Genomförande av direktivet om elektroniska vägtullssystem

Propositionens huvudsakliga innehåll

I denna proposition föreslås författningsändringar som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/520/EU av den 19 mars 2019 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen, det s.k. EETS-direktivet.

De ändringar som föreslås i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem innebär bl.a. följande. Lagen kommer att gälla elektroniska vägtullssystem där ett fordons passager registreras antingen genom utrustning som finns i fordonet, t.ex. en transponder, eller genom automatisk avläsning av ett fordons registreringsskylt. Vissa skyldigheter för aktörerna i det europeiska elektroniska vägtullssystemet (EETS), dvs. avgiftsupptagare, EETS-betalningsförmedlare och EETS-väganvändare, tillkommer eller ändras. Även kravet på en EETS-betalningsförmedlares täckning av vägtullsområden ändras. Det införs vidare bestämmelser som syftar till att underlätta gränsöverskridande informationsutbyte av uppgifter om fordon och ägare eller innehavare av fordon när det behövs för att kunna ta ut eller driva in en vägtull.

Innehållsförteckning

1Förslag till riksdagsbeslut

Regeringens förslag

1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:629) om trängselskatt.
2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem.
3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg.

2Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (2004:629) om trängselskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:629) om trängselskatt dels att 11, 14 och 18 a §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sex nya paragrafer, 9 a, 11 a och 22 a–22 d §§, och närmast före 9 a och 22 a §§ nya rubriker av följande lydelse.

Om det finns särskilda skäl, ska Skatteverket medge att en viss bil får användas trots bestämmelserna i första stycket.

Särskilda bestämmelser när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig

22 a §

Om ett beslut enligt 11, 14 a eller 15 § avser trängselskatt som en

EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, ska beslutet skickas till betalningsförmedlaren i stället för till den skattskyldige. Detsamma gäller för beslut som beskattningsmyndigheten på eget initiativ fattar enligt 15 a eller 18 §.

En EETS-betalningsförmedlare ska underrättas om andra beslut än de beslut som avses i första stycket om de påverkar betalningen av trängselskatt som EETS-

enligt 20 § räknas från den dag då EETS-väganvändaren fick del av underrättelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.

1. innehar föreskriven certifiering,
2. har föreskriven och godkänd teknisk utrustning,
3. har kompetens i fråga om elektroniska vägtullssystem eller motsvarande system,
4. har lämplig finansiell ställning,
5. har upprättat och kan upprätthålla en global riskhanteringsplan, och
6. har gott anseende.

2.en betalningsförmedlare, tillupptagarens elektroniska vägtulls-verkare eller ett anmält organ för att system.

3.fordonsutrustningen används enligt betalningsförmedlarens anvisningar.

denna lag en högre vägtull än den som debiteras motsvarande andra användare av vägen.

Om en betalningsförmedlares klassificering av ett fordon skiljer sig från avgiftsupptagarens, ska avgiftsupptagarens klassificering gälla. Detta gäller dock inte om det visas att avgiftsupptagarens klassificering av fordonet är felaktig.

Betalningsskyldighet

17 §

En betalningsförmedlare som har träffat avtal med en väganvändare om förmedling av vägtull är, i stället för väganvändaren, betalningsskyldig för en vägtull som avser ett fordon som är försett med fordonsutrustning tillhandahållen av betalningsförmedlaren. Om en färdvägsdeklaration inte har skickats, är dock betalningsförmedlaren och väganvändaren solidariskt betalningsskyldiga för vägtullen.

Betalningsförmedlaren är inte betalningsskyldig enligt första stycket om fordonsutrustningen inte är godkänd och passagen sker efter det att en sådan förteckning som avses i 7 § 7 har skickats till den berörda avgiftsupptagaren.

Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i EU:s dataskyddsförordning och i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt i föreskrifter som har meddelats i

32 §

Personuppgifter som har erhållits enligt 28 § får endast behandlas för att identifiera ett fordon eller en ägare eller innehavare av ett fordon i syfte att ta upp eller driva in vägtullar.

Första stycket gäller även för personuppgifter som har erhållits enligt 7 § 9, om avgiftsupptagaren även är betalningsförmedlare.

Tystnadsplikt

33 §

Den som på grund av anställning eller på något annat sätt deltar i eller har deltagit i en avgiftsupptagares verksamhet får inte obehörigen röja eller utnyttja sådana uppgifter om en EETS-betalnings- förmedlares kunder som avgiftsupptagaren har fått enligt 7 § 9, om det kan antas att betalningsförmedlaren lider skada om uppgiften röjs.

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg

Härigenom föreskrivs att 5 och 14 §§ lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg ska ha följande lydelse.

5 §1

Infrastrukturavgifter som avses i 1 § första stycket 1 ska bestämmas så att de totala avgiftsintäkterna inte överstiger kostnaderna för uppförande och utveckling av det vägavsnitt som avgifterna avser samt för uppförande, underhåll, drift och utveckling av tillhörande avgiftssystem. Endast kostnader som har finansierats med lån som ska återbetalas med infrastrukturavgifter och kostnader som ska finansieras direkt med intäkter från infrastrukturavgifter ska ingå i kostnadsunderlaget.

Infrastrukturavgifter ska baseras på en tidsperiod som motsvarar infrastrukturens planerade livslängd eller en annan tid som inte understiger 20 år.

Andra stycket gäller inte infrastrukturavgifter som tas ut för färd på bron på Europaväg 6 över

Svinesund, så länge det ursprungliga avgiftssystemet på bron används och inte ändras i väsentlig omfattning.

14 §2

En avgiftspliktig bil får inte användas om infrastrukturavgift som avses i 1 § första stycket 1 eller avgift som har meddelats med stöd av 20 § första stycket 6 inte har betalats inom föreskriven tid. Användningsförbud inträder dock först när

1. den totala avgiftsskulden uppgår till mer än 5 000 kronor, och
2. minst sex månader har gått från den dag då ett belopp överstigande 5 000 kronor senast skulle ha betalats.

I den totala avgiftsskulden ska inte räknas in

1. avgift som en tidigare ägare av bilen är skyldig att betala och som har beslutats efter ägarbytet,
2. avgift för vilken anstånd med betalningen gäller.

3Ärendet och dess beredning

En promemoria om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/520/EU av den 19 mars 2019 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen, nedan kallat EETS-direktivet, har tagits fram inom Infrastrukturdepartementet. Direktivet finns i bilaga 1 och promemorians lagförslag i bilaga 2.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i Infrastrukturdepartementet (I2021/01052).

Den 19 februari 2021 undertecknade Sveriges och Norges regeringar ett avtal om avveckling av avgiftssystemet för färd med motorfordon på den nya Svinesundsförbindelsen. Regleringen i 5 § tredje stycket lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg är därmed inte längre aktuell. Synpunkter på förslaget att upphäva stycket har under hand inhämtats från Trafikverket och Transportstyrelsen. Myndigheterna har inga invändningar mot förslaget.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 9 december 2021 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

Regeringen följer i allt väsentligt Lagrådets förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 5.4.2, 5.6, 5.9, 5.12.2 och i författningskommentaren.

I förhållande till lagrådsremissen föreslås det även ändringar i hittillsvarande 23 och 32 §§ LEV, som föreslås ändra beteckning till 24 och 39 §§ LEV. Ändringarna är en följd av den omnumrering av paragrafer i LEV som föreslås i denna proposition. Regeringen gör bedömningen att förslagen författningstekniskt och även i övrigt är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över de lagförslagen.

I förhållande till lagrådsremissen har dessutom vissa redaktionella ändringar gjorts.

4Bakgrund

elektroniska vägtullsystem i gemenskapen, nedan kallat EFC-direktivet, och kommissionens beslut av den 6 oktober 2009 om definitionen av det europeiska systemet för elektroniska vägtullar och tekniska uppgifter för detta, nedan kallat EETS-beslutet. Direktivet och beslutet har genomförts i svensk rätt genom lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, förkortad LEV, och förordningen (2014:59) om elektroniska vägtullssystem, förkortad FEV.

EETS-direktivet, som ersätter den tidigare EU-regleringen på området, ska börja tillämpas den 19 oktober 2021 och kräver anpassningar av svensk rätt. I direktivet fastställs de villkor som är nödvändiga för att säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem i unionen. Direktivet innehåller också bestämmelser som syftar till att underlätta gränsöverskridande informationsutbyte av uppgifter om fordon och ägare eller innehavare av fordon när det behövs för att underrätta någon om betalningsskyldighet eller när en vägtull inte har betalats.

5Genomförande av EETS-direktivet

Lagens tillämpningsområde

Enligt 2 § första stycket LEV gäller lagen endast system där fordonsutrustning används. Som framgår ovan innehåller EETS-direktivet inte någon motsvarande begränsning. Begränsningen bör därför tas bort från lagen. Det får till följd att såväl systemen för trängselskatt i Göteborg och Stockholm som systemen för infrastrukturavgifter på Motalabron och Sundsvallsbron kommer att omfattas av lagens tillämpningsområde.

En nyhet i EETS-direktivet är att direktivet inte ska tillämpas på parkeringsavgifter. Inte heller LEV bör därför tillämpas på sådana avgifter.

5.2Definitioner

Regeringens förslag: Definitioner av orden och uttrycken EETS, EETS-betalningsförmedlare, EETS-väganvändare, fordon, innehavare av ett fordon och vägtullstjänst ska föras in i lagen om elektroniska vägtullssystem. Vidare ska vissa andra definitioner ändras.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Promemorians förslag innehåller även definitioner av uttrycket parametrar för klassificering av fordon och ordet tullkontextdata.

Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Flera av definitionerna i EETSdirektivet är redan införda i LEV, men behöver justeras något med anledning av det nya direktivet. I LEV används orden avgiftsupptagare, betalningsförmedlare och väganvändare som allmänna beteckningar för huvudaktörerna i ett elektroniskt vägtullssystem. Dessa ord är inarbetade och beskriver på ett bra sätt aktörernas uppgifter i systemet. De bör därför behållas. Det bör dock tydliggöras att en betalningsförmedlare inte enbart förmedlar betalning från en väganvändare till en avgiftsupptagare. I stället ska det anges att en betalningsförmedlare tillhandahåller vägtullstjänster – där förmedling av betalning är en del – inom ett eller flera vägtullsområden, för en eller flera fordonsklasser. Ordet betalningsförmedlare motsvarar därmed det som i EETS-direktivet benämns leverantör av vägtullstjänster (jfr artikel 2.2). Som en följd av detta avser avtalet mellan en betalningsförmedlare och en väganvändare utförandet av en vägtullstjänst, vilket bör framgå av definitionen av väganvändare. EETS-direktivet skiljer mellan betalningsförmedlare och väganvändare som ingår i det europeiska systemet för elektroniska vägtullstjänster och andra sådana aktörer. I enlighet med detta bör orden EETSbetalningsförmedlare och EETS-väganvändare föras in i lagen.

I och med genomförandet av EETS-direktivet behöver flera nya ord och uttryck definieras. Det handlar om den europeiska elektroniska vägtullstjänsten (EETS), fordon, innehavare av ett fordon och vägtullstjänst.

Orden och uttrycken EETS, fordon och innehavare av ett fordon kräver inte någon ytterligare förklaring än den som framgår av de föreslagna definitionerna. Innebörden av ordet vägtullstjänst behöver däremot utvecklas något.

Med vägtullstjänst avses en tjänst som ska göra det möjligt för en väganvändare att genom ett kontrakt med en betalningsförmedlare kunna samla betalningen av alla vägtullar under en viss period, för färder i alla vägtullssystem som betalningsförmedlaren verkar i, till en faktura. Betalningsförmedlaren ska tillhandahålla den fordonsutrustning som krävs, t.ex. en transponder, och sköta alla kontakter med avgiftsupptagaren. Utgångspunkten är alltså att väganvändaren inte ska ha någon kontakt med avgiftsupptagaren, utan endast med sin betalningsförmedlare. Betalningsförmedlaren ska även sköta betalningen av vägtull till avgiftsupptagaren och garantera att avgiftsupptagaren får betalt för godkända passager, dvs. även om väganvändaren inte skulle betala vägtullen till sin betalningsförmedlare.

ikraftträdandet. Skatteverket efterlyser en beskrivning av kriterierna för registrering som EETS-betalningsförmedlare.

alltså inte avgiftsupptagaren, som ändå får betalt av betalnings-förmedlaren. Det finns dock situationer när EETS-betalningsförmedlaren inte är betalningsskyldig. Om en EETS-väganvändare inte uppfyller sina skyldigheter, t.ex. inte lämnar korrekta användaruppgifter till betalningsförmedlaren eller använder fordonsutrustning i strid med betalningsförmedlarens anvisningar, får betalningsförmedlaren bestämma att fordonsutrustningen inte längre är godkänd, se 15 § andra stycket LEV. Utrustningen antecknas då i en förteckning över fordonsutrustning som inte är godkänd, jfr 7 § 6 LEV och artikel 5.5 i EETS-direktivet. EETSbetalningsförmedlaren är inte betalningsansvarig för en passage som har ägt rum med en icke-godkänd fordonsutrustning efter det att en sådan förteckning som avses i 7 § 6 har skickats till avgiftsupptagaren, jfr artikel

8.3i EETS-direktivet. I ett sådant fall kan avgiftsupptagaren ha behov av uppgifter om ägaren eller innehavaren av fordonet för att kunna kräva betalt för vägtullen. För svensk del är det för närvarande endast på Öresundsbron som ett vägtullssystem med transpondrar används. Exemplet är alltså för närvarande inte tillämpligt på andra svenska avgiftsupptagare. Det är dock inte uteslutet att transpondersystem kan komma att införas på andra platser i Sverige. Transpondersystem är vidare vanliga utomlands. Eftersom en EETS-betalningsförmedlare som är registrerad i Sverige även kan verka i utländska vägtullssystem, kan det uppstå en skyldighet att samarbeta med och lämna uppgifter till utländska avgiftsupptagare. Skyldigheterna att samarbeta med och lämna uppgifter till en avgiftsupptagare bör därför framgå av lagen. I fråga om begränsningar i rätten för en avgiftsupptagare att använda sådana uppgifter som har lämnats av betalningsförmedlaren, se avsnitt 5.4.4, 5.4.5 och 5.11.

