Laddar dokument...
Sida 426
Prop. 2018/19:158Sida 427
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

detaljerade bestämmelser om pensionsbesked som finns i andra tjänstepensionsdirektivet. Nya regler om pensionsbesked införs Syftet med informationsbestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet och särskilt de som rör pensionsbesked är att ge mer komplett och relevant information till de framtida pensionärerna. Detta gäller framför allt information om förmåner, men även de risker och avgifter som finns i tjänstepensionerna. Pensionsbeskedet får anses vara en handling som är av central betydelse för att öka kunskapen hos de försäkrade. Detta gäller särskilt då pensionsbeskedet ger regelbunden information om förmånerna och hur de förändras över tid. Detta talar för att bestämmelserna om pensionsbesked är så betydelsefulla att de bör införas i lag. Det kan konstateras att pensionsplanerna kan innehålla vitt skilda villkor och att det därmed är svårt att i lag närmare ange vilken information som bäst kan ge den framtida pensionären en god insyn i de enskilda förhållandena enligt ett visst försäkringsavtal. Således är det mest lämpligt att i detta fall genomföra direktivet genom en mer generell bestämmelse i lag, som sedan kompletteras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. En bestämmelse om att tjänstepensionsföretag ska vara skyldiga att varje år lämna ett pensionsbesked till dem som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrade är berättigade till ersättning ur en tjänstepensionsförsäkring bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om vilken information som ska finnas i pensionsbeskedet. Genom ett sådant bemyndigande blir det också enklare att vid behov göra ändringar i reglerna enligt den nya praxis kring pensionsbesked som medlemsstaterna ska utbyta (se artikel 39.2). När det gäller Finansinspektionens synpunkt att information om värdeutveckling bör lämnas med stöd av bestämmelsen om pensionsbesked i stället för den allmänna informationsbestämmelsen som behandlas i avsnitt 10.1 framgår det, som behandlas ovan, att pensionsbeskedet ska innehålla information om bl.a. intjänade rättigheter eller ackumulerat kapital med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär (artikel 39.1e). Regeringens bedömning är att detta krav innebär att pensionsbeskedet behöver innehålla information om värdeutvecklingen, i vart fall när det gäller premiebestämd tjänstepension. Som uttalas i avsnitt 10.1 bedömer regeringen emellertid att information om värdeutveckling även behöver lämnas till presumtiva medlemmar, dvs. dem som inte ännu omfattas av en tjänstepensionsförsäkring. Det är därför inte lämpligt att i förhållande till promemorians förslag flytta bestämmelsen om lämnande av information beträffande värdeutvecklingen på det sätt som Finansinspektionen föreslår. Det finns däremot anledning att instämma i det som bl.a. Finansinspektionen och Svensk Försäkring lyft fram angående de allmänna försäkringsvillkoren. De allmänna försäkringsvillkoren kan många gånger vara omfångsrika och innehålla komplicerade villkor. Det kan därför ifrågasättas om konsumenterna har nytta av att få del av dem varje år eller om det inte snarare bidrar till att pensionsbeskeden blir onödigt detaljerade och oöverskådliga. Det får därför anses tillräckligt att pensionsbeskeden

Sida 427
Prop. 2018/19:158Sida 428

anger var information om de allmänna försäkringsvillkoren finns tillgänglig. En annan fråga är att försäkringstagarna och de försäkrade naturligtvis måste få information för det fall det enskilda försäkringsavtalet förändras. Detta följer dock av den generella informationsbestämmelse som beskrivs i avsnitt 10.1.

I enlighet med det som anförs i avsnitt 10.1 kan pensionsbeskedet rent praktiskt lämnas av någon annan än tjänstepensionsföretaget samt tillhandahållas exempelvis på en webbportal. Pensionsbeskedet ska dock på begäran lämnas i pappersformat.

Som Finansinspektionen påpekar innehåller andra tjänstepensionsdirektivet även krav på hur informationen i pensionsbeskedet ska lämnas. Denna fråga bör i svensk rätt regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Med stöd av bemyndigandet som föreslås ovan att meddela föreskrifter om vilken information som ett tjänstepensionsföretag ska lämna kan även regler för att fastställa antagandena för de prognoser som ska ingå i pensionsbeskedet fastställas. Regeringen kan genom verkställighetsföreskrifter meddela närmare bestämmelser om hur tjänstepensionsföretag ska lämna information.

11 Överlåtelser av försäkringsbestånd

11.1Tillåtna överlåtelser av försäkringsbestånd mellan svenska företag och var de överlåtelserna ska regleras

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska helt eller delvis få överlåta försäkringsbestånd till ett annat tjänstepensionsföretag eller ett försäkringsföretag. Ett försäkringsföretag ska helt eller delvis få överlåta sitt bestånd av tjänstepensionsförsäkringar till ett tjänstepensionsföretag.

Bestämmelser om överlåtelser av försäkringsbestånd från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag ska införas i försäkringsrörelselagen, och de villkor för överlåtelse av försäkringsbestånd som finns i den lagen ska gälla även för sådana överlåtelser.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska det inte vara tillåtet med överlåtelser mellan tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag.

Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund, Svenska Aktuarieföreningen, Svensk Försäkring, Tjänstepensionsförbundet och Ägarföreningen ProSkandia anser att beståndsöverlåtelser ska vara tillåtna mellan tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag. Som skäl nämns bl.a. kundskyddet, att det är tillåtet för tjänstepensionskassor att överlåta sin rörelse till ett försäkringsbolag och att det föreslås att det ska vara möjligt att överlåta värdet av ett avtal. Liknande synpunkter framförs av Offentliganställdas förhandlingsråd (OFR), PTK och Sveriges Kommuner och Landsting som också anför att en begränsning av beståndsöverlåtelser

Sida 428
Prop. 2018/19:158Sida 429
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

kan ge inlåsningseffekter och svårigheter att prioritera kundernas intressen vid konkurs, likvidation och omstrukturering. Även Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt anser att överlåtelser från ett tjänstepensionsföretag till ett försäkringsbolag borde vara tillåtna med hänsyn till risken för sämre kundskydd. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås att tjänstepensionsförsäkringsbestånd ska få överlåtas från ett tjänstepensionsföretag till ett annat tjänstepensionsföretag eller till ett försäkringsföretag, men inte från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag. I promemorian föreslås också att överlåtelse av bestånd från ett tjänstepensionsföretag till ett försäkringsföretag endast ska få avse åtaganden som ska fullgöras i Sverige. I promemorians förslag regleras alla gränsöverskridande överlåtelser i den nya lagen. Remissinstanserna: Svensk Försäkring, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, Saco och Tjänstepensionsförbundet anser att beståndsöverlåtelser från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag ska tillåtas. Finansinspektionen anser att motiveringen i promemorian, som går ut på att överlåtelser från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag inte kan tillåtas enligt Solvens II-direktivet, är otydlig eftersom omvandling ska tillåtas, vilket enligt inspektionen borde få samma konsekvenser för beståndet som en beståndsöverlåtelse. Även Saco och Tjänstepensionsförbundet anser att förslaget är ologiskt mot bakgrund av den föreslagna möjligheten för försäkringsföretag att ombildas till tjänstepensionsföretag. Svensk Försäkring menar att Solvens II-direktivet inte hindrar överlåtelse från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag eftersom det direktivet endast reglerar överlåtelser som berör mer än ett land. Svensk Försäkring, Svenskt Näringsliv och Tjänstepensionsförbundet anser att olika kapitalkrav inte bör vara skäl för att inte tillåta sådana överlåtelser eftersom den föreslagna kapitalkravsregleringen anses vara den mest lämpliga för tjänstepensionsverksamhet. Saco och Svensk Försäkring anser att möjligheten att överlåta bestånd mellan företagsformerna skulle ge större möjligheter vid omstruktureringar, mindre inlåsningseffekter och bättre skydd för förmånstagarna. Svensk Försäkring menar därför att det även bör vara möjligt med överlåtelse till ett utländskt försäkringsföretag eller tjänstepensionsinstitut. Enligt Svensk Försäkring bör även förmåner som ska fullgöras i annat land än Sverige få överlåtas, eftersom det inte finns hinder mot det enligt direktivet. Skälen för regeringens förslag Bakgrund Överlåtelser av försäkringsbestånd mellan försäkringsföretag reglerades redan i lagen (1948:433) om försäkringsrörelse och överfördes i stort sett oförändrade i sak till försäkringsrörelselagen (1982:713). Regleringen av överlåtelser omfattade krav på godkännande av bolagsstämman i det överlåtande bolaget, vilka handlingar som skulle hållas tillgängliga för aktieägare och röstberättigade inför stämmobeslutet, anmälan av stämmobeslutet för registrering, tillstånd för verkställighet av avtalet från försäkringsinspektionen, krav på att försäkringstagarnas rätt inte skulle försämras, möjlighet för inspektionen att utfärda föreläggande om ytterligare utredning, kungörande av ansökan i bl.a. Post- och Inrikes

Sida 429
Prop. 2018/19:158Sida 430

Tidningar, registrering av tillståndsbeslut, underrättelser till försäkringstagarna och särskilda regler vid det överlåtande bolagets konkurs.

År 1993 infördes särskilda bestämmelser om gränsöverskridande överlåtelser och krav på samtycke från behöriga myndigheter i de länder som berörs (prop. 1992/93:257 s. 200 f.). Genom lagändringar 1994 infördes bl.a. ett krav på att den övertagande försäkringsgivaren ska ha den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats. I propositionen anfördes att det kravet redan torde ha omfattats av gällande bestämmelser, men att det skulle anges i lagtexten för tydlighetens skull i enlighet med tredje livförsäkringsdirektivet (prop. 1994/95:184 s. 283). Bestämmelserna om beståndsöverlåtelser överfördes utan större ändringar i sak till den nu gällande försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL.

I det första tjänstepensionsdirektivet finns inte någon reglering av överlåtelser av tjänstepensionsförsäkringsbestånd. I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om gränsöverskridande överlåtelser, men inte några bestämmelser om överlåtelser mellan tjänstepensionsinstitut i samma land.

Överlåtelse av försäkringsbestånd enligt försäkringsrörelselagen

I 14 kap. FRL finns bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd. Överlåtelse får ske till ett svenskt försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare som har tillstånd att driva försäkringsrörelse i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES. Överlåtelse får ske även om det överlåtande företaget har gått i likvidation (14 kap. 1 § FRL).

För att bli giltigt ska ett överlåtelseavtal godkännas av stämman i det överlåtande företaget, och vissa handlingar ska hållas tillgängliga för aktieägarna och de röstberättigade i det överlåtande företaget innan frågan om godkännande läggs fram (14 kap. 2 § FRL). Stämmans godkännande ska anmälas för registrering till Bolagsverket (14 kap. 4 § jämfört med 17 kap. 1 § FRL).

Det krävs tillstånd av Finansinspektionen för att få verkställa överlåtelseavtalet (14 kap. 5 § FRL). Ansökan ska göras av både det överlåtande och det övertagande företaget (14 kap. 6 § FRL). Vad som ska ges in tillsammans med ansökan framgår av 2 kap. 13 § försäkringsrörelseförordningen (2011:257), nämligen en kopia av bolags- eller föreningsstämmans protokoll med beslutet om överlåtelse och de handlingar som har lagts fram på stämman i det överlåtande försäkringsföretaget, en kopia av Bolagsverkets registreringsbevis av stämmans beslut om överlåtelse samt information om huruvida överlåtelsen omfattar risker eller åtaganden utomlands och uppgift om vilka länder som avses.

Förutsättningarna för tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet är att den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade inte försämras, att den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats (med hänsyn tagen till vissa medgivna undantag) och att behörig myndighet i det land där riskerna är belägna eller där åtaganden ska fullgöras samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig. Om den övertagande försäkringsgivaren inte har tillstånd att driva försäkringsverksamhet i Sverige ska kapitalbasen intygas av en tillsynsmyndighet inom EES (14 kap. 7 § FRL).

Sida 430
Prop. 2018/19:158Sida 431
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Finansinspektionen får förelägga det överlåtande företaget övertagande försäkringsgivaren att komma in med den ytterligare utredning som är nödvändig för att kunna fastställa att den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade inte försämras

eller den

(14 kap. 8 § FRL). Finansinspektionen ska kungöra ansökans innehåll i Post- och Inrikes Tidningar och i lämpliga ortstidningar med föreläggande för försäkringstagare och andra ersättningsberättigade att inom viss tid anmäla invändningar mot ansökan (14 kap. 9 § FRL). Den behöriga myndigheten i det land där riskerna är belägna eller där åtaganden ska fullgöras, och, om överlåtelsen avser avtal som träffats genom sekundäretablering, den behöriga myndigheten i det landet, ska ges tillfälle att yttra sig innan tillstånd lämnas (14 kap. 10 § FRL).

När tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet har lämnats ska beslutet anmälas till Bolagsverket för registrering, och när Bolagsverket har registrerat beslutet övergår ansvaret för det överlåtna beståndet på den övertagande försäkringsgivaren (14 kap. 12 § FRL). Om den övertagande försäkringsgivaren är ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare med tillstånd att driva försäkringsrörelse i Sverige ska lämna en underrättelse om överlåtelsen till varje försäkringstagare som berörs (14 kap. 13 § FRL). Om det i överlåtelsen ingår risker som är belägna i eller åtaganden som ska fullgöras i ett annat land inom EES ska Finansinspektionen som huvudregel offentliggöra överlåtelsen i det landet (14 kap. 14 § FRL).

När ett livförsäkringsföretag har gått i likvidation eller försatts i konkurs ska beståndet av livförsäkringar om möjligt överlåtas till en eller flera andra försäkringsgivare (14 kap. 16 § FRL).

Överlåtelse av en understödsförenings rörelse

Lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL) upphävdes genom lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043), men enligt 7 § i sist nämnda lag får en understödsförening fortsätta att driva verksamhet, och föreningen ska i så fall omfattas av bestämmelserna i den upphävda lagen (se avsnitt 4.5.1). I den upphävda lagen finns bestämmelser om överlåtelse av en understödsförenings rörelse. Föreningsstämman får vid understödsföreningens likvidation besluta om att överlåta föreningens rörelse till en annan understödsförening eller till ett försäkringsbolag (56 § första stycket). Sådant beslut, eller beslut om att överlåta en del av föreningens rörelse, får även fattas utan föregående likvidation (63 § första stycket UFL). Finansinspektionen ska godkänna ett beslut om överlåtelse och vid prövningen se till att inte vissa medlemmar eller andra förmånsberättigade otillbörligt gynnas på övriga medlemmars eller förmånsberättigades bekostnad (56 § tredje stycket och 63 § tredje stycket UFL). När Finansinspektionen registrerar sitt godkännande av beslutet om överlåtelse ska den förening eller det bolag som övertar rörelsen anses ha inträtt i den överlåtande föreningens rättigheter och skyldigheter mot medlemmarna och andra förmånsberättigade (56 § fjärde stycket och 64 § första stycket UFL).

Sida 431
Prop. 2018/19:158Sida 432

Reglering av beståndsöverlåtelser

I andra tjänstepensionsdirektivet regleras det som ska gälla vid gränsöverskridande överlåtelser av bestånd av tjänstepensionsavtal mellan tjänstepensionsinstitut i olika medlemsstater men direktivet lämnar i övrigt fritt för medlemsstaterna att reglera överlåtelser av försäkringsbestånd (artikel 12).

I promemorian föreslås gemensamma bestämmelser för alla slag av överlåtelser, dvs. de som inte är gränsöverskridande, överlåtelser från svenska tjänstepensionsföretag till utländska tjänstepensionsinstitut och överlåtelser till svenska tjänstepensionsföretag från utländska institut. Det finns vissa likheter mellan direktivs bestämmelser om gränsöverskridande beståndsöverlåtelser och föreskrifterna i försäkringsrörelselagen om överlåtelser av försäkringsbestånd. Flera av kraven i direktivet är dock särskilt anpassade för de gränsöverskridande momenten för sådana överlåtelser, vilket motiverar att olika typer av överlåtelser regleras var för sig. Det bör ge en mer överskådlig och lättillgänglig lagstiftning. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför finnas ett avsnitt som innehåller bestämmelser om nationella beståndsöverlåtelser, ett annat avsnitt med bestämmelser som genomför direktivets krav i fråga om överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut till svenska tjänstepensionsföretag, och ytterligare ett avsnitt med de bestämmelser som behövs för att uppfylla direktivets krav i fråga om överlåtelser från svenska tjänstepensionsföretag till utländska tjänstepensionsinstitut.

En ordning med olika bestämmelser beroende på om det är en nationell eller en gränsöverskridande överlåtelse kan knappast anses strida mot diskrimineringsförbudet i EU-fördragen (se bl.a. artikel 18 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) eftersom alla institut, både svenska och sådana hemmahörande i andra länder inom EES, ges lika goda möjligheter att genomföra överlåtelser av bestånd. Att förfarandet av praktiska skäl ges en något annan utformning för överlåtelser inom Sverige kan inte anses innebära någon diskriminering på grund av nationalitet.

Överlåtelser mellan tjänstepensionsföretag bör tillåtas

Den nya regleringen för tjänstepensionsföretag bör utformas med utgångspunkt i gällande försäkringsrörelselagstiftning (se avsnitt 5.2). Förutsättningarna för beståndsöverlåtelser på tjänstepensionsområdet bör därför i den utsträckning det är möjligt motsvara det som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (14 kap.). Det bör således införas bestämmelser som tillåter tjänstepensionsföretag att utifrån vissa angivna krav helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd till andra tjänstepensionsföretag.

I avsnitten 11.7 och 11.8 föreslås att tjänstepensionsföretag även ska få genomföra gränsöverskridande överlåtelser under vissa förutsättningar.

Överlåtelser mellan tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag bör tillåtas

Till skillnad från i utredningens förslag föreslås i promemorian att det även ska vara tillåtet för tjänstepensionsföretag att helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd till ett försäkringsföretag. Den reglering som föreslås för tjänstepensionsföretagen i denna proposition skiljer sig till viss del från

Sida 432
Prop. 2018/19:158Sida 433
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

försäkringsrörelselagen, men skyddet för försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade enligt de olika regelverken kommer att vara likvärdigt. Regeringen ställer sig därför bakom förslaget i promemorian i den delen. En överlåtelse från ett tjänstepensionsföretag till ett försäkringsföretag kan avse såväl tjänstepensionsförsäkringar som sådana andra försäkringar som det i avsnitt 16.5 föreslås att ett tjänstepensionsföretag under en övergångsperiod ska få förvalta. I promemorian föreslås emellertid inte att det ska vara tillåtet för försäkringsföretag att överlåta försäkringsbestånd till tjänstepensionsföretag. Enligt resonemangen i promemorian är det mot bakgrund av de bestämmelser i Solvens II-direktivet som gäller för försäkringsföretagens beståndsöverlåtelser inte möjligt att tillåta överlåtelser från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag. Det anförs att tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd enligt Solvens II-direktivet endast får ges om det mottagande företaget har en tillräcklig kapitalbas för att täcka solvenskapitalkravet enligt det direktivet, och eftersom reglerna om kapitalbas och solvens skiljer sig åt för försäkringsföretag och för tjänstepensionsföretag kan tjänstepensionsföretag inte tillåtas överta bestånd från ett försäkringsföretag. Ett antal remissinstanser, bl.a. Svensk Försäkring, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting och Saco, anser att sådana överlåtelser bör tillåtas. Svensk Försäkring menar att Solvens II-direktivet inte är tillämpligt på överlåtelser som endast involverar en medlemsstat. Finansinspektionen anser att bedömningen i promemorian är otydlig mot bakgrund av att det samtidigt föreslås att omvandling från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag ska vara tillåtet för att överföra bestånd från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag (se avsnitt 6.3). En sådan omvandling får enligt inspektionen samma konsekvenser för beståndet som en överlåtelse. Vissa begränsningar av rätten att överlåta försäkringsbestånd behövs, framför allt för att bevaka att den rätt som tillkommer försäkringstagare, försäkrade och andra ersättningsberättigade inte försämras. Rätten till överlåtelser bör dock inte begränsas mer än nödvändigt. Saco och Svensk Försäkring anför att förbudet mot överlåtelser från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag snarare kan leda till ett sämre skydd för de framtida pensionärerna på grund av risker för inlåsningseffekter och ett minskat handlingsutrymme för företagen. Regeringen instämmer i denna bedömning. De kapital- och solvenskrav i försäkringsrörelselagen och Solvens II-direktivet som det hänvisas till i promemorian ska visserligen utgöra skydd för den rätt som följer av försäkringar, men de krav som i denna proposition föreslås gälla för tjänstepensionsföretagen i fråga om solvens och kapitalbas är enligt regeringens mening tillräckliga och lämpliga för att ge sådant skydd när det gäller tjänstepensionsförsäkringar. Detta är också något som flera remissinstanser påpekar. Utöver att tillgodose ett fullgott skydd för nuvarande och framtida pensionärer ska det nya regelverket dessutom möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet. En ordning som tillåter överlåtelser av försäkringsbestånd från försäkringsföretag skulle innebära en förenkling i förhållande till om det krävs en omvandling av hela företag för att överföra försäkringsbestånd till ett annat företag, vilket är det alternativ som nämns i promemorian. Betydelsen av ett enklare förfarande ska inte underskattas.

Sida 433
Prop. 2018/19:158Sida 434

Frågan är då om det finns hinder enligt Solvens II-direktivet för att tillåta sådana överlåtelser. I Solvens II-direktivet finns bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd (artikel 39). De innebär att medlemsstaterna, på de villkor som föreskrivs i nationell lag, ska ge försäkringsföretag inom deras territorier tillstånd att överlåta bestånd av försäkringsavtal som slutits med stöd av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster till ett acceptföretag inom gemenskapen (artikel 39.1). Tillstånd till en överlåtelse får ges endast om tillsynsmyndigheterna i acceptföretagets hemmedlemsstat intygar att företaget har en tillräcklig kapitalbas enligt föreskrifter i direktivet. I Solvens II-direktivet finns även bestämmelser om att den medlemsstat där en filial är belägen ska rådfrågas när en filial avser att överlåta egna bestånd, att tillsynsmyndigheterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstat ska ge tillstånd till överlåtelsen efter att ha inhämtat godkännande från myndigheterna i de medlemsstater där kontrakten ingåtts, tidsgränser för myndigheterna i de medlemsstater som rådfrågas att lämna yttranden till myndigheterna i det överlåtande försäkringsföretagets hemmedlemsstat, offentliggörande av överlåtelsen i någon av de berörda medlemsstaterna och försäkringstagarnas bundenhet till överlåtelsen (artikel 39.2–39.6).

De nu aktuella bestämmelserna i Solvens II-direktivet rör alltså avtal som ingåtts med stöd av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, och reglerar ansvarsfördelningen mellan de berörda medlemsstaternas myndigheter. På samma sätt som motsvarande bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 12) reglerar dessa bestämmelser i Solvens II-direktivet förutsättningarna för gränsöverskridande överlåtelser av bestånd. Regeringen instämmer därför i Svensk Försäkrings bedömning att EU-direktiven inte hindrar en särskild svensk reglering av överlåtelser som inte är gränsöverskridande.

Mot bakgrund av att bestämmelser som tillåter gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser föreslås i enlighet med EUdirektiven på området, kan det inte anses strida mot principen om den fria rörligheten inom EU att tillåta överlåtelser av försäkringsbestånd mellan svenska försäkringsföretag och svenska tjänstepensionsföretag. Det kan i sammanhanget nämnas att bestämmelser som tillåter motsvarande nationella överlåtelser från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag har införts i fransk rätt (Ordonnance n°2017-484 du 6 avril 2017 relative à la création d'organismes dédiés à l'exercice de l'activité de retraite professionnelle supplémentaire et à l'adaptation des régimes de retraite supplémentaire en unités de rente, Art. L.384-1). Det bör därför införas bestämmelser som tillåter överlåtelser av tjänstepensionsförsäkringsbestånd från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag.

För att tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska ges enligt försäkringsrörelselagen krävs bl.a. att den rätt som tillkommer försäkringstagarna inte försämras och att det övertagande företag har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats (14 kap. 7 § första stycket 1 och 2). Mot bakgrund av att den reglering av tjänstepensionsföretagens verksamhet som föreslås i denna proposition ska säkerställa att tjänstepensionsföretagen har en tillräcklig kapitalbas, bör förutsättningarna för att tillåta en överlåtelse från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag vara samma som för övriga överlåtelser enligt försäkringsrörelselagen.

Sida 434
Prop. 2018/19:158Sida 435
Överlåtelse av utländska försäkringsbestånd bör tillåtas
I promemorian föreslås att möjligheten till överlåtelse från ett tjänstepen- sionsföretag till ett försäkringsföretag bör begränsas till åtaganden som ska fullgöras i Sverige, med motiveringen att det är olika EU-regelverk som styr försäkringsföretag och tjänstepensionsinstitut, och att samordningen mellan berörda myndigheter inte är reglerad. Svensk Försäkring anför att begränsningen är onödig, eftersom det inte finns något sådant hinder enligt direktivet. Eftersom rätten till överlåtelser inte bör begränsas mer än nödvändigt anser regeringen att överlåtelser till och från försäkrings- företag ska tillåtas utan den begränsning som föreslås i promemorian.

11.2Krav på stämmans godkännande av överlåtelser mellan svenska företag

Regeringens förslag: Det ska krävas godkännande av stämman i det överlåtande företaget för att ett avtal om överlåtelse av ett försäkringsbestånd från ett tjänstepensionsföretag till ett annat tjänstepensionsföretag eller ett försäkringsföretag ska bli giltigt. Under minst en vecka före den stämma vid vilken frågan ska behandlas ska följande handlingar hållas tillgängliga för aktieägare och röstberättigade och sedan läggas fram på stämman: förslag till stämmobeslut, överlåtelseavtalet, en redogörelse av styrelsen för de omständigheter som kan vara av betydelse vid bedömningen av förslagets lämplighet för företaget och för de försäkrade, försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade och ett yttrande av revisorerna över redogörelsen.

Om årsredovisningen inte ska behandlas på samma stämma ska också följande handlingar hållas tillgängliga och läggas fram:

–den årsredovisning som innehåller de senaste balans- och resultaträkningarna tillsammans med stämmans beslut om företagets vinst eller förlust,

–revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,

–styrelsens redogörelse för sådana händelser efter det att årsredovisningen lämnades som är av väsentlig betydelse för företagets ställning, och

–revisorernas yttrande över redogörelsen.

Handlingarna ska genast skickas till de aktieägare och röstberättigade som begär det och uppger sin postadress.

Det överlåtande företaget ska inom fyra månader från stämmans beslut om godkännande av överlåtelsen anmäla beslutet till Bolagsverket för registrering. Om en talan mot stämmans beslut har ogillats ska tiden dock räknas från den dag när domen fick laga kraft.

Om en anmälan inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Bolagsverket genom ett beslut som har fått laga kraft har avskrivit en anmälan eller vägrat registrering, har frågan om överlåtelse fallit.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget.

Sida 435
Prop. 2018/19:158Sida 436
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås dock endast att det ska anges i lag att det ska krävas godkännande av en majoritet av stämman.

Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Förfarandet för överlåtelser av försäkringsbestånd från ett tjänstepensionsföretag bör så långt som möjligt överensstämma med det som gäller för överlåtelser enligt försäkringsrörelselagen. Ett avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd från ett försäkringsföretag ska enligt den lagen godkännas av stämman i det överlåtande företaget för att bli giltigt (14 kap. 2 §). Det bör därför krävas godkännande av stämman i ett överlåtande tjänstepensionsföretag för att ett överlåtelseavtal ska bli giltigt även enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Regeringen anser inte att det är nödvändigt att ange att det är en majoritet av stämman som ska godkänna avtalet, eftersom det följer av allmänna associationsrättsliga bestämmelser om stämmobeslut.

På samma sätt som enligt försäkringsrörelselagen (14 kap. 3 §) bör vissa handlingar hållas tillgängliga för aktieägare och röstberättigade minst en vecka före den stämma då frågan om godkännande av överlåtelsen ska behandlas. De handlingar som ska tillhandahållas enligt den lagen är ett förslag till stämmobeslut, avtalet om överlåtelse, en redogörelse av styrelsen för de omständigheter som kan vara av betydelse vid bedömningen av överlåtelsens lämplighet för företaget och för försäkrade, försäkringstagare och andra ersättningsberättigade, ett yttrande av revisorerna över styrelsens redogörelse och, om årsredovisningen inte ska behandlas på stämman, en kopia av den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, försedd med en anteckning om stämmans beslut om företagets vinst eller förlust, en kopia av revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser, en av styrelsen undertecknad redogörelse för sådana händelser efter det att årsredovisningen lämnades som är av väsentlig betydelse för företagets ställning och ett av företagets revisorer undertecknat yttrande över den redogörelsen. Motsvarande handlingar bör tillhandahållas även enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

I Sverige finns en ordning som innebär att vissa företagsbeslut och handlingar ska registreras hos Bolagsverket i ett försäkringsregister för att få verkan och publicitet (se 17 kap. 1 § FRL). I försäkringsrörelselagen (14 kap. 4 §) föreskrivs t.ex. att ett överlåtande företag ska låta registrera ett stämmobeslut rörande ett överlåtelseavtal inom fyra månader från beslutet, vid äventyr att frågan om överlåtelse annars har förfallit. Bestämmelser om en sådan ordning bör finnas även beträffande överlåtelser av försäkringsbestånd från tjänstepensionsföretag enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

11.3

Tillståndskrav för att verkställa ett överlåtelseavtal

Regeringens förslag: Det ska krävas tillstånd av Finansinspektionen för att få verkställa avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd mellan tjänstepensionsföretag eller till ett försäkringsföretag.

Sida 436
Prop. 2018/19:158Sida 437

Ansökan om tillstånd ska göras av både det överlåtande och det över-tagande företaget och ges in inom fyra månader från det att stämmobe-slut om godkännande av överlåtelsen registrerades. Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningarna och om beslut som har meddelats med anledning av dem och som har fått laga kraft. Om ansökningarna inte görs inom föreskriven tid eller om de avslås, ska Bolagsverket förklara att frågan om överlåtelse har fallit.

Regeringens bedömning: Ansökans innehåll och form bör inte regleras i lag.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I pro-memorian föreslås att ansökan ska göras av det övertagande företaget, utom när överlåtelse sker till ett försäkringsföretag, då ansökan ska göras av det överlåtande företaget. I promemorian föreslås också att det av lag ska framgå att ansökan ska vara skriftlig och vad den ska innehålla.

Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: För att få verkställa en överlåtelse av försäkringsbestånd enligt försäkringsrörelselagen krävs det tillstånd av Finansinspektionen (14 kap. 5 §). Ansökan ska göras av såväl det överlåtande företaget som den övertagande försäkringsgivaren (14 kap. 6 § FRL). Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om sådana ansökningar och om lagakraftvunna beslut som har meddelats med anledning av dem. Bolagsverket ska förklara att frågan om överlåtelse har fallit om ansökningarna inte görs inom föreskriven tid eller om de avslås (14 kap. 6 § andra och tredje styckena FRL).

Regeringen anser att enhetlighet i förfarandena bör eftersträvas, och bestämmelser som motsvarar försäkringsrörelselagen i fråga om tillståndskrav, vem som ska göra ansökan och inom vilka tidsgränser samt myndigheternas skyldigheter i fråga om underrättelser och registrering bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

I promemorian föreslås att det ska anges i lag vad ansökan ska innehålla, och att innehållet ska motsvara kraven vid gränsöverskridande överlåtelser enligt direktivet. Regeringen anser dock att innehållet i och formalia kring ansökningar bör regleras genom verkställighetsföreskrifter.

11.4Förutsättningar för tillstånd

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska ge tillstånd att verkställa ett avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd mellan tjänstepensionsföretag eller till ett försäkringsföretag, om

–den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade inte försämras,

–det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats, och

–den behöriga myndigheten i värdlandet i förekommande fall samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.

Sida 437
Prop. 2018/19:158Sida 438

Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon lagstadgad tidsgräns för när inspektionen ska fatta beslut i tillståndsärenden som gäller överlåtelser av försäkringsbestånd mellan svenska företag.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att det för tillstånd enbart ska krävas att den rätt som tillkommer tjänstepensionstecknarna och andra ersättningsberättigade inte försämras och att det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs.

Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens för-slag. I promemorian föreslås bestämmelser som i sak motsvarar regeringens förslag. Enligt promemorians förslag ska dessa bestämmelser dock införas i försäkringsrörelselagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen ifrågasätter om direktivet genomförs korrekt genom promemorians förslag om kapitalbaskrav. Svensk Försäkring ifrågasätter om krav på företagets finansiella ställning tillför något i förhållande till kapitalbaskravet.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Förutsättningarna för tillstånd till beståndsöverlåtelser enligt försäkringsrörelselagen är att den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade inte försämras, att den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats (med hänsyn tagen till vissa medgivna undantag när det gäller överlåtelse till utländska försäkringsgivare) och att behörig myndighet i det land där riskerna är belägna eller där åtaganden ska fullgöras samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig (14 kap. 7 §). Utredningen föreslår huvudsakligen samma förutsättningar för tillstånd till överlåtelser av försäkringsbestånd från ett tjänstepensionsföretag. I promemorian föreslås däremot att kraven för att tillstånd ska överensstämma med andra tjänstepensionsdirektivets krav för godkännande av gränsöverskridande överlåtelser.

Förfarandet för överlåtelser av försäkringsbestånd från tjänstepensionsföretag bör så långt som möjligt överensstämma med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen. Regeringen instämmer därför med utredningen när det gäller förutsättningarna för tillstånd, dock med den skillnaden att det när det är fråga om överlåtelser som omfattar gränsöverskridande verksamhet även bör krävas att behörig myndighet i värdlandet samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig. Vad som avses med gränsöverskridande verksamhet och värdland behandlas i avsnitt 7.1.

Finansinspektionens och Svensk Försäkrings synpunkter på det föreslagna kapitalbaskravet rör genomförandet av direktivets bestämmelser om godkännande av gränsöverskridande överlåtelser och behandlas därför i avsnitt 11.7.

I försäkringsrörelselagen anges ingen tid för när Finansinspektionen ska fatta beslut i ett tillståndsärende. I promemorian föreslås att det ska krävas beslut inom tre månader, vilket överensstämmer med direktivets krav i fråga om gränsöverskridande överlåtelser. Regeringen anser dock inte att det finns skäl att ha samma tidsgräns för nationella överlåtelser.

Sida 438
Prop. 2018/19:158Sida 439
11.5 Finansinspektionens utredningsåtgärder

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få rätt att förelägga de företag som söker tillstånd att ge in den ytterligare utredning som är nödvändig för att kunna bedöma om den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade försämras.

Innan Finansinspektionen ger tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal som leder till gränsöverskridande verksamhet, ska inspektionen ge den behöriga myndighet i värdlandet tillfälle att yttra sig över överlåtelsen. Den behöriga myndigheten ska ges minst tre månader att yttra sig.

Finansinspektionen ska i Post- och Inrikes Tidningar och lämpliga ortstidningar kungöra ansökningarnas innehåll med uppgift om att ett avtal om överlåtelse har ingåtts och var avtalet och annan utredning hålls tillgängliga. Kungörelsen ska innehålla föreläggande för försäkringstagare, försäkrade och andra ersättningsberättigade som berörs av överlåtelsen att inom en bestämd tid, minst en månad efter kungörelsen, anmäla till Finansinspektionen om de har något att invända mot ansökningarna.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om vilka utredningsåtgärder Finansinspektionen kan och ska vidta i ett ärende om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal. Dels gäller att Finansinspektionen får utfärda förelägganden om kompletteringar till ansökningarna som getts in, och dels ska inspektionen genom kungörande förelägga berörda försäkringstagare och andra ersättningsberättigade att inom viss tid anmäla om de har något att invända mot tillståndsansökningen (14 kap. 8 och 9 §§). Regeringen anser att dessa åtgärder är lämpliga även i ärenden om tillstånd att verkställa överlåtelser från tjänstepensionsföretag, och motsvarande bestämmelser bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Enligt försäkringsrörelselagen ska Finansinspektionen i ärenden om överlåtelser från försäkringsföretag som rör gränsöverskridande verksamhet ge den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska drivas möjlighet att yttra sig innan tillstånd lämnas (14 kap. 10 §). Synpunkter från myndigheten i värdlandet bör ges betydelse även vid tillståndsprövning i ett ärende om överlåtelse från ett tjänstepensionsföretag. Som beskrivs i promemorian finns det inte några EU-bestämmel- ser om myndigheternas skyldigheter att medverka vid överlåtelser som inte omfattas av Solvens II-direktivet eller av andra tjänstepensionsdirektivet, och de direktiven reglerar inte nationella överlåtelser. Det är visserligen inte möjligt att i svensk rätt föreskriva om skyldigheter för utländska myndigheter, men det finns ingenting som hindrar att en svensk myndighet ska ha en skyldighet att ge en utländsk myndighet möjlighet att yttra sig i ett ärende. Det bör därför införas en skyldighet för Finansinspektionen att ge den behöriga myndigheten i värdlandet tillfälle att yttra

Sida 439
Prop. 2018/19:158Sida 440

sig innan tillstånd ges. Vad som avses med gränsöverskridande verksamhet och värdland behandlas i avsnitt 7.1.

11.6Registrering, underrättelser och övergång av ansvar

Regeringens förslag: Det övertagande företaget ska vid överlåtelse till ett tjänstepensionsföretag eller ett försäkringsföretag genast anmäla ett tillståndsbeslut till Bolagsverket för registrering. Bolagsverket ska genast registrera beslutet. Ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet övergår på det övertagande företaget när Bolagsverket har registrerat beslutet.

När överlåtelsen har verkställts ska det övertagande företaget underrätta varje försäkringstagare och försäkrad som berörs. Finansinspektionen ska ha rätt att besluta på vilket sätt underrättelsen ska lämnas.

Om en överlåtelse leder till gränsöverskridande verksamhet ska Finansinspektionen offentliggöra överlåtelsen i värdlandet enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsen offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, behöver dock inspektionen inte offentliggöra beslutet där.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska det vara det överlåtande företaget som ska göra en anmälan till Bolagsverket om beståndet överlåts till ett försäkringsföretag. I promemorian föreslås inte heller att underrättelser om en verkställd överlåtelse ska lämnas till försäkrade.

Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Vissa beslut och handlingar ska enligt försäkringsrörelselagen registreras hos Bolagsverket i ett försäkringsregister (se 17 kap. 1 §) för att få verkan och publicitet. I försäkringsrörelselagen (14 kap. 12 §) föreskrivs t.ex. att ett övertagande företag ska anmäla ett tillståndsbeslut för registrering, varvid ansvaret för beståndet övergår.

I försäkringsrörelselagen finns också bestämmelser om hur en tillåten överlåtelse ska offentliggöras. Ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare med tillstånd att driva försäkringsrörelse i Sverige ska i egenskap av övertagande försäkringsgivare lämna en underrättelse om överlåtelsen till varje försäkringstagare som berörs (14 kap. 13 §). Om det i överlåtelsen ingår risker som är belägna i eller åtaganden som ska fullgöras i ett annat land inom EES ska Finansinspektionen som huvudregel offentliggöra överlåtelsen i det landet (14 kap. 14 §).

Det är lämpligt att samma ordning med registrering, offentliggörande och underrättelser gäller vid överlåtelser från tjänstepensionsföretag. Motsvarande bestämmelser bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, dock med beaktande av den innebörd av gränsöverskridande

Sida 440
Prop. 2018/19:158Sida 441

verksamhet och värdland som föreslås i avsnitt 7.1. Eftersom det i tjänste-pensionssammanhang oftast är den försäkrade som har anspråk på ersättning ur en försäkring som ingår i ett överlåtet bestånd bör en underrättelse om en överlåtelse lämnas även till de försäkrade. Även en bestämmelse som motsvarar det som gäller enligt försäkringsrörelselagen i fråga om övergången av det civilrättsliga ansvaret för ett överlåtet försäkringsbestånd bör införas i den nya lagen.

11.7Gränsöverskridande överlåtelse till ett utländskt tjänstepensionsinstitut

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska helt eller delvis få överlåta sitt försäkringsbestånd till ett utländskt tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i ett annat EES-land. Tjänstepensionsföretaget får verkställa överlåtelsen efter godkännande från den behöriga myndigheten i det övertagande institutets hemland enligt bestämmelserna i det landet.

Det ska också krävas att överlåtelsen godkänns av en majoritet av berörda försäkringstagare och försäkrade som är ersättningsberättigade enligt de försäkringsavtal som omfattas av överlåtelsen eller av en majoritet av deras företrädare, och av det uppdragsgivande företaget. Det överlåtande företaget ska i god tid innan ansökan om godkännande av överlåtelsen lämnas in göra information om villkoren för överlåtelsen tillgänglig för dem som ska godkänna överlåtelsen.

Finansinspektionen ska på begäran av den utländska behöriga myndigheten göra en bedömning av överlåtelsen. Finansinspektionen ska bedöma om den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade försämras och om det överlåtande tjänstepensionsföretaget har den kapitalbas som krävs med beaktande av det bestånd som ska överlåtas. Finansinspektionen ska lämna sin bedömning till den andra myndigheten inom åtta veckor från det att begäran togs emot.

Om överlåtelsen leder till gränsöverskridande verksamhet ska Finansinspektionen informera den behöriga myndigheten i det övertagande institutets hemland om de regler för verksamheten som ska tillämpas på det bestånd som överlåts. Informationen ska lämnas inom fyra veckor från det att Finansinspektionen tog emot en underrättelse om ett beslut om godkännande av överlåtelsen från den andra myndigheten.

Ansvaret för det överlåtna beståndet övergår från tjänstepensionsföretaget till det utländska institutet när institutet har mottagit ett beslut om godkännande av överlåtelsen från myndigheten i hemlandet. Om det utländska institutet inte har fått någon information om beslutet inom sju veckor från det att beslutet fattades får avtalet ändå verkställas.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas ett normgivningsbemyndigande i fråga om inhämtande av godkännande från det uppdragsgivande företaget.

Sida 441
Prop. 2018/19:158Sida 442

Utredningens förslag: Utredningen föreslår inte några bestämmelser om gränsöverskridande överlåtelser.

Remissinstanserna har inga synpunkter i denna del.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska samma regler som för nationella överlåtelser gälla vid gränsöverskridande överlåtelser i fråga om stämmans godkännande, registrering av stämmans beslut och av tillståndsbeslutet, tid för ansökan om tillstånd, tidpunkt för ansvarsövergång, underrättelser till försäkringstagare och offentliggörande av beslutet. I promemorian föreslås också att avtalet ska få verkställas fyra månader och tre veckor från ansökan om inget beslut har tagits emot och registrering har gjorts. Det föreslås också ett bemyndigande att meddela föreskrifter om godkännande från arbetsgivaren.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att förslaget om krav på bedömning av kapitalbasen inte genomför direktivet på rätt sätt och att bemyndigandet bör avse hur det överlåtande företaget ska inhämta arbetsgivarens godkännande, vilken information som ska lämnas och hur godkännandet ska dokumenteras. Även Svensk Försäkring anför att förslaget om bedömning av kapitalbasen inte genomför direktivet på rätt sätt, och att det bör klargöras vad som ska anmälas för registrering om tjänstepensionsföretaget inte har tagit emot ett beslut.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Rätten att överlåta bestånd enligt andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet regleras ett förfarande för överlåtelser av hela eller delar av en pensionsplans skulder, skyldigheter och rättigheter m.m.mellan tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade i olika medlemsstater (artikel 12, gränsöverskridande överlåtelse). Enligt direktivet ska en medlemsstat godkänna att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom medlemsstatens territorium överlåter alla eller en del av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar till ett mottagande tjänstepensionsinstitut (artikel 12.1).

Med pensionsplan avses ett avtal, en överenskommelse, en stiftandeurkund eller bestämmelser vari anges vilka pensionsförmåner som ska lämnas och på vilka villkor (artikel 6.2). Mottagande tjänstepensionsinstitut definieras i direktivet som ett tjänstepensionsinstitut som tar emot tillgångar, skyldigheter och rättigheter från ett tjänstepensionsinstitut i en annan medlemsstat (artikel 6.13). En pensionsplans skulder, tekniska avsättningar, skyldigheter, rättigheter och tillgångar får i detta sammanhang anses omfattade av det i den svenska försäkringslagstiftningen vedertagna begreppet försäkringsbestånd.

För att uppfylla direktivets krav bör det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införas en bestämmelse om att tjänstepensionsföretag helt eller delvis får överlåta försäkringsbestånd till utländska tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade i ett annat land inom EES.

Sida 442
Prop. 2018/19:158Sida 443

Godkännande från medlemmar och förmånstagare

En överlåtelse ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet förhandsgodkännas av en majoritet av berörda medlemmar och förmånstagare eller deras företrädare. Information om villkoren för överlåtelsen ska göras tillgänglig för dem i god tid innan en ansökan om godkännande av överlåtelsen lämnas in till behörig myndighet (artikel 12.3 a). I avsnitt 5.2 konstateras att medlem och förmånstagare i svensk rätt motsvaras av försäkringstagare, försäkrade och andra ersättningsberättigade.

I promemorian föreslås att direktivets krav på godkännande från berörda medlemmar och förmånstagare eller deras företrädare genomförs genom ett krav på godkännande från en majoritet av stämman i det överlåtande företaget. Förslaget utgår från att kunderna eller medlemmarna utövar sitt inflytande genom stämman i ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar. Arbetsgivaren är, i egenskap av försäkringstagare och kund, ägare respektive medlem i sådana företag, och enligt bedömningen i promemorian kan arbetsgivaren anses företräda de försäkrade i detta avseende.

Regeringen anser inte att arbetsgivaren regelmässigt kan anses företräda de försäkrade och andra ersättningsberättigade. För att genomföra direktivets krav bör det i stället i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införas en bestämmelse om att överlåtelsen ska godkännas av en majoritet av berörda försäkringstagare och försäkrade som är ersättningsberättigade enligt de försäkringsavtal som omfattas av överlåtelsen, eller av en majoritet av deras företrädare. I ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar kan både försäkringstagare och försäkrade ha rösträtt på stämman, och godkännande kan i sådana fall inhämtas från dem på det sätt som beskrivs i promemorian. I andra fall kan kravet innebära att de berörda måste kontaktas direkt eller genom någon företrädare för dem, t.ex. genom arbetstagarorganisationer, eller att godkännandet inhämtas på annat sätt. Hur sådana godkännanden ska inhämtas måste dock bedömas av de överlåtande företagen från fall till fall, och det blir en fråga för den behöriga myndigheten att vid tillståndsprövningen avgöra om förutsättningarna för att verkställa överlåtelsen är uppfyllda.

I förekommande fall måste överlåtelsen enligt direktivet (artikel 12.3 b) även godkännas av det uppdragsgivande företaget. För att genomföra direktivets krav bör det införas en bestämmelse med sådan innebörd. I avsnitt 8.2.4 föreslås att ett uppdragsgivande företag i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska definieras som den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget

Det bör också införas bestämmelser som genomför direktivets krav på att information om villkoren för överlåtelsen i god tid ska göras tillgänglig för dem som ska godkänna överlåtelsen.

Närmare föreskrifter om när och hur godkännandena ska inhämtas och om vilken information som ska tillhandahållas och när det ska ske kan meddelas genom verkställighetsföreskrifter. Det bör därför inte införas ett sådant bemyndigande i lag som föreslås i promemorian.

Sida 443
Prop. 2018/19:158Sida 444

Godkännande från behöriga myndigheter

En överlåtelse ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet godkännas av den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat efter förhandsgodkännande av den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat (artikel 12.4). Ansökan om godkännande ska lämnas in av det mottagande tjänstepensionsinstitutet och myndigheten i det mottagande institutets hemmedlemsstat ska utan dröjsmål vidarebefordra ansökan till den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemmedlemsstat (artikel 12.6).

För att uppfylla direktivets krav bör bestämmelser motsvarande de nämnda artiklarna införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det bör alltså framgå av den nya lagen att en överlåtelse av ett försäkringsbestånd från ett svenskt tjänstepensionsföretag till ett utländskt tjänstepensionsinstitut måste godkännas av den behöriga myndigheten i det utländska institutets hemland för att få verkställas. Det bör också införas en bestämmelse om att Finansinspektionen är skyldig att bedöma en överlåtelse från ett svenskt företag när en ansökan om godkännande av överlåtelsen översänds från den behöriga myndighet som ska pröva ansökningen.

Finansinspektionens bedömning av en överlåtelse

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska den behöriga myndigheten för det överlåtande tjänstepensionsinstitutet vid en partiell överlåtelse bedöma om medlemmarnas och förmånstagarnas långsiktiga intressen i den kvarvarande delen är tillräckligt skyddade, och i övrigt bedöma om medlemmarnas och förmånstagarnas individuella rättigheter försämras på grund av överlåtelsen och om de tillgångar som hör till pensionsplanen och som ska överlåtas är tillräckliga och lämpliga, i enlighet med tillämpliga regler i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, för att täcka de skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas (artikel 12.8). Medlemsstaterna ska säkerställa att kostnaderna för överlåtelsen inte belastar de kvarvarande medlemmarna och förmånstagarna i det överlåtande tjänstepensionsinstitutet (artikel 12.2).

För att uppfylla direktivets krav bör det införas bestämmelser om det Finansinspektionen ska bedöma när inspektionen tar emot en översänd ansökan från en behörig myndighet för ett övertagande utländskt institut. Kraven på bedömning av skyddet för de långsiktiga intressena hos kvarvarande medlemmar och förmånstagare vid överlåtelse av en del av ett bestånd (artikel 12.8 a), och av om medlemmarnas och förmånstagarnas rättigheter försämras (artikel 12.8 b) bör genomföras genom en bestämmelse om att Finansinspektionen ska bedöma om överlåtelsen innebär att den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade försämras. Därigenom tillgodoses också kravet på att det ska säkerställas att kvarvarande medlemmar och förmånstagare inte belastas med kostnaderna för överlåtelsen (artikel 12.2).

När det gäller direktivets krav på en bedömning av om tillgångarna som ska överlåtas är tillräckliga och lämpliga för att täcka de skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas (artikel 12.8 c), anförs i promemorian att det bör kunna sammanfattas med att företaget med beaktande av överlåtelsen ska leva upp till krav i fråga

Sida 444
Prop. 2018/19:158Sida 445
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

om skuldtäckning och kapitalbas. I promemorian föreslås att detta genomförs genom ett krav på bedömning av om det överlåtande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats. Finansinspektionen och Svensk Försäkring ifrågasätter om det är ett korrekt genomförande av direktivet. Kapitalbaskravet är dock av tradition i svensk rätt avsett att säkerställa att ett företag har tillräckliga tillgångar i förhållande till skulder och avsättningar. Kravet bör därför genomföras på det sätt som föreslås i promemorian. Enligt direktivet ska resultatet av myndighetens bedömning översändas till den myndighet som ska godkänna överlåtelsen inom åtta veckor (artikel 12.9). Detta bör genomföras genom att en bestämmelse med sådant innehåll införs i den nya lagen. Informationsskyldighet efter ett beslut om godkännande När en överlåtelse som utmynnar i gränsöverskridande verksamhet har godkänts ska den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemmedlemsstat enligt andra tjänstepensionsdirektivet lämna viss information till myndigheten i det mottagande institutets hemmedlemsstat (artikel 12.11). Informationen ska lämnas inom fyra veckor från det att myndigheten fick information om godkännandet och den ska avse de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och i enlighet med vilka pensionsplanen måste förvaltas. Information ska också lämnas om vilka informationskrav i värdlandet som ska tillämpas på den gränsöverskridande verksamheten. För att uppfylla dessa krav i direktivet bör det införas bestämmelser med sådana skyldigheter för Finansinspektionen. Verkställighet av överlåtelsen I andra tjänstepensionsdirektivet föreskrivs att det mottagande tjänstepensionsinstitutet ska få börja förvalta pensionsplanen när det har mottagit ett beslut om godkännande av överlåtelsen, eller när det har gått två veckor från det att beslutet fattades och ytterligare fem veckor, om ingen information om beslutet mottagits från myndigheten (artikel 12.12). Direktivet bör genomföras i denna del genom en bestämmelse med motsvarande innehåll i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I promemorian föreslås att tillståndsbeslutet ska anmälas för registrering till Bolagsverket som genast ska registrera beslutet, och att ansvaret för beståndet övergår vid registreringen. Detta föreslås gälla även i de speciella fall då företaget inte har mottagit något beslut om godkännande inom föreskriven tid. Registrering i försäkringsregistret är enligt svensk försäkringslagstiftning den tidpunkt vid vilken det civilrättsliga ansvaret för ett bestånd övergår till ett övertagande företag. Den ordningen utgår dock från ett nationellt förfarande med registrering av svenska myndighetsbeslut. Det bör inte införas krav på registrering av utländska myndigheters godkännanden av överlåtelser i försäkringsregistret, och därför bör den civilrättsliga ansvarsövergången i stället knytas till den tidpunkt då det övertagande företaget börjar förvalta pensionsplanen. Det kan visserligen, så som Lagrådet påpekar, föranleda problem i tillämpningen att ansvarsövergången är knuten till den tidpunkt då det utländska institutet tar emot beslutet om godkännande, eftersom det kan

Sida 445
Prop. 2018/19:158Sida 446

vara svårt för en utomstående att avgöra när det sker. Det är dock inte lämpligt att bestämma en annan tidpunkt för den civilrättsliga ansvarsövergången med tanke på direktivets reglering, vilket även Lagrådet anser. För övrigt ligger det i det övertagandes institutets intresse att försäkra sig om att försäkringstagare och försäkrade känner till att överlåtelsen har genomförts.

Därmed uppkommer inte den oklarhet som Svensk Försäkring pekar på, nämligen frågan om vad som ska registreras av Bolagsverket när ett institut inte fått del av godkännandebeslutet.

Information och tillsyn vid gränsöverskridande verksamhet efter en gränsöverskridande överlåtelse

Om det mottagande tjänstepensionsinstitutet driver gränsöverskridande verksamhet ska andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om informationsskyldighet för och löpande tillsyn av den behöriga myndigheten i värdlandet tillämpas (artikel 12.14). Lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (förkortad LUFT) är tillämplig på utländska tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet i Sverige. I den lagen finns bestämmelser om tillsyn och informationsskyldighet vid gränsöverskridande verksamhet, och i avsnitt 7 föreslås de ändringar som krävs för att uppfylla direktivets krav. Lagen är tillämplig fr.o.m. den dag som ett tjänstepensionsinstitut börjar driva gränsöverskridande verksamhet efter en överlåtelse, och någon ytterligare bestämmelse för att uppfylla de nu aktuella kraven i direktivet krävs inte.

