Propositionens huvudsakliga innehåll

För banker och andra finansiella företag gäller uppgiftsskyldighet. Uppgiftsskyldigheten innebär att brottsbekämpande myndigheter, i den brottsbekämpande verksamheten, har rätt att ta del av information om enskildas förhållanden som finns hos företagen och som annars omfattas av tystnadsplikt.

För att de finansiella företagens kunder ska kunna tillgodogöra sig tjänster hos företagen krävs ofta att de använder e-legitimation, t.ex. för att logga in i en e-tjänst eller för att godkänna transaktioner. I denna proposition föreslås en uppgiftsskyldighet för företag som tillhandahåller e-legitimationer som används mot finansiella företag. Genom förslaget får de brottsbekämpande myndigheterna möjlighet att vända sig direkt till ett e-legitimationsföretag för att inhämta information om en persons e-legitimationsanvändning mot finansiella företag.

I propositionen föreslås även att uppgiftsskyldigheten för företag som tillhandahåller kryptotillgångar och kryptorelaterade tjänster ska utökas till att gälla i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.

1Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om uppgiftsskyldighet för vissa e-legitimationsföretag.
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar.
4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar.

2Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om uppgiftsskyldighet för vissa e-legitimationsföretag

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens innehåll

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om skyldigheter för e-legitima- tionsföretag att till brottsbekämpande myndigheter lämna uppgifter om enskildas förhållanden till finansiella företag.

Med e-legitimationsföretag avses företag som tillhandahåller tjänster för elektronisk identifiering, dock inte tillhandahållare av europeiska digitala identitetsplånböcker.

Med finansiella företag avses företag som omfattas av uppgiftsskyldighet enligt

–lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,

–lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

–lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

–lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

–lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

–lagen (2010:751) om betaltjänster,

–försäkringsrörelselagen (2010:2043),

–lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

–lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

–lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,

–lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag,

–lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering,

–lagen (2022:1746) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt),

–lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar, eller

–lagen (2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar.

Uppgiftsskyldighet i underrättelseverksamhet

2 § Ett e-legitimationsföretag ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till finansiella företag, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer.

3 § Ett e-legitimationsföretag eller den som är eller har varit verksam i ett sådant företag får inte obehörigen röja för den enskilde eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt 2 §.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Uppgiftsskyldighet i vissa utredningar och ärenden

4 § Ett e-legitimationsföretag ska lämna uppgifter om enskildas förhållanden till finansiella företag om det

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren,
2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklagaren,
3. i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål begärs av åklagaren på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller
4. i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder begärs av åklagaren.

5 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 4 § får besluta att e-legitimationsföretaget eller den som är eller har varit verksam i företaget inte får röja för den enskilde eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt 4 § eller att det pågår en förundersökning, en utredning om självständigt förverkande, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

6 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 5 §.

Hur uppgifterna ska lämnas

7 § Uppgifter enligt 2 och 4 §§ ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2026.

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2026.

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar närmast efter rubriken ”Uppgiftsskyldighet” ska införas en ny paragraf, 1 kap. 4 a §, av följande lydelse.

1 kap.

4 a §

Ett företag som omfattas av EUförordningen ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Uppgifterna ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.

Företaget eller den som är eller har varit verksam i företaget får inte obehörigen röja för den enskilde eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt första stycket.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt andra stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2026.

det möjligt för innehavaren att på distans t.ex. underteckna ansökningar, ingå avtal och godkänna ekonomiska transaktioner.

Sverige har, till skillnad från många andra länder, ännu inte någon statlig e-legitimation. Förslag på hur en statlig e-legitimation ska utformas och tillhandahållas lämnas dock i lagrådsremissen En statlig e-legitimation. Lagrådsremissen beslutades den 22 januari 2026 och förslagen bereds nu inom Regeringskansliet.

På den svenska marknaden finns i dagsläget ett flertal privata aktörer som tillhandahåller e-legitimationstjänster. Två av dessa företag, Finansiell ID-teknik BID AB och Freja eID Group AB, tillhandahåller e-legiti- mationer som kan användas av privatpersoner för legitimering mot banker och andra finansiella företag.

Finansiell ID-teknik BID AB ägs och förvaltas av sju svenska banker och tillhandahåller e-legitimationen bank-id. Bank-id finns i tre varianter, mobilt bank-id, bank-id på fil och bank-id på kort. Bank-id ges ut till privatpersoner av tio olika banker. Den som vill skaffa bank-id behöver ha ett svenskt personnummer och vara kund i någon av de tio bankerna. Bankid är den dominerande e-legitimationen på den svenska marknaden. Under 2024 hade 99,9 procent av alla folkbokförda personer i Sverige mellan 18 och 67 år ett bank-id. Allra vanligast är mobilt bank-id. Samma år var 7 500 organisationer från såväl privat som offentlig sektor anslutna till bank-id, däribland ett stort antal finansiella företag.

Freja eID Group AB tillhandahåller e-legitimationen Freja plus. Freja eID Group AB är till skillnad från Finansiell ID-teknik BID AB fristående från banker och andra finansiella företag. Freja plus är den näst mest använda e-legitimationen i Sverige efter bank-id med över 1,2 miljoner användare 2024. Freja plus kan skaffas av personer som är folkbokförda i Sverige och har ett svenskt personnummer eller personer som inte är folkbokförda i landet men som har ett samordningsnummer med styrkt identitet. Freja plus kan användas i över 500 e-tjänster, däribland hos vissa finansiella företag.

Utöver bank-id och Freja plus finns e-legitimationer som inte används mot finansiella företag, t.ex. den e-legitimation som finns i Skatteverkets id-kort för personer som är folkbokförda i Sverige och som utfärdas av Aktiebolaget Svenska Pass. Därutöver finns företag som enbart tillhandahåller tjänster för elektronisk underskrift. Dessa tjänster är beroende av att användaren har tillgång till en separat e-legitimation för att kunna identifiera sig i samband med underskriften. I det följande kommer begreppet e-legitimationsföretag användas om sådana företag som tillhandahåller e-legitimationer, dvs. elektroniska identitetshandlingar, och tjänster för elektronisk identifiering. Nyttjandet av ett e-legitimationsföretags tjänster för identifiering och, i förekommande fall, underskrift benämns legitimering.

Nuvarande reglering av e-legitimationsföretag

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 (eIDAS-förordningen) finns viss reglering av företag som tillhandahåller e-legitimationer. Förordningen syftar till att möjliggöra gränsöverskridande användning av e-legitimationer och innehåller bland annat bestämmelser om anmälan till EU-kommissionen av system för elektronisk identifiering, tillitsnivåer för sådana system och krav på så kallade betrodda tjänster, dvs. tjänster för elektronisk underskrift. Förordningen kompletteras av bestämmelser i lagen (2016:561) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering samt förordningen (2016:576) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om elektronisk identifiering. Därutöver finns viss reglering som berör e-legitimationsföretag i bl.a. lagen (2023:704) om auktorisationssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och för digital post.

