Skolor mot brott

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar i skollagen (2010:800) som syftar till att barn, elever, lärare, rektorer och annan skolpersonal ska ha en säker och trygg utbildnings- och arbetsmiljö.

Förslagen innebär följande:

• Bestämmelser om skolans säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte ska föras in i ett nytt kapitel i skollagen.
• Huvudmannen ska se till att det på varje förskole- och skolenhet finns en beredskapsplan och ett löpande arbete för att säkerställa en beredskap att hantera en allvarlig våldssituation eller hot om en allvarlig våldssituation.
• Huvudmannen ska se till att åtgärder vidtas för att obehöriga personer inte ska ges tillträde till förskole- eller skolenhetens område under tid då verksamheten pågår.
• Rektorn ska få besluta om undersökning av väskor och andra föremål som elever har med sig till skolan eller till en skolaktivitet utanför skolenheten om det är befogat för att begränsa risken för brott, ordningsstörningar eller kränkningar eller för att upprätthålla säkerheten. En sådan undersökning ska endast få utföras om den står i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter.
• Om det kan misstänkas att ett brott har begåtts av någon som är elev ska rektorn anmäla brottet till Polismyndigheten om inte övervägande skäl talar emot det. Detta gäller om brottet har begåtts i samband med verksamheten i förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, fritidshemmet, gymnasieskolan, anpassade

gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning.

Propositionen innehåller även förslag till en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) som innebär att sekretess ska gälla för uppgift som rör de beredskapsplaner för allvarliga vålds- och hotsituationer och det löpande arbete för sådan beredskap som huvudmännen ansvarar för.

Vidare bedömer regeringen att det i samtliga läroplaner bör göras ett tillägg som förtydligar att utbildningen ska förmedla och förankra respekt för att lagar och andra föreskrifter som gäller i samhället ska följas.

Ändringarna i skollagen och offentlighets- och sekretesslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025.

Innehållsförteckning

1Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2025:000) om ändring i skollagen (2010:800).
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800).
4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (2010:800) dels att 1 kap. 12 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas ett nytt kapitel, 6 a kap., av följande lydelse.

–inledande bestämmelser (1 kap.),

–huvudmän och ansvarsfördelning (2 kap.),

–barns och elevers utveckling mot målen (3 kap.),

–kvalitet och inflytande (4 kap.),

–trygghet och studiero (5 kap.),

–åtgärder mot kränkande behandling (6 kap.),

–säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte (6 a kap.),

–skolplikt och rätt till utbildning (7 kap.),

–förskolan (8 kap.),

–förskoleklassen (9 kap.),

–grundskolan (10 kap.),

–anpassade grundskolan (11 kap.),

–specialskolan (12 kap.),

–sameskolan (13 kap.),

–fritidshemmet (14 kap.),

–gymnasieskolan (15–17 a kap.),

–anpassade gymnasieskolan (18 och 19 kap.),

–kommunal vuxenutbildning (20 kap.),

–fjärrundervisning i vissa skolformer (21 kap.),

–distansundervisning i vissa skolformer (22 kap.),

–entreprenad och samverkan (23 kap.),

–särskilda utbildningsformer (24 kap.),

–annan pedagogisk verksamhet (25 kap.),

–tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering (26 kap.),

–behandling av personuppgifter (26 a kap.),

–Skolväsendets överklagandenämnd och Lärarnas ansvarsnämnd

(27 kap.),

–övriga bestämmelser (29 kap.).

6 a kap. Säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte

Kapitlets innehåll

1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om

–tillämpningsområde (2 §),

–beredskap för allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer (3 §),

–tillträde till förskoleenheten eller skolenheten (4 §),

–undersökning av väskor och andra föremål (5–9 §§), och

–anmälan till Polismyndigheten vid misstanke om brott (10 och 11 §§).

Tillämpningsområde

2 §

Om inte annat anges i respektive paragraf gäller bestämmelserna i detta kapitel för hela skolväsendet.

Vid tillämpningen av detta kapitel ska fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet jämställas med skolenhet.

Beredskap för allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer

3 §

Huvudmannen ska se till att det på varje förskole- och skolenhet

1. finns en beredskapsplan som anger de åtgärder som ska vidtas vid en allvarlig våldssituation eller hot om en allvarlig våldssituation, och
2. bedrivs ett löpande arbete för att säkerställa en beredskap att

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2025:000) om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 12 § skollagen (2010:800) i stället för lydelsen enligt lagen (2025:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

1kap. 12 §

Lagen är uppdelad i följande kapitel:

–inledande bestämmelser (1 kap.),

–huvudmän och ansvarsfördelning (2 kap.),

–barns och elevers utveckling mot målen (3 kap.),

–kvalitet och inflytande (4 kap.),

–trygghet och studiero (5 kap.),

–åtgärder mot kränkande behandling (6 kap.),

–säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte (6 a kap.),

–skolplikt och rätt till utbildning (7 kap.),

–förskolan (8 kap.),

–grundskolan (10 kap.),

–anpassade grundskolan (11 kap.),

–specialskolan (12 kap.),

–sameskolan (13 kap.),

–fritidshemmet (14 kap.),

–gymnasieskolan (15–17 a kap.),

–anpassade gymnasieskolan (18 och 19 kap.),

–kommunal vuxenutbildning (20 kap.),

–fjärrundervisning i vissa skolformer (21 kap.),

–distansundervisning i vissa skolformer (22 kap.),

–entreprenad och samverkan (23 kap.),

–särskilda utbildningsformer (24 kap.),

–annan pedagogisk verksamhet (25 kap.),

–tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering (26 kap.),

–behandling av personuppgifter (26 a kap.),

–Skolväsendets överklagandenämnd och Lärarnas ansvarsnämnd

(27 kap.),

–överklagande (28 kap.), och

–övriga bestämmelser (29 kap.).

2.3Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs att 6 a kap. 5 och 10 §§ skollagen (2010:800) ska ha följande lydelse.

2.4Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas en ny paragraf, 18 kap. 13 a §, av följande lydelse.

18 kap.

13 a §

Sekretess gäller för uppgift som rör en sådan beredskapsplan som avses i 6 a kap. 3 § 1 skollagen (2010:800) eller sådant löpande arbete som avses i 6 a kap. 3 § 2 samma lag, om det kan antas att det allmännas möjligheter att förebygga och hantera allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer motverkas om uppgiften röjs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

synpunkter som har omhändertagits i avsnitt 10. Skolverket, Skolinspektionen, Specialpedagogiska skolmyndigheten, Sameskolstyrelsen, Sveriges Kommuner och Regioner, Almega utbildning, Idéburna skolors riksförbund, Sveriges Skolledare och Sveriges Lärare har lämnat synpunkter som behandlas i avsnitt 6, 7.1, 7.2, 8.2, 9.2, 9.3, 10.2, 13, 14 och 15. Kammarrätten i Stockholm har inga synpunkter på avsnitt 7, men Tidningsutgivarna, Journalistförbundet och Sveriges Lärare har lämnat synpunkter som behandlas i avsnitt 7.2. Tidningsutgivarna och Journalistförbundet har bl.a. ifrågasatt om beredningskravet är uppfyllt för förslaget i det avsnittet. Även den frågan behandlas där. IMY har inga synpunkter.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 20 mars 2025 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 6, 9.2 och 9.3 samt i författningskommentaren. Regeringen följer Lagrådets synpunkter och förslag.

4Det finns behov av ett stärkt och utvecklat säkerhetsarbete i skolan

brottslighet [Skr. 2023/24:68]). Regeringen har vidtagit en rad åtgärder på området. Exempelvis beslutade regeringen den 7 mars 2024 kommittédirektiv En förbättrad elevhälsa (dir. 2024:30). Tilläggsdirektiv till den utredningen har beslutats två gånger (dir. 2024:93 och dir. 2025:18). Därutöver har regeringen även tillsatt en utredning som haft i uppdrag att utreda och föreslå åtgärder för ett stärkt ledarskap och ett effektivare arbete med trygghet och studiero i skolan (dir. 2023:154 och dir. 2024:79). Utredningen lämnade sitt betänkande Bättre förutsättningar för trygghet och studiero i skolan (SOU 2025:8) den 29 januari 2025. Betänkandet är på remiss till den 14 maj 2025.

Med skola avses fortsättningsvis i denna proposition skolformerna förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, sameskolan, specialskolan, gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan och komvux. Därutöver rör propositionen även förskolan och fritidshemmet.

Ofta görs skillnad på brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete. Skillnaden utgår som regel från en definition av säkerhet som den faktiska risken att utsättas för brott och trygghet som upplevelsen av den risken. Det brottsförebyggande arbetet syftar då till att öka säkerheten medan det trygghetsskapande arbetet tar sikte på människors upplevelser. Med säkerhetsarbete avses i denna proposition ett arbete med att bedöma vilka risker och sårbarheter som finns, hantera de identifierade riskerna och sårbarheterna och följa upp och utvärdera de genomförda åtgärderna. Propositionen är avgränsad till säkerhetsarbete i ett brottsförebyggande syfte.

4.1Ansvaret för säkerhetsfrågor i skolväsendet är inte tillräckligt tydligt

Alla barn, elever, lärare och annan skolpersonal har rätt att känna sig säkra och trygga i förskolan, skolan och fritidshemmet. Tyvärr går utvecklingen åt fel håll och tryggheten i svensk skola minskar. Det visar bl.a. ett trygghetsindex för grundskolan som Utbildningsdepartementet tog fram 2024.

I dag finns bestämmelser i 5 kap. skollagen som handlar om trygghet och studiero (se avsnitt 5). I propositionen Skolans arbete med trygghet och studiero anges att trygghet är ett vidare begrepp än säkerhet. Arbetet med trygghet i skolan innefattar ”såväl att skapa en säker miljö som att förebygga och motverka kränkningar och arbeta främjande med normer och värden” (prop. 2021/22:160 s. 42). Det finns dock inga tydliga regler för ett aktivt säkerhetsarbete i skolväsendet.

Inom brottsförebyggande arbete, eller brottsprevention som det också kallas, talar man ibland om universell, selektiv och indikerad prevention. Universell prevention innefattar generella åtgärder som riktar sig till alla individer eller platser. Selektiv prevention tar sikte på särskilda riskgrupper eller riskmiljöer och indikerad prevention syftar till att förhindra att individer som redan begått brott gör det igen eller att platser som är brottutsatta fortsätter att vara det (Skr. 2023/24:68). Såväl universell, som selektiv och indikerad prevention är relevant för skolväsendet.

Förutsättningarna för brottsförebyggande arbete ser olika ut inom skolväsendet. Rapporten Skolans roll i det brottsförebyggande arbetet

(Skolverket 2023:10) visar på behovet av att det brottsförebyggande arbetet är systematiskt och kontinuerligt. Brottsförebyggande arbete beskrivs ofta som åtgärder inriktade dels mot individers benägenhet att begå brott (social prevention), dels med syftet att påverka omständigheterna i själva situationen som gör att individer väljer att begå brott (situationell prevention). För att förebygga brott i skolan behöver utöver socialpreventiva insatser även situationella åtgärder vidtas. Exempelvis har situationell prevention diskuterats både i Sverige och i andra länder i samband med de senaste årens våldsbrott i skolan, t.ex. möjligheterna till kamerabevakning.

Mot bakgrund av att det inte finns något uttalat ansvar för skolhuvudmännen i form av bestämmelser inriktade specifikt på säkerhetsarbete kan det finnas brister i det systematiska och kontinuerliga säkerhetsarbetet. Det finns alltså risk att vissa huvudmän och skolor inte tar säkerhetsfrågorna på tillräckligt stort allvar. Det finns därför behov av en reglering på området.

4.2Skolväsendets beredskap inför allvarliga våldssituationer är otillräcklig

Situationer med grovt våld i skolmiljö kan se olika ut och gärningspersonerna kan ha olika motiv. Säkerhetskultur handlar om en organisations gemensamma sätt att tänka och agera i förhållande till risker och säkerhetsfrågor. Säkerhetsarbetet kan bl.a. innefatta arbete som inriktas på att förhindra allvarliga våldssituationer som t.ex. skolattacker. I det avseendet kan säkerhetsarbetet innefatta bl.a. förebyggande planering, fysiska skyddsåtgärder såsom skalskydd (t.ex. låsta dörrar), analyser av risker och sårbarheter och en medvetandehöjning hos personal, t.ex. genom utbildning och övning.

Alla förskolor, skolor och fritidshem har inte ett tillräckligt utvecklat och aktivt säkerhetsarbete. Förskolor, skolor och fritidshem saknar, åtminstone till del, beredskap för att agera om en allvarlig våldssituation inträffar i skolmiljön. Det framgår av en enkät som Skolsäkerhetsutredningen lät genomföra. Resultatet visar att en stor andel, omkring 30 procent, av de rektorer som svarade saknade en aktuell krisplan för sin skolenhet, som inkluderar situationer med väpnat våld. En stor andel av landets skolor har inte heller utbildat personalen inför allvarliga våldssituationer. Vidare saknar många skolor larm- eller kommunikationssystem som möjliggör snabb kommunikation med personalen vid en krissituation (SOU 2024:17).

Skolväsendets arbete med att förebygga, försvåra och förhindra allvarliga våldssituationer är således inte tillräckligt.

4.3Fritt tillträde till skolans område kan skapa säkerhetsrisker

Trots att skolan inte är någon allmän plats har det under lång tid varit vanligt att svenska skolor har varit tillgängliga för alla, med olåsta dörrar och utan att besökare registreras eller kontrolleras på andra sätt. Av Skolsäkerhetsutredningens betänkande framgår att det finns olika perspektiv på skolans roll, dels att skydda elever och skolpersonal, dels intresset av en öppen och välkomnande skola (SOU 2024:17). På så sätt har svenskt skolväsende skilt sig från andra ur ett internationellt perspektiv.

Skolverket har också i rapporten Skolans roll i det brottsförebyggande arbetet (Skolverket 2023) uttalat att avsaknaden av möjligheter att begränsa tillträdet eller ha kontroll över vilka som vistas där utgör ett problem i arbetet med att förebygga och förhindra brott.

Inom ramen för arbetet att förebygga brott och säkerhetsrisker är det relevant att analysera den fysiska miljön och hur utformandet av en plats påverkar förekomsten av brott eller andra säkerhetsrisker. Det visar inte minst de senaste årens våldshändelser på skolor eller i närheten av förskolor eller skolor. I dag finns det dock ingen skyldighet för förskolor eller skolor att göra sådana analyser eller vidta åtgärder för att begränsa tillträdet till verksamheterna för obehöriga personer.

4.4Skolan saknar ändamålsenliga verktyg för att uppfylla sitt tillsynsansvar

Brott och allvarligare ordningsstörningar i skolan och fritidshemmet utmanar elevers rätt till en säker och trygg utbildning. Förekomst av brott och ordningsstörningar kan på sikt påverka förtroendet för skolan som samhällsinstitution.

Det finns lagstiftning som ger personal i skolan och fritidshemmet möjlighet att förhindra eventuell skada genom att personalen får vidta omedelbara och tillfälliga åtgärder för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero. Detta innefattar en befogenhet att ingripa fysiskt för att avvärja våld, kränkningar eller andra ordningsstörningar. Det finns också möjligheter att omhänderta föremål som används på ett sätt som är störande för utbildningen, kränkande för elever eller personal eller som kan utgöra en fara för säkerheten i utbildningen.

Någon möjlighet att t.ex. undersöka väskor i syfte att förhindra införande eller användande av föremål i ordningsstörande eller kränkande syfte eller som kan utgöra en fara för säkerheten i utbildningen finns dock inte i den befintliga regleringen. Skolor får visitera elevskåp under förutsättning att eleverna har klart för sig under vilka villkor de disponerar skåpen, dvs. det är huvudmannens skåp och inte elevens privata. Väskor som förvaras i elevskåp får däremot inte undersökas. Det innebär att elever kan förvara alkohol, narkotika och andra olagliga eller olämpliga föremål i väskor i skolan utan att skolans personal kan ingripa. Skolan och fritidshemmet saknar alltså tillräckliga verktyg för att upprätthålla ordningen och säkerheten.

4.5Alla brott som begås i skolan anmäls inte

Barn och unga kan vara brottsoffer, men barn och unga kan också vara förövare. I dag har varken huvudmannen eller personalen på en skola eller ett fritidshem någon skyldighet att anmäla misstanke om brott. Skollagstiftningen innehåller inte bestämmelser som specifikt tar sikte på hur skolan ska agera vid misstanke eller kännedom om att en elev gjort sig skyldig till brott. Den enda situation där det utifrån skollagen finns en reglerad skyldighet för skolan att göra en anmälan till polisen är om skolan har omhändertagit stöldgods, narkotika, dopningsmedel, knivar eller andra vapen eller hälsofarliga varor från en elev. I så fall ska omhändertagandet skyndsamt anmälas och omhändertagandet får i dessa fall bestå tills frågan om föremålet ska tas i beslag har prövats.

Av betänkandet Skolor mot brott (SOU 2024:17) framgår att det finns en osäkerhet kring när polisanmälan av elever ska göras. Skolor gör också olika bedömningar av vilka brott som bör polisanmälas. Den 1 april 2025 trädde lagen (2025:170) om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna i kraft. Enligt den lagen är bl.a. rektorer skyldiga att både på begäran och på eget initiativ lämna uppgifter som behövs i den brottsbekämpande verksamheten till t.ex. Polismyndigheten. Den lagen syftar dock till att hjälpa polisen genom informationsdelning och inte att göra en polisanmälan i syfte att i skolan upprätthålla ordningen och respekten för lagen.

Det är förenat med svårigheter att kartlägga i vilken omfattning det förekommer att skolor anmäler misstänkta brott till polisen. I en enkätundersökning som Skolsäkerhetsutredningen genomförde fick rektorer svara på hur stor andel av de tillfällen där man befarar att ett brott har begåtts på eller i anslutning till skolan som leder till en polisanmälan. Över hälften uppgav att man anmäler minst 75 procent av de brott man får kännedom om. Av dessa uppgav 36 procent av svarandena att man anmäler minst 90 procent av fallen. Det var 7 procent, av de som besvarade enkäten, som angav att man polisanmäler i 25–49 procent av fallen och 16 procent angav att mindre än 25 procent av fallen polisanmäls. Sett endast till förskoleklassen och grundskolan uppgav 48 respektive 49 procent av de svarande att man anmäler i minst 75 procent av fallen. Sett endast till gymnasieskolan angav 58 procent av de svarande motsvarande andel. För anpassade grund- och gymnasieskolan uppgav 50 respektive 63 procent att motsvarande andel anmäldes. Detta innebär alltså att många brott som begås i skolan inte anmäls (SOU 2024:17).

Underlåtelse att anmäla vid misstanke om brott riskerar att sända signalen att kriminalitet är accepterat, vilket i sin tur riskerar att urholka förtroendet för skolan som samhällsinstitution. Det innebär också att brottsoffer inte kan få upprättelse eftersom gärningspersonen inte ställs till ansvar för brottet.

av bl.a. väskor. I avsnitt 10 lämnas förslag om att brott som begås i skolan som huvudregel ska polisanmälas och i avsnitt 11 lämnas en bedömning om att det i samtliga läroplaner bör göras ett tillägg som förtydligar att utbildningen ska förmedla och förankra respekt för att lagar och andra föreskrifter som gäller i samhället ska följas. Dessförinnan lämnas en redogörelse för gällande rätt i avsnitt 5.

5Nuvarande reglering

kapitel. Exempelvis omfattar bestämmelserna i 6 kap. om åtgärder mot kränkande behandling även annan verksamhet som regleras i skollagen än skolväsendet bl.a. annan pedagogisk omsorg och internationella skolor (se 24 och 25 kap.). Därefter följer de s.k. skolformskapitlen som innehåller särskilda bestämmelser för respektive skolform och fritidshemmet (8–20 kap.). Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. och bestämmelser om överklagande finns i 28 kap.

I propositionen En tioårig grundskola (prop. 2024/25:143) har regeringen lämnat förslag på ändringar i skollagen som bl.a. innebär att grundskolan ska utökas och bli tioårig genom att förskoleklassen upphör som skolform och ersätts av en ny första årskurs i grundskolan. Även den anpassade grundskolan, specialskolan och sameskolan ska enligt förslaget utökas med en ny första årskurs, så att den anpassade grundskolan blir tioårig, specialskolan elvaårig och sameskolan sjuårig. Ändringarna i skollagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2026 och tillämpas första gången i fråga om utbildning och annan verksamhet som bedrivs efter den 30 juni 2028.

5.2Termerna förskoleenhet och skolenhet definieras i skollagen

I flera av skollagens bestämmelser används termerna förskoleenhet och skolenhet. De används t.ex. i samband med godkännande av utbildning med enskild huvudman och i samband med val av skola och mottagande i en vald skola. Med skolenhet avses av huvudman för annan skolform än förskola organiserad enhet som omfattar verksamhet i en eller flera skolbyggnader som ligger nära varandra och till enheten knuten verksamhet som inte bedrivs i någon skolbyggnad (1 kap. 3 § skollagen). För förskoleenhet finns en motsvarande definition. Av förarbetena till den aktuella bestämmelsen framgår att termerna avser skolan eller förskolan i fysisk bemärkelse, dvs. de byggnader, lokaler och utrymmen utomhus där huvudmannen bedriver sin verksamhet. För att flera byggnader ska anses som en skolenhet krävs att de ligger någorlunda nära varandra och på ett naturligt sätt hör ihop. Byggnaderna i en skolenhet ingår också i samma administrativa enhet. Även verksamhet som inte bedrivs i någon skolbyggnad men som är nära knuten till enheten omfattas av begreppet skolenhet. Här avses t.ex. skolgårdar och idrottsplatser i nära anslutning till skolans byggnader. Detsamma gäller i fråga om termen förskoleenhet. I termen skolenhet ingår också verksamhet vid fritidshem som anordnas vid en skolenhet med förskoleklass, grundskola eller anpassad grundskola (prop. 2009/10:165 s. 217 och 633).

5.3Uppgifter inom skolväsendet kan i vissa fall läggas ut på entreprenad

huvudmannaskapet för uppgifter som utförs på entreprenad. De bestäm-melser som finns för en utbildning eller en annan verksamhet gäller som huvudregel även för uppgifter som utförs på entreprenad (23 kap. 2 § skollagen). Möjligheten att ingå entreprenadavtal där undervisning överlämnas på entreprenad till en enskild är i de flesta skolformer begränsad (se 23 kap. 11–17 §§ skollagen). Inom komvux får emellertid alla uppgifter, inklusive undervisning, överlämnas till en enskild utförare (23 kap. 8 § skollagen). När undervisning får överlämnas på entreprenad får även myndighetsutövning som hör till lärares undervisningsuppgift överlämnas till den enskilda utföraren (23 kap. 5 § skollagen), medan rektorns uppgifter bara får överlämnas inom komvux och bara under vissa för utsättningar (23 kap. 6 § skollagen och 1 kap. 4 § förordningen [2011:1108] om vuxenutbildning). Uppgifter som inte är hänförliga till undervisning, exempelvis att erbjuda näringsriktiga skolmåltider, får också överlämnas till en enskild på entreprenad inom förskolan, förskoleklassen, fritidshemmet, grundskolan, anpassade grundskolan, gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan (23 kap. 10 § skollagen).

5.4Skolans värdegrund regleras i skollagen och i läroplanerna

Skolans värdegrund regleras främst i två portalparagrafer i 1 kap. skollagen. Enligt 1 kap. 4 § skollagen syftar utbildningen inom skolväsendet till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Utbildningen ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Bestämmelser om utformningen av utbildningen finns i 1 kap. 5 § skollagen. Där anges att utbildningen ska utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheterna som människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet samt solidaritet mellan människor. Var och en som verkar inom utbildningen ska främja de mänskliga rättigheterna och aktivt motverka alla former av kränkande behandling. Utbildningen ska vidare vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Av 1 kap. 11 § skollagen framgår att det för varje skolform och för fritidshemmet ska gälla en läroplan som utgår från bestämmelserna i skollagen. Läroplanen ska ange utbildningens värdegrund och uppdrag. Den ska också ange mål och riktlinjer för utbildningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om läroplaner. Där utvecklas regleringen om värdegrunden som finns i skollagen, se bl.a. förordningen (SKOLFS 2010:37) om läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet och förordningen (SKOLFS 2011:144) om läroplan för gymnasieskolan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för en viss skolform eller för fritidshemmet också meddela föreskrifter om utbildningens värdegrund och uppdrag samt om mål och riktlinjer för utbildningen på annat sätt än genom en läroplan.

5.5Trygghet och studiero ska prägla skolmiljön

I 5 kap. skollagen finns bestämmelser om trygghet och studiero. Bestämmelserna gäller i alla skolformer utom förskolan, om inget annat anges (2 §). Alla elever ska tillförsäkras en skolmiljö där utbildningen präglas av trygghet och undervisningen av studiero. Med studiero avses att det finns goda förutsättningar för eleverna att koncentrera sig på undervisningen. Huvudmannen ska säkerställa att det på skolenheten bedrivs ett förebyggande arbete som syftar till att skapa trygghet och studiero (3 §).

För varje skolenhet ska det finnas ordningsregler som beslutas av rektorn. Ordningsreglerna och hur de följs ska regelbundet följas upp. Orsakerna till uppföljningens resultat ska analyseras. Ordningsreglerna ska utarbetas, följas upp och, vid behov, omarbetas under medverkan av eleverna (5 §).

Personalen får vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som är befogade för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero. Detta innefattar en befogenhet att ingripa fysiskt för att avvärja våld, kränkningar eller andra ordningsstörningar. En sådan åtgärd får endast vidtas om den står i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter (6 §).

I 5 kap. finns också bestämmelser om användning, omhändertagande och insamling av mobiltelefoner och annan kommunikationsutrustning. Dessa bestämmelser gäller inte inom komvux.

I kapitlet finns även bestämmelser om disciplinära åtgärder, t.ex. bestämmelser om utvisning ur undervisningslokalen (7 §), tillfällig omplacering (12 §) och avstängning (14–21 §§). När det gäller avstängning får en elev stängas av helt eller delvis under en viss period om eleven agerar på ett sådant sätt att andra elevers eller personals säkerhet bedöms vara hotad (14, 15, 17 och 18 §§). I kapitlet finns också bestämmelser som anger att personal från elever får omhänderta föremål som används på ett sätt som är störande för utbildningen, kränkande för elever eller personal eller som kan utgöra en fara för säkerheten i utbildningen (22–23 §§). Bestämmelserna om disciplinära åtgärder gäller inte förskoleklassen. Bestämmelserna om omhändertagande av föremål gäller inte heller i komvux.

5.6Barnen och eleverna ska ha en god arbetsmiljö

Utöver bestämmelserna om trygghet och studiero, som beskrivs i avsnitt 5.5, finns det i skollagen bestämmelser om arbetsmiljön i fråga om t.ex. lokaler och utrustning (bl.a. 2 kap. 35 §). När det gäller förskolan och fritidshemmet finns det bestämmelser om gruppsammansättning och

huvudmän i arbetet med säkerhet och krisberedskap (18 § första stycket 6 förordningen [2015:1047] med instruktion för Statens skolverk).