11.8Övertagande av bestånd från ett utländskt tjänstepensionsinstitut

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska helt eller delvis få överta ett bestånd av tjänstepensionsavtal från ett utländskt tjänstepensionsinstitut. Det ska krävas tillstånd av Finansinspektionen för att ett sådant överlåtelseavtal ska få verkställas.

En ansökan om tillstånd ska göras av det övertagande tjänstepensionsföretaget. Ansökan ska innehålla det skriftliga överlåtelseavtalet, uppgifter om avtalsparternas namn, hemvist och det land inom EES där respektive part är registrerad eller auktoriserad, en beskrivning av det bestånd av tjänstepensionsavtal som ska övertas och det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ligger till grund för avtalen, namn och hemvist för den arbetsgivare eller egenföretagare som erbjuder pensionsförmåner enligt de tjänstepensionsavtal som ingår i beståndet eller som gör inbetalningar till institutet, dokumentation om att överlåtelsen har godkänts av arbetsgivaren eller egenföretagaren och en majoritet av de personer som har eller kommer att ha rätt till pensionsförmåner enligt avtalen eller den överenskommelse som ligger till grund för dem, eller av en majoritet av företrädare för dessa personer, och uppgift om vilket land som är värdland i fråga om de tjänstepensionsavtal som ingår i överlåtelsen.

Sida 446
Prop. 2018/19:158Sida 447

Finansinspektionen ska utan dröjsmål översända ansökan till den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland för bedömning.

Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet ska ges, om

–all information som ansökan ska innehålla har lämnats,

–den behöriga myndigheten i det andra landet har godkänt överlåtelsen,

–de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget före och efter överlåtelsen är tillräckligt skyddade,

–det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats, och

–det övertagande företagets organisation är ändamålsenlig och den som deltar i ledningen av det övertagande företaget har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften med hänsyn till den föreslagna överlåtelsen.

Finansinspektionen ska få förelägga det övertagande företaget att ge in den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen ska kunna bedöma om de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget är tillräckligt skyddade.

Finansinspektionen ska meddela beslut i ärendet inom tre månader från det att ansökan togs emot och inom två veckor därefter underrätta den behöriga myndigheten för det överlåtande institutet om beslutet. Finansinspektionen ska, om överlåtelsen leder till gränsöverskridande verksamhet, lämna information till det övertagande företaget om de regler för verksamheten som ska tillämpas på det överlåtna beståndet av tjänstepensionsavtal. Informationen ska lämnas inom en vecka från det att Finansinspektionen tog emot den från den utländska myndigheten.

När tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet har lämnats ska det övertagande företaget genast anmäla tillståndsbeslutet för registrering till Bolagsverket, och Bolagsverket ska genast registrera beslutet. När registrering har gjorts övergår ansvaret för det överlåtna beståndet på det övertagande företaget.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon avgiftsbestämmelse eller ett bemyndigande att meddela föreskrifter om avgifter i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår inte några bestämmelser om gränsöverskridande överlåtelser.

Remissinstanserna har inga synpunkter i denna del.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska ansökan om tillstånd ges in inom fyra månader från det att stämman i det överlåtande utländska tjänstepensionsinstitutet och berörd arbetsgivare godkände överlåtelsen, tillstånd anses ha getts efter fyra månader och tre veckor från det att ansökan togs emot av Finansinspektionen om inspektionen inte har meddelat beslut inom tre månader, det övertagande företaget underrätta varje försäkringstagare

Sida 447
Prop. 2018/19:158Sida 448

om överlåtelsen och Finansinspektionen offentliggöra överlåtelsen i det land där åtagandena ska fullgöras.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen ifrågasätter om direktivet genomförs korrekt genom promemorians förslag. Inspektionen anser bl.a. att kravet på att det övertagande tjänstepensionsföretaget ska ha den kapitalbas som krävs går längre än det som följer av direktivet. Svensk Försäkring ifrågasätter om kravet på att företagets finansiella ställning ska vara tillfredsställande tillför något i förhållande till kravet på att företaget ska ha en tillräcklig kapitalbas.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Gällande rätt i fråga om överlåtelser från utländska försäkringsgivare

Försäkringsrörelselagen innehåller inte några krav för att ett svenskt försäkringsföretag ska få överta ett försäkringsbestånd från ett utländskt företag, och inte heller i övrigt något om överlåtelser från en utländsk försäkringsgivare. I lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns dock bestämmelser om som riktas till försäkringsgivare från ett land inom EES eller tredjeland och utländska tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet i Sverige (1 kap. 1 §).

I 9 kap. LUFT finns bestämmelser om utländska försäkringsgivares överlåtelser av försäkringsbestånd. Bestämmelserna gäller inte för utländska tjänstepensionsinstitut (jfr 1 kap. 5 § tredje stycket LUFT), men omfattar försäkringsgivare som driver tjänstepensionsverksamhet. En utländsk försäkringsgivare kan helt eller delvis överlåta ett bestånd av försäkringar till en svensk eller utländsk försäkringsgivare under de förutsättningar som anges i kapitlet (9 kap. 1 § LUFT).

I fråga om överlåtelser från en EES-försäkringsgivare gäller följande. När Finansinspektionen av den behöriga myndigheten i det andra EESlandet ges möjlighet att yttra sig över en fråga om tillstånd till en överlåtelse av ett bestånd av försäkringar som meddelats i en verksamhet som drivits med stöd av lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, ska inspektionen lämna sitt samtycke om försäkringstagarnas rätt inte försämras och den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats (9 kap. 2 § LUFT). Innan Finansinspektionen yttrar sig ska den som huvudregel ge de berörda försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade möjlighet att anmäla om de har något att invända mot överlåtelsen, varvid bestämmelsen om offentliggörande i 14 kap. 9 § FRL gäller i tillämpliga delar (9 kap. 3 § LUFT).

En försäkringsgivare från tredjeland får med Finansinspektionens tillstånd överlåta ett bestånd av försäkringar som hör till verksamheten till ett svenskt försäkringsföretag eller till en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom EES (9 kap. 4 § LUFT). Ansökan ska göras av både den överlåtande och den övertagande försäkringsgivaren (9 kap. 5 § LUFT). Innan inspektionen lämnar tillstånd till en överlåtelse ska den ge den behöriga myndigheten i det land där risker är belägna eller där åtaganden skall fullgöras möjlighet att yttra sig (9 kap. 6 § LUFT). Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet

Sida 448
Prop. 2018/19:158Sida 449
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

ska ges om försäkringstagarnas rätt inte försämras, den övertagande försäkringsgivaren har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen beaktats och behörig myndighet i det land där risker är belägna eller där åtaganden ska fullgöras samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig (9 kap. 7 § första stycket LUFT). Om den övertagande försäkringsgivaren inte har koncession i Sverige ska kapitalbasen intygas av den behöriga myndigheten i det EES-land som övervakar försäkringsgivarens soliditet (9 kap. 7 § andra stycket LUFT). Om tillstånd att överlåta ett bestånd ges till en försäkringsgivare från tredjeland ska Finansinspektionen kungöra beslutet, och de försäkringstagare och andra ersättningsberättigade som berörs av överlåtelsen ska underrättas av den övertagande försäkringsgivaren. Om det ingår risker som är belägna i eller åtaganden som ska fullgöras i ett annat EES-land, ska Finansinspektionen som huvudregel offentliggöra den beslutade överlåtelsen i det landet enligt bestämmelserna där (9 kap. 8 § LUFT). Var överlåtelser från utländska institut ska regleras Den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska innehålla bestämmelser som rör och som riktas till svenska företag. När det gäller överlåtelser av försäkringsbestånd från svenska tjänstepensionsföretag föreslås därför att det införs bestämmelser om det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag (avsnitten 11.1–11.7). Även när det gäller överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut till svenska företag finns krav i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 12) som kräver bestämmelser som riktas till svenska företag, vilka också bör införas i den nya lagen. Även om det kan framstå som en inte helt given uppdelning, bör dock överlåtelser till svenska tjänstepensionsföretag från utländska tjänstepensionsinstitut som redan driver verksamhet i Sverige regleras i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, eftersom det förefaller naturligt att det i första hand är i den lagen det kommer att sökas svar på vad som gäller i fråga om utländska institut i Sverige. Bestämmelser om överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut till svenska tjänstepensionsföretag bör alltså föras in både i den nya lagen och i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, med den skillnaden att den förstnämnda lagen ska gälla överlåtelser från institut som inte driver verksamhet i Sverige. Vad som avses med att driva verksamhet i Sverige utgår från den betydelse uttrycket har i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Tillståndskrav för att verkställa avtal om att överta bestånd från ett utländskt tjänstepensionsinstitut Enligt andra tjänstepensionsdirektivet kräver en överlåtelse av alla eller en del av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar godkännande från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat (artikel 12.4). I Sverige har godkännande av överlåtelser av tradition benämnts tillstånd, vilket bör gälla även i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. För att uppfylla direktivets krav bör det därför införas bestämmelser om att det krävs

Sida 449
Prop. 2018/19:158Sida 450
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

tillstånd för att verkställa ett avtal om överlåtelse från ett utländskt tjänstepensionsinstitut till ett svenskt tjänstepensionsföretag. Sådana tillstånd bör ges av Finansinspektionen. I svensk rätt motsvaras pensionsplanen och dess delar i detta sammanhang av begreppet försäkringsbestånd. Pensionsplanerna kan dock vara att betrakta som annat än försäkring och verksamheten med att förvalta planerna och tillhörande tjänstepensionsavtal kan anses vara annat än försäkringsrörelse enligt lagstiftningen i ett överlåtande tjänstepensionsinstituts hemland. Bestämmelserna bör därför utformas med hänsyn till att de pensionsplaner som ska överlåtas kan ha olika rättslig innebörd i berörda medlemsstater. Bestånd som överlåts från ett utländskt institut bör därför kallas bestånd av tjänstepensionsavtal. I avsnitt 6.5 föreslås ett förbud för tjänstepensionsföretag att driva främmande verksamhet, vilket innebär att tjänstepensionsföretag bara får driva verksamhet med tjänstepensionsförsäkringar och därmed sammanhängande verksamhet. Det medför att de avtal som ingår i en beståndsöverlåtelse efter överlåtelsen måste anses utgöra tjänstepensionsförsäkringar, och förvaltningen måste vara försäkringsrörelse enligt svensk rätt, för att ett svenskt tjänstepensionsföretag ska kunna driva verksamheten efter övertagandet. Ansökan om tillstånd I andra tjänstepensionsdirektivet föreskrivs att en ansökan om godkännande av en överlåtelse ska ges in av det mottagande tjänstepensionsinstitutet till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (artikel 12.4). För att uppfylla direktivet i denna del bör det införas en bestämmelse om att ansökan om tillstånd ska göras av det svenska tjänstepensionsföretaget. En ansökan ska enligt direktivet innehålla det skriftliga överlåtelseavtalet i vilket anges överlåtelsens villkor, en beskrivning av pensionsplanens viktigaste särdrag och av de skulder eller tekniska avsättningar som ska överlåtas och andra skyldigheter och rättigheter samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar, namn på och huvudsaklig förvaltningsort för det överlåtande och det mottagande pensionsinstitutet och medlemsstater där de är registrerade eller auktoriserade, namn på och den huvudsakliga förvaltningsorten för det uppdragsgivande företaget, belägg för förhandsgodkännanden från berörda medlemmar, förmånstagare och uppdragsgivande företag, och i förekommande fall de medlemsstater vars social- och arbetsmarknadslagstiftning på området för tjänstepensionsplaner är tillämplig på den berörda pensionsplanen (artikel 12.5). För att genomföra direktivets krav bör det införas bestämmelser som innebär att en tillståndsansökan ska innehålla de uppgifter som direktivet kräver. Ett uppdragsgivande företag kan komma att ha olika innebörd i olika medlemsstater, så länge den ryms inom definitionen i direktivet (artikel 6.3). Det bör därför lämnas utrymme för sådana olikheter i fråga om dokumentation av de godkännanden som krävs. Samma sak gäller benämningen på de personer som har eller kan ha rätt till pensionsförmåner enligt pensionsplanen. Det land vars social- och arbetsmarknadslagstiftning är tillämplig föreslås i avsnitt 7.1 få beteckningen värdland. Det kan visserligen diskuteras om inte innehållet i en ansökan borde regleras genom verkställighetsföreskrifter, på samma sätt som beskrivs i

Sida 450
Prop. 2018/19:158Sida 451
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

avsnitt 11.3 i fråga om nationella överlåtelser. Eftersom en förutsättning för att tillstånd ska ges enligt direktivet är att samtliga uppgifter har lämnats in i ansökan bör uppgifterna i det här fallet anges i lag. Yttrande från behörig myndighet Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat utan dröjsmål efter mottagande av en ansökan vidarebefordra ansökan till den behöriga myndigheten för det överlåtande tjänstepensionsinstitutet för bedömning (artikel 12.6). För att genomföra direktivet i denna del bör det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige införas en bestämmelse om en sådan skyldighet för Finansinspektionen. Förutsättningar för tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal Medlemsstaterna ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet säkerställa att kostnaderna för en överlåtelse inte belastar de befintliga medlemmarna och förmånstagarna i det mottagande tjänstepensionsinstitutet (artikel 12.2). Vilka omständigheter en behörig myndighet i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat i övrigt ska bedöma när det gäller godkännande av en överlåtelse anges i direktivet (artikel 12.7). Bedömningen ska avse att all information finns med i ansökan, att det mottagande tjänstepensionsinstitutets administrativa uppbyggnad och finansiella ställning och dess lednings anseende eller yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området är förenliga med den föreslagna överlåtelsen, att de långsiktiga intressena hos det mottagande institutets medlemmar och förmånstagare och den överlåtna delen av pensionsplanen är tillräckligt skyddade under och efter överlåtelsen och att tillgångarna som överlåts är tillräckliga och lämpliga för att täcka de skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas i enlighet med reglerna i det mottagande institutets hemmedlemsstat. Det mottagande institutets tekniska avsättningar ska även vara fullt skuldtäckta vid tidpunkten för överlåtelsen om det är en överlåtelse som resulterar i gränsöverskridande verksamhet. För att uppfylla kraven i direktivet bör det införas bestämmelser som innebär att de bedömningar som ska göras enligt direktivet utgör förutsättningar för att Finansinspektionen ska bevilja tillstånd. Kravet i direktivet (artikel 12.7 c) på att bedöma om de långsiktiga intressena hos det mottagande tjänstepensionsinstitutets medlemmar och förmånstagare och den överlåtna delen av pensionsplanen är tillräckligt skyddade under och efter överlåtelsen bör genomföras genom en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige om att de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget före och efter överlåtelsen ska vara tillräckligt skyddade. En sådan bestämmelse uppfyller också direktivets krav (artikel 12.2) på att säkerställa att befintliga medlemmar och förmånstagare inte belastas med kostnaderna för överlåtelsen.

Sida 451
Prop. 2018/19:158Sida 452

Enligt förslaget i promemorian bör kraven i direktivet på att bedöma om tillgångarna som överlåts är tillräckliga och lämpliga och om det mottagande institutets tekniska avsättningar är fullt skuldtäckta (artikel 12.7 d och e) genomföras genom en bestämmelse om krav på att det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs. Finansinspektionen ifrågasätter om direktivet genomförs korrekt genom det förslaget och menar att ett kapitalbaskrav går längre än vad som följer av direktivet. Kapitalbaskravet är av tradition i svensk rätt avsett att säkerställa att ett företag har tillräckliga tillgångar i förhållande till skulder och avsättningar. Regeringen anser därför att de bedömningar av tillgångar och skuldtäckning som anges i direktivet bör genomföras på det sätt som föreslås i promemorian, och avsikten är inte att det ska innebära ett högre krav än vad som följer av direktivet.

Den bedömning av det övertagande företagets administrativa uppbyggnad och finansiella ställning och dess lednings anseende, yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området som ska göras enligt direktivet (artikel

12.7b) bör genomföras delvis genom bestämmelser om att det övertagande företagets organisation ska vara ändamålsenlig och att företrädaren för det övertagande företaget ska ha tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt vara lämpad att leda den planerade verksamheten. I promemorian föreslås därutöver ett krav på att det övertagande företagets finansiella ställning ska vara tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamhetens omfattning och art. Regeringen anser i likhet med Svensk Försäkring att det inte finns anledning att vid sidan av kravet på tillräcklig kapitalbas också kräva en bedömning av företagets finansiella ställning. Direktivets krav i den delen får anses omfattas av kapitalbaskravet.

I direktivet föreskrivs bl.a. att den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstituts hemmedlemsstat ska godkänna överlåtelsen efter förhandsgodkännande från den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat (artikel 12.4). Detta bör genomföras genom att det i bestämmelsen om förutsättningar för tillstånd anges att den behöriga myndigheten för det överlåtande institutet måste ha godkänt överlåtelsen.

Utredningsåtgärder av Finansinspektionen

Enligt försäkringsrörelselagen får Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd till överlåtelse av försäkringsbestånd förelägga de ansökande företagen att komplettera ansökan med ytterligare utredning som är nödvändig för att kunna fastställa att den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade inte försämras (14 kap. 8 §). I avsnitt 11.5 föreslås att en sådan bestämmelse tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag för nationella överlåtelser. Även om det inte finns några bestämmelser om sådana utredningsåtgärder i direktivet anser regeringen att det bör finnas en möjlighet till kompletteringar även vid gränsöverskridande överlåtelser. Bestämmelser med den innebörden bör därför införas även för gränsöverskridande överlåtelser som ska prövas av Finansinspektionen. Föreläggande ska dock bara kunna riktas till det företag som har lämnat in ansökan, dvs. det svenska övertagande företaget.

Sida 452
Prop. 2018/19:158Sida 453

Underrättelser och tidsfrister

Beslut i fråga om godkännande av ett överlåtelseavtal ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet fattas och meddelas av myndigheten i det mottagande företagets hemmedlemsstat inom tre månader från det att ansökan mottogs (artikel 12.4). Myndigheten ska informera den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemland om beslutet inom två veckor (artikel 12.11). När den myndigheten i sin tur informerar myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemland om den social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet som är tillämplig på det överlåtna beståndet, och vilka informationskrav som ska tillämpas på den gränsöverskridande verksamheten, ska den myndighet som fattat tillståndsbeslutet översända informationen till det mottagande tjänstepensionsinstitutet inom en vecka. Dessa krav i direktivet bör genomföras genom att det införs bestämmelser med sådan innebörd.

Verkställighet av avtalet

Efter att ha mottagit beslut om godkännande, eller om ingen information om beslutet mottagits från myndigheten vid utgången av en viss angiven period, nämligen inom två veckor efter att beslutet har fattats, inom ytterligare fyra veckor och inom en vecka därefter, ska det mottagande tjänstepensionsinstitutet enligt andra tjänstepensionsdirektivet få börja förvalta pensionsplanen (artikel 12.12).

I promemorian föreslås att sådana bestämmelser ska införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag men att det också ska krävas en registrering hos Bolagsverket för att ansvaret för beståndet ska övergå till det övertagande företaget. För att genomföra direktivets krav anser regeringen att det bör införas en bestämmelse om att ett överlåtelseavtal får verkställas när det övertagande företaget får del av tillståndsbeslutet. Bestämmelsen bör också så som föreslås i promemorian kompletteras med ett krav på registrering i försäkringsregistret. Som beskrivs i avsnitt 11.7 ska beslut om överlåtelser enligt försäkringsrörelselagen registreras i försäkringsregistret, och det är tidpunkten för registrering som avgör när det civilrättsliga ansvaret för ett bestånd övergår från det överlåtande till det övertagande företaget. För att det svenska försäkringsregistret ska vara så komplett som möjligt, och för att upprätthålla den av svensk tradition gällande tidpunkten för övergång av ansvar för försäkringsavtal, anser regeringen att det är lämpligt att samma ordning gäller för bestånd som övertas av svenska tjänstepensionsföretag efter tillstånd av Finansinspektionen. Till skillnad från de överlåtelser som behandlas i avsnitt 11.7 är det i de här fallen fråga om svenska myndighetsbeslut som ska registreras, och ett svenskt företags övertagande av ett civilrättsligt ansvar. Registreringsskyldigheten och tidpunkten för ansvarsövergången kan därför enligt regeringens mening i dessa fall följa den hittills gällande svenska ordningen.

Överklagande

I andra tjänstepensionsdirektivet föreskrivs att skälen för att en ansökan om godkännande av en överlåtelse avslås ska anges inom tre månader, och att ett avslag ska kunna överklagas till domstol (artikel 12.10).

Sida 453
Prop. 2018/19:158Sida 454
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Enligt 32 § förvaltningslagen (2017:900) ska som huvudregel ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt innehålla en klargörande motivering. I avsnitt 15.5 föreslås att beslut av Finansinspektionen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol, och enligt 10 kap. 4 § LUFT får även Finansinspektionens beslut enligt den lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Enligt nämnda artikel i direktivet ska också en underlåtenhet att handla från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat kunna överklagas till domstol. I avsnitt 15.5 föreslås bestämmelser om rätt att begära förklaring av domstol om ett ärende onödigt uppehålls. Genom det förslaget uppfylls direktivets krav i den delen.

Det krävs ingen ytterligare bestämmelse för att uppfylla de nu aktuella kraven i direktivet.

Avgifter till Finansinspektionen

De ärenden om tillstånd till beståndsöverlåtelser som Finansinspektionen ska handlägga enligt de föreslagna bestämmelserna i 9 kap. LUFT kommer föranleda kostnader för inspektionen som bör täckas av den som söker tillstånd på samma sätt som gäller för andra ansöknings- och anmälningsärenden hos Finansinspektionen.

I 3 § förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen anges att avgift tas ut i de fall som framgår av bilagan till förordningen för prövning av ansökan och anmälan enligt ett antal uppräknade lagar, bl.a. lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Avgifter för ärenden enligt lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige har utfärdats med stöd av ett generellt bemyndigande då riksdagen godkände att avgifter för prövning av tillståndsärenden tas ut i form av ansökningsavgifter och bemyndigade regeringen att meddela föreskrifter om ansöknings- och expeditionsavgifter för de statliga förvaltningsmyndigheterna (prop. 1989/90:138, bet. 1989/90:FiU38, rskr. 1989/90:289). Enligt en ändring i 8 kap. 1 § andra stycket regeringsformen som trädde i kraft den 1 januari 2011 ska ett bemyndigande att meddela föreskrifter alltid ges i lag eller förordning. Enligt övergångsbestämmelsen i punkt 5 till ändringen gäller äldre bemyndiganden fortfarande utan hinder av att de inte har tillkommit i den ordning som anges i regeringsformen i dess nya lydelse. Regeringen kan således även fortsättningsvis föreskriva om avgifter för ärenden enligt lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, och någon ny avgiftsbestämmelse med bemyndigande att meddela föreskrifter behövs inte.

11.9

Medling

Regeringens förslag: Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten för ett utländskt tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom EES inte kan komma överens om förfarandet vid en gränsöverskridande överlåtelse, ska inspektionen få hänskjuta

Sida 454
Prop. 2018/19:158Sida 455
ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för icke-bindande medling.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår inte några bestämmelser om gränsöverskridande överlåtelser.
Remissinstanserna har inga synpunkter i denna del. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: I andra tjänstepensionsdirektivet föreskrivs att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) på begäran av någon av de behöriga myndigheterna eller på eget initiativ får genomföra icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsm- yndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, om det vid en gränsöverskridande överlåtelse uppstår oenighet om förfarandet, innehållet i en åtgärd eller en utebliven åtgärd dem emellan (artikel 12.13). Artikel 31 i nämnda EU- förordning reglerar en samordningsfunktion för Eiopa. Myndigheten ska svara för den allmänna samordningen mellan behöriga myndigheter, särskilt i situationer då en ogynnsam utveckling kan komma att äventyra finansmarknadernas korrekta funktion och integritet, eller stabiliteten hos det finansiella systemet i unionen. Myndigheten ska främja samordnade reaktioner från unionen, bl.a. genom att genomföra icke-bindande medling efter begäran av de behöriga myndigheterna eller på eget initiativ, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 19. Artikel 19 innehåller före- skrifter om bindande medling som kan genomföras av Eiopa i vissa fall.
Direktivet bör i denna del genomföras genom bestämmelser som innebär att Finansinspektionen ges möjlighet att begära sådan icke-bindande medling av Eiopa.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

11.10

Särskilda bestämmelser vid likvidation och konkurs

Regeringens förslag: Ett försäkringsbestånd ska vid ett tjänstepensionsföretags likvidation eller konkurs om möjligt överlåtas till ett eller flera tjänstepensionsföretag, försäkringsföretag eller utländska tjänstepensionsinstitut. För en sådan överlåtelse ska samma förutsättningar gälla som om det överlåtande företaget inte hade gått i likvidation eller försatts i konkurs, med undantag för kravet på att den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade inte ska försämras vid överlåtelse till ett svenskt tjänstepensionsföretag eller försäkringsföretag.

Vid tillämpning av det som föreskrivs i konkurslagen om rätt till talan om återgång ska ett överlåtelseavtal anses ingånget den dag tillstånd att verkställa avtalet lämnades.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att

Sida 455
Prop. 2018/19:158Sida 456

enligt utredningens förslag ska ett tjänstepensionsföretag som har gått i likvidation eller försatts i konkurs om möjligt överlåta beståndet till ett annat tjänstepensionsföretag.

Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås att ett tjänstepensionsföretag som har gått i likvidation eller försatts i konkurs om möjligt ska överlåta beståndet till ett annat tjänstepensionsföretag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att det bör vara tillåtet med överlåtelse till ett utländskt tjänstepensionsinstitut vid likvidation och konkurs, eftersom det ger fler möjliga mottagare av beståndet.

Skälen för regeringens förslag: Enligt försäkringsrörelselagen ska ett bestånd av livförsäkringar om möjligt överlåtas till en eller flera andra försäkringsgivare när ett livförsäkringsföretag har gått i likvidation eller försatts i konkurs (14 kap. 16 §). Kravet på att den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade inte försämras undantas vid sådana överlåtelser (14 kap. 17 § FRL). Vidare gäller att vid tillämpning av det som föreskrivs i konkurslagen (1987:672) om rätt till talan om återgång ska ett överlåtelseavtal anses ingånget den dag tillstånd att verkställa avtalet lämnades (14 kap. 15 § FRL).

Det är enligt regeringens mening lämpligt att ett tjänstepensionsföretag har samma skyldigheter som ett försäkringsföretag att överlåta sitt försäkringsbestånd vid likvidation eller konkurs. Motsvarande bestämmelser bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. För att öka handlingsutrymmet när ett företag är i trångmål, bör även utländska tjänstepensionsinstitut anges i bestämmelsen, så som Svensk Försäkring anför.

Enligt regeringens mening krävs det inte därutöver någon bestämmelse om att ett företag som gått i likvidation eller konkurs får överlåta sitt försäkringsbestånd.

Vid överlåtelse till ett utländskt tjänstepensionsinstitut är det den behöriga myndigheten i det utländska institutets hemland som ska godkänna överlåtelsen enligt bestämmelserna i det landet, vilket kan innebära att överlåtelser från företag som gått i likvidation eller försatts i konkurs inte godkänns även om de är tillåtna enligt svensk rätt.

