkten krävas att i varje fall något av kraven för permanent bygglov är uppfyllt.

Enligt nuvarande praxis för tidsbegränsade bygglov har kommunen handlingsfrihet när det gäller att bedöma om det är lämpligt att bevilja ett tidsbegränsat bygglov eller inte. Så bör vara fallet även i fråga om tidsbegränsade bygglov för kriminalvårdsanstalter och häkten. Vid prövningen av om ett tidsbegränsat bygglov ska beviljas måste kommunen i det enskilda fallet bedöma vilka krav som ska vara uppfyllda och i vilken grad kraven ska uppfyllas, samt väga de eventuella olägenheterna av åtgärden mot nyttan med den (jfr s. 54 och prop. 2016/17:137 s. 14). Någon skillnad mot den lämplighetsavvägning som ska göras enligt nuvarande regler om tidsbegränsade lov är inte avsedd. Även om det allmännas

vistas och bo, och deras vårdare arbeta förutsätter regeringen att kommunen inte kommer att använda sig av möjligheten att bevilja tidsbegränsat bygglov i de fall det råder osäkerhet om huruvida det blir möjligt att uppfylla kraven på ett tillfredsställande skydd mot uppkomst och spridning av brand och mot trafikolyckor och andra olyckshändelser. På samma sätt som vid prövningen av andra tidsbegränsade bygglov kommer kommunen också att behöva beakta den påverkan som anstalten eller häktet kan få på hanteringen av dagvatten och översvämningsrisker. Eftersom inte heller detta skiljer sig från prövningen av andra tidsbegränsade bygglov delar regeringen inte Länsstyrelsen i Västra Götalands läns oro för att förslaget riskerar att medföra att områden som har viktiga funktioner, t.ex. hantering av översvämningsrisk, bebyggs.

Mot bakgrund av att det även i fortsättningen ska krävas permanent bygglov för att behålla bebyggelsen efter att det tidsbegränsade bygglovet har löpt ut delar regeringen inte heller Sveriges arkitekters bedömning att förslaget möjliggör kringgående av utformnings- och anpassningskraven för permanent bebyggelse. Kommunerna har redan i dag erfarenhet av att hantera tidsbegränsade bygglov. Även om prövningen av kriminalvårdsanstalter och häkten generellt kan förväntas innefatta mer komplexa åtgärder och känslig verksamhet är principerna för lämplighetsprövningen desamma som för andra tidsbegränsade bygglov. Förslaget kan därför inte förväntas innebära att kommuner skulle sakna kompetens för att hantera sådana ärenden, som länsstyrelserna i Västra Götalands och Skåne län påtalar.

Det kan förekomma situationer då det är lämpligt att ge ett tidsbegränsat bygglov trots att den aktuella åtgärden i och för sig uppfyller samtliga förutsättningar för att få ett permanent bygglov. Även om detta inte skyndar på bygglovsprocessen innebär det en flexibilitet som kan gynna Kriminalvårdens expansion. På samma sätt som gäller för tidsbegränsade bygglov för bostäder, bör därför tidsbegränsade bygglov för kriminalvårdsanstalter och häkten kunna ges även om alla förutsättningar för att bevilja permanent bygglov är uppfyllda.

Tidsbegränsade lov bör kunna förlängas upp till tjugo år

Byggnader som ska användas som kriminalvårdsanstalter eller häkten behöver utformas och anpassas i en utsträckning som gör dem mer komplicerade och resurskrävande att uppföra än många andra byggnader. Om tiden för ett tidsbegränsat bygglov blir för kort, riskerar därför byggnaderna att bli mycket kostsamma i förhållande till hur lång period som de kan användas. Om byggnaderna blir alltför kortvariga innebär det också en ineffektiv användning av byggmaterial sett ur ett hållbarhetsperspektiv. Även om byggnaderna är avsedda att vara tidsbegränsade skulle det således innebära en onödig resursförstöring om de endast tillåts under en kort tid. Med hänsyn till det rådande behovet av nya anstalts- och häktesplatser måste Kriminalvården också få tid för att ordna tillräckligt många permanenta platser innan de tidsbegränsade loven löper ut. Annars riskerar situationen att bli pressad på nytt när byggnader som endast har tidsbegränsade lov ska avvecklas.

Tidsbegränsade bygglov kunde före 2008 endast ges för tio år, med möjlighet till förlängning till maximalt tjugo år. År 2008 kortades dessa tider

Utredningens förslag

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Utredningens förslag innebär till skillnad från regeringens bl.a. att bemyndigandet förutsätter att brottsligheten ökat på ett sätt som medför platsbrist i anstalter och häkten samt att det i lagen ska placeras under den befintliga rubriken om föreskrifter i extraordinära situationer.

Remissinstanserna

Remissutfallet är splittrat. Bland de remissinstanser som är positiva till förslaget, om än i vissa fall med invändningar och synpunkter, finns Boverket, Lantmäteriet, Kriminalvården, länsstyrelserna i Stockholms och Värmlands län, Norrtälje kommun och Statens centrum för arkitektur och design.

Bland de remissinstanser som är negativa till förslaget finns Sveriges kommuner och regioner (SKR), Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Borås, Gävle, Kristinehamns och Uppsala kommuner, Sveriges arkitekter, Institutet för mänskliga rättigheter och Fackförbundet ST.

Boverket anser att den extraordinära situation som Sverige kan komma att befinna sig i när det gäller platsbrist i anstalter och häkten är en situation i paritet med dem för vilka det i dag finns bemyndiganden om undantag i plan- och bygglagen.

Göteborgs, Malmö och Stockholms kommuner, Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Sveriges kommuner och regioner och Fackförbundet ST pekar på att förslaget skiljer sig från nuvarande motsvarande föreskriftsbemyndiganden för extraordinära situationer i plan- och bygglagen, genom att befintliga bemyndiganden kännetecknas av att de avser situationer som inte kan förutses, medan det nu aktuella förslaget i huvudsak avser en förutsebar följd av lagändringar som innebär längre straff och ökad tillämpning av frihetsberövande straff. Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) anser också att bemyndigandet möjliggör långtgående avsteg från demokratiska processer och grundläggande plan- och byggrättsliga krav samtidigt som det öppnar upp för åsidosättande av EU-rättslig lagstiftning och av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Domstolen anför vidare att förutsättningarna för att tillämpa bemyndigandet är alltför vagt formulerade, att konsekvenserna därför inte går att bedöma och att bemyndigandet därför inte bör ges. Institutet för mänskliga rättigheter framför att arkitekturen och infrastrukturen kan påverka behandlingen av de frihetsberövade och att det är viktigt detta beaktas tidigt i planeringen av nya anstalter och häkten. Fackförbundet ST anför att om en sådan ordning ändå anses nödvändig bör en sådan undantagsreglering, som är omfattande och ingripande och innebär en inskränkning av den kommunala självstyrelsen, ha ett brett parlamentariskt stöd och i stället beslutas av riksdagen med kvalificerad majoritet för att säkerställa en rättssäker och demokratisk process.

Länsstyrelserna i Skåne, Västerbottens och Örebro län och Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) invänder att det är otydligt när en sådan extraordinär situation i fråga om ökad brottslighet som bemyndigandet

avser uppstår eller upphör. Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen) pekar också på att de krav som den föreslagna lagtexten ställer för att bestämmelsen ska få användas framstår som oprecisa i förhållande till det vidsträckta bemyndigande som ges. Det går, enligt domstolen, att argumentera för att bemyndigandet utifrån rekvisiten kan användas redan med hänsyn till rådande samhällssituation – även om detta inte synes vara utredningens avsikt.

Kriminalvården anser att bemyndigandet till skillnad från utredningens förslag bör utformas på ett sätt som innebär att det kan tillämpas även om platsbristen beror på andra orsaker än ökad kriminalitet, som exempelvis straffskärpningar. Kriminalvården anser vidare att det bör förtydligas vem som ska bedöma platsbehovet, med utgångspunkten att det bör vara Kriminalvården som ska få meddela regeringen när föreskrifter med stöd av regeln behöver utfärdas.

Göteborgs och Uppsala kommuner, Sveriges kommuner och regioner (SKR), Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen) och Vänersborgs tingsrätt (mark- och miljödomstolen) ifrågasätter om bemyndigandet är motiverat och proportionellt med hänsyn till att plan- och bygglagen enligt utredningen utgör ett begränsat hinder för utbyggnaden av kriminalvårdsanstalter och häkten. Göteborgs och Stockholms kommuner framför att tidsvinst inte bör vara ett skäl för bemyndigandet med hänsyn till att beslut i ett lovärende enligt lag ska meddelas inom tio veckor.

Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen) pekar på att förslaget innebär att byggprocesser kan få genomföras utan att det fattas något överklagbart beslut och att det därmed inte kommer vara möjligt att få till stånd en domstolsprövning, vare sig av själva åtgärderna eller om det finns förutsättningar för regeringen att utnyttja bemyndigandet. Bl.a. Borås kommun påtalar att fängelser och häkten har stor påverkan på omgivningen och att det därför är av stor vikt att åtgärder rörande sådana anläggningar inte undantas utan prövas enligt plan- och bygglagstiftningen.

Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Umeå kommun ifrågasätter att undantag ska kunna göras från krav som är avsedda att skydda människors liv och hälsa, så som kraven i 2 kap. 6 § och 8 kap. 9 § plan- och bygglagen, särskilt för verksamheter där människor inte kommer att vistas frivilligt och därför inte kan påverka sin riskmiljö.

Myndigheten för delaktighet anser att det inte bör bli möjligt att göra undantag från kraven på tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga, eftersom sådan bristande tillgänglighet ofta utgör en säkerhetsrisk för personer med funktionsnedsättningar.

Folkhälsomyndigheten understryker att miljöbalkens regler om hälsoskydd och inomhusmiljö behöver följas i befintliga anstalter och häkten samt när nya sådana planeras och byggs så att inga undermåliga bostadsutrymmen med risk för olägenhet för människors hälsa tas i drift.

Vänersborgs tingsrätt (mark- och miljödomstolen) anser att förslaget bör innefatta en bortre tidsgräns för giltighetstiden för föreskrifter som meddelas med stöd av förordnandet, med hänsyn till att det möjliggör för omfattande undantag som kan hamna i konflikt med både allmänna och enskilda intressen.

Risk för allvarliga konsekvenser vid platsbrist på anstalter och häkten

I avsnitt 4 redogörs det för Kriminalvårdens platssituation. Kriminalvården framhåller att en expansion för att möta ett kraftigt ökat platsbehov medför flera risker och konsekvenser för verksamheten. Hot, våld och trakasserier mellan intagna ökar vid det höga beläggningstrycket. Det är enligt Kriminalvården också vanligare att intagna går ihop i grupp och utövar våld mot en eller flera medintagna. Risken för att intagna begår våldshandlingar för att åstadkomma en placering i avskildhet bedöms öka i takt med att fler intagna tvingas dela bostadsrum. Den ökade trängseln som följer av att flera intagna placeras i samma anstalt, på samma avdelning och i samma bostadsrum kan också, utöver sämre säkerhet för de intagna, innebära en psykisk belastning. Även Kriminalvårdens återfallsförebyggande arbete påverkas negativt vid ett högt beläggningstryck på grund av bristande förutsättningar att ge de intagna den kriminalvård som behövs för en återanpassning till ett liv utanför anstalt.

Fler intagna medför att Kriminalvårdens personalbehov ökar. En ökad trängsel bland de intagna ökar också risken för att de anställda utsätts för hot och våldsincidenter, vilket i sin tur ökar risken för att Kriminalvården får bemanningssvårigheter i en situation där bemanningsbehovet redan är stort.

De beräkningar som i dag görs över platsbehoven på anstalter och häkten de kommande åren är osäkra och bygger på flera okända faktorer. Platsbehoven skulle kunna bli ännu större än vad som har varit rimligt och möjligt att förutse och planera inför. Om platsbristen förvärras riskerar beläggningsgraden på anstalter och häkten att bli så hög att den medför allvarliga säkerhetsrisker för både intagna och kriminalvårdsanställda. Platsbristen skulle i värsta fall kunna leda till en situation där Kriminalvården inte längre klarar av att fullgöra sitt uppdrag att ta emot häktade och dömda på ett säkert, humant och effektivt sätt, vilket är en grundförutsättning i den för staten centrala uppgiften att upprätthålla ett fungerande rättsväsende. Dessutom måste personer som döms till fängelse ges möjlighet att få påbörja sin verkställighet inom rimlig tid. Det är avgörande inte bara för rättssäkerheten utan också ur ett brottsofferperspektiv.

Författningsberedskap för att möjliggöra fler platser i anstalter och häkten i en akut och allvarlig situation

Markplanering och byggande är komplexa processer där syftet med regelverket bl.a. är att främja goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö. Olika intressen ska vägas mot varandra, exempelvis den enskildes intresse av att bebygga sin mark, kommunens intresse av att planera för en sammanhållen markanvändning och statens intresse av att värna de egna statliga intressena. Detta är också en anledning till att plan- och bygglagstiftningen ställer höga krav på det som byggs. Komplexiteten i plan- och byggprocessen och de höga krav som ställs i lagstiftningen innebär samtidigt att det kan ta lång tid från idé till färdig byggnad. Möjligheterna att snabbt kunna utöka antalet häktes- och anstaltsplatser eller andra lokaler som är nödvändiga för att komma till rätta med en akut och allvarlig platsbrist är därmed begränsade inom ramen för ordinarie regler i plan- och bygglagen, även med beaktande av förslaget om utökade möjligheter till tidsbegränsade bygglov.

Lagrådet avstyrker förslaget om bemyndigande och konstaterar att platssituationen på anstalter och häkten är sådan att det kan argumenteras för att bemyndigandet kan användas redan i nuläget. Mot den bakgrunden anser Lagrådet att bemyndigandet är alltför generellt utformat och att det innebär avsteg från de demokratiska processer som plan- och bygglagen utgår från samt att konsekvenserna inte är utredda och inte går att bedöma. I stället anser Lagrådet att konkreta förslag bör läggas fram som Lagrådet kan granska och riksdagen ta ställning till. Lagrådet konstaterar vidare att bemyndigandet skiljer sig från motsvarande föreskriftsbemyndiganden i plan- och bygglagen genom att det i huvudsak avser en förutsägbar konsekvens av regeringens kriminalpolitik. Enligt Lagrådet finns det därför andra möjligheter att åtgärda bristen på plats, t.ex. att inte genomföra de straffskärpningar som regeringen föreslår. Lagrådet lämnar också, om regeringen ändå väljer att gå vidare med förslaget, redaktionella synpunkter på utformningen av bemyndigandet.

Regeringen anser inte att platsbristen i anstalter och häkten kan och bör utgöra ett skäl för att avstå från nödvändiga reformer inom straffrätten. Bemyndigandet ska om det bedöms nödvändigt kunna användas för att skapa tillfälliga platser. Det är av stor betydelse att det finns handlingsberedskap för att snabbt kunna vidta lättnader i regelverket i en akut och allvarlig situation. Om tillämpningen av bemyndigandet aktualiseras gäller beredningskravet enligt 7 kap. 2 § regeringsformen. Konsekvenserna kommer därmed att behöva utredas och beaktas innan regeringen meddelar föreskrifter med stöd av bemyndigandet.

Lydelsen av bemyndigandet bör ändras i enlighet med det Lagrådet föreslår. Lagrådet har även framfört att övriga liknande bemyndiganden i 16 kap. plan- och bygglagen bör ändras redaktionellt på motsvarande sätt. Regeringen anser dock att det saknas beredningsunderlag för att nu föreslå sådana ändringar.

När bemyndigandet ska kunna användas

Som flera remissinstanser, däribland Kriminalvården, påpekar bör ett bemyndigande inte, som utredningen föreslår, knytas enbart till den situationen att brottsligheten ökat på ett sätt som medför platsbrist, eftersom det är svårt att avgöra när ett sådant rekvisit är uppfyllt och när det upphör. I

Även sådana åtgärder som har ett nära samband med häkten och anstalter bör omfattas av bemyndigandet, exempelvis utrymmen för personal- och administration, lager, upplag av containrar, parkeringsplatser och transformatorstationer. Sådana stödmurar som kan behövas för att etablera anläggningarna bör också kunna omfattas, liksom nödvändiga rivnings- och markberedningsarbeten samt liknande åtgärder.

Undantagsföreskrifterna ska avse åtgärder som behöver vidtas snabbt och där ordinarie bestämmelser i plan- och bygglagen, inklusive de nu föreslagna utökade möjligheterna att bevilja tidsbegränsade bygglov, inte kan tillgodose behovet av skyndsamhet.

Ett bemyndigande bör syfta till att ge möjlighet att under en begränsad tid säkerställa tillgången till platser på anstalter och häkten genom tillfälliga åtgärder. De undantag som görs med stöd av bemyndigandet bör därför ha en begränsad giltighetstid. Som utredningen föreslår bör regeringen utifrån det aktuella läget som föranleder ianspråktagande av bemyndigandet bestämma en lämplig giltighetstid både vad gäller de tillfälliga åtgärder som ska få vidtas med stöd av föreskriften och för föreskriften i sig. Det följer alltså av att undantagen från plan- och bygglagen ska vara tidsbegränsade att också de åtgärder som vidtas med stöd av bemyndigandet ska vara tidsbegränsade. I likhet med vad utredningen anger torde det bli fråga om högst några år. Om omständigheterna fortsätter att vara sådana att bemyndigandet kan tillämpas när tiden löper ut, bör regeringen dock vara oförhindrad att förlänga eller överväga nya föreskrifter. På så sätt blir det tydligt att de byggnadsverk och andra åtgärder som kan tillåtas inte utan ytterligare prövning får övergå till att bli permanenta. Om det finns ett intresse av att uppförda byggnader ska stå kvar permanent efter det att giltighetstiden har löpt ut, ska en prövning ske enligt ordinarie tillämpliga bestämmelser i plan- och bygglagen.

