Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och några andra skattefrågor

2Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Sekretess gäller i ärende enligt lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men.

Sekretessen gäller inte

förfarandelagen.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3 eller 4 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

1Senaste lydelse 2011:1427.

2.2Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 17 §, 22 a kap. 5–8 §§, 22 b kap. 5–9 §§,

26 kap. 19 a §, 44 kap. 3 §, 52 kap. 1 §, 62 kap. 8 §, 63 kap. 1, 7 och 8 §§, 66 kap. 5 och 7 §§, 67 kap. 12 § och rubriken närmast före 63 kap. 7 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas ett nytt kapitel, 49 b kap., två nya paragrafer, 51 kap. 2 § och 52 kap. 8 c §, och närmast före 52 kap. 8 c § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter.

Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.

----------------------------------------------------------------------------------------

AVDELNING VI. KONTROLLUPPGIFTER, DEKLARATIONER OCH ÖVRIGA UPPGIFTER

----------------------------------------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------------------------------------

3kap. 17 §2

22 a kap.

5 §3

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporteringspliktiga konton:

1. att kontot är ett rapporteringspliktigt konto,
2. kontots identifikationsuppgifter,

1Senaste lydelse 2017:185.

2 Senaste lydelse 2016:888.

3 Senaste lydelse 2017:189.

7 §5

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet uppgift lämnas om sammanlagd ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året.

8 §6

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som inte är depåkonton eller inlåningskonton uppgift lämnas om sammanlagt belopp som har tillgodoräknats eller betalats ut under året på tillgångar på konto som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för.

22 b kap.

5 §7

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporteringspliktiga konton:

1. att kontot är ett rapporteringspliktigt konto,
2. den eller de stater eller jurisdiktioner som den person som kontrolluppgiften lämnas för har hemvist i eller kan antas ha hemvist i på det sätt som avses i 4–8 kap. lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton,

5Senaste lydelse 2015:69.

6 Senaste lydelse 2015:69.

7 Senaste lydelse 2017:189.

har avslutats under året, att kontot har avslutats, och

5.när det gäller konton som innehas av enheter, vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som är a)fysiska personer med bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet som är kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot, och b) kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot.

har avslutats under året, att kontot har avslutats.

När det gäller konton som innehas av enheter ska kontrolluppgiften även innehålla uppgift om vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som är

1.fysiska personer med bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet som är kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot, och a) på vilket sätt de utövar bestämmande inflytande, i fråga om konton som granskats enligt bestämmelserna i 7 kap. lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller b) om den informationen finns tillgänglig, på vilket sätt de utövar bestämmande inflytande, i fråga om konton som granskats enligt bestämmelserna i 6 kap. samma lag, och

2.kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot samt om kontohavaren är en passiv ickefinansiell enhet eller en annan enhet.

Om det rapporteringspliktiga kontot är ett sådant försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal som avses i 2 kap. 22 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, avses med saldo eller värde i första stycket 4 kontantvärdet eller återköpsvärdet.

6 §8

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporteringspliktiga konton som är sådana depåkonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 2 lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton:

Uppgift enligt första stycket 2 ska bara lämnas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en värdepapperscentral enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller har agerat som förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare för kontohavaren vid försäljningen eller inlösen.

7 §9

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton uppgift lämnas om sammanlagd ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året.

8§10

8Senaste lydelse 2017:189.

9 Senaste lydelse 2015:918.

10 Senaste lydelse 2015:918.

under året på tillgångar på konto som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för.

första stycket 4 och 5 inkomstskattelagen (1999:1229).

första stycket 4 och 5 inkomstskattelagen (1999:1229).

–att särskild avgift inte får beslutas för en person som har avlidit (10 §), och

–att särskild avgift tillfaller staten (11 §).

Beslut om dokumentationsavgift

8 c §

Ett beslut om dokumentationsavgift ska meddelas senast sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt.

62kap.

8 §15

Slutlig skatt beräknad enligt 56 kap. 9 § ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om slutlig skatt fattades.

Följande skatter och avgifter ska vara betalda senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades:

1.annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt samt avgifter som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol,

3. särskild inkomstskatt som har beslutats enligt 54 kap. 2 §, samt
4. skatt och avgift som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap.

Slutlig skatt enligt andra stycket 1 samt förseningsavgift och skattetillägg enligt andra stycket 2 behöver dock inte betalas före den förfallodag som anges i första stycket.

Mervärdesskatt enligt andra stycket 1 samt skattetillägg enligt andra stycket 2 som har beslutats med anledning av beslut om mervärdesskatt behöver inte betalas före den förfallodag som anges i 3 §.

63kap.

1 §16

I detta kapitel finns bestämmelser om

–ansökan om anstånd (2 §),

–deklarationsanstånd (3 §),

–ändringsanstånd (4 §),

15Senaste lydelse 2016:888.

16Senaste lydelse 2016:888.

Anstånd med att betala skattetillägg, återkallelseavgift och kontrollavgift

Anstånd med att betala vissa särskilda avgifter

Första stycket gäller inte om

1. anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt,
2. det kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att behöva betalas,

4. det allmänna ombudet hos Skatteverket har ansökt om förhandsbesked, eller
5. det annars finns särskilda skäl.

66kap.

5 §19

1. den som beslutet gäller har begärt omprövning eller överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången,
2. de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har prövats vid en sådan omprövning,
3. frågan ska prövas i sak, och
4. prövningen inte är enkel.

Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett beslut enligt 53 kap. 2, 3 eller 4 §.

7§20

En begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Begäran ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser

1. registrering,
2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,
3. godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning,
4. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet,
5. föreläggande,
6. revision, tillsyn över kassaregister eller kontrollbesök,
7. tvångsåtgärder,
8. återkallelseavgift,
9. dokumentationsavgift,

9. kontrollavgift,10. kontrollavgift,

19Senaste lydelse 2016:888.

20Senaste lydelse 2016:888.

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet dels att 2 kap. 1, 9, 15, 16, 18 och 21 §§, 3 kap. 3 §, 4 kap. 6 §, 5 kap.

1 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 1, 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 4 a §, och närmast före

2 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 kap.

1 §

I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i lagen. Det finns definitioner och förklaringar också i 3 kap.

Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar finns i nedan angivna paragrafer:

-------------------------------------------------------------------------------------

Andel i eget kapital

4 a §

Med andel i eget kapital avses, när det är fråga om ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som är ett finansiellt institut, en andel i handelsbolagets eller den juridiska personens kapital eller i dess avkastning.

När det är fråga om en trust som är ett finansiellt institut anses en andel i eget kapital innehas av varje person som betraktas som stiftare eller förmånstagare till hela eller en del av trusten eller en annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten. En person ska betraktas som förmånstagare till en trust om personen har rätt att direkt

eller indirekt, såsom genom ombud, få en fixerad eller diskretionär utdelning från trusten.

9 §

En enhet är ett finansiellt institut om den i sin näringsverksamhet, eller om den förvaltas av en annan enhet som i sin näringsverksamhet, bedriver en eller flera av följande verksamheter för en kunds räkning:

1. handel med penningmarknadsinstrument, valuta, valuta-, ränte- eller indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller råvarufutures,
2. individuell och kollektiv portföljförvaltning, eller
3. annan verksamhet som innebär att pengar eller andra medel investeras, administreras eller förvaltas.

Första stycket ska tolkas i enlighet med definitionen av begreppet finansiellt institut i de i februari 2012 antagna rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (Financial Action Task Force, FATF) som avses i artikel 1.1 j andra stycket i FATCA-avtalet.

Sådana finansiella institut som avses i första stycket benämns i denna lag investeringsenheter.

15 §

Med kontantvärde avses det belopp som är det högsta av

I kontantvärdet ska dock inte ingå belopp som betalas i enlighet med ett försäkringsavtal och är

1.en personskade- eller sjukdomsförmån eller annan försäkringsförmån som utgör ersättning för ekonomisk skada som uppkommit i samband med en sådan händelse som försäkringen gäller för,

konstruktion som inte är en trust avses personer i samma eller motsvarande ställning som personer med bestämmande inflytande över en trust. Begreppet ska tolkas i enlighet med rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF).

Om det av det intygandet framgår att den fysiska personen har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från den fysiska personen som innehåller hans eller hennes amerikanska skatteregistreringsnummer, om detta inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt första stycket.

Om det av det intygandet framgår att den fysiska personen har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet innan kontot öppnas även inhämta ett intygande från den fysiska personen som innehåller hans eller hennes amerikanska skatteregistreringsnummer, om detta inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt första stycket.

6kap. 2 §1

För att fastställa om en enhet är en specificerad amerikansk person, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning. Om det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person, ska kontohavaren anses vara en specificerad amerikansk person om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte

1. inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person, eller
2. utifrån den övriga information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan fastställa att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person.

Det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person enligt första stycket om det finns

1. uppgift om att kontohavaren bildats i USA eller i enlighet med amerikansk lagstiftning,
2. uppgift om att kontohavaren har en amerikansk adress, eller
3. annan uppgift som talar för att kontohavaren är en amerikansk person.

7kap. 1 §

1Senaste lydelse 2017:661.

3.när kontohavaren är ett deltagande finansiellt institut eller ett registrerat finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna, det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kontrollerar kontohavarens identifieringsnummer som internationell förmedlare på amerikanska federala skattemyndighetens lista över icke-amerikanska finansiella institut.

3 §2

För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande i en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av

2Senaste lydelse 2017:661.

bilaga I till rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari

2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning.

Sådana finansiella institut som avses i första stycket benämns i denna lag investeringsenheter.

15 §

Med kontantvärde avses det belopp som är det högsta av

I kontantvärdet ska det dock inte ingå belopp som betalas i enlighet med ett försäkringsavtal och som

1. betalas med anledning av en dödsfallsförsäkring och uteslutande till följd av den försäkrades dödsfall,
2. är en personskade- eller sjukdomsförmån eller annan försäkringsförmån som utgör ersättning för ekonomisk skada som uppkommit i samband med en sådan händelse som försäkringen gäller för,
3. är en återbetalning till försäkringstagaren av premie, exklusive försäkringsavgifter, som tidigare har betalats i enlighet med ett försäkringsavtal som inte är ett livränteavtal eller en dödsfallsförsäkring, på grund av att avtalet hävts eller sagts upp, risken reducerats under försäkringsavtalets löptid eller premien ändrats till följd av en korrigering av ett räknefel eller annat misstag avseende premien,
4. är en återbäring till försäkringstagaren, utom vid uppsägning, om återbäringen avser ett försäkringsavtal enligt vilket de enda förmåner som ska betalas ut är sådana som anges i 2, eller
5. är avkastning på en förskottspremie eller en premiebetalning för ett försäkringsavtal för vilket premien ska betalas minst en gång om året, om beloppet av förskottspremien eller premiebetalningen inte överstiger nästa årspremie som ska betalas enligt avtalet.

16 §

Med kontohavare avses den person som har registrerats eller identifierats som innehavare av ett finansiellt konto.

Om det finansiella kontot är ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal, avses med kontohavare varje person som kan få rätt till kontantvärdet eller har rätt att ändra avtalets förmånstagare. Om det inte finns någon person som kan få rätt till kontantvärdet eller har rätt att ändra förmånstagare, ska varje person som i avtalet anges som försäkringstagare och varje person med förvärvade rättigheter till utbetalning i enlighet med avtalet anses som kontohavare. När utbetalningar börjar göras från ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal, anses varje person som har rätt till utbetalning som kontohavare.

När en person som inte är ett finansiellt institut förvaltar ett finansiellt konto i egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare, behörig undertecknare, investeringsrådgivare eller förmedlare till förmån för en annan person eller för en annan persons räkning, ska den andra personen anses vara innehavare av kontot. Detta gäller dock inte när en advokat förvaltar ett finansiellt konto till förmån för en klient.

När en person som inte är ett finansiellt institut förvaltar ett finansiellt konto i egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare, behörig undertecknare, investeringsrådgivare eller förmedlare till förmån för en annan person eller för en annan persons räkning, ska den andra personen anses vara innehavare av kontot. Ombudet, förmyndaren, förvaltaren, den behöriga undertecknaren, investeringsrådgivaren eller förmedlaren ska på begäran lämna uppgift till det rapporteringsskyldiga finansiella institut där kontot finns om kontohavarens identitet.

18 §

Med person med bestämmande inflytande avses en fysisk person som utövar kontroll över en enhet. När det är fråga om en trust ska stiftaren, förvaltaren, beskyddaren, förmånstagaren eller förmånstagarkretsen och varje annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten anses vara personer med bestämmande inflytande. När det är fråga om en juridisk konstruktion som inte är en trust, avses personer i samma eller motsvarande ställning som personer med bestämmande inflytande över en trust. Begreppet ska tolkas i enlighet med rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) i dessas lydelse som antogs i februari 2012.

22 §2

I denna lag avses med andel i eget kapital: när det är fråga om ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som är ett

2Senaste lydelse 2017:190.

finansiellt institut, en andel i handelsbolagets eller den juridiska personens kapital eller i dess avkastning, annan stat eller jurisdiktion: om något annat inte anges, en annan stat eller jurisdiktion än Sverige eller USA, befintligt konto: ett finansiellt konto som öppnats den 31 december 2015 eller tidigare, dotterföretag: dotterföretag i enlighet med det begreppets betydelse enligt aktiebolagslagen (2005:551), enhet: en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion, såsom ett bolag, en delägarbeskattad juridisk person, en trust eller en stiftelse, försäkringsavtal: ett annat avtal än ett livränteavtal, som innebär att utfärdaren förbinder sig att betala ut ett belopp vid ett eller flera tillfällen till följd av en specifik oviss händelse förknippad med dödsfall, sjukdom, olycksfall, skadeståndsanspråk eller egendomsskada, försäkringsavtal med kontantvärde: ett försäkringsavtal som har ett kontantvärde och som inte är ett ansvarsåterförsäkringsavtal mellan två försäkringsföretag, högvärdekonto: ett befintligt konto som innehas av en eller flera fysiska personer och vars sammanräknade saldo eller värde uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar den 31 december 2015 eller vid utgången av ett senare kalenderår, livränteavtal: ett avtal

1. enligt vilket utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under en viss tidsperiod som helt eller delvis bestäms med hänsyn till den förväntade livslängden för en eller flera personer, eller
2. som betraktas som livränteavtal i enlighet med den stats eller jurisdiktions lagstiftning, föreskrifter eller praxis där avtalet slöts och i enlighet med vilken utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under ett visst antal år,

lågvärdekonto: ett befintligt konto som innehas av en eller flera fysiska personer och vars sammanräknade saldo eller värde inte uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar den 31 december 2015, nytt konto: ett finansiellt konto som öppnats den 1 januari 2016 eller senare, odokumenterat konto: ett konto som ska anses vara ett odokumenterat konto enligt 4 kap. 3 eller 11 §, skatteregistreringsnummer: ett identifikationsnummer för skattebetalare eller en funktionell motsvarighet till det om ett sådant nummer saknas.

3 kap.

1 §3

Följande enheter är, även om de är finansiella institut, undantagna från rapporteringsskyldighet:

1. Sveriges riksbank,
2. svenska myndighetsenheter,
3. internationella organisationer i Sverige,

3Senaste lydelse 2017:190.

Enheter som avses i första stycket 1–3 ska dock inte vara undantagna från rapporteringsskyldighet i den del deras verksamhet är sådan kommersiell verksamhet som normalt bedrivs av sådana finansiella institut

2. pensionssparkonto som uppfyller kraven i inkomstskattelagen,
3. viss temporär dödsfalls- 2. viss temporär dödsfalls-

4Senaste lydelse 2017:190.

omständighet är om tjänstemannen underrättas om att kontohavaren har en ny postadress i en annan stat eller jurisdiktion.

5kap. 1 §

6 kap.

2 §6

För att utreda om en enhet har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning. Om det finns skäl att anta att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska kontohavaren anses ha hemvist i den staten eller jurisdiktionen om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte

1. inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte har hemvist i denna stat eller jurisdiktion, eller
2. utifrån den övriga information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan fastställa att kontohavaren inte har hemvist i denna stat eller jurisdiktion.

6Senaste lydelse 2017:662.

1. en aktiv icke-finansiell enhet, eller
2. ett annat finansiellt institut än en sådan investeringsenhet som avses i 2 kap. 9 § första stycket 2 i en stat eller jurisdiktion som inte är en deltagande jurisdiktion.

Vid tillämpning av första stycket 2 ska ett finansiellt instituts fasta driftställe i en annan stat eller jurisdiktion anses vara ett finansiellt institut i den staten eller jurisdiktionen.

4 §8

För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande över en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av

7Senaste lydelse 2017:190.

8 Senaste lydelse 2017:662.

Om inte något annat anges, ska ett kontos saldo eller värde vid tillämpningen av 4–8 kap. fastställas per den sista dagen av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod.

När ett kontos saldo eller värde vid utgången av ett kalenderår har betydelse för granskningen enligt 4–8 kap., ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut räkna med kontots saldo eller värde per den sista dagen för den rapporteringsperiod som löper ut samtidigt med kalenderåret eller under kalenderåret.

Om inte något annat anges, ska ett kontos saldo eller värde vid tillämpningen av 3–8 kap. fastställas per den sista dagen av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod.

När ett kontos saldo eller värde vid utgången av ett kalenderår har betydelse för granskningen enligt 3–8 kap., ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut räkna med kontots saldo eller värde per den sista dagen för den rapporteringsperiod som löper ut samtidigt med kalenderåret eller under kalenderåret.

6.Bestämmelserna i 2 kap. 15 och 16 §§ och 3 kap. 11 § i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019.

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1139) om skatt på spel

Härigenom föreskrivs att det i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2018:1139) om skatt på spel ska införas en ny punkt, 4, av följande lydelse.

4. Vid tillämpningen av denna lag ska med a)licenshavare jämställas den som har tillstånd enligt 25, 27, 32 eller 34 § lotterilagen (1994:1000), och b)licenspliktigt spel jämställas spel med tillstånd enligt 25, 27, 32 eller 34 § lotterilagen.

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1143) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1 dels att 8 kap. 3 § lagen i stället för lydelsen enligt lagen (2018:1143) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse, dels att det i ikraftträdande-och övergångsbestämmelserna till lagen (2018:1143) om ändring i den lagen ska införas en ny punkt, 3, av följande lydelse.