Den 20 maj 2024 trädde en reviderad version av eIDAS-förordningen i kraft, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1183 av den 11april 2024 (den reviderade eIDAS-förordningen). Förordningen innebär att medlemsstaterna från november 2026 kommer att vara skyldiga att tillhandahålla alla fysiska och juridiska personer inom EU en s.k. digital identitetsplånbok. Den digitala identitetsplånboken kopplas, med hjälp av en e-legitimation, till plånboksanvändarens identitet. Därefter kan identitetsplånboken bl.a. användas för legitimering och signering i digitala tjänster. I betänkandet Kompletterande bestämmelser till EU:s reviderade förordning om elektronisk identifiering (SOU 2024:45). föreslås att en myndighet som utses av regeringen ska tillhandahålla en sådan identitetsplånbok. Därtill föreslås att privata aktörer ska få tillhandahålla digitala identitetsplånböcker (avsnitt 6.3.1). Enligt den reviderade eIDAS-förord- ningen ska den som använder en digital identitetsplånbok ha full kontroll över uppgifterna i plånboken och hur dessa används. Den aktör som tillhandahåller plånboken får t.ex. inte samla in information om användningen som inte är nödvändig för tillhandahållandet av tjänster relaterade till plånboken. Inte heller får den som tillhandahåller s.k. elektroniska attributsintyg till plånboken eller någon annan part erhålla data om t.ex. transaktioner och användarbeteende (artikel 5a.14 och 5a.16.a).

4.2Uppgiftsskyldighet för finansiella företag

Uppgiftsskyldighet i rörelselagstiftningen

är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget när detta begärs av brottsbekämpande myndigheter (uppgiftsskyldighet). Uppgiftsskyldigheten gäller under förundersökning samt i vissa andra straffprocessuella ärenden, däribland ärenden om rättslig hjälp i brottmål

(se t.ex. 1 kap. 11 § LBF). Sedan den 1 april 2025 gäller uppgiftsskyldighet även i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet, dvs. för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet (se t.ex. 1 kap. 10 b § LBF).

Uppgiftsskyldigheten gäller samtliga uppgifter om enskildas förhållanden till företaget. För att motverka att den som är misstänkt för brott får kännedom om att uppgifter har lämnats till brottsbekämpningen finns även bestämmelser om tystnadsplikt och meddelandeförbud som innebär att anställda hos företaget inte får avslöja att uppgifter har begärts av eller lämnats till brottsbekämpande myndigheter (se t.ex. 1 kap. 10 b, 12 och 13 §§ LBF).

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns även i penningtvättslagstiftningen, se 4 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen).

Uppgiftsskyldighet för företag som omfattas av EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar

Sedan den 30 december 2024 tillämpas Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den av den 31 maj 2023 (EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar). Förordningen fastställer enhetliga krav för utgivare av kryptotillgångar och leverantörer av kryptotillgångstjänster. Vilka företag som omfattas av bestämmelserna framgår av artikel 2.

Förordningen kompletteras i svensk rätt av lagen (2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar. Lagen innehåller en bestämmelse om tystnadsplikt, som innebär att den som är eller har varit knuten till ett företag som omfattas av EU-förordningen som anställd eller uppdragstagare inte obehörigen får röja eller utnyttja vad han eller hon i anställningen eller under uppdraget har fått veta om någon annans affärsförhållanden eller personliga förhållanden (1 kap. 4 §). Därtill finns en bestämmelse om uppgiftsskyldighet (1 kap. 5 §). Uppgiftsskyldigheten gäller uppgifter som begärs av en förundersökningsledare under en förundersökning eller utredning om självständigt förverkande eller av en åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Lagen innehåller däremot inte någon bestämmelse om uppgiftsskyldighet i underrättelseverksamhet (se föregående avsnitt).

5Behovet av förändring

Regeringens bedömning

De brottsbekämpande myndigheterna behöver i sin brottsbekämpande verksamhet få tillgång till uppgifter från e-legitimationsföretag och företag som omfattas av EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar. Behovet finns även i underrättelseverksamhet. Det bör därför införas en lagstadgad uppgiftsskyldighet för e-legitimationsföretag. Uppgiftsskyldigheten för företag som omfattas av EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar bör utökas till att gälla i underrättelseverksamhet.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket, Svenska Bankföreningen och Åklagarmyndigheten avstyrker förslaget. Även Finansiell ID-teknik BID AB motsätter sig en lagstadgad uppgiftsskyldighet. Remissinstanserna anser bl.a. att det frivilliga uppgiftslämnande som sker i dag fungerar väl, att förslaget innebär en begränsning av vilka uppgifter som kan lämnas och att det kommer att ta längre tid att få uppgifter från e-legitimationsföre- tagen än genom att vända sig direkt till de finansiella företagen. Enligt Skatteverket kommer betydelsefull information inte längre att kunna delas utan användning av tvångsmedel. Även Uppsala tingsrätt ifrågasätter behovet av en lagstadgad uppgiftsskyldighet och påtalar vikten av förutsebarhet. Enligt Ekobrottsmyndigheten kan dock en ökad användning av andra e-legitimationer än bank-id komma att medföra behov av en uppgiftsskyldighet. Åklagarmyndigheten är i grunden positiv till en reglering, men anser att den uppgiftsskyldighet som föreslås riskerar att försena och öka kostnaderna för uppgiftslämnande utan att myndigheten får tillgång till fler uppgifter än idag.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet avstyrker också förslaget och menar bl.a. att det är oklart på vilket sätt förslaget bidrar till brottsbekämpningen och att förslaget riskerar att leda till intrång i enskildas personliga integritet.

Föreningen för Digitala Fri-och Rättigheter, Myndigheten för digital förvaltning och Post-och telestyrelsen påpekar att en uppgiftsskyldighet för e-legitimationsföretag kan komma att påverkas av det nya regelverket om digitala plånböcker.

Polismyndigheten och Säkerhetspolisen är positiva till att införa en lagreglerad uppgiftsskyldighet för e-legitimationsföretag. Polismyndigheten påpekar dock att myndigheten redan har ett helikopterperspektiv på uppgifter om legitimeringar med bank-id, eftersom myndigheten på be-gäran får uppgifter om samtliga legitimeringar med bank-id med angiv-ande av klockslag och position från Finansiell ID-teknik BID AB.