För att kommunerna ska kunna fullgöra sitt tillsynsansvar kan det t.ex. vara lämpligt att föreskriften innehåller en skyldighet att informera byggnadsnämnden om åtgärder som planeras att vidtas med stöd av föreskriften.

Vilka bestämmelser som regeringen bör få meddela undantag från

Utredningen föreslår att bemyndigandet ska utformas på samma sätt som det befintliga bemyndigandet vid spridning av en samhällsfarlig sjukdom i 16 kap. 13 b § plan- och bygglagen (se prop. 2019/20:152).

Det kan konstateras att anstalter och häkten skiljer sig från andra byggnader t.ex. genom att de intagna inte vistas där frivilligt, att de är där dygnet runt och att de hålls inlåsta. Det ställer särskilda krav på säkerhet t.ex. vad gäller brandskydd och ras- och översvämningsrisk. Det är också viktigt att det tas hänsyn till personalens säkerhet. Byggnaderna kan typiskt sett förväntas ha stor omgivningspåverkan. Det gäller byggnaderna i sig med bl.a. inhägnader, perimeterskydd, rastgårdar (beroende på vilken säkerhetsklass det är fråga om). Det ställs också krav på transport- och trafiklösningar genom vägar och parkeringar för personal och besökande,

kollektivtrafik, elförsörjning, vatten och avlopp. Som framförs av flera remissinstanser, bl.a. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Länsstyrelsen i Västra Götalands län, kan det därför ifrågasättas om det är ändamålsenligt och lämpligt att för sådana byggnader tillåta undantag från exempelvis krav på kommunal planläggning och bygglov och de materiella krav som är förenade med detta, ens i fråga om så allvarliga situationer som här diskuteras.

Mot detta ska dock ställas att det är fråga om ett bemyndigande som syftar till att möjliggöra tillfälliga åtgärder när det råder akut och påtaglig risk för en allvarlig platsbrist som drabbar både samhället i stort och enskilda. Genom bemyndigandet ges handlingsberedskap för regeringen att för en sådan situation meddela föreskrifter som innebär att det kan uppföras eller anordnas tillfälliga byggnader under en begränsad tid i avvaktan på att mer permanenta byggnader hinner planeras, uppföras och tas i bruk.

Om och när bemyndigandet ska användas genom att en föreskrift tas fram, kommer regeringen också behöva ta ställning till vilka delar av bemyndigandet som ska tillämpas och därmed vilka bestämmelser som är nödvändiga att medge undantag från och för hur lång tid. Detta kommer kräva överväganden utifrån bl.a. de undantagna åtgärdernas karaktär, omfattning och varaktighet samt hänsyn till de allmänna och enskilda intressen som kan påverkas av de åtgärder som möjliggörs. Det är varken möjligt eller lämpligt att i förväg, innan det står klart vilken situation som föreskriften ska bidra till att lösa, begränsa bemyndigandet utifrån alla de aspekter som kommer att bli relevanta att ta hänsyn till när föreskrifter om undantag ska utformas. En avgörande utgångspunkt i bedömningen måste vara att det är fråga om byggnader där personer hålls inlåsta och inte kan påverka sin riskmiljö. Även t.ex. tillgänglighetsanpassning och byggnadernas omgivningspåverkan behöver beaktas. I likhet med utredningens förslag bör bemyndigandet omfatta möjlighet att meddela tidsbegränsade undantag, från kraven på att hänsyn ska tas till allmänna intressen enligt

2kap. 6, 9 och 10 §§ plan- och bygglagen samt kraven på tomter, allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader enligt 8 kap. 9–

12§§ plan- och bygglagen. Undantag bör därmed kunna medges från bl.a. det s.k. anpassningskravet, omgivningskravet och kravet på att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken ska följas. I fråga om miljökvalitetsnormer behöver föreskrifter om undantag ta hänsyn till vad som är möjligt att göra utan att komma i konflikt med EU-rättsliga krav. De värden som dessa bestämmelser i plan- och bygglagen syftar till att främja och skydda kan i viss mån tryggas genom att undantagens räckvidd begränsas, exempelvis till att omfatta tillfälliga byggnader av enklare karaktär på mark som redan är exploaterad eller kriminalvårdsplatser som anordnas i befintliga lokaler där så är lämpligt.

Det bemyndigande som föreslås anger en yttre ram för undantagens räckvidd och regeringen kan inom den ramen anpassa undantagen så att de blir väl avvägda utifrån rådande behov och motstående intressen. Det kan särskilt bli aktuellt att göra så när det gäller bestämmelser med många olika typer av krav där vissa krav inte kan komma i fråga att göra undantag från, exempelvis krav om skydd mot uppkomst och spridning av brand och andra olyckshändelser.

Dessutom kommer planeringen, uppförandet och anpassningen av de byggnader som uppförs eller anordnas med stöd av en sådan föreskrift ske

När det gäller områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för totalförsvarets anläggningar bör föreskrifter om undantag över huvud taget inte komma i fråga när det gäller åtgärder som försvårar tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna. Eftersom totalförsvarets verksamhet ofta är av hemlig natur bör, om lovplikt undantas, t.ex. krävas att synpunkter inhämtas från Försvarsmakten och andra berörda totalförsvarsmyndigheter. Det finns annars risk för att byggnader kan etableras på platser som medför att känsliga uppgifter röjs och att totalförsvarets anläggningar inte kan användas på avsett sätt.

Vidare får föreskrifterna inte möjliggöra en åtgärd som medför bestående skador på t.ex. mark och vatten eller den byggda miljön efter det att åtgärden avvecklats och marken återställts. Detsamma gäller föreskrifternas förhållande till krav i annan lagstiftning (jfr s. 17).

Krav på proportionalitet aktualiseras också i förhållande till de ingrepp i den kommunala självstyrelsen som ett utnyttjande av föreskriftsrätten innebär. Enligt 14 kap. 3 § regeringsformen bör en inskränkning i den kommunala självstyrelsen inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den. Det kan konstateras att kommunerna i fråga om markplanering och byggande även i utgångsläget har att förhålla sig till omfattande och detaljerad reglering genom i första hand plan- och bygglagen. Även om en föreskrift som exempelvis undantar krav på bygglov innebär ytterligare inskränkning av det kommunala inflytandet, måste denna ställas mot syftet med regleringen. Att upprätthålla ett fungerande rättsväsende är en av statens kärnuppgifter. Bemyndigandet syftar till att möjliggöra nödvändiga och tidsbegränsade lättnader i planerings- och byggprocessen i en akut och allvarlig situation av platsbrist. Frågan om föreskrifternas proportionalitet i förhållande till den kommunala självstyrelsen kommer dock att behöva bedömas om och när bemyndigandet ska tillämpas genom att undantagsföreskrifter tas fram och antas. Regeringen kommer då att behöva göra en noggrann bedömning utifrån den rådande situationen och regeringsformens krav.

Krav i annan lagstiftning ska fortsatt gälla

Att regeringen meddelar föreskrifter om undantag från vissa bestämmelser i plan- och bygglagen påverkar inte krav som följer av annan lagstiftning. Sådana krav kan ha betydelse för hur exempelvis tillfälliga byggnader kan placeras. I de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken finns krav på att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön (2 kap. 3 § miljöbalken). Vidare ska det, för en verksamhet eller en åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde, väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön (2 kap. 6 § miljöbalken). Det finns även krav på att en verksamhet eller en åtgärd som inte omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt någon annan bestämmelse i miljöbalken ska anmälas för samråd hos tillsynsmyndig-

Utredningens förslag

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning, och innebär att det för kriminalvårdsanstalter och häkten ska få ges permanent bygglov för åtgärder som avviker från detaljplan eller områdesbestämmelser i fråga om åtgärdens omfattning, utformning och placering.

Remissinstanserna

Remissutfallet är splittrat. Bland de remissinstanser som tillstyrker eller är positiva till utredningens förslag finns Fastighetsägarna, Kriminalvården, Länsstyrelsen i Stockholms län, Seko, Sveriges kommuner och regioner (SKR), Skanska och Åmåls kommun.

Bland de remissinstanser som avstyrker eller är negativa till utredningens förslag finns Boverket, Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Statens centrum för arkitektur och design, Sveriges arkitekter, länsstyrelserna i Skåne, Värmlands och Västerbottens län och Ekerö, Kristinehamns och Norrtälje kommuner.

Bl.a. Borås, Göteborgs, Malmö, Skövde, Stockholms och Umeå kommuner, länsstyrelserna i Skåne, Västerbottens och Örebro län, Kungliga tekniska högskolan, Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Vänersborgs tingsrätt (mark- och miljödomstolen) och Sveriges arkitekter invänder sammanfattningsvis att utredningens förslag är systemfrämmande och innebär att detaljplanernas förutsebarhet försvinner samt att förslaget därmed riskerar att urholka förtroendet och den demokratiska legitimiteten för detaljplanesystemet och den kommunala planprocessen samt att det kommunala planmonopolet urholkas.