5.7När ett barn är i förskolan, skolan eller fritidshemmet går tillsynsansvaret över från barnets vårdnadshavare till huvudmannen

Vårdnadshavares ansvar för sina barn regleras i föräldrabalken. Där anges bl.a. att vårdnadshavaren svarar för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan ska vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas (6 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken). Det finns inga uttryckliga bestämmelser i skolans författningar om tillsynsansvaret för barn och elever. Av praxis från Högsta domstolen (t.ex. NJA 1984 s. 764) samt beslut från Skolinspektionen (dnr 41–2013:1861,

egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse (24 kap. 4 § brottsbalken).

5.8Barnkonventionen gäller som lag i Sverige

Enligt 1 § lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter gäller barnkonventionen som svensk lag. Med barn avses varje människa under 18 år, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för barnet (artikel 1). Artikel 3 behandlar principen om barnets bästa. Den innebär att vad som bedöms vara barnets bästa ska beaktas i första hand vid alla åtgärder som rör barn, vare sig åtgärderna vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. Staten är skyldig att ge barnet det skydd och den omvårdnad som behövs för barnets välfärd.

I artikel 28 erkänns barnens rätt till utbildning. Där anges bl.a. att konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att disciplinen i skolan upprätthålls på ett sätt som är förenligt med barnets mänskliga värdighet och i överensstämmelse med barnkonventionen.

6Ett nytt kapitel om säkerhetsarbete ska föras in i skollagen

Regeringens förslag: Det ska föras in ett nytt kapitel i skollagen, 6 a kap., med rubriken ”Säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte”.

Om inte annat anges i respektive bestämmelse gäller det nya kapitlet för hela skolväsendet. Vid tillämpningen av bestämmelserna i kapitlet ska fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet jämställas med skolenhet.

En följdändring ska göras i det förslag till ändring i skollagen som regeringen har lämnat i propositionen En tioårig grundskola och som innebär att förskoleklassen upphör som skolform och ersätts av en ny första årskurs i de obligatoriska skolformerna. Följdändringen ska göras i den paragraf som innehåller en beskrivning av skollagens kapitel.

Det föreslås även ytterligare en lag som innebär att de nya paragrafer som föreslås i denna proposition och som omfattar förskoleklassen ska ändras när förslaget om en tioårig grundskola träder i kraft. Ändringarna innebär att ordet förskoleklassen stryks i dessa paragrafer.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår ett nytt kapitel i skollagen (2010:800), 5 a kap., med rubriken ”Säkerhetsarbete”. Utredningen föreslår inte någon bestämmelse om att fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet ska jämställas med skolenhet vid tillämpningen av bestämmelserna i kapitlet. Utredningens förslag förhåller sig inte till förslaget om en tioårig grundskola.

Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrat sig har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a. Justitiekanslern, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Polismyndigheten, Socialstyrelsen, Linköpings kommun och Svenskt Näringsliv. Även Statens skolinspektion tillstyrker förslaget och instämmer i utredningens beskrivning av samhällsutvecklingen men anser samtidigt att skolans grunduppdrag i flera delar utgör en brottsförebyggande funktion i sig.

Academedia AB anser att det i de inledande bestämmelserna i det föreslagna kapitlet bör förtydligas att ansvaret för bestämmelserna placeras hos utföraren av utbildning.

Några remissinstanser anser att utredningens förslag till vissa delar är otydligt. Malmö kommun välkomnar ambitionen att tydligare reglera förskolornas och skolornas ansvar i det brottsförebyggande arbetet, men anser att utredningen inte tillräckligt klart har visat hur den föreslagna regleringen kan bidra till just detta. Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) tar inte ställning till förslaget men konstaterar att flera av de bestämmelser som föreslås ingå i det föreslagna säkerhetskapitlet i skollagen har en överlappning med annan reglering, både i skollagen och i andra lagar, vilket kan innebära en otydlighet i hur arbetet ska genomföras och hur bestämmelserna ska tillämpas. SPSM påtalar också, i likhet med Sveriges Skolledare, att de bestämmelser som föreslås i kapitlet inte täcker in alla aspekter av säkerhetsarbete, såsom det ansvar och arbete som regleras i arbetsmiljölagen (1977:1160), vilket kan bidra till en otydlighet avseende vad säkerhetsarbete i skolan innebär. Sveriges Skolledare framför att tanken bakom skollagen vid dess införande var att enbart reglera sådant som var specifikt för skolan och skolans myndighetsstruktur. Sveriges Skolledare anser att det finns stora fördelar med att behålla strukturen med speciallagstiftningar i stället för att skapa ett system med överlappande regler. Förbundet menar därför att regeringen bör överväga om frågan om säkerhetsarbete kan vara en sådan generell uppgift som bör gälla fler verksamheter än skolan och i stället borde regleras i exempelvis arbetsmiljölagen. Idéburna skolors riksförbund (ISR) är tveksamt till behovet av ett nytt kapitel i skollagen. Förbundet anser vidare att om ett nytt kapitel skulle bedömas nödvändigt så bör kapitlet kompletteras med andra aspekter av barns och elevers säkerhet, t.ex. skadevållande och olyckshändelser.

Flera remissinstanser anser att utredningens förslag kan infogas i redan befintliga kapitel i skollagen. Friskolornas riksförbund, som avstyrker förslaget, anser att det är onödigt att införa ett nytt kapitel i skollagen som endast handlar om det brottsförebyggande arbetet. Friskolornas riksförbund anser att flera av utredningens förslag kan inrymmas i skollagens kapitel 5. Detta för att förenkla och inte ytterligare skapa nya regelområden. Stockholms kommun anser också att det går att göra förtydliganden i befintlig reglering och hänvisar till skollagens kapitel 5 och 6. Även Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) anser att de föreslagna bestämmelsernas skiftande karaktär talar för att de kan delas upp och placeras i olika kapitel i skollagen.

Stiftelsen Tryggare Sverige anser att ett helt nytt kapitel borde tas fram som samlar alla olika säkerhetsfrågor som en modern skolverksamhet omfattar. Stiftelsen anser vidare att ett sådant kapitel bör placeras som skollagens andra kapitel för att signalera säkerhetsfrågornas betydelse.

föras och hur bestämmelserna ska tillämpas. Sveriges Skolledare anser att regeringen bör överväga om frågan om säkerhetsarbete kan vara en sådan generell uppgift som bör gälla fler verksamheter än skolan och därför i stället borde regleras i exempelvis arbetsmiljölagen.

eller bestämmelserna om tillträdesbegränsningar till skolans område som föreslås i avsnitt 8.

med vårterminen det år då eleven fyller 13 år. Från och med höstterminen det år då eleven fyller 10 år får öppen fritidsverksamhet erbjudas i stället för fritidshem (14 kap. 2 och 7 §§ skollagen).

Öppen fritidsverksamhet regleras i 25 kap. skollagen. Till skillnad från fritidshemmet ingår öppen fritidsverksamhet inte i skolväsendet. Skolans läroplan gäller inte för öppen fritidsverksamhet, men kan ändå vara vägledande för verksamheten. Enligt förarbetena till lagen är den öppna fritidsverksamheten en enklare form av verksamhet än fritidshemmet och behöver inte erbjuda samma grad av omsorg och tillsyn, utan verksamheten ska vara mer anpassad till äldre barns behov (prop. 1993/94:11 s. 33 och prop. 2009/10:165 s. 530).

Regeringen kan konstatera att något beredningsunderlag för att låta öppen fritidsverksamhet ingå i de förslag som framgår av denna lagrådsremiss inte finns. Samtidigt kan det konstateras att elever i öppen fritidsverksamhet som bedrivs vid en skolenhet i många fall är samma elever som går i den eller de skolformer som bedrivs vid skolenheten. Det finns inte något som hindrar att elever i den öppna fritidsverksamheten vid en skolenhet också ingår i underlaget i arbetet med att säkerställa en beredskap att hantera allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer som ska finnas på varje skolenhet (jfr förslaget i avsnitt 7). Det kan också konstateras att eleverna i den öppna fritidsverksamheten inte räknas som obehöriga till skolenhetens område (jfr förslaget i avsnitt 8). Det finns inte heller något som hindrar att det görs en polisanmälan för brott som begås i samband med den öppna fritidsverksamheten. Däremot finns ingen skyldighet för rektorn att anmäla sådana brott (jfr förslaget i avsnitt 10). I fråga om möjligheten att undersöka väskor eller andra föremål som en elev har med sig till skolenheten kan det dock konstateras att det inte är möjligt att genomföra en sådan undersökning i en öppen fritidsverksamhet (jfr förslaget i avsnitt 9). Regeringen utesluter inte att det kan finnas skäl att återkomma till frågan om öppen fritidsverksamhet bör omfattas av bestämmelserna om säkerhetsarbete i det föreslagna 6 a kap. när det gäller sådan öppen fritidsverksamhet som bedrivs på en skolenhet.

Följdändringar på grund av förslag i propositionen En tioårig grundskola

I 1 kap. 12 § skollagen finns en förteckning över skollagens innehåll. Det nya kapitlet, 6 a kap. om säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte, bör läggas till i förteckningen. Som framgår av avsnitt 13 i denna lagrådsremiss föreslås detta och de andra förslagen i propositionen träda i kraft den 1 juli 2025.

I propositionen En tioårig grundskola (prop. 2024/25:143), som beslutades av regeringen den 13 mars 2025, lämnas också förslag om ändring av 1 kap. 12 § skollagen. Den ändringen, som föreslås träda i kraft den 1 juli 2026, är en följd av att regeringen föreslår att 9 kap. skollagen om förskoleklassen ska utgå och att skollagen ska vara uppdelad i 30 kapitel. För att inte den ändring som avser det nya kapitel 6 a ska upphävas när de ändringar som rör en tioårig grundskola träder i kraft, bör det göras en ändring i den ändringslag som föreslås i prop. 2024/25:143. Ändringen innebär att det nya kapitlet, 6 a kap. om säkerhetsarbete i brottsföre-byggande syfte läggs till i förteckningen över skollagens kapitel (se avsnitt 2.2).

Förslagen i avsnitten 9 och 10 i denna proposition omfattar även förskoleklassen. I och med att förskoleklassen i den ovan nämnda propositionen föreslås upphöra efter att förslagen i denna proposition föreslås träda i kraft, föreslås det i denna proposition även en ny lag om ändring i skollagen där det görs ändringar i sådana paragrafer som föreslås i denna proposition där skolformen förskoleklass anges i lagtexten. Ändringarna innebär att ordet ”förskoleklassen” i dessa paragrafer utgår när reformen om en tioårig grundskola träder i kraft (se avsnitt 2.3).

Skälen för regeringens förslag

Det behövs ett författningsreglerat krav på beredskapsplan och beredskap att hantera allvarliga våldssituationer

Situationer med grovt våld i skolmiljö kan se olika ut och gärningspersonerna kan ha olika motiv. Det förebyggande och främjande arbetet bör alltid vara i fokus. Förskolor, skolor och fritidshem måste också ha en beredskap för att dels kunna identifiera och hantera situationer som kan innebära risk för grovt våld, dels för att kunna agera om en allvarlig våldssituation inträffar i skolmiljön. Det ska i detta sammanhang uppmärksammas att komvux är en skolform inom skolväsendet (1 kap. 1 § skollagen) och att exempelvis begreppet skolenhet även omfattar komvux (1 kap. 3 § skollagen), se avsnitt 5. Med termen skola avses i denna proposition skolformerna förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, sameskolan, specialskolan, gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan och komvux.

Skolväsendets beredskap inför allvarliga våldssituationer är generellt sett otillräcklig. Exempelvis visar en enkät som Skolsäkerhetsutredningen lät genomföra att en stor andel av de rektorer som besvarade enkäten, omkring 30 procent, saknade en aktuell krisplan för sin skolenhet som inkluderar situationer med väpnat våld. Enbart drygt hälften, 59 procent, uppgav att de har utbildat personalen i hur de ska agera i en krissituation med väpnat våld (SOU 2024:17). Detta tyder på att många skolor inte har en tillräcklig planering inför allvarliga våldssituationer. Det är även stor skillnad mellan olika skolor vad gäller sådan beredskap.

Regeringen anser att det finns ett ansvar att arbeta förebyggande men även att agera mot och förhindra våld som förekommer i förskolan, skolan och fritidshemmet. Tillsynsansvaret för barn och omyndiga elever övergår till förskole- eller skolenheten när barnen och eleverna vistas i verksamheterna (se avsnitt 5.7). Skolpersonalen har dessutom befogenhet att ingripa fysiskt för att avvärja våld, kränkningar och andra ordningsstörningar (5 kap. 6 § skollagen). Personalen måste således vara beredd att agera på ett lämpligt sätt även vid lindrigare former av våld. Med allvarliga våldssituationer avses emellertid extraordinära händelser, dvs. våldssituationer av sådant allvar att det krävs ett snabbt agerande för att skydda barn, elever och personal från en pågående våldsutövning. Det kan avse såväl riktade våldsdåd av den typ som kan betecknas som skolattacker som andra fall av våldsdåd i skolan, t.ex. väpnade uppgörelser som sker på eller i anslutning till skolans område. Att skolpersonal ska kunna hantera sådana händelser förutsätter att det vid varje skolenhet finns ett fungerande beredskapsarbete. Regeringen anser i likhet med utredningen och flera remissinstanser, däribland Polismyndigheten, Skolinspektionen, Statskontoret, Barnombudsmannen, Brå, Malmö, Skellefteå, Örebro m.fl. kommuner samt Sveriges Elevkårer och Sveriges Elevråd såväl att det finns ett behov av att det sker ett löpande arbete för att säkerställa en beredskap för att hantera allvarliga våldssituationer, som ett behov av att upprätta en beredskapsplan för sådana situationer.

Sigtuna kommun är positiv till ett införande av ett lagkrav på att det ska bedrivas ett löpande arbete för att säkerställa en beredskap att hantera allvarliga våldssituationer, men kommunen anser att det inte är tydligt vad

samhet ska bedrivas inom en skolenhet i en särskild byggnad. Skolinspektionen anför också att utbildningen inom komvux inte behöver vara skolförlagd och att det alltså inte behöver finnas någon byggnad i vilken utbildningen bedrivs. Regeringen konstaterar att med entreprenad avses i skollagen att en huvudman sluter avtal med någon annan om att denne ska utföra uppgifter inom utbildning eller annan verksamhet som huvudmannen ansvarar för enligt skollagen samt att huvudmannen behåller huvudmannaskapet för uppgifter som utförs på entreprenad (23 kap. 2 §). Detta innebär att i de fall komvux bedrivs i en byggnad så kommer huvudmannen att ha det ansvar som föreslås i detta avsnitt. Eftersom syftet med arbetet att säkerställa en beredskap att hantera allvarliga vålds-och hotsituationer handlar om att skydda personer som vistas i den fysiska miljön vid skolenheten konstaterar regeringen att de föreslagna kraven gäller där det finns en fysisk miljö att ta hänsyn till.

Sigtuna kommun anser att det för att öka trygghet och säkerhet för elever och skolpersonal krävs en mer robust och samhällelig beredskap, där skolan kan lita på att övriga samhället reagerar adekvat på signaler om hot och våld i skolan. Sveriges Skolledare anser att om lagstiftaren bedömer att konfliktnivån i samhället medför ökade risker för attacker generellt bör kanske en mer generell reglering genomföras som berör all samhällsviktig verksamhet. Regeringen instämmer i att hela samhället måste reagera på signaler om hot och våld. Brottslighet måste bekämpas med samhällets hela förmåga. Brottsförebyggande åtgärder är centrala för samhällets samlade arbete mot brottslighet och otrygghet och behöver vidtas inom de flesta samhällsområden. En rad aktörer kan bidra med olika brottsförebyggande insatser på nationell, regional och lokal nivå, och en välfungerande samverkan är en central del i ett effektivt brottsförebyggande arbete. Exempelvis trädde den 1 juli 2023 lagen (2023:196) om kommuners ansvar för brottsförebyggande arbete i kraft och den 1 april 2025 trädde lagen (2025:170) om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna i kraft. Den senare lagen innebär en uppgiftsskyldighet för ett stort antal statliga myndigheter, kommuner och regioner samt skolan. Regeringen beslutade vidare i oktober 2024 att Center mot våldsbejakande extremism (CVE) vid Brå från och med den 1mars 2025 ska ansvara för flera nya uppgifter. När det gäller skolattacker ska CVE ge behovsanpassat stöd till kommuner, myndigheter och andra aktörer som i sin verksamhet hanterar ärenden där det finns en oro för att en eller flera personer ska genomföra en skolattack, se 7 b § förordningen (2016:1201) med instruktion för Brottsförebyggande rådet och propositionen Nya uppgifter för centrum mot våldsbejakande extremism (prop. 2024/25:46, bet. 2024/25:JuU20, rskr. 2024/25:134).

Regeringen anser dock att arbetet mot allvarligt våld i skolan behöver stärkas ytterligare. Enligt regeringens uppfattning behövs det i skollagen införas en reglering med tydliga krav på beredskap att hantera allvarliga våldssituationer i förskolan, skolan och fritidshemmet. Den nuvarande regleringen i skollagen ställer inte tydliga krav på att dessa verksamheter ska ha sådan beredskap att hantera allvarliga våldssituationer som dagens situation kräver. Verksamheter i skolväsendet har en mängd uppgifter och begränsade resurser. Det finns därmed en risk att uppgifter som inte är tydligt reglerade kommer längre ner i prioritetsordningen. Regeringen avser dessutom kompensera kommunerna för att huvudmännen ska kunna prioritera säkerhetsarbetet (se avsnitt 14).

Almega utbildning och SKR anser att planen i skollagstiftningen ska benämnas på ett annat sätt än beredskapsplan eftersom uttrycket beredskap är allmänt förknippat med beredskap inför kris eller höjd beredskap inför krig. Regeringen konstaterar att förslaget innebär att huvudmannen ska se till att det bedrivs ett löpande arbete med att säkerställa en beredskap att hantera allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer och anser att det då också är lämpligt att benämna planen beredskapsplan för allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer.

Brå lyfter fram vikten av att alla skolor har krisberedskapsplaner som innefattar krisberedskapsarbete generellt. Sveriges Skolledare anser att det är avgörande att arbetet med den föreslagna beredskapsplanen samordnas med den krisplan som huvudmännen föreslås få i uppgift att ta fram i enlighet med regleringen i promemorian En modern krisreglering för verksamheter på skolområdet (U2024/02201), som bereds inom Regeringskansliet. Regeringen konstaterar att de förslag som lämnas i den promemorian avser fredstida krissituationer och höjd beredskap. Som regeringen återkommer till i avsnitt 7.2 är det något annat än den beredskap att hantera allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer som behandlas i detta avsnitt.

Sammantaget föreslår regeringen att huvudmannen ska se till att det på varje förskole- och skolenhet finns en beredskapsplan som anger de åtgärder som ska vidtas vid en allvarlig våldssituation. Det ska vidare på varje förskole- och skolenhet bedrivas ett löpande arbete för att säkerställa en beredskap att hantera allvarliga våldssituationer. Det ska vara huvudmannen som ska se till att ett sådant löpande arbete bedrivs.

Beredskapsplanen och beredskapen ska även inkludera hot om allvarliga våldssituationer

Stiftelsen Tryggare Sverige anser att det är otillräckligt att bara förbereda sig för våldssituationer. Stiftelsen anser att det utifrån ett brottsförebyggande perspektiv också måste finnas en beredskap för hotsituationer. Regeringen instämmer i att beredskapen även bör inkludera hot om allvarliga våldssituationer. Exempel på hot om allvarliga våldssituationer som kan uppstå i en förskola eller en skola kan vara då någon uttrycker en avsikt att genomföra en sprängning, en beväpnad attack eller hot om att på andra sätt skada enskilda eller grupper av barn, elever eller personal. Ett sådant hot kan uppstå genom att det yttras direkt av någon, som i muntliga eller skriftliga hot, eller indirekt, genom vad som kan uppfattas av kroppsspråk eller symboliska gester. Att inkludera hot om allvarliga våldssituationer i det löpande beredskapsarbetet kan bidra till att viktiga delar av arbetet inte förbises och kan i förlängningen leda till att allvarliga våldssituationer avvärjs.

Regeringen föreslår därför att både beredskapsplanen och det löpande arbetet för att säkerställa en beredskap ska ta sikte på såväl allvarliga våldssituationer som hot om allvarliga våldssituationer.

bestämmelse som gjordes av myndigheter och domstolar under pandemin. Organisationerna avstyrker vidare förslaget att tystnadsplikten ska inskränka rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Tidningsutgivarna anför att det finns ett starkt behov av att säkerställa att det går att slå larm när uppmärksammade brister i en beredskapsplan inte åtgärdas. Journalistförbundet har en liknande synpunkt. Förbundet anser vidare att det saknas en analys av hur meddelarskyddet på den privata sidan påverkas av förslaget om tystnadsplikt i skollagen. Enligt 5 § lagen (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter gäller inte meddelarskyddet om det finns en lagstadgad tystnadsplikt som skyddar uppgifterna. Den föreslagna tystnadsplikten i skollagen kommer därmed enligt Journalistförbundet att inskränka meddelarfriheten i privata skolor. Journalistförbundet lyfter också att det enligt lagen (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden uppställs förhållandevis hårda krav för att en anställd ska få rapportera om missförhållanden till en myndighet. Såväl Tidningsutgivarna som Journalistförbundet ifrågasätter slutligen om beredningskravet är uppfyllt för dessa förslag.

(2 kap. 1 §). Enligt 12 § förordningen (2006:637) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap får Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) meddela närmare föreskrifter om sådana risk-och sårbarhetsanalyser. Enligt definitionen i MSB:s föreskrifter (MSBFS 2015:5) om kommuners risk-och sårbarhetsanalyser är en samhällsviktig verksamhet en verksamhet som uppfyller minst ett av följande villkor:

–Ett bortfall av eller en svår störning i verksamheten kan ensamt eller tillsammans med motsvarande händelser i andra verksamheter på kort tid leda till att en allvarlig kris inträffar i samhället.

–Verksamheten är nödvändig eller mycket väsentlig för att en redan inträffad kris i samhället ska kunna hanteras så att skadeverkningarna blir så små som möjligt.

Utbildning är enligt MSB:s lista med viktiga samhällsfunktioner en viktig samhällsfunktion utan huvudsaklig hemvist i en beredskapssektor. Det kan vidare konstateras att även om en sådan allvarlig våldssituation som en beredskapsplan enligt förslaget i avsnitt 7.1 ska innefatta planering för riktar sig mot skolan som en viktig samhällsfunktion, så kan en skolattack som exempelvis utförs av en ensamagerande person sällan i sig leda till att en allvarlig kris inträffar i samhället. Även om skolverksamheten är mycket viktig är den inte heller normalt nödvändig eller mycket väsentlig för att en redan inträffad kris i samhället ska kunna hanteras så att skadeverkningarna blir så små som möjligt. Pandemin, som Tidningsutgivarna uppger föranledde tillämpning av 18 kap. 13 § OSL, var dock en fredstida kris i den mening som avses i bestämmelsen och som berörde inte bara hela det svenska samhället utan även andra länder. En sådan allvarlig våldssituation som en beredskapsplan enligt förslaget i avsnitt 7.1 ska innefatta planering för, är således i många fall inte en sådan situation som statliga myndigheter, kommuner eller regioner är skyldiga att upprätta en risk-och sårbarhetsanalys för enligt ovan nämnda regleringar. En sådan beredskapsplan som avses i avsnitt 7.1 innefattar således enligt regeringens uppfattning inte en planering och förberedelse för en fredstida krissituation, utan för situationer som är väl så allvarliga, men som inte är att anses som fredstida krissituationer. Regeringen bedömer därför i motsats till Tidningsutgivarna och Journalistförbundet att 18 kap. 13 § OSL i normalfallet inte kan tillämpas när det gäller sådana beredskapsplaner som en huvudman enligt förslaget i avsnitt 7.1 ska se till att det finns för varje förskole-eller skolenhet. Detta innebär att det inte finns ett tillräckligt sekretesskydd för sådana beredskapsplaner på det sätt som utredningen har förutsatt.

Även om innehållet i en beredskapsplan behöver vara känt inom en förskola, skola eller ett fritidshem kan det enligt regeringens uppfattning i en offentlig förskola, skola eller ett fritidshem finnas behov av att kunna sekretessbelägga beredskapsplanen eller delar av den i förhållande till utomstående i större utsträckning än vad som är möjligt enligt nuvarande bestämmelser i OSL.

Nedan behandlas först frågan om en ny sekretessbestämmelse och sedan frågan om det behövs en ny bestämmelse om tystnadsplikt i skollagen för den som är eller har varit verksam i enskild verksamhet och slutligen frågan om rätten att meddela och offentliggöra uppgifter bör inskränkas eller inte.

Det behövs en ny sekretessbestämmelse

Möjligheten att hantera en allvarlig våldssituation och undvika att personal, barn och elever i förskolan, skolan eller fritidshemmet kommer till skada i en allvarlig våldssituation kan som anförts motverkas om uppgifter i en beredskapsplan röjs. Det finns således ett befogat intresse av att skydda uppgifterna i en sådan plan. Det finns samtidigt ett intresse av insyn i skolhuvudmäns arbete med att vara förberedda för sådana situationer. Med hänsyn till de stora skador och förluster som kan bli resultatet av om uppgifter i en beredskapsplan används av en potentiell gärningsperson för att exempelvis planera och utföra en skolattack anser dock regeringen att detta intresse i första hand bör bevakas av tillsynsmyndigheterna. Vid en avvägning mellan intresset av sekretess och intresset av insyn anser således regeringen att det förstnämnda intresset väger tyngre.

Begränsningar i rätten att ta del av allmänna handlingar får endast göras om det krävs med hänsyn till vissa angivna ändamål, bl.a. intresset av att förebygga eller beivra brott (2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen). En beredskapsplan ska enligt förslaget i avsnitt 7.1 ange de åtgärder som ska vidtas vid en allvarlig våldssituation eller hot om en allvarlig våldssituation. Syftet är att åtgärderna ska minska risken för att barn, elever eller personal skadas eller dödas, dvs. syftet är att förebygga brott. Även syftet med en ny sekretessbestämmelse i OSL för uppgifter i sådana beredskapsplaner är att förebygga brott.

En ny bestämmelse om sekretess för uppgifter om en sådan beredskapsplan som avses i avsnitt 7.1 bör utformas med bestämmelsen om sekretess till skydd för uppgifter i en risk-och sårbarhetsanalys enligt 18 kap. 13 § OSL som förebild. Sistnämnda bestämmelse gäller för uppgift som hänför sig till en myndighets verksamhet som består i risk-och sårbarhetsanalyser avseende fredstida krissituationer, planering och förberedelser inför sådana situationer eller hantering av sådana situationer, om det kan antas att det allmännas möjligheter att förebygga och hantera fredstida kriser motverkas om uppgiften röjs. Den bestämmelsen är försedd med ett s.k. rakt skaderekvisit, dvs. presumtionen är att uppgifterna är offentliga och det är bara om viss angiven skada kan antas uppkomma vid ett röjande av uppgifterna som det gäller sekretess. Regeringen bedömer att ett sådant skaderekvisit är en lämplig avvägning mellan insynsrespektive sekretessintresset även när det gäller uppgifter om eller i beredskapsplaner.

Formuleringen att ”sekretess gäller för uppgift som hänför sig till” som finns i 18 kap. 13 § OSL är en formulering som i OSL innebär att sekretessen följer med om uppgiften lämnas till en annan myndighet. Regeringen bedömer att det kan finnas behov av sekretess för beredskapsplaner även hos andra myndigheter, bl.a. hos Polismyndigheten, t.ex. om en skola vill samråda om innehållet i en beredskapsplan. Då beredskapsplaner kommer att finnas både hos kommunala och fristående skolor, förskolor och fritidshem räcker det dock inte att sekretessbestämmelsen konstrueras så att sekretessen följer med till en annan myndighet. Detta beror på att sekretessen inte kommer att gälla hos t.ex. fristående skolor och därmed inte kan följa med från sådana skolor. Sekretessbestämmelsen behöver därför i stället konstrueras så att den gäller hos alla myndigheter som kan komma att ta del av uppgifter som rör beredskapsplaner och löpande arbete med beredskap oavsett om det är fråga om en beredskapsplan eller ett löpande arbete med beredskap hos en kommunal, statlig eller enskild verksamhet. Detta kan åstadkommas genom att sekretessen ska gälla för uppgift som rör viss närmare angiven verksamhet.

Frågan är då hur denna verksamhet ska preciseras i sekretessbestämmelsen. Förslaget i avsnitt 7.1 består av två delar. Huvudmannen ska se till att det på varje förskole- och skolenhet finns en beredskapsplan som anger de åtgärder som ska vidtas vid en allvarlig våldssituation eller hot om en allvarlig våldssituation. Huvudmannen ska också se till att det på varje förskole- och skolenhet bedrivs ett löpande arbete för att säkerställa en beredskap att hantera allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer. Kravet på beredskap innefattar dels ett krav på att utbilda och öva i enlighet med beredskapsplanen, dels ett kontinuerligt arbete för att identifiera säkerhetsrisker och sårbarheter, att åtgärder vidtas för att minska dessa samt att beredskapsplanen uppdateras vid behov. Även uppgifter om det sistnämnda arbetet kan behöva omfattas av sekretess. Regeringen anser därför att sekretess bör gälla för uppgift som rör en sådan beredskapsplan som avses i avsnitt 7.1 eller sådant löpande arbete för att säkerställa en beredskap att hantera allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer som avses i samma avsnitt, om det kan antas att det allmännas möjligheter att förebygga och hantera sådana situationer eller hot motverkas om uppgiften röjs.

Som framgår ovan syftar den nya sekretessbestämmelsen till att förebygga brott. Bestämmelser om sekretess till skydd främst för intresset av att förebygga eller beivra brott finns i 18 kap. OSL. Regeringen anser att den nya sekretessbestämmelsen bör placeras efter bestämmelsen i 18 kap. 13 § OSL om sekretess för uppgift som hänför sig till en myndighets verksamhet som består i risk- och sårbarhetsanalyser avseende fredstida krissituationer.

Som nämns ovan kan det finnas ett behov av att samråda med t.ex. Polismyndigheten om innehållet i en beredskapsplan och därmed lämna ut uppgifter om beredskapsplanen. Det kan inte antas att ett sådant utlämnande av uppgifter i samband med ett samråd kring beredskapsplanen motverkar det allmännas möjligheter att förebygga och hantera allvarliga våldssituationer eller hot om sådana situationer. Skaderekvisitet är då inte uppfyllt och sekretess hindrar inte att uppgifter lämnas ut i ett sådant fall. Någon sekretessbrytande bestämmelse behövs därför inte.

Frågan om den befintliga tystnadsplikten hos fristående förskolor och skolor ska utökas får behandlas i samband med den generella frågan om insyn i sådana förskolor och skolor

Som framgår av avsnitt 5 får enskilda efter ansökan godkännas som huvudmän för förskola, förskoleklass, grundskola, anpassad grundskola, gymnasieskola, anpassad gymnasieskola och fritidshem (2 kap. 5 § skollagen). Vidare kan enskilda utförare i vissa fall också anlitas av en huvudman på entreprenad för att utföra uppgifter inom skolväsendet (se

23 kap. skollagen), vilket är särskilt vanligt förekommande inom komvux.

komvux. Regeringen anser att frågan huruvida uppgifter i en sådan beredskapsplan som avses i avsnitt 7.1 och i löpande arbete med beredskap ska ha särskilt skydd hos fristående förskolor och skolor, och om ett sådant skydd i så fall ska ha formen av sekretess eller tystnadsplikt samt sammanhängande frågor om meddelarfrihet får behandlas i samband med behandlingen av nämnda betänkande och den anslutande promemorian Offentlighetsprincipen med lättnadsregler för mindre enskilda huvudmän i skolväsendet (U2024/01169). Betänkandet och promemorian bereds i Regeringskansliet. Regeringen föreslår således i denna proposition inte någon ny bestämmelse om tystnadsplikt i skollagen.

Den tystnadsplikt som följer av den föreslagna nya sekretessbestämmelsen ska inte inskränka den grundlagsfästa rätten att meddela och offentliggöra uppgifter

Sekretess innebär ett förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av en allmän handling eller på något annat sätt (3 kap. 1 § OSL). Detta innebär att den föreslagna sekretessbestämmelsen inte bara innebär en inskränkning i rätten att ta del av allmänna handlingar enligt tryckfrihetsförordningen utan även en inskränkning av yttrandefriheten enligt regeringsformen.

OSL innehåller bestämmelser om begränsningar av den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Sådana bestämmelser har placerats sist i relevant kapitel i OSL när det är fråga om sådan tystnadsplikt som följer av sekretessbestämmelser. Enligt förarbetena till OSL bör som grundprincip gälla att stor återhållsamhet alltid iakttas vid prövningen av om det ska göras undantag från rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Om det är fråga om bestämmelser om absolut sekretess kan det finnas större anledning att överväga undantag från rätten att meddela och offentliggöra uppgifter än i andra fall. Detsamma gäller i viss mån sekretessbestämmelser som är försedda med ett omvänt skaderekvisit, dvs. bestämmelser som är konstruerade utifrån att en presumtion för sekretess ska gälla på så vis att sekretess gäller om det inte står klart att uppgifterna kan lämnas ut utan att röjande leder till viss angiven skada eller men. Det bör också beaktas om uppgiften har lämnats av en enskild i en förtroendesituation eller om uppgiften hänför sig till myndighetsutövning. Som utgångspunkt bör rätten att meddela och offentliggöra uppgifter inskränkas i fallet som avser en förtroendesituation, medan denna rätt i stället bör ha företräde när det är fråga om uppgifter som hänför sig till myndighetsutövning (prop. 1979/80:2 Del A s. 111–112).

Den nya sekretessbestämmelsen avser inte verksamhet som innefattar myndighetsutövning mot enskild och föreslås i likhet med bestämmelserna om sekretess gällande säkerhets-och bevakningsåtgärd (18 kap. 8 § OSL) och risk-och sårbarhetsanalyser avseende fredstida krissituationer (18 kap. 13 § OSL) vara försedd med ett rakt skaderekvisit. Enligt MSB:s föreskrifter ska en kommun senast den 31 oktober under det första kalenderåret efter ordinarie val till kommunfullmäktige ställa samman och rapportera resultatet av sitt arbete med en risk-och sårbarhetsanalys som avser fredstida kriser och höjd beredskap till länsstyrelsen. Sekretessen enligt 18 kap. 13 § gäller inte bara hos kommunen utan också hos

uppfylls kan variera stort mellan olika ärendetyper. Detta är enligt utskottet naturligt med hänsyn till ärendetypernas skiftande karaktär och variationen är förenlig med bestämmelserna i regeringsformen. Även när det gäller beredning av brådskande ärenden har utskottet understrukit kravet på bl.a. väl avvägda tidsfrister. Utskottet har anfört att det är en utgångspunkt att normala rutiner inte åsidosätts under längre tid och i större omfattning än nödvändigt. Särskilt viktigt har utskottet menat att det är att följa beredningskravet i regeringsformen när det gäller ärenden som kan komma att få stor betydelse för många människor, företag eller föreningar, som rör grundläggande fri- och rättigheter eller som kan innebära ett stort ekonomiskt risktagande för staten. Utskottet har också påpekat att beredningen i vissa lägen kan behöva avvika från gängse rutiner, men behovet av brådskande beredning borde åtminstone i viss utsträckning kunna undvikas genom kontinuerlig omvärldsbevakning och god framförhållning och beredskap (bet. 2023/24:KU10 s. 53, 56 och 57).

Regeringen konstaterar att utredningen har utgått från att 18 kap. 13 § OSL skulle ge ett skydd som regeringen bedömer att den inte gör. Regeringens förslag till ny sekretessbestämmelse medför samma skydd som utredningen har utgått från redan finns. Det betänkande i vilket utredningen gjorde sin bedömning remitterades den 14 mars till den 14 juni 2024, dvs. i tre månader. Det förslag som regeringen lämnar utgör endast en komplettering av utredningens förslag för att den effekt som utredningen ville uppnå också ska uppnås. Regeringen konstaterar också att de myndigheter och organisationer som beretts tillfälle att yttra sig över förslaget tillstyrker eller inte har några synpunkter på det, förutom Tidningsutgivarna, Journalistförbundet och Sveriges Lärare. Som framgår ovan har dessa organisationers synpunkter beaktats.

Mot bakgrund av den masskjutning som inträffade vid den kommunala vuxenutbildningen i Örebro den 4 februari 2025 anser regeringen att det är angeläget att förslaget att huvudmannen ska se till att det på varje förskole- och skolenheter dels finns en beredskapsplan som anger de åtgärder som ska vidtas vid allvarliga våldssituationer eller hot om allvarliga våldssituationer, dels bedrivs ett löpande arbete för att säkerställa en beredskap att hantera allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer samt den förslagna anslutande sekretess-bestämmelsen genomförs så snart som möjligt. Med hänsyn till att del-betänkandet har remitterats i tre månader och att det ifrågasatta förslaget enbart kompletterar utredningens förslag samt har samma syfte som utredningens bedömning gör regeringen bedömningen att ärendet har beretts på ett sådant sätt att det kan läggas till grund för lagstiftning.

8Tillträde till förskolor, skolor och fritidshem ska begränsas

8.1Problembild och nuvarande reglering

Trots att förskolan, skolan eller fritidshemmet inte är någon allmän plats har det under lång tid varit vanligt att svenska skolor har varit tillgängliga för alla, med olåsta dörrar och utan att besökare registreras eller kontrolleras på andra sätt. Som framgår av avsnitt 4.3 kan dock avsaknaden av möjligheter att begränsa tillträdet eller ha kontroll över vilka som vistas där utgöra ett problem i arbetet med att förebygga och förhindra brott. Regeringen lämnar i avsnitt 8.2 förslag som innebär att tillträdet till skolan ska begränsas. Det ska där uppmärksammas att begreppet skolenhet även innefattar fritidshemmet (se avsnitt 6). Först lämnas dock en redogörelse för gällande rätt.

Det finns i dag inget krav på att förskolor och skolor ska ha fastställda regler för vilka som får vistas på verksamhetens område. Allmänheten har dock inte fritt tillträde till skolor, förskolor eller fritidshem eftersom dessa inte är allmän eller offentlig plats.

Den som obehörigen tränger in eller stannar kvar i en byggnad eller ett fartyg, på en gårdsplan eller på en annan liknande plats kan dömas för olaga intrång (4 kap. 6 § andra stycket brottsbalken). I propositionen Ett modernare straffrättsligt skydd mot hemfridsbrott och olaga intrång anges att skolor och förskolor inkluderas i begreppet byggnad och att skolgårdar under vissa förutsättningar kan inkluderas i uttrycket annan liknande plats, t.ex. om och när allmänheten inte har fritt tillträde dit och det är angeläget att platsen ska kunna fredas mot obehöriga (prop. 2021/22:194 s. 21).

JO har i ett beslut från 2022 (JO 2022/23 s. 458, dnr 730-2020) uttalat att när det gäller skollokaler och skolgårdar finns det ingen särskild reglering av allmänhetens rätt till tillträde. Det finns därför inget som hindrar att en skola har regler för när t.ex. besök tillåts. Om någons tillträde till en skola behöver begränsas eller förbjudas kan beslut om tillträdesbegränsning fattas. Enligt JO är det en uppgift för huvudmannen att fatta sådana beslut, men JO ser inte något hinder mot att rätten att fatta sådana beslut delegeras till t.ex. rektorn. JO konstaterar vidare i beslutet att det inte finns något som hindrar att en skola har förhållandevis restriktiva regler för när besök av t.ex. föräldrar tillåts. Reglerna får dock inte utformas på ett sätt som omöjliggör sådan samverkan med och information till vårdnadshavare och föräldrar som skolan enligt skolförfattningarna ska ansvara för. Naturligtvis får reglerna inte heller utformas på ett sätt som skulle strida mot kraven på iakttagande av saklighet och opartiskhet i 1 kap. 9 § regeringsformen.

Alla myndigheter måste dessutom vara tillgängliga för kontakter med enskilda och informera allmänheten om hur och när sådana kan tas samt vidta de åtgärder i fråga om tillgänglighet som behövs för att de ska kunna

ISR accepterar förslaget, men påpekar att det inte är helt enkelt att avgöra vem som är obehörig.

Skälen för regeringens förslag

Obehöriga personers tillträde till förskolor, skolor och fritidshem ska begränsas

Alltför många brott sker i dag i skolmiljö och det brottsförebyggande arbetet i förskola, skola och fritidshem behöver stärkas och utvecklas. Med skola avses i denna proposition förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, sameskolan, specialskolan, gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning (komvux). Skolenhet innefattar de nämnda skolformerna och fritidshemmet (se avsnitt 6).

Alla huvudmän behöver arbeta med s.k. situationell prevention för att förebygga att brott begås av personer som inte har ett befogat intresse att vistas i verksamheten, dvs. som huvudmannen bedömer inte har giltiga skäl att besöka förskolan, skolan eller fritidshemmet. Situationell prevention handlar bl.a. om att beakta hur den fysiska miljön och utformandet av en plats kan bidra till att begränsa förekomsten av brott eller andra säkerhetsrisker (se avsnitt 4). En viktig del är att det finns tillträdesbegränsningar. Det kan t.ex. handla om lås, grindar och upplysningar om att obehöriga inte äger tillträde till enheten. Regeringen bedömer att det mot bakgrund av de senare årens omvärldshändelser med bl.a. våld och skjutningar, är nödvändigt med tillträdesbegränsningar för att upprätthålla en trygg och säker verksamhet för barn, elever och personal. Av en enkätundersökning genomförd av Skolsäkerhetsutredningen framgår att endast drygt två tredjedelar av de skolor som deltog i undersökningen hade rutiner för att kontrollera vilka utomstående som besöker skolan. Mindre än hälften av skolorna angav att de hade någon form av tillträdesbegränsningar för utrymmen i skolan där elever vistas.

Regeringen anser därför att det finns ett behov av att begränsa obehörigas tillträde till förskolor, skolor och fritidshem och framhåller liksom Barnombudsmannen att en begränsning av obehörigas tillträde till en förskole-eller skolenhet skulle minska risken för att barn och unga utsätts för våldsdåd eller andra typer av brottsliga gärningar. Som Göteborgs kommun påpekar skapar en reglering om tillträdesbegränsning en tydlighet gentemot det omgivande samhället som innebär att det är personal i skolan som avgör vilka som får vistas inom skolområdet. Till skillnad från SPSM, Malmö kommun, SKR, Friskolornas riksförbund, ISR och Föräldraalliansen Sverige bedömer regeringen att om huvudmannen vidtar åtgärder för att begränsa tillträde till enheten så kommer det att få betydelse iarbetet med att förebygga brott och säkerhetsrisker i förskole-, skol-och fritidshemsmiljöer. Skolinspektionen konstaterar, till skillnad från Stockholms och Linköpings kommuner, att personal på skolor inte alltid känner till möjligheten som finns att avvisa obehöriga personer från skolans område. Regeringen delar Skolinspektionens bedömning att det finns behov av att i skollagen förtydliga huvudmannens ansvar att värna förskolerespektive skolenheten som en plats för personal, barn och elever samt andra personer som har ett befogat intresse av att besöka verksam-

58heten.

finns t.ex. krav på att vidta de åtgärder i fråga om tillgänglighet som behövs för att verksamheten ska kunna uppfylla sina skyldigheter gentemot allmänheten enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen om rätten att ta del av allmänna handlingar. Vidare har en tillsynsmyndighet, t.ex. Skolinspek-tionen eller en kommun, rätt att, i den omfattning det behövs för tillsynen, få tillträde till de byggnader, lokaler och andra utrymmen som används i den verksamhet som står under tillsyn (26 kap. 6 § skollagen).

brottsbalken). I propositionen Ett modernare straffrättsligt skydd mot hemfridsbrott och olaga intrång framförs att Lagrådet vid införandet av regleringen om olaga intrång anfört att våld måste få brukas för att föra ut en person som tränger sig in också i andra fall än när det gäller någons bostad. Som exempel på lokaler som bör komma i fråga nämndes bl.a. enskilda arbetsrum, andra arbetsplatser och skolsalar (prop. 2021/22:194 s. 9). Personal i förskolan, skolan eller fritidshemmet har dock ingen skyldighet att agera i nödvärn. De kan vid behov exempelvis ringa polisen.

Regeringen noterar också att om det finns risk för att obehöriga försöker tränga sig in kan väktare anlitas. Bestämmelser om väktare finns i lagen (1974:191) om bevakningsföretag. Det är vidare möjligt att ansöka hos Polismyndigheten om att få använda sig av ordningsvakter enligt lagen (2023:421) om ordningsvakter. Ordningsvakter ska som huvudregel användas på platser dit allmänheten har tillträde. Det finns dock platser där ordningsvakter bör kunna användas även om allmänheten inte har tillträde dit, exempelvis på ambassader, Migrationsverkets boenden och på vissa platser på sjukhus eller hos socialtjänsten (jfr s. 83).

Regeringen avser att ge Skolverket i uppdrag att ta fram ett stödmaterial för hur huvudmän, förskolor, skolor och fritidshem kan arbeta för att begränsa obehöriga personers tillträde till en förskole- eller skolenhet. Materialet kan bl.a. ge huvudmännen stöd i upprättandet av rutiner och riktlinjer för besök. Stödmaterialet kan även handla om hur den fysiska miljön kan anpassas för att begränsa tillträdet samt tydliggöra och markera enheten och hur förskolor, skolor och fritidshem kan agera om obehöriga personer behöver avvisas.

9Skolan ska kunna besluta om undersökning av bland annat väskor

9.1Problembild och nuvarande reglering

Som framgår av avsnitt 4.4 har personal i skolan och fritidshemmet enligt skollagen en befogenhet att ingripa fysiskt för att avvärja våld, kränkningar eller andra ordningsstörningar och möjligheter att omhänderta föremål som används på ett sätt som är störande för utbildningen, kränkande för elever eller personal eller som kan utgöra en fara för säkerheten i utbildningen. Skolans personal får visitera elevskåp under förutsättning att eleverna har klart för sig under vilka villkor de disponerar skåpen, dvs. att det är huvudmannens skåp och inte elevens privata. Väskor som förvaras i elevskåp får däremot inte undersökas. Det innebär att elever kan förvara alkohol, narkotika och andra olagliga eller olämpliga föremål i väskor i skolan utan att skolans personal kan ingripa. Skolan och fritidshemmet saknar alltså tillräckliga verktyg för att upprätthålla ordningen och säkerheten. Regeringen lämnar i avsnitt 9.2 förslag som avser att åtgärda detta. Först lämnas dock nedan en redogörelse för gällande rätt.

Skydd mot kroppsvisitation

Regeringsformen

Enligt regeringsformen (RF) är var och en gentemot det allmänna skyddad mot kroppsvisitation (2 kap. 6 § första stycket RF). Med kroppsvisitation avses enligt förarbetena till regeringsformen undersökning av en persons kläder eller av något som denne har med sig, t.ex. en handväska (prop. 1975/76:209 s. 147). Skyddet mot kroppsvisitation får endast begränsas genom lag (2 kap. 20 § första stycket RF). En sådan begränsning får endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning (2 kap. 21 § RF). Enligt förarbetena innebär bestämmelsen att lagstiftaren noggrant ska redovisa sina syften, när en fri-och rättighetsinskränkande lag beslutas (prop. 1975/76:209 s. 153). Riksdagens ombudsmän (JO) har uttalat att oavsett om personalen på en skola öppnar en elevs väska eller om väskan på uppmaning av personalen frivilligt öppnas av eleven själv så att personalen kan se vad som förvaras i den måste åtgärden vara att bedöma som en kroppsvisitation i den mening som avses i regeringsformen (se JO 2004/05 s. 337, dnr 1924-2002).

Europakonventionen

I lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna anges att konventionen gäller som lag i Sverige. Av 2 kap. 19 § RF framgår att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen. Enligt Europakonventionen har var och en rätt till skydd för sitt privat-och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens (artikel 8.1). Åtnjutandet av denna rättighet får inte inskränkas annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till bl.a. den allmänna säkerheten, förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för andra personers fri-och rättigheter (artikel 8.2). En begränsning av en konventionsrättighet kan aldrig vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle om det inte också är proportionellt i förhållande till det eftersträvade målet med lagstiftningen.

Barnkonventionen

Förenta nationernas konvention den 20 november 1989 om barnets rättigheter, den s.k. barnkonventionen, gäller enligt lagen (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter som svensk lag. I artikel 28 erkänns barnens rätt till utbildning. Där anges bl.a. att konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att disciplinen i skolan upprätthålls på ett sätt som är förenligt med barnets mänskliga värdighet och i överensstämmelse med barnkonventionen. Enligt artikel 16.1 i barnkonventionen får inget barn utsättas för god-tyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat-och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Stadgandet innebär inte ett absolut förbud mot ingrepp i privatlivet, men sådana ingrepp måste ha stöd i lag. I artikeln anges inte några särskilda syften som kan utgöra godtagbara skäl att inskränka rätten. Syftet måste vara förenligt med barnkonventionen i övrigt, men det finns ett visst utrymme för respektive stat att bedöma vilka syften som inskränkningar kan godtas för (SOU 2020:63).

Rättegångsbalken och lagen om unga lagöverträdare

I rättegångsbalken (RB) och lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) regleras när kroppsvisitation får ske vid misstanke om brott. Om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa, får kroppsvisitation göras på den som skäligen kan misstänkas för brottet för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller som kan användas för att utföra en genomsökning på distans. Kroppsvisitation får även ske på annan än skälig misstänkt under vissa förutsättningar (28 kap. 11 § första stycket RB).

Om någon är misstänkt för att före femton års ålder ha begått ett brott får, om det finns särskilda skäl, kroppsvisitation företas mot den unge enligt bestämmelserna i 28 kap. RB (36 § LUL). Tvångsmedel bör användas restriktivt mot personer under 15 år och i allmänhet bör det finnas misstanke om allvarligare brott eller brottslighet av större omfattning (prop. 1983/84:187 s. 29). Det kan noteras att det i betänkandet Effektivare verktyg för att bekämpa brott av unga lagöverträdare föreslås att det inte längre ska ställas krav på särskilda skäl för kroppsvisitation avseende barn under femton år (SOU 2024:93). Förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Enligt 28 kap. 11 § tredje stycket RB avses med kroppsvisitation en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och andra föremål som någon har med sig. Definitionen i rättegångsbalken är enligt uttalanden i förarbetena avsedd att vara vägledande för tolkning och tillämpning av begreppet kroppsvisitation även i annan lagstiftning än rättegångsbalken (prop. 1993/94:24 s. 37). Med uttrycket ”andra föremål” avses föremål avsedda att förvara andra föremål i, t.ex. plånböcker, kartonger och fodral och även bagagelådor och barnvagnar med mera. Det avgörande är att det rör sig om ett föremål som den som ska undersökas har med sig. Begreppet kroppsvisitation omfattar undersökning av föremål oavsett om de är öppna, stängda, låsta eller på annat sätt tillslutna (prop. 1993/94:24 s. 40 ff.).

För att man ska kunna säga att någon har med sig ett föremål krävs att personen har egendomen under sin fysiska kontroll (prop. 1993/94:24 s. 42). Att någon tillfälligt ställt ner föremålet på marken utesluter inte kroppsvisitation. Det krävs emellertid att man kan peka ut en bestämd person som innehavare av föremålet. Herrelösa föremål eller föremål där det är osäkert vem av flera personer som föremålet tillhör kan inte undersökas inom ramen för en kroppsvisitation. Äganderätten till ett visst föremål har emellertid ingen betydelse för möjligheten till kroppsvisitation (prop. 1993/94:24 s. 42).

Omhändertagande av föremål

Som beskrivs i avsnitt 5 finns bestämmelser om trygghet och studiero i skollagens kapitel 5. Där finns också bestämmelser om under vilka omständigheter föremål får omhändertas. Personal får från en elev omhänderta föremål som används på ett sätt som är störande för utbildningen, kränkande för elever eller personal eller som kan utgöra en fara för säkerheten i utbildningen. Föremål som annan personal än rektorn, en lärare eller en handledare vid fjärrundervisning har omhändertagit ska, om det inte omedelbart kan lämnas tillbaka, utan onödigt dröjsmål överlämnas till rektorn, en lärare eller en sådan handledare för prövning av när föremålet ska lämnas tillbaka (5 kap. 22 §).

Bestämmelserna om omhändertagande av föremål omfattar hela skolväsendet utom förskola och kommunal vuxenutbildning (komvux). I förarbetena anges att det inte är föremålet i sig utan sättet på vilket det används i skolan som utgör grunden för omhändertagandet. Sådana föremål kan beroende på kontexten exempelvis vara mobiltelefoner, leksaker, knivar, pyrotekniska attiraljer, kemikalier, verktyg eller berusningsmedel. Bestämmelsen ger inte någon rätt till kroppsvisitation. Detta medför att en rektor eller en lärare inte kan omhänderta ett föremål som är dolt i t.ex. en väska eller ett klädesplagg (prop. 2006/07:69 s. 15 f).

Ett föremål som har omhändertagits enligt 22 § ska som huvudregel återlämnas till eleven senast vid den tidpunkt skoldagen är slut för eleven. Undantag finns dock om eleven vid upprepade tillfällen tagit med sig föremål eller om det med hänsyn till ett föremåls beskaffenhet finns särskild anledning att inte återlämna det. I sådana fall behöver inte föremålet lämnas tillbaka förrän elevens vårdnadshavare har informerats om omhändertagandet. Ett omhändertagande får inte bestå längre än till och med fjärde dagen efter verkställandet av omhändertagandet. Om föremålet kan antas bli förverkat enligt viss straffrättslig lagstiftning ska detta skyndsamt anmälas till Polismyndigheten. Omhändertagandet får i dessa fall bestå tills frågan om föremålet ska tas i beslag har prövats (5 kap. 23 §). Som exempel på sådana föremål kan nämnas narkotika, dopningsmedel, vapen och knivar.