–spelet tillhandahålls i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och spelet inte kräver licens i Sverige.

Vinster vid vinstdragning på premieobligation är skattefria om vinstdragningen avser svenska premieobligationer eller om premieobligationen ställts ut i en stat inom EES.

3.Vid tillämpningen av 8 kap. 3 § ska med spel som inte kräver licens jämställas spel med tillstånd enligt lotterilagen (1994:1000).

1Lagen omtryckt 2008:803.

Vid granskning av befintliga konton som innehas av juridiska personer eller andra juridiska konstruktioner har ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut skäl att anta att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion t.ex. om det finns uppgift om att kontohavaren har bildats i en annan stat eller jurisdiktion eller i enlighet med en annan stats eller jurisdiktions lagstiftning, om det finns uppgift om att kontohavaren har en adress i en annan stat eller jurisdiktion eller om det finns någon annan uppgift som talar för att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion.

Bestämmelserna i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton ska ändras så att det klargörs att de ska tillämpas även i fråga om beräkning av saldo eller värde enligt 3 kap. samma lag och inte bara i fråga om 4–8 kap.

I fråga om definitionen av begreppet investeringsenhet anses en juridisk person eller annan juridisk konstruktion huvudsakligen bedriva en eller flera verksamheter, eller dess bruttointäkter huvudsakligen komma från en eller flera verksamheter, om de samlade intäkterna som härrör från dessa verksamheter motsvarar eller överstiger 50 procent av den juridiska konstruktionens sammanlagda intäkter. Beräkningen görs för den period som är kortast av den treårsperiod som avslutas vid utgången av det räkenskapsår som föregår den tidpunkt då bedömningen görs jämfört med den period som enheten har existerat. Detta gäller dock inte vid tillämpning av lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

I fråga om definitionen av begreppet kontantvärde i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCAavtalet, ska ”livförsäkringsavtal” ersättas med ”dödsfallsförsäkring”.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslogs inte att ”livförsäkringsavtal” ska ersättas med ”dödsfallsförsäkring” i definitionen av begreppet kontantvärde i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

Remissinstanserna: Justitiekanslern, Ekobrottsmyndigheten, Finansinspektionen, Kammarkollegiet, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Regelrådet, Aktiespararna, Euroclear Sweden AB, Finansbolagens Förening, Fondbolagens förening, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Nasdaq OMX Stockholm AB, Nasdaq OMX Clearing AB, Nordic Growth Market NGM, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska försäkringsförmedlares förening, Svenska riskkapitalföreningen (SVCA), Tjänstepensionsförbundet och Utländska försäkringsbolags förening har inga synpunkter på förslagen i promemorian eller inte inkommit med något yttrande. Kammarrätten i Jönköping har i huvudsak inga invändningar mot förslagen. Datainspektionen har inga synpunkter på förslagen i sig men hänvisar till sitt yttrande över promemorian Anpassade regler om personuppgiftsbehandling inom skatt tull och exekution. Skatteverket tillstyrker förslagen, men har förslag och synpunkter som innebär att förtydliganden och klargöranden behövs. Skatteverket avstyrker dock förslaget som innebär att beslut om dokumentationsavgift ska fattas av särskilt

kvalificerad beslutsfattare. Näringslivets regelnämnd, Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna och Svenskt Näringsliv, Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring avstyrker att förslagen genomförs innan en offentlig utvärdering av Sveriges genomförande av den globala standarden har gjorts och menar att promemorians förslag inte kan ligga till grund för lagstiftning. Näringslivets regelnämnd menar att konsekvensutredningen är undermålig. Sparbankernas riksförbund tillstyrker förslagen. Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget till den del det avser borttagande av undantaget gällande rapporteringsplikt för advokaters klientmedelskonton. Företagarna menar även att remisstiden varit anmärkningsvärt kort. Svenska Bankföreningen menar att det bör klargöras om tolkningen av OECD:s standard per automatik innebär att ett land inte följer EUrätten.

När det gäller de specifika förslag som omfattas av detta avsnitt föreslår Skatteverket att ordet ”livförsäkringsavtal” i definitionen av begreppet kontantvärde i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, förkortad IDKL, ska ersättas med ordet ”dödsfallsförsäkring”. Skatteverket anser att det bör klargöras vad som avses med ”fixerad eller diskretionär utdelning” i fråga om andel i eget kapital i truster. Med anledning av klargörandet om vad som utgör ”huvudsaklig” verksamhet vid bedömningen av om en juridisk person eller annan juridisk konstruktion (enhet) är en investeringsenhet och därmed ett finansiellt institut efterfrågar Skatteverket ett klargörande i fråga om en enhet överhuvudtaget kan vara en passiv icke-finansiell enhet. Skatteverket anser att om en person får del av avkastningen på tillgångar som någon annan äger (s.k. usufructs) omfattas det av uppgiftsskyldigheten enligt de gemensamma rapporteringsnormerna (Common Reporting Standard, förkortad CRS), vilket bör framgå av lagtext. Svenska Bankföreningen menar att bestämmelsen om att det ska finnas processer och rutiner för att en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren ska upptäcka om och när omständigheterna ändras är svårbegriplig och att exempel av detta slag inte hör hemma i lagtext. Svenska Bankföreningen menar därför att bestämmelsen bör utgå.

Skälen för regeringens förslag

Allmänna frågor om förslaget

Näringslivets regelnämnd, Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna och Svenskt Näringsliv, Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring motsätter sig att förslagen genomförs innan en offentlig utvärdering av Sveriges genomförande av den globala standarden har gjorts och menar att promemorians förslag inte kan ligga till grund för lagstiftning. Som skäl för detta anförs i huvudsak följande. Förslagen grundar sig på underlag från en utvärdering och diskussioner som inte gjorts tillgängligt för enskilda. Det är därför inte möjligt för remissinstanserna och andra att bilda sig en grundad uppfattning om de aktuella förslagens nödvändighet och proportionalitet. Detta är inte förenligt med grundläggande krav på rättssäkerhet när det gäller tydlighet, effektivitet, förutsägbarhet och beredning. Allt relevant

underlag för förslagen måste göras tillgängligt för att beredningskravet ska anses vara uppfyllt. Den utvärdering som skett har uppgetts vara endast inledande och begränsad. Trots detta behandlas detaljfrågor i förslaget. En berättigad fråga är även hur bundet Sverige är att följa slutsatser av en inledande utvärdering. Sedan regelverket infördes den 1 januari 2016 har det redan ändrats vid ett tillfälle, med ikraftträdande den 1 januari 2017. Dessutom kommer genomförandet att utvärderas mer ingående från 2020 och framåt, med risk för att ytterligare ändringar behöver göras. Eftersom det är kostsamt vid varje tillfälle som ändringar görs bör de finansiella instituten inte behöva anpassa sig gång på gång. Med hänsyn till att den svenska lagstiftningen redan anpassats vid ett tillfälle bör risken för repressalier från avtalsparter och Europeiska kommissionen vara låg. Det finns även en risk för att påpekanden från Global Forum övertolkas. Det är av stor vikt att internationella regelverk genomförs på ett harmoniserat sätt i olika länder för att upprätthålla en konkurrens på lika villkor på de internationella marknaderna. Striktare regler bör inte gälla i ett land jämfört med ett annat.

Med anledning av dessa synpunkter är det påkallat för regeringen att klargöra sammanhanget för och betydelsen av den utvärdering som Global Forum gjort under 2017 samt grunden och utgångspunkterna för denna proposition. Metoden för de utförliga utvärderingar av genomförandet av den globala standaren som planeras att inledas under 2020 är för närvarande under utarbetande. Att de kommande utvärderingarna kallas för utförliga utvärderingar innebär emellertid inte att de utvärderingar som redan har gjorts av nationell lagstiftning har varit grunda. Tvärtom förutses det vara överflödigt att vid kommande utvärderingar gå djupare i fråga om nationell lagstiftning. De utvärderingar som redan har gjorts kommer att flyta in i och utgöra en del av de utförliga utvärderingarna. Det är därför något missvisande att ordet ”övergripande” användes i promemorian för att beskriva den utvärdering som nu skett. Inom ramen för de kommande utvärderingarna kommer däremot även andra områden än de som redan har utvärderats bli föremål för granskning. Det kan exempelvis gälla den praktiska tillämpningen, tekniska frågor avseende informationsutbytet, faktiskt ingående av internationella överenskommelser som möjliggör informationsutbyte m.m.

Den genomförda utvärderingen som delvis ligger till grund för detta lagstiftningsärende avser nationell lagstiftning för genomförande av den globala standarden samt de nationella undantag från rapporteringsskyldighet och rapporteringsplikt som gjorts i lagstiftningen. Utvärderingen av undantagen är relativt komplex eftersom den innehåller ett moment av bedömning av risken för skatteundandragande. I andra delar består utvärderingen i princip av en jämförelse mellan den svenska lagstiftningen och det internationella regelverket, inklusive vägledningar för tolkning och tillämpning av detta regelverk. Det hänvisas genomgående både i promemorian och i denna proposition till såväl den svenska lagstiftningen som det internationella regelverket. Den praktiska tillämpningen har inte omfattats av utvärderingen. Utvärderingen har varit mer komplicerad att göra i vissa delar av lagstiftningen än i andra. Enligt regeringens mening har de olika förslagen i promemorian varit tillräckligt motiverade i förhållande till komplexiteten i de enskilda förslagen. Global Forums påpekanden är bakgrunden och förklaringen till att förslagen

regeringsformen föreskrivna beredningskravet är uppfyllt. Lagrådet finner dock att det inte föreligger tillräcklig grund för att avstyrka förslaget. Regeringen är medveten om att remisstiden, som satts till sex veckor, har varit relativt kort. Detta lagstiftningsärende är dock förenat med en viss tidspress som föranleds av att Global Forum enats om att det ska följas upp att varje land gör de rekommenderade ändringarna inom tolv månader från det att utvärderingen fastställs. Vissa ändringar avser vilka finansiella institut som är rapporteringsskyldiga och därmed ska lämna kontrolluppgifter om finansiella konton eller vad kontrolluppgifterna ska innehålla. Kontrolluppgifter lämnas årligen och avser föregående kalenderår. För att underlätta för de finansiella instituten att förutse vilka uppgifter de behöver samla in under det kalenderår som uppgifterna avser bör lagstiftningen i dessa delar träda i kraft senast när kalenderåret inleds. Annars finns det en risk att det dröjer ytterligare ett år innan korrekta uppgifter rapporteras. Det är vidare inte fråga om att införa ett nytt regelverk utan om att göra vissa ändringar i ett befintligt regelverk. Till stora delar innebär förslagen endast mindre lagtekniska justeringar. Mot denna bakgrund anser regeringen att remisstiden får anses vara godtagbar.

Identifiering av rapporteringspliktiga konton.

I 2 kap. 9 § IDKL respektive lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, förkortad IDKAL, anges vilka enheter som är sådana finansiella institut som benämns investeringsenheter. Där framgår bl.a. att en enhet är en investeringsenhet om dess bruttointäkter huvudsakligen kommer från investering i, återinvestering i eller handel med finansiella tillgångar och den förvaltas av en annan enhet som är ett finansiellt institut. 2 kap. 9 § IDKAL har tagits in för att genomföra punkt A.6 i Avsnitt VIII i CRS och i bilaga I till DAC. I samband med att den svenska lagstiftningen utvärderades av Global Forum uppmärksammades att den svenska lagstiftningen inte innehåller någon sådan förklaring till vad som avses med att en enhets bruttointäkter huvudsakligen kommer från en viss verksamhet som finns i de internationella regelverken. Det finns därför anledning att förtydliga detta. Det bör därför tas in en bestämmelse i 2 kap. 9 § IDKAL som klargör att en enhet i detta sammanhang ska anses huvudsakligen bedriva en eller flera verksamheter, eller dess bruttointäkter huvudsakligen anses komma från en eller flera verksamheter, om dess samlade intäkter som härrör från dessa verksamheter motsvarar eller överstiger 50 procent av enhetens sammanlagda intäkter under den period som är kortast av den treårsperiod som avslutas vid utgången av det räkenskapsår som föregår den tidpunkt då bedömningen görs jämfört med den period som enheten har existerat. Skatteverket efterfrågar med anledning av detta ett klargörande i fråga om en enhet överhuvudtaget kan vara en passiv icke-finansiell enhet. Regeringen konstaterar därför att det i punkt 20 i kommentaren till avsnitt VIII i CRS anges att t.ex. en enhet som i sin näringsverksamhet huvudsakligen investerar i, administrerar eller förvaltar obelånade direkta fastighetsinnehav för andra personers räkning inte är en investeringsenhet. En sådan enhet är en passiv icke-finansiell enhet om rekvisiten för att vara en passiv icke-finansiell enhet i 2 kap. 18 a § IDKAL även i övrigt är uppfyllda.

I 2 kap. 21 § IDKL och 2 kap. 22 § IDKAL anges vad som avses med en ”andel i eget kapital”. I samband med att den svenska lagstiftningen utvärderades av Global Forum uppmärksammades det att det där dock inte anges vad som avses med begreppet i fråga om truster. Med anledning av den utvärdering och de diskussioner som förts i Global Forum bör det i lagtexten även förklaras att en ”andel i eget kapital” med avseende på truster som är finansiella institut anses innehas av varje person som betraktas som stiftare eller förmånstagare för hela eller en del av trusten eller en annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten. Detta anges nu endast i författningskommentaren. Vidare bör det tydliggöras att en person ska betraktas som förmånstagare till en trust om personen har rätt att direkt eller indirekt, såsom genom ombud, erhålla en fixerad eller diskretionär utdelning från trusten. Eftersom motsvarande gäller enligt FATCA-avtalet ska detta förtydligas i både IDKL och i IDKAL. Skatteverket anser att det bör klargöras vad som avses med ”fixerad eller diskretionär utdelning”. Även Lagrådet anser att det är oklart vad som avses med de aktuella begreppen och menar att det förhållandet att det är önskvärt att innehållet i begreppen behandlas i ett internationellt sammanhang inte befriar regeringen från ansvaret att lagbestämmelserna utformas på ett sätt så att de svenska tillämparna kan förstå dem. Regeringen konstaterar att bestämmelserna syftar till att genomföra bestämmelserna i artikel 1.1 v i FATCA-avtalet respektive punkt 4 i avsnitt VIII.C i CRS och bilaga I till DAC. Där anges att det är fråga om ”mandatory distribution… or discretionary distribution from the trust”. Med att en utdelning är fixerad (mandatory) avses att det på förhand är bestämt att en utdelning ska göras till en viss person utan någon särskild bedömning av om vissa villkor för utdelningen är uppfyllda. En sådan utdelning kan till exempel göras om det är förutbestämt att ett visst belopp ska betalas ut till en viss person på ett visst datum. Med att en utdelning är diskretionär (discretionary) avses att den är beroende av att en bedömning görs av om vissa förutsättningar för utdelningen är uppfyllda. Det kan till exempel gälla fall då en utdelning ska göras från en trust som har till syfte att finansiera utbildning, eller en viss typ av utbildning, för en viss krets av personer. Lagrådet ifrågasätter även att ”mandatory” är rätt översatt till svenska. Mot bakgrund av vad som ovan anges om innebörden av begreppet ”fixerad” jämfört med begreppet ”diskretionär” är det emellertid regeringens mening att de svenska begrepp som föreslås användas i lagstiftningen får anses väl överensstämma med deras innebörd. Av lagtekniska skäl innebär dessa kompletterande bestämmelser att förklaringarna av begreppet ”andel i eget kapital” bör lyftas ut ur 2 kap. 21 § IDKL respektive 2 kap. 22 § IDKAL och i stället tas in i nya självständiga paragrafer (se 2 kap. 4 a § IDKL respektive IDKAL).

I 4 kap. 6 § IDKL och 4 kap. 9 § IDKAL finns bestämmelser som innebär att ett konto, om något annat inte anges, ska anses vara rapporteringspliktigt om det finns en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren och den tjänstemannen har eller får kännedom om att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion respektive att kontohavaren är en specificerad amerikansk person. 4 kap. 9 § IDKAL togs in för att genomföra punkterna C.4 och C.9 i avsnitt III i CRS och i bilaga I till DAC.

före kontots avslutande, även uppgift om att kontot har avslutats lämnas. Vidare ska begreppet kontantvärde anpassas till definitionen i FATCA-avtalet och CRS på så sätt att det inte utesluts att begreppet är relevant även för livränteavtal.

Uppgifter om belopp som ska lämnas i alla kontrolluppgifter om rapporteringspliktiga konton ska avse bruttobelopp.

I fråga om rapporteringspliktiga konton som är depåkonton ska de uppgifter om belopp som ska lämnas vara sådana som har tillgodoräknats eller betalats ut ”till kontot eller avseende kontot” under året.

När det gäller de uppgifter om belopp som ska lämnas i kontrolluppgift om ett rapporteringspliktigt konto som varken är ett depåkonto eller ett inlåningskonto ska det tydliggöras att sådana belopp innefattar till exempel det sammanräknade bruttobeloppet av betalningar som har gjorts till kontohavaren med anledning av inlösen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslogs det inte något klargörande i 22 a kap. 5 § första stycket 3 skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, om att uppgift även ska lämnas om att kontot har avslutats. Det föreslogs inte heller någon anpassning av definitionen av begreppet kontantvärde i IDKL och IDKAL för att närmare överensstämma med den definitionen i FATCA-avtalet och CRS.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping anser att uttrycket ”avseende kontot” i 22 a kap. 6 § SFL är svävande och svårt att tolka innebörden av. Kammarrätten anser därför att en längre förklaring som ansluter tydligare till texten i FATCA-avtalet hade varit att föredra. Skatteverket uppmärksammar att 22 a kap. 5 § första stycket 3 kan vara svår att förstå och föreslår att det tydliggörs att uppgift, om kontot avslutats under året, inte bara ska lämnas om kontots saldo eller värde omedelbart före kontots avslutande utan också om att kontot har avslutats. Skatteverket anser att det bör klargöras om kontantvärdet, när det gäller uppgift om saldo eller värde, bara tar sikte på försäkringsavtal med kontantvärde eller om det även kan vara aktuellt med avseende på livränteavtal. Skatteverket anser även att definitionen av begreppet kontantvärde i IDKL respektive IDKAL ska anpassas till definitionen av det begreppet i FATCA-avtalet och CRS. Skatteverket anser att det av svensk lagtext ska framgå att när en kontrolluppgift lämnas för ett rapporteringspliktigt konto så ska totalbeloppet uppges för varje person som ska rapporteras.