Kungliga tekniska högskolan anser att snabbare processer och mindre grundliga prövningar riskerar att öppna för försämrad rättssäkerhet. Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen) anser att utredningens förslag riskerar att medföra stora konsekvenser som inte kunnat förutses för närboende om det uppförs byggnader som är betydligt större än vad som tillåts i detaljplanen. Borås kommun och länsstyrelserna i Västerbottens och Västra Götalands län invänder att fler avvikelser riskerar att leda till fler överklaganden och fler klagande i varje beslut. SEKO ifrågasätter hur stor effekt som utredningens förslag kommer att få i praktiken eftersom kommunerna inte kommer att vara skyldiga att bevilja lov och att kringboende också har möjlighet att yttra sig och överklaga.

Sveriges arkitekter och Umeå kommun framhåller att planbestämmelser om omfattning, utformning och placering är till för att skapa en ändamålsenlig bebyggelsestruktur, anpassa bebyggelsen till omgivningen samt begränsa bebyggelsens negativa inverkan på grannar och närboende. Länsstyrelserna i Skåne, Västmanlands, Västra Götalands och Örebro län anser att utredningens förslag riskerar att medföra att anstalter och häkten uppförs på platser och med utformning som inte är lämpliga med hänsyn till olycksrisk och de intagnas säkerhet. Boverket anser att det inte är lämpligt att införa ett så omfattande undantag från planbestämmelser som kommunen har bedömt vara nödvändiga vid antagandet av planen. Göteborgs kommun anser att det finns risk att kommuner inte kommer att medge avvikelser eftersom de begränsningar som finns i moderna detaljplaner inte får vara mer omfattande än vad som krävs.

Länsstyrelserna i Skåne, Stockholms, Värmlands och Västra Götalands län m.fl. pekar på att utredningens förslag innebär att kommunernas byggnadsnämnder kommer att få göra komplicerade bedömningar rörande risker och omgivningspåverkan såsom erosion, dagvattenhantering, översvämning, skyfall och skyddsavstånd i bygglovsskedet, trots att kommunernas kompetens, möjlighet och underlag för att göra sådana avvägningar inom ramen för en bygglovsprövning är begränsade samt att förfarandet riskerar att tynga bygglovsprövningen och göra att den tar längre tid. Även Sveriges arkitekter påtalar att förslaget innebär att det kommer ställas mycket höga krav på enskilda bygglovshandläggare när det gäller plan- och bygglagens allmänna bestämmelser om lämplighet och omgivningspåverkan.

Länsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands län och Uppsala kommun anser att om utredningens förslag genomförs bör det begränsas i fråga om i vilken omfattning det ska vara möjligt att bevilja avvikelser rörande omfattning, utformning och placering, eftersom kommunerna har begränsade möjligheter att göra den typen av planmässiga avvägningar inom ramen för bygglovsärenden. Malmö kommun anser att undantag från detaljplaner inte bör omfatta åtgärder med så stor omgivningspåverkan som kriminalvårdsanstalter och häkten. Även Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) anser att det inte bör göras undantag från kravet på lämplig placering eftersom detta krav är särskilt starkt för anläggningar med stor omgivningspåverkan, vilket anstalter och häkten vanligtvis är.

Lantmäteriet påtalar att plan- och bygglagen och fastighetsbildningslagen (1970:988) inte är samordnade, vilket gör att det inte kommer vara möjligt att bilda eller anpassa fastigheter samt bilda rättigheter som är nödvändiga för att använda den planerade åtgärden om denna avviker från detaljplanen.

Skälen för regeringens bedömning

Utredningen föreslår att permanent bygglov ska få beviljas för kriminalvårdsanstalter och häkten som i fråga om omfattning, utformning och placering avviker från gällande detaljplan eller områdesbestämmelser. Förslaget innebär att prövningar som behövs för permanenta åtgärder och som i normala fall görs inom ramen för arbetet med att ta fram en detaljplan eller områdesbestämmelser i stället behöver göras i bygglovsärendet.

Innebörden av utredningens förslag är att det ska vara möjligt för en kommun att bevilja permanenta bygglov för anstalter och häkten som visserligen överensstämmer med syftet med planen, men som avviker från planen när det gäller åtgärdens omfattning, utformning och placering. En sådan reglering skulle möjliggöra förhållandevis stora avvikelser från de slutsatser som man kommit fram till under detaljplanearbetet. Det har i remissbehandlingen framkommit en rad tveksamheter om i vilken utsträckning ett sådant prövningsförfarande verkligen skulle bidra till att påskynda processen att få fram bygglov för nya platser i anstalter och häkten. Normalt sett har en väsentlig del av den prövning som måste ske vid beviljande av ett bygglov redan gjorts vid framtagande av planen. Stora delar av de allmänna hänsynskraven och utformningskraven prövas i samband med att detaljplanen tas fram och antas. Det innebär att de utredningar som har tagits fram och de bedömningar som har gjorts om 2 och

stalter och häkten, eftersom många hinder mot en snabb utbyggnad ligger utanför själva plan- och bygglovsprocessen. Borås kommun och länsstyrelserna i Skåne, Västra Götalands och Västerbottens län ser en risk att förslagen kommer leda till fler överklaganden och komplicerade ärenden i stället för ökad flexibilitet. Länsstyrelsen i Västra Götalands län ifrågasätter utredningens slutsats att detta inte skulle leda till merarbete och merkostnader för länsstyrelsen. Byggherrarna framhåller att bygglovsprocessen ofta ligger i ett kritiskt skede av projekt där oförutsägbarhet och förseningar såsom överklaganden kan innebära stora kostnadskonsekvenser. Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Sveriges arkitekter lyfter att bygglov riskerar att ges på mark som är olämplig för bebyggelse på grund av risk för ras, skred eller översvämning och att områden som har viktiga funktioner som t.ex. skyddsbarriär för översvämning och andra olyckor riskerar att bebyggas. Stockholms kommun, Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Byggherrarna anser att planeringsförutsättningarna för kommunen riskerar att försvåras om byggnation etableras utan att vara en integrerad del av övrig planering och framhåller vikten av en sammanhållen planering av t.ex. gator, vatten- och avlopp, elförsörjning och annan samhällsviktig infrastruktur. Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Göteborgs kommun menar att förslagen begränsar kommunernas inflytande över markanvändningen. Enligt Göteborgs kommun riskerar förslagen att försvaga möjligheten att skydda intressen såsom värdefull natur och jordbruksmark. Malmö och Skövde kommuner anför att centrala moment för att skapa demokratisk förankring, legitimitet och acceptans för projekt bland invånare och andra berörda förbigås om samråd och grannhöranden hoppas över. Kungliga tekniska högskolan och Länsstyrelsen i Västra Götalands län framhåller att snabbare plan- och byggprocesser riskerar att påverka rättssäkerheten och försämra säkerheten för de intagna, som inte kan utrymma lokalerna på egen hand. Institutet för mänskliga rättigheter framhåller betydelsen av att inte enbart beakta utbyggnadstakten, utan att även säkerställa att det sker i enlighet med det internationella regelverket för frihetsberövades mänskliga rättigheter. Länsstyrelserna i Skåne och Västra Götalands län anför att bedömningen av konsekvenser för motstående intressen försvåras om risker, samordning och intresseavvägningar som normalt prövas i detaljplaner i stället måste prövas summariskt inom ramen för bygglovet – många kommuner saknar experter på exempelvis risk och säkerhet, översvämning och skyfall och annan kompetens som krävs för helhetsbedömningar av markens lämplighet för bebyggelse. Fastighetsägarna anser att byggandet av häkten och anstalter kan påverka förutsättningarna för företag, byggprojekt och fastighetsutveckling, och att detta inte har beaktats i tillräckligt hög grad i utredningen. Regelrådet anser att förslagen kan innebära negativa effekter för andra företag om handläggningen av andra ärenden försenas. Regelrådet bedömer att konsekvensutredningen i utredningens promemoria uppfyller kraven i förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar. Kommerskollegium bedömer att förslagen inte aktualiserar EU:s anmälningsprocedurer för varor och tjänster. Några remissinstanser, bl.a. länsstyrelserna i Värmlands och Örebro län och Sveriges arkitekter anser att det saknas en barnkonsekvensbeskrivning och en konsekvensbeskrivning rörande funktionshindrade samt att detta riskerar att förstärka de brister i tillgängligheten som redan finns.

Förslagen innebär vidare att vissa frågor som initialt brukar prövas i en detaljplan, i stället kan behöva prövas inom ramen för ett bygglov. Länsstyrelsen i Västra Götalands län lyfter att länsstyrelsen har en viktig roll i att granska kommunernas detaljplaner för att säkerställa att föreslagen markanvändning är lämplig bland annat med hänsyn till risken för olyckor, översvämning eller erosion. Den utökade möjligheten att ge tidsbegränsade lov innebär att bedömningen av sådana frågor behöver hanteras av kommunens bygglovsenhet i ett första skede och att många kommuner inte har de resurser som krävs för en helhetsbedömning av markens lämplighet.