Skälen för regeringens bedömning

De brottsbekämpande myndigheterna har behov av finansiell information

För att hindra brottsutvecklingen och främja en effektiv brottsbekämpning krävs att brottsbekämpande myndigheter på ett effektivt sätt kan få tillgång till information. Informationsbehovet från bl.a. finansiella företag kartläggs i betänkandet Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen – En ny huvudregel (SOU 2023:69). I betänkandet framkommer att myndigheterna har behov av att få tillgång till finansiell information och att behovet föreligger redan i myndigheternas underrättelseverksamhet. Bland annat framförs att finansiell information ger myndigheterna möjlighet att identifiera illegala ekonomiska flöden och brottsvinster. Genom transaktionsförbindelser kan det även vara möjligt att identifiera misstänkta personer och att koppla dem till varandra eller till företag, t.ex. inom ett kriminellt nätverk. Tillgången till finansiell information bedöms vara betydelsefull för bekämpande av alla sorters brottslighet, inte minst den organiserade brottsligheten. Vidare framkommer att privata aktörer många gånger motsätter sig att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna när lagstöd för detta saknas, bl.a. med hänvisning till att uppgiftslämnandet kan strida mot Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 (EU:s dataskyddsförordning). Som ett resultat av kartläggningen infördes de bestämmelser om uppgiftsskyldighet i underrättelseverksamhet för finansiella företag som redogörs för i föregående avsnitt (se avsnitt 6.2, 16.3 och 16.4 i betänkandet samt avsnitt 8 i prop. 2024/25:65).

E-legitimationsföretag har ett helikopterperspektiv på uppgifter om enskildas e-legitimationsanvändning mot finansiella företag

Bland den finansiella information som är av betydelse för de brottsbekämpande myndigheternas arbete finns uppgifter om enskildas användning av e-legitimation mot finansiella företag. E-legitimationstjänster gör det möjligt för finansiella företag att legitimera sina kunder över internet, t.ex. vid inloggning i e-tjänster och för godkännande av transaktioner. I dag godkänns majoriteten av alla finansiella transaktioner som genomförs med hjälp av en e-legitimation.

Brottsbekämpande myndigheter kan begära ut information om enskildas e-legitimationsanvändning mot finansiella företag från de finansiella företagen i fråga, med stöd av bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i rörelselagstiftningen. Ett finansiellt företag har dock i regel endast tillgång till uppgifter som rör legitimeringar mot de egna tjänsterna. En kartläggning av en persons e-legitimationsanvändning mot finansiella företag riskerar därför att bli resurskrävande, om förfrågningar måste göras mot varje enskilt företag.

Ett e-legitimationsföretag har däremot tillgång till samtliga uppgifter om en persons användning av den e-legitimation som företaget tillhandahåller och kan därför ge en samlad bild av hur e-legitimationen används. Med detta s.k. helikopterperspektiv är det möjligt att upptäcka mönster och

Därmed kommer även behovet av en lagstadgad uppgiftsskyldighet som träffar dessa tjänster att bestå. Företag som tillhandahåller sådana digitala identitetsplånböcker som omfattas av den reviderade eIDAS-förordningen bör dock undantas från uppgiftsskyldighet.

Uppgiftsskyldigheten för företag som omfattas av EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar bör gälla i underrättelseverksamhet

Som redogörs för i föregående avsnitt har de brottsbekämpande myndigheterna behov av finansiell information i sin underrättelseverksamhet. Till skillnad från vad som gäller för andra finansiella företag saknas det bestämmelser om uppgiftsskyldighet i underrättelseverksamhet för företag som omfattas av EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar. Det finns inte några skäl för att en sådan uppgiftsskyldighet inte skulle gälla för dessa företag. Regeringen anser att uppgiftsskyldigheten därför bör utökas till att gälla i underrättelseverksamhet.

6Uppgiftsskyldighet för e-legitimationsföretag

6.1Uppgiftsskyldighetens omfattning och skyddet för den personliga integriteten

Regeringens bedömning

En uppgiftsskyldighet för e-legitimationsföretag bör utformas med beaktande av det grundlagsstadgade skyddet mot betydande intrång i den personliga integriteten.

Syftet med uppgiftsskyldigheten bör vara att komplettera uppgiftsskyldigheten för finansiella företag. Uppgiftsskyldigheten bör därför omfatta samma slags uppgifter som omfattas av finansiella företags uppgiftsskyldighet.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen anser att begränsningen av uppgiftsskyldigheten inte är ändamålsenlig och att bl.a. lokaliseringsuppgifter alltid bör omfattas av uppgiftsskyldighet. Säkerhetspolisen anser att det är oklart hur begränsningen förhåller sig till penningtvättslagen.

Finansiell ID-teknik BID AB framhåller att företaget, i egenskap av underleverantör till de banker som ger ut bank-id, omfattas av bank-sekretess och att det inte finns skäl att göra undantag från banksekretessen. Finansiell ID-teknik BID AB påpekar också att företaget inte delar lokaliseringsuppgifter med de företag som använder bank-id som e-legiti- mationstjänst och att i den mån företaget har tillgång till lokaliseringsuppgifter så tillhör dessa den utgivande banken. Om sådana uppgifter skulle lämnas ut anser Finansiell ID-teknik BID AB att samma rättssäkerhetsgarantier bör gälla som för hemliga tvångsmedel. Även Uppsala tingsrätt menar att det är olämpligt att kringgå bestämmelser om hemliga tvångsmedel i bl.a. rättegångsbalken och att det framstår som motsägelsefullt att lokaliseringsuppgifter ibland kommer att kunna lämnas.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Sveriges advokatsamfund och Uppsala tingsrätt delar inte den proportionalitetsbedömning som görs i promemorian i fråga om risken för intrång i enskildas personliga integritet. Enligt fakultetsnämnden finns det risk för att enskildas livsföring kontrolleras och att myndigheterna får tillgång till överskottsinformation, bl.a. i fråga om känsliga personuppgifter. Även Svenska Bankföreningen menar att risken för intrång i enskildas personliga integritet kommer att öka, eftersom e-legitimationsföretag saknar tillräcklig information om vilka aktörer som legitimeringar görs mot.

Sveriges advokatsamfund anser att förslagen innebär ett större integritetsintrång än motsvarande uppgiftsskyldighet enligt rörelselagarna eftersom e-legitimationsföretagen har fler uppgifter om enskildas förhållanden till finansiella företag än vad enskilda finansiella företag har.

Skälen för regeringens bedömning

Skyddet för den personliga integriteten

Av 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen följer att var och en är gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Skyddet för den personliga integriteten får endast begränsas genom lag och för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. En begränsning får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet (2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen).

