Ökad motståndskraft i betalningssystemet

Propositionens huvudsakliga innehåll

Ett clearingbolag bedriver verksamhet med clearing och avveckling av betalningar (clearingverksamhet), dvs. förmedlar betalningar mellan banker i ett clearing- eller avvecklingssystem. Den svenska lagstiftningen för clearingverksamhet är föråldrad och har inte anpassats till digitaliseringen eller till vad som gäller internationellt. Av den anledningen och för att öka motståndskraften i betalningssystemet föreslås att det ska införas en ny lag om clearing och avveckling av betalningar.

I propositionen föreslås bl.a. att

• definitionen av clearingverksamhet ska utvidgas till att omfatta hela clearing- och avvecklingsprocessen,
• det ska ställas krav på bl.a. riskhantering, beredskap, cybersäkerhet, kapital samt styrning, och
• det ska ställas krav vid utkontraktering av clearingverksamhet.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 2024.

1Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om clearing och avveckling av betalningar.
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.
4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti.
5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.
6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden.
7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.
8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.
9. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
10. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.
11. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning.
12. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
13. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2022:964) om företagsrekonstruktion.

domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Meddelandeförbud

5 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 4 § får besluta att clearingbolaget eller den som är eller har varit knuten till bolaget inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 4 § eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

Ansvarsbestämmelse

6 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 5 §.

2 kap. Tillstånd

Tillståndsplikt

1 § För att ett aktiebolag ska få bedriva clearingverksamhet krävs tillstånd av Finansinspektionen.

Undantag från tillståndsplikt

2 § Tillstånd behövs inte för

1. Sveriges riksbank,
2. banker, eller
3. verksamhet som avses i lagen (2010:751) om betaltjänster.

Förutsättningar för tillstånd

3 § Ett aktiebolag ska ges tillstånd att bedriva clearingverksamhet om

1. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan författning,
2. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att bedrivas enligt denna lag och andra författningar,

3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av bolaget,
4. den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av bolaget och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,
5. styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda bolaget, och
6. bolaget uppfyller de villkor i övrigt som anges i denna lag.

4 § Vid bedömningen enligt 3 § 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att

1. innehavaren kommer att motverka att verksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för

a)penningtvätt enligt 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller b)finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.

Godkännande av bolagsordning

5 § Frågan om godkännande av bolagsordning ska prövas i samband med prövning av om aktiebolaget ska få tillstånd att bedriva clearingverksamhet.

Ett clearingbolag som har beslutat att ändra sin bolagsordning ska ansöka om godkännande av ändringen. Ändringen ska godkännas om den inte strider mot denna lag eller någon annan författning. En sådan ändring får inte registreras innan den har godkänts.

Organisation

6 § Ett clearingbolag ska ha

1. en styrelse med minst tre ledamöter,
2. en verkställande direktör, och
3. minst en revisor som utses av stämman.

En revisor ska vara auktoriserad eller godkänd. Minst en revisor som stämman utsett ska vara auktoriserad.

7 § För ett clearingbolag som är ett privat aktiebolag gäller skyldigheterna enligt 8 kap. 46 a och 46 b §§ aktiebolagslagen (2005:551). Styrelsens ordförande ska bevaka att styrelsen fullgör skyldigheterna.

Ansökan om tillstånd

8 § Ansökan om tillstånd får göras innan aktiebolaget har registrerats. Om en ansökan har gjorts inom sex månader från det att stiftelseurkunden undertecknades, räknas den tid som anges i 2 kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) från tillståndsbeslutet.

9 § En ansökan om tillstånd ska innehålla en beskrivning av den planerade verksamheten.

3 kap. Krav på verksamheten

Sundhet

1 § Ett clearingbolags verksamhet ska bedrivas på ett sätt som är sunt. Ett clearingbolag ska ha ändamålsenliga regler för hur clearingverksam-heten ska gå till. Principerna om fritt tillträde, neutralitet och proportionalitet ska tillämpas.

Riskhantering

2 § Ett clearingbolag ska identifiera, mäta, övervaka, internt rapportera och hantera de risker som dess verksamhet är förknippad med. Bolaget ska se till att det finns en tillfredsställande intern styrning och kontroll. I det ingår att säkerställa clearingverksamhetens operativa stabilitet.

Ett clearingbolag ska beakta operativa risker och affärs-, investerings-, kredit- och likviditetsrisker. Bolaget ska säkerställa att driftssäkerheten är tillfredsställande.

Beredskap

3 § Ett clearingbolag ska identifiera kritisk verksamhet och säkerställa att verksamheten kan återupptas inom kort efter ett avbrott.

Ett clearingbolag ska också ha beredskaps- och kontinuitetsplaner för att kunna hantera händelser som utgör en betydande risk för avbrott i verksamheten. Planerna ska utvärderas och ses över regelbundet.

Informations-, it- och cybersäkerhet

4§ Ett clearingbolag ska ha planer för informations-, it- och cybersäkerhet för att kunna hantera risker, hot och sårbarheter. Planerna ska utvärderas och ses över regelbundet.

Kapital

5 § Ett clearingbolag ska genom eget kapital täcka de risker bolaget är utsatt för och kunna fortsätta att bedriva kritisk verksamhet även om förluster uppstår.

Uppdragsavtal

6 § Ett clearingbolag får uppdra åt någon annan att utföra uppgifter som är av betydelse för clearingverksamheten, om bolaget ansvarar för att

1. uppdragstagarens verksamhet bedrivs med operativ stabilitet och under säkerhetsmässigt betryggande former,
2. uppdragstagarens verksamhet omfattas av en tillfredsställande intern styrning och kontroll, och
3. Finansinspektionens tillsyn inte försvåras.

styckena och 5–9 §§ lagen (2004:297) om bank-och finansieringsrörelse tillämpas. Det som sägs om kreditinstitut i den lagen ska då avse clearingbolag.

6 kap. Ingripanden

Ingripanden mot clearingbolag och vissa fysiska personer

1 § Om ett clearingbolag har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, bolagsordningen eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar verksamheten, får Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen får då

–utfärda ett föreläggande att inom en viss tid begränsa eller minska riskerna i verksamheten i något avseende, begränsa eller helt avstå från utdelning eller räntebetalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen,

–meddela ett förbud mot att verkställa beslut, eller

–göra en anmärkning.

Om överträdelsen är allvarlig, får tillståndet återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

2 § Vid valet av ingripande ska 15 kap. 1 b och 1 c §§ lagen (2004:297) om bank-och finansieringsrörelse tillämpas. Det som sägs om kreditinstitut i den lagen ska då avse clearingbolag.

3 § Om en styrelseledamot eller verkställande direktör inte uppfyller kraven i 2 kap. 3 § 4, får Finansinspektionen förelägga clearingbolaget att vidta rättelse. Om rättelse inte görs får inspektionen återkalla bolagets tillstånd. Detsamma gäller om styrelsen i sin helhet inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 3 § 5.

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det. Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess att clearingbolaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör. 4 § Finansinspektionen får återkalla tillståndet om ett clearingbolag 1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft, 2. inte inom ett år från den dag tillstånd beviljades har börjat bedriva sådan verksamhet som tillståndet avser, 3. har förklarat sig avstå från tillståndet, 4. har överlåtit den tillståndspliktiga verksamheten, 5. under en sammanhängande tid av sex månader inte har bedrivit sådan verksamhet som tillståndet avser, 6. har försatts i konkurs eller tvångslikvidation, eller 7. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt.

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden1 dels att 19–21 kap. ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast efter 18 kap. 12 § ska utgå, dels att rubriken närmast före 22 kap. ska lyda ”FJÄRDE AVDELNINGEN Vissa gemensamma bestämmelser”, dels att 1 kap. 1 a, 4 b, 4 c, 11, 12 och 13 §§, 23 kap. 1, 2, 4, 7, 11, 12 och 15 §§, 24 kap. 1, 3, 5–7 och 8 a §§, 25 kap. 1, 4, 5, 8, 9, 11 och 16 §§ och rubrikerna närmast före 25 kap. 1 och 16 §§ ska ha följande lydelse.

Denna lag gäller inte för sådan clearingverksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavvecklingi Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (förordningen om värdepapperscentraler).

1. marknadsföra investerings- eller sidotjänster,
2. ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende investeringstjänster eller finansiella instrument,
3. placera finansiella instrument, eller
4. tillhandahålla investeringsrådgivning avseende dessa instrument eller tjänster,

behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader, central motpart: detsamma som i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012, clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en clearingorganisation, clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012, emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet, handelsplats: en reglerad marknad, en multilateral handelsplattform (MTF-plattform) eller en organiserad handelsplattform (OTF-plattform), handelsplattform: en MTF-plattform eller en OTF-plattform, huvudsakligen kommersiell koncern: en koncern vars huvudsakliga verksamhet inte är

1. tillhandahållande av investeringstjänster eller sådana tjänster som avses i 7 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, eller
2. verksamhet som marknadsgarant för råvaruderivat, kreditinstitut: en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett utländskt

bank-eller kreditföretag som driver bank-eller finansieringsrörelse från filial i Sverige, leverantör av datarapporteringstjänster: detsamma som i artikel 2.1.36a i förordningen om marknader för finansiella instrument, litet och icke-sammanlänkat värdepappersbolag: ett värdepappersbolag som anses vara ett litet och icke-sammanlänkat värdepappersföretag enligt artikel 12.1 i värdepappersbolagsförordningen,

marknadsgarant: en person som på fortlöpande basis åtagit sig att på finansiella marknader handla för egen räkning genom att köpa och sälja finansiella instrument med utnyttjande av egna tillgångar till priser som fastställts av denne, marknadsoperatör: en börs eller en eller flera juridiska personer i ett annat land inom EES som driver en eller flera reglerade marknader,

MTF-plattform: ett multilateralt system inom EES som sammanför flera tredjeparters köp- och säljintressen i finansiella instrument – inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att det leder till ett kontrakt,

OTF-plattform: ett multilateralt system inom EES som inte är en reglerad marknad eller en MTF-plattform, och inom vilket flera tredjeparters köp-och säljintressen i obligationer, strukturerade finansiella produkter, utsläppsrätter eller derivat kan interagera inom systemet så att det leder till ett kontrakt, professionell kund: en sådan kund som avses i 9 kap. 4 eller 5 §, reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp-och säljintressen i finansiella instrument från tredjepart – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att det leder till ett kontrakt, statlig emittent: någon av följande som emitterar skuldinstrument:

1. Europeiska unionen,
2. en stat inom EES, inbegripet förvaltningar, organ eller en särskild funktion i staten,
3. när det gäller en federal stat inom EES, en delstat i federationen,
4. en särskild funktion för flera stater inom EES,
5. en internationell finansinstitution som etablerats av minst två stater inom EES och vars mål är att ordna finansiering och tillhandahålla finansiellt bistånd till de stater som har eller riskerar att få allvarliga finansieringsproblem, och
6. Europeiska investeringsbanken,

systematisk internhandlare: ett värdepappersinstitut som i en organiserad, frekvent, systematisk och väsentlig omfattning handlar för egen räkning när det utför kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform utan att utnyttja ett multilateralt system, tillväxtmarknad för små och medelstora företag: en MTF-plattform som är registrerad som en tillväxtmarknad för små och medelstora företag hos Finansinspektionen enligt 11 kap. 13–15 §§ eller hos en behörig myndighet i ett annat land inom EES, utländskt kreditinstitut: ett kreditinstitut enligt 1 kap. 5 § första stycket 21 lagen om bank-och finansieringsrörelse, utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse, värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank-och finansieringsrörelse, värdepapperscentral: en värdepapperscentral enligt definitionen i artikel 2.1.1 i förordningen om värdepapperscentraler,

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

23kap.

1§8

Finansinspektionen har tillsyn över

–värdepappersinstitut,

–börser,

–leverantörer av datarapporteringstjänster, när Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen om marknader för finansiella instrument,

7Senaste lydelse 2017:1011.

Om ett utländskt företag som driver en reglerad marknad i ett annat land inom EES när det vidtar åtgärder i Sverige för att underlätta för deltagare på distans att få tillträde till den reglerade marknaden, överträder denna lag eller en föreskrift som meddelats med stöd av lagen, ska det som anges i 13 § om utländska värdepappersföretag gälla även för företaget.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.
2. Bestämmelserna i 25 kap. i den äldre lydelsen gäller fortfarande för överträdelser som har skett före ikraftträdandet.

lagen (2023:000) om clearing och avveckling av betalningar.

– lagen (2023:000) om clearing och avveckling av betalningar.

I fall som avses i andra stycket ska revisorn ha den kompetens som enligt lag gäller för revisorn i ett svenskt företag av motsvarande slag som driver angiven verksamhet.

Till revisor får även utses ett registrerat revisionsbolag. Dessutom får en eller flera revisorssuppleanter utses.

Verkställande direktören ska se till att en revisor utses och att denne inom tre månader efter räkenskapsårets slut för granskning får redovisningshandlingarna i original eller bestyrkt kopia.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden

Härigenom föreskrivs att 2, 4, 6, 8, 13 a och 16 §§ lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §1

I denna lag avses med administratör: ett företag som är ansvarigt för verksamheten i ett avvecklingssystem; företaget anses som deltagare i systemet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers-och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, eller ett likställt avvecklingssystem,

EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, kollektivt obeståndsförfarande: konkurs, företagsrekonstruktion eller annat därmed jämförbart förfarande, likställt avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som Finansinspektionen enligt 9 a § har beslutat att likställa med ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers-och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem vars administratörer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen, och värdepapperscentral: detsamma som i artikel 2.1.1 i förordning (EU) nr

2. svensk värdepapperscentral,
3. företag med tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, samt

2.9Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

2.12Förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

4 kap.

6 §1

Följande fysiska eller juridiska personer ska på begäran av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen utan dröjsmål lämna alla uppgifter som behövs för en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism:

1. en verksamhetsutövare,
2. en clearingorganisation som 2. ett clearingbolag, bedriver clearing eller avveckling

av betalningar,

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (2022:964) om företagsrekonstruktion

6. värdepapperscentraler, eller
7. finansiella institut eller holdingföretag som är försatta i resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution.

Lagen gäller inte heller för sådana gäldenärer där staten, en kommun, en region eller ett kommunalförbund har ett bestämmande inflytande i verksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.

4Betalningar och finansiell infrastruktur

4.1Hur en betalning går till

Alla betalningar som inte görs kontant förutsätter en mellanhand som hjälper till att förmedla betalningen mellan den betalande och den mottagande parten. Dessa mellanhänder är i sin tur beroende av en finansiell infrastruktur för att betalningen ska kunna genomföras.

Den enklaste fallet av betalningar med mellanhänder är när den betalande parten och betalningsmottagaren har konton i samma bank.

Köparen initierar då betalningen genom att ge institutet i uppdrag att överföra ett visst belopp till säljarens konto (1). Institutet gör den begärda överföringen (2) och informerar säljaren att dennes konto har krediterats

(3).

Bild 1. Exempel på betalning med en mellanhand

Källa: Sveriges riksbank

Ofta har dock den som ska betala och betalningsmottagaren inte konto i samma bank. Betalningsförmedlingen blir då mer komplicerad eftersom fler aktörer måste involveras och det krävs ytterligare finansiell infrastruktur för att förmedla information om transaktionen mellan parterna. I bild 2 initierar köparen betalningen genom att instruera sin bank att föra över ett belopp till säljaren (1). Bank A måste nu föra över pengar till bank B. Vanligtvis sker informationsutväxlingen mellan bankerna genom en så kallad clearingorganisation som behandlar informationen och förmedlar den mellan bankerna. Bank A sänder därför betalningsinformation till clearingorganisationen (2). Detta underlättar för bankerna eftersom de förmedlar ett stort antal betalningar och annars skulle behöva utväxla information med ett stort antal aktörer. När informationen behandlats sänds instruktioner till ett avvecklingssystem där bägge bankerna har konton (3) att föra över det överenskomna beloppet från köparens bank till säljarens bank (4). En bekräftelse på överföringen sänds till säljarens bank via clearingorganisationen (5, 6) varefter säljarens bank krediterar säljarens konto och meddelar denna att pengarna mottagits (7).

Bild 2. Exempel på betalning med flera mellanhänder

Källa: Sveriges riksbank

Betalningsmarknaden är föremål för en omfattande reglering. Betaltjänstledet, dvs. interaktionen mellan å ena sidan icke-finansiella företag och konsumenter och å andra sidan betaltjänstleverantörer (i princip motsvarande led 1 och 7 i bild 2), regleras i huvudsak av unionsrätten. Det handlar t.ex. om rätten till betalkonto med grundläggande funktioner och ett stort antal konsumentskyddande krav som t.ex. avser att skydda mot bedrägerier. Regleringen av betalningsinfrastrukturen, som behandlas i denna proposition, handlar om clearing och avveckling av betalningar (i princip motsvarande led 2 till 6 i bild 2). Betalningsinfrastrukturen är i huvudsak nationell avseende processen inför och efter avveckling medan clearing-och avvecklingssystem regleras av unionsrätten (se avsnitt 5.4). Företag som är verksamma på betalningsmarknaden kan vara verksamma både i betaltjänstledet och i betalningsinfrastrukturen och i olika roller, t.ex. för egen eller annans räkning eller som uppdragstagare.

4.2Olika slags betalningar

Betalningar sker i en mängd olika situationer, av en mängd olika anledningar och går till på olika sätt. Några exempel på olika betalningssätt är kortbetalning, kontantbetalning, girobetalning, kontoöverföring, autogiro och Swish. Utvecklingen på betalningsmarknaden går snabbt och det uppkommer nya sätt att göra betalningar. Det är t.ex. numera möjligt med kontaktlösa betalningar, dvs. att kunden håller sitt kort mot en kortterminal utan att behöva slå någon pinkod. Det finns också olika sätt att betala med sin mobiltelefon, t.ex. genom att koppla sitt kort till sin telefon eller genom att använda sig av olika applikationer som erbjuder betalningsalternativ. Elektroniska betalningar är det klart dominerade sättet att betala och användningen av kontanter har minskat under en längre tid i Sverige.

4.3Finansiell infrastruktur för betalningar

Som nämnts ovan kräver elektroniska betalningar en mellanhand, en clearingorganisation, som hjälper till att förmedla betalningen. Den svenska clearingorganisationen för betalningar är Bankgirocentralen BGC AB (Bankgirot). Bankgirot driver två olika clearing-eller avvecklingssystem, Bankgirosystemet som hanterar traditionella betalningar och Betalningar i realtid (BiR) som hanterar omedelbara betalningar dygnet runt. Därutöver sköter Bankgirot driften och förvaltningen av dataclearingsystemet, som är ett masstransaktionssystem för betalningsförmedling från konto till konto för transaktioner mellan betaltjänstleverantörer. Systemet togs i bruk i slutet av 1970-talet. Tillgång till dataclearingsystemet förutsätter att deltagaren ingår ett avtal med Svenska Bankföreningen. Bankgirot ägs av P27 Nordic Payments Platform AB (P27).