Prövningar av komplexa åtgärder för känsliga verksamheter kan naturligtvis vara resurskrävande. För bygglovsprövningen, till skillnad från detaljplaneringen, gäller dessutom lagstadgade tidsfrister. Samtidigt innebär förslaget att prövningen av sådana lov för anstalter och häkten förenklas i andra avseenden eftersom det bl.a. inte behöver prövas om behovet av den planerade åtgärden är tillfälligt. Regeringen konstaterar vidare att det redan i dag finns erfarenhet bland kommunerna av att hantera tidsbegränsade bygglov. Förslaget innebär inte heller någon skyldighet – utan en möjlighet – för kommunerna att bevilja ett tidsbegränsat bygglov. I ett bygglovsärende behöver kommunen säkerställa att de utredningar som behövs görs för att markens lämplighet och eventuella olägenheter eller störningar för omgivningen kan bedömas. Kommunen kan fortfarande neka ett tidsbegränsat bygglov, t.ex. om kommunen bedömer att förutsättningarna för åtgärden behöver prövas genom en detaljplaneprocess i stället. Förslagen medför i första hand en mer flexibel hantering för kommunen.

Kostnadsökningen för det merarbete som uppstår för kommunen i ett ärende om tidsbegränsat bygglov kompenseras av att byggnadsnämnden får ta ut avgifter för beslut om bygglov. Ett tidsbegränsat lov garanterar inte att det tas fram en detaljplan som möjliggör ett permanent lov. Några remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Skåne län och Göteborgs och Malmö kommuner, bedömer att framtida planprocesser kommer påverkas av att verksamheten redan är etablerad, att den demokratiska förankring som detaljplaneprocessen ska säkerställa förbigås och att detaljplaneinstrumentets förutsebarhet och legitimitet riskeras. Regeringen konstaterar att förslagen inte innebär någon begränsning av de allmänna och enskilda intressen som ska beaktas vid detaljplanering och bygglov för permanenta åtgärder, eller i reglerna för hur t.ex. detaljplaner ska tas fram. Det får förutsättas att kommunen fullgör ansvaret för detaljplanering och permanent lovgivning i enlighet med lagstiftningens intentioner. Den utökade möjligheten till tidsbegränsade lov även i situationer där åtgärderna i förlängningen kan komma att bli permanenta bör därför inte innebära någon ökad risk för att förhållanden av betydelse inte belyses tillräckligt vid en framtida detaljplanering. Därutöver kan det konstateras att grannar och andra som berörs av kommunens bygglovsbeslut har rätt att överklaga sådana.

Regeringen konstaterar att anstalter och häkten kan beviljas tidsbegränsade lov redan med dagens regelverk och att cirka åtta procent av Kriminalvårdens anstalts- och häktesplatser finns i byggnader med tidsbegränsade lov. Förslaget innebär dock att giltighetstiden för sådana lov förlängs till maximalt tjugo år, samt att tidsbegränsade lov kommer kunna ges i fler fall än vad som är möjligt med dagens regler – även i situationer när åtgärden är tänkt att vara permanent. Regeringen bedömer att behovet av att

Det föreslagna bemyndigandet kan dock, såsom bl.a. Sveriges kommuner och regioner (SKR) anför, om det används leda till en begränsning av den kommunala självstyrelsen genom tidsbegränsade inskränkningar i kommuners inflytande över markplanering och byggande på de aktuella platserna. Det kan konstateras att det är fråga om tungt vägande nationella intressen som föranleder förslaget. Regeringen genomför omfattande reformer på det kriminalpolitiska området. För att uppnå syftet med detta arbete krävs en kraftig expansion av antalet platser i häkten och anstalter. Kriminalvården måste därför ges förutsättningar att skyndsamt och effektivt kunna expandera sin verksamhet. Regeringen har återkommande, senast genom budgetpropositionen för 2026, föreslagit att Kriminalvården ges ökade anslag. Regeringen har också i augusti 2025 lämnat förslag på lagändringar som syftar till att möjliggöra att fler kan avtjäna sina fängelsestraff med elektronisk övervakning (Utökade möjligheter att verkställa fängelsestraff med elektronisk övervakning, prop. 2024/2025:202). Regeringen avser även bl.a. att låta utreda strafftidsförkortning för utvisningsdömda i syfte att fler ska lämna landet samt hemarrest som alternativ till häktning. Därtill har ett avtal med Estlands regering undertecknats som innebär att Sverige får hyra upp till 600 anstaltsplatser av Estland.

Dessa åtgärder för att öka kapaciteten bedöms dock inte fullt ut kunna möta det faktiska behovet av platser framöver och arbetet med att fortsatt utöka kapaciteten är mycket angeläget. Prognoser visar också på en fortsatt ökning av antalet klienter i Kriminalvårdens verksamheter och myndigheten står inför en kraftig expansion. Detta innebär att det finns ett behov av utbyggnad av häkten och anstalter utöver nämnda åtgärder. Den nu föreslagna utökade möjligheten till tidsbegränsade bygglov kommer att kunna bidra ytterligare för att underlätta denna utbyggnad. Det finns dock en uppenbar risk att det, trots sådana åtgärder, kan uppstå en akut och allvarlig platsbrist i anstalter och häkten framöver. Det är då mycket angeläget att samhället kan vidta de åtgärder som behövs för att göra det möjligt att snabbt kunna anordna sådana platser. I förhållande till detta intresse kan inskränkningen i den kommunala självstyrelsen inte anses gå utöver vad som är nödvändigt i den mening som avses i regeringsformen. Slutligen kan regeringen konstatera att om platsbristen blir så akut och allvarlig att bemyndigandet behöver användas kommer en proportionalitetsbedömning i förhållande till inskränkningarna i den kommunala självstyrelsen att behöva göras i samband med att en förordning tas fram och bereds.

Konsekvenser för kommuner – särskilt om kostnader

Konsekvenserna av förslagen begränsas generellt av att ökningen av antalet ärenden bedöms bli marginell, eftersom förslagen uteslutande avser anstalter och häkten. Kostnader för eventuellt merarbete som uppstår i ärenden om tidsbegränsade bygglov bör kommunerna kunna hantera genom möjligheten att ta ut avgifter. Därmed bedömer regeringen att de

ifrågasätter att detta innebär en effektiv och hållbar resursanvändning. Regeringen konstaterar att Kriminalvården behöver beakta sådana kostnader redan i dag när anstalter och häkten uppförs med stöd av tidsbegränsade lov. Kriminalvården förväntas därför även i nu aktuella fall ta med sådana framtida kostnader i bedömningen när man planerar och fattar beslut om sin lokalförsörjning. Förslaget om utökade möjligheter till tidsbegränsade lov syftar till ett ge ett ökat utrymme för att snabbare kunna ordna nya kostnadseffektiva anstalts- och häktesplatser som sedan, vid behov och när så är möjligt, kan permanentas enligt det ordinarie regelverk som tryggar god planering och god markanvändning. Om fler åtgärder uppförs med stöd av tidsbegränsade lov kan det å ena sidan medföra en risk för att kostnader för avveckling ökar. Samtidigt bedömer regeringen att det borttagna kravet på att behovet av åtgärden måste vara tillfälligt ökar förutsättningarna för att de temporära åtgärder som Kriminalvården genomför i förlängningen kan beviljas permanenta lov. Förslagen bidrar därmed även till att minska risken för att avveckling behöver ske. Vidare kan Kriminalvården öka förutsättningarna för att de tidsbegränsade åtgärderna i förlängningen kan ges permanenta bygglov t.ex. genom att föra en tidig dialog med kommunerna för att identifiera lämpliga platser för utbyggnaden av anstalter och häkten.

Det är svårt att dra några generella slutsatser om kostnader för avveckling, då kostnaderna är beroende av de specifika förutsättningar som finns i respektive byggnad och projekt, t.ex. platsens förutsättningar, vilka markåtgärder som krävs för återställande till originalskick och byggnadens utförande. Förslagen innebär en möjlighet för Kriminalvården att genomföra delar av den planerade utbyggnaden på ett snabbare sätt. I samband med beslut om sådan utbyggnad måste Kriminalvården beakta eventuella framtida kostnader för avveckling. I det läget måste Kriminalvården också förhålla sig till givna ekonomiska ramar, på motsvarande sätt som sker idag.

Kostnader för Kriminalvården till följd av förslagen bedöms därmed kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Konsekvenser Boverket

Förslagen kan antas medföra ett visst behov av vägledning från Boverket i syfte att åstadkomma en enhetlig tillämpning bland kommunerna, vilket kommer att medföra ett visst merarbete för myndigheten. Kostnaderna bedöms inte bli större än att de kan hanteras inom ramen för befintliga anslag.