I förarbeten har uttalats att ett elevskåp bör kunna genomsökas om det finns anledning att tro att ett föremål som används störande eller utgör en fara för säkerheten på skolan har placerats där. Dessa utrymmen anses inte som privata utan har vanligtvis ställts till elevernas förfogande för förvaring av böcker och andra för skolarbetet nödvändiga hjälpmedel. För att det ska vara möjligt att kunna genomsöka den typen av förvaringsutrymmen måste dock eleverna på ett tydligt sätt få klart för sig vilka regler som gäller för användningen av skåpen och att skolledningen förfogar över dubblettnycklar. Eventuella väskor som förvaras i skåpen får dock inte öppnas (prop. 2006/07:69 s. 16 f).

9.2Skolan ska få besluta om undersökning av väskor och andra föremål

Regeringens förslag: Om det är befogat för att begränsa risken för ordningsstörningar, kränkningar eller brott eller upprätthålla säkerheten i förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, fritidshemmet, gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning, ska väskor och andra föremål som elever har med sig till skolenheten eller till en skolaktivitet utanför skolenheten få undersökas. En sådan undersökning ska få genomföras endast om den står i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter.

En sådan undersökning som avser ett obestämt antal elever ska endast få utföras efter beslut av rektorn. Rektorn ska inte få uppdra åt någon annan att fatta ett sådant beslut. En sådan undersökning ska utföras av rektorn eller personer som särskilt har utsetts av rektorn för uppgiften.

En rektor ska också under ovan angivna förutsättningar få besluta och utföra undersökningar av enskilda elevers väskor och andra föremål som elever har med sig till skolenheten eller till en skolaktivitet utanför skolenheten. En rektor ska även få uppdra åt särskilt utsedda personer att besluta och utföra sådana undersökningar.

För fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet gäller vad som anges om rektorn i stället huvudmannen.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag är begränsat till högstadiet, gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan. Utredningen använder formuleringen skolans område i stället för skolenhet. Utredningen föreslår att rektorn ska kunna besluta om undersökning av väskor en viss dag och att undersökningar ska få genomföras om det är nödvändigt för att begränsa allvarligare ordningsstörningar eller upprätthålla säkerheten. Utredningen föreslår att en undersökning, om det inte möter hinder, ska utföras av personal som särskilt har utsetts av rektorn för uppgiften. Utredningen föreslår vidare att undersökningen ska få omfatta väskor och andra föremål som eleven har eller har haft med sig.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Det gäller bl.a. Riksdagens ombudsmän (JO), Justitiekanslern, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Polismyndigheten, Statens institutionsstyrelse (SiS), Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM), Staffanstorps och Sundsvalls kommuner, Sveriges Skolledare, Stiftelsen Tryggare Sverige och Svenskt Näringsliv.

SPSM anser att det finns ett glapp i att skolor har rätt att omhänderta föremål som kan vara störande, göra andra otrygga eller vara en fara för säkerheten, men att personalen inte har några medel för att undersöka väskor och liknande i förebyggande syfte för att hitta sådana föremål. SPSM välkomnar förslaget om uppdrag till Statens skolverk om att förbereda skolor, inklusive utbildning av personal och stöd. Insatserna behöver enligt SPSM uppmärksamma att elever med funktionsned-sättningar kan ha särskilda behov både inför och under genomförandet av åtgärden.

särskilt utsedda personerna ska namnges eller om det räcker att peka ut personer med viss titel. ISR avstyrker fortfarande förslaget då det enligt föreningen är för omfattande och innebär en alltför stor inskränkning i elevers personliga integritet. Det bör enligt ISR:s mening stipuleras tydligare och mer distinkta krav för när en undersökning ska få göras, t.ex. i tydligt hotfulla situationer eller i övrigt när det har framkommit att det finns konkreta indikationer på säkerhetsrisker.

Begränsningar i skyddet mot kroppsvisitation får endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle (2 kap. 21 § RF). De flesta av de bestämmelser i nuvarande lagstiftning som medför rätt att utföra kroppsvisitation t.ex. vid flygplatser, domstolar och riksdagen, har motiverats med att åtgärden har ansetts nödvändig för att i vissa fall förhindra att det begås brott som innebär allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av egendom. Syftet med det kan i förlängningen vara att skydda grundläggande demokratiska principer såsom offentligheten vid domstolsförhandlingar eller beslutande politiska församlingar. Kroppsvisitation har också ansetts befogad som ett straffprocessuellt tvångsmedel för att utreda brott eller för att kontrollera personer eller besökande till personer som är frihetsberövade av olika skäl. Det finns sedan den 1 juli 2023 bestämmelser om kroppsvisitation även på utbildningsområdet. Då trädde lagen (2022:1011) om in- och utpasseringskontroller vid högskoleprovet i kraft. I den lagen finns bestämmelser om kontroller med kroppsvisitation av provdeltagare vid inpassering till eller utpassering från en lokal där högskoleprovet genomförs (in- och utpasseringskontroller). Ändamålet med sådana kontroller är att motverka att fusk sker vid högskoleprovet genom användning av elektroniskt hjälpmedel. I propositionen In- och utpasseringskontroller vid högskoleprovet utvecklas skälen för att sådana kontroller är ett sådant angeläget och godtagbart ändamål i ett demokratiskt samhälle som kan motivera en begränsning av regeringsformens skydd mot kroppsvisitation. De skäl som anförs är bl.a. att högskoleprovet är ett viktigt urvalsinstrument till högre utbildning och att syftet med in- och utpasseringskontroller är att värna högskoleprovets legitimitet i utbildningssystemet och därmed en andra chans för individer att studera vidare. Vidare anförs att syftet med sådana kontroller är att förebygga och motverka brott, då konstaterat fusk och brottslighet vid högskoleprovet, tillsammans med annat fusk, t.ex. forskningsfusk, i förlängningen kan leda till minskat förtroende för universitets- och högskolesektorn (prop. 2021/22:155 s. 29–31).

Utredningen föreslår att syftet med att införa en möjlighet till begränsad kroppsvisitation i skolan i form av undersökning av väskor och liknande ska vara att det är nödvändigt för att begränsa risken för allvarligare ordningsstörningar eller upprätthålla säkerheten. Frågan om orden ”nödvändigt” och ”allvarliga” ska användas i lagtexten berör det krav på proportionalitet som i 2 kap. 21 § RF kommer till uttryck genom kravet på att en begränsning aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Regeringen återkommer till frågan om proportionalitetsbedömningen nedan. Här behandlas endast de föreslagna ändamålen. Regeringen delar utredningens bedömning att de angivna ändamålen att begränsa ordningsstörningar i skolan och att upprätthålla säkerheten i skolan är ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Regeringen noterar vidare att det inte är möjligt att dra en skarp gräns mellan vad som kan anses utgöra risk för en ordningsstörning och vad som kan anses syfta till att upprätthålla säkerheten. En konstaterad risk för att det kan inträffa en ordningsstörning kan i vissa fall också innebära en fara för säkerheten. Att elever förvarar brandfarliga varor som smällare i skolan kan exempelvis både innebära en fara för säkerheten och utgöra en risk för ordningsstörningar.

uttryckts för de allra yngsta eleverna och att problematiken med nollning och exempelvis införsel av alkohol vid skolavslutning inte förekommer i komvux – åtminstone inte i sådan grad att det är motiverat att överväga att införa en möjlighet till kroppsvisitation. Regeringen anser, i likhet med Skolinspektionen och IES att en sådan begränsning kan medföra en risk för att äldre elever utnyttjar yngre elever för att exempelvis smuggla in olika oönskade eller olagliga föremål, eftersom de vet att yngre elevers väskor inte får undersökas. Skolinspektionen anser att det av detta skäl bör övervägas om förslaget bör omfatta hela grundskolan och fritidshemmet. Regeringen konstaterar att många förskoleklasser ingår i samma skolenhet som en grundskola och att resonemanget därmed även är relevant för förskoleklassen. Även Linköpings kommun skulle gärna se att förslaget också omfattar andra skolformer eller årskurser än det lagda förslaget, främst vuxenutbildningen och grundskolans mellanstadium. Academedia AB anser att bestämmelsen även bör omfatta komvux med hänvisning till bestämmelsernas signalvärde. Regeringen anser att alla obligatoriska skolformer, dvs. förskoleklassen grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan och sameskolan, och de frivilliga skolformerna för ungdomar, dvs. gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan, bör omfattas av ovan nämnda skäl. Även fritidshemmet, som ingår i skolväsendet, bör av samma skäl omfattas. När det gäller komvux ska beaktas att den skolformen vänder sig till vuxna. Regeringen delar utredningens uppfattning att problematiken med nollning och skolavslutning inte förekommer i komvux på motsvarande sätt som i skolformer som har ungdomar som elever. Det kan dock även i komvux komma tips om att det exempelvis finns risk för att olagliga föremål tas med till eller förvaras i utbildningslokalerna. Att det sannolikt finns mycket färre situationer när en undersökning av väskor och liknande kan vara befogad i komvux anser inte regeringen bör beaktas genom att utesluta komvux från tillämpningsområdet för en ny bestämmelse om sådana undersökningar, utan genom att i bestämmelsen föra in ett krav på proportionalitetsbedömning (se mer om detta nedan). Detta innebär att regeringen anser att den nya bestämmelsen bör omfatta alla ovan nämnda skolformer och fritidshemmet.

Som framgår av avsnitt 3 har bl.a. Skolinspektionen och SKR fått yttra sig över ett utkast till lagrådsremiss, vars förslag i sak överensstämmer med förslaget i rutan. Skolinspektionen ser positivt på att förslaget nu omfattar fler skolformer och fritidshem. Myndigheten anser dock att det behövs ett förtydligande av hur förslaget förhåller sig till komvux som bedrivs på entreprenad eftersom den utbildning som bedrivs hos entreprenörer inte har någon naturlig koppling till skolenhetsbegreppet. SKR har inga synpunkter på att regeringen föreslår att fler årskurser och skolformer ska omfattas av förslaget än vad utredningen föreslår, men ställer sig frågande till om detta har utretts i tillräcklig omfattning, särskilt avseende komvux. SKR anser i detta sammanhang att det är otydligt om en rektor får utse en person för att genomföra undersökningar om utbildningen sker på entreprenad av ett företag. Regeringen noterar att övriga myndigheter och organisationer som har beretts tillfälle att yttra sig över utkastet till lagrådsremiss inte har haft några synpunkter. Regeringen anser att det finns ett tillräckligt underlag för att kunna föreslå att alla skolor, inklusive komvux ska omfattas av den föreslagna regleringen.

Regeringen återkommer nedan till de efterfrågade förtydligandena av-seende komvux.

Regeringen anser, liksom utredningen, att det endast ska vara möjligt att genomföra en undersökning av en väska eller ett liknande föremål som tillhör en elev. Det är främst eleverna som har anledning att komma in på skolans område. Det framstår inte som rimligt att införa möjlighet att kontrollera väskor som tillhör skolpersonalen, vårdnadshavare eller andra tillfälliga besökare som har anledning att befinna sig på skolområdet. Mot bakgrund av att skolan inte är en allmän plats ska obehöriga som inte har anledning att vistas på skolan avvisas (se avsnitt 8). Det finns då inte anledning att leta igenom någon väska eftersom personen överhuvudtaget inte ska befinna sig på området. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att det endast ska vara väskor och andra föremål som tillhör elever som får undersökas.

En väska måste åtminstone kunna antas tillhöra en viss person för att undersökning ska kunna ske av väskan. Det kan förekomma vissa svårigheter att slå fast vem en väska tillhör, när det rör väskor som placerats i skolans allmänna utrymmen. Äganderätten till väskan bör inte ha någon betydelse. Herrelösa väskor som hittas inne på skolan, där man inte kan utreda vem väskan tillhör, får dock inte undersökas enligt den föreslagna regleringen. En sådan väska får i stället hanteras enligt befintlig lagstiftning som t.ex. lagen (1938:121) om hittegods. Uppkommer misstanke om att en kvarlämnad väska innehåller något farligt ska Polismyndigheten kontaktas.

Sammantaget bedömer regeringen att en befogenhet att i skolan, fritidshemmet eller i komvux vid behov genomföra undersökningar av elevers väskor och andra liknande föremål i syfte att förebygga och begränsa risken för ordningsstörningar, kränkningar, brott och säkerhetsrisker är sådana angelägna och godtagbara ändamål i ett demokratiskt samhälle som kan motivera en begränsning av regeringsformens skydd mot kroppsvisitation. Lagrådet anför att när det gäller motverkande av orosstörningar och kränkande behandling är skälen för en sådan inskränkning inte lika starka som när det gäller syftena att förebygga brott och upprätthålla säkerheten. Med hänsyn till att i vart fall allvarliga ordningsstörningar många gånger kan sägas utgöra ett hot mot säkerheten och med beaktande av det grundläggande krav på proportionalitet som alltid gäller för åtgärder av detta slag motsätter sig Lagrådet ändå inte de angivna ändamålen.

En befogenhet att inom skolväsendet undersöka väskor och liknande måste utformas så att den blir proportionerlig

Utredningen föreslår att en undersökning endast ska få göras om det är nödvändigt för att begränsa risken för allvarligare ordningsstörningar eller upprätthålla säkerheten. Frågan är då vad som avses med nödvändigt. Det begreppet har olika betydelser i olika författningar. Exempelvis innebär ordet ”nödvändigt” i den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 2 § offentlighets-och sekretesslagen (2009:400) om nödvändigt utlämnande av uppgift att det krävs att utlämnandet är en nödvändig förutsättning för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra ett visst åliggande. Enbart en bedömning att effektiviteten i myndighetens handlande nedsätts genom en föreskriven sekretess får alltså inte leda till att sekretessen åsidosätts (prop. 1979/80: 2 Del A s. 465 och 494). När det gäller kravet i artikel 6.3 EU:s dataskyddsförordning att syftet med en behandling av personuppgifter ska vara ”nödvändigt för att utföra en uppgift” görs i propositionen Ny dataskyddslag bedömningen att detta inte ska tolkas som att uppgiften bara kan utföras på ett sätt. Den metod som den personupp-giftsansvarige väljer för att utföra sin uppgift måste dock vara ändamåls-enlig, effektiv och proportionerlig och får därmed inte medföra ett onödigt intrång i enskildas privatliv (prop. 2017/18:105 s. 60). När det gäller för-slaget om undersökning av väskor anför utredningen att den av utred-ningen föreslagna bestämmelsen – som bl.a. innehåller ett krav på att det ska vara ”nödvändigt” för att begränsa risken för ”allvarligare” ordnings-störningar – innebär att en avvägning av om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men som åtgärden innebär för eleverna alltid måste göras innan ett beslut om undersökning kan fattas. Utredningen anger dock att det inte ställs krav på att risken nått någon viss nivå. Regeringen gör bedömningen att detta i stället kan uttryckas genom en formulering som redan finns i 5 kap. 6 § skollagen om personalens befogenheter för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero, nämligen att en åtgärd får vid-tas endast om den är befogad och står i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter.

21 § RF att begränsningen aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den.

När och var och av vem ska en undersökning av väskor eller liknande få utföras?

Utredningen föreslår att ett beslut om undersökning av väskor eller liknande ska avse en viss dag. Göteborgs kommun framhåller att förslaget om att beslutet ska gälla en viss dag, samt att elever och vårdnadshavare ska informeras på förhand inte helt möter de behov som uppstår i skolan. Detta är något som Academedia AB samt Sollentuna och Täby kommuner också lyfter fram. Regeringen anser att situationer då det kan vara befogat att undersöka en väska kan uppkomma plötsligt samt vara av den karaktären att en avisering i förväg inte är lämplig, t.ex. om personalen får information om att det pågår försäljning av narkotika, alkohol eller tobak på skolan och att vissa elever förvarar det som säljs i sina ryggsäckar i sina elevskåp. Enligt utredningens bedömning bör det inte införas någon möjlighet att besluta om undersökning av enskilda elevers väskor, eftersom en sådan ordning i praktiken skulle innebära att elever blir föremål för ett straffprocessuellt tvångsmedel, parallellt med befintlig reglering i RB och LUL. Regeringen håller med om att det är viktigt att en möjlighet för skolans eller fritidshemmets personal att kunna genomföra undersökning av väskor inte får innebära att reglerna om kroppsvisitation i straffrättslig reglering kringgås. Som redovisats i avsnitt 9.1 finns bestämmelser i RB och LUL om när kroppsvisitation får ske vid misstanke om brott. Det krävs bl.a. anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa och kroppsvisitation får användas mot en misstänkt som är under 15 år endast om det finns särskilda skäl för tvångsåtgärden. Brottsutredande uppgifter bör förbehållas myndigheter som har ett sådant uppdrag, som Polismyndigheten. Regeringen vill dock understryka att undersökning av väskor i skolan och fritidshemmet inte ska göras i syfte att utreda brott. I stället ska undersökning i vissa fall kunna ske om det är befogat för att begränsa risken för ordningsstörningar, kränkningar eller brott eller för att upprätthålla säkerheten. Ansvaret för att det inte förekommer ordningsstörningar och att säkerheten kan upprätthållas ligger på skolan och fritidshemmet. Det är därför rimligt att det i dessa verksamheter ges möjligheter att i vissa fall genomföra undersökningar när det finns anledning att anta att en elev har med sig ett oönskat föremål in på skolområdet. Redan i dag får exempelvis skolan öppna och gå igenom elevskåp i sådana situationer och det finns redan i dag en reglering i skollagen som innebär om ett föremål som omhändertas kan antas bli förverkat enligt vissa bestämmelser i brottsbalken, narkotikastrafflagen eller vapenlagen ska rektorn eller den som rektorn har bestämt skyndsamt anmäla omhändertagandet till Polismyndigheten. Omhändertagandet får i dessa fall bestå tills frågan om föremålet ska tas i beslag har prövats. Regeringen delar således Sigtuna och Göteborgs kommuners uppfattning att det ska vara möjligt för rektorn att besluta om att undersöka en elevs väska vid en konkret misstanke att väskan innehåller föremål som inte är tillåtna i skolan eller fritidshemmet.

Utredningen föreslår vidare att rektorn inte får uppdra åt någon annan att fatta ett beslut om undersökning av väskor och liknande. Regeringen anser att detta är befogat när det är fråga om att t.ex. inför en skolstart eller skolavslutning besluta om att alla elevers väskor ska undersökas eller, om skolan har ett stort antal elever, att det ska göras stickprovskontroller. När det handlar om att en situation plötsligt uppkommer som medför att det är befogat och proportionerligt att undersöka en väska konstaterar dock regeringen att det inte alltid kommer att vara möjligt att få tag i rektorn. Det ska härvid beaktas att en person kan vara rektor för flera skolenheter i flera skolformer. Regeringen anser därför, i likhet med Sveriges Skol- ledare, att rektorn i vissa fall, till skillnad från vad utredningen föreslår, bör kunna delegera ett beslut att undersöka väskor.

tionen mellan elever och personal. Regeringen anser att det kan förekomma i enskilda fall, men anser också att en sådan befogenhet generellt kan medföra att elever känner sig tryggare, vilket får anses väga tyngre. För att skapa en så tillitsfull relation mellan personalen och eleverna som möjligt är det viktigt att det framgår tydligt av skolans ordningsregler att undersökningar av väskor eller liknande kan förekomma och under vilka förutsättningar, så att en undersökning inte kommer som en överraskning.

bedriver verksamhet som avses i skollagen eller annan utbildningsverksamhet (utbildningsanordnare) diskriminera något barn eller någon elev, student eller studerande som deltar i eller söker till verksamheten. Anställda och uppdragstagare i verksamheten ska likställas med utbildningsanordnaren när de handlar inom ramen för anställningen eller uppdraget.

Undersökning av väskor och andra föremål måste således genomföras på ett sätt som inte utgör diskriminering eller upplevs som kränkande för eleverna. Rektorn kan, t.ex. när skäl finns inför en skolstart eller skolavslutning, fatta ett beslut om väskundersökning som omfattar samtliga elever. Att kontrollera samtliga väskor och andra föremål som tillhör elever på en skola kan dock innebära stora praktiska svårigheter. Detta gäller särskilt för skolor med ett stort antal elever. Det måste i dessa fall finnas en möjlighet att utföra undersökning av väskor stickprovsvis. Flera remissinstanser, som BO, DO och Region Jönköpings län understryker vikten av en enhetlig, icke-diskriminerande och icke godtycklig rättstillämpning. DO anför att stereotypa föreställningar om olika grupper kan medföra risk för diskriminering som har samband med framför allt kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning och funktionsnedsättning vid stickprovskontroller. Regeringen vill understryka att rektorn och de personer som utses att besluta och genomföra undersökningarna måste förhålla sig till den reglering som finns om diskrimineringsförbud. Det är således av yttersta vikt att rektorn tillser att stickprovskontroller och även andra kontroller sker på ett icke-diskriminerande sätt.

Det kan innebära särskilda svårigheter att undersöka väskor när det gäller vissa grupper av elever. MFD har framhållit att ”det finns stora skillnader mellan den ordinarie skolan och anpassade skolan vad gäller arbetssätt, storlek och organisering, vilket kommer att innebära olika förutsättningar att utföra det arbete som föreslås i betänkandet”. Myndigheten anser vidare att det saknas resonemang i betänkandet om att en möjlighet att undersöka väskor skulle kunna upplevas som integritetskränkande specifikt för elever med funktionsnedsättning. Täby kommun har vidare lyft att elever som har ett normbrytande beteende, en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller en kombination av dessa, kan påverkas negativt om skolan fattar beslut om att undersöka väskor då det skulle kunna leda till att dessa elever inte vill komma till skolan. Regeringen instämmer i att hänsyn kan behöva tas till vissa elever i vissa situationer. Det betyder dock inte att skolan ska avstå från att vidta nödvändiga åtgärder på grund av att en elev har en funktionsnedsättning. Regeringen avser att ge Skolverket i uppdrag att ta fram ett stödmaterial när gäller möjligheten att besluta om undersökning av väskor och andra föremål enligt regeringens förslag (se närmare nedan). Som SPSM anfört i sitt remissyttrande behöver sådana insatser uppmärksamma att elever med funktionsnedsättningar kan ha särskilda behov både inför och under genomförandet av åtgärden, såsom anpassad information, bemötande och förhållningssätt. SPSM bör därför involveras i uppdraget.

inte vill låta sin väska undersökas och vilka följder det blir om ett otillåtet föremål påträffas. Som regeringen påpekar ovan bör det framgå tydligt av skolans ordningsregler att väskor och liknande kan komma att undersökas och under vilka förutsättningar. Regeringen instämmer med utredningens bedömning att de personer som är särskilt utsedda för att genomföra under-sökningarna inte ska ges någon möjlighet att använda tvång eller våld för att kunna utföra uppgiften. För detta talar framför allt den omständigheten att det i de allra flesta fall är skolpersonalen som kommer att genomföra undersökningarna. I stället bör de befintliga bestämmelserna om discipli-nära åtgärder som regleras i 5 kap. skollagen tillämpas om en elev inte vill låta sin väska undersökas.

skolan. I fritidshemmet måste alltså andra åtgärder vidtas om en elev vägrar att låta sin väska eller andra föremål undersökas. Det kan inte heller här bli tal om våld eller tvång (jfr ovan), utan den som är utsedd att få undersöka väskor kan t.ex. tillkalla en kollega med samma befogenhet eller rektorn för att försöka förmå eleven att visa sin väska. Vägrar eleven ändå kan vårdnadshavare kontaktas. Finns misstanke om föremål som kan vara farliga för säkerheten i skolan som t.ex. knivar eller vapen bör i stället polisen kontaktas.

I gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning får huvudmannen eller rektorn enligt 5 kap. 17 § första stycket skollagen besluta att stänga av en elev helt eller delvis bl.a. om eleven agerar på ett sådant sätt att andra elevers eller personals säkerhet bedöms vara hotad (p. 1), eleven stör eller hindrar utbildningens bedrivande (p. 3), eleven utsätter någon annan elev eller av utbildningen berörd person för kränkande behandling (p. 4), eleven kan antas ha begått en brottslig handling inom skolans område (p. 5) eller elevens uppförande på annat sätt inverkar negativt på övriga elevers trygghet och studiero (p. 6). Regeringen bedömer att en vägran att låta en väska eller ett annat föremål undersökas kan inverka negativt på övriga elevers trygghet och studiero och att förutsättningar för att stänga av eleven då finns. Huvudmannen eller rektorn får besluta att avstängningen ska gälla omedelbart (5 kap.

17 § andra stycket skollagen).

Disciplinära åtgärder, i form av t.ex. avstängning av en elev, bör även kunna vidtas om ett otillåtet föremål påträffas vid en undersökning. Avstängning skulle t.ex. kunna bli aktuellt om en kniv eller något annat vapen påträffas och elevens agerande gör att andra elevers eller personals säkerhet bedöms vara hotad.

Regeringen återkommer i avsnitt 9.3 till frågan om att vissa föremål som påträffas vid undersökning ska kunna omhändertas.

Ett beslut att undersöka väskor eller liknande ska inte kunna överklagas

Enligt 41 § förvaltningslagen (2017:900) gäller som huvudregel att ett beslut får överklagas om beslutet kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt. Om det i annan författning finns särskilda regler om vilka beslut som får eller inte får överklagas, har de företräde framför förvaltningslagens huvudregel (4 § förvaltningslagen). I 28 kap. skollagen finns särskilda bestämmelser om överklagande. I kapitlets olika bestämmelser räknas ett antal beslut upp, som får överklagas. Kapitlet avslutas med en bestämmelse (28 kap. 18 §) som stadgar att andra beslut enligt skollagen än som anges i kapitlet får överklagas bara om överklagande får ske enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725). Enligt 13 kap. 2 § den lagen får beslut av fullmäktige eller den beslutande församlingen i ett kommunalförbund, vissa beslut av en nämnd eller ett partssammansatt organ, vissa beslut av förbundsstyrelsen eller en annan nämnd eller ett partssammansatt organ i ett kommunalförbund och vissa beslut av revisorer överklagas.

Regeringen föreslår en reglering som innebär att rektorn ges en möjlighet att i vissa fall besluta om undersökning av väskor som avser ett obestämt antal elever. En rektor får också utse personer som i den löpande verksamheten får besluta och utföra undersökningar av enskilda elevers

väskor. Sådana beslut är ett beslut om ett tvångsmedel, om än inget straffprocessuellt sådant. När det gäller annan lagstiftning som ger möjlighet till kroppsvisitation i ett förebyggande syfte, som till t.ex. lagen (1988:144) om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler, lagen (2022:1011) om in- och utpasseringskontroller vid högskoleprovet och lagen (2010:294) om säkerhetskontroll vid offentliga sammanträden i kommuner och regioner, så gäller att beslut om kroppsvisitation inte får överklagas. Vidare kan nämnas att beslut om omhändertagande av föremål enligt 5 kap. 22 och 23 §§ skollagen inte är sådana överklagbara beslut som räknas upp i 28 kap. skollagen. Regeringen anser mot denna bakgrund, i likhet med utredningen, att beslut av rektorn eller särskilt utsedda personer om undersökning av väskor inte ska kunna överklagas. Ingen remissinstans har haft några invändningar i denna del. I enlighet med skollagens systematik med ett eget kapitel för frågor om överklagande, behövs ingen uttrycklig lagregel med ett överklagandeförbud. I stället får det anses framgå av 28 kap. 18 § skollagen.