Rätten till skydd för den personliga integriteten följer även av artikel 8 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Var och en har enligt konventionen rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Rätten till skydd för privat- och familjeliv omfattar bl.a. skydd mot övervakning i olika former och får inte inskränkas annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt, till exempel med hänsyn till statens säkerhet och den allmänna säkerheten, förebyggande av oordning och brott eller skydd för andra personers fri- och rättigheter. Ett motsvarande skydd för privat- och familjeliv finns i artikel 7 i EU:s rättighetsstadga.

6.2En ny lag om uppgiftsskyldighet för vissa e- legitimationsföretag

Begränsningen av skyddet för den personliga integriteten är proportionerlig

Som regeringen konstaterat i föregående avsnitt kan en lagstadgad rätt för myndigheter att ta del av uppgifter om enskilda från e-legitimationsföretag i vissa fall medföra betydande intrång i enskildas integritet. Uppgiftsskyldigheten bör emellertid begränsas på så sätt att e-legitimationsföretag inte är skyldiga att lämna ut andra uppgifter än sådana uppgifter som de brottsbekämpande myndigheterna redan har rätt att ta del av från de finansiella företagen (se även i det följande angående föreslagna begränsningar av uppgiftsskyldigheten i underrättelseverksamhet). Även om uppgiftsskyldigheten ger de brottsbekämpande myndigheterna en utökad rätt att ta del av uppgifter om enskilda är det alltså inte fråga om några andra slags uppgifter än vad de redan har tillgång till. Förslaget medför inte att de brottsbekämpande myndigheterna får tillgång till andra uppgifter än sådana som i dag omfattas av bestämmelser om uppgiftsskyldighet enligt rörelselagstiftningen, på det sätt som Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Sveriges advokatsamfund menar. Däremot kommer förslaget att innebära att det blir enklare att sammanställa uppgifter om enskilda. Uppgiftsskyldigheten kan därmed i vissa fall möjliggöra en ökad kartläggning av enskildas förhållanden och på så sätt medföra en något högre risk för integritetsintrång än motsvarande bestämmelser i rörelselagstiftningen.

En lagstadgad uppgiftsskyldighet för e-legitimationsföretag kan förväntas effektivisera arbetet med att bekämpa alla former av brott, däribland den allvarliga, organiserade brottsligheten. Den begränsning av skyddet för den personliga integriteten som en lagstadgad uppgiftsskyldighet kan innebära bedöms därför vara nödvändig. De uppgifter som ska lämnas enligt förslaget kommer att omfattas av sekretessbestämmelser i de mottagande myndigheternas verksamhet (18 kap. 1 och 2 §§ samt 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). Mot denna bakgrund bedömer regeringen, till skillnad från Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Sveriges advokatsamfund och Uppsala tingsrätt, att den begränsning av skyddet för den personliga integriteten som en uppgiftsskyldighet skulle innebära är proportionerlig (jfr s. 171–172).

6.2En ny lag om uppgiftsskyldighet för vissa e-legitimationsföretag

Regeringens förslag

Det ska införas en ny lag om att vissa e-legitimationsföretag ska vara skyldiga att på begäran av brottsbekämpande myndigheter lämna uppgifter om enskildas förhållanden till finansiella företag.

Promemorians förslag

Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens förslag.

fattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer. Eftersom de uppgifter som kan lämnas är samma slags uppgifter som omfattas av uppgiftsskyldighet för finansiella företag saknas det anledning att, som Sveriges advokatsamfund anser, ha en högre tröskel för när uppgifter får lämnas av ett e-legitimationsföretag än av ett finansiellt företag.

Som Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet framhåller kommer det sannolikt att tillkomma nya brott med straffskalor som innebär att bestämmelsen om uppgiftsskyldighet kan tillämpas. Detsamma gäller för motsvarande bestämmelser om uppgiftsskyldighet i rörelselagstiftningen och utgör, enligt regeringens bedömning, inte ett skäl mot en uppgiftsskyldighet för e-legitimationsföretag. Genom avgränsningen till att fängelse i minst ett år ska ingå i straffskalan säkerställs att tillämpningsområdet endast utökas för sådan ny brottslighet som kan anses vara kvalificerad.

Uppgiftsskyldighet i vissa utredningar och ärenden

Finansiella företag är skyldiga att lämna uppgifter när det begärs av en förundersökningsledare eller en åklagare under en förundersökning, en utredning om självständigt förverkande, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Motsvarande uppgiftsskyldighet bör gälla för e-legitim- ationsföretag. Uppgiftsskyldigheten bör gälla oavsett om de uppgifter som begärs avser en misstänkt person eller inte, så länge uppgifterna har betydelse för ärendet.

E-legitimationsföretag bör inte stå under tillsyn

För de finansiella företag som står under Finansinspektionens tillsyn, dvs. företag som bedriver verksamhet som omfattas av tillstånds- eller registreringsplikt, omfattar tillsynen att bestämmelserna om uppgiftsskyldighet efterlevs (se t.ex. 13 kap. 2 § LBF). E-legitimationsföretag är inte finansiella företag och deras verksamhet omfattas inte av någon rörelselagstiftning eller av Finansinspektionens tillsyn. Även om den föreslagna uppgiftsskyldigheten avser finansiell information anser regeringen, till skillnad från Finansinspektionen, att det i nuläget inte finns tillräckliga skäl att överväga en rörelsereglering på finansmarknadsområdet för underleverantörer till finansiella företag, såsom e-legitimationsföretag. En följd av detta är emellertid, vilket Polismyndigheten påpekar, att det inte heller går att ingripa mot ett e-legitimationsföretag som inte uppfyller sina skyldigheter. Som flera remissinstanser påpekar lämnar dock e-legitimations- företagen redan uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna på frivillig väg. De brottsbekämpande myndigheterna har därtill möjlighet att vända sig direkt till de finansiella företagen för att inhämta uppgifter. Detta begränsar behovet av att kunna ingripa mot e-legitimationsföretagen.

6.4Tystnadsplikt och meddelandeförbud

Regeringens förslag

Ett e-legitimationsföretag eller den som är eller har varit verksam i företaget ska inte obehörigen få röja att en myndighet har gjort en begäran om uppgifter eller att uppgifter har lämnats i myndighetens underrättelseverksamhet.

En förundersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter från ett e-legitimationsföretag ska få besluta om meddelandeförbud.

Promemorians förslag

Förslaget i promemorian stämmer överens med regeringens förslag i sak, men har en annan redaktionell utformning.

Remissinstanserna

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Polismyndigheten anser att tystnadsplikt bör gälla även när uppgifter lämnas under t.ex. pågående förundersökning.

Uppsala tingsrätt ifrågasätter om det är nödvändigt att bestämmelsen om tystnadsplikt innehåller en upplysning om ansvar enligt brottsbalken.