Av artikel 10.1 framgår att EETS-väganvändare ska informeras om giltiga betalningssätt och om behandlingen av personuppgifter och de rättigheter som är kopplade till behandlingen. Att väganvändaren ska informeras om behandlingen av personuppgifter framgår redan av 7 § 1 LEV.

De beskrivna bestämmelserna innebär olika skyldigheter för en EETSbetalningsförmedlare i förhållande till EETS-väganvändare och avgiftsupptagare. Eftersom bestämmelserna i stor utsträckning avser civilrättsliga förhållanden, bör regleringen ske i lag. Bestämmelserna i 6 och 7 §§ LEV bör kompletteras. De intervall inom vilka information om att en betalningsförmedlare ska utvidga sin tjänst ska uppdateras bör dock regleras i förordning.

Enligt hittills gällande regler ska en EETS-betalningsförmedlare inom två år från registreringen träffa avtal om förmedling av vägtull med alla avgiftsupptagare för samtliga aktuella vägtullsområden inom EU. Kravet på täckning av vägtullsområden lättas alltså genom de nya reglerna i EETS-direktivet. Hur bestämmelserna ska tillämpas på EETSbetalningsförmedlare som redan är registrerade vid lagens ikraftträdande, som BroBizz A/S tar upp, blir en fråga för rättstillämpande myndigheter att ta ställning till.

Kraven för att registreras som EETS-betalningsförmedlare behandlas inte i denna proposition utan tas upp i propositionen Infrastrukturavgifter på väg och elektroniska vägtullssystem (prop. 2013/14:25). Mer detaljerade bestämmelser om kraven för registrering, som Skatteverket

efterlyser, finns i Transportstyrelsens föreskrifter om elektroniska vägtullssystem (TSFS 2014:10).

Motsvarigheter till bestämmelserna i 7 § 4–6 LEV finns nu i artikel 2.5 i kommissionens genomförandeförordning. Dessa lagbestämmelser bör därför upphävas.

5.4Avgiftsupptagare

5.4.1Vem ska vara avgiftsupptagare på allmän väg?

Regeringens bedömning: Transportstyrelsen bör utses till avgiftsupptagare på allmän väg.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Trafikverket anser att Transportstyrelsen bör ta över rollen som avgiftsupptagare på allmän väg. Transportstyrelsen tillstyrker att myndigheten utses till avgiftsupptagare på allmän väg.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt 4 § förordningen (2014:1564) om infrastrukturavgifter på väg är Trafikverket avgiftsupptagare för de infrastrukturavgifter som tas ut på broarna över Motalaviken och Sundsvallsfjärden. Skatteverket är enligt lagen (2004:629) om trängselskatt beskattningsmyndighet i fråga om trängselskatt i Stockholm och Göteborg. I samtliga fall är det Transportstyrelsen som administrerar det faktiska uttaget av avgift och skatt.

I systemet för elektroniska vägtullssystem är Trafikverket avgiftsupptagare på allmän väg. Skälet till det är enligt propositionen Infrastrukturavgifter på väg och elektroniska vägtullssystem (prop. 2013/14:25 s. 112) Trafikverkets roll som avgiftsupptagare enligt lagstiftningen om infrastrukturavgifter på väg.

Trafikverket är i de flesta fall väghållare för allmänna vägar, även om en kommun kan vara väghållare inom kommunen. Myndigheten förvaltar också den vägsidesutrustning som registrerar information om de fordon som passerar ett vägavsnitt där vägtull tas ut. Detta talar för att även i fortsättningen låta Trafikverket vara avgiftsupptagare inom ramen för de elektroniska vägtullssystem som används för att ta ut vägtullar på allmän väg. Eftersom EETS-direktivet nu även omfattar system med automatisk avläsning av ett fordons registreringsskyltar, kommer förutom broarna i Sundsvall och Motala även trängselskattesystemen i Stockholm och Göteborg att omfattas av direktivets tillämpningsområde. Skatteverket är beskattningsmyndighet och Transportstyrelsen sköter det faktiska uttaget av både skatt och avgift. Det finns därför anledning att på nytt överväga vilken myndighet som ska vara avgiftsupptagare enligt lagstiftningen om elektroniska vägtullssystem.

En avgiftsupptagare har enligt EETS-direktivet vissa rättigheter och skyldigheter. Avgiftsupptagaren ska bl.a. upprätta en områdesdeklaration, teckna avtal med EETS-betalningsförmedlare och utbyta information med EETS-betalningsförmedlare om passager och EETS-väganvändare för att kunna ta ut och driva in vägtullar. Transportstyrelsen sköter det administrativa uttaget av avgifter och skatter genom vägtrafikregistret. Det

är alltså Transportstyrelsen som hanterar den information som behövs för att ta ut vägtullar. Både områdesdeklarationen och avtalen med EETSbetalningsförmedlare innehåller principer och förfaranden för uttaget av vägtullar. Det är därför lämpligt att den myndighet som sköter uttaget av vägtullar också har ansvaret för dessa uppgifter. Det finns vidare samordningsfördelar med att utse en myndighet till avgiftsupptagare för samtliga elektroniska vägtullssystem på allmän väg. I likhet med Trafikverket och Transportstyrelsen anser regeringen att detta sammantaget talar för att utse Transportstyrelsen till avgiftsupptagare enligt regelverket för elektroniska vägtullssystem. Regleringen sker lämpligen i förordning.

5.4.2Krav på vägtullssystem och områdesdeklarationer

Regeringens förslag: En avgiftsupptagare ska se till att de elektroniska vägtullssystem som denne ansvarar för alltid uppfyller föreskrivna tekniska krav och krav på förfarandet, som säkerställer systemens driftskompatibilitet med EETS.

En avgiftsupptagares områdesdeklaration ska innehålla en detaljerad beskrivning av förfarandet för bedömning av den tekniska utrustning som ska ingå i ett vägtullssystem.

En avgiftsupptagare ska tillhandahålla en testmiljö för att bedöma om viss teknisk utrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Avgiftsupptagaren ska utfärda ett intyg för varje godkänt test och får kräva att den som har begärt ett test ska betala kostnaderna för det.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 6.1 i EETS-direktivet framgår att en avgiftsupptagare ska se till att de vägtullsområden som denne ansvarar för uppfyller de tekniska och förfarandemässiga driftskompatibilitetsvillkor för EETS som föreskrivs i direktivet. Syftet är att säkerställa vägtullssystemens kompatibilitet med det europeiska systemet för elektroniska vägtullar. I förhållande till tidigare reglering utökas avgiftsupptagarens ansvar till att även uppfylla krav på förfarandet. Sådana krav ställs t.ex. i fråga om förfarandet för bedömning av om en betalningsförmedlares tekniska utrustning uppfyller föreskrivna krav och är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem, se artikel 15 i EETS-direktivet. Eftersom även vägtullssystem utan krav på fordonsutrustning numera omfattas av direktivet, ska de tekniska och förfarandemässiga kraven inte enbart syfta till att göra det möjligt att använda fordonsutrustning. I stället syftar kraven till att säkerställa att vägtullssystemen är kompatibla med EETS, dvs. att de fungerar tillsammans med den europeiska elektroniska vägtullstjänsten. Därför föreslås en ändring i 10 § första stycket LEV.

En avgiftsupptagare ska enligt artikel 6.2 i en områdesdeklaration ange de allmänna villkor som ska vara uppfyllda för att en EETSbetalningsförmedlare ska få verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde.

Områdesdeklarationen ska uppdateras om systemet ändras väsentligt. Om

ett nytt elektroniskt vägtullssystem ska inrättas, är det den utsedda avgiftsupptagaren som är skyldig att upprätta en områdesdeklaration.

Av artikel 15.1 framgår att områdesdeklarationen ska innehålla en detaljerad planering av förfarandet för bedömning av om EETSbetalningsförmedlarens tekniska utrustning uppfyller föreskrivna krav och är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Planeringen ska både avse situationen när ett nytt vägtullssystem inrättas och när ett befintligt system ändras väsentligen. Avgiftsupptagaren ska enligt artikel 15.2 tillhandahålla en s.k. testmiljö där den tekniska utrustningen ska kunna bedömas. Avgiftsupptagaren kan antingen inrätta en egen testmiljö eller tillsammans med andra avgiftsupptagare inrätta en gemensam testmiljö för flera vägtullsområden. Testerna ska kunna utföras av en EETS-betalningsförmedlare eller ett behörigt ombud för en sådan förmedlare. Avgiftsupptagaren ska utfärda ett intyg för varje avklarat test med godkänt resultat. På avgiftsupptagarens begäran ska EETSbetalningsförmedlaren eller dennes ombud betala kostnaderna för respektive test som utförts.

En ny eller ändrad områdesdeklaration, inklusive en beskrivning av förfarandet för bedömning av EETS-betalningsförmedlarens tekniska utrustning, ska offentliggöras inom en viss tid. Offentliggörande ska ske i tillräckligt god tid för att möjliggöra dels godkännande av nya EETSbetalningsförmedlare, dels att EETS-betalningsförmedlare som avgiftsupptagaren redan har godkänt ska kunna anpassa sin tekniska utrustning till de nya kraven och få ett förnyat godkännande, senast en månad innan det nya eller ändrade systemet tas i drift.

Artiklarna 6.2, 15.1 och 15.2 bör genomföras genom ändringar i 11 och

14§§ LEV. För att testerna av EETS-betalningsförmedlarens tekniska utrustning och avgiftsupptagarens efterföljande godkännande av betalningsförmedlaren ska hinna bli klara i tid, bör områdesdeklarationen offentliggöras en viss tid innan ett nytt eller väsentligen ändrat vägtullssystem tas i drift. Denna tid bör regleras i förordning. Som Lagrådet påpekar bör även definitionen av uttrycket ”väsentligen ändrat system” i artikel 2.19 i EETS-direktivet regleras i förordning.

Av 14 § 1 LEV framgår att en avgiftsupptagare vid behov ska samarbeta med en EETS-betalningsförmedlare för att utföra tester av avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Motsvarande bestämmelse finns nu i artikel 2.3 i kommissionens genomförandeförordning. Bestämmelsen i lagen bör därför tas bort.

5.4.3Skyldigheter i förhållande till en EETS- betalningsförmedlare

Regeringens förslag: En avgiftsupptagare ska inte få ställa sådana krav på en EETS-betalningsförmedlares tekniska utrustning som innebär att den inte blir driftskompatibel med andra avgiftsupptagares elektroniska vägtullssystem.

En avgiftsupptagare ska betala ersättning till en EETS-betalnings- förmedlare som verkar i avgiftsupptagarens vägtullsområde. Metoden

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: En avgiftsupptagare ska enligt artikel

6.3i EETSdirektivet godta alla EETS-betalningsförmedlare som uppfyller villkoren i avgiftsupptagarens områdesdeklaration, vilket framgår av 12 § första stycket LEV. Villkoren får inte innebära att en EETS-betalningsförmedlare måste använda sådana särskilda tekniska lösningar eller processer som är specifika för en viss avgiftsupptagare och som gör att betalningsförmedlarens tekniska utrustning inte är driftskompatibel med andra avgiftsupptagares elektroniska vägtullssystem. Ett tillägg med den innebörden bör göras i 12 § första stycket LEV. Om en avgiftsupptagare och en EETS-betalningsförmedlare inte kan nå en överenskommelse, får ärendet hänvisas till det förlikningsorgan som ansvarar för det berörda vägtullsområdet.

Enligt artikel 6.6, som har en motsvarighet i 13 § LEV, ska en avgiftsupptagare acceptera registrering av fordons passager genom godkänd fordonsutrustning som är i drift och som hänför sig till en EETSbetalningsförmedlare med vilken denne har ett avtal om utförande av vägtullstjänster. I system med automatisk avläsning av ett fordons registreringsskylt blir det inte aktuellt med någon fordonsutrustning, utan sådana passager registreras och accepteras av avgiftsupptagaren genom fotografiet av registreringsskylten.

Enligt artikel 7 i EETS-direktivet ska en EETS-betalningsförmedlare ha rätt till ersättning från avgiftsupptagaren för de vägtullstjänster som förmedlaren utför. Metoden för att beräkna ersättningen ska framgå av avgiftsupptagarens områdesdeklaration och vara transparent, ickediskriminerande och identisk för alla betalningsförmedlare som är godkända att verka inom ett visst vägtullsområde. Metoden för beräkning av ersättningen kommer alltså att vara offentlig och kan därmed utgöra underlag för betalningsförmedlarens val av områden att verka i. Direktivets bestämmelser föreslås genomföras genom ett nytt andra stycke i 12 § LEV. En närmare beskrivning av metoden för beräkningen regleras dock lämpligen i förordning.

Någon bestämmelse som motsvarar hittillsvarande 12 § andra stycket LEV, om att avgiftsupptagaren ska ha en offentlig förteckning över betalningsförmedlare på sin webbplats, finns inte i EETS-direktivet. Enligt artikel 21 i direktivet ska informationen i stället framgå av det nationella elektroniska registret över vägtullsområden. Det aktuella stycket i lagen bör därför tas bort.

5.4.4Sekretess hos avgiftsupptagare

Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon sekretessbestämmelse för uppgifter om en EETS-betalningsförmedlares kunder i en offentlig avgiftsupptagares verksamhet. Det bör inte heller införas en sekretessbrytande bestämmelse för uppgifter om ett fordons passager.

De uppgifter som enligt direktivet ska lämnas till avgiftsupptagaren och som inte får lämnas vidare till EETS-betalningsförmedlarens konkurrenter är uppgifter om berört fordon och den ägare eller innehavare av fordonet som är kund hos betalningsförmedlaren. Som framgår av avsnitt 5.3 är EETS-betalningsförmedlaren i de flesta fall betalningsskyldig för en vägtull i förhållande till avgiftsupptagaren, se 17 § LEV. I ett sådant fall har avgiftsupptagaren inget behov av att inhämta uppgifter om ägare eller innehavare av ett fordon. Det finns dock undantag från betalningsskyldigheten, och avgiftsupptagaren kan i ett sådant fall ha behov av uppgifter om ägaren eller innehavaren av fordonet för att kunna kräva betalning för vägtullen. Dessa undantag torde dock endast vara tillämpliga på vägtullssystem där transpondrar eller annan fordonsutrustning används. Eftersom det för närvarande inte används några sådana system på allmän väg, är det i nuläget inte aktuellt för svenska myndigheter att begära in uppgifter från betalningsförmedlare om deras kunder. Det saknas därför skäl att nu föreslå en sekretessreglering med anledning av artikel 5.8 i EETS-direktivet.