Det bör tas fram ett stödmaterial

Som flera remissinstanser, bl.a. Eskilstuna och Gotlands kommuner, Länsstyrelsen i Hallands län, Region Jönköpings län, Föräldraalliansen, Almega Utbildning och Sveriges Lärare påpekar är det viktigt att det tas fram tydliga riktlinjer. Regeringen avser att ge Skolverket i uppdrag att ta fram ett stödmaterial för tillämpning av här föreslagna bestämmelser. Polismyndigheten och SPSM bör involveras i arbetet.

Skellefteå, Sollentuna och Uddevalla kommuner, Sveriges Lärare och IES påtalar att det är viktigt att skolpersonal erbjuds utbildning och kompetensutveckling. Huvudmannen har en skyldighet att se till att all personal har nödvändiga insikter i de föreskrifter som gäller för skolväsendet (2 kap. 34 § andra stycket skollagen). Det är upp till rektorn att avgöra behovet av utbildning eller kompetenshöjande insatser för de personer som utses.

9.3Vissa föremål som påträffas vid undersökning ska kunna omhändertas och viss dokumentation ska ske

Regeringens förslag: Vid en undersökning av väskor eller liknande ska föremål som påträffas omhändertas av rektorn om det är befogat för att begränsa risken för ordningsstörningar, kränkningar eller brott eller för att upprätthålla säkerheten. Sådana föremål får också omhändertas av en person som rektorn har utsett att utföra undersökningen.

Ett omhändertaget föremål ska återlämnas till eleven senast vid den tidpunkt skoldagen är slut för eleven. Om eleven vid upprepade tillfällen har tagit med sig föremål som har kunnat befaras komma till användning för ordningsstörningar, kränkningar, brott eller för att hota säkerheten eller om det med hänsyn till föremålets beskaffenhet finns särskild anledning att inte återlämna det, behöver dock inte föremålet lämnas tillbaka förrän elevens vårdnadshavare informerats om

vid den tidpunkt skoldagen är slut för eleven. Undantag finns dock om eleven vid upprepade tillfällen tagit med sig föremål eller om det med hänsyn till föremåls beskaffenhet finns särskild anledning att inte återlämna det. Om föremålet kan antas bli förverkat enligt viss straff-rättslig lagstiftning ska detta skyndsamt anmälas till Polismyndigheten (5 kap. 23 § skollagen).

omhändertagandet ska anmälas till Polismyndigheten eftersom det kan antas att föremålet kan bli förverkat. För att det inte ska råda något tvivel om till vem ett föremål ska lämnas tillbaka och för att hanteringen ska kunna granskas i efterhand bör omhändertagandet dokumenteras. Det bör dock gälla ett undantag. Om omhändertagandet sker under lektionstid och föremålet lämnas tillbaka vid lektionens slut bör omhändertagandet inte behöva dokumenteras.

Regeringen föreslår således att det ska finnas en skyldighet att dokumentera att ett föremål har omhändertagits även när det har skett i samband med undersökning av väskor. Liksom vid omhändertagande enligt 5 kap. skollagen bör en dokumentationsskyldighet inte gälla om omhändertagandet sker under lektionstid och föremålet återlämnas till eleven efter lektionens slut.

Även utförande av en undersökning av väskor eller liknande ska dokumenteras

Som framgår av avsnitt 9.2 kommer ett beslut av rektorn eller särskilt utsedda personer om att utföra en undersökning av väskor eller likande inte att kunna överklagas. Regeringens avsikt är vidare att minska administrationen i skolan. Utredningen om minskad administration och om reglering av förskollärares och lärares tid lämnade i mars 2025 förslag som syftar till att minska den administrativa bördan för att frigöra tid för planering och undervisning, se betänkandet Tid för undervisningsuppdraget – åtgärder för god undervisning och läraryrkenas attraktivitet (SOU 2025:26). Trots detta anser regeringen att det finns starka skäl som talar för att i fråga om undersökning av väskor och andra föremål införa ett krav på att utförandet av undersökningen ska dokumenteras. Dessa är att de föreslagna bestämmelserna om undersökning av väskor och andra föremål utgör inskränkningar i grundlagsskyddet mot kroppsvisitation och att det är angeläget att utförandet av undersökningen kan kontrolleras i efterhand. Ett krav på dokumentation har en stor betydelse ur rättssäkerhetssynpunkt. Ett sådant krav klargör att rektorn eller en person som är utsedd av rektorn för uppgiften före en undersökning måste ta ställning till om förutsättningarna för undersökningen är uppfyllda, dvs. om det sker för att begränsa risken för ordningsstörningar, kränkningar eller brott eller för att upprätthålla säkerheten. Ett krav på dokumentation medför också en önskvärd möjlighet till kontroll i efterhand av t.ex. om det är en behörig person som har utfört undersökningen och om väskundersökningen har varit proportionerlig. I fråga om vilken dokumentation som krävs bör det inte behövas några omfattande eller djupgående beskrivningar. Innehållet måste dock vara så pass utförligt att det möjliggör en meningsfull kontroll och uppföljning av åtgärden.

Regeringen föreslår därför att även själva utförandet av undersökningen ska dokumenteras. Det bör ingå i dokumentationen vem eller vilka som har utfört undersökningen. På så sätt kan det kontrolleras att det är rektorn eller en eller flera av rektorn utsedda personer som gjort undersökningen. Det bör vidare dokumenteras när och varför undersökningen görs och omständigheterna kring händelsen. På så sätt kan det kontrolleras om grunden för undersökningen är uppfylld, dvs. om det sker för att begränsa risken för ordningsstörningar, kränkningar eller brott eller för att upprätthålla säkerheten. Det bör även anges vems väska eller föremål som har undersökts. Om undersökningen avser ett obestämt antal elevers väskor eller liknande bör man dock bara behöva ange vems väska eller föremål som har undersökts om ett föremål i väskan omhändertas.

Det är samtidigt viktigt att hålla nere den administrativa bördan för skolpersonalen. Det bör därför inte finnas några formkrav på hur dokumentationen ska göras och det bör räcka med kortare anteckningar. Det bör inte heller finnas något som hindrar att dokumentationen av utförandet av undersökningen och dokumentationen av omhändertagandet görs samlat.

I sammanhanget påminner regeringen om att viss dokumentation även kan behöva göras i förhållande till förvaltningslagen. Av 29 kap. 10 § skollagen framgår vilka bestämmelser som ska tillämpas vid ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild enligt skollagen hos en kommun, en region eller en enskild huvudman. Det gäller bl.a. 31 § om dokumentation av beslut, 32 § om motivering av beslut, 33 och 34 §§ om underrättelse om innehållet i beslut.

SKR anser att både rektorns beslut om att undersöka elevers väskor och den utsedda personens beslut att undersöka väskor behöver dokumenteras. Regeringen anser att det får ankomma på rektorn att avgöra i vilken utsträckning förvaltningslagen ställer krav på dokumentation utöver de bestämmelser om dokumentation som här föreslås i skollagen. Som nämns i avsnitt 9.2 avser regeringen att ge Skolverket i uppdrag att ta fram ett stödmaterial. Detta bör även avse de dokumentationskrav som kommer att finnas. Som nämns ovan bör det enligt dokumentationskravet i skollagen räcka med kortare anteckningar.

Uppgifter som dokumenteras kan i vissa fall omfattas av sekretess

De uppgifter som dokumenteras kan i vissa fall omfattas av sekretess enligt 23 kap. 2 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Enligt den bestämmelsen gäller sekretess i förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan och anpassade gymnasieskolan bl.a. för uppgift som hänför sig till ärende om tillrättaförande av en elev eller om skiljande av en elev från vidare studier. Sekretessen gäller om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte beslut i ärende.

10Brott som begås i skolan ska som huvudregel anmälas till Polismyndigheten

att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av bl.a. en åklagarmyndighet, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Vidare gäller enligt 18 kap. 3 § OSL sekretessen enligt bl.a. 1 § i annan verksamhet än sådan som där avses hos en myndighet för att biträda bl.a. en åklagarmyndighet, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen med att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Detta innebär att sekretessen gäller för exempelvis en myndighets utredning som ligger till grund för en polisanmälan (se bl.a. Kammarrätten i Stockholm, mål nr 2088-16, dom 2016-08-29) och det innan uppgifterna har kommit åklagare eller polis till del. Av 35 kap. 1 § första stycket 1 och 4 OSL framgår vidare att sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men och uppgiften förekommer i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål eller annan verksamhet som syftar till att bl.a. förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott och som bedrivs av bl.a. en åklagarmyndighet, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen.

Bestämmelser om tystnadsplikt för enskilda är utformade så att vissa angivna uppgifter inte obehörigen får röjas. Vid tolkningen av obehörighetsrekvisitet har det ansetts naturligt att söka ledning i bestämmelser som reglerar sekretess. I lagstiftningsärenden har anförts att införandet av sekretessbrytande regler för offentlig verksamhet bör medföra att obehörighetsrekvisitet för enskild verksamhet tolkas på motsvarande sätt (prop. 1980/81:28 s. 23, prop. 2005/06:161 s. 82 och prop. 2017/18:147 s. 285). Som utgångspunkt gäller således att en fristående skola bör kunna lämna ut uppgifter som omfattas av tystnadsplikt i den utsträckning det hade varit möjligt att lämna ut uppgifterna med stöd av ett skaderekvisit i en motsvarande sekretessbestämmelse eller med stöd av en sekretessbrytande regel. I 6 kap. 12 och 16 §§ patientsäkerhetslagen anges att som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning.

Straffmyndighetsåldern är i Sverige 15 år. Det innebär att för brott som någon begått innan han eller hon har fyllt femton år får inte dömas till påföljd (1 kap. 6 § brottsbalken). Detta innebär dock inte att brott som någon begått före 15 års ålder inte kan utredas. I lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, (LUL), finns det bestämmelser om hur brott som har begåtts av någon före 15 års ålder ska hanteras (31–38 d §§).

Nedan lämnas en närmare redogörelse för relevant reglering i LUL, barnkonventionen, lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna och socialtjänstlagen.

En utredning ska inledas i vissa fall om brott har begåtts av någon under 15 år.

övergrepp mot barn (6 kap. 1, 4 och 6 §§ brottsbalken) samt rån (8 kap. 5 § brottsbalken). Exempel på brott som inte omfattas av presumtions-regeln om utredning är misshandel, skadegörelse, stöld och grov stöld (3 kap. 5 §, 12 kap. 1 §, 8 kap. 1 och 4 §§ brottsbalken) samt kränkande fotografering och olaga integritetsintrång (4 kap. 6 a och 6 c §§ brottsbalken). Det sagda innebär att många av de brott som unga begår mot varandra inte ska utredas enligt presumtionsregeln.

Barnkonventionen ska beaktas vid anmälan till polisen om den misstänkte är under 18 år

10.2Rektorn ska anmäla misstänkta brott till Polismyndigheten

sjukvårdssekretess enligt OSL eller tystnadsplikt enligt patientsäker-hetslagen. Undantagen innebär att uppgifter om enskilda som finns inom elevhälsans medicinska gren undantas från uppgiftsskyldigheten om uppgifterna omfattas av sekretess eller tystnadsplikt ( s.210).

Det kan konstateras att 10 kap. 23 § OSL alltså lämnar större utrymme för utlämnande av uppgifter som omfattas av hälso-och sjukvårdssekretess än vad lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna gör.

Skolpersonal är skyldiga att anmäla oro för barn till socialnämnden

Enligt socialtjänstlagen finns det en skyldighet för bl.a. skolpersonal att genast anmäla till socialnämnden om de i skolans verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa (14 kap. 1 § första stycket). Bestämmelsen föreslås föras över till den nya socialtjänstlagen (prop. 2024/25:89 s. 442). En erinran om anmälningsskyldigheten har tagits in i skollagen (29 kap. 13 §). I propositionen Stärkt stöd och skydd för barn och unga uttalar regeringen att det inte är möjligt att närmare ange alla situationer där ett barn ska anses fara illa, men att det t.ex. kan avse barn och ungdomar som far illa på grund av sitt eget beteende, exempelvis på grund av missbruk, kriminalitet och annat självdestruktivt beteende eller som utsätts för hot, våld eller andra övergrepp från jämnåriga (prop. 2012/13:10 s. 47). Om skolans personal får kännedom om eller misstänker att en elev har gjort sig skyldig till brott kan detta således innebära att eleven riskerar att fara illa på ett sådant sätt att skyldigheten att anmäla oro till socialnämnden aktualiseras.

plikt enligt 6 kap. 16 § patientsäkerhetslagen ska anmälningsskyldigheten endast gälla för sådana brott som anges i 10 kap. 21 och 23 §§ OSL.

för fysiska sexuella kränkningar bland pojkar. Skolmiljön är också en vanlig brottsplats vid hot (Brå 2024:10). Hot och våld i skolan kan riktas mot såväl elever som lärare och påverkar lärande-och arbetsmiljön negativt. Rapporten Hot och våld mot lärare, andra yrkesgrupper och elever inom skolväsendet visar att antalet anmälda allvarliga händelser i arbete orsakat av hot och våld i skolan ökade med drygt 150 procent mellan åren 2013 och 2023 (Arbetsmiljöverket 2024). I Brås Skolundersökning om brott 2023, som omfattar elever i årskurs 9 i grundskolan, uppgav ungefär hälften av eleverna att de begått något brott (våldsbrott, stöldbrott, skadegörelse eller narkotikabrott) vid minst ett tillfälle under de senaste tolv månaderna. Samtliga nämnda brottstyper utom stöld är vanligast bland pojkar, men totalt sett uppger lika stor andel pojkar som flickor att de har varit delaktiga i brott. I samma undersökning uppgav drygt 38 procent av pojkarna och drygt 23 procent av flickorna att de skulle anse att det var helt okej eller ganska okej om deras kompis slog ner någon som sa något förolämpande. Detta visar att vuxenvärlden måste ta krafttag och samla sina resurser för att vända utvecklingen.

Polismyndigheten har enligt 2 § polislagen (1984:387) flera uppgifter, bl.a. att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet och andra störningar av den allmänna ordningen eller säkerheten och att utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal. Som framgår av avsnitt 10.1 är det som huvudregel bara mycket allvarliga eller brott av allvarligare slag som polisen utreder när gärningsmannen är under 15 år (31 § första, tredje och fjärde styckena LUL, s. 19 och 21), såvida inte en begäran om utredning görs från socialtjänsten (jfr 31 § andra och fjärde styckena LUL). En polisanmälan syftar dock inte enbart till att polisen ska inleda utredningar utan kan också vara till nytta i polisens brottsförebyggande arbete. Genom sådana anmälningar kan polisen följa brottsutvecklingen och planera var polisen ska lägga sina resurser och om polisen bör punktmarkera vissa individer i brottsförebyggande syfte. En polisanmälan är vidare en kraftig markering av att ett visst beteende inte är acceptabelt. En anmälan kan eller ska dock i vissa fall även kombineras med andra åtgärder och det är viktigt att markera att en polisanmälan görs för elevens eget bästa i syfte att hjälpa eleven att bryta ett normbrytande beteende. Det är också viktigt att personal i skola och fritidshem uppmärksammar om beteendet bottnar i att eleven har behov av stöd och att erforderliga stödinsatser sätts in när så är befogat.

Sammantaget delar regeringen inte Sveriges Lärares uppfattning att skyldigheten att göra en polisanmälan bör begränsas till elever som uppnått straffmyndighetsålder eller 12 års ålder och att det för yngre elever som misstänks för brott i stället enbart ska ske en orosanmälan till socialtjänsten. I vissa fall kan dock en elevs unga ålder tas i beaktande vid bedömningen av om en anmälan ska göras. Nedan i detta avsnitt redogörs närmare för detta.

En skyldighet att polisanmäla brott påverkar inte vårdnadshavarens ansvar

Skellefteå kommun anser att den föreslagna anmälningsskyldigheten i flera avseenden kan komma att försvåra verksamhetens arbete eftersom det primära ansvaret för anmälan i vissa fall flyttas från vårdnadshavaren till skolan, vilket kan få till följd att vårdnadshavare, till den som anser sig ha blivit utsatt för brott, endast hänvisar till kommunens ansvar för anmälan.

Vårdnadshavares ansvar för sina barn regleras i föräldrabalken. Där anges bl.a. att vårdnadshavaren svarar för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan ska vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas (6 kap. 2 § andra stycket föräldrabalken). Som framgår av avsnitt 5.7 övergår detta ansvar till skolan när barnet vistats i skolan. Regeringen konstaterar att vårdnadshavaren inte har någon skyldighet att göra en polisanmälan när ett brott begås mot barnet. Skolpersonal har dock ett ansvar för att upprätthålla trygghet och studiero i skolan och regeringen anser att ett led i detta arbete är att vara konsekvent i markeringen av att brottsliga gärningar inte är acceptabla. Regeringen vill dock betona att en skyldighet för skolans eller fritidshemmets personal att polisanmäla elever vid misstanke om brott bör vara begränsad till brott som begås av elever i samband med verksamheten, se mer om detta nedan. Det är vidare viktigt att poängtera att en reglering i skollagen av skyldigheten att anmäla brott inte hindrar att vårdnadshavare anmäler en misstanke om brott, oavsett om skolan eller fritidshemmet redan polisanmält brottet eller inte. I sammanhanget är det viktigt att påpeka att rektorer som i sin roll som rektor får information om att ett brott har begåtts utanför skolans verksamhet kan vara skyldiga att dela den informationen enligt lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna. Regeringen återkommer till detta nedan.

En anmälan ska inte göras om övervägande skäl talar emot det

Frågan om att polisanmäla ett misstänkt brott aktualiserar olika intressen och avvägningar. Regeringen anser i likhet med utredningen att en anmälan inte bör göras om övervägande skäl talar emot det. Till skillnad från Sveriges skolledare anser inte regeringen att det ska krävas övervägande skäl för en polisanmälan, utan i stället att en anmälan inte ska göras om övervägande skäl talar emot det. Den motsatta ordningen skulle nämligen, enligt regeringen, kunna riskera att brott skulle anmälas i allt för liten utsträckning och därmed sända signalen att endast allvarligare brott eller brott av viss typ ska tas på allvar.

Frågan är då vad som kan vara övervägande skäl som talar emot att en anmälan ska göras. Utredningen anser att om en elev inte har uppnått straffmyndighetsåldern ska det särskilt bedömas om en anmälan kan antas leda till att en utredning inleds enligt 31 § LUL (se avsnitt 10.1). Om det inte finns sådana skäl som enligt LUL kan leda till att en utredning inleds bör enligt utredningen övervägande skäl mot en polisanmälan regelmässigt anses föreligga. Regeringen delar inte denna uppfattning. Som framgår av avsnitt 10.1 skulle detta i princip innebära att enbart mycket allvarliga brott som exempelvis mord, grov misshandel, våldtäkt, våldtäkt mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn och rån (31 § första stycket LUL) eller andra brott av allvarligare slag, exempelvis brott som i det enskilda fallet har närmare ett års straffvärde eller som riktar sig mot en målsägande, t.ex. vid fall av svårare misshandel, grovt olaga hot eller grovt olaga tvång (31 § tredje och fjärde styckena LUL, s. 19, 21 och

69) skulle polisanmälas i de obligatoriska skolformerna och fritidshemmet. Sådana brott som däremot ofta förekommer på skolorna, som exempelvis misshandel i andra fall, skadegörelse, stöld samt kränkande fotografering och olaga integritetsintrång, skulle dock som huvudregel inte anmälas. Detta anser regeringen inte vara acceptabelt. Regeringen delar således inte SPSM:s uppfattning att syftet med polisanmälningar i skolan enbart bör vara att misstänkta brott ska utredas av brottsbekämpande myndigheter och inte heller att det bör övervägas att göra tillägg i bestämmelsen i syfte att tydliggöra att polisanmälan av barn som inte är straffmyndiga bara ska göras i undantagsfall. Regeringen instämmer däremot i Skolverkets synpunkt om att det är tveksamt om det är ändamålsenligt med en huvudregel som kan innebära undantag i för många fall, och anser att undantagsregeln bör ha ett betydligt snävare innehåll än vad utredningen gett uttryck för. Detta innebär att även brott som inte kan antas leda till att en utredning enligt 31 § LUL inleds bör anmälas. Exempelvis bör brott som misshandel, skadegörelse, stöld samt kränkande fotografering och olaga integritetsintrång anmälas regelmässigt. Som regeringen har anfört tidigare i detta avsnitt har polisen inte bara i uppdrag att utreda brott utan också att förebygga brott. Genom sådana anmälningar kan polisen hålla koll på brottsutvecklingen och var polisen ska lägga sina resurser och om polisen bör punktmarkera vissa individer i brottsförebyggande syfte. Regeringen konstaterar också att Polismyndigheten, som i likhet med SPSM och vissa andra myndigheter och organisationer har beretts tillfälle att yttra sig över ett utkast till bl.a. detta avsnitt (se avsnitt 3) som överensstämmer med denna bedömning, välkomnar förslaget.

Ett undantag från anmälningsskyldigheten bör bara kunna ske efter en helhetsbedömning. I bedömningen av om det finns övervägande skäl som talar emot en anmälan ska hänsyn bl.a. tas till hur allvarligt brottet är. Om det är fråga om bagatellartad brottslighet vid enstaka tillfällen kan det tala emot att brottet ska anmälas. Bedömningen av vad som är bagatellartad brottslighet förutsätter att hänsyn tas till fler faktorer än enbart brottets straffvärde. Att det är fråga om upprepad brottslighet kan tala för att anmälan ska göras. När det gäller frågan vad som kan anses vara bagatellartad brottslighet i de obligatoriska skolformerna ska beaktas att eleverna har skolplikt och alltså har en skyldighet att vara i skolan. De har rätt att känna sig trygga där och skolan ska se till att eleverna inte bara känner sig trygga utan också har studiero. Detta innebär exempelvis att skadegörelse i normalfallet inte kan anses vara en bagatellartad brottlighet i skolmiljön. ISR är kritiska till att mindre allvarliga brott ska polisanmälas. Regeringen delar inte denna inställning och vill framhålla att en stökig miljö där elever tillåts att exempelvis klottra eller slå sönder inredning är helt oacceptabelt och kan påverka såväl tryggheten som måluppfyllelsen. Regeringen anser således att upprepad eller omfattande skadegörelse i en skolkontext, eller i ett fritidshem, inte är bagatellartad brottlighet. Exempel på bagatellartad brottslighet utifrån en anmälningssynpunkt kan i stället vara att en elev klottrar på en bänk eller ett bord vid enstaka tillfälle, eller att en elev vid enstaka tillfälle knuffar till en annan elev utan att den senare skadas. Sådana händelser hanteras bäst inom ramen för skolans eller fritidshemmets dagliga verksamhet och genom samtal med elev och vårdnadshavare.

AB:s inställning att det ska finnas en undantagslös skyldighet att anmäla till polisen om en elev som uppnått åldern för straffmyndighet kan misstänkas ha begått ett brott. Det bör enligt regeringen t.ex. finnas ett visst utrymme att även för straffmyndiga elever underlåta att polisanmäla vid bagatellartad brottslighet.

Den skyldighet att anmäla misstänkta brott som regeringen nu föreslår innebär en lagreglerad skyldighet att lämna uppgifter om brottsmisstankar till Polismyndigheten. Den har därmed sekretessbrytande effekt enligt 10 kap. 28 § OSL (se avsnitt 10.1). Inom ramen för bedömningen av om en anmälan ska göras bör det kunna vägas in om en anmälan till Polismyndigheten innebär att uppgifter som omfattas av sekretess eller tystnadsplikt måste lämnas ut. Om det är fråga om ett relativt lindrigt brott och en anmälan innebär att mycket känsliga uppgifter röjs kan detta leda till bedömningen att övervägande skäl talar emot en anmälan. Självklart måste i detta sammanhang brottslighetens allvar och andra förhållanden vägas mot det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten är avsedd att skydda. I avsnitt 10.1 redogörs för vilket sekretesskydd uppgifter som lämnas ut med stöd av anmälningsskyldigheten får hos Polismyndigheten.

IES och Academedia AB önskar ett förtydligande kring vilka överväganden avseende tystnadsplikt som enskilda huvudmän ska göra, då OSL inte är direkt tillämplig på dem. Regeringen konstaterar att det inte är ett obehörigt röjande enligt skollagens bestämmelser om tystnadsplikt i enskilt bedriven verksamhet (29 kap. 14 § skollagen) att fullgöra en uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning. Därutöver får en uppgift som omfattas av tystnadsplikt lämnas ut i en situation där ett utlämnande hade varit tillåtet enligt OSL (se avsnitt 10.1).

Sammantaget föreslår regeringen att om det kan misstänkas att ett brott har begåtts av en elev i förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, fritidshemmet, gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan eller komvux ska brottet anmälas till Polismyndigheten, om inte övervägande skäl talar emot det. Regeringen återkommer nedan till att denna skyldighet endast ska omfatta brott som har begåtts i samband med skolans eller fritidshemmets verksamhet.

Omfattar anmälningsskyldigheten uppgifter som skyddas av hälso- och sjukvårdssekretess?

Som framgår av avsnitt 10.1 gäller sekretess även mellan myndigheter. Det finns dock sekretessbrytande bestämmelser som kan tillämpas för att lämna uppgifter om misstänkta brott. Som framgår av avsnitt 10.1 finns redan i dag vissa bestämmelser i 10 kap. OSL som bryter såväl den sekretess som gäller i utbildningsverksamhet enligt 23 kap. OSL som hälso-och sjukvårdssekretessen enligt 25 kap. OSL som gäller inom elevhälsans medicinska verksamhet. Riksdagen har beslutat ändringar i OSL som trädde i kraft den 1 april 2025 och som innebär att möjligheterna till sekretessgenombrott ökar. De sekretessbrytande bestämmelserna i OSL var alltså mer restriktiva när utredningen lämnade sitt betänkande. Från och med den 1 april 2025 innebär 10 kap. 24 § OSL att sekretess som följer av 23 kap. OSL inte hindrar att en uppgift av betydelse för utredningen av ett begånget brott lämnas till en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säker-hetspolisen eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa

hälso- och sjukvårdssekretessen inte att en uppgift om en enskild lämnas från sådan elevhälsa som avser medicinsk insats till annan elevhälsa eller särskild elevstödjande verksamhet i övrigt inom samma myndighet, om det krävs att uppgiften lämnas för att en elev ska få nödvändigt stöd. Om denna sekretessbrytande bestämmelse utnyttjas kommer de överlämnade uppgifterna hos de mottagande delarna av skolan och rektorn att omfattas av bestämmelserna i 23 kap. OSL.