Skälen för regeringens förslag

Röjandeförbud ska gälla för att uppgifter har begärts eller lämnats

De föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet syftar till att möjliggöra och effektivisera upptäckt och bekämpande av brott. För att uppnå detta syfte är det viktigt att införa mekanismer för att förhindra att personer som misstänks för brott får kännedom om att uppgifter som rör dem har begärts av eller lämnats ut till de brottsbekämpande myndigheterna. Det bör därför införas förbud för e-legitimationsföretag, eller de som är eller har varit verksamma i ett sådant företag, att röja att uppgifter har begärts eller lämnats i enlighet med de föreslagna bestämmelserna om uppgiftsskyldighet.

Ett röjandeförbud kan utformas antingen som en tystnadsplikt eller som ett meddelandeförbud. En tystnadsplikt är generell och kräver inte något särskilt beslut för att gälla. Ett meddelandeförbud innebär att den förundersökningsledare eller åklagare som begärt uppgifterna får besluta att uppgiftslämnaren inte får röja att uppgifter har begärts eller lämnats. Meddelandeförbudet kan förenas med en ansvarsbestämmelse. Bestämmelser om tystnadsplikt och meddelandeförbud utgör begränsningar av yttrandefriheten enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 regeringsformen och artikel 10.1 i Europakonventionen

Bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i rörelselagarna kompletteras med bestämmelser om tystnadsplikt i fråga om underrättelseverksamhet och meddelandeförbud i fråga om förundersökning m.m. (se t.ex. 1 kap.

10 b och 12 §§ LBF).

och beslutas av den förundersökningsledare eller åklagare som har begärt uppgifterna. Förbudet bör kunna riktas mot samma krets som omfattas av tystnadsplikt och vara tidsbegränsat. Om förbudet avser uppgifter som lämnats i ett ärende om rättslig hjälp eller europeisk utredningsorder krävs dock samtycke till tidsbegränsningen från den stat, mellanfolkliga domstol eller utländska myndighet som gjort ansökan. När förbudet inte tidsbegränsats bör det hävas när det inte längre är motiverat. För att säkerställa efterlevnaden av meddelandeförbudet bör detta, i enlighet med vad som gäller för meddelandeförbud för finansiella företag, förenas med en bestämmelse om straffansvar. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot förbudet bör därför kunna dömas till böter (jfr 1 kap. 13 § LBF och s. 187–188).

Tystnadsplikt och meddelandeförbud utgör proportionerliga begränsningar av yttrandefriheten

Begränsningar av yttrandefriheten får enligt regeringsformen endast göras genom lag och med hänsyn till vissa särskilt angivna ändamål, bl.a. förebyggandet och beivrandet av brott. Begränsningarna måste också tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har motiverat dem (2 kap. 20, 21 och 23 §§ regeringsformen). Enligt artikel

10.2i Europakonventionen får yttrandefriheten begränsas genom lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till bl.a. förebyggande av oordning eller brott.

De föreslagna bestämmelserna om tystnadsplikt och meddelandeförbud har ett angeläget syfte, nämligen att förhindra att brottsmisstänkta personer får reda på att det har inletts ett underrättelseärende eller att uppgifter har inhämtats inom ramen för t.ex. en förundersökning. Detta är nödvändigt för att ge den föreslagna uppgiftsskyldigheten avsedd effekt och säkerställa en effektiv brottsbekämpning. Tystnadsplikten har därtill begränsats till att endast omfatta obehörigt röjande och meddelandeförbudet till att endast gälla efter särskilt beslut. Någon mindre ingripande åtgärd bedöms inte vara tillräcklig. Den begränsning av yttrandefriheten som förslaget innebär bedöms därför vara proportionerlig.

6.5Formerna för uppgiftslämnande

Regeringens förslag

Uppgifter ska lämnas till de brottsbekämpande myndigheterna utan dröjsmål och i elektronisk form.

Promemorians förslag

Förslaget i promemorian stämmer delvis överens med regeringens förslag. I promemorian föreslås även ett bemyndigande.

bedömning att detta bör kunna hanteras genom sådana verkställighetsföreskrifter som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela.

Även om det meddelas ytterligare föreskrifter om hur uppgifterna ska lämnas ankommer det på e-legitimationsföretagen och de brottsbekämpande myndigheterna att upprätta rutiner och system som möjliggör ett effektivt informationsutbyte, t.ex. i syfte att undvika att manuella bedömningar behöver göras vid varje enskild begäran på det sätt som Finansiell ID-teknik BID AB och Polismyndigheten befarar. Precis som Polismyndigheten påpekar måste dataskyddsregleringen beaktas vid utformningen av system för informationsutbyte. Som framgår i följande avsnitt bedömer regeringen att det finns lagstöd för den personuppgiftsbehandling som är nödvändig för att uppgiftsskyldigheten ska kunna fullgöras.

nas verksamhet. Sammanfattningsvis bedöms därför den personuppgiftsbehandling som förslaget medför för e-legitimationsföretagen vara förenlig med EU:s dataskyddsförordning. Förslaget medför inte behov av att införa några särskilda bestämmelser för personuppgiftsbehandlingen.

I artiklarna 13–15 i EU:s dataskyddsförordning finns bestämmelser om enskildas rätt att få information om att deras personuppgifter behandlas och att få tillgång till uppgifterna. Av 5 kap. 1 § lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen) följer att rätten till information och tillgång inte gäller sådana uppgifter som den personuppgiftsansvarige inte får lämna ut till den registrerade enligt lag eller annan författning eller enligt beslut som har meddelats med stöd av författning. Detta innebär att e-legitimationsföretag inte är skyldiga att lämna ut sådana uppgifter om personuppgiftsbehandling som omfattas av tystnadsplikt eller meddelandeförbud enligt de föreslagna bestämmelserna.

När de brottsbekämpande myndigheterna tar emot begärda uppgifter gäller brottsdatalagen (2018:1177). Brottsdatalagen kompletteras av de brottsbekämpande myndigheternas registerförfattningar. Det finns rättslig grund för den personuppgiftsbehandling som aktualiseras hos myndigheterna i dessa lagar, se t.ex. 2 kap. 1 § lagen (2018:1693) om polisens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område. När Säkerhetspolisen behandlar personuppgifter som rör nationell säkerhet i myndighetens brottsbekämpande verksamhet gäller dock inte brottsdatalagen. I stället är lagen (2019:1182) om Säkerhetspolisens behandling av personuppgifter (Säkerhetspolisens datalag) tillämplig. Rättslig grund för Säkerhetspolisens personuppgiftsbehandling finns i 2 kap. 1 § i den lagen. De föreslagna bestämmelserna kommer innebära ökad personuppgiftsbehandling för de brottsbekämpande myndigheterna. Det är däremot inte fråga om behandling av några andra slags personuppgifter än vad myndigheterna redan har rätt att ta del av från de finansiella företagen. Det integritetsintrång som den aktuella behandlingen hos de brottsbekämpande myndigheterna ger upphov till för den enskilde bedöms stå i proportion till det eftersträvade syftet, nämligen att effektivisera arbetet med att bekämpa brott. Mot den bakgrunden medför inte förslaget något behov av ytterligare bestämmelser för de brottsbekämpande myndigheternas personuppgiftsbehandling.