Getswish AB (Getswish) är ett företag som ägs av ett antal nordiska banker. Getswish bedriver verksamhet med omedelbara betalningar som bl.a. innebär att begära och bekräfta betalningsöverföring mellan bankerna. I och med att definitionen av clearingverksamhet är begränsad till att göra avräkningar och att avveckla betalningar omfattas Getswish i dag inte av tillståndsplikt.

Avvecklingen av traditionella betalningar sker i Sveriges riksbanks avvecklingssystem RIX. Det är ett betalningssystem för stora betalningar mellan banker, clearingorganisationer, Riksgäldskontoret och Sveriges riksbank (Riksbanken). Riksbanken lanserade i maj 2022 ett nytt avvecklingssystem för omedelbara betalningar, RIX-INST. Det innebär att omedelbara betalningar, som i dag avvecklas i Bankgirots avvecklingssystem BiR, framöver kommer att avvecklas i centralbankspengar. Centralbankspengar är svenska kronor utgivna av Riksbanken, dvs. sådana pengar som finns på bankernas konton i RIX och kontanter.

4.4Övrig finansiell infrastruktur

Förutom clearingorganisationer som bedriver verksamhet med betalningar finns det även andra finansiella infrastrukturföretag som bedriver verksamhet med värdepapper – centrala motparter och värdepapperscentraler.

En central motpart är ett företag som tar över de skyldigheter som säljaren har mot köparen och de rättigheter som köparen har mot säljaren. Den centrala motparten blir således både köpare och säljare i varje affär. Genom ett sådant förfarande reduceras de motpartsrisker som köpare och säljare har gentemot varandra. I Sverige finns en central motpart, Nasdaq Clearing Aktiebolag (Nasdaq Clearing).

En värdepapperscentral är ett företag som – efter att en värdepappersaffär gjorts upp – ser till att säljaren får sina pengar och att köparen får sina värdepapper. Värdepapper överförs mellan avstämningskonton för säljare respektive köpare hos värdepapperscentralen. Överföringen benämns värdepappersavveckling. Värdepapperscentraler för också register över aktier och andra finansiella instrument som getts ut av börsbolag och över ägarna av sådana värdepapper. I Sverige finns en värdepapperscentral, Euroclear Sweden AB (Euroclear).

5Rättslig reglering av finansiell infrastruktur

5.1Clearingorganisationer

En clearingorganisation är ett företag som har tillstånd enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, förkortad LVM, eller enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli

2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister)

(1 kap. 4 b § LVM). I förordningen regleras centrala motparter.

5.2Centrala motparter

För centrala motparter krävs inte tillstånd för clearingverksamhet enligt lagen om värdepappersmarknaden (1 kap. 1 a §). För sådan verksamhet finns i stället bestämmelser i EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister och lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister.

Förordningen innehåller regler om auktorisation och tillsyn av centrala motparter (avdelning III). Auktorisation och tillsyn av centrala motparter utförs av nationella tillsynsmyndigheter, Finansinspektionen i Sverige, med inflytande av tillsynskollegier, där Europeiska värdepappers-och marknadsmyndigheten (Esma) och andra medlemsstaters tillsynsmyndigheter ingår. För att få auktorisation ställs krav på visst kapital (artikel 16). Därutöver innehåller förordningen bl.a. krav på centrala motparter avseende organisation, utkontraktering, deltagande, marginalsäkerheter och säkerheter (artiklarna 26, 27, 35, 37, 41 och 46).

I lagen om kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister finns bl.a. bestämmelser om möjligheten för Finansinspektionen att ta ut en särskild avgift från en central motpart som bryter mot vissa skyldigheter enligt EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (2 kap. 1 § LVM). Finansinspektionens övriga befogenheter för tillsyn och ingripande mot centrala motparter följer av 23 kap. och 25 kap. LVM (1 kap. 1 a § LVM).

I Sverige finns en central motpart (Nasdaq Clearing).

5.3Värdepapperscentraler

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli

2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (VPC-förordningen) innehåller harmoni-serade regler för värdepapperscentraler. Förordningen kompletteras i svensk rätt genom bestämmelser i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument (kontoföringslagen). För sådan clearingverksamhet som bedrivs i värdepapperscentraler gäller inte lagen om värdepappersmarknaden (1 kap. 1 a § tredje stycket).

VPC-förordningen är tillämplig på avveckling av alla finansiella instrument och på verksamheten hos värdepapperscentraler (artikel 1.2). Med avveckling avses slutförande av en värdepapperstransaktion i syfte att reglera förpliktelserna mellan parterna i en transaktion genom överföring av kontantmedel eller värdepapper eller bådadera (artikel 2.1.7), dvs. clearing (avräkning) och avveckling av värdepapper och betalningar som har samband med sådana transaktioner (prop. 2015/16:10 s. 149–151). Däremot är förordningen inte tillämplig på avveckling av betalningar som inte är hänförliga till värdepapper (samma prop. s. 134 och 149–151).

En värdepapperscentral definieras som en juridisk person som dels bedriver ett avvecklingssystem för värdepapper, dels tillhandahåller minst ytterligare en tjänst i form av registrering av värdepapper i ett kontobaserat system eller tillhandahållande och förande av värdepapperskonton på högsta nivå (artikel 2.1 och avsnitt A i bilagan till förordningen). Enligt förordningen ska en värdepapperscentral ha tillstånd och stå under tillsyn, vilket i Sverige utförs av Finansinspektionen (artikel 10). Därutöver innehåller förordningen också ett antal krav på värdepapperscentraler och deras verksamhet. Det finns bl.a. regler om styrning, utkontraktering, riskhantering och kapitalkrav (artiklarna 26, 27, 30 och 42–47). I kontoföringslagen finns bl.a. bestämmelser om tillsyn och ingripande mot värdepapperscentraler (9 kap.).

I Sverige finns en värdepapperscentral (Euroclear).

5.4Clearing- och avvecklingssystem

EG-direktivet 98/26/EG om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (finalitydirektivet) har i svensk rätt genomförts genom lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden (avvecklingslagen). Avvecklingslagen gäller för anmälan, godkännande och likställande av system för clearing och avveckling av förpliktelser att betala eller att leverera finansiella instrument, dvs. avvecklingssystem (1 §).

Ett avvecklingssystem ska ha tre eller flera deltagare förutom administratören, och ha tillfredsställande gemensamma regler om standardiserade arrangemang för att utföra överföringsuppdrag och regler om att svensk lag ska vara tillämplig på systemet (5 §). I lagen regleras vem som kan vara administratör, dvs. som ansvarar för verksamheten i systemet, respektive vem som kan vara deltagare i systemet (4 och 8 §§). Efter ansökan av en administratör får Finansinspektionen, efter att Riksbanken fått tillfälle att yttra sig, godkänna ett avvecklingssystem. Riksbanken får driva avvecklingssystem utan Finansinspektionens godkännande (3 §). Ett

avvecklingssystem ska godkännas, om det administreras av en clearingorganisation eller en svensk värdepapperscentral och uppfyller kraven i 5 § och kraven på deltagare (6 §). Om det finns särskilda skäl ska ett avvecklingssystem som administreras av ett kreditinstitut eller värdepappersbolag också kunna godkännas (7 §). Finansinspektionen ska återkalla ett godkännande av ett avvecklingssystem om administratörens tillstånd för clearingverksamhet, som värdepapperscentral, att driva bank- eller finansieringsrörelse eller att driva värdepappersrörelse återkallas (16 §).

Finansinspektionen ska anmäla godkända avvecklingssystem till Esma. Om Riksbanken begär det ska Finansinspektionen även anmäla avvecklingssystem som drivs av banken (9 §). Det är Finansinspektionen som har tillsyn enligt avvecklingslagen, och för tillsynen gäller vad som är föreskrivet i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av avvecklingslagen (14 §).

I Sverige har Bankgirots clearing- och avvecklingssystem för traditionella betalningar och omedelbara betalningar, Nasdaq Clearings clearingsystem och Euroclears VPC-system godkänts som avvecklingssystem och anmälts till Esma. Även Riksbankens avvecklingssystem RIX har anmälts till Esma.

6Behovet av förändring

Regeringens bedömning: Bestämmelserna om clearing och avveckling av betalningar behöver moderniseras och anpassas till vad som gäller internationellt.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

P27 Nordic Payments Platform AB (P27) anser att skälen för översynen behöver utvecklas.

Skälen för regeringens bedömning

Det tillståndspliktiga området

För att bedriva clearingverksamhet krävs tillstånd av Finansinspektionen. Enligt dagens definition av clearingverksamhet är tillståndsplikten i fråga om betalningar begränsad till att på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om deras förpliktelser att betala i svensk eller utländsk valuta och att ansvara för att förpliktelserna avvecklas genom överförande av likvid, dvs. de sista avslutande momenten av betalningsflödet. En clearingorganisation genomför dock även andra uppgifter vid betalningsförmedlingen såsom t.ex. informationsöverföring till banker och instruktioner till avvecklingssystemet. Det nuvarande tillståndspliktiga området omfattar därför inte hela betalningsflödet.

ställas ökade krav på riskhantering, informations-, it- och cybersäkerhet, kapital och uppdragsavtal samt styrelsens ansvar. Sådana förändringar kan bidra till en mer tydlig reglering för såväl företag som tillsynsmyndigheter och till en ökad motståndskraft i den finansiella infrastrukturen.

7En ny lag om clearing och avveckling av betalningar

Regeringens förslag: Bestämmelserna om clearing och avveckling av betalningar ska tas in i en ny lag.

Lagen ska tillämpas på

–svenska clearingbolag, och

–filialer till utländska clearingbolag.

För filialer till utländska clearingbolag ska dock inte de bestämmelser som rörstyrelse eller aktiebolag som associationsform gälla.

Bestämmelserna om tystnadsplikt, uppgiftsskyldighet, meddelandeförbud och ansvar i lagen om värdepappersmarknaden ska föras över till den nya lagen.

Bestämmelserna om clearing och avveckling av värdepapper ska tas bort ur lagen om värdepappersmarknaden.

I de bestämmelser som gäller för centrala motparter i dag ska uttrycket clearingorganisation ändras till central motpart.

Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Svenska Bankföreningen och Visa Europe Limited (Visa) anser att förslagets geografiska tillämpningsområde är oklart. Bankgirocentralen BGC AB (Bankgirot), Getswish AB (Getswish), P27 och Svenska Bankföreningen anser att det är oklart hur förslaget förhåller sig till nordisk lagstiftning och internationella standarder på området.

Bankgirot och P27 anser att bemyndigandena är alltför allmänt hållna. Finansinspektionen anser att föreskrifterna bör ta utgångspunkt i internationella standarder. Riksbanken anser – i likhet med Europeiska centralbanken (ECB) – att verksamhetskravens detaljgrad är för låg i flera avseenden.

Finansinspektionen anser att de bestämmelser som förs över från lagen om värdepappersmarknaden till den nya lagen bör ha kvar den tidigare lydelsen.

Skälen för regeringens förslag

Bestämmelserna om clearing och avveckling av värdepapper bör tas bort ur lagen om värdepappersmarknaden

Bestämmelser för clearingorganisationer fanns ursprungligen i lagen

(1992:543) om börs- och clearingverksamhet. Denna reglering överfördes

Finanstilsynet har tillsyn över registrerade betalningssystem och itoperatörer av massbetalningssystem. Danmarks Nationalbank övervakar registrerade betalningssystem som banken anser har väsentlig betydelse för betalningsavveckling eller för genomförande av bankens penningpolitiska transaktioner (§ 212).

Norges centralbank – Norges Bank – driver avvecklingssystemet Norges Banks oppgjørssystem (NBO). Det norska clearingsystemet för massbetalningar heter Norwegian Interbank Clearing System (NICS) och drivs av Bits AS.

Enligt lagen om betalningssystem (lov 17 desember 1999 nr. 95 om betalningssystemer m.v.) definieras betalningssystem som ett system för överföring av medel med formella och standardiserade arrangemang och gemensamma regler för handläggning, avräkning eller avveckling av betalningstransaktioner. Ett betalningssystem kan vara ett system för betaltjänster eller ett interbanksystem. Ett interbanksystem är ett system med gemensamma regler för avräkning, avveckling eller överföring av pengar mellan kreditinstitut (§ 1-1). Norges Bank, ger tillstånd till interbankssystem och har tillsyn över dessa (§ 2-3 och § 2-9).

Bankgirot, Getswish, P27 och Svenska Bankföreningen anser att det är oklart hur förslaget förhåller sig till nordisk lagstiftning och internationella standarder. Som framgår ovan är regleringen av clearingverksamhet och betalningssystem inte harmoniserad inom EU och inte heller på nordisk nivå. Förslaget har emellertid utformats med förebild av internationella standarder.

Reglering på lagrespektive föreskriftsnivå

De föreslagna kraven på verksamheten (se avsnitt 9) har utformats med förebild av internationella standarder. Det innebär, som Finansinspektionen framhåller, att kraven på verksamheten är av sådan art att de löpande kan behöva anpassas till nya eller ändrade standarder. Samtidigt behöver kraven på verksamheten anpassas till förhållanden på den svenska betalningsmarknaden och de olika former av clearingverksamhet som kan bedrivas på den marknaden. Till skillnad från Riksbanken och ECB anser regeringen därför att kraven på verksamheten lämpar sig mindre väl för en detaljreglering i lagform. Avsikten är i stället, såsom brukligt är på finansmarknadsområdet, att de allmänt hållna lagkraven ska fyllas ut genom myndighetsföreskrifter. Till skillnad från Bankgirot och P27 anser regeringen därför att bemyndigandena har en ändamålsenlig utformning. Innan Finansinspektionen beslutar om föreskrifter eller allmänna råd, ska inspektionen dessutom utreda föreskrifternas eller de allmänna rådens kostnadsmässiga och andra konsekvenser och ge clearingbolag tillfälle att yttra sig i frågan (4 och 5 §§ förordningen [2007:1244] om konsekvensutredning vid regelgivning).

8Tillstånd

8.1Definitionen av clearingverksamhet

Regeringens förslag: Bestämmelserna om tillståndsplikt för clearingverksamhet i lagen om värdepappersmarknaden ska föras över till den nya lagen.

Med clearingverksamhet ska avses att för clearingdeltagares räkning utföra

1. clearing genom att begära överföring av, stämma av, bekräfta eller göra avräkning av betalningar eller upprätta slutliga positioner inför avveckling, eller
2. avveckling av betalningar genom överföring.

Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Bankgirot, P27 och Svenska Bankföreningen efterfrågar – liksom ECB

–ett förtydligande av vad som omfattas av definitionen av clearingverksamhet. Enligt Svenska Bankföreningen bör det tillståndspliktiga området kopplas till betalningssystem i stället för den clearingverksamhet som bedrivs av clearingbolag.

När det gäller definitionen av clearing anser Getswish, Svenska Bankföreningen och Riksbanken – i likhet med ECB – att definitionen kommer att omfatta verksamheter av vitt skilda slag, vilket enligt Getswish kan skapa tillämpningssvårigheter för clearingbolag och Finansinspektionen. Getswish, Svenska Bankföreningen och Riksbanken anser att de krav som ställs på clearingverksamhet bör anpassas till verksamhetens art och beskaffenhet, varvid Riksbanken anser att clearingverksamhet bör delas upp i olika grupper, beroende på om alla eller vissa steg i clearing- och avvecklingsprocessen tillhandahålls.

När det gäller definitionen av avveckling framhåller Finansinspektionen och Riksbanken – i likhet med ECB – att den slutliga avvecklingen sker i Riksbankens avvecklingssystem.

Visa anser att uttrycket ”betalningar” är oklart.

Bankgirot anser att det är oklart hur förslaget förhåller sig till övergången från BiR till RIX-INST.

P27 efterfrågar ett förtydligande hur förslaget förhåller sig till avvecklingslagen.

Getswish och Svenska Bankföreningen anser att utgången av de kommande EU-förhandlingarna om nya regler för betaltjänster bör beaktas, eftersom fler aktörer kan komma att omfattas av den regleringen och därmed bli tillståndspliktiga.

Skälen för regeringens förslag

Definitionen av clearing och avveckling av betalningar

Det krävs tillstånd av Finansinspektionen för att bedriva clearing-verksamhet (19 kap. 1 § LVM). Med clearingverksamhet (1 kap. 4 c §

konstaterar regeringen att frågan om huruvida Getswish kommer att omfattas av tillståndsplikt är en fråga för rättstillämpningen.

Olika slag av clearingbolag

Flera remissinstanser – Getswish, Svenska Bankföreningen och Riksbanken – anser, i likhet med ECB, att den utvidgade definitionen av clearingverksamhet kommer att omfatta verksamheter av vitt skilda slag, vilket enligt Getswish kan skapa tillämpningssvårigheter för clearingbolag och Finansinspektionen. Getswish, Svenska Bankföreningen och Riksbanken anser att de krav som ställs på clearingverksamhet bör anpassas till verksamhetens art och beskaffenhet, varvid Riksbanken anser att clearingverksamhet bör delas upp i olika grupper, beroende på om alla eller vissa steg i clearing- och avvecklingsprocessen tillhandahålls.

Som framgår ovan gäller SIPS-förordningen systemviktiga betalningssystem och de krav som ställs på sådana betalningssystem skiljer sig därmed till viss del åt från de krav som ställs på viktiga eller andra betalningssystem. Enligt regeringens mening bör det emellertid – i likhet med vad som gäller på andra delar av finansmarknadsområdet – ställas samma grundläggande krav på alla slag av clearingverksamhet (se avsnitt 9). Däremot förutsätts – i likhet med vad som gäller på andra delar av finansmarknadsområdet – att den faktiska clearingverksamhetens art och beskaffenhet får genomslag vid tillämpning av kraven. Det innebär att förslaget ger utrymme för en differentierad tillämpning beroende på vilken slags clearingverksamhet ett clearingbolag rent faktiskt bedriver, hur verksamheten är organiserad och vilka risker som är kopplade till verksamheten. Tillämpningen kommer således att skilja sig åt beroende på verksamhetens beskaffenhet.

Förhållandet till avvecklingslagen

När det gäller P27:s fråga om hur förslaget förhåller sig till avvecklingslagen konstaterar regeringen att den nationella tillståndsplikten för clearingverksamhet – liksom i dag – gäller vid sidan av det unionsrättsliga kravet på godkännande av avvecklingssystem i avvecklingslagen (se prop. 1999/2000:18 s. 49–51).

Förhållandet till betaltjänstlagen

I lagen (2010:751) om betaltjänster (betaltjänstlagen) finns bestämmelser om betaltjänster. Betaltjänstlagen genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (andra betaltjänstdirektivet). Avsikten är att EU-kommissionen ska lägga fram ett förslag till ändringar av det andra betaltjänstdirektivet i juni 2023.

Förslaget kan, som Getswish och Svenska Bankföreningen framför, innebära att s.k. tekniska tjänsteleverantörer som i dag inte omfattas av tillstånds- eller registreringsplikt ska omfattas av unionsrätten i viss utsträckning. I avsnitt 8.2 föreslås emellertid att verksamhet som avses i betaltjänstlagen inte ska omfattas av tillståndsplikt.

undantas från tillståndsplikt omfattas av de krav som gäller för clearingverksamhet och P27 ifrågasätter om det är lämpligt att undanta betaltjänstleverantörer från tillståndsplikt, eftersom det kan öppna upp för ”tillstånds-shopping”.

Det nuvarande undantaget från tillståndsplikt för clearingverksamhet som huvudsakligen allmänheten deltar i får enligt regeringens mening anses innebära att ett företag med tillstånd att bedriva betaltjänster inte ska behöva tillstånd även för clearingverksamhet avseende samma verksamhet. Enligt regeringen bör detta komma till uttryck i den nya lagen genom att den inte gäller för verksamhet som avses i betaltjänstlagen.

Lagrådet ifrågasätter om de föreslagna bestämmelserna om tillståndsplikt respektive undantag från tillståndsplikt behöver vara uppdelade i två olika paragrafer. Om bestämmelserna ska vara uppdelade på två paragrafer bör i vart fall rubriken närmast före bestämmelsen om undantag för tillståndsplikt lyda ”Undantag från kravet på tillstånd”. Enligt regeringens mening blir det tydligare om bestämmelserna om tillståndsplikt respektive undantag från tillståndsplikt är uppdelade i två olika paragrafer. När det gäller rubriken anser regeringen att den bör vara ”Undantag från tillståndsplikt” för att ansluta till bestämmelsen om tillståndsplikt.

9Krav på verksamheten

ansvariga enheten har och vem eller vilka befattningshavare som i en krissituation har ansvaret för att nödvändiga åtgärder vidtas (prop. 1995/96:50 s. 83). Kravet på verksamhetsplan bör föras över till den nya lagen med den förändringen att kravet bör ta sikte på en beskrivning av verksamheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om förutsättningar för tillstånd. I promemorian föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer dessutom bör få meddela föreskrifter om innehållet i en ansökan om tillstånd. Enligt regeringens mening handlar det emellertid om sådana föreskrifter om verkställighet av lag som enligt 8 kap. 7 § regeringsformen får meddelas av regeringen. Någon bemyndigande behövs därför inte.

Till den nya lagen bör också föras över bestämmelserna om godkännande av bolagsordning och ändringar av den (5 och 6 §§), om organisation i form av styrelse, verkställande direktör och revisorer (7–7 b §§) och om ansökan om tillstånd (10 §). Som Finansinspektionen framhåller bör emellertid bestämmelsen om godkännande av ändringar av bolagsordningen ange förutsättningarna för godkännande.

Det nuvarande kravet på minst tre styrelseledamöter överensstämmer med vad som gäller för t.ex. bankaktiebolag (10 kap. 5 § LBF), värdepappersbolag (3 kap. 5 § LVM) och börser (12 kap. 6 § LVM). Till skillnad från Riksbanken anser regeringen att det saknas skäl att införa krav på fler än tre styrelseledamöter i clearingbolag eller att vissa av dessa ska utses av annan än bolagsstämman, eftersom tillstånd att bedriva clearingverksamhet ska förutsätta att styrelsen i sin helhet – oavsett antal och sammansättning i övrigt – har tillräckliga kunskaper och erfarenheter att leda bolaget.

allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls (20 kap. 1 § första stycket LVM). Denna bestämmelse ger uttryck för ett sundhets-krav.

Clearingorganisationen ska i verksamheten tillämpa principerna om fritt tillträde och neutralitet (20 kap. 1 § andra stycket LVM). Bestämmelsen innebär att alla som uppfyller de grundläggande kraven som ställs på clearingdeltagare får delta i verksamheten och att det inte får ske någon positiv eller negativ särbehandling av clearingdeltagare (prop. 1991/92:113 s. 60 f.). En clearingorganisation ska ha ändamålsenliga regler för hur clearingverksamheten ska gå till (20 kap. 2 § första stycket LVM),

Bestämmelserna bör föras över till den nya lagen. I likhet med vad som gäller internationellt bör det även införas ett krav på proportionalitet. Det innebär att regler inte får hindra tillträde i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att skydda mot risker i verksamheten och för att skydda verksamhetens finansiella och operativa stabilitet.

När det gäller P27:s synpunkt avseende hur förslaget förhåller sig till betaltjänstlagen, bör det framhållas att betaltjänstlagens bestämmelser om betaltjänstleverantörers tillträde till betalningssystem – som genomför andra betaltjänstdirektivet – inte gäller för betalningssystem enligt avvecklingslagen (7 kap. 3 § 1). Dessa bestämmelser gäller alltså inte för clearingverksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om vilka åtgärder ett clearingbolag ska vidta för att uppfylla kraven på sundhet, fritt tillträde, neutralitet och proportionalitet.

uppdragsavtal som också är något som måste beaktas i ett clearingbolags riskhantering.

Mot bakgrund av ett clearingbolags betydelse i betalningssystemet bör det finns krav på att ett clearingbolag ska säkerställa en tillfredsställande driftssäkerhet. I detta ingår att ha förmåga att hantera ökande betalningsvolymer när det uppkommer störningar i det finansiella systemet som leder till operativ eller finansiell stress. Det innebär att clearingbolagets förmåga att bedriva sin verksamhet ska upprätthållas även vid stressade situationer. I likhet med MSB anser regeringen att ett clearingbolag i sin riskhantering bör beakta händelser som utgör en betydande risk för avbrott i verksamheten och på så sätt säkerställa en tillfredsställande driftssäkerhet.

P27 efterfrågar klarläggande av vad som avses med operativ och finansiell stress och anser att kravet i stället bör utformas som ett mer generellt åtagande att upprätthålla tillfredsställande driftssäkerhet vid olika typer av stress. Med operativ stress avses t.ex. att det uppstår ökade betalningsvolymer avseende ett visst betalningssätt till följd av störningar eller avbrott i andra betalningssätt. Operativ stress kan bero på störningar inom andra delar av betalningsmarknaden men också på störningar hos det aktuella clearingbolaget. Med finansiell stress avses perioder då det finansiella systemet är ansträngt, t.ex. på grund av instabilitet i det finansiella systemet. Kravet på att upprätthålla driftssäkerhet gäller generellt, men omfattar t.ex. situationer av operativ och finansiell stress. När det gäller vilken marginal ett clearingbolag bör ha i förhållande till ökade betalningsvolymer, som Bankgirot önskar förtydliganden av, anser regeringen att om det finns behov av mer detaljerade bestämmelser bör sådana lämpligen meddelas på genom myndighetsföreskrifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om vilka åtgärder ett clearingbolag ska vidta för att uppfylla kraven på riskhantering. Bankgirot efterfrågar förtydliganden av bemyndigandet om riskhantering. Sådana föreskrifter kan t.ex. avse hur risker identifieras eller mäts, hur rapportering av risker ska ske inom företaget, vilka kontrollfunktioner som ska finnas och krav på rutiner för hur risker ska hanteras av företagets personal.

9.3Beredskap

Regeringens förslag: Ett clearingbolag ska identifiera kritisk verksamhet och säkerställa att verksamheten kan återupptas inom kort efter ett avbrott.

Ett clearingbolag ska också ha beredskaps- och kontinuitetsplaner för att kunna hantera händelser som utgör en betydande risk för avbrott i verksamheten. Planerna ska utvärderas och ses över regelbundet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter vilka åtgärder ett clearingbolag ska vidta för att uppfylla kraven på beredskap.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

återupptas inom kort brukar för närvarande anses vara inom två timmar, i enlighet med vad som gäller internationellt, även om tidskravet kan behöva anpassas till nya förhållanden och orsaken till avbrottet. Som Bankgirot anför kan hänsyn även behöva tas till tjänstens betydelse för betalningssystemet i stort, t.ex. bör en systemviktig tjänst återupptas så snart som möjligt.

Ett clearingbolag bör även ha beredskaps- och kontinuitetsplaner. Bankgirot önskar förtydliganden av vad som avses med beredskap och kontinuitet. Med beredskapsplaner avses vilka åtgärder som ska vidtas för att hantera allvarliga och omfattande avbrott, störningar eller kriser och med kontinuitetsplaner avses, som P27 är inne på, hur verksamheten ska upprätthållas i händelse av ett avbrott eller en större verksamhetsstörning. Det överensstämmer med de definitioner som används i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om hantering av operativa risker, som även är tillämpliga på kreditinstitut och värdepappersbolag.

Med kravet på att ha beredskap- och kontinuitetsplanering inbegrips att bolaget ska ha en faktisk operativ förmåga att hantera avbrott, störningar och kriser, i likhet med vad MSB efterfrågar. I kravet på beredskapsplanering innefattas också, som Bankgirot påpekar, att ett clearingbolag bör tillhandahålla den utbildning och de övningar för personal och uppdragstagare som behövs. Efter en betydande störning bör clearingbolaget granska incidenten och identifiera orsaken för att kunna förhindra liknande framtida händelser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om vilka åtgärder ett clearingbolag ska vidta för att uppfylla kraven på beredskap.

Lagrådet anser att de föreslagna bestämmelserna bör placeras i omvänd ordning och att rubriken närmast före bestämmelserna bör lyda ”Beredskapsplanering”. Det framstår emellertid som följdriktigt att identifikationen av kritisk verksamhet regleras före beredskapsplaneringen av densamma.

9.4Informations-, it- och cybersäkerhet

Regeringens förslag: Ett clearingbolag ska ha planer för informations-, it- och cybersäkerhet för att kunna hantera risker, hot och sårbarheter. Planerna ska utvärderas och ses över regelbundet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka åtgärder ett clearingbolag ska vidta för att uppfylla kraven på informations-, it- och cybersäkerhet.

Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Bankgirot anser att kraven i fråga om informations-, it- och cybersäkerhet bör förtydligas. Dessutom anser Bankgirot att det är oklart hur förslaget förhåller sig annan reglering på området.

hällsviktiga och digitala tjänster). Enligt MSB:s föreskrifter om anmälan och identifiering av leverantörer av samhällsviktiga tjänster (MSBFS

2021:9) är bl.a. tjänster som utförs av centrala motparter, värdepapperscentraler och clearingverksamhet samhällsviktiga tjänster inom finansmarknadsinfrastruktur (6 kap. 1 §).

Enligt 9 § lagen om informationssäkerhet i samhällsviktiga och digitala tjänster ska, om det i lag eller annan författning finns bestämmelser med motsvarande krav på säkerhetsåtgärder och incidentrapportering, i stället dessa gälla. Bankgirot undrar om förslaget innebär en sådan reglering som ska tillämpas med företräde framför lagen om informationssäkerhet och samhällsviktiga och digitala tjänster.

Förslaget innebär ett krav på clearingbolag att ha planer för informa- tions-, it- och cybersäkerhet för att kunna hantera risker, hot och sårbarheter. I den mån mer detaljerade regler lämnas om säkerhetsåtgärder och incidentrapportering i myndighetsföreskrifter som meddelas med stöd av den nya lagen, som motsvarar kraven i lagen om informationssäkerhet i samhällsviktiga och digitala tjänster, kan det vara så att föreskrifterna ska tillämpas i stället för den lagen.

EU:s förordning om digital operativ motståndskraft för finanssektorn

Bankgirot anser att det är oklart hur förslaget förhåller sig till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554 av den 14 december 2022 om digital operativ motståndskraft för finanssektorn och om ändring av förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 909/2014 och (EU) 2016/1011.

Förordningen ska från den 17 januari 2025 tillämpas på ett stort antal finansiella företag. Betalnings-, clearing- och avvecklingssystem omfattas inte av förordningen.

Säkerhetsskyddslagen

Säkerhetsskyddslagen (2018:585) gäller för den som till någon del bedriver verksamhet som är av betydelse för Sveriges säkerhet eller som omfattas av ett för Sverige förpliktande internationellt åtagande om säkerhetsskydd (1 kap. 1 §). Den som till någon del bedriver säkerhetskänslig verksamhet ska utreda behovet av säkerhetsskydd (2 kap. 1 § säkerhetsskyddslagen). Med utgångspunkt i analysen ska verksamhetsutövaren planera och vidta de säkerhetsskyddsåtgärder som behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning, förekomst av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och övriga omständigheter. Säkerhetsskyddsåtgärder kan avse informationssäkerhet, fysisk säkerhet och personalsäkerhet (2 kap. 2–4 §§).

Ett clearingbolags verksamhet kan vara av sådant slag att den kan komma att omfattas av regleringen i säkerhetsskyddslagen, eftersom ett clearingbolag hanterar stora mängder uppgifter om betalningsinformation. Det är emellertid en fråga för bolaget att avgöra. Detta kommer i sådana fall att medföra krav på säkerhetsskyddsanalys och på lämpliga säkerhetsskyddsåtgärder.

9.5Kapital

Regeringens förslag: Ett clearingbolag ska genom eget kapital täcka de risker bolaget är utsatt för och kunna fortsätta att bedriva kritisk verksamhet även om förluster uppstår.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka åtgärder ett clearingbolag ska vidta för att uppfylla kraven på kapital.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Finansinspektionen och Riksbanken anser att ett clearingbolags kapital bör täcka en ordnad avveckling av verksamheten. Riksbanken anser dessutom att det bör ställas ytterligare krav på ett clearingbolags kapital och krav på ett clearingbolag att redovisa hur kapital ska anskaffas om kapitalet understiger kapitalkravet.

Skälen för regeringens förslag: En clearingorganisation ska ha ett aktiekapital som med hänsyn till verksamhetens art och omfattning är tillräckligt stort. Vid bedömningen av om aktiekapitalet är tillräckligt ska hänsyn tas även till andra finansiella resurser som bolaget har eller kan utnyttja (19 kap. 8 § LVM). En clearingorganisation ska vidare genom eget kapital, t.ex. aktiekapital, garanti eller försäkring eller på annat sätt ha en tillfredsställande beredskap att uppfylla ett sådant betalningsansvar som kan uppkomma till följd av clearingverksamheten (19 kap. 9 § LVM).

I avsnitt 9.2 föreslås att det ska ställas krav på ett clearingbolags riskhantering och i avsnitt 9.3 att bolaget ska identifiera sin kritiska verksamhet. Mot denna bakgrund bör kapitalkravet i stället uttryckas som ett krav på att ett clearingbolag genom eget kapital ska kunna täcka de risker bolaget är utsatt för och kunna fortsätta att bedriva kritisk verksamhet även om förluster uppstår. De risker som avses är operativa risker och affärs-, investerings-, kredit-, och likviditetsrisker. Eget kapital gör att ett clearingbolag kan absorbera förluster löpande och kapitalet bör vara permanent tillgängligt för detta ändamål.

Kapitalkrav bör stå i proportion till de risker som clearingverksamheten medför. Till skillnad från Riksbanken anser regeringen därför att det inte bör ställas ytterligare krav på ett clearingbolags kapital.

Ett clearingbolag avvecklas – liksom aktiebolag i allmänhet – genom likvidation eller konkurs. Till skillnad från Finansinspektionen och Riksbanken anser regeringen att det i svensk rätt framstår som främmande att ställa krav på att ett clearingbolag ska fortsätta att bedriva clearingverksamhet under viss tid efter det att bolagsstämman har beslutat om likvidation.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om vilka åtgärder ett clearingbolag ska vidta för att uppfylla kraven på kapital.

9.6Uppdragsavtal

Regeringens förslag: Ett clearingbolag får uppdra åt någon annan att utföra uppgifter som är av betydelse för clearingverksamheten, om bolaget ansvarar för att

1. uppdragstagarens verksamhet bedrivs med operativ stabilitet och under säkerhetsmässigt betryggande former,
2. uppdragstagarens verksamhet omfattas av en tillfredsställande intern styrning och kontroll, och
3. Finansinspektionens tillsyn inte försvåras.

Om ett uppdragsavtal innebär en väsentlig förändring av förutsättningarna för clearingverksamheten, krävs Finansinspektionens godkännande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka åtgärder ett clearingbolag ska vidta för att uppfylla kraven på uppdragsavtal.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag om att uppdragsavtal ska godkännas av Finansinspektionen är inte begränsat till avtal som innebär en ”väsentlig” förändring av förutsättningarna för clearingverksamheten.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Bankgirot anser att det bör förtydligas vilka uppdragsavtal som omfattas och att förslaget bör begränsas till uppdragsavtal som har en direkt koppling till de kritiska tjänster som ett clearingbolag tillhandahåller. P27 efterfrågar förtydliganden hur förslaget förhåller sig till bestämmelserna om uppdragsavtal i Finansinspektionens allmänna råd om styrning och kontroll av finansiella företag (FFFS 2005:1). Bolaget anser vidare att regleringen bör innehålla ett väsentlighetskrav i likhet med regleringen för värdepappersbolag. Riksbanken anser att det bör förtydligas att clearingbolaget inte fråntas ansvaret vid utkontraktering och att det bör ställas krav på att clearingbolaget ska ha kunskaper och resurser för att bedöma den utkontrakterade verksamhetens kvalitet och risker. Därutöver anser Riksbanken att det bör vara uppdragstagaren, inte clearingbolaget, som ansvarar för uppdragstagarens verksamhet.

Bankgirot motsätter sig att Finansinspektionen ska godkänna uppdragsavtal och anser att det inkräktar på styrelsens ansvar för organisationen av verksamheten. Bolaget anser vidare att kravet på godkännande inte är nödvändigt med hänsyn till de befogenheter som Finansinspektionen redan har. Bankgirot menar att det är otydligt vilka uppdragsavtal som omfattas, om samtliga ändringar behöver godkännas samt vilka kriterier som behöver uppfyllas för ett godkännande. Bankgirot anför vidare att förslaget riskerar att bli oskäligt administrativt betungande för clearingbolag och Finansinspektionen, då det rör sig om ett stort antal ärenden. Om krav på godkännande införs anser Bankgirot att Finansinspektionens handläggningstid för de aktuella ärendena bör regleras och att godkännande bör begränsas till uppdragsavtal som innebär en väsentlig förändring av förutsättningarna för clearingverksamheten.

clearingbolags verksamhet omfattas av säkerhetsskyddslagen (4 kap. 11 § säkerhetsskyddslagen).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om vilka åtgärder ett clearingbolag ska vidta för att uppfylla kraven på verksamheten när det gäller uppdragsavtal.

Som Riksbanken framför finns det bestämmelser om styrning med hög detaljnivå i olika EU-förordningar på området (EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, SIPS-och VPCförordningarna). Till skillnad från Riksbanken anser regeringen emellertid att mer detaljerade bestämmelser om styrning bör meddelas genom myndighetsföreskrifter.

MSB anser att styrelsens ansvar även ska omfatta ett ändamålsenligt säkerhetsskyddsarbete. Regler om säkerhetsskydd finns i säkerhetsskyddslagen. Av 2 kap. 1 § säkerhetsskyddslagen framgår att den som till någon del bedriver säkerhetskänslig verksamhet ska utreda behovet av säkerhetsskydd. Ett clearingbolags verksamhet kan vara av sådant slag att den kan komma att omfattas av säkerhetsskyddslagen, men det är en fråga för bolaget att avgöra. Om ett clearingbolag anser att det omfattas av säkerhetsskyddslagen är det ytterst styrelsens ansvar att kraven som uppställs i den lagen uppfylls.

godkännande av förvärv av egendom på ett tydligare sätt ange förutsättningarna för godkännande.

Däremot bör det inte längre vara tillåtet för en clearingorganisation att förmedla lån av finansiella instrument eller lämna kredit mot säkerhet till clearingdeltagare i syfte att underlätta clearingverksamheten (20 kap. 7 § andra stycket LVM).

En clearingorganisation ska se till att parterna ställer säkerhet för gjorda åtaganden i den utsträckning som det behövs (20 kap. 3 § LVM). En clearingorganisation får efterge kravet på säkerhet, om det är uppenbart att säkerhet inte behövs och om det godkänns av Finansinspektionen (20 kap. 4 § LVM).

Eftersom säkerheter inte ställs i clearingverksamhet med betalningar bör de aktuella bestämmelserna inte föras över till den nya lagen.

10Clearingdeltagare

Regeringens förslag: Bestämmelserna om tillsyn över clearingbolag och ägarprövning ska föras över till den nya lagen.

Utöver ett platsbesök hos ett clearingbolag ska Finansinspektionen få genomföra ett platsbesök hos ett företag som har fått i uppdrag av ett clearingbolag att utföra visst arbete eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen av clearingbolaget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett clearingbolag och dess uppdragstagare ska lämna till Finansinspektionen, att vissa av uppgifterna i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån och avgifter.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Bankgirot anser att det bör regleras vilka uppgifter som Finansinspektionen ska kunna begära in i fråga om periodisk rapportering, eftersom sådan kan vara kostsam och tekniskt komplicerad.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om tillsyn över clearingorganisationer finns i 23 kap. LVM.

Finansinspektionen har tillsyn över clearingorganisationer och clearingorganisationer ska lämna Finansinspektionen uppgifter om sin verksamhet (1 och 2 §§).

Finansinspektionen har rätt att förordna en eller flera revisorer att delta i revisionen av en clearingorganisation (7 §). Finansinspektionen får sammankalla styrelsen i en svensk clearingorganisation och får även begära att styrelsen kallar till extra stämma (11 §). Clearingorganisationer ska med tillsyns- och ansökningsavgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet (12 §).

Bestämmelserna bör föras över till den nya lagen.

Finansinspektionen får genomföra ett platsbesök hos en clearingorganisation (4 §). Utöver platsbesök hos ett clearingbolag bör Finansinspektionen få göra ett platsbesök hos ett clearingbolags uppdragstagare (se avsnitt 9.6).

clearingbolag. Det finns dock inte skäl, som Bankgirot anser, att på lagnivå närmare reglera vilka slags uppgifter som föreskrifter om periodisk rapportering ska kunna avse.

föreskrift i lag eller förordning. Enligt förslaget ska Finansinspektionen få lämna ut uppgifter till utländska myndigheter som utövar tillsyn över eller övervakar clearingverksamhet. Finansinspektionen ifrågasätter om förslaget är tillräckligt tydligt för att vara sekretessbrytande. Förslaget – som bör utformas med förebild av nuvarande bestämmelser på finansmarknadsområdet (se t.ex. 13 kap. 6 a § LBF) – är avsett att vara sekretessbrytande.

Grundläggande bestämmelser om samverkan mellan svenska myndigheter finns i 8 § förvaltningslagen. Av 7 § förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen framgår att Finansinspektionen ska samråda med Riksbanken bl.a. i viktigare frågor som har samband med betalningssystemets stabilitet eller som berör Riksbankens ansvar för betalningsväsendet. Riksbanken ska ge Finansinspektionen tillfälle att yttra sig innan Riksbanken fattar beslut i viktigare frågor som har samband med det finansiella systemets stabilitet och effektivitet eller som berör Finansinspektionens tillsynsverksamhet (3 kap. 11 § riksbankslagen). Med stöd av dessa bestämmelser har, som Riksbanken efterfrågar, Finansinspektionen och banken möjlighet att utbyta information som rör deras respektive verksamhet med tillsyn och övervakning av clearingbolag.

Om tillståndet återkallas får Finansinspektionen besluta om hur avvecklingen av rörelsen ska ske (6 §).

Bestämmelserna om återkallelse bör i huvudsak föras över till den nya lagen. Med anledning att det föreslås ett krav på att ett clearingbolags styrelse i sin helhet ska ha tillräcklig kunskap och erfarenhet för att leda bolaget (avsnitt 8.3) bör även detta utgöra grund för återkallelse av bolagets tillstånd om kravet inte är uppfyllt. Därutöver bör Finansinspektionen återkalla ett clearingbolags tillstånd om företaget inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft. Slutligen bör Finansinspektionen återkalla tillståndet om clearingbolaget försatts i konkurs eller tvångslikvidation. Den nuvarande grunden för återkallelse om clearingbolagets eget kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har täckts inom tre månader från det att den blev känd för bolaget, bör inte föras över till den nya lagen.

Lagrådet anser att den föreslagna bestämmelsen om återkallelse på grund av att clearingbolaget har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt bör lyda ”i sin ansökan om tillstånd har lämnat falska uppgifter eller förfarit otillbörligt på något annat sätt”. Återkallelse bör emellertid kunna ske om falska uppgifter har medfört att clearingbolaget på felaktiga grunder fått tillstånd, oavsett om detta skett genom falska uppgifter i ansökan om tillstånd eller på annat otillbörligt sätt.

överklagats. En myndighet får dock bl.a. verkställa ett beslut omedelbart om ett väsentligt eller enskilt intresse kräver det. Med stöd av denna bestämmelse kan Finansinspektionen således besluta att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart. Mot den bakgrunden anser regeringen, till skillnad från Finansinspektionen, att det inte behövs någon särreglering för inspektionen.

12Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Den nya lagen och lagändringarna i övrigt ska träda i kraft den 1 juli 2024.

Bestämmelserna om ingripanden enligt den nya lagen ska inte gälla för överträdelser som skett före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser om ingripande i lagen om värdepappersmarknaden ska fortfarande gälla vid överträdelser som har skett före ikraftträdandet.

Tillstånd att bedriva clearingverksamhet enligt lagen om värdepappersmarknaden som gäller vid ikraftträdandet ska gälla som tillstånd att bedriva clearingverksamhet enligt den nya lagen.

En juridisk person som före ikraftträdandet bedriver verksamhet som kräver tillstånd enligt den nya lagen, och inte redan har tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden, ska få fortsätta att bedriva verksamheten till och med den 31 december 2024. Om ett sådant företag före den 1 januari 2025 har gett in en ansökan om tillstånd för clearingverksamhet till Finansinspektionen, ska företaget få fortsätta med verksamheten till dess att ansökan har prövats slutligt.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2023 och att övergångsregleringen ska gälla fram till och med den 1 januari 2024.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Bankgirot och Svenska Bankföreningen anser att det är oklart hur förslaget förhåller sig till dataclearingsystemet.

Skälen för regeringens förslag: För att Finansinspektionen och clearingbolag ska kunna anpassa sig till den föreslagna ordningen bör den nya lagen och lagändringarna i övrigt bör träda i kraft först den 1 juli 2024.

I fråga om ingripanden mot överträdelser som skett före ikraftträdandet bör äldre bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden gälla. Bestämmelserna om ingripanden enligt den nya lagen bör gälla för överträdelser som sker efter ikraftträdandet.

Bankgirot är i dag det enda företaget som har tillstånd att bedriva clearingverksamhet med betalningar enligt lagen om värdepappersmarknaden. Någon omprövning av gällande tillstånd med anledning av införande av den nya lagen bör inte ske. Även om ytterligare verksamhet kommer att omfattas av den utvidgade definitionen av clearingverksamhet

krävs alltså inte något nytt tillstånd. Ett företag som har tillstånd att bedriva clearingverksamhet som gäller vid ikraftträdandet bör därför gälla som tillstånd att bedriva clearingverksamhet enligt den nya lagen.

Bankgirot och Svenska Bankföreningen anser att det är oklart hur förslaget förhåller sig till dataclearingsystemet. Dataclearingsystemet är ett masstransaktionssystem för betalningsförmedling från konto till konto för transaktioner mellan betaltjänstleverantörer. Tillgång till dataclearingsystemet förutsätter att deltagaren ingår ett avtal med Svenska Bankföreningen. Det är Bankgirot som sköter driften och förvaltningen av dataclearingsystemet. Vid tillämpning av den nya lagen får dataclearingsystemet, som togs i bruk i slutet av 1970-talet, anses bedrivas inom ramen för Bankgirots clearingverksamhet. I och med att den föreslagna övergångsregleringen innebär att Bankgirot inte behöver ansöka om nytt tillstånd för den clearingverksamhet som bedrivs i dag, såsom Bankgirosystemet, BiR och dataclearingsystemet, medför förslaget således inga förändringar för dataclearingsystemet.

Den utvidgade definitionen av clearingverksamhet kan innebära att andra företag än i dag, såsom Getswish, kan omfattas av krav på tillstånd som clearingverksamhet. En juridisk person som före ikraftträdandet bedriver verksamhet som kräver tillstånd enligt denna lag, och som inte har tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden, bör få fortsätta att bedriva verksamheten till och med den 31 december 2024. Om ett sådant företag före den 1 januari 2025 har gett in en ansökan om tillstånd för clearingverksamhet till Finansinspektionen, bör företaget få fortsätta med verksamheten till dess att ansökan har prövats slutligt.

13Konsekvensanalys

Regeringens bedömning: Förslagen bedöms medföra ökad motståndskraft inom betalningssystemet och ha samhällsekonomiskt positiva effekter.

Förslagen kan innebära viss utökad administrativ börda för företagen men denna står i proportion till den samhällsekonomiska nyttan av förslagen.

Förslagen bedöms inte leda till ökade kostnader för Finansinspektionen.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget att invända mot bedömningen.

Finansinspektionen anser att utvidgningen av det tillståndspliktiga området kan innebära att ytterligare företag hamnar under tillsyn, vilket medför ett utökat behov av resurser för inspektionen.

Offentligfinansiella och samhällsekonomiska effekter

Förslagen bedöms inte få några offentligfinansiella effekter.

Både Finansinspektionen och Riksbanken använder i dag internationella standarder i arbetet med tillsyn och övervakning av clearingbolag. Eftersom de internationella standarderna inte är bindande har Finansinspektionen en begränsad möjlighet att ställa krav på att ett företag ska följa dem. Förslagen i denna proposition syftar till att förtydliga svensk rätt och uppdatera den i förhållande till internationella standarder. Genom förslagen införs bl.a. lagfästa krav på riskhantering, beredskap och informations-, it- och cybersäkerhet, vilket bedöms medföra en ökad motståndskraft i betalningssystemet. Även om de internationella standarderna redan tillämpas innebär förslagen en mer tydlig reglering för såväl företag som tillsynsmyndigheter. Förslagen innebär vidare att hela clearing- och avvecklingsprocessen faller under det tillståndspliktiga området vilket överensstämmer med vad som gäller internationellt. Sammantaget bedöms förslagen ha positiva samhällsekonomiska effekter.

Effekter för företagen

Förslagen träffar i dag ett clearingbolag, men den utökade definitionen av clearingverksamhet kan innebära att fler verksamheter omfattas av det tillståndspliktiga området och att något ytterligare företag som i dag inte omfattas av tillståndsplikt kan komma att behöva ansöka om tillstånd som clearingbolag.

För en ansökan om tillstånd att bedriva clearingverksamhet enligt lagen om värdepappersmarknaden tar Finansinspektionen i dag ut en avgift på 450 000–11 700 000 kronor. Finansinspektionen ska så snart det kan ske besluta vilken avgift som ska tas ut och ange uppskattad tidsåtgång. Till ansökningsavgiften kommer t.ex. kostnader för juridisk hjälp och kostnader för att ta fram det underlag som krävs för att ansöka om tillstånd. Därutöver ska ett clearingbolag också i fortsättningen med årliga avgifter finansiera Finansinspektionens verksamhet. Finansinspektionen beräknar ett sammanlagt avgiftsbelopp som sedan fördelas på de företag som ingår i samma avgiftsgrupp, vilket är börser, clearingbolag och värdepapperscentraler.

Genom förslagen anpassas kraven på clearingbolag med de internationella standarder som bolag i praktiken redan tillämpar i dag, t.ex. avseende riskhantering. Därutöver innebär förslagen t.ex. att ett clearingbolag ska ta fram planer för informations-, it- och cybersäkerhet. Detta innebär ökade administrativa kostnader för ett clearingbolag. Det är svårt att beräkna storleken på dessa.

Förslagen kommer att gynna alla företag i betalningssystemet, särskilt små företag. Detta eftersom små företag är mer beroende av att betalningar från kunder kan genomföras i tid. Också små företag inom handeln kommer att gynnas av en mer robust betalningsinfrastruktur eftersom avbrott i betalningsförmedling kan innebära förlorade försäljningsintäkter. Förslagen innebär även mindre risk för att transfereringar från det offentliga till hushåll inte kan betalas ut i rätt tid.

14Författningskommentar

Effekter för myndigheter och domstolar

Finansinspektionen utövar redan i dag tillsyn över clearingbolag. Tillsynen sker enligt lagen om värdepappersmarknaden och internationella standarder. I det ingår bl.a. att pröva tillståndsansökningar, ta fram föreskrifter i den utsträckning det behövs och bedriva löpande tillsyn. Finansinspektionens verksamhet i detta avseende finansieras med dels tillsynsavgifter, som tillfaller staten (förordningen [2007:1135] om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet), dels tillståndsavgifter, som tillfaller Finansinspektionen (förordningen [2001:911] om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen). På sikt ska tillsynsavgifterna motsvara merparten av de utgifter som myndigheten redovisar mot förvaltningsanslaget och anslaget för myndighetens avgifter till EU:s tillsynsmyndigheter.

Förslagen syftar i allt väsentligt till att anpassa kraven på clearingverksamhet i svensk rätt till de internationella standarder som Finansinspektionen redan tillämpar vid sin tillsyn (se avsnitt 9.1–9.5, 9.7 och 9.8). Som Finansinspektionen anför kan den utvidgade definitionen av clearingverksamhet innebära att ytterligare företag ställs under tillsyn. Antalet företag som omfattas av Finansinspektionens tillsyn varierar över tid och den omständigheten påverkar inte i sig inspektionens resursbehov. Till det kommer, som Finansinspektionen också framför, att förslaget möjliggör en mer effektiv tillsyn från myndighetens sida.

Finansinspektionen ska godkänna uppdragsavtal som ingås av ett clearingbolag om avtalet innebär en väsentlig förändring av förutsättningarna för clearingverksamheten (se avsnitt 9.6). Det handlar i praktiken om ett mycket begränsat antal uppdragsavtal, för vilka Finansinspektionen kommer att ta ut en avgift för att hantera. Intäkten från avgifterna kommer att täcka de kostnader som hanteringen innebär.

Förslagen ger inte upphov till några nya måltyper eller ökad måltillströmning vid de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Effekter för jämställdheten mellan män och kvinnor och för klimatet

Förslagen bedöms inte medföra några konsekvenser för jämställdheten eller miljön.

Överensstämmelse med unionsrätten

Regleringen av clearingbolag är nationell lagstiftning och förslagen kommer inte i konflikt med unionsrätten.

Den nya lagen hänvisar i viss utsträckning till bestämmelser i lagen (2004:297) om bank-och finansieringsrörelse (LBF). Det är den centrala rörelselagstiftningen för banker och kreditmarknadsföretag (kreditins-titut), dvs. clearingdeltagare. I den nya lagen finns

–allmänna bestämmelser i 1 kap.,

–bestämmelser om krav på tillstånd för clearingverksamhet i 2 kap.,

–bestämmelser om ett clearingbolags verksamhet i 3 kap.,

–bestämmelser om förhållandet mellan ett clearingbolag och clearingdeltagare i 4 kap.,

–bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över ett clearingbolag och ägarprövning i 5 kap.,

–bestämmelser om ingripanden mot ett clearingbolag i 6 kap., och

–bestämmelser om normgivningsbemyndiganden i 7 kap.

Bestämmelserna gäller svenska clearingbolag och, i vissa delar, svenska filialer till utländska clearingbolag (1 kap. 1 och 2 §§).

1 kap.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om aktiebolag som har tillstånd att bedriva clearingverksamhet (clearingbolag).

Med clearingverksamhet avses att för clearingdeltagares räkning utföra

1. clearing genom att begära överföring av, stämma av, bekräfta eller göra avräkning av betalningar eller upprätta slutliga positioner inför avveckling, eller
2. avveckling av betalningar genom överföring.

Den som avses i 8 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden får vara clearingdeltagare i clearingverksamhet.

Uppgift i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestäm-melse som gäller för verksamheten får inte obehörigen röjas, om uppgiften kan avslöja anmälarens eller den anmäldes identitet.

Paragrafen, som i huvudsak utformas enligt Lagrådets förslag och som motsvarar 1 kap. 11 § LVM, innehåller bestämmelser om tystnadsplikt. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Tystnadsplikten i paragrafen omfattar arbetstagare, t.ex. verkställande direktör, och uppdragstagare, t.ex. styrelseledamöter. Tystnadsplikten är straffsanktionerad (20 kap. 3 § brottsbalken).

Första stycket gäller skydd för enskildas affärs- eller driftförhållanden, ekonomiska eller personliga förhållanden, t.ex. clearingdeltagare eller dess kunder. Den som lämnar ut uppgifter på grund av skyldigheter enligt lag bör inte anses handla obehörigt. Uppgifter kan t.ex. behörigen lämnas till undersökningsledare vid förundersökningar eller åklagare i ärenden om rättslig hjälp i brottmål (4 §).

Andra stycket gäller skydd för personer som rapporterar om missförhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas 30 kap. 4 b § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL.

4 § Ett clearingbolag ska utan dröjsmål lämna uppgifter i elektronisk form om enskildas förhållanden till bolaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Paragrafen, som motsvarar 1 kap. 12 § LVM, innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Uppgiftsskyldigheten gäller mot en undersökningsledare eller åklagare som begär ut uppgifter. Uppgiftsskyldigheten i paragrafen har företräde framför tystnadsplikten i 3 §.

Av 8 kap. 7 § första stycket 1 regeringsformen följer att regeringen får meddela föreskrifter om hur uppgifterna ska lämnas (verkställighetsföreskrifter).

5 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 4 § får besluta att clearingbolaget eller den som är eller har varit knuten till bolaget inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 4 § eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

Punkt 3, som delvis motsvarar 19 kap. 2 § 2 LVM, innebär att verk-samhet som avses i lagen (2010:751) om betaltjänster (betaltjänstlagen) undantas från tillståndsplikt. Med betaltjänster avses detsamma som i 1 kap. 2 § betaltjänstlagen. Om ett företag som tillhandahåller betaltjänster avser att bedriva clearingverksamhet, behöver företaget ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 1 §.

3 § Ett aktiebolag ska ges tillstånd att bedriva clearingverksamhet om

1. bolagsordningen inte strider mot denna lag eller någon annan författning,
2. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att bedrivas enligt denna lag och andra författningar,
3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av bolaget,
4. den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av bolaget och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,
5. styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda bolaget, och
6. bolaget uppfyller de villkor i övrigt som anges i denna lag.

Paragrafen som utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller bestämmelser om förutsättningar för tillstånd. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

Punkt 1, som motsvarar 19 kap. 3 § 1 LVM, innebär krav på att bolagsordningen ska stämma överens med denna lag och andra författningar. Grundläggande bestämmelser om bolagsordningens innehåll finns i 3 kap.

1–3 §§ aktiebolagslagen (2005:551), förkortad ABL. För godkännande krävs att bolagsordningen stämmer överens med denna lag eller någon annan författning som reglerar verksamheten.

Punkt 2, som motsvarar 19 kap. 3 § 2 LVM, innebär att det ska finnas skäl att anta att verksamheten kommer att bedrivas i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar verksamheten, t.ex. föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Punkt 3, som motsvarar 19 kap. 3 § 3 LVM, innehåller krav på att den som har eller kan förväntas komma få ett kvalificerat innehav i bolaget ska vara lämplig att utöva väsentligt inflytande över ledningen av bolaget. Vad som utgör ett kvalificerat innehav framgår av 1 kap. 5 § 15 och 5 a § LBF. I 4 § och 5 kap. 8 § finns ytterligare bestämmelser om ägarprövning.

Punkt 4, som motsvarar 19 kap. 3 § 4 LVM, innehåller ett allmänt lämplighetskrav på styrelseledamöter och verkställande direktör. Detta krav gäller även för styrelseledamöters suppleanter och ställföreträdaren till den verkställande direktören. Grundläggande bestämmelser för styrelseledamöter och verkställande direktör finns i 8 kap. ABL. En styrelseledamot eller verkställande direktör får t.ex. inte vara försatt i konkurs, vara underårig eller föremål för näringsförbud eller förvaltarskap (11 och 31 §§).

Punkt 5, som saknar motsvarighet i lagen om värdepappersmarknaden, innebär krav på att styrelsen i sin helhet ska ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter att leda bolaget. Bestämmelsen, som utformas med förebild av 3 kap. 2 § LBF, innebär att styrelsen bör bestå av en lämplig blandning av personer med tekniska färdigheter och kunskap och erfarenhet av clearingverksamhet och finansmarknaden.

Punkt 6, som motsvarar 19 kap. 3 § 5 LVM, innebär att bolaget även i övrigt ska uppfylla lagens krav för att få tillstånd.

I 7 kap. 1 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förutsättningar för tillstånd.

När ett clearingbolag har fått tillstånd att driva clearingverksamhet ska förutsättningarna för tillstånd vara uppfyllda fortlöpande. Om ett clearingbolag under verksamhetens gång inte uppfyller förutsättningarna kan Finansinspektionen ingripa enligt 6 kap.

4 § Vid bedömningen enligt 3 § 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att

1. innehavaren kommer att motverka att verksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar, eller
2. innehavet har samband med eller kan öka risken för

a)penningtvätt enligt 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller b)finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.

Paragrafen, som motsvarar 19 kap. 4 § LVM, innehåller bestämmelser om ägarprövning. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som ska beaktas vid bedömningen av en ägares lämplighet. Vid bedömningen av innehavarens anseende ska det t.ex. beaktas om det föreligger välgrundade tvivel avseende innehavarens integritet och yrkeskompetens till följd av tidigare affärsbeteende samt om förvärvaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Vid bedömningen av innehavarens kapitalstyrka ska prövningen främst avse innehavarens förmåga att finansiera köpet och, i tillämpliga fall, att upprätthålla eller verka för en finansiellt sund struktur i det företag som förvärvet gäller (jfr s. 132 f.). Därutöver ska det även beaktas om innehavaren kommer motverka att verksamheten bedrivs i enlighet med denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten eller om innehavet kan öka risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Punkt 2 b omfattar finansieringsbrott och försök till sådant brott men bara när finansieringen gäller terroristbrott.

5 § Frågan om godkännande av bolagsordning ska prövas i samband med prövning av om aktiebolaget ska få tillstånd att bedriva clearingverksamhet.

Ett clearingbolag som har beslutat att ändra sin bolagsordning ska ansöka om godkännande av ändringen. Ändringen ska godkännas om den inte strider mot denna lag eller någon annan författning. En sådan ändring får inte registreras innan den har godkänts.

Paragrafen, som delvis utformas enligt Lagrådets förslag, innehåller bestämmelser om godkännande av bolagsordning. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

Första stycket, som motsvarar 19 kap. 5 § LVM, innebär att Finansinspektionen ska godkänna aktiebolagets bolagsordning i samband med att aktiebolaget får tillstånd (3 § 1).

Andra stycket, som motsvarar 19 kap. 6 § LVM, innebär att även ändringar i bolagsordningen efter det att bolaget har fått tillstånd ska godkännas, om de inte strider mot denna lag eller andra författningar som reglerar verksamheten.

6 § Ett clearingbolag ska ha

1. en styrelse med minst tre ledamöter,
2. en verkställande direktör, och
3. minst en revisor som utses av stämman.

En revisor ska vara auktoriserad eller godkänd. Minst en revisor som stämman utsett ska vara auktoriserad.

Paragrafen innehåller bestämmelser om organisation. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

Punkt 1, som motsvarar 19 kap. 7 § första meningen LVM, innebär att styrelsen i ett clearingbolag, till skillnad från vad som gäller för aktiebolag i allmänhet enligt 8 kap. 1 § ABL, ska bestå av minst tre ledamöter.

Enligt punkt 2, som motsvarar 19 kap. 7 § andra meningen LVM, ska ett clearingbolag ha en verkställande direktör.

Ett privat aktiebolag kan i bolagsordningen ange att bolaget inte ska ha någon revisor (9 kap. 1 § ABL). Enligt punkt 3 och andra stycket, som motsvarar 19 kap. 7 b § LVM, ska ett clearingbolag dock ha minst en revisor. Bara den som är auktoriserad eller godkänd revisor får vara revisor. Minst en stämmoutsedd revisor måste vara auktoriserad. Kraven för auktorisation och godkännande framgår av revisorslagen (2001:883).

Att en filial till ett utländskt clearingbolag ska ha en verkställande direktör och minst en revisor som den verkställande direktören utser följer av 8 och 12 §§ lagen om utländska filialer m.m. Revisorn ska ha den kompetens som gäller för en revisor i ett svenskt clearingbolag (12 § samma lag).

7 § För ett clearingbolag som är ett privat aktiebolag gäller skyldigheterna enligt 8 kap. 46 a och 46 b §§ aktiebolagslagen (2005:551). Styrelsens ordförande ska bevaka att styrelsen fullgör skyldigheterna.

Paragrafen, som i huvudsak utformas enligt Lagrådets förslag och som motsvarar 19 kap. 7 a § LVM, innehåller bestämmelser om arbetsordning och instruktioner om arbetsfördelningen mellan bolagsorganen. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

Paragrafen innebär att styrelsen årligen ska fastställa en skriftlig arbetsordning för sitt arbete. I arbetsordningen ska det anges hur arbetet ska fördelas mellan styrelsens ledamöter, hur ofta styrelsen ska sammanträda och i vilken utsträckning suppleanterna ska delta i styrelsens arbete och kallas till dess sammanträden (8 kap. 46 a § ABL). Vidare ska styrelsen i skriftliga instruktioner ange arbetsfördelningen mellan å ena sidan styrelsen och å andra sidan den verkställande direktören och de andra organ som styrelsen inrättar (8 kap. 46 b § ABL). Styrelsens ordförande ska bevaka att styrelsen fullgör sina skyldigheter.

formigt sätt för alla clearingdeltagare. Principen om proportionalitet, som saknar motsvarighet i lagen om värdepappersmarknaden, innebär t.ex. att ett clearingbolag inte får hindra tillträde till verksamheten i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att skydda mot risker i verksamheten och för att skydda verksamhetens finansiella och operativa stabilitet.

I 7 kap. 1 § 2 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter avseende kravet på sundhet, fritt tillträde, neutralitet och proportionalitet.

2 § Ett clearingbolag ska identifiera, mäta, övervaka, internt rapportera och hantera de risker som dess verksamhet är förknippad med. Bolaget ska se till att det finns en tillfredsställande intern styrning och kontroll. I det ingår att säkerställa clearingverksamhetens operativa stabilitet.

Ett clearingbolag ska beakta operativa risker och affärs-, investerings-, kredit- och likviditetsrisker. Bolaget ska säkerställa att driftssäkerheten är tillfredsställande.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i lagen om värdepappersmarknaden, innehåller bestämmelser om riskhantering. Den är utformad efter förebild av 6 kap. 2 § LBF. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

Första stycket innebär att det ställs krav på ett clearingbolag att ha effektiva metoder för att identifiera, mäta, övervaka, internt rapportera och hantera de risker som bolaget kan bli exponerat för. Därutöver ställs krav på att bolaget ska ha en tillfredsställande intern styrning och kontroll. Den interna kontrollen ska bl.a. syfta till att säkerställa den operativa stabiliteten i clearing- eller avvecklingssystemet.

I andra stycket anges de risker som ett clearingbolag särskilt ska beakta. Det rör sig i huvudsak om operativa risker och affärsrisker, men även investerings-, kredit- och likviditetsrisker kan behöva beaktas särskilt. Med operativa risker avses brister i informationssystem eller interna processer, mänskliga fel, bristande ledning eller driftsavbrott orsakade av externa händelser eller utkontraktering som kan medföra nedsättning, försämring eller avbrott av tillhandahållna tjänster. Operativa risker kan också orsakas av bedrägerier och dataintrång. Med affärsrisker avses risken för försämring av den ekonomiska ställningen till följd av minskade intäkter eller ökade kostnader så att kostnaderna överstiger intäkterna och förlusten måste täckas av det egna kapitalet.

Clearingbolaget ska säkerställa en tillfredsställande driftssäkerhet. I detta ingår att bolaget ska ha kapacitet att kunna hantera ökande betalningsvolymer i clearing- eller avvecklingssystemet vid operativ eller finansiell stress. Ett exempel på operativ stress är att det uppstår ökade betalningsvolymer avseende ett visst betalningssätt till följd av störningar eller avbrott i andra betalningssätt. Ett exempel på finansiell stress är att det finansiella systemet är ansträngt på grund av instabilitet i det finansiella systemet.

I 7 kap. 1 § 2 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om riskhantering.

3 § Ett clearingbolag ska identifiera kritisk verksamhet och säkerställa att verksamheten kan återupptas inom kort efter ett avbrott.

Ett clearingbolag ska också ha beredskaps- och kontinuitetsplaner för att kunna hantera händelser som utgör en betydande risk för avbrott i verksamheten. Planerna ska utvärderas och ses över regelbundet.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i lagen om värdepappersmarknaden, innehåller bestämmelser om beredskapsplanering. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.

Enligt första stycket ska clearingbolaget identifiera kritisk verksamhet och säkerställa att verksamheten kan återupptas inom kort efter ett avbrott. Med kritisk verksamhet avses detsamma som i 2 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution, dvs. en tjänst eller en transaktion som, om den upphörde, sannolikt skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet. I kravet ligger bl.a. att bolaget normalt bör ha ett s.k. alternativt driftställe, t.ex. servrar som kan tas i bruk om det ordinarie driftstället slås ut eller inte längre är tillgängligt. Med uttrycket inom kort avses för närvarande cirka två timmar i enlighet med vad som gäller internationellt, men tidskravet kan behöva anpassas till nya förhållanden och orsaken till avbrottet.

Enligt andra stycket ska ett clearingbolag ha beredskaps- och kontinuitetsplaner för att kunna hantera händelser som utgör en betydande risk för avbrott i verksamheten. En beredskapsplan bör beskriva de åtgärder ett clearingbolag ska vidta för att hantera allvarliga och omfattande avbrott, störningar eller kriser. En kontinuitetsplan bör beskriva hur clearingverksamheten ska återupptas i händelse av ett avbrott eller upprätthållas vid en verksamhetsstörning. I kraven ligger att ett clearingbolag bör tillhandahålla den utbildning och genomföra de övningar för arbetstagare och uppdragstagare som behövs. Planerna bör ses över och utvärderas regelbundet.

I 7 kap. 1 § 2 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om beredskap.

4 § Ett clearingbolag ska ha planer för informations-, it- och cybersäkerhet för att kunna hantera risker, hot och sårbarheter. Planerna ska utvärderas och ses över regelbundet.

Paragrafen, som delvis utformas enligt Lagrådets förslag och som saknar motsvarighet i lagen om värdepappersmarknaden, innehåller bestämmelser om informations-, it- och cybersäkerhet. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.

I paragrafen ställs krav på att ett clearingbolag ska ha planer för infor- mations-, it- och cybersäkerhet som identifierar, bedömer och hanterar risker, hot och sårbarheter.

Med informationssäkerhet avses verksamhet som skyddar konfidentialitet, riktighet och tillgänglighet hos information, t.ex. personuppgifter. Med it-säkerhet avses verksamhet som skyddar it-system och maskin- och programvara. Med cybersäkerhet avses verksamhet som skyddar clearing- eller avvecklingssystemet och clearingdeltagarna mot cyberhot. Planerna bör syfta till att säkerställa fullgod behörighetshantering till datasystemen, incidenthantering, hantering och kvalitetssäkring av it- och systemförändringar och ett fullgott cyberskydd.

Planerna bör ses över och utvärderas regelbundet, i vart fall minst en gång om året.

I 7 kap. 1 § 2 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om informations-, it-och cybersäkerhet.

5 § Ett clearingbolag ska genom eget kapital täcka de risker bolaget är utsatt för och kunna fortsätta att bedriva kritisk verksamhet även om förluster uppstår.

Paragrafen, som delvis motsvarar 19 kap. 8 och 9 §§ LVM, innehåller bestämmelser om krav på kapital. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.

I paragrafen ställs krav på att ett clearingbolag genom eget kapital ska täcka verksamhetens risker och kunna fortsätta att bedriva kritisk verksamhet även om förluster uppstår. Med risker avses detsamma som i 2 §, t.ex. operativa risker och affärsrisker.

Kapitalkravet är ett uttryck för att clearingbolaget bör ha likvida nettotillgångar som finansieras med eget kapital i syfte att kunna fortsätta den löpande verksamheten (going concern) även om förluster uppstår. Kapitalkravet bör bestämmas utifrån clearingbolagets riskprofil. Vidare bör kapitalkravet beakta olika riskscenarier och hur clearingbolaget kan påverkas av extraordinära engångsförluster. Hur stort kapitalet måste vara är beroende av verksamhetens omfattning, bolagets återhämtningsförmåga och hur verksamheten har organiserats, t.ex. i vilken utsträckning utkontraktering sker.

I 7 kap. 1 § 2 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om kapital.

6 § Ett clearingbolag får uppdra åt någon annan att utföra uppgifter som är av betydelse för clearingverksamheten, om bolaget ansvarar för att

1. uppdragstagarens verksamhet bedrivs med operativ stabilitet och under säkerhetsmässigt betryggande former,
2. uppdragstagarens verksamhet omfattas av en tillfredsställande intern styrning och kontroll, och
3. Finansinspektionens tillsyn inte försvåras.

Om ett uppdragsavtal innebär en väsentlig förändring av förutsättningarna för clearingverksamheten, krävs Finansinspektionens godkännande.

I 7 kap. 1 § 2 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om styrning.

8 § Ett clearingbolag får utöver clearingverksamhet bara bedriva verksamhet som har nära samband med clearingverksamheten.

Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen godkänna att ett clearingbolag bedriver annan verksamhet än den som avses i första stycket.

Paragrafen, som delvis utformas enligt Lagrådets förslag och som motsvarar 20 kap. 7 § första och tredje styckena LVM, innehåller bestämmelser om sidoverksamhet. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

Första stycket innebär att clearingbolag får bedriva verksamhet som inte utgör clearingverksamhet men som har nära samband med clearingverksamhet, t.ex. tillhandahållande av information om betalningsuppgifter såsom e-fakturor. Det är emellertid inte möjligt att ange exakt vilka verksamheter som kan komma i fråga. Behovet av sådan sidoverksamhet kan skifta med hänsyn till clearingbolagets organisation men också till den tekniska och allmänna utvecklingen. Det får ankomma på Finansinspektionen att vid tillståndsprövningen eller den löpande tillsynen bedöma vilka verksamheter som är lämpliga, t.ex. mot bakgrund av sundhetskravet i 1 §.

Andra stycket innebär att Finansinspektionens godkännande krävs för att ett clearingbolag ska få bedriva annan verksamhet än som avses i första stycket, dvs. verksamhet som är väsensskild från clearingverksamheten. Kravet på särskilda skäl är ett uttryck för att det bara i undantagsfall kan komma i fråga att godkänna sådan sidoverksamhet. Huruvida det finns särskilda skäl för att ett clearingbolag ska få bedriva viss sidoverksamhet får Finansinspektionen avgöra från fall till fall, t.ex. mot bakgrund av sundhetskravet.

9 § Ett clearingbolags förvärv av egendom som motsvarar mer än 25 procent av det egna kapitalet kräver Finansinspektionens godkännande. Förvärvet ska godkännas, om förvärvet inte strider mot denna lag eller någon annan författning.

Paragrafen, som delvis utformas efter synpunkter från Lagrådet och som motsvarar 20 kap. 6 § LVM, innehåller bestämmelser om förvärv av egendom. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

Paragrafen innebär att ett clearingbolag måste få godkännande från Finansinspektionen före förvärv av egendom som motsvarar mer än 25 procent av det egna kapitalet. Bestämmelser om kapital finns i 5 §. Finansinspektionen ska lämna godkännande, om förvärvet inte strider mot denna lag eller någon annan författning som reglerar verksamheten.

4 kap.

1 § En clearingdeltagare får delta i clearingverksamheten för egen eller någon annans räkning.

Clearingdeltagaren ska uppfylla de krav som clearingbolaget bestämmer.

Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på clearingdeltagare. Övervägandena finns i avsnitt 10.

Vem som får vara clearingdeltagare i ett clearing-och avvecklings-system framgår av 8 § avvecklingslagen (1 kap. 1 §).

Enligt första stycket, som delvis motsvarar 21 kap. 2 § LVM, får en clearingdeltagare delta både för egen och annans räkning. Det innebär att alla som kan delta i ett clearing- eller avvecklingssystem för egen räkning också kan agera som ombud för andra företag.

Andra stycket, som delvis motsvarar 21 kap. 1 § LVM, innebär att det är clearingbolaget som bestämmer vilka krav som ska gälla för att delta i clearingverksamheten. Det kan t.ex. röra sig om att clearingdeltagarna ska uppfylla tekniska krav för att kunna ansluta sig till ett clearing- eller avvecklingssystem, riskhanteringskrav eller organisatoriska krav. Kraven ska finnas i de regler för hur clearingverksamheten ska gå till som clearingbolaget ska ta fram. Principerna om fritt tillträde, neutralitet och proportionalitet ska också tillämpas (3 kap. 1 § andra stycket).

2 § En clearingdeltagare ska lämna de uppgifter som clearingbolaget begär för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag eller någon annan författning.

Paragrafen, som motsvarar 21 kap. 3 § LVM, innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 10.

Paragrafen innebär att en clearingdeltagare är uppgiftsskyldig i förhållande till clearingbolaget och ska lämna de uppgifter som clearingbolaget begär.

3 § Ett clearingbolag får utesluta en clearingdeltagare som inte uppfyller kraven i 1 § andra stycket eller uppgiftsskyldigheten i 2 § från clearingverksamheten.

Paragrafen, som motsvarar 21 kap. 4 § första stycket LVM, innehåller bestämmelser om uteslutning av clearingdeltagare. Övervägandena finns i avsnitt 10.

Paragrafen innebär att ett clearingbolag får utesluta en clearingdeltagare från clearingverksamheten, om deltagaren inte längre uppfyller clearingbolagets krav för att få delta i clearingverksamheten eller uppgiftsskyldigheten i förhållande till clearingbolaget. Det är clearingbolaget som avgör de närmare formerna för uteslutningen.

5 kap.

1 § Finansinspektionen har tillsyn över clearingbolag. Tillsynen omfattar att clearingverksamheten bedrivs enligt

1. denna lag,
2. andra författningar som reglerar verksamheten,
3. bolagsordningen, och
4. clearingbolagets interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar verksamheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn och dess omfattning. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

Det är Finansinspektionen som är tillsynsmyndighet på finansmarknadsområdet. Enligt första stycket, som motsvarar 23 kap. 1 § första stycket LVM, har Finansinspektionen också tillsyn över clearingbolag.

2 § regeringsformen, 30 kap. 7 § OSL och 8 § offentlighets- och sekretessförordningen [2009:641]). Finansinspektionen har på andra områden, med stöd av regeringens bemyndigande, ingått samarbetsavtal med såväl tillsynsmyndigheter i andra länder inom EES som tillsynsmyndigheter i tredjeland. Avtalen innehåller regelmässigt bestämmelser om sekretess för uppgifter som utbyts mellan tillsynsmyndigheterna (prop. 2010/11:17 s. 15 f.).

5 § Finansinspektionen får förordna en eller flera revisorer att tillsammans med övriga revisorer delta i revisionen av ett clearingbolag. Inspektionen får återkalla sådant förordnande och utse en ny revisor.

En förordnad revisor har rätt till skäligt arvode av clearingbolaget för sitt arbete. Storleken på arvodet beslutas av Finansinspektionen.

Paragrafen, som motsvarar 23 kap. 7 § LVM, innehåller bestämmelser om revision. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

Ett clearingbolag ska ha minst en revisor (2 kap. 6 §). Första stycket innebär att Finansinspektionen får förordna en eller flera revisorer att – vid sidan av den eller de revisorer som clearingbolaget förordnar – delta i revisionen av ett clearingbolag. Behovet av ett förordnande får göras mot bakgrund av de grundläggande bestämmelserna om verksamheten i 3 kap. (jfr s. 546).

Andra stycket innebär att en förordnad revisor har rätt till det skäliga arvode som Finansinspektionen bestämmer.

6 § Finansinspektionen får sammankalla styrelsen i ett clearingbolag. Finansinspektionen får begära att styrelsen kallar till extra bolagsstämma. Om styrelsen inte rättar sig efter en sådan begäran, får inspektionen utfärda kallelsen. Företrädare för Finansinspektionen får

1. närvara vid bolagsstämma,
2. närvara vid ett sådant styrelsesammanträde som inspektionen har sammankallat, och
3. delta i överläggningar.

Paragrafen, som motsvarar 23 kap. 11 § LVM, innehåller bestämmelser om sammankallande av styrelse eller bolagsstämma. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

Grundläggande bestämmelser om bolagsstämma och ledning finns i aktiebolagslagen.

Styrelsen ansvarar för clearingbolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter. Styrelsens ordförande ska se till att sammanträden hålls när det behövs och styrelsen ska alltid sammankallas om en styrelseledamot eller den verkställande direktören begär det (8 kap. 4 och 18 §§ ABL).

Första stycket innebär att också Finansinspektionen får sammankalla styrelsen. Detta får ske bara om det är nödvändigt (jfr s.547).

Vid bolagsstämman – ordinarie bolagsstämma, extra bolagsstämma och fortsatt bolagsstämma – utövar aktieägare sin rätt. Om styrelsen anser att det finns skäl att hålla bolagsstämma före nästa ordinarie bolagsstämma, ska den kalla till extra bolagsstämma. Styrelsen ska även kalla till extra

aktier i bolaget har förvärvats enligt 1 § eller avyttrats enligt 3 § samt namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier (4 §). En juridisk person med ett kvalificerat innehav av aktier ska till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning (5 §). Finansinspektionen får under vissa omständigheter besluta att den som har ett kvalificerat innehav av aktier inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat (6 §). Finansinspektionen får under vissa omständigheter förelägga en ägare att avyttra aktier (7 §). Finansinspektionen får också besluta att en ägare som inte följer bestämmelserna i 1 eller 3 § ska betala en sanktionsavgift (7 a §). Aktier som omfattas av förbud enligt 6 § eller föreläggande enligt 7 § räknas inte när det krävs samtycke av ägare till en viss del av aktierna för att ett beslut ska bli giltigt eller för att en befogenhet ska få utövas (8 §). Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen begära att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som inte får företrädas av ägaren (9 §).

I 7 kap. 1 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förutsättningar för tillstånd enligt denna paragraf.

6 kap.

1 § Om ett clearingbolag har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, bolagsordningen eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar verksamheten, får Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen får då

–utfärda ett föreläggande att inom en viss tid begränsa eller minska riskerna i verksamheten i något avseende, begränsa eller helt avstå från utdelning eller räntebetalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen,

–meddela ett förbud mot att verkställa beslut, eller

–göra en anmärkning.

Om överträdelsen är allvarlig, får tillståndet återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Paragrafen, som motsvarar 25 kap. 1 § LVM, innehåller bestämmelser om vissa ingripanden mot ett clearingbolag. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Första stycket innebär att Finansinspektionen får ingripa mot ett clearingbolag som inte uppfyller sina skyldigheter, t.ex. kraven på verksamheten i 3 kap. I förhållande till de nuvarande bestämmelserna om ingripanden (25 kap. LVM) används i detta kapitel uttrycket ”får ingripa” i stället för ”ska ingripa”. Det nya uttryckssättet påverkar inte Finansinspektionens förutsättningar att ingripa mot clearingbolag i förhållande till i dag.

Andra stycket första strecksatsen uttrycker att ett clearingbolag får föreläggas att vidta rättelse vid överträdelser. Ett föreläggande får förenas med vite (10 §). Enligt andra stycket andra och tredje strecksatserna kan också förbud eller anmärkning komma i fråga.

Vid allvarliga överträdelser får Finansinspektionen enligt tredje stycket återkalla tillståndet eller, om det är tillräckligt, meddela varning. En anmärkning eller varning får förenas med sanktionsavgift (6 §).

Det är Finansinspektionen som avgör om, och i så fall hur, ett ingripande ska ske. Vid valet mellan ingripanden gäller 2 §.

ersättare till dess att en ny styrelseledamot eller verkställande direktör har utsetts av clearingbolaget.

Det som sägs om styrelseledamot och verkställande direktör gäller även ställföreträdare för dessa.

4 § Finansinspektionen får återkalla tillståndet om ett clearingbolag

1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft,
2. inte inom ett år från den dag tillstånd beviljades har börjat bedriva sådan verksamhet som tillståndet avser,
3. har förklarat sig avstå från tillståndet,
4. har överlåtit den tillståndspliktiga verksamheten,
5. under en sammanhängande tid av sex månader inte har bedrivit sådan verksamhet som tillståndet avser,
6. har försatts i konkurs eller tvångslikvidation, eller
7. har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt.

I de fall som avses i första stycket 2, 5 och 7 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.

Paragrafen innehåller bestämmelser om återkallelse av tillstånd. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Enligt första stycket 1, som saknar motsvarighet i lagen om värdepappersmarknaden, får återkallelse ske om registrering inte skett i rätt tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits. Denna återkallelsegrund är tillämplig när ett aktiebolag med stöd av 2 kap. 8 § har ansökt om tillstånd innan bolaget har registrerats i aktiebolagsregistret.

Enligt första stycket 2, som motsvarar 25 kap. 5 § 2 LVM, får tillståndet återkallas om verksamheten inte har börjat bedrivas inom ett år från den dag tillstånd beviljades.

Första stycket 3, som motsvarar 25 kap. 5 § 3 LVM, innebär att tillståndet får återkallas om clearingbolaget har förklarat sig avstå från tillståndet.

Enligt första stycket 4, som saknar motsvarighet i lagen om värdepappersmarknaden, får återkallelse ske om den tillståndspliktiga verksamheten har överlåtits till annan och clearingbolaget alltså inte längre bedriver verksamheten.

Första stycket 5, som motsvarar 25 kap. 5 § 4 LVM, innebär att tillståndet får återkallas om bolaget under en sammanhängande tid av sex månader inte har bedrivit sådan verksamhet som tillståndet avser.

Enligt första stycket 6, som saknar motsvarighet i lagen om värdepappersmarknaden, får tillståndet återkallas vid konkurs eller tvångslikvidation. Bestämmelser om konkurs och tvångslikvidation finns i 25 kap. ABL.

Första stycket 7, som motsvarar 25 kap. 5 § 1 LVM, innebär att återkallelse får ske om tillståndet beviljats på felaktiga grunder för att clearingbolaget har lämnat falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt.

Andra stycket, som motsvarar 25 kap. 5 § tredje stycket LVM, innebär att tillståndet inte ska återkallas om det i de fall som regleras i punkterna 2, 5 och 7 är tillräckligt att varning meddelas.

5 § Om tillståndet återkallas får Finansinspektionen besluta om hur avvecklingen av verksamheten ska ske.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksamheten.

Paragrafen, som motsvarar 25 kap. 6 § LVM, innehåller bestämmelser om avveckling av verksamheten. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Första stycket innebär att Finansinspektionen får besluta hur avvecklingen av clearingbolagets verksamhet ska gå till om inspektionen har återkallat bolagets tillstånd.

Andra stycket innebär att ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksamheten. Ett sådant beslut om förbud får förenas med vite (10 §).

6 § Finansinspektionen får besluta att ett clearingbolag ska betala en sanktionsavgift, om inspektionen har meddelat ett beslut om

1. anmärkning eller varning enligt 1 § eller 4 § första stycket 7 jämfört med andra stycket, eller
2. återkallelse enligt 4 § första stycket 7.

Avgiften tillfaller staten.

I fråga om sanktionsavgiftens storlek ska 15 kap. 8 § första och andra styckena och 9 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse tillämpas. Det som sägs om kreditinstitut i den lagen ska då avse clearingbolag.

Paragrafen, som utformas enligt Lagrådets förslag och som motsvarar 25 kap. 8–10 §§ LVM, innehåller bestämmelser om sanktionsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Andra beslut av Finansinspektionen enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen, som motsvarar 26 kap. 1 § första–tredje styckena LVM, innehåller bestämmelser om överklagande. Övervägandena finns i avsnitt 11.4.

Paragrafen innebär att Finansinspektionens beslut som huvudregel får överklagas. Från huvudregeln görs i första stycket två undantag. Det första undantaget gäller Finansinspektionens beslut om sammankallande av styrelse eller stämma (5 kap. 6 §). Det andra undantaget gäller förelägganden som Finansinspektionen får besluta för att bedöma om denna lag är tillämplig på en viss verksamhet (8 § andra stycket).

I övrigt får Finansinspektionens beslut enligt andra stycket överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Överklagande sker till den förvaltningsrätt inom vars domkrets som ärendet först har prövats (14 § lagen [1971:289] om allmänna förvaltningsdomstolar). Om förvaltningsrättens dom överklagas, krävs enligt tredje stycket prövningstillstånd i kammarrätten.

Bestämmelser om verkställighet av Finansinspektionens beslut finns i 35 § förvaltningslagen (2017:900).

7 kap.

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. förutsättningar för tillstånd enligt 2 kap. 3 § och 5 kap. 8 §,
2. vilka åtgärder ett clearingbolag ska vidta för att uppfylla kraven på verksamheten i 3 kap. 1–7 §§,
3. vilka uppgifter ett clearingbolag eller dess uppdragstagare ska lämna till Finansinspektionen enligt 5 kap. 2 § och att vissa av dessa uppgifter i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån, och
4. avgifter enligt 5 kap. 7 §.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 8.3, 9.1–9.7 och 11.1.

Punkt 1, som delvis motsvarar 24 kap. 12 § LVM, gäller föreskrifter om vilka förutsättningar som krävs för tillstånd, t.ex. vilka krav som ska gälla vid lämplighetsprövning enligt 2 kap. 3 § och ägarprövning enligt 5 kap.

8§.

Punkt 2, som saknar motsvarighet i lagen om värdepappersmarknaden, gäller föreskrifter om vilka åtgärder ett clearingbolag ska vidta för att uppfylla kraven på sundhet, tillträde, neutralitet och proportionalitet, riskhantering, beredskap, informations-, it-och cybersäkerhet, kapital, uppdragsavtal och styrning som avses i 3 kap. 1–7 §§.

Punkterna 3 och 4, som motsvarar 23 kap. 2 a § och 15 § 1 och 6 LVM, gäller föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas till Finansinspektionen och, i förekommande fall, till Statistiska centralbyrån samt om avgifter för tillsyn, ansökningar, anmälningar och underrättelser.

Av 8 kap. 7 § första stycket 1 regeringsformen följer att regeringen får meddela verkställighetsföreskrifter, t.ex. föreskrifter om innehållet i en

14.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

ansökan enligt 2 kap. 9 § och 5 kap. 8 § samt om vilka handlingar som samtidigt ska ges in till Finansinspektionen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.
2. Bestämmelserna i 6 kap. gäller inte för överträdelser som skett före ikraftträdandet.
3. Tillstånd att bedriva clearingverksamhet enligt 19 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden som gäller vid ikraftträdandet gäller som tillstånd att bedriva clearingverksamhet enligt 2 kap.
4. Ett företag som före ikraftträdandet bedriver verksamhet som kräver tillstånd enligt denna lag och inte omfattas av 3, får fortsätta att bedriva verksamheten till och med den 31 december 2024. Om ett sådant företag före den 1 januari 2025 har gett in en ansökan om tillstånd för clearingverksamhet till Finansinspektionen, får företaget fortsätta med verksamheten till dess ansökan har prövats slutligt.

Övervägandena finns i avsnitt 12.

I punkt 1 anges när lagen träder i kraft.

Av punkt 2 följer att bestämmelserna om ingripanden gäller överträdelser som sker efter ikraftträdandet.

Punkt 3 innebär att tidigare beviljade tillstånd för clearingverksamhet enligt 19 kap. LVM som gäller den 1 januari 2024 ska gälla som tillstånd enligt den nya lagen. Även om ytterligare verksamhet kommer att omfattas av den utvidgade definitionen av clearingverksamhet krävs alltså inte något nytt tillstånd för ett clearingbolag som redan har tillstånd enligt 19 kap. LVM. Det innebär att Bankgirot inte behöver ansöka om nytt tillstånd för den verksamhet som bedrivs i dag såsom Bankgirosystemet, BiR och dataclearingsystemet.

Av punkt 4 följer att en juridisk person som före ikraftträdandet bedriver tillståndspliktig clearingverksamhet men som inte har tillstånd enligt 19 kap. LVM, får fortsätta bedriva sådan verksamhet till och med den 31 december 2024 utan tillstånd. Om företaget ansökt om tillstånd för clearingverksamhet före den 1 januari 2025 får företaget åtminstone fortsätta att bedriva verksamheten till dess ansökan har prövats slutligt. Det innebär att ett företag som bedriver verksamhet enligt den utvidgade definitionen av clearingverksamhet får fortsätta att bedriva verksamheten under en övergångsperiod.

1 a § För centrala motparter gäller följande bestämmelser i denna lag:

–1 kap. 11 och 12–14 §§ om tystnadsplikt, uppgiftsskyldighet, meddelandeförbud och ansvar,

–23 kap. 1 § första och andra styckena, 2 §, 4 § första stycket samt 7, 11, 12 och 14 §§ om tillsyn,

–25 kap. 1, 1 i, 2, 2 a, 6, 8–11, 17, 25–28 och 29 §§ om ingripanden, och

–26 kap. 1 § om överklagande.