En situation som bör uppmärksammas är att rektorn kan ha en särskild roll som verksamhetschef för elevhälsan enligt 4 kap. 2 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Detta är alltså en särskild funktion och inte något som följer av rektorsrollen enligt skollagen. Om rektorn är verksamhetschef för elevhälsan tillhör rektorn i denna roll samma verksamhetsgren som elevhälsans medicinska verksamhet och han eller hon omfattas i den rollen av hälso- och sjukvårdssekretess. Detta innebär inte att rektorn därigenom får tillgång till alla uppgifter som behandlas i den medicinska delen av elevhälsan. Enligt 4 kap. 1 § patientdatalagen (2008:355) får den som arbetar hos en vårdgivare ta del av dokumenterade uppgifter om en patient endast om han eller hon deltar i vården av patienten eller av annat skäl behöver uppgifterna för sitt arbete inom hälso- och sjukvården.

Sammantaget innebär ovanstående att den av utredningen föreslagna bestämmelsen – som innebär att uppgiftsskyldigheten i skollagen bara bryter hälso- och sjukvårdssekretessen eller tystnadsplikten i den medicinska delen av elevhälsan om uppgifterna avser sådana brott som anges i 10 kap. 21 och 23 §§ OSL – inte skulle ha någon praktisk betydelse enligt följande. I den mån rektorn för en skola, i sin roll som rektor enligt skollagen får tillgång till uppgifter från den medicinska delen av elevhälsan med stöd av den sekretessbrytande bestämmelsen i 25 kap. 13 a § OSL, så omfattas uppgifterna hos rektorn inte av hälso- och sjukvårdssekretess utan av sekretess enligt 23 kap. OSL. I de fall en person inte bara är rektor enligt skollagen utan också verksamhetschef enligt hälso- och sjukvårdslagen, så kommer personen i sin roll som verksamhetschef bara att få del av uppgifter som omfattas av hälso- och sjukvårdssekretess om verksamhetschefen själv tar del i vården av en enskild patient eller av annat skäl behöver uppgifterna för sitt arbete inom hälso- och sjukvården. Regeringen föreslår, i likhet med utredningen, inte att det ska införas en anmälningsskyldighet som tar sikte på en verksamhetschef enligt hälso- och sjukvårdslagen. Då en rektor enligt skollagen aldrig kommer att få del av uppgifter som omfattas av hälso- och sjukvårdssekretess är den av utredningen föreslagna bestämmelsen överflödig och bör inte genomföras. Regeringen konstaterar sammanfattningsvis att den av regeringen föreslagna anmälningsskyldigheten inte omfattar uppgifter som skyddas av hälso- och sjukvårdssekretess.

Polismyndigheten kommer dock även fortsättningsvis att kunna, med stöd av 6 kap. 5 § OSL, begära att få ut uppgifter från den medicinska delen av elevhälsan. Om någon av de sekretessbrytande bestämmelserna i 10 kap. 21, 22 a eller 23 § OSL då är tillämplig kommer den medicinska delen av elevhälsan också att ha en skyldighet att lämna ut uppgifterna till Polismyndigheten. Den medicinska delen av elevhälsan kan också på eget initiativ lämna uppgifter med stöd av de bestämmelserna.

leringen kan tolkas som att det krävs att en enskild elev kan misstänkas för brottet. Enligt utredningens motivering innebär dock formuleringen att rektorns ansvar att anmäla brott begränsas till brott som begås av elever på skolan, men att det inte behöver stå klart vilken enskild elev som kan misstänkas för brottet. Det innebär exempelvis att rektorn är skyldig att anmäla en händelse där flera elever varit inblandade även om det är oklart vem som gjort vad. Regeringen instämmer i bedömningen att det bör finnas en skyldighet att göra en polisanmälan även om rektorn inte kan slå fast vilken elev som kan misstänkas för brottet. Det är inte skolans uppgift att bedriva en egen utredning i syfte att klarlägga ett eventuellt straff-rättsligt ansvar. Som regeringen återkommer till nedan anser regeringen dock att bestämmelsen kan formuleras om något för att tydliggöra att det inte krävs att en viss elev är misstänkt för att anmälningsskyldighet ska föreligga.

elev har tillgång till patroner eller stöldgods, hämtas upp av kända kriminella från skolan, eller har stora summor pengar utan rimlig an-ledning. Även uppgifter om att en person har blivit utsatt för brott eller som talar för att en person riskerar att utsättas för brott kan omfattas av uppgiftsskyldigheten, liksom uppgifter som talar för att en person riskerar att bli ensamagerande gärningsperson eller begå allvarliga våldsbrott, uppgifter om närvaro respektive frånvaro och uppgifter om var en person har befunnit sig vid en viss tidpunkt eller förväntas befinna sig. (prop. 2024/25:65 s. 118). Då även uppgifter som lämnas enligt lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna kan handla om uppgifter om begångna brott som begåtts i anslutning till verksamheten i berörda skolformer och fritidshemmet går en viss över-lappning med den i denna proposition föreslagna skyldigheten att anmäla brott enligt skollagen inte att undvika. Det är dock tydligt att lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna har ett mycket bredare tillämpningsområde och delvis ett annat syfte.

juni 2025. Regeringen avser att förlänga tiden för uppdraget och avser därutöver ge Skolverket i uppdrag att i samråd med Polismyndigheten ta fram stödmaterial för att underlätta för huvudmän och rektorer att tillämpa den föreslagna anmälningsskyldigheten i skollagen. De två stöden bör samordnas så att det tydliggörs att en rektor inte behöver lämna samma information två gånger.

Ett stödmaterial som avser den nya anmälningsskyldigheten enligt skollagen kan avse information om t.ex. vad som kan vara ett brott, när ett brott kan anses ha begåtts i samband med verksamheten och vad som kan behöva beaktas och vilka överväganden som kan behöva göras vid bedömningen av om det finns övervägande skäl mot en anmälan. Stödmaterialet bör också omfatta sekretessfrågor. Härigenom tillgodoses de synpunkter som framförts av flera remissinstanser om att rektorerna behöver stöd och vägledning för att få förutsättningar att ansvara för polisanmälningar vid misstanke om brott, bl.a. Skolinspektionen och Åklagarmyndigheten.

Regeringen avser vidare att ge Skolverket i uppdrag att i samråd med Polismyndigheten och Socialstyrelsen följa upp hur bestämmelsen om en skyldighet att anmäla misstanke om brott tillämpats av rektorerna och vilka eventuella konsekvenser anmälningsskyldigheten fått för Polismyndighetens och socialtjänstens verksamheter.

11Skolan bör förmedla vikten av att följa lagar och andra föreskrifter i samhället

Regeringens bedömning: I samtliga läroplaner bör det göras ett tillägg som förtydligar att utbildningen ska förmedla och förankra respekt för att lagar och andra föreskrifter som gäller i samhället ska följas.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen föreslår att tillägget ska avse att utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de lagar och andra regler som gäller i samhället.

Remissinstanserna: Ungefär hälften av de remissinstanser som yttrat sig tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Detta gäller bl.a. Barnombudsmannen, Justitiekanslern, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Polismyndigheten, Göteborgs kommun, länsstyrelserna i Hallands, Skåne och Södermanlands län samt Svenskt Näringsliv.

Några av de remissinstanser som tillstyrker eller inte har något att invända mot förslaget har även lämnat synpunkter på förslaget. Statens skolinspektion konstaterar att myndighetens erfarenhet visar att skolors arbete med värdegrundsfrågor ofta behöver utvecklas. Skolinspektionen framför samtidigt att generella skrivningar i läroplanernas inledande delar eller olika perspektiv kan vara svåra för verksamheter att omfamna.

Stiftelsen Tryggare Sverige tillstyrker att skolan ska förmedla kunskap om den lagstiftning som gäller i Sverige men anser att ordet respekt inte bör användas i detta sammanhang. Idéburna skolors riksförbund (ISR) stödjer i huvudsak förslaget men ifrågasätter begreppet regler. Detta gäller även för Internationella Engelska Skolan i Sverige AB (IES) som anser att ordet regler i utredningens förslag bör bytas ut mot föreskrifter.

Friskolornas riksförbund, som ställer sig tveksamt till förslaget, anser att det är otydligt vad som avses. Förbundet föreslår att termerna författningar eller föreskrifter används i stället för termen andra regler.

Flera remissinstanser har invändningar eller avstyrker förslaget med hänvisning till att vikten av att respektera lagar och regler redan kan sägas omfattas av nuvarande skrivningar i skollagen (2010:800) och läroplaner. Detta gäller bl.a. Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM), Statens skolverk, Eskilstuna och Malmö kommuner, Sveriges Elevkårer, Sveriges Elevråd, Sveriges Kommuner och Regioner och Sveriges Skolledare. SPSM anser vidare, i likhet med Skolverket, Sveriges Elevkårer och Sveriges Elevråd att det vore lämpligare att se över frågan inom den bredare översynen av läroplanerna, som pågick vid tiden för remitteringen, i form av U 2023:09 Läroplansutredningen (dir. 2023:173).

Som framgår av avsnitt 3 har ett antal myndigheter och organisationer beretts tillfälle att yttra sig över delar av ett utkast till lagrådsremiss, vars bedömning överensstämmer med regeringens bedömning i rutan. ISR är tveksamt till detta tillägg. Förbundet anser att det finns en risk att en oinskränkt respekt för gällande lagar kan bedömas komma stå i motsatsställning till den kritikrätt som de grundlagsfästa fri-och rättigheterna garanterar medborgarna. I övrigt framför ISR att de är positiva till att regeringen nu har ändrat ordet regler till föreskrifter.

demonstrationsfrihet kan verka för att innehållet i vissa föreskrifter bör ändras. Så länge föreskrifterna gäller ska man dock följa dem. Regeringen anser därför att det som behöver förmedlas och förankras är respekt för att lagar och andra föreskrifter som gäller i samhället ska följas.

SPSM anser, i likhet med Skolverket, Sveriges Elevkårer och Sveriges Elevråd att det vore lämpligare att se över frågan inom den bredare översyn av läroplanerna som under tiden för remitteringen genomfördes av Läroplansutredningen (U 2023:09). Regeringen beslutade den 14 december 2023 kommittédirektiv En tydligare kunskapsinriktning i läroplanerna (dir. 2023:173). Utredaren skulle bl.a. lämna förslag som stärker betydelsen av faktakunskaper och andra grundläggande ämneskunskaper. Utredningen lämnade betänkandet Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande (SOU 2025:19) den 26 februari 2025. Utredningen lämnar bl.a. förslag på inledande delar i läroplanen för grundskolan och motsvarande skolformer. Till de föreslagna skrivningarna hör att alla som arbetar i skolan ska förmedla och förankra respekt för de lagar och andra regler som gäller i samhället. Betänkandet är på remiss till den 13 juni 2025.

Läroplansutredningens uppdrag har varit avgränsat till att föreslå ändringar i läroplanerna för de obligatoriska skolformerna och fritidshemmet. Således föreslås inga ändringar i läroplanerna för gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan eller komvux. Regeringen anser emellertid att det är viktigt att ett tillägg införs om att respekt för att lagar och andra föreskrifter som gäller i samhället ska följas, förmedlas och förankras från förskolan upp till och med vuxenutbildningen.

Regeringen bedömer därför att ett tillägg som förtydligar att utbildningen ska förmedla och förankra respekt för att de lagar och andra föreskrifter som gäller i samhället ska följas bör införas i samtliga läroplaner.

12Behandlingen av personuppgifter är förenlig med EU:s dataskyddsförordning

Förslaget i avsnitt 9 om dokumentation av undersökning av väskor och omhändertaganden kommer i vissa delar att förutsätta behandling av personuppgifter. Detsamma gäller förslaget i avsnitt 10 om att rektorer ska anmäla till Polismyndigheten när en elev kan misstänkas för att ha begått ett brott i samband med verksamheten, om inte övervägande skäl talar emot det. Nedan görs en bedömning av hur den nödvändiga behandlingen av personuppgifter förhåller sig till dataskyddsregleringen.

och uppgift av allmänt intresse eller myndighetsutövning ska vidare fast- ställas i enlighet med unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt

(artikel 6.3) och vad gäller uppgift av allmänt intresse eller myndighetsutövning ska även syftet med behandlingen vara nödvändigt för att utföra uppgiften av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Vid rättslig förpliktelse ska vidare syftet med behandlingen av personuppgifter fastställas i den rättsliga grunden. Den rättsliga grunden ska vara tydlig och precis och dess tillämpning bör vara förutsägbar för de personer som omfattas av den (skäl 41 i dataskyddsförordningen).

Vid behandling av personuppgifter gäller ett antal grundläggande principer som fastslås i artikel 5 i dataskyddsförordningen. Bland annat ska uppgifterna behandlas på ett lagligt, korrekt och öppet sätt i förhållande till den registrerade (laglighet, korrekthet och öppenhet). Uppgifterna ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål (ändamålsbegränsning). Uppgifterna ska också vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas (uppgiftsminimering).

Närmare om den rättsliga grunden uppgift av allmänt intresse

ning faller under begreppet och att detta bör gälla även fortsättningsvis. Myndighetsutövning mot enskilda karaktäriseras av beslut eller andra en-sidiga åtgärder som ytterst är ett uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. Myndighetsutövning behöver ha stöd i gällande rätt, och befogenheten att utöva myndighet är därför alltid fastställd i en författning i Sverige. Den rättsliga grunden myndighetsutövning som grund för att behandla personuppgifter kan tillämpas av alla personuppgiftsansvariga som har tilldelats myndighetsutövande befogenheter (prop. 2017/18:105 s. 62 och 63).

Ovanstående ligger till grund för 2 kap. 2 § dataskyddslagen, där det anges att personuppgifter får behandlas med stöd av artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen om behandlingen är nödvändig som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning enligt lag eller annan författning.

Närmare om den rättsliga grunden rättslig förpliktelse

En behandling av personuppgifter är även tillåten om den är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige (artikel 6.1 c dataskyddsförordningen). För att denna grund ska kunna tillämpas krävs, i likhet med de rättsliga grunderna utförande av uppgift av allmänt intresse och myndighetsutövning, att den rättsliga förpliktelsen är fastställd i unionsrätten eller en medlemsstats nationella rätt samt att unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt uppfyller ett mål av allmänt intresse och är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas (artikel 6.3).

När personuppgiftsbehandlingen grundar sig på en rättslig förpliktelse ska syftet med behandlingen fastställas i den rättsliga grunden (artikel 6.3). Detta krav torde innebära att en förpliktelse inte kan läggas till grund för behandling av personuppgifter om syftet med behandlingen inte framgår. Det ska vara möjligt för såväl den personuppgiftsansvarige som den registrerade att förstå varför behandlingen av personuppgifter ska ske. Detta kan exempelvis ske genom en författning som anger att en näringsidkare i en viss situation är skyldig att lämna uppgifter till en myndighet eller en domstol (prop. 2017/18:105 s. 54). Med detta får förstås att ändamålet med personuppgiftsbehandling som grundar sig på rättslig förpliktelse bör framgå av det sammanhang där den rättsliga förpliktelsen fastställs.

Ovanstående ligger till grund för 2 kap. 1 § dataskyddslagen, där det anges att personuppgifter får behandlas med stöd av artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, om behandlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvarige ska kunna fullgöra en rättslig förpliktelse som följer av lag eller annan författning, av kollektivavtal eller av beslut som har meddelats med stöd av lag eller annan författning.

Behandling av känsliga personuppgifter och av personnummer

etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening, uppgifter om hälsa eller om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning samt genetiska uppgifter och biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person. Användningen av termen ras innebär inte att unionen godtar teorier som söker fastställa före-komsten av skilda människoraser (skäl 51).

föreskrifter i förordningen (2018:1366) om sökbegränsningar vid behand-ling av personuppgifter i vissa utbildningsformer och i viss verksamhet hos kommuner.

Behandling av personuppgifter som rör lagöverträdelser som innefattar brott

I artikel 10 i dataskyddsförordningen anges att behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder enligt artikel 6.1 endast får utföras under kontroll av en myndighet eller då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter fastställs.

Personuppgifter som rör lagöverträdelser som innefattar brott omfattar enligt Integritetsskyddsmyndighetens rättsliga ställningstagande (IMYRS 2021:1) uppgifter om att en person är eller har varit föremål för en polisanmälan, en förundersökning, ett åtal eller rättegång i ett brottmål. Även om något rättsligt förfarande inte inletts kan uppgifter om att en fysisk person har eller kan ha begått ett visst brott (brottsmisstankar) utgöra brottsuppgifter, om uppgifterna har en viss konkretionsgrad. En tillräcklig konkretionsgrad har nåtts om uppgifterna avser ett visst brott eller en viss brottskategori eller om uppgifter sammanställs på ett sådant sätt att uppgifterna motsvarar de objektiva rekvisiten i en straffbestämmelse.

Enligt 3 kap. 8 § dataskyddslagen får personuppgifter som avses i artikel 10 i dataskyddsförordningen behandlas av myndigheter. Regeringen har tidigare bedömt att myndigheter inte behöver uttryckligt stöd i föreskrifter eller särskilda beslut för att få behandla uppgifter som rör lagöverträdelser (prop. 2017/18:105 s. 99). Inom utbildning med offentlig huvudman kan personuppgifter som rör lagöverträdelser behandlas (prop. 2017/18:218 s.180).

För skolor med enskild huvudman gäller enligt 26 a kap. 6 § skollagen att personuppgifter som avses i artikel 10 i dataskyddsförordningen får behandlas om behandlingen är nödvändig i verksamheten och inte innebär ett otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet i löpande text inom elevhälsan, och i skriftlig dokumentation som ska föras enligt 5 kap. 24 § skollagen. Enligt 3 kap. 9 § dataskyddslagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela ytterligare föreskrifter om i vilka fall andra än myndigheter får behandla sådana personuppgifter som avses i artikel 10 dataskyddsförordningen. Med stöd av bemyndigandet har 5 § förordningen (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning meddelats. Där anges att personuppgifter som avses i artikel 10 i dataskyddsförordningen får behandlas av andra än myndigheter om behandlingen är nödvändig för att rättsliga anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller försvaras, eller en rättslig förpliktelse enligt lag eller förordning ska kunna fullgöras.

Reglering i regeringsformen och Europakonventionen

Utöver dataskyddsregleringen finns det skyddsreglering för den personliga integriteten både i regeringsformen (RF) och i olika internationella rättsakter. Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden (2 kap. 6 § andra stycket RF). Av regeringsformen framgår vidare att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Enligt Europakonventionen har var och en rätt till skydd för sitt privat-och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens (artikel 8.1).

12.2Ytterligare rättsligt stöd för behandling av personuppgifter behövs inte

Regeringens bedömning: EU:s dataskyddsförordning, lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, förordningen med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och skollagens bestämmelser om behandling av personuppgifter utgör tillräcklig reglering för den personuppgiftsbehandling som kan komma att ske hos offentliga och enskilda huvudmän med anledning av förslagen i denna proposition. Det behöver således inte införas någon ytterligare dataskyddsreglering för denna behandling.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft någon invändning mot utredningens bedömning.

Som framgår av avsnitt 3 har Integritetsskyddsmyndigheten beretts tillfälle att yttra sig över vissa delar av ett utkast till lagrådsremiss, vars bedömning överensstämmer med bedömningen i rutan. Myndigheten har inga invändningar mot bedömningen.

uppgifter. Vidare innebär regeringens förslag att omhändertagande av föremål som påträffats när en väska undersöks i vissa fall ska dokumen-teras. För att det ska vara tydligt vilken elevs föremål som omhändertagits kan personuppgifter om bl.a. namn på den person som beslutat om omhändertagandet och elevens namn och klass behöva behandlas. Redan i dag ska föremål som omhändertas enligt 5 kap. 23 § skollagen dokumenteras enligt 5 kap. 24 § samma lag. Möjligheten till väskundersökningar kommer leda till att fler föremål påträffas som kan behöva omhändertas. Det innebär också att fler omhändertaganden kommer att dokumenteras och att fler personuppgifter behöver behandlas i samband med det.

Även rektorns beslut om vilka personer som utses att utföra undersökningar som avser ett obestämt antal elever enligt den föreslagna 6 a kap. 5 § andra stycket kan behöva dokumenteras. Samma sak gäller med rektorns beslut att uppdra åt särskilt utsedda personer att i den löpande verksamheten besluta och utföra undersökningar av enskilda elevers väskor och andra föremål enligt den föreslagna 6 a kap. 5 § tredje stycket. Detta för att det i efterhand ska kunna gå att kontrollera att undersökningar av väskor och andra föremål har genomförts och i förekommande fall beslutats av en person som har en sådan befogenhet. I sådan dokumentation kan uppgifter om de utsedda personernas namn och yrkesroll behandlas.

Den behandling av personuppgifter som kommer att utföras till följd av möjligheten att besluta om och utföra undersökningar av väskor och andra föremål är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse. Sådan behandling är också nödvändig som ett led i myndighetsutövning. Den rättsliga grunden allmänt intresse gäller även för privata aktörer som utför en uppgift av allmänt intresse som är fastställd i nationell rätt (prop. 2017/18:105 s. 58). Även den rättsliga grunden myndighetsutövning kan tillämpas av alla personuppgiftsansvariga som tilldelats myndighetsutövande befogenheter (prop. 2017/18:105 s. 63). Mot denna bakgrund kommer det att finnas rättslig grund för den behandling av personuppgifter som följer av beslut och utförande av undersökning av väskor och omhändertagande av föremål. Bestämmelser om möjligheten att besluta om och utföra undersökningar av väskor samt dokumentation av sådana åtgärder kommer att finnas i skollagen. Bestämmelser om dokumentation finns också i förvaltningslagen. De rättsliga grunderna är därmed fastställda i författning som meddelats i enlighet med regeringsformens bestämmelser.

Skyldigheten att polisanmäla misstänkta brott

För att kunna utföra den anmälningsskyldighet som föreslås i avsnitt 10 kommer olika typer av personuppgifter att behöva behandlas. De uppgifter som lämnas i en polisanmälan bör vara sådana uppgifter som Polismyndigheten kan behöva för att kunna bedöma det anmälda brottet. De personuppgifter som kan bli aktuella att behandla är t.ex. uppgift om den misstänkte elevens namn och personnummer eller samordningsnummer liksom namnet på en eventuell målsägande. Beroende på brottstyp och de närmare omständigheterna kan även andra uppgifter behöva behandlas. Om misstanken t.ex. rör ett brott med ett så kallat hatbrottsmotiv (29 kap.

2 § första stycket 7 brottsbalken) kan det vara nödvändigt att behandla

ringsformen och Europakonventionen. När ett intrång i den personliga integriteten ska bedömas måste en avvägning göras utifrån berörda intressen. Vid en sådan avvägning ska hänsyn tas till syftet med och behovet av vad det aktuella intrånget kan förväntas innebära. Det ska ställas mot den inverkan som intrånget har för den enskilde. Integritetsin-trånget ska inte vara större än nödvändigt utifrån vad som ska uppnås med behandlingen. I denna bedömning ska behovet av eventuella komplette-rande säkerhetsåtgärder vägas in.

läggande principerna om ändamålsbegränsning, uppgiftsminimering och lagringsminimering (artikel 5.1 b, 5.1 c och 5.1 e i dataskyddsförord-ningen) ska tillämpas.

Sammantaget bedöms att den personuppgiftsbehandling som de nya bestämmelserna kan ge upphov till är förenlig med dataskyddsförordningen och dataskyddslagen och att övriga proportionalitetskrav är uppfyllda. Det bedöms inte finnas något behov av ytterligare dataskyddsreglering.

Sameskolstyrelsen konstaterar, i likhet med Arjeplogs och Gnosjö kommuner, att Skolsäkerhetsutredningen var pågående när förslagen i delbetänkandet Skolor mot brott (SOU 2024:17) lämnades och att ytterligare ett betänkande skulle lämnas i december 2024. Sameskolstyrelsen och kommunerna anser därför att det är för kort om tid att implementera förändringarna i verksamheten.

Som framgår av avsnitt 3 har ett antal myndigheter och organisationer beretts tillfälle att yttra sig över vissa delar i ett utkast till lagrådsremiss, vars förslag överensstämmer med förslaget i rutan. Almega Utbildning anser att ett ikraftträdande av bestämmelserna bör ske tidigast den 1 januari 2026 och anför att informationsinsatser behöver genomföras och att framför allt förslaget om begränsningar av tillträde till förskola eller skola riskerar att medföra ökade kostnader där framför allt mindre huvudmän kanske inte kan uppfylla lagkraven så snabbt i och med att enskilda huvudmän vanligen inte får något resurstillskott från kommunerna under pågående kalenderår. Sveriges Skolledare avråder regeringen från en alltför snabb implementering. Förbundet anför att det lär vara helt omöjligt för Skolverket att få stödmaterial på plats. Förbundet anser vidare att det inte finns tid för skolledare att förbereda sin personal för de nya uppgifterna innan dessa går på ferier i juni och att det allvarligt lär äventyra skolledarnas möjligheter att ta ut sammanhängande ledighet under sommarmånaderna i enlighet med semesterlagen.

Skälen för regeringens förslag

För att förbättra säkerheten inom skolväsendet bör den nya regleringen träda i kraft så snart som möjligt

De ändringar som föreslås i denna proposition syftar till att öka säkerheten på landets förskolor, skolor och fritidshem. Med skolor avses förskoleklass, grundskola, anpassad grundskola, specialskola, sameskola, gymnasieskola, anpassad gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning (komvux). Samhällsutvecklingen har de senaste åren varit oroväckande i flera avseenden (Skr. 2023/24:68). Ett antal fall av grövre våld, flera med dödlig utgång, har inträffat i flera skolor. Det är en oacceptabel utveckling som måste stoppas med det snaraste. Regeringens avsikt är därför att dessa ändringar ska genomföras så snart som möjligt så att de kan börja gälla innan nästa läsårsstart. Utifrån dessa aspekter framstår den 1 juli 2025 som ett lämpligt datum för ikraftträdande.

Sölvesborgs och Örebro kommuner, IES och Almega Utbildning anser att tidsramen är snäv med tanke på att stödmaterial ska hinna tas fram och implementering av de nya bestämmelserna hinna ske innan lagen ska träda i kraft. Också Göteborgs och Kristinehamns kommuner framhåller vikten av att kunskapshöjande och vägledande stödmaterial är på plats innan lagförslagen träder i kraft. Regeringen har förståelse för den oro som framförs av remissinstanserna med anledning av den snäva tiden för implementering. Samtidigt måste hänsyn tas till samhällsutvecklingen. Säkerhetsläget och hotbilden har över kort tid förändrats i negativ riktning och även påverkat förskolan, skolan och fritidshemmet. Det behövs en beredskap för att det värsta kan inträffa och regeringen bedömer att det

Regeringen föreslår sammantaget att förslagna lagar om ändringar i skollagen (2010:800) och OSL ska träda i kraft den 1 juli 2025. Regeringen bedömer att det inte behövs några övergångsbestämmelser till de lagarna.