7Uppgiftsskyldighet för företag som omfattas av EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar

het vid t.ex. förundersökning. Det innebär att skyldigheten bör gälla för företag som omfattas av EU-förordningen, oavsett om företagets verksamhet kräver auktorisation (tillstånd) enligt förordningen eller inte.

När uppgifter begärts ansvarar företaget som har uppgifterna för att pröva om förutsättningarna för utlämnande är uppfyllda. I praktiken blir det fråga om en formell prövning (jfr s. 166–170).

De hänvisningar som görs till EU-förordningen i de övriga bestämmelserna i lagen är dynamiska, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Det är också den hänvisningsteknik som används på finansmarknadsområdet (se t.ex. avsnitt 5.2). Den hänvisning som görs i den nya bestämmelsen om uppgiftsskyldighet bör därför också vara dynamisk.

Tystnadsplikt ska gälla för att uppgifter har begärts eller lämnats

För att uppgiftsskyldighet ska fungera som ett effektivt verktyg i brottsbekämpningen bör personer som kan misstänkas för brottslig verksamhet inte kunna få kännedom om att ett underrättelseärende pågår. Det finns därför anledning att införa en tystnadsplikt för att uppgifter har begärts eller lämnats, motsvarande den som gäller för andra finansiella företag (jfr s. 172–174). Som Lagrådet påpekar bör det komma till uttryck i lagtexten att tystnadsplikten omfattar både den som är och den som har varit verksam i företaget. Det bör även, till skillnad från vad Uppsala tingsrätt anser, införas en upplysning om att ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken kan aktualiseras för brott mot tystnadsplikten (se t.ex. 1 kap. 10 b § LBF).

Formerna för uppgiftslämnande

Uppgiftslämnande bör ske på samma sätt som när uppgifter lämnas under pågående förundersökning, det vill säga utan dröjsmål och i elektronisk form. Skulle det behövas ytterligare reglering av t.ex. formerna för uppgifternas lämnande bör detta ske genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Det är då fråga om sådana verkställighetsföreskrifter som regeringen kan meddela alternativt bemyndiga en myndighet att meddela enligt 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen. Det krävs därför inte att något särskilt bemyndigande införs i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar.

7.2Personuppgiftsbehandling

Regeringens bedömning

Det behöver inte införas någon ytterligare reglering av den personuppgiftsbehandling som följer av bestämmelsen om uppgiftsskyldighet.

Den begränsning av det grundlagsstadgade skyddet mot betydande intrång i den personliga integriteten som förslaget innebär är proportionerlig.

8Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Begränsningen av skyddet för den personliga integriteten är proportionerlig

Den föreslagna bestämmelsen om uppgiftsskyldighet omfattar alla slags uppgifter om enskildas förhållanden till företaget och innebär en ökad personuppgiftsbehandling av såväl företaget som de myndigheter som begär uppgifterna. När uppgifter begärs i underrättelseverksamhet finns en risk för att de personuppgifter som behandlas dels visar sig vara av begränsat värde för brottsbekämpningen, dels avser personer som varken är eller blir misstänkta för brott. I förarbetena till motsvarande bestämmelser om uppgiftsskyldighet för andra finansiella företag konstateras att skälen för en uppgiftsskyldighet i underrättelseverksamhet för finansiella företag är starka, eftersom tillgången till information om enskilda som finns hos företagen kan förväntas innebära att de brottsbekämpande myndigheternas förmåga att beivra brott ökar betydligt. Till detta kommer att uppgiftsskyldigheten är begränsad i sin omfattning och att de uppgifter som lämnas i stor utsträckning omfattas av sekretess hos de mottagande myndigheterna (prop. 2024/25:65 s. 171–172). Samma skäl gör sig gällande beträffande den nu föreslagna bestämmelsen. Den begränsning av skyddet för den personliga integriteten som bestämmelsen innebär bedöms därför vara proportionerlig.

Tystnadsplikten utgör en proportionerlig begränsning av yttrandefriheten

Den tystnadsplikt som föreslås för att uppgifter har begärts eller lämnats utgör en begränsning av yttrandefriheten enligt 2 kap. 1 § första stycket regeringsformen och artikel 10 i Europakonventionen. En sådan begränsning får enbart göras genom lag och för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle, t.ex. med hänsyn till förebyggande och beivrande av brott. Begränsningen måste vara proportionerlig i förhållande till ändamålet. Den föreslagna tystnadsplikten är inskränkt till att endast gälla obehörigt röjande. Tystnadsplikten har också ett angeläget syfte, nämligen att säkerställa en effektiv brottsbekämpning genom att hindra att personer som är inblandade i brottslig verksamhet får kännedom om att det pågår ett underrättelseärende. Någon mindre ingripande åtgärd bedöms inte vara tillräcklig. Under dessa förhållanden bedöms tystnadsplikten utgöra en proportionerlig begränsning av yttrandefriheten (jfr s. 174).

9Konsekvensanalys

Regeringens bedömning

Förslagen har inga offentligfinansiella effekter. Förslagen bidrar till att öka effektiviteten i de brottsbekämpande myndigheternas arbete med att motverka brottslighet.

Förslagen har konsekvenser för enskildas personliga integritet. Förslagen ökar kostnaderna för e-legitimationsföretag.

Förslagen ökar kostnaderna för företag som omfattas av EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar.

Förslagen påverkar inte myndigheters eller domstolars resursbehov.

Promemorians bedömning

Bedömningen i promemorian stämmer överens med regeringens bedömning.

Remissinstanserna

Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Förslagen ger inte upphov till några nya måltyper eller ökad måltillströmning vid domstolarna.

Effekter för hållbarhet och jämställdheten

Förslagen bedöms inte medföra några konsekvenser för hållbarhet eller jämställdheten mellan män och kvinnor.

Överensstämmelse med unionsrätten

Förslagen står i överensstämmelse med EU-rätten.

10Författningskommentar

10.1Förslaget till lag om uppgiftsskyldighet för vissa e-legitimationsföretag

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om skyldigheter för e-legitimations- företag att till brottsbekämpande myndigheter lämna uppgifter om enskildas förhållanden till finansiella företag.

Med e-legitimationsföretag avses företag som tillhandahåller tjänster för elektronisk identifiering, dock inte tillhandahållare av europeiska digitala identitetsplånböcker.