12Associationsrättsliga och avtalsrättsliga frågor

12.1Associationsrättsliga regler för tjänstepensionsaktiebolag

Regeringens förslag: Allmänna föreskrifter som gäller för aktiebolag ska gälla för tjänstepensionsaktiebolag om inte annat föreskrivs.

Försäkringsrörelselagens associationsrättsliga bestämmelser om försäkringsaktiebolag ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag, med

Sida 456
Prop. 2018/19:158Sida 457

undantag för bestämmelserna om tillämpning av allmänna bestämmelser för aktiebolag, hinder för bildande av bolag, bolagsordningens innehåll, skyldighet att ha ett revisionsutskott, revisorns uppdragstid, en domstols entledigande av revisorn, EU:s revisorsförordning, fusion, tvångslikvidation, kontrollbalansräkningens innehåll, hinder mot beslut om upphörande av likvidation och företagsnamn, som det i stället införs särskilda bestämmelser om i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Ett tjänstepensionsaktiebolags bolagsordning ska utöver det som krävs enligt aktiebolagslagen ange vilka försäkringsklasser verksamheten ska avse och om verksamheten ska drivas utanför EES. Det ska också anges hur bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust, i stället för det som enligt aktiebolagslagen ska anges i fråga om annat syfte än att ge vinst till fördelning mellan aktieägarna.

Ett tjänstepensionsaktiebolag ska bara få vara överlåtande bolag vid en fusion om ett annat svenskt tjänstepensionsaktiebolag eller en motsvarande juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES än Sverige är övertagande bolag.

Ordet tjänstepension ska ingå i ett tjänstepensionsaktiebolags företagsnamn.

Föreskrifter om tillämpning av allmänna bestämmelser för aktiebolag, hinder för bildande av bolag, skyldighet att ha ett revisionsutskott, revisorns uppdragstid, en domstols entledigande av revisorn, EU:s revisorsförordning, tillstånd att verkställa en fusionsplan, registrering av fusion, absorption av helägt dotterbolag, tvångslikvidation, kontrollbalansräkningens innehåll och hinder mot beslut om upphörande av likvidation ska för tjänstepensionsaktiebolag införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och motsvara det som gäller för försäkringsaktiebolag enligt försäkringsrörelselagen.

I försäkringsrörelselagen ska det införas ett ytterligare undantag från Bolagsverkets skyldighet att besluta om tvångslikvidation, nämligen när ett försäkringsaktiebolags tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats men bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva verksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Utredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Alecta, Folksam, Svensk Försäkring och Försäkringsjuridiska föreningen är negativa till förslaget att förbjuda ickevinstutdelande bolag att ta upp kapitalandels- och vinstandelslån för ickevinstutdelande bolag.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska även bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om krav på ytterligare uppgifter som ska finnas i bolagsordningen, överlåtande bolag vid fusion, behandling av ansökan om verkställande av fusionsplan, när en sådan ansökan ska avslås och när fusion ska anmälas för registrering, absorption av helägt dotterbolag, kontrollbalansräkningens innehåll och hinder mot beslut om upphörande av

Sida 457
Prop. 2018/19:158Sida 458

likvidation gälla för tjänstepensionsaktiebolag. I promemorian föreslås inte att bolagsordningen ska innehålla uppgift om försäkringsklasser.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Bolagsverket anser att det kan behövas undantag från tvångslikvidation om ett tillstånd har återkallats frivilligt men ansökan om tillstånd till annan verksamhet inte har gjorts, och att det är oklart om ansökan om tillstånd till annan verksamhet måste ske samtidigt som tillståndet återkallas för att tvångslikvidation ska undvikas. Bolagsverket anför också att det är oklart vad konsekvensen blir av att ett aktiebolag överlåtit hela sitt tjänstepensionsbestånd. Vidare anser Bolagsverket att det bör framgå av den nya lagen vilka associationsformer som ska tillåtas att fusionera med varandra. Svensk Försäkring anser att vinst- och kapitalandelslån ska tillåtas för alla bolag och att det bör vara möjligt att dela ett försäkringsaktiebolag till ett försäkringsaktiebolag och ett tjänstepensionsaktiebolag.

Skälen för regeringens förslag

Allmänna aktiebolagsrättsliga regler ska gälla för tjänstepensionsaktiebolag

Den verksamhet som tjänstepensionsaktiebolagen kommer att driva utgör en form av försäkringsrörelse, och utgångspunkten för förslagen i detta avsnitt är därför att de associationsrättsliga reglerna för tjänstepensionsaktiebolag i så stor utsträckning som möjligt ska motsvara de regler som gäller för övrig försäkringsrörelse, närmare bestämt för försäkringsaktiebolag. På det sättet kommer samverkan och övergång mellan olika verksamheter att förenklas.

Enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), FRL, gäller föreskrifterna för aktiebolag i allmänhet för försäkringsaktiebolag om inte något annat är särskilt föreskrivet (11 kap. 1 §). Detta bör gälla även för tjänstepensionsaktiebolag. I promemorian föreslås att det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska införas en hänvisning till den bestämmelsen i försäkringsrörelselagen. Regeringen anser dock att det blir en tydligare mer lättläst reglering om det framgår direkt i den nya lagen att allmänna föreskrifter för aktiebolag som huvudregel gäller för tjänstepensionsaktiebolag, och en sådan bestämmelse bör därför införas.

Bestämmelser i aktiebolagslagen som bör tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag

De allmänna föreskrifter för aktiebolag som föreslås gälla för tjänstepensionsaktiebolagen finns framför allt i aktiebolagslagen (2005:551), förkortad ABL. Frågan är om det krävs några undantag, ändringar eller tillägg i förhållande till aktiebolagslagen beträffande tjänstepensionsaktiebolag.

Regeringen bedömde i att flertalet paragrafer i aktiebolagslagen bör tillämpas på försäkringsaktiebolag utan ändringar. De bedömningar som gjordes i den propositionen står sig huvudsakligen även i fråga om tjänstepensionsaktiebolag. När det gäller kravet på aktiekapital i 1 kap. ABL bör dock följande nämnas. Aktiekapitalet i ett privat aktiebolag ska uppgå till minst 50 000 kr (1 kap. 5 § ABL) och i ett publikt aktiebolag till minst 500 000 kr (1 kap. 14 § ABL). I avsnitt 8.5.5 föreslås

Sida 458
Prop. 2018/19:158Sida 459
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

att ett tjänstepensionsföretag ska ha en kapitalbas som uppgår till minst ett garantibelopp om 790 prisbasbelopp när verksamheten påbörjas. Beloppet föreslås kunna sättas ned med högst hälften om det finns särskilda skäl. Garantibeloppet kommer alltså att överstiga minsta aktiekapital enligt aktiebolagslagen. För försäkringsaktiebolagens del anses kravet på garantibelopp, som också väl överstiger det aktiekapitalkrav som ställs på publika aktiebolag, innebära att aktiebolagslagens krav på aktiekapital alltid är uppfyllt, och att det således inte finns något som hindrar att aktiebolagslagens bestämmelser om minsta aktiekapital gäller (se samma prop. s. 231). Regeringen gör samma bedömning för tjänstepensionsaktiebolagens del. De bestämmelser i aktiebolagslagen som gäller för försäkringsaktiebolag utan ändringar bör således gälla även för tjänstepensionsaktiebolag. Avvikelser från aktiebolagslagen som bör var samma för försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag Som konstateras ovan bör de flesta bestämmelserna i aktiebolagslagen gälla för tjänstepensionsaktiebolagen. I 11 kap. FRL finns det ett antal bestämmelser om ändringar, tillägg och undantag i förhållande till aktiebolagslagen för försäkringsaktiebolagens del. Motiven till behovet av anpassningar för försäkringsaktiebolag redovisas i bl.a. och . Det gäller bestämmelser om att några paragrafer i aktiebolagslagen ska gälla Finansinspektionen i stället för Bolagsverket och behov av särskilda föreskrifter för försäkringsföretag i fråga om vinstutdelningsbegränsning, hinder för bolagsbildning, bolagsordningens innehåll, bolagsstämma, bolagets ledning, revision, penninglån, emissioner, värdeöverföringar, överskottshantering, ombildning till vinstutdelande bolag, minskning av aktiekapital och reservfond, lån till närstående, fusion, delning, likvidation, företagsnamn och skadestånd. De skäl som redovisas i nämnda förarbeten har enligt regeringens mening till största delen bäring även på tjänstepensionsaktiebolagen. När det gäller revision och revisorer måste dock följande tilläggas för tjänstepensionsaktiebolagens del. I EU:s s.k. revisionspaket (se ), dvs. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG (revisorsförordningen) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (revisorsdirektivet) finns särskilda revisionsregler för företag av allmänt intresse. Vilka företag som är av allmänt intresse regleras i svensk rätt i revisorslagen (2001:883). I avsnitt 15.6 föreslås att tjänstepensionsföretag ska vara företag av allmänt intresse, vilket innebär att de kommer att omfattas av kraven i revisionspaketet. Försäkringsaktiebolag, utom de som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 20 § FRL, är företag av allmänt intresse enligt 2 § 9 d revisorslagen och omfattas således av unionsrättens revisionspaket. Eftersom aktiebolag i

Sida 459
Prop. 2018/19:158Sida 460
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

allmänhet inte är företag av allmänt intresse krävs det särskilda bestämmelser om revision för försäkringsaktiebolagen i förhållande till aktiebolagslagen. Sådana särskilda bestämmelser behövs även för tjänstepensionsaktiebolagens del.

Svensk Försäkring anför att kapital- och vinstandelslån lån borde tillåtas för alla försäkrings- och tjänstepensionsaktiebolag, även icke vinstutdelande, och anser också att det bör var tillåtet att dela ett försäkringsaktiebolag till ett försäkringsaktiebolag och ett tjänstepensionsaktiebolag. Regeringen anser inte att det finns skäl att göra sådana ändringar i försäkringsrörelselagen eller att införa det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

De anpassningar i förhållande till aktiebolagslagen som regleras i 11 kap. FRL för försäkringsaktiebolag bör således, med vissa undantag som kräver särskilda anpassningar för tjänstepensionsaktiebolag som redovisas nedan, gälla även för tjänstepensionsaktiebolagen. Det bör därför införas hänvisningar i den nya lagen om tjänstepensionsföretag till försäkringsrörelselagen i dessa delar. Av redaktionella skäl bör dock vissa bestämmelser i stället tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, nämligen de som rör vilka paragrafer i aktiebolagslagen som ska gälla Finansinspektionen i stället för Bolagsverket och föreskrifter om särskild vinstutdelningsbegränsning, hinder mot bolagsbildning, revisionsutskott, revisorns uppdragstid, domstols entledigande av revisorn, upplysning om EU:s revisorsförordning, kontrollbalansräkning och hinder mot beslut om upphörande av likvidation.

Särskilda bestämmelser om bolagsordningens innehåll för tjänstepensionsaktiebolag

Enligt 3 kap. 1 § ABL gäller sammanfattningsvis att bolagsordningen i ett aktiebolag ska ange bolagets företagsnamn, den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte, föremålet för bolagets verksamhet, aktiekapitalet, antalet aktier, antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter, antalet revisorer, hur bolagsstämma ska sammankallas och den tid som bolagets räkenskapsår ska omfatta. Av andra stycket i samma paragraf, som hänvisar till 3 kap. 11 §, följer att beteckningen (publ) ska anges efter företagsnamnet i bolagsordningen för ett publikt aktiebolag vars företagsnamn inte innehåller ordet publikt. I 3 kap. 3 § ABL föreskrivs att det ska anges i bolagsordningen om bolagets verksamhet helt eller delvis ska ha ett annat syfte än att ge vinst till fördelning mellan aktieägarna, och hur bolagets vinst och behållna tillgångar i så fall ska användas vid bolagets likvidation.

Försäkringsrörelselagens regler om vad bolagsordningen ska innehålla går något längre än kraven för ett allmänt aktiebolag (11 kap. 3 §). Ett försäkringsaktiebolags bolagsordning ska utöver det som följer av aktiebolagslagen innehålla uppgifter om i fall verksamheten ska avse såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkring och om bolaget ska driva försäkringsrörelse utanför EES. I livförsäkringsaktiebolag ska de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust anges i bolagsordningen i stället för det som ska anges enligt 3 kap. 3 § ABL. Kravet på information om ifall verksamheten ska avse såväl direkt försäkring som återförsäkring, vilket i praxis

Sida 460
Prop. 2018/19:158Sida 461
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

utvecklats till att avse även uppgifter om försäkringsklasser, hänger samman med tillståndskravet. Också uppgiftsskyldigheten om verksamhet utanför EES är föranledd av kravet på tillstånd, men också av bestämmelserna om tillsyn ( s. 214 f. och s. 235). Kravet på att ange regler om förfogande över bolagets vinst och om förlusttäckning behövs med hänsyn till de särskilda bestämmelserna om överskottshantering som gäller för livförsäkringsaktiebolag enligt 11 kap. FRL. I promemorian föreslås att bestämmelsen om bolagsordningens innehåll i försäkringsrörelselagen ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag utan någon ändring. För tjänstepensionsaktiebolag är dock uppgifter om direkt försäkring och mottagen återförsäkring inte relevanta, eftersom de bolagen inte kommer driva återförsäkringsverksamhet. Däremot finns det anledning att kräva att det anges försäkringsklasser på det sätt som utvecklats i praxis för försäkringsaktiebolagens del, och om verksamhet ska drivas utanför EES. Behovet av sådana uppgifter i bolagsordningen hänger samman med förslaget i avsnitt 6.2 om att tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska avse en eller flera försäkringsklasser. Också de tillsynsbestämmelser som föreslås i avsnitt 13 ger anledning att kräva information i nämnda avseenden. Vidare föreslås det ovan att de särskilda bestämmelserna om överskottshantering i 11 kap. FRL ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag, och det finns därför anledning att kräva att uppgifter om förfogande över vinst och förlusttäckning anges i bolagsordningen även för ett tjänstepensionsaktiebolag. En bestämmelse om bolagsordningens innehåll som omfattar dessa särskilda krav utöver det som krävs enligt aktiebolagslagen bör tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Särskilda bestämmelser om fusion för tjänstepensionsaktiebolag Aktiebolagslagen innehåller bestämmelser om fusion av aktiebolag. I 23 kap. ABL regleras bl.a. vad en fusion är och hur den ska gå till. Det finns inga begränsningar i fråga om vilka aktiebolag som får ingå i fusionen, annat än att de ska ha samma redovisningsvaluta (23 kap. 3 § ABL). I 11 kap. 31 § FRL finns en ytterligare begränsning i fråga om fusion som gäller för försäkringsaktiebolag. Enligt den bestämmelsen får ett försäkringsaktiebolag bara vara överlåtande bolag vid en fusion om ett annat svenskt försäkringsaktiebolag eller en motsvarande juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES än Sverige är övertagande bolag. Samma princip gäller bl.a. enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och bör enligt regeringens mening gälla även för tjänstepensionsaktiebolag. I promemorian föreslås att 11 kap. 31 § FRL ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag. Bolagsverket anför att bestämmelsen i stället bör införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag för att det ska bli tydligt vilka associationsformer som tillåts fusionera. Regeringen instämmer i det som Bolagsverket anför och en bestämmelse om i vilka fall ett tjänstepensionsaktiebolag får vara överlåtande bolag vid en fusion bör tas in i den nya lagen. Det innebär att också att ett antal andra bestämmelser om fusion av redaktionella skäl bör införas i den nya lagen i stället för att motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen tillämpas.

Sida 461
Prop. 2018/19:158Sida 462

I promemorian föreslås att det i den nya lagen ska införas en bestämmelse om ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Som skäl för en bestämmelse om det i den nya lagen, i stället för att motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen ska tillämpas, anges att vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen rörande fusioner hänvisar till bestämmelser i den lagen som inte gäller för tjänstepensionsföretag, och att det för att det ska bli tydligt vad som gäller därför bör införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det anförs vidare att bestämmelsen ska motsvara 11 kap. 33 § FRL. Enligt 11 kap. 33 § FRL krävs det bl.a. att de överlåtande bolagen vid fusion genom kombination förutom att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen även ska ansöka om tillstånd för det övertagande företaget att driva försäkringsrörelse. Det lagförslag som lämnas i promemorian har dock en något annan innebörd. Regeringen instämmer i det som anförs i promemorian om att samma tillståndskrav bör gälla vid kombination av tjänstepensionsaktiebolag som vid kombination av försäkringsaktiebolag, och en bestämmelse med den betydelsen bör införas i den nya lagen.

Särskilt om tvångslikvidation av försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag

När det gäller tvångslikvidation av aktiebolag föreskrivs i aktiebolagslagen (25 kap. 11 § första stycket) att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om bolaget inte har kommit in med anmälan som krävs i fråga om styrelse, verkställande direktör, särskild delgivningsmottagare, revisor, årsredovisning och revisionsberättelse, koncernredovisning och koncernrevisionsberättelse. Beslut om tvångslikvidation ska också fattas enligt samma lagrum om aktiekapital eller minimikapital i vissa fall inte är korrekt registrerat eller om nödvändiga beslut om kapitalet inte har anmälts på det sätt som krävs, eller om bolaget är skyldigt att minska aktiekapitalet till ett belopp som understiger lägsta tillåtna aktiekapital. Beslut om likvidation ska dock enligt andra stycket i samma paragraf inte meddelas om likvidationsgrunden har upphört under ärendets handläggning.

För försäkringsaktiebolag föreskrivs i försäkringsrörelselagen vissa ytterligare fall som ska leda till beslut om tvångslikvidation (11 kap. 45 § första stycket). Det gäller när ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats och när ett tillstånd har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.

För att inte tvångslikvidation på grund av att tillståndet har återkallats ska aktualiseras när ett bolag övergår från att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen till att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag, krävs att det i ovan nämnda bestämmelse i försäkringsrörelselagen införs ett undantag från tvångslikvidation. Undantaget bör avse situationen när ett bolag har fått tillstånd att driva verksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det skulle visserligen kunna anses gälla redan genom att tillstånd att driva annan finansiell rörelse hindrar tvångslikvidation. Med tanke på att tjänstepensionsverksamhet kommer att vara en form av försäkringsrörelse, skulle det dock kunna ifrågasättas om det är sådan annan finansiell rörelse som

Sida 462
Prop. 2018/19:158Sida 463

avses i paragrafen. För att det inte ska råda någon tvekan i frågan anser regeringen att bestämmelsen bör ändras.

När det gäller tvångslikvidation av tjänstepensionsaktiebolag bör beslut om tvångslikvidation fattas under samma förutsättningar som gäller för försäkringsaktiebolag enligt aktiebolagslagen och 11 kap. FRL. Det bör även göras undantag för det fallet att tjänstepensionsaktiebolaget övergår från tjänstepensionsverksamhet till annan försäkringsrörelse och har fått tillstånd till det. Bestämmelser med den innebörden bör tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Bolagsverket anser att det kan behövas undantag från tvångslikvidation om ett tillstånd har återkallats frivilligt men ansökan om tillstånd till annan verksamhet inte har gjorts, och att det är oklart om ansökan om tillstånd till annan verksamhet måste ske samtidigt som tillståndet återkallas för att tvångslikvidation ska undvikas. Regeringen anser dock att bestämmelsen i försäkringsrörelselagen inte bör ändras utöver det som föreslås ovan, och att motsvarande bestämmelse i den nya lagen inte bör få annan utformning än den i försäkringsrörelselagen.

I försäkringsrörelselagen finns inte något krav på tvångslikvidation när ett försäkringsaktiebolag har överlåtit hela sitt försäkringsbestånd, på det sätt som lagen kräver beträffande ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar (se 12 kap. 74 § andra stycket 1 och 13 kap. 27 § första stycket 1). I promemorian föreslås motsvarande bestämmelser för tjänstepensionsföretagens del. Bolagsverket anför att det därför är oklart vad konsekvensen blir av att ett tjänstepensionsaktiebolag överlåter hela sitt tjänstepensionsbestånd. En skillnad mellan försäkringsaktiebolag och övriga organisationsformer på försäkringsområdet är att ett aktiebolag kan existera utan att ha tillstånd att driva försäkringsrörelse, vilket inte är möjligt för ömsesidiga bolag och föreningar. På samma sätt kommer det förhålla sig med tjänstepensionsföretagen (se avsnitt 6.3). Bestämmelsen om tvångslikvidation av tjänstepensionsaktiebolag bör därför få samma utformning som motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen i detta avseende, dvs. att det inte krävs tvångslikvidation på grund av att hela försäkringsbeståndet har överlåtits.

Ordet tjänstepension ska ingå i tjänstepensionsaktiebolags företagsnamn

För att skilja tjänstepensionsaktiebolagen och deras verksamhet från bl.a. försäkringsaktiebolagen och för att det tydligt ska framgå vilken typ av tillstånd ett tjänstepensionsaktiebolag har bör det krävas att ordet tjänstepension ingår i företagsnamnet. Det bör därför införas en bestämmelse med sådant krav i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

12.2Associationsrättsliga regler för ömsesidiga tjänstepensionsbolag

Regeringens förslag: Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om ömsesidiga försäkringsbolag ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag med följande undantag.

Sida 463
Prop. 2018/19:158Sida 464

Bestämmelser om delägarnas betalningsansvar, fusion och likvidation ska införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och i huvudsak motsvara försäkringsrörelselagen. Detsamma gäller bestämmelser om vilka bestämmelser om bolagets ledning, bolagsstämma, revision och särskild granskning, genomförande av likvidation och fusion i lagen om ekonomiska föreningar som ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag, bestämmelser om revision, revisionsutskott, särskild granskning och ett bemyndigande att meddela föreskrifter om koncerner.

Vid tillämpningen av försäkringsrörelselagen eller lagen om ekonomiska föreningar ska det som sägs om ömsesidiga försäkringsbolag, ömsesidiga livförsäkringsbolag och ekonomiska föreningar avse ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Det som sägs om medlem ska avse delägare, stadgar ska avse bolagsordning och föreningsstämma ska avse bolagsstämma.

En bestämmelse om rätt att i bolagsordningen föreskriva om uttaxering av delägare som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare ska tas in i den nya lagen. Beslut om att ändra bolagsordningen i fråga om uttaxering ska skickas till delägarna och kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidningar.

En bestämmelse om bolagsordningens innehåll ska tas in i den nya lagen. Bolagsordningen ska innehålla uppgifter om företagsnamn, säte och eventuell verksamhet utanför EES. Bolagets verksamhet och vilka försäkringsklasser som ska omfattas ska anges, liksom hur många styrelseledamöter, revisorer och styrelsesuppleanter som får utses av bolagsstämman och tiden för deras uppdrag. Om försäkrade är delägare ska det framgå av bolagsordningen. Bolagsordningen ska också innehålla uppgifter om garantikapitalet, regler för hur rösträtten och förslagsrätten ska utövas, hur beslut ska fattas på stämman och i vilken utsträckning garanterna ska ha rösträtt. Uppgifter i fråga om hur uttaxering ska genomföras, för vilka försäkringar, i vilka situationer, i vilken ordning och till vilket belopp eller vilken andel ska också finnas i bolagsordningen. Vidare ska bolagsordningen innehålla uppgifter om ordningen för inbetalning och återbetalning av garantikapital och utdelning av vinst till garanterna, hur en bolagsstämma ska sammankallas, ärenden till en ordinarie bolagsstämma och regler för bolagsstämmans förfogande över vinst eller förlusttäckande, liksom uppgifter om antal tjänstepensionsförsäkringar och belopp som ska vara tecknade innan bolaget kan anses bildat. Därutöver ska det finnas uppgifter om hur tillgångarna ska fördelas vid bolagets upplösning och vad som ska gälla för förlagsinsatser om sådana ska förekomma. Slutligen ska det också anges om bolaget ska ha euro som redovisningsvaluta.

Orden ömsesidig och tjänstepension ska ingå i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags företagsnamn. Styrelsen får anta ett särskilt företagsnamn, som dock inte får innehålla ordet ömsesidig. Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från andra företagsnamn i försäkringsregistret.

Bolagsverket ska inte besluta om tvångslikvidation enligt försäkringsrörelselagen när ett tillstånd för ett ömsesidigt försäkringsbolag har återkallats men tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag har getts. Bolagsverket ska inte heller besluta om

Sida 464
Prop. 2018/19:158Sida 465

likvidation när ett ömsesidigt försäkringsbolag har gått i konkurs och konkursen avslutats med överskott.

Utredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Alecta, Folksam, Svensk Försäkring och Försäkringsjuridiska föreningen är negativa till förslaget att förbjuda ickevinstutdelande bolag att ta upp kapitalandels- och vinstandelslån för ickevinstutdelande bolag och till att det saknas möjlighet för ömsesidiga försäkringsbolag att dela verksamheten. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt menar att livförsäkringssektorn kommer klyvas om ömsesidiga livförsäkringsbolag väljer att bli ömsesidiga tjänstepensionsföretag med anledning av att fusion mellan ömsesidigt tjänstepensionsbolag och ömsesidigt försäkringsbolag inte är tillåtet.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska försäkringsrörelselagens bestämmelser om allmänna bestämmelser för ekonomiska föreningar, tillämpliga bestämmelser om bolagsstämma och om revision och särskild granskning, frivillig likvidation och genomförande av likvidation tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag. I promemorian föreslås också att beslut om uttaxering i bolagsordningen ska kunna gälla alla delägare och att en delägare som inte samtycker till uttaxering ska få häva avtalet och att ett beslut om uttaxering som inte stöds av samtliga delägare inte ska få tillämpas tidigare än ett år efter registrering. I promemorian föreslås vidare inte att bolagsordningen ska innehålla uppgift om försäkringsklasser. I promemorian föreslås ingen ändring i fråga om rätten att besluta om likvidation när ett ömsesidigt försäkringsbolag går i konkurs och konkursen avslutas med överskott.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Bolagsverket anser att de associationsrättsliga reglerna för ömsesidiga tjänstepensionsföretag bör införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Enligt Bolagsverket framgår det inte av lagtexten att ömsesidigt tjänstepensionsbolag är en egen associationsform. Bolagsverket anser också att bestämmelsen om vilka associationsformer som ska få fusioneras med varandra bör tas in i den nya lagen. Svensk Försäkring avstyrker möjligheten att uttaxera försäkrade, men tillstyrker uttaxering av försäkringstagare som är arbetsgivare. Svensk Försäkring tillstyrker också hävningsrätt för delägare som inte samtycker till beslut om uttaxering och rätten att vid hävning få ut ej intjänade premier. Svensk Försäkring påtalar dock svårigheter med en sådan rätt eftersom pensionskapitalet ska tillfalla försäkrade och andra ersättningsberättigade, inte arbetsgivaren. Enligt Svensk Försäkring bör det inte bli någon skatteeffekt om en delägare häver avtalet.

Sida 465
Prop. 2018/19:158Sida 466
Skälen för regeringens förslag

Grundläggande bestämmelser för ömsesidiga tjänstepensionsbolag

Avsikten är att den lagstiftning som ska gälla för tjänstepensionsverksamhet som drivs av tjänstepensionsföretag ska utgå från den försäkringsrättsliga regleringen, och de associationsrättsliga reglerna för tjänstepensionsföretagen ska i så stor utsträckning som möjligt motsvara de regler som gäller för försäkringsföretag.

