Proposition
Betaltjänster – några förtydliganden
≈ 4 967 ord · ca 25 min lästid
Sammanfattning
Betaltjänster – några förtydliganden
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 24 mars 2022
Magdalena Andersson
Max Elger (Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att det ska göras vissa förtydliganden i betaltjänstlagen med anledning av att Europeiska kommissionen har ifrågasatt om några artiklar i EU:s andra betaltjänstdirektiv, vilka reglerar bevisbördans placering, har genomförts på ett tillräckligt klart och precist sätt i svensk rätt.
I propositionen behandlas också två tillkännagivanden från riksdagen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2022.
Innehållsförteckning
1Förslag till riksdagsbeslut
Regeringens förslag
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster.
2Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster dels att 5 kap. 3, 47, 50 och 59 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 4 kap. 21 a §, och närmast före
4 kap. 21 a § en ny rubrik av följande lydelse.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 4 kap. | |
| Bevisbörda | |
| 21 a § | |
En betaltjänstleverantör ska kunna styrka att information har lämnats i enlighet med detta kapitel. | |
| 5 kap. | |
| 3 §2 | |
En betalningstransaktion ska betraktas som godkänd om betalaren uttryckligen har lämnat sitt samtycke till att den genomförs. Samtycket ska lämnas antingen direkt till den kontoförvaltande betaltjänstleverantören eller via betalningsmottagaren eller, i förekommande fall, leverantören av betalningsinitieringstjänsten. | |
En betaltjänstleverantör ska kunna styrka att ett sådant sam- | En betaltjänstleverantör ska kunna styrka att ett sådant sam- tycke har lämnats. |
| 47 §3 | |
Betalarens betaltjänstleverantör Betalarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot betalaren för att ansvarar gentemot betalaren för att en betalningsorder som betalaren en betalningsorder som betalaren har initierat utförs korrekt. har initierat utförs korrekt. Betal- tjänstleverantören ska kunna styrka att betalningsordern har utförts korrekt. | |
Om betalarens betaltjänstleverantör kan styrka att mottagarens leverantör har tagit emot betalningstransaktionens belopp enligt 40 §, ansvarar mottagarens leverantör gentemot mottagaren för att transaktionen genomförs korrekt.
Fotnoter
- Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG, i den ursprungliga lydelsen.
- Senaste lydelse 2018:175.
- Senaste lydelse 2018:175.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 50 §4 | |
Betalningsmottagarens betal- tjänstleverantör ansvarar gentemot mottagaren för att betalnings- transaktionens belopp ställs till mottagarens förfogande enligt 42 § och för att en betalningsorder som initierats av eller via mottagaren överförs korrekt till betalarens betaltjänstleverantör i enlighet med tjänstleverantör | Betalningsmottagarens betal- tjänstleverantör ansvarar gentemot mottagaren för att betalningstrans- aktionens belopp ställs till mot- tagarens förfogande enligt 42 § och för att en betalningsorder som initi- erats av eller via mottagaren över- förs korrekt till betalarens betal- i enlighet med |
41 §. | 41 §. Betalningsmottagarens betal- tjänstleverantör ska kunna styrka att betalningsordern har utförts korrekt. |
Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör har försökt att överföra en betalningsorder i enlighet med första stycket men misslyckats, ska leverantören så snart som möjligt överföra den berörda betalningsordern på nytt till betalarens betaltjänstleverantör.
Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör inte har överfört en betalningsorder enligt första stycket, ska betalningstransaktionens belopp valuteras på mottagarens betalkonto senast den dag då beloppet skulle ha valuterats om betalningsordern hade överförts korrekt.
59 §5
En betaltjänstleverantör får komma överens med en betaltjänstanvändare som inte är konsument om avvikelser från bestämmelserna i 1 § första stycket,
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
Fotnoter
- Senaste lydelse 2018:175. Senaste lydelse 2018:175.
3Ärendet och dess beredning
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG, kallat andra betaltjänstdirektivet, genomfördes i svensk rätt genom ändringar i lagen (2010:751) om betaltjänster, kallad betaltjänstlagen (se prop. 2017/18:77, bet. 2017/18:FiU36, rskr. 2017/18:207). Lagändringarna trädde i huvudsak i kraft den 1 maj 2018.