Med finansiella företag avses företag som omfattas av uppgiftsskyldighet enligt

–lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,

–lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

–lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

–lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

–lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

–lagen (2010:751) om betaltjänster,

–försäkringsrörelselagen (2010:2043),

–lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

–lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

–lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,

–lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag,

–lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering,

–lagen (2022:1746) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt),

–lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar, eller

–lagen (2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar.

I andra stycket anges vad som i lagen avses med e-legitimationsföretag. Det är fråga om sådana företag som tillhandahåller tjänster för elektronisk identifiering. I detta ligger att ett finansiellt företag, t.ex. en bank, som via en underleverantör erbjuder en e-legitimationstjänst inte omfattas av uppgiftsskyldighet enligt lagen. Inte heller företag som enbart tillhandahåller lösningar för elektroniska underskrifter omfattas av bestämmelsen. Detta gäller även när ett sådant företag anlitas av ett finansiellt företag för att hantera underskrifter som sker med t.ex. bank-id.

Bestämmelsen omfattar inte tillhandahållare av europeiska digitala identitetsplånböcker enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 vad gäller inrättandet av ett europeiskt ramverk för digital identitet.

I tredje stycket anges vad som avses med finansiella företag, nämligen företag som omfattas av bestämmelser om uppgiftsskyldighet beträffande enskildas förhållanden enligt de lagar som räknas upp i bestämmelsen. Detta innebär att företag som är uppgiftsskyldiga enligt någon av följande bestämmelser omfattas av uttrycket finansiella företag i lagens mening:

–8 kap. 2 a och 2 b §§ lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,

–2 kap. 19 a och 20 §§ lagen om värdepappersfonder,

–1 kap. 10 b och 11 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse,

–6 kap. 7 a och 8 §§ lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

–1 kap. 11 b och 12 §§ lagen om värdepappersmarknaden,

–3 kap. 13 a och 14 §§ lagen om betaltjänster,

–19 kap. 45 a och 46 §§ försäkringsrörelselagen,

–3 kap. 13 a och 14 §§ lagen om elektroniska pengar,

–8 kap. 24 a och 25 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

–6 kap. 10 a och 11 §§ lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,

–16 kap. 36 a och 37 §§ lagen om tjänstepensionsföretag,

–1 kap. 6 a och 7 §§ lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering,

–1 kap. 5 a och 6 §§ lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt),

–1 kap. 3 a och 4 §§ lagen om clearing och avveckling av betalningar, eller

–1 kap. 4 a och 5 §§ lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar, se avsnitt 10.4.

2 § Ett e-legitimationsföretag ska på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till finansiella företag, om uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer.

(LBF), se författningskommentaren till den paragrafen (prop. 2024/25:65 s. 216–217). Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Enligt paragrafen ska e-legitimationsföretag på begäran av Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen eller Tullverket lämna uppgifter om enskildas förhållanden till finansiella företag. Det kommer i första hand vara fråga om uppgifter som rör enskildas användning av e-legitimation mot finansiella företag. Uppgiftsskyldigheten omfattar endast sådana uppgifter som hade kunnat lämnas ut direkt av ett finansiellt företag med stöd av de bestämmelser om uppgiftsskyldighet som gäller för företaget i fråga. Till skillnad från finansiella företag omfattas e-legitima- tionsföretag inte av bestämmelser om tystnadsplikt för uppgifter om enskildas förhållanden till företaget. Paragrafen utgör inte något hinder mot att e-legitimationsföretag på frivillig väg lämnar fler uppgifter än vad som omfattas av uppgiftsskyldigheten.

En förutsättning för att e-legitimationsföretaget ska vara skyldigt att lämna uppgifter är att uppgifterna behövs i ett enskilt fall i myndighetens verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka viss brottslig verksamhet. Den brottsliga verksamheten ska innefatta brott för vilket det i straffskalan ingår fängelse i ett år eller mer.

Med verksamhet för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet avses myndigheternas underrättelseverksamhet. Polismyndighetens underrättelseverksamhet omfattar även underrättelseverksamhet hos Ekobrottsmyndigheten. Att det ska finnas behov av uppgifterna i ett enskilt fall innebär att det ska finnas ett pågående underrättelseärende i vilket uppgifterna behövs. Det ska alltså inte vara fråga om ett generellt uppgiftsinhämtande utan koppling till viss brottslighet.

Det ankommer på det e-legitimationsföretag som får en begäran att pröva om förutsättningarna för uppgiftslämnande är uppfyllda. Prövningen är av formell karaktär och syftar till att kontrollera att begäran uppfyller de krav som anges i paragrafen. E-legitimationsföretaget behöver även säkerställa att omfattningen av de uppgifter som lämnas motsvarar de uppgifter som den brottsbekämpande myndigheten hade kunnat få genom att vända sig direkt till det finansiella företaget i fråga.

3 § Ett e-legitimationsföretag eller den som är eller har varit verksam i ett sådant företag får inte obehörigen röja för den enskilde eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt 2 §.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

ser i andra författningar är alltså tillåtet. Om en uppgift lämnas av personal i en enskild verksamhet i enlighet med en lagstadgad uppgiftsskyldighet eller en sekretessbrytande bestämmelse i offentlighets-och sekretesslagen (2009:400), bör det alltså inte betraktas som ett obehörigt röjande av uppgiften (prop. 2005/06:161 s. 82 och 93 och prop. 2017/18:147 s. 285).

I andra stycket finns en upplysning om att bestämmelser om brott mot tystnadsplikten finns i brottsbalken.

4 § Ett e-legitimationsföretag ska lämna uppgifter om enskildas förhållanden till finansiella företag om det

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren,
2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklagaren,
3. i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål begärs av åklagaren på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller
4. i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder begärs av åklagaren.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för e-legitimations- företag att lämna uppgifter under förundersökning och vissa andra straffprocessuella förfaranden. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 1 kap. 11 § LBF, se författningskommentarerna till den paragrafen (prop. 2002/03:139 Del 1 s. 517–518, prop. 2016/17:218 s. 309–310 och prop. 2023/24:144 s. 486). Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Uppgiftsskyldigheten gäller enskildas förhållanden till finansiella företag. Med detta avses samma sak som i 2 §, dvs. i praktiken uppgifter som rör enskildas användning av e-legitimation mot finansiella företag. Uppgiftsskyldigheten gäller endast i den utsträckning som uppgifterna hade kunnat lämnas av ett finansiellt företag. Precis som i 2 § utgör paragrafen inte något hinder mot att fler uppgifter än så lämnas.

Uppgifter ska lämnas när de begärs av en förundersökningsledare eller åklagare. Det ankommer på e-legitimationsföretaget att bedöma om de formella förutsättningarna för uppgiftslämnande är uppfyllda, t.ex. att uppgifterna begärs inom ramen för en förundersökning, och att omfattningen av de uppgifter som lämnas motsvarar de uppgifter som förundersökningsledaren eller åklagaren hade kunnat få genom att vända sig direkt till det finansiella företaget.