Ömsesidiga försäkringsbolag är en egen organisationsform som regleras i försäkringsrörelselagen. I s. 210 f. och 281 finns en allmän beskrivning av sådana bolag. Hur ömsesidiga försäkringsbolag bildas och det som i övrigt gäller för den företagsformen framgår av 12 kap. FRL. Vissa bestämmelser i kapitlet är specifika för ömsesidiga försäkringsbolag, såsom föreskrifterna om vilka som är delägare och delägarnas ansvar för bolagets förpliktelser (1 och 2 §§), bestämmelserna om stiftare, stiftelseurkund, garantikapital, bolagsordning och teckning av försäkringar (6–13 §§), det som gäller i fråga om betalning av försäkringar och garantikapital (16 och 17 §§), registrering av bolaget (18 och 19 §§), rättshandlingar före bolagets registrering (20 och 21 §§), lekmannarevisorer (44–62 §§), användning av årsvinst, fördelning av återbäring, konsolideringsfond och gåvor till allmännyttiga ändamål (68–70 och 72 §§), överlåtande bolag vid fusion (80 §) och företagsnamn (88 §).

I ett antal andra avseenden styrs ömsesidiga försäkringsbolag av samma regler som gäller för ekonomiska föreningar enligt lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar (FL), i vissa fall med särskilda anpassningar för försäkringsbolagen. Det gäller framför allt bestämmelser i 12 kap. FRL om definitioner av moderförening, dotterföretag, koncern m.m. (4–5 §§), konstituerande stämma (14 och 15 §§), ändring av bolagsordning (22 §), förlagsinsatser (23 §), bolagets ledning (24–30 §§), bolagsstämma (32–41 §§), revision och särskild granskning (42–43 e §), vinstutdelning m.m.(63–67 §§), reservfond (71 §), likvidation (73–78 §§), konkurs (79 §), fusion (81–86 §§), skadestånd (87 §), registrering, straff och vite (89–91 §§).

Skälen för de särskilda bestämmelserna som gäller för ömsesidiga försäkringsbolag, vilka bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar som ska tillämpas på bolagen och vilka anpassningar som krävs framgår bl.a. av samma prop. s. 281–342. Det som anförs där motiverar enligt regeringens mening att bestämmelserna om ömsesidiga försäkringsbolag i försäkringsrörelselagen och de bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar som det hänvisas till i försäkringsrörelselagen med undantag och tillägg även tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

När det gäller bestämmelser om revisionsutskott och revision bör följande nämnas särskilt för ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Av unionsrättens s.k. revisorspaket (se avsnitt 12.1) följer vissa krav som gäller för företag av allmänt intresse. Försäkringsföretag, utom de som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 20 § FRL, är enligt 2 § 9 d revisorslagen företag av allmänt intresse, och de omfattas således av unionsrättens krav. Därför finns det särskilda bestämmelser om detta i 12 kap. FRL (se prop. 2015/16:162). I avsnitt 15.6 i denna proposition föreslås att även tjänstepensionsföretag ska vara företag av allmänt intresse, och därmed ska kraven i fråga om revision även omfatta ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Sida 466
Prop. 2018/19:158Sida 467

Sammanfattningsvis bör det införas hänvisningar till 12 kap. FRL i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, med undantag för vissa bestämmelser som kräver särskilda anpassningar för ömsesidiga tjänstepensionsbolag, vilka redovisas nedan. Vidare bör vissa bestämmelser av redaktionella skäl i stället tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, nämligen bestämmelser om innebörden av vissa ord i paragrafer i lagen om ekonomiska föreningar som det hänvisas till, återbetalning av garantikapital, vilka bestämmelser som ska tillämpas i fråga om bolagets ledning, bolagsstämma, revision och särskild granskning, genomförande av likvidation och fusion, bestämmelser om återbetalning av garantikapital, revisionsutskott, revisorns uppdragstid, revisionsberättelsen, koncernrevision, domstols entledigande av revisorn, EU:s revisorsförordning, frivillig likvidation samt bemyndigande att meddela föreskrifter om koncerner.

Särskilda bestämmelser om bolagsordningens innehåll för ömsesidiga tjänstepensionsbolag

Enligt försäkringsrörelselagen (12 kap. 11 §) gäller att bolagsordningen i ett ömsesidigt försäkringsbolag ska innehålla uppgifter om bolagets företagsnamn, den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte, föremålet för bolagets verksamhet, varvid det ska anges särskilt om rörelsen ska avse såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkring, om försäkringsrörelse ska drivas utanför EES, antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revisorer och eventuella styrelsesuppleanter som får utses av bolagsstämman och tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag, den krets av försäkrade som i denna egenskap är delägare, om inte bara försäkringstagarna är delägare, garantikapitalet, regler för hur rösträtten och förslagsrätten ska utövas och hur beslut ska fattas på stämman, varvid det ska anges särskilt i vilken utsträckning garanterna ska ha rösträtt, för vilka försäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp och i vilken ordning uttaxering kan ske hos delägarna i skadeförsäkringsföretag och hur uttaxeringen ska genomföras, i vilken ordning garanterna ska betala in det tecknade garantikapitalet, om och i vilken ordning vinst ska delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet ska återbetalas, hur en bolagsstämma ska sammankallas, de ärenden som ska förekomma på en ordinarie bolagsstämma, de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller, i ett livförsäkringsbolag, på annat sätt täcka bolagets förlust, antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som ska vara tecknade innan bolaget kan anses bildat, hur tillgångarna ska fördelas mellan delägarna vid bolagets upplösning och det som ska gälla för sådana förlagsinsatser som avses i 11 kap. FL om sådana ska förekomma. Om försäkringsbolaget ska ha euro som redovisningsvaluta, ska det anges i bolagsordningen.

Kravet på angivande av om rörelsen ska avse såväl direkt försäkring som återförsäkring, vilket i praxis utvecklats till att avse även uppgifter om försäkringsklasser, hänger samman med tillståndskravet. Också uppgiftsskyldigheten om verksamhet utanför EES är föranledd av kravet på tillstånd, men också av bestämmelserna om tillsyn (prop. 1994/95:184 s. 214 f. och prop. 2009/10:246 s. 235). Uppgifter i bolagsordningen om regler angående hur bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst och

Sida 467
Prop. 2018/19:158Sida 468
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

täcka bolagets förlust krävs med hänsyn till organisationsformens särart ( s. 292). I promemorian föreslås att bolagsordningen i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska innehålla i stort sett samma uppgifter. För ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags del kommer det dock inte vara relevant att ange om rörelsen ska avse direkt försäkring och mottagen återförsäkring, eftersom ett tjänstepensionsföretag inte kommer driva återförsäkringsverksamhet. Däremot finns det anledning att kräva uppgifter om försäkringsklasser på det sätt som utvecklats i praxis för försäkringsföretagens del. Behovet av sådana uppgifter i bolagsordningen hänger samman med förslaget i avsnitt 6.2 som bl.a. innebär att tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska avse en eller flera försäkringsklasser. Också de tillsynsbestämmelser som föreslås i avsnitt 13 ger anledning att kräva information i nämnda avseenden. När det gäller uppgifter om hur uttaxering ska ske hos delägarna bör kravet på bolagsordningens innehåll anpassas till förslaget att det bara ska vara delägare som är försäkringstagare i egenskap av arbetsgivare som ska kunna uttaxeras. Regeringen anser att det bör tas in en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om vad en bolagsordning ska innehålla som motsvarar det som gäller för ömsesidiga försäkringsbolag, men med de skillnader som redovisa ovan. Fusion och delning Det finns inte några bestämmelser om delning av ömsesidiga bolag i lagen om ekonomiska föreningar eller i försäkringsrörelselagen. I promemorian föreslås inte heller att det införs sådana. Svensk Försäkring anser dock att delningsregler bör införas för ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Det har inte framkommit något uppenbart behov av sådana bestämmelser för ömsesidiga försäkringsbolag eller tjänstepensionsbolag, och det bör därför inte införas sådana i den nya lagen. Fusion mellan ömsesidiga försäkringsbolag är däremot tillåtet och reglerat i försäkringsrörelsen och i lagen om ekonomiska föreningar. Fusion bör även vara tillåtet mellan ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Det är däremot inte lämpligt att införa en möjlighet till fusioner mellan olika associationsformer. För att det tydligt ska framgå att ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag bara får vara överlåtande bolag vid en fusion om ett annat ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller motsvarande är övertagande bolag bör det införas en bestämmelse om det i den nya lagen. I promemorian föreslås att det i den nya lagen ska införas en bestämmelse om ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Som skäl för en egen bestämmelse i stället för att tillämpa försäkringsrörelselagen, anges att vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen rörande fusioner hänvisar till bestämmelser i den lagen som inte gäller för tjänstepensionsföretag, och att det för att det ska bli tydligt vad som gäller därför bör införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det anförs vidare att bestämmelsen ska motsvara 12 kap. 82 § FRL. Enligt den paragrafen krävs det bl.a. att de överlåtande bolagen vid fusion genom kombination förutom att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen även ska ansöka om tillstånd för det övertagande företaget att driva

Sida 468
Prop. 2018/19:158Sida 469
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

försäkringsrörelse. Det lagförslag som lämnas i promemorian har dock en något annan innebörd. Regeringen instämmer i det som anförs i promemorian om att samma tillståndskrav bör gälla vid kombination av ömsesidiga tjänstepensionsbolag som vid kombination av ömsesidiga försäkringsbolag, och en bestämmelse med den betydelsen bör införas i den nya lagen. Delägares ansvar och uttaxering i ömsesidiga tjänstepensionsbolag I ett ömsesidigt försäkringsbolag har delägarna som huvudregel inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser (12 kap. 2 § första stycket FRL). I ett ömsesidigt skadeförsäkringsbolag kan det dock föreskrivas i bolagsordningen att delägare i vissa fall ska täcka skulder, avsättningar eller förluster (12 kap. 2 § andra stycket FRL). Delägarnas ansvar innebär en rätt för försäkringstagare att kräva att bolaget uttaxerar för att täcka förluster. Det betyder att försäkringstagarna kan vara säkra på att försäkringen kommer att täcka det som ska ersättas och att det kan ske genom bidrag från alla delägare om andra tillgångar inte räcker för att täcka förluster (se s. 210). Hur uttaxering ska gå till och till vilket belopp ska enligt 12 kap. 11 § 9 FRL anges i bolagsordningen. Livförsäkring är undantagen från uttaxering med motiveringen att sådan försäkring ofta avser ett godtyckligt sparande till skillnad från ersättningar för egendomsförluster som kan uppskattas åtminstone ungefärligt. Livförsäkring förutsätter inte heller till skillnad från försäkring av egendom en viss grad av solvens hos försäkringstagaren. Att det infördes ett obligatoriskt undantag från personligt delägaransvar för livförsäkringar hängde också samman med att i stort sett samtliga ömsesidiga bolag hade infört sådana begränsningar i bolagsordningen (se NJA II 1904 s. 49 f. och prop. 1948:50 s. 333 f.). I promemorian föreslås att delägare i ömsesidiga tjänstepensionsbolag, på motsvarande sätt som i ömsesidiga försäkringsbolag, som huvudregel inte ska ha något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser, men att det ska vara tillåtet att i bolagsordningen föreskriva att delägare i vissa fall ska täcka skulder, avsättningar eller förluster genom ett uttaxeringsförfarande. I promemorian anförs att en tjänstepensionsförsäkring är en sorts långsiktigt sparande där det finns all anledning att ställa upp garantier för att de pensionsinbetalningar som arbetsgivaren gör kan betalas ut till de försäkrade. Argumenten för att tillåta uttaxering i skadeförsäkringsbolag gör sig således gällande även på tjänstepensionsområdet. Svensk Försäkring tillstyrker förslaget men anför att det aldrig bör få förekomma att den framtida pensionären åläggs uttaxering. Regeringen delar Svensk Försäkrings uppfattning. Möjligheterna att införa bestämmelser i bolagsordningen bör därför begränsas så att uttaxering bara får ske hos den som i egenskap av arbetsgivare intar ställning av försäkringstagare enligt ett tjänstepensionsförsäkringsavtal. En delägare som inte samtycker till ett beslut om att föreskriva om uttaxering i bolagsordningen har enligt 12 kap. 41 § tredje stycket FRL rätt att häva försäkringsavtalet och få ut andelen av ej intjänade premier och återbäring. Svensk Försäkring anser visserligen att detta bör gälla även för delägare i ömsesidiga tjänstepensionsbolag, men påtalar samtidigt ett antal

Sida 469
Prop. 2018/19:158Sida 470

svårigheter med en sådan bestämmelse. Regeringen ser också de svårigheter som Svensk Försäkring tar upp och som hänger samman med att det pensionskapital som förvaltas och tryggas genom en tjänstepensionsförsäkring i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag i slutändan ska tillfalla de försäkrade och andra ersättningsberättigade. Det ska inte betalas ut till de arbetsgivare som i egenskap av försäkringstagare är delägare som har rätt att häva ett avtal på grund av ett uttaxeringsbeslut. Enligt regeringens uppfattning framstår det inte som lämpligt att införa en hävningsrätt för delägare på den grunden, i och med att det riskerar att drabba nuvarande och framtida pensionärer. Det bör därför inte införas någon hävningsrätt.

Tvångslikvidation av ömsesidiga försäkringsbolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag

I försäkringsrörelselagen anges i vilka fall Bolagsverket ska besluta att ett ömsesidigt försäkringsbolag ska gå i likvidation (12 kap. 74 §). Den tredje punkten i bestämmelsen avser situationen att tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats. För att inte tvångslikvidation på grund av återkallelse ska aktualiseras när ett bolag övergår från att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen till att driva samma typ av rörelse enligt lagen om tjänstepensionsföretag krävs att bestämmelsen ändras. En ändring som innebär att tvångslikvidation ska ske när ett ömsesidigt försäkringsbolags tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag bör genomföras. Vidare bör det på samma sätt regleras i den nya lagen om tjänstepensionsföretag att motsvarande gäller vid tvångslikvidation av ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, dvs. att ett tillstånd att i stället driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen hindrar tvångslikvidation.

Lagrådet uppmärksammar vissa oklarheter när det gäller beslut om tvångslikvidation när en konkurs i ett ömsesidigt bolag avslutas med överskott. Enligt 12 kap. 74 § andra stycket 4 FRL ska Bolagsverket besluta att ett ömsesidigt försäkringsbolag ska gå i likvidation om bolaget är försatt i konkurs som avslutats med överskott och bolagsstämman inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 79 §. Under rubriken ”Konkurs” föreskrivs i 12 kap. 79 § FRL att bestämmelserna om konkurs i 18 kap. 10–14 §§ lagen om ekonomiska föreningar ska gälla även för ömsesidiga försäkringsbolag. Av 18 kap. 14 § lagen om ekonomiska föreningar följer att allmän domstol i samband med att en konkurs avslutas ska besluta att ett ömsesidigt försäkringsbolag ska gå i likvidation om konkursen avslutas med överskott eller läggs ner efter en frivillig uppgörelse, eller om egendomen i konkursboet återställs till föreningen till följd av att ett ackord har fastställts.

Det finns således en bestämmelse i försäkringsrörelselagen som säger att Bolagsverket ska besluta om likvidation när ett ömsesidigt försäkringsbolag är försatt i konkurs som avslutats med överskott, och en bestämmelse i lagen om ekonomiska föreningar som anger att allmän domstol ska besluta om samma sak i samma situation. I försäkringsrörelselagens bestämmelse finns ytterligare en förutsättning för att ett likvidationsbeslut ska fattas av Bolagsverket, nämligen att bolagsstämman inte inom före-

Sida 470
Prop. 2018/19:158Sida 471
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

skriven tid har beslutat om likvidation enligt 12 kap. 79 § FRL. Den paragrafen handlar emellertid inte om bolagsstämmans beslut om likvidation, utan innehåller enbart nämnda hänvisning till 18 kap. 10–14 §§ lagen om ekonomiska föreningar. Bolagsstämmans beslut om frivillig likvidation regleras i stället i 12 kap. 74 § FRL. Där föreskrivs dock inte någon tidsfrist för stämman, vare sig vid konkurs eller i någon annan situation. Den förra försäkringsrörelselagen (1982:713) innehöll en till största delen heltäckande associationsrättslig särreglering för de ömsesidiga försäkringsbolagen, medan den nuvarande försäkringsrörelselagen omfattar dels associationsrättslig särreglering, dels hänvisningar till lagen om ekonomiska föreningar i vissa delar (se avsnitten 5.4, 5.5och 7.2). Den nya regleringen medförde den dubbla reglering av likvidationsbeslut vid konkurs som avslutas med överskott som beskrivs ovan. Behörigheten att besluta om tvångslikvidation delades mellan å ena sidan Bolagsverket i fråga om vissa likvidationsgrunder enligt försäkringsrörelselagen, och å andra sidan allmän domstol beträffande andra likvidationsgrunder genom hänvisningar till lagen om ekonomiska föreningar. Samtidigt upphävdes möjligheten för bolagsstämman att inom viss tid besluta om frivillig likvidation vid konkurs, men en hänvisning till en sådan tidsfrist finns kvar i bestämmelsen om tvångslikvidation. För försäkringsaktiebolag och försäkringsföreningar gäller emellertid att beslut om likvidation vid konkurs som avslutas med överskott enbart fattas av allmän domstol enligt de allmänna associationsrättsliga bestämmelserna i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar. Att både Bolagsverket och allmän domstol har rätt att besluta om likvidation på samma grund, och att bestämmelserna för ömsesidiga försäkringsbolag i denna del avviker från reglerna för övriga företagsformer motiveras inte i förarbetena. Det anges inte heller några skäl för varför hänvisningen till bolagsstämmans möjlighet att besluta om likvidation finns kvar. Det är enligt regeringens mening uppenbart att lagtekniska misstag ligger bakom den oklara regleringen. Därför bör det i enlighet med vad Lagrådet anför framgå av den nya lagen om tjänstepensionsföretag och av försäkringsrörelselagen att det enbart är allmän domstol som beslutar om likvidation när ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller försäkringsbolag är försatt i konkurs som avslutats med överskott. Företagsnamn För att skilja ömsesidiga tjänstepensionsbolag och deras verksamhet från bl.a. försäkringsföretagen, framför allt ömsesidiga försäkringsbolag, är det lämpligt att kräva att ordet tjänstepension ingår i företagsnamnet. Därigenom blir det tydligt vilken typ av tillstånd ett bolag har. Även ordet ömsesidig bör ingå i ömsesidiga tjänstepensionsbolags företagsnamn för att skilja dem från andra bolagsformer, inte minst tjänstepensionsaktiebolag. Det bör dock inte vara tillåtet att använda ordet ömsesidig i ömsesidiga tjänstepensionsbolags särskilda företagsnamn. Det skulle nämligen kunna leda till missförstånd om den juridiska personen, vilket är olämpligt i försäkringsverksamhet. Något hinder mot att använda ordet tjänstepension i det särskilda företagsnamnet finns dock inte eftersom det inte ger sken av någon associationsform. Bestämmelser med denna innebörd bör införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Sida 471
Prop. 2018/19:158Sida 472
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

12.3

Associationsrättsliga regler för tjänstepensionsföreningar

Regeringens förslag: Det ska anges i lag att en tjänstepensionsförening är en förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att som tjänstepensionsföretag driva tjänstepensionsverksamhet i vilken medlemmarna deltar genom att använda föreningens tjänster som försäkringstagare eller som försäkrad.

Lagen om ekonomiska föreningar ska gälla för tjänstepensionsföreningar om inte annat föreskrivs. Försäkringsrörelselagens associationsrättsliga bestämmelser om försäkringsföreningar ska tillämpas på tjänstepensionsföreningar, utom bestämmelserna om verksamhetskapital, innehållet i stadgarna, revisionsutskott i styrelsen, revisorns uppdragstid, revisionsberättelsen, koncernrevision, domstols entledigande av revisorn, EU:s revisorsförordning, tvångslikvidation, överlåtande förening vid fusion, tillämpliga bestämmelser om fusion, ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplan och när en ansökan ska avslås. Sådana bestämmelser ska införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag med motsvarande innehåll som för försäkringsföreningar enligt försäkringsrörelselagen.

Vid tillämpningen av lagen om ekonomiska föreningar eller försäkringsrörelselagen ska det som sägs om ekonomisk förening, försäkringsförening och livförsäkringsförening avse tjänstepensionsförening och föreningsregistret avse försäkringsregistret.

Det ska vara tillåtet att i stadgarna föreskriva om uttaxering av medlemmar som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare.

En tjänstepensionsförenings stadgar ska utöver det som följer av lagen om ekonomiska föreningar innehålla uppgifter om vilka försäkringsklasser verksamheten ska avse, huruvida föreningen ska driva tjänstepensionsverksamhet utanför EES, de villkor som ska gälla för inträde i föreningen, storleken på verksamhetskapitalet, den eventuella rätt till avkastning som tillfaller den som skjutit till verksamhetskapital, den eventuella rösträtt på föreningsstämma som tillfaller den som skjutit till verksamhetskapital, i vilken ordning verksamhetskapitalet ska betalas in och återbetalas, för vilka slag av försäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp och i vilken ordning uttaxering kan göras hos medlemmar som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare samt hur uttaxeringen ska genomföras och hur föreningens förlust får täckas.

Tjänstepensionsföreningars företagsnamn ska innehålla ordet tjänstepensionsförening. Ordet tjänstepensionsförening eller en förkortning av det får inte finnas i ett särskilt företagsnamn. Bara tjänstepensionsföreningar ska få använda ordet tjänstepensionsförening i sitt företagsnamn, och den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot det ska dömas till böter.

I försäkringsrörelselagen ska det införas ett undantag från Bolagsverkets skyldighet att besluta om tvångslikvidation om en försäkringsförenings tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats, nämligen om föreningen i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensions-

472verksamhet.

Sida 472
Prop. 2018/19:158Sida 473

Utredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska försäkringsrörelselagens bestämmelse med hänvisning till lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på tjänstepensionsföreningar. I promemorian föreslås inte att möjligheten till uttaxering ska begränsas till att avse arbetsgivare i egenskap av försäkringstagare. I promemorian föreslås inte heller att bolagsordningen ska innehålla uppgift om försäkringsklasser.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Bolagsverket anser att de associationsrättsliga reglerna för tjänstepensionsföreningarna bör införas i den föreslagna lagen om tjänstepensionsföretag. Enligt Bolagsverket framgår det inte av lagtexten att tjänstepensionsföreningar är en egen associationsform. Bolagsverket anser också att det bör anges i lagen om tjänstepensionsföretag vilka associationsformer som ska tillåtas fusionera med varandra. Svensk Försäkring tillstyrker att uttaxeringar i tjänstepensionsföreningar blir tillåtna, men avstyrker att det ska att det ska vara möjligt att uttaxera försäkrade, dvs. andra än försäkringstagare som är arbetsgivare.

Skälen för regeringens förslag

Associationsrättslig reglering som ska gälla för tjänstepensionsföreningar

Den verksamhet som tjänstepensionsföretagen ska driva utgör en form av försäkringsrörelse och utgångspunkten för förslagen är därför att samma associationsrättsliga regler som gäller för försäkringsföretag ska gälla även för tjänstepensionsföretagen i så stor utsträckning som möjligt.

Lagen om ekonomiska föreningar gäller enligt 13 kap. 2 § FRL för försäkringsföreningar om inte annat föreskrivs. I 13 kap. FRL finns ett antal ändringar och tillägg i förhållande till lagen om ekonomiska föreningar. Regeringen har i utvecklat skälen för vilka bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar som ska tillämpas och vilka undantag eller ändringar som krävs för försäkringsföreningar. Regeringen anser att de bedömningar som görs i den propositionen huvudsakligen gäller även i fråga om tjänstepensionsföreningar. Därför bör 13 kap. FRL tillämpas på tjänstepensionsföreningar när det gäller ansvar för en försäkringsförenings förpliktelser, stadgar, registrering, föreningens medlemmar, föreningens ledning, föreningsstämma, kompetenskrav, återbäring och annan användning av föreningens egendom, likvidation (utom tvångslikvidation), upplösning utan föregående likvidation, överlåtande förening vid fusion, när ansökan om fusion ska avslås, registrering av fusion, talan mot stämmobeslut, skadestånd och vite.

