En förstärkt spelreglering

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

1Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag

1. Riksdagen godkänner att överenskommelsen mellan Konungariket Sverige och Republiken Finland om automatspel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan Sverige och Finland (SÖ 1979:40) sägs upp.
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel.
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om skyldighet att lämna uppgifter om utvecklingen på spelmarknaden.
4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).
5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i spellagen (2018:1138).
6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i spellagen (2018:1138).
7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1139) om skatt på spel.

2Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om upphävande av lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel ska upphöra att gälla.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2.2Förslag till lag om skyldighet att lämna uppgifter om utvecklingen på spelmarknaden

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska följa och informera om utvecklingen på spelmarknaden (spelmarknadsmyndigheten).

2 § Med spel avses i denna lag detsamma som i spellagen (2018:1138).

3 § En licens-eller tillståndshavare enligt spellagen (2018:1138) ska till spelmarknadsmyndigheten lämna de uppgifter om ett visst spel som myndigheten behöver för att följa utvecklingen på spelmarknaden.

4 § Uppgiftsskyldigheten enligt denna lag omfattar inte

1. utredningar i enskilda ärenden som rör tillämpning av spellagen (2018:1138), eller
2. personuppgifter.

5 § Spelmarknadsmyndigheten får förelägga en licens-eller tillståndshavare enligt spellagen (2018:1138) att lämna uppgifter enligt 3 §.

Ett föreläggande får förenas med vite.

6 § Beslut om föreläggande enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om regelbundet återkommande uppgiftsskyldighet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

1Se Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster.

2.3Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs att 39 kap. 5 § skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.

39 kap.

5 §Not1

Skyldigheten att använda kassaregister gäller inte för den som

1. bara i obetydlig omfattning säljer varor eller tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort,
2. är befriad från skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229) för inkomst från sådan försäljning som avses i 4 §,
3. bedriver taxitrafik enligt taxitrafiklagen (2012:211),
4. säljer varor eller tjänster genom distansavtal eller hemförsäljningsav-

tal,

Vid bedömningen enligt första stycket 1 av om det är fråga om försäljning i obetydlig omfattning ska det särskilt beaktas om försäljningen normalt uppgår till eller kan antas komma att uppgå till sammanlagt högst fyra prisbasbelopp under ett beskattningsår.

Undantaget i första stycket 2 gäller inte för en näringsidkare som driver verksamhet i Sverige utan fast driftställe i landet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

2.4Förslag till lag om ändring i spellagen (2018:1138)

Härigenom föreskrivsNot1i fråga om spellagen (2018:1138) dels att rubriken närmast före 11 kap. 7 § ska utgå, dels att 1 kap. 3 och 5 §§, 4 kap. 4 och 8 §§, 6 kap. 11 §, 11 kap. 1, 9 och 10 §§, 14 kap. 9 §, 15 kap. 1, 4 och 6 §§, 16 kap. 2 §, 18 kap. 2, 12 och 13 §§, 19 kap. 2, 10 och 13 §§, 21 kap. 8, 11 och 13 §§ och rubriken närmast före 15 kap. 6 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken till 3 kap. ska lyda ”Krav på spelverksamhet och förbud mot främjande av olovligt spel”, dels att det ska införas tio nya paragrafer, 3 kap. 7 §, 11 kap. 6 a–6 e och 11 §§, 16 kap. 1 a § och 21 kap. 10 a och 14 a §§, och närmast före 3 kap. 7 §, 11 kap. 6 a § och 21 kap. 10 a § nya rubriker av följande lydelse, dels att det närmast före 3 kap. 1 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Krav på spelverksamhet”.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 kap.

3 §

Lagen är tillämplig på spel som tillhandahålls på svenska fartyg och svenska luftfartyg, oavsett var fartyget befinner sig.

5 §

Lagen är inte tillämplig på köp av svenska statens premieobligationslån eller vadhållning på det framtida värdet av finansiella aktiviteter.

Lagen är inte heller tillämplig på automatspel som omfattas av lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel.

1Se Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster.

Tillstånd för spelprogramvara och innehav av automater

6 a §

Den som tillverkar, tillhandahåller, installerar eller ändrar spelprogramvara som används vid tillhandahållande av onlinespel enligt 7 kap. eller 8 kap. ska ha tillstånd för detta.

6 b §

Tillstånd för spelprogramvara får ges till den som uppfyller kraven i 4 kap. 1 § 1 och 2 och 2 § 1–3.

6 c §

Den som har tillstånd för spelprogramvara och som saknar bosättning eller etablering i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha en fysisk representant som är bosatt i Sverige. Representanten ska uppfylla de krav som anges i 4 kap. 2 § 1–3.

6 d §

Tillståndshavaren ska utfärda fullmakt för representanten att i alla frågor som rör verksamheten enligt tillståndet företräda tillståndshavaren inför svenska myndigheter, handla på tillståndshavarens vägnar samt ta emot stämning för tillståndshavaren och själv eller

11 §

Ett tillstånd för spelprogramvara ska avse en viss tid och får ges för högst fem år.

Om en ansökan om förnyelse av tillståndet har getts in senast fyra månader innan giltighetstiden för det gällande tillståndet går ut, ska tillståndet gälla till dess att spelmyndigheten beslutat om den nya ansökan.

14 kap.

9 §

En licenshavare får endast vid det första tillfället då en spelare spelar på något av licenshavarens spel erbjuda eller lämna bonus.

Licenshavare som enbart tillhandahåller spel enligt 6 kap. får dock erbjuda och lämna bonus även vid andra tillfällen.

1.har tillåtelse att erbjuda spel i ett annat land där en offentlig myndighet övervakar licenshavarens tillhandahållande av spel och denna myndighet har ingått avtal med spelmyndigheten om tillsyn av licenshavarens tillhandahållande av spel i Sverige, eller

18 kap.

2 §2

Spelmyndigheten har också tillsyn över att sådan verksamhet som avses i 1 kap. 2 § första stycket 15 lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism följer den lagen.

12 §

Om förutsättningarna för licens enligt 4 kap. 1–3 §§ inte längre är uppfyllda, eller om en licenshavare i övrigt åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som meddelats med stöd av lagen, ska spelmyndigheten förelägga licenshavaren att inom en viss tid vidta rättelse eller besluta om förbud, ändring av villkoren eller anmärkning.

Om överträdelsen är allvarlig ska licensen återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Spelmyndigheten får avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om licenshavaren vidtar rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åt-

8. anställdas deltagande i licenshavarens spel enligt 14 kap. 15 §.

14 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från det bedömningsförfarande som avses i 16 kap. 3 § och i så fall föreskriva vilket annat bedömningsförfarande som i stället ska gälla.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023 i fråga om de nya bestämmelserna i 11 kap. 6 a–6 e och 9–11 §§, 16 kap. 1 a §, 18 kap. 12 § och 19 kap. 10 och 13 §§ och i övrigt den 1 januari 2023.
2. De nya bestämmelserna i 11 kap. 6 a–6 e och 9–11 §§, 16 kap. 1 a §, 18 kap. 12 § och 19 kap. 10 och 13 §§ ska dock tillämpas på ansökningar om tillstånd enligt 11 kap. 6 a § som lämnas in till spelmyndigheten efter den 28 februari 2023 och som avser tid efter den 30 juni 2023.

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1139) om skatt på spel

7 §

Behållningen för en beskattningsperiod beräknas som skillnaden mellan de sammanlagda insatserna som den skattskyldige tagit emot och de sammanlagda utbetalningarna som den skattskyldige betalat ut under perioden.

Vid bestämmande av behållningen ska endast insatser och utbetalningar som hänför sig till det svenska speldeltagandet beaktas.

Som svenskt speldeltagande räknas endast

1. deltagande i onlinespel, om spelaren är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, och
2. deltagande i annat spel än onlinespel, om spelet tillhandahålls på svenskt territorium.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

3Ärendet och dess beredning

ras till ett krav på särskild måttfullhet. Fristående husmodersförbundet har vidare i en skrivelse föreslagit att spelreklam i TV-sändningar ska förbjud-as (Fi2020/04764). Slutligen har Aktiebolaget trav och galopp föreslagit att Spelinspektionen ska ges i uppdrag att hitta ett riskklassificeringsverktyg för spelprodukter och koppla marknadsföringsrestriktioner till varje riskklass (Fi2019/01088).

I denna proposition behandlas förslagen i Spelmarknadsutredningens betänkande och promemoriorna.

Tillkännagivande

Riksdagen har tillkännagett för regeringen att tillståndsplikten för LANspel ska tas bort, alternativt avgiftsbefrias (bet. 2014/15:KrU4 punkt 4, rskr. 2014/15:143). Regeringen har i sina årliga redogörelser för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen redogjort för vilka åtgärder regeringen hittills har vidtagit med anledning av detta tillkännagivande (skr. 2015/16:75, skr. 2016/17:75, skr. 2017/18:75, skr. 2018/19:75, skr. 2019/20:75, skr. 2020/21:75 och skr. 2021/22:75). Genom propositionens förslag får riksdagens tillkännagivande anses tillgodosett. Tillkännagivandet är därmed slutbehandlat.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 27 januari 2022 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 10. Lagrådets yttrande finns i bilaga 11. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

I förhållande till lagrådsremissen har det gjorts en ändring av 15 kap. 1 § spellagen (2018:1138). Ändringen är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande gällande den justeringen. Därutöver har vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

4Bakgrund och gällande rätt

4.1Omregleringen av den svenska spelmarknaden

Den svenska spelmarknaden omreglerades den 1 januari 2019 när den nya spellagen (2018:1138) trädde i kraft efter förslag i propositionen En omreglerad spelmarknad ( ). Syftet med omregleringen var bl.a. att återta kontrollen över spelmarknaden, stärka kanaliseringen till erbjudanden från ansvarsfulla, tillförlitliga och kontrollerbara aktörer och skydda svenska konsumenter från olicensierat spel ( s.82, 86, 89–91, 208 och 211). Den nya spelregleringen bygger på ett licenssystem, där alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska ha en licens och aktörer utan licens ska stängas ute. Regleringen är tillämplig på allt spel som tillhandahålls i Sverige, även spel över internet som riktas till den svenska marknaden (3 kap. 3 § jämförd med 1 kap. 2 § spellagen).

Genom omregleringen ersattes den tidigare monopolmodellen med en reglering som i stället bygger på att spelmarknaden delas upp i en konkur-

rensutsatt del, en del som är förbehållen spel för allmännyttiga ändamål och en del som är förbehållen staten. De olika delarna omfattar i sin tur olika licenstyper och spelformer, t.ex. omfattar den konkurrensutsatta delen bl.a. spel online och vadhållning, se figur 1.

I propositionen anförde regeringen att det borde införas möjligheter att besluta om andra behövliga åtgärder för att utestänga dem som utan licens tillhandahåller spel på den svenska marknaden och att begränsa skadeverkningarna av sådant spel (prop. 2017/18:220 s. 277–279). Det var mot denna bakgrund som regeringen tillsatte Spelmarknadsutredningen.

4.2Statskontorets uppdrag att följa upp och utvärdera omregleringen av spelmarknaden

Regeringen anförde inför omregleringen att reformen bör följas upp och utvärderas kontinuerligt och, efter en viss tid, mer samlat, främst när det gäller dess effekter på marknadsutvecklingen, kanaliseringen, konsumentskyddet, folkhälsan, den personliga integriteten, idrottsrörelsens och andra allmännyttiga organisationers finansiering, samt på kostnadsutvecklingen för berörda myndigheter och statens intäkter (prop. 2017/18:220 s. 277 och 278). I samband med att propositionen beslutades gavs Statskontoret i uppdrag att följa upp och utvärdera omregleringen av spelmarknaden (Fi2018/01523 och Fi2019/00298). Syftet med uppdraget var att skapa underlag för att vid behov justera regleringen. Uppföljningen och utvärderingen omfattade bl.a. effekterna på folkhälsan, konsumentskyddet, statens intäkter från spel och finansieringen av allmännyttiga ändamål.

Statskontoret har fram t.o.m. 2022 årligen redovisat resultatet av sin uppföljning och utvärdering. Resultatet har redovisats i fyra delrapporter och en slutrapport: delrapport 1 Indikatorer för att följa omregleringens effekter (rapport 2018:22), delrapport 2 Spelmarknaden före omregleringen (rapport 2019:6), delrapport 3 Första året med den nya spelregleringen (rapport 2020:08), delrapport 4 Andra året med den nya spellagen (rapport 2021:5) och slutrapport (rapport 2022:5).

4.3Kanaliseringen till lagligt spelande

Kanaliseringsgraden, dvs. den andel av svenskars spelande som sker inom licenssystemet, är ett sätt att beskriva hur stor den offentliga kontrollen är över spelmarknaden. Regeringen bedömde vid införandet av den nya spelregleringen att kanaliseringsgraden med den nya regleringen skulle kunna bli minst 90 procent (prop. 2017/18:220 s. 285). Detta var en bedömning och inte någon beslutad målsättning. Den faktiska graden av kanalisering beror på en samverkan av många olika faktorer. Det saknas säkra uppgifter om hur mycket det spelas hos spelbolag utan svensk licens.

Vid omregleringen av den svenska spelmarknaden var kanaliseringsgraden betydligt lägre än 50 procent (Statskontorets rapport 2019:6 s. 40 och 41). Enligt Statskontoret uppgick kanaliseringsgraden uppskattningsvis till i genomsnitt 88 procent under 2019, 85 procent under 2020 och 87 procent under 2021. Enligt myndigheten innebär detta att kanaliseringsgraden, som en direkt och tydlig effekt av införandet av licenssystemet, har ökat betydligt efter omregleringen. Det är dock enligt Statskontoret viktigt att inte fokusera för mycket på hur hög kanaliseringsgraden är, utan att den i första hand bör betraktas som ett verktyg och inte ett mål i sig (Statskontorets rapport 2022:5 s. 23 och 24).

Den uppskattade kanaliseringsgraden inkluderar samtliga konkurrensutsatta spelformer. I själva verket varierar kanaliseringen mellan olika spelformer. En allmän uppfattning inom spelbranschen är att vadhållning på hästar har en hög kanalisering, medan kanaliseringen är lägre för onlinekasinon. Det saknas dock mer tillförlitliga uppgifter över detta (Statskontorets rapport 2022:5 s. 93 och 94).

4.4Tillfälliga spelansvarsåtgärder med anledning av spridningen av sjukdomen covid-19

Med anledning av de risker som utbrottet av det nya coronaviruset hade medfört beslutade regeringen den 11 juni 2020 förordningen (2020:495) om tillfälliga spelansvarsåtgärder med anledning av spridningen av sjukdomen covid-19. Förordningen trädde i kraft den 2 juli 2020. Efter att regeringen vid två tillfällen förlängt giltigheten upphörde förordningen att gälla den 15 november 2021.

Den tillfälliga förordningen innehöll bl.a. skärpta regler i fråga om insättnings-och förlustgränser samt inloggningstider. Vidare begränsades värdet av en bonus hos en licenshavare som tillhandahåller kommersiellt onlinespel, och vid spel på värdeautomater på andra platser än på ett kasino, till högst 100 kronor.

Den 23 april 2020 gavs Spelinspektionen även i uppdrag att bl.a. följa utvecklingen på spelmarknaden och redovisa vilka åtgärder som med anledning av covid-19-pandemin bedömdes nödvändiga för att hindra olicensierat spel från att riktas mot den svenska marknaden, samt överväga om det fanns behov av andra åtgärder på spelområdet mot bakgrund av den rådande situationen (Fi2020/01922). Uppdraget slutredovisades den 17 augusti 2020. Spelinspektionen har i sina rapporter konstaterat att mer behöver göras för att motverka illegalt spel.

4.5Åtgärder för att stärka arbetet mot olicensierad spelverksamhet

Mot bakgrund av att både Spelinspektionen och Statskontoret i sina rapporter till regeringen pekat på att mer behöver göras för att motverka illegalt spel har det bedömts finnas behov av att se över förutsättningarna för berörda myndigheter att fullt ut kunna tillämpa redan tillgängliga möjligheter att begränsa illegalt spel. Bland annat har det bedömts finnas behov av att utvärdera hur tillsynen enligt den nya spellagen har fungerat i praktiken, exempelvis avseende berörda myndigheters arbete, metoder, uppdrag och förutsättningar. Regeringskansliet beslutade därför den 30 november 2020 att ge en sakkunnig i uppdrag att biträda Finansdeparte-mentet med att analysera och föreslå åtgärder för att stärka arbetet mot olicensierad spelverksamhet och manipulation av resultat inom sport, s.k. matchfixning (Fi 2020:B). I samband med att utredningstiden förlängdes den 31 maj 2021 utvidgades uppdraget till att även omfatta behovet av jus-terade regler om sanktionsavgift vid licenshavares överträdelser av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Resultatet av uppdraget redovisades i departementspromemorian Åtgärder mot matchfixning och olicensierad spelverksamhet (Ds 2021:29).

4.6Marknadsföring av spel

4.6.1Generella regler om marknadsföring

vilket t.ex. tv-reklam sänds (prop. 2017/18:220 s. 163). Om licenshavaren inte följer marknadsföringsreglerna har Spelinspektionen möjlighet att väga in detta vid exempelvis prövningen av ansökan om en förnyad licens.

5Svenska spels anpassning till den nya marknadssituationen

Regeringens bedömning: Det är i nuläget inte nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder utöver de som AB Svenska spel redan vidtagit för att säkerställa att bolagets omstrukturering är förenlig med gällande rätt.

Betänkandets bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna delar eller har inga synpunkter på bedömningen. Det gäller bl.a. Bröstcancerförbundet, Bygdegårdarnas riksförbund, Folkhälsomyndigheten, Nordic Lottery AB, Pensionärernas riksorganisation, Prostatacancerförbundet, SKPF Pensionärerna, Spelbranschens riksorganisation, Sveriges dövas riksförbund och Synskadades riksförbund. AB Svenska spel anser att de genomförda omstruktureringarna medfört att verksamheten bedrivs i enlighet med såväl spellagens krav på legal struktur som konkurrensrättsliga regler. Konkurrensverket delar bedömningen, men anser att det finns starka skäl att fortsatt granska anpassningen till den nya marknadssituationen och koncernens användning av gemensamma resurser i verksamhet som drivs i konkurrens med andra aktörer, för att kunna identifiera eventuella behov av förändringar för att säkerställa konkurrensneutralitet.

Några remissinstanser, bl.a. Aktiebolaget Trav och Galopp (ATG) och William Hill International, delar inte bedömningen. Branschföreningen för onlinespel (BOS) konstaterar att Svenska spel är ett mycket resursstarkt bolag, vilket skapar en skevhet när bolaget aktivt opinionsbildar om hur spelmarknaden bör regleras. Denna skevhet på spelmarknaden kommer aldrig rättas till med mindre än att Svenska spel avyttras. BOS anser att bolaget, i strid med konkurrenslagen (2008:579), blandar samman sina verksamheter och varumärken mellan den monopolskyddade verksamheten och den konkurrensutsatta. Bland annat Cherry Casino Sweden Ltd, Leovegas AB och Spooniker Ltd menar att det går att ifrågasätta statens roll som kommersiell aktör på den konkurrensutsatta marknaden. De menar bl.a. att det ur ett konkurrensperspektiv är problematiskt att Svenska spel har möjlighet att använda sig av sitt huvudvarumärke både i monopolverksamheten och i den konkurrensutsatta verksamheten och anser att åtminstone den del som verkar på den konkurrensutsatta marknaden bör avyttras. Valfrihetens vänner menar att hänsyn inte tagits till hur konkurrenssituationen kan snedvridas om utredningens förslag om riskklassificering och marknadsföringsrestriktioner genomförs. Dessa förslag kommer enligt organisationen att bidra till att Svenska spels särställning förstärks.

Skälen för regeringens bedömning: Inför omregleringen av spelmarknaden bedömde Spellicensutredningen att en avyttring borde göras av den del av Svenska spel som skulle komma att verka på den konkurrensutsatta

et med licens förbehållen staten till förmån för det konkurrensutsatta om-rådet. Vid en granskning av marknaden noterade myndigheten emellertid också att varumärken inte är avgörande för kunders val av spelbolag, att det inom spelbranschen finns flera stora internationella aktörer med kända varumärken som marknadsförts gentemot svenska spelare under en längre tid och att det totala antalet aktörer med licens för vadhållning eller kommersiellt onlinespel är betydande och inträdeshindren är begränsade. De rådande marknadsförhållandena minskar enligt myndigheten risken för att konkurrensen skadas. Mot den bakgrunden fann Konkurrensverket inte skäl att prioritera en fortsatt utredning av frågan om användningen av huvudvarumärket utgör en överträdelse av förbudet mot missbruk av dominerande ställning i 2 kap. 7 § konkurrenslagen och artikel 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Ärendet skrevs därför av från vidare handläggning den 13 mars 2020.

Även om Konkurrensverkets beslut att lägga ned ärendet inte utgör ett konstaterande av att Svenska spels agerande är i överensstämmelse med det konkurrensrättsliga regelverket, har myndigheten vid sin granskning kommit fram till att det inte finns tillräckligt starka indikationer på att förfarandet skulle strida mot det konkurrensrättsliga regelverket för att granska ärendet vidare. Mot denna bakgrund delar regeringen, i likhet med bl.a. Konkurrensverket, utredningens bedömning att det i nuläget inte är nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa att Svenska spels omstrukturering är förenlig med gällande rätt. Till skillnad mot vad bl.a. ATG, BOS och Spooniker Ltd anser finns det således inget behov av att avyttra bolaget. Det finns inte heller, som Valfrihetens vänner menar, anledning att göra någon annan bedömning i denna fråga till följd av övriga förslag i detta lagstiftningsärende. Eftersom omregleringens effekter på konkurrensen kan ta tid, och förutsättningarna på spelmarknaden förändras, bör det framhållas att denna bedömning utgår från de nuvarande förhållandena på marknaden.

6Åtgärder för att stänga ute olicensierat spel

6.1Behov av ytterligare åtgärder

Regeringens bedömning: Spellagen bör kompletteras med ytterligare verktyg för att stänga ute olicensierat spel.

Betänkandets bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva till fler åt-gärder för att stänga ute olicensierade spelbolag. Konkurrensverket konstaterar att det är viktigt att regelverket följs för en effektiv och väl fungerande konkurrens och stöder utgångspunkten att alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska ha licens och att aktörer utan licens ska stängas ute. Enligt myndigheten bidrar detta också till att skydda licenshavare från otillbörlig konkurrens. Några remissinstanser, bl.a. AB Svenska spel, på-talar även vikten av att berörda myndigheter och andra aktörer på spel-marknaden vidtar åtgärder i syfte att stänga ute olicensierat spel.

6.2Tillstånd för spelprogramvara

tillhandahåller, installerar eller ändrar spelprogramvara ska ha en s.k. gambling software operating license. Företrädare för UK Gambling Com-mission, som administrerar och utövar tillsyn över licenssystemet i Stor-britannien, har för utredningen uppgett att denna licensordning på ett effektivt sätt har bidragit till att stänga ute olicensierat spel i landet.

program för sådana händelser, program för vadslagning och matchning av vad, likviditetsprogram, slumptalsgeneratorer, program med speluppgifter som visar detaljerade resultat i spel eller som utgör grunden för bonusbe-räkningar samt program som accepterar och registrerar speltransaktioner, avgör resultatet eller beräknar och tilldelar vinster till kundens konto (se SOU 2017:30 del 1 s. 545 och SOU 2020:77 s. 113 och 114). Med spel-programvara avses däremot inte sådan programvara som är allmänt ut-vecklad för tillhörande aktiviteter, såsom resultatanalys, marknadsföring, kundhantering och förvaltning, eller som utgör delar av licenshavarens all-männa IT-struktur eller affärsapplikationer. Produkter som producerats med hjälp av sådan programvara kan däremot komma att omfattas av be-greppet, om dessa är designade för att användas i samband med spel om pengar.

de inte innehåller några sådana förslag. Regeringen delar även utredning-ens bedömning att det i nuläget inte finns tillräckliga skäl att införa ett sådant krav för betaltjänstleverantörer. I departementspromemorian Åtgärder mot matchfixning och olicensierad spelverksamhet (Ds 2021:29) lämnas dock förslag som syftar till att öka möjligheterna att begränsa betalningsförmedlingar till olicensierad spelverksamhet. Regeringen avser därför att återkomma till denna fråga.

Lagförslag

Förslaget medför att en ny paragraf, 11 kap. 6 a §, införs i spellagen.

vissa fall från, andra EU-länder och följs inte heller av någon EU-rättslig bedömning.

vilka krav som inte ska gälla en tillståndshavare. Genom att det redan kom-mer att framgå direkt av lagen vilka krav som gäller för en tillståndshavare är det tydligt att övriga krav som gäller för licenshavare inte omfattar tillståndshavare.

Krav på en representant för tillståndshavare från land utanför EES

Marknaden för programvaruutvecklare är global. För att verksamheterna ska kunna kontrolleras, och spelmyndigheten och andra svenska myndigheter enkelt ska kunna kommunicera med tillståndshavaren i frågor som rör verksamheten, bör därför krävas att tillståndshavare som är etablerade utanför det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i likhet med vad som gäller för licenshavare enligt 4 kap. 4 § spellagen, utser en representant i Sverige. Det bör även, på motsvarande sätt som gäller för licenshavare enligt 4 kap. 5 § spellagen, finnas ett krav på att tillståndshavaren utfärdar en fullmakt för representanten att företräda tillståndshavaren inför svenska myndigheter. Representanten behöver också, i likhet med tillståndshavaren, ha rättshandlingsförmåga. En representant bör därför inte få vara i konkurs, vara under 18 år eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Utifrån syftet med tillståndsregleringen bedöms det däremot inte nödvändigt att en tillståndshavares representant ska uppfylla övriga krav om bl.a. lämplighet som ställs på en representant för en licenshavare. Krav på en representant bör inte heller gälla för tillståndshavare med säte i andra länder inom EES (prop. 2017/18:220 s. 105 och 106).

Kravet på en representant i Sverige bedöms nödvändigt för att kunna kontrollera att tillståndskravet, som syftar till att stänga ute olicensierad spelverksamhet och därmed skydda konsumenterna, följs. Kravet begränsas vidare till sådana tillståndshavare som varken har bosättning eller etablering i ett land inom EES. Regeringen bedömer därmed att kravet är förenligt med EU-rätten, på samma sätt som det motsvarande kravet för licenshavare.

Villkor för hanteringen och en möjlighet att meddela föreskrifter

Ett tillstånd för spelprogramvara bör få förenas med de villkor för hanteringen av programvaran som bedöms nödvändiga. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör vidare få meddela föreskrifter om vilka handlingar och uppgifter som ska ges in i samband med en ansökan om sådant tillstånd.

Lagförslag

Förslaget medför att fyra nya paragrafer, 11 kap. 6 b–6 d §§ och 21 kap. 10 a §, införs i spellagen samt ändringar i 11 kap. 9 och 10 §§ i samma lag.

6.2.3Krav på tillståndshavare och licenshavare

Regeringens förslag: En tillståndshavare ska inte få tillverka, tillhandahålla, installera eller ändra spelprogramvara åt någon som saknar nödvändig licens enligt spellagen.

En licenshavare ska se till att spelprogramvaran som används är tillverkad, tillhandahållen, installerad eller ändrad av någon med tillstånd.

Betänkandets förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt över förslaget. Kammarrätten i Jönköping anser att det är oklart vad som sker för licensierade företag om den som tillverkat eller ändrat spelprogramvaran förlorar sitt tillstånd. Den föreslagna lydelsen ger enligt domstolen intrycket av att programvaran inte kan användas längre, trots att den var tillåten att användas när den köptes in.

Skälen för regeringens förslag

Krav på tillståndshavare och licenshavare

Eftersom ett krav om tillstånd för spelprogramvara innebär en inskränkning i näringsfriheten är det viktigt att beakta proportionalitetsprincipen vid utformningen av regleringen. Det innebär att kraven som ställs för att erhålla tillstånd behöver vara kopplade till och inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå syftet, dvs. att stänga ute olicensierat spel och därmed skydda konsumenterna från olicensierad spelverksamhet. Alltför betungande krav riskerar även att bli kontraproduktiva ur ett kanaliseringsperspektiv, då de skulle kunna driva underleverantörer från den svenska spelmarknaden och därmed göra den mindre attraktiv för konsumenterna.

Avsikten med den föreslagna regleringen om tillstånd för att hantera spelprogramvara är att försvåra tillgången till sådan programvara för olicensierade spelföretag, genom att se till att tillståndsgivna underleverantörer inte samarbetar med sådana spelföretag. En tillståndshavare bör därför inte få tillverka, tillhandahålla, installera eller ändra spelprogramvara åt någon som tillhandahåller spel utan nödvändig licens enligt spellagen.

Enligt regeringen bör en licenshavare med licens för kommersiellt onlinespel eller vadhållning online ha en motsvarande skyldighet att se till att den spelprogramvara som används i verksamheten endast hanteras av någon som har tillstånd för detta. Kammarrätten i Jönköping anser att utredningens förslag kan tolkas som att en spelprogramvara inte längre får användas om den som tillverkat eller ändrat programvaran förlorar sitt tillstånd. Enligt regeringen framgår det av förslaget att det inte är utredningens mening att en licenshavare omedelbart måste sluta använda en inköpt programvara om en tillståndshavare förlorar sitt tillstånd. En sådan reglering skulle riskera att leda till orimliga konsekvenser för spelbolagen, som utan förvarning kan bli tvungna att upphöra med sin verksamhet i avvaktan på en ny leverantör. Skyldigheten begränsas därför till att en licenshavare är skyldig att se till att spelprogramvaran som används är tillverkad, tillhandahållen, installerad och ändrad av någon med tillstånd för detta. Det innebär att redan tillverkad programvara kan fortsätta att användas t.ex. under tiden som en licenshavare försöker hitta en ny leverantör eller så länge programvaran inte behöver hanteras på sådant sätt som kräver till-stånd enligt den föreslagna regleringen.

Lagförslag

Förslaget medför att två nya paragrafer, 11 kap. 6 e § och 16 kap. 1 a §, införs i spellagen.

sökan om förnyad licens prövas av myndigheten (jfr avsnitt 10). Regeringen gör, liksom Spelinspektionen, bedömningen att samma behov av fortsatt giltighet även gör sig gällande vid prövningen av en ansökan om förnyat tillstånd för spelprogramvara. En motsvarande bestämmelse om fortsatt giltighet bör därför införas även för tillstånd för spelprogramvara. En sådan justering av förslaget bedöms inte kräva några ytterligare överväganden.

Regeringen anser dock att det inte finns anledning att, som Svenska spel föreslår, införa en möjlighet för spelprogramvaruleverantörer som nekas tillstånd efter den första tillståndsansökan att under en övergångsperiod få fortsätta att tillverka, tillhandahålla, installera och ändra spelprogramvara. Det ankommer på det sökande bolaget att lämna in en ansökan i tid och att uppfylla de krav som finns för att få ett sådant tillstånd.

Lagförslag

Förslaget medför att en ny paragraf, 11 kap. 11 §, införs i spellagen.

6.2.6Tillståndsregleringen är förenlig med EU- rätten

het hos tillståndshavarna. Spelmyndigheten bör därför ges befogenhet att vidta lämpliga tillsynsåtgärder mot en tillståndshavare, inklusive möjlig-het att meddela anmärkning eller förelägganden om rättelse eller förbud, och i särskilt allvarliga fall att meddela varning eller att återkalla tillståndet (jfr nuvarande 18 kap. 12 § spellagen).

Det är även viktigt att det finns effektiva och ändamålsenliga sanktioner för att, i de fall det bedöms nödvändigt, tvinga fram laglydighet hos tillståndshavarna. Spelinspektionen bör därför, i likhet med vad som gäller för licenshavare och betaltjänstleverantörer, få förena ett beslut om en varning eller anmärkning mot en tillståndshavare med en sanktionsavgift (jfr 19 kap. 10 och 11 §§ spellagen). Sanktionsavgiften bör i likhet med vad som gäller för licenshavare sättas i relation till omsättningen. På så sätt bör avgiften ha en avskräckande effekt även på tillståndshavare med betydande ekonomiska resurser, samtidigt som hänsyn tas till tillståndshavare med en mindre omsättning. Avgiften bör uppgå till som lägst 5 000 kronor och högst tio procent av verksamhetens omsättning det närmast föregående räkenskapsåret (jfr nuvarande 19 kap. 13 § spellagen). Spelinspektionen bör ges rätt att helt eller delvis avstå från att ta ut en sanktionsavgift om överträdelsen anses ursäktlig eller ringa, eller om det annars med hänsyn till omständigheterna framstår som oskäligt att ta ut avgiften (jfr 19 kap.

15 § spellagen).

Den som i strid med den föreslagna tillståndsregleringen tillverkar, tillhandahåller, installerar eller ändrar spelprogramvara till någon som saknar nödvändig licens kan göra sig skyldig till främjande av olovligt spel (se

19kap. 2 § spellagen). I avsnitt 6.3 nedan föreslås även att Spelinspektionen ska ges uttrycklig rätt att vidta administrativa åtgärder mot den som främjar olovligt spel.

Lagförslag

Förslaget medför ändringar i 18 kap. 12 § samt 19 kap. 10 och 13 §§ spellagen.

6.2.6Tillståndsregleringen är förenlig med EU-rätten

Regeringens bedömning: Kravet på tillstånd för spelprogramvara bedöms vara förenligt med EU-rätten.

Betänkandets bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt över bedömningen. Kommerskollegium menar att ett krav på tillstånd och liknande krav utgör en begränsning av rätten till fri rörlighet och efterfrågar en tydligare motivering av förslagets förenlighet med EU-rätten.

Skälen för regeringens bedömning: Det finns ingen EU-rättslig sekundärlagstiftning som specifikt reglerar spelverksamhet. Däremot finns EUdirektiv som på olika sätt påverkar sådan verksamhet, t.ex. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparla-mentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv

erbara aktörer och skydda svenska konsumenter från olicensierat spel. Skyddet för människors hälsa genom åtgärder mot spelberoende är en er-känd objektiv grund som kan rättfärdiga den föreslagna regleringen. Regleringen bedöms utgöra ett lämpligt och ändamålsenligt verktyg för att uppfylla syftet med ett tillståndskrav. Kraven och villkoren som följer av regleringen bedöms inte heller gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå syftet och mindre ingripande åtgärder, t.ex. i form av ett anmälningsförfarande, bedöms inte tillräckligt för att uppnå samma skydd.

Mot denna bakgrund bedöms det föreslagna tillståndskravet vara förenligt med EU-rätten.

6.3Främjandeförbud

Regeringens förslag: Det ska vara förbjudet att i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte främja deltagande i otillåtet spel eller spel som tillhandahålls utan nödvändig licens.

Betänkandets förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Betänkandets förslag om ett främjandeförbud omfattar inte främjande av otillåtet spel.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget. Det gäller bl.a. Aktiebolaget Trav och Galopp, Bröstcancerförbundet, Bygdegårdarnas riksförbund, Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning, Cherry Casino Sweden Ltd, IOGT-NTO, Konsumentverket, Leovegas AB, Miljonlotteriet, Nordic Lottery AB, Paf Consulting Abp, Pensionärernas riksorganisation, Prostatacancerförbundet, SKPF Pensionärerna, Spelinspektionen, Spooniker Ltd, Statskontoret, Stockholms universitet (Institutionen för folkhälsovetenskap), Sveriges dövas riksförbund, Synskadades riksförbund, TU – medier i Sverige, William Hill International och Yrkesföreningen för budget- och skuldrådgivare i kommunal tjänst. Konkurrensverket anser att förslaget kan främja att regelverket följs och väl fungerande konkurrens på marknaden. Konsumentverket menar att förslaget ger Spelinspektionen bättre möjligheter att ingripa mot det olicensierade spelet utöver befintliga straffrättsliga åtgärder. Enligt AB Svenska spel kan förslaget bidra till att Spelinspektionen ges möjlighet att på ett effektivt sätt agera genom administrativa åtgärder på en spelmarknad där olicensierade aktörer kontinuerligt finner nya vägar att nå svenska konsumenter. Spelbranschens riksorganisation (Sper) ser positivt på bedömningen att ett främjandeförbud även skulle vara tillämpligt i situationer där en spelprogramvaruutvecklare främjar deltagandet i olovligt spel, exempelvis genom att sköta driften av spelet. Kommerskollegium menar att det saknas en EU-rättslig bedömning vad gäller förbud av främjande av spel utan nödvändig licens. Svenska Bankföreningen anser att främjandeförbudets räckvidd för betaltjänstleverantörer måste förtydligas för att säkerställa att dessa har möjlighet att uppfylla kraven.

En remissinstans, Betsson Nordic Ltd, avstyrker förslaget och menar att det inte torde vara lagtekniskt möjligt att förbjuda främjande av verksamhet som i sig inte är olaglig.

(se s. 169). Av 15 kap. 6 § spellagen framgår att reklam för spel som tillhandahålls av någon som saknar nödvändig licens enligt lagen inte får förekomma i sådana tv-sändningar, beställ-tv, sökbar text-tv eller ljudradiosändningar som omfattas av radio-och tv-lagen.

Hänvisningen till radio-och tv-lagen innebär att endast medieleverantörer som är etablerade i Sverige omfattas av förbudet (1 kap. 3 § radio-och tv-lagen). Att radio-och tv-lagens tillämpningsområde är begränsat till medieleverantörer som är etablerade i Sverige beror på att lagen delvis genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster), förkortat AV-direktivet, som i sin tur bygger på den s.k. sändarlandsprincipen (ursprungslandsprincipen). Denna princip innebär att det är det landets lag som en tv-sändning kommer ifrån som gäller för sändningen. Principen skiljer sig från effektlandsprincipen, som sedan länge varit vägledande inom svensk marknadsföringsrätt, och som innebär att svenska regler om t.ex. marknadsföring är tillämpliga på marknadsföring som helt eller delvis riktar sig till svenska konsumenter, oavsett om verksamheten är etablerad i Sverige eller i något annat land.

Det finns inget hinder mot ingripande mot spelreklam i en sändning som en annan medlemsstat har jurisdiktion över

Kraven på spelverksamhet enligt spellagen innebär bl.a. att spelen ska ha ett starkt konsumentskydd, att det ska råda hög säkerhet i spelen och att spel om pengar inte används som stöd för brottslighet. Ett annat viktigt krav är att de negativa konsekvenserna av spelande ska begränsas. I detta ingår att motverka sociala och ekonomiska skadeverkningar och spelberoende. Enligt EU-domstolens fasta rättspraxis har medlemsstaterna relativt stor frihet att utifrån sina särskilda förhållanden vid regleringen av hasardspel välja målsättningar och skyddsnivå för att skydda konsumenterna och ordningen i samhället (t.ex. avgörandena Sporting Exchange, C-203/08, EU:C:2010:307, punkterna 27 och 28, Zeturf, C-212/08, EU:C:2011:437, punkterna 39 och 40 samt Domenico Politanò, C-225/15, EU:C:2016:645, punkterna 39 och 40). Bestämmelser som begränsar möjligheten för spelbolag utan nödvändig licens att göra reklam för och sponsra program är en åtgärd som bidrar till att skydda folkhälsan. Enligt EU-domstolens praxis är en sådan åtgärd förenlig med unionsrätten, så länge den kan anses proportionerlig (se dom Sjöberg och Gerdin, de förenade målen C-447/08 och C-448/08, EU:C:2010:415, punkterna 37–39).

EU-domstolens praxis har beaktats i skäl 10 till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1808 av den 14 november 2018 om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster), mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden (ändringsdirektivet). Av skälen framgår att det är möjligt att begränsa den frihet att tillhandahålla tjänster som garanteras i fördraget av tvingande hänsyn till allmänintresset, såsom att uppnå en hög konsumentskyddsnivå, förutsatt att sådana be-gränsningar är motiverade, proportionella och nödvändiga. Därför bör en

bolag. Licens att tillhandahålla spel på en värdeautomat på andra platser än på ett kasino får vidare enligt 5 kap. 7 § samma lag ges endast om vissa villkor är uppfyllda. Ett av villkoren är att spelet ska tillhandahållas i samband med hotell-och restaurangverksamhet, om det för rörelsen finns serveringstillstånd enligt alkohollagen, eller i samband med bingo. Ett ytterligare villkor är att det ska råda god ordning på den plats där spelet ska bedrivas. Innan en ansökan om licens att tillhandahålla spel på värdeautomater på andra platser än på ett kasino beviljas, ska enligt 3 kap. 11 § spelförordningen den kommun där spelet ska tillhandahållas ges tillfälle att yttra sig över ansökan.

Det har ifrågasatts om kopplingen mellan spel på värdeautomater och serveringstillstånd enligt alkohollagen bör finnas kvar. Om värdeautomaterna i stället skulle placeras i särskilda spelhallar blir dock automatspelet huvudsyftet med verksamheten. Regeringen anser därför, i motsats till Visita, att det är tveksamt om detta skulle leda till ett minskat problemspelande. Mot bakgrund av syftet att skydda konsumenterna från riskerna med spel på värdeautomater, som anses tillhöra en av de mest riskfyllda spelformerna på spelmarknaden, anser regeringen att det inte heller är lämpligt att tillåta fler aktörer än staten att anordna spel på värdeautomater. Spelinspektionen har dock framhållit att dagens modell för licensgivning är onödigt administrativt betungande. Enligt myndigheten skulle en ändrad modell frigöra resurser. Även Svenska spel menar att modellen för licensgivning skulle kunna göras mer effektiv utan att ge avkall på säkerhet eller spelansvar. Regeringen delar bedömningen att det finns skäl att se över modellen för licensgivning. Spelinspektionen har dock redan påbörjat ett arbete med att se över dessa frågor. Det saknas därför anledning att ge myndigheten ett särskilt uppdrag. Regeringen anser inte heller att det finns skäl att närmare utreda lämplighetsprövningen av ombud, vilket ATG efterfrågar.

Det behövs inga ändringar i sekretessregleringen för att möjliggöra

Konsumentverkets tillsyn

Konsumentverket har det primära tillsynsansvaret över förbudet mot direktreklam till avstängda spelare i 15 kap. 2 § spellagen. Efter omregleringen fanns det inledningsvis vissa problem för myndigheten att bedriva denna tillsyn eftersom myndigheten inte har tillgång till självavstängningsregistret. Inledningsvis var det inte heller möjligt för avstängda personer att göra utdrag från registret som utvisade datum för avstängning. Spelinspektionen har numera genomfört förändringar i registret, vilket innebär att avstängda personer kan göra ett utdrag som visar historiken kring avstängningen. Regeringen delar, i likhet med bl.a. Konsumentverket, utredningens bedömning att de förändringar som gjorts i registret är tillräckliga för att myndigheten ska kunna bedriva en effektiv tillsyn av 15 kap. 2 § spellagen. Några förändringar i sekretessregleringen bedöms därför inte längre vara nödvändiga.

7.3Marknadsföring av spel

formning (prop. 2017/18:220 s. 99 och 100). Det saknas anledning att nu göra en annan bedömning.

Riskfaktorer ändras vidare över tid och påverkas bl.a. av hur utbudet på spelmarknaden ser ut. Det kommer alltså även fortsättningsvis alltid behöva göras en riskbedömning utifrån aktuell kunskap och forskning i varje enskilt fall vid utarbetande av lagar och föreskrifter. Det är därmed, som bl.a. Spelinspektionen och Stockholms universitet (Institutionen för folkhälsovetenskap) påpekar, oklart för vilket ändamål en riskklassificeringsmodell ska tas fram. Även remissinstanser som är positiva till en sådan modell, bl.a. Folkhälsomyndigheten och Region Stockholm (Beroendecentrum Stockholm), menar att syftet i vissa avseenden är oklart. En riskklassificeringsmodell riskerar dessutom, som bl.a. Paf påpekar, att snabbt bli inaktuell. Regeringen bedömer därför, i likhet med bl.a. Socialstyrelsen, att det saknas behov av att ge Spelinspektionen i uppdrag att ta fram en riskklassificeringsmodell.

Mot denna bakgrund är det inte heller aktuellt att, som Svenska spel efterfrågar, se över spelregleringen utifrån en riskklassificeringsmodell.

vissa plattformar under dagtid är att skydda barn och unga från att exponeras för marknadsföring av spel med hög risk för beroende. Förslaget motiveras bl.a. med att spelreklam i traditionella medier ökade kraftigt un-der flera års tid före omregleringen. Enligt utredningen består reklamen i tv vidare till stor del av reklam för onlinekasino i anslutning till flera olika typer av program, inklusive barn-och familjefilmer. Det bedöms vara sär-skilt problematiskt att unga människor nås av reklam för onlinekasino eftersom det är en spelform med mycket hög risk för beroende och reklam-en kan bidra till en normalisering av spelande. Begränsningarna i spellagen och marknadsföringslagen vad gäller marknadsföringen av spel påverkar inte mängden spelreklam. Inte heller finns det någon enhetlig självregle-ring i detta hänseende. Enligt utredningen finns det mycket som tyder på att personer med spelproblem i högre grad lägger märke till spelreklamen än andra och att dessa dessutom riskerar att återfalla i spelproblem till följd av reklamen.

terar, oklarheter kring förslagets förenlighet med EU-rätten. Regeringen anser att dessa omständigheter sammantaget med styrka talar mot utred-ningens förslag.

Den föreslagna begränsningen innebär en inskränkning av både näringsfriheten och den kommersiella yttrandefriheten. Inskränkningen skulle emellertid kunna motiveras med att syftet är att skydda folkhälsan. Eftersom spelreklam naturligtvis inte kan anses utgöra den enda bidragande orsaken till spelproblem skulle emellertid svenska konsumenter även fortsättningsvis riskera att utveckla sådana problem. Det aktuella förslaget kommer inte heller att nå alla sårbara grupper eller träffa sådana mediekanaler där barn och unga tillbringar mest tid, varför det finns skäl att ifrågasätta om åtgärden vore ändamålsenlig. En alltför långtgående inskränkning av möjligheten att marknadsföra spel i vissa mediekanaler riskerar även att få negativa konsekvenser för den svenska spelmarknaden. Förslaget kan, som bl.a. Konkurrensverket konstaterar, snedvrida konkurrensen på marknaden. En reglering som innebär att en licenshavare inte får marknadsföra sig eller sina produkter riskerar att leda till att en del licenshavare väljer att lämna den svenska spelmarknaden. En sådan begränsning skulle också väsentligen försvåra för nya aktörer att ta sig in på den svenska spelmarknaden, eftersom det försvårar möjligheten att ta marknadsandelar. Om många aktörer skulle försvinna från spelmarknaden finns det en risk att marknaden inte skulle ha ett sådant utbud som konsumenter efterfrågar. I likhet med vad bl.a. BOS anför kan förslaget alltså leda till att kanaliseringen till de licensierade spelbolagen minskar. Förslaget riskerar dessutom, som bl.a. Bauer media AB och Discovery Networks Sweden AB konstaterar, att leda till ett intäktsbortfall för mediebranschen. Även idrottsrörelsen, som årligen får stora intäkter från sponsorsamarbeten med spelbolag och som bl.a. innefattar reklamavtal, riskerar att påverkas negativt av förslaget.

Mot denna bakgrund bedömer regeringen, i motsats till bl.a. Konsumentverket, att det inte bör införas ett förbud mot reklam för riskfyllda spelformer via vissa plattformar under dagtid. Enligt regeringen är dock ändamålet med utredningens förslag, dvs. att skydda barn och unga från att exponeras för marknadsföring av spel med hög beroendepotential, mycket viktigt ur ett folkhälsoperspektiv. Detta ändamål bör därför komma till tydligt uttryck i den justerade marknadsföringsbegränsningen som föreslås i avsnitt 7.3.2 nedan.

7.3.2Kravet på måttfullhet vid marknadsföring av spel

Regeringens förslag: För att avgöra om marknadsföringen är måttfull ska en helhetsbedömning göras. Vid bedömningen ska det särskilt beaktas hur stor risk det aktuella spelet innebär för utvecklande av spelproblem och i vilken utsträckning marknadsföringen riskerar att nå personer under 18 år.

Betänkandets bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag. I betänkandet görs bedömningen att kravet på att marknadsföringen av spel ska vara måttfull inte ska ändras till ett krav på särskild måttfullhet.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens förslag. I promemorian föreslås att kravet på att marknadsföringen av spel ska vara måttfull ska ändras till ett krav på särskild måttfullhet.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna anser att det inte bör införas ett krav på särskild måttfullhet eller är tveksamma till ett sådant krav. Det gäller bl.a. AB Kvällstidningen Expressen, Aktiebolaget Trav och Galopp (ATG), Betsson Nordic Ltd, Bonnier AB, Bonnier News Group AB, Cherry Casino Sweden Ltd, ComeOn Sweden Ltd, Gratistidningarnas förening, Nordic Entertainment Group AB, Nordic Entertainment Group Radio, NRJ Sweden AB, Schibsted Sverige AB, Spelbranschens riksorganisation (Sper), Sveriges annonsörer AB, Sveriges bingoarrangörers centralorganisation, Sveriges mediebyråer, TV4 media AB och William Hill International. De menar att det nuvarande måttfullhetskravet fortsatt bör utvecklas i rättspraxis och att det är för tidigt att säga att det inte innebär ett tillräckligt starkt konsumentskydd. De menar vidare att ett högre krav är oproportionerligt och riskerar att strida mot både grundlag och EU-rätt- ens grundläggande principer.

Göteborgs universitet (Institutionen för globala studier) och Stockholms universitet (Institutionen för folkhälsovetenskap) anser att det är svårt att bedöma om ett krav på särskild måttfullhet är ändamålsenligt. Enligt myndigheterna kan det begränsa de negativa konsekvenserna av överdrivet spelande, men samtidigt minska kanaliseringsgraden och därmed urholka de viktiga förebyggande åtgärderna mot spelproblem. Branschföreningen för onlinespel (BOS) menar att marknadsföring spelar en central roll för att kanalisera spelkonsumenter in till det svenska licenssystemet. Föreningen konstaterar vidare att marknadsföringen av spel har minskat de senaste åren, varför det saknas behov av ytterligare begränsningar. Bland annat Leovegas AB, Paf Consulting Abp och Spooniker Ltd menar att det saknas stöd för påståendet att marknadsföring leder till spelproblem. AB Svenska spel anser att det nuvarande kravet i första hand bör kompletteras i stället för att ändras.

Myndigheten för press, radio och tv och TU – medier i Sverige menar att ett krav på särskild måttfullhet kan leda till ett intäktsbortfall för de mediekanaler som har annonsintäkter från spelreklam. Bauer media AB konstaterar att den kommersiella radions intäkter redan i dag är pressade och fallande. Clear Channel Sverige Aktiebolag anser att ett högre krav bör utgå från konkreta företeelser som är särskilt problematiska ur en folkhälsokontext, t.ex. var marknadsföringen förekommer. Ett stort antal aktörer med koppling till allmännyttiga lotterier, däribland Association of Charity Lotteries in Europe, Folkspel ideell förening, Intresseföreningen Sveriges allmännyttiga lotterier (Svalo), Nordic Lottery AB och Svenska Postkodföreningen, uttrycker en oro för att ett krav på särskild måttfullhet skulle minska intäkterna för föreningslivet, de ideella organisationerna och civilsamhället i stort. Många av dessa anser att de allmännyttiga lotterierna bör undantas från ett krav på särskild måttfullhet. Flera remissinstanser, bl.a. Svensk galopp, Svensk travsport, Svenska Fotbollförbundet, Sveriges olympiska kommitté och Sveriges riksidrottsförbund (RF), menar vidare att kravet kan medföra minskade intäkter till hästnäringen och idrotten.

Flera remissinstanser anser att ett krav på särskild måttfullhet bör införas eller har inga invändningar mot ett sådant krav. Det gäller bl.a. Barnom-

62budsmannen, Justitiekanslern, Konkurrensverket, Konsumentvägledarnas

The relationship between gambling advertising and gambling attitudes, in-tentions and behaviours: a critical and meta-analytic review, 2020, samt

Swedish longitudinal gambling study, Swelogs, 2018 och 2021). Spelreklam kan också ha en stark påverkan på barn och ungdomar. Det kan även ifrågasättas om delar av marknadsföringen i dag är förenlig med det mål som uppställts för spelpolitiken om att de negativa konsekvenserna av spelande ska minskas. Detta talar, i enlighet med vad Folkhälsomyndigheten, Konsumentverket och Västra Götalandsregionen (Mottagning för spelberoende och skärmhälsa) anser, för att skärpa kravet på måttfullhet vid marknadsföring av spel. Regeringen delar dock, i likhet med bl.a. ATG och Sper, utredningens bedömning att det i dagsläget är för tidigt att med säkerhet dra slutsatsen att måttfullhetskravet inte är tillräckligt för att skydda sårbara grupper när det kommer till innehållet i spelreklamen.

Ett krav på särskild måttfullhet skulle innebära att högre krav ställs på marknadsföringens utformning och att utrymmet för vissa former av marknadsföring minskar. Införande av ett sådant krav på spelområdet skulle därför t.ex. kunna påverka möjligheten till sådana marknadsföringsåtgärder som många allmännyttiga lotterier använder sig av, t.ex. direktmarknadsföring och telefonförsäljning. Detta skulle i förlängningen, som bl.a. Svalo och Svenska Postkodföreningen påpekar, kunna leda till minskade intäkter för föreningslivet, de ideella organisationerna och civilsamhället i stort. Minskade möjligheter till marknadsföring skulle även, som bl.a. RF och Svensk travsport framhåller, kunna leda till minskade intäkter till hästnäringen och idrotten. Införandet av ett högre krav på marknadsföring av spel skulle även kunna påverka omfattningen av spelbolagens marknadsföring och därmed, som bl.a. Bauer media AB, Myndigheten för press, radio och tv och TU – medier i Sverige påpekar, leda till minskade intäkter för sådana mediekanaler som har annonsintäkter från spelreklam. En alltför hård begränsning av möjligheterna till marknadsföring av spel skulle dessutom, som bl.a. BOS påpekar, kunna leda till en minskad kanalisering till licensierat spel, vilket skulle vara problematiskt ur ett folkhälsoperspektiv.

Mot bakgrund av de konsekvenser ett krav på särskild måttfullhet riskerar att få, och eftersom det inte heller med säkerhet går att säga att det nuvarande måttfullhetskravet inte är tillräckligt för att skydda sårbara grupper, finns det skäl att ifrågasätta om det vore ändamålsenligt att i dagsläget införa ett sådant krav. Enligt regeringen bör därför, till skillnad mot vad bl.a. BUS, Konsumentvägledarnas förening, Socialstyrelsen, Spelberoendes riksförbund och Spelinspektionen anser, det nuvarande kravet på måttfullhet vid marknadsföring av spel inte ändras till ett krav på särskild måttfullhet.

Det nuvarande måttfullhetskravet bör justeras

Olika spel är, som t.ex. Lunds universitet konstaterar, förenade med varierad grad av risk för utvecklande av spelproblem. Även om det i dagsläget inte bedöms lämpligt att införa ett krav på särskild måttfullhet vid marknadsföring av spel finns det anledning att ta oron för att marknadsföringen har en stark påverkan på bl.a. barn och ungdomar på allvar. Marknadsföringen av spel riskerar dessutom att påverka personer med spelproblem negativt och kan leda till mycket allvarliga konsekvenser för både den en-skilde och dennes närstående. I avsnitt 7.3.1 ovan bedöms även att de bakomliggande ändamålen med Spelmarknadsutredningens förslag om en dagtidsbegränsning, dvs. ett förbud mot reklam för riskfyllda spelformer via vissa plattformar under dagtid, bör komma till tydligt uttryck i lagstiftningen om marknadsföring av spel. Regeringen anser därför, i likhet med bl.a. Region Skåne (Vuxenpsykiatrimottagningen för spelberoende i Malmö), att bestämmelserna om marknadsföring av spel bör anpassas för att ta särskild hänsyn till att olika spelformer medför skilda risker för beroende.

Som Konsumentverket påtalar minskar ett generellt krav på marknadsföringen risken för gränsdragningsproblem vid tillämpningen. För att möjliggöra en fortsatt utveckling av vad som avses med måttfull marknadsföring, både nationellt och på internationell nivå, bedöms det inte heller lämpligt att i lag fastslå alla faktorer som kan beaktas vid bedömningen av om en marknadsföringsåtgärd är måttfull. Den närmare innebörden av måttfullhetskravet bör även fortsättningsvis utvecklas genom praxis (prop. 2017/18:220 s. 163 och 164). Det finns däremot skäl för att i spellagen förtydliga att det vid den helhetsbedömning som ska göras ska tas särskild hänsyn till hur riskfyllt det spel som marknadsförs är. Ett sådant förtydligande skulle, som bl.a. Sveriges konsumenter efterfrågar, visa att det alltid måste ställas högre krav på marknadsföringens utformning när det gäller spel med hög risk för spelproblem. Det skulle även, som bl.a. Association of Charity Lotteries in Europe, Folkspel ideell förening och Nordic Lottery AB önskar, tydliggöra att kraven inte är lika högt ställda vid marknadsföring av t.ex. allmännyttiga lotterier, som generellt sett innebär en låg risk för sådana problem.

Folkhälsomyndigheten har tagit fram ett faktablad med en redogörelse för hur myndigheten mäter hur riskfyllt ett spel är (Vad gör spel riskfyllt?, 2016). Av faktabladet framgår att faktorer som kan beaktas vid bedömningen bl.a. är spelets hastighet, insatsmöjligheter, ljud- och ljuseffekter, tillgänglighet, återbetalningsintervall och kontinuitet. Uppräkningen i tidigare förarbeten gällande vad som kan beaktas vid bedömningen av om en marknadsföringsåtgärd är måttfull är inte uttömmande vid bedömningen enligt det föreslagna justerade kravet (jfr s. 328). Andra faktorer som kan beaktas vid bedömningen är t.ex. ett vadhållningsobjekts utformning och sammanhang samt insatsmöjligheter och vinståterbetalning. Det kan i detta sammanhang även noteras att alltför tillåtande vadhållning på idrott kan bidra till spelproblem för främst idrottsintresserade personer. Sådan vadhållning kan också utgöra en betydande risk för matchfixning och annan kriminalitet.

En annan faktor som särskilt bör beaktas vid bedömningen av om en marknadsföringsåtgärd är måttfull är, liksom bl.a. Clear Channel Sverige Aktiebolag påpekar, om marknadsföringen förekommer i sådana sammanhang som är särskilt problematiska ur ett folkhälsoperspektiv. Det bör t.ex. ställas högre krav på marknadsföring som förekommer i sammanhang som gör att den riskerar att nå barn och ungdomar, såsom reklam i samband med barn- och familjeprogram eller liknande. Med ett sådant förtydligande av måttfullhetskravet kommer även de bakomliggande ändamålen med förslaget om en dagtidsbegränsning att komma till tydligt uttryck i spellagen.

Mot denna bakgrund anser regeringen att det i spellagen bör förtydligas att det vid bedömningen av om marknadsföringen är måttfull särskilt ska beaktas hur stor risk det aktuella spelet innebär för utvecklande av spelproblem och i vilken utsträckning marknadsföringen riskerar att nå personer under 18 år.

Det justerade kravet på måttfullhet är förenligt med både yttrandefriheten och unionsrätten

Yttrandefriheten enligt regeringsformen får begränsas genom lag vad gäller friheten att yttra sig i näringsverksamhet (2 kap. 20 och 23 §§ regeringsformen). Yttrandefriheten får också begränsas med hänsyn till vissa särskilt angivna ändamål, däribland rikets säkerhet, folkförsörjningen och allmän ordning och säkerhet. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det. En begränsning får endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har motiverat den. Begränsningen får inte sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen och får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning (2 kap. 21 § regeringsformen). Även enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), som gäller som lag i Sverige, finns en rätt till yttrandefrihet (artikel 10). Enligt konventionen får yttrandefriheten underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga bl.a. med hänsyn till den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, och till skydd för hälsa eller moral (artikel 10.2).

Den föreslagna justeringen av kravet på måttfullhet är en inskränkning i yttrandefriheten som syftar till att motverka spelproblem och därigenom skydda folkhälsan. Det är fråga om en begränsning som motiveras av ett ändamål som framstår som angeläget för det allmänna. Regeringen bedömer att begränsningen föranleds av ett särskilt viktigt skäl. Enskilda näringsidkares intresse att göra reklam för sina spelprodukter kan – vid en intresseavvägning – inte anses väga lika tungt med hänsyn till marknadsföringens skadeverkningar. Inskränkningen går inte heller längre än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet att skydda folkhälsan och bedöms även i övrigt vara en godtagbar inskränkning i den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Av samma skäl bedöms kravet också vara en godtagbar inskränkning enligt bestämmelsen om yttrandefrihet i Europakonventionen.

Tryck-och yttrandefriheten enligt tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) har till syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Yttrandefrihetsgrundlagarna har därutöver även till syfte att säkerställa ett fritt konstnärligt skapande (1 kap. 1 § TF och 1 kap. 1 § YGL). Av det sätt på vilket lagarnas ändamål angivits har ansetts följa att det är möjligt att genom vanlig lag i viss mån reglera den kommersiella reklamen, eftersom det kan göras utan att syftet att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning träds för när. Detta innebär att utpräglat kommersiell reklam inte skyddas av yttrandefrihetsgrundlagarna. Reklam som har ett kommersiellt syfte, och avser rent kommersiella förhållanden, kan därför regleras i vanlig lag. En be-dömning måste dock göras i varje enskilt fall om en marknadsföringsåtgärd omfattas av yttrandefrihetsgrundlagarnas skyddsområde. Det är en självklar konsekvens av tryck-och yttrandefrihetslagstiftningen att bestämmelser i lag inte får tillämpas i den mån de strider mot grundlagarna (se t.ex. Ds 2015:46 s. 40 och SOU 2020:77 s. 190 och 191).

Det justerade måttfullhetskravet utgör även en inskränkning av den fria rörligheten för varor enligt EUF-fördraget. En bedömning måste därför göras av om åtgärden är icke-diskriminerande, om den kan motiveras av tvingande hänsyn till ett allmänintresse och om den är proportionerlig (jfr t.ex. Högsta domstolens dom i mål nr T 2517-21). Den föreslagna åtgärden gör ingen åtskillnad på om det är fråga om en svensk eller utländsk aktör och den är därmed icke-diskriminerande. Syftet med åtgärden är vidare att skydda folkhälsan mot skadeverkningar av spel. Åtgärden kan alltså motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset att skydda folkhälsan. Den föreslagna åtgärden lämnar dessutom ett stort utrymme för tillämpande domstolar och andra myndigheter att bestämma den närmare innebörden av det justerade måttfullhetskravet och att tolka regeln i enlighet med dess syfte att skydda folkhälsan. Kravet bedöms därför vara förenligt med unionsrätten.

Lagförslag

Förslaget medför ändringar i 15 kap. 1 § spellagen.

att bringa större klarhet för konsumenten. Till skillnad mot bl.a. Folkhälsomyndigheten, Spooniker Ltd och Stockholms universitet (Institutionen för folkhälsovetenskap) anser regeringen därför att en sådan utökad informationsskyldighet inte bör införas i spellagen.

Det finns vissa länder, bl.a. Belgien och Spanien, som har infört krav på varningstexter vid marknadsföring av spel, på samma sätt som Jämlikhetskommissionen förespråkar. Det finns dock inga utförliga studier som visar att sådana informationsinsatser ger några resultat vad gäller spelares riskmedvetenhet eller spelmönster. Det finns också vissa grundlagsaspekter att beakta när det gäller ett införande av sådana varningstexter i marknadsföring av spel. Mot denna bakgrund delar regeringen Spelmarknadsutredningens bedömning att det i dagsläget saknas skäl att ytterligare utreda förutsättningarna för att införa meddelanden som påtalar riskerna med spelande vid marknadsföring av spel.

7.4En effektivare tillsyn av marknadsföring av spel

7.4.1Bör Konsumentverket få tillgång till spellagens administrativa sanktioner?

Regeringens bedömning: Konsumentverket bör inte ges tillgång till spellagens administrativa sanktioner.

Betänkandets bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna delar eller har inga synpunkter på bedömningen. Det gäller bl.a. AB Svenska spel, Aktiebolaget Trav och Galopp, Bröstcancerförbundet, Bygdegårdarnas riksförbund, Konsumentverket, Leovegas AB, Nordic Lottery AB, Pensionärernas riksorganisation, Prostatacancerförbundet, SKPF Pensionärerna, Spooniker Ltd, Svea hovrätt (Patent-och marknadsöverdomstolen), Sveriges dövas riksförbund, Synskadades riksförbund och William Hill International. Enligt Spelbranschens riksorganisation finns det inga skäl som direkt talar för att överträdelser av marknadsföringsreglerna på spelområdet skulle behandlas annorlunda än överträdelser av marknadsföringsregler i annan speciallagstiftning.

Spelinspektionen delar inte bedömningen och menar att sanktionsmöjligheterna vid överträdelse av marknadsföringsbestämmelserna i spellagen sänder en olycklig signal till licenshavarna att sådana överträdelser inte är att anse som lika allvarliga som överträdelser av andra bestämmelser i lagen. Spelinspektionen anser vidare att det bör framgå direkt av 18 kap. 1 § spellagen att myndigheten inte har tillsyn över 15 kap. 1–3 §§ spellagen, om det är lagstiftarens intention att endast Konsumentverket ska utöva tillsyn över de bestämmelserna.

Skälen för regeringens bedömning: En effektiv tillsyn över spellagen är avgörande för att åstadkomma en sund och säker spelmarknad med konkurrens på lika villkor (prop. 2017/18:220 s. 193). En förutsättning för en effektiv tillsyn är vidare att tillsynsmyndigheterna har ändamålsenliga sanktioner att använda sig av vid överträdelser. Spelinspektionen, som

lagen generellt. Möjligheten att besluta om en sådan avgift vid överträdelser av den s.k. generalklausulen i 5 § marknadsföringslagen föreslås dock begränsas till fortsatta överträdelser. I samma proposition föreslås också att den övre fasta beloppsgränsen för marknadsstörningsavgift ska tas bort (se avsnitt 9.2.3 och 9.2.5 i den propositionen). Dessa ändringar skulle leda till en minskad skillnad mellan sanktionsmöjligheterna för tillsynsmyndigheterna.

Regeringen anser vidare, till skillnad mot Spelinspektionen, att det inte finns behov av att i 18 kap. 1 § spellagen förtydliga fördelningen av tillsynsansvaret i förhållande till Konsumentverket. Konsumentverkets tillsynsansvar följer redan av bestämmelserna i spellagen och det har inte framkommit något som visar att detta inte skulle ha fungerat väl i praktiken (prop. 2016/17:8 s. 38 och 39). Myndigheterna har dessutom en överenskommelse som tydliggör och samordnar deras respektive ansvar över att marknadsföringsbestämmelserna följs. Enligt överenskommelsen har Konsumentverket det primära tillsynsansvaret för 15 kap. 1–3 §§ spellagen, vilket är de bestämmelser som omfattas av marknadsföringslagens sanktionsmöjligheter. Regeringen förutsätter alltjämt att Spelinspektionen och Konsumentverket samordnar sin tillsyn, i den utsträckning som det behövs (prop. 2017/18:220 s. 194).

mot reklam för riskfyllda spelformer via vissa plattformar som utredning- en föreslår ska kunna leda till en marknadsstörningsavgift.

Skälen för regeringens förslag

Marknadsstörningsavgift enligt marknadsföringslagen

Marknadsstörningsavgift kan enligt 29–36 §§ marknadsföringslagen dömas ut vid uppsåtliga eller oaktsamma överträdelser av bestämmelser i marknadsföringslagen och i annan lagstiftning. Vid prövningen av om marknadsstörningsavgift ska åläggas ska det beaktas hur allvarlig överträdelsen är. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, varaktighet, omfattning och spridning (29 a §). Avgiften ska fastställas till lägst 10 000 kronor och högst 10 miljoner kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av näringsidkarens årsomsättning (31 § första och andra styckena). I propositionen Ett moderniserat konsumentskydd (prop. 2021/22:174) föreslås att den övre fasta beloppsgränsen för marknadsstörningsavgiften ska ersättas med en procentuell beloppsgräns som innebär att avgiften ska fastställas till högst fyra procent av näringsidkarens omsättning det närmast föregående räkenskapsåret (se avsnitt 9.2.5 i den propositionen). Avgiften får efterges om det finns synnerliga skäl för det (32 §).

Enligt 48 § marknadsföringslagen väcks en talan om marknadsstörningsavgift enligt 29 § av Konsumentombudsmannen. Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte föra talan om marknadsstörningsavgift, får en enskild näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av näringsidkare väcka en sådan talan. En talan väcks enligt 46 a § 3 marknadsföringslagen vid Patent- och marknadsdomstolen, och kan enligt 1 kap. 3 § lagen (2016:188) om patent- och marknadsdomstolar överklagas till Patent- och marknadsöverdomstolen.

Marknadsstörningsavgiften är en direktverkande sanktion för allvarliga överträdelser av det marknadsföringsrättsliga regelverket. En sådan avgift tas ut vid särskilt klandervärda beteenden. Avgiften har en straffliknande karaktär. För att införa en möjlighet att vid överträdelse av en viss bestämmelse utdöma marknadsstörningsavgift har därför ansetts att den aktuella bestämmelsen måste vara tillräckligt tydlig och precis ( s.38). Enbart det förhållandet att en bestämmelse ger utrymme för bedömningar utesluter emellertid inte att en avgift kan kopplas till överträdelser av bestämmelsen. I marknadsföringslagen finns exempel på bestämmelser som ger utrymme för olika bedömningar och som trots det kan medföra utdömande av en marknadsstörningsavgift.

Det bör inte införas en möjlighet att ingripa mot överträdelser av bestämmelsen om måttfull marknadsföring med marknadsstörningsavgift

Spelmarknaden är omfattande och särskilt klandervärda beteenden av aktörerna kan orsaka skada för många konsumenter och rubba förtroendet för hela marknaden. Det handlar vidare om produkter förknippade med riskproblematik och överdrivet spelande kan leda till stora negativa konsekvenser för såväl konsumenten själv som dennes anhöriga och i ett längre perspektiv även för samhället.

Enligt 15 kap. 1 § spellagen ska måttfullhet iakttas vid marknadsföring av spel till konsumenter. Marknadsföringen får inte riktas särskilt till personer under 18 år. En överträdelse av måttfullhetskravet är i och för sig en allvarlig överträdelse. I tidigare lagstiftningsarbete har den aktuella regeln dock inte ansetts vara tillräckligt tydlig för att den ska kunna medföra en marknadsstörningsavgift (prop. 2016/17:8 s. 38). Inte heller inom andra områden, t.ex. alkoholområdet, som innehåller krav på måttfull eller särskilt måttfull marknadsföring är bestämmelserna i dagsläget kopplade till marknadsstörningsavgift. Mot denna bakgrund delar regeringen, i likhet med majoriteten av remissinstanserna, utredningens bedömning att det i detta lagstiftningsärende inte bör införas en möjlighet att ingripa mot överträdelser av bestämmelsen om måttfull marknadsföring i spellagen med marknadsstörningsavgift. Det kan dock noteras att det i propositionen Ett moderniserat konsumentskydd (prop. 2021/22:174) föreslås att möjligheten att enligt marknadsföringslagen besluta om marknadsstörningsavgift ska utvidgas till att omfatta överträdelser av bestämmelserna i lagen generellt (se avsnitt 7.4.1 ovan). Om det förslaget genomförs innebär det att överträdelser av måttfullhetskravet i 15 kap. 1 § spellagen kommer, om det rör sig om fortsatta överträdelser, att kunna leda till en marknadsstörningsavgift.

Det bör införas en möjlighet att ingripa med marknadsstörningsavgift vid överträdelser av förbudet mot att skicka direktreklam

Av 15 kap. 2 § spellagen framgår att marknadsföring inte får riktas direkt till en spelare som har stängt av sig från spel. Om en spelare har sagt upp sitt spelkonto hos en licenshavare, får licenshavaren vidare rikta marknadsföring direkt till spelaren endast om spelaren i samband med uppsägningen aktivt godkänt det. Bestämmelsen infördes eftersom det är angeläget att skydda enskilda personer med spelproblem från direktreklam (prop. 2017/18:220 s. 165). Över 74 000 personer har för tillfället stängt av sig genom det nationella avstängningsregistret Spelpaus.se. Även om det inte går att bedöma hur många av de avstängda som har spelproblem, får det hållas för visst att majoriteten eller i vart fall ett mycket stort antal av de avstängda antingen har eller ligger i riskzonen för att ha ett problematiskt spelande. Enligt utredningen visar forskningen att det är just personer inom dessa grupper som är särskilt känsliga och påverkas mest negativt av spelreklam. Att rikta direktreklam till avstängda spelare får därför anses utgöra ett sådant särskilt klandervärt beteende som motiverar att en starkare sanktion kopplas till regeln. Regeln får också anses tillräckligt tydlig för en marknadsstörningsavgift. Regeringen delar därför, liksom majoriteten av remissinstanserna, utredningens bedömning att överträdelser av bestämmelsen ska kunna leda till en marknadsstörningsavgift.

Om förslagen i propositionen Ett moderniserat konsumentskydd (prop. 2021/22:174) genomförs kommer möjligheten i marknadsföringslagen att besluta om marknadsstörningsavgift att utvidgas till att omfatta överträdelser av bestämmelserna i lagen generellt. Av 15 kap. 4 § spellagen framgår att marknadsföring som strider mot 1 eller 2 § vid tillämpningen av bl.a. 5 § marknadsföringslagen ska anses som otillbörlig mot konsumenter. Förslaget innebär således att överträdelser av bestämmelsen i

15 kap. 2 § spellagen kommer att kunna leda till en marknadsstörningsav-gift utan att det behöver anges uttryckligen i spellagen (se avsnitt 7.4.1 ovan). Eftersom förslagen i den propositionen innebär att möjligheten att döma ut en marknadsstörningsavgift vid överträdelser av generalklausulen i 5 § marknadsföringslagen är begränsad till fortsatta överträdelser bör dock förslaget i detta avsnitt ändå genomföras (jfr avsnitt 9.2.4 i den propositionen).

Mot bakgrund av att överträdelser av 15 kap. 2 § spellagen ska kunna leda till en marknadsstörningsavgift föreslår Spelmarknadsutredningen att en hänvisning till bestämmelsen ska läggas till i 29 § andra stycket marknadsföringslagen. Att en avgift kan påföras kommer dock att framgå direkt av spellagen. Eftersom bestämmelsen i marknadsföringslagen endast utgör en upplysningsbestämmelse, som i propositionen Ett moderniserat konsumentskydd föreslås tas bort (se avsnitt 9.2.3 i den propositionen), bör inte någon sådan hänvisning införas.

Det saknas behov av en möjlighet att ingripa mot överträdelser av utredningens föreslagna dagtidsbegränsning av reklam

Den av utredningen föreslagna bestämmelsen om förbud mot reklam för riskfyllda spelformer via vissa plattformar under dagtid föreslås inte genomföras (se avsnitt 7.3.1). Mot den bakgrunden ska inte förslaget om sanktioner kopplade till det förslaget genomföras. Det ingår vidare inte i detta lagstiftningsärende att, som Spelberoendes riksförbund efterfrågar, överväga en höjning av marknadsstörningsavgiften. Utredningen har inte heller, som Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen) föreslår, övervägt att införa en möjlighet att ingripa mot överträdelser av spellagens bestämmelser om informationsskyldighet (15 kap. 3 §) med en sådan avgift.

Lagförslag

Förslaget medför en ändring i 15 kap. 4 § första stycket spellagen.

pengar och konsumentskydd. Flera remissinstanser, bl.a. Lunds universitet (medicinska fakulteten), Socialstyrelsen och Statens medieråd, anser att det finns skäl att följa utvecklingen på detta område och ha en beredskap för att det i framtiden kan behöva regleras i särskild ordning. Kungsbacka kommun anser att tillsynsmyndigheten bör vara uppmärksam på försälj-ningen av överraskningspaket inom datorspelande eftersom detta kan vara en inkörsport till spel om pengar. Folkhälsomyndigheten efterfrågar att en utredning tillsätts angående vissa anslutande frågor gällande lotteri-och kasinoliknande inslag i datorspel.

ri- eller kasinospelande inslag i datorspel, t.ex. i form av åldersgränser, ytterligare utredningar eller uppdrag till myndigheter om kunskapshöjande insatser som bl.a. Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning, Folkhälsomyndigheten, Sper och Verdandi efterfrågar.

8Ökade möjligheter att följa utvecklingen på spelmarknaden

8.1En uppgiftsskyldighet i fråga om utvecklingen på spelmarknaden

Regeringens förslag: En ny lag med en skyldighet för den som är licens- eller tillståndshavare enligt spellagen att lämna uppgifter om utvecklingen på spelmarknaden ska införas.

Betänkandets förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Det gäller bl.a. Bröstcancerförbundet, Bygdegårdarnas riksförbund, Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning, Nordic Lottery AB, Pensionärernas riksorganisation, Prostatacancerförbundet, SKPF Pensionärerna, Spelberoendes riksförbund, Spelbranschens riksorganisation, Spooniker Ltd, Statens medieråd, Statskontoret, Stockholms universitet (Institutionen för folkhälsovetenskap), Svenska Postkodföreningen, Sveriges bingoarrangörers centralorganisation, Sveriges dövas riksförbund, Synskadades riksförbund och William Hill International. Enligt Kronofogdemyndigheten är det av stor vikt att kunna följa upp och analysera utvecklingen av spelande och spelberoende för att kunna stävja överskuldsättning till följd av spel. Bland annat Region Skåne (Vuxenpsykiatrimottagningen för spelberoende i Malmö) och Region Stockholm (Beroendecentrum Stockholm) lyfter behovet av uppgifter för att kunna bedriva forskning som kan ligga till grund för prevention och förbättrad vård av människor med spelproblem. Folkhälsomyndigheten anser att det kan övervägas att placera uppgiftsskyldigheten i spellagen. Konkurrensverket har goda erfarenheter av lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads-och konkurrensförhållanden, men konstaterar att det finns vissa svårigheter att begära in uppgifter från multinationella bolag med sin hemvist utanför Sverige.

Skälen för regeringens förslag: I spellagen finns bestämmelser om att spelmyndigheten i vissa fall får begära in uppgifter från licenshavare. Enligt 18 kap. 4 § 2 spellagen har myndigheten rätt att få de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen. Vidare har myndigheten, med stöd av bemyndigandet i 21 kap. 2 § 1 spellagen, meddelat föreskrifter om vilka handlingar och uppgifter som ska ges in i samband med en ansökan om licens eller om ändring av en licens. Någon skyldighet för licenshavare att lämna uppgifter för andra ändamål än licensprövningen respektive tillsynen finns däremot inte i spellagen.

8.2Uppgiftsskyldighetens räckvidd

När det gäller vilka uppgifter som uppgiftsskyldigheten ska omfatta bör det finnas en viss flexibilitet för att underlätta tillämpningen och göra reg-leringen hållbar över tid. En avgränsning bör däremot vara att uppgifterna som begärs in ska vara kopplade till ett visst spel. Med spel avses detsamma som i 2 kap. 1 § spellagen. Det innebär att uppgiftsskyldigheten gäller för uppgifter om t.ex. lotteriet eller vadhållningen som sådant och inte uppgifter om specifika insatser i samma lotteri eller vadhållning. Utöver tidigare nämnda uppgifter bör uppgiftsskyldigheten kunna omfatta även t.ex. aggregerade uppgifter om satta och nådda gränser för spelande (jfr 14 kap.

6 och 7 §§ spellagen).

Begränsningar i uppgiftsskyldigheten

Uppgifter om en licens- eller tillståndshavare som inte har koppling till spelet, exempelvis uppgifter om andra delar av en licens- eller tillståndshavares verksamhet eller dennes organisation, bör inte omfattas av uppgiftsskyldigheten. Uppgiftsskyldigheten gäller inte heller i samband med handläggning av ärenden enligt spellagen. Detta tydliggörs bl.a. genom att den aktuella uppgiftsskyldigheten tas in i en egen lag och genom en särskild bestämmelse i lagen. Begränsningen av uppgiftsskyldighetens omfattning säkerställer även, som Konkurrensverket påpekar, att kravet står i proportion till ändamålet med lagen. Uppgifter som omfattas av den aktuella skyldigheten är inte heller av sådan karaktär som kan användas i enskilda ärenden enligt spellagen med hänsyn till att det rör sig om uppgifter på mer aggregerad och övergripande nivå och inte hur en licens- eller tillståndshavare i särskilda situationer hanterar kraven i den lagen, t.ex. omsorgsplikten. Om det i samband med att uppgifter inhämtas med stöd av den nya uppgiftsskyldigheten trots detta skulle komma fram uppgifter som tyder på att det kan finnas en överträdelse av spellagen, ska en tillsynsutredning till följd av sådan misstanke, som bl.a. ATG konstaterar, inte bedrivas med stöd av uppgiftsskyldighetslagen. I stället kan det i sådana fall finnas anledning att initiera ett tillsynsärende enligt spellagen. Utredningen får då ske enligt spellagens regler (jfr s. 17–19).

Mot bakgrund av syftet med den nya uppgiftsskyldigheten saknas det vidare skäl att med stöd av denna kunna begära in uppgifter eller handlingar som utgör personuppgifter. Som framgått ska uppgifterna som inhämtas med stöd av uppgiftsskyldigheten avse uppgifter om ett visst spel, t.ex. ett lotteri, på mer aggregerad och övergripande nivå. Av integritetsskäl bör en sådan begränsning ändå uttryckligen framgå av lagen. Begränsningen innebär att uppgifter som kan knytas till en fysisk person, t.ex. en viss spelares spelmönster eller beteende, inte omfattas av den nya uppgiftsskyldigheten. Den nya lagens förhållande till spellagen innebär vidare att uppgiftsskyldigheten inte bör kunna användas för att utröna hur ett visst spelbolag agerat i ett enskilt ärende exempelvis i samband med att en spelare uppvisat ett problematiskt spelande.

Den nya uppgiftsskyldigheten ska gälla för den del av en licens-eller tillståndshavares verksamhet som är kopplad till den svenska spelmarknaden. Eftersom uppgiftsskyldigheten gäller för licens-och tillståndshavare innebär lagen inte någon utökad uppgift eller möjlighet att exempelvis samla in information från allmänheten angående spelbeteenden. Syftet är inte att utöka uppdraget att följa utvecklingen på spelmarknaden i relation

spelbolagen bl.a. ska administreras är detta en fråga för myndigheten uti-från de möjligheter som den nya lagen ger.

När det gäller den av Kommerskollegium efterfrågade bedömningen av förslagets förenlighet med EU-rätten konstaterar regeringen att förslaget inte bedöms utgöra någon inskränkning av den fria rörligheten för varor enligt EUF-fördraget och att förslaget inte heller på något annat sätt står i strid med EU-rätten. En motsvarande uppgiftsskyldighet har sedan tidigare ansetts möjlig att införa i fråga om marknads-och konkurrensförhållanden.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 1–4 §§ i den nya lagen om skyldighet att lämna uppgifter om utvecklingen på spelmarknaden.

8.3Förelägganden och bemyndigande

Regeringens förslag: Den ansvariga myndigheten ska få förelägga en licens-eller tillståndshavare enligt spellagen att lämna de uppgifter om ett visst spel som myndigheten behöver för att följa utvecklingen på spelmarknaden. Ett föreläggande ska få förenas med vite.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om regelbundet återkommande uppgiftsskyldighet.

Betänkandets förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens. Det föreslagna bemyndigandet är dock annorlunda. I betänkandet föreslås även att ett föreläggande ska gälla omedelbart. Betänkandets förslag har också i övrigt en något annorlunda redaktionell utformning.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Det gäller bl.a. AB Svenska spel, Aktiebolaget Trav och Galopp, Konkurrensverket, Spooniker Ltd, Svenska Postkodföreningen och William Hill International. Enligt Leovegas AB är det viktigt att det närmare specificeras vilka uppgifter som licenshavare kan komma att avkrävas. Paf Consulting Abp (Paf) framhåller att en begäran bör ske i god tid och att det bör vara tydligt vad som efterfrågas. Miljonlotteriet anser att det är viktigt att begäran om uppgifter sker genom att samtliga aktörer avkrävs samma utlämnande av information så att den kan hanteras konkurrensneutralt. Enligt Folkhälsomyndigheten är det viktigt att definiera vilka uppgifter som ska lämnas och att de uppgifter som lämnas kvalitetssäkras för att underlätta analysen av uppgifterna.

Skälen för regeringens förslag

Licens-eller tillståndshavare bör kunna föreläggas att lämna uppgifter

För att uppgiftsskyldigheten enligt den nya lagen ska följas behöver den ansvariga myndigheten ges möjlighet att meddela förelägganden. För att ett föreläggande ska få avsedd verkan anser regeringen, i likhet med utredningen, att myndigheten ska ges möjlighet att förena sådana förelägganden med vite. I enlighet med allmänna regler i lagen (1985:206) om viten får myndigheten hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om utdömande av beslutat vite.

Utredningen har föreslagit att ett föreläggande om uppgiftsinlämnande ska gälla omedelbart. Det skulle utgöra ett avsteg från vad som annars gäller enligt förvaltningslagen, där huvudregeln är att ett beslut som får överklagas inom en viss tid får verkställas först när det vunnit laga kraft (35 §). Enligt regeringens bedömning har det inte framkommit tillräckliga skäl för ett sådant avsteg. Ett föreläggande enligt den nya lagen bör därför inte gälla omedelbart.

Behov av förtydliganden om uppgiftsinlämnandet

Det är troligt att den ansvariga myndigheten kan komma att vilja ha vissa uppgifter på återkommande basis, exempelvis kvartalsvis. För att skapa ökad förutsebarhet och minska den administrativa bördan kan myndigheten i sådana fall ha behov av att kunna utfärda föreskrifter om uppgiftslämnandet. Utredningen föreslår mot denna bakgrund att ett bemyndigande för myndigheten att meddela föreskrifter ska tas in i lagen. Enligt utredningen ska myndigheten med stöd av detta bemyndigande få meddela föreskrifter om vilka uppgifter eller handlingar som en licens- eller tillståndshavare ska lämna till myndigheten och om villkoren för inlämnandet. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att ett bemyndigande bör införas, men bedömer att det ska ges en annan räckvidd än enligt utredningens förslag. Liksom utredningen bedömer regeringen att föreskrifter om att licens- och tillståndshavarna ska vara skyldiga att på eget initiativ lämna uppgifter till myndigheten på återkommande basis, exempelvis kvartalsvis, innebär ett sådant väsentligt tillägg till uppgiftsskyldigheten som kräver stöd i lag. De övriga föreskrifter som skulle omfattas av det bemyndigande som utredningen föreslagit skulle dock vara av verkställighetskaraktär. Det saknas därför behov av bemyndigande i dessa delar. Mot den bakgrunden bör ett bemyndigande med en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att få meddela föreskrifter om regelbundet återkommande uppgiftsskyldighet tas in i den nya lagen.

Folkhälsomyndigheten, Leovegas AB och Miljonlotteriet efterfrågar vissa förtydliganden om vilka uppgifter som ska lämnas ut och de närmare villkoren för detta. Uppgiftsskyldigheten enligt den nya lagen gäller sådana uppgifter som den ansvariga myndigheten behöver för att kunna följa utvecklingen på spelmarknaden. Uppgifterna ska vidare avse ett visst spel. Av 2 § förordningen om statliga myndigheters inhämtande av uppgifter från näringsidkare och kommuner framgår att uppgiftslämnandet ska begränsas till den information som behövs med hänsyn till ändamålet. Det är en fråga för den ansvariga myndigheten att närmare tydliggöra vilka uppgifter som ska ges in och villkoren för inlämnandet. När det gäller påpekandet från Paf om att en begäran om uppgifter bör vara tydlig och ske i god tid följer det vidare av 2 § förordningen om statliga myndigheters inhämtande av uppgifter från näringsidkare och kommuner att uppgiftslämnandet ska underlättas så långt möjligt. Enligt 5 § i samma förordning ska fristen för att komma in med uppgifterna vara minst tre veckor, om det inte finns särskilda skäl för någon annan tidsfrist eller en annan tidsfrist är föreskriven i lag eller förordning.

8.4Överklagbarhet

Regeringens förslag: Den ansvariga myndighetens beslut om föreläggande enligt den nya lagen ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.

Betänkandets förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig, däribland

AB Svenska spel, Aktiebolaget Trav och Galopp, Leovegas AB, Spooniker Ltd och William Hill International, tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Beslut om föreläggande bör kunna överklagas

Den ansvariga myndighetens beslut om föreläggande enligt den nya lagen bör kunna överklagas i den utsträckning som följer av förvaltningslagens bestämmelser om överklagande. Det motsvarar vad som gäller vid beslut enligt spellagen (se s. 214).

Vid överklagande av förvaltningsrättens avgöranden enligt den nya lagen bör prövningstillstånd krävas i kammarrätten.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 6 § i den nya lagen om skyldighet att lämna uppgifter om utvecklingen på spelmarknaden.

8.5Sekretess

Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon utökad sekretessreglering till följd av den nya lagen.

Betänkandets bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig, bl.a.

Aktiebolaget Trav och Galopp, Spooniker Ltd och William Hill International, delar eller har inga invändningar mot bedömningen. Leovegas AB påpekar att många av de licensierade aktörerna på den svenska marknaden är noterade bolag och att information som skickas in till myndigheten därför måste hållas sekretessbelagd. Bland annat AB Svenska spel och Cherry Casino Sweden Ltd förutsätter att uppgifter som kan utgöra affärshemligheter inte röjs.

Skälen för regeringens bedömning: Det kan inte uteslutas att uppgifter som den ansvariga myndigheten kan komma att begära in i enlighet med uppgiftsskyldigheten i den nya lagen i vissa fall kan utgöra känsliga upp-gifter för de enskilda uppgiftslämnarna. Det kan exempelvis handla om ett

att en licenshavares spelsystem, affärssystem, rutiner, dragningsutrustning och fysiska lotter ska bedömas av ett organ som ackrediterats för uppgiften innan de används i spelverksamheten.

Bestämmelser om de tekniska kraven och om hur bedömningen ska göras finns i Lotteriinspektionens föreskrifter och allmänna råd (LIFS 2018:8) om tekniska krav samt ackreditering av organ för den som ska kontrollera, prova och certifiera spelverksamhet. Enligt 1 kap. 1 § i föreskrifterna undantas vissa verksamheter från tillämpningsområdet för föreskrifterna och de allmänna råden. Bland annat undantas s.k. lokalt poolspel och lokala lotterier som kommuner ansvarar för vad gäller registrering och tillsyn. Vidare undantas lotterier med licens för allmännyttigt spel som omsätter mindre än 5 miljoner kronor från samtliga krav i föreskrifterna utom de funktionskrav som avser slumptalsgeneratorer.

En möjlighet att föreskriva undantag från kravet på att bedömningen ska göras av ett ackrediterat organ bör införas

Ett riksdagsbundet mål för spelområdet är att allmännyttig ideell verksamhet ska ges goda förutsättningar för att erhålla finansiering genom intäkter från spel (prop. 2018/19:1, bet. 2018/19:KrU1, rskr. 2018/19:94). Statskontoret har med anledning av sitt uppdrag att följa upp och utvärdera omregleringen av spelmarknaden lyft att en återkommande synpunkt från de allmännyttiga organisationerna är att de tekniska kraven är kostnadsdrivande och dåligt anpassade till de allmännyttiga spelens förutsättningar. Enligt Statskontoret uppgår de initiala kostnaderna för en aktör att anpassa sig till de tekniska kraven och för att certifiera sig hos ett ackrediterat organ till 5 miljoner kronor och uppåt. Myndigheten har också pekat på att det ännu inte finns något ackrediterat organ som genomför certifieringsprocessen på svenska, vilket innebär särskilda utmaningar för små aktörer med begränsade personella resurser (Statskontorets rapport 2020:08 s. 57).

Regeringen instämmer, liksom ATG, i utredningens bedömning att ett starkt konsumentskydd och en hög säkerhet i spelen även fortsatt bör vara en förutsättning för licens. De olika verksamheter som omfattas av spellagen medför emellertid skilda risker ur ett konsumentskydds- och säkerhetsperspektiv. Det finns inga bestämmelser i spellagen eller spelförordningen som hindrar att de materiella tekniska kraven anpassas till olika spelverksamheter. Som framgår ovan har detta också till viss del gjorts i Spelinspektionens föreskrifter och allmänna råd, eftersom vissa verksamheter i varierande utsträckning undantas från tillämpningsområdet. Vid Spelinspektionen pågår även ett arbete med att se över de nuvarande tekniska kraven för att bättre anpassa dessa till olika spelverksamheter. Utrymmet är däremot snävare för Spelinspektionen att anpassa reglerna om hur uppfyllelsen av de tekniska kraven ska bedömas och säkerställas. Så som bestämmelsen i 16 kap. 3 § spellagen är formulerad ska licenshavarens uppfyllelse av de tekniska kraven bedömas av ett ackrediterat organ. Spelinspektionen har getts bemyndigande att meddela föreskrifter om denna bedömning (21 kap. 14 § 2 spellagen och 16 kap. 9 § 2 spelförordningen). Det saknas dock förutsättningar för Spelinspektionen att meddela föreskrifter om undantag från kravet på att bedömningen ska göras av ett ackrediterat organ.

Regeringen delar, i likhet med majoriteten av remissinstanserna, utred-ningens bedömning att det går att ifrågasätta om samma krav på bedömningsförfarandet bör gälla för alla aktörer på den svenska spelmarknaden.

Det är rimligt att det åtminstone finns en möjlighet att medge andra bedömningsförfaranden när det bedöms vara lämpligt, t.ex. för att underlätta för mindre, allmännyttiga aktörer på spelmarknaden. I likhet med Konkurrensverket ser regeringen inte att det finns några risker för att konkurrensen påverkas av en sådan möjlighet. Det bör därför införas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från kravet på att bedömningen ska göras av ett ackrediterat organ. I syfte att säkerställa ett högt konsumentskydd och en hög säkerhet i spelen bör dock, vid undantag från kravet på att bedömningen ska göras av ett ackrediterat organ, regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva vilket annat bedömningsförfarande som i stället ska gälla.

Det ligger inte inom ramen för detta lagstiftningsärende att, på det sätt som Spooniker Ltd framför, föreslå ändringar gällande andra bemyndiganden i spellagen.

Lagförslag

Förslaget medför att en ny paragraf, 21 kap. 14 a §, införs i spellagen.

10Licensers giltighet under prövningen av förnyad licens

Regeringens förslag: En utgången licens enligt spellagen ska fortsätta att gälla om licenshavaren ansöker om förnyad licens. En förutsättning för fortsatt giltighet ska vara att ansökan inkommer senast fyra månader före utgången av giltighetstiden för den licens som förlängningen avser. Licensen ska fortsätta att gälla längst till dess att spelmyndigheten beslutar om den nya ansökan.

Betänkandets förslag överensstämmer delvis med regeringens. I betänkandet föreslås att en ytterligare förutsättning för fortsatt giltighet ska vara att ansökan innehåller de uppgifter och handlingar i övrigt som behövs för myndighetens prövning. Förslaget har även en något annorlunda redaktionell utformning.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget att en utgången licens under vissa förutsättningar ska fortsätta att gälla under prövningen av en ansökan om förnyad licens. Det gäller bl.a. AB Svenska spel, Aktiebolaget Trav och Galopp, Bröstcancerförbundet, Bygdegårdarnas riksförbund, Cherry Casino Sweden Ltd, Miljonlotteriet, Nordic Lottery AB, Paf Consulting Abp, Pensionärernas riksorganisation, Prostatacancerförbundet, SKPF Pensionärerna, Spelbranschens riksorganisation, Spelinspektionen, Svenska Postkodföreningen, Sveriges dövas riksförbund och Synskadades riksförbund. Enligt Konkurrensverket kan förslaget bidra till en mer välfunger-ande marknad. Statskontoret konstaterar att Spelinspektionens arbetsbelastning var hög när många företag ansökte om licens i samband med omregleringen av spelmarknaden och menar att trycket åter kan bli högt när licenserna ska förnyas. Förslaget kan enligt Statskontoret bidra till att minska konsekvenserna för såväl spelföretagen som Spelinspektionen. Spooniker Ltd och William Hill International är positiva, men understryker att Spelinspektionen inte bör kunna avslå en ansökan om det vid en djupare granskning uppstår behov av kompletteringar. Leovegas AB anser att det uttryckligen bör framgå att kravet om att ansökan ska innehålla de uppgifter och handlingar som behövs för myndighetens prövning inte fråntar

är allmännyttiga och risken att undantaget utnyttjas av oseriösa aktörer. Myndigheten anser däremot att lokala och tillfälliga lotterier (frisektorlott-erier) borde kunna undantas från begränsningarna. Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning och Stockholms universitet (Institutionen för folkhälsovetenskap) delar uppfattningen att de spel som allmännyttiga organisationer erbjuder i dagsläget oftast är spel med låg risk att utveckla spelproblem, men universitetet menar att detta inte är givet även framöver. Om dessa spel ändå undantas anser myndigheten att det t.ex. bör införas ett maximalt värde på bonusar. Aktiebolaget Trav och Galopp ger fullt stöd till att de allmännyttiga lotterierna ska ha goda förutsättningar att verka för sina goda ändamål. Enligt bolaget riskerar dock alla undantag från reglerna i spellagen, även om de kan uppfattas som välmotiverade eftersom de syftar till att främja goda ändamål, att göra lagen otydlig. För spelbranschens samlade förtroende hos allmänheten är det enligt bolaget viktigt att principen om lika villkor bibehålls och att eventuella undantag införs med ytterst stor försiktighet. Leovegas AB anser att bonusbegränsningen ska tas bort för alla aktörer i syfte att öka kanaliseringsgraden. Enligt bolaget är behovet av att visa lojalitet till kunder större hos kommersiella spelbolag än hos de som erbjuder spel för allmännyttiga ändamål.

Skälen för regeringens förslag

Den nuvarande regleringen av bonuserbjudanden

Enligt 14 kap. 9 § spellagen får en licenshavare endast vid det första tillfället då en spelare spelar på något av licenshavarens spel erbjuda eller lämna bonus. Enligt 2 kap. 3 § 3 avses med begreppet bonus i lagen rabatt eller liknande ekonomiskt incitament som är direkt kopplat till spelet. Den närmare innebörden av bonus har varit föremål för prövning i domstol, se t.ex. Kammarrätten i Jönköpings domar den 15 oktober 2020 i mål nr

3745-19, den 18 juni 2021 i mål nr 2232-20 och den 18 januari 2022 i mål nr 92-21.

Av 21 kap. 13 § 4 spellagen framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om förutsättningar för en licenshavares erbjudande av bonus enligt 14 kap. 9 §. I 11 kap. 6 § spelförordningen finns ytterligare regler om bonuserbjudanden.

Införandet av bonusbegränsningen i 14 kap. 9 § spellagen motiverades med att det är mycket problematiskt att bonuserbjudanden lockar spelare med problem att fortsätta sitt spelande och upprätthåller spelandet på ett sätt som kan anses ohälsosamt. Ett totalt förbud ansågs dock väl långtgående och oproportionerligt. Med beaktande av behovet av kanalisering och för att underlätta nya aktörers tillträde till den svenska spelmarknaden ansågs det vara rimligt att låta en licenshavare erbjuda en bonus vid det första speltillfället (prop. 2017/18:220 s. 155).

Bonusbegränsningen gäller för alla licenshavare oavsett vilka spelprodukter eller bonus som licenshavaren erbjuder. Varken Spelinspektionen eller domstol har än så länge prövat frågan om den typen av premier och rabatterade lotter som de allmännyttiga organisationerna använder sig av utgör bonus enligt spellagens mening. Mot bakgrund av spellagens definition av bonus, dvs. en rabatt eller liknande ekonomiskt incitament som är direkt kopplat till spelet, delar regeringen dock utredningens

blem att fortsätta sitt spelande och upprätthåller spelandet på ett sätt som kan anses ohälsosamt. När det gäller risken för att spelare väljer att hoppa mellan spelbolag har bolagen ett stort ansvar för att säkerställa att sociala och hälsomässiga hänsyn iakttas i spelverksamheten för att skydda spelare mot överdrivet spelande och hjälpa dem att minska sitt spelande när det finns anledning till det.

Lagförslag

Förslaget medför införandet av 14 kap. 9 § andra stycket spellagen.

12Lagen om anordnande av visst automatspel ska upphävas

Regeringens förslag: Lagen om anordnande av visst automatspel ska upphävas.

Anordnare av förströelsespel, dvs. sådana automatspel där spelandet sker endast för nöjes skull, ska omfattas av skyldigheten att använda kassaregister.

Departementspromemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig i denna del tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget att lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel (automatspelslagen) ska upphävas. Det gäller bl.a. Bodens kommun, Borås kommun, Domstolsverket, Kungälvs kommun, Lycksele kommun, Malmö kommun, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Polismyndigheten, Skellefteå kommun, Sverok och Tekniska museet. De flesta av dessa påpekar att den tekniska utvecklingen har gjort att lagen spelat ut sin roll. Socialstyrelsen delar bedömningen att den risk kopplad till anordnande av automatspel som kan tänkas kvarstå främst är risken för att spelautomaterna används för att tillhandahålla otillåtet spel om pengar. Enligt Spelinspektionen ger bestämmelserna i spellagen de möjligheter som behövs för att motverka att otillåtet spel om pengar sker på spelautomater. Myndigheten anser däremot att det bör införas en uttrycklig bestämmelse om undantag från kravet på licens för sådana spel på mekaniska eller elektroniska spelautomater som inte ger vinst eller endast ger vinst i form av frispel på automaten. Eftersom ett frispel kan bedömas ha ett värde i pengar motsvarande vad det kostar att köpa ett nytt spel menar myndigheten att det inte kan uteslutas att vissa spel som i dag omfattas av automatspelslagen skulle kräva licens om lagen upphävs.

Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt över förslaget om att anordnare av förströelsespel ska omfattas av skyldigheten att använda kassaregister. Stockholms kommun menar att det inte längre finns något godtagbart skäl för att anordnare av spel på förströelseautomater ska undantas från skyldigheten. Ålands penningautomatförening (Paf) ifrågasätter däremot att sådana anordnare ska omfattas av skyldigheten att använda

I samband med att automatspelslagen upphävs upphör samhällets kon- troll av sådan verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde.

Förekomsten av erforderliga tillstånd kan därför inte längre i sig motivera ett undantag från skyldigheten att använda kassaregister. Vidare sker betalningen för spelet numera ofta i separata kassor i form av t.ex. en inträdesavgift till spelhallen, en avgift för viss speltid eller köp av polletter som kan användas i automater i stället för mynt. Skyldigheten att använda kassaregister innebär således inte nödvändigtvis att varje enskild spelautomat måste ha registreringsutrustning. I de fall betalning sker på annat sätt än i automaten är det i stället rimligt att kräva att anordnaren av spelet använder kassaregister. Detsamma får anses gälla för de anordnare som redan har installerat en sådan teknisk utrustning i automaten som möjliggör betalning via t.ex. Swish eller något annat elektroniskt betalningssystem och som kan kommunicera med ett kassaregister.

För de anordnare som fortfarande använder spelautomater där betalningen sker genom att mynt stoppas i automaten skulle ett krav på kassaregister även i fortsättningen kunna framstå som oproportionerligt betungande. Mot bakgrund av att detta betalsätt har minskat betydligt de senaste åren och sannolikt kommer att fortsätta minska framöver, samt då det är fråga om förhållandevis få aktörer, bör förekomsten av myntautomater dock inte ensamt motivera ett generellt undantag för anordnare av förströelsespel. I det fall det är befogat finns det, som nämns ovan, i stället en möjlighet för Skatteverket att medge undantag enligt 39 kap. 9 § SFL. Det blir då myndigheten som i varje enskilt fall får avgöra om det finns förutsättningar för undantag enligt denna bestämmelse.

Mot denna bakgrund gör regeringen, i motsats till Paf, bedömningen att anordnare av spel på förströelsespelsautomater fortsättningsvis bör omfattas av skyldigheten att använda kassaregister.

Lagförslag

Förslagen medför upphävande av automatspelslagen och ändringar i 1 kap. 5 § spellagen och 39 kap. 5 § SFL.

13Spel på fartyg i internationell trafik

13.1Överenskommelsen mellan Sverige och Finland om automatspel bör sägas upp

Regeringens förslag: Överenskommelsen mellan Sverige och Finland om automatspel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan Sverige och Finland ska sägas upp.

Spellagens tillämpningsområde ska omfatta spel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan Sverige och Finland.

Departementspromemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig över förslaget att överenskommelsen mellan Sverige och Finland ska sägas upp. Remissutfallet är blandat. Några remissinstanser tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Det gäller bl.a. Sjöfartsverket, Skatteverket, Spelinspektionen och Transportstyrelsen.

Två remissinstanser, Föreningen Svensk sjöfart och Ålands penningautomatförening (Paf), avstyrker förslaget. De menar att det skulle uppkomma svårigheter om överenskommelsen upphävs utan ytterligare reglering, bl.a. eftersom det finns en lagkonflikt mellan å ena sidan svensk lag och å andra sidan åländsk eller finsk respektive estnisk lag dels vad gäller krav på speltillstånd, dels vad gäller beskattning. Enligt Svensk sjöfart bör överenskommelsen inte sägas upp innan länderna har enats om vilka tekniska och operationella krav som ska gälla för tillhandahållandet av spel ombord på fartyg i trafik mellan länderna. Paf menar att den lagkonfliktsproblematik som skulle uppstå om överenskommelsen sägs upp skulle skapa problem inte bara för speloperatörer och rederier utan även för resenärerna eftersom förutsättningarna för att tillhandahålla spel ombord skulle försvåras avsevärt. Enligt föreningen bidrar överenskommelsen vidare till att upprätthålla konsumentskyddet för spelarna genom att samma insats- och vinstnivåer gäller under hela överfarten. Om överenskommelsen sägs upp skulle speloperatörer och rederier enligt föreningen bli föremål för en rad krav som i praktiken skulle vara i det närmaste omöjliga att följa, såsom byte av insats- och vinstnivåer i enlighet med respektive lands lagstiftning samt en kassaavstämning mitt ute på havet när landsgränsen passeras för att kunna betala skatt på korrekt underlag. Vidare innebär en uppsägning av överenskommelsen enligt föreningen en uppenbar risk för dubbelbeskattning.

Skälen för regeringens förslag

Överenskommelsen om automatspel mellan Sverige och Finland

I samband med att spel på s.k. enarmade banditer förbjöds den 1 januari 1979 tillkom en konvention mellan Sverige och Finland som tillät visst automatspel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan länderna (se prop. 1978/79:20, bet. 1978/79:NU11, rskr. 1978/79:45, fortsättningsvis benämnd överenskommelsen). Syftet med överenskommelsen är att begränsa anordnandet av automatspel på internationellt vatten, samtidigt som Sverige tillåter visst spel på svenskt vatten. Enligt överenskommelsen ska automatspel som anordnas med tillstånd från finska myndigheter tillåtas även i Sverige och vice versa. Vidare regleras högsta tillåtna antal spelautomater per fartyg samt insats- och vinstnivåer. Parterna förbinder sig också att inte ta ut skatt eller avgift för sådant spel som anordnas inom dess territorium på fartyg som inte är registrerade (flaggade) hos parten. Överenskommelsen kan sägas upp av en av de fördragsslutande parterna på diplomatisk väg och upphör då att gälla sex månader efter det att uppsägningen har skett. Överenskommelsen är publicerad i Sveriges internationella överenskommelser (SÖ 1979:40) och har ändrats vid några tillfällen fram till år 2002 (SÖ 1981:67, 1985:51, 1991:7, 1997:7 och 2002:2).

ett annat land. Dessutom är behovet av en spelreglering på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan Sverige och Finland för svenskt vidkommande numera väl tillgodosett genom spellagen. Den lösning som bäst tillgodoser behovet av en heltäckande och enhetlig spellagstiftning är därför att låta allt spel på svenskt territorium omfattas av spellagen. Vad Föreningen Svensk sjöfart och Paf anför om att länderna i vissa avseenden har olika regler om spel och beskattning av spel bedöms inte utgöra tillräckliga skäl för att behålla överenskommelsen. Regeringen bedömer inte heller att dessa frågor måste särregleras i spellagen. Någon motsvarande särreglering finns inte heller för övriga grannländer trots att regelverken skiljer sig åt i vissa avseenden och det har inte framkommit något som tyder på att dessa skillnader inte skulle vara möjliga att hantera. Överenskommelsen bör därför, liksom bl.a. Sjöfartsverket, Skatteverket, Spelinspektionen och Transportstyrelsen anser, sägas upp.

Förfarandet för uppsägning av överenskommelsen

Överenskommelser med andra stater eller med mellanfolkliga organisationer ingås som huvudregel av regeringen (10 kap. 1 § regeringsformen). Om en sådan internationell överenskommelse förutsätter att en lag ändras krävs dock riksdagens godkännande innan regeringen får ingå överenskommelsen (10 kap. 3 § första stycket 1 regeringsformen). Motsvarande förfarande gäller även vid uppsägning eller ändring av en internationell överenskommelse (10 kap. 5 § regeringsformen).

Eftersom överenskommelsen mellan Sverige och Finland om automatspel har inkorporerats i svensk rätt genom bestämmelsen i 1 kap. 4 § spellagen, krävs riksdagens godkännande innan regeringen får besluta att Sverige ska säga upp överenskommelsen. Av artikel 7 i överenskommelsen följer att uppsägning därefter ska ske på diplomatisk väg genom skriftväxling. Överenskommelsen upphör då att gälla sex månader efter uppsägningen.

Följdändringar i spellagen

I 1 kap. 4 § spellagen finns en regel som anger att bestämmelserna i överenskommelsen ska gälla för sådant spel som omfattas av densamma. I samband med att överenskommelsen upphör att gälla, upphör även behovet av denna bestämmelse. Bestämmelsen bör därför upphävas.

Det bedöms i övrigt inte finnas något behov av kompletterande eller ändrade bestämmelser i det nationella regelverket med anledning av att överenskommelsen upphör att gälla.

Lagförslag

Förslagen medför upphävande av 1 kap. 4 § spellagen och en följdändring i 1 kap. 2 § spellagen.

13.2Undantag för spel ombord på fartyg i oskadlig genomfart

Regeringens förslag: Spellagen ska inte tillämpas på spel ombord på utländska fartyg som befinner sig i oskadlig genomfart på svenskt territorialhav.

Departementspromemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens. I promemorian hänvisar den föreslagna bestämmelsen enbart till artikel 17 i havsrättskonventionen.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig särskilt över förslaget om spel ombord på fartyg som befinner sig i oskadlig genomfart, bl.a. Sjöfartsverket och Spelinspektionen, tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Föreningen Svensk sjöfart och Transportstyrelsen delar bedömningen i departementspromemorian om att den föreslagna ändringen säkerställer att lagstiftningens innehåll ligger i linje med havsrättskonventionens regler om rätten till oskadlig genomfart. Dessa menar dock att det föreslagna undantaget kan uppfattas som begränsande i sin formulering vad gäller oskadlig genomfart genom att hänvisningen i den föreslagna bestämmelsen bara sker till konventionens artikel 17. Enligt dessa bör det antingen införas en mer generell skrivning beträffande när fartyg på oskadlig genomfart ska vara undantagna eller att hänvisningen görs till hela 3 kap. i konventionen.

Skälen för regeringens förslag

Undantag för spel ombord på fartyg i oskadlig genomfart

Spellagen är tillämplig på spel som tillhandahålls i Sverige, dvs. spel som tillhandahålls på svenskt territorium både på land och till sjöss (1 kap. 2 § spellagen). Lagen är även tillämplig på spel som tillhandahålls på svenska fartyg och svenska luftfartyg, oavsett var fartyget befinner sig. Lagen är dock inte tillämplig på spel som tillhandahålls på utländska luftfartyg som flyger över svenskt territorium utan att trafikera en svensk flygplats (1 kap.

3§ spellagen).

I 10 kap. spellagen finns bestämmelser om spel på fartyg i internationell trafik. Licens för spel på fartyg i internationell trafik får omfatta spel på penning-och värdeautomater samt kasinospel som inte sker online eller på ett kasino (10 kap. 1 § spellagen). Tillstånd till innehav av spelautomater får ges till den som har yrkesmässig befattning med sådana automater samt uppfyller kraven på lämplighet m.m. i 4 kap. 1–3 §§ spellagen (11 kap. 8 § spellagen). Den som har licens för ett visst automatspel behöver dock inte ha tillstånd till innehav för de automater som omfattas av licensen (11 kap.

7 § andra stycket 1 spellagen).

Förenta nationernas havsrättskonvention (havsrättskonventionen) undertecknades i Montego Bay, Jamaica, den 10 december 1982 och trädde i kraft den 16 november 1994. Konventionen har hittills tillträtts av 167 stater och av Europeiska unionen. Sverige ratificerade konventionen 1996 (prop. 1995/96:140, bet. 1995/96:UU17, rskr. 1995/96:271). Konventionen trädde för Sveriges del i kraft den 25 juli 1996 (SÖ 2000:1).

Havsrättskonventionen reglerar bl.a. sjöterritoriets omfattning, vilka och hur stora maritima zoner en kuststat får inrätta samt vilka regler som gäller inom respektive havsområde. Utgångspunkten i konventionen är att varje kuststat utövar jurisdiktion inom sitt sjöterritorium. Om inte annat följer av konventionen har dock ett utländskt fartyg alltid rätt till s.k. oskadlig genomfart av kuststatens territorialhav (artikel 17). Med genomfart avses färd genom territorialhavet i syfte att passera detta hav utan att inlöpa till inre vatten eller anlöpa en redd eller hamnanläggning utanför inre vatten eller i syfte att inlöpa till eller gå till havs från inre vatten eller anlöpa eller lämna sådan redd eller hamnanläggning. Genomfarten ska vidare vara oav-bruten och skyndsam. Fartyget får endast stoppa och ankra om det hänger samman med fartygets normala framförande eller om det är nödvändigt på grund av force majeure eller nöd eller för att bistå personer, fartyg eller luftfartyg som är i fara eller nöd (artikel 18).

område. Det föreslagna undantaget bör vidare inte begränsas till att enbart hänvisa till artikel 17 i havsrättskonventionen. Artikel 17 i konventionen anger visserligen den grundläggande rätten till oskadlig genomfart. Denna artikel kompletteras dock genom övriga artiklar i 3 kap. i konventionen, t.ex. anger artikel 18 vad som avses med genomfart och artikel 19 vad som avses med oskadlig genomfart. I likhet med vad Föreningen Svensk sjöfart och Transportstyrelsen anser bör därför det aktuella undantaget hänvisa till hela 3 kap. i konventionen.

Lagförslag

Förslaget medför ändringar i 1 kap. 3 § andra stycket spellagen.

13.3Svenskt speldeltagande i lagen om skatt på spel

Regeringens förslag: En definition av svenskt speldeltagande ska införas i lagen om skatt på spel. Med svenskt speldeltagande ska det avses deltagande i dels onlinespel om spelaren är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, dels annat spel än onlinespel om spelet tillhandahålls på svenskt territorium.

Departementspromemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig särskilt i denna del, bl.a. Sjöfartsverket, Skatteverket och Spelinspektionen, tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Föreningen Svensk sjöfart menar att förslaget har särskilt stor betydelse eftersom det tydliggörs vad som gäller för beskattning av inkomster från spel ombord på fartyg i internationell trafik och i vilket geografiskt område som den svenska lagstiftningen ska tillämpas. Den föreslagna definitionen innebär enligt föreningen dessutom att konflikten mellan havsrättskonventionen och den svenska spellagstiftningen undanröjs samt en skattemässig konkurrensneutralitet mellan olika aktörer oavsett flagg på fartyget.

Skälen för regeringens förslag

Svenskt speldeltagande i lagen om skatt på spel

Enligt lagen om skatt på spel ska licenshavare betala spelskatt med

18procent av den månatliga behållningen från licenspliktiga spel som omfattas av lagen. Vid bestämmande av behållningen ska endast insatser och utbetalningar som hänför sig till det svenska speldeltagandet beaktas. Vilka spel som ska leda till beskattning, och vilket belopp som ska betalas, är således beroende av vilka spel som är licenspliktiga enligt spellagen och vad som utgör svenskt speldeltagande.

I syfte att undvika en konflikt mellan svensk spellagstiftning och havsrättskonventionen föreslås i avsnitt 13.2 ovan att spellagen inte ska tillämpas på spel som tillhandahålls på utländska fartyg som befinner sig i oskadlig genomfart på svenskt territorium. Eftersom spel som tillhandahålls under sådan genomfart därmed inte omfattas av licensplikt kommer spelet inte heller omfattas av lagen om skatt på spel.

Spel kan emellertid tillhandahållas på ett fartyg både vid tillfällen när spelet inte är licenspliktigt och vid tillfällen när licensplikt finns. Så är t.ex. fallet när spel inte enbart tillhandahålls medan det utländska fartyget befinner sig i oskadlig genomfart utan även vid andra tillfällen när fartyget befinner sig på svenskt territorium. Ett annat exempel är när spel tillhandahålls på ett utländskt fartyg på svenskt territorium under en del av resan och på internationellt vatten under en annan del av resan. I de fall licensierat spel har tillhandahållits av en licenshavare ska spelskatt betalas för behållningen för varje kalendermånad som avser sådant spel som omfattas av lagen om skatt på spel.

Bestämmelser om beräkningen av behållningen finns i 7 § lagen om skatt på spel. Av andra stycket i nämnda paragraf framgår att vid bestämmandet av behållningen för spelet ska endast insatser och utbetalningar som hänför sig till det svenska speldeltagandet beaktas. För närvarande innehåller lagen ingen definition av vad som avses med svenskt speldeltagande, vilket kan väcka frågor om dels hur behållningen ska beräknas vid spel under gränsöverskridande resor, dels lagens förhållande till havsrättskonventionen.

För att säkerställa att insatser och utbetalningar som hänför sig till deltagande i fysiska spel som tillhandahålls utanför svenskt territorium inte ska beaktas vid bestämmandet av behållningen för spelet föreslår regeringen, i likhet med vad bl.a. Sjöfartsverket, Skatteverket och Spelinspektionen anser, att det i lagen om skatt på spel ska införas en definition av svenskt speldeltagande. Av definitionen ska framgå att deltagande i annat spel än onlinespel endast ska anses utgöra svenskt speldeltagande om spelet tillhandahålls på svenskt territorium. Deltagande i spel på fysiska spelplatser under gränsöverskridande resor bör därmed inte kunna anses som svenskt speldeltagande när spelet sker i Sveriges ekonomiska zon. Förslaget säkerställer därigenom att beräkningen av underlaget för skatten inte kommer i konflikt med havsrättskonventionen.

Den föreslagna definitionen omfattar även fysiska spel som tillhandahålls på en stationär plats på svenskt territorium, men är inte avsedd att medföra någon förändring av beräkningen av behållningen för sådana spel. I fråga om fysiska spel som tillhandahålls på svenskt territorium bör det även i fortsättningen sakna betydelse för beskattningen om spelaren är bosatt i Sverige eller endast vistas här tillfälligt. Det avgörande för om det rör sig om svenskt speldeltagande är i stället om spelet tillhandahålls på en fysisk plats på svenskt territorium.

En definition av vad som avses med svenskt speldeltagande bör även reglera vad som avses med svenskt speldeltagande vid deltagande i onlinespel. Av förarbetena till lagen om skatt på spel framgår att vid onlinespel rör det sig om svenskt speldeltagande om spelaren är bosatt i Sverige eller stadigvarande vistas här, oavsett var spelaren befinner sig fysiskt (prop. 2017/18:220 s. 364). Det innebär att om spelaren t.ex. tillfälligt är på resa utomlands så utgör det ändå svenskt speldeltagande. Definitionen av svenskt speldeltagande föreslås därför innehålla en reglering med sådan innebörd. Förslaget är dock inte avsett att medföra någon förändring i sak i denna del.

6 kap. 3 och 5 §§ samt 9 kap. 2, 3 och 5 §§ spellagen). Avsikten med dessa krav är således att de ska gälla under hela licenstiden och inte bara vid tidpunkten för ansökan om licens.

Detta är även utgångspunkten för regleringen av Spelinspektionens skyldighet att ingripa mot överträdelser av spellagen. I 18 kap. 12 § första stycket spellagen anges nämligen att om förutsättningarna för licens enligt 4 kap. 1–3 §§ inte längre är uppfyllda, eller om en licenshavare i övrigt åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som meddelats med stöd av lagen, ska spelmyndigheten förelägga licenshavaren att inom en viss tid vidta rättelse eller besluta om förbud, ändring av villkoren eller anmärkning.

Formuleringen ”förutsättningar för licens enligt 4 kap. 1–3 §§” fanns inte med i det författningsförslag som lämnades i betänkandet En omreglerad spelmarknad (SOU 2017:30). Bestämmelsens lydelse justerades dock under beredningen i Regeringskansliet för att tydliggöra att licenshavarens skyldigheter under licenstiden inte bara omfattar sådana krav som har med spelets bedrivande att göra, utan även sådana krav som avser licenshavarens personliga egenskaper (prop. 2017/18:220 s. 201, 339 och 340).

Det har emellertid framkommit, bl.a. genom utformningen av Spelinspektionens licensbeslut, att hänvisningen till 4 kap. 1–3 §§ spellagen skulle kunna missförstås som en inskränkning av bestämmelsens tillämpningsområde i förhållande till de krav som formulerats som förutsättningar för licens (se t.ex. 5 kap. 7 § spellagen), till att endast omfatta kraven i de omnämnda paragraferna. Mot bakgrund av de höga krav på tydlighet som måste ställas på tillsynsbestämmelser i allmänhet bör därför hänvisningen till 4 kap. 1–3 §§ utgå. Genom förtydligandet klargörs att skyldigheten att ingripa aktualiseras i samtliga fall då förutsättningarna för licens inte längre är uppfyllda.

Ändring av spellagens bestämmelse om placeringen av en licenshavares spelsystem

Spelare ska kunna utgå från att de spel som tillhandahålls är säkra och att de inte kan manipuleras. I spellagen ställs därför krav på att licenshavares spelsystem ska uppfylla föreskrivna tekniska krav och att uppfyllelsen av dessa krav ska verifieras av ett ackrediterat organ. För att säkerställa att Spelinspektionen på ett tillfredsställande sätt kan kontrollera spelsystemen är huvudregeln enligt 16 kap. 2 § första stycket spellagen att en licenshavares spelsystem ska vara placerat i Sverige. Spelinspektionen får dock enligt andra stycket i samma paragraf medge undantag från denna regel. Sådana undantag kan medges om tillsynen i stället kan utföras antingen av en myndighet i licenshavarens etableringsland som Spelinspektionen har ingått avtal med eller om licenshavaren kan ge Spelinspektionen möjlighet att genomföra en tillfredsställande kontroll genom fjärråtkomst eller liknande. Spelinspektionen har ingått avtal om sådant samarbete med spelmyndigheter i några andra länder. Myndigheten har vidare genom licensbeslut meddelat undantag från huvudregeln i samtliga fall när det har begärts.

Syftet med regleringen i 16 kap. 2 § spellagen är att säkerställa att Spelinspektionen kan genomföra en tillfredsställande kontroll av en licenshav-ares spelsystem. För att tydliggöra detta syfte bör undantagsregleringen utgå och de olika metoderna för att säkerställa Spelinspektionens kontroll-möjligheter i stället omformuleras till alternativa förutsättningar för att till-dela en licens. Detta innebär att Spelinspektionen inte längre kommer att behöva besluta om undantag från kravet på att spelutrustningen ska vara placerad i Sverige och bedöms därmed medföra ett något enklare förfarande hos myndigheten. Spelinspektionen, som är den enda remissinstans som yttrar sig i denna del, tillstyrker förslaget. I likhet med vad som gäller enligt nuvarande reglering, bör Spelinspektionen även i fortsättningen i samband med prövningen av en licens ta ställning till om en tillfredsställande kontroll är säkerställd.

Utvidgad rätt att meddela föreskrifter om undantag från registrering och kontroll av en spelares identitet

I 12 kap. spellagen finns bestämmelser om registrering av spelare. Enligt huvudregeln i 12 kap. 1 § ska en licenshavare registrera den som vill delta i spel. Vid registreringen ska spelaren enligt 12 kap. 2 § uppge namn, adress och personnummer eller motsvarande. Licenshavaren ska även kontrollera spelarens identitet på ett betryggande sätt genom en tillförlitlig elektronisk identifiering eller motsvarande. Syftet med bestämmelserna är att licenshavaren ska kunna upprätthålla lagstadgade åldersgränser samt att fusk, bedrägeri och annan brottslig verksamhet ska kunna motverkas och förhindras (prop. 2017/18:220 s. 140).

Krav på registrering har, med hänsyn till penningtvättsreglerna, även ansetts nödvändigt när det gäller köp av lotter för viss tid, s.k. prenumerationslotterier. För spelare som deltar i ett prenumerationslotteri finns därför en särskild bestämmelse om registrering i 12 kap. 3 § spellagen. I likhet med vad som gäller för annat spel, ska deltagare i sådana lotterier registreras med namn, adress och personnummer eller motsvarande. Mot bakgrund av de låga belopp som sådant spel omfattar, och eftersom lotterna sänds till spelarens folkbokföringsadress, har det dock inte ansetts nödvändigt med ett särskilt krav på betryggande identifiering av spelarens identitet.

Enligt 21 kap. 11 § spellagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om undantag från registrering enligt 12 kap. 1 § spellagen och om hur kontrollerna av en spelares identitet enligt 12 kap. 2 och 4 §§ spellagen ska göras. Utgångspunkten är att undantag endast bör komma i fråga i de fall då riskerna för penningtvätt eller finansiering av terrorism bedöms som låga, exempelvis vid köp av fysiska lotter (prop. 2017/18:220 s. 141). Någon möjlighet att undanta prenumerationslotterier från registreringskravet finns inte.

Mot bakgrund av att prenumerationslotterier som regel omfattar låga belopp och även i övrigt har många likheter med fysiska lotter anser regeringen, till skillnad mot BOS, att möjligheten att föreskriva om undantag från registrering även bör omfatta sådana lotterier. Det innebär att möjligheten att föreskriva undantag från registrering kommer att omfatta alla spel enligt spellagen. Bemyndigandena i 21 kap. 11 § spellagen ska därför ändras till att även omfatta registrering av spelare som deltar i lotteri för viss tid enligt 12 kap. 3 § spellagen.

Övriga rättelser och redaktionella ändringar i spellagen

Enligt 6 kap. 11 § spellagen är det vid försäljning av förhandsdragna fysiska lotter enligt 9 § inte tillåtet att låta spelaren själv göra sin insats med hjälp av teknisk eller elektronisk utrustning som tillhandahålls av den juridiska personen, såvida inte utrustningen är försedd med en slumptalsgenerator eller ett elektroniskt minne. När spellagen infördes justerades den nu aktuella lagtexten med anledning av synpunkter från Lagrådet. I samband med justeringen kom en felaktig dubbel negation att föras in i bestämmelsen. Den korrekta innebörden framgår dock av författningskommentaren till bestämmelsen. Där anges att fysiska förhandsdragna lotter i vissa fall får tillhandahållas genom att spelaren själv sköter den tekniska utrustningen under förutsättning att den inte är försedd med slumptalsgenerator eller elektroniskt minne (prop. 2017/18:220 s. 309). För att den innebörden ska framgå av lagtexten bör bestämmelsen justeras.

Av 18 kap. 2 § spellagen framgår att spelmyndigheten har tillsyn över att spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt samma lag följer penningtvättslagen. Vid en nyligen genomförd lagändring som trädde i kraft den 10 november 2021 blev den aktuella bestämmelsen i penningtvättslagen omnumrerad till 1 kap. 2 § första stycket 15 (prop. 2020/21:206, bet. 2021/22:FiU7, rskr. 2021/22:11, SFS 2021:903). Omnumreringen gjorde att hänvisningen i spellagen blev felaktig. För att undvika att hänvisningen ska behöva justeras vid framtida ändringar i penningtvättslagen bör bestämmelsen få en annorlunda utformning.

Vidare bör även vissa andra mindre redaktionella ändringar göras i

4 kap. 4 §, 11 kap. 1 §, 18 kap. 13 §, 19 kap. 2 § och 21 kap. 8 och 13 §§ spellagen.

Lagförslag

Förslagen medför ändringar i 4 kap. 4 §, 6 kap. 11 §, 11 kap. 1 §, 16 kap. 2 §, 18 kap. 2, 12 och 13 §§, 19 kap. 2 § samt 21 kap. 8, 11 och 13 §§ spellagen.

Mot bakgrund av omfattningen av förslagen bedömer regeringen att ett rimligt datum för ikraftträdande är den 1 januari 2023. Majoriteten av de föreslagna ändringarna bör därför träda i kraft vid denna tidpunkt.

När det gäller den föreslagna regleringen om tillstånd för spelprogramvara är det visserligen, som bl.a. Leovegas AB och Paf anser, viktigt att ett sådant krav kan träda i kraft så snart som möjligt. Samtidigt behövs det, som Nordic Lottery AB påpekar, tillräckligt med tid för att samtliga aktörer ska kunna förbereda sig på förändringarna. Hänsyn behöver tas till att licenshavare måste förlita sig på att deras underleverantörer väljer och har tillräcklig tid för att söka tillstånd. I annat fall måste licenshavaren ha rimlig tid att byta underleverantör. Regleringen bör därför träda i kraft den 1 juli 2023. Det bör samtidigt införas en övergångsregel som innebär att reglerna ska kunna tillämpas på ansökningar som lämnas in till Spelinspektionen efter den 28 februari 2023 om de avser tid efter den 30 juni 2023, för att möjliggöra att ansökningarna ska kunna lämnas in till och prövas av myndigheten i god tid innan reglerna börjar att gälla.

Ändringarna i 1 kap. 2 och 4 §§ spellagen är beroende av att överenskommelsen mellan Sverige och Finland om automatspel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan länderna upphör att gälla. Uppsägningstiden är sex månader och måste föregås av ett riksdagsbeslut. För att skapa nödvändig flexibilitet bör det därför överlåtas åt regeringen att bestämma tidpunkt för ikraftträdande av ändringarna till följd av uppsägelsen.

Med hänsyn till att det även efter ikraftträdandet kan uppkomma frågor om bl.a. tillstånd, avgifter och skatter som hänför sig till tiden före ikraftträdandet, bör slutligen de upphävda bestämmelserna i automatspelslagen samt äldre bestämmelser i lagen om skatt på spel och 1 kap. 2 och 4 §§ spellagen fortfarande gälla för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Övriga författningsändringar bedöms inte vara sådana att de motiverar särskilda övergångsbestämmelser.

16Konsekvenser

16.1Åtgärder för att stänga ute olicensierat spel

16.1.1Tillstånd för spelprogramvara

Regeringens bedömning: Införandet av tillståndskrav för spelprogramvara bedöms försvåra tillhandahållandet av olicensierat spel och därmed medföra ett ökat skydd mot spelets skadeverkningar och ett stärkt konsumentskydd, vilket även kan leda till minskade samhällsekonomiska kostnader för att hantera spelproblem. En förflyttning av spelandet från olicensierat till licensierat spel kan även medföra ökade skatteintäkter för staten.

För spelprogramvaruutvecklare kommer avgiften för tillstånd innebära vissa merkostnader. Samtidigt kan möjligheten att bedriva verksamhet med tillstånd ge dessa aktörer ökad legitimitet och större förtroende på spelmarknaden. Regleringen bör också medföra mer rättvisa

kommersiellt onlinespel och vadhållning, Spelinspektionen samt i viss mån de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Det är svårt att förutse hur många aktörer som kommer att söka tillstånd. Utredningen uppskattar, utifrån uppgifter från spelbranschen, att det är ett begränsat antal programvaruutvecklare som förser merparten av den svenska spelmarknaden med spelprogramvara. Även om förslaget är utformat på ett sätt som endast medför begränsade kostnader i form av avgifter och administration för programvaruföretagen, är det rimligt att anta att vissa aktörer som nu verkar på marknaden kommer att avstå från att ansöka om tillstånd. Utredningens bedömning, som är något osäker, är att det är rimligt att förvänta sig ca 70 ansökningar inför reglernas ikraftträdande.

Ienlighet med vad som gäller i övrigt vid licens-, tillstånds- och registreringsprövningar enligt spellagen ska den som ansöker om tillstånd för spelprogramvara vara skyldig att betala en avgift som täcker myndighetens kostnader för tillståndsprövningen. Utredningen bedömer att en avgift om 30 000 kronor bör gälla vid ansökan om tillstånd för spelprogramvara och 10 000 kronor för en ansökan om att ändra ett sådant tillstånd. Spelinspektionen menar att den uppskattade ansökningsavgiften är alldeles för låg och att den i stället bör uppgå till 120 000 kronor. Avgiften för tillstånd ska, på motsvarande sätt som avgiften för licenser, fastställas på förordningsnivå. Finansdepartementet har remitterat en promemoria med förslag om sådana förordningsändringar (Fi2022/00851) och regeringen avser att senare ta ställning till den föreslagna nivån på avgifterna för tillstånd för spelprogramvara och ändring av sådant tillstånd.

Avgiften för tillstånd kommer innebära vissa merkostnader för spelprogramvaruleverantörer, även om kraven är begränsade i jämförelse med vad som gäller för licenshavare. Även med hänsyn till att marknaden består av aktörer med mycket varierad storlek och resursstyrka, delar regeringen utredningens bedömning att de föreslagna kraven är rimliga. Samtidigt som regleringen innebär vissa merkostnader kan möjligheten att bedriva verksamhet med tillstånd ge dessa aktörer ökad legitimitet och större förtroende på marknaden. Regleringen bör också medföra mer rättvisa konkurrensvillkor på marknaden för spelprogramvara.

För licenshavare innebär förslaget att de måste tillse att deras underleverantörer väljer att söka tillstånd. I annat fall måste licenshavaren byta underleverantör. Det är dock rimligt att anta att de flesta spelprogramvaruutvecklarna kommer att söka tillstånd, varför detta troligtvis inte kommer att leda till några mer omfattande konsekvenser för licenshavarna.

Spelinspektionen föreslås vara den myndighet som ska ansvara för att pröva ansökningar om tillstånd och att utöva tillsyn över att reglerna följs. Myndigheten har till utredningen uppgett att tillståndsprövningen kommer ta en årsarbetskraft i anspråk. I sitt remissvar anger myndigheten att denna uppskattning inte tar hänsyn till arbetet med tillsynen av tillståndshavarna. Spelinspektionen bedömer att det totala arbetet med tillstånden och tillsynen kommer att ta fem årsarbetskrafter i anspråk. Myndighetens kostnader för tillståndsprövningen kommer dock att täckas av motsvarande nivå av intäkter till staten i form av ansökningsavgifter. Eftersom förslaget även bedöms öka kanaliseringen till licensierade spelbolag kan även statens skatteintäkter från dessa bolag komma att öka. När det gäller arbetet med tillsynen av tillståndshavare och övriga effekter på myndighetens verk-

samhet delar regeringen, till skillnad mot Spelinspektionen, utredningens bedömning att detta bör kunna hanteras inom befintlig anslagsram.

Förslaget kan, liksom Kammarrätten i Jönköping konstaterar, antas medföra en viss måltillströmning till de allmänna förvaltningsdomstolarna. Regeringen delar emellertid utredningens bedömning att det bör vara fråga om ett mycket litet antal mål och att de merkostnader som förslaget kan medföra därför bör kunna rymmas inom befintlig anslagsram.

Syftet med förslaget är att bl.a. stänga ute olicensierat spel och därigenom även bidra till att öka skyddet mot spelets skadeverkningar. Andelen med problemspelande är högre för män än för kvinnor (Swelogs 2021). Förslaget kan därför antas träffa män i högre grad än kvinnor. Förslaget bedöms i övrigt inte medföra några ekonomiska eller andra effekter för jämställdheten mellan kvinnor och män.

16.1.2Främjandeförbud

Regeringens bedömning: Införandet av ett förbud mot att i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte främja deltagande i otillåtet spel eller spel som tillhandahålls utan nödvändig licens får främst konsekvenser för Spelinspektionen, som får en tydligare bestämmelse att utgå ifrån i sitt tillsynsarbete. Det bedöms inte medföra behov av utökat anslag för myndigheten.

Förbudet kan medföra viss måltillströmning till de allmänna förvaltningsdomstolarna. De merkostnader som detta medför bedöms rymmas inom befintlig anslagsram.

Förbudet bedöms inte ha någon påverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män.

Betänkandets bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast en remissinstans yttrar sig särskilt över be-dömningen. Spelinspektionen bedömer att införandet av ett främjandeförbud medför ett utökat resursbehov, främst för tillsyn och efterföljande domstolsprocesser. Enligt myndigheten finns det även ett utökat behov av informations-och samverkansinsatser. Tidigare erfarenheter från den upphävda lotterilagen talar enligt myndigheten för att tillsynen inom detta område kan leda till långdragna domstolsprocesser. Myndigheten bedömer att förslaget medför behov av en årsarbetskraft, motsvarande 800 000 kronor per år.

Skälen för regeringens bedömning: Förslaget innebär att det införs ett förbud mot att i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte främja deltagande i otillåtet spel eller spel som tillhandahålls utan nödvändig licens. Syftet är att stärka skyddet mot olicensierat spel. Främjande av olovligt spel är redan kriminaliserat genom 19 kap. 2 § spellagen. Förslaget innebär alltså inte att något som nu är tillåtet förbjuds.

Främjandeförbudet får främst konsekvenser för Spelinspektionen, som får en tydligare bestämmelse att utgå ifrån i sitt tillsynsarbete. I nuläget anmäler Spelinspektionen verksamhet som främjar olovligt spel till åklagare för vidare hantering. Genom förslaget kan Spelinspektionen även välja att i sådana fall vidta administrativa åtgärder mot aktören. Eftersom det redan i dagsläget är förbjudet att främja olovligt spel bedömer regeringen, till skillnad mot Spelinspektionen, att förslaget inte bör kräva ett utökat behov av informations-och samverkansinsatser. Den utökade möjligheten att, i stället för att endast kunna anmäla en misstänkt överträdelse till åklagare, kunna vidta administrativa åtgärder medför inte heller några nya ansvarsområden, utan är tänkt att användas i det tillsynsarbete som redan pågår hos myndigheten. Regeringen bedömer därför, i motsats till Spelinspektionen, att förslaget inte heller i övrigt bör medföra behov av utökat anslag för myndigheten.

Förslaget kan medföra viss måltillströmning till de allmänna förvaltningsdomstolarna. Det bedöms dock vara fråga om ett mycket litet antal mål och de merkostnader som förslaget medför bör därför kunna rymmas inom befintlig anslagsram.

Förslaget bedöms kunna bidra till ett ökat skydd mot olicensierat spel. I det avseendet är konsekvensanalysen avseende förslaget om tillstånd för spelprogramvara relevant även för detta förslag (se avsnitt 16.1.1 ovan). På motsvarande sätt är analysen i samma avsnitt om effekterna för jämställdheten mellan kvinnor och män även relevant för detta förslag.

spelprogramvara relevant även för detta förslag (se avsnitt 16.1.1 ovan). På motsvarande sätt är analysen i samma avsnitt om effekterna för jäm-ställdheten mellan kvinnor och män även relevant för detta förslag.

16.2Åtgärder för att minska skadeverkningar av spel

16.2.1Det justerade kravet på måttfullhet vid marknadsföring av spel

Regeringens bedömning: Det justerade kravet på måttfullhet vid marknadsföring av spel får framför allt konsekvenser för konsumenterna, licenshavarna och tillsynsmyndigheterna. Kravet förväntas öka konsumentskyddet och leda till en minskad risk för att spelproblem uppstår. Det bedöms vidare leda till minskad exponering av marknadsföring av spel till barn och ungdomar.

Det justerade kravet bedöms inte påverka kanaliseringen till lagligt spel i någon större utsträckning eller i övrigt få några större konsekvenser för spelmarknaden. Eftersom det redan finns ett krav på måttfullhet vid marknadsföring bedöms justeringen endast få begränsade ekonomiska konsekvenser för licenshavarna. Det bedöms inte heller påverka förhållandet mellan aktörerna på spelmarknaden.

Kravet bedöms inte få några större konsekvenser för de allmännyttiga lotteriernas möjligheter att marknadsföra sig eller civilsamhällets möjligheter till finansiering genom sådana lotterier. Det bedöms inte heller få några större konsekvenser för hästnäringen, idrottsrörelsen eller föreningslivet i övrigt.

Det justerade kravet påverkar inte licenshavarnas behov av att marknadsföra sina produkter och bedöms därför inte medföra ett intäktsbortfall för de mediekanaler som har annonsintäkter från spelreklam.

Kravet bedöms förenkla Konsumentverkets tillsynsarbete och öka möjligheterna att driva processer i domstol. Eventuellt ökade kostnader i ett inledande skede bedöms rymmas inom ramen för myndighetens befintliga anslag. Förslaget kan inledningsvis få viss betydelse för de allmänna domstolarnas arbetsbelastning genom ett ökat antal mål. Arbetsbelastningen i stort bör däremot endast påverkas marginellt och kostnaderna bedöms därför kunna hanteras inom de befintliga ekonomiska ramarna.

Det justerade kravet bedöms kunna ha större effekter för unga män än unga kvinnor. Eftersom förslaget träffar kvinnor och män på samma sätt bedöms det dock i övrigt inte få några effekter för jämställdheten.

Promemorians bedömning om konsekvenserna av ett krav på särskild måttfullhet överensstämmer delvis med regeringens bedömning av det justerade måttfullhetskravet. Ett krav på särskild måttfullhet skulle dock få större konsekvenser för den svenska spelmarknaden, främst vad gäller licenshavarnas möjligheter att marknadsföra sina produkter och mediekanalernas annonsintäkter.

som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om marknadsföringen är måttfull. Eftersom Konsumentverket redan bedriver tillsyn över att kravet på måttfullhet följs bedöms förslaget endast få begränsade konsekvenser för myndigheten. Förslaget förtydligar däremot den närmare betydelsen av begreppet, vilket bedöms förenkla myndighetens tillsynsarbete och öka möjligheterna att driva processer i domstol. Det nya kravet kan mot denna bakgrund i ett inledande skede medföra att antalet tillsynsbeslut ökar något. Eventuellt ökade kostnader bedöms dock rymmas inom ramen för myndighetens befintliga anslag.

Förslaget bedöms kunna få viss betydelse för de allmänna domstolarnas arbetsbelastning. I ett inledande skede skulle antalet mål kunna öka. Det är dock svårt att se att det skulle röra sig om särskilt många mål. En eventuell ökad arbetsbelastning skulle vidare, som Sveriges konsumenter påpekar, kunna uppvägas av en tydligare praxis. Arbetsbelastningen i stort hos domstolarna bör således inte påverkas mer än marginellt. Även om förändringen inledningsvis skulle kunna tänkas innebära en något högre arbetsbelastning samt ökade kostnader bedöms kostnaderna inte bli större än att de kan hanteras inom de befintliga ekonomiska ramarna.

Övriga förvaltningsmyndigheter och det allmänna i övrigt bedöms inte påverkas av det justerade måttfullhetskravet.

Andelen med problemspelande är högre för män än för kvinnor (Swelogs 2021). Förslaget kan därför antas träffa män i högre grad än kvinnor. Det kan vidare antas att unga spelare (18–24 år) i högre utsträckning än äldre ålderskategorier tar del av t.ex. sådana program som även når barn. I den mån det justerade måttfullhetskravet leder till en minskning av marknadsföring av spel, särskilt vad gäller marknadsföring av riskfyllda spelformer, i sådana sammanhang som kan antas nå barn kan det därför även innebära ett ökat skydd även för unga vuxna och då särskilt för unga män.

16.2.2Överträdelser som bör kunna leda till en marknadsstörningsavgift

Regeringens bedömning: Att överträdelser av förbudet mot att skicka direktreklam till avstängda spelare ska kunna leda till att en licenshavare måste betala en marknadsstörningsavgift bör öka möjligheterna till en effektiv tillsyn.

Den nya möjligheten att besluta om en marknadsstörningsavgift bedöms endast bli aktuell i ett fåtal fall och bedöms därför kunna hanteras inom ramen för Konsumentverkets befintliga budgetram. Inte heller arbetsbelastningen hos de allmänna domstolarna bedöms påverkas mer än marginellt och kostnaderna bedöms kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Möjligheten bedöms inte ha någon påverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män.

Betänkandets bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast en remissinstans yttrar sig särskilt över be-dömningen. Enligt Konsumentverket bidrar förslaget till ett mer effektivt tillsynsarbete för myndigheten och leder till ett högre konsumentskydd.

Skälen för regeringens bedömning: Förslaget om att överträdelser av spellagens förbud mot att skicka direktreklam till avstängda spelare ska kunna leda till en marknadsstörningsavgift syftar till att effektivisera tillsynsarbetet. Det är Konsumentverket som kommer att bedriva tillsyn över att den föreslagna bestämmelsen följs.

Konsumentverket har redan i dagsläget tillsynsansvar för marknadsföring av spel, vilket innebär att myndigheten redan bedriver tillsyn för spelreklam oavsett mediekanal. Den nya möjligheten att förena fler överträdelser med marknadsstörningsavgift bedöms endast bli aktuell i ett fåtal fall. Regeringen delar därför utredningens bedömning att förslaget ryms inom ramen för myndighetens befintliga budgetram. Inte heller arbetsbelastningen hos de allmänna domstolarna bör påverkas mer än marginellt. Även om förändringen skulle kunna tänkas innebära en något högre arbetsbelastning samt ökade kostnader bedöms kostnaderna inte bli större än att de kan hanteras inom de befintliga ekonomiska ramarna.

Förslaget bedöms inte medföra några ekonomiska eller andra effekter för jämställdheten mellan kvinnor och män.

16.3Ökade möjligheter att följa utvecklingen på spelmarknaden

Regeringens bedömning: De ökade möjligheterna att följa utvecklingen på spelmarknaden bör ge Spelinspektionen bättre verktyg att utföra sin uppgift att följa och informera om utvecklingen på spelmarknaden.

Förändringarna bedöms inte få några effekter av större betydelse för licens- och tillståndshavarnas administrativa börda. Det bedöms inte heller finnas något behov av utökat anslag för Spelinspektionen. Eventuella merkostnader för de allmänna förvaltningsdomstolarna bedöms vidare kunna rymmas inom befintlig anslagsram.

Förändringarna bedöms inte medföra några effekter för den ekonomiska jämställdheten mellan kvinnor och män. Förslaget ökar däremot möjligheterna att få information om fördelningen av spelandet mellan kvinnor och män.

Betänkandets bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast en remissinstans yttrar sig särskilt över be-dömningen. Kammarrätten i Jönköping noterar att förvaltningsdomstolarna bedöms beröras vid överklagande av beslut enligt den nya lagen om uppgiftsskyldighet, men att det saknas en konsekvensanalys gällande hur förslaget påverkar domstolarna.

Skälen för regeringens bedömning: Genom den nya lagen om uppgiftsskyldighet i fråga om utvecklingen på spelmarknaden ska licens-och tillståndshavare enligt spellagen vara skyldiga att på begäran av Spelinspektionen lämna uppgifter om utvecklingen på spelmarknaden. Syftet med den nya uppgiftsskyldigheten är att genom statistik om utvecklingen bättre kunna följa, bedöma och hantera riskerna på spelmarknaden. Med ökad kunskap om spelmarknadens utveckling ges myndigheten bättre förutsättningar för att följa och informera om utvecklingen på spelmarknaden samt bidra till den övergripande nationella uppföljningen inom spelområd-

Skälen för regeringens bedömning: Förslaget innebär att ett bemyn-digande tas in i spellagen, som innebär att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om undantag från kravet på att ett organ som ackrediterats för uppgiften ska bedöma en licenshavares spelsystem, affärssystem, rutiner, dragningsutrustning och fysiska lotter innan de används i spelverksamheten samt om vilka andra bedömningsförfaranden som i så fall ska gälla. Förslaget syftar till att utöka möjligheterna att anpassa de tekniska kraven utifrån de olika spelverksamheternas förutsättningar, vilket t.ex. skulle kunna underlätta för mindre, allmännyttiga aktörer på spelmarknaden.

Förslaget innebär endast att ett bemyndigande tas in i spellagen. Förslaget medför således inte några nya uppgifter för vare sig myndigheter eller andra aktörer på spelmarknaden och får därmed inte heller några direkta ekonomiska konsekvenser.

Förslaget bedöms inte medföra några ekonomiska eller andra effekter för jämställdheten mellan kvinnor och män.

16.5Licensers giltighet under prövningen av förnyad licens

Regeringens bedömning: För licenshavarna innebär förslaget ökad trygghet i fråga om möjligheten att fortsatt tillhandahålla spel efter utgången av en licens. Bestämmelsen ger även Spelinspektionen ökad möjlighet att fokusera sina resurser till att göra den lämplighetsprövning som spellagen kräver.

Bestämmelsen bedöms inte få några konsekvenser för konsumentskyddet eller ha någon påverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män.

Betänkandets bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över bedöm-ningen.

Skälen för regeringens bedömning: Förslaget innebär att en utgången licens enligt spellagen ska fortsätta att gälla till dess att Spelinspektionen fattar beslut om förnyad licens, förutsatt att ansökan har inkommit till myndigheten senast fyra månader före utgången av giltighetstiden för den licens som förlängningen avser. Syftet är att undvika att licenshavare måste upphöra med sin verksamhet på grund av hög arbetsbelastning hos Spelinspektionen. Genom förslaget ges också myndigheten ökad möjlighet att fokusera sina resurser till att göra den lämplighetsprövning som spellagen kräver.

Genom att det förtydligas att en ansökan måste ges in senast fyra månader före utgången av giltighetstiden för den tid som förlängningsansökan avser är det sannolikt att fortsatt giltighet endast kommer att vara aktuellt i undantagsfall, eftersom förslaget kan förväntas leda till att licenshavare lämnar in kompletta ansökningar i god tid. Förslaget kan således medföra att behovet av förlängd giltighet minskar. För licenshavarna innebär förslaget ökad trygghet i fråga om möjligheten att fortsatt tillhandahålla spel efter utgången av en licens om en ansökan om förnyelse av licensen ges in

För Skatteverket kommer kravet på kassaregister att innebära en marginell kostnad till följd av ökad administration och kontroll. Kostnaden för detta bedöms emellertid rymmas inom ramen för befintliga anslag.

Mål enligt automatspelslagen förekommer mycket sällan i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Förslaget innebär därför endast en ytterst marginell kostnadsminskning för domstolarna. Samtidigt kan införandet av ett krav på kassaregister för anordnare av automatspel medföra en marginellt ökad kostnad till följd av en ökad måltillströmning i denna del. De eventuella kostnaderna för detta bedöms rymmas inom ramen för befintliga anslag.

För kommunerna och Polismyndigheten innebär förslaget att Spelinspektionen inte längre kommer bereda dem möjlighet att yttra sig över ansökningar om tillstånd enligt automatspelslagen. För dessa innebär förslaget således marginellt minskade kostnader för administration och arbete.

Förslaget bedöms inte få några negativa konsekvenser för konsumentskyddet. Förslaget bedöms inte heller medföra några ekonomiska eller andra effekter för jämställdheten mellan kvinnor och män.

16.8Spel på fartyg i internationell trafik

16.8.1Uppsägning av överenskommelsen mellan Sverige och Finland om automatspel

Regeringens bedömning: Uppsägningen av överenskommelsen mellan Sverige och Finland om automatspel får inga konsekvenser för de spelföretag som redan har en svensk spellicens för automatspel på fartyg i internationell trafik.

För de spelföretag som i dag tillhandahåller automatspel med stöd av ett finskt eller åländskt tillstånd innebär uppsägningen vissa merkostnader. Företagen kommer även att bli skyldiga att betala spelskatt på behållningen av sådant spel som bedrivs på svenskt territorium. Uppsägningen bedöms dock inte i sig innebära någon risk för utflaggning av svenska fartyg.

För Spelinspektionen innebär uppsägningen en marginell kostnadsminskning till följd av regelförenkling. Den kan dock eventuellt medföra ökade kostnader för handläggning och tillsyn till följd av att spelföretag som i dag bedriver spel med stöd av överenskommelsen söker licens för automatspel på fartyg i internationell trafik, samtidigt som statens intäkter i form av avgifter ökar i motsvarande mån. Antalet spelföretag som till följd av uppsägningen behöver ansöka om svensk licens för att fortsätta tillhandahålla automatspel på svenskt territorium bedöms dock vara mycket begränsat. Spelinspektionens ökade kostnader bedöms därför kunna hanteras inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar.

Uppsägningen bedöms inte ha någon påverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män.

Departementspromemorians bedömning överensstämmer med rege-

126ringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över bedöm- ningen.

Skälen för regeringens bedömning: För de spelföretag som redan har en svensk spellicens för automatspel på fartyg i internationell trafik får förslaget om uppsägning av överenskommelsen mellan Sverige och Finland om automatspel inga konsekvenser.

För de spelföretag som i dag tillhandahåller automatspel med stöd av ett finskt eller åländskt tillstånd innebär förslaget att de måste ansöka om och betala en avgift för svensk spellicens samt följa svensk spellagstiftning för att kunna fortsätta tillhandahålla automatspel på svenskt territorium. Härtill kommer även avgifter för Spelinspektionens tillsyn som är hänförliga till licensen. Spelföretagen kommer även att bli skyldiga att betala spelskatt på behållningen av sådant spel som bedrivs på svenskt territorium. Enligt uppgift från Spelinspektionen är det endast ett utländskt spelföretag, Paf Consulting Abp, som för närvarande omfattas av överenskommelsen och därmed har rätt att tillhandahålla automatspel på svenskt territorium utan svensk spellicens. Spelföretaget har dessutom redan svensk spellicens för kasinospel och kortspel i turneringsform på flera fartyg, varav några är registrerade i Sverige. Kostnaderna för administration och avgifter för att komplettera de befintliga licenserna med licens för automatspel bedöms därmed vara små. Kravet på svensk spellicens bedöms således inte i sig innebära någon risk för utflaggning av svenska fartyg.

Kostnaderna för svensk spelskatt kan dock bli högre för de spelföretag som nämns ovan. Den offentligfinansiella effekten kan emellertid antas vara försumbar ur ett statsfinansiellt perspektiv. Eftersom spelskatt endast ska betalas för behållningen från spel på svenskt territorium, påverkar spelskatten samtliga licenshavare lika oavsett flaggstat. De ökade kostnaderna för spelskatt bedöms således inte heller utgöra ett incitament för ägare av svenskflaggade fartyg att byta flaggstat.

För Spelinspektionen innebär förslaget en marginell kostnadsminskning till följd av regelförenkling. Något behov av utbildning eller informationsinsatser som går utöver det som normalt sker vid regelförändringar bedöms inte uppstå. Kostnaderna för förslagen bör därför kunna hanteras inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar. Däremot kan förslaget eventuellt komma att medföra att de spelföretag som i dag bedriver spel med stöd av överenskommelsen söker licens för automatspel på fartyg i internationell trafik. Detta kan innebära att Spelinspektionens kostnader för denna handläggning och tillsyn ökar, samtidigt som statens intäkter i form av avgifter ökar i motsvarande mån. Antalet spelföretag som till följd av förslaget behöver ansöka om svensk licens för att fortsätta tillhandahålla automatspel på svenskt territorium är dock, som ovan framgått, för närvarande mycket begränsat. Spelinspektionens ökade kostnader bedöms därför kunna hanteras inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar.

Förslaget bedöms inte medföra några ekonomiska eller andra effekter för jämställdheten mellan kvinnor och män.

16.8.2Övriga ändringar avseende spel på fartyg i internationell trafik

Regeringens bedömning: Införandet av en definition av svenskt speldeltagande bedöms inte medföra några kostnader för företagen. För Skatteverket förväntas införandet medföra en mycket begränsad kostnad av engångskaraktär, som kan hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Att undanta spel på fartyg som befinner sig i oskadlig genomfart från kravet på svensk spellicens förväntas medföra marginellt minskade kostnader för företagen till följd av minskad administration och ett minskat uttag av avgifter. Undantaget bedöms vidare medföra marginellt minskade kostnader för Spelinspektionen till följd av minskade arbetsinsatser i samband med tillståndsgivning och tillsyn.

Varken definitionen eller undantaget bedöms påverka antalet mål eller på annat sätt påverka arbetsbelastningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Varken definitionen eller undantaget bedöms ha någon påverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män.

Departementspromemorians bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Förslaget om att införa en definition av svenskt speldeltagande bedöms inte medföra några kostnader för företagen. För Skatteverket kan förslaget förväntas medföra en mycket begränsad kostnad av engångskaraktär. Något behov av informationsinsatser som går utöver de som normalt sker vid regelförändringar bedöms dock inte uppstå. Kostnaderna för myndigheten bör därför kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Förslaget om att undanta spel på fartyg som befinner sig i oskadlig genomfart från kravet på svensk spellicens kan förväntas medföra marginellt minskade kostnader för företagen till följd av minskad administration och ett minskat uttag av avgifter. Förslaget bedöms vidare medföra marginellt minskade kostnader för Spelinspektionen till följd av minskade arbetsinsatser i samband med tillståndsgivning och tillsyn.

Förslagen bedöms inte påverka antalet mål eller på annat sätt påverka arbetsbelastningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Förslagen bedöms inte medföra några ekonomiska eller andra effekter för jämställdheten mellan kvinnor och män.

16.9Vissa mindre justeringar av spellagen

Regeringens bedömning: De mindre justeringarna av spellagen medför inga ekonomiska effekter för företagen. För Spelinspektionen innebär justeringarna marginellt minskade kostnader.

Justeringarna bedöms inte ha någon påverkan på jämställdheten mellan kvinnor och män.

Departementspromemorians bedömning överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Förslagen om vissa mindre justeringar av spellagen medför inga ekonomiska effekter för företagen. För Spelinspektionen innebär dessa förslag marginellt minskade kostnader, främst till följd av justeringen av tillsynsbestämmelsen i 18 kap. 12 § spellagen. Genom justeringen tydliggörs att licenshavarens skyldigheter under licenstiden omfattar samtliga krav som ska vara uppfyllda för att licens ska beviljas. Förtydligandet kan förväntas medföra något enklare licensbeslut, med minskade arbetskostnader som följd.

Ändringen i 16 kap. 2 § spellagen om placeringen av en licenshavares spelsystem tydliggör att syftet med regleringen är att säkerställa att Spelinspektionen kan genomföra en tillfredsställande kontroll av en licenshavares spelsystem. Genom ändringen klargörs också att bestämmelsen inte utgör ett sådant datalokaliseringskrav som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1807 av den 14 november 2018 om en ram för det fria flödet av andra data än personuppgifter i Europeiska unionen.

Förslagen bedöms inte medföra några ekonomiska eller andra effekter för jämställdheten mellan kvinnor och män.

16.10Förslagens övriga konsekvenser

Förslagen bedöms inte ha någon betydelse för den kommunala självstyrelsen, brottsligheten eller det brottsförebyggande arbetet, för offentlig service i olika delar av landet eller för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen. Förslagen bedöms inte heller medföra några effekter för sysselsättningen, miljön eller samhället i övrigt.

17Författningskommentar

17.1Förslaget till lag om upphävande av lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel

Genom lagen upphävs automatspelslagen. Övervägandena finns i avsnitt 12.

17.2Förslaget till lag om skyldighet att lämna uppgifter om utvecklingen på spelmarknaden

1§ Den myndighet som regeringen bestämmer ska följa och informera om utvecklingen på spelmarknaden (spelmarknadsmyndigheten).

I paragrafen anges att spelmarknadsmyndigheten ska följa och informera om utvecklingen på spelmarknaden. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

Av bestämmelsen framgår att regeringen bestämmer vilken myndighet som ska fullgöra de uppgifter som spelmarknadsmyndigheten ansvarar för enligt lagen.

2 § Med spel avses i denna lag detsamma som i spellagen (2018:1138).

I paragrafen förklaras vad som i lagen avses med begreppet spel. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

Av bestämmelsen framgår att det med begreppet spel avses detsamma som i spellagen. Med spel avses enligt 2 kap. 1 § spellagen lotteri, vadhållning, kombinationsspel och pyramidspel. Dessa begrepp förklaras i 2 kap. 3 § i samma lag (se s. 292–294).

3§ En licens- eller tillståndshavare enligt spellagen (2018:1138) ska till spelmarknadsmyndigheten lämna de uppgifter om ett visst spel som myndigheten behöver för att följa utvecklingen på spelmarknaden.

Paragrafen reglerar en licens- eller tillståndshavares uppgiftsskyldighet enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

Enligt bestämmelsen ska en licens- eller tillståndshavare till spelmarknadsmyndigheten lämna de uppgifter om ett visst spel som myndigheten behöver för att följa utvecklingen på spelmarknaden. Med spel avses detsamma som i spellagen (se kommentaren till 2 §). Innebörden av att det med spel avses detsamma som i spellagen är att uppgiftsskyldigheten gäller för t.ex. ett lotteri, men inte för uppgifter om specifika insatser och spelare i ett spel. Eftersom licens inte kan ges för pyramidspel och uppgiftsskyldigheten enbart gäller för licens- och tillståndshavare, omfattas inte pyramidspel av lagen.

Uppgifter som myndigheten kan ha behov av för att följa utvecklingen på spelmarknaden kan exempelvis avse uppgifter om omsättning per spelform och distributionssätt (online, mobil, dator, ombud etc.), antalet aktiva spelare, fördelningen av spelandet mellan kvinnor och män samt andra aggregerade uppgifter om t.ex. satta och nådda gränser för spelande.

Spelmarknadsmyndigheten ska i samband med uppgiftsinhämtning enligt lagen tillämpa förordningen om statliga myndigheters inhämtande av uppgifter från näringsidkare och kommuner.

4 § Uppgiftsskyldigheten enligt denna lag omfattar inte

1.utredningar i enskilda ärenden som rör tillämpning av spellagen (2018:1138), eller

2.personuppgifter.

I paragrafen anges vissa undantag från uppgiftsskyldigheten. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

Av första punkten framgår att uppgiftsskyldigheten enligt lagen inte omfattar utredningar i enskilda ärenden som rör tillämpning av spellagen, såsom tillsynsärenden och liknande. För dessa syften finns särskilda uppgiftsskyldigheter i spellagen.

Enligt andra punkten omfattar uppgiftsskyldigheten inte uppgifter som utgör personuppgifter. Med personuppgifter avses detsamma som i artik-el 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). Personuppgifter är enligt den aktuella artikeln varje upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person. En identifierbar fysisk person är vidare en person som direkt eller indirekt kan identifieras särskilt med hänvisning till en identifierare som ett namn, ett identifikationsnummer, en lokaliseringsuppgift eller onlineidentifikatorer eller en eller flera faktorer som är specifika för den fysiska personens fysiska, fysiologiska, genetiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet.

5§ Spelmarknadsmyndigheten får förelägga en licens- eller tillståndshavare enligt spellagen (2018:1138) att lämna uppgifter enligt 3 §.

Ett föreläggande får förenas med vite.

I paragrafen regleras spelmarknadsmyndighetens möjlighet att förelägga en licens- eller tillståndshavare att lämna uppgifter enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

Enligt första stycket får spelmarknadsmyndigheten förelägga en licens- eller tillståndshavare att lämna uppgifter om ett visst spel för att tillgodose det behov av information som myndigheten har för att följa utvecklingen på spelmarknaden. Ett föreläggande ska vara proportionerligt, vilket bl.a. framgår av 5 § förvaltningslagen. Detta innebär att en avvägning ska göras mellan å ena sidan myndighetens behov av att få del av uppgifterna och å andra sidan konsekvenserna för den uppgiftsskyldige.

Av andra stycket framgår att ett föreläggande får förenas med vite. Möjligheten för spelmarknadsmyndigheten att förena ett föreläggande med vite innebär ingen skyldighet för myndigheten att göra det. Har spelmarknadsmyndigheten inte anledning att räkna med annat än att uppgiftsskyldigheten fullgörs, bör myndigheten inte förena föreläggandet med vite. Allmänna bestämmelser om viten finns i lagen om viten.

6§ Beslut om föreläggande enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

I paragrafen anges förutsättningarna att överklaga beslut enligt lagen. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

Av första stycket följer att ett beslut om föreläggande får överklagas till allmän förvaltningsdomstol under de förutsättningar som regleras i förvaltningslagen.

Enligt andra stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om regelbundet återkommande uppgiftsskyldighet.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om regelbundet återkommande uppgiftsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

Bemyndigandet möjliggör föreskrifter om att licens- eller tillståndshavare på återkommande basis ska lämna in vissa uppgifter. Det kan t.ex. finnas behov av att vissa uppgifter lämnas in månadsvis, kvartalsvis eller halvårsvis.

17.3Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

39 kap.

5 § Skyldigheten att använda kassaregister gäller inte för den som

1. bara i obetydlig omfattning säljer varor eller tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort,
2. är befriad från skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229) för inkomst från sådan försäljning som avses i 4 §,
3. bedriver taxitrafik enligt taxitrafiklagen (2012:211),
4. säljer varor eller tjänster genom distansavtal eller hemförsäljningsavtal,
5. säljer varor eller tjänster med hjälp av en varuautomat eller annan liknande automat eller i en automatiserad affärslokal, eller
6. tillhandahåller automatspel enligt spellagen (2018:1138).

Vid bedömningen enligt första stycket 1 av om det är fråga om försäljning i obetydlig omfattning ska det särskilt beaktas om försäljningen normalt uppgår till eller kan antas komma att uppgå till sammanlagt högst fyra prisbasbelopp under ett beskattningsår.

Undantaget i första stycket 2 gäller inte för en näringsidkare som driver verksamhet i Sverige utan fast driftställe i landet.

I paragrafen anges situationer där skyldigheten enligt 4 § att använda kassaregister inte gäller. Övervägandena finns i avsnitt 12.

Paragrafen ändras till följd av att automatspelslagen upphävs. Ändringen innebär att den tidigare sjätte punkten, som anger att den som anordnar automatspel enligt automatspelslagen undantas från skyldigheten att föra kassaregister, utgår. Ändringen innebär även en omnumrering av efterföljande punkt.

17.4Förslaget till lag om ändring i spellagen (2018:1138)

1 kap.

3 § Lagen är tillämplig på spel som tillhandahålls på svenska fartyg och svenska luftfartyg, oavsett var fartyget befinner sig.

Lagen är inte tillämplig på spel som tillhandahålls på

1. utländska fartyg som passerar svenskt territorium med stöd av rätten till oskadlig genomfart enligt 3 kap. i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982, eller
2. utländska luftfartyg som flyger över svenskt territorium utan att trafikera en svensk flygplats.

Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser för spel på fartyg och luftfar- tyg. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.

I andra stycket görs en ändring på så sätt att det i stycket införs en uppställning med två punkter. Bestämmelsen i första punkten är ny och innebär att lagen inte är tillämplig på utländska fartyg som passerar svenskt territorium med stöd av rätten till oskadlig genomfart enligt 3 kap. i havsrättskonventionen. Vad som avses med begreppet oskadlig genomfart följer av artiklarna 17–19 i konventionen. Enligt dessa avses med oskadlig genomfart bl.a. en genomfart som är oavbruten och skyndsam och inte stör kuststatens lugn, ordning eller säkerhet. Bestämmelsen i andra punkten motsvarar det nuvarande andra stycket (se s. 291).

5 § Lagen är inte tillämplig på köp av svenska statens premieobligationslån eller vadhållning på det framtida värdet av finansiella aktiviteter.

Paragrafen undantar vissa situationer från lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 12.

Paragrafen ändras till följd av att automatspelslagen upphävs. Ändringen innebär att andra stycket, som innebar ett undantag från lagens tillämpningsområde för sådant spel som omfattades av automatspelslagen, utgår.

3 kap.

Förbud mot främjande av olovligt spel

7 § Det är inte tillåtet att i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte främja deltagande i otillåtet spel eller spel som tillhandahålls utan nödvändig licens enligt denna lag.

Paragrafen, som är ny, förbjuder främjande av deltagande i otillåtet spel eller spel som tillhandahålls utan nödvändig licens enligt denna lag (olovligt spel). Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Enligt paragrafen är det inte tillåtet att i yrkesmässig verksamhet eller annars i förvärvssyfte främja deltagande i olovligt spel (främjandeförbud). Förbudet omfattar såväl licenspliktigt spel som tillhandahålls i Sverige utan licens (s.k. spel utan nödvändig licens) som tillhandahållande av spel som omfattas av lagen och som inte får beviljas licens (s.k. otillåtet spel), t.ex. tillhandahållande av pyramidspel ( s. 346). Paragrafen överensstämmer i sak med vad som gällde enligt 38 § första stycket 1 i den upphävda lotterilagen. Främjande av olovligt spel är även kriminaliserat genom 19 kap. 2 § spellagen. Med främjande enligt den aktuella bestämmelsen avses samma sak som i straffbestämmelsen (se s. 346 och 347). Främjandeförbudet omfattar t.ex. situationer där en spelprogramvaruutvecklare främjar deltagandet i olovligt spel, exempelvis genom att sköta driften av spelet. Förbudet innebär att spelmyndigheten har möjlighet att vidta administrativa åtgärder vid främjande av spel som tillhandahålls utan nödvändig licens.

4 kap.

4§ En licenshavare som saknar bosättning eller etablering i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha en fysisk representant som är bosatt i

I paragrafen uppställs krav på att en licenshavare som saknar bosättning eller etablering i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha en särskild representant i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 14.

Ändringen är redaktionell och innebär att förkortningen för Europeiska ekonomiska samarbetsområdet utgår.

8 § En licens ska avse en viss tid och får, om inte annat anges i denna lag, ges för högst fem år.

Om en ansökan om förnyelse av licensen har getts in senast fyra månader innan giltighetstiden för den gällande licensen går ut, ska licensen gälla till dess att spelmyndigheten beslutat om den nya ansökan.

I paragrafen behandlas giltighetstid för en licens. Övervägandena finns i avsnitt 10.

Bestämmelsen i andra stycket, som är nytt, innebär att en licens i vissa fall fortsätter att gälla även efter giltighetstidens utgång om en ansökan om förnyelse av licensen har getts in. Den fortsatta giltighetstiden gäller under den tid då prövning av en ansökan om förnyelse av licensen pågår hos spelmyndigheten. Ett nytt beslut av myndigheten innebär att den fortsatta giltighetstiden för en utgången licens upphör att gälla, oavsett om detta beslut överklagas. En förutsättning för fortsatt giltighet är att ansökan om förnyad licens ges in till myndigheten senast fyra månader innan giltighetstiden för den gällande licensen går ut.

6 kap.

11 § Vid försäljning av förhandsdragna fysiska lotter enligt 9 § är det tillåtet att låta spelaren själv göra sin insats med hjälp av teknisk eller elektronisk utrustning som tillhandahålls av den juridiska personen, under förutsättning att utrustningen inte är försedd med en slumptalsgenerator eller ett elektroniskt minne.

I paragrafen regleras möjligheten för den som tillhandahåller ett registreringslotteri att placera ut teknisk eller elektronisk utrustning, s.k. självserviceterminaler, som hanteras av spelaren själv. Övervägandena finns i avsnitt 14.

Paragrafen justeras på så sätt att ett ”inte”, som av förbiseende förts in i bestämmelsen, utgår. Därutöver görs även en mindre språklig justering.

11 kap.

1 § Licens att tillhandahålla spel enligt 5 kap. 1 §, förutom licens för kasino och spel på värdeautomater, samt spel enligt 7 kap. 1 § och 8 kap. 1 §, får omfatta tillhandahållande av spel tillsammans med en organisation eller ett företag som tillhandahåller spel i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. För sådant samarbete krävs att licenshavarens samarbetspartner har tillstånd till motsvarande spel, har rätt att samarbeta internationellt och inte tillhandahåller spel utan nödvändig licens enligt denna lag.

Ändringen innebär att förkortningen ”EES-land” ändras till ”land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet”. I övrigt görs en mindre red-aktionell ändring.

Tillstånd för spelprogramvara och innehav av automater

6 a § Den som tillverkar, tillhandahåller, installerar eller ändrar spelprogramvara som används vid tillhandahållande av onlinespel enligt 7 kap. eller 8 kap. ska ha tillstånd för detta.

Paragrafen, som är ny, innehåller krav på tillstånd för den som tillverkar, tillhandahåller, installerar eller ändrar spelprogramvara för kommersiellt onlinespel och vadhållning som sker online. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.1.

Av bestämmelsen framgår att spelprogramvara som används vid tillhandahållande av kommersiellt onlinespel enligt 7 kap. och sådan vadhållning enligt 8 kap. som sker online bara får hanteras av den som har tillstånd för detta. Med spelprogramvara avses sådan programvara som är designad för att särskilt användas vid licenspliktigt spel om pengar. Det kan exempelvis handla om slumptalsgeneratorer, s.k. Random Number Generator, datorsimulerat automatspel (s.k. slots), streaminglösningar m.m. för onlinebaserad livekasino, plattformar för onlinepoker och s.k. sportböcker för vadhållning. Med spelprogramvara avses däremot inte sådan programvara som är allmänt utvecklad för tillhörande aktiviteter, såsom resultatanalys, marknadsföring, kundhantering och förvaltning, eller som utgör delar av licenshavarens allmänna IT-struktur eller affärsapplikationer. Vägledande vid prövningen av om en programvara vid onlinespel är att anse som spelprogramvara är således om programvaran påverkar själva spelets utformning och innehåll. Den närmare definieringen av begreppet överlämnas till rättstillämpningen. Spelmyndigheten har även möjlighet att ta fram ytterligare vägledning.

Att det är licenshavaren som har ansvaret för spelverksamheten gentemot konsument och tillsynsmyndighet följer av bl.a. 6 §.

6 b § Tillstånd för spelprogramvara får ges till den som uppfyller kraven i 4 kap. 1 § 1 och 2 och 2 § 1–3.

I paragrafen, som är ny, anges vad som krävs för tillstånd enligt 6 a §. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2.

Enligt bestämmelsen får tillstånd att tillverka, tillhandahålla, installera eller ändra spelprogramvara ges till den som uppfyller vissa av de krav som ställs på en licenshavare enligt 4 kap. För det första ska sökanden bedömas ha den kunskap, erfarenhet och organisation som krävs för att driva verksamheten (4 kap. 1 § 1). Vid bedömning av om dessa krav är uppfyllda bör beaktas vilken kapacitet som sökanden förfogar över i form av personal, ledning, arbetsrutiner och andra organisatoriska resurser. Personalens kunskap om verksamheten och de föreskrifter och villkor som reglerar den har stor betydelse. Vid bedömningen kan därför beaktas vilken kunskap och erfarenhet av liknande verksamhet personalen har. För det andra ska sökanden antas komma att driva verksamheten i enlighet med lag och andra författningar som reglerar verksamheten (4 kap. 1 § 2). Den bedöm-ningen bör i första hand avse regleringen på spelområdet och särskilt förbudet mot att samarbeta med någon som tillhandahåller spel utan nödvändig licens enligt spellagen (6 e §). Bedömningen av om kraven är uppfyllda bör göras i förhållande till den verksamhet som ansökan avser (jfr prop. 2017/18:220 s. 101, 297, 298 och 317). Det bör beaktas i tillståndsprövningen om sökanden redan verkar i ett annat land där motsvarande prövning genomgåtts.

Tillståndshavaren ska vidare ha rättshandlingsförmåga, vilket innebär att ett tillstånd inte får ges den som är i konkurs eller, om sökanden är en fysisk person, är under 18 år eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken (4 kap. 2 § 1–3).

Övriga krav enligt 4 kap. 1 och 2 §§ eller enligt kapitlet i övrigt som ställs för att licens ska få ges är inte tillämpliga vid tillståndsprövningen.

6 c § Den som har tillstånd för spelprogramvara och som saknar bosättning eller etablering i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha en fysisk representant som är bosatt i Sverige. Representanten ska uppfylla de krav som anges i 4 kap. 2 § 1–3.

I paragrafen, som är ny, uppställs krav på att en tillståndshavare enligt 6 a § som saknar bosättning eller etablering i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska ha en särskild representant i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2.

Av bestämmelsen framgår att representanten för en sådan tillståndshavare som saknar bosättning eller etablering i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska vara en fysisk person bosatt i Sverige. Bedömningen av om en person är bosatt i Sverige utgår från de kriterier som gäller enligt 3 § folkbokföringslagen (prop. 2017/18:220 s. 254 och 318). Representanten ska vidare uppfylla kraven enligt 4 kap. 2 § 1–3. Det innebär att representanten inte får vara i konkurs, vara under 18 år eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Representantens behörighet att företräda tillståndshavaren regleras i 6 d §.

6 d § Tillståndshavaren ska utfärda fullmakt för representanten att i alla frågor som rör verksamheten enligt tillståndet företräda tillståndshavaren inför svenska myndigheter, handla på tillståndshavarens vägnar samt ta emot stämning för tillståndshavaren och själv eller genom någon annan tala och svara för denne.

I paragrafen, som är ny, finns krav på att den representant som avses i 6 c § ska ha fullmakt att företräda tillståndshavaren i alla frågor som rör den tillståndspliktiga verksamheten inför bl.a. svenska myndigheter och domstolar. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2.

Av bestämmelsen följer en skyldighet för tillståndshavaren att utfärda en fullmakt för representanten att företräda tillståndshavaren i alla frågor som rör verksamheten enligt tillståndet. Representanten ska i dessa frågor fungera som tillståndshavarens ombud i Sverige. Detta inkluderar bl.a. kontakter med svenska myndigheter. Representanten ska även vara behörig att själv eller genom någon annan företräda tillståndshavaren inför svenska domstolar. Bestämmelsen motsvarar den i 4 kap. 5 § (jfr s. 300).

marknadsförs innebär för utvecklande av spelproblem betyder att det ställs högre krav på ansvarsfull och försiktig utformning av marknadsföring av spel med hög risk för utvecklande av spelproblem. Det innebär vidare att marknadsföringen av sådana spel inte får vara uppsökande, påträngande eller på annat sätt olämplig. Riskfaktorer ändras över tid och påverkas bl.a. av hur utbudet på spelmarknaden ser ut. Spelens olika risknivåer beror till stor del på spelets uppbyggnad och egenskaper. Vid bedömningen av hur riskabelt ett spel är bör bl.a. beaktas spelets hastighet, insatsmöjligheter, vinstchanser, ljud-och ljuseffekter, tillgänglighet, återbetalningsintervall och kontinuitet, dvs. om spelsessionen kan fortsätta utan avbrott eller förlängas med ett annat spel.

I andra sammanhang där spelens risknivåer beaktas brukar spelen delas in i låg, medelhög och hög risk för spelproblem (SOU 2020:77 s. 131– 134). En sådan uppdelning kan fungera som vägledning även vid tillämpningen av bestämmelsen. De spel som har hög risk för spelproblem kännetecknas av att de ofta har kort tid från insats till resultat, snabb utbetalning av vinst, möjlighet till långa spelsessioner, speciellt ljus och ljud samt är ofta tillgängliga via internet. Det innebär att t.ex. värdeautomatspel och spel på onlinekasino generellt sett utgör mycket riskfyllda spelformer. Spel med medelhög risk för spelproblem har ofta medellång tid från insats till resultat och möjlighet att förlänga den totala speltiden med en svit av spelomgångar. Det kan t.ex. vara sportspel, spel på hästar och livepoker. Spel med låg risk för spelproblem har ofta lång tid från insats till resultat med kort sammantagen speltid per tillfälle och med få variationer. Det innebär att lotter köpta hos ombud och allmännyttiga lotterier som regel utgör spelformer med låg risk för utvecklande av spelproblem, eftersom det handlar om låga insatsmöjligheter per lott, långsammare spel och låg vinståterbetalningsnivå.

Vid bedömningen av om marknadsföringen är måttfull ska hänsyn tas till var marknadsföringen förekommer och hur den är utformad (jfr s. 31–33). Genom att det i bestämmelsen i andra stycket även anges att det särskilt ska beaktas i vilken utsträckning marknadsföringen riskerar att nå personer under 18 år förtydligas att marknadsföringen inte får riskera att locka barn och ungdomar till spel om pengar. Det innebär att en större återhållsamhet krävs för sådan marknadsföring som förekommer i sammanhang som gör att risken är högre att nå barn och ungdomar, såsom reklam i samband med barn- och familjeprogram eller liknande. För spel med hög risk för spelproblem ställs det mycket höga krav på restriktiv marknadsföring i sådana sammanhang.

Enligt tredje stycket får marknadsföring inte riktas särskilt till personer under 18 år. Tredje stycket motsvarar det nuvarande andra stycket.

4 § Marknadsföring som strider mot 1 eller 2 § ska vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen (2008:486) anses som otillbörlig mot konsumenter. Ett handlande som strider mot 2 § kan medföra marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i 29–36 §§ marknadsföringslagen.

Om information som anges i 3 § inte lämnas ska marknadsföringslagen tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29–36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.

Paragrafen innehåller bestämmelser om otillbörlig marknadsföring på spelområdet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.2.

Genom tillägget i första stycket utvidgas sanktionsmöjligheterna vid överträdelser mot bestämmelsen i 2 § till att också omfatta en möjlighet att ålägga marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i 29–36 §§ marknadsföringslagen. Av 2 § första stycket framgår att marknadsföring inte får riktas direkt till en spelare som har stängt av sig från spel. Av andra stycket i samma paragraf framgår att om en spelare har sagt upp sitt spelkonto hos en licenshavare, får licenshavaren rikta marknadsföring direkt till spelaren endast om spelaren i samband med uppsägningen aktivt godkänt det.

Reklam i radio och tv samt på videodelningsplattformar

6 § Reklam för spel som tillhandahålls av någon som saknar nödvändig licens enligt denna lag får inte förekomma i tv-sändningar, beställ-tv, sökbar text-tv eller ljudradiosändningar.

En leverantör av en videodelningsplattform får inte tillhandahålla sådan reklam före, under eller efter användargenererade videor eller tv-program på plattformen.

Paragrafen behandlar reklam i tv-sändningar, beställ-tv, sökbar text-tv och ljudradiosändningar. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Ändringen i första stycket innebär att hänvisningen till radio- och tvlagen tas bort. Bestämmelsens tillämpningsområde är därmed inte begränsat till sändningar som omfattas av den lagen. Ändringen innebär att bestämmelsen även kan bli tillämplig på tv-sändningar och beställ-tv från utlandsbaserade medietjänstleverantörer.

I andra stycket, som är nytt, framgår att förbudet mot sådan reklam som avses i första stycket, dvs. reklam för spel som tillhandahålls av någon som saknar nödvändig licens, även gäller för leverantörer av videodelningsplattformar avseende reklam som tillhandahålls före, under eller efter användargenererade videor eller tv-program på plattformen. Att förbudet gäller före, under eller efter användargenererade videor eller tv-program innebär att reklam som plattformsleverantören inte kan styra över inte omfattas av förbudet (jfr t.ex. 9 a kap. 10 och 11 §§ radio- och tv-lagen och s. 204 och 205, se även 7 kap. 3 § andra stycket alkohollagen). Med videodelningsplattform respektive leverantör av videodelningsplattform avses detsamma som i radio- och tv-lagen. I 3 kap.

1§ 23 radio- och tv-lagen definieras videodelningsplattform som en tjänst där tjänsten eller en väsentlig funktion i den som huvudsakligt syfte har att, med hjälp av elektroniska kommunikationsnät i informations-, underhållnings- eller utbildningssyfte tillhandahålla allmänheten användargenererade videor eller tv-program som leverantören av tjänsten organiserar men inte har redaktionellt ansvar för. I 3 kap. 1 § 10 radio- och tv-lagen definieras leverantör av videodelningsplattform som den som tillhandahåller en videodelningsplattform. Med tillhandahållande av reklam avses att en plattformsleverantör inte får marknadsföra, sälja eller arrangera sådana annonser som avses i bestämmelsen på sin plattform (jfr s. 223).

1 a § Den som tillhandahåller onlinespel enligt 7 kap. eller 8 kap. ska se till att spelprogramvaran som används är tillverkad, tillhandahållen, installerad eller ändrad av någon med tillstånd enligt 11 kap. 6 a §.

Paragrafen, som är ny, innehåller krav gällande spelprogramvara för den som tillhandahåller kommersiellt onlinespel och vadhållning online. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.3.

Bestämmelsen innebär att en licenshavare endast får använda spelprogramvara som är tillverkad, tillhandahållen, installerad eller ändrad av någon med tillstånd enligt 11 kap. 6 a §. Om licenshavaren själv utför den hanteringen ska licenshavaren ha tillstånd för detta. Skyldigheten begränsas till att spelprogramvaran som används ska vara tillverkad, tillhandahållen, installerad eller ändrad av någon som vid tillfället för hanteringen har tillstånd för detta. Det innebär att programvara som tillverkats av någon med tillstånd kan fortsätta att användas även om tillståndshavaren därefter förlorar sitt tillstånd, t.ex. under tiden en licenshavare försöker hitta en ny leverantör. Licenshavaren får däremot inte låta en tillståndshavare som förlorat sitt tillstånd fortsätta hantera programvaran.

2 § Licenshavarens spelsystem ska vara placerat i Sverige. Spelsystemet får vara placerat utomlands om licenshavaren

1. har tillåtelse att erbjuda spel i ett annat land där en offentlig myndighet övervakar licenshavarens tillhandahållande av spel och denna myndighet har ingått avtal med spelmyndigheten om tillsyn av licenshavarens tillhandahållande av spel i Sverige, eller
2. ger spelmyndigheten möjlighet att genomföra en tillfredsställande kontroll av spelsystemet med hjälp av fjärråtkomst eller liknande.

I paragrafen behandlas placeringen av en licenshavares spelsystem. Övervägandena finns i avsnitt 14.

Ändringen innebär att det i andra stycket anges att spelsystemet under vissa förutsättningar får vara placerat utomlands. Ändringen innebär att spelmyndigheten inte behöver besluta särskilt om undantag från kravet i första stycket på att spelutrustningen ska vara placerad i Sverige. Genom ändringen får myndigheten i stället ta ställning till, i det fall ett spelsystem är placerat utomlands, om förutsättningarna för detta är uppfyllda i samband med prövningen av en licens.

18 kap.

2 § Spelmyndigheten har också tillsyn över att spelverksamhet som bedrivs med licens eller registrering enligt denna lag följer lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

I paragrafen regleras tillsynen över viss verksamhet enligt penningtvättslagen. Övervägandena finns i avsnitt 14.

Ändringen innebär att hänvisningen till den specifika punkten i 1 kap.

2 § första stycket penningtvättslagen utgår och att den verksamhet som avses i stället preciseras direkt i bestämmelsen. Ändringen innebär inte någon ändring i sak.

12 § Om förutsättningarna för licens eller tillstånd för spelprogramvara inte längre är uppfyllda, eller om en licens- eller tillståndshavare i övrigt åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag eller enligt föreskrifter eller villkor som meddelats med stöd av lagen, ska spelmyndigheten förelägga licens- eller tillståndshavaren att inom en viss tid vidta rättelse eller besluta om förbud, ändring av villkoren eller anmärkning.

Om överträdelsen är allvarlig ska licensen eller tillståndet återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Spelmyndigheten får avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om licens- eller tillståndshavaren vidtar rättelse eller om någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot denne och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

Paragrafen reglerar spelmyndighetens möjligheter till ingripande mot en licens- eller tillståndshavare som åsidosätter sina skyldigheter enligt lagen eller föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av samma lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.5 och 14.

Ändringen i paragrafen innebär att spelmyndighetens möjligheter till ingripande mot en licenshavare också gäller i förhållande till en tillståndshavare enligt 11 kap. 6 a §. Det innebär att myndigheten har möjlighet att bl.a. meddela anmärkning eller förelägganden om rättelse eller förbud, och i särskilt allvarliga fall att meddela varning eller att återkalla tillståndet (se s. 339 och 340).

I första stycket görs vidare en ändring på så sätt att hänvisningen till

4 kap. 1–3 §§ utgår. Ändringen innebär att det klart framgår att spelmyndighetens skyldighet att ingripa mot en licenshavare omfattar samtliga fall då licenshavaren inte uppfyller förutsättningarna för licens.

13 § Om det finns sannolika skäl för återkallelse av en licens i ett ärende enligt 12 § får spelmyndigheten återkalla licensen fram till dess att frågan om återkallelse har prövats slutligt. Detta gäller dock endast om det behövs för att trygga konsumentskyddet eller det annars är nödvändigt från allmän synpunkt.

Ett beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl får beslutet förlängas en gång med ytterligare högst sex månader.

Paragrafen reglerar möjligheten för spelmyndigheten att återkalla en licens interimistiskt, dvs. för tiden till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt. Övervägandena finns i avsnitt 14.

Ändringen är redaktionell och innebär ett förtydligande av att paragrafen endast gäller om det finns sannolika skäl för återkallelse av en licens. Paragrafen gäller således inte vid ingripanden mot tillstånd för spelprogramvara.

19 kap.

2 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet främjar deltagande i sådant spel som avses i 1 § döms för främjande av olovligt spel till böter eller fängelse i högst två år.

I ringa fall döms det inte till ansvar.

I paragrafen kriminaliseras främjande av otillåtet spel och licenspliktigt spel utan licens. Övervägandena finns i avsnitt 14.

Ändringen är språklig och innebär att ordet ”i” förs in före ”1 §”.

10 § Om en licens-eller tillståndshavare enligt denna lag har fått en anmärkning eller varning enligt 18 kap. 12 §, får spelmyndigheten besluta att denne ska betala en sanktionsavgift. Avgiften tillfaller staten.

Paragrafen reglerar påförande av sanktionsavgift med anledning av ett beslut om varning eller anmärkning enligt 18 kap. 12 §. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.5.

Ändringen i första stycket innebär att spelmyndighetens möjlighet att besluta om en sanktionsavgift vid överträdelser av spellagen, eller föreskrifter och villkor meddelande med stöd av lagen, även omfattar tillståndshavare enligt 11 kap. 6 a § (se s. 350 och 351).

13 § Sanktionsavgiften enligt 10 § ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst tio procent av licens- eller tillståndshavarens omsättning det närmast föregående räkenskapsåret.

Om överträdelsen har skett under licens- eller tillståndshavarens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

Endast omsättning från licens- eller tillståndspliktig verksamhet enligt denna lag ska beaktas.

I paragrafen regleras sanktionsavgiftens storlek vid överträdelser av en licens- eller tillståndshavare. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.5.

Ändringen i paragrafen innebär att bestämmelserna om sanktionsavgiftens storlek även gäller för sanktionsavgifter vid överträdelser av tillståndshavare enligt 11 kap. 6 a §. Vilka omständigheter som ska beaktas när storleken på avgiften beslutas regleras i 15 § (se s. 352 och 353). När det gäller överträdelser av någon som har tillstånd för spelprogramvara bör allvarlighetsgraden bedömas med hänsyn till vilken betydelse som överträdelsen har i förhållande till syftet med tillståndsregleringen, dvs. att försvåra tillgången till spelprogramvara för spelföretag som saknar nödvändig licens enligt lagen. Därutöver görs även en mindre språklig justering.

21 kap.

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att internationellt samarbete enligt 11 kap. 1 § också får ske med organisationer eller företag i länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och om närmare förutsättningar för internationellt samarbete.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om dels internationellt samarbete med organisationer eller företag i länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, dels om andra förutsättningar för internationellt samarbete. Övervägandena finns i avsnitt 14.

Ändringen är redaktionell och innebär att ”EES” ändras till ”Europeiska ekonomiska samarbetsområdet”.

Tillstånd för spelprogramvara

10 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka handlingar och uppgifter som ska ges in i samband med en ansökan om tillstånd att tillverka, tillhandahålla, installera eller ändra spelprogramvara eller om ändring av ett sådant tillstånd.

Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka handlingar och uppgifter som ska ges in i samband med en ansökan om tillstånd enligt 11 kap. 6 a § eller ändring av ett sådant tillstånd. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.2.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från registrering enligt 12 kap. 1 och 3 §§ och om hur kontrollerna av en spelares identitet enligt 12 kap. 2 och 4 §§ ska göras.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från registrering av spelare och om hur kontroller av en spelares identitet ska göras. Övervägandena finns i avsnitt 14.

Ändringen innebär att 12 kap. 3 § läggs till. Genom ändringen omfattar bemyndigandet även registrering av spelare som deltar i lotteri för viss tid, s.k. prenumerationslotterier.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. undantag från kravet på handlingsplan enligt 14 kap. 1 § och om innehållet i handlingsplanen,
2. vilken information som ska hållas tillgänglig för spelare enligt 14 kap. 4 §,
3. ytterligare gränser vid onlinespel och spel på värdeautomater samt vad som ska gälla vid ändring av satta gränser,
4. förutsättningar för en licenshavares erbjudande av bonus enligt 14 kap. 9 §,
5. självtest enligt 14 kap. 10 §,
6. självavstängning enligt 14 kap. 11 och 12 §§,
7. vad en utbildning enligt 14 kap. 14 § ska innehålla, för vilka spel utbildningskraven ska gälla, när och hur utbildning ska ske samt om undantag från vilka som ska utbildas, och
8. anställdas deltagande i licenshavarens spel enligt 14 kap. 15 §.

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om spelansvar. Övervägandena finns i avsnitt 14.

Ändringen i fjärde punkten är redaktionell och innebär att ett punkttecken förs in efter ”14 kap”. I sjunde punkten görs vidare en mindre språklig justering.

17.5Förslaget till lag om ändring i spellagen (2018:1138)....

affärssystem, rutiner, dragningsutrustning och fysiska lotter ska bedömas av ett organ som ackrediterats för uppgiften innan de används i spelverk-samheten samt om vilket annat bedömningsförfarande som i så fall ska gälla. Övervägandena finns i avsnitt 9.

I 21 kap. 14 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om sådana tekniska krav och rutiner som avses i 16 kap. 1 § och den bedömning av överensstämmelse med tekniska krav som avses i 16 kap. 3 §. I den nu aktuella paragrafen ges för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ett bemyndigande att utöver detta meddela föreskrifter om undantag från det bedömningsförfarande som avses i 16 kap. 3 §, dvs. att bedömningen av uppfyllelsen av de tekniska kraven ska göras av ett ackrediterat organ.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023 i fråga om de nya bestämmelserna i

11kap. 6 a–6 e och 9–11 §§, 16 kap. 1 a §, 18 kap. 12 § och 19 kap. 10 och 13 §§ och i övrigt den 1 januari 2023.

2.De nya bestämmelserna i 11 kap. 6 a–6 e och 9–11 §§, 16 kap. 1 a §, 18 kap.

12§ och 19 kap. 10 och 13 §§ ska dock tillämpas på ansökningar om tillstånd enligt 11 kap. 6 a § som lämnas in till spelmyndigheten efter den 28 februari 2023 och som avser tid efter den 30 juni 2023.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna behandlas i avsnitt 15.

Av första punkten framgår att lagen träder i kraft den 1 juli 2023 i fråga om de nya bestämmelserna i 11 kap. 6 a–6 e och 9–11 §§, 16 kap. 1 a §, 18 kap. 12 § och 19 kap. 10 och 13 §§ och i övrigt den 1 januari 2023.

Enligt andra punkten ska de nya bestämmelserna i 11 kap. 6 a–6 e och 9–11 §§, 16 kap. 1 a §, 18 kap. 12 § och 19 kap. 10 och 13 §§ dock tillämpas på ansökningar om tillstånd enligt 11 kap. 6 a § som lämnas in till spelmyndigheten efter den 28 februari 2023 och som avser tid efter den 30 juni 2023. Det innebär att en ansökan om sådant tillstånd kan lämnas in till spelmyndigheten före ikraftträdandet och att spelmyndigheten även kan påbörja handläggningen och prövningen av ansökan före samma tidpunkt.

17.5Förslaget till lag om ändring i spellagen (2018:1138)

1kap.

2§ Lagen ska tillämpas på spel som tillhandahålls i Sverige, om inte annat följer av 3 eller 5 §. Onlinespel som inte riktas till den svenska marknaden ska inte anses tillhandahållna i Sverige.

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.

Paragrafen ändras till följd av uppsägningen av överenskommelsen mellan Konungariket Sverige och Republiken Finland om automatspel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan Sverige och Finland

(SÖ 1979:40). Ändringen innebär att hänvisningen till den upphävda 4 § utgår. Därmed ska lagen även tillämpas på automatspel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan Sverige och Finland som tillhandahålls med finskt tillstånd under förutsättning att spelet faller inom lagens tillämpningsområde.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna behandlas i avsnitt 15.

Av första punkten framgår att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Därigenom kan regeringen anpassa tidpunkten för ikraftträdandet till den tidpunkt då överenskommelsen mellan Konungariket Sverige och Republiken Finland om automatspel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan Sverige och Finland upphör att gälla.

Enligt andra punkten gäller äldre bestämmelser fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

17.6Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1139) om skatt på spel

7 § Behållningen för en beskattningsperiod beräknas som skillnaden mellan de sammanlagda insatserna som den skattskyldige tagit emot och de sammanlagda utbetalningarna som den skattskyldige betalat ut under perioden.

Vid bestämmande av behållningen ska endast insatser och utbetalningar som hänför sig till det svenska speldeltagandet beaktas.

Som svenskt speldeltagande räknas endast

1. deltagande i onlinespel, om spelaren är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, och
2. deltagande i annat spel än onlinespel, om spelet tillhandahålls på svenskt territorium.

Finansieringen av idrottsrörelsen efter omregleringen

Utredningen har haft i uppdrag att överväga om den finansieringsmodell som föreslås för hästnäringen, eller någon annan lämplig modell, kan införas för att ersätta idrottsrörelsen för att idrott används som spelobjekt och om en sådan modell kan införas, lämna förslag till författningsändringar och andra nödvändiga åtgärder. I delbetänkandet Hästnäringens finansiering på den omreglerade spelmarknaden (SOU 2020:64), kom utredningen fram till att det inte var motiverat att införa en marknadsavgift för hästvadhållning. När det gäller frågan om finansieringen av idrottsrörelsen konstaterar utredningen att idrottens intäkter från spelbolag i form av sponsring har ökat efter omregleringen av spelmarknaden. Utredningens internationella utblick visar att vissa länder, däribland Frankrike, har infört särskilda lagreglerade upphovsrättsliknande rättigheter för inhemsk idrott och sport. Syftet med dessa har delvis varit att ge sportens organisationer en laglig rätt att kunna förhandla om ersättning om deras evenemang används som spelobjekt. Erfarenheter och utvärderingar av sådana system visar dock att de i första hand gynnar sporter och evenemang med mycket hög attraktivitet för spelaktörerna. Utredningen erfar att upp emot 90 procent av vadhållningen på den svenska spelmarknaden avser spel på utländska sportevenemang. En svensk reglering som i likhet med andra länders modeller endast skulle omfatta spel på nationella sportevenemang skulle därmed endast omfatta en liten del av nettoomsättningen på vadhållningsmarknaden. Den skulle vidare medföra att det skulle bli dyrare att spela på svensk sport jämfört med utländsk, och därmed riskera att minska konsumenters intresse för sådan vadhållning och i förlängningen svensk elitidrotts sponsorintäkter från spelbolag. Ett sådant system, som skulle materialiseras genom förhandlingar och avtal mellan sportens organisationer och spelbolag, skulle även riskera att medföra höga administrativa kostnader för sportens organisationer och för den nationella spelmyndighetens kontrollarbete. Sammantaget talar detta emot en sådan reglering. En modell som även skulle omfatta spel på idrott i andra länder skulle med dagens marknadsförhållanden innebära att upp emot 90 procent av ersättningen skulle utbetalas till utländska idrottsligor. En nationell reglering med en sådan effekt vore enligt utredningens bedömning varken lämplig eller försvarbar. Det går även att ifrågasätta varför idrott och sport skulle ha mer rätt till ersättning än andra evenemang som utgör objekt för vadhållning. Utredningen bedömer sammantaget att varken den finansieringsmodell som övervägts för hästnäringen eller ett särskilt upphovsrättsliknande skydd för idrotten skulle vara lämpligt att införa för att ersätta idrottsrörelsen för att idrott används som spelobjekt.

Ytterligare begränsningar av marknadsföring

Kravet om måttfullhet vid marknadsföring av spel har gällt sedan 1 januari 2017. Vid antagandet av spellagen valde regeringen att överföra måttfullhetskravet i lotterilagen oförändrat till den nya lagen och framhöll behovet av att innebörden av begreppet ska utvecklas genom rättspraxis. Vad som avses med måttfull marknadsföring har hittills endast varit föremål för domstolsprövning i två fall. Utredningen har övervägt om det finns skäl att nu införa ett krav på särskild måttfullhet vid marknadsföring av spel. Såsom det nuvarande måttfullhetskravet har beskrivits i förarbetena och tolkats av domstol och Konsumentverket är det enligt utredningens bedömning i nuläget för tidigt att göra bedömningen att måttfullhetskravet inte är tillräckligt för att skydda sårbara grupper när det kommer till innehållet i spelreklamen.

Nuvarande regler i spellagen begränsar inte mängden spelreklam. Trots en nedgång i spelreklamsinvesteringar i traditionella medier sedan omregleringen av spelmarknaden, ligger investeringsnivåerna fortsatt på en hög nivå. Av spelreklamen i traditionella medier 2019 utgjorde mer än hälften (53 procent) reklam för onlinekasino. Detta innebär att drygt 3 miljarder kronor spenderades på reklam för onlinekasino, vilket är en spelform som endast spelas regelbundet av cirka 0,5 procent av Sveriges befolkning. Forskning visar att spelreklam påverkar de med spelproblem eller som ligger i riskzonen för spelproblem negativt och att en omfattande exponering av spelreklam för barn och unga kan bidra till en normalisering av spelande. Vidare visar forskningen att värdeautomatspel, landbaserat kasinospel (dvs. Casino Cosmopol) och kommersiellt onlinespel (dvs. i huvudsak onlinekasino) är de spelformer som i nuläget kan anses vara mest riskfyllda i ett beroendeshänseende. I syfte att begränsa mängden reklam för de mest riskfyllda spelen föreslår utredningen att reklam för sådana spel via tv-sändningar, beställ-tv, sökbar text-tv, ljudradiosändningar, beställradio (podcasts) och videodelningsplattformar ska vara förbjuden mellan kl. 06.00–21.00.Utredningen föreslår att överträdelser av den nya bestämmelsen samt överträdelser av förbudet mot att skicka direktreklam till avstängda spelare enligt 15 kap. 2 § spellagen ska kunna sanktioneras med marknadsstörningsavgift.

Värdeautomater

Ökad flexibilitet i de tekniska kraven

Spellagen omfattar olika verksamheter, från mindre fysiska lotterier och bingoverksamheter till sådana som tillhandahåller kasino eller vadhållning, som medför skilda risker ur ett konsumentskydds- och säkerhetsperspektiv. Utredningen bedömer att det i spelregleringen saknas tillräckliga förutsättningar för Spelinspektionen att anpassa de tekniska reglerna och bedömningsförfarandena som omgärdar dessa till verksamheternas skilda förutsättningar. Utredningen föreslår därför ett tydligare bemyndigande för Spelinspektionen i det avseendet.

Licensers giltighet vid prövning av förnyad licens

Det är licenshavarens skyldighet att inkomma med en ansökan om förnyelse av licens i god tid innan licensens utgång, och i ansökan styrka att förutsättningarna för ny licens är uppfyllda. I de fall Spelinspektionens handläggningstider på grund av hög arbetsbelastning innebär att beslut om förnyelse av licens inte meddelats innan utgången av den gällande licensen, ligger dock saken utom licenshavarens kontroll. I likhet med vad som gäller i lagstiftning på vissa andra områden föreslår utredningen därför att en utgången licens under vissa förutsättningar ska gälla under tiden som Spelinspektionen prövar en ansökan om förnyad licens.

Anpassade regler om bonusar

Enligt spellagen får en bonus endast erbjudas eller lämnas vid det första tillfället då en spelare spelar på något av licenshavarens spel. Regeln infördes i syfte att skydda konsumenters hälsa sedan regeringen konstaterat att bonuserbjudanden hade blivit ett attraktivt men också aggressivt sätt att dels locka till sig spelare, dels behålla dem. De lotterier som erbjuder spel för allmännyttiga ändamål har en lång historik av att erbjuda premier och rabatterade lotter vid försäljning av sina produkter och den typen av värdeerbjudanden är en del av lotteriernas affärskoncept. Den typ av spel som de allmännyttiga organisationerna tillhandahåller är generellt sett spel med låg risk att utveckla spelproblem och det har inte framkommit att de premier som många av lotterierna använt sig av under en lång tid har bidragit till ett osunt spelande. Utredningen föreslår därför att spel för allmännyttiga ändamål undantas från förbudet att erbjuda eller lämna bonus annat än vid det första speltillfället.

Lotteri- och kasinoliknande inslag i datorspel

meddela föreskrifter om undantag från det bedömningsförfarande som avses i 16 kap. 3 § och i så fall föreskriva vilka andra bedömningsförfaranden som i stället ska gälla.

1. Denna lag träder ikraft den 1 januari 2023 i fråga om 11 kap. 6 a–e och 11 §§, 16 kap. 1 a §, 18 kap. 12 a §, 19 kap. 10 a och 13 §§ samt 21 kap. 10 a § och i övrigt den 1 juli 2022.
2. Lagen får tillämpas före ikraftträdandet på ansökningar om tillstånd enligt 11 kap. 6 a § som lämnas in till spelmyndigheten efter den 1 september 2022 och som avser tid efter den 1 januari 2023.

Förslag till lag om upphävande av lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel ska upphöra att gälla.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.