Konsekvenser länsstyrelserna

Förslaget om tidsbegränsade bygglov väntas få till följd att fler tidsbegränsade bygglov för kriminalvårdsanstalter och häkten ges jämfört med i dag samt att mer mark behöver tas i anspråk för tillfälliga åtgärder. Detta kan leda till att länsstyrelserna belastas med fler överklagade ärenden och mål. Ibland kan frågor om t.ex. klagorätt och avvikelser i förhållande till detaljplan vara svårbedömda och, som bl.a. flera länsstyrelser påpekar, medföra merarbete för de länsstyrelser som handlägger överklagandena. Med hänsyn till att förslagen endast avser kriminalvårdsanstalter och häkten bedömer regeringen dock att ökningen av antalet överklagade mål och ärenden sannolikt endast blir marginell. Regeringen delar därmed inte Länsstyr-

Temporära åtgärder som inte permanentas kan behöva avvecklas och platsen återställas, något som kan påverka företag i egenskap av t.ex. fastighetsägare. Hur ansvaret för bl.a. avveckling och återställande ska fördelas civilrättsligt mellan Kriminalvården och t.ex. byggherren eller fastighetsägaren behöver alltså hanteras i samband med beställning och planering av nya tidsbegränsade åtgärder eller tillfälliga åtgärder med stöd av bemyndigandet. Att det redan av bygglovsansökan ska framgå hur en avveckling ska gå till bör kunna bidra till att frågor om en framtida avveckling uppmärksammas i ett tidigt skede.

I övrigt leder förslagen sannolikt inte till några ekonomiska konsekvenser för företag i egenskap av byggherrar.

Regelrådet har sammantaget godkänt konsekvensutredningen i promemorian, men anmärkt att det hade behövts en mer utförlig konsekvensbeskrivning när det gäller förslagens påverkan på andra verksamheter och företag. Förslagen kan leda till att mark och byggnadsverk kan komma att användas på sätt som kan vara svåra att förutse, vilket kan innebära negativ påverkan på företag som bedriver verksamhet på angränsande mark. Beroende på hur regeringen väljer att utforma eventuella föreskrifter kan det inte uteslutas att föreskrifterna kan medföra olägenheter för andra företag, byggprojekt och fastighetsutveckling, vilket bl.a. Fastighetsägarna uppmärksammar. Det kan t.ex. handla om att miljöstörande verksamheter inte kan expandera på önskat sätt om regeringens föreskrifter innebär att en anstalt eller ett häkte etableras i närheten av verksamheten. När det gäller tidsbegränsade bygglov framgår det av skälen för regeringens förslag att lov inte får ges för åtgärder som kan medföra fara eller betydande olägenheter för omgivningen. Även bemyndigandet till regeringen är begränsat på så sätt att eventuella undantag inte får avse krav på hänsyn till enskilda intressen när det gäller prövningen av omgivningspåverkan. Även om kravet på kommunal förprövning av vissa åtgärder undantagsvis skulle tas bort med stöd av det föreslagna bemyndigandet, kvarstår möjligheten att begära kommunal tillsyn av en sådan åtgärd. De olägenheter som kan uppstå för t.ex. angränsande företag bör därmed vara begränsade. Att åtgärderna är begränsade i tiden innebär dessutom att sådana olägenheter är av övergående natur. Tillämpningen av bemyndigandet begränsas även av kravet på proportionalitet.

Regeringen bedömer att förslagen sannolikt endast medför ett begränsat antal bygglovsprocesser, i några av landets kommuner. Det är mot den bakgrunden osannolikt att förslagen, såsom Regelrådet anför, kommer påverka handläggningstiderna för andra plan- och bygglovsärenden.

Konsekvenser för enskilda

Förslagen skapar bättre förutsättningar för att snabbare, på ett mer flexibelt och mer effektivt sätt bygga ut anstalter och häkten. På så sätt bidrar

förslagen till att lösa platsbristen inom Kriminalvården och därmed till att skapa en generellt bättre och tryggare miljö för både intagna i anstalter och häkten och för dem som arbetar där. Att miljön för dessa grupper är godtagbar säkerställs i övrigt genom bl.a. arbetsmiljölagstiftningen. I Kriminalvårdens ansvar ingår också att bedriva verksamheten i anstalter och häkten säkert och humant. Som Institutet för mänskliga rättigheter påtalar finns även en rad internationella regelverk för frihetsberövades mänskliga rättigheter som ska följas.

Enskilda kan även påverkas av utredningens förslag om tidsbegränsade bygglov i egenskap av grannar och närboende. Även om tidsbegränsat lov enligt förslaget kan medges trots att alla förutsättningar för ett permanent lov är uppfyllda, innebär förslaget troligtvis att fler anstalter och häkten kommer att uppföras som i något eller några avseenden inte uppfyller de krav som ställs vid ett permanent bygglov. Det kan t.ex. handla om krav med hänsyn till omgivningen eller om krav som ställs i en detaljplan. Förslaget innebär därmed att mark och byggnadsverk kan komma att användas på sätt som är svåra att förutse.

Även om bygglovet är tidsbegränsat och en detaljplaneprocess i många fall kommer att genomföras, om än i ett senare skede, så är tjugo år en lång tid sett ur berörda enskildas perspektiv. Tidsbegränsade lov får ges först efter en lämplighetsprövning, där frågan om eventuella olägenheter som kan uppkomma för omgivningen ska beaktas. Kommunen bör, i enlighet med det som gäller för tidsbegränsade lov redan i dag, i varje fall inte kunna acceptera åtgärder som kan medföra fara eller betydande olägenheter för omgivningen.

Några remissinstanser, bl.a. Länsstyrelsen i Skåne län, menar att tidsbegränsade lov till anstalter och häkten riskerar att medföra bristande insyn och möjligheter att påverka för berörda sakägare i en efterföljande detaljplaneprocess. Regeringen konstaterar att berörda enskilda har möjlighet att överklaga kommunens beslut att bevilja ett tidsbegränsat lov. Förslagen innebär inte heller några ändringar i fråga om de krav på bl.a. samråd och granskning som gäller för detaljplaneprocesser, och berörda enskilda har även möjlighet att överklaga ett beslut att anta en detaljplan. På så sätt säkerställs det att konsekvenserna för närboende och grannar blir acceptabla.

Konsekvenser för enskilda av förslaget om bemyndigande hänger samman med hur regeringen väljer att använda bemyndigandet. De avvikande föreskrifter som kan komma att meddelas kan dock förväntas innebära att processuella och materiella krav i plan- och bygglagen begränsas. Enskilda, t.ex. i egenskap av grannar, kan påverkas genom att tillfälliga anstalter och häkten etableras på platser som normalt inte hade ansetts lämpliga. Konsekvenserna begränsas av att undantag inte får göras från prövningen mot enskilda intressen i 2 kap. plan- och bygglagen, bl.a. kravet att en byggnad inte får användas, lokaliseras, utformas eller placeras så att byggnaden eller dess användning medför fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenheter på annat sätt.

Undantag med stöd av bemyndigandet i fråga om krav på bygglov påverkar också enskildas möjligheter att i förväg få en etablering prövad av länsstyrelse eller domstol. Även om det inte kommer fattas något överklagbart beslut om vissa åtgärder, kvarstår möjligheten att begära kommunal tillsyn av en sådan åtgärd.

De föreskrifter som regeringen kan meddela med stöd av bemyndigandet kan få stor betydelse för de personer som vistas i anstalter och häkten. Å ena sidan kan förutsättningarna för att åtgärda platsbristen förbättras. Samtidigt kan undantag från kraven medföra att åtgärder kan komma att utföras med lägre standard än om ändringarna inte hade genomförts. Att inte genomföra förslaget kan å andra sidan leda till att det blir svårt att tillgodose behovet av anstalts- och häktesplatser och att sådana i högre grad kan behöva ordnas på ett mindre ändamålsenligt sätt. Det alternativet kan även leda till att det i vissa fall inte kommer att vara möjligt att tillgodose behovet av platser.

För förslaget om bemyndigande är det inte möjligt att i detta skede bedöma vilka konsekvenser som föreskrifterna om undantag med stöd av bemyndigandet skulle kunna ge upphov till från ett barnrättsperspektiv. Eventuella konsekvenser för barn begränsas av att regeringens föreskrifter behöver utformas med hänsyn till barnkonventionen, som bl.a. anger att barnets bästa ska beaktas. Dessa konsekvenser får i stället belysas när förslag till föreskrifter om undantag ska utformas.

Kriminalvårdsanstalter och häkten är också arbetsplatser. För arbetstagare gäller att byggnaden måste kunna erbjuda en arbetsplats som uppfyller kraven enligt arbetsmiljörättsliga regleringar. Föreskrifter om undantag från plan- och bygglagen medför inga sänkta krav när det gäller vilka krav som gäller för en god och säker arbetsmiljö.

Konsekvenserna i övrigt bör anses vara gynnsamma för enskilda eftersom förslaget syftar till att ha beredskap för att i en svår situation kunna säkerställa trygghet och säkerhet i samhället.

Regeringen bedömer sammantaget att fördelarna med förslagen överväger nackdelarna, inte minst mot bakgrund av att det endast handlar om ett fåtal byggnationer sett till helheten bygglovsärenden samt med hänsyn till det angelägna behovet av att bygga ut kriminalvårdsanstalter.

Konsekvenser för miljön

Utredningens förslag om tidsbegränsade bygglov kan antas medföra att det, under en begränsad tid, kommer uppföras anstalter och häkten som inte uppfyller alla krav för permanenta bygglov. Detta står till viss del i strid med miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö (jfr s.20).

Effekterna på miljömålet begränsas av att kommunen inte är skyldig att bevilja lov, utan ges möjlighet att bevilja ett tidsbegränsat bygglov. Det innebär att det är kommunen som efter en lämplighetsprövning avgör vilka krav som ska ställas i det enskilda fallet. Kommunerna har därmed fortsatt möjlighet att ställa krav på t.ex. lokalisering, placering och utformning med hänsyn till omgivningen. Kommunen kan redan i dag medge undantag från några av kraven för permanenta bygglov i de fall som en kriminalvårdsanstalt tillkommer med stöd av ett tidsbegränsat lov. Förslaget innebär inte heller någon ändring av de krav som gäller för permanenta åtgärder. För en åtgärd som är avsedd att bli permanent behöver kommunen

Åtgärderna kommer dessutom endast att tillåtas under en begränsad tid. Förslaget bedöms därmed inte få några långsiktiga konsekvenser för hälsa och säkerhet.

Av det föreslagna bemyndigandet följer att det blir möjligt att undanta vissa krav i plan- och bygglagen som har betydelse för bebyggelsens placering och utformning i förhållande till bl.a. hälso- och säkerhetsaspekter. Bland annat kan avsteg göras från krav på placering och utformning med hänsyn till skyddet mot uppkomst och spridning av brand och mot trafikolyckor och andra olyckshändelser samt från vissa krav på hur tomter ska ordnas. Sådana undantag skulle, som bl.a. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap uppmärksammar, kunna leda till stora negativa konsekvenser, särskilt eftersom det handlar om byggnader där människor hålls inlåsta. Vidare kan undantag göras som medför att tillfälliga anstalter och häkten kan etableras på detaljplanelagd mark i strid med detaljplanen och på platser som skulle kunna vara olämpliga ur ett hälso- och säkerhetsperspektiv. Göteborgs kommun anför att undantag från krav på startbesked och slutbesked riskerar att medföra att de tekniska egenskapskraven inte uppfylls och att kommunens ansvar för geotekniska förutsättningar, åtkomst för räddningstjänst och tillgång till brand- och släckvatten, förbigås. Regeringen ser också att det offentligas kontroll av att de materiella kraven uppfylls begränsas eller utgår om bl.a. lovplikt och krav på start- och slutbesked tillfälligt undantas. Därför är det särskilt viktigt att de föreskrifter som kan bli följden av det föreslagna bemyndigandet innehåller bestämmelser som tillgodoser kraven på de nyss nämnda aspekterna och på bl.a. brandskyddet. Konsekvenserna begränsas i viss mån av att undantag enligt bemyndigandet inte får göras från de enskilda intressena i 2 kap. plan- och bygglagen, t.ex. kravet att en byggnad inte får användas, lokaliseras, utformas eller placeras så att byggnaden eller dess användning medför fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenheter på annat sätt (2 kap. 9 § plan- och bygglagen). Vidare måste de föreskrifter som tas fram med stöd av bemyndigandet vara proportionerliga. Undantagen kommer dessutom att vara tidsbegränsade.

I praktiken bör risken för att anstalter och häkten placeras eller utformas som ett sätt som är olämpligt vara liten, eftersom byggnaden ska kunna användas på ett ändamålsenligt sätt inom ramen för Kriminalvårdens verksamhet. Regeringen bedömer därmed sammantaget att konsekvenserna av förslagen får anses acceptabla i en situation när en påtaglig platsbrist inom Kriminalvården behöver hanteras akut och tillfälligt.

Konsekvenser för tillgänglighet

Det föreslagna bemyndigandet gör det möjligt för regeringen att göra tidsbegränsade undantag för åtgärder avseende anstalter och häkten, t.ex. undantag från kraven på att tomter ska ordnas så att personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga ska kunna komma fram till byggnads-

verk och på annat sätt använda tomten. Myndigheten för delaktighet anser att detta utgör en säkerhetsrisk för personer med funktionsnedsättningar. Om regeringen kommer att behöva använda bemyndigandet blir det nödvändigt att utforma undantagen så att de får så liten negativ effekt för tillgänglighet som med hänsyn till omständigheterna är möjligt samt att andra eventuellt nödvändiga insatser sätts in för att säkerställa säkerheten för personer med funktionsnedsättning.

Konsekvenser för EU-rätten och rätten till domstolsprövning

Förslaget om utökade möjligheter till tidsbegränsade lov kan antas medföra att åtgärder avseende anstalter och häkten som inte uppfyller samtliga krav för permanenta bygglov, uppförs under en begränsad tid. Regleringen innebär att kommunen i det enskilda fallet genom en lämplighetsbedömning får avgöra vilka krav eller i vilken grad kraven ska vara uppfyllda, och väga de eventuella olägenheterna av åtgärden mot nyttan av den. Av skälen för regeringens förslag framgår att lämplighetsbedömningen inte befriar från bindande EU-rättsliga krav. Det innebär t.ex. att åtgärder som omfattas av EU-rättsligt bindande krav på miljöbedömning inte kan beviljas tidsbegränsat lov utan att en sådan bedömning har gjorts.

De konsekvenser som kan uppstå till följd av det föreslagna bemyndigandet beror på hur regeringen väljer att använda bemyndigandet. Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen) bedömer att bemyndigandet öppnar upp för åsidosättande av bl.a. EU-rätt och Europakonventionen. Regeringen konstaterar att bemyndigandet kan komma att öppna upp för att tillfälliga anstalter och häkten etableras på platser med t.ex. höga naturvärden, eller på detaljplanelagd mark i strid med detaljplanen. Inom ramen för bemyndigandet blir det regeringens uppgift att utforma föreskrifterna så att de inte strider mot EU-rätten. Regeringen bedömer därmed sammantaget att förslagen är förenliga med EU-rätten.

Det föreslagna bemyndigandet ger regeringen möjlighet att föreskriva om att lovplikten för tillfälliga åtgärder avseende anstalter och häkten inte ska gälla under en begränsad tidsperiod. De tillfälliga åtgärder som kan komma att lovbefrias kan vara av sådan omfattning och betydelse att de rör grannars civila rättigheter. I de här sammanhangen handlar civila rättigheter om grannars och andra berördas rätt att kunna nyttja sina fastigheter. De byggnadsåtgärder som vidtas med stöd av en föreskrift skulle kunna ha inverkan på kringliggande fastigheter genom exempelvis påverkan på utsikt, buller eller andra intrång. Det måste därför säkerställas att regleringen tillgodoser den rätt till domstolsprövning som följer av Europakonventionen. Rätten till domstolsprövning får inte bli illusorisk utan det måste finnas en reell möjlighet till rättelse för det fall den som för talan mot åtgärden vinner bifall. Såsom bl.a. Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen) uppmärksammar innebär det att byggprocesser i fråga om sådana åtgärder kan komma att genomföras utan att det fattas något överklagbart beslut. Som regeringen konstaterar i avsnitt 6 kan de lovbefriade åtgärder som uppförs i en sådan situation fortfarande angripas genom tillsyn i efterhand och via överklagande av tillsynsbeslut föras upp till domstol. Regeringen har i tidigare förarbeten när det gäller de lovfria s.k. attefallsåtgärderna bedömt att möjligheten för berörda grannar att anmäla en lovfri åtgärd för tillsyn i efterhand är förenlig med rätten till domstols-

Bilaga 1Sammanfattning av promemorian En snabbare utbyggnad av häkten och anstalter (Ds 2024:25) i fråga om lämnade lagförslag

I promemorian lämnas förslag på ett antal ändringar i plan- och bygglagen, som sammantaget bedöms skapa bättre förutsättningar för en snabbare, flexiblare och mer effektiv utbyggnad av fler häkten och anstalter på såväl kort som längre sikt.

Bristen på platser i häkten och anstalter är i dag stor och läget ansträngt. Samtidigt beräknas platsbehoven öka dramatiskt de kommande åren. När allt fler döms till fängelse och straffen blir längre brådskar det med att få fart på byggandet av häkten och anstalter. Utredningen bedömer att Kriminalvårdens expansion bör kunna underlättas avsevärt med de förslag som nu lämnas.

Nedan lämnas en kortfattad beskrivning över de överväganden som gjorts.

Bilaga 2Lagförslaget i promemorian En snabbare utbyggnad av häkten och anstalter (Ds 2024:25)

Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)

Härigenom föreskrivs i fråga om plan-och bygglagen (2010:900) dels att nuvarande 9 kap. 33 b § ska betecknas 9 kap. 33 c §, dels att 9 kap. 31 b och 40 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 9 kap. 33 b § och 16 kap. 13 c §, av följande lydelse.