Behov av en sekretessbrytande bestämmelse för uppgifter om ett fordons passager

Om inte en EETS-väganvändare beslutar annat, ska enligt artikel 2.6 i kommissionens genomförandeförordning en faktura som en EETSbetalningsförmedlare skickar till en EETS-väganvändare innehålla åtminstone uppgift om tidpunkten och platsen för den skatterespektive avgiftspliktiga passagen och den användarrelaterade sammansättningen av enskilda vägtullar. För att kunna ange dessa uppgifter på fakturan är EETS-betalningsförmedlaren beroende av att få uppgifter om aktuella passager från avgiftsupptagaren. Av beslutet om trängselskatt eller infrastrukturavgift framgår uppgifter om tullområde (t.ex. trängselskatt Stockholm), datum, antal passager det datumet och totalt belopp att betala för det aktuella fordonet. För trängselskatt har även uppgift om vilket klockslag en passage skett betydelse för skattens storlek. Som det får förstås är syftet med bestämmelsen i förordningen att ge EETSväganvändaren möjlighet att kontrollera att fakturan från EETSbetalningsförmedlaren är korrekt.

Som Skatteverket och Transportstyrelsen påpekar behöver det därför beröras hur sekretesskyddet för ovan nämnda uppgifter är utformat. Enligt

27 kap. 1 § första stycket offentlighets-och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller sekretess i verksamhet som avser bestämmande av skatt eller fastställande av underlag för bestämmande av skatt för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Sekretess gäller alltså i verksamhet som avser bestämmande av eller fastställande av underlag för trängselskatt. Motsvarande sekretess gäller för infrastrukturavgifter enligt 29 kap. 5 a § OSL. Sekretessen omfattar uppgifter om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden. I verksamhet som avser bestämmande av eller fastställande av underlag för trängselskatt eller infrastrukturavgifter är det alltså inte bara uppgifter om den skatt-eller avgiftsskyldige som omfattas av sekretess, utan även uppgifter om en tredje man, t.ex. en EETS-väganvändare som inte också är skatt-eller avgiftsskyldig. Uppgifter om tidpunkt och vilken betalstation eller

kontrollpunkt som har passerats omfattas vidare av absolut sekretess, se 27 kap. 1 och 6 §§ och 29 kap. 5 a § andra stycket OSL.

Enligt 12 kap. 2 § OSL kan en enskild helt eller delvis häva sekretess som gäller till skydd för honom eller henne. Det är alltså personen som uppgiften avser som förfogar över sekretessen. Uppgifter om när ett fordon passerat en viss betalstation eller kontrollpunkt avser t.ex. EETSväganvändarens rörelsemönster om denne har framfört fordonet, inte fordonsägarens. I en sådan situation är det alltså EETS-väganvändaren, oavsett om denne är skatt- eller avgiftsskyldig eller inte, som kan häva sekretessen, t.ex. för att uppgifterna ska kunna lämnas till en EETSbetalningsförmedlare. Som regeringen anför i propositionen Infrastrukturavgifter på väg och elektroniska vägtullssystem (prop. 2013/14:25 s. 95) behöver ett samtycke inte vara uttryckligt. Också ett tyst, s.k. presumerat, samtycke får godtas. Ibland framgår det av den enskildes beteende och förväntningar att han eller hon i viss utsträckning accepterar att en hemlig uppgift vidarebefordras. Ett samtycke kan ges i förväg, med tanke på en kommande situation (prop. 1979/80:2 Del A s. 331). En EETSväganvändare som träffar ett avtal med en EETS-betalningsförmedlare kan alltså – uttryckligen eller underförstått – genom avtalet samtycka till att EETS-betalningsförmedlaren får ta del av uppgifter om de passager som avser EETS-väganvändaren. I fråga om sådana uppgifter som behövs för att kunna utföra de vägtullstjänster som EETS-väganvändaren har beställt, får denne anses ha samtyckt till att uppgifterna lämnas ut till EETS-betalningsförmedlaren. Samtycket avser alltså såväl sådana uppgifter som framgår av beslutet om trängselskatt eller infrastrukturavgift som uppgifter om klockslag för passager, dvs. samtliga de uppgifter som en EETS-betalningsförmedlares faktura till en EETSväganvändare enligt artikel 2.6 i kommissionens genomförandeförordning ska innehålla.

Mot denna bakgrund anser regeringen att det, liksom tidigare, saknas skäl att införa en ny sekretessbrytande bestämmelse. I stället bör 10 kap. 1 § och 12 kap. 2 § OSL tillämpas. Bestämmelserna innebär att sekretess till skydd för en enskild inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan enskild eller till en myndighet om den enskilde samtycker till det.

5.4.5Tystnadsplikt i privat verksamhet

Regeringens förslag: Tystnadsplikt ska införas för den som på grund av anställning eller på något annat sätt deltar i eller har deltagit i en enskild avgiftsupptagares verksamhet i fråga om uppgifter om en EETS-betalningsförmedlares kunder, om det kan antas att betalningsförmedlaren lider skada om uppgiften röjs.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget.

5.5EETS-väganvändare

Regeringens förslag: En EETS-väganvändare ska se till att den fordonsutrustning som krävs är i drift när fordonet framförs inom ett vägtullsområde. Om EETS-väganvändaren inte fullgör denna skyldighet eller skyldigheterna enligt kommissionens delegerade förordning, får EETS-betalningsförmedlaren bestämma att väganvändarens fordonsutrustning inte längre är godkänd.

Skyldigheterna för en EETS-väganvändare att lämna korrekta användar- och fordonsuppgifter till sin EETS-betalningsförmedlare och att använda eventuell fordonsutrustning enligt betalningsförmedlarens anvisningar ska inte längre regleras i lagen om elektroniska vägtullssystem.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I enlighet med artikel 10.1 i EETSdirektivet kan en EETS-väganvändare, oavsett nationalitet, var väganvändaren är bosatt eller var dennes fordon är registrerat, välja vilken EETS-betalningsförmedlare som han eller hon vill ingå avtal med. Det uppställs inga restriktioner i det avseendet. Vidare framgår det av 12 § LEV att en avgiftsupptagare ska godta alla EETS-betalningsförmedlare som uppfyller villkoren i avgiftsupptagarens områdesdeklaration. Någon annan reglering med anledning av artikeln behövs inte.

I en del vägtullsområden krävs viss utrustning i fordonet, t.ex. en transponder, för att kunna betala en vägtull. EETS-betalningsförmedlaren ska i sådana fall förse EETS-väganvändaren med relevant fordonsutrustning. En EETS-väganvändare kan träffa avtal med flera EETSbetalningsförmedlare och då ha flera fordonsutrustningar i fordonet, exempelvis om en betalningsförmedlare inte täcker alla de vägtullsområden som väganvändaren vill åka i. Enligt artikel 10.2 i EETSdirektivet är EETS-väganvändaren i ett sådant fall skyldig att aktivera och använda den fordonsutrustning som är relevant för det vägtullsområde som han eller hon vill använda sitt fordon i. Bestämmelsen i 15 § 2 LEV bör ändras i enlighet med detta.

Skyldigheten för en EETS-väganvändare att lämna korrekta användar- och fordonsuppgifter till sin EETS-betalningsförmedlare framgår nu av artikel 3.1 i kommissionens delegerade förordning. Även skyldigheten att använda fordonsutrustningen enligt betalningsförmedlarens anvisningar framgår av den förordningen, artikel 3.3. Motsvarande bestämmelser i 15 § 1 och 3 LEV bör därför tas bort.

Mot den bakgrunden bör möjligheten för en EETS-betalningsförmedlare att bestämma att en EETS-väganvändares fordonsutrustning inte längre är godkänd om väganvändaren inte fullgör sina skyldigheter, omfatta skyldigheten att använda nödvändig fordonsutrustning och anpassas till att vissa krav numera framgår av kommissionens delegerade förordning.

Om en EETS-betalningsförmedlare får kännedom om att en godkänd färdvägsdeklaration saknas för ett fordons passage av en betalstation, ska betalningsförmedlaren enligt hittillsvarande 20 § LEV informera den berörda väganvändaren om bristen och ge denne en möjlighet att reglera sin skuld innan indrivning får ske. Denna skyldighet regleras nu i artikel 2.7 i kommissionens direkt tillämpliga genomförandeförordning. Hittillsvarande 20 § LEV bör därför tas bort. Svensk rätt hindrar inte att väganvändaren ges möjlighet att reglera sin skuld innan indrivning sker.

Redovisning

En myndighet eller en juridisk person som både är betalningsförmedlare och bedriver annan verksamhet ska hålla verksamheten som betalningsförmedlare åtskild från övrig verksamhet och redovisa denna separat, se artikel 9 i EETS-direktivet. I förhållande till EETS-beslutet tydliggörs det att verksamhet som rör vägtullstjänster ska särredovisas i förhållande till all annan verksamhet och inte endast i förhållande till verksamhet som avgiftsupptagare. Detta bör tydliggöras även i LEV.

5.7Tekniska krav

Regeringens förslag: Ett elektroniskt vägtullssystem och den fordonsutrustning som används i systemet ska uppfylla föreskrivna tekniska krav.

Tillsynsmyndighetens förelägganden i fråga om teknisk utrustning som är CE-märkt ska även omfatta överensstämmelse med kommissionens genomförandeförordning.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 3 i EETS-direktivet föreskriver att det i alla nya elektroniska vägtullssystem som kräver installation eller användning av fordonsutrustning ska tillämpas en eller flera av följande tekniska lösningar för vägtullstransaktionerna:

1. Satellitbaserad positionsbestämning.
2. Mobilkommunikation.
3. 5,8 GHz mikrovågsteknik.

Befintliga elektroniska vägtullssystem som kräver installation eller användning av fordonsutrustning och användning av annan teknik ska uppfylla kraven om betydande tekniska förbättringar genomförs. Vidare föreskrivs olika krav i fråga om den fordonsutrustning som ska användas.

I bilaga I och III till kommissionens genomförandeförordning och bilaga II till kommissionens delegerade förordning preciseras de krav som ska ställas på system och fordonsutrustning ytterligare.

Enligt 22 § LEV ska ett elektroniskt vägtullssystem och den fordonsutrustning som ska användas i systemet uppfylla föreskrivna tekniska krav. Paragrafen bör med ändrad beteckning ändras så att det tydligt framgår att det inte alltid är ett krav att använda fordonsutrustning. Även ett system där ett fordons passager registreras genom fotografering av fordonets

registreringsskylt räknas enligt EETS-direktivet som ett elektroniskt vägtullssystem.

I bilaga I avsnitt 3.1 till kommissionens genomförandeförordning anges vad de elektroniska gränssnitten mellan en EETS-betalningsförmedlares och en avgiftsupptagares s.k. back office-system ska kunna användas till och vilka standarder de ska överensstämma med. Exempelvis ska nödvändig information kunna utbytas på ett standardiserat sätt. För elektroniska vägtullssystem som använder tekniken där ett fordons passager registreras genom fotografering av fordonets registreringsskylt finns ännu ingen standard framtagen. Kommissionen har i enlighet med artikel 3.2 i EETS-direktivet begärt att standardiseringsorganen ska ta fram en sådan standard, men den beräknas inte vara färdig för tillämpning förrän 2024. Innan en tillämplig standard finns och Transportstyrelsen har anpassat sitt elektroniska vägtullssystem efter den, kommer en EETSbetalningsförmedlare i praktiken inte att kunna utföra vägtullstjänster i Sverige.

Eftersom tekniska krav framgår av kommissionens genomförandeförordning utöver LEV och FEV, ska tillsynsmyndighetens förelägganden avseende teknisk utrustning som är CE-märkt anpassas till detta. Föreläggandena kan alltså även omfatta krav på överensstämmelse med genomförandeförordningen.

Kommissionens genomförandeförordning och delegerade förordning är direkt tillämpliga. I den mån ytterligare föreskrifter behövs för att uppfylla de tekniska kraven i direktivet eller förordningarna bedöms det, liksom vid införandet av LEV, lämpligt att sådana meddelas på myndighetsnivå (jfr s. 120 f.). Ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer finns i 33 § 2 LEV, som föreslås få en ny beteckning, 41 § 2.

5.8Gemensamt kontaktställe och medling

Regeringens förslag: Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara gemensamt kontaktställe för EETS-betalningsförmedlare. Det gemensamma kontaktstället ska på begäran av en EETSbetalningsförmedlare underlätta och samordna kontakter mellan betalningsförmedlaren och avgiftsupptagare för vägtullsområden i Sverige.

Förlikningsorganets medling ska bl.a. syfta till att en EETSbetalningsförmedlare får rätt ersättning av en avgiftsupptagare.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Transportstyrelsen anser att myndigheten bör utses till gemensamt kontaktställe för EETS-betalningsförmedlare. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 18 i EETS-direktivet ska varje medlemsstat med minst två EETS-områden på sitt territorium utse ett gemensamt kontaktställe för EETS-betalningsförmedlare. Kontaktuppgifter för kontaktstället ska offentliggöras och lämnas till de EETSbetalningsförmedlare som så önskar. På begäran av en EETS-betalnings- förmedlare ska kontaktstället underlätta och samordna tidiga administra-

tiva kontakter mellan betalningsförmedlaren och de avgiftsupptagare som ansvarar för vägtullsområden på medlemsstatens territorium.

Det gemensamma kontaktstället bör utses av regeringen i förordning. Av förordningen bör även kontaktställets uppgifter framgå. Transportstyrelsens synpunkt beaktas då.

Av hittillsvarande 24 § LEV, som föreslås ändra beteckning till 26 §, framgår att det ska finnas ett förlikningsorgan som vid behov ska medla mellan avgiftsupptagare och EETS-betalningsförmedlare i samband med bl.a. kontraktsförhandlingar. Kommerskollegium har utsetts till förlikningsorgan enligt 5 § FEV. Artikel 11 i EETS-direktivet, som innehåller bestämmelser om förlikningsorgan, är därmed till stor del redan genomförd i svensk rätt. Nytt är dock att förlikningsorganet ska ha befogenhet att kontrollera att en EETS-betalningsförmedlare får ersättning i enlighet med de principer som fastställs i artikel 7.2 i direktivet. Ett tillägg med den innebörden bör göras i nya 26 § LEV. Av avsnitt 5.4.3 framgår att vissa grundläggande principer för fastställande av betalningsförmedlarens ersättning bör regleras i förordning.

5.9Vägtullsregistret

Regeringens förslag: Vägtullsregistret ska innehålla och ha till ändamål att inom ramen för det europeiska systemet för elektroniska vägtullar tillhandahålla uppgifter om vägtullsområden, EETSbetalningsförmedlare och det gemensamma kontaktstället.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Promemorians förslag innehåller närmare beskrivningar av innehållet och ändamålet med registret.

Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 21.1 a och 21.1 b i EETS-direktivet ska vägtullsregistret innehålla uppgifter om vägtullsområden och EETS-betalningsförmedlare. Av artikel 21.1 c framgår att även uppgifter om det gemensamma kontaktställe som ska inrättas ska registreras i vägtullsregistret (se avsnitt 5.8).

Enligt 26 § LEV ska den myndighet som regeringen bestämmer föra vägtullsregistret. Innehållet i registret framgår av 27 § LEV. Som Lagrådet påpekar är innehållet i de paragrafer som föreslås ersätta de hittillsvarande paragraferna delvis överlappande. Paragraferna bör därför slås ihop till en paragraf, 34 § LEV. Av paragrafen bör kravet på registrering av uppgifter om det gemensamma kontaktstället framgå. Ordet betalningsförmedlare bör ersättas med EETS-betalningsförmedlare i enlighet med de ändrade definitionerna i 4 § LEV.

I artikel 21 preciseras vissa uppgifter om vägtullsområden och det gemensamma kontaktstället som ska registreras. I fråga om vägtullsområden avser det t.ex. uppgifter om den vägtullsteknik som används och s.k. tullkontextdata, dvs. uppgifter som en avgiftsupptagare behöver för att kunna fastställa den vägtull som ska betalas och slutföra vägtullstransaktionen. För det gemensamma kontaktstället ska uppgifter om e-postadress och telefonnummer registreras. Till skillnad från dagens

reglering anser regeringen att den detaljerade regleringen av innehållet i registret lämpligen sker genom förordning.

5.10Informationsutbyte och sekretess hos den nationella kontaktpunkten

Regeringens förslag: Om det behövs för att en vägtull ska betalas, ska under vissa förutsättningar uppgifter om det aktuella fordonet och dess ägare eller innehavare få utbytas elektroniskt mellan nationella kontaktpunkter. Utländska kontaktpunkter ska få direkt tillgång till sådana uppgifter i vägtrafikregistret. Sekretessbelagda uppgifter om ägare eller innehavare av ett fordon ska inte få lämnas ut.

Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara svensk kontaktpunkt.

Uppgifter som har inhämtats från ett annat land ska få användas endast för att ta ut eller driva in vägtullar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om behandlingen av sådana uppgifter.

Om uppgifter har inhämtats för att underrätta någon om en betalningsskyldighet, ska eventuella åtgärder för att vägtullen ska betalas hanteras av en myndighet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Skatteverket anser att tillämpningen av 27 kap. 1 §

OSL bör belysas, bl.a. hur sekretesskyddet gäller för den skattskyldige och för EETS-väganvändaren. Transportstyrelsen anser att myndigheten bör utses till svensk kontaktpunkt.

Skälen för regeringens förslag

Information får utbytas med andra länder

I syfte att underlätta för medlemsstaterna att ta ut och driva in vägtullar, skapas enligt artikel 23 i EETS-direktivet ett system för utbyte av information om fordon och ägare eller innehavare av fordon. Om en vägtull inte betalas, ska varje medlemsstat ge övriga medlemsstater tillgång till uppgifter om det aktuella fordonet och fordonets ägare eller innehavare. Av artikel 1.5 framgår att sådana uppgifter ska få utbytas även om det krävs för att den betalningsskyldige ska kunna underrättas om skyldigheten att betala en vägtull. Skyldigheten att lämna uppgifter i ett sådant fall gäller endast om det inte finns några andra sätt att identifiera ägaren eller innehavaren av fordonet och det enligt nationell rätt är obligatoriskt att underrätta denne om betalningsskyldigheten innan en underlåtenhet att betala kan konstateras.

I Sverige tas vägtullar ut i form av trängselskatt eller infrastrukturavgifter på väg. Transportstyrelsen fattar för Skatteverkets räkning beslut om trängselskatt enligt 2 § lagen om trängselskatt och för Trafikverkets räkning beslut om infrastrukturavgifter enligt 3 § förordningen om infrastrukturavgifter på väg. Ett beslut ska fattas för varje bil för vilken skatt- eller avgiftsskyldighet har inträtt, se 11 § lagen om trängselskatt och

alltså inte en del av ett registreringsnummer. En utländsk kontaktpunkt söker uppgifter i vägtrafikregistret via Eucaris. Av 4 kap. 1 § 1 och bilaga

Uppföljning av en obetald vägtull

Om uppgifter har inhämtats för att kunna underrätta den berörda väganvändaren om skyldigheten att betala en vägtull och denne inte betalar vägtullen, ska enligt artikel 1.6 i EETS-direktivet alla uppföljningsförfaranden som rör betalningsskyldigheten hanteras av en myndighet. Detta bör framgå av LEV. En ny paragraf, 30 § LEV, med denna innebörd föreslås därför.

5.11Behandling av personuppgifter

Regeringens förslag: Sådana uppgifter om ett fordon eller en ägare eller innehavarare av ett fordon som har erhållits genom förfarandet för informationsutbyte med ett annat land ska endast få behandlas för att identifiera ett fordon eller en ägare eller innehavare av ett fordon i syfte att ta ut eller driva in vägtullar. Detta ska även gälla för uppgifter som en avgiftsupptagare har fått från en EETS-betalningsförmedlare, om avgiftsupptagaren även är betalningsförmedlare.

Endast sådana uppgifter som anges i bilaga I till EETS-direktivet ska få utbytas med andra länder.

En avgiftsupptagare eller den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar ska vara personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som verksamheten innebär.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 27 i EETS-direktivet innehåller bestämmelser om dataskydd, dvs. bestämmelser om hur personuppgifter får behandlas inom ramen för direktivet. LEV innehåller redan i dag vissa bestämmelser om personuppgiftsbehandling. Att personuppgifter ska behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), här benämnd EU:s dataskyddsförordning, lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, här benämnd dataskyddslagen, och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen framgår av 25 § första stycket LEV. Av 25 § andra stycket LEV framgår att en avgiftsupptagare är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som underrättelser till betalningsförmedlare om godkända färdvägsdeklarationer för deras användare innebär. En betalningsförmedlare är enligt tredje stycket i samma paragraf personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som verksamheten innebär. 25 § LEV föreslås ändra beteckning till 31 §. Vidare finns i 26 och 27 §§ LEV, som föreslås ändra beteckning till 34 och 35 §§, bestämmelser om behandling av personuppgifter i vägtullsregistret.

Enligt artikel 27.1 i direktivet ska EU:s dataskyddsförordning tillämpas på behandling av personuppgifter enligt EETS-direktivet. Bestämmelserna i kapitel 3 i EU:s dataskyddsförordning om den registrerades rättigheter, bl.a. tillgången till information och rätten till rättelse och radering, gäller alltså för denna behandling. Om den registrerade har synpunkter på en behandling av personuppgifter, finns det möjlighet att lämna in klagomål till tillsynsmyndigheten, Integritetsskyddsmyndigheten, i enlighet med kapitel 6 i EU:s dataskyddsförordning och kapitel 6 i dataskyddslagen. Enligt artikel 82 i EU:s dataskyddsförordning och 7 kap. 1 § dataskyddslagen har den registrerade möjlighet att begära ersättning från den personuppgiftsansvarige eller ett personuppgiftsbiträde för en skada som har orsakats av en felaktig personuppgiftsbehandling. I 7 kap. dataskyddslagen finns även bestämmelser om överklagande av person-uppgiftsansvariga myndigheters och tillsynsmyndighetens beslut. Mot den bakgrunden bedöms artiklarna 27.1, 27.2 andra stycket och 27.4 redan vara genomförda i svensk rätt. Av 31 § andra stycket LEV bör det dock framgå att personuppgiftsansvaret för en avgiftsupptagare eller den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar ska omfatta all behandling av personuppgifter som verksamheten innebär och inte, som i dag, endast behandling av personuppgifter i samband med vissa underrättelser.

5.12Förfarandet vid beslut om en vägtull

artikel 1.5 får de uppgifter som får behandlas enligt artiklarna 5.8, 23 och 24 även behandlas för att kunna underrätta den betalningsskyldige om skyldigheten att betala en vägtull. För att genomföra direktivet i denna del föreslås en ny paragraf, 32 § LEV. Av paragrafen bör det framgå att personuppgifter som har erhållits genom förfarandet för informationsutbyte med ett annat land eller som en avgiftsupptagare har fått från en EETS-betalningsförmedlare bara får behandlas för de angivna ändamålen, dvs. i syfte att ta ut eller driva in vägtullar. Begränsningen av behandling av uppgifter enligt artikel 5.8 gäller dock endast i fråga om en aktör som både är avgiftsupptagare och betalningsförmedlare, vilket bör framgå av lagen.

att en eventuell återbetalning av skatt ska ske till EETS-betalningsförmedlaren och inte till den skattskyldige. Enligt verket är det önskvärt med ett lagreglerat påtryckningsmedel om en betalningsförmedlare inte betalar skatten i tid och att det klargörs vem som kan begära anstånd med betalning av skatt. Transportstyrelsen framför liknande synpunkter som Skatteverket i fråga om omprövning av beslut och återbetalning av skatt.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Betalningsskyldighet

Enligt artikel 2.10 i EETS-direktivet avses med elektroniskt vägtullssystem inte enbart system som kräver att ett fordon är försett med en fordonsutrustning, t.ex. en transponder, utan även system där fordonets registreringsskylt fotograferas. Även en väganvändare som inte har behov av en fordonsutrustning kan träffa avtal med en betalningsförmedlare om betalning av vägtullar. Det gäller exempelvis en väganvändare som endast vill köra i Sverige, där det för närvarande saknas vägtullssystem som kräver fordonsutrustning. Bestämmelserna om betalningsskyldighet i 17 § LEV behöver anpassas till detta. En EETS-betalningsförmedlares betalningsskyldighet ska alltså inte vara kopplad till om ett fordon har en fordonsutrustning eller inte, utan till om ett fordon omfattas av ett avtal mellan en EETS-betalningsförmedlare och en EETS-väganvändare eller inte. Betalningsskyldigheten gäller vidare enbart för vägtullar som tas ut i vägtullsområden som omfattas av avtalet. Endast sådana vägtullsområden som EETS-betalningsförmedlaren har rätt att tillhandahålla vägtullstjänster i enligt ett avtal med avgiftsupptagaren för området kan omfattas av avtalet med EETS-väganvändaren. Även den begränsningen av betalningsskyldigheten bör framgå av 17 § LEV.

Det skulle kunna inträffa att avtal med två olika EETSbetalningsförmedlare gäller under samma dag om en EETS-väganvändare byter betalningsförmedlare. För beslut om trängselskatt är det av betydelse att betalningsskyldigheten inte delas mellan flera personer under samma dag, bl.a. med hänsyn till den s.k. flerpassageregeln. Endast en EETSbetalningsförmedlare bör därför kunna bli betalningsskyldig för en viss bil under en viss dag. Betalningsskyldigheten bör därför gälla från och med den dag då ett avtal om att utföra vägtullstjänster har träffats mellan en EETS-betalningsförmedlare och en EETS-väganvändare. Vid ett byte av betalningsförmedlare blir det alltså det sist träffade avtalet som gäller den dag då bytet sker.

Om en EETS-väganvändare har anlitat en EETS-betalningsförmedlare, är betalningsförmedlaren alltså betalningsskyldig för trängselskatt som fordonsägaren är skattskyldig för. En upplysning om detta bör finnas i lagen om trängselskatt.

Skattskyldig för trängselskatt är enligt 8 § lagen om trängselskatt ägaren av en skattepliktig bil. Detta bör inte ändras. För att tydliggöra att den skattskyldige inte alltid är ansvarig för den faktiska inbetalningen av skatten bör däremot en bestämmelse om betalningsskyldighet införas. Av bestämmelsen bör det framgå att den som är skattskyldig som huvudregel

omprövning och överklagande av ett beslut om skatt och en ansökan om befrielse från eller återbetalning av skatt och överklagande av ett sådant beslut.

Återbetalning av skatt

Om det blir fråga om återbetalning av skatt, uppkommer frågan till vem återbetalningen ska ske, EETS-betalningsförmedlaren, den skattskyldige eller EETS-väganvändaren, om denne inte är samma person som den skattskyldige. En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut om trängselskatt inverkar inte på skyldigheten att betala skatten. Eftersom en EETS-betalningsförmedlare alltså kommer att behöva betala skatten i avvaktan på den slutliga prövningen, är det rimligt att tro att förmedlaren även kommer att kräva betalt av sin kund. Det talar för att återbetalning inte ska ske till EETS-betalningsförmedlaren, utan till den skattskyldige eller EETS-väganvändaren. Som Skatteverket och Transportstyrelsen påpekar är den skattskyldige och EETSväganvändaren inte alltid samma person. Om en EETSbetalningsförmedlare har anlitats, känner myndigheterna inte alltid till vem den skattskyldige eller EETS-väganvändaren är. I en sådan situation vet myndigheterna alltså inte till vem återbetalning ska ske. Med hänsyn till det och till att det är EETS-betalningsförmedlaren som har betalat skatten anser regeringen att det sammantaget är mest lämpligt att en eventuell återbetalning av skatt sker till EETS-betalningsförmedlaren. Denne får i sin tur reglera betalningen i förhållande till EETSväganvändaren.

5.12.2Underrättelse om beslut

Regeringens förslag: Ett beslut om trängselskatt som en EETSbetalningsförmedlare är betalningsskyldig för ska skickas till betalningsförmedlaren i stället för till den skattskyldige. Detsamma gäller sådana omprövningsbeslut och beslut om befrielse från eller återbetalning av trängselskatt som beskattningsmyndigheten fattar på eget initiativ. I fråga om andra beslut som avser trängselskatt ska betalningsförmedlaren underrättas om beslutet om detta påverkar betalningen av trängselskatt som betalningsförmedlaren är betalningsskyldig för.

När ett beslut om trängselskatt eller infrastrukturavgift skickas till en EETS-betalningsförmedlare, ska betalningsförmedlarens faktura till EETS-väganvändaren innehålla uppgifter om hur myndighetens beslut kan omprövas eller överklagas.

När en EETS-väganvändare underrättas om beskattningsmyndighetens beslut genom sin EETS-betalningsförmedlare, ska tiden för överklagande av beslutet räknas från den dag då EETS-väganvändaren fick del av underrättelsen.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Promemorians förslag skiljer sig åt i fråga om till vem beslut som myndigheten fattar på eget initiativ ska skickas.

att det registreringsnummer som avgiftsupptagaren har uppgett tillhör en av betalningsförmedlarens kunder. I fråga om automatisk avläsning av ett fordons registreringsskylt skulle det dock kunna inträffa att fel registreringsnummer noteras, t.ex. på grund av att skylten är smutsig eller är fastsatt med en skruv som gör att en bokstav eller siffra uppfattas fel. Inte heller i ett system som använder transponder kan det uteslutas att en passage kan registreras felaktigt.

myndighetens åtgärder som är avgörande för beräkningen av fristen. Där anges också att någon ändring i sak i förhållande till innebörden av motsvarande reglering i 1986 års lag inte är avsedd (prop. 2016/17:180 s. 335). 20 § lagen om trängselskatt är utformad på samma sätt som bestämmelsen i 1986 års förvaltningslag.

Det har inte skett någon ändring av 20 § lagen om trängselskatt med anledning av 44 § förvaltningslagen. Som Lagrådet påpekar bör dock paragrafen i lagen om trängselskatt tolkas i enlighet med motsvarande bestämmelse i förvaltningslagen. I en ny paragraf, 22 d, i lagen om trängselskatt bör det därför klargöras när tidsfristen för en EETSväganvändares överklagande av ett beslut enligt 20 § börjar löpa i de fall EETS-väganvändaren får del av beslutet via sin EETS-betalnings- förmedlare. Fristen bör då börja löpa när EETS-väganvändaren via sin EETS-betalningsförmedlare får information om myndighetens beslut och hur det kan överklagas i enlighet med 8 § LEV.

5.13Verkställighet

Regeringens bedömning: Bestämmelserna om verkställighet i lagen om trängselskatt bör tillämpas även när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för skatten.

En EETS-betalningsförmedlare bör kunna ansöka om betalningsföreläggande för en fordran som en EETS-väganvändare inte betalar.

väganvändarens betalning till EETS-betalningsförmedlaren. Av 18 § LEV, som föreslås ändra beteckning till 19 §, framgår också att EETSväganvändarens betalning till EETS-betalningsförmedlaren sker med befriande verkan.

Mot den bakgrunden, och med hänvisning till Kronofogdemyndighetens synpunkt, anser regeringen att en EETS-betalningsförmedlares fordran på en EETS-väganvändare bör anses vara förlikningsbar. EETSbetalningsförmedlaren kan alltså ansöka om betalningsföreläggande enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning om en EETS-väganvändare inte skulle betala sin skuld till förmedlaren. Målet handläggs då som ett enskilt mål hos Kronofogdemyndigheten. Därav följer att preskriptionstiden för fordringen löper enligt bestämmelserna i preskriptionslagen (1981:130).

5.14Användningsförbud

Regeringens förslag: Skatt eller avgift som en betalningsförmedlare är skyldig att betala ska inte räknas in i ett skuldbelopp som ligger till grund för ett förbud att använda en bil.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 18 a § lagen om trängselskatt och 14 § lagen om infrastrukturavgifter på väg får en skatterespektive avgiftspliktig bil inte användas om trängselskatt respektive infrastrukturavgift eller avgifter för sen betalning av sådan skatt eller avgift inte har betalats. Användningsförbudet inträder dock först när den totala skulden uppgår till mer än 5 000 kronor och har varit obetald under minst sex månader. Vidare ska vissa skulder inte ligga till grund för ett användningsförbud.

Enligt den föreslagna ändringen i 17 § LEV är utgångspunkten att en EETS-betalningsförmedlare tar över betalningsansvaret från den skatt- eller avgiftsskyldige. EETS-väganvändaren betalar vägtullen med befriande verkan till sin betalningsförmedlare, se den föreslagna nya 19 § LEV. Om EETS-betalningsförmedlaren inte skulle fullgöra sin betalningsskyldighet, är det inget som ska drabba EETS-väganvändaren eller den skatt- eller avgiftsskyldige fordonsägaren, om denne inte är samma person som väganvändaren. I den totala avgiftsskuld som ska ligga till grund för ett användningsförbud bör därför inte räknas in skatt eller avgift som en EETS-betalningsförmedlare är skyldig att betala enligt 17 § LEV.

5.15Infrastrukturavgifter på Svinesundsförbindelsen

Regeringens förslag: Särskilda regler ska inte gälla för beräkning av infrastrukturavgifter för färd på Svinesundsförbindelsen.

Promemorian innehåller inte något motsvarande förslag.

Skälen för regeringens förslag: Den 19 februari 2021 undertecknade Sveriges och Norges regeringar ett avtal om avveckling av avgiftssystemet för färd med motorfordon på den nya Svinesundsförbindelsen. I enlighet med avtalet tas avgifter inte ut sedan den 15 mars 2021 kl.14.00. Enligt 5 § tredje stycket lagen om infrastrukturavgifter på väg behöver infrastrukturavgifter som tas ut för färd på bron på Europaväg 6 över Svinesund inte baseras på den tidsperiod som anges i paragrafens andra stycke, så länge det ursprungliga avgiftssystemet på bron används och inte ändras i väsentlig omfattning. Eftersom avgiftssystemet på bron inte längre används, är regleringen i nämnda tredje stycke inte längre aktuell och bör tas bort.

6Ikraftträdande

Regeringens förslag: De föreslagna bestämmelserna ska träda i kraft den 1 juli 2022.

Promemorians förslag skiljer sig från regeringens förslag på så sätt att det i promemorian föreslås att bestämmelserna ska träda i kraft den 1 januari 2022.

Remissinstanserna: Inga synpunkter framförs på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna ska enligt EETSdirektivet sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 19 oktober 2021. Lagändringarna bör därför träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 juli 2022.

Kommissionen inledde 2021 ett överträdelseärende mot Sverige om för sent genomförande av direktiv (EU) 2019/520. Sverige tog emot en formell underrättelse från kommissionen den 25 november 2021 (SB2021/01410). Den formella underrättelsen besvarades den 18 januari 2022.

7Konsekvenser

en betalningsförmedlare. EETS-betalningsförmedlare kommer dock utan begränsning att kunna välja i vilka länder de ska etablera sig. Om den svenska marknaden, som är relativt liten och perifer, inte anses tillräckligt attraktiv, finns det en risk att Sverige ställs utanför och då går miste om driftskompatibilitetens fördelar. För EETS-väganvändare skulle det innebära att de även fortsättningsvis kommer att få en separat avisering av de vägtullar de ska betala i Sverige. Svenska väganvändare som kör i Europa kan dock dra nytta av den driftskompabilitet som förväntas uppstå i de centrala delarna av Europa.

Det gränsöverskridande informationsutbytet mellan nationella kontaktpunkter om fordon och ägare eller innehavare av fordon förväntas medföra att en betydligt större andel av de utländska fordonsägarna och innehavarna av fordon kommer att nås av beslut om trängselskatt eller infrastrukturavgift och därmed betala vägtull i Sverige.

betalningsförmedlare som begär att få tillhandahålla tjänsten i de allmänna vägtullsområdena, något som inte går att uppskatta i dag. Initialt kommer insatserna troligtvis att vara av begränsad omfattning.

Avtalsvillkoren i sig blir viktiga för kostnaderna för upptaget av vägtullar och därmed det samlade ekonomiska utfallet av avgiftsfinansieringen. Då det ännu inte utvecklats någon praxis eller närmare riktlinjer för avtalsvillkoren inom ramen för EETS är det svårt att i dagsläget göra en närmare bedömning av hur fördelning av administrationskostnader och risk för utebliven betalning från trafikanterna kommer att falla ut mellan avgiftsupptagare och EETSbetalningsförmedlare. Det torde finnas förutsättningar för Transportstyrelsen att i vart fall när det gäller avgiftsupptag för utländska fordon förhandla om villkor som skapar förutsättningar för betydligt lägre administrativa kostnader jämfört med dagens kostnader.

Kostnaderna för att förhandla om och tillämpa avtalsvillkoren samt kostnaderna för avtalsvillkoren i sig bör kunna betraktas som kostnader för administration av vägtullssystemen och därmed finansieras med avgiftsintäkterna, dvs. med intäkter från infrastrukturavgifter samt från anslagen 1:11 Trängselskatt i Stockholm och 1:14 Trängselskatt i Göteborg.

Det gränsöverskridande informationsutbytet av uppgifter om fordon och ägare eller innehavare av fordon i enlighet med EETS-direktivet ska ske via nationella kontaktpunkter genom den tekniska plattformen Eucaris. Transportstyrelsen ansvarar för Eucaris i Sverige.

Transportstyrelsen kommer att behöva göra ett visst utvecklingsarbete för att anpassa sitt centralsystem för trängselskatt och infrastrukturavgifter till att även kunna hantera betalningsförmedlare och anpassa Eucaris för gränsöverskridande informationsutbyte i enlighet med EETS-direktivet. Regeringen delar Transportstyrelsens uppfattning att kostnaderna i viss mån är beroende av bl.a. när tekniska standarder fastställs och hur många som använder systemen. Kostnaderna för anpassning av centralsystemet bedöms uppgå till cirka 12,5 miljoner kronor. Kostnader för anpassning av Eucaris bedöms uppgå till cirka 1–1,5 miljoner kronor. I det fall EETSbetalningsförmedlare väljer att teckna avtal i Sverige kan det å andra sidan komma att innebära minskade administrationskostnader för Transportstyrelsen. Kostnaden för att driva in skatt och avgift från utländska fordon förväntas bli betydligt lägre än i dag om betalning sker via en EETS-betalningsförmedlare även om det, som Transportstyrelsen påpekar, finns en viss osäkerhet kring de exakta kostnaderna. Å andra sidan kan det bli en viss kostnadsökning för svenska fordon som sluter avtal med EETS-betalningsförmedlare. Dessa kostnader är i hög utsträckning beroende av hur många väganvändare som väljer att teckna avtal med en EETS-betalningsförmedlare och hur många av dem som har svenskregistrerade fordon, något som inte går att uppskatta i dag.

Kostnader för anpassning av Transportstyrelsens centralsystem samt kostnader för eventuellt ökade administrationskostnader finansieras inom befintliga ramar på anslag 1:11 trängselskatt i Stockholm och 1:14 trängselskatt i Göteborg samt med inkomster från infrastrukturavgifter. Kostnader för anpassning av Eucaris finansieras inom befintlig ram på myndighetens förvaltningsanslag.

7.3Övriga offentligfinansiella effekter

Regeringens bedömning: Den myndighet som utses till gemensamt kontaktställe kan få marginella kostnader för uppdraget som bör kunna tas inom ram. Detsamma gäller den myndighet som är förlikningsorgan.

Det gränsöverskridande informationsutbytet förväntas medföra att i princip alla utländska fordonsägare kan nås av svenska beslut om vägtull. Det får till följd att sådana vägtullar kommer att betalas i betydligt större utsträckning än nu.

Sammantaget bedöms förslagen initialt ge positiva effekter på statens offentliga finanser. Hur intäkterna från trängselskatt och infrastrukturavgifter på sikt kan komma att påverkas är för närvarande svårt att bedöma. En sådan bedömning kan göras först när EETS varit operativt under några år.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Kommerskollegium framhåller ett fortsatt behov av finansiering för uppdraget som förlikningsorgan och anser att finansieringen bör ske genom en utökning av kollegiets förvaltningsanslag. Skatteverket bedömer att förslagen för myndigheten medför engångskostnader om cirka 750 000 kronor för bl.a. administration och information och löpande kostnader om cirka 2 500 000 kronor per år fr.o.m. 2022 på grund av en ökad mängd ärenden när fler utländska fordon kan debiteras trängselskatt.

Skälen för regeringens bedömning

Gemensamt kontaktställe

Den myndighet som utses till gemensamt kontaktställe för EETSbetalningsförmedlare får nya uppgifter. Det gemensamma kontaktstället ska på begäran av en EETS-betalningsförmedlare underlätta och samordna kontakter mellan betalningsförmedlaren och avgiftsupptagare för vägtullsområden i Sverige. Förutom de vägtullsområden som Transportstyrelsen är avgiftsupptagare för innebär förslagen att samordning krävs med Øresundsbro Konsortiet. I vart fall initialt kommer insatserna troligtvis att vara av begränsad omfattning och inte medföra mer än marginella kostnader. Kostnaderna bedöms kunna tas inom ram.

Förlikningsorgan

Kommerskollegium är förlikningsorgan enligt 24 § LEV, som föreslås ändra beteckning till 26 §. Myndigheten kan för genomförandet av uppgiften rekvirera medel från Trafikverket i egenskap av avgiftsupptagare. Då uppgiften som avgiftsupptagare föreslås föras över till Transportstyrelsen så bör Kommerskollegium i fortsättningen rekvirera medel för genomförandet av uppgiften från Transportstyrelsen.

Informationsutbyte

Att direktivet kan tillämpas för att efterfråga information i syfte att säkerställa att beslut om vägtull adresseras till den rätta ägaren eller brukaren av fordonet borde få positiva budgetära konsekvenser. Skälet till

EETS-betalningsförmedlare respektive 10 miljoner kronor om 20 procent är anslutna till en EETS-betalningsförmedlare.

Samlad bedömning av offentligfinansiella effekter

Sammantaget bedöms förslagen initialt ge positiva effekter på statens finanser. De kan på sikt komma att resultera i minskade intäkter från trängselskatt och infrastrukturavgifter. Osäkerhetsfaktorerna är dock i dagsläget alltför stora för att det ska gå att göra en bedömning av om och när det i så fall förväntas inträffa. Det är först när EETS har varit operativt under några år som en tillförlitlig bedömning kan göras. Anslagen på statens budget anpassas i samma utsträckning som överskottet från intäkterna påverkas. Eventuellt kan nyttjandet av låneramen för trängselskattefinansierade investeringar påverkas av förändringar i intäkter.

28 Författningskommentar

8.1Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:629) om trängselskatt

Betalningsskyldighet

9 a § Den som är skattskyldig är också betalningsskyldig för trängselskatt och tilläggsavgift. Av 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem framgår att en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt i vissa fall.

I paragrafen, som är ny, regleras betalningsskyldighet för trängselskatt och tilläggsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.1. Paragrafen placeras och andra meningen utformas enligt Lagrådets förslag.

Huvudregeln är att den skattskyldige också är betalningsskyldig för trängselskatt och en eventuell tilläggsavgift. Av 17 § lagen om elektroniska vägtullssystem framgår dock att när en ägare eller användare av ett fordon har anlitat en sådan EETS-betalningsförmedlare som avses i 4 § första stycket 5 i den lagen, är i stället EETS-betalningsförmedlaren betalningsskyldig. Betalningsförmedlaren är betalningsskyldig för trängselskatt som avser ett fordon som omfattas av ett avtal med en EETSväganvändare. EETS-väganvändaren kan vara den skattskyldige. Det kan också vara någon som den skattskyldige t.ex. har lånat ut sitt fordon till och som har träffat ett avtal med en EETS-betalningsförmedlare. Av 14 § framgår att tilläggsavgift inte ska tas ut när en EETS-betalningsförmedlare är ansvarig för betalning av trängselskatten.

11 § Beskattningsbeslut ska fattas för varje bil, för vilken skattskyldighet enligt 9 § har inträtt. Varje beslut ska avse en kalendermånad.

Om mer än en person under en kalendermånad blivit skattskyldig för en bil, ska ett beskattningsbeslut fattas för varje skattskyldig.

Om mer än en person eller EETS-betalningsförmedlare under en kalendermånad blivit betalningsskyldig för en bil, ska ett beskattningsbeslut fattas avseende varje betalningsskyldig.

I paragrafen regleras beskattningsbeslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.1.

Ett nytt tredje stycke läggs till i paragrafen. Stycket avser situationen när den skattskyldige inte är betalningsskyldig för skatten under en hel kalendermånad. Exempelvis kan en EETS-betalningsförmedlare som avses i 4 § första stycket 5 lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, förkortad LEV, ha anlitats för betalning av skatten under en del av kalendermånaden eller så kan ett byte av EETS-betalningsförmedlare ha skett under månaden. En EETS-betalningsförmedlare är enligt 17 § LEV som huvudregel betalningsskyldig för trängselskatten i stället för den skattskyldige. Om fler än en person eller EETS-betalningsförmedlare har blivit betalningsskyldiga för skatten under samma kalendermånad, ska ett beskattningsbeslut avseende varje betalningsskyldig fattas. Flera beskattningsbeslut avseende samma kalendermånad kommer alltså att fattas för den skattskyldige i en sådan situation. Hur många beslut som ska fattas beror på hur många betalningsförmedlare som har varit betalningsskyldiga och i vilken omfattning den skattskyldige själv har varit betalningsskyldig för skatten under kalendermånaden.

11 a § Beskattningsbeslut enligt 2 § andra stycket ska fattas senast den 20 i kalendermånaden efter den månad som beslutet avser.

I paragrafen, som är ny, regleras när Transportstyrelsen ska fatta automatiserade beskattningsbeslut.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 11 § tredje stycket.

14 § Om trängselskatt inte betalas inom den tid som anges i 12 §, 15 § andra stycket eller 15 a § andra stycket, ska en särskild avgift (tilläggsavgift) påföras den skattskyldige med 500 kronor. Detta gäller dock inte när en EETS-betalnings- förmedlare är betalningsskyldig för trängselskatten enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. Tilläggsavgift får påföras en skattskyldig högst en gång per bil och kalendermånad.

Beslut om tilläggsavgift enligt 2 § andra stycket ska fattas senast 20 dagar efter dagen då skatten skulle ha betalats.

Tilläggsavgift och obetald trängselskatt ska betalas senast 30 dagar efter dagen för beslutet om tilläggsavgift.

I paragrafen regleras uttag av tilläggsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.1.

I första stycket läggs en ny andra mening till. Av denna framgår att tilläggsavgift inte ska tas ut vid för sen betalning av trängselskatt när en sådan EETS-betalningsförmedlare som avses i 4 § första stycket 5 lagen om elektroniska vägtullssystem är betalningsskyldig för skatten. En eventuell sanktion om betalningsförmedlaren skulle betala skatten för sent får i stället regleras i avtalet mellan avgiftsupptagaren och betalningsförmedlaren.

18 a § En skattepliktig bil får inte användas om trängselskatt eller tilläggsavgift inte har betalats inom den tid som anges i 12 §, 14 § tredje stycket, 15 § andra stycket eller 15 a § andra stycket. Användningsförbudet inträder dock först när

1. obetald trängselskatt och tilläggsavgift uppgår till mer än 5 000 kronor, och
2. minst sex månader har gått från den dag då ett belopp överstigande 5 000 kronor senast skulle ha betalats.

I den totala skulden ska inte räknas in

1. skatt eller avgift som en tidigare ägare av bilen är skyldig att betala och som har beslutats efter ägarbytet,
2. skatt eller avgift för vilken anstånd med betalningen gäller, eller
3. skatt som en EETS-betalningsförmedlare är skyldig att betala enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem.

Användningsförbudet gäller till dess den totala skuld som har lett till förbudet har betalats.

Om det finns särskilda skäl, ska Skatteverket medge att en viss bil får användas trots bestämmelserna i första stycket.

I paragrafen regleras användningsförbud för en bil. Övervägandena finns i avsnitt 5.14.

I andra stycket införs in en ny tredje punkt. Av punkten framgår att skatt som en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för, i stället för den skattskyldige, inte ska räknas in i skuldbeloppet vid bedömning av om användningsförbud ska inträda för en bil.

22 a § Om ett beslut enligt 11, 14 a eller 15 § avser trängselskatt som en EETSbetalningsförmedlare är betalningsskyldig för enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, ska beslutet skickas till betalningsförmedlaren i stället för till den skattskyldige. Detsamma gäller för beslut som beskattningsmyndigheten på eget initiativ fattar enligt 15 a eller 18 §.

En EETS-betalningsförmedlare ska underrättas om andra beslut än de beslut som avses i första stycket om de påverkar betalningen av trängselskatt som EETSbetalningsförmedlaren är betalningsskyldig för.

I paragrafen, som är ny, regleras underrättelser av beslut i vissa fall. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.2. Paragrafen placeras enligt Lagrådets förslag.

Paragrafen avser situationen när en ägare eller användare av ett fordon har anlitat en sådan EETS-betalningsförmedlare som avses i 4 § första stycket 5 lagen om elektroniska vägtullssystem, förkortad LEV, och därmed blivit en EETS-väganvändare. En EETS-betalningsförmedlare är en aktör som tillhandahåller en europeisk elektronisk vägtullstjänst som bl.a. innebär att betalningsförmedlaren sköter betalningen av trängselskatt för den skattskyldiges fordon. EETS-väganvändaren kan vara den skattskyldige. Det kan också vara någon som den skattskyldige t.ex. har lånat ut sitt fordon till och som har träffat ett avtal med en EETSbetalningsförmedlare.

Enligt första stycket ska ett beslut om trängselskatt eller rättelse av ett sådant beslut inte skickas till den skattskyldige, utan till EETS-betalnings- förmedlaren, om betalningsförmedlaren är betalningsskyldig för trängselskatten enligt 17 § LEV. Även när beskattningsmyndigheten på eget initiativ beslutar om omprövning eller befrielse från eller återbetalning av trängselskatt, ska beslutet skickas till betalningsförmedlaren, om denne är betalningsskyldig för skatten. Denna ordning för vem som ska underrättas om ett beslut gäller i stället för 33 § förvaltningslagen (2017:900). Av 8 § LEV framgår att EETSväganvändaren, i fakturan från EETS-betalningsförmedlaren, ska få all relevant information för att kunna ta till vara sina rättigheter, bl.a. information om hur det bakomliggande myndighetsbeslutet kan omprövas eller överklagas.

2. 19 §, i fråga om beslut enligt 15, 15 a och 18 §§.

Paragrafen, som är ny, reglerar tillämpningen av vissa bestämmelser på en EETS-väganvändare. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.1. Paragrafen placeras enligt Lagrådets förslag.

Paragrafen avser situationen när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt. Det är då EETS-väganvändaren, även om denne är en annan person än den skattskyldige, som får begära omprövning av och överklaga ett beslut om trängselskatt samt ansöka om befrielse från eller återbetalning av skatt och överklaga ett sådant beslut. Den skattskyldige kan t.ex. ha lånat ut sitt fordon. Om låntagaren i en sådan situation träffar ett avtal med en EETS-betalningsförmedlare blir låntagaren EETS-väganvändare.

22 c § Om en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem, ska det som sägs om den skattskyldige i 19 § i stället tillämpas på EETS-betalningsförmedlaren, i fråga om beslut enligt 17 §.

Paragrafen, som är ny, reglerar tillämpningen av vissa bestämmelser på en EETS-betalningsförmedlare. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.1. Paragrafen placeras enligt Lagrådets förslag.

Paragrafen avser situationen när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för trängselskatt. Det är då EETS-betalnings- förmedlaren som får överklaga ett beslut om anstånd med betalningen av trängselskatt.

22 d § När en EETS-väganvändare underrättas om beskattningsmyndighetens beslut genom sin EETS-betalningsförmedlare, ska tiden för överklagande av beslutet enligt 20 § räknas från den dag då EETS-väganvändaren fick del av underrättelsen.

Paragrafen, som är ny, reglerar tiden för överklagande av beslut. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.2. Paragrafen införs med anledning av Lagrådets synpunkter.

Paragrafen avser situationen när en EETS-väganvändare underrättas om beskattningsmyndighetens beslut genom sin EETS-betalningsförmedlare och alltså inte direkt av myndigheten, jfr 22 a § och 8 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem. Det avser beslut som beskattningsmyndigheten har fattat på eget initiativ och som kan överklagas av EETS-väganvändaren, bl.a. beslut enligt 15 eller 15 a §. Tiden för överklagande av myndighetens beslut ska då räknas från den dag då EETS-väganvändaren underrättades om beslutet av sin EETSbetalningsförmedlare.

8.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem

1 § Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/520/EU av den 19 mars 2019 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen, i den ursprungliga lydelsen.

Syftet med lagen är att främja betalningen av vägtullar genom att

1. säkerställa driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullssystem, och
2. underlätta gränsöverskridande utbyte av information om fordon och ägare eller innehavare av fordon.

I paragrafen anges det övergripande syftet med lagen. Genom ändringen genomförs artikel 1.1 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag.

Av första stycket framgår att lagen genomför EETS-direktivet.

Andra stycket skrivs i punktform för att återspegla att syftet med lagen består av två delar.

Punkten 1 innebär att det ska säkerställas att olika elektroniska vägtullssystem kan fungera tillsammans, t.ex. genom att samma tekniska krav och krav på förfaranden ska gälla för vägtullssystemen.

Enligt punkten 2 syftar lagen till att underlätta för avgiftsupptagare att kunna få betalt för sina fordringar på vägtullar. I de fall avgiftsupptagaren inte känner till vem kravet på betalning ska riktas till ska uppgifter kunna utbytas för att kravet ska kunna framställas till rätt mottagare.

3 § Denna lag ska inte tillämpas på

1. mindre och helt lokala elektroniska vägtullssystem, om kostnaderna för att uppfylla de föreskrivna kraven inte står i proportion till fördelarna, eller
2. parkeringsavgifter.

Den som avser att inrätta ett sådant system som avses i första stycket 1 ska anmäla detta till den myndighet som regeringen bestämmer.

Paragrafen reglerar vissa undantag från lagens tillämpningsområde. Genom ändringarna genomförs artiklarna 1.2 och 1.3 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Lagen gäller elektroniska vägtullssystem. I paragrafen anges vissa undantag från lagens tillämpningsområde. Vad som avses med elektroniska vägtullssystem framgår av 4 § första stycket 7.

Första stycket kompletteras med ett undantag från lagens tillämpningsområde för parkeringsavgifter. Elektroniska vägtullssystem kan t.ex. användas inom vissa parkeringsområden. Vidare delas stycket in i punkter.

Ändringen i andra stycket är en följd av att första stycket skrivs i punktform.

4 § I denna lag avses med

1. anmält organ: ett organ som har anmälts enligt 7–9 §§ lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll eller motsvarande bestämmelser i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Turkiet,
2. avgiftsupptagare: en myndighet eller en juridisk person som genom ett elektroniskt vägtullssystem tar upp vägtullar för fordonstrafik i ett vägtullsområde,

betalningsförmedling. En väganvändare kan vara antingen en fysisk eller en juridisk person.

Punkterna 14 och 15 motsvarar hittillsvarande punkterna 9 respektive 10.

Ordet vägtullstjänst definieras i en ny punkt 16. En vägtullstjänst ger en väganvändare möjlighet att genom ett kontrakt med en betalningsförmedlare samla betalningen av vägtullar för alla färder under en viss period, i samtliga vägtullsområden som betalningsförmedlaren verkar i, till en faktura. Tjänsten inkluderar bl.a. att betalningsförmedlaren tillhandahåller eventuell fordonsutrustning som behövs och sköter betalningen till avgiftsupptagaren. Att betalningsförmedlaren ska göra det möjligt för väganvändaren att betala sin vägtull innefattar att vid behov tillhandahålla t.ex. utrustning som behövs för att genomföra betalningen eller att acceptera ett befintligt betalningssätt. En väganvändare behöver inte ha någon kontakt med avgiftsupptagaren, utan all kontakt inom ramen för vägtullstjänsten sker med betalningsförmedlaren.

Andra stycket ändras språkligt.

EETS-betalningsförmedlare

5 § En juridisk person som är etablerad i Sverige ska, efter ansökan hos den myndighet som regeringen bestämmer, registreras som EETS-betalningsförmed- lare om den juridiska personen

1. innehar föreskriven certifiering,
2. har föreskriven och godkänd teknisk utrustning,
3. har kompetens i fråga om elektroniska vägtullssystem eller motsvarande system,
4. har lämplig finansiell ställning,
5. har upprättat och kan upprätthålla en global riskhanteringsplan, och
6. har gott anseende.

Paragrafen reglerar registrering av EETS-betalningsförmedlare. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

Ändringen innebär att ordet betalningsförmedlare ersätts med EETSbetalningsförmedlare och är en följd av att lagen skiljer mellan EETSbetalningsförmedlare och andra betalningsförmedlare, se 4 § första stycket 3 och 5.

6 § En EETS-betalningsförmedlare ska inom tre år från registreringen träffa avtal om att tillhandahålla vägtullstjänster med avgiftsupptagare för samtliga vägtullsområden som omfattas av denna lag eller av andra bestämmelser som genomför direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, i minst fyra länder. Inom två år från den tidpunkt då det första avtalet träffas för ett vägtullsområde i ett visst land, ska avtal ha träffats för samtliga vägtullsområden i det landet.

Om en avgiftsupptagare, i strid med denna lag eller andra bestämmelser som genomför direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, inte träffar avtal med en EETS-betalningsförmedlare om tillhandahållande av vägtullstjänster i ett vägtullsområde, ska det inte påverka bedömningen av om EETS-betalnings- förmedlaren har uppfyllt sina skyldigheter enligt första stycket.

EETS-betalningsförmedlaren ska upprätthålla den täckning av vägtullsområden som avses i första stycket. Om täckningen skulle ändras på grund av att en avgiftsupptagare inte följer denna lag eller andra bestämmelser som genomför direktiv

betalningsförmedlaren om utförande av vägtullstjänster för fordonet, när det är nödvändigt för indrivning av en vägtull eller för att avgiftsupptagaren ska kunna underrätta kunden om en skyldighet att betala en vägtull eller när det misstänks att kunden inte har betalat en vägtull.

Paragrafen reglerar en EETS-betalningsförmedlares skyldigheter. Genom ändringarna i paragrafen genomförs artiklarna 5.3, 5.7, 5.8 och 10.1 andra meningen i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.

I punkten 1 ersätts uttrycket ”förmedling av vägtull” och ordet väganvändare med ”utförande av vägtullstjänster” och EETS-vägan- vändare. Ändringarna är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §.

Skyldigheten i den nya punkten 2 att informera EETS-väganvändaren om giltiga betalningssätt följer av artikel 10.1 i EETS-direktivet.

Punkten 3 motsvarar delvis den hittillsvarande punkten 2 och innehåller en skyldighet för EETS-betalningsförmedlaren att offentliggöra uppgifter om sin täckning så att t.ex. väganvändare kan ta del av informationen, jfr artikel 5.3 i EETS-direktivet. Detta kan ske t.ex. på betalningsförmedlarens webbplats.

Punkten 4 är ny och innehåller en skyldighet för EETS-betalnings- förmedlaren att offentliggöra eventuella planer på att utvidga sin tjänst till ytterligare vägtullsområden. Skyldigheten har samband med betalningsförmedlarens möjlighet att stegvis utöka sin täckning av vägtullsområden. Full täckning ska enligt 6 § första stycket uppnås inom tre år. Offentliggörandet kan ske t.ex. på en webbplats.

Punkten 5 motsvarar delvis den hittillsvarande punkten 3. Ordet väganvändare och uttrycket ”förmedling av vägtull” ersätts med EETSväganvändare respektive ”utförande av vägtullstjänster”. Ändringarna är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §.

Punkten 6 motsvarar delvis den hittillsvarande punkten 7. Ordet väganvändare ersätts med EETS-väganvändare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §.

Punkten 7 motsvarar delvis den hittillsvarande punkten 8. Ordet väganvändare ersätts med EETS-väganvändare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §.

Punkten 8 är ny och genomför artikel 5.7 i EETS-direktivet. Den information som ska lämnas kan t.ex. avse sådana uppgifter om ett fordon som påverkar storleken på den avgift som tas ut. Som exempel kan nämnas fordonets vikt, antal axlar och vilken utsläppsklass fordonet tillhör. Skyldigheten omfattar enbart den mängd och typ av uppgifter som avgiftsupptagaren har ett faktiskt behov av.

Genom ändringarna i punkten 9 genomförs delar av artikel 5.8 i EETSdirektivet. Punkten reglerar EETS-betalningsförmedlarens skyldighet att samarbeta med avgiftsupptagare. Bland annat regleras en avgiftsupptagares rätt till information från EETS-betalningsförmedlaren för att kunna framställa krav på betalning av en vägtull eller när det behövs för indrivning av en vägtull. Avgiftsupptagare har även rätt till information när det misstänks att en vägtull inte har betalats, t.ex. när det med hjälp av en kamera kan konstateras att ett fordon har passerat en betalstation, men utan att en transpondersignal har skickats. Den EETSbetalningsförmedlare som det berörda fordonet är kopplat till ska i en sådan situation lämna ut information till avgiftsupptagaren om fordonet

betalningsförmedlaren i de flesta fall betalningsskyldig för vägtullen i förhållande till avgiftsupptagaren. Undantag gäller dock exempelvis om passagen skett med en fordonsutrustning som har anmälts som inte godkänd och som är upptagen på en sådan förteckning som avses i punkten 6. I ett sådant fall är den skatt- eller avgiftsskyldige betalningsskyldig för vägtullen.

8 § Om en faktura från en EETS-betalningsförmedlare till en EETSväganvändare baseras på en myndighets beslut om vägtull, ska fakturan innehålla uppgifter om hur myndighetens beslut kan omprövas eller överklagas.

Paragrafen reglerar innehållet i en faktura från en EETS-betalnings- förmedlare. Övervägandena finns i avsnitt 5.12.2.

Av paragrafen framgår att i de fall betalningsförmedlarens faktura baseras på en myndighets beslut om vägtull, t.ex. Transportstyrelsens beslut om trängselskatt eller infrastrukturavgift, så ska fakturan innehålla uppgifter om hur det bakomliggande myndighetsbeslutet kan omprövas eller överklagas. Ytterligare uppgifter som fakturan ska innehålla framgår av artikel 2.6 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/204 av den 28 november 2019 om detaljerade skyldigheter för leverantörer av vägtulltjänster i Europeiska systemet för elektroniska vägtulltjänster (EETS), minimiinnehåll i EETS-områdesdeklarationen, elektroniska gränssnitt och krav för driftskompatibilitetskomponenter, och om upphävande av beslut 2009/750/EG. Det är fråga om uppgifter om t.ex. tidpunkt och plats för den färd som ligger till grund för skyldigheten att betala vägtullen.

9 § Om förutsättningarna i 5 § 1, 4, 5 eller 6 inte längre är uppfyllda eller om den registrerade begär det, ska registreringen som EETS-betalningsförmedlare återkallas.

Paragrafen reglerar återkallelse av en registrering som EETSbetalningsförmedlare. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Ändringen innebär att ordet betalningsförmedlare ersätts med EETSbetalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §.

10 § En avgiftsupptagare ska se till att de elektroniska vägtullssystem som denne ansvarar för alltid uppfyller föreskrivna krav, som säkerställer systemens driftskompatibilitet med EETS.

Vid en brist i ett system som beror på avgiftsupptagaren, ska denne se till att en EETS-väganvändare kan passera vägtullsområdet säkert med minsta möjliga fördröjning och utan att det bedöms som en underlåtenhet att betala vägtull.

Paragrafen reglerar en avgiftsupptagares ansvar för sina elektroniska vägtullssystem. Genom ändringarna i paragrafen genomförs artikel 6.1 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.4.2.

Första stycket ändras så att det framgår att avgiftsupptagaren ska se till att de elektroniska vägtullssystem som denne ansvarar för fungerar tillsammans med den europeiska elektroniska vägtullstjänsten, EETS. De

avgiftsupptagare för de vägtullstjänster som utförs. Metoden för att beräkna ersättningen ska offentliggöras i avgiftsupptagarens områdes-deklaration.

13 § En avgiftsupptagare ska acceptera registrering av fordons passager genom godkänd fordonsutrustning som är i drift och som är kopplad till en EETSbetalningsförmedlare som tillhandahåller avgiftsupptagaren vägtullstjänster.

Paragrafen reglerar en avgiftsupptagares skyldighet att godta godkänd fordonsutrustning. Genom ändringen i paragrafen genomförs artikel 6.6 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Ändringarna innebär väsentligen att ordet betalningsförmedlare ersätts med EETS-betalningsförmedlare och uttrycket ”förmedling av vägtull” ersätts med tillhandahållande av vägtullstjänster. Ändringarna är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §.

14 § En avgiftsupptagare ska vid behov samarbeta med en EETS-betalnings- förmedlare, tillverkare eller ett anmält organ för att bedöma om viss teknisk utrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem.

Avgiftsupptagaren ska tillhandahålla en testmiljö där en EETS-betalnings- förmedlare eller ett ombud för denne kan kontrollera om viss fordonsutrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem. Avgiftsupptagaren ska utfärda ett intyg för varje godkänt test.

Den som har begärt ett test enligt andra stycket ska betala kostnaderna för det om avgiftsupptagaren begär det.

Paragrafen reglerar tester av teknisk utrustning. Genom ändringarna i paragrafen genomförs artikel 15.2 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.4.2.

I första stycket ersätts ordet betalningsförmedlare med EETSbetalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §.

Andra stycket är nytt. Med testmiljö avses en plats som är konstruerad på ett sätt som motsvarar avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem och där det kan undersökas om t.ex. en transponder fungerar att använda i systemet. Att en testmiljö ska tillhandahållas innebär att varje avgiftsupptagare inte behöver ha en egen testmiljö. Samma testmiljö kan alltså användas för tester avseende flera olika vägtullsområden, under förutsättning att de elektroniska vägtullssystemen är konstruerade på samma eller likartat sätt.

Av det nya tredje stycket framgår att avgiftsupptagaren kan kräva ersättning för ett utfört test av antingen betalningsförmedlaren eller av dennes ombud, beroende på vem som har begärt att få testet utfört.

15 § En EETS-väganvändare ska se till att den fordonsutrustning som krävs för ett vägtullsområde är i drift när fordonet framförs inom området.

Om en EETS-väganvändare inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket eller artikel 3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/203 av den 28 november 2019 om klassificering av fordon, skyldigheter för användare av europeiska elektroniska vägtullar, krav på driftskompatibilitetskomponenter och minimikriterier för anmälda organs behörighet, får EETS-betalningsförmedlaren bestämma att EETS-väganvändarens fordonsutrustning inte längre är godkänd.

Första stycket anpassas till de ändrade definitionerna i 4 § och till att system med automatisk avläsning av ett fordons registreringsskylt ska omfattas av lagen. En EETS-betalningsförmedlares betalningsskyldighet gäller för ett fordon som omfattas av ett avtal som denne har tecknat med en EETS-väganvändare, oavsett om fordonet är försett med en fordonsutrustning eller inte. Betalningsskyldigheten är vidare begränsad till vägtullar i vägtullsområden som omfattas av avtalet. Endast sådana vägtullsområden som EETS-betalningsförmedlaren har rätt att tillhandahålla vägtullstjänster i enligt ett avtal med avgiftsupptagaren för området kan omfattas av avtalet med EETS-väganvändaren. För att betalningsförmedlaren ska bli betalningsskyldig krävs att avtalet gäller den dag då skattskyldigheten eller avgiftsplikten för fordonet inträder, t.ex. vid passage av en betalstation för trängselskatt eller infrastrukturavgift. Endast en EETS-betalningsförmedlare kan vara registrerad som betalningsskyldig för ett fordon en viss dag.

I andra stycket ersätts ordet betalningsförmedlare med EETSbetalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §.

18 § En EETS-betalningsförmedlare som tillhandahåller vägtullstjänster i avgiftsupptagarens vägtullsområde får kräva en EETS-väganvändare på betalning för en vägtull. Kravet ska framställas i avgiftsupptagarens namn och med uppgiften att det sker på dennes uppdrag, om avgiftsupptagaren begär det.

Paragrafen, som är ny, reglerar krav på betalning av en vägtull. Genom paragrafen genomförs artikel 6.4 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

Av paragrafen framgår att en EETS-betalningsförmedlare får kräva en EETS-väganvändare på betalning för en vägtull. Detta är en följd av att EETS-betalningsförmedlaren har träffat avtal med en avgiftsupptagare om tillhandahållande av vägtullstjänster i avgiftsupptagarens vägtullsområde, vilket inkluderar förmedling av betalning för en vägtull. Avgiftsupptagaren har rätt att begära att fakturan utfärdas i dennes namn och att det av fakturan framgår att vägtullen tas ut på uppdrag av avgiftsupptagaren. Betalning sker dock med befriande verkan till EETSbetalningsförmedlaren enligt 19 §. De villkor som, utöver de som framgår av LEV, ska gälla mellan EETS-betalningsförmedlaren och avgiftsupptagaren överlämnas till parterna att komma överens om.

19 § En EETS-väganvändares betalning av vägtull till sin EETS-betalningsför- medlare sker med befriande verkan.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 18 § och reglerar betalning av vägtull. Övervägandena finns i avsnitt 5.2 och 5.6.

Ändringarna innebär att orden väganvändare och betalningsförmedlare ersätts med EETS-väganvändare och EETS-betalningsförmedlare. Ändringarna är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §.

Betalning till en EETS-betalningsförmedlare sker med befriande verkan i fråga om vägtullar som omfattas av avtalet mellan EETS-väganvändaren och EETS-betalningsförmedlaren. Det gäller även om fakturan har utfärdats i avgiftsupptagarens namn och på dennes uppdrag i enlighet med 18 §.

20 § När en avgiftsupptagare riktar ett krav på betalning av en vägtull till en ägare eller innehavare av ett fordon som är registrerat i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska information om den fordonspassage som ligger till grund för kravet, följderna av att inte betala vägtullen och ägarens eller innehavarens rättigheter skickas med kravet. Det gäller dock inte när en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för vägtullen enligt 17 §.

Informationen ska om möjligt lämnas skriftligen på samma språk som fordonets registreringsbevis är utfärdat på och annars på något av de officiella språken i det land där fordonet är registrerat.

Paragrafen, som är ny, reglerar krav på information i samband med ett krav på betalning av en vägtull. Genom paragrafen genomförs artikel 24 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

Kravet i första stycket på att lämna viss information i samband med att krav på betalning av en vägtull framställs gäller endast i fråga om utländska fordon som är registrerade i ett land inom EES. Fakturering av fordon som är registrerade i Sverige eller i ett land utanför EES omfattas alltså inte av informationskravet. Inte heller omfattas krav som riktas till en EETS-betalningsförmedlare. I fråga om trängselskatt och infrastrukturavgifter så inkluderar myndighetsbeslutet om skatt eller avgift mycket av den information som ska lämnas, exempelvis information om den fordonspassage som ligger till grund för kravet och hur man överklagar beslutet. Ytterligare information om ägarens eller innehavarens rättigheter kan t.ex. avse rätten till information enligt artiklarna 13–15 i EU:s dataskyddsförordning.

I andra stycket regleras på vilket språk informationen ska lämnas. Informationen ska lämnas skriftligen.

21 § I vägtullssystem baserade på korthållskommunikation ska en avgiftsupptagare, eller den som för avgiftsupptagarens räkning tar upp vägtullar, underrätta varje EETS-betalningsförmedlare om godkända färdvägsdeklarationer för deras respektive EETS-väganvändare.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 19 § och reglerar underrättelser till en EETS-betalningsförmedlare. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Ändringarna innebär att orden betalningsförmedlare och väganvändare ersätts med EETS-betalningsförmedlare och EETS-väganvändare. Ändringarna är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §.

22 § En myndighet eller en juridisk person som både är betalningsförmedlare och bedriver annan verksamhet ska hålla verksamheten som betalningsförmedlare åtskild och redovisa den separat i förhållande till övrig verksamhet.

Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 21 § och reglerar ekonomisk redovisning av verksamheter. Genom ändringen genomförs delar av artikel 9 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.6.

Ändringen innebär att en betalningsförmedlare är skyldig att separera verksamheten som betalningsförmedlare från all annan verksamhet som

92bedrivs.

utrustning är lämplig att använda i avgiftsupptagarens elektroniska vägtullssystem.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 23 § och reglerar bedömning av teknisk utrustning.

I första stycket ändras paragrafhänvisningen. De tekniska krav som ska bedömas regleras i hittillsvarande 22 §, som ändrar beteckning till 23 §.

Gemensamt kontaktställe

25 § Den myndighet som regeringen bestämmer är gemensamt kontaktställe för EETS-betalningsförmedlare.

Paragrafen, som är ny, reglerar utseende av ett gemensamt kontaktställe för EETS-betalningsförmedlare. Genom paragrafen genomförs delar av artikel 18 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.8.

Det gemensamma kontaktstället utses av regeringen genom förordning. Kontaktstället ska underlätta kontakter mellan betalningsförmedlare och avgiftsupptagare.

26 § Den myndighet som regeringen bestämmer är förlikningsorgan. Förlikningsorganet ska, på begäran av en EETS-betalningsförmedlare eller en avgiftsupptagare, medla mellan parterna

1. om en överenskommelse om rätt för EETS-betalningsförmedlaren att verka i avgiftsupptagarens vägtullsområde inte kan nås, eller
2. vid tvist om en sådan ingången överenskommelse som avses i 1.

Medlingen ska särskilt syfta till att säkerställa att sådana villkor som avses i 11 § och eventuella särskilda villkor inte är diskriminerande och att EETS-betalnings- förmedlaren får ersättning enligt den metod som avses i 12 § andra stycket.

Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 24 § och reglerar ett förlikningsorgan. Genom ändringen genomförs artikel 11 och 12.1 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.8.

I första stycket ersätts ordet betalningsförmedlare med EETSbetalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §.

Ändringen i andra stycket innebär att medlingen även ska syfta till att EETS-betalningsförmedlaren får rätt ersättning. Metoden för att beräkna ersättningen ska framgå av avgiftsupptagarens områdesdeklaration, se 12 § andra stycket.

Informationsutbyte

27 § Den myndighet som regeringen bestämmer är svensk kontaktpunkt vid utbyte av information med andra länders kontaktpunkter enligt denna lag.

Paragrafen, som är ny, reglerar utseende av en svensk kontaktpunkt för utbyte av information med andra länder. Genom paragrafen genomförs delar av artikel 23.2 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.10.

Den svenska kontaktpunkten utses av regeringen genom förordning. Den information som kan utbytas är information om fordon och ägare eller innehavare av fordon, se hänvisningen i 28 § till bilaga I till direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen.

28 § Om det behövs för att kunna kräva betalning för en vägtull som har förfallit till betalning av en ägare eller innehavare av ett fordon som är registrerat i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), får den svenska kontaktpunkten elektroniskt utbyta sådana uppgifter som anges i bilaga I till direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, med utländska kontaktpunkter.

Utbyte av uppgifter enligt första stycket får även ske om det behövs för att underrätta en sådan ägare eller innehavare av ett fordon om en skyldighet att betala en vägtull, och

1.ägaren eller innehavaren av fordonet inte kan identifieras på något annat sätt, och

2.underrättelsen är nödvändig för att kunna kräva betalning av vägtullen.

Om en uppgift som anges i del II i bilaga I till direktiv 2019/520/EU, i den ursprungliga lydelsen, omfattas av sekretess enligt offentlighets-och sekretesslagen (2009:400), får uppgiften inte lämnas ut.

Paragrafen, som är ny, reglerar utbyte av uppgifter om fordon och ägare eller innehavare av fordon, med andra länder. Genom paragrafen genomförs artikel 1.5 och delar av artiklarna 23.1 och 23.2 i EETS-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.10.

Första stycket reglerar utbyte av uppgifter för att göra det möjligt att kräva betalt för en förfallen fordran. Endast sådana uppgifter som framgår av bilaga I till EETS-direktivet får utbytas. Det avser uppgifter om ett fordon och dess ägare eller innehavare och vissa uppgifter om den händelse som medför betalningsskyldighet för en vägtull. Av stycket framgår att uppgifter endast får utbytas mellan den svenska kontaktpunkten och dess motsvarighet i andra medlemsstater. Paragrafen är en sådan föreskrift som tillsammans med 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen bryter sekretess.

Enligt andra stycket får uppgifter utbytas mellan nationella kontaktpunkter även i syfte att informera om en betalningsskyldighet, jfr artikel 1.5 i EETS-direktivet. Utbytet kräver att punkterna 1 och 2 är uppfyllda. Stycket kan exempelvis bli tillämpligt om en utländsk fordonsägare, som inte har en betalningsförmedlare, blir betalningsskyldig för en infrastrukturavgift och avgiftsupptagaren inte vet vem ägaren är.

Enligt det tredje stycket ska sekretess även i fortsättningen gälla för vissa uppgifter trots att paragrafen tillsammans med 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen bryter sekretess. Det gäller sekretessbelagda uppgifter om en ägare eller innehavare av ett fordon. Som exempel kan nämnas uppgifter om en person som har skyddad identitet. Sådana uppgifter får alltså inte lämnas ut.

29 § Utländska kontaktpunkter ska enligt 28 § få direkt tillgång till uppgifter i vägtrafikregistret om ett fordon och dess ägare eller innehavare.

I första stycket regleras innehållet i vägtullsregistret övergripande. Ändringarna innebär att det läggs till att vägtullsregistret även ska innehålla uppgifter om det gemensamma kontaktställe för EETSbetalningsförmedlare som ska inrättas enligt 25 §. En precisering av innehållet, liknande den som finns i hittillsvarande 27 § andra stycket, regleras av regeringen genom förordning. Vidare utökas ändamålet med registret till att även avse att tillhandahålla uppgifter om det gemensamma kontaktstället för EETS-betalningsförmedlare. Ordet betalningsförmedlare ersätts med EETS-betalningsförmedlare i enlighet med de ändrade definitionerna i 4 §.

35 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att avgiftsupptagare på enskild väg och EETS-betalningsförmedlare följer denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt över att den tekniska utrustningen i ett vägtullssystem uppfyller föreskrivna krav.

I EU:s dataskyddsförordning och i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning samt i föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen finns bestämmelser om tillsyn över behandlingen av personuppgifter.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 28 § och reglerar tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Ändringen i första stycket innebär att ordet betalningsförmedlare ersätts med EETS-betalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §.

38 § Om det finns skäl att tro att teknisk utrustning som är CE-märkt inte överensstämmer med de tekniska kraven enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/204 av den 28 november 2019 om detaljerade skyldigheter för leverantörer av vägtullstjänster i Europeiska systemet för elektroniska vägtullstjänster (EETS), minimiinnehåll i EETS-områdesdeklarationen, elektroniska gränssnitt och krav för driftskompatibilitetskomponenter, och om upphävande av beslut 2009/750/EG, ska tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren, en avgiftsupptagare eller en EETS-betalningsförmedlare att

1. endast använda utrustningen på visst angivet sätt,
2. upphöra med användningen av utrustningen, eller
3. återkalla utrustningen.

Om teknisk utrustning som är CE-märkt inte överensstämmer med de tekniska kraven enligt denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/204, ska tillsynsmyndigheten förelägga tillverkaren att se till att utrustningen överensstämmer med kraven.

Ett föreläggande gäller så länge som produkten inte överensstämmer med de tekniska kraven och får förenas med vite.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 31 § och reglerar teknisk utrustning som är CE-märkt. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.7.

Tekniska krav för den utrustning som ska användas i elektroniska vägtullssystem finns nu även i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/204. Genom ändringarna i första och andra styckena hänvisas till den förordningen.

I första stycket ersätts även ordet betalningsförmedlare med EETSbetalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §.

39 § Beslut enligt 5 och 9 §§, en myndighets beslut enligt 24 § andra stycket samt tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen motsvarar hittillsvarande 32 § och reglerar överklaganden.

I första stycket ändras en paragrafhänvisning. En myndighets bedömning av om viss teknisk utrustning är lämplig att använda i en avgiftsupptagares elektroniska vägtullssystem regleras i hittillsvarande 23 § andra stycket, som ändrar beteckning till 24 § andra stycket.

40 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. kraven för registrering som EETS-betalningsförmedlare,
2. tekniska krav på ett elektroniskt vägtullssystem och den fordonsutrustning som ska användas i systemet,
3. parametrar för klassificering av fordon,
4. behandling av uppgifter som har inhämtats enligt 28 §,

5. tillsyn, och

6. avgifter för ärendehantering, registrering och tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 33 § och reglerar bemyndiganden att meddela föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.10.

I första punkten ersätts ordet betalningsförmedlare med EETSbetalningsförmedlare. Ändringen är en följd av de ändrade definitionerna i 4 §.

Den fjärde punkten är ny och reglerar behandling av uppgifter som har inhämtats från andra länder via den nationella kontaktpunkten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hanteringen av sådana uppgifter.

Ändringen innebär att paragrafens tredje stycke tas bort. Ändringen är en följd av att infrastrukturavgifter inte längre tas ut på Svinesundsbron.

14 § En avgiftspliktig bil får inte användas om infrastrukturavgift som avses i 1 § första stycket 1 eller avgift som har meddelats med stöd av 20 § första stycket 6 inte har betalats inom föreskriven tid. Användningsförbud inträder dock först när

1. den totala avgiftsskulden uppgår till mer än 5 000 kronor, och
2. minst sex månader har gått från den dag då ett belopp överstigande 5 000 kronor senast skulle ha betalats.

I den totala avgiftsskulden ska inte räknas in

1. avgift som en tidigare ägare av bilen är skyldig att betala och som har beslutats efter ägarbytet,
2. avgift för vilken anstånd med betalningen gäller, eller
3. avgift som en EETS-betalningsförmedlare är skyldig att betala enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem.

Användningsförbudet gäller till dess den totala avgiftsskuld som har lett till förbudet har betalats.

Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som regeringen bestämmer medge att en viss bil får användas trots första stycket.

I paragrafen regleras användningsförbud för en bil. Övervägandena finns i avsnitt 5.14.

I andra stycket förs det in en ny tredje punkt. Av punkten framgår att en avgift som en EETS-betalningsförmedlare är betalningsskyldig för, i stället för den avgiftsskyldige, inte ska räknas in i skuldbeloppet vid bedömning av om användningsförbud ska inträda för en bil.

Bilaga 1Europaparlamentets och rådets direktiv

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:629) om trängselskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:629) om trängselskatt dels att 11, 14 och 18 a §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 3 c, 8 a och 11 a §§, och närmast före 8 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Betalningsskyldighet

8 a §

Den som är skattskyldig är också betalningsskyldig för trängselskatt och tilläggsavgift. Det gäller dock inte när en EETS-betalningsför- medlare är betalningsskyldig för trängselskatten enligt 17 § lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem.

11 §4

Beskattningsbeslut ska fattas för varje bil, för vilken skattskyldighet enligt 9 § har inträtt. Varje beslut ska avse en kalendermånad.

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2013:1164) om elektroniska vägtullssystem2 dels att 2 och 20 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 25 § ska utgå, dels att nuvarande 18, 19 och 21–33 §§ ska betecknas 19, 21, 22–24, 26, 32 och 35–42 §§, dels att 1 och 3–17 §§, de nya 19, 21–23, 26, 32, 35–37, 40 och 42 §§ och rubrikerna närmast före 5 och 17 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubrikerna närmast före 19, 21, 22, 24, 26, 28, 32 och 33 §§ ska sättas närmast före 21, 22, 23, 26, 35, 37, 41 respektive 42 §, dels att det ska införas tio nya paragrafer, 18, 20, 25, 27–31, 33 och 34 §§, och närmast före 25, 27, 32 och 34 §§ nya rubriker av följande lydelse.

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2019/520/EU av den 19 mars 2019 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem och underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om underlåtenhet att betala vägavgifter i unionen, i den ursprungliga lydelsen.