Bestämmelser om tillämpning av allmänna bestämmelser för ekonomiska föreningar och av bestämmelser om fusion, liksom bestämmelser

Sida 473
Prop. 2018/19:158Sida 474
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

om innehållet i föreningens stadgar, verksamhetskapital och tvångslikvidation bör dock, främst av redaktionella skäl, tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna bör i huvudsak motsvara det som gäller för försäkringsföreningar enligt försäkringsrörelselagen. När det gäller bestämmelser om revisionsutskott, revisorns uppdragstid, revisionsberättelsen, koncernrevision, domstols entledigande av revisorn och EU:s revisorsförordning följer kraven av unionsrättens revisionsregler för företag av allmänt intresse. Försäkringsföretag, utom de som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 20 § FRL, är enligt 2 § 9 d revisorslagen (2001:883) företag av allmänt intresse, och de omfattas således av unionsrättens krav, och därför finns det bestämmelser om detta i 13 kap. FRL (se ). I avsnitt 15.6 i denna proposition föreslås att även tjänstepensionsföretag ska anses vara företag av allmänt intresse, och därmed ska kraven i fråga om revision även omfatta tjänstepensionsföreningar. Bestämmelser om detta bör tas in i den nya lagen. Beskrivning av vad en tjänstepensionsförening är I försäkringsrörelselagen finns en definition av vad en försäkringsförening är, nämligen en förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att driva försäkringsrörelse i vilken medlemmarna deltar genom att använda föreningens tjänster som försäkringstagare eller som försäkrad (13 kap. 1 §). I promemorian föreslås att den bestämmelsen ska tillämpas även på tjänstepensionsföreningar, och att det som sägs om försäkringsföreningar i stället ska avse tjänstepensionsföreningar. Regeringen anser dock att det bör tas in en bestämmelse om vad som avses med tjänstepensionsföreningar i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Innebörden bör motsvara den som gäller för försäkringsföreningar men anpassas till terminologin för tjänstepensionsföreningar. Bestämmelser om fusion Det finns bestämmelser om fusion för försäkringsföreningarnas del i försäkringsrörelselagen och i lagen om ekonomiska föreningar. Fusion bör även vara tillåtet mellan tjänstepensionsföreningar. Det bör därför införas fusionsregler för tjänstepensionsföreningar i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I promemorian föreslås att det i den nya lagen ska införas en bestämmelse om ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Som skäl för en egen bestämmelse i stället för att tillämpa försäkringsrörelselagen, anges att vissa hänvisningar i den lagen inte bör gälla för tjänstepensionsföretag, och att det av tydlighetsskäl bör införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det anförs vidare att bestämmelsen ska motsvara 13 kap. 33 § FRL. Enligt den paragrafen krävs det bl.a. att de överlåtande föreningarna vid fusion genom kombination förutom att ansöka om tillstånd att verkställa fusionsplanen även ska ansöka om tillstånd för det övertagande företaget att driva försäkringsrörelse. Det lagförslag som lämnas i promemorian har dock en något annan innebörd. Regeringen instämmer i det som anförs i promemorian om att samma tillståndskrav bör gälla vid kombination av tjänstepensionsföreningar som vid kombination av försäkringsföreningar och att det krävs en särskild

Sida 474
Prop. 2018/19:158Sida 475
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. En bestämmelse med sådan betydelse bör införas i den nya lagen. Tjänstepensionsföreningens stadgar I försäkringsrörelselagen föreskrivs en skyldighet att i försäkringsföreningens stadgar ange huruvida rörelsen ska avse såväl direkt försäkring som mottagen återförsäkring (13 kap. 6 § första stycket 1). Sådana uppgifter är inte relevanta för tjänstepensionsföreningar, eftersom de inte kommer driva återförsäkringsverksamhet. Det bör i stället krävas att det anges vilka försäkringsklasser som verksamheten ska avse, på det sätt som utvecklats i praxis (se avsnitt 12.2 angående bolagsordningens innehåll i ömsesidiga tjänstepensionsbolag). Uttaxering På samma sätt som när det gäller ömsesidiga tjänstepensionsbolag (se avsnitt 12.2) bör det, som Svensk Försäkring lyfter fram, inte kunna komma ifråga att nuvarande eller framtida pensionärer blir föremål för beslut om uttaxering, dvs. förpliktas utge kapitaltillskott till tjänstepensionsföreningen. Detta bör framgå av den nya lagen om tjänstepensionsföretag på samma sätt som för ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Tvångslikvidation av tjänstepensionsföreningar I försäkringsrörelselagen anges i vilka fall Bolagsverket ska besluta att en försäkringsförening ska gå i likvidation (13 kap. 27 §). Ett av fallen avser situationen att tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats. För att inte tvångslikvidation på grund av återkallelse ska aktualiseras när en förening övergår från att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen till att driva verksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag krävs att bestämmelsen ändras. En ändring bör genomföras som innebär att tvångslikvidation när en försäkringsförenings tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats bara ska ske om tillståndet har återkallats utan att bolaget i stället har fått tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Vidare bör det på samma sätt regleras i den nya lagen om tjänstepensionsföretag att tvångslikvidation av en tjänstepensionsförening om ett tillstånd har återkallats bara ska beslutas om föreningen inte i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen. Krav på tjänstepensionsföretagens företagsnamn För att skilja tjänstepensionsföretagen och deras verksamhet från bl.a. försäkringsföretagen bör det krävas att ordet tjänstepension ingår i företagsnamnen. Bestämmelser med krav på att ordet tjänstepensionsförening ska ingå i en tjänstepensionsförenings företagsnamn bör därför införas. Det bör också införas regler om att ordet tjänstepensionsförening eller en förkortning av det ordet inte ska få finnas med i ett särskilt företagsnamn. Vidare bör det införas förbud för andra än tjänstepensionsföreningar att använda ordet tjänstepensionsförening i sitt företagsnamn. Enligt försäkringsrörelselagen gäller att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet att använda ordet försäkringsförening i sitt

Sida 475
Prop. 2018/19:158Sida 476

företagsnamn utan att vara en försäkringsförening döms till böter (13 kap. 40 §). En motsvarande straffbestämmelse om otillåten användning av ordet tjänstepensionsförening bör införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

12.4Europabolag och europakooperativ

Regeringens förslag: Lagen om europabolag och lagen om europakooperativ ska gälla för europabolag och europakooperativ med säte i Sverige som har fått tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag, om inte annat är föreskrivet i de lagarna. I bestämmelserna om dualistiska bolag och kooperativ och fusioner i de lagarna ska det hänvisas till den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det ska även hänvisas till den lagen i bestämmelserna om utfärdande av intyg vid bildande av ett europabolag och ett europakooperativ och om skyddet för borgenärer i samband med bildandet av ett europakooperativ genom fusion i lagen om europakooperativ.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det finnas en bestämmelse om att dualistiska europabolag och europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet ska tillämpa bestämmelser om styrelsen eller dess ledamöter på tillsynsorganet eller dess ledamöter avseende bl.a. ledningsprövning, uppgifter inför styrelseval och om tystnadsplikt i den lagen och i försäkringsrörelselagen. Bestämmelserna om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas också på ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan eller dess ledamöter.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna lämnar inga synpunkter.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna lämnar inga synpunkter.

Skälen för regeringens förslag

Europabolag

Europabolag är en europeisk associationsform för gränsöverskridande samverkan i aktiebolagsform som regleras i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag, SEförordningen. SE-förordningen innehåller bl.a. bestämmelser om hur ett europabolag ska bildas och hur det ska vara organiserat. På flera punkter överlåter dock förordningen den närmare regleringen till medlemsstaterna.

Europabolag med säte i Sverige ska enligt SE-förordningen omfattas av samma regler som svenska publika aktiebolag, om inte annat följer av den förordningen eller annan unionsrätt, samt av kompletterade svenska bestämmelser som specifikt avser europabolag (artikel 9.1). De svenska bestämmelser som kompletterar SE-förordningen har i första hand tagits in i lagen (2004:575) om europabolag. Enligt den lagen ska Bolagsverket föra ett särskilt register över europabolag med säte i Sverige. Det finns

Sida 476
Prop. 2018/19:158Sida 477
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

även bestämmelser om europabolag som tillämpar s.k. dualistisk organisationsstruktur och bestämmelser om vad som ska gälla om ett europabolag vill flytta sitt säte från Sverige till en annan medlemsstat. I SE-förordningen anges att om det finns särskilda bestämmelser i nationell lagstiftning för den typ av verksamhet som ett europabolag driver, ska dessa bestämmelser gälla fullt ut för europabolaget (artikel 9.3). Förordningen förutsätter alltså att de särskilda associationsrättsliga och näringsrättsliga bestämmelser som gäller för försäkringsaktiebolag tillämpas även på europabolag. Som en konsekvens av det anförda gäller bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om publika försäkringsaktiebolag för europabolag som har fått tillstånd att driva försäkringsrörelse, när det gäller frågor som inte regleras i SE-förordningen. Eftersom samma associationsrättsliga regler i så stor utsträckning som möjligt ska gälla för försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag bör lagen om europabolag gälla för europabolag med säte i Sverige som har fått tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Bestämmelser med sådant innehåll bör därför införas. Europakooperativ Ett europakooperativ är en europeisk associationsform för gränsöverskridande samverkan i form av vad som närmast kan liknas vid en ekonomisk förening. Europakooperativen regleras i rådets förordning (EG) nr1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar), SCE-förordningen. SCE-förordningen innehåller bl.a. bestämmelser om hur ett europakooperativ ska bildas och hur det ska vara organiserat. Europakooperativ med säte i Sverige ska enligt SCE-förordningen omfattas av dels kompletterade svenska regler som specifikt avser europakooperativ, dels det regelverk som skulle gälla för ett kooperativ bildat i överensstämmelse med svensk lag (artikel 8.1). Det innebär att ett europakooperativ, precis som ett europabolag, omfattas av både unionsrättsliga och nationella bestämmelser. De svenska bestämmelser som kompletterar SCE-förordningen finns i lagen (2006:595) om europakooperativ. Enligt SCE-förordningen ska nationella bestämmelser om inhemsk fusion av publika aktiebolag tillämpas vid bildandet av ett europakooperativ genom fusion, om nationella bestämmelser om fusion av kooperativ saknas (artikel 20). Lagen om europakooperativ är tillämplig på europakooperativ som hör hemma i Sverige och som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen, och bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om försäkringsföreningar är tillämpliga på europakooperativ som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt den lagen. Av samma skäl som anges ovan om europabolag bör lagen om europakooperativ gälla för europakooperativ med säte i Sverige som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag och bestämmelser med sådan innebörd bör införas. Vissa särskilda bestämmelser om europabolag och europakooperativ Vissa bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag kommer vara relevanta för så kallade dualistiska bolag och kooperativ och de

Sida 477
Prop. 2018/19:158Sida 478
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

bestämmelserna bör därför tillämpas även på dem. Det rör sig huvudsakligen om bestämmelserna om styrelsen och dess ledamöter, ledningsprövning, uppgifter inför styrelseval och tystnadsplikt (jfr 2 kap. 2 § FRL). Det bör införas bestämmelser med sådan innebörd.

12.5

Avtalsrätt

Regeringens förslag: Försäkringsrörelselagens bestämmelser om återköp eller överföring enligt försäkringsavtalslagen ska gälla för tjänstepensionsföretag.

Tjänstepensionsföretag ska även tillämpa den bestämmelse om avgifter vid återköp eller överföring som föreslås i propositionen En effektivare flytträtt av försäkringssparande (prop. 2018/19:124) och föreskrifter som meddelats om sådana avgifter. Detta ska gälla från och med den 1 januari 2020.

Försäkringsrörelselagens övergångsregler för vissa äldre försäkringar ska gälla för tjänstepensionsföretag.

Regeringens bedömning: Andra tjänstepensionsdirektivet kräver inte att det införs några civilrättsliga bestämmelser för regleringen av avtal mellan tjänstepensionsföretag, försäkringstagare och försäkrade.

Försäkringsavtalslagen kommer att vara tillämplig på de avtal som tjänstepensionsföretagen ingår. Det bör inte införas någon särskild avtalsrättslig reglering för tjänstepensionsföretag eller någon bestämmelse om avtalsvillkor i en tjänstepensionsförenings stadgar.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens förslag.

Enligt utredningens förslag ska den civilrättsliga regleringen av avtalen mellan tjänstepensionsföretag och arbetsgivare och arbetstagare ta sin utgångspunkt i bestämmelserna om personförsäkring i försäkringsavtalslagen (2005:104), förkortad FAL. Regleringen av tjänstepensionsföretagens avtal ska tas in i försäkringsavtalslagen genom hänvisningar till relevanta bestämmelser i den lagen. Vid tillämpning av bestämmelserna ska avtal om tjänstepensionsförmåner jämställas med motsvarande försäkringsavtal och det som sägs om försäkringsbolag även gälla ett tjänstepensionsföretag. Utredningen föreslår även att det införs en särskild bestämmelse om flytträtt och om förhållandet till borgenärerna vid ett individuellt tjänstepensionsförmånsavtal. Enligt utredningens förslag ska det vara möjligt att reglera avtalsrättsliga frågor i en tjänstepensionsförenings stadgar.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring välkomnar möjligheten för tjänstepensionsföreningar att reglera avtalsrättsliga frågor i stadgarna.

Tjänstepensionsförbundet anser att möjligheten att reglera avtalsrättsliga frågor i föreningens stadgar bör framgå av lag. Livförsäkringsbolaget

Skandia, ömsesidigt anser att det inte behövs någon särskild bestämmelse för att försäkringsavtalslagen ska gälla för de produkter som tjänstepensionsföretag kommer att tillhandahålla.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. I promemorian finns inte något lagförslag som behandlar den nya bestämmelse i försäkringsrörelselagen

Sida 478
Prop. 2018/19:158Sida 479
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

om avgifter vid återköp eller överföring som föreslås i En effektivare flytträtt av försäkringssparande. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och instämmer i bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svensk Försäkring för fram att tjänstepensionsföretagens avtal uppvisar så stora likheter med försäkringsavtal att det är lämpligt att låta relevanta bestämmelser i försäkringsavtalslagen gälla. Svensk Försäkring anser också att det även fortsättningsvis bör vara möjligt för tjänstepensionskassorna att reglera avtalsrättsliga frågor i stadgarna. Stadgarna är det grundläggande avtalet mellan kassan och medlemmarna och enligt Svensk Försäkring har det hittills inte uppvisats några problem med detta förhållande. Även Tjänstepensionsförbundet anser att det ska vara möjligt att reglera avtalsrättsliga frågor i stadgarna. Förbundet anför att det i promemorian bortses från det fallet att samtliga avtalsvillkor regleras i stadgarna och från att det vid förmånsbestämd pension inte finns något enskilt avtal utan endast ett avtal med arbetsgivaren. Förbundet för även fram att det kan diskuteras vad som räknas som avtalsvillkor och att det i promemorian förutsätts att det ska vara möjligt att reglera uttaxeringsrätt i stadgarna. Skälen för regeringens förslag och bedömning Andra tjänstepensionsdirektivet Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om avtalsrättsliga förhållanden. Det anges uttryckligen att direktivet inte gäller frågor som rör nationell avtalsrätt (skäl 3). Försäkringsavtalslagen gäller för tjänstepensionsföretag Eftersom andra tjänstepensionsdirektivet inte innehåller några bestämmelser om avtalsrättsliga frågor behöver det inte på grund av direktivet införas några civilrättsliga bestämmelser om förhållandet mellan tjänstepensionsföretagen, försäkringstagarna och de försäkrade. Det finns dock naturligtvis ett behov av civilrättsligt skydd för försäkringstagarna och de försäkrade. Civilrättsliga bestämmelser om förhållandet mellan ett försäkringsbolag och dem som har ingått ett avtal om försäkring med ett försäkringbolag finns i försäkringsavtalslagen. Enligt försäkringsavtalslagen gäller det som anges om försäkringsbolag också i fråga om andra företag som meddelar försäkring (1 kap. 4 § tredje stycket FAL). Detta innebär att försäkringsavtalslagen även gäller för understödsföreningars försäkringsverksamhet, dvs. för tjänstepensionskassorna ( s. 371). Regeringen gör i avsnitt 5.2 bedömningen att regleringen till följd av andra tjänstepensionsdirektivet inte bör skapa några nya former av tryggande av tjänstepension. Regleringen bör i stället ske inom ramen för de befintliga tryggandeformerna och lagstiftningen om försäkringsavtal och försäkringsrörelse. Det står alltså klart att de avtal som tjänstepensionsföretag kommer att ingå är en form av försäkringsavtal. Tjänstepensionsföretagen kommer också att meddela tjänstepensionsförsäkring vilket är en form av försäk-

Sida 479
Prop. 2018/19:158Sida 480
ringsrörelse. Regeringen gör därför bedömningen att försäkringsavtals- lagen kommer att vara tillämplig på de avtal som tjänstepensionsföretagen ingår, i likhet med det som i dag gäller för de avtal som tjänstepen- sionskassorna ingår. Som konstateras i promemorian innebär detta att det inte behövs några lagstiftningsåtgärder för att försäkringstagarna och de försäkrade ska omfattas av det civilrättsliga skydd som försäkringsavtals- lagen ger.
Det bör inte införas någon särskild avtalsrättslig reglering för de avtal som ingås av tjänstepensionsföretag En fördel med den reglering som nu föreslås är att försäkringsavtalslagen kan tillämpas på samma sätt som för försäkringsföretag som följer försäkringsrörelselagen. Framför allt är det bestämmelserna om person- försäkring i försäkringsavtalslagen som kommer att bli aktuella att tillämpa för tjänstepensionsföretagen.
Strukturen i försäkringsavtalslagen är anpassad för de skilda för- hållanden som kan förekomma på marknaden för tjänstepensions- försäkring. Det finns exempelvis bestämmelser som avser individuell personförsäkring (10–16 kap.) och bestämmelser som avser kollektiv personförsäkring, varav särskilt de som gäller kollektivavtalsgrundad personförsäkring bör vara relevanta i många fall (20 kap.). När det gäller individuell personförsäkring som en arbetsgivare tecknar till förmån för en anställd på dennes liv och hälsa ska den anställde vid tillämpning av vissa av lagens bestämmelser ses som försäkringstagare, om inte försäkrings- avtalet föreskriver något annat (1 kap. 5 § FAL).
Det kan konstateras att försäkringsavtalslagen är en skyddslagstiftning som till stor del är tvingande till försäkringstagarens eller den försäkrades förmån. Detta innebär att avtalsvillkor som jämfört med bestämmelserna i försäkringsavtalslagen är till försäkringstagarens eller den försäkrades nackdel är utan verkan mot dem, om inte annat anges i den lagen (1 kap. 6 § första stycket FAL). Bestämmelserna är dock inte tvingande vid kollektivavtalsgrundad försäkring, om försäkringen följer en överens- kommelse mellan en arbetsgivarorganisation och en central arbets- tagarorganisation (1 kap. 7 § 4 FAL).
Regeringen bedömer att försäkringsavtalslagen får anses ge ett ända- målsenligt civilrättsligt skydd som är väl avvägt för de olika former av tjänstepensionsförsäkring som tjänstepensionsföretag kan komma att erbjuda. Det bör därmed inte införas någon särskild avtalsrättslig reglering för tjänstepensionsföretag.
Avtalsvillkor i tjänstepensionsföreningars stadgar
För tjänstepensionskassor finns i den upphävda lagen om understöds- föreningar ett krav på att stadgarna ska innehålla vissa försäkringsvillkor (11 §). När den associationsrättsliga regleringen för försäkringsföretagen sågs över slopades detta krav för försäkringsföreningarna. I stället angavs att utgångspunkten bör vara att denna typ av försäkringsvillkor ska regleras i försäkringsavtalen (prop. 2009/10:246 s. 344).
Det övergripande syftet med den civilrättsliga regleringen är att skydda försäkringstagarna, de försäkrade och eventuella andra ersättningsberättig- ade. Skyddsintresset innebär särskilda krav på tydlighet och att det på ett enkelt sätt ska vara möjligt att överblicka de rättigheter och skyldigheter
Sida 480
Prop. 2018/19:158Sida 481
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

som följer av försäkringsavtalet. När det gäller tjänstepension som tryggas genom försäkring är en viktig aspekt också att tjänstepensionen för många kommer att utgöra en betydande del av den framtida pensionen. Ett regelverk som innebär att en tjänstepensionsförening kan ha vissa försäkringsvillkor reglerade i stadgarna ställer högre krav på försäkringstagarna och de försäkrade. Det kan då förhålla sig på det sättet att vissa avtalsvillkor som reglerar centrala rättigheter och skyldigheter följer av det enskilda avtalet, medan andra bestäms i föreningens stadgar. Därutöver skulle, som huvudregel, de tvingande bestämmelserna i försäkringsavtalslagen gälla för försäkringsavtalet. För tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag föreslås att samma associationsrättsliga bestämmelser som huvudregel ska gälla som för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag (avsnitten 13.1 och 13.2). Detta innebär att det för dessa tjänstepensionsföretag inte kommer att finnas något krav på att reglera avtalsrättsliga frågor på annan plats än i försäkringsavtalet. Reglerna skulle därmed, om en sådan skyldighet införs för tjänstepensionsföreningar, skilja sig åt mellan associationsformerna. Regeringen anser sammantaget att skyddsintresset hos de framtida pensionärerna talar för att avtalsvillkoren främst bör regleras i avtalet och att samma regler så långt möjligt ska gälla oavsett vilken associationsform som tjänstepensionsföretaget har. Det bör därmed inte, som Tjänstepensionsförbundet och Svensk Försäkring anser, införas någon bestämmelse om att vissa avtalsvillkor ska regleras i en tjänstepensionsförenings stadgar. Utgångspunkten bör, precis som för försäkringsföreningar, vara att försäkringsvillkoren ska regleras i försäkringsavtalen. Det kan dock, som Tjänstepensionsförbundet påtalar, finnas behov av att reglera vissa civilrättsliga frågor av associations- eller avtalsrättslig karaktär i stadgarna, som t.ex. uttaxeringsrätt. Det föreslås därför inte heller något förbud mot att sådana frågor regleras i stadgarna. Återköp och överföring enligt 11 kap. 5 § försäkringsavtalslagen Försäkringsrörelselagen innehåller bestämmelser om återköp eller överföring enligt den civilrättsliga bestämmelsen om flytträtt i 11 kap. 5 § försäkringsavtalslagen. Om en försäkringstagare har rätt till återköp eller överföring enligt den bestämmelsen ska försäkringsföretaget se till att detta och de närmare villkoren för återköpet eller överföringen framgår av försäkringsavtalet (4 kap. 17 a § FRL). Om försäkringstagaren vill flytta försäkringens värde till ett annat försäkringsföretag, ska det försäkringsföretag från vilket värdet flyttas så snart som möjligt överföra värdet och de uppgifter om försäkringen som behövs till det andra företaget (4 kap. 17 b § FRL). I propositionen En effektivare flytträtt av försäkringssparande ( ) föreslås vissa ändringar i de bestämmelser i försäkringsrörelselagen som anger vilka avgifter som får tas ut vid återköp och överföring. Ändringarna syftar till att effektivisera flytträtten genom att förtydliga vilka avgifter som får tas ut. Det föreslås att detta ska regleras i en ny bestämmelse i det kapitel i försäkringsrörelselagen som innehåller grundläggande bestämmelser om ett försäkringsföretags rörelse (4 kap.), samtidigt som befintliga bestämmelser om avgifter vid flytt och återköp i de kapitel som innehåller associationsrättsliga bestämmelser (11–13 kap.)

Sida 481
Prop. 2018/19:158Sida 482

upphör att gälla. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka kostnader som får beaktas vid beräkningen av de direkta kostnaderna för den administrativa hanteringen.

När det gäller de förslag som ligger till grund för propositionen för Svensk Försäkring fram att man utgår från att den framtida tjänstepensionsregleringen även tar hänsyn till vad som framkommer i lagstiftningsärendet om effektivare flytträtt.

Regeringen instämmer i promemorians bedömning att de bestämmelser i försäkringsrörelselagen som avser återköp och överföring enligt 11 kap. 5 § försäkringsavtalslagen även ska gälla för tjänstepensionsföretag. De intressen som ligger till grund för bestämmelserna i försäkringsrörelselagen gör sig gällande på samma sätt för tjänstepensionsföretag. Regeringen föreslår därför, i likhet med det som föreslås i promemorian, att den nya lagen ska innehålla hänvisningar till dessa bestämmelser.

De aktuella hänvisningarna bör även omfatta den nya bestämmelsen i försäkringsrörelselagen som föreslås i prop. 2018/19:124. Tjänstepensionsföretag bör alltså tillämpa den föreslagna bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om avgifter vid återköp eller överföring enligt försäkringsavtalslagen och föreskrifter som meddelas med stöd av det bemyndigande som föreslås. Ändringarna i försäkringsrörelselagen i den nämnda propositionen föreslås träda i kraft den 1 januari 2020. Den hänvisning som görs i denna del bör därför träda i kraft vid samma tidpunkt.

Övergångsregler för vissa försäkringar

Det har tidigare funnits rörelseregler för försäkringsföretag med krav på skälighet som inskränkte möjligheten att avtala om vissa frågor. När dessa regler slopades bestämdes att skälighetsprincipen skulle fortsätta att gälla för försäkringar som tecknats i ett försäkringsaktiebolag eller ett ömsesidigt försäkringsbolag före den 1 januari 2000, om inte annat avtalas (prop. 1998/99:87 s. 362). Denna övergångsregel och motsvarande för understödsföreningar i fråga om försäkringar som meddelats före den 1 april 2011 finns numera i försäkringsrörelselagen. Enligt dessa gäller skälighetsprincipen även om försäkringen har förnyats. Äldre försäkringar kan förekomma även i tjänstepensionsföretag och det finns ingen anledning att behandla dessa på något annat sätt än om de hade förekommit i ett försäkringsföretag. De aktuella övergångsreglerna i försäkringsrörelselagen bör därför gälla även för tjänstepensionsföretag.

13 Tillsyn, ingripanden och andra åtgärder

13.1Tillsyn över tjänstepensionsföretag

13.1.1Registrering av och tillsyn över tjänstepensionsföretag

Regeringens förslag: Bolagsverket ska vara registreringsmyndighet för tjänstepensionsföretag och ska i försäkringsregistret föra in de

Sida 482
Prop. 2018/19:158Sida 483

uppgifter som enligt lagar och andra författningar ska anmälas för registrering.

Finansinspektionen ska ha tillsyn över tjänstepensionsföretag. Tillsynen ska ha samma omfattning som tillsynen över försäkringsföretag.

Vid tillsyn över tjänstepensionsföretag ska vissa bestämmelser om tillsyn över försäkringsföretag i försäkringsrörelselagen tillämpas: bestämmelserna om underrättelse om påbörjad verksamhet, förordnande av aktuarie, förordnade av revisor, sammankallande av styrelsen eller stämma, Finansinspektionens befogenheter vid ett företags likvidation samt rapport angående de försäkringstekniska avsättningarna.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det införas motsvarande bestämmelser som i försäkringsrörelselagen i fråga om samarbete och utbyte av information, upplysningar som ska lämnas till Finansinspektionen, platsundersökning, upplysningar från andra företag än det som står under tillsyn, revisors och särskild granskares rapporteringsskyldighet, allmänt ombud vid konkurs och redogörelse för förmåga att hantera ändrade ekonomiska förhållanden.

Tjänstepensionsföretag ska genom avgifter bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen om en databas för övervakning av finansmarknaderna. Regeringen ska få meddela föreskrifter om de avgifterna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka upplysningar tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen och när de ska lämnas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska även få meddela föreskrifter om att vissa uppgifter som ska lämnas till inspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det också införas en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om tillsyn över tjänstepensionsföretag när det gäller tvistlösning mellan myndigheter, matchningsjustering, företagsspecifika parametrar eller interna modeller.

Det krävs inga lagstiftningsåtgärder med anledning av bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om transparens och ansvarighet, tystnadsplikt, användning av konfidentiella uppgifter, informationsutbyte mellan behöriga myndigheter, överföring av information till vissa myndigheter och organ, utlämning av information till en central förvaltning ansvarig för finansiell lagstiftning, villkor för informationsutbyte, nationella bestämmelser av tillsynskaraktär samt behandling av personuppgifter.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska det inrättas ett särskilt tjänstepensionsföretagsregister. Enligt utredningens förslag ska inte några av bestämmelserna om tillsyn i försäkringslagen tillämpas även på tjänstepensionsföretag utan bestämmelser om tillsyn över sådana företag ska anges enbart i den nya rörelselagen.

Sida 483
Prop. 2018/19:158Sida 484

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Bolagsverket avstyrker förslaget att inrätta ett tjänstepensionsföretagsregister. Enligt Bolagsverket kan de funktioner som ska fullgöras av ett sådant register fullgöras av de befintliga registren. Svensk Försäkring efterlyser ett klargörande av vilka styrdokument som Finansinspektionens tillsyn ska grunda sig på. Svensk Försäkring anser att tillsynen endast bör avse att tjänstepensionsföretag följer de styrdokument där en överträdelse kan leda till ett ingripande från Finansinspektionen.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås en särskild bestämmelse om att Finansinspektionen ska ha tillsyn över lämpligheten i ett tjänstepensionsföretags kreditvärderingsförfaranden och lämpligheten av att det i ett tjänstepensionsföretags investeringsriktlinjer hänvisas till kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut. Det föreslås också ett särskilt bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen påpekar att det inte föreslås något krav på att tjänstepensionsföretag ska upprätta och lämna in regelbundna tillsynsrapporter till myndigheten. Ett sådant krav gäller för försäkringsföretag enligt Solvens II-förordningen och dessa rapporter är viktiga verktyg i tillsynsarbetet. Finansinspektionen kan visserligen meddela föreskrifter om detta med stöd av det föreslagna bemyndigandet. Enligt inspektionen bör dock kravet i stället framgå av lag med ett särskilt bemyndigande som ger en uttrycklig rätt för Finansinspektionen att meddela föreskrifter om innehållet i rapporterna samt när och hur dessa ska lämnas in.

Sveriges advokatsamfund anser att det är ett principiellt och praktiskt problem att Finansinspektionen ges rollen dels av utfärdare av detaljerade föreskrifter och riktlinjer, dels av tillsynsmyndighet avseende efterlevnaden av regelverket. Enligt Advokatsamfundet bör dock tillsynsansvaret inte flyttas från Finansinspektionen. Däremot bör det bildas en särskild fristående nämnd inom Finansinspektionen med extern representation för hantering av sanktionsärenden.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om registrering av tjänstepensionsinstitut (artikel 9). Medlemsstaterna ska med avseende på alla tjänstepensionsinstitut som har sin huvudsakliga förvaltningsort inom deras territorier, säkerställa att institutet registreras i ett nationellt register av den behöriga myndigheten eller är auktoriserat av denna (artikel 9.1). Av det register där uppgifter om ett tjänstepensionsinstitut förs in ska det framgå i vilka medlemsstater institutet är verksamt vid gränsöverskridande verksamhet (artikel 9.2). Informationen från registret ska meddelas Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) som ska publicera den på sin webbplats (artikel 9.3).