Europeiska kommissionen har ifrågasatt det svenska genomförandet av artiklarna 41, 72 och 90.1 andra stycket i andra betaltjänstdirektivet (SB2021/01366).
Av det skälet har promemorian Betaltjänster – några förtydliganden upprättats inom Finansdepartementet. I den föreslås att det i betaltjänstlagen ska införas bestämmelser motsvarande reglerna i andra betaltjänstdirektivet.
En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga på www.regeringen.se och i Finansdepartementet (Fi2021/03948).
I propositionen behandlas promemorians förslag.
Riksdagen har tillkännagett att en utvärdering av effekterna av det nya kravet på att betaltjänstleverantörer ska presentera betalningssätt på visst sätt vid
behandlas i avsnitt 7.1. Tillkännagivandet bedöms vara tillgodosett och därmed slutbehandlat.
Riksdagen har tillkännagett att regeringen noga bör följa upp hur ändringarna i kapitaltäckningsregelverket fungerar för offentliga utvecklingskreditinstitut med beaktande av deras särskilda verksamhet, affärsmodell och ändamål med kreditgivningen (bet. 2020/21:FiU37 punkt 3, rskr. 2020/21:116). Tillkännagivandet behandlas i avsnitt 7.2. Tillkännagivandet bedöms vara tillgodosett och därmed slutbehandlat.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 3 mars 2022 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslag som överensstämmer med lagförslagen i denna proposition. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
4Betaltjänstdirektiven och regleringen av betalningsmarknaden
betalningsmarknaden
Ett väl fungerande system för att genomföra betalningar är en grundläggande förutsättning för samhällsekonomin. Hushåll och företag behöver tillgång till betaltjänster som gör det möjligt att betala för varor och tjänster på ett effektivt och säkert sätt. Exempelvis måste hushåll kunna betala räkningar och företag måste kunna genomföra affärstransaktioner och betala ut löner.
En samlad reglering av betaltjänstverksamhet inom Europeiska unionen (EU) skedde första gången genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden, kallat första betaltjänstdirektivet. Direktivet ställde bl.a. upp verksamhetskrav för de aktörer som tillhandahåller betaltjänster och informationskrav vid tillhandahållande av betaltjänster samt innehöll regler om såväl betaltjänstanvändares som betaltjänstleverantörers rättigheter och skyldigheter. Direktivets syfte var att uppnå en mer harmoniserad inre marknad för betaltjänster inom EU och det genomfördes i svensk rätt i huvudsak genom betaltjänstlagen.
I november 2015 antogs andra betaltjänstdirektivet. Reglerna i första betaltjänstdirektivet fördes i huvudsak över till andra betaltjänstdirektivet, varvid det första direktivet upphävdes. Utöver detta infördes regler på några nya områden.
Andra betaltjänstdirektivet syftar huvudsakligen till att bidra till att utveckla marknaden för elektroniska betalningar inom EU och skapa bättre förutsättningar för säkra och effektiva betalningar.
Konsumenterna har under de senaste åren ändrat sina betalningsvanor avsevärt. Förutom det växande antalet kortbetalningar har
5Bevisbörda för informationsgivning
Regeringens förslag: Det ska tas in en bestämmelse i betaltjänstlagen som förtydligar att en betaltjänstleverantör ska kunna styrka att information har lämnats i enlighet med den lagen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Allmänna reklamationsnämnden konstaterar att förslaget innebär en kodifiering av nämndens praxis.
Skälen för regeringens förslag: I 4 kap. betaltjänstlagen finns bestämmelser om vilken information som ska ges i samband med tillhandahållande och genomförande av betaltjänster. Bestämmelserna tar främst sikte på betaltjänstleverantörers skyldighet att lämna information till, eller göra information tillgänglig för, betaltjänstanvändare. Skyldigheterna rör bl.a. informationsgivning till betalaren respektive betalningsmottagaren i samband med olika typer av betalningstransaktioner, t.ex. enstaka transaktioner och transaktioner som genomförs i enlighet med villkoren i ett redan ingånget ramavtal om tillhandahållande av betaltjänster.
Enligt andra betaltjänstdirektivet ska medlemsstaterna föreskriva att bevisbördan ligger på betaltjänstleverantören när det gäller att visa att denne har uppfyllt de informationskrav som anges i direktivet (artikel 41). Den nämnda regeln i andra betaltjänstdirektivet får anses ge uttryck för allmänna rättsprinciper som gäller även enligt gällande svensk rätt (se s. 185). På motsvarande sätt som i direktivet bör det dock komma till uttryck också i betaltjänstlagen. Det bör därför förtydligas genom en uttrycklig bestämmelse att en betaltjänstleverantör ska kunna styrka att information har lämnats i enlighet med den lagen. En sådan ordning innebär, som Allmänna reklamationsnämnden konstaterar, en kodifiering av nämndens praxis.
6Styrkande av att en betalningstransaktion har godkänts och genomförts korrekt
Regeringens förslag: Det ska tas in en bestämmelse i betaltjänstlagen som förtydligar att en betaltjänstleverantör ska kunna styrka att en betalare lämnat samtycke till att en betalning genomförs. Betaltjänstleverantören ska också kunna styrka att en betalningsorder har utförts korrekt.
En betaltjänstleverantör ska få komma överens med en betaltjänstanvändare som inte är konsument om avvikelser från bestämmelserna om styrkande av att samtycke har lämnats och att en betalningsorder utförts korrekt.
Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag. I promemorian föreslås ingen bestämmelse om att en betal-
tjänstleverantör får komma överens med en betaltjänstanvändare som inte är en konsument om avvikelser från bestämmelserna.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Allmänna reklamationsnämnden konstaterar att förslaget innebär en kodifiering av nämndens praxis. Finansinspektionen, Sparbankernas Riksförbund och Svenska Bankföreningen anser emellertid att det, i enlighet med reglerna i andra betaltjänstdirektivet, bör klargöras att de föreslagna bestämmelserna är tvingande bara i konsumentförhållanden.
Skälen för regeringens förslag: I 5 kap. betaltjänstlagen finns bestämmelser om genomförande av betalningar. Bestämmelserna reglerar bl.a. godkännande av betalningstransaktioner och betaltjänstanvändares och betaltjänstleverantörers rättigheter och skyldigheter i samband med en betalningstransaktion.
Enligt dessa bestämmelser ska en betalningstransaktion betraktas som godkänd om betalaren uttryckligen har lämnat sitt samtycke till att den genomförs. Samtycket ska lämnas antingen direkt till den kontoförvaltande betaltjänstleverantören eller via betalningsmottagaren eller, i förekommande fall, leverantören av betalningsinitieringstjänsten (5 kap.
3§).
Vidare gäller att betalarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot betalaren för att en betalningsorder som betalaren har initierat utförs korrekt (5 kap. 47 §). Om det är betalningsmottagaren som initierat transaktionen, gäller att dennes betaltjänstleverantör ansvarar gentemot mottagaren för att en betalningsorder överförs korrekt till betalarens betaltjänstleverantör och för att transaktionsbeloppet ställs till mottagarens förfogande (5 kap. 50 §).
Om betaltjänstanvändaren nekar till att ha godkänt en genomförd betalningstransaktion eller hävdar att den inte har genomförts på ett korrekt sätt ska betaltjänstleverantören, enligt andra betaltjänstdirektivet, kunna styrka att betalningstransaktionen autentiserats, registrerats korrekt, kontoförts och inte påverkats av ett tekniskt fel eller någon annan brist i den tillhandahållna tjänsten (artikel 72.1 första stycket). Detta överensstämmer med det som gällde enligt första betaltjänstdirektivet (artikel 59.1). Om betalningstransaktionen initierats genom en leverantör av betalningsinitieringstjänster ska, enligt nya regler i andra betaltjänstdirektivet, bevisbördan ligga på denna leverantör att, inom ramen för sin behörighet, visa att betalningstransaktionen har autentiserats, registrerats korrekt och inte påverkats av ett tekniskt fel eller någon annan brist i samband med den betaltjänst som leverantören har ansvar för (artikel 72.1 andra stycket samt artikel 73.2 andra stycket och artikel 90.1 andra stycket).
Dessutom anges i andra betaltjänstdirektivet att om en betaltjänstanvändare nekar till att ha auktoriserat en genomförd betalningstransaktion ska användningen av ett betalningsinstrument som betaltjänstleverantören registrerat, inklusive leverantören av betalningsinitieringstjänster i förekommande fall, inte nödvändigtvis räcka som bevis för att betalaren auktoriserat betalningstransaktionen eller att betalaren handlat bedrägligt, eller avsiktligen eller av grov vårdslöshet försummat att uppfylla en eller flera av sina skyldigheter (artikel 72.2 första meningen). Betaltjänstleverantören, inklusive leverantören av betalningsinitieringstjänster i förekommande fall, ska lägga fram styrkande handlingar för att bevisa bedrägeri eller grov vårdslöshet från betaltjänstanvändarens sida
(artikel 72.2 andra meningen). En motsvarighet till den sistnämnda regeln finns i första betaltjänstdirektivet (artikel 59.2).
De nämnda reglerna i andra betaltjänstdirektivet får anses ge uttryck för allmänna rättsprinciper som gäller även enligt gällande svensk rätt (se s.
Enligt andra betaltjänstdirektivet får en betaltjänstleverantör komma överens med en betaltjänstanvändare som inte är konsument om avvikelser från bestämmelserna i artikel 72 (artikel 61). Som Finansinspektionen, Sparbankernas Riksförbund och Svenska Bankföreningen framhåller bör motsvarande gälla enligt betaltjänstlagen (5 kap. 59 § betaltjänstlagen).
7Riksdagens tillkännagivanden om uppföljning
7.1Utvärdering av kravet på att betaltjänstleverantörer ska presentera betalningssätt på visst sätt vid e-handel
Regeringen instämmer i Finansinspektionens bedömning. Regeringen anser att tillkännagivandet mot denna bakgrund är tillgodosett.
7.2Offentliga utvecklingskreditinstitut
lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och 2 kap. 1 c § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.
Ändringarna i kapitaltäckningsdirektivet – som i svensk rätt trädde i kraft den 28 december 2020 – innehåller emellertid inte några särbestämmelser för offentliga utvecklingskreditinstitut.
Riksdagen har tillkännagett att regeringen noga bör följa upp hur den nya lagstiftningen fungerar för offentliga utvecklingskreditinstitut med beaktande av deras särskilda verksamhet, affärsmodell och ändamål med kreditgivningen (bet. 2020/21:FiU37 punkt 3, rskr. 2020/21:116). Regeringen gav därför den 22 december 2021 Finansinspektionen i uppdrag att redovisa hur tillsynen av de nya kapitaltäckningsreglerna påverkade offentliga utvecklingskreditinstituts affärsmodell och verksamhet. Uppdraget redovisades den 2 mars 2022.
Det finns enligt Finansinspektionen bara ett svenskt kreditinstitut som tillämpar bestämmelserna om offentliga utvecklingskreditinstitut i tillsynsförordningen (Kommuninvest i Sverige AB). Finansinspektionen bedömer sammanfattningsvis att ändringarna i kapitaltäckningsregelverket har haft en begränsad påverkan för offentliga utvecklingskreditinstitut. Det beror på att ändringarna i kapitaltäckningsregelverket ligger i linje med hur Finansinspektionen har tillämpat regelverket sedan den 2 augusti 2014. Den ökade kapitaliseringen hos institutet under de senaste åren till följd av ändringar i kapitaltäckningsregelverket bedöms ha ökat institutets förmåga att stå emot finansiella påfrestningar. I vilken mån kapitaltäckningsregelverket har försvårat eller minskat möjligheten för institutet att förse kommuner med stabil och kostnadseffektiv finansiering är svårare att uttala sig om. Såvitt Finansinspektionen kan bedöma tyder dock inget på att ändringarna i kapitaltäckningsregelverket har inneburit någon avgörande begränsning för institutet i detta avseende.
Regeringen instämmer i Finansinspektionens bedömning. Regeringen anser att tillkännagivandet mot denna bakgrund är tillgodosett.
8Ikraftträdande
Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2022.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Skälen för regeringens förslag: Lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 juli 2022.
9Förslagens konsekvenser
Förslagen syftar till att i lag förtydliga gällande svensk rätt. De får därför inte några konsekvenser, varken för det offentliga eller det privata. Det finns då inte heller skäl att överväga några alternativa lösningar eller vidta några speciella informationsinsatser.
10Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster
4 kap.
21 a § En betaltjänstleverantör ska kunna styrka att information har lämnats i enlighet med detta kapitel.
Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om bevisbördan för att information lämnats i enlighet med detta kapitel. Paragrafen genomför artikel 41 i andra betaltjänstdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.
leverantör av en betalningsinitieringstjänst. Den som åberopar samtycket kan alltså ha tagit emot detta direkt eller via någon annan.
Om en betalare nekar till att ha samtyckt till en genomförd betalningstransaktion är det inte nödvändigtvis tillräckligt att betaltjänstleverantören kan visa att ett betalningsinstrument som denne har registrerat använts för att betaltjänstleverantören ska anses ha uppfyllt sin bevisbörda. Sådan användning är inte heller tillräcklig för att visa att betalaren handlat bedrägligt eller avsiktligen eller av grov vårdslöshet försummat att uppfylla en eller flera av sina skyldigheter. Om betaltjänstleverantören gör gällande att betalaren, eller, i förekommande fall, betalningsmottagaren, har förfarit bedrägligt eller varit grovt vårdslöst, ska betaltjänstleverantören alltså genom annan bevisning kunna visa detta (se artikel 72.2 i andra betaltjänstdirektivet).
Bestämmelsen är tvingande i konsumentförhållanden (59 §). I 5 a kap. finns bestämmelser om obehöriga transaktioner.
47 § Betalarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot betalaren för att en betalningsorder som betalaren har initierat utförs korrekt. Betaltjänstleverantören ska kunna styrka att betalningsordern har utförts korrekt.
Om betalarens betaltjänstleverantör kan styrka att mottagarens leverantör har tagit emot betalningstransaktionens belopp enligt 40 §, ansvarar mottagarens leverantör gentemot mottagaren för att transaktionen genomförs korrekt.
Paragrafen reglerar betalarens betaltjänstleverantörs ansvar gentemot betalaren vid betalningstransaktioner som initierats av betalaren. Paragrafen genomför delvis artiklarna 72.1, 89.1 och 90.1 andra stycket i andra betaltjänstdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Första stycket andra meningen, som är ny, är ett förtydligande av gällande rätt (se s.
Bestämmelsen är tvingande i konsumentförhållanden (59 §).
50 § Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot mottagaren för att betalningstransaktionens belopp ställs till mottagarens förfogande enligt 42 § och för att en betalningsorder som initierats av eller via mottagaren överförs korrekt till betalarens betaltjänstleverantör i enlighet med 41 §. Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska kunna styrka att betalningsordern har utförts korrekt.
Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör har försökt att överföra en betalningsorder i enlighet med första stycket men misslyckats, ska leverantören så snart som möjligt överföra den berörda betalningsordern på nytt till betalarens betaltjänstleverantör.
Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör inte har överfört en betalnings-order enligt första stycket, ska betalningstransaktionens belopp valuteras på mot-tagarens betalkonto senast den dag då beloppet skulle ha valuterats om betalningsordern hade överförts korrekt.
Paragrafen reglerar betalningsmottagarens betaltjänstleverantörs ansvar gentemot betalningsmottagaren vid betalningstransaktioner som har initierats av eller via betalningsmottagaren. Paragrafen genomför delvis artiklarna 72.1 och 89.2 i andra betaltjänstdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Första stycket andra meningen, som är ny, är ett förtydligande av gällande rätt (se s.
Bestämmelsen är tvingande i konsumentförhållanden (59 §).
59 § En betaltjänstleverantör får komma överens med en betaltjänstanvändare som inte är konsument om avvikelser från bestämmelserna i 1 § första stycket, 3 § andra stycket,
Paragrafen reglerar förutsättningarna för att frångå bestämmelserna i kapitlet. Paragrafen genomför delvis artikel 61.1 i andra betaltjänstdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.
Ändringen innebär att en betaltjänstleverantör får komma överens med en betaltjänstanvändare som inte är konsument om avvikelser från bestämmelserna om att det är betaltjänstleverantören som ska kunna styrka att betaltjänstanvändaren har samtyckt till en genomförd betalningstransaktion.
Bilaga 1Sammanfattning av promemorian
Bilaga 2Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster
Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster dels att 5 kap. 3, 47 och 50 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 4 kap. 21 a §, och närmast före
4 kap. 21 a § en ny rubrik av följande lydelse.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 4kap. | |
| Bevisbörda | |
| 21 a § | |
En betaltjänstleverantör ska kunna styrka att information har lämnats i enlighet med detta kapitel. | |
| 5kap. 3 §2 | |
En betalningstransaktion ska betraktas som godkänd om betalaren uttryckligen har lämnat sitt samtycke till att den genomförs. Samtycket ska lämnas antingen direkt till den kontoförvaltande betaltjänstleverantören eller via betalningsmottagaren eller, i förekommande fall, leverantören av betalningsinitieringstjänsten. | |
En betaltjänstleverantör ska kunna styrka att ett sådant | En betaltjänstleverantör ska kunna styrka att ett sådant samtycke har lämnats. |
| 47 §3 | |
Betalarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot betalaren för att en betalningsorder som betalaren en har initierat utförs korrekt. | Betalarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot betalaren för att betalningsorder som betalaren har initierat utförs korrekt. Betal- tjänstleverantören ska kunna styrka att betalningsordern har utförts korrekt. |
Om betalarens betaltjänstleverantör | kan styrka att mottagarens |
leverantör har tagit emot betalningstransaktionens belopp enligt 40 §,
1Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG, i den ursprungliga lydelsen.
2Senaste lydelse 2018:175.
Fotnoter
- Senaste lydelse 2018:175.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
ansvarar mottagarens leverantör gentemot mottagaren för att transaktionen genomförs korrekt. | |
| 50 §4 | |
Betalningsmottagarens betal- Betalningsmottagarens tjänstleverantör ansvarar gentemot mottagaren för att betalnings- transaktionens belopp ställs till transaktionens belopp mottagarens förfogande enligt 42 § och för att en betalningsorder som initierats av eller via mottagaren överförs korrekt till betalarens överförs korrekt till betaltjänstleverantör i enlighet med | betal- tjänstleverantör ansvarar gentemot mottagaren för att betalnings- ställs till mottagarens förfogande enligt 42 § och för att en betalningsorder som initierats av eller via mottagaren betalarens betaltjänstleverantör i enlighet med |
41 §. | 41 §. Betaltjänstleverantören ska kunna styrka att betalningsordern har utförts korrekt. |
Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör har försökt att överföra en betalningsorder i enlighet med första stycket men misslyckats, ska leverantören så snart som möjligt överföra den berörda betalningsordern på nytt till betalarens betaltjänstleverantör.
Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör inte har överfört en betalningsorder enligt första stycket, ska betalningstransaktionens belopp valuteras på mottagarens betalkonto senast den dag då beloppet skulle ha valuterats om betalningsordern hade överförts korrekt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
4Senaste lydelse 2018:175.
Bilaga 3Förteckning över remissinstanserna
Efter remiss har yttranden kommit in från Allmänna reklamationsnämnden, Finansbolagens Förening, Finansiell
Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Förvaltningsrätten i Härnösand, Getswish AB, Konsumenterna bank- och finansbyrå, Svensk Handel och Sveriges advokatsamfund.
Bilaga 4Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2022-03-09
Närvarande: F.d. justitieråden Ella Nyström och Annika Brickman samt justitierådet Leif Gäverth
Betaltjänster – några förtydliganden
Enligt en lagrådsremiss den 3 mars 2022 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Nils Friberg.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 2022
Närvarande: statsminister Andersson, ordförande, och statsråden Johansson, Hultqvist, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Strandhäll, Eneroth, Dahlgren, Ernkrans, Hallberg, Nordmark, Sätherberg, Thorwaldsson, Gustafsdotter, Axelsson Kihlblom, Elger, Danielsson, Karkiainen
Föredragande: statsrådet Elger
Regeringen beslutar proposition Betaltjänster – några förtydliganden