Om ett bygglov avser nybyggnad eller tillbyggnad av en bostadsbyggnad utanför ett område med detaljplan ska det, om det inte kan anses obehövligt med hänsyn till bullersituationen, även framgå beräknade värden för omgivningsbuller vid bostadsbyggnadens fasad och vid en uteplats om en sådan ska anordnas i anslutning till byggnaden.

16 kap.

13 c §

Om brottsligheten ökar i en sådan omfattning att det finns en påtaglig risk för att Kriminalvården inte kan eller väntas kunna i tid bereda fängelsedömda plats i anstalt eller häktade plats i häkte på grund av att platserna i befintliga anstalts- och häkteslokaler inte längre räcker till, och om det behövs för att nödvändiga åtgärder snabbt ska kunna vidtas för att komma till rätta med platsbristen, får regeringen meddela föreskrifter om tidsbegränsade undantag från

1. kraven på att hänsyn ska tas till allmänna intressen enligt 2 kap. 6, 9 och 10 §§,
2. kraven på tomter, allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader enligt 8 kap. 9–12 §§,
3. kraven på bygglov, rivningslov och marklov enligt 9 kap. 2 och 10– 13 §§, och
4. bestämmelserna om genomförandet av bygg-, rivnings- och markåtgärder i 10 kap. 2–4 §§.

Sådana föreskrifter om undantag ska vara proportionella i förhållande till de intressen som de bestämmelser som anges i första stycket 1–4 avser att skydda och främja.

Denna lag träder i kraft den 1 december

Förteckning över remissinstanserna

(Ds 2024:25) En snabbare utbyggnad av häkten och anstalter

Följande remissinstanser har yttrat sig: Borås kommun, Boverket, Byggföretagen, Byggherrarna, Domstolsverket, Ekerö kommun, Ekobrottsmyndigheten, Fackförbundet ST, Falu kommun, Fastighetsägarna Sverige, Folkhälsomyndigheten, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas), Fortifikationsverket, Föreningen Sveriges Bygglovgranskare och Byggnadsnämndssekreterare, Försvarsmakten, Gävle kommun, Göteborgs kommun, IQ samhällsbyggnad, Kommerskollegium, Kriminalvården, Kristianstads kommun, Kristinehamns kommun, Kungliga tekniska högskolan, Lantmäteriet, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Värmland län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Malmö kommun, Migrationsverket, Myndigheten för delaktighet (MFD), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Nacka tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Norrköpings kommun, Norrtälje kommun, Peab AB, Polismyndigheten, Regelrådet, Region Stockholm, Riksantikvarieämbetet, Seko (Service- och kommunikationsfacket), Skanska Sverige AB, Skellefteå kommun, Skövde kommun, Statens centrum för arkitektur och design (ArkDes), Statens institutionsstyrelse, Statskontoret, Stockholms kommun, Strömsunds kommun, Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), Svenskt Näringsliv, Sveriges Arkitekter, Sveriges kommunala lantmäterimyndigheter, Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges stadsarkitektförening, Umeå kommun, Uppsala kommun, Vacse AB, Vänersborgs tingsrätt (mark- och miljödomstolen), Västerviks kommun, Åklagarmyndigheten och Östersunds kommun.

Även följande remissinstanser har fått tillfälle att yttra sig, men har avstått från det: Fastighets AB Stenvalvet, Föreningen för samhällsplanering, Heimstaden, Haparanda kommun, Härnösands kommun, Innovationsföretagen, Intea fastigheter, JM AB, Riksdagens ombudsmän (JO), Jönköpings kommun, Kalmar kommun, Karlskoga kommun, Kåpan fastigheter, NCC Aktiebolag, Region Gävleborg, Region Jämtland Härjedalen, Region Kalmar län, Region Norrbotten, Research Institutes of Sweden (RISE), Riksbyggen, Sala kommun, Serneke, Specialfastigheter Sverige AB, Svensk byggtjänst, Sveriges planerares riksförbund, Sweco, Tidaholms kommun, Trelleborgs kommun, Täby kommun, Värnamo kommun, Ystads kommun och Ånge kommun.

Härutöver har synpunkter kommit in från: Institutet för mänskliga rättigheter och Åmåls kommun.

läggningar än byggnader enligt 8 kap. 9–12 §§,

3. kraven på bygglov, rivningslov och marklov enligt 9 kap., och
4. bestämmelserna om genomförandet av bygg-, rivnings- och markåtgärder enligt 10 kap. 2–4 §§.

Undantagen i sådana föreskrifter ska vara proportionella i förhållande till de intressen som de bestämmelser som anges i första stycket 1−4 avser att skydda och främja.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2026.

Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 71 a och 72 a §§ plan- och bygglagen (2010:900) ska upphöra att gälla.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2036.
2. De upphävda paragraferna gäller fortfarande för mål och ärenden som har påbörjats före den 1 juli 2036 och för mål och ärenden som avser överklagande av beslut i sådana mål och ärenden till dess att målet eller ärendet är slutligt avgjort.
3. De upphävda paragraferna gäller fortfarande i fråga om förlängning av lov som har getts eller förlängts med stöd av bestämmelsen.

Bilaga 5Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2026-02-23

Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Martin Borgeke samt justitierådet Martin Nilsson

ter och häkten. I detta sammanhang kan noteras att Kriminalvården i sitt remissvar till Straffreformutredningen (SOU 2025:66) konstaterar att utredningens förslag innebär genomgripande förändringar av straff- och påföljdssystemet och att förslagen förväntas innebära ett behov av minst 10 000 nya platser i anstalt och häkte vid full effekt. Kriminalvården anser därför att myndighetens möjligheter att omhänderta aktuella förslag är kraftigt begränsade. Det går därför, som flera remissinstanser också konstaterat, att argumentera för att bemyndigandet utifrån rekvisiten redan kan användas.

Mot den bakgrunden anser Lagrådet att bemyndigandet är alltför generellt utformat, att det innebär avsteg från de demokratiska processer som plan- och bygglagen utgår från samt att konsekvenserna inte är utredda och inte går att bedöma. Om regeringen anser att det behövs fler fängelse- och häktesplatser bör konkreta förslag läggas fram som Riksdagen kan ta ställning till. Till saken hör att regeringens föreskrifter inte granskas av vare sig riksdagen eller Lagrådet.

Bemyndigandet skiljer sig dessutom från nuvarande föreskriftsbemyndiganden för extraordinära situationer genom att befintliga bemyndiganden kännetecknas av att de avser situationer som inte kan förutses (naturhändelser, tillströmning av asylsökande och spridning av samhällsfarlig sjukdom), medan det aktuella förslaget i huvudsak är en förutsägbar konsekvens av regeringens kriminalpolitik. I lagrådsremissen anges att föreskriftsrätten bara ska användas när det inte finns möjligheter att med andra medel åtgärda den allvarliga bristen på fängelse- eller häktesplatser. Lagrådet vill här påpeka att det finns andra möjligheter att åtgärda sådana brister, t.ex. genom att inte genomföra de straffskärpningar som regeringen föreslår.

Lagrådet avstyrker därför att regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om undantag från vissa bestämmelser i plan- och bygglagen på det sätt som anges i den föreslagna 16 kap. 12 a §.

Om regeringen, trots Lagrådets avstyrkande, för vidare förslaget, har Lagrådet följande synpunkter på lagtexten.

I första stycket p 1–3 bör lagrumshänvisningarna följa direkt efter ”kraven” och i p 4 direkt efter ”bestämmelserna”. Detta för att syftningarna bättre ska reflektera vad som avses. I p 4 bör ”enligt” bytas ut mot ”i” (jfr 16 kap. 13 a § första stycket p 4 plan- och bygglagen). I andra stycket bör det stå ”skydda eller främja”. Paragrafen skulle då få följande lydelse:

Om det behövs för att kunna åtgärda en akut och påtaglig risk för en allvarlig brist på platser i kriminalvårdsanstalter eller häkten, får regeringen meddela föreskrifter om nödvändiga och tidsbegränsade undantag från

1. kraven enligt 2 kap. 6, 9 och 10 §§ på att hänsyn ska tas till allmänna intressen,
2. kraven enligt 8 kap. 9–12 §§ på tomter, allmänna platser och områden för andra anläggningar än byggnader,
3. kraven enligt 9 kap. på bygglov, rivningslov och marklov, och
4. bestämmelserna i 10 kap. 2–4 §§ om genomförandet av bygg-, rivnings- och markåtgärder.

Landsbygds- och infrastrukturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 2026

Närvarande: statsrådet Edholm, ordförande, och statsråden Jonson, Strömmer, Tenje, Wykman, Kullgren, Liljestrand, Carlson, Britz, Mohamsson

Föredragande: statsrådet Carlson

Regeringen beslutar proposition En snabbare utbyggnad av kriminalvårdsanstalter och häkten