5 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 4 § får besluta att e-legitimationsföretaget eller den som är eller har varit verksam i företaget inte får röja för den enskilde eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt 4 § eller att det pågår en förundersökning, en utredning om självständigt förverkande, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellan-folkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

Paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, innehåller bestämmelser om meddelandeförbud. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 1 kap. 12 § LBF, se författningskommentaren till den paragrafen (prop. 2004/05:144 s. 216). Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Enligt första stycket får den förundersökningsledare eller åklagare som har begärt uppgifter besluta att e-legitimationsföretaget eller den som är eller har varit verksam i företaget inte får röja för den enskilde eller för någon utomstående att en begäran har gjorts eller att uppgifter har lämnats enligt 4 § eller att det pågår ett sådant ärendet som avses i 4 § 1–4. Med den som är eller har varit verksam i företaget avses samma som i 3 §.

Av andra stycket följer att en förutsättning för att meddela ett förbud är att det krävs för att inte äventyra t.ex. en förundersökning eller för att uppfylla ett internationellt åtagande. Så kan vara fallet när en misstänkt person av utredningsskäl inte bör känna till vilka uppgifter kring honom eller henne som har inhämtats.

I tredje stycket anges att förbudet ska vara tidsbegränsat. Förbudet får inte vara längre än vad som är nödvändigt för att uppfylla syftet med förbudet. När det är fråga om ett internationellt åtagande krävs dock samtycke till tidsbegränsning från den stat, mellanfolkliga domstol eller utländska myndighet som ansökt om rättslig hjälp eller utfärdat utredningsordern.

Enligt fjärde stycket ska meddelandeförbudet, oavsett om det är tidsbegränsat eller inte, upphöra att gälla när det inte längre är motiverat. En sådan situation kan t.ex. vara att uppgifterna har avslöjats för den enskilde i samband med ett förhör. Det är förundersökningsledaren eller åklagaren som tar ställning till detta i det enskilda fallet. När det är fråga om rättslig hjälp eller en europeisk utredningsorder är det dock upp till den ansökande staten, utländska myndigheten eller mellanfolkliga domstolen att avgöra om och i så fall när förbudet kan upphöra att gälla.

6 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 5 §.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om straffansvar för den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot meddelandeförbudet i 5 §. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 1 kap. 13 § LBF, se författningskommentaren till den paragrafen (prop. 2004/05:144 s. 216). Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Paragrafen innebär att den som bryter mot ett meddelandeförbud kan dömas till böter.

7 § Uppgifter enligt 2 och 4 §§ ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om hur uppgifterna ska lämnas. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 1 kap. 10 b § första stycket andra meningen och 11 § andra stycket LBF, se författningskommentaren till de paragraferna (prop. 2017/18:291 s. 43 och prop. 2024/25:65 s. 216–217). Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

När uppgifter lämnas enligt bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i

2och 4 §§ ska detta ske utan dröjsmål och i elektronisk form. Detta innebär att e-legitimationsföretaget ska prioritera handläggningen av en begäran om uppgifter. Med elektronisk form avses att uppgifterna ska lämnas i ett elektroniskt läsbart format.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen meddela ytterligare föreskrifter om hur uppgifter ska lämnas.

10.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

5 kap

10 § Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i

–8 kap. 2 b § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,

–2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

–1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

–6 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

–1 kap. 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

–3 kap. 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster,

–19 kap. 46 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),

–3 kap. 14 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

–8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

–6 kap. 11 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,

–16 kap. 37 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag,

–1 kap. 7 § lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering,

–1 kap. 6 § lagen (2022:1746) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt),

–1 kap. 4 § lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar,

–1 kap. 5 § lagen (2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar, och

–4 § lagen (2026:000) om uppgiftsskyldighet för vissa e-legitimationsföretag. I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om med- delandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.

Paragrafen innehåller upplysningar om i vilka lagar det finns bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Första stycket sista strecksatsen, som är ny, är en följd av att den nya lagen om uppgiftsskyldighet för vissa e-legitimationsföretag innehåller en bestämmelse om uppgiftsskyldighet i ärenden om internationell rättslig hjälp i brottmål (4 §).

1. under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren,
2. under en utredning om självständigt förverkande begärs av åklagaren,
3. i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål begärs av åklagaren på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller
4. i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder begärs av åklagaren.

5 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 4 § får besluta att e-legitimationsföretaget eller den som är verksam i företaget inte får röja för den enskilde eller för någon utomstående att en myndighet har gjort en begäran eller att uppgifter har lämnats enligt 4 § eller att det pågår en förundersökning, en utredning om självständigt förverkande, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott eller självständigt förverkande inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

6 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 5 §.

Hur uppgifterna ska lämnas

7 § Uppgifter enligt 2 och 4 §§ ska lämnas utan dröjsmål och i elektronisk form.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2026.

Uppgiftsskyldighet för vissa e-legitimationsföretag

Enligt en lagrådsremiss den 15 januari 2026 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om uppgiftsskyldighet för vissa e-legitimationsföretag,
2. lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål,
3. lag om ändring i lagen (2024:114) om clearing och avveckling av betalningar,
4. lag om ändring i lagen (2024:1159) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Anna Bergqvist.

Förslagen föranleder följande yttrande.

Förslaget till lag om uppgiftsskyldighet för vissa e-legitimationsföretag och förslaget till lag om ändring i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar

I 3 och 5 §§ i förslaget till lag om uppgiftsskyldighet för vissa e-legitimationsföretag föreskrivs i vissa fall en tystnadsplikt respektive ett meddelandeförbud för bl.a. den som ”är verksam” i företaget. På motsvarande sätt finns en bestämmelse om tystnadsplikt i 1 kap. 4 a § i förslaget till lag om ändring i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar. Även i denna bestämmelse anges att den bl.a. träffar den som ”är verksam” i företaget.

Av författningskommentaren till 3 § i förslaget till lag om uppgiftsskyldighet för vissa e-legitimationsföretag framgår att ”med den som är verksam i företaget avses den som är eller har varit knuten till företaget i egenskap av arbets- eller uppdragstagare”. I författningskommentaren till 5 § anges att ”med den som är verksam i företaget avses samma personkrets som i 3 §”. I författningskommentaren till 1 kap. 4 a § i förslaget till lag om ändring i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om marknader för kryptotillgångar kommenteras inte frågan vilken personkrets som avses. Avsikten är alltså – även i den sistnämnda lagen får det förmodas – att bestämmelserna ska träffa arbets- och uppdragstagare som är eller har varit verksamma i företaget.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari