Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 2016 genomfördes det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Därigenom genomfördes även rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning i svensk lag.

Det globala forumet för transparens och informationsutbyte i fråga om skatter (Global Forum) utvärderar varje lands lagstiftning som genomför den globala standarden. Sveriges lagstiftning utvärderades en första gång under 2017.

För närvarande pågår en andra, och i vissa avseenden djupare, utvärdering av genomförandelagstiftningen i varje land. Sveriges lagstiftning utvärderades för andra gången under våren 2023. Denna proposition innehåller förslag till de justeringar i lagstiftningen som föranleds av de påpekanden som Global Forums andra utvärdering resulterade i. Det innebär bl.a. att den särskilda avgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut ska kunna tas ut vid brister i uppgiftslämnandet, att förvaltare av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som inte är en juridisk person kan hållas solidariskt ansvarig för den särskilda avgiften och att tillämpningsområdet för bestämmelsen om avsiktligt kringgående utvidgas.

Förkortningar

1Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.

2Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

6.ärende enligt lagen (2022:1681) om plattformsoperatörers inhämtande av vissa uppgifter på skatteområdet och lagen (2022:1682) om automatiskt utbyte av upplysningar om inkomster genom digitala plattformar.

Sekretess gäller i ärende enligt lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men.

Sekretessen gäller inte

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3 eller 4 §.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

2.2Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 17 §, 44 kap. 3 §, 49 b kap. 1 och 2 §§, 51 kap.

2 §, 52 kap. 1 och 8 c §§, 59 kap. 1 §, 62 kap. 8 §, 63 kap. 1, 7 och 8 §§, 66 kap. 5 och 7 §§ och 67 kap. 12 § och rubrikerna närmast före 49 b kap. 1 §, 49 b kap. 2 § och 52 kap. 8 c § ska ha följande lydelse, dels att rubriken till 49 b kap. ska lyda ”Kontoavgift och dokumentationsavgift”, dels att det ska införas sju nya paragrafer, 49 b kap. 1 a, 1 b och 2 a §§, 59 kap. 25–25 b §§ och 66 kap. 24 d §, och närmast före 49 b kap. 1 b §, 59 kap. 25 § och 66 kap. 24 d § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter.

Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

AVDELNING XII. SÄRSKILDA AVGIFTER

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

44 kap.

3 §3

2.föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller första stycket även ställföreträdare för den juridiska personen.

49 b kap.

1 §5

Dokumentationsavgift ska tas ut av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ska lämna kontrolluppgifter enligt 22 a eller 22 b kap. och som inte har samlat in och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende ett finansiellt konto på det sätt som anges i

1. 4–7 kap. och 8 kap. 8 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet,
2. 4–7 kap. och 8 kap. 9 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller
3. 39 kap. 3 § denna lag, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap.

lämna, inhämta eller bevara uppgifter med anledning av en utredning om en sådan kontoavgift som anges i första stycket.

Brister av mindre betydelse och rättelse på eget initiativ

för, kan de inte rättas med sådan verkan som avses i första stycket 2.

2 §7

Dokumentationsavgiften är 7 500 kronor för varje finansiellt konto som inte har dokumenterats i enlighet med bestämmelserna som anges i 1 § 1–3.

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, för samma finansiella konto, är skyldigt att lämna kontrolluppgift enligt både 22 a och 22 b kap. eller att inhämta uppgifter och dokumentation avseende kontot enligt både lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, ska bara en dokumentationsavgift tas ut.

52 kap.

1 §9 I detta kapitel finns bestämmelser om

–beslut om förseningsavgift (2 §),

–beslut om skattetillägg (3–8 a §§),

–beslut om återkallelseavgift (8 b §),

–beslut om rapporteringsavgift (8 d §),

–beslut om plattformsavgift (8 e §),

–beslut om rapportavgift (8 f §),

–beslut om kontrollavgift (9 §),

–att särskild avgift inte får beslutas för en person som har avlidit (10 §), och

–att särskild avgift tillfaller staten (11 §).

Ett beslut om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 3 § ska meddelas inom fyra år från utgången av det kalenderår då dokumentations-skyldigheten skulle ha fullgjorts.

59kap.

1 §12

I detta kapitel finns bestämmelser om

–ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp (2–6 §§),

–ansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts (7–9 §§),

–betalningsmottagarens ansvar för arbetsgivaravgifter (10 §),

–ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag (11 §),

–företrädaransvar (12–21 §§),

–ansvar för redare (22 §),

–ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp

(23 §),

–ansvar för kompletterande tilläggsskatt som fördelats till svenska koncernenheter (23 a §),

–indrivning och preskription (26 och 27 §§).

Ansvar för kontoavgift

25§13

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en juridisk person inte har fullgjort skyldigheten att betala kontoavgift, får Skatteverket besluta om betalningsansvar för

1. en förvaltare för ett finansiellt institut som är en trust, eller
2. den som har en motsvarande ställning i ett finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en trust.

Betalningsskyldigheten är knuten till den tidpunkt vid vilken kontoavgiften skulle ha betalats.

25 a §

Ett beslut om betalningsansvar enligt 25 § får inte fattas om statens fordran har preskriberats.

–säkerhet (8–10 §§),

–anstånd vid avyttring av tillgångar (11 §),

–anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager (12 §),

–anstånd vid totalförsvarstjänstgöring (13 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning

(14 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av investeraravdrag (14 a–14 c §§),

–anstånd med betalning av skatt i samband med avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt (14 d §),

–anstånd på grund av synnerliga skäl (15 §),

–anståndsbeloppet (16–21 a §§),

–ändrade förhållanden (22–22 c §§), och

–anstånd som är till fördel för det allmänna (23 §).

7§16

2. beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget, återkallelseavgiften eller rapportavgiften.

Anstånd vid omprövning får dock inte beviljas om anstånd tidigare har beviljats enligt första stycket med betalningen i avvaktan på en omprövning av samma fråga.

Anståndet ska gälla fram till dess att Skatteverket eller förvaltningsrätten har meddelat sitt beslut eller längst tre månader efter dagen för beslutet.

8§17

Om det i de fall som avses i 4, 5, 14 eller 14 d § kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas bara om säkerhet ställs för skattens eller avgiftens betalning.

Första stycket gäller inte om

1. anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt,
2. det kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att behöva betalas,

11. plattformsavgift,
12. kontrollavgift,
13. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag,
14. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift,
15. verkställighet, eller
16. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller

någon annan liknande åtgärd.

Omprövning till nackdel av beslut om kontoavgift

24 d §

Ett beslut om omprövning av kontoavgift till nackdel för den som beslutet gäller ska meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 a och 22 b kap. skulle ha fullgjorts.

67kap. 12 §20

Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Överklagandet ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser

1. registrering,
2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,
3. godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning,
4. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet,
5. deklarationsombud,
6. tvångsåtgärder,
7. återkallelseavgift,

9.rapporteringsavgift,

10. plattformsavgift,
11. kontrollavgift,
12. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag,
13. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift,
14. verkställighet, eller
15. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

2. Lagen tillämpas första gången på kontoavgift som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation för finansiella konton eller att lämna kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap., i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2025.
3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att samla in, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation, i fråga om uppgifter som avser kalenderår före 2025.

3Ärendet och dess beredning

Den globala standarden för automatiskt informationsutbyte om finansiella konton togs från början fram inom ramen för OECD:s arbete. Standarden har dock även genomförts i EU-rätten genom en ändring i direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Den genomfördes i svensk rätt enligt förslag i propositionen En global standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton (prop. 2015/16:29). Lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 2016.

Det globala forumet för transparens och informationsutbyte i fråga om skatter (Global Forum) utvärderar varje stats eller jurisdiktions specifika sätt att genomföra den globala standarden i nationell lagstiftning och vad som behöver förbättras eller förtydligas i respektive land (Peer Review). En första utvärdering av Sveriges lagstiftning gjordes under 2017. För närvarande pågår en andra utvärdering av staternas och jurisdiktionernas genomförandelagstiftning. I Sverige genomfördes denna andra utvärdering under våren 2023.

Inom Finansdepartementet har promemorian Justeringar vad gäller det automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton tagits fram med författningsförslag för att åtgärda de brister som Global Forum påpekat vid den andra utvärderingen av Sveriges lagstiftning. I promemorian lämnas även förslag med anledning av Skatteverkets hemställan Ändrade tidpunkter för uppgiftslämnande med anledning av det automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton (Fi2023/01129).

En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2024/00117).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 20 juni 2024 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Regeringen har följt Lagrådets synpunkter som behandlas i avsnitt 7.2.2 och i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissens lagförslag görs även vissa språkliga och redaktionella ändringar.

4Bakgrund

CRS MCAA innebär att OECD:s standard för sådant informationsutbyte har genomförts i Sverige och tillämpas sedan 2016. Avtalet hade den 16 maj 2024 undertecknats av 123 stater och jurisdiktioner. Vissa av dessa, bl.a. Sverige och nästan alla EU:s övriga medlemsstater, har åtagit sig att ha genomfört avtalet till den 1 januari 2016 och att påbörja utbytet under 2017. Övriga har åtagit sig att ha genomfört avtalet och att påbörja utbytet under senare år. Vid Ekofin-rådets möte den 9 december 2014 antogs

DAC 2. Direktivet innebar att OECD:s globala standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton togs in i EU-rätten.

OECD:s globala standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton består av två huvudsakliga delar. Den ena huvudsakliga delen är modeller för avtal om att genomföra och tillämpa de gemensamma rapporteringsnormerna. Den andra huvudsakliga delen är CRS. Till CRS finns även en kommentar som innehåller vägledning för tolkning och tillämpning. På OECD:s webbportal för automatiskt informationsutbyte har det även publicerats frågor och svar till ytterligare vägledning för tolkning och tillämpning av CRS och dess kommentar (www.oecd.org/tax/automatic-exchange). Svaren på frågorna är resultatet av diskussioner mellan de stater och jurisdiktioner som deltar i OECD:s arbete. Hela OECD:s globala standard, inklusive kommentarer, finns att tillgå på OECD:s webbportal för automatiskt informationsutbyte.

CRS MCAA och DAC 2 genomfördes i svensk lagstiftning enligt förslag i propositionen En global standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton (prop. 2015/16:29). Lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 2016. De flesta bestämmelserna togs in i IDKAL och i 22 b kap. SFL.

Ändringar och tillägg till CRS publicerades den 10 oktober 2022. Den 17 oktober 2023 antogs rådets direktiv (EU) 2023/2226 om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning (DAC 8) som bl.a. innebär att det uppdaterade regelverket av CRS tas in i direktivet. DAC 8 ska genomföras och börja tillämpas i medlemsstaterna från den 1 januari 2026. Den 10 november 2023 uttryckte regeringen, tillsammans med ett antal andra stater och jurisdiktioner, sin avsikt att arbeta för att även genomföra den översyn som har skett avseende CRS i förhållande till länder utanför EU så att utbyte kan ske även med tilläggen som följer av översynen från och med 2027. Detta lagstiftningsärende innehåller inte några ändringar med anledning av den översyn som skett av DAC 8 eller CRS.

Vissa ändringar i den svenska lagstiftningen som genomför DAC 2 och CRS MCAA gjordes efter förslag i propositionen Vissa ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton (prop. 2016/17:48).

Det globala forumet för transparens och informationsutbyte i fråga om skatter (Global Forum) utvärderar varje stats eller jurisdiktions specifika sätt att genomföra CRS MCAA i nationell lagstiftning och vad som behöver förbättras eller förtydligas i respektive land (Peer Review). En första utvärdering av Sveriges lagstiftning gjordes under 2017. Denna ledde till att vissa ändringar i lagstiftningen gjordes efter förslag i propositionen Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och några andra skattefrågor (prop. 2018/19:9). För närvarande pågår en andra och i vissa avseenden djupare utvärdering av staternas och jurisdiktionernas genomförandelagstiftning. Denna andra utvärdering av Sveriges lagstiftning genomfördes under våren 2023. Denna proposition innehåller förslag med anledning av denna utvärdering, se avsnitt 7.

Propositionen innehåller även en bedömning med anledning av Skatteverkets hemställan Ändrade tidpunkter för uppgiftslämnande med anledning av det automatiska utbytet av upplysningar om finansiella konton (Fi2023/01129), se avsnitt 6.

medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Kontrolluppgift ska även lämnas för en enhet vars innehav av ett konto inte medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto om en eller flera fysiska personer har ett sådant bestämmande inflytande som medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Kontrolluppgift ska då även lämnas för den eller de fysiska personerna (22 a kap. 3 § SFL). Kontrolluppgift ska lämnas av ett sådant rapporteringsskyldigt finansiellt institut som avses enligt definitionen i IDKL (22 a kap. 4 § SFL). För samtliga rapporte- ringspliktiga konton ska kontrolluppgiften innehålla bl.a. uppgifter om att kontot är ett rapporteringspliktigt konto, kontots identifikationsuppgifter och kontots saldo eller värde (22 a kap. 5 § SFL). Kontrolluppgiften ska också innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för den uppgifts- skyldige och den som kontrolluppgiften lämnas för (24 kap. 4 § SFL). Därutöver finns ytterligare bestämmelser om uppgifter som ska lämnas för rapporteringspliktiga konton som utgör s.k. depåkonton respektive inlåningskonton enligt IDKL, och för rapporteringspliktiga konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton. I fråga om depåkonton ska kontrolluppgiften innehålla uppgift om sammanlagt bruttobelopp avseende ränta, utdelning respektive annan avkastning på tillgångar på kontot som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot eller avseende kontot under året, och i vissa fall sammanlagt bruttobelopp avseende ersättning från försäljning eller inlösen av tillgångar på kontot som, efter avdrag för försäljningsprovision och liknande utgifter, har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot eller avseende kontot under året (22 a kap. 6 § SFL). För inlåningskonton ska uppgift lämnas om sammanlagt bruttobelopp avseende ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året (22 a kap. 7 § SFL). Slutligen ska för rapporterings- pliktiga konton som inte är depåkonton eller inlåningskonton uppgift lämnas om sammanlagt bruttobelopp som har tillgodoräknats eller betalats ut under året avseende kontot och som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för (22 a kap. 8 § SFL).

tredje stycket SFL följer att uppgifter enligt dessa bestämmelser ska lämnas snarast och senast den 1 maj året efter det år som uppgiften avser.

Skatteverkets skyldigheter att överföra uppgifter till den amerikanska federala skattemyndigheten, liksom övriga skyldigheter med anledning av FATCA-avtalet, regleras i lagen (2015:63) om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet. Av 2 § följer att Skatteverket till den amerikanska federala skattemyndigheten genom automatiskt utbyte ska överföra upplysningar som Skatteverket har fått i form av kontrolluppgifter i enlighet med bestämmelser i SFL och som, enligt uppgift från den kontrolluppgiftsskyldige, avser ett rapporteringspliktigt konto enligt IDKL. Upplysningarna ska överföras minst en gång om året. Bestämmelser finns även i förordningen (2015:72) om utbyte av upplysningar med anledning av FATCA-avtalet. Av 2 § nämnda förordning följer att sådana uppgifter ska överföras snarast möjligt, men senast den 30 september kalenderåret efter det kalenderår som uppgifterna avser.

OECD:s standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton (se ovan) bygger på FATCA-avtalets utformning. De svenska regelverken som genomför CRS och DAC 2 respektive FATCA-avtalet uppvisar därför stora likheter. Eftersom de finansiella instituten behöver tillämpa båda regelverken parallellt finns det vinster att göra när det gäller den administrativa effektiviteten genom att i så stor utsträckning som möjligt upprätthålla likformighet mellan regelverken. Även om Global Forums utvärdering av lagstiftningen endast tar sikte på dess förenlighet med OECD:s standard, bör det därför övervägas om de ändringar som utvärderingen medför även bör tas in i den lagstiftning som genomför FATCA-avtalet.

lämnandet, den 15 maj året efter det år som uppgifterna avser, fortfarande gäller.

7Justeringar med anledning av utvärdering av den svenska lagstiftningen om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

Sveriges genomförandelagstiftning utvärderades av Global Forum under våren 2023. Det kan konstateras att olika länder använder sig av olika lagstiftningstekniker och att de har olika bestämmelser och principer som får betydelse för hur ett internationellt regelverk genomförs i den nationella lagstiftningen. Ett exempel på detta är förekomsten och betydelsen av förarbeten vid tillämpning av svensk lag. I Global Forum representeras fler än 170 länder. Det är representanter för en stor del av dessa länder som tillsammans går igenom och utvärderar varje lands nationella lagstiftning. Även Global Forum deltar i arbetet. De gemensamma slutsatserna får mycket stor vikt vid ett enskilt lands bedömning av om en annan stat eller jurisdiktion fullgör sina skyldigheter enligt CRS MCAA, och därmed även DAC 2. Det är därför viktigt att se till att den svenska lagstiftningen står i överensstämmelse med de internationella regelverken utifrån de slutsatser som dragits i Global Forum. Om de brister som påtalas inte åtgärdas i Sverige blir det även svårt för Sverige att bidra till att sätta press på andra stater och jurisdiktioner att åtgärda brister i deras lagstiftning. Om bristerna inte åtgärdas finns det vidare en risk för att det kan leda till att andra länder säger upp avtalet gentemot Sverige med motiveringen att Sverige inte lever upp till den ingångna överenskommelsen, eller att Europeiska kommissionen inleder ett överträdelseärende gentemot Sverige. Genom utvärderingen och diskussionerna som förekommit i samband med utvärderingen har därför ytterligare några områden kunnat identifieras där det bedöms att nya bestämmelser, justeringar eller förtydliganden i den svenska lagstiftningen är nödvändiga. I vissa delar finns motsvarande behov också i den svenska lagstiftningen avseende FATCA-avtalet. Förslag till sådana bestämmelser, justeringar och förtydliganden finns i de följande avsnitten.

7.1Förändringar av bestämmelserna om identifiering av rapporteringspliktiga konton

Regeringens förslag: Tillämpningsområdet för bestämmelsen om avsiktligt kringgående ska utvidgas så att den kan tillämpas oavsett om åtgärderna vidtagits av någon som har hemvist i Sverige eller i en annan stat eller jurisdiktion. Bestämmelsen ska även kunna tillämpas om åtgärderna vidtagits av någon som inte är ett finansiellt institut.

Regeringens bedömning: Global Forums utvärdering medför inte några motsvarande ändringar när det gäller informationsutbyte med anledning av FATCA-avtalet.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt över förslaget.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I 8 kap. 11 § IDKAL anges att oavsett vad som i övrigt föreskrivs i IDKAL ska ett finansiellt konto anses vara ett rapporteringspliktigt konto och ett finansiellt institut anses vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, om en person med hemvist i en annan stat eller jurisdiktion eller ett finansiellt institut vidtar åtgärder som ingår i ett förfarande som medför att ett konto inte är ett rapporteringspliktigt konto enligt 2 kap. 20 § eller att ett finansiellt institut inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 § och detta med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet. Detta gäller dock bara om det skulle strida mot syftet med IDKAL om kontot inte är ett rapporteringspliktigt konto eller det finansiella institutet inte är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut.

I samband med att den svenska lagstiftningen utvärderades av Global Forum har det uppmärksammats att den svenska lagstiftningen, som den är utformad i nuläget, skulle innebära att en svensk person kan vidta alla åtgärder för den utländska personens räkning utan att bestämmelsen strikt tolkat skulle vara tillämplig. Skälet till att bestämmelsen utformats som den gjort är att syftet med regelverket är att utländska personer ska rapporteras och att det därför i första hand borde vara dessa som vidtar åtgärder för att kringgå rapporteringskravet. Det kan dock naturligtvis även vara t.ex. en svensk konsult som vidtar åtgärder för att den utländska personen ska undgå rapportering. Detta torde kunna klargöras genom att personer med hemvist i Sverige inkluderas i uppräkningen. Med anledning av resultatet av den utvärdering som ägt rum i Global Forum bör bestämmelsens omfång utvidgas till att även gälla personer, utöver finansiella institut, med hemvist i Sverige samt andra enheter än finansiella institut. Någon motsvarighet till 8 kap. 11 § IDKAL finns inte i IDKL. Det är därför inte aktuellt att där göra några ändringar som motsvarar de som föreslås i 8 kap. 11 § IDKAL.

Lagförslag

Förslagen medför ändringar i 8 kap. 11 § IDKAL.

7.2Kontoavgift

7.2.1Dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut blir en kontoavgift

Regeringens förslag: Den särskilda avgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte uppfyller sina skyldigheter ska inte bara kunna tas ut vid brister i dokumentationen av om ett konto är rapporteringspliktigt eller inte, utan även vid brister i uppgiftslämnandet. Det ska även tydliggöras att avgiften ska tas ut om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte genomfört de granskningsprocedurer eller på annat sätt inte har inhämtat, kontrollerat och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende ett finansiellt konto som institutet är skyldigt att utföra. Den särskilda avgiften ska därför, när det gäller rapporteringsskyldiga finansiella institut, byta namn från dokumentationsavgift till kontoavgift.

Bestämmelserna ska utformas på samma sätt för uppgiftslämnande och dokumentation m.m. när det gäller informationsutbyte enligt OECD:s och EU:s standard om upplysningar om finansiella konton respektive när det gäller informationsutbyte enligt FATCA-avtalet.

bestämmelsen som uttryckligen anger att även en sådan brist inkluderas i omfånget. Detta är redan avsikten och ändringen innebär endast ett förtydligande i detta avseende.

SFL. De närmare förutsättningarna för att ta ut en kontoavgift behandlas i avsnitt 7.2.2.

Lagförslag

Förslagen medför ändringar i 49 b kap. SFL.

konton för att lägga dessa uppgifter till grund för beskattningen föreslås att en kontoavgift ska tas ut om de föreskrivna kontrolluppgifterna inte lämnas i tid, dvs. om de uppgifter som ska lämnas enligt 22 a och 22 b kap. SFL inte lämnas inom den tidsfrist som anges i 24 kap. 2 a § SFL. I avsnitt 6 görs bedömningen att detta datum alltjämt ska vara den 15 maj närmast följande kalenderår.

föreskrivs i 4–8 kap. IDKL respektive IDKAL. I promemorian anges 4–

nackdelarna med den föreslagna utformningen angående bevissvårigheter gällande när ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut har fått del av information om att Skatteverket inlett en utredning. Syftet med bestämmelsen är att det inte ska sättas i system att, med förhoppningen att tidsfristen för att ta ut en kontoavgift ska löpa ut, vänta med att lämna uppgifter eller inhämta, kontrollera och bevara uppgifter, handlingar och annan dokumentation fram till dess att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut får t.ex. en förfrågan från Skatteverket som avser dessa skyldigheter och som kan leda till tre kontoavgifter. Motsvarande bestämmelse finns t.ex. i 49 c kap. 2 § andra stycket SFL. Det alternativa datum som hade kunnat bestämmas, och som redan i sig är en begränsning, är den tidpunkt då det inte längre är möjligt att påföra en kontoavgift, dvs. inom sex år från utgången av det kalenderår då uppgiftsskyldigheten skulle ha fullgjorts (se vidare avsnitt 7.2.4).

I enlighet med vad som angetts ovan finns det två olika grunder för att ta ut kontoavgift och båda kan anses syfta till fullgörandet av kontrolluppgiftsskyldigheten om rapporteringspliktiga konton. Det är dock endast en avgift som ska tas ut även om det skulle finnas brister både i uppgiftslämnandet och i dokumentationen avseende en och samma kontrolluppgift. Detta bör klargöras i lagtexten. Å andra sidan räcker det att det finns brister bara i det ena avseendet för att avgift ska kunna tas ut. Felaktiga, försenade eller uteblivna kontrolluppgifter är en av grunderna för att ta ut kontoavgift. En kontrolluppgift lämnas om ett rapporteringspliktigt konto. Om bristerna består i att uppgifter, handlingar och annan dokumentation inte har inhämtats, kontrollerats eller bevarats på det sätt som krävs (inklusive den granskningsprocedur som föreskrivs i IDKL och IDKAL) kan det dock vara så att det finns en brist trots att ett konto inte är rapporteringspliktigt och det därför inte ska lämnas någon kontrolluppgift. I dessa fall kopplas kontoavgiften därför i stället till att skyldigheterna inte fullgjorts med avseende på ett visst finansiellt konto och inte till en skyldighet att lämna kontrolluppgift.

Skatteverket ska besluta om kontoavgift senast inom sex år från utgången av det kalenderår då uppgiftsskyldigheten skulle ha fullgjorts (avsnitt 7.2.4). Det kan vidare konstateras att de uppgifter som ska lämnas är de som föreskrivs i 22 a och 22 b kap. SFL. Uppgifterna ska lämnas den 15 maj. Om de föreskrivna uppgifterna inte lämnas i tid finns grund för att påföra kontoavgift. Detta gäller oavsett om den uppgiftsskyldige inte har lämnat några uppgifter alls eller om denne har lämnat uppgifter som inte uppfyller kraven i 22 a och 22 b kap. SFL. Detsamma gäller vid tidpunkterna för påförande av den andra och tredje kontoavgiften. En uppgiftsskyldig kan således påföras maximalt tre kontoavgifter för att ha låtit bli att fullgöra skyldigheterna avseende ett och samma konto under samma tidsperiod.

Närmare om när kontoavgift kan tas ut med anledning av brister i granskningsproceduren och dokumentationsskyldigheten

Bestämmelserna som avgör när kontoavgift kan tas ut med anledning av brister i granskningsproceduren och dokumentationsskyldigheten skiljer sig åt beroende på om det är en fysisk person eller en enhet som är kontohavare, om det är fråga om ett befintligt eller ett nytt konto eller om

fattning inte anses ha skett ”i samband med” att kontot öppnades. När det gäller konton som öppnats efter den 31 december 2018, ska som nämnts, granskningsproceduren ha varit avslutad redan när kontot öppnats. Det ska alltså inte finnas några nya konton där granskningsproceduren för sådana konton inte har avslutats. Om det ändå finns sådana konton bör det utgöra grund för att ta ut kontoavgift.

uppgiftsskyldige inte har lämnat föreskrivna uppgifter i tid eller inte inhämtat, bevarat eller kontrollerat handlingar, uppgifter och annan dokumentation i enlighet med de skyldigheter som föreskrivs. Denna avgift har karaktären av en förseningsavgift och bör uppgå till ett lägre belopp än avgiften vid ytterligare förseningar. Denna första kontoavgift bör uppgå till 2 500 kronor. Avgiften ska tas ut för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter inte lämnats eller för varje finansiellt konto där granskningsprocedurerna inte genomförts i enlighet med de skyldigheter som anges i 4–8 kap. IDKL och IDKAL samt 39 kap. 3 § SFL, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. SFL.

Om den som ska lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt konto inte har lämnat föreskrivna uppgifter eller inte har inhämtat, kontrollerat eller bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation senast den 31 augusti kalenderåret efter den rapporteringspliktiga perioden föreslås att ytterligare en kontoavgift ska tas ut, vilken då bör uppgå till ett högre belopp, 5 000 kronor.

Även den tredje kontoavgiften bör uppgå till 5 000 kronor. Eftersom denna sammanlagda avgift är den egentliga sanktionen vid uteblivet eller felaktigt uppgiftslämnande eller andra nämnda överträdelser är det viktigt att avgiften är kännbar för den uppgiftsskyldige som överträtt regelverket. Med hänsyn till de belopp som de sammanlagda kontoavgifterna kan uppgå till, från 2 500 kronor till 12 500 kronor, bedöms kontoavgifterna väl avvägda och står i proportion till syftet med uppgiftsskyldigheten och skyldigheten att genomföra granskningsprocedurerna. Mot bakgrund av vad som anförs tidigare i detta avsnitt är bedömningen att avgifter som motsvarar t.ex. kontrollavgifter inte skulle leva upp till kraven på att avgifterna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Eftersom kontoavgifterna sammantaget kan komma att uppgå till relativt höga belopp kan det inte uteslutas att finansiella institut, för att vara på den säkra sidan, kommer att lämna uppgifter om konton som i själva verket inte är rapporteringspliktiga. Mot bakgrund av kravet att sanktionerna måste vara avskräckande får denna risk anses acceptabel.

Lagförslag

Förslagen medför ändringar i 49 b kap. SFL.

kontots belopp (avsnitt 7.2.2). Detta motiveras bl.a. med att det inte är säkert att de konton som det är viktigast för skattemyndigheterna att få uppgifter om är de som i det enskilda fallet har haft de högsta saldona. På motsvarande sätt kan det inte heller generellt anses att en underlåtenhet att lämna föreskrivna uppgifter om ett rapporteringspliktigt konto är allvarligare om kontots saldo är högre. Bedömningen av om avgiften står i rimlig proportion till felaktigheten eller passiviteten måste i stället göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

När det gäller vilken dokumentation och vilket underlag som ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska lägga till grund för att avgöra om ett finansiellt konto är rapporteringspliktigt, och därmed omfattas av kontrolluppgiftsskyldighet enligt 22 a eller 22 b kap. SFL, hänvisar IDKL och IDKAL i flera avseenden till uppgifter som inhämtas enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, kallad penningtvättslagen. Bestämmelser om bevarande av handlingar och uppgifter finns i 5 kap. 3 och 4 §§ penningtvättslagen. Tillsynsmyndigheten kan ingripa mot en verksamhetsutövare som överträder bestämmelserna i penningtvättslagen. Bestämmelser om ingripanden finns t.ex. i 7 kap. 10 § penningtvättslagen och i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Ett sådant ingripande kan exempelvis ske genom att utfärda ett föreläggande att göra rättelse eller genom beslut om sanktionsavgift. En brist i skyldigheten att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation enligt IDKL, IDKAL och SFL kan således samtidigt utgöra en överträdelse av annan lagstiftning på grund av att bestämmelserna i penningtvättslagen inte följts (prop. 2018/19:9 s. 97–98 och s. 103). Vid bedömningen av om beslut ska fattas om hel eller delvis befrielse från kontoavgift, bör det därför även beaktas om bristen på dokumentation helt eller delvis även har föranlett ett ingripande på grund av att bestämmelserna i penningtvättslagen inte har följts. Detta gäller också sedan tidigare i fråga om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Frågan om dubbelprövningsförbudet kan aktualiseras i dessa fall behandlas i avsnitt 7.2.6.

När det gäller befrielse från kontoavgiften kan det slutligen uppmärksammas att ett beslut om kontoavgift kan överklagas.

Sammanfattningsvis bör befintliga befrielsegrunder tillämpas i varje enskilt fall och det måste göras en prövning av om avgiften verkligen står i rimlig proportion till överträdelsen. Det saknas därför skäl att införa ytterligare grunder för befrielse från kontoavgift för det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, se dock om möjligheten till befrielse från betalningsansvaret i avsnitt 7.2.5.

Lagförslag

Förslagen medför en ändring i 51 kap. 2 § SFL.

7.2.4Förfaranderegler om kontoavgift

Regeringens förslag: Skatteverket fattar beslut om kontoavgift. Ett beslut om kontoavgift ska meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då uppgiftsskyldigheten skulle ha fullgjorts. Samma tidsfrist

betaltjänstleverantör måste bevara uppgifter (prop. 2022/23:121 s.75 och 76).

Skatteverket kan på olika sätt få kännedom om att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut har låtit bli att fullgöra sina skyldigheter. Det kan t.ex. framgå vid kontroll av det finansiella institutet eller efter signaler från behörig myndighet i det land dit kontrolluppgiften har eller skulle ha skickats. Frågan är då under hur lång tid Skatteverket bör ha möjlighet att meddela ett beslut om kontoavgift. Utöver de ovan nämnda exempel på tidsfrister som finns i 52 kap. SFL kan en jämförelse göras med fristen för omprövning av ett beskattningsbeslut till nackdel för den skattskyldige. Ett sådant beslut ska normalt meddelas inom två år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut (66 kap. 21 § SFL). Fristen kan dock utsträckas till sex år i vissa fall (s.k. efterbeskattning), bl.a. om den skattskyldige inte i sin deklaration har lämnat tillräckliga uppgifter för att Skatteverket ska kunna fatta ett korrekt beskattningsbeslut (66 kap. 27 § SFL). Om det inte har lämnats några uppgifter om ett rapporteringspliktigt konto torde det ofta vara svårt för Skatteverket att upptäcka detta kort tid efter att uppgifterna skulle ha lämnats. I många fall torde det som nämnts komma att uppdagas först vid en efterföljande kontroll av uppgiftslämnaren eller om Skatteverket får en indikation om felaktigheter från annat lands behöriga myndighet. En kortare tid än sex år, t.ex. två år, bedöms som en för kort tidsfrist för Skatteverket att besluta om kontoavgift. Mot denna bakgrund bör ett beslut om kontoavgift kunna meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 a eller 22 b kap. SFL ska ha fullgjorts, eller skulle ha fullgjorts om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet hade varit rapporteringsskyldigt och kontot hade varit rapporteringspliktigt. Samma tidsfrist bör gälla för ett beslut om omprövning till nackdel för den som beslutet gäller på initiativ av Skatteverket. Detsamma gäller nu för dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut som föreslås ersättas av kontoavgiften.

Betalningsdag, anstånd, tidsfrist för att begära omprövning eller överklaga samt kvalificerad beslutsfattare

Kontoavgiften bör – i likhet med t.ex. förseningsavgift, skattetillägg som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift och kontrollavgift – betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades.

Anstånd med betalning av skatter och avgifter kan beviljas under vissa förutsättningar. Enligt 63 kap. 7 § SFL ska Skatteverket i vissa fall av omprövning och överklagande bevilja anstånd med betalning av skattetillägg, återkallelseavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift och kontrollavgift. Bakgrunden till bestämmelserna är att skattetillägg i Europakonventionens mening anses utgöra en anklagelse för brott som medför en rätt till domstolsprövning. Vid införande av SFL gjordes bestämmelsen i 63 kap. 7 § SFL tillämplig även på kontrollavgift, bl.a. för att inte riskera en konflikt med Europakonventionen (prop. 2010/11:165 s.

573). Därefter har paragrafens tillämpningsområde av samma skäl utökats

bör därför, på samma sätt som enligt nuvarande reglering gäller för uppgifter i ärenden om dokumentationsavgift, motsvara den sekretess som gäller för samma uppgifter i ett ärende om beskattning. Sekretessen bör dock, liksom det som gäller för beslut om den nuvarande dokumentationsavgiften och kontrollavgift, inte gälla beslut om kontoavgift. Bestämmelser om detta bör tas in i 27 kap. 2 § OSL.

Lagförslag

Förslagen medför ändringar i 27 kap. 2 § OSL och 52 kap 1 och 8 c §§, 62 kap. 8 §, 63 kap. 7 och 8 §§, 66 kap. 5, 7 och 24 d §§ och 67 kap. 12 § SFL.

7.2.5Ansvar för kontoavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte är juridiska personer

Regeringens förslag: Det bör införas bestämmelser om att en förvaltare av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som är en trust, vilken inte är en juridisk person, kan hållas betalningsansvarig (tillsammans med det rapporteringsskyldiga finansiella institutet) för kontoavgift som påförts på grund av bristande efterlevnad av rapporterings-eller dokumentationskraven. När det gäller rapporteringsskyldiga finansiella institut som varken är juridiska personer eller truster bör den som har motsvarande ställning som en förvaltare kunna hållas betalningsansvarig (tillsammans med det rapporteringsskyldiga finansiella institutet) för kontoavgift som påförts på grund av bristande efterlevnad av rapporterings-eller dokumentationskraven.

Betalningsskyldigheten ska knytas till den tidpunkt vid vilken kontoavgiften skulle ha betalats.

Skatteverket ska inte få besluta om betalningsansvar om fordran mot den juridiska konstruktionen har preskriberats.

Det ska införas en möjlighet till hel eller delvis befrielse från betalningsansvar för förvaltaren eller den som har motsvarande ställning.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att innebörden av bestämmelsen är oklar eftersom en förvaltare ikläder sig och fullgör de förpliktelser som avser en trust. Om bestämmelsen har den innebörden att förvaltaren kan göras personligt ansvarig för kontoavgift som hör till trusten bör det övervägas om subjektiva rekvisit ska införas. Kammarrätten i Jönköping är tveksam till att i lagtext specifikt ta upp truster. Skatteverket föreslår att ”ett finansiellt institut” tas bort i lagtexten för att underlätta läsningen.

vara finansiella institut. Begreppet enhet definieras i 2 kap. 22 § IDKAL som en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion, såsom ett bolag, en delägarbeskattad juridisk person, en trust eller en stiftelse. Eftersom en fysisk person inte är en enhet kan en fysisk person inte vara ett finansiellt institut.

ursprungliga förfallodag som är den relevanta ansvarstidpunkten. Det är alltså utifrån denna tidpunkt som utredningen om vem som har varit företrädare för den juridiska personen utgår. En juridisk person kan vidare vara delägare i ett svenskt handelsbolag och därför också bli betalningsansvarig enligt 59 kap. 11 § SFL för skatter och avgifter enligt SFL. Om den juridiska personen inte betalar skatten på den förfallodag som bestäms i beslutet om betalningsansvar så kan Skatteverket ansöka om företrädaransvar för den fysiska person som var företrädare för den juridiska personen när skatten eller avgiften förföll till betalning enligt beslutet. Skatteverket kan också ansöka om betalningsansvar för den fysiska person som var företrädare för den delägande juridiska personen i handelsbolaget vid tiden för skattens ursprungliga förfallodag, dvs. den dag då handelsbolaget ursprungligen skulle ha betalat in den aktuella skatten eller avgiften. Särskilda avgifter har dock inte någon ursprunglig förfallodag. Den nu aktuella betalningsskyldigheten bör därför i stället knytas till den tidpunkt när kontoavgift skulle ha betalats.

Skatteverket bör inte få besluta om ansvar om fordran mot den juridiska konstruktionen har preskriberats.

Det bör införas en möjlighet till hel eller delvis befrielse från betalningsansvaret. Med tanke på att det är fråga om utländska juridiska konstruktioner är det inte möjligt att uttömmande analysera varken hur den juridiska konstruktionen kan vara konstruerad eller förutsättningarna för den som hålls ansvarig att fullgöra eller påverka skyldigheterna som den juridiska konstruktionen enligt 49 b kap. SFL brustit i och som lett till ett beslut om särskilda avgift. Grunderna för befrielse ligger utanför de grunder som enligt 51 kap. SFL helt eller delvis kan befria den juridiska konstruktionen från särskild avgift. I stället bör det vara fråga om sådana särskilda skäl som är kopplade till den som görs betalningsansvarig och förhållanden som förelåg vid tidpunkten för den bristande betalningen. Det kan då röra sig om att omständigheterna som lett till den bristande betalningen inte kunnat förutses av den som hålls ansvarig. De särskilda skälen kan vidare grunda sig i förhållanden kopplade till denne som hög ålder och hälsotillstånd. Även i fall där befrielsegrunder saknas kan det bli fråga om att begränsa betalningsansvaret. Detta kan bli aktuellt då beloppets storlek och omständigheterna i målet leder till att ett fullt betalningsansvar står i klart missförhållande till det som det allmänna har att vinna av ett sådant beslut (jfr HFD 2016 ref. 60).

Lagförslag

Förslagen medför att det införs tre nya paragrafer, 59 kap. 25–25 b §§ SFL.

7.2.6Europakonventionens tillämpning

Regeringens förslag: Ett föreläggande får inte förenas med vite om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som kan leda till en kontoavgift.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt över

58förslaget.

Begreppet rapporteringsskyldigt finansiellt institut omfattar inte fysiska personer.

begått en gärning som kan leda till kontoavgift och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

Det anses inte nödvändigt att i detta lagstiftningsarbete föreslå någon ytterligare särskild reglering med anledning av dubbelprövningsförbudet. För det fall att det trots allt i praktiken skulle komma att bedömas att påförandet av kontoavgift och en annan sanktion eller påföljd i ett enskilt fall omfattas av dubbelprövningsförbudet, kan påminnas om att Europakonventionen gäller som lag här i landet och att myndigheterna ska tillämpa dess regler. Om dubbelprövningsförbudet inte aktualiseras kan den i avsnitt 7.2.3 föreslagna regeln, om befrielse från kontoavgift när det är oskäligt att ta ut en kontoavgift med fullt belopp till följd av att bristen på dokumentation helt eller delvis även har föranlett ett ingripande enligt penningtvättslagen, i stället komma att aktualiseras.

Lagförslag

Förslagen medför en ändring i 44 kap. 3 § SFL.

8Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

8.1Bestämmelsen om avsiktligt kringgående

Regeringens förslag: Lagändringarna om tillämpningsområdet för bestämmelsen om avsiktligt kringgående och att den ska kunna tillämpas även om åtgärderna vidtagits av någon som inte är ett finansiellt institut ska träda i kraft den 1 januari

Bestämmelserna ska tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2025.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Näringslivets Skattedelegation ifrågasätter, med hänsyn till de svårigheter som förslaget är förenade med, att förslaget ska träda i kraft den 1 januari 2025. Svenska Bankföreningen avstyrker ikraftträdandedatumet om det genomförs i sin nuvarande form.

Skälen för promemorians förslag: Ändringarna i den s.k. antikringgåenderegeln i 8 kap. 11 § IDKAL görs med anledning av påpekanden som gjorts med avseende på den svenska lagstiftningen inom ramen för en utvärdering som gjorts av Global Forum. Ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Ändringarna bör därför träda i kraft den 1 januari 2025 och tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2025. Med anledning av det som Svenska Bankföreningen och Näringslivets Skattedelegation anför vill regeringen framför allt framhålla att något förslag till tidigarelagt tidpunkt för uppgiftslämnande inte lämnas i denna proposition och att bestämmelserna om kontoavgiften utformas i enlighet med bestämmelserna om plattformsavgift i 49 d kap. SFL som redan har trätt i kraft. Det kan också framhållas att förslaget innebär att den nya lydelsen kan påverka vilka kontrolluppgifter som ska

lämnas först den 15 maj 2026 och senare kalenderår. Enligt regeringens mening bör svårigheterna med den nya lagstiftningen därför inte vara större än att lagstiftningen kan träda i kraft den 1 januari 2025.

8.2Kontoavgift

Regeringens förslag: Lagändringarna som innebär att en ny kontoavgift införs och ersätter dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut ska träda i kraft den 1 januari 2025.

De nya bestämmelserna ska tillämpas första gången på kontoavgift som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter samt annan dokumentation eller att lämna kontrolluppgift i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2025.

Äldre bestämmelser ska fortfarande gälla för dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att samla in, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation, i fråga om uppgifter som avser kalenderår före 2025.

kunna tas ut. En annan ändring är att avgiftens belopp delas upp i tre delar och därmed nyanseras något beroende på omständigheterna. Det sammanlagda beloppet för kontoavgift kan uppgå till 12 500 kronor per år och finansiellt konto i stället för 7 500 kronor som dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut uppgår till.

Eftersom ändringarna föranleds av påpekanden i samband med Global Forums granskning bör de träda i kraft så snart som möjligt. Ändringarna bör därför träda i kraft den 1 januari 2025.

Kontrolluppgifter som avser kalenderåret 2024 ska lämnas senast den 15 maj 2025. Brister i kontrolluppgifterna kan dock bero på brister i granskning och dokumentation som skett eller skulle ha skett under kalenderåret 2024. Vidare ska kontoavgift också tas ut vid brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation. Dessa åtgärder måste med nödvändighet ske innan kontrolluppgifterna lämnas, eftersom de påverkar kontrolluppgifternas innehåll och kan även vara avgörande för om en kontrolluppgift ska lämnas eller inte. För att undvika retroaktiva effekter bör ändringarna tillämpas första gången på kontoavgift som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation eller att lämna kontrolluppgift, i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2025. Kontrolluppgifter som avser kalenderåret 2025 ska lämnas senast den 15 maj 2026.

Äldre bestämmelser, dvs. nuvarande bestämmelser om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut, ska fortfarande gälla för dokumentationsavgift som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att samla in, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation om finansiella konton, i fråga om uppgifter som avser kalenderår före 2025. Detta gäller bestämmelserna om kontoavgift respektive dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i både SFL och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Med hänsyn till att regeringen i nuläget inte går vidare med förslaget om en tidigarelagd tidpunkt för uppgiftslämnandet bedöms den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet fungera eftersom de förändringar som görs sker för att möta den internationella standard som redan ska gälla.

9Konsekvensanalys

Regelrådet finner att konsekvensutredningen uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Förordningen har ersatts av förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar, som trädde i kraft den 6 maj 2024.

9.1Syfte, effekter av utebliven ändring och alternativa förslag

Inledningsvis kan det konstateras att denna proposition innehåller förslag till justeringar i ett redan befintligt regelverk om rapportering och automatiskt utbyte av uppgifter om finansiella konton. Regelverket infördes efter förslag i proposition En global standard om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton (prop. 2015/16:29) samt avseende dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut som infördes efter förslag i propositionen Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och några andra skattefrågor (prop. 2018/19:9).

Ändringarna avseende dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut, som ändras till en kontoavgift (se avsnitt 7), innebär att grunderna för den särskilda avgiften förändras på så sätt att fler brister omfattas av bestämmelsen. Avgiftsstrukturen förändras även för att närmare överensstämma med den som gäller för andra liknande särskilda avgifter. Utöver detta förändras även anti-kringgåenderegeln på så sätt att även situationer där svenska personer och enheter som inte är finansiella institut vidtagit åtgärder kan träffas. Ändringarna görs i huvudsak i syfte att den svenska lagstiftningen ska vara förenlig med Sveriges åtaganden enligt det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, förkortat MCAA. Den svenska lagstiftningen har gåtts igenom och utvärderats av det globala forumet för transparens och informationsutbyte i fråga om skatter (Global Forum) och att det därvid påpekats att vissa brister förekommer i den svenska lagstiftningen. En internationell utvärdering av nationell lagstiftning innebär att olika länder som använder sig av olika lagstiftningstekniker och har olika omgivande bestämmelser och principer ska enas om ett gemensamt synsätt. I Global Forums arbetsgrupp för automatiskt informationsutbyte representeras fler än 100 länder. Det är representanter för dessa länder som tillsammans går igenom och diskuterar varje lands nationella lagstiftning. De gemensamma slutsatserna får mycket stor vikt vid ett enskilt lands bedömning av om ett annat land fullgör sina åtaganden enligt MCAA. Det är därför viktigt att se till att den svenska lagstiftningen står i överensstämmelse med det internationella regelverket utifrån de slutsatser som dragits i Global Forum. Om detta inte görs finns det en risk för att det i förlängningen leder till att andra länder säger upp avtalet gentemot Sverige med motiveringen att Sverige inte lever upp till den ingångna överenskommelsen.

Regelrådet anser att det hade varit önskvärt om det motiverats varför några alternativa lösningar till förslaget inte beaktats. Eftersom ändringarna som föreslås kommer sig av rekommendationer av Global Forums utvärdering av svensk lagstiftning är bedömningen att de nödvändiga justeringarna behöver göras i lag och t.ex. inte genom förordning eller myndighetsskrifter. Det bedöms därför inte finnas några alternativa lösningar som är rimliga.

9.2Offentligfinansiella effekter

Förslagen om att införa en kontoavgift och förändra antikringgåenderegeln består till stora delar av mindre justeringar och förtydliganden i ett redan befintligt regelverk. Det har inte några offentligfinansiella effekter. Kontoavgiften ersätter den redan befintliga dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Dokumentationsavgiften i fråga om uppgiftsskyldighet för betaltjänstleverantörer kvarstår dock. Utformningen av bestämmelserna om kontoavgift skiljer sig något från bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut är alltid 7 500 kronor, medan kontoavgiften som utgångspunkt för en kortare försening uppgår till 2 500 kronor. Å andra sidan är det högsta sammanlagda beloppet som kan tas ut per konto och år något högre när kontoavgiften införs. Detta gäller dock bara när bristerna är större. Den nya kontoavgiften är alltså mer nyanserad än den tidigare dokumentationsavgiften.

9.3Konsekvenser för de uppgiftsskyldiga instituten

Det är omkring 640 finansiella institut i Sverige som berörs av förslaget. De lämnade 2023 (avseende år 2022) sammanlagt drygt 1 692 800 kontrolluppgifter till Skatteverket som sedan lämnades vidare genom det automatiska informationsutbytet.

Förändringarna avseende den särskilda avgiften och antikringgåenderegeln kan naturligtvis få ekonomiska konsekvenser för enskilda rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte fullgör sina skyldigheter, men torde sammantaget inte ha några effekter för gruppen enskilda och företag som helhet. Konsekvenserna för enskilda företag kan vidare komma att mildras av att bestämmelser om befrielse från kontoavgift också tas in.

9.4Konsekvenser för Skatteverket

Skatteverket mottog 2023 sammanlagt drygt 1 692 800 kontrolluppgifter från finansiella institut som sedan skickades vidare via det automatiska utbytet. Av dessa avsåg cirka 469 100 de nordiska länderna. Skatteverket mottog i sin tur samma år omkring 1 848 500 kontrolluppgifter via det automatiska utbytet och av dessa kom cirka 730 100 från de nordiska länderna.

Förslaget om en ny kontoavgift bör inte innebära några ökade kostnader för Skatteverket, eftersom det redan finns en dokumentationsavgift som Skatteverket administrerar och förslaget i princip bara innebär att den avgiften byter namn och förändras något i strukturen.

Skatteverket kan komma att behöva ändra informationsmaterial till följd av förslaget. Dessa förändringar kommer att ingå i den anpassning som årligen görs med anledning av ny eller förändrad lagstiftning. Regeringen bedömer att vissa informationsinsatser behöver göras med anledning av att dokumentationsavgiften ändras och får samma utformning som motsvarande andra särskilda avgifter som ligger till grund för automatiskt utbyte av information.

Eventuella tillkommande utgifter med anledning av förslaget kan hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

9.5Konsekvenser för företag och privatpersoner

Genom förslaget om att ersätta dokumentationsavgiften med en kontoavgift förändras inte den grundläggande systematiken för hur den särskilda avgiften ska beräknas. Den särskilda avgiften ska fortfarande utgå per finansiellt konto. Regelrådet har angett att konsekvensanalysen är bristfällig på så sätt att det inte redogjorts för hur förändringen påverkar små och medelstora företag. Regelrådet anser också att beskrivningen av särskild hänsyn till små företag är bristfällig. Eftersom den särskilda avgiften även fortsättningsvis ska tas ut per finansiellt konto kan denna sägas sättas i relation till verksamhetens omfattning. Vidare finns möjlighet till hel eller delvis befrielse från kontoavgift under vissa förutsättningar (se 51 kap. SFL). Alla beslut enligt SFL ska också vara proportionerliga enligt 2 kap. 5 § SFL.

Regelrådet finner också att beskrivningen av påverkan på berörda företags kostnader, tidsåtgång och verksamhet är bristfällig. Näringslivets regelnämnd, Svensk Försäkring och Föreningen svensk värdepappersmarknad anser att konsekvenserna av den nya kontoavgiften behöver utredas närmare. Enligt regeringens mening torde företagens tidsåtgång och kostnader för det uppgiftslämnande som föreskrivs i 22 a och 22 b kap. SFL inte förändras, eftersom inga nya uppgifter ska inhämtas eller lämnas till Skatteverket. Den administrativa bördan för företagen förändras alltså inte. Det som i första hand ändras är de sanktioner som gäller för företag som inte uppfyller sina skyldigheter. När det gäller reglerna om kontoavgift är dessa mer nyanserade än reglerna om den befintliga dokumentationsavgiften. Vid mindre tidsmässiga överträdelser kan kontoavgiften i vissa fall bli lägre än vad den nuvarande dokumentationsavgiften skulle ha blivit. Skyldigheterna att genomföra granskningsproceduren och dokumentera denna samt lämna och bevara uppgifter finns redan enligt nuvarande regelverk. Oseriösa finansiella institut som inte genomför och dokumenterar granskningsproceduren samt bevarar dokumentationen och lämnar uppgifter utifrån vad som framkommit genom granskningsproceduren riskerar dock en något högre avgift än tidigare. Det som framför allt har tillkommit när det gäller den nya kontoavgiften är att den kan tas ut även vid försenat eller uteblivet uppgiftslämnande och inte bara vid brister i granskningsproceduren och dokumentationen (inklusive bevarande av dokumentationen) av ett konto. Mot bakgrund av att kontoavgiften alltså ska tas ut för ytterligare en brist i efterlevnaden av regelverket finner regeringen det lämpligt att utforma bestämmelserna på motsvarande sätt och låta avgifterna uppgå till samma belopp som plattformsavgiften enligt 49 d kap. SFL. Även i det fallet kan avgift tas ut för brister i granskningsprocedur, dokumentation (inklusive bevarande av dokumentation) och uppgiftslämnande.

Regelrådet nämner vidare risken för att ett institut oavsiktligt kan göra fel och åläggas en kontoavgift. I detta sammanhang vill regeringen erinra om möjligheten till hel eller delvis befrielse från kontoavgift (se vidare avsnitt 7.2.3). Med detta sagt är det också viktigt att påpeka att lämnandet av en felaktig uppgift i sig inte är grund för att ta ut kontoavgift. Om det finansiella institutet följer reglerna för hur granskningsproceduren ska utföras och lämnar de uppgifter som därigenom framkommer har inget fel begåtts och därmed kan ingen kontoavgift tas ut. De är först om det finansiella institutet lämnar felaktiga uppgifter på grund av brister i granskningsproceduren eller av andra skäl som det kan bli aktuellt att ta ut kontoavgift (se avsnitt 7.2.2). Vidare kan erinras om att det klart måste framgå att föreskrivna uppgifter inte lämnats för att kontoavgift ska kunna tas ut. Det innebär att det är Skatteverket som har bevisbördan för att föreskrivna uppgifter inte har lämnats (se avsnitt 6.2.2). Slutligen kan det också nämnas att det finns möjligheter att rätta tidigare lämnade kontrolluppgifter.

Regelrådet påtalar också risken för att förslaget om kontoavgift kan påverka institutens agerande för att undvika att påföras en avgift och att detta inte har beskrivits i konsekvensutredningen. Regeringen vill därför hänvisa till avsnitt 7.2.1 där det anges att poängen med den nya kontoavgiften, när det gäller brister i uppgiftslämnandet är just att påverka vissa företags agerande för att undvika risken för en kontoavgift. CRS och DAC 2 som Sverige är bundna att följa förutsätter att sanktionerna bl.a. ska ha en avskräckande effekt.

När det gäller kontoavgiften kan det därutöver anges att de förändringar som föreslås antingen kan leda till mindre ingripande sanktioner eller något mer ingripande än vad som är fallet nu. För mindre allvarliga förseelser blir sanktionsavgiften lägre. För större förseelser kan den bli något högre. Sammantaget finns ingen anledning att tro att denna lagändring skulle öka risken för att ett större belopp kommer att påföras de finansiella instituten sammanlagt än vad som redan är fallet.

Förslaget har ingen effekt på företagens lönsamhet, konkurrensförutsättningar och marknaden i övrigt. Företags och privatpersoners rätt att begära omprövning av eller överklaga ett beslut påverkas inte.

9.6Konsekvenser för myndigheter och de allmänna förvaltningsdomstolarna

De allmänna förvaltningsdomstolarna kan komma att behöva hantera överklaganden av beslut om kontoavgifter. Det bör noteras att den nya kontoavgiften ersätter den nuvarande dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut. Eventuella tillkommande utgifter för de allmänna förvaltningsdomstolarna bedöms kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Förslaget bedöms inte innebära några effekter för andra myndigheter.

dokumentationsavgift i 49 b kap. 1 § SFL. Bestämmelser om kontoavgift tas in i 49 b kap. 1–2 a §§.

I första stycket 5 och tredje stycket 4 ersätts ordet dokumentationsavgift med ordet kontoavgift.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.4.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för uppgifter i ärenden och beslut om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut.

Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 1 januari 2025. Nuvarande 27 kap. 2 § ändras på så sätt att det inte längre anges vad som gäller för sekretess i ärenden och beslut om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut eftersom dokumentationsavgift enligt förslaget endast är aktuellt i fråga om uppgiftsskyldighet för betaltjänstleverantörer (49 b kap. 3–5 §§ SFL). Ett ärende om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut kan dock finnas och ett beslut om en sådan dokumentationsavgift kan fattas även efter den 1 januari 2025. Detta eftersom punkt 2 i ikraftträdande och övergångsbestämmelserna till den ändringen i SFL, anger att äldre bestämmelser fortfarande gäller för dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att samla in, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation, i fråga om uppgifter som avser kalenderår före 2025.

Beslut om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut ska, enligt äldre bestämmelser, meddelas senast sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt (52 kap. 8 c § SFL) Kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. SFL ska lämnas under det kalenderår som följer kalenderåret som uppgifterna avser (24 kap. 2 a § SFL).

Punkt 2 innebär att 27 kap. 2 § i den äldre lydelsen ska tillämpas på ärenden och beslut om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut även efter den 1 januari 2025. Den nya lydelsen tillämpas dock på ärenden och beslut om kontoavgift efter ikraftträdandet.

10.2Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

1 kap.

1 §

Den innehållsförteckning som finns i paragrafen ändras med anledning av att dokumentationsavgiften för rapporteringsskyldiga finansiella institut blir en kontoavgift. Bestämmelser om kontoavgift finns i 49 b kap. tillsammans med bestämmelserna om dokumentationsavgift för betaltjänstleverantörer.

3 kap.

Paragrafen anger vad som avses med särskilda avgifter. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift i 49 b kap. för rapporteringsskyldiga finansiella institut.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.1.

44 kap.

3 § Ett föreläggande får inte förenas med vite om

1. det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, och
2. föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller första stycket även ställföreträdare för den juridiska personen.

Paragrafen innehåller ett vitesförbud. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i 49 b kap.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.6.

49 b kap.

1 § Kontoavgift ska tas ut enligt 2 § av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ska lämna kontrolluppgifter enligt 22 a eller 22 b kap. om det klart framgår att institutet

1. inte har lämnat föreskrivna kontrolluppgifter inom den tid som anges i 24 kap. 2 a § eller
2. inte har genomfört de granskningsprocedurer eller på annat sätt inte har inhämtat, kontrollerat och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation avseende ett finansiellt konto på det sätt som anges i

a) 4–7 kap. och 8 kap. 1 och 3–8 §§ lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, b) 4–7 kap. och 8 kap. 1 och 3–9 §§ lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller c) 39 kap. 3 § denna lag, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap.

Om det på grund av någon förändrad omständighet krävs en förnyad granskning enligt bestämmelserna som anges i första stycket 2, får kontoavgift på grund av att en sådan granskning inte har genomförts bara tas ut om den inte har avslutats inom 90 dagar från upptäckten av den ändrade omständigheten.

lämnas. Kontrolluppgifter ska enligt 24 kap. 2 a § lämnas senast den 15 maj kalenderåret efter det kalenderår som uppgifterna avser.

det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas, eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt, ska utöver avgift enligt 1 § kontoavgift enligt 2 a § tas ut.

Under samma förutsättningar ska ytterligare en kontoavgift enligt 2 a § tas ut. Detta gäller dock inte om föreskrivna uppgifter har lämnats, inhämtats, kontrollerats och bevarats innan Skatteverket tagit kontakt med den som ska lämna, inhämta eller bevara uppgifter med anledning av en utredning om en sådan kontoavgift som anges i första stycket.

I paragrafen, som är ny, anges under vilka förutsättningar kontoavgifter, utöver avgift enligt 1 §, ska tas ut.

Av paragrafens första stycke följer att utöver avgift enligt 1 §, ska kontoavgift enligt 2 a § tas ut om det klart framgår att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har lämnat föreskrivna uppgifter eller inhämtat, kontrollerat och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation senast den 31 augusti det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas till Skatteverket, eller skulle ha lämnats till Skatteverket om kontot hade varit rapporteringspliktigt. Tidpunkten kopplas här till när kontrolluppgiften ska lämnas eller skulle ha lämnats om kontot hade varit rapporteringspliktigt. Om bristen består i att det finansiella institutet inte lämnat kontrolluppgift eller inte har inhämtat, kontrollerat eller bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation med avseende på ett rapporteringspliktigt konto finns det ett datum när kontrolluppgift ska lämnas. I det fall bristen däremot består i att det finansiella institutet inte har inhämtat, kontrollerat eller bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation med avseende på ett konto som inte är rapporteringspliktigt ska dock kontrolluppgift inte lämnas. Den tidpunkt som då är utgångspunkten är det datum då kontrolluppgift skulle ha lämnats om kontot hade varit rapporteringspliktigt. I avsaknad av dokumentation kan det vara svårt att avgöra om ett konto är rapporteringspliktigt eller inte. I praktiken får detta dock ingen betydelse eftersom samma datum är utgångspunkten oavsett om kontot är rapporteringspliktigt eller inte. För att kunna avgöra om ett konto är rapporteringspliktigt eller inte och vilka uppgifter som ska anges i kontrolluppgiften måste det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta och kontrollera handlingar, uppgifter och annan dokumentation med avseende på kontot. Det måste alltså ha gjorts vid tidpunkten för kontrolluppgiftslämnandet. Om uppgifterna har dokumenterats i samband med detta och bevarats i den utsträckning som krävs visar sig när Skatteverket behöver få del av dokumentationen. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut måste fullgöra båda skyldigheterna senast den 31 augusti det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas för att inte riskera att bli påförd ytterligare en kontoavgift, även om skyldigheten att bevara dokumentationen under en viss tid kvarstår även efter denna tidpunkt. När det gäller skyldigheten att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation kan bristen, till skillnad från brister i lämnandet av kontrolluppgifter, dock läkas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har genomfört dessa skyldigheter med avseende på den rapporteringspliktiga perioden innan Skatteverket begär att få del av dokumentationen om detta. Det beror på att dokumentationen om granskningsåtgärderna inte automatiskt ska lämnas till Skatteverket vid en viss tidpunkt. Den ska dock finnas tillgänglig när Skatteverket vill kontrollera den. I 1 b § första stycket 2 anges att kontoavgift inte får tas ut om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet på eget initiativ har fullgjort skyldigheten efter den tidpunkt då den egentligen skulle ha fullgjorts, se vidare avsnitt 7.2.2. Att det klart ska framgå att den kontrolluppgiftsskyldige inte har fullgjort sin skyldighet innebär t.ex. att om det är tvistigt om ett konto är rapporteringspliktigt eller om det finansiella institutet är rapporteringsskyldigt måste Skatteverket kunna visa detta för att kontoavgift ska kunna tas ut. Detsamma gäller om det är tvistigt om granskningsåtgärderna genomförts senast den 31 augusti det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas till Skatteverket eller skulle ha lämnats om kontot hade varit rapporteringspliktigt. Beviskravet är detsamma som för att påföra skattetillägg, se även författningskommentaren till 1 §.

Av andra stycket framgår att ytterligare en kontoavgift enligt 2 a § ska tas ut under de förutsättningar som anges i första stycket. Detta gäller dock inte om föreskrivna uppgifter har lämnats, inhämtats, kontrollerats och bevarats innan Skatteverket tagit kontakt med den som ska lämna uppgifter eller inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation med anledning av en utredning om en kontoavgift som anges i första stycket. Det är alltså fråga om den totalt tredje avgiften. För brister i uppgiftslämnande eller dokumentation kan det alltså påföras tre avgifter avseende en och samma kontrolluppgift eller konto, 2 500 kronor (enligt 1 § och 2 § första stycket), 5 000 kronor (enligt 1 a § första stycket och 2 a §) och 5 000 kronor (enligt 1 a § andra stycket och 2 a §), dvs. sammanlagt 12 500 kronor. Den uppgiftsskyldige kan således undgå att påföras en avgift som anges i andra stycket fram till dess att Skatteverket har inlett en utredning om en kontoavgift som anges i första stycket och kontaktat den uppgiftsskyldige med anledning av det. En sådan utredning kan i princip inledas mycket snart efter den 31 augusti det kalenderår kontrolluppgiften ska lämnas till Skatteverket eller uppgifter ska bevaras, kontrolleras eller inhämtas. En utredning kan dock också inledas först flera år efter att uppgifterna skulle ha lämnats, inhämtats eller bevarats. För att undvika kontoavgift enligt andra stycket räcker det dock inte att vissa uppgifter lämnas utan i stället måste samtliga föreskrivna uppgifter lämnas. Det innebär att uppgifterna ska vara fullständiga och korrekta.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.2.

1 b § Kontoavgift får inte tas ut om de skyldigheter som avses i 1 § första stycket 1 respektive 2 delvis har fullgjorts inom de tidsfrister som gäller för dessa skyldigheter och

1. bristerna endast är av mindre betydelse, eller
2. det rapporteringsskyldiga finansiella institutet på eget initiativ därefter har fullgjort skyldigheterna.

Om kontrolluppgifter som lämnats är så bristfälliga att de uppenbart inte kan läggas till grund för de syften som uppgifter enligt 22 a och 22 b kap. lämnas för, kan de inte rättas med sådan verkan som avses i första stycket 2.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om när kontoavgift inte får tas ut.

5 000 kronor för varje kontrolluppgift där föreskrivna uppgifter enligt 1 § första stycket 1 inte lämnats eller för varje finansiellt konto med avseende på vilket skyldigheterna som avses i 1 § första stycket 2 inte uppfyllts.

Endast en kontoavgift enligt 1 a § första stycket respektive andra stycket kan tas ut med avseende på samma rapporteringspliktiga period och konto.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om storleken av de kontoavgifter som ska tas ut enligt 1 a §.

med stöd av penningtvättslagen. I de fall då instituten grundar sina bedömningar enligt IDKL och IDKAL på uppgifter i dokumentation som inhämtats enligt penningtvättslagen är den dokumentationen underlag för tillämpning av båda dessa regelverk. Bestämmelser om bevarande av handlingar och uppgifter finns i 5 kap. 3–4 §§ lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Om ett ingripande har gjorts helt eller delvis till följd av brister i dokumentationen och samma brister helt eller delvis utgör grund för dokumentationsavgift eller kontoavgift kan detta medföra att det är oskäligt att ta ut den särskilda avgiften med fullt belopp. Bestämmelser om ingripande på grund av att bestämmelserna om dokumentation i penningtvättslagen inte har följts finns bl.a. i 7 kap. 10 § penningtvättslagen och i 15 kap. lagen (2004:297) om bank-och finansieringsrörelse. Eftersom kontoavgiften är en särskild avgift kan det även bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna i 1 §.

med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestäm-melserna om dokumentationsavgift i 49 b kap. för rapporteringsskyldiga finansiella institut.

I paragrafens första stycke anges att ett beslut om kontoavgift ska meddelas inom sex år efter utgången av det kalenderår då kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 a och 22 b kap. skulle ha fullgjorts. Det innebär att samtliga beslut om kontoavgift med avseende på en och samma rapporteringsskyldiga finansiella institut måste ha beslutats inom sex år efter det kalenderår då uppgiftsskyldigheten avseende det rapporteringsskyldiga kontot skulle ha fullgjorts. Detta gäller både för rapporteringsskyldiga finansiella institut som skulle ha lämnat kontrolluppgift vid en viss tidpunkt och för rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte är skyldiga att lämna kontrolluppgifter men som skulle ha genomfört granskningsprocedurer eller på annat sätt inhämtat, kontrollerat och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumentation för att avgöra att någon kontrolluppgiftsskyldighet inte fanns vid samma tidpunkt.

59 kap.

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp (2–6 §§),

–ansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts (7–9 §§),

–betalningsmottagarens ansvar för arbetsgivaravgifter (10 §),

–ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag (11 §),

–företrädaransvar (12–21 §§),

–ansvar för redare (22 §),

–ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp (23 §),

–ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag (24 §),

–ansvar för kontoavgift (25–25 b §§), och

–indrivning och preskription (26 och 27 §§).

Den innehållsförteckning som finns i paragrafen kompletteras med anledning av att det blir möjligt att fatta beslut om ansvar för kontoavgift enligt 49 b kap. för juridiska konstruktioner som inte är juridiska personer.

25 § Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en juridisk person inte har fullgjort skyldigheten att betala kontoavgift, får Skatteverket besluta om betalningsansvar för

1. en förvaltare för ett finansiellt institut som är en trust, eller
2. den som har en motsvarande ställning i ett finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en trust.

Betalningsskyldigheten är knuten till den tidpunkt vid vilken kontoavgiften skulle ha betalats.

Av första stycket framgår att Skatteverket får fatta beslut om betalningsansvar avseende ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en juridisk person och det institutet inte har fullgjort skyldigheten att betala kontoavgift. Skatteverket får i dessa situationer besluta om ansvar för 1) förvaltare för ett finansiellt institut som är en trust eller 2) den som har en ställning i ett finansiellt institut (som är en annan juridisk konstruktion än en trust) som motsvarar en förvaltares ställning i en trust.

I andra stycket regleras till vilken tidpunkt betalningsansvaret är knutet. Den relevanta ansvarstidpunkten är tidpunkten vid vilken kontoavgiften skulle ha betalats. Eftersom särskilda avgifter inte har en ursprunglig förfallodag innebär detta att Skatteverket kan besluta om ansvar för de förvaltare och de som har motsvarande ställning hos det finansiella institutet vid den förfallodag som infaller närmast efter 30 dagar har gått från den dag beslut om kontoavgift fattades, se 62 kap. 8 och 9 §§. Detta innebär, eftersom beslut om kontoavgift enligt 66 kap. 24 d § kan fattas sex år från utgången av det kalenderår då kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 a och 22 b kap. skulle ha fullgjorts, att ansvarsbeslutet kan komma att riktas mot en annan förvaltare eller motsvarande än den som tidigare företrätt enheten.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.5.

25 a § Ett beslut om betalningsansvar enligt 25 § får inte fattas om statens fordran har preskriberats.

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om när beslut om betalningsansvar för enheter som inte är juridiska personer och som inte fullgjort skyldigheten att betala kontoavgift kan fattas.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.5.

25 b § Om det finns särskilda skäl får förvaltaren eller den som har motsvarande ställning helt eller delvis befrias från skyldigheten att betala kontoavgiften.

I paragrafen, som är ny, regleras under vilka förhållande hel eller delvis befrielse från ansvar för kontoavgift kan beviljas.

Grunderna för befrielse ligger utanför de grunder som enligt 51 kap. SFL helt eller delvis kan befria den juridiska konstruktionen från särskild avgift. I stället är det sådana särskilda skäl som är kopplade till den som görs betalningsansvarig och förhållanden som förelåg vid tidpunkten för den bristande betalningen. Det kan då röra sig om att omständigheterna som lett till den bristande betalningen inte kunnat förutses av den som hålls ansvarig. De särskilda skälen kan vidare grunda sig i förhållanden kopplade till denne som hög ålder och hälsotillstånd.

Även i fall där befrielsegrunder saknas kan det bli fråga om att begränsa betalningsansvaret. Detta kan bli aktuellt då beloppets storlek och omständigheterna i målet leder till att ett fullt betalningsansvar står i klart missförhållande till det som det allmänna har att vinna av ett sådant beslut (jfr HFD 2016 ref. 60).

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.5.

8 § Slutlig skatt beräknad enligt 56 kap. 9 § och skatt beräknad enligt 56 a kap. 5 eller 6 § ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om slutlig skatt eller beslut om tilläggsskatt fattades.

Följande skatter och avgifter ska vara betalda senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades:

1. annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt samt avgifter som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol,
2. förseningsavgift och skattetillägg som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol samt återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, rapportavgift plattformsavgift eller kontrollavgift,
3. särskild inkomstskatt som har beslutats enligt 54 kap. 2 §, samt
4. skatt och avgift som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap. Slutlig skatt, tilläggsskatt enligt huvudregeln eller kompletteringsregeln för

tilläggsskatt och nationell tilläggsskatt enligt andra stycket 1 samt förseningsavgift och skattetillägg enligt andra stycket 2 behöver dock inte betalas före den förfallodag som anges i första stycket.

Mervärdesskatt enligt andra stycket 1 samt skattetillägg enligt andra stycket 2 som har beslutats med anledning av beslut om mervärdesskatt behöver inte betalas före den förfallodag som anges i 3 §.

I paragrafen finns bestämmelser om vilka förfallodagar som gäller för skatter och avgifter. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i 49 b kap.

Beroende på vilken månad det gäller finns det två eller tre datum i varje kalendermånad som är förfallodagar. Vilka dessa är i respektive kalendermånad framgår av 62 kap. 9 §.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.4.

63 kap.

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

–ansökan om anstånd (2 §),

–deklarationsanstånd (3 §),

–ändringsanstånd (4 §),

–anstånd för att undvika betydande skada (5 §),

–anståndstid i fall som avses i 4 och 5 §§ (6 §),

–anstånd med att betala skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift (7 och 7 a §§),

–säkerhet (8–10 §§),

–anstånd vid avyttring av tillgångar (11 §),

–anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager (12 §),

–anstånd vid totalförsvarstjänstgöring (13 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning (14 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av investeraravdrag

(14 a–14 c §§),

–anstånd med betalning av skatt i samband med avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt (14 d §),

–anstånd på grund av synnerliga skäl (15 §),

–anståndsbeloppet (16–21 a §§),

– anstånd som är till fördel för det allmänna (23 §).

Innehållsförteckningen i paragrafen ändras till att inkludera bestämmelser om anstånd med att betala kontoavgift. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i 49 b kap.

7 § Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift och kontrollavgift om den som avgiften gäller har begärt omprövning av eller till förvaltningsrätten överklagat

1. beslutet om skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift, eller
2. beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget, återkallelseavgiften eller rapportavgiften.

Anstånd vid omprövning får dock inte beviljas om anstånd tidigare har beviljats enligt första stycket med betalningen i avvaktan på en omprövning av samma fråga.

Anståndet ska gälla fram till dess att Skatteverket eller förvaltningsrätten har meddelat sitt beslut eller längst tre månader efter dagen för beslutet.

Paragrafen innehåller bestämmelser om anstånd. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i 49 b kap.

Ändringen i paragrafens första stycke innebär att bestämmelserna om automatiskt anstånd i samband med begäran om omprövning eller överklagande även gäller kontoavgift.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.4.

8 § Om det i de fall som avses i 4, 5, 14 eller 14 d § kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas bara om säkerhet ställs för skattens eller avgiftens betalning.

Första stycket gäller inte om

1. anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt,
2. det kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att behöva betalas,
3. anståndet avser skattetillägg, återkallelseavgift, kontoavgift, dokumentationsavgift, rapporteringsavgift, plattformsavgift, rapportavgift eller kontrollavgift,
4. det allmänna ombudet hos Skatteverket har ansökt om förhandsbesked, eller
5. det annars finns särskilda skäl.

Paragrafen innehåller bestämmelser om säkerhet som villkor för anstånd. Paragrafen ändras med anledning av att bestämmelser om en ny kontoavgift ersätter bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut i 49 b kap.

Bestämmelsen i andra stycket, som reglerar när sådan säkerhet inte får krävas, utvidgas till att gälla även kontoavgift.

Övervägandena finns i avsnitt 7.2.4.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.
2. Lagen tillämpas första gången på kontoavgift som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation för finansiella konton eller att lämna kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap., i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2025.
3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att samla in, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation, i fråga om uppgifter som avser kalenderår före 2025.

De ändringar som görs avser huvudsakligen att det införs en ny kontoavgift som har ett vidare tillämpningsområde än den nuvarande dokumentationsavgiften som kan påföras rapporteringsskyldiga enheter som är finansiella institut enligt IDKL och IDKAL. Kontoavgiften ersätter därför dokumentationsavgiften.

Enligt punkt 1 träder lagen i kraft den 1 januari 2025.

Av punkt 2 framgår att lagen tillämpas första gången på kontoavgift som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation i fråga om finansiella konton eller att lämna kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap., i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2025.

Kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. som avser kalenderåret 2024 ska lämnas senast den 15 maj 2025.

Det är först om det finns motsvarande brister som avser kalenderåret 2025 som den nya kontoavgiften kan tas ut. Det betyder att kontoavgift för att korrekt kontrolluppgift inte lämnats inom föreskriven tid kan tas ut först med avseende på de kontrolluppgifter som ska lämnas senast den 15 maj 2026. På motsvarande sätt kan kontoavgift tas ut för andra brister i de nämnda skyldigheterna först om bristerna avser uppgifter som kan påverka om kontrolluppgift ska lämnas eller vad en kontrolluppgift ska innehålla som ska lämnas senast den 15 maj 2026.

Om bristerna gäller uppgifter som avser tidigare kalenderår, t.ex. sådana som har betydelse för om kontrolluppgift ska lämnas eller vad den ska innehålla vid kontrolluppgiftslämnandet under 2025 så är det fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2024.

Enligt punkt 3 ska äldre bestämmelser fortfarande gälla i sådana situationer. Det innebär att det då är de tidigare bestämmelserna om dokumentationsavgift för rapporteringsskyldiga finansiella institut som ska tillämpas. Det kommer alltså att finnas en övergångsperiod där antingen en dokumentationsavgift eller en kontoavgift ska tas ut, beroende på vilket kalenderår som uppgifterna avser. Vid brister i fråga om uppgifter som avser mer än ett kalenderår kan dock naturligtvis både kontoavgift och dokumentationsavgift tas ut av samma rapporteringsskyldiga finansiella institut, men inte avseende samma kalenderår.

Övervägandena finns i avsnitt 8.1 och 8.2.

2.det skulle strida mot syftet med denna lag om kontot inte är ett rapporteringspliktigt konto eller det finansiella institutet inte är ett rapporterings- skyldigt finansiellt institut.

Paragrafen innehåller en bestämmelse som förhindrar kringgående av vad som ska anses vara ett rapporteringspliktigt konto och ett finansiellt institut.

I paragrafen föreskrivs att ett finansiellt konto, utan hinder av vad som i övrigt föreskrivs i denna lag, ska anses vara ett rapporteringspliktigt konto och att ett finansiellt institut, utan hinder av vad som i övrigt föreskrivs i denna lag, ska anses vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut.

Bestämmelsen i första stycket ändras på så sätt att bestämmelsen även gäller en annan person än ett finansiellt institut och att personen eller enheten även kan ha hemvist i Sverige.

Ändringen i andra stycket är endast redaktionell. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.
2. Lagen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2025.

Lagen träder i kraft den 1 januari 2025. I den nya lydelsen av 8 kap. 11 § förändras förutsättningarna för vilka finansiella institut och konton som kan anses vara rapporteringspliktiga. Detta genom att bestämmelsen som ska förhindra kringgående utvidgas till fall där det även kan vara andra personer som vidtar de åtgärder som gör bestämmelsen tillämplig.

Att lagen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2025 innebär att den nya lydelsen kan påverka vilka kontrolluppgifter som ska lämnas senast den 15 maj 2026 och för senare kalenderår.

–beslut om rapporteringsavgift (8 d §),

–beslut om beslut om plattformsavgift (8 e §),

–beslut om rapportavgift (8 f §),

–beslut om kontrollavgift (9 §),

–att särskild avgift inte får beslutas för en person som har avlidit (10 §), och

rapporteringspliktigt.

Ett beslut om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. 3 § ska meddelas inom fyra år från utgången av det kalenderår då dokumentationsskyldigheten skulle ha fullgjorts.

59kap.

1 §11

I detta kapitel finns bestämmelser om beslut om

–ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp (2–6 §§),

–ansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts (7–9 §§),

–betalningsmottagarens ansvar för arbetsgivaravgifter (10 §),

–ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag (11 §),

–företrädaransvar (12–21 §§),

–ansvar för redare (22 §),

–ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp

(23 §),

–ansvar för kompletterande tilläggsskatt som fördelats till svenska koncernenheter (23 a §),

3. särskild inkomstskatt som har beslutats enligt 54 kap. 2 §, samt
4. skatt och avgift som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap.

Slutlig skatt, tilläggsskatt enligt huvudregeln eller kompletteringsregeln för tilläggsskatt och nationell tilläggsskatt enligt andra stycket 1 samt förseningsavgift och skattetillägg enligt andra stycket 2 behöver dock inte betalas före den förfallodag som anges i första stycket.

Mervärdesskatt enligt andra stycket 1 samt skattetillägg enligt andra stycket 2 som har beslutats med anledning av beslut om mervärdesskatt behöver inte betalas före den förfallodag som anges i 3 §.

63kap.

1 §14

I detta kapitel finns bestämmelser om

–ansökan om anstånd (1 §)

–deklarationsanstånd (3 §),

–ändringsanstånd (4 §),

–säkerhet (8–10 §§),

–anstånd vid avyttring av tillgångar (11 §),

–anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager (12 §),

–anstånd vid totalförsvarstjänstgöring (13 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning

(14 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av investeraravdrag (14 a–14 c §§),

–anstånd med betalning av skatt i samband med avdrag och fiktiv avräkning av utländsk skatt (14 d §),

–anstånd på grund av synnerliga skäl (15 §),

–anståndsbeloppet (16–21 a §§),

–ändrade förhållanden (22–22 c §§), och

–anstånd som är till fördel för det allmänna (23 §).

1. den som beslutet gäller har begärt omprövning eller överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången,
2. de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har prövats vid en sådan omprövning,
3. frågan ska prövas i sak, och
4. prövningen inte är enkel.

Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett beslut enligt 53 kap. 2, 3 eller 4 §.

7§18

En begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Begäran ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser

1. registrering,
2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,
3. godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning,
4. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet,
5. föreläggande,
6. revision, tillsyn över kassaregister eller kontrollbesök,
7. tvångsåtgärder,
8. återkallelseavgift,

10. rapporteringsavgift,
11. plattformsavgift,
12. kontrollavgift,
13. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag,
14. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift,
15. verkställighet, eller
16. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller

någon annan liknande åtgärd.

Omprövning till nackdel av beslut om kontoavgift

24 d §

Ett beslut om omprövning av kontoavgift till nackdel för den som beslutet gäller ska meddelas inom sex år från utgången av det

2 §5

Dokumentationsavgiften är 7 500 kronor för varje finansiellt konto som inte har dokumenterats i enlighet med bestämmelserna som anges i 1 § 1–3.

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, för samma finansiella konto, är skyldigt att lämna kontrolluppgift enligt både 22 a och 22 b kap. eller att inhämta uppgifter och dokumentation avseende kontot enligt både lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, ska bara en dokumentationsavgift tas ut.

–ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp (2–6 §§),

–ansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts (7–9 §§),

–betalningsmottagarens ansvar för arbetsgivaravgifter (10 §),

–ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag (11 §),

–företrädaransvar (12–21 §§),

–ansvar för redare (22 §),

–ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp

(23 §),

–indrivning och preskription (26 och 27 §§).

Ansvar för kontoavgift

25§10

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en juridisk person inte har fullgjort skyldigheten att betala kontoavgift, får Skatteverket besluta om ansvar för

1. en förvaltare för ett finansiellt institut som är en trust, eller
2. den som har en motsvarande ställning i ett finansiellt institut som är en annan juridisk konstruktion än en trust.

Betalningsskyldigheten är knuten till den tidpunkt vid vilken kontoavgiften skulle ha betalats.

25 a §

Ett beslut om ansvar enligt 25 § får inte fattas om statens fordran har preskriberats.

25 b §

Om det finns särskilda skäl får förvaltaren eller den som har motsvarande ställning helt eller

–anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning

(14 §),

16.avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd.

Omprövning till nackdel av beslut om kontoavgift

24 d §

Ett beslut om omprövning av kontoavgift till nackdel för den som beslutet gäller ska meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 22 a och 22 b kap. skulle ha fullgjorts.

67kap. 12 §17

Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Överklagandet ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser

1. registrering,
2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,
3. godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning,
4. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet,
5. deklarationsombud,
6. tvångsåtgärder,
7. återkallelseavgift,

9. rapporteringsavgift,
10. plattformsavgift,
11. kontrollavgift,
12. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag,
13. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift,
14. verkställighet, eller
15. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.

2.Lagen tillämpas första gången på kontoavgift som tas ut med anledning av brister i skyldigheterna att inhämta, kontrollera och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation för finansiella konton eller att lämna kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap., i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2025.