Ytterligare bestämmelser för centrala motparter finns i

–Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister och lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTCderivat, centrala motparter och transaktionsregister, och

–Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 av den 16 december 2020 om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132 (förordningen om återhämtning och resolution av centrala motparter).

Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde i förhållande till centrala motparter. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringarna i första stycket är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag. Ändringarna innebär vidare att bestämmelserna i 25 kap. om när Finansinspektionen får avstå från ingripande och vilka försvårande och förmildrande omständigheter som ska beaktas vid val av ingripande ska tillämpas även på centrala motparter.

Ändringarna i andra stycket är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

Ändringarna innebär vidare att de tidigare andra och fjärde styckena tas bort.

4 b § I denna lag betyder anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller företags räkning

1. marknadsföra investerings-eller sidotjänster,
2. ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avseende investeringstjänster eller finansiella instrument,
3. placera finansiella instrument, eller
4. tillhandahålla investeringsrådgivning avseende dessa instrument eller tjänster, behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall

Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag och företag som driver en reglerad marknad eller annan motsvarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader, central motpart: detsamma som i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012, emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet, handelsplats: en reglerad marknad, en multilateral handelsplattform (MTFplattform) eller en organiserad handelsplattform (OTF-plattform), handelsplattform: en MTF-plattform eller en OTF-plattform, huvudsakligen kommersiell koncern: en koncern vars huvudsakliga verksamhet inte är

1. tillhandahållande av investeringstjänster eller sådana tjänster som avses i 7 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, eller
2. verksamhet som marknadsgarant för råvaruderivat,

kreditinstitut: en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett utländskt bank-eller kreditföretag som driver bank-eller finansieringsrörelse från filial i Sverige, leverantör av datarapporteringstjänster: detsamma som i artikel 2.1.36a i förordningen om marknader för finansiella instrument, litet och icke-sammanlänkat värdepappersbolag: ett värdepappersbolag som anses vara ett litet och ickesammanlänkat värdepappersföretag enligt artikel 12.1 i värdepappersbolagsförordningen, marknadsgarant: en person som på fortlöpande basis åtagit sig att på finansiella marknader handla för egen räkning genom att köpa och sälja finansiella instrument med utnyttjande av egna tillgångar till priser som fastställts av denne, marknadsoperatör: en börs eller en eller flera juridiska personer i ett annat land inom EES som driver en eller flera reglerade marknader,

MTF-plattform: ett multilateralt system inom EES som sammanför flera tredjeparters köp-och säljintressen i finansiella instrument -inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler -så att det leder till ett kontrakt,

OTF-plattform: ett multilateralt system inom EES som inte är en reglerad marknad eller en MTF-plattform, och inom vilket flera tredjeparters köp-och säljintressen i obligationer, strukturerade finansiella produkter, utsläppsrätter eller derivat kan interagera inom systemet så att det leder till ett kontrakt, professionell kund: en sådan kund som avses i 9 kap. 4 eller 5 §, reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp-och säljintressen i finansiella instrument från tredjepart -regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler -så att det leder till ett kontrakt, statlig emittent: någon av följande som emitterar skuldinstrument:

1. Europeiska unionen,
2. en stat inom EES, inbegripet förvaltningar, organ eller en särskild funktion i staten,
3. när det gäller en federal stat inom EES, en delstat i federationen,
4. en särskild funktion för flera stater inom EES,
5. en internationell finansinstitution som etablerats av minst två stater inom EES och vars mål är att ordna finansiering och tillhandahålla finansiellt bistånd till de stater som har eller riskerar att få allvarliga finansieringsproblem, och
6. Europeiska investeringsbanken,

systematisk internhandlare: ett värdepappersinstitut som i en organiserad, frekvent, systematisk och väsentlig omfattning handlar för egen räkning när det utför kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform utan att utnyttja ett multilateralt system, tillväxtmarknad för små och medelstora företag: en MTFplattform som är registrerad som en tillväxtmarknad för små och medelstora företag hos Finansinspektionen enligt 11 kap. 13–15 §§ eller hos en behörig myndighet i ett annat land inom EES, utländskt kreditinstitut: ett kreditinstitut enligt 1 kap. 5 § första stycket 21 lagen om bank-och finansieringsrörelse, utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse, värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank-och finansieringsrörelse, värdepapperscentral: en värdepapperscentral enligt definitionen i artikel 2.1.1 i förordningen om värdepapperscentraler, värdepappersinriktat holdingföretag: ett värdepappersinriktat holdingföretag enligt definitionen i artikel 4.1.23 i värdepappersbolagsförordningen, och värdepappersinstitut: ett värdepappersbolag, ett svenskt kreditinstitut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse eller ett utländskt företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige eller genom att använda anknutna ombud etablerade i Sverige.

Paragrafen innehåller bestämmelser om definitioner av främst olika aktörer. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringarna, som innebär att definitionerna av clearingdeltagare och clearingorganisation tas bort, är en följd av den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

4 c § I denna lag betyder handel för egen räkning: handel med utnyttjande av egna tillgångar som leder till transaktioner med ett eller flera finansiella instrument, investeringsrådgivning: tillhandahållande av personliga rekommendationer till en kund i fråga om en eller flera transaktioner som avser finansiella instrument, investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och verksamheter som anges i 2 kap. 1 §, i fråga om de instrument som avses i 1 kap. 4 §, portföljförvaltning: förvaltning av ett eller flera finansiella instrument på diskretionär basis enligt uppdrag från enskilda kunder, sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §, sidoverksamheter:

1. för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och 4 §§, och
2. för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §,

utförande av order på kunders uppdrag: köp eller försäljning av ett eller flera finansiella instrument på kunders uppdrag, inbegripet ingående av avtal för att sälja finansiella instrument som utfärdats av ett värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag vid tidpunkten för utfärdandet av dessa, och värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkesmässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om definitioner av olika tjänster och verksamheter. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Uppgift i en anmälan eller en utsaga om en misstänkt överträdelse av en bestämmelse som gäller för verksamheten får inte obehörigen röjas, om uppgiften kan avslöja anmälarens eller den anmäldes identitet.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

I 5 a § kreditupplysningslagen (1973:1173) finns bestämmelser som innebär att det som gäller om tystnadsplikt enligt första stycket inte hindrar att uppgifter i vissa fall utväxlas för kreditupplysningsändamål.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

12 § Ett värdepappersbolag, en börs och en central motpart är skyldiga att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

13 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 12 § får besluta att värdepappersbolaget, börsen eller den centrala motparten samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 12 § eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

Paragrafen innehåller bestämmelser om meddelandeförbud. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

1 § Finansinspektionen har tillsyn över

–värdepappersinstitut,

–börser,

–leverantörer av datarapporteringstjänster, när Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen om marknader för finansiella instrument,

–centrala motparter, och

–sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige.

För svenska värdepappersinstitut, börser, leverantörer av datarapporteringstjänster och svenska centrala motparter omfattar tillsynen att rörelsen drivs enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund ien författning som reglerar företagets verksamhet.

För ett utländskt företag som driver värdepappersrörelse eller en reglerad marknad från filial i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige.

Finansinspektionen har därutöver tillsyn över att bestämmelserna om regelbunden finansiell information i 16 kap. följs.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn och dess omfattning. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringarna i första–tredje styckena är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

2 § Värdepappersinstitut, börser, leverantörer av datarapporteringstjänster som Finansinspektionen har tillsyn över, centrala motparter samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige ska lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Värdepappersinstitut, börser och sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige ska lämna Finansinspektionen sådana upplysningar om emittenter som har samband med kontrollen av att emittenterna fullgör sin informationsskyldighet enligt artikel 17 i marknadsmissbruksförordningen enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.

Företagen ska, utöver det som anges i första och andra styckena, lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär.

Finansinspektionen får även begära sådana upplysningar som avses i första och tredje styckena av personer som är anställda hos de företag som avses i första stycket samt av personer som är anställda i företag som avses i 6 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

4 § Finansinspektionen får när det är nödvändigt genomföra en undersökning hos

1. ett värdepappersinstitut,
2. en börs,
3. en leverantör av datarapporteringstjänster som Finansinspektionen har tillsyn över,
4. en central motpart,

5. ett sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, och
6. en emittent som enligt 16 kap. 1–3 §§ omfattas av skyldigheten enligt samma kapitel att upprätta och offentliggöra regelbunden finansiell information.

Finansinspektionen får även genomföra en undersökning hos ett anknutet ombud eller hos ett företag som har fått i uppdrag av ett värdepappersinstitut att utföra visst arbete eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen av institutet.

Innan en undersökning genomförs hos ett utländskt företag som har inrättat filial enligt 4 kap. 1 § första stycket 1, ska Finansinspektionen samråda med behörig myndighet i det land inom EES som har auktoriserat det utländska företaget.

Paragrafen innehåller bestämmelser om platsundersökning. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket 4 är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

7 § Finansinspektionen har rätt att förordna en eller flera revisorer att tillsammans med övriga revisorer delta i revisionen av ett svenskt värdepappersinstitut, en börs, en leverantör av datarapporteringstjänster som Finansinspektionen har tillsyn över eller en svensk central motpart. Inspektionen får när som helst återkalla ett sådant förordnande och utse en ny revisor.

Revisorn har rätt till skäligt arvode av företaget för sitt arbete. Storleken på arvodet beslutas av Finansinspektionen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om revision. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

11 § Finansinspektionen får sammankalla styrelsen i ett svenskt värdepappersinstitut, en börs eller en svensk central motpart. Inspektionen får även begära att styrelsen kallar till extra stämma. Om styrelsen inte rättar sig efter en sådan begäran, får inspektionen utfärda kallelsen.

Företrädare för Finansinspektionen får närvara vid stämma och vid ett sådant styrelsesammanträde som inspektionen har sammankallat samt delta i överläggningarna.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sammankallande av styrelse eller stämma. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

12 § Värdepappersinstitut, börser, leverantörer av datarapporteringstjänster som Finansinspektionen har tillsyn över, centrala motparter samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt

1. denna lag,
2. förordningen om marknader för finansiella instrument, och
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/858.

Paragrafen innehåller bestämmelser om avgifter. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 2 § första och andra styckena och när upplysningarna ska lämnas,
2. hur uppgiftsskyldigheten enligt 3 § och artikel 26.6 i den delegerade förordningen till MiFID II ska fullgöras,
3. produktingripande enligt artikel 42 i förordningen om marknader för finansiella instrument,
4. vilka värdepappersbolag som ska upprätta register som avses i 3 d §, vad registren ska innehålla och inom vilken tid värdepappersbolaget ska ge in registren för olika typer av avtal,
5. löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning hos börser och hos sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, och
6. sådana avgifter som avses i 12 § och 13 § första stycket.

Paragrafen innehåller normgivningsbemyndiganden. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket 5 är en följd av clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

24 kap.

1 § Om ett direkt eller indirekt förvärv av aktier eller andelar i ett värdepappersbolag eller en börs skulle medföra att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat innehav, krävs tillstånd av Finansinspektionen för förvärvet. Detsamma gäller ett förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas

1. så att det uppgår till eller överstiger 20, 30 eller 50 procent av kapitalet eller röstetalet för samtliga aktier eller andelar, eller
2. så att företaget blir dotterföretag.

Tillstånd enligt första stycket ska inhämtas före förvärvet. Ansökan om tillstånd ska göras skriftligen. Om förvärvet har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller på annat liknande sätt, krävs i stället tillstånd för att förvärvaren ska få behålla aktierna eller andelarna. Förvärvaren ska då ansöka om tillstånd inom sex månader efter förvärvet.

Finansinspektionen ska inom två arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kommit in till inspektionen skicka en bekräftelse till förvärvaren om att ansökan har tagits emot.

Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på tillstånd för förvärv av kvalificerat innehav av aktier eller andelar. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket är en följd av clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

Vid bedömningen enligt första stycket ska förvärvarens anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas

1. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för värdepappersbolaget eller börsen eller vara verkställande direktör i detta företag, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett värdepappersbolag eller en börs och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift samt om styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda företaget,
2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att värdepappersbolagets eller börsens rörelse drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet, och
3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken

för a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.

Om det är fråga om ett värdepappersbolag och förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om förvärvet av aktier i ett värdepappersbolag skulle leda till nära förbindelser mellan bolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.

Paragrafen innehåller bestämmelser om lämplighetsprövning. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringarna i första stycket och andra stycket 1 och 2 är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

5 § När ett värdepappersbolag eller en börs får kännedom om att aktier eller andelar i företaget förvärvats enligt 1 § eller avyttrats enligt 4 §, ska företaget snarast anmäla förvärvet eller avyttringen till Finansinspektionen. En börs ska samtidigt offentliggöra förvärvet eller avyttringen.

När ett värdepappersbolag i annat fall får kännedom om att det har nära förbindelser med någon annan, ska bolaget snarast anmäla det till Finansinspektionen.

Ett värdepappersbolag och en börs ska årligen till Finansinspektionen anmäla namnen på de aktie- eller andelsägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i företaget samt storleken på innehaven. En börs ska samtidigt offentliggöra uppgifterna.

Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälan av förvärv och avyttring av aktier eller andelar i företaget. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringarna i första och tredje styckena är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

Övriga ändringar är språkliga.

6 § Om en juridisk person har ett kvalificerat innehav i ett värdepappersbolag eller en börs, ska den juridiska personen snarast anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning till Finansinspektionen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälan av ändringar i fråga om vilka som ingår i ledningen. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

Övrig ändring är språklig.

7 § Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar vid stämman inte får företräda fler aktier eller andelar än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att värdepappersbolagets eller börsens verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
2. om ägaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
3. om ägaren, när det är fråga om ett värdepappersbolag, är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 3 kap. 5 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken

för a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna eller andelarna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar, får innehavaren inte företräda aktierna eller andelarna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om beslut att ägaren inte får företräda aktier eller andelar vid stämman. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket 1 är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

8 a § Finansinspektionen får utöver det som anges i 7 och 8 §§ besluta att en ägare i ett värdepappersbolag eller en börs som inte följer bestämmelserna i 1 eller 4 § ska betala en sanktionsavgift som bestäms i enlighet med 25 kap. 9–10 §§.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sanktionsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

25 kap.

reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa.

Finansinspektionen ska då

–utfärda ett föreläggande att inom en viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende, begränsa eller helt avstå från utdelning eller räntebetalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen,

–meddela ett förbud att verkställa beslut, eller

–göra en anmärkning.

Om överträdelsen är allvarlig, ska företagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Finansinspektionen ska även ingripa genom att utfärda ett föreläggande i enlighet med andra stycket om det är sannolikt att ett värdepappersbolag inom tolv månader inte längre kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag eller andra författningar som reglerar bolagets verksamhet.

I fråga om återkallelse av tillstånd för leverantörer av datarapporteringstjänster gäller bestämmelserna i artikel 27e i förordningen om marknader för finansiella instrument. Innan ett tillstånd återkallas enligt artikel 27e.1 a i förordningen på grund av att en leverantör har förklarat sig avstå från tillståndet eller inte har tillhandahållit några tjänster under de föregående sex månaderna, får Finansinspektionen först pröva om det finns skäl att ingripa mot leverantören enligt detta kapitel och, om det finns sådana skäl, besluta om ett ingripande.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

4 § Om någon som ingår i styrelsen för ett värdepappersbolag, en börs eller en leverantör av datarapporteringstjänster som Finansinspektionen har tillsyn över eller är verkställande direktör inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 1 § första stycket 5, 12 kap. 2 § 4 och 19 kap. 3 § 4 och artikel 27f i förordningen om marknader för finansiella instrument, ska Finansinspektionen återkalla företagets tillstånd. Detta får dock göras bara om inspektionen först har beslutat att påtala för företaget att personen eller personerna inte uppfyller kraven och om denne eller dessa, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör.

Första stycket gäller också om styrelsen i sin helhet inte uppfyller de krav som anges i 3 kap. 1 § 6 och 12 kap. 2 § 5 och artikel 27f i förordningen om marknader för finansiella instrument.

I stället för att återkalla tillståndet, får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör inte längre får vara det. Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess företaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör.

Det som sägs i första och tredje styckena om verkställande direktör ska tillämpas även på en ställföreträdare för verkställande direktör.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot styrelseledamöter och verkställande direktör. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

5 § Finansinspektionen ska återkalla tillståndet för ett svenskt värdepappersinstitut eller en börs om

1. företaget har fått tillståndet genom att lämna falska uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,
2. företaget inte inom ett år från det att tillstånd beviljades har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser,
3. företaget har förklarat sig avstå från tillståndet,
4. företaget under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan rörelse som tillståndet avser, eller
5. när det är fråga om svenska aktiebolag som har beviljats tillstånd att driva en reglerad marknad, bolagets eget kapital understiger två tredjedelar av det registrerade aktiekapitalet och bristen inte har täckts inom tre månader från det att den blev känd för bolaget.

Om ett företags tillstånd ska återkallas på grund av sådana omständigheter som avses i första stycket 3–5, får Finansinspektionen, innan tillståndet återkallas, först pröva om det finns skäl att ingripa mot företaget enligt detta kapitel och, om det finns sådana skäl, besluta om ett ingripande.

I de fall som avses i första stycket 1, 2, 4 och 5 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.

Vid tillämpningen av första stycket 5 ska det egna kapitalet beräknas enligt 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551).

Om ett värdepappersinstituts eller en börs tillstånd återkallas, ska Finansinspektionen underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om återkallelse av tillstånd. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket är en följd av clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

8 § Finansinspektionen får besluta att ett svenskt värdepappersinstitut, en börs, en leverantör av datarapporteringstjänster eller en svensk central motpart ska betala en sanktionsavgift om företaget har meddelats beslut om

–anmärkning eller varning enligt 1 §,

–återkallelse enligt 5 § första stycket 1, eller

–varning enligt 5 § första stycket 1 och 5 jämfört med tredje stycket. Detsamma gäller om en leverantör av datarapporteringstjänster har meddelats beslut om återkallelse enligt artikel 27e.1 b i förordningen om marknader för finansiella instrument.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sanktionsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

9 § Sanktionsavgiften för ett svenskt värdepappersinstitut, en börs, en leverantör av datarapporteringstjänster eller en svensk central motpart ska fastställas till högst det högsta av

1. ett belopp som per den 2 juli 2014 i kronor motsvarade fem miljoner euro,
2. tio procent av företagets omsättning eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå närmast föregående räkenskapsår, eller
3. två gånger den vinst som företaget gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.