Ändringar på grund av förslag i propositionen En tioårig grundskola

Som framgår av avsnitt 5.1 har regeringen i propositionen En tioårig grundskola (prop. 2024/25:143) lämnat förslag som innebär att förskoleklassen ska upphöra som skolform och ersättas av en ny första årskurs i de obligatoriska skolformerna. Ändringarna innebär bl.a. att 1 kap. 12 § som innehåller en uppräkning av kapitlen i skollagen behöver ändras eftersom kapitlet om förskoleklassen utgår. Den nya regleringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2026 och tillämpas första gången i fråga om utbildning och annan verksamhet som bedrivs efter den 30 juni 2028.

I avsnitt 6 föreslås en följdändring i det förslag till lag om ändring i skollagen som har lämnats i nämnda proposition. Ändringen innebär att det nya kapitlet, 6 a kap. om säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte, läggs till i den paragraf som innehåller en förteckning över skollagens kapitel. Denna ändring träder i kraft samtidigt som övriga bestämmelser i den föreslagna lagen, dvs. den 1 juli 2026.

De förslag till ändringar i skollagen som lämnas i denna proposition innebär att väskor eller andra föremål som elever i bl.a. förskoleklassen har med sig till skolenheten eller till en skolaktivitet utanför skolenheten får undersökas under vissa förhållanden (se avsnitt 9). Vidare ska rektorn göra en polisanmälan om en elev i bl.a. förskoleklassen kan misstänkas för att ha begått ett brott i samband med verksamheten, om inte övervägande skäl talar emot det (se avsnitt 10). Med anledning av de förslag som lämnas i prop. 2024/25:143, behöver det införas ytterligare en lag om ändring i skollagen som träder i kraft den 1 juli 2026 och som innebär att begreppet förskoleklassen tas bort från de paragrafer som reglerar möjligheten att undersöka väskor och andra föremål och skyldigheten att göra polisanmälningar. I övergångsbestämmelserna till den senare lagen ska det anges att lagen tillämpas första gången på utbildning och annan verksamhet som bedrivs efter den 30 juni 2028 och att äldre bestämmelser fortfarande gäller för utbildning och annan verksamhet som bedrivs före den 1 juli 2028. Motsvarande övergångsbestämmelser har lämnats i förslaget om ändringar i skollagen i propositionen En tioårig grundskola.

14Konsekvenser

Vilka är berörda av förslagen?

Barn och elever i hela skolväsendet, dvs. förskolan, förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen (komvux) och fritidshemmet berörs av förslagen i propositionen.

När ordet skola används i propositionen avses förskoleklassen, grund-skolan, anpassade grundskolan, sameskolan, specialskolan, gymnasiesko-lan, anpassade gymnasieskolan och komvux. I ordet skolenhet omfattas de nämnda skolformerna och fritidshemmet. Vad som avses med skolenhet framgår av avsnitt 5.

Förslagen syftar till att barnen och eleverna ska ha en säker och trygg vistelse i förskolan, skolan eller fritidshemmet. Förslagen berör även skolhuvudmän och personal i förskolan, skolan och fritidshemmet som t.ex. lärare och rektorer. Även dessa ska ha en trygg och säker arbetsplats. Huvudmän och rektorer berörs även på så sätt att de i olika grad får ett särskilt ansvar för säkerheten i sina verksamheter.

Även statliga myndigheter berörs av förslagen och bedömningarna i propositionen. Det gäller dels Statens skolverk som kan komma att få vissa uppdrag i syfte att bl.a. stödja huvudmännen i säkerhetsarbetet. I det arbetet kan även Center mot våldsbejakande extremism (CVE) vid Brottsförebyggande rådet (Brå), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Polismyndigheten och Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) bli involverade. Socialstyrelsen berörs genom att myndigheten bör bidra när det gäller ett uppdrag om uppföljning av skolors säkerhetsarbete. Statens skolinspektion berörs på så sätt att myndigheten kommer att få författningsstöd för att kunna granska säkerhetsarbetet inom skolväsendet. SPSM och Sameskolstyrelsen berörs också som huvudmän då de på statens uppdrag anordnar utbildning i specialskolan respektive sameskolan.

Konsekvenser för kommunerna

Förslagen medför vissa ekonomiska konsekvenser för kommunerna

Regeringens kostnadsberäkning överensstämmer med utredningens och uppgår till 37 miljoner kronor per år.

begränsa tillträdet antas ta mer tid i anspråk i samband med att de nya bestämmelserna träder i kraft än när det löpande arbetet sedan fortskrider.

Motsvarande belopp, dvs. 37 miljoner kronor, bör således även utgå till kommunerna permanent eftersom ett löpande arbete innebär att arbetet ska vara levande och åtgärder måste kunna vidtas när det behövs. För förslaget om att rektorn ska göra en polisanmälan vid misstanke om brott bedömer regeringen däremot att kommunerna bör kompenseras med 16 miljoner kronor 2025 (halvårseffekt) och därefter 31 miljoner kronor per år. Det förslaget innebär inga särskilda initiala åtgärder som motiverar mer än halva beloppet det första halvåret.

Regeringen har i vårändringsbudgeten för 2025 (prop. 2024/25:99) föreslagit att 53 miljoner kronor 2025 tillförs utgiftsområde 25, Allmänna bidrag till kommuner, anslag 1:4 Tillfälligt stöd till enskilda regioner, med anledning av förslagen. Från och med 2026 beräknas 68 miljoner kronor tillföras utgiftsområde 25, Allmänna bidrag till kommuner, anslag 1:1 Kommunalekonomisk utjämning, med anledning av förslagen.

Flera förslag medför vissa begränsningar i den kommunala självstyrelsen

måste pröva varje enskilt fall och därmed har ett visst utrymme för att avstå anmälan med hänsyn tagen till brottets allvar och övriga omständigheter.

Förslaget inskränker inte den kommunala självstyrelsen mer än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med regleringen, dvs. att brott ska minimeras, eller inte förekomma alls, i skolan eller fritidshemmet.

Förslaget som innebär att rektorn får besluta om undersökning av väskor eller andra föremål som elever har med sig till skolan eller fritidshemmet innebär utökade befogenheter för rektorerna. Förslaget innebär dock inte att rektorerna är ålagda att använda sig av dessa befogenheter utan avsikten är att utöka rektorns möjligheter att begränsa risken för ordningsstörningar, kränkningar eller brott eller för att upprätthålla säkerheten. Förslaget innebär således inte en inskränkning i den kommunala självstyrelsen.

Sammantaget bedömer regeringen att den inskränkning i den kommunala självstyrelsen som förslagen medför är proportionerlig och nödvändig för att uppnå de syften som föranleder förslagen.

Konsekvenser för enskilda huvudmän och andra enskilda utbildningsanordnare blir desamma som för kommunerna

Konsekvenser för staten

Skolverket bör få i uppdrag att ta fram stödmaterial

Skolverket bör få i uppdrag att ta fram stödmaterial om en beredskap att hantera allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer, hur huvudmän, förskolor, skolor och fritidshem kan arbeta för att begränsa obehöriga personers tillträde, i vilka situationer och på vilket sätt undersökning av väskor skulle kunna ske och tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen om skyldighet att anmäla brott. Skolverket bör också få i uppdrag att genomföra en uppföljning av hur sistnämnda bestämmelse tillämpats av rektorerna samt vilka eventuella konsekvenser den har fått för Polismyndighetens och socialtjänstens verksamheter.

Regeringen har i vårändringsbudgeten för 2025 (prop. 2024/25:99) föreslagit att myndighetens förvaltningsanslag tillförs 7 miljoner kronor 2025 med anledning av uppdraget.

SPSM och Sameskolstyrelsen är skolhuvudmän och SPSM bör involveras i uppdraget om stödmaterial

SPSM har huvudmannaskap för tio skolenheter som kan omfatta förskoleklass och årskurs 1–10. Totalt fick 764 elever sin utbildning i specialskolans enheter läsåret 2023/24. Sameskolstyrelsen har fem förskole- och skolenheter. Skolenheterna omfattar årskurs 1–6. Läsåret 2023/24 fick 195 barn och elever sin utbildning i sameskolans enheter.

Förslagen i denna proposition gäller även de statliga huvudmännen men eftersom varje huvudman bara har ett fåtal skolenheter, och jämfört med kommuner och enskilda huvudmän få elever, bedöms kostnaderna endast ha en marginell påverkan på respektive myndighets förvaltningsanslag. Dessa kostnader bedöms därför kunna rymmas inom ram.

Kostnader med anledning av uppdraget till Skolverket som SPSM bör involveras i bedöms som små och bedöms därför rymmas inom ramen för myndighetens befintliga förvaltningsanslag.

Skolinspektionen får möjlighet att granska säkerhetsarbetet i skolan

Förslaget om ett nytt säkerhetskapitel i skollagen innebär att Skolinspektionen får möjlighet att granska säkerhetsarbetet och kontrollera att verksamheter inom skolväsendet uppfyller sina skyldigheter i det avseendet. Skulle det visa sig att det finns brister i säkerhetsarbetet blir det möjligt för Skolinspektionen att använda sanktioner på samma sätt som vid konstaterade brister inom andra områden. Förslagen ligger inom Skolinspektionens ordinarie uppdrag och arbetet kan således bedrivas inom ramen för myndighetens befintliga förvaltningsanslag.

utreda brott är Polismyndighetens kärnverksamhet. Regeringen bedömer sammantaget att förslaget inte kommer att leda till kostnader som inte kan täckas av myndighetens befintliga anslag.

Kostnader med anledning av att Polismyndigheten bör involveras i arbetet med stödmaterial samt att Polismyndigheten bör involveras i uppdraget om att följa upp tillämpningen av de nya bestämmelserna om en skyldighet för rektorn att anmäla misstanke om brott bedöms rymmas inom ramen för myndighetens befintliga förvaltningsanslag.

Åklagarmyndigheten och allmänna domstolar kan få ökad arbetsbelastning

Det är inte helt enkelt att avgöra hur stor del av de polisanmälda brotten som kommer att leda vidare till utredning, åtal och rättegång och således aktualisera en ökad arbetsbelastning för Åklagarmyndigheten och de allmänna domstolarna. Sannolikt anmäls majoriteten av den typ av brott som kan leda till åtal och rättegång redan i dag av skolorna. Regeringens bedömning är därför att eventuella kostnadsökningar inte kan antas bli större än att de får hanteras inom befintliga anslag.

Socialstyrelsen bör involveras i uppdraget om uppföljning

Kostnaderna med anledning av att Socialstyrelsen bör involveras i uppdraget om att följa upp tillämpningen av de nya bestämmelserna om en skyldighet för rektorn att anmäla misstanke om brott bedöms som små och bör därför rymmas inom befintliga ekonomiska ramar.

Konsekvenser för rektorer, lärare och annan personal

Säkerhetsläget och hotbilden har över tid förändrats i negativ riktning. Hot och våld i skolan kan riktas mot såväl elever som lärare och påverkar lärande- och arbetsmiljön negativt. Antalet anmälda allvarliga händelser i arbete orsakat av hot och våld i skolan ökade med drygt 150 procent mellan åren 2013 och 2023 (se avsnitt 4). Regeringens förslag bör i förlängningen bidra till att säkerhetsläget och arbetsmiljön förbättras samt att hotbilden mot skolpersonal minskar. Regeringen anser vidare att förslaget som innebär en skyldighet att anmäla brottsmisstankar till polisen och förslaget om undersökning av väskor innebär en ökad tydlighet och därmed ökad säkerhet hos personalen om vilka befogenheter som finns inom området. När det gäller rektorernas ansvar och möjligheter redovisas det närmare i avsnittet om den kommunala självstyrelsen.

Skolverket befarar att de förslag som utredningen lämnar riskerar att öka den administrativa bördan för rektorer, förskollärare och lärare. Även Sameskolstyrelsen, SPSM, Region Jönköping, Malmö och Täby kommuner, Friskolornas riksförbund, Idéburna skolors riksförbund och Sveriges Skolledare uttrycker oro för att förslagen innebär ökad administration för skolpersonal. SKR instämmer i samband med sina synpunkter på utkastet till lagrådsremiss (se avsnitt 3). Internationella

Engelska Skolan i Sverige AB anser att det finns en stor risk att rektorer inte hinner med sitt kärnuppdrag att leda det pedagogiska arbetet på skolan genom att ytterligare administrativa uppgifter läggs på rektorer och anför att om nya arbetsuppgifter läggs på rektorerna bör lagstiftaren se över om andra uppgifter kan tas bort. Även Skolinspektionen och Stockholms kommun anser att en ökad administrativ börda kan riskera att avleda resurser från skolans kärnuppdrag.

Regeringen anser att förslagen sammantaget kommer att ge personalen bättre förutsättningar i arbetet och bedömer att förslagen inte kommer att leda till en onödig administrativ hantering, utan i stället utgöra ett stöd för ett väl fungerande säkerhetsarbete i brottförebyggande syfte. Färre brott och kränkningar på skolorna kommer att leda till större trygghet och säkerhet och i förlängningen till bättre måluppfyllelse. Färre kränkningar leder också till att dokumentation med anledning av skolpersonalens, rektorns och huvudmannens skyldigheter i 6 kap. skollagen minskar. Regeringen vill understryka att avsikten med förslagen är att arbetet ska bedrivas på ett effektivt sätt som ger positiva resultat i verksamheten och att förslagen inte ska innebära onödiga dokumentationskrav. I sammanhanget bör dock nämnas att förslaget om undersökning av väskor innefattar ett dokumentationskrav i de fall en undersökning av väskor genomförs. Regeringen föreslår att om ett föremål har omhändertagits när det har skett i samband med undersökning av väskor ska detta dokumenteras om inte föremålet återlämnas till eleven vid lektionens slut. För att minimera den administrativa bördan föreslås inga krav på hur dokumentationen ska göras eller av vem. Regeringen förutsätter att huvudmän och rektorer finner rutiner för hur en sådan dokumentation ska kunna ske på ett enkelt och minimalt tidskrävande sätt. Eftersom det är frivilligt att fatta beslut om undersökning av väskor bedömer regeringen att principen om statlig finansiering inte blir tillämplig i det här fallet. Om annan dokumentation kan minska blir det heller totalt sett ingen ökad administration för skolans personal.

Genom att bidra till en bättre arbetsmiljö för såväl barn och elever som personal anser regeringen att förslagen även kan bidra positivt till såväl rektorssom läraryrkets attraktivitet.

Konsekvenser för elever

Förslagen är positiva ur ett barnrätts- och elevperspektiv

Förskolor, skolor och fritidshem har ett ansvar att skydda barn mot alla former av våld. Regeringens förslag att skolhuvudmännen och personal på förskole-och skolenheter ges ett förtydligat ansvar att ha en beredskap att hantera och minimera skadeverkningar av allvarliga våldssituationer framstår därför som angeläget utifrån ett barnrätts-och elevperspektiv.

Utöver trygghet och säkerhet kan det leda till högre trivsel och ökat välmående. Barn och elever får därmed bättre förutsättningar att utvecklas mot utbildningens mål och nå förbättrade kunskapsresultat.

Förslagen är positiva ur ett funktionshinderperspektiv

Sverige har tillträtt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I artikel 24 anges att konventionsstaterna, för att förverkliga rätten till utbildning för personer med funktionsnedsättning utan diskriminering och på lika villkor, ska säkerställa ett sammanhållet utbildningssystem på alla nivåer och livslångt lärande inriktat på bl.a. full utveckling av den mänskliga potentialen och känslan för värdighet och egenvärde. För att förverkliga sina konventionsåtaganden, ska konventionsstaterna bl.a. säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte utestängs från det allmänna utbildningssystemet på grund av funktionsnedsättning och att personer med funktionsnedsättning, på lika villkor som andra, får tillgång till en inkluderande och kostnadsfri grundutbildning av god kvalitet.

Myndigheten för delaktighet (MFD) anser att utredningens konsekvensanalys av hur förslagen i betänkandet kommer påverka barn och unga i skolan med funktionsnedsättning är begränsad. Även SPSM påtalar att utredningens bedömning av konsekvenser för personer med funktionsnedsättning är otillräcklig och delar inte bedömningen att förslagen inte kommer att medföra att personer med funktionsnedsättning drabbas av rättighetskränkningar i större utsträckning än andra.

Förslagen i propositionen syftar till att tydliggöra förskolans och skolans ansvar för att motverka brott. Regeringen bedömer att de generella effekterna av förslagen är desamma för alla som får sin utbildning eller verkar i skolväsendet, dvs. även för personer med funktionsnedsättning. Det bör dock noteras att personer med funktionsnedsättningar kan vara särskilt utsatta för vissa typer av brottslighet. MFD:s samlade sammanställning av undersökningar om våldsutsatthet och levnadsvillkor visar att det finns en tydlig koppling mellan funktionsnedsättning och utsatthet för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld både i barndomen och i vuxen ålder. Överlag är riskökningen mer markant för kvinnor med funktionsnedsättning jämfört med män med funktionsnedsättning. Vidare visar studier på en överrisk att utsättas för mobbning om ett barn har en långvarig funktionsnedsättning (se rapporten Våld mot personer med funktionsnedsättning: Om utsatthet och förekomst av våld 2023). Regeringen anser mot bakgrund av dessa studier att det är viktigt att personal i förskola, skola och fritidshem är observanta på den utsatthet som särskilt kan drabba barn och elever med funktionsnedsättning. Regeringens förslag innebär att sådana brott som utgör en del i mobbning och kränkningar kommer att minska. Regeringen utgår från att förslagen innebär att situationen kommer att förbättras för elever med funktionsnedsättningar.

Förslagen, som syftar till att tydliggöra och förstärka arbetet mot brott, bidrar till att lyfta fram detta ansvar och konsekvenserna är därmed av särskild vikt för personer med funktionsnedsättning.

Konsekvenserna bedöms vara positiva för jämställdheten

Syftet med jämställdhetspolitiken är att ge lika rättigheter och möjligheter för kvinnor och män respektive flickor och pojkar att forma samhället och sina egna liv. Diskrimineringslagen (2008:567) förbjuder diskriminering som har samband med kön och diskriminering får inte förekomma i förskolan, skolan eller fritidshemmet (1 kap. 4 § och 2 kap. 5 §).

Förslagen i propositionen bedöms bidra till minskad brottslighet i skolväsendet, men också i det omgivande samhället. Brottsförebyggande rådets Nationella trygghetsundersökning 2024 visar att utsatthet för brott mot person är ungefär lika vanligt bland kvinnor som bland män, även om det finns skillnader mellan könen när det gäller utsatthet för de olika brotten som ingår i undersökningen. Andelen som känner sig otrygga eller ofta oroar sig för att utsättas för olika typer av brott är generellt större bland kvinnor än bland män. Det gäller särskilt när det kommer till oro för att utsättas för våldtäkt eller andra sexuella angrepp. Som nämns i avsnitt 4 är skolan en vanlig brottsplats. Det är den vanligaste brottsplatsen för både mindre grov och grövre misshandel, samt för fysiska sexuella kränkningar bland pojkar. Regeringen bedömer att förslagen sammantaget kommer att bidra till att benägenheten för att begå olika typer av brott minskar. Förslagen innebär även att utsattheten för brott kan minska. Förslagens konsekvenser för jämställdheten är således totalt sett gynnsamma för såväl kvinnor och män, som för flickor och pojkar.

Förslagen har inga konsekvenser för de integrationspolitiska målen

Målet för integrationspolitiken är att utrikes födda kvinnor och män ska ha samma skyldigheter, rättigheter och möjligheter som den övriga befolkningen att leva ett fritt, värdigt och självständigt liv inom samhällsgemenskapen. Detta förutsätter att den som långvarigt befinner sig i Sverige anstränger sig för att bli en del av det svenska samhället och att samhället både ställer krav och ger möjligheter till integration. Integrationspolitiken ska bidra till social och kulturell, ekonomisk, språklig och demokratisk integration samt att genom utbildning förbättra förutsättningarna för flickor och pojkar med utländsk bakgrund (prop. 2023/24:99, bet. 2023/24:FiU21, rskr. 2023/24:250).

Förslagen i propositionen innebär att alla barn och elever behandlas lika, oavsett bakgrund, och bedöms därför inte ha några särskilda konsekvenser för de integrationspolitiska målen.

Konsekvenser för Sveriges medlemskap i den

Europeiska unionen

Förslagen berör frågor om personuppgiftsbehandling, som regleras i EUrätten genom EU:s dataskyddsförordning. En dataskyddsanalys finns i avsnitt 12. Den personuppgiftsbehandling som kommer att vara nödvändig med anledning av förslagen bedöms vara förenlig med EU-rätten.

Förslagen berör även frågor om privatliv och integritet. En föreskrift om skydd för rätten till respekt för privatlivet och familjelivet finns i artikel 7 iEU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Ett likartat skydd mot integritetsintrång finns i artikel 8 i Europakonventionen och i 2 kap. 6 § RF. Förslaget om undersökning av väskor och förhållandet till Europakonventionen och regeringsformen behandlas i avsnitt 9. Den inskränkning i skyddet som förslaget innebär bedöms vara förenlig med EU-rätten.

15Författningskommentar

15.1Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800)

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

12 § Lagen är uppdelad i 32 kapitel. Dessa är

–inledande bestämmelser (1 kap.),

–huvudmän och ansvarsfördelning (2 kap.),

–barns och elevers utveckling mot målen (3 kap.),

–kvalitet och inflytande (4 kap.),

–trygghet och studiero (5 kap.),

–åtgärder mot kränkande behandling (6 kap.),

–säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte (6 a kap.),

–skolplikt och rätt till utbildning (7 kap.),

–förskolan (8 kap.),

–förskoleklassen (9 kap.),

–grundskolan (10 kap.),

–anpassade grundskolan (11 kap.),

–specialskolan (12 kap.),

–sameskolan (13 kap.),

–fritidshemmet (14 kap.),

–gymnasieskolan (15–17 a kap.),

–anpassade gymnasieskolan (18 och 19 kap.),

–kommunal vuxenutbildning (20 kap.),

–fjärrundervisning i vissa skolformer (21 kap.),

–distansundervisning i vissa skolformer (22 kap.),

–entreprenad och samverkan (23 kap.),

–särskilda utbildningsformer (24 kap.),

–annan pedagogisk verksamhet (25 kap.),

–tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

(26 kap.),

–behandling av personuppgifter (26 a kap.),

–Skolväsendets överklagandenämnd och Lärarnas ansvarsnämnd (27 kap.),

– övriga bestämmelser (29 kap.).

I paragrafen finns en förteckning över lagens innehåll.

Ändringen innebär att ett nytt kapitel, 6 a kap. om säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte, läggs till i förteckningen. Paragrafen ändras därmed också på så sätt att det anges att lagen innehåller 32 kapitel i stället för 31.

6 a kap. Säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte

Kapitlets innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–tillämpningsområde (2 §),

–beredskap för allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer (3 §),

–tillträde till förskoleenheten eller skolenheten (4 §),

–undersökning av väskor och andra föremål (5–9 §§), och

–anmälan till Polismyndigheten vid misstanke om brott (10 och 11 §§).

I paragrafen, som är ny, beskrivs innehållet i kapitlet.

Tillämpningsområde

2 § Om inte annat anges i respektive paragraf gäller bestämmelserna i detta kapitel för hela skolväsendet.

Vid tillämpningen av detta kapitel ska fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet jämställas med skolenhet.

I paragrafen, som är ny, beskrivs kapitlets tillämpningsområde.

Av första stycket framgår att tillämpningsområdet för bestämmelserna i kapitlet är hela skolväsendet, om inte annat anges i respektive paragraf. Av 1 kap. 1 § framgår att skolväsendet omfattar skolformerna förskola, förskoleklass, grundskola, anpassad grundskola, specialskola, sameskola, gymnasieskola, anpassad gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning. I skolväsendet ingår också fritidshem som kompletterar utbildningen i förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan och vissa särskilda utbildningsformer.

Termen skolenhet definieras i 1 kap. 3 §. Att verksamhet vid fritidshem som anordnas vid en skolenhet ingår i termen skolenhet framgår av förarbetena till definitionen i 1 kap. 3 § (prop. 2009/10:165 s. 217 och 633).

I andra stycket framgår att verksamhet vid fritidshem som inte anordnas vid en skolenhet eller förskoleenhet ska jämställas med skolenhet vid tillämpningen av kapitlet om säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte.

Övervägandena finns i avsnitt 6.

Beredskap för allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer

1. finns en beredskapsplan som anger de åtgärder som ska vidtas vid en allvarlig våldssituation eller hot om en allvarlig våldssituation, och
2. bedrivs ett löpande arbete för att säkerställa en beredskap att hantera allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om huvudmannens ansvar för beredskap för allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer.

I paragrafens första punkt regleras en skyldighet för huvudmannen att se till att det finns en beredskapsplan på varje förskole- och skolenhet. Beredskapsplanen ska ange de åtgärder som ska vidtas vid en allvarlig våldssituation eller hot om en allvarlig våldssituation.

Med allvarliga våldssituationer avses riktade våldsdåd av den typ som kan betecknas som skolattacker och andra fall av våldsdåd, som t.ex. väpnade uppgörelser på eller i anslutning till verksamhetens område. De situationer som avses i paragrafen är således mer extraordinära händelser och våldssituationer av sådant allvar att det krävs ett snabbt agerande för att skydda barn, elever och personal från en pågående våldsutövning.

Exempel på hot om allvarliga våldssituationer som kan uppstå i en förskola eller en skola kan vara då någon uttrycker en avsikt att genomföra en sprängning, en beväpnad attack eller hot om att på andra sätt skada enskilda eller grupper av barn, elever eller personal. Ett sådant hot kan uppstå genom att det yttras direkt av någon, som i muntliga eller skriftliga hot, eller indirekt, genom vad som kan uppfattas av kroppsspråk eller symboliska gester.

Beredskapsplanen bör innehålla en planering för hur utrymning, inrymning och utestängning kan genomföras. Planeringen bör även inbegripa en översyn av de fysiska förutsättningarna i verksamhetens lokaler för att t.ex. identifiera säkra tillflyktsplatser, samt innefatta en rollfördelning som tydliggör vem som ansvarar för en specifik uppgift när en allvarlig våldssituation uppstår. Det är vidare av vikt att huvudmannen i arbetet med beredskapsplanen överväger vilka möjligheter som finns till snabb intern kommunikation.

I paragrafens andra punkt regleras att huvudmannen ska se till att det på varje förskole- och skolenhet bedrivs ett löpande arbete för att säkerställa en beredskap att hantera allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer. Ett löpande arbete med beredskap innefattar att personal genomför övningar för t.ex. inrymning, utrymning och utestängning. Utbildning, planering och i vissa fall anpassningar i den fysiska miljön eller tekniska hjälpmedel kan också utgöra inslag i ett löpande arbete för att stärka beredskapen att hantera allvarliga våldssituationer och hot om sådana situationer. Förutsättningarna ser emellertid olika ut vid olika verksamheter och det lämnas därför i huvudsak åt huvudmannen att avgöra vilka konkreta åtgärder som är motiverade. Som framgår av första punkten ska det vid varje förskole- och skolenhet finnas en beredskapsplan. Inom ramen för det löpande arbetet måste det säkerställas att personal, elever och barn får information om planeringen och de åtgärder som ska vidtas vid en allvarlig våldssituation eller hot om en allvarlig våldssituation.