Skälen för regeringens förslag: I 22 a kap. 5 § och 22 b kap. 5 § SFL anges vilka uppgifter en kontrolluppgift ska innehålla med avseende på samtliga rapporteringspliktiga konton. En sådan uppgift är kontots saldo eller värde. Av författningskommentarerna till dessa bestämmelser framgår att när det är fråga om ett försäkringsavtal avses försäkringens kontantvärde (prop. 2014/15:41 s. 199 f. och prop. 2015/16:29 s. 212 f.). Med anledning av den utvärdering och de diskussioner som förts i Global Forum avseende den svenska lagstiftningen bör det dock även tydliggöras i lagtexten att när det är fråga om försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal, avses med ”saldo eller värde” kontantvärdet eller återköpsvärdet. Motsvarande klargörande bör även tas in i 22 b kap. 9 § SFL om odokumenterade konton.

Skatteverket anser att det bör klargöras om kontantvärdet, när det gäller uppgift om saldo eller värde, bara tar sikte på försäkringsavtal med kontantvärde eller om det även kan vara aktuellt med avseende på livränteavtal. Skatteverket anser dessutom att det bör förklaras i författningskommentaren att ett återköpsvärde kan finnas även om ett avtal inte kan återköpas utan endast har ett tekniskt återköpsvärde. Regeringen konstaterar att det inte finns några klara svar på dessa frågor i FATCAavtalet, CRS eller den vägledning som finns avseende tolkning och tillämpning av CRS. Eftersom det här är fråga om ett internationellt regelverk som är tänkt att tillämpas enhetligt i många stater och jurisdiktioner är det, enligt regeringens mening, inte lämpligt att ensidigt i svensk lagstiftning fastställa svaren. Frågorna bör vid behov i stället behandlas i ett internationellt sammanhang. Däremot bör, såsom Skatteverket föreslår, definitionen av begreppet kontantvärde i 2 kap. 15 § IDKL respektive IDKAL enligt regeringens mening även anpassas till definitionen av detta begrepp i FATCA-avtalet respektive CRS. Det innebär att definitionen inte ska vara begränsad på så sätt att det uttryckligen utesluts att det är relevant även för livränteavtal.

När det gäller saldo eller värde i fråga om försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal, anser Skatteverket vidare att det ska övervägas att ange att detta ”inkluderar” kontantvärde eller återköpsvärde i stället för att det ”avser” kontantvärdet eller återköpsvärdet. Regeringen konstaterar emellertid att det i punkt 10 i kommentaren till avsnitt I i CRS anges att i fråga om ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal måste det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, när det gäller saldo eller värde, rapportera kontantvärdet eller återköpsvärdet. Av detta kan det enligt regeringens mening utläsas att något annat än kontantvärde eller återköpsvärde, när det gäller saldo eller värde, inte ska rapporteras avseende sådana avtal. Därmed torde promemorians förslag vara en mer korrekt formulering än den lydelse som Skatteverket föreslår.

I 22 a kap. 5 § första stycket 3 SFL anges även att om kontot avslutats under året ska uppgift om saldo eller värde omedelbart före kontots avslutande lämnas. Såsom Skatteverket påpekar bör lagtexten, enligt regeringens mening, i denna del omformuleras något så att det klargörs att uppgift också ska lämnas om den faktiska omständigheten att kontot har avslutats. I 22 a kap. 6–8 §§ och 22 b kap. 6–8 §§ SFL anges vilka belopp som ska rapporteras med avseende på rapporteringspliktiga konton. I avsnitt I CRS anges det uttryckligen att de belopp som ska rapporteras är ”bruttobelopp”. Innebörden av detta begrepp utvecklas i kommentaren till avsnitt I i CRS. Det framgår inte uttryckligen av den svenska lagtexten att de belopp som uppgift ska lämnas om är det bruttobelopp som avses i avsnitt I i CRS och förklaras vidare i kommentaren. Däremot kan detta utläsas av författningskommentaren till nämnda bestämmelser (prop. 2015/16:29 s. 214 f.) i kombination med motiven i avsnitt 6.2.2 i prop. 2015/16:29. Med anledning av den utvärdering och de diskussioner avseende den svenska lagstiftningen som förts i Global Forum bör detta förtydligas i lagtexten, genom att samma begrepp, ”bruttobelopp”, används i den svenska lagtexten som i CRS. Begreppet ”bruttobelopp” har en särskild innebörd i CRS. Vägledning om vad som avses med begreppet finns, som nämnts, i kommentaren till avsnitt I i CRS.

innehålla bl.a. nödvändiga identifikationsuppgifter för den kontrolluppgiftsskyldige och den som kontrolluppgiften lämnas för (24 kap. 4 § SFL). Vid diskussioner i internationella sammanhang har det emellertid visat sig att skattemyndigheterna även förväntas inhämta uppgifter om odokumenterade kontons saldon eller värden. En bestämmelse bör därför tas in om att i kontrolluppgift om odokumenterade konton ska, förutom uppgift om kontots identifikationsuppgifter, även lämnas uppgift om kontots saldo eller värde vid utgången av året.

Lagförslag

Förslagen medför en ändring i 22 b kap. 9 § SFL.

4.2.4Ytterligare uppgifter ska lämnas om personer med bestämmande inflytande och kontohavare som är enheter

Regeringens förslag: I kontrolluppgift om alla rapporteringspliktiga konton som avses i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och som innehas av juridiska personer eller andra juridiska konstruktioner ska uppgift lämnas om på vilket sätt fysiska personer som kontrolluppgiften lämnas för har ett bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet. Med avseende på befintliga konton ska detta dock endast gälla om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har information om sättet som det bestämmande inflytandet utövas på. I kontrolluppgift om alla rapporteringspliktiga konton som avses i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och som innehas av juridiska personer eller andra juridiska konstruktioner ska uppgift även lämnas om att kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet eller en annan juridisk person eller annan juridisk konstruktion.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslogs en ovillkorlig skyldighet att lämna uppgift om på vilket sätt en person utövar bestämmande inflytande över en icke-finansiell enhet som är kontohavare även när det gäller befintliga konton. I promemorian föreslogs att det skulle tas in en bestämmelse om att uppgift, i kontrolluppgift enligt 22 b kap. SFL, ska lämnas om kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet med hemvist i en viss stat eller jurisdiktion, en annan juridisk person eller annan juridisk konstruktion (enhet) med hemvist i en viss stat eller jurisdiktion eller en passiv ickefinansiell enhet med en eller flera personer med bestämmande inflytande över enheten som har hemvist i en viss stat eller jurisdiktion. I promemorian föreslogs inte att kontrolluppgift enligt 22 b kap. SFL om alla rapporteringspliktiga konton som innehas av enheter även ska innehålla uppgift om att kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet eller en annan enhet.

Remissinstanserna: Datainspektionen hänvisar till sitt yttrande över promemorian Anpassade regler om personuppgiftsbehandling inom skatt, tull och exekution, i vilket inspektionen bl.a. efterfrågade analys som visar

att lagstiftningen är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen. Skatteverket påpekar att det även inom informationsutbytet enligt FATCA-avtalet i fråga om konton som innehas av enheter ska lämnas uppgift om vilken typ av kontohavare det är fråga om, dvs. om kontohavaren är en amerikansk person eller en passiv icke-finansiell enhet med en eller flera personer med bestämmande inflytande som är amerikanska personer. Skatteverket menar att det ska anges i 22 a kap. SFL att dessa uppgifter ska lämnas i kontrolluppgift med anledning av FATCA-avtalet, på motsvarande sätt som det föreslås anges i kontrolluppgifter om andra finansiella konton enligt 22 b kap. SFL. Skatteverket föreslår att uppgiftsskyldigheten i 22 b kap. SFL avseende på vilket sätt en fysisk person utövar sitt bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet endast ska gälla för nya konton. Skatteverket föreslår vidare att det ska klargöras i 22 a kap. 5 § SFL att en kontrolluppgift om ett konto som innehas av en enhet även ska innehålla uppgift om att kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet med hemvist i USA eller en passiv icke-finansiell enhet med en eller flera amerikanska medborgare eller en annan fysisk person med hemvist i USA, med bestämmande inflytande över enheten. Skatteverket föreslår slutligen att det ska klargöras i förordning vilka uppgifter som mer specifikt efterfrågas när det gäller uppgifter om på vilket sätt en person med bestämmande inflytande utövar inflytandet. Svenska Bankföreningen avstyrker förslaget att kontrolluppgift enligt 22 b kap. SFL ska innehålla uppgift om på vilket sätt en person med bestämmande inflytande utövar inflytandet. Svenska Bankföreningen efterfrågar även ett förtydligande i lagtexten av vilka uppgifter som mer specifikt efterfrågas när det gäller uppgifter om på vilket sätt en person med bestämmande inflytande utövar inflytandet. Svenska Bankföreningen föreslår att uppgiftsskyldigheten avseende på vilket sätt en fysisk person utövar sitt bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet endast ska tillämpas för konton som öppnas av nya kunder efter ikraftträdandet. Svenska bankföreningen anför slutligen att det redan framgår av de uppgifter som idag ska lämnas enligt 22 b kap. 5 § om kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet med hemvist i en viss stat eller jurisdiktion, en annan enhet med hemvist i en viss stat eller jurisdiktion eller en passiv icke-finansiell enhet med en eller flera personer med bestämmande inflytande över enheten har hemvist i en viss stat eller jurisdiktion.

Skälen för regeringens förslag: I 22 b kap. 5 § SFL anges vilka uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga konton. I punkt 5 anges att när det gäller konton som innehas av enheter, ska uppgift lämnas om vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som är fysiska personer med bestämmande inflytande över en passiv ickefinansiell enhet som är kontohavare och vilken eller vilka personer som kontrolluppgiften lämnas för som är kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot. Vid diskussioner i OECD och med andra länder har det konstaterats att skattemyndigheterna även förväntas inhämta och utbyta uppgifter om på vilket sätt en person med bestämmande inflytande har inflytande över enheten och vilken typ av kontohavare det är fråga om.

När det gäller personer med bestämmande inflytande över en juridisk person är frågan om det bestämmande inflytandet utövas genom ägande, ställning i företaget eller på annat sätt. När det gäller personer med

med bestämmande inflytande över enheten, nämligen om det inte finns några sådana fysiska personer med bestämmande inflytande över enheten.

Uppgifter ska som redan nämnts även lämnas om både fysiska personers och enheters hemvist. Regeringen konstaterar därför, med hänsyn till det som Svenska Bankföreningen anför, att de flesta uppgifterna redan ryms inom de uppgifter som ska lämnas idag. Som nämnts ovan framgår det emellertid inte alltid av uppgifterna om kontohavaren är en passiv ickefinansiell enhet eller en annan enhet. En bestämmelse bör därför tas in om att kontrolluppgift enligt 22 b kap. SFL om alla rapporteringspliktiga konton som innehas av enheter även ska innehålla uppgift om att kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet eller en annan enhet. Av 38 kap. 1 § 1 SFL följer att fastställda formulär ska användas för att lämna kontrolluppgifter. Formen för hur uppgifter i en kontrolluppgift ska lämnas fastställs således i sådana formulär. I 22 kap. 3 § skatteförfarandeförordningen, förkortad SFF, anges att Skatteverket fastställer formulären.

Bestämmelser bör tas in i 22 b kap. 5 § SFL om att en kontrolluppgift om alla rapporteringspliktiga konton som innehas av enheter ska innehålla uppgift om på vilket sätt fysiska personer som kontrolluppgift lämnas för har ett bestämmande inflytande över enheten.

Svenska Bankföreningen föreslår att uppgiftsskyldigheten i 22 b kap. 5 §

5 a SFL om på vilket sätt en fysisk person utövar sitt bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet endast ska tillämpas för konton som öppnas av nya kunder efter ikraftträdandet. Skatteverket föreslår att samma uppgiftsskyldighet endast ska anges för nya konton, dvs. konton som öppnats efter den 31 december 2015. Bakgrunden till detta är bestämmelserna i 6 kap. 4 § och 7 kap. 4 § där det anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, för att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande över en enhet, får förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Av kommentaren till CRS och handboken för implementering av CRS framgår att en förutsättning för att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska få förlita sig på denna information när det gäller nya konton är att de åtgärder som vidtagits mot penningtvätt och finansiering av terrorism står i överensstämmelse med FATF:s rekommendationer från 2012. Uppgifter ska då finnas om sättet som en person utövar bestämmande inflytande. Motsvarande krav ställs inte när det gäller befintliga konton. Regeringen instämmer därför i Skatteverkets bedömning att CRS inte ställer något ovillkorligt krav på att uppgift ska lämnas om sättet som en person utövar väsentligt inflytande på när det gäller konton som granskats som befintliga konton. Enligt regeringens mening bör uppgift om detta dock lämnas även för sådana konton men bara under förutsättning att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till information om sättet som en person utövar bestämmande inflytande på. Bestämmelsen bör därför, med avseende på konton som granskats som befintliga konton, utformas på så sätt att uppgift om sättet som det bestämmande inflytandet utövas på endast behöver lämnas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har information om detta. Eftersom ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, för att avgöra vilka personer som är personer med bestämmande inflytande, i fråga om kontot som granskas som nya konton får förlita sig på information som inhämtats

(prop. 2017/18:95) ha rättslig grund på det sätt som krävs enligt artikel 6 i dataskyddsförordningen (se s. 44–46 i propositionen). Den rättsliga grunden för behandlingen hos instituten i detta fall är i första hand att den är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse (dvs. att lämna kontrolluppgift) på det sätt som anges i artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Den aktuella grunden för behandlingen är vidare fastställd i den nationella rätten på det sätt som krävs enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen.

När institutet har lämnat kontrolluppgifter till Skatteverket behöver myndigheten behandla personuppgifterna i beskattningsdatabasen. Sådan behandling regleras i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet och omfattas från och med den 25maj 2018 även av dataskyddsförordningens tillämpningsområde. Enligt den lagen är Skatteverket personuppgiftsansvarigt med avseende på den aktuella behandlingen. Av 1 kap. 4 § 6 c lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet framgår att uppgifter får behandlas för att tillhandahålla information som behövs hos Skatteverket för handläggning enligt lagen (2015:912) om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och 22 b kap. SFL. Av 1 kap. 4 § 7 samma lag framgår att uppgifter även får behandlas för att tillhandahålla information som behövs hos Skatteverket för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande. Av 2 kap. 3 § andra stycket samma lag framgår att i beskattningsdatabasen får uppgifter behandlas som behövs för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande.

Nu aktuellt slag av personuppgiftsbehandling hos Skatteverket bedöms i propositionen Anpassningar av vissa författningar inom skatt, tull och exekution till EU:s dataskyddsförordning (prop. 2017/18:95) ha rättslig grund på det sätt som krävs enligt artikel 6 i dataskyddsförordningen (se s. 40–46). Den rättsliga grunden för behandlingen hos Skatteverket är i första hand att den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning på det sätt som anges i artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen. Det kan även vara fråga om en rättslig förpliktelse för Skatteverket att behandla personuppgifterna på det sätt som anges i artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen. Den aktuella grunden för behandlingen är vidare fastställd i den nationella rätten på det sätt som krävs enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen.

I propositionen Anpassningar av vissa författningar inom skatt, tull och exekution till EU:s dataskyddsförordning (prop. 2017/18:95) bedöms det vidare att det inte på grund av dataskyddsförordningen behöver göras några ändringar i lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet i dessa avseenden (se s. 40–46, 49 och 50). De nu aktuella lagförslagen medför ingen annan bedömning.

Med anledning av det som Datainspektionen anför avseende eftersträvat legitimt mål och proportionalitet, vill regeringen framhålla att det legitima mål som eftersträvas med att dessa ytterligare personuppgifter lämnas är att de upplysningar som utbyts mellan skattemyndigheterna i olika länder ska kunna användas på ett administrativt effektivt sätt i det land som tar emot upplysningarna för att kunna fastställa en korrekt beskattning. De ytterligare uppgifterna som ska lämnas i fråga om finansiella konton som

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund och problembeskrivning

Bestämmelserna om granskning av nya konton finns i 5 och 7 kap. IDKL respektive IDKAL. Med avseende på IDKAL är ett nytt konto ett konto som öppnas den 1 januari 2016 eller senare. Med avseende på IDKL är ett nytt konto ett konto som öppnas efter den 1 juli 2014. Huvudregeln är att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet som är kontohavare för att därigenom få in de uppgifter som institutet behöver för att avgöra om kontot är rapporteringspliktigt eller inte. I IDKAL finns bestämmelser om inhämtande av intyganden när ett nytt konto öppnas i 5 kap. 1 § och 7 kap. 3 och 4 §§. I IDKL finns bestämmelser om inhämtande av intyganden när ett nytt konto öppnas i 5 kap. 1 § och 7 kap. 2–4 §§. När ett nytt konto öppnas ska intygande eller intyganden inhämtas ”i samband med att kontot öppnas”. Vad gäller tidpunkt för inhämtande av ett intygande när ett nytt konto öppnas anges det i CRS att intygandet ska inhämtas ”upon account opening”. Fråga nr 22 i OECD:s Frågor och Svar om tolkning och tillämpning av avsnitt II–VII (publicerade i december 2017) i CRS syftar till att klargöra vad som gäller i fråga om tidpunkten för att inhämta intyganden när ett nytt konto öppnas (www.oecd.org/tax/exchange-of-tax- information/CRS-related-FAQs.pdf). Där framgår att finansiella institut i vissa undantagsfall kan tillåtas att öppna ett konto utan att ett intygande har inhämtats och validerats, i de fall det inte är möjligt att inhämta intygande innan kontot öppnas. Det kan emellertid endast tillåtas om den aktuella staten eller jurisdiktionen vidtar ”starka åtgärder” för att tillförsäkra att giltiga intyganden alltid kommer in. I punkt 18 i kommentaren till avsnitt IX i CRS anges att ett krav på inhämtande av ett intygande innan ett konto öppnas är ett effektivt sätt att se till att giltiga intyganden alltid kommer in. Som exempel på andra starka åtgärder anges där att påföra betydande straffavgifter om intyganden inte kommer in. Ett annat exempel som har diskuterats inom ramen för Global Forum är att ställa krav på att öppnade konton ska avslutas om intyganden inte kommer in.