Sanktionsavgiften får inte bestämmas till ett lägre belopp än 5 000 kronor. Om överträdelsen har skett under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

För värdepappersinstitut får avgiften inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 8 kap. 3 § denna lag eller 6 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Avgiften tillfaller staten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om en sanktionsavgifts storlek. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

11 § Om ett svenskt värdepappersinstitut, en börs eller en svensk central motpart inte lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 23 kap. 15 § 1 i tid, får Finansinspektionen besluta att företaget skall betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Paragrafen innehåller bestämmelser om förseningsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

16 § Om ett utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige har överträtt en bestämmelse i denna lag eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet i Sverige, gäller 1, 2, 2 a, 8, 9 och 10 §§.

Om ett utländskt företag som driver en reglerad marknad i ett annat land inom EES när det vidtar åtgärder i Sverige för att underlätta för deltagare på distans att få tillträde till den reglerade marknaden, överträder denna lag eller en föreskrift som meddelats med stöd av lagen, ska det som anges i 13 § om utländska värdepappersföretag gälla även för företaget.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot utländska företag som driver en reglerad marknad. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2024.
2. Bestämmelserna i 25 kap. i den äldre lydelsen gäller fortfarande för överträdelser som har skett före ikraftträdandet.

Övervägandena finns i avsnitt 12.

I punkt 1 anges när lagen träder i kraft.

I punkt 2 tydliggörs att de äldre bestämmelserna om ingripande fortfarande gäller för överträdelser som har skett före den 1 juli 2024.

14.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m

3 § Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige finns särskilda bestämmelser, nämligen

1. för kreditinstitut 4 kap. 1, 2 och 4–6 §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
2. för värdepappersföretag 4 kap. 1 och 4 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
3. för finansiella institut 4 kap. 3 § lagen om bank- och finansieringsrörelse,
4. för utländska försäkringsgivare lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,
5. för börser 12 kap. 9 § lagen om värdepappersmarknaden,
6. för förvaltningsbolag och fondföretag 1 kap. 6–7, 10 och 11 §§ lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
7. för utgivare av elektroniska pengar 3 kap. 26–28 §§ lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
8. för utländska försäkringsförmedlare 3 kap. lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution,
9. för företag som tillhandahåller betaltjänster 3 kap. 26 och 27 §§ lagen (2010:751) om betaltjänster,
10. för utländska AIF-förvaltare 5 kap. lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
11. för företag som driver verksamhet med konsumentkrediter 2 och 8 §§ lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter,
12. för företag som driver verksamhet med bostadskrediter 2 kap. 7 § och 3 kap. 6 och 7 §§ lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter, och
13. för clearingbolag 1 kap. 2 § lagen (2023:000) om clearing och avveckling av betalningar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska filialers verksamhet i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringarna i första stycket 5 och den nya punkt 13 är en följd av att filialer till utländska clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

12 § Den verkställande direktörens förvaltning och filialens räkenskaper ska granskas av minst en auktoriserad revisor eller godkänd revisor, om verksamheten i Sverige uppfyller mer än ett av de villkor som anges i 2 § andra stycket revisionslagen (1999:1079).

Förvaltningen och räkenskaperna ska, även om villkoren i första stycket inte är uppfyllda, granskas av minst en revisor, om verksamheten omfattas av

–lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,

–lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

–lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

–lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

–lagen (2010:751) om betaltjänster,

–lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

–lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, eller

–lagen (2023:000) om clearing och avveckling av betalningar.

I fall som avses i andra stycket ska revisorn ha den kompetens som enligt lag gäller för revisorn i ett svenskt företag av motsvarande slag som driver angiven verksamhet.

Till revisor får även utses ett registrerat revisionsbolag. Dessutom får en eller flera revisorssuppleanter utses.

Verkställande direktören ska se till att en revisor utses och att denne inom tre månader efter räkenskapsårets slut för granskning får redovisningshandlingarna i original eller bestyrkt kopia.

Paragrafen innehåller bestämmelser om revision. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Andra styckets sista strecksats, som är ny, är en följd av att filialer till utländska clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

14.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

9 § Ersättning enligt garantin betalas av garantimyndigheten.

Ersättningar ska, om inget annat följer av 9 a eller 9 b §, göras tillgängliga för insättarna inom sju arbetsdagar från det att

1. Finansinspektionen meddelar ett sådant beslut som avses i 8 § första stycket 1,
2. institutet försätts i konkurs, eller
3. en myndighet som avses i 8 § andra stycket förklarat att insättningar hos institutet är indisponibla.

Utbetalning får göras på det sätt som garantimyndigheten anser är lämpligt. Garantimyndigheten får i detta syfte öppna ett konto i insättarens namn i ett kreditinstitut eller hämta uppgifter från ett kreditinstitut eller ett clearingbolag om konto i ett kreditinstitut till vilket utbetalning av ersättning kan göras.

Paragrafen innehåller bestämmelser om utbetalningar från insättningsgarantin. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i andra stycket är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar. Ändringen innebär att centrala motparter inte längre omfattas av bestämmelsen, eftersom de inte bedriver clearing eller avveckling av betalningar.

14.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument

3 kap.

(EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU, när det gäller andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar.

Utländska företag som avses i andra stycket 2 och 4 ska i hemlandet stå under betryggande tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ.

Paragrafen innehåller bestämmelser om registreringsåtgärder. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i andra stycket 2 är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

Övrig ändring är språklig.

14.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden

2 § I denna lag avses med administratör: ett företag som är ansvarigt för verksamheten i ett avvecklingssystem; företaget anses som deltagare i systemet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers-och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, eller ett likställt avvecklingssystem, central motpart: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, clearingbolag: detsamma som i 1 kap. 1 § lagen (2023:000) om clearing och avveckling av betalningar,

EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, kollektivt obeståndsförfarande: konkurs, företagsrekonstruktion eller annat därmed jämförbart förfarande, likställt avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som Finansinspektionen enligt 9 a § har beslutat att likställa med ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers-och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem vars administratörer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen, och värdepapperscentral: detsamma som i artikel 2.1.1 i förordning (EU) nr 909/2014, i den ursprungliga lydelsen.

Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Den nya definitionen av central motpart är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

Ändringen av definitionen av clearingbolag är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

4 § Ett avvecklingssystem ska ha en administratör. Administratör i ett avvecklingssystem får vara 1. central motpart och clearingbolag,

2. svensk värdepapperscentral,
3. företag med tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, samt

4. företag med tillstånd enligt 2 kap. 1 § 1, 2, 4, 8 eller 9 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Särskilda regler om driften av avvecklingssystem för värdepapper finns i artikel 18.2 i förordning (EU) nr 909/2014.

Paragrafen innehåller bestämmelser om administratörer av avvecklingssystem. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i andra stycket 1 är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar och att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

6 § Ett avvecklingssystem som uppfyller kraven i 5 och 8 §§ samt administreras av en central motpart, ett clearingbolag eller en svensk värdepapperscentral ska godkännas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om godkännande av avvecklingssystem. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar och att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

8 § Deltagare i ett avvecklingssystem får vara

1. Riksbanken och andra centralbanker,
2. Riksgäldskontoret och utländska offentliga institutioner som i sitt hemland driver verksamhet som är jämförbar med kontorets,
3. centrala motparter och clearingbolag,
4. svenska värdepapperscentraler,
5. företag som har tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
6. företag som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
7. utländska företag som i hemlandet driver sådan verksamhet som avses i 3–6,
8. andra juridiska personer som för egen räkning avvecklar förpliktelser att leverera finansiella instrument i systemet, och
9. clearingmedlemmar som avses i förordning (EU) nr 648/2012.

Utländska företag som avses i första stycket 7 ska i hemlandet stå under betryggande tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ.

Paragrafen innehåller bestämmelser om deltagare i avvecklingssystem. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket 3 är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar och att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

Ändringen i första stycket är en följd av att det införs en definition av central motpart (2 §).

Övrig ändring är språklig.

16 § Godkännande av ett avvecklingssystem ska återkallas av Finansinspektionen om

1. administratörens tillstånd som central motpart enligt förordning (EU) nr 648/2012, tillstånd för clearingverksamhet enligt lagen (2023:000) om clearing och avveckling av betalningar eller auktorisation som värdepapperscentral enligt förordning (EU) nr 909/2014 har återkallats,
2. administratörens tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller tillstånd enligt 2 kap. 1 § 1, 2, 4, 8 eller 9 lagen om värdepappersmarknaden har återkallats, eller
3. avvecklingssystemet inte längre uppfyller kraven i denna lag. Finansinspektionen ska omedelbart underrätta Europeiska värdepappers- och

marknadsmyndigheten samt Eftas övervakningsmyndighet om återkallelsen.

Om det är tillräckligt får inspektionen i de fall som anges i första stycket 3 meddela varning i stället för att återkalla godkännandet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om återkallelse av godkännande av ett avvecklingssystem. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket 1 är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar och att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

14.7Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag

2 § I denna lag avses med

1. försäkringsföretag:

a. försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag och försäkringsförening som omfattas av försäkringsrörelselagen (2010:2043), och b. tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsförening som omfattas av lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag,

2. kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 14 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
3. finansiellt företag: de företag som anges i 1 och 2 samt

a. värdepappersbolag enligt 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, b.fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder, c.börs enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, d.svensk central motpart enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, e.värdepapperscentral enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, f.AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, och g.svenskt clearingbolag enligt 1 kap. 1 § lagen (2023:000) om clearing och avveckling av betalningar,

4. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.

Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 7. Ändringen i punkt 3 d är en följd av att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

Punkt 3 g, som är ny, är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

14.8Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

5 kap.

10 § Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i

–8 kap. 2 a § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,

–2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

–1 kap. 11 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

–6 kap. 8 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

–1 kap. 12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

–3 kap. 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster,

–19 kap. 46 § försäkringsrörelselagen (2010:2043),

–3 kap. 14 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,

–8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

–6 kap. 11 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,

–16 kap. 37 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag,

–1 kap. 7 § lagen (2021:899) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gräsrotsfinansiering,

–1 kap. 6 § lagen (2022:1746) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om en paneuropeisk privat pensionsprodukt (PEPP-produkt), och

–1 kap. 4 § lagen (2023:0000) om clearing och avveckling av betalningar.

I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.

Paragrafen innehåller upplysningar om i vilka andra lagar det finns bl.a. bestämmelser om uppgiftsskyldighet och meddelandeförbud. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Första stycket fjortonde strecksatsen, som är ny, är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

14.9Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

30 kap.

5 § Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ett ärende hos en statlig myndighet om innehav av

1. aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag, fondbolag, försäkringsaktiebolag eller tjänstepensionsaktiebolag,
2. andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller
3. aktier eller andelar i börs, central motpart, clearingbolag, svensk värdepapperscentral, betalningsinstitut, institut för elektroniska pengar eller företag som driver verksamhet enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter eller lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter.

Sekretessen gäller inte beslut av myndigheten och inte heller för uppgift från en annan myndighet om uppgiften inte är sekretessreglerad där.

För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess vid ägarprövning i finansiella företag. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket 3 är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar och att centrala motparter inte ska anses utgöra clearingbolag.

12 d § Sekretess enligt 10 § hindrar inte att uppgifter om insättare och deras insättningar lämnas till ett kreditinstitut eller ett clearingbolag, om uppgiften behövs för att förbereda eller genomföra utbetalningen av ersättningen.

Paragrafen innehåller sekretessbrytande bestämmelser. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar. Ändringen innebär att centrala motparter inte längre omfattas av bestämmelsen, eftersom de inte bedriver clearing och avveckling av betalningar.

14.10Förslag till lag om ändring i lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna

3 § I databasen får sådana uppgifter behandlas som har samlats in med stöd av 1. 12 kap. 1 § 1–4 lagen (2022:1568) om Sveriges riksbank,

2. 9 kap. 3 § första stycket lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument,
3. 10 kap. 2 § första stycket lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
4. 13 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
5. 8 kap. 5 § första stycket lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution,
6. 5 kap. 10 och 11 §§ lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,
7. 23 kap. 2 § första stycket lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
8. 8 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster,

10. 5 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar,
11. 13 kap. 6 § första stycket lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
12. 6 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag,
13. 6 kap. 2 § lagen (2017:230) om Pensionsmyndighetens försäkringsverksamhet i premiepensionssystemet,
14. 14 kap. 5 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag,
15. artiklarna 394, 415, 416, 430-430b och 451 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012,
16. artiklarna 54 och 55 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 av den 27 november 2019 om tillsynskrav för värdepappersföretag och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014, och
17. 5 kap. 2 § första stycket lagen (2023:000) om clearing och avveckling av betalningar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om databasens innehåll. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

Punkt 17, som är ny, innebär att uppgifter som samlats in med stöd av

5 kap. 2 § lagen om clearing och avveckling av betalningar får behandlas i databasen och är en följd av att clearingorganisationer inte längre omfattas av punkt 7.

4 § Uppgifter som avses i 3 § 1–13 och 17 får behandlas i databasen endast om de har samlats in med stöd av föreskrifter om periodisk rapportering.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att vissa uppgifter får behandlas i databasen bara om de har samlats in med stöd av föreskrifter om periodisk rapportering.

Ändringen innebär att uppgifter som samlats in med stöd av 5 kap. 2 § lagen om clearing och avveckling av betalningar får behandlas i databasen bara om de har samlats in med stöd av 7 kap. 1 § samma lag och är en följd av den nya lydelsen av 3 §.

14.11Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning

2 kap.

9 § Med finansiellt företag avses i 7 och 8 §§ 1. ett svenskt företag som är a)AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, b)börs enligt 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, c)central motpart enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, d)fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder, e) försäkringsföretag som omfattas av försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller tjänstepensionsföretag som omfattas av lagen (2019:742) om tjänstepensions-företag, f)kreditinstitut enligt 1 kap. 5 § 10 lagen (2004:297) om bank-och finansieringsrörelse, g)värdepappersbolag enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, eller h)värdepapperscentral enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, och

2. ett utländskt företag som hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som, efter tillstånd från Finansinspektionen, från filial i Sverige driver motsvarande verksamhet som ett företag som avses i 1.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att finansiella företag som är verksamma på värdepappersmarknaden ska tillhandahålla rapporteringssystem för anställda som vill göra anmälningar om misstänkta överträdelser av EU:s marknadsmissbruksförordning. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket 1 c) innebär att clearingbolag inte längre omfattas av bestämmelsen, eftersom bolagen inte är verksamma på värdepappersmarknaden (prop. 2016/17:22 s. 318).

14.12Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

4 kap.

6 § Följande fysiska eller juridiska personer ska på begäran av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen utan dröjsmål lämna alla uppgifter som behövs för en utredning om penningtvätt eller finansiering av terrorism:

1. en verksamhetsutövare,
2. ett clearingbolag,
3. den som tillhandahåller finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar, och
4. den som bedriver eller under de senaste fem åren har bedrivit penninginsamling för humanitärt, välgörande, kulturellt eller något annat allmännyttigt ändamål.

När uppgifter har lämnats enligt 3 §, ska även andra fysiska eller juridiska personer som avses i 1 kap. 2–5 §§ lämna de uppgifter för utredningen som Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen begär.

Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket 2 är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

9 a § Ett clearingbolag eller den som tillhandahåller finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar får inte för någon utomstående obehörigen röja att uppgifter har lämnats enligt 6 §. Detsamma gäller den som är verksam hos ett sådant företag.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

14.13Förslaget till lag om ändring i lagen (2022:964) om företagsrekonstruktion

Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

5 kap.

12 § Besked om att personuppgifter behandlas enligt 4 kap. 6 § får inte lämnas ut till den registrerade av

1. ett clearingbolag, eller
2. den som tillhandahåller finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar.

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från bestämmelserna i dataskyddsförordningen om den registrerades rätt att få viss information från den personuppgiftsansvarige. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket 1 är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

13 § Uppgift om att personuppgifter behandlas enligt 4 kap. 6 § får inte obehörigen röjas av någon som är verksam hos

1. ett clearingbolag, eller
2. den som tillhandahåller finansiell infrastruktur som avser omedelbara betalningar.

Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet i första stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tystnadsplikt. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Ändringen i första stycket 1 är en följd av att clearingbolag regleras i den nya lagen om clearing och avveckling av betalningar.

3 kap. Krav på verksamheten

Sundhet

1 § Ett clearingbolags verksamhet ska bedrivas på ett sätt som är sunt. Ett clearingbolag ska ha ändamålsenliga regler för hur clearing-verksamheten ska gå till. I clearingverksamheten ska principer om fritt tillträde, neutralitet och proportionalitet tillämpas.

Riskhantering

2 § Ett clearingbolag ska identifiera, mäta, övervaka, internt rapportera och hantera de risker som dess verksamhet är förknippad med. Bolaget ska se till att det finns en tillfredsställande intern styrning och kontroll, inbegripet säkerställande av operativ stabilitet.

Ett clearingbolag ska beakta operativa risker och affärs-, investerings-, kredit- och likviditetsrisker. Bolaget ska säkerställa tillfredsställande driftsäkerhet, inbegripet förmågan att hantera ökande betalningsvolymer till följd av operativ eller finansiell stress.

Beredskap

3 § Ett clearingbolag ska identifiera kritisk verksamhet och säkerställa att verksamheten kan återupptas inom kort efter ett avbrott.

Ett clearingbolag ska också ha beredskaps- och kontinuitetsplaner för att kunna hantera händelser som utgör en betydande risk för avbrott i verksamheten. Planerna ska utvärderas och ses över regelbundet.

Informations-, it- och cybersäkerhet

4 § Ett clearingbolag ska ha strategier för informations-, it- och cybersäkerhet för att kunna hantera risker, hot och sårbarheter. Strategierna ska utvärderas och ses över regelbundet.

Kapital

5 § Ett clearingbolag ska genom eget kapital täcka de risker bolaget är utsatt för och kunna fortsätta att bedriva kritisk verksamhet även om förluster uppstår.

Uppdragsavtal

6 § Ett clearingbolag får uppdra åt någon annan att utföra uppgifter som är av betydelse för clearingverksamheten, om bolaget ansvarar för att

1. säkerställa att uppdragstagarens verksamhet bedrivs med operativ stabilitet och under säkerhetsmässigt betryggande former,
2. uppdragstagarens verksamhet omfattas av en tillfredsställande intern styrning och kontroll, och
3. Finansinspektionens tillsyn inte försvåras.

23kap.

1§7

Finansinspektionen har tillsyn över

–värdepappersinstitut,

–börser,

–leverantörer av datarapporteringstjänster, när Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen om marknader för finansiella instrument,

verksamhet, och

3.om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller b) finansiering av terrorism enligt 6 § terroristbrottslagen (2022:666) eller försök till sådant brott, avseende terroristbrott enligt 4 § samma lag.

Om det är fråga om ett värdepappersbolag och förvärvaren är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt