Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår en ny lag om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data. Lagen genomför Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn.

Lagen ska gälla när en myndighet, ett organ som jämställs med en myndighet eller ett offentligt företag tillgängliggör data för vidareutnyttjande. Det införs bl.a. krav på i vilka format som olika slag av data ska göras tillgängliga. Vidare regleras vad som ska gälla i fråga om tilldelning av exklusiv rätt att vidareutnyttja data samt uttag av avgifter och utformning av villkor när data görs tillgängliga.

1Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data.
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:315) om intelligenta transportsystem vid vägtransporter.
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konsumentköplagen (2022:000).

2Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens syfte och förhållande till andra författningar

1 § Denna lag syftar till att främja den offentliga sektorns tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande, särskilt i form av öppna data, under förutsättning att krav på informationssäkerhet och skydd av personuppgifter kan upprätthållas och att det inte innebär risker för Sveriges säkerhet.

2 § Denna lag påverkar inte tillämpningen av bestämmelser i någon annan lag eller förordning som ger någon rätt att få tillgång till data eller som begränsar en sådan rätt.

Lagen påverkar inte heller tillämpningen av bestämmelser i någon annan lag eller förordning om skyddet av personuppgifter.

3 § Om det i någon annan lag eller i en förordning finns mer långtgående krav i fråga om tillgängliggörande av data än i denna lag, ska de kraven tillämpas.

Ord och uttryck i lagen

4 § I lagen avses med begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande: en begäran om att data ska göras tillgängliga för vidareutnyttjande i enlighet med denna lag, bulknedladdning: nedladdning av en avgränsad datamängd, data: information i digitalt format oberoende av medium, dynamiska data: data som uppdateras ofta eller i realtid för att vara aktuella och relevanta att vidareutnyttja, forskningsdata: data som till någon del är offentligt finansierade, som samlas in eller framställs inom ramen för vetenskaplig forskningsverksamhet och som görs direkt tillgängliga för vidareutnyttjande genom en dataplattform som är allmänt åtkomlig, gränssnitt: en regeluppsättning för dynamiskt datautbyte mellan programvaror,

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, i den ursprungliga lydelsen.

maskinläsbart format: ett filformat som är strukturerat på ett sådant sätt att det enkelt kan läsas av ett datorprogram, offentligt företag: ett företag som en eller flera myndigheter har ett bestämmande inflytande över och som är verksamt

–inom de sektorer som framgår av 2 kap. 1 § och 5–8 §§ lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna,

–som ett kollektivtrafikföretag enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70,

–som ett lufttrafikföretag som har allmän trafikplikt enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen, eller

–som ett rederi inom gemenskapen som uppfyller förpliktelser vid allmän trafik enligt artikel 4 i rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage), offentligt styrt organ: ett sådant organ som avses i 1 kap. 18 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller en sammanslutning av sådana organ, vidareutnyttjande: bearbetning av data från den offentliga sektorn för valfritt ändamål, värdefull datamängd: data som förtecknas i en genomförandeakt som har meddelats med stöd av artikel 14.1 i öppna data-direktivet, öppna data-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn.

Vilka som ska tillämpa lagen

5 § Lagen ska tillämpas av

1. myndigheter, och
2. ett offentligt företag när det gäller data som har samband med en tjänst av allmänt intresse som företaget tillhandahåller och som inte är direkt konkurrensutsatt.

Vid tillämpningen av denna lag ska med en myndighet jämställas ett offentligt styrt organ när det gäller data som har samband med en tjänst av allmänt intresse som organet tillhandahåller.

6 § Universitet och högskolor under statligt huvudmannaskap ska tillämpa lagen bara i fråga om forskningsdata. Detsamma gäller för en myndighet som inte är ett universitet eller en högskola i den del av myndighetens verksamhet som består i att bedriva eller finansiera forskning eller att göra forskningsdata direkt tillgängliga.

I fråga om universitets-och högskolebibliotek gäller första stycket endast om biblioteket har i uppgift att bedriva eller finansiera forskning eller att göra forskningsdata direkt tillgängliga.

3.radio- eller tv-företag vars sändningsverksamhet finansieras med public service-avgift enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst.

När lagen ska tillämpas

8 § Lagen ska tillämpas

1. när någon som har rätt att få tillgång till data enligt någon annan lag eller förordning framställer en begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande,
2. när en myndighet eller ett offentligt företag på eget initiativ tillgängliggör data som omfattas av lagen i syfte att de ska kunna vidareutnyttjas, eller
3. när data lämnas till en statlig eller kommunal myndighet som ska använda dem i en konkurrensutsatt verksamhet som avser tillhandahållande av data.

Trots första stycket ska lagen inte tillämpas

1.när data, i andra fall än som avses i första stycket 3, lämnas a) mellan statliga och kommunala myndigheter, b) från ett organ som enligt 1 kap. 5 § andra stycket jämställs med en myndighet eller ett offentligt företag till en statlig eller kommunal myndighet, eller

2.när en statlig eller kommunal myndighet tillhandahåller data i en konkurrensutsatt verksamhet.

Undantag för vissa data

9 § Lagen gäller inte för data som någon på grund av sin identitet eller ställning har en särskild rätt att få tillgång till enligt någon annan lag eller förordning.

10 § Lagen gäller inte för data som

1. omfattas av en sådan ensamrätt som följer av patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, växtförädlarrättslagen (1997:306), varumärkeslagen (2010:1877) eller lagen (2018:1653) om företagsnamn,
2. tredje man innehar rätt till enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
3. utgörs av datorprogram, eller
4. utgörs av logotyper, heraldiska vapen eller insignier.

2 kap. Tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande

Säkerhet och skydd av personuppgifter

1 § Data ska tillgängliggöras för vidareutnyttjande i enlighet med de krav som uppställs i detta kapitel. Tillgängliggörande ska ske i den utsträckning som krav på informationssäkerhet och skydd av personuppgifter kan upprätthållas och under förutsättning att det inte innebär risker för Sveriges säkerhet.

Formatkrav

2 § Data ska tillgängliggöras i det befintliga formatet eller, om sökanden begär det och det är lämpligt samt praktiskt och tekniskt möjligt, i ett format som är öppet, maskinläsbart, och i förekommande fall, tillgängligt och sökbart, tillsammans med tillhörande metadata.

3 § En värdefull datamängd ska tillgängliggöras i ett maskinläsbart format genom ett lämpligt gränssnitt eller genom bulknedladdning.

4 § När dynamiska data tillgängliggörs ska det ske omedelbart efter det att de har samlats in eller framställts, genom ett lämpligt gränssnitt eller genom bulknedladdning. Om kravet på omedelbarhet innebär en oproportionerlig arbetsinsats, ska dynamiska data göras tillgängliga inom en skälig tid eller med de tillfälliga tekniska begränsningar som är nödvändiga.

Villkor för vidareutnyttjande

5 § En myndighet eller ett offentligt företag får ställa villkor för att tillgängliggöra data för vidareutnyttjande bara om det är motiverat av ett allmänintresse. Ett villkor ska vara objektivt, proportionerligt och ickediskriminerande för jämförbara slag av vidareutnyttjande. Ett villkor får inte begränsa konkurrensen eller i onödan inskränka möjligheterna att vidareutnyttja data.

Förteckning över data som är tillgängliga eller sökbara

6 § Den statliga myndighet som regeringen bestämmer ska digitalt publicera en förteckning över data som en myndighet eller ett offentligt företag på eget initiativ har gjort tillgängliga eller sökbara på internet i syfte att de ska kunna vidareutnyttjas.

En myndighet eller ett offentligt företag ska informera den myndighet som publicerar förteckningen om sådana data som avses i första stycket.

3 kap. Exklusiv rätt att vidareutnyttja data

För vilka ändamål en exklusiv rätt får ges

1 § En myndighet eller ett offentligt företag får ge någon en exklusiv rätt att vidareutnyttja data bara om det är nödvändigt för att en tjänst av allmänt intresse ska kunna tillhandahållas.

De avtalsvillkor som avser den exklusiva rätten ska publiceras digitalt senast två månader innan de träder i kraft. Avtalet ska omprövas vart tredje år.

2 § Bestämmelserna i 1 § gäller inte när bibliotek, museer eller arkiv ger någon en exklusiv rätt att vidareutnyttja data för att digitalisera en kulturresurs.

De avtalsvillkor som avser den exklusiva rätten ska publiceras digitalt. Om avtalets giltighetstid överstiger tio år, ska det omprövas under det elfte året och därefter vart sjunde år.

Den som har gett den exklusiva rätten ska se till att utan kostnad få en kopia av de digitaliserade kulturresurserna. När avtalet om exklusiv rätt har löpt ut ska kopian hållas tillgänglig så att även andra kan vidareutnyttja den.

Andra avtal som begränsar möjligheten till vidareutnyttjande

3 § En myndighet eller ett offentligt företag som har ingått ett avtal som, på något annat sätt än genom att ge avtalsmotparten en exklusiv rätt, begränsar möjligheten för andra än avtalsparterna att vidareutnyttja data, ska publicera avtalsvillkoren digitalt senast två månader innan de träder i kraft. Avtalet ska omprövas vart tredje år.

4 § En myndighet ska se till att en sådan exklusiv rätt att vidareutnyttja data som inte omfattas av 1 eller 2 § och som myndigheten har upplåtit före den 18 juli 2013 upphör att gälla senast den 18 juli 2043.

Ett offentligt företag ska se till att en sådan exklusiv rätt att vidareutnyttja data som inte omfattas av 1 § och som företaget har upplåtit före den 17 juli 2019 upphör att gälla senast den 17 juli 2049.

4 kap. Avgifter Rätten att ta ut en avgift

1 § En myndighet eller ett offentligt företag som har rätt att ta ut en avgift för att tillgängliggöra data för vidareutnyttjande får inte beräkna den till ett högre belopp än vad som följer av 2–6 §§.

Avgiftsuttag vid tillgängliggörande av data

2 § En avgift får inte sättas till ett högre belopp än vad som behövs för att täcka kostnaderna för att reproducera, tillgängliggöra och sprida data och för att avidentifiera personuppgifter. Ett offentligt företag eller ett organ som enligt 1 kap. 5 § andra stycket jämställs med en myndighet och som inte omfattas av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) får även täcka kostnaderna för att skydda konfidentiell affärsinformation.

6 § Trots 4 § får regeringen besluta att en statlig myndighet får täcka sina kostnader för att tillgängliggöra en värdefull datamängd genom en avgift enligt 2 § andra stycket, om

1. myndigheten är skyldig att ta ut en avgift för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet, och
2. det medför betydande ekonomiska konsekvenser för myndigheten att tillgängliggöra datamängden avgiftsfritt.

En kommun eller region får besluta om undantag enligt första stycket i fråga om kommunala myndigheter.

Beslut enligt denna paragraf får gälla i högst två år från den dag då en genomförandeakt som har meddelats med stöd av artikel 14.1 i öppna datadirektivet träder i kraft.

Information om avgifter och villkor

7 § En myndighet eller ett offentligt företag ska kunna ange grunderna för hur avgifter beräknas eller hur en avgift har beräknats i ett enskilt fall.

Om en avgift är fastställd i förväg, ska myndigheten eller det offentliga företaget digitalt publicera information om

1. avgiftsbeloppet,
2. grunderna för hur avgiften har beräknats, och
3. andra villkor för vidareutnyttjandet.

Avgifter och villkor i en myndighets konkurrensutsatta verksamhet

8 § Om en myndighet vidareutnyttjar data i sin egen konkurrensutsatta verksamhet, och dessa data har tillhandahållits av en annan del av myndigheten, ska samma avgifter och villkor för vidareutnyttjandet gälla som för andra som vidareutnyttjar samma data.

Förteckning över myndigheter som är skyldiga att ta ut avgifter

9 § Den statliga myndighet som regeringen bestämmer ska digitalt publicera en förteckning över de myndigheter som är skyldiga att ta ut en avgift vid tillgängliggörande av data för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet.

Varje kommun och region ska informera den myndighet som regeringen bestämmer enligt första stycket om de kommunala myndigheter inom kommunen eller regionen som är skyldiga att ta ut en avgift vid tillgängliggörande av data för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet.

5 kap. Handläggning av en begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande

Handläggningen hos en myndighet

1 § En myndighet ska inom fyra veckor avgöra ett ärende till följd av en begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande.

Tidsfristen får förlängas med ytterligare fyra veckor, om en begäran är omfattande eller komplicerad. Myndigheten ska underrätta sökanden om

förlängningen och redovisa skälen för den senast tre veckor från den dag då begäran kom in.

2 § En myndighet ska lämna ett skriftligt och motiverat beslut om sökanden begär det.

3 § När en begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande handläggs av ett organ som enligt 1 kap. 5 § andra stycket jämställs med en myndighet, ska organet tillämpa följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900):

–5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,

–7 § första stycket om tillgänglighet,

–16–18 §§ om jäv,

–23 § om utredningsansvaret,

–27 § om dokumentation av uppgifter,

–31 § om dokumentation av beslut,

–33 § om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och

–42–46 §§ om överklagande.

Överklagande

4 § Beslut av en annan myndighet än Regeringskansliet får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut av en förvaltningsrätt i ett ärende som har inletts där, liksom beslut av en tingsrätt eller hovrätt, får överklagas till kammarrätten. Beslut av en kammarrätt i ett ärende som har inletts där får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Beslut av regeringen, Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen och Riksdagens ombudsmän får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Detta gäller dock inte om ärendet har inletts hos en förvaltningsrätt, tingsrätt eller hovrätt.

5 § När ett beslut av ett organ som enligt 1 kap. 5 § andra stycket jämställs med en myndighet överklagas, är organet den enskildes motpart idomstolen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.
2. Genom lagen upphävs lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen.
3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för ärenden som har inletts före den 1 augusti 2022.

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2013:315) om intelligenta transportsystem vid vägtransporter

I produktansvarslagen (1992:18) finns bestämmelser om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.

2.3Förslag till lag om ändring i konsumentköplagen (2022:000)

1kap. 8 §

Lagen gäller inte

7.tillhandahållande av fri programvara med öppen källkod, om de personuppgifter som konsumenten har tillhandahållit behandlas av näringsidkaren endast för att förbättra säkerheten, kompatibiliteten eller driftskompatibiliteten hos programvaran.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.

3Ärendet och dess beredning

Europaparlamentet och rådet antog den 20 juni 2019 direktiv (EU) 2019/1024 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, det s.k. öppna data-direktivet. Direktivet finns i bilaga 1.

Regeringen gav den 2 maj 2019 en särskild utredare i uppdrag att bl.a. lämna de förslag som ett genomförande av öppna data-direktivet ger anledning till (dir. 2019:20). Utredningen, som tog namnet Öppna datautredningen (härefter utredningen), lämnade den 15 september 2020 delbetänkandet Innovation genom information (SOU 2020:55). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 2. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 3. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Regeringskansliet (I2020/02346).

Öppna data-direktivet skulle ha genomförts senast den 17 juli 2021. Europeiska kommissionen har inlett ett överträdelseärende mot Sverige avseende för sent genomförande av direktivet. En formell underrättelse inkom till Sveriges ständiga representation vid Europeiska unionen den 30 september 2021. Regeringen besvarade underrättelsen den 29 november 2021 (SB2021/01212).

I propositionen behandlas delbetänkandets lagförslag.

Riksdagen har tillkännagett för regeringen det som utskottet anför om att regeringen bör ge samtliga statliga myndigheter i uppdrag att arbeta strategiskt för att öka utbudet av och tillgängligheten till öppna data och se till att de statliga myndigheterna tillgängliggör offentliga handlingar i maskinavläsbart skick (bet. 2017/18:FiU25 punkt 2, rskr. 2017/18:180). Tillkännagivandet behandlas i avsnitt 13. Genom de åtgärder som beskrivs där och de förslag som lämnas i denna proposition anser regeringen att tillkännagivandet är slutbehandlat.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 10 mars 2022 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen följer delvis Lagrådets synpunkter. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.2, 5.3, 6.1, 8, 9.1 och 9.3 samt i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

4Öppna data-direktivet

Öppna data-direktivet är en omarbetning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (PSI-direktivet). PSI-direktivet syftade till att främja utvecklingen av en informationsmarknad genom att underlätta enskildas användning av information och skapa förutsättningar att anpassa information för vidareutnyttjande och förädling. PSI-direktivet genomfördes i

5Öppna data-direktivet ska genomföras genom en ny lag

Regeringens förslag: En ny lag om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data ska införas.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock en annan författningsrubrik.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Försvarsmakten avstyrker förslaget och anser att öppna data-direktivet bör genomföras på en miniminivå.

Skälen för regeringens förslag: Erfarenheterna av lagen om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen (nedan kallad PSI-lagen) visar att den har haft ett relativt svagt genomslag i den offentliga förvaltningen och att kunskapen om lagen är begränsad. Flera aktörer i den offentliga förvaltningen upplever att lagen är otydlig eller att dess innehåll i praktiken inte berör dem. Lagstiftarens ambitioner med PSIlagen har alltså inte i tillräcklig utsträckning förverkligats när det gäller den offentliga förvaltningens arbete med att tillgängliggöra information för vidareutnyttjande.

Öppna data-direktivet innehåller ett antal väsentliga förändringar jämfört med PSI-direktivet. Det införs helt nya bestämmelser om forskningsdata, dynamiska data och värdefulla datamängder, och tillämpningsområdet utvidgas till att bl.a. omfatta vissa offentliga företag. Det utvidgade tillämpningsområdet medför behov av en ny lagteknisk lösning jämfört med PSIlagen, vars tillämpningsområde är kopplat till den krets av aktörer som omfattas av offentlighetsprincipen (2 § PSI-lagen). Det finns också behov av att anpassa och modernisera den svenska lagstiftningen så att den bättre överensstämmer med direktivets reglering och så att den ger myndigheter och offentliga företag adekvat stöd i deras arbete med att tillgängliggöra information för vidareutnyttjande. En ny lag med en ny struktur och nya lagtekniska lösningar utgör också ett tillfälle att ta ytterligare steg mot att tydliggöra hur bestämmelser om tillgängliggörande av information för vidareutnyttjande förhåller sig till rättssystemet i övrigt och vilken räckvidd lagen har (jfr Lagrådets yttrande i s. 70 f.). Den nya lagen bör benämnas lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data (se avsnitt 5.2 om uttrycket data).

Öppna data-direktivet är ett s.k. minimiharmoniseringsdirektiv. Det innebär att medlemsstaterna kan införa strängare regler än vad som krävs i direktivet. Regeringens utgångspunkt vid genomförandet av direktivet är att den nationella regleringen i största möjliga utsträckning bör spegla direktivet och inte gå utöver det. Det bör därför, i likhet med vad Försvarsmakten anför, inte införas några ytterligare skyldigheter när det gäller tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande än de som föreskrivs i direktivet.

5.2Lagen ska främja den offentliga sektorns tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande

Regeringens förslag: Lagen ska syfta till att främja den offentliga sektorns tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande, särskilt i form av öppna data, under förutsättning att krav på informationssäkerhet och skydd av personuppgifter kan upprätthållas och att det inte innebär risker för Sveriges säkerhet.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att uttrycket information ska användas för att beskriva det informationsbärande innehåll som omfattas av lagen och att uttrycket vidareutnyttjande ska ha en något annorlunda innebörd.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inga synpunkter på förslaget. Flera remissinstanser, däribland Patent-och registreringsverket, Riksarkivet och Riksdagens ombudsmän, är positiva till att handlingsbegreppet utmönstras i den nya lagen. Ett antal remissinstanser, bl.a. Försäkringskassan, Helsingborgs kommun och Mittuniversitetet, anser att den term som används för att beskriva det informationsbärande innehåll som omfattas av lagen bör definieras. Försvarsmakten och Totalförsvarets forskningsinstitut förordar att tryckfrihetsförordningens etablerade terminologi används.

Några remissinstanser, bl.a. Myndigheten för digital förvaltning och Svenskt Näringsliv, anser att lagens syfte bör omfatta andra målsättningar, som ökad transparens, effektivitet och demokratisering. Civic Tech Sweden AB menar att principerna om inbyggd öppenhet och öppenhet som standard bör inkluderas i syftesbestämmelsen. Andra remissinstanser, däribland Internetstiftelsen, Post-och telestyrelsen och Affärsverket svenska kraftnät, framhåller att det bör förtydligas hur lagen förhåller sig till riskerna med att tillgängliggöra data för vidareutnyttjande.

Skälen för regeringens förslag

Uttrycket data beskriver det informationsbärande innehåll som omfattas av lagen

Öppna data-direktivets bestämmelser är främst inriktade på vidareutnyttjande av digital information men omfattar också vidareutnyttjande av handlingar som tillgängliggörs på papper. Direktivets definition av handling innefattar allt innehåll oberoende av medium eller varje del av sådant innehåll. Med medium avses papper, elektronisk form samt ljud-, bild-eller audiovisuella inspelningar (artikel 2.6). Vid genomförandet av direktivet är medlemsstaterna oförhindrade att använda en annan term än handling under förutsättning att innebörden av denna överensstämmer med direktivets definition av ordet (jfr skäl 20).

I Sverige är begreppet handling starkt förknippat med den terminologi som knyter an till offentlighetsprincipen i 2 kap. tryckfrihetsförordningen, förkortad TF. Med handling avses där en framställning i skrift eller bild samt en upptagning som endast med tekniska hjälpmedel kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt (2 kap. 3 § TF). Definitionen av handling i öppna data-direktivet överensstämmer i huvudsak med detta handlingsbegrepp (jfr prop. 2009/10:175 s. 145 f.). I PSI-lagen används TF:s handlingsbegrepp för att definiera det informationsbärande innehåll som omfattas av den lagen (6 § PSI-lagen). En förutsättning för att använ- da detta begrepp även i den nya lagen bör vara att det har samma innebörd som handlingsbegreppet i TF och gäller för samma aktörskrets som träffas av handlingsoffentligheten i den lagen.

Öppna data-direktivets huvudsakliga syfte är att främja användningen av öppna data och stimulera innovation inom produkter och tjänster (artikel 1.1). Tanken är alltså att data från den offentliga sektorn ska kunna användas för sekundära ändamål, företrädesvis med stöd av moderna teknologier som artificiell intelligens eller sakernas internet. Sådant vidareutnyttjande av data anses ha en gynnsam effekt på ekonomin och samhället istort (jfr skälen 8–10). Även om direktivet inte utesluter att andra former av användning av data kan innebära vidareutnyttjande, finns det viss reglering i direktivet som talar emot att alla typer av användning ska anses utgöra ett vidareutnyttjande. Formatkraven i artikel 5 innebär exempelvis en tydlig strävan mot att data ska göras tillgängliga i format som är lätta att bearbeta och förädla (se avsnitt 7.2). Syftet med att tillgängliggöra data i sådana format är just att de ska kunna användas, i betydelsen bearbetas, för andra sekundära ändamål än det för vilket de ursprungligen har framställts. Regeringen anser alltså, till skillnad från Lagrådet, att en rimlig tolkning av uttrycket användning i artikel 2.11 avser någon form av bearbetning. I ljuset av denna tolkning bör med vidareutnyttjande inte avses sådana situationer där någon tillgodogör sig läsbar information i informativt syfte. Att någon exempelvis tar del av information som har publicerats på en myndighets webbplats bör därmed inte anses utgöra ett vidareutnyttjande i direktivets mening.

För att ett vidareutnyttjande ska anses vara för handen bör det röra sig om någon form av bearbetning av data i syfte att exempelvis skapa eller utveckla något nytt. Det kan röra sig om produkter och tjänster, kunskaper och idéer eller andra företeelser. Avgörande för om en användning av data ska anses vara ett vidareutnyttjande bör alltså vara att det sker någon form av sekundär bearbetning av data.

Som Lagrådet anför aktualiserar den föreslagna avgränsningen av uttrycket vidareutnyttjande hur frågor om avsikten bakom en begäran om tillgång till data för vidareutnyttjande är förenliga med det s.k. efterforskningsförbudet i 2 kap. 18 § TF. Efterforskningsförbudet innebär att en myndighet inte i större utsträckning än vad som behövs för att kunna pröva om det finns hinder mot att en handling får lämnas ut får efterforska vem som begär ut handlingen eller vilket syfte han eller hon har med sin begäran. Efterforskningsförbudet gäller alltså vid en prövning av om en allmän handling får lämnas ut eller inte. En sådan prövning föregår den prövning som görs om huruvida handlingen i fråga kan tillgängliggöras som data för vidareutnyttjande. Det är alltså fråga om två olika prövningar, se vidare avsnitt 10.1. Regeringen bedömer att fördelarna med den föreslagna avgränsningen av uttrycket vidareutnyttjande överväger de eventuella svårigheter som en myndighet emellanåt kan ställas inför när en begäran om vidareutnyttjande av data för vidareutnyttjande framställs parallellt med en begäran om att få ut en allmän handling.

I den nya lagen bör sammanfattningsvis uttrycket vidareutnyttjande beskrivas som bearbetning av data från den offentliga sektorn för valfritt ändamål. Avgränsningen kommer främst att aktualiseras när data tillgängliggörs på internet i syfte att de ska kunna vidareutnyttjas (se avsnitt 6.3). Att ett vidareutnyttjande ska ske för ett annat ändamål än det för vilket data ursprungligen framställdes behöver inte anges särskilt.

5.3Lagens avgränsning mot andra författningar

Regeringens förslag: Lagen ska inte påverka tillämpningen av bestämmelser i någon annan lag eller förordning som ger någon rätt att få tillgång till data eller som begränsar en sådan rätt.

Lagen ska inte heller påverka tillämpningen av bestämmelser i någon annan lag eller förordning om skyddet av personuppgifter.

Om det i någon annan lag eller förordning finns mer långtgående krav i fråga om tillgängliggörande av data, ska de kraven tillämpas.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningen föreslår en annan författningsteknisk lösning.

Remissinstanserna: Några remissinstanser, däribland Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Sveriges advokatsamfund, Totalförsvarets forskningsinstitut och Tullverket, påpekar att lagförslaget inte genomför samtliga undantag i öppna data-direktivet. Halmstads och Linköpings kommuner lämnar liknande synpunkter. Energiföretagen Sverige, Hudiksvalls kommun, Tillväxtverket och Uppsala kommun efterlyser en större tydlighet i hur lagen förhåller sig till andra författningar. Integritetsskyddsmyndig- heten framför liknande synpunkter.

vad som följer av någon annan författning, framgår tydligare med den utformning av lagtexten som framgår av denna proposition.

Andra bestämmelser som går längre i frågan om tillgängliggörande av data gäller före den nya lagen

Det förhållandet att öppna data-direktivet inte påverkar andra unionsgemensamma och nationella bestämmelser om tillgång till data innebär också att det inte inverkar på reglering som går längre än den minimiharmonisering som direktivet föreskriver (jfr skäl 18). Här avses främst bestämmelser som styr hur data ska göras tillgängliga. Sådan reglering finns bl.a. i delegerade förordningar som kommissionen har antagit inom ramen för Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag. Även lagen om geografisk miljöinformation reglerar hur data ska tillgängliggöras, exempelvis att allmänheten ska ges tillgång till metadata.

Befintliga bestämmelser om hur data ska tillgängliggöras bör ha företräde framför den nya lagen under förutsättning att regleringen går längre än kraven i den lagen. Motsatsvis kommer den nya lagen att komplettera andra lagar och förordningar när den uppställer mer långtgående skyldigheter för hur data ska göras tillgängliga.

6Lagens tillämpningsområde

6.1Lagen ska gälla för myndigheter och organ som jämställs med myndigheter

Regeringens förslag: Lagen ska tillämpas av myndigheter. Vid tillämpningen av lagen ska med en myndighet jämställas ett offentligt styrt organ när det gäller data som har samband med en tjänst av allmänt intresse som organet tillhandahåller.

Lagen ska tillämpas av universitet och högskolor endast i fråga om forskningsdata. Detsamma ska gälla för andra myndigheter i den del av deras verksamhet som består i att bedriva eller finansiera forskning eller att göra forskningsdata direkt tillgängliga.

I fråga om kulturinstitutioner ska lagen endast tillämpas av bibliotek, museer och arkiv.

Lagen ska inte tillämpas av huvudmän enligt skollagen eller av radio-eller tv-företag vars sändningsverksamhet finansieras med public service-avgift.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår att även beslutande församlingar i kommuner och regioner ska omfattas av tillämpningsområdet.

Remissinstanserna: Riksarkivet påpekar att vissa organ som omfattas av PSI-lagen inte träffas av den nya lagen. Försvarsmakten anser att myndigheten bör undantas från lagens tillämpningsområde. Uppsala kommun framhåller att det bör klargöras om kommunala bolag omfattas av lagen. Totalförsvarets forskningsinstitut anser att myndigheten bör omfattas av undantaget för forskningsverksamhet och att det behöver tydliggöras vad som avses med att forskningsdata har gjorts tillgängliga. Vetenskapsrådet efterfrågar ett klargörande av vad som avses med att forskningsdata är offentligt finansierade och uttalar tveksamhet till användning av uttrycket institutionellt eller ämnesbaserat register.

Skälen för regeringens förslag

Myndigheter och med myndigheter jämställda organ

Öppna data-direktivet omfattar, med några uttryckligen angivna undantag, samtliga statliga och kommunala myndigheter. Utöver de undantag som anges i direktivet ges medlemsstaterna inte något utrymme att meddela ytterligare undantag från tillämpningsområdet, exempelvis för en försvarsmyndighet. En annan sak är att säkerhets- och integritetsskyddsintressen, i kombination med befintliga bestämmelser i andra författningar som begränsar rätten till tillgång, ofta kan leda till att en sådan myndighet inte ska tillgängliggöra data för vidareutnyttjande.

Med myndighet jämställs i direktivet ett offentligrättsligt organ (artikel

2.1och 2.2). Avsikten är att uttrycket offentligrättsligt organ ska ha samma innebörd som i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (upphandlingsdirektivet), se skäl 29 i öppna datadirektivet.

Vid genomförandet av upphandlingsdirektivet i Sverige ersattes uttrycket offentligrättsligt organ med offentligt styrt organ. Detta uttryck bör användas även i den nya lagen. Vad som avses med ett offentligt styrt organ framgår av 1 kap. 18 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, förkortad LOU. Utmärkande för ett sådant organ är att det är en juridisk person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär. Därtill ska ett offentligt styrt organ

– till största delen vara finansierat av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet,

– ha en verksamhet som står under kontroll av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet, eller

– ha en styrelse eller motsvarande ledningsorgan där mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, en region eller en upphandlande myndighet.

För en myndighet kan forskningsverksamhet i varierande grad ingå i dess instruktionsenliga uppgifter. Myndigheter vars verksamhet delvis be-står i att bedriva eller finansiera forskning är bl.a. Naturvårdsverket, Statens Institutionsstyrelse och Totalförsvarets forskningsinstitut. En myndighet kan också ha i uppgift att överföra forskningsresultat, dvs. att göra forskningsdata direkt tillgängliga genom någon form av dataplattform. Det kan innebära att ta emot forskningsdata från forskare och göra dem direkt tillgängliga för allmänheten. En myndighets verksamhet kan alltså träffas av den nya lagen i olika stor omfattning. I den del av en myndighets verksamhet som består i att bedriva eller finansiera forskning eller göra forskningsdata direkt tillgängliga bör lagen tillämpas endast avseende forskningsdata. I den övriga verksamheten bör lagen tillämpas fullt ut. Universitet och högskolor bör dock tillämpa den nya lagen endast vid tillgängliggörande av forskningsdata för vidareutnyttjande. För universitets-och högskolebibliotek gäller det begränsade tillämpningsområdet endast när en sådan aktör har i uppgift att bedriva eller finansiera forskning eller tillgängliggöra forskningsresultat.

Vid sidan av universitet och högskolor är all annan utbildningsverksamhet upp till och med gymnasienivå undantagen från direktivet. Därmed bör samtliga huvudmän enligt skollagen (2010:800) undantas från den nya lagen.

6.2Lagen ska gälla för vissa offentliga företag

Regeringens förslag: Lagen ska tillämpas av ett offentligt företag när det gäller data som har samband med en tjänst av allmänt intresse som företaget tillhandahåller och som inte är direkt konkurrensutsatt.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningen föreslår en annan författningsteknisk lösning.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Energiföretagen Sverige och Vattenfall AB efterfrågar ett förtydligande av vad som avses med en tjänst av allmänt intresse.

Skälen för regeringens förslag: En nyhet i öppna data-direktivet är att det omfattar vissa offentliga företag. Vilka företag som avses är avgränsat dels utifrån deras verksamhet, dels utifrån att en myndighet eller ett offentligt styrt organ ska ha ett direkt eller indirekt bestämmande inflytande över företaget i fråga (artiklarna 1.1 b och 2.3). Med bestämmande inflytande avses att en eller flera myndigheter, eller ett eller flera offentligt styrda organ äger majoriteten av företagets tecknade kapital, kontrollerar majoriteten av de rösträtter som är knutna till företagets emitterade aktier eller kan utse mer än hälften av ledamöterna i företagets administrativa, styrande eller övervakande organ.

De offentliga företag som omfattas av direktivet är företag vars verksamhet omfattas av 2 kap. 1 § eller 5–8 §§ lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna, förkortad LUF. De verksamheter som avses är

–tillhandahållande eller drift av fasta publika nät i samband med pro- duktion, transport eller distribution av gas, värme, el eller dricksvatten

– tillhandahållande eller drift av nät i syfte att tillhandahålla tjänst för allmänheten i form av transporter med järnväg, automatiserade system, spårväg, tunnelbana, buss, trådbuss eller linbana,

–tillhandahållande av posttjänst och tjänst som är närstående till posttjänst,

–verksamhet som består av utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att tillhandahålla flygplats, hamn eller annan terminal för transporter i luften eller till havs eller på inre vattenvägar, och

–verksamhet som består av utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att utvinna olja eller gas, eller prospektera eller utvinna kol eller andra fasta bränslen.

Dessutom omfattar direktivet offentliga företag som

–bedriver kollektivtrafik i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) 1107/70,

–bedriver lufttrafik och som har allmän trafikplikt i enlighet med artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen, och som

–fungerar som rederier inom gemenskapen och som uppfyller förpliktelser vid allmän trafik i enlighet med artikel 4 i rådets förordning (EEG) 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage).

Öppna data-direktivet gäller för offentliga företag som omfattas av tillämpningsområdet när dessa tillgängliggör data för vidareutnyttjande. Det gäller dock endast om dessa data har samband med den eller de tjänster av allmänt intresse som företaget tillhandahåller enligt någon av de ovan uppräknade rättsakterna. Ett offentligt företag som bedriver kollektivtrafik enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 omfattas alltså av direktivet endast när det gäller data som har samband med företagets tillhandahållande av persontransporttjänster. Motsatsvis är alla andra data som ett offentligt företag innehar undantagna från tillämpningsområdet.

Öppna data-direktivet undantar också data som har samband med en verksamhet hos ett offentligt företag som i och för sig innebär tillhandahållande av en tjänst av allmänt intresse men där denna tjänst ingår i en verksamhet som är direkt konkurrensutsatt på en marknad med fritt tillträde (artikel 1.2 b, jfr 3 kap. 24 § LUF). Direkt konkurrensutsatt verksamhet i ett offentligt företag är undantagen från LUF. Sådana undantag antas av Europeiska kommissionen i genomförandebeslut. För svensk del finns beslut för vissa posttjänster, viss persontrafik på järnväg och för försäljning och produktion av el. Data som har anknytning till sådana tjänster bör även undantas från den nya lagens tillämpningsområde.

Vad som avses med ett offentligt företag bör framgå av den nya lagen. Ett offentligt företag bör tillämpa lagen när det gäller data som har samband med en tjänst av allmänt intresse som företaget tillhandahåller och som inte är direkt konkurrensutsatt. Genom denna avgränsning framgår motsatsvis att alla andra data som innehas av ett offentligt företag faller utanför lagens tillämpningsområde.

lagen om fastighetsregister. Skälen till offentlighet kan vara olika, exempelvis att främja ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande (2 kap. 1 § TF) eller att tillgodose ett särskilt informationsförsörjningsbehov i samhället.

En myndighet eller ett offentligt företag kan också på eget initiativ göra data tillgängliga för vidareutnyttjande genom att publicera dem på internet. Tillgängliggörande av data på eget initiativ kan, utöver på helt frivillig grund, också ske utifrån ett författningsreglerat ansvar att förse samhället med information eller genom uppdragsverksamhet av frivillig natur.

Den nya lagen bör vara tillämplig i båda de ovan beskrivna situationerna, dvs. när någon har rätt att få tillgång till data med stöd i annan lag eller förordning eller när en myndighet eller ett offentligt företag på eget initiativ ger tillgång till data i syfte att de ska kunna vidareutnyttjas. Att data tillgängliggörs i syfte att de ska kunna vidareutnyttjas innebär att lagen inte ska tillämpas vid varje tillfälle som en myndighet eller ett offentligt företag publicerar data på eget initiativ. Om data publiceras i ett annat syfte, exempelvis för att sprida information om myndighetens eller företagets verksamhet, ska lagen inte tillämpas.

Ett förtydligande i lagen om när den ska tillämpas i kombination med ett klargörande av de förutsättningar som ska vara för handen innan data görs tillgängliga för vidareutnyttjande (se avsnitt 7.1) får, i linje med det bl.a. Svenskt Näringsliv anför, anses klargöra att det är den myndighet eller det offentliga företag som tillgängliggör data som bär ansvaret för detta.

Data som lämnas mellan myndigheter och offentliga företag

Öppna data-direktivet gäller som huvudregel inte för data som lämnas mellan myndigheter eller mellan myndigheter och offentliga företag (artikel 2.11). Undantaget syftar till att uppgiftsutbyten inom ramen för den offentliga verksamheten ska kunna ske utan att informationen i fråga behöver tillgängliggöras för vidareutnyttjande i enlighet med direktivet (prop. 2009/10:175 s. 198). Undantaget gäller emellertid inte om den myndighet som tar emot data ska använda dem i en konkurrensutsatt verksamhet som avser tillhandahållande av data.

Att de rutinmässiga uppgiftsutbyten som förekommer mellan statliga och kommunala myndigheter inte bör omfattas av den nya lagen framstår som en självklarhet. På samma sätt bör lagen inte heller omfatta de situationer där ett organ som i lagen jämställs med en myndighet eller ett offentligt företag lämnar data till en statlig eller kommunal myndighet. Undantaget bör dock inte gälla i de fall den myndighet som tar emot data har för avsikt att använda dem i en konkurrensutsatt verksamhet som avser tillhandahållande av data. I ett sådant fall ska den som lämnar data tillämpa lagen och behandla den mottagande myndigheten som vilken vidareutnyttjare som helst.

Offentliga företag och organ som i lagen jämställs med en myndighet verkar som utgångspunkt på en konkurrensutsatt marknad. För att dessa aktörer inte ska hamna i en sämre ställning jämfört med andra vidareutnyttjare bör lagen vara tillämplig när en sådan aktör begär att en statlig eller kommunal myndighet ska tillgängliggöra data för vidareutnyttjande enligt lagen.

En statlig eller kommunal myndighet som tillhandahåller data inom ramen för en konkurrensutsatt verksamhet ska inte tillämpa lagen i den verksam-heten (artikel 1.2 a). En konkurrensutsatt verksamhet kan avse tillgängliggörande av data som framställs eller prissätts enbart på affärsmässiga grunder och i konkurrens med andra marknadsaktörer (jfr skäl 22).

Det bör dock poängteras att undantaget inte innebär något förbud för en myndighet eller ett offentligt företag att tillgängliggöra data för vidare-utnyttjande även om de omfattas av en industriell äganderätt som tillkommer myndigheten eller företaget.

Data som utgör datorprogram

Datorprogram är inte uttryckligen undantagna från öppna data-direktivets tillämpningsområde, men avsikten är att datorprogram inte ska omfattas av direktivets definition av begreppet handling (jfr skäl 30).

liggörande av en större datamängd (jfr artikel 35 i dataskyddsförordningen om konsekvensbedömning). Vid behov kan synpunkter inhämtas från myndigheter eller andra aktörer vars verksamhet kan påverkas av det aktuella tillgängliggörandet. I likhet med det Försvarsmakten framhåller kan det också vara lämpligt att en myndighet, vid bedömningen av om data som härrör från en annan myndighet kan göras tillgängliga, samråder med den myndighet som aktuella data kommer ifrån. Det kan också finnas behov av ytterligare vägledning i frågor som rör tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande.

7.2Formatkrav vid tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande

Regeringens förslag: Data ska tillgängliggöras i det befintliga formatet eller, om sökanden begär det och det är lämpligt samt praktiskt och tekniskt möjligt, i ett format som är öppet, maskinläsbart, och i förekommande fall, tillgängligt och sökbart tillsammans med tillhörande metadata.

Dynamiska data ska tillgängliggöras omedelbart efter det att de har samlats in eller framställts, genom ett lämpligt gränssnitt eller genom bulknedladdning. Om kravet på omedelbarhet inte kan uppfyllas, ska dynamiska data tillgängliggöras inom en skälig tid eller med de tillfälliga tekniska begränsningar som är nödvändiga.

En värdefull datamängd ska tillgängliggöras i ett maskinläsbart format genom lämpliga gränssnitt eller genom bulknedladdning.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningen föreslår en annan författningsteknisk lösning och en något annorlunda innebörd av uttrycken i lagen.

Remissinstanserna: Bolagsverket, Försvarsmakten och Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om det är lämpligt ur ett regelhierarkiskt perspektiv att bestämmelsen om befintligt format blir att betrakta som en huvudregel i förhållande till utskriftsundantaget i TF. Försvarets radioanstalt avstyrker att data ska tillgängliggöras i befintligt format, eftersom sekretessbelagda uppgifter oavsiktligt kan komma att lämnas ut. Några remissinstanser, däribland Arbetsförmedlingen och Kungl. Tekniska högskolan, anser att lagen bör hänvisa till specifika standarder. Bolagsverket och Riksarkivet menar att det behövs en skarpare avgränsning i fråga om vilka data som utgör dynamiska data. Sveriges Kommuner och Regioner avstyrker att formatkraven för värdefulla datamängder ska gälla för kommuner och regioner.

Skälen för regeringens förslag

Generella formatkrav vid tillgängliggörande av data

Öppna data-direktivets generella formatkrav gäller vid tillgängliggörande av alla data för vidareutnyttjande, förutom dynamiska data och värdefulla datamängder. Data ska alltid kunna göras tillgängliga i sitt befintliga for-mat och i sin befintliga språkversion. Om det är möjligt och lämpligt ska

hetsföreskrifter (8 kap. 7 § första stycket 1 regeringsformen). Sådana föreskrifter kan bl.a. hänvisa till lämpliga standarder.

Kraven på att tillgängliggöra data i ett öppet, maskinläsbart, tillgängligt och sökbart format tillsammans med tillhörande metadata gäller i första hand när en vidareutnyttjare begär att data ska tillgängliggöras på detta sätt. Dessa krav kan dock också aktualiseras när en myndighet eller ett offentligt företag på eget initiativ gör data tillgängliga för vidareutnyttjande, om tillgängliggörandet inte sker i det befintliga formatet. Kraven på att data ska vara tillgängliga och sökbara aktualiseras främst när en myndighet eller ett offentligt företag på eget initiativ tillgängliggör data i syfte att de ska kunna vidareutnyttjas.

Enligt öppna data-direktivet ska de mer långtgående formatkraven tillämpas om det är möjligt och lämpligt. Bedömningen av huruvida det är lämpligt att tillgängliggöra data i de angivna formatkraven görs i första hand i samband med den prövning av säkerhets- eller integritetsrisker som ska föregå varje tillgängliggörande (se avsnitt 7.1). Att det ska vara lämpligt att tillgängliggöra data enligt formatkraven innebär vidare att det inte ska medföra en oproportionell ansträngning att efterkomma en vidareutnyttjares begäran. En myndighet eller ett offentligt företag är exempelvis inte skyldig att anpassa en datamängd eller skapa en ny datamängd om det inte kan ske genom ett relativt enkelt handgrepp (artikel 5.3).

Huruvida det är möjligt att tillämpa formatkraven avgörs mot bakgrund av en myndighets eller ett offentligt företags praktiska och tekniska förutsättningar. Tillämpningen av formatkraven ska vara praktiskt möjlig på så sätt att det inte påverkar myndighetens eller det offentliga företagets kärnverksamhet, budget eller organisation på ett oproportionerligt sätt. Att det är tekniskt möjligt innebär att myndigheten eller det offentliga företaget innehar den tekniska kapacitet som krävs och att det inte finns tekniska hinder som omöjliggör tillgängliggörande i ett visst format. Saknas praktiska eller tekniska möjligheter att tillgängliggöra data i ett format som är öppet, maskinläsbart, tillgängligt och sökbart, tillsammans med tillhörande metadata, kan de i stället göras tillgängliga i sitt befintliga format.

Data som omfattas av lagen bör kunna göras tillgängliga i det befintliga formatet. Det faller sig naturligt att ett befintligt format också uppfyller kravet på befintlig språkversion. Detta behöver därför inte regleras särskilt. Om en sökande begär det och det är lämpligt samt praktiskt och tekniskt möjligt, bör data göras tillgängliga i ett format som är öppet, maskinläsbart, och i förekommande fall, tillgängligt och sökbart tillsammans med tillhörande metadata.

Formatkrav vid tillgängliggörande av dynamiska data

Öppna data-direktivet innehåller en särskild bestämmelse om format vid tillgängliggörande av dynamiska data. Direktivet uppställer emellertid inget krav på att data ska kunna tillgängliggöras som dynamiska data. Dessa formatkrav aktualiseras först när en myndighet eller ett offentligt företag redan tillgängliggör eller har för avsikt att tillgängliggöra data som dynamiska data.

Med dynamiska data avses information i digitalt format som uppdateras ofta eller i realtid särskilt på grund av sin föränderlighet eller sitt snabba

vidareutnyttjande via internet. Det är tillräckligt att den tillgängliggörs efter en begäran från någon enskild.

En värdefull datamängd är data vars vidareutnyttjande är förknippat med stora fördelar för samhället, miljön och ekonomin. Det är data som är särskilt lämpliga att använda för att skapa digitala tjänster och applikationer (artikel 2.10). Vilka datamängder som utgör värdefulla datamängder i öppna data-direktivets mening och hur de ska göras tillgängliga på ett enhetligt sätt fastställer kommissionen inom ramen för en genomförandeakt (artikel 14.1). I direktivets bilaga I förtecknas de olika kategorier inom vilka de värdefulla datamängderna utses. Det rör sig om geospatiala data, jordobservation och miljö, meteorologiska data, statistik, företag och företagsägande samt rörlighet.

I likhet med dynamiska data ska även en värdefull datamängd göras tillgänglig genom ett lämpligt gränssnitt eller genom bulknedladdning (artikel 5.8). För en värdefull datamängd tillkommer emellertid ett krav på att den ska tillgängliggöras i ett maskinläsbart format. Det kan beskrivas som ett filformat som är strukturerat på ett sådant sätt att det enkelt kan läsas av ett datorprogram. Det förutsätter att formatet innehåller metadata för att beskriva egenskaper, klasser och attribut. Kravet på maskinläsbarhet går alltså längre jämfört med tillgängliggörande genom ett lämpligt gränssnitt, även om det förekommer att gränssnitt uppfyller kraven på maskinläsbarhet. Syftet med ett maskinläsbart format är att möjliggöra vidareutnyttjande i större skala och minimera manuell hantering. Någon möjlighet att undanta vissa aktörer från att tillämpa formatkraven för en värdefull datamängd, vilket efterfrågas av Sveriges Kommuner och Regioner, finns inte enligt direktivet.

Sammanfattningsvis bör en värdefull datamängd tillgängliggöras i ett maskinläsbart format genom ett lämpligt gränssnitt eller genom bulknedladdning.

7.3En förteckning över tillgängliga data

Regeringens förslag: Det ska finnas en digitalt publicerad förteckning över data som en myndighet eller ett offentligt företag på eget initiativ har gjort tillgängliga eller sökbara på internet i syfte att de ska kunna vidareutnyttjas. En myndighet eller ett offentligt företag ska informera den som publicerar förteckningen om data som ska framgå av förteckningen.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att förteckningen ska ha ett något annorlunda innehåll.

Remissinstanserna: Helsingborgs kommun stöder, tillsammans med bl.a. Riksarkivet och Statskontoret, förslaget om att inte införa ett obligatoriskt krav på att publicera beskrivningar över data som är tillgängliga för vidareutnyttjande. Uppsala kommun framför liknande synpunkter. Ett antal remissinstanser, däribland Civic Tech Sweden AB, Naturvårdsverket och Svenskt Näringsliv, framhåller att data som finns tillgängliga för vidareutnyttjande bör beskrivas på samma sätt.

Skälen för regeringens förslag: Enligt öppna data-direktivet ska med-lemsstaterna genomföra åtgärder som underlättar sökning efter data som är tillgängliga för vidareutnyttjande (artikel 9.1).

En åtgärd som generellt främjar vidareutnyttjande är att inrätta en samordnad förteckning över datamängder som finns tillgängliga eller sökbara på internet för vidareutnyttjande. Ett första steg till en sådan förteckning finns inom ramen för Sveriges dataportal, som tillhandahålls av Myndigheten för digital förvaltning. Dataportalen innehåller beskrivningar av datamängder som är tillgängliga eller sökbara hos andra aktörer. För att ytterligare underlätta sökning efter data bör en myndighet få i permanent uppgift att tillhandahålla en förteckning över data som finns tillgängliga eller sökbara på internet för vidareutnyttjande. En sådan förteckning kan, när det är lämpligt, också möjliggöra sammanställning av metadata på EUnivå. En myndighet eller ett offentligt företag som har gjort en eller flera datamängder tillgängliga eller sökbara på internet bör informera den myndighet som tillhandahåller förteckningen om detta.

Ett generellt riktmärke för vilka data som bör inkluderas i förteckningen är att det ska röra sig om sådana data som en myndighet eller ett offentligt företag har gjort tillgängliga på eget initiativ i syfte att de ska kunna vidareutnyttjas. Det kan vara data som är av intresse att bearbeta och förädla, exempelvis i syfte att skapa nya produkter och tjänster. Data som finns tillgängliga som öppna data bör ingå i förteckningen. Däremot behöver data som görs tillgängliga efter en begäran inte ingå i förteckningen.

I syfte att skapa förutsättningar för en enhetlig beskrivning av de datamängder som finns tillgängliga eller sökbara kan, i linje med det som bl.a. Svenskt Näringsliv framhåller, regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela verkställighetsföreskrifter om förteckningens utformning och innehåll (8 kap. 7 § första stycket 1 regeringsformen).

ett vidareutnyttjande förenas med villkor så länge villkoren uppfyller de krav som öppna data-direktivet föreskriver.

pletterar öppna data-direktivet. Vägledningen utgör ett riktmärke för myn- digheter och offentliga företag i deras arbete med licenser för öppna data.

innehåller dock inte en exklusiv rätt i öppna data-direktivets mening, om det inte begränsar någon annans rätt att ta del av myndighetens allmänna handlingar.

en myndighet själv, om inte regeringen har föreskrivit något annat, besluta om storleken på avgifterna upp till full kostnadstäckning. Öppna data-utredningen föreslår i sitt slutbetänkande Avgifter för information i elektronisk form (SOU 2020:82) vissa ändringar och tillägg i avgiftsförordningen i syfte att uppnå större enhetlighet och förutsebarhet vid statliga myndigheters avgiftsuttag för att lämna ut information i digitala format. Förslagen bereds inom Regeringskansliet.

För kommunala myndigheter, organ som i den nya lagen jämställs med myndigheter och offentliga företag saknas författningsreglering som motsvarar avgiftsförordningens bestämmelser för statliga myndigheters avgiftsuttag. Varje kommun och region får i stället i en kommunal taxa fastställa sina avgifter inom ramen för självkostnadsprincipen, se 2 kap. 6 § kommunallagen (2017:725). För offentliga företag och organ som jämställs med en myndighet och som inte ska tillämpa självkostnadsprincipen enligt kommunallagen, kan avgiftsprinciper framgå exempelvis av bolagsordningen. Det innebär, med beaktande av det som Lagrådet framhåller, att samma begränsningar som gäller vid uttag av avgifter gäller för ersättningar som ska betalas enligt avtal och bolagsordningar.

En myndighet eller ett offentligt företag som har rätt att ta ut en avgift bör sammanfattningsvis inte få beräkna avgiften till ett högre belopp än vad som följer av lagens generella avgiftsprinciper. Det innebär att avgiftsprinciperna i lagen kan begränsa de avgifter som en myndighet eller ett offentligt företag får ta ut på annan grund. Forskningsdata bör alltid tillgängliggöras avgiftsfritt.

digheten att ta ut en avgift för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet även omfattar sådan uppdragsverksamhet som är av frivillig natur. Kronofogdemyndigheten anser att gränsdragningen mellan avidentifiering och maskering av personuppgifter behöver tydliggöras.

Skälen för regeringens förslag

Tillåtet avgiftsuttag enligt marginalkostnadsprincipen

Vid tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande får en avgift beräknas som täcker marginalkostnaden för att reproducera, tillgängliggöra och sprida information (artikel 6.1). Dessa åtgärder omfattar bl.a. att hantera en beställning, sammanställa och distribuera information samt kostnader för programmering eller annan bearbetning. I marginalkostnaden får det även räknas in en avgift för att avidentifiera personuppgifter. Syftet med att tillåta sådant avgiftsuttag är att öka mängden data som är tillgänglig för vidareutnyttjande utan att detta negativt påverkar skyddet för den personliga integriteten (jfr skäl 52).

Åtgärder för att avidentifiera eller anonymisera personuppgifter ska inte sammanblandas med s.k. maskering som en myndighet utför i syfte att inte röja sekretessbelagda uppgifter vid utlämnande av en allmän handling. Som Kronofogdemyndigheten framhåller är det dock inte alltid självklart var gränsen går mellan avidentifiering och maskering av personuppgifter. Ett riktmärke är att avidentifiering av personuppgifter framför allt är en åtgärd som kan vidtas för att skydda sådana uppgifter från onödig spridning och samtidigt skapa möjlighet att tillgängliggöra en större datamängd för vidareutnyttjande. Till skillnad från maskering är det främsta syftet med att avidentifiera personuppgifter inte att undvika ett obehörigt röjande av en sekretessbelagd uppgift. Avidentifiering av personuppgifter vidtas ofta som en integritetsfrämjande åtgärd när en vidareutnyttjares behov av att behandla personuppgifter kan tillgodoses genom att tillgängliggöra indirekta personuppgifter.

En myndighet eller ett offentligt företag som har rätt att ta ut en avgift för att tillgängliggöra data för vidareutnyttjande bör få täcka marginalkostnaden för att reproducera, tillgängliggöra och sprida dessa data och för att avidentifiera personuppgifter.

En nyhet i öppna data-direktivet är möjligheten att täcka marginalkostnaden för åtgärder som vidtas för att skydda konfidentiell affärsinformation (artikel 6.1). Detta kan skapa bättre förutsättningar för ett offentligt företag att tillgängliggöra data för vidareutnyttjande. En myndighets åtgärder för att skydda konfidentiell affärsinformation, dvs. uppgifter som är sekretessbelagda, består i att maskera uppgifterna innan en handling lämnas ut. Sådan maskering får en myndighet inte avgiftsbelägga. Endast ett offentligt företag eller ett organ som i den nya lagen jämställs med en myndighet och som inte omfattas av OSL bör därför ha rätt att täcka marginalkostnaden för åtgärder som vidtas i syfte att skydda konfidentiell affärsinformation.

Tillåtet avgiftsuttag enligt principen om full kostnadstäckning

Offentliga företag och vissa myndigheter får beräkna en avgift enligt prin-cipen om full kostnadstäckning. De myndigheter som avses är bibliotek, museer och arkiv samt de myndigheter som är skyldiga att generera intäk-ter för att finansiera en väsentlig del av sina verksamhetskostnader (arti-kel 6.2). Med detta avses myndigheter som är skyldiga att ta ut en avgift för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet. En sådan skyldighet kan grunda sig på uppdragsverksamhet som är av frivillig natur, se exempelvis 9 § förordningen med instruktion för Transportstyrelsen.

De ytterligare poster som får ingå i ett avgiftsuttag enligt principen om full kostnadstäckning är kostnaderna för att samla in, framställa och lagra data. Möjligheten att täcka sådana indirekta kostnader är särskilt viktig för myndigheter med informationsförsörjningsuppdrag som kan ha betydande utgifter för bl.a. insamling av data. Kostnader för att samla in data som redan är helt täckta av skattemedel får dock inte ingå i avgiftsunderlaget. Vidare får en rimlig avkastning på investeringar utgöra en kostnadspost enligt principen om full kostnadstäckning. Med rimlig avkastning på investeringar avses en procentandel av den totala avgiften, utöver vad som krävs för att täcka de stödberättigande kostnaderna, som uppgår till högst fem procentenheter över Europeiska centralbankens fasta ränta (artikel 2.16).

Offentliga företag liksom bibliotek, museer och arkiv och de myndigheter som är skyldiga att ta ut en avgift för att finansiera en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet bör få ta ut en avgift enligt principen om full kostnadstäckning för att tillgängliggöra data för vidareutnyttjande.

Enligt öppna data-direktivet får bibliotek, museer och arkiv även täcka kostnader för bevarande och rättighetsklarering (artikel 6.5). Kostnader för rättighetsklarering kan avse efterforskning av om data omfattas av tredje mans upphovsrätt. Detta får anses vara en del i kostnaden för att sprida data och behöver därför inte regleras särskilt. Samma sak gäller kostnader för bevarande, som får anses omfattas av kostnaderna för att samla in, framställa och lagra data (prop. 2014/15:79 s. 26).

En förteckning över myndigheter som är skyldiga att ta ut en avgift

Vilka myndigheter som är skyldiga att generera intäkter, dvs. att ta ut en avgift, för att täcka en väsentlig del av en verksamhetskostnad ska offentliggöras i en förteckning (artikel 6.3). Syftet med förteckningen är att öka transparensen och förutsebarheten i fråga om vilka avgifter som kan komma att belasta ett tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande. Om en begäran om tillgängliggörande ställs till en myndighet som är upptagen på förteckningen, kan en vidareutnyttjare i normalfallet förvänta sig att en avgift som motsvarar full kostnadstäckning kommer att tas ut.

Den myndighet som regeringen bestämmer bör få i uppgift att digitalt publicera en förteckning över de myndigheter som är skyldiga att ta ut en avgift för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet. Varje kommun och region bör informera den myndighet som tillhandahåller förteckningen om de kommunala myndigheter inom kommunen eller regionen som bör ingå i förteckningen.

9.3Avgifter för värdefulla datamängder

Regeringens förslag: En värdefull datamängd ska som huvudregel tillgängliggöras avgiftsfritt.

Bibliotek, museer och arkiv ska få beräkna en avgift som motsvarar full kostnadstäckning för att tillgängliggöra en värdefull datamängd. Detsamma ska gälla för offentliga företag, om det är särskilt föreskrivet i en genomförandeakt som har meddelats med stöd av öppna datadirektivet.

En myndighet som är skyldig att ta ut en avgift för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet ska kunna få ett tidsbegränsat undantag från kravet på att tillgängliggöra värdefulla datamängder avgiftsfritt. Beslut om undantag ska fattas av regeringen eller av en kommun eller region.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens lagförslag har en något annorlunda utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga synpunkter på förslaget. Bolagsverket framhåller att möjligheten att ta betalt för att autentisera en värdefull datamängd riskerar att förta effekten av avgiftsfrihet.

Skälen för regeringens förslag: En värdefull datamängd ska som huvudregel tillgängliggöras för vidareutnyttjande avgiftsfritt (artikel 6.6 a). Bibliotek, museer och arkiv får dock ta ut en avgift som motsvarar full kostnadstäckning för sådant tillgängliggörande (artikel 14.4).

Huvudregeln om att en värdefull datamängd ska göras tillgänglig avgiftsfritt och undantaget för bibliotek, museer och arkiv bör införas i den nya lagen. Att en värdefull datamängd ska tillgängliggöras avgiftsfritt hindrar inte, som Bolagsverket pekar på, att en myndighet tar betalt för vissa författningsreglerade tjänster som har koppling till tillgängliggörandet, exempelvis att intyga datamängdens äkthet och riktighet (jfr skäl 69). Det hindrar inte heller att en värdefull datamängd också kan göras tillgänglig mot avgift i ett annat format, exempelvis det befintliga formatet.

Medlemsstaterna får undanta en myndighet som är skyldig att ta ut en avgift för att täcka en väsentlig del av en verksamhetskostnad från kravet på att tillgängliggöra en värdefull datamängd avgiftsfritt (artikel 14.5). Ett undantag får beslutas endast om kravet på avgiftsfrihet medför betydande ekonomiska konsekvenser för myndigheten. Undantaget får gälla i maximalt två år från den tidpunkt då den genomförandeakt träder i kraft som fastställer vilka värdefulla datamängder som ska göras tillgängliga. Syftet är bl.a. att tillskapa en rimlig omställningsperiod för att ersätta en myndighets befintliga finansieringsmodell för tillgängliggörande av de aktuella datamängderna. Regeringen, en kommun eller region bör få besluta om tidsbegränsade undantag från avgiftsfritt tillgängliggörande av värdefulla datamängder för statliga respektive kommunala myndigheter.

Offentliga företag kan undantas från kravet på att tillgängliggöra en värdefull datamängd avgiftsfritt, om ett sådant tillgängliggörande riskerar att leda till en snedvridning av konkurrensen på marknaden. I sådana fall får ett offentligt företag ta ut en avgift enligt principen om full kostnadstäckning. Undantag för offentliga företag beslutas av Europeiska kommissionen i den genomförandeakt som fastställer vilka värdefulla data-mängder som ska tillgängliggöras (artikel 14.3). Detta bör framgå av den nya lagen.

Lagrådet efterfrågar ett förtydligande av om skyldigheten att tillgängliggöra en värdefull datamängd avgiftsfritt kan komma i konflikt med andra förpliktelser. Det kan inte med säkerhet uteslutas att sådana konflikter kan uppstå i anslutning till att den nya lagen träder i kraft. En konflikt som uppstår till följd av exempelvis ett avtalsförhållande med en annan part bör emellertid vara av övergående karaktär allt eftersom parterna över tid kan anpassa sina avtalsvillkor utifrån den nya regleringen. När det gäller andra eventuella förpliktelser enligt en författning som står i konflikt med ett avgiftsfritt tillgängliggörande av en värdefull datamängd får bestämmelsernas tillämplighet avgörs utifrån den sedvanliga normhierarkin.

9.5Avgifter och villkor i en myndighets konkurrensutsatta verksamhet

Regeringens förslag: För en myndighet som tillgängliggör data för vidareutnyttjande till sin egen konkurrensutsatta verksamhet ska samma avgifter och villkor gälla som för andra vidareutnyttjare.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens lagförslag har en något annorlunda utformning.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans uttalar sig i frågan.

Skälen för regeringens förslag: För en myndighet som samlar in eller framställer data som vidareutnyttjas i myndighetens egen kommersiella, dvs. konkurrensutsatta, verksamhet, ska samma villkor och avgifter gälla som för andra vidareutnyttjare (artikel 11.2). Med kommersiell verksamhet avses bl.a. tillgängliggörande av data som framställs och prissätts enbart på affärsmässiga grunder och i konkurrens med andra marknadsaktörer (jfr skäl 22). En myndighet som i en verksamhet samlar in eller framställer data som vidareutnyttjas i en annan del av myndighetens verksamhet bör alltså tillämpa samma avgifter och villkor som vid tillgängliggörande för andra som vidareutnyttjar samma data.

ning men att den inte kan tillgängliggöras i enlighet med formatkraven i den nya lagen om inte informationssäkerheten eller skyddet av personuppgifter kan upprätthållas.

En begäran om att tillgängliggöra data för vidareutnyttjande avser alltså en begäran om att data ska göras tillgängliga i enlighet med den nya lagen.

Handläggning av ett ärende om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande

Vid handläggningen av ett ärende om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande uppställer öppna data-direktivet två alternativa tidsfrister för medlemsstaterna att förhålla sig till (artikel 4.1 och 4.2). Om det finns en tidsfrist i nationell rätt som gäller för behandling av en begäran om tillgång till information, ska en sökande ges tillgång till informationen i fråga eller till ett licenserbjudande inom en rimlig tid som överensstämmer med den tidsfristen. För det fall en sådan tidsfrist inte finns ska en myndighet tillgängliggöra informationen eller färdigställa ett licenserbjudande så snart som möjligt eller under alla omständigheter inom 20 arbetsdagar från det att begäran kom in. Denna tidsfrist får förlängas med ytterligare 20 arbetsdagar, om begäran är omfattande eller komplicerad.

Eftersom tillgång till information kan ges med stöd av olika författningar, finns det i Sverige ingen generell tidsfrist för alla data som omfattas av den nya lagen. Författningar som reglerar samhällets informationsförsörjning innehåller i allmänhet inga exakta tidsfrister för handläggningen av en begäran om tillgång. För utlämnande enligt offentlighetsprincipen gäller ett skyndsamhetskrav enligt 2 kap. 16 § andra stycket TF, som normalt innebär att en handling ska lämnas ut samma dag som begäran kommer in eller med en eller ett par dagars fördröjning i särskilda fall.

En prövning av om data kan göras tillgängliga för vidareutnyttjande kan, som E-hälsomyndigheten och Försvarsmakten påpekar, kräva överväganden och åtgärder som inte kan ske inom ramen för ett skyndsamhetskrav motsvarande det som TF föreskriver. Ett ärende om tillgängliggörande av data kan behöva föregås av avvägningar om i vilket format data kan göras tillgängliga, om det finns förutsättningar att upprätthålla krav på informationssäkerhet och skydd av personuppgifter eller om tillgängliggörandet kan innebära risker för Sveriges säkerhet. Vidare kan datamängder från olika databaser behöva sammanställas för att skräddarsy en leverans enligt sökandens begäran. De ytterligare överväganden och åtgärder en myndighet kan behöva vidta inom ramen för ett ärende om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande pekar mot ett behov av en tidsfrist som motsvarar de maximala 40 arbetsdagar som direktivet föreskriver.

Ett ärende som avser en begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande bör därför avgöras inom fyra veckor med möjlighet till en lika lång förlängning. När en myndighet behöver utnyttja den förlängda handläggningstiden bör sökanden underrättas om detta och motiven till förlängningen. Underrättelsen bör ske senast tre veckor från den dag begäran kom in till myndigheten.

Enligt öppna data-direktivet ska en myndighet behandla en begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande på elektronisk väg, om det är möjligt och lämpligt (artikel 4.1). Utredningen föreslår att en motsva-rande bestämmelse ska införas i den nya lagen. Som Kammarrätten i

TF talar för att det bör vara ett likartat förfarande i fråga om underrättelse om avslagsbeslut i ett ärende om tillgängliggörande av data. Detta bör underlätta både för sökanden och den handläggande myndigheten. En myndighet som helt eller delvis har avslagit en begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande bör därför meddela ett skriftligt och motiverat beslut endast om en sökande begär det.

Enligt öppna data-direktivet ska ett avslagsbeslut som har sin grund i att de data som efterfrågas omfattas av tredje mans immateriella rätt innehålla en hänvisning till rättighetsinnehavaren eller licensgivaren (artikel 4.3). En sådan hänvisning bör närmast ses som en upplysning utan någon särskild rättsverkan, eftersom den nya lagen inte gäller för data som omfattas av tredje mans upphovsrätt (se avsnitt 6.4).

Att lämna en upplysning om rättighetsinnehavaren eller licensgivaren när det kan anses motiverat, omfattas av det generella kravet i den nya lagen att en myndighet ska motivera ett skriftligt beslut och behöver därför inte regleras särskilt. I likhet med det som Kungl. biblioteket anför kan det vara resurskrävande att utreda vem som är rättighetshavare eller licensgivare. I sådana fall bör det vara tillräckligt att i motiven till beslutet upplysa om att aktuella data omfattas av en immateriell rättighet som tillkommer tredje man. Därmed finns det inte heller något behov av ett undantag för bibliotek, museer och arkiv som Riksarkivet efterfrågar.

Organ som jämställs med en myndighet ska tillämpa vissa bestämmelser i förvaltningslagen

Relevanta bestämmelser i förvaltningslagen som gäller för statliga och kommunala myndigheter vid handläggningen av ett ärende om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande bör också gälla för ett organ som i den nya lagen jämställs med en myndighet. Ett sådant organ bör vid handläggningen av ett ärende tillämpa förvaltningslagens bestämmelser om legalitet, objektivitet och proportionalitet samt bestämmelserna om tillgänglighet och jäv (5 §, 7 § första stycket och 16–18 §§). Vidare bör ett sådant organ tillämpa förvaltningslagens bestämmelser om utredningsansvar, dokumentation av uppgifter och beslut, underrättelse om beslut och hur överklagande går till (23, 27, 31 och 33 §§). I likhet med det som Göteborgs kommun anför bör överklagandeprocessen för beslut som fattas av dessa organ överensstämma med vad som gäller vid överklagande av ett beslut att inte lämna ut en allmän handling. Därför bör även förvaltningslagens bestämmelser om överklagande (42–46 §§) gälla för organ som jämställs med en myndighet.

Offentliga företag är undantagna från skyldigheten att handlägga och meddela beslut i ärenden efter en begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande (artikel 4.6 a). Detta framgår motsatsvis i den nya lagen genom att bestämmelserna om ärendehandläggning endast riktar sig till myndigheter och med myndigheter jämställda organ.

avgöranden ger bättre förutsättningar för utvecklingen av rättspraxis. Risken att en enskild utsätts för olägenheter för att denne behöver hantera parallella rättsprocesser i olika instanser bör kunna avhjälpas genom relativt enkla handgrepp. En myndighet kan exempelvis upprätta två separata beslutshandlingar eller förtydliga överklagandehänvisningarna.

Beslut av en annan myndighet än Regeringskansliet i en begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande bör överklagas till förvaltningsrätten, vars beslut bör överklagas till kammarrätten. Ett beslut som meddelats av en förvaltningsrätt i ett ärende som inletts där, liksom beslut av en tingsrätt eller hovrätt bör också överklagas till kammarrätten. Beslut av en kammarrätt i ett ärende som inletts där bör överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. I likhet med vad som är huvudregeln för överklagande av förvaltningsbeslut bör överklagande av förvaltningsrättens beslut omfattas av systemet med prövningstillstånd i kammarrätten, utom i fråga om ett ärende som har inletts hos en förvaltningsrätt, tingsrätt eller hovrätt. När det gäller prövning av de högsta statsorganens avgöranden, dvs. beslut av regeringen, Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen och Riksdagens ombudsmän, är det av konstitutionella skäl inte lämpligt att dessa underkastas en prövning av domstol enligt nämnda ordning. Sådana beslut bör därför inte få överklagas.

En myndighet vars beslut överklagas av en enskild är den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen, se 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Detsamma bör gälla för organ som enligt den nya lagen jämställs med en myndighet.

Ett beslut som har meddelats av ett offentligt företag bör inte få överklagas.

11Följdändringar

Regeringens förslag: Hänvisningar i andra lagar till lagen om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen ska ersättas med hänvisningar till lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data.

Utredningens förslag: Utredningen lämnar inte något förslag i dessa delar.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans uttalar sig i frågan.

Skälen för regeringens förslag: I lagen (2013:315) om intelligenta transportsystem vid vägtransporter och i förslaget till ny konsumentköplag (bet. 2021/22:CU3) finns hänvisningar till lagen om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen. Dessa hänvisningar bör ersättas med motsvarande hänvisningar till lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data.

12Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data och ändringarna i annan lagstiftning ska träda i kraft den 1 augusti 2022.

Lagen om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen ska upphävas. Den upphävda lagen ska fortfarande gälla för en begäran om vidareutnyttjande av handlingar som har kommit in före den 1 augusti 2022.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår ett tidigare ikraftträdande.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inga synpunkter på förslaget. Sveriges Kommuner och Regioner anser att det behövs övergångsbestämmelser som medger extra tid för att få nödvändig teknik på plats för att tillgängliggöra värdefulla datamängder.

Skälen för regeringens förslag: Öppna data-direktivet skulle ha varit genomfört den 17 juli 2021. Lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data och ändringarna i övrig lagstiftning bör därför träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 augusti 2022. Samtidigt bör lagen om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen upphöra att gälla. Den upphävda lagen bör dock fortfarande gälla för en begäran om vidareutnyttjande av handlingar som har kommit in före den 1 augusti 2022.

I fråga om värdefulla datamängder kommer det att regleras särskilt i en genomförandeakt vilka datamängder som avses och eventuella tekniska specifikationer för hur de ska tillgängliggöras. I genomförandeakten kommer det även att föreskrivas från vilken tidpunkt värdefulla data-mängder ska kunna göras tillgängliga. Mot denna bakgrund bör det inte i lagen införas särskilda övergångsbestämmelser för tillgängliggörande av värdefulla datamängder.

13Riksdagens tillkännagivande om digitalisering och it i den statliga förvaltningen

slutade den 11 maj 2017 om bidrag till OECD, som organisationen skulle använda för att göra en djupgående översyn av Sveriges digitala förvaltning med fokus på öppna data. Översynen redovisades i oktober 2018. Vidare har regeringen i förordningen (2018:1486) med instruktion för Myndigheten för digital förvaltning gett myndigheten i uppgift att främja öppen och datadriven innovation samt tillgängliggörande av öppna data och vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen.

Lantmäteriet fick den 2 maj 2019 regeringens uppdrag att analysera budgetära konsekvenser av myndigheters tillgängliggörande av s.k. särskilt värdefulla datamängder samt de potentiella samhällsekonomiska nyttor som ett sådant tillgängliggörande kan ge (I2019/01415), med anledning av kommande genomförandeakter inom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn. Lantmäteriet slutrapporterade regeringsuppdraget den 8 juni 2020. Rapporten bereds vidare inom Regeringskansliet.

Regeringen uppdrog den 2 maj 2019 åt Myndigheten för digital förvaltning att öka den offentliga förvaltningens förmåga att tillgängliggöra öppna data samt bedriva öppen och datadriven innovation (I2019/01416 och I2019/01020). Den 31 mars 2020 lämnade Myndigheten för digital förvaltning en delrapport med en handlingsplan för tillgängliggörande och vidareutnyttjande av öppna data. En av rekommendationerna i handlingsplanen var att ta fram en nationell datastrategi som baseras på öppenhet som standard. Mot denna bakgrund anförde regeringen följande i budgetpropositionen för 2021 (prop. 2020/21:1 utg.omr. 22 s. 108):

Utvecklingen av AI och användning av digital teknik inom såväl den offentliga förvaltningen som i samhället i stort behöver öka för att Sverige ska vara bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter. En förutsättning för AI och annan digital teknik är en ökad tillgång till data. Regeringen avser att under 2021 ta fram en strategisk inriktning för data, som bland annat ska bidra till ett ökat utbud av och tillgänglighet till öppna data.

Den 29 januari 2021 slutrapporterade Myndigheten för digital förvaltning uppdraget. Slutrapporten innehåller rekommendationer och förslag, där det bland annat framgår att en av effekterna av uppdraget varit att antalet datamängder på Sveriges dataportal mer än tredubblats.

Regeringen beslutade den 20 oktober 2021 en nationell datastrategi, Data – en underutnyttjad resurs för Sverige (I2021/02739). Strategin sammanfattar ett antal regeringsbeslut som fattades under året med finansiering från bl.a. det nationella innovationsrådet och utgör ett komplement till den nationella digitaliseringsstrategin och AI-inriktningen och syftar till att främja olika former av öppen och kontrollerad datadelning för ökad tillgång till data för bl.a. artificiell intelligens och digital innovation.

Inom ramen för datastrategins genomförande har regeringen uppdragit åt flera myndigheter att bidra till tillgången av data inom sina respektive verksamhetsområden.

Rymdstyrelsen fick den 15 oktober 2021 uppdraget att analysera och undersöka hur ett utvecklat nationellt rymddatalabb skulle kunna främja samhällets digitalisering med särskilt fokus på dess betydelse för genom-

läggning och analys av bl.a. behovet av kompetensutvecklingsinsatser och vilka kapacitetshöjande insatser som finns i dag för att underlätta för datahantering och datadelning, aktuell spetsforskning inom områdena datahantering och datadelning, relevanta datamarknader och värderingsmodeller för data samt framgångsrika datadelningsexempel. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni 2022.

Myndigheten för digital förvaltning och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har även som återrapporteringskrav i sina respektive regleringsbrev för 2022 att redovisa hur de har tillhandahållit vägledning i frågor som rör tillgängliggörande av information för vidareutnyttjande enligt den lag som i svensk rätt genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn.

Därtill har Vetenskapsrådet sedan 2017 regeringens uppdrag att samordna arbetet med att införa öppen tillgång till forskningsdata. Uppdraget ska redovisas årligen den 10 mars.

Regeringen uppdrog den 7 april 2020 åt Myndigheten för digital förvaltning att vara projektledare för Hack for Sweden (I2020/00911), ett samverkansinitiativ mellan 45 myndigheter som syftar till att öka kunskapen om att vidareutnyttja offentliga öppna data hos deltagarna och demonstrera värdet av tillgängliggörande och vidareutnyttjande av öppna data för behovsägarna.

Genom förslaget till en ny lag om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data, som ur ett rättsligt perspektiv främjar och stöder den offentliga förvaltningens arbete med att tillgängliggöra öppna data, och genom de åtgärder som redovisas ovan, bedömer regeringen att tillkännagivandet är tillgodosett och därmed slutbehandlat.

14Konsekvenser

Regeringens bedömning: Den nya lagen väntas bidra till positiva samhällsekonomiska effekter genom ett ökat tillgängliggörande och vidareutnyttjande av data.

Kraven på avgiftsfrihet och digitala format vid tillgängliggörande av värdefulla datamängder medför ekonomiska konsekvenser för vissa myndigheter och offentliga företag genom minskade intäkter eller ökade utgifter. I övrigt väntas lagens reglering av avgifter, villkor och formatkrav medföra endast marginella ekonomiska konsekvenser för myndigheter och offentliga företag vilka bedöms kunna hanteras inom ramen för befintliga ekonomiska förutsättningar.

För myndigheter som innehar data som är särskilt efterfrågade för vidareutnyttjande medför lagen en något ökad arbetsbörda. Lagen kan också innebära en ökad måltillströmning hos domstolarna. Detta bedöms kunna hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

De ekonomiska konsekvenserna för statliga myndigheter, kommuner och regioner i fråga om eventuellt inkomstbortfall till följd av de nya avgiftsprinciperna för värdefulla datamängder bör utredas vidare. Förslagen i övrigt bedöms inte vara kostnadsdrivande för kommuner och regioner.

De inskränkningar som lagen medför i den kommunala självstyrelsen är nödvändiga och proportionella för att genomföra öppna data-direk- tivet i Sverige.

Lagen väntas inte påverka Sveriges säkerhet, informationssäkerheten eller skyddet av personuppgifter.

Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser, däribland Region Västra Götaland och Skogsstyrelsen, noterar att lagen stärker innovation och utveckling och medför positiva effekter på den privata marknaden. Flera remissinstanser, bl.a. Luftfartsverket, Statistiska centralbyrån och Sveriges geologiska undersökning, befarar att avgiftsfritt tillgängliggörande av data kan få stora ekonomiska konsekvenser genom uteblivna intäkter. Ett antal kommuner, däribland Hudiksvall, Malmö och Stockholms kommuner, anser att en statlig ekonomisk ersättning bör täcka kommunernas avgiftsbortfall för tillgängliggörande av värdefulla datamängder. Uppsala kommun framför liknande synpunkter. Skogsstyrelsen ser inga märkbart ökade kostnader av förslaget men framhåller att det är viktigt att intäktsbortfallet inte går ut över produktionskapacitet, utvecklingstakt och kvalitet. Statskontoret understryker att regeringen behöver se över och fastställa nya finansieringsformer för de myndigheter som till stor del är avgiftsberoende för sin informationsförsörjning. Linköpings kommun befarar att förslaget kan innebära ökad arbetsbelastning och administration. Jönköpings kommun anser att förslaget är godtagbart och proportionerligt i förhållande till det kommunala självstyret. Domstolsverket och Förvaltningsrätten i Göteborg anser att en eventuellt ökad måltillströmning till följd av förslaget behöver följas upp. Flera remissinstanser, bl.a. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Stockholms kommun och Säkerhets-polisen, framhåller att det finns behov av stöd, vägledning och samverkan för att uppnå en enhetlig tillämpning av lagen och underlätta arbetet med att identifiera potentiella risker med ett utökat tillgängliggörande av data.

utnyttjandet och gör det lättare för små och medelstora företag att komma in på relevanta marknader.

Den nya lagen bedöms i ett övergripande perspektiv medföra positiva konsekvenser för privatpersoner och företag.

utgöra värdefulla datamängder. Utgångspunkten är även här att finansie-ring ska ske i linje med de principer om neutralitet för statens budget som riksdagen beslutat om (prop. 1994/95:40, bet. 1994/95:FiU5, rskr. 1994/ 95:67).

Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen

Förslagen i den nya lagen innebär en viss inskränkning den kommunala självstyrelsen. Det gäller särskilt i de delar lagen uppställer krav på tillgängliggörande i vissa format och begränsar rätten att ta ut en avgift för en värdefull datamängd. Även den informationsplikt som gäller för data som en kommun eller region gjort tillgängliga eller sökbara på internet kan i viss utsträckning begränsa den kommunala självstyrelsen. Förslagen är emellertid nödvändiga för att genomföra öppna data-direktivet korrekt i svensk lag. Eftersom lagen inte innehåller några ytterligare skyldigheter än de som föreskrivs i öppna data-direktivet, bedöms inskränkningen nödvändig och proportionerlig för att uppnå syftet med förslagen, dvs. att genomföra direktivet i Sverige.

Konsekvenser för säkerheten och skyddet av personuppgifter

Tillgängliggörande av data kan potentiellt medföra risker för säkerhets- och integritetsintressen. I lagen finns därför ett antal skyddsmekanismer som syftar till att förhindra att data görs tillgängliga för vidareutnyttjande om det innebär risker för Sveriges säkerhet, informationssäkerheten eller skyddet av personuppgifter.

Lagen ger inte en enskild rätt att få tillgång till data och den påverkar inte bestämmelser i någon annan författning som begränsar rätten till data. Lagen ska tillämpas först när en enskild har rätt att få tillgång till data enligt en annan författning eller när en myndighet eller ett offentligt företag på eget initiativ gör data tillgängliga i syfte att de ska kunna vidareutnyttjas. Vidare gäller att data ska göras tillgängliga för vidareutnyttjande endast under förutsättning att krav på informationssäkerhet och skydd av personuppgifter kan upprätthållas och att det inte innebär risker för Sveriges säkerhet.

Regleringen i den nya lagen bedöms vara tillräckligt balanserad för att inte skapa några nya risker ur säkerhets- eller integritetsperspektiv. Det bör dock understrykas att myndigheter och offentliga företag bör iaktta särskild omsorg i sitt systematiska informationssäkerhetsarbete och i sina bedömningar av om data kan göras tillgängliga för vidareutnyttjande.

Flera remissinstanser, bl.a. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, pekar på att det finns behov av samordning, vägledning och stöd i tillämpningen av lagen för att uppnå enhetlighet och för att kunna bedöma potentiella risker vid tillgängliggörande av data. Regeringen instämmer i detta. Myndigheten för digital förvaltning och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har därför i sina regleringsbrev för 2022 fått återrapporteringskrav avseende hur de i samverkan har tillhandahållit vägledning i frågor som rör tillgängliggörande av information för vidareutnyttjande. När det gäller frågor om säkerhetsskydd ska synpunkter inhämtas från Säkerhetspolisen. Vid behov bör ytterligare åtgärder övervägas, exempelvis i form av vägledning i säkerhetsfrågor och riskbedömningar.

15Författningskommentar

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens syfte och förhållande till andra författningar

1 § Denna lag syftar till att främja den offentliga sektorns tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande, särskilt i form av öppna data, under förutsättning att krav på informationssäkerhet och skydd av personuppgifter kan upprätthållas och att det inte innebär risker för Sveriges säkerhet.

Paragrafen anger lagens syfte. Den genomför delvis artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (öppna data-direktivet). Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

– som ett lufttrafikföretag som har allmän trafikplikt enligt artikel 16 i Europa-parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen, eller

–som ett rederi inom gemenskapen som uppfyller förpliktelser vid allmän trafik enligt artikel 4 i rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage), offentligt styrt organ: ett sådant organ som avses i 1 kap. 18 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller en sammanslutning av sådana organ, vidareutnyttjande: bearbetning av data från den offentliga sektorn för valfritt ändamål, värdefull datamängd: data som förtecknas i en genomförandeakt som har meddelats med stöd av artikel 14.1 i öppna data-direktivet, öppna data-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn.

Paragrafen, som delvis utformas efter synpunkter från Lagrådet, redogör för innebörden av vissa ord och uttryck i lagen. Den genomför artiklarna 2.2, 2.3, 2.6, 2.8–2.10, 2.13, 2.14 och 10.2 i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2, 6.1, 6.2, 7.2 och 10.1.

Med begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande avses en begäran om att data ska göras tillgängliga i enlighet med denna lag. En begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande kommer företrädesvis att kunna urskiljas genom att sökanden begär att data ska göras tillgängliga enligt något av de formatkrav som följer av lagen. Det är emellertid tillräckligt att en sökande anger att data ska göras tillgängliga enligt lagen för att ett ärende ska utgöra en begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande.

Med bulknedladdning avses en nedladdning av en ofta stor och avgränsad datamängd. Nedladdningen kan ske genom att data läggs i en eller flera filer. Bulknedladdning kan genomföras som en prenumeration där data görs tillgängliga för nedladdning allt eftersom de färdigställs.

Med data avses information i digitalt format oberoende av medium. I lagen används uttrycket data som samlingsbegrepp för att beskriva all information som omfattas av tillämpningsområdet. Uttrycket har en vidsträckt innebörd och omfattar allt informationsbärande digitalt innehåll, även metadata och rådata, oavsett om det lagras på ett medium eller endast existerar momentant. Det saknar betydelse om innehållet är läsbart för det mänskliga ögat eller om det endast kan uttolkas maskin till maskin. Information på pappershandlingar omfattas inte av uttrycket data. Med nämnda begränsning har uttrycket samma innebörd som begreppet handling i öppna data-direktivet (artikel 2.6).

Med dynamiska data avses data som uppdateras ofta eller i realtid för att behålla sin aktualitet och vara relevanta att vidareutnyttja. Dynamiska data är alltså data som förändras eller åldras och som är av störst värde att vidareutnyttja när de är aktuella. Data som uppdateras i realtid kan vara meteorologiska data och trafikdata. Data som uppdateras mindre frekvent men som ändå kan utgöra dynamiska data är exempelvis kartdata. Data som genereras av sensorer utgör vanligen dynamiska data. Det finns inget krav på att data ska uppdateras inom vissa tidsintervall för att utgöra dynamiska data. Det är i stället anledningen till uppdateringen, dvs. att det informationsbärande innehållet snabbt förändras eller åldras, som är av-görande för om en datamängd utgör dynamiska data eller inte.

ligt styrda organ omfattas av uttrycket (jfr 1 kap. 22 § 3 b lagen om offent- lig upphandling).

Med vidareutnyttjande avses bearbetning av data från den offentliga sektorn för valfritt ändamål. En bearbetning av data kan innebära att någon skapar, utvecklar eller testar produkter, tjänster, kunskaper, idéer, eller andra företeelser. Att någon endast tar del av data för att tillgodogöra sig det informationsbärande innehållet, exempelvis i kunskapshöjande syfte, utgör inte ett vidareutnyttjande.

Med värdefull datamängd avses data som förtecknas i en genomförandeakt som kommissionen har beslutat med stöd av artikel 14.1 i öppna datadirektivet. I bilaga I till öppna data-direktivet finns en förteckning över de övergripande datakategorier som de värdefulla datamängderna sorterar under. Det är alltså endast en datamängd som ingår i en beslutad genomförandeakt som utgör en värdefull datamängd.

Med öppna data-direktivet avses Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024.

Vilka som ska tillämpa lagen

5 § Lagen ska tillämpas av

1. myndigheter, och
2. ett offentligt företag när det gäller data som har samband med en tjänst av allmänt intresse som företaget tillhandahåller och som inte är direkt konkurrensutsatt.

Vid tillämpningen av denna lag ska med en myndighet jämställas ett offentligt styrt organ när det gäller data som har samband med en tjänst av allmänt intresse som organet tillhandahåller.

Paragrafen, som delvis utformas enligt Lagrådets förslag, anger huvudregeln för vilka organ som ska tillämpa lagen. Den genomför artiklarna

1.1a, 1.1 b, 1.2 a, 1.2 b och 2.1 i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.2.

Av första stycket första punkten framgår att lagen ska tillämpas av myndigheter. Det gäller såväl statliga som kommunala myndigheter.

Av första stycket andra punkten framgår att lagen ska tillämpas av ett offentligt företag när det gäller data som har samband med en tjänst av allmänt intresse som företaget tillhandahåller. Motsatsvis faller alla andra data som innehas eller görs tillgängliga av ett offentligt företag utanför lagens tillämpningsområde. Med tjänst av allmänt intresse avses här den eller de tjänster som ett företag tillhandahåller i enlighet med någon av de rättsakter som det hänvisas till i definitionen av offentligt företag i 4 §. För ett offentligt företag som exempelvis levererar el via fasta publika nät enligt 2 kap. 1 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna gäller lagen endast för data som har samband med den tjänsten.

I fråga om data som har samband med en tjänst av allmänt intresse som ingår i en verksamhet som är direkt konkurrensutsatt är ett offentligt företag undantaget från tillämpningsområdet. Vilken verksamhet som är direkt konkurrensutsatt beslutas av Europeiska kommissionen i genomförandebeslut, se 3 kap. 24 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. För Sveriges del finns undantag för vissa posttjänster, för viss persontrafik på järnväg och för försäljning och produktion av el.

Av andra stycket framgår att ett offentligt styrt organ ska jämställas med en myndighet vid tillämpningen av lagen när det gäller data som har samband med en tjänst av allmänt intresse som ett sådant organ tillhandahåller. Motsatsvis faller alla andra data som innehas eller görs tillgängliga av ett sådant organ utanför lagens tillämpningsområde. Med tjänst av allmänt intresse avses här den eller de tjänster som ett offentligt styrt organ tillhandahåller för att tillgodose ett behov i det allmännas intresse. Uttrycket behov i det allmännas intresse har samma innebörd som i 1 kap.

18§ lagen om offentlig upphandling. Vad som avses med uttrycket offentligt styrt organ framgår av 4 §.

6 § Universitet och högskolor under statligt huvudmannaskap ska tillämpa lagen bara i fråga om forskningsdata. Detsamma gäller för en myndighet som inte är ett universitet eller en högskola i den del av myndighetens verksamhet som består i att bedriva eller finansiera forskning eller att göra forskningsdata direkt tillgängliga.

I fråga om universitets-och högskolebibliotek gäller första stycket endast om biblioteket har i uppgift att bedriva eller finansiera forskning eller att göra forsk-ningsdata direkt tillgängliga.

gängliga innebär att data görs åtkomliga för allmänheten att vidareutnyttja via en dataplattform (jfr definitionen av forskningsdata i 4 §).

Av andra stycket framgår att för universitets- och högskolebibliotek gäller det begränsade tillämpningsområdet endast när en sådan aktör har i uppgift att bedriva eller finansiera forskning eller tillgängliggöra forskningsresultat (jfr 5 och 7 §§).

7 § Lagen ska inte tillämpas av

1. andra kulturinstitutioner än bibliotek, museer och arkiv,
2. huvudmän enligt skollagen (2010:800), eller
3. radio- eller tv-företag vars sändningsverksamhet finansieras med public service-avgift enligt lagen (2018:1893) om finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst.

Paragrafen undantar vissa organ från lagens tillämpningsområde. Den genomför artikel 1.2 i, 1.2 j och 1.2 k i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Av första punkten följer att samtliga kulturinstitutioner som omfattas 5 § är undantagna från lagen förutom bibliotek, museer och arkiv. I uttrycket bibliotek ingår även universitets- och högskolebibliotek. Med museer avses även sådana museer som bedrivs av universitet. Ett arkiv är en myndighet som har i uppgift att i betydande omfattning överta ansvaret för arkivhandlingar från arkivbildande myndigheter samt hålla handlingarna tillgängliga och bevara dem för framtiden.

Av andra punkten följer att utbildningsverksamhet upp till och med gymnasienivå är undantagen från lagen.

Av tredje punkten följer att även s.k. public service-företag är undantagna från lagen.

När lagen ska tillämpas

8 § Lagen ska tillämpas

1. när någon som har rätt att få tillgång till data enligt någon annan lag eller förordning framställer en begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande,
2. när en myndighet eller ett offentligt företag på eget initiativ tillgängliggör data som omfattas av lagen i syfte att de ska kunna vidareutnyttjas, eller
3. när data lämnas till en statlig eller kommunal myndighet som ska använda dem i en konkurrensutsatt verksamhet som avser tillhandahållande av data.

Trots första stycket ska lagen inte tillämpas

1.när data, i andra fall än som avses i första stycket 3, lämnas a) mellan statliga och kommunala myndigheter, b) från ett organ som enligt 1 kap. 5 § andra stycket jämställs med en myndighet eller ett offentligt företag till en statlig eller kommunal myndighet, eller

2.när en statlig eller kommunal myndighet tillhandahåller data i en konkurrensutsatt verksamhet.

Paragrafen klargör när lagen ska tillämpas. Den genomför artikel 1.2 a delvis och artikel 2.11. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Lagen kan inte åberopas som grund för att få tillgång till data. För att lagen ska vara tillämplig krävs att en vidareutnyttjare enligt en annan författning eller på någon annan grund har rätt att få tillgång till data.

Med konkurrensutsatt verksamhet avses en kommersiell verksamhet som bedrivs i former och på villkor som liknar privat företagande. En in-dikation på att en verksamhet är konkurrensutsatt är att det inom ramen för den verksamheten erbjuds kundspecifika anpassningar av data, exempelvis i form av analyser eller särskilda bearbetningar och att prissättningen sker på affärsmässig grund. En förutsättning för att det ska röra sig om konkurrensutsatt verksamhet är att det verkligen finns andra faktiska eller potentiella utförare. När verksamhet bedrivs i myndighetsform framgår det ofta av myndighetens uppdrag, till exempel i myndighetens instruktion, att viss verksamhet ska bedrivas i konkurrens med andra marknadsaktörer. En myndighet som i sin verksamhet har till uppgift att för samhällets räkning inhämta och tillgängliggöra vissa data ska normalt sett inte betraktas som konkurrensutsatt. Det gäller även om verksamheten är helt avgiftsfinansierad (prop. 2014/15:79 s. 22).

Enligt andra stycket andra punkten ska lagen inte tillämpas när en statlig eller kommunal myndighet tillhandahåller data inom ramen för en konkurrensutsatt verksamhet.

Undantag för vissa data

9 § Lagen gäller inte för data som någon på grund av sin identitet eller ställning har en särskild rätt att få tillgång till enligt någon annan lag eller förordning.

Paragrafen innehåller ett undantag för data som tillhandahålls en enskild under särskilda förutsättningar. Den genomför artikel 1.2 f i öppna datadirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

Paragrafens syfte är att undanta vissa skyddsvärda data från lagens tillämpningsområde. Det kan röra sig om personuppgifter av känslig karaktär eller uppgifter som i annat sammanhang skulle vara sekretessbelagda för andra än den som uppgifterna rör.

Data som någon på grund av sin identitet har en särskild rätt att få tillgång till omfattas inte av lagen. Detsamma gäller när rätten att få tillgång till vissa data tillkommer någon i egenskap av företrädare för en enskild, exempelvis ett ombud. Att någon på grund av sin identitet har en särskild rätt att få tillgång till data omfattar ett flertal situationer. Det kan exempelvis vara fråga om data som någon har rätt att få tillgång enbart för att en enskild häver den sekretess som gäller till skydd för honom eller henne. Även data som avser information om en personuppgiftsbehandling som en personuppgiftsansvarig är skyldig att tillhandahålla en registrerad enligt artikel 15 i dataskyddsförordningen ska undantas enligt paragrafen. Vidare undantas i vissa fall data som någon tillhandahålls genom direktåtkomst eller annat digitalt utlämnande med stöd av en registerförfattning. Det kan vara sådana fall där den registrerade eller någon annan, har rätt att ta del av de personuppgifter som behandlas om den registrerade, se exempelvis 114 kap. 24–26 a §§ socialförsäkringsbalken och 12 § studiestödsdatalagen (2009:287).

Data som någon får tillgång till enbart på grund av sin ställning faller också utanför lagens tillämpningsområde. En sådan ställning kan vara som ombud, vårdnadshavare eller som part i ett ärende med rätt till partsinsyn, se 10 § förvaltningslagen (2017:900). Det ska alltså röra sig om en ställ-ning som medför en särskild rätt att i vissa specifika sammanhang kunna få tillgång till data.

10 § Lagen gäller inte för data som

1. omfattas av en sådan ensamrätt som följer av patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter, växtförädlarrättslagen (1997:306), varumärkeslagen (2010:1877) eller lagen (2018:1653) om företagsnamn,
2. tredje man innehar rätt till enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
3. utgörs av datorprogram, eller
4. utgörs av logotyper, heraldiska vapen eller insignier.

Paragrafen innehåller undantag för vissa data. Den genomför artikel 1.2 c,

1.2g och 1.5 i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.4. Av första punkten framgår att lagen inte gäller för data som omfattas av en ensamrätt som följer av annan immaterialrättslig lagstiftning än lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Ensamrätten kan tillkomma en myndighet, ett offentligt företag eller tredje man. Med tredje man avses en annan fysisk eller juridisk person än den myndighet eller det offentliga företag som innehar den data som avses, se artikel 2.17 i öppna data-direktivet. Lagen hindrar dock inte att data som omfattas av en ensamrätt görs tillgängliga för vidareutnyttjande, om det inte begränsar rättighetshavarens möjlighet att fullt ut göra sin rätt gällande.

Av andra punkten framgår att lagen inte gäller för data till vilken tredje man innehar rätt enligt lagen om upphovsrätt till litterära eller konstnärliga verk. Lagen hindrar dock inte att data som omfattas av tredje mans upphovsrätt tillgängliggörs för vidareutnyttjande under förutsättning att det kan ske utan att det inskränker utövandet av den rätten.

Av tredje punkten framgår att lagen inte gäller för datorprogram. Uttrycket datorprogram omfattar även programkod. Lagen hindrar dock inte att ett datorprogram eller programkod tillgängliggörs för vidareutnyttjande.

Av fjärde punkten framgår att data som utgörs av logotyper, heraldiska vapen eller insignier inte omfattas av lagen. Lagen hindrar dock inte att data som utgörs av logotyper, heraldiska vapen eller insignier tillgängliggörs för vidareutnyttjande.

2 kap. Tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande

Säkerhet och skydd av personuppgifter

1 § Data ska tillgängliggöras för vidareutnyttjande i enlighet med de krav som uppställs i detta kapitel. Tillgängliggörande ska ske i den utsträckning som krav på informationssäkerhet och skydd av personuppgifter kan upprätthållas och under förutsättning att det inte innebär risker för Sveriges säkerhet.

Kapitlet, som bl.a. reglerar krav på digitala format, inleds med en portalparagraf med en huvudregel om tillgängliggörande av data. Paragrafen har ingen direkt motsvarighet i öppna data-direktivet men bygger på artikel 1.2 d i), 1.2 e, 1.2 h, 1.3 och 1.4. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

En risk kan vara av sådan karaktär att den inte fullt ut går att konkretisera men likväl sådan att det kan befaras att ett tillgängliggörande av vissa data kan innebära risker för informationssäkerheten, skyddet av personuppgifter eller Sveriges säkerhet. Det saknar betydelse om den eventuella risken kan antas inträda direkt vid tillgängliggörandet eller vid en annan tidpunkt. Vid en prövning av om data kan tillgängliggöras behöver emellertid den risk som förutses kunna beskrivas på en övergripande nivå och göras begriplig för en vidareutnyttjare.

En myndighet eller ett offentligt företag som avser att exempelvis göra en större datamängd direkt tillgänglig via internet för vidareutnyttjande bör lämpligen dokumentera sin analys och bedömning av om krav på informationssäkerhet och skydd av personuppgifter kan upprätthållas och inte innebär risker för Sveriges säkerhet. Vid behov kan en myndighet eller ett offentligt företag samråda med eller inhämta synpunkter från myndigheter eller andra aktörer vars verksamhet kan påverkas av det aktuella tillgängliggörandet. Det kan vara särskilt relevant om de data som en myndighet avser att tillgängliggöra härrör från en annan myndighet. Sådana kontakter kan även vara nödvändiga för att avgöra risker med att vissa data blir känsliga genom att de läggs samman med andra data som har gjorts tillgängliga av myndigheten eller av en annan aktör. För att bedöma eventuella risker med ett tillgängliggörande kan även kontakter med relevanta expertmyndigheter vara nödvändiga.

Formatkrav

2 § Data ska tillgängliggöras i det befintliga formatet eller, om sökanden begär det och det är lämpligt samt praktiskt och tekniskt möjligt, i ett format som är öppet, maskinläsbart, och i förekommande fall, tillgängligt och sökbart, tillsammans med tillhörande metadata.

Paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, anger i vilka format data ska tillgängliggöras för vidareutnyttjande. Den genomför artikel 5.1–5.3 i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Paragrafen innehåller generella formatkrav för data som görs tillgängliga. Kraven ska tillämpas både när någon begär att data ska tillgängliggöras för vidareutnyttjande enligt lagen och när en myndighet eller ett offentligt företag på eget initiativ gör data tillgängliga i syfte att de ska vidareutnyttjas (se 1 kap. 8 §). De eventuella formatkrav som en vidareutnyttjare åberopar i sin begäran utgör utgångspunkten för bedömningen av i vilket format data tillgängliggörs. Avser tillgängliggörandet en värdefull datamängd eller dynamiska data tillämpas i stället 3 eller 4 §.

Data ska göras tillgängliga i det befintliga formatet eller, om sökanden begär det och det är lämpligt samt tekniskt och praktiskt möjligt, i ett format som är öppet, maskinläsbart, och i förekommande fall tillgängligt och sökbart tillsammans med tillhörande metadata. Är data som omfattas av en begäran om tillgängliggörande lagrade i olika format är det befintliga formatet något av de formaten.

Med öppet format avses ett filformat som är oberoende av plattform och tillgängligt för allmänheten utan några restriktioner som hindrar vidareutnyttjande. Vad som avses med ett maskinläsbart format framgår av

1 kap. 4 §. När en myndighet eller ett offentligt företag tillgängliggör data på eget initiativ, exempelvis genom att publicera dem på internet, ska de också vara tillgängliga och sökbara. Det innebär att de är strukturerade och formaterade på ett sätt som underlättar för en vidareutnyttjare att hitta och få åtkomst till dem. Slutligen ska data tillgängliggöras tillsammans med tillhörande metadata. Med metadata avses sådana data som beskriver egenskaperna i den datamängd som görs tillgänglig för vidareutnyttjande.

har en eller flera värdefulla datamängder är skyldig att kunna göra dessa tillgängliga i de angivna formaten.

Vilka slag av data som utgör värdefulla datamängder förtecknas i en genomförandeakt som beslutas av Europeiska kommissionen med stöd av artikel 14.1 i öppna data-direktivet. En sådan genomförandeakt kan innehålla ytterligare bestämmelser om hur en värdefull datamängd ska göras tillgänglig.

4 § När dynamiska data tillgängliggörs ska det ske omedelbart efter det att de har samlats in eller framställts, genom ett lämpligt gränssnitt eller genom bulknedladdning. Om kravet på omedelbarhet innebär en oproportionerlig arbetsinsats, ska dynamiska data göras tillgängliga inom en skälig tid eller med de tillfälliga tekniska begränsningar som är nödvändiga.

Paragrafen anger bl.a. vilka formatkrav som gäller vid tillgängliggörande av dynamiska data. Den genomför artikel 5.5 och 5.6 i öppna datadirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Paragrafen uppställer inget krav på en myndighet eller ett offentligt företag att tillgängliggöra dynamiska data. Den ska tillämpas endast när en myndighet eller ett offentligt företag i en konkret situation tillgängliggör dynamiska data. Det har ingen betydelse om detta sker frivilligt, efter en begäran från en vidareutnyttjare eller enligt en skyldighet i en annan författning (jfr 1 kap. 3 §).

Dynamiska data ska göras tillgängliga genom ett lämpligt gränssnitt eller genom bulknedladdning. Vad som avses med dynamiska data, gränssnitt och bulknedladdning framgår av 1 kap. 4 §. I kommentaren till 3 § finns en exemplifiering av ett antal faktorer som kan beaktas vid en bedömning av om ett gränssnitt ska anses vara lämpligt.

Dynamiska data ska som utgångspunkt göras tillgängliga omedelbart efter det att de har samlats in eller framställts på annat sätt. Undantag från kravet på omedelbarhet får göras om det kräver en oproportionerlig arbetsinsats. Uttrycket oproportionerlig arbetsinsats ska ges en bred tolkning. Det kan betyda att en myndighets eller ett offentligt företags finansiella eller tekniska kapacitet inte medger ett omedelbart tillgängliggörande, att det saknas personella resurser eller teknisk kompetens eller att ett omedelbart tillgängliggörande på något annat sätt påverkar kärnverksamheten negativt.

Kan kravet på omedelbart tillgängliggörande inte uppfyllas ska dynamiska data göras tillgängliga med de tillfälliga tekniska begränsningar som anses nödvändiga eller inom en skälig tid. Vilka tekniska begränsningar som kan aktualiseras får avgöras i varje enskilt fall. Det kan röra sig om tekniska begränsningar som ger utrymme att validera eller sammanställa data eller att anonymisera eller avidentifiera personuppgifter.

Vad som utgör en skälig tid får vägas mot kravet på att dynamiska data fortfarande ska inneha sin ekonomiska och sociala potential när de tillgängliggörs. Det ska alltså fortfarande vara relevant för en vidareutnyttjare att använda datamängden. Tidsramen kan skilja sig åt beroende på arten av dynamiska data. Vissa dynamiska data, som trafikdata och meteorologiska data, kan förlora sin aktualitet och relevans förhållandevis snabbt. Tidsramen för tillgängliggörande av sådana dynamiska data är därmed förhållandevis snäv. Vad som är en skälig tidsram kan alltså skilja sig åt från fall till fall.

Villkor för vidareutnyttjande

5 § En myndighet eller ett offentligt företag får ställa villkor för att tillgängliggöra data för vidareutnyttjande bara om det är motiverat av ett allmänintresse. Ett villkor ska vara objektivt, proportionerligt och icke-diskriminerande för jämförbara slag av vidareutnyttjande. Ett villkor får inte begränsa konkurrensen eller i onödan inskränka möjligheterna att vidareutnyttja data.

Paragrafen anger förutsättningarna för att förena ett vidareutnyttjande med villkor. Den genomför artiklarna 8.1 och 11.1 i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.

Paragrafen ger inte en myndighet eller ett offentligt företag rätt att ställa villkor när den tillgängliggör data för vidareutnyttjande. En förutsättning för att en statlig eller kommunal myndighet ska få ställa villkor är att myndigheten har en sådan rätt enligt en annan lag eller förordning. Rätt att ställa villkor finns exempelvis i 4 kap. 16 § förordningen (2010:1770) om geografisk miljöinformation.

Ett offentligt företag eller ett organ som jämställs med en myndighet som inte omfattas av någon författningsreglerad skyldighet att ge tillgång till data får ställa villkor för vidareutnyttjande under förutsättning att det inte finns hinder mot detta i någon annan författning. Villkor som belastar ett tillgängliggörande av data ska utformas i enlighet med de begränsningar som uppställs i denna paragraf.

Tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande får förenas med villkor, bara om det är motiverat av ett allmänintresse. Med allmänintresse avses något som är av övergripande relevans för alla i ett samhälle, exempelvis allmän säkerhet eller konsumentskydd. Det kan röra sig om villkor om att det inte är tillåtet att modifiera information som innehåller varningar eller andra meddelanden till allmänheten. Som allmänintresse räknas också i detta sammanhang utövandet av en immateriell rättighet. Vidareutnyttjande av data som omfattas av upphovsrätt som tillkommer en myndighet eller ett offentligt företag kan bl.a. förenas med villkor som innehåller krav på att ange datamängdens källa eller upphovsman.

Ett villkor ska vara objektivt, proportionerligt och icke-diskriminerande för jämförbara slag av vidareutnyttjande. Sådana olika slag kan avse vidareutnyttjande för forsknings- och innovationssyften eller vidareutnyttjande för kommersiella eller icke-kommersiella ändamål. Det är alltså tillåtet att tillämpa olika villkor för olika slag av vidareutnyttjanden så länge villkoren är proportionerliga, objektiva och icke-diskriminerande för samtliga berörda vidareutnyttjare inom varje slag. För att uppfylla kravet på icke-diskriminering ska villkor utformas i förhållande till jämförbara slag av vidareutnyttjanden. Att ett villkor ska vara proportionerligt innebär bl.a. att det inte ska inskränka rätten till vidareutnyttjande i onödan.

När det gäller villkor som har sin grund i en annan lag eller förordning har i regel kraven på objektivitet, proportionalitet och icke-diskriminering redan beaktats inom ramen för den författningen.

Ett villkor får inte heller begränsa konkurrensen. Bestämmelser om otillåt-na konkurrensbegränsande förfaranden finns i konkurrenslagen (2008:579).

Vidareutnyttjande kan ske med stöd av en licens. Vad som i paragrafen sägs om villkor gäller även villkor i sådana licenser.

Förteckning över data som är tillgängliga eller sökbara

6 § Den statliga myndighet som regeringen bestämmer ska digitalt publicera en förteckning över data som en myndighet eller ett offentligt företag på eget initiativ har gjort tillgängliga eller sökbara på internet i syfte att de ska kunna vidareutnyttjas.

En myndighet eller ett offentligt företag ska informera den myndighet som publicerar förteckningen om sådana data som avses i första stycket.

Paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, uppställer ett krav på att det ska finnas en förteckning över data som finns tillgängliga för vidareutnyttjande. Den genomför artikel 9.1 i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Av första stycket framgår att det ska finnas en digital förteckning över data som en myndighet eller ett offentligt företag har gjort tillgängliga och sökbara på internet i syfte att de ska kunna vidareutnyttjas (jfr 1 kap. 8 § första stycket 2). Det handlar alltså om sådana data som en myndighet eller ett offentligt företag gör tillgängliga på eget initiativ. Data som en myndighet eller ett offentligt företag tillgängliggör efter en begäran behöver inte ingå i förteckningen (jfr 1 kap. 8 § första stycket 1). I förteckningen ska ingå sådana data som en vidareutnyttjare kan få direkt tillgång till utan några restriktioner, exempelvis öppna data. Förteckningen kan också innehålla metadata som beskriver en datamängd vars tillgängliggörande är förenat med villkor eller som en myndighet eller ett offentligt företag kan göra tillgänglig efter en begäran. Förteckningens syfte är att underlätta sökning efter och åtkomst till data som finns tillgängliga för vidareutnyttjande. Regeringen bestämmer vilken statlig myndighet som ska ha i uppgift att publicera förteckningen.

I andra stycket finns en informationsplikt för myndigheter och offentliga företag. En myndighet eller ett offentligt företag som har gjort data tillgängliga eller sökbara på internet för vidareutnyttjande ska upplysa den myndighet som publicerar förteckningen om detta. Informationsplikten kan uppfyllas genom att en myndighet eller ett offentligt företag upprättar en förteckning över data som har gjorts tillgängliga för vidareutnyttjande och informerar myndigheten som tillhandahåller förteckningen om detta. Förteckningen över data som finns tillgängliga för vidareutnyttjande ska hållas uppdaterad.

3 kap. Exklusiv rätt att vidareutnyttja data

För vilka ändamål en exklusiv rätt får ges

1 § En myndighet eller ett offentligt företag får ge någon en exklusiv rätt att vidareutnyttja data bara om det är nödvändigt för att en tjänst av allmänt intresse ska kunna tillhandahållas.

De avtalsvillkor som avser den exklusiva rätten ska publiceras digitalt senast två månader innan de träder i kraft. Avtalet ska omprövas vart tredje år.

Ett avtal om en exklusiv rätt för att digitalisera en kulturresurs måste alltså innehålla avtalsvillkor som medger att avtalet omprövas i enlighet med denna paragraf.

Av tredje stycket framgår att det bibliotek, museum eller arkiv som har gett en vidareutnyttjare en exklusiv rätt ska se till att få en kopia av den digitaliserade kulturresursen utan kostnad. Detta kan exempelvis säkerställas i avtalsvillkoren. När avtalet om den exklusiva rätten har löpt ut ska kopian av den digitaliserade kulturresursen hållas tillgänglig för andra vidareutnyttjare.

Andra avtal som begränsar möjligheten till vidareutnyttjande

3 § En myndighet eller ett offentligt företag som har ingått ett avtal som, på något annat sätt än genom att ge avtalsmotparten en exklusiv rätt, begränsar möjligheten för andra än avtalsparterna att vidareutnyttja data, ska publicera avtalsvillkoren digitalt senast två månader innan de träder i kraft. Avtalet ska omprövas vart tredje år.

Paragrafen anger vad som gäller för andra avtal som begränsar möjligheten att vidareutnyttja data än de som avses i 1 och 2 §§. Den genomför artikel 12.4 i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Ett avtal som inte uttryckligen ger en vidareutnyttjare en exklusiv rätt men som ändå begränsar möjligheten för andra än avtalsparterna att vidareutnyttja vissa data ska publiceras digitalt senast två månader innan det träder i kraft. Det kan röra sig om avtal där villkoren sammantaget innebär att tillgången till vissa data begränsas för andra vidareutnyttjare. Den myndighet eller det offentliga företag som är avtalspart ansvarar för att de delar av avtalet offentliggörs som innehåller de bärande villkor som begränsar andra vidareutnyttjares tillgång till data. Myndigheten eller det offentliga företaget ska åtminstone vart tredje år ompröva om skälen för avtalet fortfarande är giltiga. Det innebär att myndigheten eller det offentliga företaget ska pröva om de huvudsakliga skälen för avtalet är godtagbara i förhållande till den inskränkning som det innebär för andra potentiella vidareutnyttjare. För redan ingångna avtal som omfattas av denna paragraf framgår det av 4 § när de senast ska upphöra att gälla.

4 § En myndighet ska se till att en sådan exklusiv rätt att vidareutnyttja data som inte omfattas av 1 eller 2 § och som myndigheten har upplåtit före den 18 juli 2013 upphör att gälla senast den 18 juli 2043.

Ett offentligt företag ska se till att en sådan exklusiv rätt att vidareutnyttja data som inte omfattas av 1 § och som företaget har upplåtit före den 17 juli 2019 upp-hör att gälla senast den 17 juli 2049.

hållande av en tjänst av allmänt intresse eller digitalisering av en kultur- resurs.

I andra stycket finns en bortre tidsgräns för en exklusiv rätt att vidareutnyttja data som har upplåtits av ett offentligt företag och som inte gäller tillhandahållande av en tjänst av allmänt intresse.

4 kap. Avgifter

Rätten att ta ut en avgift

1 § En myndighet eller ett offentligt företag som har rätt att ta ut en avgift för att tillgängliggöra data för vidareutnyttjande får inte beräkna den till ett högre belopp än vad som följer av 2–6 §§.

Paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, innehåller en generell princip om att avgifter som tas ut vid tillgängliggörande av data måste hålla sig inom de begränsningar som lagen ställer upp. Den genomför, tillsammans med följande paragrafer, artikel 6 i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.

Lagen ger inte en myndighet eller ett offentligt företag rätt att ta ut en avgift för att tillgängliggöra data för vidareutnyttjande. Om en myndighet eller ett offentligt företag däremot får ta ut en avgift, måste den hålla sig inom de begränsningar som följer av 2–6 §§. Rätten att ta ut en avgift kan, för en statlig eller kommunal myndighet, finnas i en lag eller någon annan författning eller i en beslutad kommunal taxa. Detsamma kan gälla för organ som enligt lagen jämställs med myndigheter och offentliga företag. Paragrafen träffar även avgifter och ersättningar som kan tas ut på avtalsrättslig grund eller som fastställs i exempelvis en bolagsordning.

Avgiftsuttag vid tillgängliggörande av data

2 § En avgift får inte sättas till ett högre belopp än vad som behövs för att täcka kostnaderna för att reproducera, tillgängliggöra och sprida data och för att avidentifiera personuppgifter. Ett offentligt företag eller ett organ som enligt 1 kap. 5 § andra stycket jämställs med en myndighet och som inte omfattas av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) får även täcka kostnaderna för att skydda konfidentiell affärsinformation.

En avgift som tas ut av ett offentligt företag, ett bibliotek, ett museum eller ett arkiv får, utöver det som anges i första stycket, täcka kostnaderna för att samla in, framställa och lagra data samt en rimlig avkastning på investeringar. Detsamma gäller för en myndighet som är skyldig att ta ut en avgift för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet.

Paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, anger de yttre ramarna för uttag av avgifter vid tillgängliggörande av data. Den genomför artikel 6.1, 6.2, 6.4 och 6.5 i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

Den samlade avgift som tas ut vid tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande ska omfatta samtliga avgifter som är kopplade till tillgängliggörandet. Det innebär att en avgift för tillgängliggörandet, liksom eventuella licensavgifter och andra avgifter, ska räknas samman (prop. 2014/15:79 s. 43).

riell rättighet (prop. 2014/15:79 s. 26 och 44). Med rimlig avkastning på investeringar avses detsamma som i artikel 2.16 i öppna data-direktivet

(jfr skäl 37). En myndighet får endast räkna in en avkastning på investeringar i underlaget för avgifterna när det är tillåtet för den att tillgodogöra sig sådan avkastning. Detta är i allmänhet inte tillåtet för statliga myndigheter (prop. 2009/10:175 s. 199).

3 § Forskningsdata ska tillgängliggöras avgiftsfritt.

Paragrafen slår fast att forskningsdata ska tillgängliggöras avgiftsfritt. Den genomför artikel 6.6 b i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.

Vad som avses med forskningsdata framgår av 1 kap. 4 §.

4 § En värdefull datamängd som tillgängliggörs i enlighet med 2 kap. 3 § ska vara avgiftsfri, om inte något annat följer av 5 eller 6 §.

Paragrafen, som utformas efter synpunkter från Lagrådet, innehåller en huvudregel om att en värdefull datamängd ska tillgängliggöras avgiftsfritt. Den genomför artikel 6.6 a i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.

Vad som avses med en värdefull datamängd framgår av 1 kap. 4 §. Kravet på avgiftsfrihet omfattar endast de situationer när en värdefull datamängd görs tillgänglig enligt de formatkrav som framgår av 2 kap. 3 §. Begär en vidareutnyttjare att en värdefull datamängd ska tillgängliggöras i ett annat format eller om en myndighet på eget initiativ tillgängliggör sådana data i ett annat format gäller avgiftsprinciperna i 2 §.

5 § Trots 4 § får ett bibliotek, museum eller arkiv täcka sina kostnader för att tillgängliggöra en värdefull datamängd genom en avgift enligt 2 § andra stycket. Detsamma gäller för ett offentligt företag, om det är särskilt föreskrivet i en genomförandeakt som har meddelats med stöd av artikel 14.1 i öppna data-direktivet.