I samband med att den svenska lagstiftningen utvärderades av Global Forum uppmärksammades det att det där inte ställs något krav på att intyganden ska inhämtas innan konton öppnas eftersom det räcker att intyganden inhämtas ”i samband med” att konton öppnas. Det uppmärksammades även att det i den svenska lagstiftningen saknas andra starka åtgärder för att se till att giltiga intyganden alltid kommer in. Bestämmelser om sådana starka åtgärder behöver därför tas in i lagstiftningen.

Alternativa lösningar och val av reglering

Införande av ett system med betydande straffavgifter i de fall då ett intygande inte kommer in är förenat med svårigheter. Eftersom lagstiftningen innehåller krav som riktar sig mot de rapporteringsskyldiga finansiella instituten är det svårt att påföra någon annan än dessa straffavgifter om instituten inte lyckas inhämta giltiga intyganden. Samtidigt ligger det inte uteslutande i de rapporteringsskyldiga finansiella institutens händer om ett intygande kommer in eller inte, eftersom det kräver en viss samarbetsvilja från den kontohavare eller person med bestämmande

detta lagstiftningsärende. Regeringen vill även åter hänvisa till vad som sägs ovan om att nya konton i vissa fall får granskas som om de är befintliga konton.

Mot bakgrund av det som anförts ovan bör det tas in bestämmelser om att intyganden enligt 5 och 7 kap. IDKL respektive IDKAL ska inhämtas innan ett nytt konto öppnas.

Kammarrätten i Jönköping och Skatteverket anser att krav bör ställas på att även intyganden som innehåller skatteregistreringsnummer och, i fråga om 5 kap. 1 § IDKAL, födelsedatum för kontohavare eller personer med bestämmande inflytande ska ha inhämtats innan ett konto öppnas. Med hänsyn till att det av artikel 2.2 i FATCA avtalet och avsnitt I i CRS framgår att dessa uppgifter alltid ska inhämtas i fråga om nya rapporteringspliktiga konton instämmer regeringen i detta. Bestämmelser bör därför tas in om att när även intygande eller intyganden som innehåller skatteregistreringsnummer och, i förekommande fall, födelsedatum för kontohavare eller personer med bestämmande inflytande behöver inhämtas, ska också detta eller dessa ha inhämtats innan ett konto öppnas.

Undantag från kontraheringsplikten

Begreppet finansiellt konto i IDKL och IDKAL är, som redan nämnts, vitt och innefattar bl.a. bankkonton, värdepappersdepåer, försäkringsavtal med kontantvärde, livränteavtal och andelar i investeringsenheter. Begreppet försäkringsavtal med kontantvärde definieras i 2 kap. 15 och 21 §§ IDKL och i 2 kap. 15 och 22 §§ IDKAL. Begreppet livränteavtal definieras i 2 kap. 21 § IDKL och 2 kap. 22 § IDKAL.

I 11 d § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti samt 3 kap. 1 § och 11 kap. 1 § försäkringsavtalslagen (2005:104) finns bestämmelser om s.k. kontraheringsplikt. Enligt 11 d § lagen om insättningsgaranti är institut som erbjuder sig att ta emot vissa insättningar skyldiga att ta emot sådana insättningar av var och en, om det inte finns särskilda skäl mot det. I propositionen om reformerade regler för bank- och finansieringsrörelse framgår att bestämmelsen ger uttryck för att ett institut som erbjuder sig att ta emot garanterade insättningar inte får neka någon möjlighet att sätta in sådana medel (se s. 598). Särskilda skäl som kan motivera undantag från huvudregeln kan enligt nämnda proposition vara att en kund tidigare varit ohederlig mot en bank eller ett annat institut, att det föreligger misstanke om penningtvätt eller att det finns risk för att en företrädare för ett institut genom att ta emot garanterade medel på något sätt främjar brott.

Enligt 3 kap. 1 § försäkringsavtalslagen får ett försäkringsbolag inte vägra en konsument att teckna en sådan försäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten när det har fått de uppgifter som behövs, om det inte finns särskilda skäl för vägran med hänsyn till risken för framtida försäkringsfall, den befarade skadans omfattning, den avsedda försäkringens art eller någon annan omständighet. En likartad bestämmelse om personförsäkring finns i 11 kap. 1 § samma lag. I propositionen till ny försäkringsavtalslag (se s. 245) anges att ”socialförsäkring och kollektiva försäkringar av olika slag kan ge ett otillräckligt skydd i det enskilda fallet, och utbudet och behovet av olika sorters personförsäkringar har ökat markant under senare år. Det är av vikt att en

Sveriges advokatsamfund anför till stöd för sitt avstyrkande av förslaget dessutom i huvudsak följande. Global Forum anger inte att undantaget för advokaters klientmedelskonton är oacceptabelt. Sverige uppmanas i stället att se över frågan. Det redovisas ingen bedömning av om undantaget verkligen har en negativ inverkan. Promemorian verkar inte bygga på någon närmare undersökning av hur vanligt det är att advokater håller klientmedelskonton, vad de används till eller vilken risk det finns för att de används för brottsliga syften. Advokaters hantering av klientmedelskonton är föremål för omfattande reglering och effektiv tillsyn. Vid en avvägning mellan Sveriges intresse av att genomföra den föreslagna ändringen och att upprätthålla advokatsekretessen framstår det som att skälen för att ta bort undantaget är uppenbart svagare.

Med anledning av det som anförs av remissinstanserna vill regeringen, förutom att hänvisa till de bedömningar och avvägningar som görs nedan, anföra följande. Förslaget att slopa undantaget för advokaters klientmedelskonton föranleds inte av att det skulle finnas något konkret som talar för att sådana konton innebär en risk för skatteundandragande, utan av att undantaget medför att den svenska lagstiftningen står i strid med ordalydelsen i de rättsakter som Sverige har förbundit sig att genomföra i svensk rätt. Det kan knappast ifrågasättas att ordalydelsen i den svenska lagstiftningen i detta avseende står i strid med ordalydelsen i FATCAavtalet, CRS och DAC. Att så är fallet anges också uttryckligen i rekommendationen från Global Forum. Det anges också att Sverige rekommenderas att åtgärda denna brist. Detta överensstämmer med den beskrivning av Global Forums rekommendation som gjordes i promemorian. Undantaget infördes från början i svensk rätt till följd av en bedömning av det tolkningsutrymme som Svenska Bankföreningen nämner. Sveriges avtalsparter och andra medlemsstater i EU m.fl. har nu emellertid, inom ramen för Global Forum, konstaterat att undantaget i svensk rätt inte är förenligt med CRS. Vidden av tolkningsutrymmet synes således ha felbedömts. Att ålägga advokaterna att lämna kontrolluppgifter skulle gå emot systematiken i CRS där endast finansiella institut är rapporteringsskyldiga. Att i stället ålägga advokaterna att på begäran uppge kontohavarnas identitet överensstämmer även med systematiken i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Regeringen vill vidare påminna om att inga andra yrkeskategoriers klientmedelskonton någon gång sedan lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 2016 har omfattats av undantaget. Det får därför anses som rimligt att anta att advokaters klientmedelskonton, om undantaget för dessa slopas, i praktiken kommer att hanteras på motsvarande sätt som andra klientmedelskonton.

Sveriges advokatsamfund anför att det förtroendefulla förhållandet mellan advokater och deras klienter är av grundläggande betydelse i rättsstaten och uppmärksammar bl.a. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande i HFD 2012 ref. 12. Regeringen konstaterar att advokater har en särskild ställning och ett särskilt ansvar i det svenska rättssamhället. Denna ställning motiveras bl.a. av den lojalitetsplikt som råder mellan advokater och deras klienter och genom att de står under tillsyn av advokatsamfundet. Det förtroendefulla förhållandet mellan en advokat och en klient omgärdas av skyddsregler. För att såväl rättsutredningar som rättskipning ska kunna bygga på ett riktigt material är det av yttersta vikt

Av 8 kap. 4 § rättegångsbalken följer att en advokat är skyldig att förtiga vad han får kännedom om i sin yrkesutövning när god advokatsed kräver detta. I Sveriges advokatsamfunds vägledande regler om god advokatsed anges att en advokat har tystnadsplikt avseende det som anförtrotts advokaten inom ramen för advokatverksamheten eller som advokaten i samband därmed fått kännedom om. Undantag från tystnadsplikten gäller bl.a. om klienten samtyckt därtill eller laglig skyldighet att lämna upplysning föreligger. I kommentaren till de vägledande reglerna anges att tystnadsplikten även omfattar klientens identitet.

En advokat är enligt lag skyldig att hålla klientmedel avskilda från egna tillgångar (8 kap. 4 § rättegångsbalken). Ett klientmedelskonto kan under vissa omständigheter öppnas i klientens namn, men kan även öppnas i advokatens eller advokatbyråns namn, förutsatt att skyldigheten enligt 8 kap. 4 § rättegångsbalken är uppfylld. Om kontot har öppnats i advokatens eller advokatbyråns namn, kan på kontot innestå medel som tillhör en eller flera klienter. I de fall det här är fråga om konton som öppnats i klientens namn har det rapporteringsskyldiga finansiella institutet uppgifter om klienternas identitet.

Skyldighet för en advokat som förvaltar ett konto till förmån för klient att lämna uppgift om kontohavarens identitet

Som konstaterats i avsnitt 4 och 5 har Sverige genom MCAA, FATCAavtalet och DAC 2 förbundit sig att genomföra den globala standarden i nationell lagstiftning. Genom regleringen åläggs det finansiella institutet, i fråga om advokats klientmedelskonto normalt en bank, en rapporteringsskyldighet. För att de finansiella instituten ska kunna fullgöra den gransknings- och rapporteringsskyldighet som åläggs dem enligt MCAA, FATCA-avtalet och DAC måste dessa dock även få uppgifter om kontohavarens (dvs. klientens) identitet från advokaten eller advokatbyrån. Som redogjorts för ovan är det uppgifter som skyddas genom regleringen av advokats tystnadsplikt. Samtidigt finns alltid möjligheten för en klient att samtycka till att advokaten lämnar dessa uppgifter (jfr. t.ex. Sveriges advokatsamfunds cirkulär 18/2010 avseende advokats skyldighet enligt direktiv 2006/112/EG och direktiv 2008/8/EG att till Skatteverket uppge klientens VAT-nummer i periodisk sammanställning för vissa tjänster som advokaten säljer momsfritt till andra länder inom EU:s momsområde).

En inskränkning av advokats tystnadsplikt kan dock ytterst ske genom att en skyldighet att lämna upplysning regleras i lag. Genom att undantaget för advokaters klientmedelskonton tas bort möjliggörs det för de rapporteringsskyldiga finansiella instituten att fullgöra den gransknings- och rapporteringsskyldighet som åläggs dem enligt de internationella regelverken. Det innebär att det finansiella institutet, genom att få uppgifter om

detta från advokaten, får information om klienternas identitet i egenskap av kontohavare och kan utreda deras hemvist m.m. För att säkerställa att det finansiella institutet kan fullgöra sin rapporteringsskyldighet utan hinder av advokats tystnadsplikt behöver även en bestämmelse tas in om att advokaten eller advokatbyrån på begäran ska lämna uppgift till det rapporteringsskyldiga finansiella institut där kontot finns om kontohavarens identitet. Genom denna skyldighet att lämna uppgift om samtliga kontohavares identitet ges det rapporteringsskyldiga finansiella institutet möjlighet att granska kontot enligt bestämmelserna i 4–8 kap. IDKL respektive IDKAL för att fastställa om kontot är rapporteringspliktigt.

Ett konto är dock endast rapporteringspliktigt om en kontohavare eller en person med bestämmande inflytande över en kontohavare som är en passiv icke-finansiell enhet har hemvist eller kan antas ha hemvist i ett annat land än Sverige på det sätt som avses i 4–8 kap. IDKL respektive IDKAL. I fråga om advokaters klientmedelskonton som är rapporteringspliktiga ska några uppgifter inte lämnas till Skatteverket om advokaten eller advokatbyrån. Det är klienten som anses vara kontohavare och advokatens roll saknar i princip relevans för rapporteringen till Skatteverket. Den enda möjligheten att kunna utläsa av uppgifterna som lämnas till Skatteverket att det ens rör sig om ett klientmedelskonto torde vara om detta kan utläsas av kontonumret eller motsvarande uppgifter. De uppgifter som ska lämnas är av den arten att de inte torde kunna avslöja t.ex. uppgifter om vad ett klientuppdrag avser (jfr HFD 2012 ref. 12) eller uppgifter som klienten har anförtrott advokaten. Det är således begränsade uppgifter hänförliga till klienten som ska lämnas från advokat till det finansiella institutet.

Sveriges advokatsamfund hänvisar till Europadomstolens avgörande i målet Sommer mot Tyskland, no 73607/13, den 27 april 2017. Regeringen konstaterar att i det målet hade åklagare begärt att få uppgifter från en bank om samtliga konton som innehades av en försvarsadvokat för en viss tidsperiod. Bakgrunden var att en betalning av ett arvode avseende ett tidigare ärende hade gjorts till ett av advokatens konton och att åklagaren misstänkte att betalningen hade gjorts med medel som förvärvats genom brott. Utredningen omfattade inte något eventuellt brottsligt agerande av advokaten. Advokaten åberopade artikel 8 om rätt till skydd för privat- och familjeliv i Europakonventionen. Domstolen gjorde en proportionalitetsbedömning där den tog fasta bl.a. på att ett brett spektrum av uppgifter hade inhämtats som i princip gav en bild av advokatens hela yrkesverksamhet under den aktuella tidperioden, att det delvis rörde sig om transaktioner mellan advokaten och dennes klienter samt att uppgifterna till viss del gjordes tillgängliga för de misstänkta och deras advokater. Domstolen kom fram till att inhämtandet av uppgifterna inte var proportionerligt. Enligt regeringens mening är den situation som behandlades i målet inte jämförbar med det förslag som här lämnas om att klienter ska anses vara kontohavare för advokaters klientmedelskonton. Den uppgift som behöver lämnas i detta fall avser endast klientens identitet. Uppgift om advokatens identitet omfattas inte av de uppgifter som ska lämnas i kontrolluppgift till Skatteverket. Sekretess råder hos såväl banken som Skatteverket. Se vidare om denna sekretess nedan.

med stöd av 7 kap. 1 § BRL. Andra exempel är när banken lämnar kontrolluppgifter till skattemyndigheten eller uppgifter till kronofogdemyndigheten för bedömning av i vad mån gäldenären har utmätningsbar egendom” (se s. 478 f.).

I 37 kap. SFL finns bestämmelser om när Skatteverket får förelägga någon att lämna uppgifter, i 41 kap. SFL finns bestämmelser om revision och i 44 kap. SFL finns bestämmelser om vitesföreläggande. I 2 kap. 5 § SFL anges att det av proportionalitetsprincipen följer att beslut enligt den lagen bara får fattas om skälen för beslutet uppväger det intrång eller men i övrigt som beslutet innebär för den som beslutet gäller eller för något annat motstående intresse (jfr. t.ex. HFD 2012 ref. 12). Hos Skatteverket skyddas uppgifterna av absolut sekretess enligt 27 kap. offentlighets- och sekretesslagen.

Skatteverket ska årligen utbyta upplysningar om rapporteringspliktiga konton med skattemyndigheterna i de länder där kontohavarna eller personerna med bestämmande inflytande har hemvist, enligt bestämmelserna i MCAA och DAC. I avsnitt 5.1 i MCAA framgår att alla uppgifter som utbyts ska omfattas av sekretessregler och andra skydd i enlighet med Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, inklusive de bestämmelser som begränsar användningen av de uppgifter som utbyts och, i den utsträckning det behövs för att säkerställa nödvändig skyddsnivå för personuppgifter, i enlighet med de skydd som kan specificeras av uppgiftslämnande behörig myndighet och som föreskrivs i dess nationella lag och förtecknas i bilaga C. I artikel 22 i Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden anges att upplysningar som en part tar emot ska behandlas som hemliga och skyddas på samma sätt som upplysningar som har erhållits enligt den interna lagstiftningen och, om det behövs för att säkerställa det skydd som krävs för personuppgifter, i enlighet med de skyddsregler som anges av den part som lämnar upplysningarna såsom föreskrivs i dess interna lagstiftning. Vidare anges det att sådana upplysningar får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan eller organ som utövar tillsyn) som fastställer, uppbär eller driver in skatter eller handlägger andra verkställighetsåtgärder, åtal eller överklagande i fråga om dessa skatter eller som utövar tillsyn över nämnda verksamheter. Endast dessa personer eller myndigheter får använda upplysningarna och bara för sådana ändamål men de får yppa dem vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden rörande dessa skatter.

När det gäller upplysningar som utbyts med anledning av DAC finns det bestämmelser om sekretess i artikel 16. Där anges det att alla upplysningar, oavsett form, som utväxlas mellan medlemsstaterna vid tillämpning av direktivet ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande upplysningar ges enligt nationell lagstiftning i den mottagande medlemsstaten och att sådana upplysningar får användas för administration och verkställighet av medlemsstaternas nationella lagstiftningar avseende de skatter som direktivet gäller för. Med anledning av att Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, menar att frågan om hur Skatteverkets möjligheter att överföra information mellan olika verksamheter är förenlig med internationella överenskommelser inte berörs, vill

god advokatsed i Sverige, kan det enligt regeringens mening inte uteslutas att den däremot, som sådan, ligger utanför vad Europakonventionen avser att skydda när det gäller advokaters tystnadsplikt. När det sedan gäller rättssäkerhetsgarantier bör det beaktas att det inte till någon myndighet eller annan offentlig organisation heller föreligger någon skyldighet att lämna uppgifter som ens avslöjar att det föreligger en relation mellan klienten och advokaten. Än mindre ska några uppgifter lämnas till Skatteverket som kan avslöja t.ex. vad ett klientuppdrag avser eller innehållet i någon kommunikation mellan klienten och advokaten. Som berörts ovan är de uppgifter som ska lämnas till Skatteverket bara sammanlagda beloppsmässiga uppgifter om tillgångar och inkomster på kontot och om samtliga kontohavares identitet (som också berörts ovan ska dessa uppgifter bara lämnas under vissa förutsättningar). Detta är samma uppgifter som (under samma förutsättningar) ska lämnas om alla konton och kontohavare i Sverige oavsett om det är fråga om klientmedelskonton eller inte. Syftet med uppgiftslämnandet är att en korrekt beskattning ska kunna fastställas. Regeringen gör mot denna bakgrund samma bedömning som i lagrådsremissen, dvs. att förslaget är proportionerligt.

Undantaget i fråga om definitionen av begreppet kontohavare som innebär att de rapporteringsskyldiga finansiella instituten inte behöver identifiera klienterna i egenskap av kontohavare för advokaters klientmedelskonton bör därför tas bort. En bestämmelse bör i stället tas in som innebär att en advokat eller advokatbyrå på begäran ska lämna uppgift till det rapporteringsskyldiga finansiella institut där kontot finns om kontohavarens identitet. Därigenom införs det en laglig skyldighet för advokater och advokatbyråer att lämna upplysningar till rapporteringsskyldiga finansiella institut om identiteten på den eller de klienter som ett klientmedelskonto avser.

Med anledning av det som Kammarrätten i Jönköping anför avseende eventuell möjlighet att ansöka om undantag motsvarande det som finns i 47 kap. SFL vad gäller undantag från kontroll av handlingar, konstaterar regeringen att förevarande situation skiljer sig från de fall som träffas av bestämmelserna i 47 kap. SFL om undantag av handlingar kan tillämpas på det sättet att det här är fråga om att ta in en uttrycklig begränsning av advokaters tystnadsplikt.

Andra konton som förvaltas till förmån för någon annan eller för någon annans räkning

När det gäller konton som förvaltas till förmån för någon annan eller för någon annans räkning och som inte är advokaters klientmedelskonton följer det redan av befintlig lagstiftning att det är den andra personen som ska anses vara kontohavare. Det innebär att även i dessa fall måste det rapporteringsskyldiga finansiella institutet få tillgång till uppgifter om kontohavarnas identitet för att kunna genomföra granskningen enligt 4–8 kap. IDKL respektive IDKAL. Även om det förmodligen fungerar så, kan konstateras att det inte tagits in någon bestämmelse som ger den som förvaltar kontot en uttrycklig skyldighet att lämna uppgifter till det rapporteringsskyldiga finansiella institutet om kontohavarens identitet.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslogs att undantaget för pensionsstiftelser skulle begränsas till fall då arbetsgivaren som grundat stiftelsen är obegränsat skattskyldig i Sverige, i stället för fall då arbetsgivaren vars ansvar för pensionsutfästelse stiftelsen tryggar är obegränsat skattskyldig i Sverige. I promemorian föreslogs att undantaget för pensionsförsäkringar helt ska tas bort i stället för att endast begränsas till sådana där premier betalas av en arbetsgivare till förmån för en anställd som utför tjänster i Sverige.

Remissinstanserna: Skatteverket ifrågasätter dels om pensionsstiftelser kan anses uppfylla kraven i CRS för vare sig smala pensionsfonder eller breda pensionsfonder, dels att begränsningen av undantaget för pensionsstiftelser bör göras till fall då arbetsgivaren som grundat stiftelsen är obegränsat skattskyldig i Sverige oavsett om stiftelsen har överförts efter grundandet eller inte. Skatteverket menar att om avsikten är att undanta tjänstepensionsförsäkringar i IDKAL bör en reglering liknande den undantagsregel som finns för tjänstepensionsförsäkringar i IDKL införas, men anser att det är tveksamt att tjänstepensionsförsäkringar kan undantas. Även Svensk Försäkring, med instämmande av Svenska Bankföreningen, anser att det bör klargöras om tjänstepensionsförsäkringar ska vara undantagna. Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, menar att det saknas resonemang kring varför pensionsstiftelser inte kan anses innebära tillräckligt låg risk för skatteundandragande. De menar också att det antyds att borttagandet av undantagen för pensionssparkonton och privata pensionsförsäkringar kan vara motiverat av att uttagen, på grund av skatteavtal, inte alltid beskattas i Sverige. De anser att denna fråga i så fall kräver en närmare analys och konsekvensutredning. Svenska Bankföreningen avstyrker förslaget att begränsa undantaget för konton som innehas av dödsbon och menar att när dödsbon förblir oskiftade under en längre tid sker det sannolikt av helt andra skäl än försök till skatteundandragande. Svenska Bankföreningen menar även att skälen för att begränsa undantaget för pensionsstiftelser kan ifrågasättas och att begränsningen till sådana som grundats av arbetsgivare som är obegränsat skattskyldiga i Sverige torde strida mot principen om den fria etableringsrätten i EU. I fråga om slopandet av undantaget för vinstandelsstiftelser menar Svenska Bankföreningen att om undantaget skulle utformas på ett sådant sätt att det bara gäller om utbetalningar sker först efter 55 års ålder eller andelshavaren blivit pensionär på annat sätt, skulle många svenska vinstandelsstiftelser klara kraven. Svensk Försäkring menar att de nya reglerna i SFF om att uppgift om utländskt skatteregistreringsnummer ska lämnas i fler fall i kontrolluppgifter innebär en minskad risk för skatteundandragande när det gäller pensionsförsäkringar. Svensk försäkring ifrågasätter även den ändring som föreslås avseende definitionen av bred pensionsfond i 3 kap. 5 § IDKAL.

Skälen för regeringens förslag: Vid utvärderingen i Global Forum av varje stats eller jurisdiktions specifika sätt att genomföra den globala standarden i nationell lagstiftning har särskild tonvikt lagts vid de nationella undantagen för finansiella instituts och kontons rapporteringsskyldighet respektive rapporteringsplikt. Bestämmelser om undantag finns i punkterna B (undantagna finansiella institut) och C.17 (undantagna

Skatteverket ifrågasätter att kraven för breda eller smala pensionsförsäkringar är uppfyllda. Regeringen vill därför påminna om att samtliga rekvisit inte måste vara uppfyllda och att diskussionerna inom ramen för utvärderingen i Global Forum har mynnat ut i att undantaget för pensionsstiftelser är acceptabelt med de begränsningar som nämnts ovan. Skatteverket ifrågasätter även att begränsningen av undantaget för pensionsstiftelser görs i förhållande till arbetsgivaren som grundat stiftelsen oavsett om stiftelsen har överförts efter grundandet eller inte. Regeringen delar Skatteverkets uppfattning i denna fråga. För att åtgärda de brister som nämnts och därmed se till att den svenska lagstiftningen lever upp till kraven i CRS bör undantaget från rapporteringsskyldighet för pensionsstiftelser därför begränsas till fall då arbetsgivaren, vars ansvar för pensionsutfästelse stiftelsen tryggar, är obegränsat skattskyldig i Sverige och varken är en investeringsenhet eller en passiv icke-finansiell enhet. Det innebär att pensionsstiftelser som inte motsvarar dessa krav kommer att bli att betrakta som rapporteringsskyldiga finansiella institut. Därmed blir identifieringskraven och uppgiftsskyldigheterna i IDKAL och 22 b kap. SFL tillämpliga på sådana pensionsstiftelser.

Svenska Bankföreningen menar att begränsningen av undantaget för pensionsstiftelser till att endast gälla arbetsgivare som är obegränsat skattskyldiga i Sverige torde strida mot principen om den fria etableringsrätten i EU. Regeringen konstaterar dock att det är naturligt att ett informationsutbyte på skatteområdet tar sikte på att inhämta och utbyta uppgifter om just personer som är skattskyldiga i andra länder. Som nämnts ovan går resonemanget ut på att arbetsgivaren kan betraktas som förmånstagare till pensionsstiftelsen. Med ett sådant betraktelsesätt får det anses naturligt att det bedöms vara lägre risk för skatteundandragande i andra länder om arbetsgivaren (förmånstagaren) har skatterättslig hemvist i Sverige. Uppgiftslämnande och informationsutbyte sker överhuvudtaget endast om personer som har hemvist i andra stater och jurisdiktioner än Sverige.

När det gäller vinstandelsstiftelser konstaterades det i Global Forum att undantaget för dessa inte lever upp till kraven i CRS. En av anledningarna till detta är att det tidsmässiga hinder som finns i svensk lagstiftning mot att få del av avsättningarna är att tre år ska ha passerat, vilket är en för kort tidsperiod för att stiftelserna ska kunna liknas vid pensionsfonder. Även om det i praktiken kan vara så att vissa vinstandelsstiftelser inte gör utbetalningar innan den anställde har gått i pension, innebär det ett problem att det inte finns några sådana legala krav, eftersom det då finns en risk att personer som är skattskyldiga i andra länder startar vinstandelsstiftelser och tillskjuter obeskattade medel i syfte att undgå rapportering. Om vinstandelsstiftelserna är undantagna från rapporteringsskyldighet sker det inget informationsutbyte med de länder där de anställda har hemvist. Mot denna bakgrund bör det specifika undantaget från rapporteringsskyldighet för vinstandelsstiftelser tas bort. I fråga om slopandet av undantaget för vinstandelsstiftelser menar Svenska Bankföreningen att om undantaget skulle utformas på ett sådant sätt att det bara gäller om utbetalningar sker först efter 55 års ålder eller andelshavaren blivit pensionär på annat sätt, skulle många svenska vinstandelsstiftelser klara kraven. Regeringen konstaterar därvid att en vinstandelsstiftelse som uppfyller kraven för att vara en bred pensionsfond

bestämmelserna överlappar varandra kan inte mer än en dokumentationsavgift vid något tillfälle tas ut per finansiellt konto och år.

Införande av dokumentationsavgift

Mot denna bakgrund bör en avgift, dokumentationsavgift, tas ut av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som inte samlar in, dokumenterar och bevarar underlag för kontrolluppgifter om rapporteringspliktiga finansiella konton eller underlag för bedömningen av om ett konto är rapporteringspliktigt eller inte.

Som skäl för att avstyrka förslaget anför Svenska Bankföreningen i huvudsak följande. Dokumentationsavgiftens storlek och villkoren för att den ska tas ut står inte i rimlig proportion till bakomliggande syften och ändamål med CRS och FATCA-avtalet. Regelverket syftar inte till att stärka Sveriges skatteintäkter. Alla länder som deltar i den multilaterala överenskommelsen ska följa samma standard och riktlinjer. Regelverket lämnar dock mycket öppet för enskilda länders överväganden. Syftet är att uppnå en allmänpreventiv effekt. Uppgifterna kan inte läggas till grund för beskattning på samma sätt som kontrolluppgifter i Sverige gör. Alla de uppgifter som lämnas kan inte bearbetas av skattemyndigheterna i mottagande länder. Sanktioner bör inte införas om det inte tydligt framgår att uppgiftslämnandet i Sverige har sådana brister att strängare sanktioner bör införas. Det kan ta flera år innan brister upptäcks i och påtalas av ett annat land. Det saknas jämförelser med hur denna fråga hanteras i andra länder. Avgiften riskerar att medföra att finansiella institut hellre rapporterar ett konto än att riskera dokumentationsavgift. Det kan innebära att fler personer rapporteras även om de inte ska beskattas. Utrymmet för bedömningar är större när det gäller dokumentationsavgift än när det gäller kontrollavgift och verkningarna kan få helt andra proportioner. Det kan också behöva göras en analys om EU:s nya dataskyddsförordning kan innebära att annan lagstiftning eventuellt bör följdändras. Svensk Försäkring anför som grund för att avstyrka förslaget att det kan leda till orimliga ekonomiska konsekvenser.

Med anledning av detta vill regeringen anföra följande. Bestämmelser om nationella regler och administrativa förfaranden för att säkerställa ett effektivt genomförande finns som redan nämnts i avsnitt IX i CRS och bilaga I till DAC. Sverige är bundet att ha sådana regler och administrativa förfaranden. Vid det ursprungliga genomförandet av CRS och DAC 2 infördes det ingen sanktion för brister i dokumentation eftersom bedömningen gjordes att det inte var nödvändigt. Sveriges avtalsparter och andra medlemsstater i EU m.fl. har nu emellertid, inom ramen för Global Forum, konstaterat att bestämmelser om en sådan sanktion behöver finnas i nationell rätt för att lagstiftningen ska anses leva upp till kraven i CRS. Denna tidiga utvärdering av Global Forum har gjorts just för att tillförsäkra att alla länder följer samma standard och riktlinjer. Förslaget att införa en dokumentationsavgift föranleds inte av att det skulle finnas något konkret som talar för att det föreligger brister avseende dokumentation i Sverige, utan av att CRS och DAC, enligt vad som fastställts av Global Forum, innebär att sådana bestämmelser ska finnas i nationell rätt. Regelverket har troligen en preventiv effekt till följd av att alla länder har åtagit sig att

påföras dokumentationsavgift i de fall då kontohavare avsiktligt eller oavsiktligt lämnat felaktiga uppgifter eller inte lämnat dokumentation. Regeringen vill därför förklara följande. Den föreslagna 49 b kap. 2 § SFL är utformad på ett sådant sätt att en dokumentationsavgift kan påföras per finansiellt konto. Bara en avgift ska påföras om kontrolluppgift ska lämnas enligt både 22 a kap. och 22 b kap. för samma finansiella konto. En kontrolluppgift lämnas årligen för ett konto. Det innebär alltså att antalet brister i dokumentationen avseende en kontrolluppgift saknar betydelse för hur många dokumentationsavgifter som kan påföras per konto. Endast en dokumentationsavgift kan påföras per år och konto. I IDKL och IDKAL finns bestämmelser om identifiering av sådana rapporteringspliktiga konton som kontrolluppgifter ska lämnas om. I vissa fall ska dokumentation inhämtas från kontohavare eller personer med bestämmande inflytande över enheter som är kontohavare, t.ex. intyganden. Utgångspunkten är att ett finansiellt institut får förlita sig på denna dokumentation. Institutet kan då inte anses ha brustit i att dokumentera kontot endast för att kontohavaren eller personen med bestämmande inflytande har uppgett felaktiga uppgifter. Det finns dock bestämmelser om att institutet måste bedöma tillförlitligheten av dokumentationen och, om den inte är tillförlitlig, inhämta ytterligare dokumentation. Om det i ett sådant fall är klart att dokumentationen inte är tillförlitlig men det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ändå inte har försökt inhämta föreskriven ytterligare dokumentation är det en brist i dokumentationen av kontot. Om ett konto förblir odokumenterat till följd av att det inte är möjligt för institutet att inhämta föreskriven dokumentation från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande innebär det inte att institutet brustit i sin dokumentation, så länge institutet gjort vad som kan förväntas för att inhämta dokumentationen i enlighet med bestämmelserna i IDKL och IDKAL. Detta gäller även om kontot skulle vara en advokats klientmedelskonto.

När det gäller vilken dokumentation och vilket underlag som ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska lägga till grund för att avgöra om ett finansiellt konto är rapporteringspliktigt, och därmed omfattas av kontrolluppgiftsskyldighet enligt 22 a eller 22 b kap. SFL, hänvisar IDKL och IDKAL i flera avseenden till uppgifter som inhämtas enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Bestämmelser om bevarande av handlingar och uppgifter finns i 5 kap. 3 och 4 §§ penningtvättslagen. Tillsynsmyndigheten kan ingripa mot en verksamhetsutövare som överträder en bestämmelserna i penningtvättslagen. Bestämmelser om ingripanden finns t.ex. i 7 kap. 10 § penningtvättslagen och i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Ett sådant ingripande kan exempelvis ske genom att utfärda ett föreläggande att göra rättelse eller genom beslut om sanktionsavgift. En brist i skyldigheten att samla in och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation enligt IDKL, IDKAL och SFL kan således samtidigt utgöra en överträdelse av annan lagstiftning på grund av att bestämmelserna i penningtvättslagen inte följts. Bestämmelser bör därför införas om att det, vid bedömningen av om beslut ska fattas om hel eller delvis befrielse från dokumentationsavgift, även ska beaktas om bristen på dokumentation helt eller delvis även har föranlett ett ingripande på grund av att bestämmelserna i penningtvättslagen inte har följts. Frågan

I 50 kap. SFL finns bestämmelser om kontrollavgift. Kontrollavgift ska tas ut om Skatteverket vid tillsyn eller kontrollbesök finner att den som är skyldig att använda kassaregister inte fullgör denna skyldighet eller inte har lämnat vissa uppgifter om de kassaregister som finns i verksamheten (50 kap. 1 §). Kontrollavgift ska även tas ut om Skatteverket vid kontrollbesök finner att den som är skyldig att dokumentera identifikationsuppgifter i en personalliggare eller tillhandahålla utrustning så att en elektronisk personalliggare kan föras inte fullgör sin skyldighet, inte håller personalliggaren tillgänglig för Skatteverket i verksamhetslokalen eller inte har lämnat vissa uppgifter (50 kap. 3 §). Kontrollavgiften är som huvudregel 12 500 kronor. När det gäller kontrollavgift som avser personalliggare tillkommer 2 500 kronor för varje person som vid kontrollen är verksam och inte är dokumenterad i en tillgänglig personalliggare. Svenska Bankföreningen anför att dokumentationsavgiften inte är jämförbar med kontrollavgift eftersom utrymmet för bedömningar är större när det gäller dokumentationsavgift än när det gäller kontrollavgift och verkningarna kan få helt andra proportioner. Bankföreningen menar att den i promemorian föreslagna dokumentationsavgiften är oproportionerligt hög. I promemorian föreslogs att dokumentationsavgiften ska uppgå till 12 500 kronor för varje kontrolluppgift som dokumentationsskyldigheten inte har uppfyllts för. Om två kontrolluppgifter ska lämnas om samma finansiella konto till följd av att det identifierats som rapporteringspliktigt enligt både IDKL och IDKAL, bör dock bara en dokumentationsavgift tas ut. Regeringen konstaterar att det finns både likheter och skillnader mellan dokumentationsavgift och kontrollavgift. Båda avgifterna kan påföras om det föreligger brister i skyldigheten att ha viss dokumentation tillgänglig. Dokumentationsavgiften tas dock ut per finansiellt konto, vilket kan vara ett stort antal hos ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, medan den sammanlagda kontrollavgiften för avsaknad av personalliggare eller kassaregister är 12 500 kronor. I fråga om personalliggare tillkommer dock ett belopp om 2 500 kronor för varje person som vid kontrollen är verksam och inte är dokumenterad i en tillgänglig personalliggare. Enligt regeringens mening är det rimligt att dokumentationsavgiftens belopp bestäms till en nivå som ligger mitt emellan 2 500 kronor och 12 500 kronor. Dokumentationsavgiften bör således uppgå till 7 500 kronor. Sparbankernas riksförbund är tveksamt till att dokumentationsavgiften ska beräknas per person. Regeringen vill därför klargöra att avgiften uppgår till 7 500 kronor per finansiellt konto eller kontrolluppgift. Ett finansiellt konto kan ha flera kontohavare och personer med bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet som är kontohavare. Vidare hänvisar regeringen till vad som sägs nedan om befrielse från dokumentationsavgift.

Skatteverket föreslår att den tidpunkt då ett beslut om dokumentationsavgift senast ska fattas ska bestämmas till inom sex år efter det kalenderår som kontrolluppgiften avser. Skälen för detta är att det enligt Skatteverket mening framstår som en bättre lösning om tidsfristen för ett beslut om dokumentationsavgift är densamma i samtliga situationer. Eftersom tidpunkten då skyldigheten att bevara uppgifter och dokumentation upphör

är olika beroende på vilka bestämmelser som tillämpas, blir även tidsfristen för när beslut om dokumentationsavgift ska fattas olika om denna kopplas till tidpunkten då skyldigheten att bevara uppgifter och dokumentation upphör. Även Svenska Bankföreningen ifrågasätter om utformningen av tidsfristen för beslut om dokumentationsavgift är tillräckligt samordnad. Regeringen delar Skatteverkets och Svenska Bankföreningens uppfattning i detta avseende. En bestämmelse bör därför tas in om att Skatteverket ska meddela ett beslut om dokumentationsavgift senast sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot var rapporteringspliktigt. Liksom för kontrollavgift och återkallelseavgift, bör dokumentationsavgiften vara betald senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades.

Dokumentationsavgift föreslås tas ut med 7 500 kronor för varje finansiellt konto som dokumentationsskyldigheten inte har uppfyllts för. Eftersom ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan vara kontrolluppgiftsskyldig avseende många konton, skulle det kunna uppstå situationer då ett finansiellt institut som har mer systematiska brister i sin dokumentation påförs ett större antal dokumentationsavgifter. Det kan innebära betydande svårigheter om instituten tvingas betala många dokumentationsavgifter vid ett och samma tillfälle. I 63 kap. SFL finns vissa anståndsbestämmelser som kan tillämpas vid påförandet av en dokumentationsavgift.

Fråga är om ytterligare anståndsregler behöver införas. Enligt 63 kap.

7 § SFL ska Skatteverket i vissa fall av omprövningar och överklaganden automatiskt bevilja anstånd med betalning av skattetillägg, återkallelseavgift och kontrollavgift. Anståndstiden är begränsad till som längst tre månader efter dagen för Skatteverkets eller förvaltningsrättens beslut. Bakgrunden till bestämmelsen är att skattetillägg i den europeiska konventionens av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) mening har ansetts utgöra en anklagelse för brott som medger rätt till domstolsprövning (artikel 6 i Europakonventionen). Som framgår nedan i detta avsnitt kan det inte uteslutas att påförande av dokumentationsavgift kan komma att bedömas som en anklagelse för brott enligt Europakonventionen. Mot denna bakgrund bör bestämmelsen i 63 kap. 7 § SFL även omfatta dokumentationsavgift.

Enligt 63 kap. 5 § SFL ska anstånd beviljas om den som är skyldig att betala skatt har begärt omprövning av eller överklagat beslutet och det skulle medföra betydande skadeverkningar för den betalningsskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten. Bestämmelsen är begränsad till att gälla fall av omprövning eller överklagande och anståndstiden är som längst tre månader efter dagen för beslutet (63 kap. 6 § SFL). I promemorian föreslogs även en anståndsbestämmelse för att undvika betydande skada som skulle gälla generellt, dvs. inte vara begränsad till överklagande- och omprövningsfall som 63 kap. 5 § SFL. Skatteverket menar att en sådan bestämmelse inte är ändamålsenlig och att dokumentationsavgiften har större likheter med kontrollavgift än med återkallelseavgift. Regeringen delar Skatteverkets uppfattning att dokumentationsavgiften i många avseenden har större likheter med kontrollavgift än med återkallelseavgift. Det som talar för införandet av en generell

brister i dokumentationen hos institutet. Det kan inte uteslutas att påförande av dokumentationsavgift kan komma att bedömas som en anklagelse för brott enligt Europakonventionen.

Vid införandet av penningtvättslagen uteslöts det inte att ingripande i form av sanktionsavgift kan vara att betrakta som en anklagelse för brott. De olika sanktionerna kan komma att påföras samma finansiella institut, dvs. samma person.

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte har uppfyllt sina skyldigheter att samla in och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation på det sätt som anges i 4–7 kap. och 8 kap. 8 § IDKL, 4– 7 kap. och 8 kap. 9 § IDKAL samt 39 kap. 3 § SFL och 9 kap. 1 § första stycket SFF, är det inte uteslutet att dubbelprövningsförbudet i vissa fall skulle kunna komma att aktualiseras om samma handlingar, uppgifter och dokumentation samtidigt måste samlas in och bevaras enligt penningtvättslagen och ingripande därför kan ske enligt den lagen.

Som nämnts ovan berör dokumentationsavgiften endast rapporteringsskyldiga finansiella institut som avses i IDKAL och IDKL. Fysiska personer berörs inte i något fall. De rapporteringsskyldiga finansiella instituten utgör en begränsad krets av personer som åläggs en särskild skyldighet att identifiera och lämna uppgifter om utländska personers tillgångar och kapitalinkomster i syfte att förhindra skatteundandragande. Dokumentationsskyldigheten ingår som ett led i dessa skyldigheter. Kammarrätten i Jönköping menar att mycket talar för att förfarandet med dokumentationsavgift i allmänhet kommer att betraktas som administrativt. Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, menar att dokumentationsavgiften sannolikt skulle utgöra ett straff i Europakonventionens mening. Även om det, som nämnts, inte kan uteslutas, finns det enligt regeringens mening omständigheter som talar emot att påförande av dokumentationsavgift ska bedömas som en anklagelse om brott.

Det anses inte nödvändigt att i detta lagstiftningsärende föreslå någon särskild reglering av dubbelprövningsförbudet. För det fall att det trots allt i praktiken skulle komma att bedömas att påförandet av dokumentationsavgift och en annan sanktion i ett enskilt fall omfattas av dubbelprövningsförbudet, kan påminnas om att Europakonventionen gäller som lag här i landet och att myndigheterna ska tillämpa dess regler. Om dubbelprövningsförbudet inte aktualiseras kan den i detta avsnitt föreslagna regeln, om befrielse från dokumentationsavgift när det är oskäligt att ta ut en dokumentationsavgift med fullt belopp till följd av att bristen på dokumentation helt eller delvis även har föranlett ett ingripande enligt penningtvättslagen, i stället komma att aktualiseras.

Sekretess

Enligt 27 kap. 2 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller sekretess för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i bl.a. särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt och ärende om kassaregister enligt SFL. Av paragrafens andra stycke framgår bl.a. att sekretessen inte gäller beslut om kontrollavgift enligt 50 kap. SFL. Bestämmelsen har inte något skaderekvisit. Sekretessen är alltså absolut.

Skälen för regeringens förslag: Ändringen i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) avser sekretess i ärenden om dokumentationsavgift. Bestämmelserna om dokumentationsavgift föreslås träda i kraft den 1 januari 2019 (se avsnitt 6.2). Även ändringen i offentlighets- och sekretesslagen bör därför träda i kraft den 1 januari 2019.

6.2Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Regeringens förslag: Ändringarna i skatteförfarandelagen ska träda i kraft den 1 januari 2019.

Bestämmelserna om dokumentationsavgift ska tillämpas i fråga om dokumentation som samlas in eller ska samlas in efter den 31 december 2018 och i fråga om dokumentation som finns tillgänglig den 1 januari 2019 och ska bevaras.

Ändringarna som gäller kontrolluppgifter om rapporteringspliktiga konton ska tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2019.

Ändringen som gäller redovisning i arbetsgivardeklarationer tillämpas första gången för arbetsgivardeklarationer som avser redovisningsperioder efter ikraftträdandet.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslogs ikraftträdandet vara den 1 december 2018. Promemorian innehöll inga förslag rörande redovisning i arbetsgivardeklarationer. Övriga ändringar föreslogs tillämpas på uppgifter som avser kalenderåret 2018.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, anför att det är mer rimligt att de nya bestämmelserna tillämpas på uppgifter som avser kalenderåret 2019 i stället för 2018 som föreslogs i promemorian.

Skälen för regeringens förslag: Ändringarna i skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, görs med anledning av påpekanden som gjorts med avseende på den svenska lagstiftningen inom ramen för en utvärdering som gjorts av det globala forumet för transparens och informationsutbyte i fråga om skatter (Global Forum). Därutöver tas det in bestämmelser om att en kontrolluppgift om ett odokumenterat konto ska innehålla uppgift om saldo eller värde och bestämmelser om att en kontrolluppgift om ett rapporteringspliktigt konto som innehas av en enhet även ska innehålla uppgift om på vilket sätt personer med bestämmande inflytande har inflytande över enheten. Även några andra justeringar görs. Ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Ändringarna bör därför träda i kraft den 1 januari 2019.

Med undantag för bestämmelserna om dokumentationsavgift som behandlas i avsnitt 4.2.8 och bestämmelsen om att uppgift ska lämnas om saldo eller värde i kontrolluppgift om ett odokumenterat konto, innebär ändringarna vissa lagtekniska tydliggöranden som inte medför någon

Ändringarna som innebär att vinstandelsstiftelser och vissa pensionsstiftelser inte längre ska vara undantagna från rapporteringsskyldighet ska tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019. För vinstandelsstiftelser och pensionsstiftelser som efter dessa ändringar blir rapporteringsskyldiga finansiella institut ska gälla att nya konton är konton som öppnas efter den 31 december 2018 och att befintliga konton är konton som öppnats före den 1 januari 2019. Senast den 31 december 2020 ska de ha genomfört granskningen av befintliga konton.

Ändringarna som innebär att pensionssparkonton och vissa pensionsförsäkringar inte längre är undantagna från rapporteringsplikt ska tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019. Granskningen av sådana konton ska ha genomförts senast den 30 april 2020. För sådana konton som öppnats efter den 31 december 2015 gäller att sådana intyganden som ska inhämtas avseende nya konton som innehas av fysiska personer, i stället för att inhämtas när kontot öppnas, ska inhämtas senast den 30 april 2020.

Ändringarna som innebär att definitionerna av begreppen kontantvärde, kontohavare och vilande konto ändras ska tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019.

Ett finansiellt institut som blir rapporteringsskyldigt på grund av de inskränkningar i undantagen för rapporteringsskyldighet som nu görs ska, i stället för inom två månader, senast den 30 april 2019 anmäla till Skatteverket att det är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslogs ikraftträdandet vara den 1 december 2018. Övriga ändringar föreslogs tillämpas på uppgifter som avser kalenderåret 2018. I promemorian föreslogs det inte någon övergångsbestämmelse i fråga om när ett finansiellt institut som nu blir rapporteringsskyldigt ska anmäla detta till Skatteverket enligt 8 kap. 2 § IDKAL. I promemorian föreslogs att begränsningen av undantaget för konton som innehas av dödsbon ska tillämpas även på redan öppnade konton.

Remissinstanserna: Skatteverket anser att det ska införas en övergångsbestämmelse som innebär att ett finansiellt institut som blir ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut till följd av de inskränkningar som görs i fråga om vilka finansiella institut som är undantagna från rapporteringsskyldighet enligt 3 kap. 1 § IDKAL som görs, ska anmäla detta till Skatteverket senast den 31 mars 2019. Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, anför att det är mer rimligt att de nya bestämmelserna tillämpas på uppgifter som avser kalenderåret 2019 i stället för 2018 som föreslogs i promemorian. De menar även att begränsningen av undantaget för konton som innehas av dödsbon och borttagandet av undantagen för pensionssparkonton och privata pensionsförsäkringar skulle få retroaktiv verkan. Svenska Bankföreningen menar att undantaget för konton som innehas av dödsbon bör tillämpas endast på konton där dödsfallet inträffat efter ikraftträdandet. Svensk Försäkring, med instämmande av Svenska Bankföreningen, menar att slopandet av undantagen för pensionssparkonton och privata pensionsförsäkringar får en retroaktiv tillämpning.

Skälen för regeringens förslag: Ändringarna i IDKAL görs med anledning av påpekanden som gjorts med avseende på den svenska lagstiftningen inom ramen för en utvärdering i Global Forum. Även några andra justeringar görs. Ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Ändringarna bör därför träda i kraft den 1 januari 2019.

Ändringarna som innebär att rapporteringsskyldiga finansiella institut ska inhämta intyganden från kontohavare eller personer med bestämmande inflytande innan ett konto öppnas kan av naturliga skäl inte tillämpas på konton som redan har öppnats. De bör därför tillämpas på konton som öppnas efter att ändringarna trätt i kraft. Det innebär att dessa ändringar bör tillämpas på konton som öppnas efter den 31 december 2018 och att bestämmelserna i sin tidigare lydelse gäller för konton som öppnats före den 1 januari 2019.

Bestämmelserna som innebär att undantaget för konto som innehas av dödsbo endast ska gälla till och med det fjärde kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade innebär att rapporteringsskyldiga finansiella institut vid en viss tidpunkt blir skyldiga att granska dessa konton enligt bestämmelserna i lagen för att identifiera de eventuella rapporteringspliktiga kontona. I promemorian föreslogs att denna begränsning av undantaget för konton som innehas av dödsbon ska tillämpas även på redan öppnade konton. Mot bakgrund av det som anförts ovan under avsnitt 6.3 avseende konton som innehas av dödsbon bör begränsningen av undantaget tillämpas på konton som öppnas efter den 31 december 2018.

De vinstandelsstiftelser och pensionsstiftelser som inte längre ska vara undantagna från rapporteringsskyldighet har inte tidigare varit rapporteringsskyldiga finansiella institut. För dem är granskningen och lämnandet av kontrolluppgifter för eventuella rapporteringspliktiga konton således någonting helt nytt. Bestämmelserna om att dessa stiftelser inte längre är undantagna finansiella institut bör tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019. När det gäller den granskning som sådana stiftelser ska göra av konton för att identifiera rapporteringspliktiga sådana bör konton som öppnas efter den 31 december 2018 betraktas som nya konton och konton som öppnats före den 1 januari 2019 betraktas som befintliga konton. Senast den 31 december 2019 bör de ha genomfört granskningen av befintliga konton

Pensionssparkonton och privata pensionsförsäkringar tillhandahålls i regel av finansiella institut som redan är rapporteringsskyldiga finansiella institut och således redan tillämpar det aktuella regelverket om identifiering av rapporteringspliktiga konton och lämnande av kontrolluppgifter avseende sådana konton. Det är således fråga om att granska och eventuellt lämna kontrolluppgifter om ytterligare konton enligt samma regelverk som gäller för övriga konton. Bestämmelserna om att dessa konton och försäkringar inte längre är undantagna bör tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser 2019. Tidsfristerna för granskning av sådana konton enligt 4–8 kap. IDKAL kommer emellertid redan att ha passerats när dessa konton ska granskas. En ny tidsfrist måste därför bestämmas. Granskningen av sådana konton bör därför ha genomförts senast den 30 april 2020, dvs. i tid för att lämna kontrolluppgifter om eventuella rapporteringspliktiga konton senast den 15 maj 2020. Konton som öppnats efter den 31 december 2015 är nya konton. För sådana konton ska

Regeringen delar Skatteverkets uppfattning att det bör införas en övergångsbestämmelse för ett finansiellt institut som blir ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut till följd av de inskränkningar som görs i fråga om vilka finansiella institut som är undantagna från rapporteringsskyldighet. Ett sådant institut bör göra anmälan enligt 8 kap. 2 § IDKAL att de är rapporteringsskyldiga finansiella institut senast den 30 april 2019.

Övriga ändringar består i huvudsak av förtydliganden av vad som redan gäller och föranleder inte några särskilda övergångsbestämmelser. Tre undantag finns dock. Det ena är att konton som förvaltas av en advokat till förmån för en klient inte längre ska vara undantagna från regeln att ett konto som förvaltas till förmån för någon annan eller för någon annans räkning ska anses innehas av den andra personen. Det innebär att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i vissa fall kommer att behöva ta reda på vilka klienter kontot avser och bedöma om kontot är rapporteringspliktigt eller inte utifrån den uppgiften. Det är fråga om att inhämta ytterligare information om redan identifierade konton. De två övriga undantagen är att definitionerna av begreppen kontantvärde och vilande konto ändras. Dessa bestämmelser bör tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019.

7Övergångsbestämmelser för beskattning av spel med tillstånd enligt äldre regler

7.1Bakgrund och gällande rätt

Den 1 januari 2019 införs en ny spelreglering (prop. 2017/18:220, bet. 2017/18:KrU8, rskr 2017/18:363). Den nya regleringen bygger på ett licenssystem där alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska ha en

licens, och aktörer utan licens ska stängas ute. Regleringen ska vara tillämplig på allt spel som tillhandahålls i Sverige, även spel över internet som riktas till den svenska marknaden.

I dag meddelas tillstånd för spel på varuspelsautomater, penningautomater och värdeautomater samt roulettspel, tärningsspel och kortspel enligt lotterilagen (1994:1000) och kasinolagen (1999:355). Enligt 24 a § lotterilagen får tillstånd till automatspel bara lämnas i fråga om varuspelsautomat, penningautomat och värdeautomat. I 25 § lotterilagen regleras när tillstånd att anordna spel på varuspelsautomater får lämnas. Tillstånd att anordna spel på penningautomater och värdeautomater får enligt 26 § lotterilagen lämnas om spelet anordnas på fartyg i internationell trafik. I 27 § lotterilagen regleras förutsättningarna för tillstånd att anordna spel på värdeautomater i andra fall än som avses i 26 § samma lag. I 32 § lotterilagen regleras när tillstånd till roulettspel och tärningsspel får ges och i 34 § samma lag regleras när tillstånd att anordna kortspel får ges. Enligt 2 § kasinolagen (1999:355) får tillstånd till kasinospel även omfatta spel på penningautomater, varuspelsautomater och värdeautomater.