En relativt stor del av bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet behandlar frågor om tillsynen över tjänstepensionsinstituten (se artikel

Sida 484
Prop. 2018/19:158Sida 485

19.2samt avdelning V, artiklarna 45–59). Direktivet innehåller även bestämmelser om samarbete mellan medlemsstaterna, kommissionen och Eiopa (artikel 60) samt om behandling av personuppgifter (artikel 61).

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska de behöriga myndigheterna övervaka lämpligheten hos tjänstepensionsinstitutens kreditvärderingsförfaranden (artikel 19.2). Det motsvarar det som gäller enligt första tjänstepensionsdirektivet (artikel 18.1a).

Tillsynens grundläggande syfte är enligt andra tjänstepensionsdirektivet att skydda medlemmarnas och förmånstagarnas rättigheter och att säkerställa tjänstepensionsinstitutens stabilitet och sundhet (artikel 45.1). Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna ges de medel och har den expertis, den kapacitet och det mandat som krävs för att uppnå det syftet (artikel 45.2).

I direktivet anges vilka områden som tillsynen ska avse, bl.a. tekniska avsättningar, kapitalkrav, investeringsregler och information (artikel 46). I direktivet anges även allmänna principer för tillsynen, bl.a. att tillsynen ska baseras på en framåtblickande och riskbaserad metod (artikel 47). Tillsynen ska omfatta en lämplig kombination av åtgärder på distans och inspektioner på plats.

I direktivet behandlas även de behöriga myndigheternas möjligheter att ingripa mot regelöverträdelser hos tjänstepensionsinstituten (artikel 48). Dessa bestämmelser behandlas i avsnitt 13.2.

Vidare reglerar direktivet vilka tillsynsbefogenheter som de behöriga myndigheterna åtminstone ska ha (artikel 49). De behöriga myndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att granska strategier, processer och rapporteringsrutiner som tjänstepensionsinstituten har infört för att följa lagar och andra författningar som genomför direktivet (artikel 49.1). Det anges också vad tillsynens granskningsprocess ska innehålla – bl.a. en bedömning av de risker som ett tjänstepensionsinstitut står inför. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har övervakningsinstrument, däribland stresstester, som ger dem möjlighet att identifiera försämringar av ett tjänstepensionsinstituts finansiella ställning och att övervaka hur en försämring åtgärdas (artikel 49.2). Det anges även krav på att de behöriga myndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att kräva att ett tjänstepensionsinstitut åtgärdar svagheter eller brister som identifierats i samband med tillsynens granskningsprocess (artikel 49.3). De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta granskningar av tjänstepensionsinstituten ska göras och vilken omfattning de ska ha, med hänsyn tagen till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos det berörda tjänstepensionsinstitutets verksamhet (artikel 49.4).

I direktivet finns även bestämmelser om uppgiftslämnande från ett tjänstepensionsinstitut till de behöriga myndigheterna och vissa tillsynsbefogenheter som har samband med detta (artikel 50). Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de medel som är nödvändiga för att kräva att tjänstepensionsinstituten och angivna funktionärer hos dem ska lämna information om alla affärsangelägenheter och överlämna alla affärshandlingar. Vidare ska de behöriga myndigheterna kunna utöva tillsyn över affärsförbindelser mellan tjänstepensionsföretaget och andra företag, få tillgång till vissa särskilt angivna handlingar, bl.a. riktlinjerna för investeringsverksamheten och årsbokslut. Det krävs bl.a. att den behöriga myndigheten ska få utföra

Sida 485
Prop. 2018/19:158Sida 486

inspektioner på plats och när som helst begära information om utkontrakterade verksamheter.

Direktivet innehåller även bestämmelser om transparens och ansvarighet som tar sikte på den offentliga förvaltningen i medlemsstaterna (artikel 51). Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna utför sina uppgifter på ett transparent, oberoende och ansvarsfullt sätt med vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiella uppgifter (artikel 51.1). Det ställs upp krav på offentliggörande av viss information: texter till lagar och andra författningar och regler om administrativa sanktioner och andra åtgärder, information om tillsynens granskningsprocess, aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av tillämpningen av tillsynsregelverket, samt om huvudsyftet med tillsynen och information om de behöriga myndigheternas huvudsakliga funktioner och verksamhet (artikel 51.2). I direktivet anges att medlemsstaterna ska säkerställa att ”tjänstepensionsinstituten har och tillämpar transparenta rutiner för utnämning och entledigande av ledamöter i de behöriga myndigheternas styrelser och verkställande organ” (artikel 51.3). Det är dock en felskrivning i den svenska språkversionen av direktivet; i den engelska språkversionen anges att denna skyldighet gäller endast medlemsstaterna (”Member states shall ensure that they have in place and apply transparent procedures …”).

Medlemsstaterna ska enligt direktivet ha regler som säkerställer att samtliga personer som tjänstgör eller har tjänstgjort hos de behöriga myndigheterna, liksom revisorer och sakkunniga som agerar för dessa myndigheters räkning, är bundna av tystnadsplikt (artikel 52.1). Dessa personer får inte röja konfidentiella uppgifter som de mottagit i tjänsten, utom i sammanfattad eller aggregerad form som säkerställer att enskilda tjänstepensionsinstitut inte kan identifieras. Konfidentiella uppgifter får lämnas ut i civilrättsliga eller kommersiella förfaranden i samband med att en pensionsplan håller på att avvecklas (artikel 52.2).

I direktivet finns bestämmelser om begränsningar av de behöriga myndigheternas användning av konfidentiella uppgifter enligt direktivet (artikel 53). De innebär att konfidentiella uppgifter endast får användas för kontroll, övervakning och korrigerande åtgärder avseende tjänstepensionsinstitutens verksamhet. Uppgifterna får även användas för att publicera nyckeltal för alla tjänstepensionsinstitut om detta är tillåtet enligt nationell rätt. Vidare får uppgifter användas vid överklaganden av behöriga myndigheters beslut samt vid domstolsförfaranden om de bestämmelser i nationell rätt som genomför direktivet. Några motsvarande bestämmelser finns inte i första tjänstepensionsdirektivet.

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller även bestämmelser om Europaparlamentets utredningsbefogenheter (artikel 54).

Enligt direktivet ska det vara tillåtet för behöriga myndigheter att utbyta information med andra behöriga myndigheter inom en medlemsstat eller i andra medlemsstater (artikel 55). Det ska även vara tillåtet att utbyta information med myndigheter eller organ som har i uppdrag att upprätthålla finansiell stabilitet, delta i avvecklingen av pensionsplaner, personer som ansvarar för lagstadgad revision i tjänstepensionsinstitut, försäkringsföretag och andra finansiella institut. Tystnadsplikten ska gälla för mottagarna av uppgifterna. Information får även utbytas med myndigheter som övervaka organ eller personer som deltar i avveckling

Sida 486
Prop. 2018/19:158Sida 487
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

av pensionsplaner eller ansvarar för lagstadgad revision. Liknande bestämmelser finns i Solvens II-direktivet (artiklarna 67 och 68). I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om överföring av uppgifter till centrala myndigheter på nationell nivå och inom EU (artikel 56.1). Bestämmelserna om tystnadsplikt i direktivet ska inte hindra att behöriga myndigheter för över uppgifter till centralbanker, myndigheter som övervakar betalsystemen samt de europeiska myndigheterna Europeiska systemrisknämnden, Eiopa, Europeiska bankmyndigheten (Eba) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Dessa myndigheter ska även ha rätt att vidarebefordra uppgifter som de nationella behöriga myndigheterna kan behöva i sin tillsynsverksamhet (artikel 56.2). Informationen som tas emot ska omfattas av tystnadsplikt som är minst lika sträng som den som framgår av andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 56.3). Bestämmelserna om tystnadsplikt i direktivet hindrar inte att uppgifter lämnas till andra avdelningar inom deras centrala förvaltning som ansvarar för tillämpningen av lagstiftning om tillsyn över tjänstepensionsinstitut, kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och försäkringsföretag eller till inspektörer som agerar för sådana avdelningars räkning (artikel 57). I direktivet finns bestämmelser om villkor för det informationsutbyte som behandlas i de ovan redovisade artiklarna. Informationen ska utbytas, föras över eller lämnas ut för utförande av övervakning eller tillsyn (artikel 58.1a). Den information som tas emot ska omfattas av tystnadsplikt enligt det som anges ovan (artikel 58.1 b). När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt samtycke från den behöriga myndighet från vilken den härrör och, när så är lämpligt, endast för de ändamål för vilka myndigheten gett sitt samtycke (artikel 58.1c). I direktivet anges (artikel 58.2 första stycket) anges att bestämmelserna omanvändning av konfidentiella uppgifter (artikel 53) inte hindrar medlemsstaterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som är ansvariga för att avslöja och utreda överträdelser av bolagsrätt som är tillämplig på uppdragsgivande företag. I direktivet ställs vissa villkor upp för de medlemsstater som tillåter sådant informationsutbyte (artikel 58.2 andra stycket). Det finns även bestämmelser om det som ska gälla för det fall myndigheter som har till uppgift att utreda och avslöja överträdelser av bolagsrätt anlitar personer som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen (artikel 58.3). Medlemsstaterna ska underrätta Eiopa om bestämmelser av tillsynskaraktär som är relevanta när det gäller pensionsplaner (artikel 59). Medlemsstaterna ska regelbundet och minst vartannat år uppdatera dessa uppgifter och Eiopa ska offentliggöra dem på sin webbplats. Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller även bestämmelser om samarbete mellan medlemsstaterna, kommissionen och Eiopa (artikel 60). Medlemsstaterna ska på lämpligt sätt säkerställa att direktivet tillämpas enhetligt genom regelbundet utbyte av information och erfarenheter i syfte att utveckla bästa praxis på detta område och ett närmare samarbete med deltagande av arbetsmarknadens parter i tillämpliga fall och därigenom

Sida 487
Prop. 2018/19:158Sida 488
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

förhindra snedvridning av konkurrensen och skapa de nödvändiga förutsättningarna för oproblematiskt gränsöverskridande medlemskap (artikel 60.1). Kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ha ett nära samarbete för att underlätta tillsynen över tjänstepensionsinstitutens verksamhet (artikel 60.2). Därefter anges att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska samarbeta med Eiopa vid tillämpning av direktivet, i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010 (Eiopaförordningen) och utan dröjsmål förse Eiopa med all information som Eiopa behöver för att utföra sina uppgifter enligt direktivet och Eiopaförordningen, i enlighet med artikel 35 i den förordningen (artikel 60.3). Slutligen anges att varje medlemsstat ska informera kommissionen och Eiopa om allvarligare problem som tillämpningen av direktivet ger upphov till, samt att kommissionen, Eiopa och berörda medlemsstaters behöriga myndigheter ska undersöka sådana problem så snart som möjligt för att finna en lämplig lösning (artikel 60.4). Direktivet innehåller också bestämmelser om behandling av personuppgifter (artikel 61). Tjänstepensionsinstitut och behöriga myndigheter ska när det gäller behandling av personuppgifter utföra sina uppgifter inom ramen för direktivet i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan benämnd dataskyddsförordningen. Vidare anges vad Eiopa ska iaktta i fråga om behandling av personuppgifter. Gällande rätt I försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL, finns bestämmelser om tillsyn över försäkringsföretag (17 kap). Där anges att Bolagsverket är registreringsmyndighet för försäkringsföretag och att verket ska föra ett försäkringsregister där uppgifter om försäkringsföretag ska föras in (17 kap. 1 §). Finansinspektionen är den myndighet som har tillsyn över försäkringsföretag och tillsynen ska omfatta att verksamheten drivs enligt bl.a. försäkringsrörelselagen och andra författningar som reglerar företagets verksamhet (17 kap. 2 §). Finansinspektionen har även tillsyn över att försäkringsföretagets ägare och styrning uppfyller lämplighetskraven i försäkringsrörelselagen. Tillsynen ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod. I försäkringsrörelselagen finns också bestämmelser om samarbete och utbyte av information mellan å ena sidan Finansinspektionen och å andra sidan behöriga myndigheter i andra länder inom EES, Europeiska kommissionen och Eiopa (17 kap. 3 §). Sådant samarbete och utbyte ska äga rum i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Huvuddelen av bestämmelserna om tillsyn i försäkringsrörelselagen behandlar olika befogenheter för Finansinspektionen och åligganden för försäkringsföretag. Finansinspektionen har befogenhet att genomföra platsundersökningar hos ett försäkringsföretag eller hos vissa uppdragstagare (17 kap. 7 §

Sida 488
Prop. 2018/19:158Sida 489

FRL), att förordna aktuarie (17 kap. 10 § FRL), förordna revisor (17 kap. 11 § FRL), sammankalla styrelse eller stämma (17 kap. 13 § FRL) och förordna allmänt ombud vid konkurs (17 kap. 14 § FRL).

Ett försäkringsföretag är skyldigt att underrätta Finansinspektionen när det har påbörjat sin verksamhet (17 kap. 4 § FRL) och att, på begäran av Finansinspektionen, lämna de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär, vilket är en skyldighet som i vissa fall även gäller i förhållande till en myndighet i ett annat land inom EES (17 kap. 5 § FRL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att vissa uppgifter som ska lämnas till Finansinspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån (17 kap. 6 § FRL). Upplysningsskyldigheten gäller även för vissa ledande befattningshavare (17 kap. 8 § FRL) och andra juridiska personer (17 kap. 9 § FRL). Därutöver gäller att försäkringsföretag genom avgifter ska bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet samt viss verksamhet som bedrivs av Statistiska centralbyrån (17 kap. 29 § FRL).

I försäkringsrörelselagen finns därutöver bestämmelser som inte innefattar direkta befogenheter för Finansinspektionen eller skyldigheter för försäkringsföretag. Det handlar om bestämmelser om revisors och särskild granskares rapporteringsskyldighet (17 kap. 12 §), Finansinspektionens befogenheter vid ett försäkringsföretags likvidation (17 kap. 15 §) och om bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas till Finansinspektionen (17 kap. 30 § andra stycket), samt för regeringen att meddela föreskrifter om avgifter (17 kap. 30 § första stycket).

I försäkringsrörelselagen finns vissa bestämmelser som är direkt föranledda av Solvens II-direktivet. Det handlar om bestämmelserna om tvistlösning mellan myndigheter (17 kap. 3 a §), om tillsyn med anledning av bestämmelserna om matchningsjustering (17 kap. 7 a §), om redogörelse för företagets förmåga att hantera ändrade ekonomiska förhållanden (17 kap. 16 §), om rapport angående de försäkringstekniska avsättningarna (17 kap. 17 §), om tillsyn över interna modeller (17 kap. 18–21 och 23 §§), om tillsyn över användningen av företagsspecifika parametrar (17 kap. 22 §) och om kapitaltillägg (17 kap. 24–28 §§). Frågorna om kapitaltillägg behandlas i avsnitt 13.1.2. Även den ovan nämnda bestämmelsen om en proaktiv och riskbaserad metod för tillsyn härrör från Solvens II-direktivet (prop. 2015/16:9 s. 609 f.).

De försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna ska tillämpa bestämmelserna om tillsyn i 14 kap. FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]). De bestämmelserna är i huvudsak likalydande med dem som nu gäller enligt 17 kap. FRL. Eftersom de inte baserar sig på Solvens II-direktivet innehåller de dock inte några sådana bestämmelser som nämns ovan och som tillkommit till följd av genomförandet av det direktivet.

För tjänstepensionskassor finns bestämmelser om tillsyn i den upphävda lagen om understödsföreningar (67–74 §§). Bland dem kan nämnas skyldigheten för en tjänstepensionskassas styrelse att hålla kassa, tillgångar, räkenskaper m.m. tillgängliga för granskning och meddela de upplysningar och uppgifter som Finansinspektionen begär. Därutöver finns bl.a. bestämmelser liknande dem i försäkringsrörelselagen om samarbete

Sida 489
Prop. 2018/19:158Sida 490
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

med utländska tillsynsmyndigheter, förordnande av revisor av Finansinspektionen samt kallelse till föreningsstämma och styrelsesammanträde av inspektionen. Registrering Bolagsverket bör vara registreringsmyndighet för tjänstepensionsföretag, liksom verket är för försäkringsföretag. Regeringen anser dock, i likhet med Bolagsverket, att det inte bör inrättas något sådant särskilt register för tjänstepensionsföretag som utredningen föreslår. I enlighet med promemorians förslag bör uppgifter om tjänstepensionsföretag i stället, som Bolagsverket förordar, föras in i det försäkringsregister som Bolagsverket ska föra enligt försäkringsrörelselagen (17 kap. 1 §). Detta rimmar väl med ställningstagandet att tjänstepensionsföretag driver en form av försäkringsrörelse (se avsnitt 5.2). I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas bestämmelser om registreringsmyndighet och om vilka uppgifter avseende tjänstepensionsföretag som ska föras in i försäkringsregistret. Närmare bestämmelser om försäkringsregistret kan meddelas genom verkställighetsföreskrifter. Något bemyndigande i lag krävs därför inte för dessa föreskrifter. På så sätt kan bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om registrering genomföras fullt ut (artikel 9.2 och 9.3). Tillsynen och dess omfattning Tillsynen över tjänstepensionsföretag bör utövas av Finansinspektionen. Det är fallet i dag beträffande såväl försäkringsföretag som tjänstepensionskassor. Hos inspektionen finns de resurser och den kompetens som krävs för att fullgöra det uppdraget. Genom att införa en bestämmelse av den innebörden i den nya lagen om tjänstepensionsföretag tillgodoses andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelse om tillsynsansvar (artikel 47.1). Det finns dock inte någon möjlighet att inom ramen för detta lagstiftningsärende behandla de frågor om Finansinspektionens organisation som Sveriges advokatsamfund tar upp. När det gäller tillsynens omfattning bör det som gäller beträffande försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (17 kap. 2 §) gälla även beträffande tjänstepensionsföretag. Tillsynen bör alltså omfatta att verksamheten drivs enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, andra författningar som reglerar tjänstepensionsföretagets verksamhet, företagets bolagsordning eller stadgar, företagets försäkringstekniska riktlinjer eller beräkningsunderlag samt styrdokument för hantering av intressekonflikter och andra styrdokument som företaget har upprättat och som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet. Liksom enligt försäkringsrörelselagen bör tillsynen också omfatta att tjänstepensionsföretagets ägare och styrning uppfyller lagstadgade lämplighetskrav (17 kap. 2 § tredje stycket). Vidare bör det i lag anges att tillsynen, liksom tillsynen över försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen, ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod (17 kap. 2 § fjärde stycket). Genom att i lag reglera att tillsynen ska ha denna omfattning genomförs bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om tillsynens huvudsyfte och omfattning (artiklarna 45.1 och 46), allmänna principer för tillsynen (artikel 47.2–47.4) och tillsyn över att tjänstepensionsföretag har

Sida 490
Prop. 2018/19:158Sida 491
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder samt mekanismer för intern kontroll (48.1). I promemorian föreslås även att det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör införas en särskild bestämmelse för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om de behöriga myndigheternas övervakning av tjänstepensionsinstitutens kreditvärderingsförfaranden (artikel 19.2). Vid genomförandet av motsvarande bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet gjordes bedömningen att övervakningen av försäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet i dessa avseenden omfattades av befintliga bestämmelser om tillsyn i försäkringsrörelselagen (se s. 15–19). Eftersom de föreslagna bestämmelserna om tillsynens omfattning i den nya lagen om tjänstepensionsföretag motsvarar det som gäller enligt försäkringsrörelselagen finns det inte skäl att göra någon annan bedömning avseende de nu aktuella bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet. Det är därför inte nödvändigt att införa en särskild bestämmelse om tillsyn över lämpligheten i tjänstepensionsföretags kreditvärderingsförfaranden och deras användning av kreditbetyg som har utfärdats av kreditvärderingsinstitut. Det krävs inga lagstiftningsåtgärder för att genomföra bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet som behandlar medlemsstaternas skyldighet att tillse att de behöriga myndigheterna ges de medel och har den expertis, den kapacitet och det mandat som är nödvändigt för att uppnå tillsynens huvudsyfte (artikel 45.2). Frågorna om medel, expertis och kapacitet hanteras i de årliga regleringsbreven till Finansinspektionen. Finansinspektionens mandat (uppgifter) regleras i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen. Enligt den förordningen är Finansinspektionen skyldig att överväga om åtgärder som myndigheten vidtar kan påverka stabiliteten i de finansiella systemen i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (5 § 2). Därigenom tillgodoses andra tjänstepensionsdirektivets krav i detta avseende (artikel 47.5). De angivna bestämmelserna om tillsynen och dess omfattning måste i fråga om tjänstepensionsföretag ges en delvis annan utformning än motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Bestämmelserna bör därför tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och inte gälla genom hänvisning i den lagen till försäkringsrörelselagen. Det är dessutom viktigt att införa en sådan portalparagraf när det gäller tillsyn i den nya lagen. Finansinspektionens tillsynsbefogenheter Finansinspektionen bör i huvudsak ha samma befogenheter inom ramen för tillsynen över tjänstepensionsföretag som inspektionen har i dag inom ramen för tillsynen över försäkringsföretag. Det är samma typ av verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring som ska drivas och det kommer i vissa fall att röra sig om verksamhet i mycket stor skala. Finansinspektionen bör därför få befogenhet att genomföra platsundersökningar hos tjänstepensionsföretag och vissa uppdragstagare till ett sådant företag, att förordna en aktuarie eller en revisor, att sammankalla styrelsen eller stämman och att förordna allmänt ombud i konkurs. Vidare

Sida 491
Prop. 2018/19:158Sida 492

bör Finansinspektionen vid likvidation även beträffande tjänstepensionsföretag ha samma befogenheter i förhållande till likvidatorerna som i förhållande till styrelsen. De grundläggande bestämmelserna i försäkringsrörelselagen bör därför vara tillämpliga även inom tillsynen över tjänstepensionsföretag. Det sker lämpligen genom att i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införa en hänvisning till de relevanta bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (se avsnitt 5.5 beträffande den lagstiftningstekniken). Bestämmelsen om allmänt ombud vid konkurs måste dock ges en delvis annan utformning i förhållande till försäkringsrörelselagen och bör därför tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Även bestämmelsen om platsundersökningar bör införas i den nya lagen eftersom den har samband med vissa bestämmelser om tjänstepensionsföretagens åligganden som enligt förslaget ska införas i den lagen. Därigenom genomförs bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om inspektioner på plats (artiklarna 47.3 och 50 e).

Tjänstepensionsföretags åligganden inom ramen för tillsynen m.m.

Tjänstepensionsföretags åligganden inom ramen för tillsynen bör vara i huvudsak desamma som försäkringsföretags åligganden enligt försäkringsrörelselagen. Även för ett tjänstepensionsföretag bör därför gälla att företaget ska underrätta Finansinspektionen när det påbörjat sin verksamhet och att det på begäran av Finansinspektionen ska lämna de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär, en skyldighet som även för ett tjänstepensionsföretag i vissa fall bör gälla i förhållande till en myndighet i ett annat land inom EES samt för vissa ledande befattningshavare och andra juridiska personer.

Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om påbörjad verksamhet bör gälla även för tjänstepensionsföretag genom hänvisning i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna om upplysningsskyldighet måste dock ges en delvis annan innebörd och bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Finansinspektionen anser att det även bör införas en uttrycklig bestämmelse om att tjänstepensionsföretag ska lämna regelbundna tillsynsrapporter till inspektionen. Enligt regeringens mening är det dock lämpligare med en allmän bestämmelse avseende upplysningsskyldigheten. Bestämmelsen bör kompletteras med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ska lämnas till Finansinspektionen och när de ska lämnas. Därmed kan exempelvis detaljerade föreskrifter om periodisk rapportering meddelas på lägre nivå än lag. I den nya lagen bör det även införas en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen om hur upplysningar ska lämnas. Något särskilt bemyndigande om detta är inte nödvändigt. Däremot bör det införas ett bemyndigande i den nya lagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att vissa uppgifter som enligt upplysningsskyldigheten ska lämnas till inspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån.

Även tjänstepensionsföretag bör vara skyldiga att genom avgifter bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet samt

Sida 492
Prop. 2018/19:158Sida 493

Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn överfinansmarknaderna. Regeringen bör få meddela föreskrifter om dessa avgifter.

Det saknas skäl att göra avsteg från det som gäller enligt försäkringsrörelselagen i fråga om revisorers och särskilda granskares rapporteringsskyldighet och om Finansinspektionens befogenheter vid ett försäkringsföretags likvidation. De bestämmelserna i den lagen bör därför gälla även för tjänstepensionsföretag. För att hänvisningarna till bestämmelserna om kapitalkrav ska bli korrekta bör en bestämmelse om revisors och särskild granskares rapporteringsskyldighet införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om befogenheter vid likvidation bör däremot gälla även beträffande tjänstepensionsföretag genom en hänvisning i den nya lagen.

Bestämmelsen om tjänstepensionsföretags upplysningsskyldighet genomför andra tjänstepensionsdirektivet när det gäller kravet på att de behöriga myndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att granska strategier, processer och rapporteringsrutiner (artikel 49.1). Vidare genomför bestämmelsen om upplysningsskyldighet direktivet när det gäller möjligheterna för den behöriga myndigheten att identifiera försämringar av ett tjänstepensionsinstituts finansiella ställning och övervaka hur en försämring åtgärdas (artikel 49.2). Kravet på att den behöriga myndigheten ska ha nödvändiga befogenheter (artikel 49.3 i direktivet) tillgodoses genom den möjlighet för Finansinspektionen att utfärda förelägganden att vidta rättelse som föreslås (se avsnitt 13.2.2). I övrigt tillgodoses de nu aktuella bestämmelserna i direktivet genom Finansinspektionens verksamhetsformer – tillsynen är inte författningsreglerad i detalj – och den styrning av inspektionen som sker i regleringsbrev.

Genom att införa en skyldighet för tjänstepensionsföretag att lämna de upplysningar som begärs av Finansinspektionen, i förening med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ska lämnas och hur det ska ske, genomförs även bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om skyldighet att lämna uppgifter till den behöriga myndigheten i de delar som inte rör inspektioner på plats (artikel 50).

Bestämmelser om tillsyn i försäkringsrörelselagen som föranletts av Solvens II-direktivet

Vissa bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över försäkringsföretag är, som framgår ovan, föranledda av Solvens II-direktivet. Som utgångspunkt bör de bestämmelserna inte gälla inom ramen för inspektionens tillsyn över tjänstepensionsföretag, eftersom tjänstepensionsföretag i sin unionsrättsliga egenskap av tjänstepensionsinstitut inte omfattas av Solvens II-direktivet. Därtill kommer att vissa av de bestämmelserna är nära knutna till Solvens II-direktivets solvensreglering, och därför inte passar för tjänstepensionsföretag.