Paragrafen innehåller undantag från avgiftsfritt tillgängliggörande av en värdefull datamängd. Den genomför artikel 14.3 och 14.4 i öppna datadirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.

Första meningen innehåller ett generellt undantag som medger att bibliotek, museer och arkiv får beräkna en avgift enligt principen om full kostnadstäckning för att tillgängliggöra en värdefull datamängd.

Andra meningen innebär att ett offentligt företag kan få beräkna en avgift enligt principen om full kostnadstäckning för att tillgängliggöra en värdefull datamängd. Detta gäller om Europeiska kommissionen har reglerat det särskilt i en genomförandeakt.

6 § Trots 4 § får regeringen besluta att en statlig myndighet får täcka sina kostnader för att tillgängliggöra en värdefull datamängd genom en avgift enligt 2 § andra stycket, om

1. myndigheten är skyldig att ta ut en avgift för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet, och
2. det medför betydande ekonomiska konsekvenser för myndigheten att tillgängliggöra datamängden avgiftsfritt.

Informationsskyldigheten kan i många fall uppfyllas genom en hänvisning till relevanta författningsbestämmelser eller andra på förhand bestämda regler som tillämpas vid beräkningen av en avgift. Informationsskyldigheten enligt andra stycket omfattar även eventuella villkor som inverkar på vidareutnyttjandet, exempelvis att källa eller upphovsman ska anges (se 2 kap. 5 §).

En myndighet eller ett offentligt företag som inte ställer upp villkor eller tar ut avgifter för att tillgängliggöra data för vidareutnyttjande behöver inte lämna någon information.

Avgifter och villkor i en myndighets konkurrensutsatta verksamhet

8 § Om en myndighet vidareutnyttjar data i sin egen konkurrensutsatta verksamhet, och dessa data har tillhandahållits av en annan del av myndigheten, ska samma avgifter och villkor för vidareutnyttjandet gälla som för andra som vidareutnyttjar samma data.

Paragrafen anger förutsättningarna för en myndighet att vidareutnyttja egna data i sin konkurrensutsatta verksamhet. Den genomför artikel 11.2 i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.

Av paragrafen följer att en myndighet inte får tillämpa förmånligare avgifter och villkor för att tillhandhålla data till sin egen konkurrensutsatta verksamhet jämfört med vad som gäller för andra vidareutnyttjare. En myndighet får exempelvis inte ta ut lägre avgifter internt än vad som tas ut i förhållande till externa vidareutnyttjare.

Vad som avses med konkurrensutsatt verksamhet framgår av kommentaren till 1 kap. 8 §.

Förteckning över myndigheter som är skyldiga att ta ut avgifter

9 § Den statliga myndighet som regeringen bestämmer ska digitalt publicera en förteckning över de myndigheter som är skyldiga att ta ut en avgift vid tillgängliggörande av data för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet.

Varje kommun och region ska informera den myndighet som regeringen bestämmer enligt första stycket om de kommunala myndigheter inom kommunen eller regionen som är skyldiga att ta ut en avgift vid tillgängliggörande av data för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet.

Paragrafen anger att det ska finnas en förteckning över myndigheter som är skyldiga att ta ut en avgift vid tillgängliggörande av data. Den genomför artikel 6.3 i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

Enligt första stycket ska det finnas en digital förteckning över de myndigheter som är skyldiga att ta ut en avgift vid tillgängliggörande av data för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet. Vad en sådan skyldighet innebär framgår av kommentaren till 2 §. I paragrafen finns också en upplysning om att regeringen utser den statliga myndighet som ska publicera förteckningen.

Av andra stycket framgår att varje kommun och region ska informera den statliga myndighet som publicerar förteckningen enligt första stycket om de kommunala myndigheter inom kommunen eller regionen som är skyldiga att ta ut en avgift för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet. Kravet gäller under förutsättning att en sådan myndighet finns i kommunen eller regionen.

När det gäller organ som enligt lagen jämställs med myndigheter enligt

1 kap. 5 § andra stycket kan det förutsättas att de i någon utsträckning är skyldiga att generera intäkter, dvs. att ta ut en avgift för att tillgängliggöra data, i syfte att täcka sina kostnader för den verksamheten. Sådana organ ska därför inte ingå i förteckningen.

5 kap. Handläggning av en begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande

Handläggningen hos en myndighet

1 § En myndighet ska inom fyra veckor avgöra ett ärende till följd av en begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande.

Tidsfristen får förlängas med ytterligare fyra veckor, om en begäran är omfattande eller komplicerad. Myndigheten ska underrätta sökanden om förlängningen och redovisa skälen för den senast tre veckor från den dag då begäran kom in.

Paragrafen anger vilka tidsfrister som gäller vid handläggningen av ett ärende om tillgängliggörande av data. Den genomför artikel 4.2 i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

Av första stycket framgår att en myndighet ska avgöra ett ärende om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande senast fyra veckor från den dag då begäran kom in. Om ett ärende är omfattande eller komplicerat, får tidsfristen enligt andra stycket förlängas med ytterligare fyra veckor. En förlängning av tidsfristen kan bli aktuell om begäran avser omfattande datamängder som behöver bearbetas, sammanställas eller formateras. Myndigheten ska underrätta sökanden om förlängningen senast tre veckor från den dag sökandens begäran kom in. Formerna för underrättelse avgörs i varje enskilt fall.

En begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande föregås i regel av en prövning av om sökanden har rätt att få tillgång till den efterfrågade informationen enligt någon annan författning. För det fall en sådan författning innehåller en tidsfrist för handläggningen av begäran så börjar tidsfristen i denna paragraf löpa parallellt med den fristen. Om en myndighet konstaterar att den information som efterfrågas inte kan tillhandahållas, exempelvis till följd av sekretess, förfaller en begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande enligt denna lag.

Den här paragrafen, liksom kapitlet i övrigt, ska inte tillämpas av offentliga företag.

2 § En myndighet ska lämna ett skriftligt och motiverat beslut om sökanden begär det.

Paragrafen anger när ett skriftligt och motiverat beslut ska meddelas. Den genomför artikel 4.3 i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

Den beslutsfattande myndigheten ska lämna ett skriftligt beslut, om sökanden begär det. Det ligger i sakens natur att det rör sig om sådana fall där sökanden anser att utgången i ärendet har gått honom eller henne emot.

Det skriftliga beslutet ska innehålla en motivering som redogör för de skäl som har bestämt utgången i ärendet.

3 § När en begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande handläggs av ett organ som enligt 1 kap. 5 § andra stycket jämställs med en myndighet, ska organet tillämpa följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900):

–5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,

–7 § första stycket om tillgänglighet,

–16–18 §§ om jäv,

–23 § om utredningsansvaret,

–27 § om dokumentation av uppgifter,

–31 § om dokumentation av beslut,

–33 § om underrättelse om innehållet i beslut och hur ett överklagande går till, och

–42–46 §§ om överklagande.

Paragrafen anger vilka bestämmelser i förvaltningslagen som ett organ som i förevarande lag jämställs med en myndighet ska tillämpa vid handläggningen av ett ärende om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande. Den saknar motsvarighet i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

De bestämmelser i förvaltningslagen som avses är exempelvis vissa bestämmelser om beredningen av ett ärende och om hur ett överklagande går till.

Överklagande

4 § Beslut av en annan myndighet än Regeringskansliet får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Beslut av en förvaltningsrätt i ett ärende som har inletts där, liksom beslut av en tingsrätt eller hovrätt, får överklagas till kammarrätten. Beslut av en kammarrätt i ett ärende som har inletts där får överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Beslut av regeringen, Högsta domstolen, Högsta förvaltningsdomstolen och Riksdagens ombudsmän får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Detta gäller dock inte om ärendet har inletts hos en förvaltningsrätt, tingsrätt eller hovrätt.

Paragrafen anger instansordningen vid överklagande av ett beslut om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

Av första stycket framgår att beslut som fattas enligt lagen av en annan myndighet än Regeringskansliet, som huvudregel överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Vissa domstolars beslut överklagas direkt till kammarrätt. En kammarrätts beslut överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen. Rätten att överklaga gäller inte för regeringens, Högsta domstolens, Högsta förvaltningsdomstolens eller Riksdagens ombudsmäns beslut enligt lagen.

Enligt andra stycket krävs som huvudregel prövningstillstånd vid överklagande hos kammarrätten. Det gäller dock inte när överklagandet sker till kammarrätten som första överprövningsinstans.

5 § När ett beslut av ett organ som enligt 1 kap. 5 § andra stycket jämställs med en myndighet överklagas, är organet den enskildes motpart i domstolen.

Paragrafen anger att ett organ som i lagen jämställs med en myndighet ska vara den enskildes motpart när ett beslut som fattats av organet överklagas. Paragrafen saknar motsvarighet i öppna data-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

För en myndighet finns en motsvarande bestämmelse i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.
2. Genom lagen upphävs lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen.
3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för ärenden som har inletts före den 1 augusti 2022.

Av första punkten framgår att lagen träder i kraft den 1 augusti 2022. Enligt andra punkten upphävs lagen om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen genom den nya lagen.

Av tredje punkten framgår att lagen om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen även i fortsättningen gäller för ärenden som har inletts före den nya lagens ikraftträdande.

Övervägandena finns i avsnitt 12.

Av bestämmelsen följer att lagen träder i kraft vid samma tidpunkt som den nya lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data. Övervägandena finns i avsnitt 12.

15.3Förslaget till lag om ändring i konsumentköplagen (2022:000)

1 kap. Grundläggande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

8 § Lagen gäller inte

1. avtal som avser elektroniska kommunikationstjänster med undantag för nummeroberoende interpersonella kommunikationstjänster,
2. avtal som avser vadhållning, kasinospel eller andra typer av spel enligt spellagen (2018:1138),
3. avtal om digitalt innehåll eller digitala tjänster som avser åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador eller tandvård enligt 1 § tandvårdslagen (1985:125), och som tillhandahålls av sådan hälso- och sjukvårdspersonal som avses i artikel 3 f i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, i den ursprungliga lydelsen,
4. avtal som avser finansiella tjänster,
5. avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll som är en del av ett framförande eller ett evenemang, om det digitala innehållet görs tillgängligt för allmänheten på annat sätt än genom signalöverföring,
6. tillhandahållande av digitalt innehåll i enlighet med lagen (2022:000) om den offentliga sektorns tillgängliggörande data, eller
7. tillhandahållande av fri programvara med öppen källkod, om de personuppgifter som konsumenten har tillhandahållit behandlas av näringsidkaren endast för att förbättra säkerheten, kompatibiliteten eller driftskompatibiliteten hos programvaran.

Paragrafen innehåller undantag från lagens tillämpningsområde, bl.a. avseende tillhandahållande av digitalt innehåll. Övervägandena finns i avsnitt 11.

Sjätte punkten ändras genom att den hittillsvarande hänvisningen till lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen ersätts med en hänvisning till den nya lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data.

Ikraftträdandebestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2022.

Av bestämmelsen följer att lagen träder i kraft vid samma tidpunkt som den nya lagen om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data. Övervägandena finns i avsnitt 12.

Bilaga 1Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)

2 kap. Tillgängliggörande av information

1 § En myndighet eller ett offentligt företag bör på eget initiativ göra information tillgänglig, om det inte är olämpligt med hänsyn till skyddet av personuppgifter eller kritisk infrastruktur eller med hänsyn till Sveriges säkerhet eller informationssäkerhet i övrigt.

2 § När information av särskilt intresse för vidareutnyttjande görs tillgänglig utan en begäran ska myndigheten eller det offentliga företaget digitalt publicera en beskrivning av informationen i en centralt åtkomlig förteckning, tillsammans med tillhörande metadata.

3 § När dynamiska data görs tillgängliga efter en begäran ska de tillhandahållas omedelbart eller, om detta skulle kräva en oproportionerlig arbetsinsats, inom skälig tid eller med de tillfälliga tekniska begränsningar som är nödvändiga.

3 kap. Handläggning av begäran om vidareutnyttjande och beslut om vidareutnyttjande

1 § En begäran om vidareutnyttjande förfaller om den information som efterfrågas inte görs tillgänglig.

2 § En myndighet ska handlägga en begäran om vidareutnyttjande skyndsamt och, om det inte är olämpligt, digitalt.

3 § Om en myndighet avslår en begäran om vidareutnyttjande ska ett skriftligt och motiverat beslut meddelas.

4 § Om ett beslut enligt 3 § grundas på att ett vidareutnyttjande skulle inkräkta på tredje mans rätt enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ska det i beslutet anges vem som är rättsinnehavare eller, om denne inte är känd, vilken licensgivare som informationen kommer ifrån.

5 § När en begäran om vidareutnyttjande handläggs av ett organ som i denna lag jämställs med en myndighet ska följande bestämmelser i förvaltningslagen (2017:900) tillämpas.

–5 § om legalitet, objektivitet och proportionalitet,

–9 § om utgångspunkter för hur ett ärende ska handläggas,

–inom de sektorer som framgår av 2 kap. 1 § och 5–8 §§ lagen (2016:1146) om upphandling inom försörjningssektorerna,

–som ett kollektivtrafikföretag enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70,

–som ett lufttrafikföretag som har allmän trafikplikt enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen, eller

–som ett rederi inom gemenskapen som uppfyller förpliktelser vid allmän trafik enligt artikel 4 i rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage), offentligt styrt organ: ett sådant organ som avses i 1 kap. 18 § lagen (2016:1145) om offentlig upphandling eller en sammanslutning av sådana organ, värdefull datamängd: data som förtecknas i en genomförandeakt som har meddelats med stöd av artikel 14.1 i öppna data-direktivet, vidareutnyttjande: bearbetning av data från den offentliga sektorn för valfritt ändamål, öppna data-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn.

Vilka som ska tillämpa lagen

5 § Lagen ska tillämpas av

1. myndigheter, och
2. offentliga företag när det gäller data som har samband med en tjänst av allmänt intresse som ett sådant företag tillhandahåller och som inte är direkt konkurrensutsatt.

Med myndigheter ska jämställas offentligt styrda organ när det gäller data som har samband med en tjänst av allmänt intresse som ett sådant organ tillhandahåller.

6 § Universitet och högskolor under statligt huvudmannaskap ska tillämpa lagen bara i fråga om forskningsdata. Detsamma gäller för en myndighet som inte är ett universitet eller en högskola i den del av myndighetens verksamhet som består i att bedriva eller finansiera forskning eller att göra forskningsdata direkt tillgängliga.

I fråga om universitets- och högskolebibliotek gäller första stycket endast om biblioteket har i uppgift att bedriva eller finansiera forskning eller att göra forskningsdata direkt tillgängliga.

7 § Lagen ska inte tillämpas av

1. andra kulturinstitutioner än bibliotek, museer och arkiv,
2. huvudmän enligt skollagen (2010:800), eller

6 § Trots 4 § får regeringen besluta att en statlig myndighet får täcka sina Bilaga 5 kostnader för att tillgängliggöra en värdefull datamängd genom en avgift enligt 2 § andra stycket, om

1. myndigheten är skyldig att ta ut en avgift för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet, och
2. det medför betydande ekonomiska konsekvenser för myndigheten att tillgängliggöra datamängden avgiftsfritt.

En kommun eller region får besluta om undantag enligt första stycket i fråga om kommunala myndigheter.

Beslut enligt denna paragraf får gälla i högst två år från den dag då en genomförandeakt som har meddelats med stöd av artikel 14.1 i öppna datadirektivet träder i kraft.

Information om avgifter och villkor

7 § En myndighet eller ett offentligt företag ska kunna ange grunderna för hur avgifter beräknas eller hur en avgift har beräknats i ett enskilt fall.

Om en avgift är fastställd i förväg, ska myndigheten eller det offentliga företaget digitalt publicera information om

1. avgiftsbeloppet,
2. grunderna för hur avgiften har beräknats, och
3. andra villkor för vidareutnyttjandet.

Avgifter och villkor i en myndighets konkurrensutsatta verksamhet

8 § Om en myndighet vidareutnyttjar data i sin egen konkurrensutsatta verksamhet, och dessa data har tillhandahållits av en annan del av myndigheten, ska samma avgifter och villkor för vidareutnyttjandet gälla som för andra som vidareutnyttjar samma data.

Förteckning över myndigheter som är skyldiga att ta ut avgifter

9 § Den statliga myndighet som regeringen bestämmer ska digitalt publicera en förteckning över de myndigheter som är skyldiga att ta ut en avgift vid tillgängliggörande av data för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet.

Varje kommun och region ska informera den myndighet som regeringen bestämmer enligt första stycket om de kommunala myndigheter inom kommunen eller regionen som är skyldiga att ta ut en avgift vid tillgängliggörande av data för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet.

5 kap. Handläggning av en begäran om tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande

Infrastrukturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 april 2022

Närvarande: statsminister Andersson, ordförande, och statsråden Johansson, Hallengren, Hultqvist, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Strandhäll, Eneroth, Dahlgren, Ernkrans, Hallberg, Nordmark, Sätherberg, Thorwaldsson, Gustafsdotter, Axelsson Kihlblom, Elger, Farmanbar, Danielsson, Karkiainen

Föredragande: statsrådet Farmanbar

Regeringen beslutar Den offentliga sektorns tillgängliggörande av data.