Vid ikraftträdandet av spellagen (2018:1138) den 1 januari 2019 upphävs lotterilagen (1994:1000) och kasinolagen (1999:355). Från och med den tidpunkten meddelas inte längre tillstånd enligt lotterilagen utan enligt spellagen och då i form av licenser. De upphävda lagarna kommer dock fortfarande gälla för beslut som har meddelats före ikraftträdandet, om besluten inte avser tillämpningen av spellagen. Det innebär bl.a. att vissa tillstånd som meddelats enligt lotterilagen, exempelvis tillstånd för roulettspel, kommer att gälla även efter den 1 januari 2019. För närvarande finns det drygt 200 tillstånd för roulettspel, kortspel eller tärningsspel som har meddelats enligt lotterilagen och som har en giltighetstid även efter utgången av 2018. Efter den 1 januari 2019 kommer regleringen av när licens för statligt spel får ges för bl.a. kasinospel på ett kasino och spel på värdeautomater att återfinnas i 5 kap. spellagen. I 9 och 10 kap. spellagen regleras vad en licens för landbaserat kommersiellt spel och spel på fartyg i internationell trafik får omfatta. Licens att tillhandahålla landbaserat kommersiellt spel får enligt 9 kap. spellagen omfatta kasinospel som inte sker på kasino, spel på varuspelsautomater och kortspel i turneringsform. Licens att tillhandahålla spel på fartyg i internationell trafik enligt 10 kap. spellagen får omfatta spel på penning- och värdeautomater samt kasinospel som inte sker online eller på ett kasino.

Sedan den 6 november 1979 gäller en överenskommelse mellan Sverige och Finland om automatspel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan de båda länderna (SÖ 1979:40). Överenskommelsen ändrades senast den 6 november 2001 (SÖ 2002:2). I syfte att upprätthålla överenskommelsen har det i spellagen införts en bestämmelse, 1 kap. 4 §, enligt vilken bestämmelserna i överenskommelsen om automatspel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan Sverige och Finland ska gälla för sådant spel på fartyg i internationell trafik som omfattas av den överenskommelsen. Det innebär bl.a. att den som tillhandahåller sådant automatspel som omfattas av överenskommelsen i enlighet med det regelverk som gäller i Finland inte måste ha licens enligt 10 kap. spellagen för att få tillhandahålla spel på fartyg i internationell trafik.

Enligt lagen (1972:820) om skatt på spel ska spelskatt betalas för sådant roulettspel, kortspel och tärningsspel som kräver tillstånd enligt lotterilagen och som huvudregel är de som har tillstånd för sådana spel skattskyldiga. Enligt den nya regleringen i lagen (2018:1139) om skatt på spel ska spelskatt betalas till staten för licenspliktigt spel som tillhandahålls av en licenshavare. Skattskyldig är den som är innehavare av en licens som har meddelats med stöd av spellagen.

Även på inkomstbeskattningens område har vissa justeringar gjorts med anledning av den nya spelregleringen i syfte att bl.a. anpassa bestämmelserna om kapitalbeskattning av spelvinster i inkomstskattelagen (1999:1229) till det nya licenssystemet. Enligt den nuvarande regleringen av spelarvinster är det som avgör om beskattning ska ske om spelet anordnas inom eller utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Vinst på ett spel som anordnas inom EES är skattefri och vinst på spel utanför EES ska beskattas i inkomstslaget kapital. Ändringarna i inkomstskattelagen innebär att skattefriheten också kopplas till licensinnehav i vissa fall. Från och med den 1 januari 2019 krävs för att spelvinster ska vara skattefria att spelet tillhandahålls av någon som har licens enligt spellagen samtidigt som spelet kräver licens enligt samma lag, eller att spelet tillhandhålls i Sverige och spelet inte kräver licens enligt spellagen, eller att spelet tillhandahålls i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och spelet inte kräver licens i Sverige (8 kap. 3 § första stycket inkomstskattelagen).

7.2Beskattning av spel med tillstånd enligt lotterilagen

Regeringens förslag: Vid tillämpningen av den nya lagen om skatt på spel som träder i kraft den 1 januari 2019 ska spel på varuspelsautomater, spel på värdeautomater på andra platser än på fartyg i internationell trafik, roulettspel, kortspel och tärningsspel jämställas med licenspliktiga spel om de anordnas med tillstånd enligt lotterilagen. Tillståndshavare för sådana spel ska i skattehänseende jämställas med licenshavare.

Vid tillämpningen av inkomstskattelagens bestämmelse om skattefrihet för spelvinster ska med spel som inte kräver licens jämställas spel med tillstånd enligt lotterilagen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Skatteverket tillstyrker förslagen. Lotteri- inspektionen och Spelbranschens Riksorganisation har inga invändningar mot förslagen.

Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen (2018:1139) om skatt på spel är innehavare av licens enligt spellagen (2018:1038) skattskyldig för

spel som är licenspliktigt enligt spellagen. Licenser för tillhandahållande av spel på värdeautomater, varuspelsautomater, s.k. restaurangkasinospel och spel på fartyg i internationell trafik meddelas enligt 5, 9 och 10 kap. spellagen.

Genom den nya spellagen upphävs lotterilagen (1994:1000). För närvarande finns det ett större antal tillstånd för roulettspel, kortspel eller tärningsspel som meddelats enligt 32 eller 34 § lotterilagen och som gäller även efter utgången av 2018. Enligt 25 och 27 §§ kan tillstånd även ges för anordnande av spel på varuspelsautomater och värdeautomater på land.

Enligt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till spellagen ska dock lotterilagen fortfarande gälla för beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Det uppstår därför en risk för att spel som anordnas under sådana tillstånd inte kommer att beskattas. Detta kan bli fallet om spel som typiskt sett är licenspliktiga enligt spellagen inte kommer anses som licenspliktiga vid tillämpningen av den nya lagen om skatt på spel ifall de tillhandahålls med stöd av tillstånd enligt lotterilagen. Det kan även bli fallet om tillståndshavare för sådana spel inte anses som licenshavare. Denna effekt var inte avsedd när den nya spelregleringen togs fram.

Roulettspel, kortspel och tärningsspel beskattas i dag enligt den nuvarande lagen (1972:820) om skatt på spel och sådana licenspliktiga spel som tillhandahålls av någon som har en licens kommer beskattas enligt den nya lagen om skatt på spel. Även licenspliktigt spel på varuspelsautomater och värdeautomater kommer beskattas enligt den nya lagen om skatt på spel.

Om dessa spel inte beskattas inom ramen för den nya spelbeskattningen när de tillhandahålls av en tillståndshavare eller med stöd av tillstånd enligt lotterilagen kommer dels identiska spel att antingen beskattas eller falla utanför beskattningen beroende på om spelen tillhandahålls av en licenshavare eller en tillståndshavare, dels skattefrihet uppkomma för vissa spel som beskattas enligt den nuvarande regleringen och som framöver ska beskattas enligt det nya regelverket om det tillhandahålls med en ny licens.

I förarbetena till den nya spelregleringen (prop. 2017/18:220) har det inte kommit till uttryck att avsikten har varit att spel med äldre tillstånd ska skattebefrias under en övergångsperiod. Det har i stället lyfts fram att förutsättningarna för finansiering av statens verksamhet och allmännyttiga ändamål, som i dag finansieras av intäkter från spelverksamhet, i så hög utsträckning som möjligt bör bevaras i samband med att ett licenssystem införs.

Vidare har i propositionen En omreglerad spelmarknad (prop. 2017/18:220 s. 243) uttalats att i likhet med vad som gäller i dag på spelområdet, bör utgångspunkten även i fortsättningen vara att spel ska beskattas med punktskatt som tillfaller staten. Skatteförslagen i nämnda proposition präglas även av en strävan efter likabehandling, vilket bl.a. kommer till uttryck i bedömningen att spel som tillhandahålls av kommersiella aktörer bör beskattas med punktskatt på ett enhetligt sätt oavsett om spelet tillhandahålls digitalt eller på fysiska spelbord men även i bedömningen att beskattningen av spelbordsanordnare bör utformas utan inslag av statligt stöd (se nämnda prop. s. 245 och 246).

De aktuella spelen är en del av det konkurrensutsatta området vilket kommersiella spelanordnare har tillträde till. Om beskattning inte sker av

befintliga regelverkets helhet, fråga om en mindre utvidgning av rapporteringsskyldigheten för finansiella institut. Dessa stiftelser har inte varit rapporteringsskyldiga tidigare och det kan därför finnas behov av informationsinsatser från Skatteverket för att göra stiftelserna medvetna om innebörden av detta.

Förslaget att ta bort undantaget från rapporteringsplikt för pensionssparkonton och vissa pensionsförsäkringar innebär att rapporteringsskyldiga finansiella institut måste identifiera sådana konton som är rapporteringspliktiga och lämna kontrolluppgifter om de kontona. Det innebär en något ökad administrativ börda för de rapporteringsskyldiga finansiella institut som tillhandahåller pensionssparkonton och sådana pensionsförsäkringar (jfr avsnitt 10.3 i prop. 2015/16:29). Med anledning av att den generella avdragsrätten för betalning av premier till privata pensionsförsäkringar och insättningar på pensionssparkonton inte längre tillåts kan det förväntas att få nya sådana konton öppnas. Även om det finns ett stort antal redan befintliga sådana konton, torde detta mildra den administrativa bördan. Det saknas uppgifter om hur många sådana konton det finns. Någon uppskattning av den ökade administrativa bördan låter sig därför inte göras.

Även begränsningen i undantaget för konton som innehas av dödsbon till att gälla endast till och med det fjärde kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade torde kunna öka den administrativa bördan för rapporteringsskyldiga finansiella institut något. De flesta sådana konton torde dock upphöra innan den tid som undantaget gäller har löpt ut.

Förslaget att en kontrolluppgift om ett odokumenterat konto ska innehålla uppgift om saldo eller värde innebär att rapporteringsskyldiga finansiella institut måste lämna ytterligare en uppgift i en sådan kontrolluppgift. Det är dock fråga om en uppgift som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till och den ökade administrativa bördan med anledning av detta består därför endast i att fylla i även den uppgiften i kontrolluppgiften.

Förslaget att klienterna ska anses vara kontohavare i fråga om klientmedelskonton innebär också det en ökad administrativ börda för rapporteringsskyldiga finansiella institut eftersom de måste utreda vilka dessa klienter är. Förslaget att den som förvaltar ett konto till förmån för en annan person eller för en annan persons räkning på begäran ska lämna uppgift till det rapporteringsskyldiga finansiella institutet om kontohavarens eller kontohavarnas identitet medför även en administrativ börda för den som förvaltar kontot, t.ex. advokater och advokatbyråer.

Svenska Bankföreningen anför att förslaget att rapporteringsskyldiga finansiella institut måste inhämta intyganden innan ett nytt konto öppnas kommer att innebära att bankernas processer för att ta in nya kunder måste omarbetas. Det innebär finansiella institut som måste bygga om sina ITsystem och göra om processer. Förslaget torde, enligt regeringens mening, innebära en viss ökad administrativ börda. Det finns dock bestämmelser om att nya konton som öppnas av befintliga kunder under vissa förutsättningar får granskas som om de är befintliga konton.

Bestämmelserna om dokumentationsavgift kan naturligtvis få ekonomiska konsekvenser för rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte fullgör sina skyldigheter, men torde i övrigt inte ha några effekter för enskilda och företag. Hur stora de ekonomiska konsekvenserna kan bli är

8 §

I paragrafen anges vilka uppgifter som ska lämnas för rapporteringspliktiga konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton. I första stycket klargörs det att det belopp som uppgifter ska lämnas om är det sammanlagda ”bruttobeloppet”. Paragrafen får därigenom en utformning som närmare överensstämmer med punkt 2 a 7 i artikel 2 i FATCA-avtalet. Första stycket justeras också språkligt på det sättet att det anges att det belopp som uppgift ska lämnas om är det som tillgodoräknats eller betalats ut ”avseende kontot”. Tidigare angavs det belopp som har tillgodoräknats eller betalats ut ”på tillgångar på kontot”. Justeringen syftar till att den språkliga utformningen av lagtexten ska överensstämma bättre med att ett sådant konto kan vara till exempel ett försäkringsavtal. En utbetalning med anledning av ett försäkringsavtal behöver inte ha en direkt koppling till specifika tillgångar. Det görs även en språklig justering för att tydliggöra att de bruttobelopp som avses är sådana som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för, dvs. att ”gäldenär eller garant för” syftar på bruttobeloppet och inte på kontot.

Ett nytt andra stycke tas också in i paragrafen. I andra stycket klargörs att sammanlagt bruttobelopp innefattar till exempel det sammanräknade bruttobeloppet av betalningar som gjorts med anledning av försäljning eller inlösen. Detta framgick tidigare endast av författningskommentaren (prop. 2014/15:41 s. 201).

Se även avsnitt 4.2.2.

22 b kap.

5 §

I paragrafen anges vilka uppgifter som ska lämnas i kontrolluppgifter om alla rapporteringspliktiga konton. Paragrafens tidigare första stycke 5 lyfts ut och flyttas till ett nytt andra stycke. I det nya andra stycket klargörs att det i en kontrolluppgift om ett rapporteringspliktigt konto som innehas av en passiv icke-finansiell enhet även, i fråga om konton som granskats som nya konton enligt 7 kap. lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, förkortad IDKAL, ska lämnas uppgift om på vilket sätt personer med bestämmande inflytande utövar det bestämmande inflytandet över enheten. Det klargörs även att när det gäller konton som granskats som befintliga konton enligt 6 kap. IDKAL, ska uppgift lämnas om på vilket sätt personer med bestämmande inflytande utövar det bestämmande inflytandet, om den informationen finns tillgänglig. När det gäller personer med bestämmande inflytande över en juridisk person är frågan om det bestämmande inflytandet utövas genom ägande, ställning i företaget eller på annat sätt. När det gäller personer med bestämmande inflytande över en juridisk konstruktion som är en trust är frågan om det bestämmande inflytandet utövas genom att personen är stiftare, förvaltare, beskyddare, förmånstagare eller del av förmånstagarkretsen, eller om inflytandet utövas på annat sätt. När det gäller andra juridiska konstruktioner än juridiska personer eller truster är frågan om det bestämmande inflytandet utövas på ett sätt som motsvarar de ovan nämnda alternativen avseende en trust. Vad som avses med person med bestämmande inflytande anges i 2 kap. 18 § IDKAL. Vad som avses med enhet anges i 2 kap. 21 § IDKAL. I första stycket 5 b klargörs det även att uppgift, när kontrolluppgift lämnas

Ett nytt andra stycke tas också in i paragrafen. I andra stycket klargörs att sammanlagt bruttobelopp innefattar till exempel det sammanräknade bruttobeloppet av betalningar som har gjorts med anledning av försäljning eller inlösen. Detta framgick tidigare endast av författningskommentaren (prop. 2015/16:29 s. 215).

Se även avsnitt 4.2.2 och kommentaren till CRS.

9 §

Paragrafens första stycke kompletteras på så sätt att en kontrolluppgift om ett odokumenterat konto, utöver identifikationsuppgifter för kontot, även ska innehålla uppgift om kontots saldo eller värde vid utgången av året. Av 24 kap. 4 § första stycket 1 framgår att samtliga kontrolluppgifter dessutom ska innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för den kontrolluppgiftsskyldige och den som kontrolluppgiften lämnas för. Se även avsnitt 4.2.3.

I paragrafen tas det även in ett nytt andra stycke där det anges att om det odokumenterade kontot är ett sådant försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal som avses i 2 kap. 22 § IDKAL avses med saldo eller värde kontantvärdet eller återköpsvärdet. Se även avsnitt 4.2.2.

26kap.

19a §

Paragrafens andra stycke ändras så att undantaget från skyldigheten att lämna uppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationen utsträcks till att även avse ersättning från pensionsförsäkring, återköp av sådan försäkring och ersättning på grund av avtal om tjänstepension med utländska tjänstepensionsinstitut i fall där utbetalaren ska betala arbetsgivaravgift (jfr 28 kap. 2 § andra stycket inkomstskattelagen [1999:1226]).

Undantaget medför att kontrolluppgift i stället ska lämnas enligt 15 kap. Se även avsnitt 5.

44kap.

3§

Paragrafen, som innehåller ett vitesförbud, får genom tillägget i första stycket 1 sitt tillämpningsområde utsträckt till att även avse dokumentationsavgift. Bestämmelser om dokumentationsavgift finns i det nya

49b kap. Detta torde innebära att Skatteverket inte kommer att kunna förelägga ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut vid vite att komma in med sådant underlag som avses i 39 kap. 3 § denna lag, 8 kap. 8 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, förkortad IDKL, eller 8 kap. 9 § IDKAL, om det finns anledning att anta att institutet inte har fullgjort sina skyldigheter att inhämta och bevara detta underlag.

Se även avsnitt 4.2.8.

49 b kap.

I kapitlet, som är nytt, finns bestämmelser om dokumentationsavgift. Kapitlet har placerats i avdelning XII Särskilda avgifter, efter bestämmelserna om återkallelseavgift (49 a kap.).

ut även dokumentationsavgift med fullt belopp. Bestämmelser om ingripande på grund av att bestämmelserna om dokumentation i penningtvättslagen inte har följts finns bl.a. i 7 kap. 10 § penningtvättslagen och i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Eftersom dokumentationsavgiften är en särskild avgift kan det även bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna i 1 §.

Se även avsnitt 4.2.8.

52kap.

1§

Paragrafen, som utgör kapitlets innehållsförteckning, kompletteras med den nya 8 c § som avser beslut om dokumentationsavgift.

8 c §

I paragrafen, som är ny, anges att ett beslut om dokumentationsavgift ska meddelas senast sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt. Bestämmelser om dokumentationsavgift finns i 49 b kap. Den dokumentation som åsyftas är den som anges i 49 b kap. 1 §.

Se även avsnitt 4.2.8.

62kap.

8§

Genom ett tillägg i paragrafens andra stycke 2 anges att en dokumentationsavgift ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslutet fattades. Vilka förfallodagarna är framgår av 9 §.

Se även avsnitt 4.2.8.

63kap.

1 §

Den innehållsförteckning som finns i paragrafen kompletteras med anledning av att 7 § görs tillämpliga även på dokumentationsavgift.

7 §

Ändringen i paragrafens första stycke innebär att bestämmelserna om anstånd i samband med begäran om omprövning eller överklagande även gäller dokumentationsavgift. Någon ändring görs dock inte i första stycket 2, eftersom det inte kan finnas något beslut i en annan fråga som har föranlett dokumentationsavgiften.

Se även avsnitt 4.2.8.

8 §

Paragrafen reglerar Skatteverkets rätt att kräva säkerhet som villkor för att bevilja anstånd med betalning av skatt eller avgift. I andra stycket finns undantag från sådant villkor. Undantaget kompletteras så att det även avser dokumentationsavgift.

Se även avsnitt 4.2.8.

9.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

2kap.

1 §

I paragrafens andra stycke anges i vilka paragrafer bestämmelser om betydelsen av begrepp, termer och uttryck samt förklaringar finns. Ändringen i andra stycket föranleds av att definitionen av begreppet ”andel i eget kapital” lyfts ut ur 21 § och flyttas till en ny paragraf, 4 a §.

4 a §

I paragrafen, som är ny, definieras begreppet ”andel i eget kapital”. Definitionen flyttas från 21 § med anledning av att definitionen kompletteras med nya bestämmelser. De nya bestämmelserna finns i andra stycket och anger att när det är fråga om en trust som är ett finansiellt institut ska en andel i eget kapital anses innehas av varje person som betraktas som stiftare eller förmånstagare till hela eller en del av trusten eller en annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten. Det anges vidare att en person ska betraktas som förmånstagare till en trust om personen har rätt att direkt eller indirekt, såsom genom ombud, få en fixerad eller diskretionär utdelning från trusten. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Se även avsnitt 4.2.1.

9 §

I paragrafen anges vad som avses med ett finansiellt institut som är en investeringsenhet. Paragrafen kompletteras med ett nytt andra stycke där det klargörs att paragrafen ska tolkas i överensstämmelse med definitionen av begreppet ”finansiellt institut” i de i februari 2012 antagna rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (Financial Action Task Force, FATF) som avses i artikel 1.1 j andra stycket i FATCA-avtalet. Andra styckets utformning föranleds delvis av en synpunkt från Lagrådet.

Se även avsnitt 4.2.1.

15 §

I paragrafen definieras begreppet kontantvärde. Första stycket 1 och 2 korrigeras på så sätt att ”försäkringstagare” ersätts med ”kontohavare”. Första stycket 1 korrigeras även på det sättet att ”försäkringsavtal” byts ut mot ”avtal” och att det klargörs att begreppet kontantvärde också innefattar belopp som en kontohavare har rätt att få vid annat upphörande av avtalet än vid uppsägning eller återköp. Ändringen syftar till att bestämmelsen närmare ska återspegla det som anges i punkt 1 z i artikel 1 i FATCAavtalet där det engelska ordet ”termination” används. Ordet ”upphörande” träffar även andra fall än då avtalet upphör på grund av återköp eller uppsägning, t.ex. när avtalet upphör på grund av att avtalstiden löper ut. I FATCA-avtalet används begreppet ”policy holder” där begreppet ”försäkringstagare” används i den svenska lagstiftningen. FATCAavtalets begrepp torde kunna omfatta även andra än innehavare av

enligt 7 kap. avseende sådana konton, i stället för vad som anges där, ska inhämtas senast den 31 december det femte kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade. När det gäller konton som innehas av dödsbon gäller detta således i stället för att sådana intyganden ska inhämtas innan kontot öppnas. Ändringen syftar till att förhindra kringgående av det automatiska informationsutbytet med anledning av FATCA-avtalet. Se vidare avsnitt 4.2.7.

4kap.

6 §

Paragrafen ändras på så sätt att det klargörs i lagtexten att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet måste ha processer och rutiner så att en sådan tjänsteman som avses i paragrafen kan upptäcka om och när omständigheterna ändras på ett sådant sätt att kontot blir rapporteringspliktigt och att det beaktas vid tillämpningen av 3–5 §§. Det förklaras även att ett exempel på en sådan ändrad omständighet är om tjänstemannen underrättas om att kontohavaren har en ny postadress i USA. I ett sådant fall måste institutet, med hänsyn till den ändrade omständigheten, inhämta lämplig dokumentation enligt 5 § för att kunna avgöra om kontot är rapporteringspliktigt enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Se även avsnitt 4.2.1.

5kap.

1 §

Paragrafens första stycke ändras på så sätt att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska inhämta ett intygande från kontohavaren innan ett konto öppnas i stället för att det ska inhämtas i samband med att kontot öppnas. Se även avsnitt 4.2.5. I första stycket görs även en språklig korrigering genom att ”enheten” byts ut mot ”institutet”. Därigenom tydliggörs att man syftar på det rapporteringsskyldiga finansiella institutet.

Andra stycket ändras på så sätt att ett intygande som innehåller den fysiska personens amerikanska skatteregistreringsnummer också ska ha inhämtats innan ett konto öppnas. Se även avsnitt 4.2.5.

6kap.

2 §

I paragrafen tas ett nytt andra stycke in. Det klargörs därigenom att det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person om det finns uppgift om att kontohavaren bildats i USA eller i enlighet med amerikansk lagstiftning, uppgift om att kontohavaren har en amerikansk adress eller annan uppgift som talar för att kontohavaren är en amerikansk person. Detta angavs tidigare endast i författningskommentaren (prop. 2014/15:41 s. 180).

Se även avsnitt 4.2.1.

7kap.

1 §

Paragrafens första stycke ändras på så sätt att den sista meningen i stycket stryks. Där angavs att ett nytt konto också är rapporteringspliktigt om ett sådant intygande som krävs enligt 3 eller 4 § inte kommer in. Ändringen är en följd av de övriga ändringar som görs i detta kapitel som innebär att

ett intygande måste inhämtas innan ett konto öppnas. Eftersom ett konto inte kan öppnas utan att ett intygande inhämtats kan ett konto inte heller bli rapporteringspliktigt om ett intygande inte kommer in.

Paragrafens andra stycke 2 ändras på så sätt att ett intygande ska inhämtas innan ett konto öppnas i stället för i samband med att ett konto öppnas.

Se även avsnitt 4.2.5.

3 §

Paragrafens andra stycke ändras på så sätt att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska inhämta ett intygande från kontohavaren innan ett konto öppnas i stället för att det ska inhämtas i samband med att kontot öppnas. Se även avsnitt 4.2.5.

4 §

Paragrafens första stycke ändras på så sätt att det klargörs att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska inhämta ett intygande från kontohavaren innan ett konto öppnas. Se även avsnitt 4.2.5.

Andra stycket ändras på så sätt ett intygande som innehåller kontohavarens amerikanska skatteregistreringsnummer också ska ha inhämtats innan ett konto öppnas. Se även avsnitt 4.2.5.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2019.

Iandra punkten anges att bestämmelserna i 3 kap. 3 §, 5 kap. 1 § och 7 kap. 1, 3 och 4 §§ i den nya lydelsen tillämpas i fråga om konton som öppnas efter den 31 december 2018.

Itredje punkten anges att bestämmelserna i 2 kap. 15 och 16 §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019. Kontrolluppgifter enligt 22 a kap. SFL som avser kalenderåret 2019 ska lämnas senast den 15 maj 2020.

9.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

2kap.

1 §

I paragrafens andra stycke anges i vilka paragrafer bestämmelser om betydelsen av begrepp, termer och uttryck samt förklaringar finns. Ändringen i andra stycket föranleds av att definitionen av begreppet ”andel i eget kapital” lyfts ut ur 22 § och flyttas till en ny paragraf, 4 a §.

4 a §

I paragrafen, som är ny, anges vad som avses med ”andel i eget kapital”. Definitionen flyttas från 22 § med anledning av att den kompletteras med nya bestämmelser. De nya bestämmelserna finns i andra stycket och anger

att när det är fråga om en trust som är ett finansiellt institut ska en andel i eget kapital anses innehas av varje person som betraktas som stiftare eller förmånstagare till hela eller en del av trusten eller en annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten. Det anges vidare att en person ska betraktas som förmånstagare till en trust om personen har rätt att direkt eller indirekt, såsom genom ombud, få en fixerad eller diskretionär utdelning från trusten. Med att en utdelning är fixerad avses att det på förhand är bestämt att en utdelning ska göras till en viss person utan någon särskild bedömning av om vissa villkor för utdelningen är uppfyllda. En sådan utdelning kan till exempel göras om det är förutbestämt att ett visst belopp ska betalas ut till en viss person på ett visst datum. Med att en utdelning är diskretionär avses att den är beroende av att en bedömning görs av om vissa förutsättningar för utdelningen är uppfyllda. Det kan till exempel gälla fall då en utdelning ska göras från en trust som har till syfte att finansiera utbildning, eller en viss typ av utbildning, för en viss krets av personer. Paragrafen har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet.

Se även avsnitt 4.2.1 och kommentaren till CRS.

9 §

I paragrafen anges vad som avses med ett finansiellt institut som är en investeringsenhet. Paragrafen ändras på så sätt att ett nytt andra stycke tas in där det klargörs att en enhet i sin näringsverksamhet anses huvudsakligen bedriva en eller flera verksamheter, eller dess bruttointäkter huvudsakligen anses komma från en eller flera verksamheter, om enhetens samlade intäkter som härrör från dessa verksamheter motsvarar eller överstiger 50 procent av enhetens sammanlagda intäkter under den period som är kortast av den treårsperiod som avslutas vid utgången av det räkenskapsår som föregår tidpunkten då bedömningen görs eller den period som enheten har existerat. Andra stycket har delvis utformats efter en synpunkt från Lagrådet.

Vidare tas ett nytt tredje stycke in där det klargörs att paragrafen ska tolkas i överensstämmelse med definitionen av begreppet ”finansiellt institut” i de i februari 2012 antagna rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (Financial Action Task Force, FATF) som avses i det tredje stycket i punkt A.6 i avsnitt VIII i bilaga I till rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Detta framgick tidigare endast i författningskommentaren (prop. 2015/16:29 s. 170). Utformningen av tredje stycket föranleds delvis av en synpunkt från Lagrådet.

Se även avsnitt 4.2.1 och kommentaren till CRS.

15 §

I paragrafen definieras begreppet kontantvärde. Första stycket 1 och 2 korrigeras på så sätt att ordet ”försäkringstagare” ersätts med ordet ”kontohavare”. Första stycket 1 korrigeras även på det sättet att ordet ”försäkringsavtal” byts ut mot ordet ”avtal” och att det klargörs att begreppet kontantvärde också innefattar belopp som en kontohavare har rätt att få vid annat upphörande av avtalet än vid uppsägning eller återköp. Ändringen syftar till att bestämmelsen närmare ska återspegla det som anges i punkt C.8 i avsnitt VIII i CRS och i bilaga I till DAC där det

Därmed blir identifieringskraven och uppgiftsskyldigheterna i IDKAL och 22 b kap. SFL tillämpliga på sådana stiftelser. Vad som avses med investeringsenhet framgår av 2 kap. 9 § och vad som avses med passiv icke-finansiell enhet framgår av 2 kap. 18 a §.

Se även avsnitt 4.2.7.

2 §

Paragrafen ändras på så sätt att undantagen för pensionsförsäkring som uppfyller kraven i inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, och som tecknas och förvaltas i Sverige (punkt 1) begränsas till att gälla fall då premier betalas av en arbetsgivare till förmån för en anställd som utför tjänster i Sverige. Undantaget får därmed en utformning som överensstämmer med 3 kap. 3 § 1 IDKL. Undantaget för pensionssparkonto som uppfyller kraven i IL [punkt 2] tas bort. Se vidare avsnitt 4.2.7.

I paragrafen tas även ett nytt andra stycke in. Därigenom begränsas undantaget från rapporteringsplikt för konton som innehas av dödsbon i första stycket 3 till att gälla endast till och med det fjärde kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade. Detta innebär att kontot därefter måste granskas enligt bestämmelserna i 4–8 kap. och om det identifieras som ett rapporteringspliktigt konto ska kontrolluppgift lämnas enligt 22 b kap. SFL. I stycket anges det emellertid även att intyganden som ska inhämtas enligt 7 kap. avseende sådana konton, i stället för vad som anges där, ska inhämtas senast den 31 december det femte kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade. När det gäller konton som innehas av dödsbon gäller detta således i stället för att sådana intyganden ska inhämtas innan kontot öppnas. Ändringen syftar till att förhindra kringgående av det automatiska informationsutbytet enligt CRS och DAC. Se vidare avsnitt 4.2.7.

5 §

Ipunkt 3 b och punkt 3 c görs följdändringar med anledning av att ett nytt andra stycke läggs till i 2 §. Hänvisningarna till 2 § 1 ändras därför till 2 § första stycket 1.

11 §

I paragrafen anges att ett annat konto än ett ”livförsäkringsavtal” under vissa förutsättningar är ett vilande konto. Paragrafen togs in med anledning av det som anges om vilande konton i punkt 9 i kommentaren till avsnitt

IIIi CRS. Där anges att ett annat konto än ett ”livränteavtal” är ett vilande konto under vissa förutsättningar. Av misstag användes ordet ”livförsäkringsavtal” i stället i den svenska lagtexten. Detta misstag rättas nu till genom att ”livförsäkringsavtal” ersätts med ”livränteavtal”.

Paragrafen kompletteras också med en ny punkt 4 som innehåller ett ytterligare särskilt krav för att ett försäkringsavtal med kontantvärde ska anses vara ett vilande konto. Sådana konton ska anses vara vilande konton endast om, utöver det som anges i punkterna 1–3, det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har kommunicerat med kontohavaren angående kontot eller något annat av kontohavarens konton hos det institutet under de senaste sex åren. Se även avsnitt 4.2.7 och kommentaren till CRS.

2 §

Paragrafens första stycke ändras på så sätt att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska inhämta ett intygande från kontohavaren innan ett konto öppnas i stället för att det ska inhämtas i samband med att kontot öppnas. Se även avsnitt 4.2.5 och kommentaren till CRS.

3 §

Paragrafens första stycke ändras på så sätt att det klargörs att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska inhämta ett intygande från kontohavaren innan ett konto öppnas. Som framgår av efterföljande bestämmelser i paragrafen finns det emellertid fall då ett intygande inte måste inhämtas. Se även avsnitt 4.2.5 och kommentaren till CRS.

4 §

Paragrafens andra stycke ändras på så sätt att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande innan ett konto öppnas i stället för att det ska inhämtas i samband med att kontot öppnas. Se även avsnitt 4.2.5 och kommentaren till CRS.

Tredje stycket ändras på så sätt ett intygande som innehåller dennes eller deras skatteregistreringsnummer också ska ha inhämtats från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande innan ett konto öppnas. Se även avsnitt 4.2.5.

8kap.

3 §

Paragrafen ändras på så sätt att det klargörs att bestämmelserna om beräkning av saldo eller värde gäller även vid tillämpning av 3 kap. och inte bara 4–8 kap.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2019.

Iandra punkten anges att bestämmelserna i 5 kap. 1 § och 7 kap. 1–4 §§ i den nya lydelsen och bestämmelsen i det nya 3 kap. 2 § andra stycket tillämpas i fråga om konton som öppnas efter den 31 december 2018.

Itredje punkten anges att bestämmelserna i 3 kap. 2 § första stycket och 3 kap. 5 § i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019. Vidare anges att granskningen enligt 4– 8 kap. av pensionsförsäkringar som inte längre är undantagna från rapporteringsplikt och pensionssparkonton ska ha genomförts senast den 30 april 2020 och att om kontot öppnats efter den 31 december 2015 gäller vid granskningen att sådana intyganden som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska inhämta enligt bestämmelserna i 5 kap., i stället för att inhämtas när kontot öppnas, ska inhämtas senast den 30 april 2020. Ändringen i 3 kap. 2 § första stycket innebär att undantagen från rapporteringsplikt för pensionsförsäkringar begränsas och att undantaget från rapporteringsplikt för pensionssparkonton tas bort. Ändringen i 3 kap. 5 § är en följdändring med anledning av detta. Ändringarna innebär att konton som inte längre är undantagna ska granskas enligt bestämmelserna

Promemorians lagförslag – Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

I promemorian lämnas följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3 eller 4 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2018.

Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 17 §, 22 a kap. 5–8 §§, 22 b kap. 5–9 §§,

44 kap. 3 §, 52 kap. 1 §, 62 kap. 8 §, 63 kap. 1, 7, 7 a och 8 §§, 66 kap. 5 och 7 §§, 67 kap. 12 § och rubriken närmast före 63 kap. 7 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas ett nytt kapitel, 49 b kap., två nya paragrafer, 51 kap. 2 § och 52 kap. 8 c §, och närmast före 52 kap. 8 c § en ny rubrik av följande lydelse.

rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en värdepapperscentral enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller har agerat som förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare för kontohavaren vid försäljningen eller inlösen.

4Senaste lydelse 2017:189.

7 §5

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet uppgift lämnas om sammanlagd ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året.

8 §6

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som inte är depåkonton eller inlåningskonton uppgift lämnas om sammanlagt belopp som har tillgodoräknats eller betalats ut under året på tillgångar på konto som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för.

22 b kap.

5 §7

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporteringspliktiga konton:

1. att kontot är ett rapporteringspliktigt konto,
2. den eller de stater eller jurisdiktioner som den person som kontrolluppgiften lämnas för har hemvist i eller kan antas ha hemvist i på det sätt som avses i 4–8 kap. lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton,
3. kontots identifikationsuppgifter,
4. kontots saldo eller värde vid utgången av året eller, om kontot har avslutats under året, att kontot har avslutats, och
5. när det gäller konton som innehas av enheter, vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som är

5Senaste lydelse 2015:69.

6 Senaste lydelse 2015:69.

7 Senaste lydelse 2017:189.

8Senaste lydelse 2017:189.

2.föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller första stycket även ställföreträdare för den juridiska personen.

49 b kap. Dokumentationsavgift

När ska dokumentationsavgift tas ut?

1 §

Dokumentationsavgift ska tas ut av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ska lämna kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. och inte har samlat in och bevarat handlingar, uppgifter

11Senaste lydelse 2015:918.

12Senaste lydelse 2016:888.

2 §

Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en dokumentationsavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om bristen på dokumentation helt eller delvis även har lett till ett ingripande enligt 7 kap. 8–13 §§ lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

52 kap.

1 §13 I detta kapitel finns bestämmelser om

13Senaste lydelse 2016:888.

3. särskild inkomstskatt som har beslutats enligt 54 kap. 2 §, samt
4. skatt och avgift som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap.

Slutlig skatt enligt andra stycket 1 samt förseningsavgift och skattetillägg enligt andra stycket 2 behöver dock inte betalas före den förfallodag som anges i första stycket.

Mervärdesskatt enligt andra stycket 1 samt skattetillägg enligt andra stycket 2 som har beslutats med anledning av beslut om mervärdesskatt behöver inte betalas före den förfallodag som anges i 3 §.

14Senaste lydelse 2016:888.