Att arbetet ska ske löpande innebär att huvudmannen måste se till att det sker ett kontinuerligt arbete för att identifiera säkerhetsrisker och sårbar-

heter gentemot allmänheten enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen om rätten att ta del av allmänna handlingar (7 § förvaltningslagen [2017:900]).

Vidare har en tillsynsmyndighet, t.ex. Statens skolinspektion eller en kommun, rätt att, i den omfattning det behövs för tillsynen, få tillträde till de byggnader, lokaler och andra utrymmen som används i den verksamhet som står under tillsyn (26 kap. 6 § skollagen).

Andra åtgärder som behöver vidtas är att se till att det finns tillträdesbegränsningar. Sådana kan vara fysiska i form av t.ex. grindar och lås men det kan också handla om att se till att enhetens område är tydligt markerat och att de villkor som gäller för att vistas på området kommuniceras utåt på ett tydligt sätt. Vid samnyttjande av lokaler och ytor behöver åtgärder vidtas för att tydliggöra gränserna mellan det område som enbart disponeras av förskolan, skolan eller fritidshemmet och gemensamt nyttjade ytor. I den mån t.ex. kulturskola eller liknande verksamhet bedrivs i skolans lokaler under skoldagen är det väsentligt att skolan har tydliga rutiner och riktlinjer för när personer som hör till dessa verksamheter får vistas inom enheten. Det måste vid varje förskole- och skolenhet övervägas vilka åtgärder som i det enskilda fallet är nödvändiga och möjliga för att obehöriga personer inte ska ges tillträde till området. De olika förutsättningar som gäller för olika enheter innebär att olika åtgärder kan vara aktuella. Det kan i ett antal fall vara omöjligt för en enhet att säkerställa att obehöriga – även om de inte ges tillträde – inte rent faktiskt kan bereda sig tillträde till verksamhetens område. Bestämmelsen innebär inte ett krav på att varje möjlighet för en utomstående person att ta sig in på området undanröjs, genom exempelvis fysiska säkerhetslösningar eller genom att personal övervakar skolområdet. Om en obehörig person uppmärksammas på området måste emellertid åtgärder vidtas för att förmå denna att lämna området.

Ansvaret gäller under tid när verksamheten pågår. Bestämmelsen hindrar därmed inte att annan verksamhet kan bedrivas på verksamhetens område utanför denna tid. Som exempel kan nämnas att en idrottshall eller musiksal upplåts eller att allmänheten tillåts nyttja en lekplats under tid när verksamheten inte pågår.

Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

Undersökning av väskor och andra föremål

Beslut om och utförande av undersökning

5 § Väskor och andra föremål som elever har med sig till skolenheten eller till en skolaktivitet utanför skolenheten får undersökas om det är befogat för att begränsa risken för ordningsstörningar, kränkningar eller brott eller för att upprätthålla säkerheten. Detta gäller i förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, fritidshemmet, gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning. En sådan undersökning får endast utföras om den står i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter.

En undersökning enligt första stycket som avser ett obestämt antal elever får endast utföras efter beslut av rektorn. Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta ett sådant beslut. En sådan undersökning ska utföras av rektorn eller personer som särskilt har utsetts av rektorn för uppgiften.

Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

6 § För fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet gäller vad som anges om rektorn i 5 § i stället huvudmannen.

Paragrafen, som är ny, reglerar vad som gäller för fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet.

Av 2 kap. 9 § första stycket följer att det vid varje förskole- eller skolenhet ska finnas en rektor. I fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet finns inte någon rektor. I sådan verksamhet ska huvudmannen besluta om undersökningar som avser ett obestämt antal elever och utse personer som ska utföra sådana undersökningar. Huvudmannen får också uppdra åt särskilt utsedda personer att i den löpande verksamheten besluta och utföra undersökningar av enskilda elevers väskor när det är befogat och proportionerligt.

Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

Omhändertagande

7 § Föremål som påträffas vid en undersökning enligt 5 § får omhändertas av rektorn om det är befogat för att begränsa risken för ordningsstörningar, kränkningar eller brott eller för att upprätthålla säkerheten. Sådana föremål får också omhändertas av en person som rektorn har utsett att utföra undersökning enligt 5 § andra eller tredje stycket.

Paragrafen, som är ny, reglerar omhändertagande av föremål som påträffas i samband med undersökning av bl.a. väskor. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

Omhändertagande av föremål som påträffas vid en undersökning av väskor eller liknande får ske av rektorn eller en sådan person som rektorn har utsett att utföra undersökningar. Det krävs att omhändertagandet är befogat för att begränsa risken för ordningsstörningar, kränkningar eller brott eller för att upprätthålla säkerheten. Det kan beroende på omständigheterna kring påträffandet vara fråga om olika typer av föremål som kan omhändertas med stöd av bestämmelsen. Om rektorn har beslutat att det ska ske en undersökning av väskor och andra föremål under en period då det förekommer nollning, kan det exempelvis vara befogat att omhänderta ägg, vattenballonger och alkohol för att begränsa risken för ordningsstörningar, kränkningar och brott. Det är också befogat att omhänderta knivar, vapen, sprayburkar med färg och narkotika för att begränsa risken för brott och pyrotekniska attiraljer och kemikalier för att upprätthålla säkerheten i skolan.

Övervägandena finns i avsnitt 9.3.

8 § Ett föremål som har omhändertagits enligt 7 § ska återlämnas till eleven senast vid den tidpunkt skoldagen är slut för eleven. Om eleven vid upprepade tillfällen har tagit med sig föremål som har kunnat befaras komma till användning för ordningsstörningar, kränkningar, brott eller för att hota säkerheten eller om det med hänsyn till föremålets beskaffenhet finns särskild anledning att inte återlämna det, behöver dock inte föremålet lämnas tillbaka förrän elevens vårdnadshavare har informerats om omhändertagandet. Ett omhändertagande får inte bestå längre än till och med fjärde dagen efter verkställandet av omhänder-

162tagandet.

Om ett föremål som har omhändertagits enligt 7 § kan antas bli förverkat enligt 36 kap. 9, 10 eller 12 § brottsbalken, 6 § narkotikastrafflagen (1968:64) eller

9 kap. 5 § vapenlagen (1996:67), ska rektorn eller den som rektorn har bestämt skyndsamt anmäla omhändertagandet till Polismyndigheten. Omhändertagandet får i dessa fall bestå tills frågan om föremålet ska tas i beslag har prövats.

I paragrafen, som är ny, anges när ett omhändertaget föremål ska återlämnas och hur man ska förfara om det omhändertagna godset kan antas bli förverkat enligt bestämmelser i strafflagstiftningen. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

Av första stycket följer att ett omhändertaget föremål i normalfallet ska återlämnas till eleven senast vid skoldagens slut. Avgörande är när skoldagen är slut för den enskilda eleven, inte när det är stängningsdags för skolan. Skoldagen kan ta slut när den schemalagda verksamheten upphör, eller vid en annan tidpunkt, t.ex. efter en organiserad läxläsning eller efter en kvarsittning. Om eleven vid upprepade tillfällen har tagit med sig föremål som har kunnat befaras komma till användning för ordningsstörningar, kränkningar, brott eller för att hota säkerheten eller om det med hänsyn till föremålets beskaffenhet finns särskild anledning att inte återlämna det, behöver dock inte föremålet lämnas tillbaka förrän elevens vårdnadshavare har informerats om omhändertagandet. Mot bakgrund av att ett omhändertagande endast får bestå under några dagar, bör underrättelsen till vårdnadshavaren ske skyndsamt. Föremål, vars medtagande motiverar en kontakt med vårdnadshavaren kan t.ex. vara alkoholhaltiga drycker eller sådana föremål som omfattas av andra stycket. Underrättelseskyldigheten avseende vårdnadshavaren träffar endast elever som är omyndiga. Om eleven är över 18 år och det omhändertagna föremålet inte omfattas av andra stycket, ska det alltid återlämnas till eleven senast vid skoldagens slut. Ett omhändertagande får inte bestå längre än till och med fjärde dagen efter verkställandet av omhändertagandet (jfr s. 17 f.).

Av andra stycket följer att vissa föremål inte ska återlämnas utan i stället ska omhändertagandet anmälas till Polismyndigheten av rektorn, eller den som rektorn har bestämt. Det rör sig om föremål som med stöd av angivna lagar kan antas bli förverkade. Uppräkningen av lagbestämmelser är uttömmande. Det kan röra sig om narkotika, brottsverktyg (t.ex. sprayburkar som befaras komma till användning vid skadegörelse), knivar eller vapen. Att anmälan till Polismyndigheten ska ske skyndsamt innebär att den ska göras omgående. Omhändertagandet får i dessa fall bestå tills frågan om föremålet ska tas i beslag har prövats.

Övervägandena finns i avsnitt 9.3.

Dokumentation

9 § Ett utförande av en undersökning enligt 5 § och ett omhändertagande enligt 7 § ska dokumenteras. Om omhändertagandet sker under lektionstid behöver inte omhändertagandet dokumenteras om föremålet lämnas tillbaka vid lektionens slut.

Paragrafen är ny och reglerar dokumentation av vissa åtgärder.

Av paragrafen framgår att ett utförande av en undersökning enligt 5 § och ett omhändertagande enligt 7 § ska dokumenteras.

I dokumentationen av ett utförande av en undersökning bör det framgå vem eller vilka som har utfört undersökningen. På så sätt kan det kontrolleras att det är rektorn eller en eller flera av rektorn utsedda personer som gjort undersökningen. Det bör vidare dokumenteras när och varför undersökningen görs och omständigheterna kring händelsen. På så sätt kan det kontrolleras om grunden för undersökningen är uppfylld, dvs. om det sker för att begränsa risken för ordningsstörningar, kränkningar eller brott eller för att upprätthålla säkerheten. Det bör även anges vems väska eller föremål som har undersökts. Om undersökningen avser ett obestämt antal elevers väskor eller liknande bör man dock bara behöva ange vems väska eller föremål som har undersökts om ett föremål i väskan omhändertas.

Det framgår vidare av paragrafen att ett omhändertagande av ett föremål ska dokumenteras. Dokumentationen bör avse vilket föremål som har omhändertagits och av vem. Om ett omhändertagande sker under lektionstid behöver inte omhändertagandet dokumenteras om föremålet lämnas tillbaka vid lektionens slut.

Det finns inga formkrav på hur dokumentationen görs och det bör räcka med kortare anteckningar. Det finns inte heller något som hindrar att dokumentationen av utförandet av undersökningen och dokumentationen av omhändertagandet görs samlat.

Övervägandena finns i avsnitt 9.3.

Anmälan till Polismyndigheten vid misstanke om brott

10 § Om det kan misstänkas att ett brott har begåtts av någon som är elev ska rektorn anmäla brottet till Polismyndigheten om inte övervägande skäl talar emot det. Detta gäller om brottet har begåtts i samband med verksamheten i förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, fritidshemmet, gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning.

Paragrafen, som är ny, innehåller en skyldighet för rektorn att göra en anmälan till Polismyndigheten vid misstanke om brott.

Med formuleringen ”Om det kan misstänkas att ett brott har begåtts av någon som är elev ska rektorn...” avses att det kan misstänkas att det är fråga om en elev som rektorn ansvarar för. Med formuleringen att detta ”ska gälla om brottet har begåtts i samband med verksamheten i förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, fritidshemmet, gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning” avses att det är fråga om den verksamhet som rektorn ansvarar för. En rektor kan t.ex. ansvara för en eller flera skolenheter inom flera skolformer.

Skyldigheten att anmäla brott omfattar således inte brott begångna i samband med verksamheten av andra än elever som rektorn ansvarar för. Om skolan eller fritidshemmet får kännedom eller misstanke om att ett brott har begåtts av någon annan, inträder inte skyldigheten enligt bestämmelsen. Det finns dock ingenting som hindrar att en polisanmälan görs även i ett sådant fall.

Anmälningsskyldigheten enligt bestämmelsen inträder i situationer då det ”kan misstänkas” att ett brott har begåtts av en elev. Det innebär ett lågt beviskrav, men ställer samtidigt krav på att det finns någon konkret

slighet utifrån en anmälningssynpunkt kan vara att en elev klottrar på en bänk vid enstaka tillfälle, eller att en elev vid enstaka tillfälle knuffar till en annan elev utan att den senare skadas. I bedömningen av om det finns övervägande skäl emot att göra en anmälan måste också hänsyn tas till elevernas ålder och mognad.

Bestämmelsen innebär en sådan uppgiftsskyldighet som är sekretessbrytande enligt 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Det är inte heller ett obehörigt röjande enligt bestämmelser om tystnadsplikt att fullgöra en uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning (prop. 2017/18:183 s. 64). När det föreligger anmälningsskyldighet kan således uppgifter lämnas till Polismyndigheten även om uppgifterna omfattas av sekretess hos en offentlig huvudman eller tystnadsplikt hos en enskild huvudman enligt 29 kap. 14 § skollagen. En anmälan ska inte göras om övervägande skäl talar emot det. Om uppgifter om ett misstänkt brott skyddas av sekretess eller tystnadsplikt behöver det därför göras en bedömning av om det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten ska skydda ensamt eller tillsammans med andra omständigheter innebär övervägande skäl mot en anmälan. Om det är fråga om ett relativt lindrigt brott och en anmälan innebär att mycket känsliga uppgifter röjs kan detta leda till bedömningen att övervägande skäl talar emot en anmälan. Brottslighetens allvar och andra förhållanden behöver vägas mot det intresse som sekretessen eller tystnadsplikten är avsedd att skydda.

Anmälningsskyldigheten påverkar inte eventuella andra skyldigheter som skolan har med anledning av det inträffade, t.ex. att utreda och vidta åtgärder mot kränkande behandling enligt 6 kap. eller anmäla oro till socialnämnden enligt socialtjänstlagen (2001:453).

Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

11 § För fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet gäller skyldigheten att anmäla brott enligt 10 § för den personal som huvudmannen utser.

Paragrafen, som är ny, reglerar vad som gäller för fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet.

I 10 § anges att rektorn ska anmäla misstänkta brott till Polismyndigheten. Av 2 kap. 9 § första stycket följer att det vid varje förskole- eller skolenhet ska finnas en rektor. I fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet finns inte någon rektor. För fritidshem som inte är integrerade med en skolenhet eller förskoleenhet gäller skyldigheten att anmäla misstänkta brott för den personal som huvudmannen utser. Detta motsvarar vad som gäller enligt 6 kap. 10 § tredje stycket när det gäller skyldigheten att vidta åtgärder mot kränkande behandling.

Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

15.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2025:000) om ändring i skollagen (2010:800)

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens innehåll

12 § Lagen är uppdelad i följande kapitel:

–inledande bestämmelser (1 kap.),

–huvudmän och ansvarsfördelning (2 kap.),

–barns och elevers utveckling mot målen (3 kap.),

–kvalitet och inflytande (4 kap.),

–trygghet och studiero (5 kap.),

–åtgärder mot kränkande behandling (6 kap.),

–säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte (6 a kap.),

–skolplikt och rätt till utbildning (7 kap.),

–förskolan (8 kap.),

–grundskolan (10 kap.),

–anpassade grundskolan (11 kap.),

–specialskolan (12 kap.),

–sameskolan (13 kap.),

–fritidshemmet (14 kap.),

–gymnasieskolan (15–17 a kap.),

–anpassade gymnasieskolan (18 och 19 kap.),

–kommunal vuxenutbildning (20 kap.),

–fjärrundervisning i vissa skolformer (21 kap.),

–distansundervisning i vissa skolformer (22 kap.),

–entreprenad och samverkan (23 kap.),

–särskilda utbildningsformer (24 kap.),

–annan pedagogisk verksamhet (25 kap.),

–tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering

(26 kap.),

–behandling av personuppgifter (26 a kap.),

–Skolväsendets överklagandenämnd och Lärarnas ansvarsnämnd (27 kap.),

–överklagande (28 kap.), och

–övriga bestämmelser (29 kap.).

I paragrafen finns en förteckning över lagens innehåll.

Ändringen innebär att det nya kapitlet, 6 a kap. om säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte, läggs till i förteckningen över skollagens kapitel.

Övervägandena finns i avsnitt 6.

15.3Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800)

6 a kap. Säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte

5 § Väskor och andra föremål som elever har med sig till skolenheten eller till en skolaktivitet utanför skolenheten får undersökas om det är befogat för att begränsa risken för ordningsstörningar, kränkningar eller brott eller för att upprätthålla säkerheten. Detta gäller i grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, fritidshemmet, gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning. En sådan undersökning får endast utföras om den står i rimlig proportion till sitt syfte och övriga omständigheter.

En undersökning enligt första stycket som avser ett obestämt antal elever får endast utföras efter beslut av rektorn. Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta ett sådant beslut. En sådan undersökning ska utföras av rektorn eller personer som särskilt har utsetts av rektorn för uppgiften.

En rektor får också under sådana förutsättningar som anges i första stycket, besluta och utföra undersökningar av enskilda elevers väskor och andra föremål som elever har med sig till skolenheten eller till en skolaktivitet utanför skolenheten. En rektor får även uppdra åt särskilt utsedda personer att besluta och utföra sådana undersökningar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om undersökning av elevers väskor och andra föremål som eleven har med sig till skolan eller fritidshemmet. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

I första stycket görs en ändring som innebär att ordet förskoleklassen tas bort. Ändringen är påkallad av att det i propositionen En tioårig grundskola (prop. 2024/25:143) föreslås att den skolformen ska upphöra.

Övervägandena finns i avsnitt 13.

10 § Om det kan misstänkas att ett brott har begåtts av någon som är elev ska rektorn anmäla brottet till Polismyndigheten om inte övervägande skäl talar emot det. Detta gäller om brottet har begåtts i samband med verksamheten i grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, fritidshemmet, gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan eller kommunal vuxenutbildning.

Paragrafen innehåller en skyldighet för rektorn att göra en anmälan till Polismyndigheten vid misstanke om brott.

I paragrafen görs en ändring som innebär att ordet förskoleklassen tas bort. Ändringen är påkallad av att det i propositionen En tioårig grundskola (prop. 2024/25:143) föreslås att den skolformen ska upphöra.

Övervägandena finns i avsnitt 13.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna anges att lagen träder i kraft den 1 juli 2026. Vidare anges att lagen tillämpas första gången på utbildning och annan verksamhet som bedrivs efter den 30 juni 2028 och att äldre bestämmelser fortfarande gäller för utbildning och annan verksamhet som bedrivs före den 1 juli 2028. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna är utformade på samma sätt som det förslag som lämnats i propositionen En tioårig grundskola (prop. 2024/25:143).

Övervägandena finns i avsnitt 13.

15.4Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

18 kap. Sekretess till skydd främst för intresset av att förebygga eller beivra brott

13 a § Sekretess gäller för uppgift som rör en sådan beredskapsplan som avses i 6 a kap. 3 § 1 skollagen (2010:800) eller sådant löpande arbete som avses i 6 a kap. 3 § 2 samma lag, om det kan antas att det allmännas möjligheter att förebygga och hantera allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer motverkas om uppgiften röjs.

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om sekretess för uppgift som rör dels en sådan beredskapsplan för allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer som huvudmannen enligt 6 a kap. 3 § 1 skollagen (2010:800) ska se till att det finns på varje förskole- och skolenhet, dels sådant löpande arbete för att säkerställa en beredskap att hantera allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer som huvudmannen enligt 6 a kap. 3 § 2 samma lag ska se till att det bedrivs på varje förskole- och skolenhet. Sekretess ska gälla om det kan antas att det allmännas möjligheter att förebygga och hantera sådana situationer eller hot motverkas om uppgiften röjs.

Vad som avses med en allvarlig våldssituation eller hot om en sådan situation och vad beredskapsplanen ska innehålla framgår av kommentaren till 6 a kap. 3 § 1 skollagen. Vad det löpande arbetet för att säkerställa en beredskap för sådana situationer och hot innebär framgår av kommentaren till 6 a kap. 3 § 2 skollagen.

Sekretessen gäller för uppgift ”som rör” en beredskapsplan för allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer eller löpande arbete för att säkerställa en beredskap att hantera sådana situationer och hot. Det innebär att sekretessen inte bara gäller hos skolhuvudmän utan hos alla myndigheter som kan komma att ta del av uppgifter som rör beredskapsplaner och löpande arbete med beredskap oavsett om det är fråga om en beredskapsplan eller ett löpande arbete med beredskap hos en kommunal, statlig eller enskild verksamhet. Myndigheter som kan komma att ta del av nu aktuella uppgifter kan t.ex. vara en tillsynsmyndighet eller Polismyndigheten, om en huvudman vill samråda med Polismyndigheten om hur en beredskapsplan ska utformas.

Sekretessen gäller med ett rakt skaderekvisit, dvs. det finns en presumtion för att uppgifterna är offentliga och det är bara om det kan antas att det allmännas möjligheter att förebygga och hantera sådana situationer eller hot motverkas om uppgiften röjs som det gäller sekretess.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Tillträde till verksamhetens område

Utredningen föreslår en bestämmelse i skollagen som ålägger huvudmannen att se till att det på förskole- eller skolenheten vidtas åtgärder för att obehöriga inte ska ges fritt tillträde till förskole- eller skolenhetens område under tid då verksamheten pågår.

Syftet med regleringen är att i enlighet med vårt uppdrag tydliggöra principen att skolor, förskolor, fritidshem och områden som tillhör dessa verksamheter ska vara stängda för obehöriga. Avsikten är att därigenom värna förskole- eller skolenhetens område som en plats för skolpersonal, barn och elever samt andra personer som har ett befogat intresse av att besöka verksamheten.

Skol- och förskoleområden är inte i dagsläget platser dit allmänheten har fritt tillträde. En huvudman har således redan i dag möjlighet att avgöra

En anmälningsskyldighet

Utredningen föreslår en bestämmelse i skollagen som reglerar skolans skyldighet att anmäla till Polismyndigheten när en elev kan misstänkas för brott i samband med skolans verksamhet. Bestämmelsen är tillämplig i förskoleklassen, grundskolan, anpassade grundskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan, anpassade gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen och fritidshemmet.

Bestämmelsen omfattar som utgångspunkt alla brott som elever kan misstänkas för i samband med skolans verksamhet. Undantag görs dock för situationer där övervägande skäl talar emot en polisanmälan. En intresseavvägning förutsätts således i varje fall. En helhetsbedömning måste därvid göras, men brottets allvar och den misstänkte elevens ålder är utgångspunkter för intresseavvägningen. Om eleven som kan misstänkas är under straffmyndighetsåldern måste särskilt uppmärksammas om det finns förutsättningar att inleda en utredning om brottet med stöd av 31

§lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Saknas sådana förutsättningar måste övervägande skäl regelmässigt anses tala emot en polisanmälan.

För elever som har uppnått straffmyndighetsåldern bör övervägande skäl mot en polisanmälan främst föreligga vid mer obetydlig eller bagatellartad

Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i lagen (2025:000) om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 12 § skollagen (2010:800) i stället för lydelsen enligt lagen (2025:000) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

1 kap.

12 § Lagen är uppdelad i följande kapitel:

–inledande bestämmelser (1 kap.),

–huvudmän och ansvarsfördelning (2 kap.),

–barns och elevers utveckling mot målen (3 kap.),

–kvalitet och inflytande (4 kap.),

–trygghet och studiero (5 kap.),

–åtgärder mot kränkande behandling (6 kap.),

–säkerhetsarbete i brottsförebyggande syfte (6 a kap.),

–skolplikt och rätt till utbildning (7 kap.),

–förskolan (8 kap.),

–grundskolan (10 kap.),

–anpassade grundskolan (11 kap.),

–specialskolan (12 kap.),

–sameskolan (13 kap.),

–fritidshemmet (14 kap.),

–gymnasieskolan (15–17 a kap.),

–anpassade gymnasieskolan (18 och 19 kap.),

–kommunal vuxenutbildning (20 kap.),

–fjärrundervisning i vissa skolformer (21 kap.),

–distansundervisning i vissa skolformer (22 kap.),

–entreprenad och samverkan (23 kap.),

–särskilda utbildningsformer (24 kap.),

–annan pedagogisk verksamhet (25 kap.),

–tillsyn, statlig kvalitetsgranskning och nationell uppföljning och utvärdering (26 kap.),

–behandling av personuppgifter (26 a kap.),

–Skolväsendets överklagandenämnd och Lärarnas ansvarsnämnd

(27 kap.),

–överklagande (28 kap.), och

–övriga bestämmelser (29 kap.).

Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs att 6 a kap. 5 och 10 §§ skollagen (2010:800) ska ha följande lydelse.

Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas en ny paragraf, 18 kap. 13 a §, av följande lydelse.

18 kap.

13 a §

Sekretess gäller för uppgift som rör en sådan beredskapsplan som avses i 6 a kap. 3 § 1 skollagen (2010:800) eller sådant löpande arbete som avses i 6 a kap. 3 § 2 samma lag, om det kan antas att det allmännas möjligheter att förebygga och hantera allvarliga våldssituationer och hot om allvarliga våldssituationer motverkas om uppgiften röjs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2025.

7 § Föremål som påträffas vid en undersökning enligt 5 § får omhändertas av rektorn om det är befogat för att begränsa risken för ordningsstörningar, kränkningar eller brott eller för att upprätthålla säkerheten. Sådana föremål får också omhändertas av en person som rektorn har utsett att utföra undersökning enligt 5 § andra eller tredje stycket.

8 § Ett föremål som har omhändertagits enligt 7 § ska återlämnas till eleven senast vid den tidpunkt skoldagen är slut för eleven. Om eleven vid upprepade tillfällen har tagit med sig föremål som har kunnat befaras komma till användning för ordningsstörningar, kränkningar eller brott eller för att hota säkerheten eller om det med hänsyn till föremålets beskaffenhet finns särskild anledning att inte återlämna det, behöver dock inte föremålet lämnas tillbaka förrän elevens vårdnadshavare har informerats om omhändertagandet. Ett omhändertagande får inte bestå längre än till och med fjärde dagen efter verkställandet av omhändertagandet.

Om ett föremål som har omhändertagits enligt 7 § kan antas bli förverkat enligt 36 kap. 9, 10 eller 12 § brottsbalken, 6 § narkotikastrafflagen (1968:64) eller 9 kap. 5 § vapenlagen (1996:67), ska rektorn eller den som rektorn har bestämt skyndsamt anmäla omhändertagandet till Polismyndigheten. Omhändertagandet får i dessa fall bestå tills frågan om föremålet ska tas i beslag har prövats.

Utbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 2025

Närvarande: statsminister Kristersson, ordförande, och statsråden Ankarberg Johansson, Jonson, Strömmer, Wykman, Liljestrand, Bohlin, Pourmokhtari, Rosencrantz

Föredragande: statsrådet Parisa Liljestrand

Regeringen beslutar proposition Skolor mot brott