I enlighet med detta ställningstagande bör tjänstepensionsföretag inte omfattas av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om tvistlösning mellan myndigheter (17 kap. 3 a §), om tillsyn med anledning av bestämmelserna om matchningsjustering (17 kap. 7 a §), om tillsyn över interna

Sida 493
Prop. 2018/19:158Sida 494
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

modeller (17 kap. 18–21 och 23 §§) eller om tillsyn över användningen av företagsspecifika parametrar (17 kap. 22 §). Däremot är vissa av de bestämmelser om tillsyn i försäkringsrörelselagen som föranletts av Solvens II-direktivet lämpliga även för tillsynen över tjänstepensionsföretag och de bör därför gälla inom ramen för den tillsynen. Det handlar om bestämmelsen om att ett försäkringsföretag ska lämna en redogörelse för sin förmåga att hantera ändrade ekonomiska förhållanden (17 kap. 16 §) och om bestämmelsen om en rapport angående de försäkringstekniska avsättningarna (17 kap. 17 §). Den sistnämnda bestämmelsen bör göras tillämplig för tjänstepensionsföretag genom att det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införs en hänvisning till försäkringsrörelselagen. Finansinspektionens samarbete och utbyte av information För att tillgodose krav på samarbete och informationsutbyte som ställs upp i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 60) anser regeringen att Finansinspektionen bör åläggas att i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter i andra länder inom EES, med Europeiska kommissionen och med Eiopa. Enligt promemorians förslag ska det som föreskrivs i försäkringsrörelselagen om Finansinspektionens samarbetsskyldighet (17 kap. 3 §) gälla även vid tillsyn över tjänstepensionsföretag genom en hänvisning i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Enligt regeringens uppfattning bör det i stället införas en bestämmelse om detta i den nya lagen, eftersom försäkringsrörelselagens definition av behörig myndighet (se 1 kap. 12 § 1 FRL) inte överensstämmer med motsvarande definition i andra tjänstepensionsdirektivet. Med behörig myndighet avses i andra tjänstepensionsdirektivet en nationell myndighet som har utsetts för att utföra de uppgifter som anges i det direktivet (artikel 6.8). Bestämmelsen i den nya lagen bör dock utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen. Övriga bestämmelser om tillsyn i andra tjänstepensionsdirektivet Kraven i andra tjänstepensionsdirektivet på att de behöriga myndigheterna ska utföra sina uppgifter på ett transparent och ansvarsfullt sätt (artikel 51) är redan uppfyllda genom de regler, instruktioner och verksamhetsformer som gäller för Finansinspektionen och de föranleder därför inte någon lagstiftningsåtgärd. För svenskt vidkommande regleras det som anges om tystnadsplikt i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 52) i första hand i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, och i brottsbalken. Enligt 30 kap. 4 § OSL gäller sekretess i verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bl.a. försäkringsväsendet. Den bestämmelsen är tillämplig även i den kommande tillsynen över tjänstepensionsföretag eftersom dessa driver en form av försäkringsrörelse. Sekretessen avser uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att denne lider skada om uppgiften röjs. Sekretessen gäller vidare för uppgift om personliga eller ekonomiska förhållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser. Den sistnämnda sekretessen är absolut, dvs. den är inte förenad med något

Sida 494
Prop. 2018/19:158Sida 495
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

skaderekvisit. Den som röjer en uppgift som är hemlig enligt lag eller annan författning kan dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. De redovisade bestämmelserna i svensk rätt tillgodoser kraven i andra tjänstepensionsdirektivet när det gäller tystnadsplikt och någon ytterligare lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig. Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om Europaparlamentets utredningsbefogenheter (artikel 54) bedöms inte vara av den arten att de ska genomföras i nationell rätt. Andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om användning av konfidentiella uppgifter och informationsutbyte (artiklarna 53 och 55) tillgodoses genom bestämmelser i 7–10 kap. offentlighets- och sekretesslagen. Motsvarande bedömning gjordes vid genomförandet av bestämmelser i Solvens II-direktivet (artiklarna 67 och 68) som har stora likheter med de nu aktuella bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet (se s. 361 f.). Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig. Som anges ovan gäller sekretess i verksamhet avseende tillsyn över tjänstepensionsföretag. Sådan överföring av information till centrala institutioner som ska möjliggöras enligt andra tjänstepensionsdirektivet kan därmed omfatta uppgifter som är sekretessbelagda enligt offentlighets- och sekretesslagen (artikel 56). En uppgift för vilken sekretess gäller får inte röjas för enskilda eller för andra myndigheter, om inte annat anges i offentlighets- och sekretesslagen eller i lag eller förordning som den lagen hänvisar till (8 kap. 1 § OSL). Sekretessbelagda uppgifter får inte heller röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning, eller uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen (8 kap. 3 § OSL). Sekretess hindrar dock inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (10 kap. 28 § OSL). Beträffande överföring av information till centralbanker och andra liknande organ finns bestämmelser om Finansinspektionens uppgiftsskyldighet i förordningen med instruktion för Finansinspektionen. Enligt förordningen ska Finansinspektionen bl.a. samråda med och lämna de uppgifter som behövs till Riksbanken i viktigare frågor som har samband med betalningssystemets stabilitet eller som berör Riksbankens ansvar för valuta- och kreditpolitiken och för betalningsväsendet (7 § första stycket 3 och andra stycket). Detta utgör en sådan sekretessbrytande bestämmelse som möjliggör överföring av information på det sätt som krävs enligt andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 56.1 a och b). När det gäller informationsöverföring till ESRB och de europeiska tillsynsmyndigheterna (artikel 56.1 c i andra tjänstepensionsdirektivet) följer Finansinspektionens uppgiftsskyldighet av de EU-förordningar som ligger till grund för det Europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS). Som framgår ovan får sekretessbelagda uppgifter lämnas ut till en utländsk myndighet om det sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning. Eftersom EU-förordningar likställs med lag hindrar svensk

Sida 495
Prop. 2018/19:158Sida 496

sekretesslagstiftning inte Finansinspektionen från att lämna nödvändiga uppgifter inom ramen för ESFS (jfr prop. 2011/12:70 s. 76).

Det som anförs ovan innebär att andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om överföring av information till centrala institutioner inte kräver någon lagstiftningsåtgärd (artikel 56).

När det gäller utlämning av information till central förvaltning med ansvar för finansiell lagstiftning kan det konstateras att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till riksdagen eller regeringen (10 kap. 15 § OSL). Det krävs därför inte någon lagstiftningsåtgärd för att genomföra direktivet i denna del (artikel 57.1).

Andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om utlämnande av information som rör tillsyn över tjänstepensionsinstitut till vissa nationella organ (artikel 57.2) har stora likheter med bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitaltäckningsdirektivet) (artikel 59.2). De bestämmelserna medförde inga åtgärder vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet eftersom det inte ansågs föreligga skäl att utöka Finansinspektionens möjligheter enligt sekretesslagstiftningen att överlämna sekretessbelagd information till andra myndigheter (prop. 2013/14:228 s. 218). Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning avseende bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet. Bestämmelserna bör därför inte föranleda någon lagstiftningsåtgärd.

Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om villkor för informationsutbyte (artikel 58.1) har stora likheter med bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 68.2 andra stycket). Vid genomförandet av det direktivet bedömdes att offentlighets- och sekretesslagen innehåller bestämmelser som är förenliga med de bestämmelserna (jfr s. 362). Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning avseende bestämmelserna om villkor för informationsutbyte i andra tjänstepensionsdirektivet. Bestämmelser som avser nu aktuellt informationsutbyte finns särskilt i 7, 8 och 11 kap. OSL. Det behövs därför inte några ytterligare bestämmelser i svensk rätt för att genomföra direktivet i denna del.

Även bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet som behandlar utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter som ansvarar för att utreda överträdelser av bolagsrättslig lagstiftning (artikel 58.2 och 58.3) har stora likheter med bestämmelser i Solvens IIdirektivet (artikel 68.3). På samma sätt som vid genomförandet av Solvens II-direktivet anser regeringen att Sverige inte bör utnyttja den möjlighet till reglering som andra tjänstepensionsdirektivet ger (jfr samma prop.). De nu aktuella bestämmelserna i direktivet kräver därför inte någon lagstiftningsåtgärd.

Kravet i andra tjänstepensionsdirektivet på underrättelser till Eiopa om nationella bestämmelser av tillsynskaraktär (artikel 59), tillgodoses genom den samarbetsskyldighet som enligt förslaget ovan ska åläggas Finansinspektionen.

Sida 496
Prop. 2018/19:158Sida 497
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

När det gäller kraven i andra tjänstepensionsdirektivet avseende behandling av personuppgifter (artikel 61), kan det konstateras att dataskyddsförordningen numera är i alla delar bindande och är direkt tillämplig i Sverige. Dataskyddsförordningen kompletteras i Sverige av bl.a. lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och förordningen (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Det krävs därför ingen lagstiftningsåtgärd för att genomföra artikel 61 i andra tjänstepensionsdirektivet.

13.1.2

Kapitaltillägg

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få besluta om ett tillägg till det riskkänsliga kapitalkravet (kapitaltillägg) för ett tjänstepensionsföretag, om företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet eller om företagets företagsstyrningssystem uppvisar vissa allvarliga brister. Ett kapitaltillägg ska beräknas så att det säkerställer att tjänstepensionsföretaget uppfyller den skyddsnivå som det riskkänsliga kapitalkravet är tänkt att ge eller vara proportionellt i förhållande till de risker som finns på grund av bristerna i företagsstyrningssystemet.

Efter ett beslut om kapitaltillägg ska ett tjänstepensionsföretags riskkänsliga kapitalkrav utgöras av summan av kapitaltillägget och det riskkänsliga kapitalkravet som ska gälla för företaget.

När ett kapitaltillägg beslutas ska Finansinspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa de brister som har föranlett tillägget. Ett beslut om kapitaltillägg ska omprövas minst en gång per år. Beslutet ska ändras när de förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats.

Utredningen behandlar inte frågan.

Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring påpekar att tillämpningen av bestämmelsen om kapitaltillägg är beroende av att det går att bedöma hur stora avvikelser som finns mellan företagets riskprofil och de antaganden som ligger till grund för det riskkänsliga kapitalkravet. Svensk

Försäkring anser att det inte finns något i promemorian som kan tjäna som stöd för en sådan bedömning och att det inte är rimligt att ge Finansinspektionen ett fritt skön.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om kapitaltillägg.

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller att Finansinspektionen genom ett beslut om kapitaltillägg kan höja solvenskapitalkravet, det riskkänsliga kapitalkravet

Sida 497
Prop. 2018/19:158Sida 498
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

enligt Solvens II-regelverket. Förutsättningarna för ett sådant beslut anges i försäkringsrörelselagen (17 kap. 24 §). Finansinspektionen får besluta om kapitaltillägg för ett försäkringsföretag om företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt standardformeln, ett beslut om användning av en intern modell är olämpligt eller har visat sig sakna verkan, eller en fullständig eller partiell intern modell håller på att utarbetas. Finansinspektionen får även besluta om kapitaltillägg om företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av solvenskapitalkravet enligt en fullständig eller partiell intern modell, till följd av att en eller flera kvantifierbara risker inte beaktats i tillräcklig utsträckning och företaget inte inom skälig tid har anpassat modellen till sin riskprofil. Finansinspektionen får också besluta om kapitaltillägg om företaget använder matchningsjustering, volatilitetsjustering, en tillfälligt justerad riskfri räntestruktur eller ett tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna och företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för justeringarna. Kapitaltillägg får även beslutas om företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från kraven i försäkringsrörelselagen samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid. Ett kapitaltillägg ska beräknas så att det säkerställer att försäkringsföretaget uppfyller den skyddsnivå som solvenskapitalkravet ska ge eller så att det är proportionellt mot de risker som uppkommer till följd av bristerna som föranlett kapitaltillägget (17 kap. 25 § FRL). Efter ett beslut om kapitaltillägg ska det aktuella försäkringsföretagets solvenskapitalkrav utgöras av summan av solvenskapitalkravet och kapitaltillägget (17 kap. 26 § FRL). När ett kapitaltillägg beslutas ska Finansinspektionen förelägga försäkringsföretaget att vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa de brister som föranlett kapitaltillägget (17 kap. 27 § FRL). Ett beslut om kapitaltillägg ska omprövas minst en gång per år, och ska ändras när de förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats (17 kap. 28 § FRL). Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om kapitaltillägg är föranledda av Solvens II-direktivet ( s. 378–382). För försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) gäller inte några bestämmelser om kapitaltillägg. Inte heller för tjänstepensionskassor finns det några bestämmelser om kapitaltillägg. Kapitaltillägg för tjänstepensionsföretag Som föreslås i avsnitt 8.5.1 ska det för tjänstepensionsföretag, i likhet med för försäkringsföretag, gälla ett riskkänsligt kapitalkrav. Det kapitalkravet ska, liksom solvenskapitalkravet enligt försäkringsrörelselagen, ta hänsyn till alla de risker som företaget i fråga är exponerat för. Att nå det resultatet är inte okomplicerat. Arbetet med att beräkna det riskkänsliga kapitalkravet utgår från de antaganden som ligger till grund för utformningen i lag och andra föreskrifter av det riskkänsliga kapitalkravet.

Sida 498
Prop. 2018/19:158Sida 499

Mot den bakgrunden är det viktigt att Finansinspektionen i sin tillsyn har tillgång till verktyg för att korrigera beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet, om inspektionen skulle finna att ett tjänstepensionsföretag i sin riskprofil avviker från de antaganden som regelverket utgår från. Ett lämpligt sådant verktyg är beslut om höjning av det riskkänsliga kapitalkravet, dvs. beslut om kapitaltillägg. Genom ett sådant beslut kan Finansinspektionen kompensera för en kapitalkravsberäkning som resulterat i ett alltför lågt kapitalkrav, och därigenom i det enskilda fallet säkerställa att den skyddsnivå uppnås som det riskkänsliga kapitalkravet är tänkt att ge de framtida pensionärerna. Bestämmelser om kapitaltillägg bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Förutsättningarna för beslut om kapitaltillägg för tjänstepensionsföretag bör vara i huvudsak desamma som enligt försäkringsrörelselagen.

För det första bör ett sådant beslut kunna meddelas om företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet. I dessa fall är det alltså fråga om befarade brister i beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet. Svensk Försäkring anser att det behövs vägledning avseende hur bedömningen av avvikelser ska göras. Enligt regeringens uppfattning är det dock en fråga som inte på ett tillräckligt enkelt och tydligt sätt kan författningsregleras. Hur bedömningen ska ske i det enskilda fallet får avgöras i rättstillämpningen. Även vad som ska anses utgöra en väsentlig avvikelse får avgöras i rättstillämpningen. Klart är dock att det måste vara fråga om en på något sätt kvalificerad avvikelse för att den ska kunna anses väsentlig.

För det andra bör beslut om kapitaltillägg kunna meddelas om företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från det grundläggande kvalitetskrav som gäller för det systemet (se avsnitt 9.2). En förutsättning bör vara att avvikelserna från kvalitetskravet medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid. De båda fallen motsvarar kapitaltillägg enligt två av grunderna i försäkringsrörelselagen (17 kap. 24 § 1 och 4).

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det dock inte införas några motsvarigheter till de ytterligare två fall där kapitaltillägg får beslutas enligt försäkringsrörelselagen (17 kap. 24 § 2 och 3). De möjligheterna att besluta om kapitaltillägg tar sikte på situationer när det föreligger avvikelser i förhållande till bestämmelser som är specifika för Solvens II-regelverket, om interna modeller respektive matchningsjustering, volatilitetsjustering, tillfälligt justerad riskfri räntestruktur och tillfälligt avdrag vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. De bestämmelserna ska enligt förslaget i denna proposition inte gälla för tjänstepensionsföretag och då är det inte heller aktuellt att införa bestämmelser om kapitaltillägg för tjänstepensionsföretag som är kopplade till dem.

Liksom för försäkringsföretag bör det för tjänstepensionsföretag anges i lag att ett kapitaltillägg på grund av avvikande riskprofil ska beräknas så att den lagstadgade skyddsnivån, för tjänstepensionsföretag 97 procent på ett års sikt, uppnås (se avsnitt 8.5.1). Likaså bör det anges att ett kapitaltillägg som beslutas på grund av brister i företagsstyrningen ska vara pro-

Sida 499
Prop. 2018/19:158Sida 500

portionellt mot riskerna som finns på grund av bristerna i företagsstyrningssystemet. Därigenom tydliggörs i lag principerna för beräkningen av ett kapitaltillägg. Det bör alltså införas bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag som motsvarar dem i försäkringsrörelselagen (17 kap. 25 § första och tredje styckena).

Även i övrigt bör det som gäller om kapitaltillägg för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen gälla för tjänstepensionsföretag (17 kap. 26–28 §§). Det bör därför införas bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om att det riskkänsliga kapitalkravet efter ett beslut om kapitaltillägg utgörs av summan av kapitaltillägget och det riskkänsliga kapitalkravet och om att Finansinspektionen ska förelägga ett tjänstepensionsföretag som fått ett beslut om kapitaltillägg att vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa bristerna som föranlett kapitaltillägget. Det bör även för tjänstepensionsföretag gälla att ett beslut om kapitaltillägg ska omprövas minst en gång per år, och ändras när de förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats.

13.2Ingripanden mot tjänstepensionsföretag och andra åtgärder

13.2.1När Finansinspektionen ska ingripa

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska ingripa om

  1. ett tjänstepensionsföretag har åsidosatt sina skyldigheter enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning eller stadgar eller företagets försäkringstekniska riktlinjer, beräkningsunderlag, investeringsriktlinjer eller styrdokument för hantering av intressekonflikter eller andra sådana styrdokument som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet,
  2. bolagsordningen, stadgarna, de försäkringstekniska riktlinjerna, beräkningsunderlag, investeringsriktlinjerna, styrdokumentet för hantering av intressekonflikter eller de övriga styrdokumenten inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet, eller
  3. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för den riskutjämning som krävs.

Om ett tjänstepensionsföretag driver gränsöverskridande verksamhet och företaget inte rättar sig efter ett föreläggande om rättelse som Finansinspektionen eller en behörig myndighet i det andra landet har beslutat, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet om vilka åtgärder som vidtas.

Regeringens bedömning: Det krävs inga lagstiftningsåtgärder för att genomföra bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om offentliggörande av beslut och motivering av beslut.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning.

Sida 500
Prop. 2018/19:158Sida 501

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås även att Finansinspektionen ska ingripa mot vissa fysiska personer i ett tjänstepensionsföretag om företaget har befunnits ansvarigt för en överträdelse av regelverket mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Flera remissinstanser, bl.a. Svenskt Näringsliv, AFA Försäkring, Alecta och AMF, anser att tjänstepensionsföretagens verksamhet inte ska omfattas av regelverket mot penningtvätt och finansiering av terrorism (se även avsnitt 15.7).

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om de behöriga myndigheternas befogenheter att ingripa samt deras förpliktelser (artikel 48).

Enligt direktivet ska de behöriga myndigheterna ha rätt att vidta sanktioner och andra åtgärder för alla överträdelser av de nationella bestämmelser som genomför direktivet (artikel 48.2). Sanktioner och andra åtgärder ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna kan välja straffrättsliga bestämmelser i stället för administrativa sanktioner (artikel 48.3). De behöriga myndigheterna ska, med vissa undantag, offentliggöra alla sanktioner som har fått laga kraft (artikel 48.4). Beslut om att förbjuda eller begränsa ett tjänstepensionsinstituts verksamhet ska vara utförligt motiverat och delges institutet och Eiopa (artikel 48.5). De behöriga myndigheterna får inskränka ett tjänstepensionsinstituts rätt att fritt förfoga över sina tillgångar (artikel 48.6). Om det behövs för att skydda de förmånsberättigades intressen får de behöriga myndigheterna utse en särskild förvaltare som övertar ledningens ansvar för driften (artikel 48.7). De behöriga myndigheterna får förbjuda eller begränsa verksamheten i ett tjänstepensionsinstitut om institutet inte kan skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen, institutet inte längre uppfyller villkoren för att få driva sin verksamhet, institutet allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt de regler det omfattas av, eller vid gränsöverskridande verksamhet inte följer kraven i den tillämpliga social- och arbetsmarknadslagstiftningen i värdlandet (artikel 48.8). Beslut avseende tjänstepensionsinstitut, som fattats i enlighet med nationella regler som antagits till följd av direktivet, ska kunna överklagas till domstol (artikel 48.9). I första tjänstepensionsdirektivet (artikel 14) finns bestämmelser som i sak motsvarar flera av de nämnda bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 48.2 och 48.5–48.9).

I andra tjänstepensionsdirektivet finns även särskilda bestämmelser om ingripande vid gränsöverskridande verksamhet. Tjänstepensionsinstitut som driver gränsöverskridande verksamhet ska vara föremål för löpande tillsyn av den behöriga myndigheten i värdlandet (artikel 11.10). Om oriktigheter upptäcks vid denna tillsyn ska den behöriga myndigheten i värdlandet omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i

Sida 501
Prop. 2018/19:158Sida 502
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

samordning med den behöriga myndigheten i värdlandet vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att tjänstepensionsinstitutet upphör med de upptäckta överträdelserna. Motsvarande bestämmelser finns även i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 20.9). Gällande rätt I försäkringsrörelselagen regleras när Finansinspektionen ska ingripa mot ett försäkringsföretag (18 kap. 1 §). Ingripande ska ske om 1.ett tjänstepensionsföretag har åsidosatt sina skyldigheter enligt den lagen, andra författningar som reglerar försäkringsföretagets verksamhet, företagets bolagsordning eller stadgar eller företagets försäkringstekniska riktlinjer, beräkningsunderlag, investeringsriktlinjer eller riktlinjer för hantering av intressekonflikter eller sådana styrdokument som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet, 2.bolagsordningen, stadgarna, de försäkringstekniska riktlinjerna, beräkningsunderlag, investeringsriktlinjerna, riktlinjerna för hantering av intressekonflikter eller styrdokumenten inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och arten av försäkringsföretagets verksamhet, eller 3.försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning. I försäkringsrörelselagen regleras även ingripande mot dem som ingår i ett försäkringsföretags styrelse, är dess verkställande direktör eller ersättare för någon av dessa (18 kap. 1 a §). Sådana ingripanden ska ske om företaget har befunnits ansvarigt för en överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism och överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser (18 kap. 9 § FRL). Inspektionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. För försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) gäller bestämmelserna om ingripande i 16 kap. FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. När det gäller i vilka situationer Finansinspektionen ska ingripa mot ett försäkringsföretag gäller samma bestämmelser för dem som för de företag som omfattas av gällande lydelse av försäkringsrörelselagen (16 kap. 1 och 6 §§ i lydelserna före den 1 januari 2016). Däremot omfattas de nämnda försäkringsföretagen inte av några bestämmelser om ingripanden mot ledande befattningshavare till följd av överträdelser av penningtvättsregelverket. För tjänstepensionskassor ska bestämmelserna om tillsyn i den upphävda lagen om understödsföreningar tillämpas (71 §). Det innebär att Finansinspektionen ska förelägga en understödsförening (t.ex. en tjänstepensionskassa) att vidta de åtgärder som behövs för rättelse om avvikelse skett från den lagen eller de för föreningen gällande stadgarna eller de författningar eller föreskrifter som i övrigt gäller för verksamheten, om stadgarna inte längre uppfyller de allmänna kraven i den lagen, om

Sida 502
Prop. 2018/19:158Sida 503
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av föreningens rörelse, om tillgångarna inte är tillräckliga för att trygga försäkringsutfästelserna, eller om annan allvarlig anmärkning kan riktas mot föreningens verksamhet. Finansinspektionen ska även ingripa mot en tjänstepensionskassa som driver verksamhet i ett annat land inom EES och kassan inte rättar sig efter inspektionens eller behörig utländsk myndighets föreläggande om rättelse. Bestämmelser om ingripanden mot tjänstepensionsföretag ska införas För att främja intresset av effektiv tillsyn och för att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 48.2) bör det införas en allmän bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om när Finansinspektionen ska ingripa mot ett tjänstepensionsföretag. Den bör ges en vid utformning som överensstämmer med den allmänna bestämmelsen om ingripande i försäkringsrörelselagen (18 kap. 1 §). Därmed genomförs bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om att de behöriga myndigheterna ska ha rätt att vidta sanktioner och andra åtgärder för alla överträdelser av de nationella bestämmelser som genomför direktivet. För att uppfylla kraven i andra tjänstepensionsdirektivet om tillsynsbefogenheter vid gränsöverskridande verksamhet (artikel 11.10 tredje meningen) bör det även införas en bestämmelse i den nya lagen om när Finansinspektionen, i egenskap av hemlandsmyndighet, ska ingripa mot ett tjänstepensionsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av de motsvarande bestämmelser som gäller vid tillsyn över försäkringsföretag och tjänstepensionskassor som driver gränsöverskridande verksamhet (18 kap. 9 § FRL och 71 § sjätte stycket UFL). Den tillsyn som Finansinspektionen i egenskap av värdlandsmyndighet ska utföra enligt andra tjänstepensionsdirektivet behandlas i avsnitt 7.2. I promemorian föreslås även en bestämmelse om ingripande mot vissa fysiska personer i ett tjänstepensionsföretag om företaget har befunnits ansvarigt för en överträdelse av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Eftersom regeringen, i likhet med flera remiss- instanser, anser att tjänstepensionsföretag inte ska omfattas av penningtvättsregleringen (se avsnitt 15.7) finns det inte skäl att införa en sådan bestämmelse i den nya lagen. Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet bedöms inte ta sikte på något handlande som är straffsanktionerat enligt gällande svensk rätt. Det finns därför inte behov av att i enlighet med direktivet inte fastställa bestämmelser om administrativa sanktioner för överträdelser som också utgör brott (artikel 48.3). I förvaltningslagen (2017:900) finns ett krav på motivering av beslut (32 §). I den lagen finns även krav på underrättelse av den som är part om det fullständiga innehållet i beslutet (33 §). En sådan underrättelse ska alltid vara skriftlig, om det begärs av en part. Underrättelse får ske genom delgivning. Ett beslut blir en allmän handling som i de flesta fall är offentlig. Dessa bestämmelser i förvaltningslagen tillgodoser kraven i andra tjänstepensionsdirektivet på offentliggörande och motivering av beslut

Sida 503
Prop. 2018/19:158Sida 504

(artikel 48.4 och 48.5 första meningen). Det krävs därför inte några lagstiftningsåtgärder för att genomföra de bestämmelserna i direktivet. Frågor om överklagande av Finansinspektionens beslut behandlas i avsnitt 15.5.

Bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet om att de behöriga myndigheterna ska få utse en särskild företrädare som övertar ledningens ansvar för driften (artikel 48.7) behandlas i avsnitt 13.2.6.

13.2.2Hur Finansinspektionen ska ingripa

Regeringens förslag: Ingripande mot ett tjänstepensionsföretag ska ske genom ett föreläggande att vidta rättelse inom en viss tid, genom förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning. Finansinspektionen ska också få begränsa ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige.

Om en överträdelse är allvarlig ska tjänstepensionsföretagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Om ett tjänstepensionsföretags tillstånd återkallas ska Finansinspektionen få bestämma hur avvecklingen av verksamheten ska ske. Ett beslut om återkallelse ska få förenas med förbud att fortsätta hela eller delar av verksamheten.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det införas motsvarande bestämmelser som i försäkringsrörelselagen i fråga om omständigheter som ska beaktas vid valet av ingripande och om möjligheter att avstå från ingripande.

Finansinspektionen ska till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) anmäla beslut om förbud eller begränsning för ett tjänstepensionsföretag i rätten att förfoga över sina tillgångar, samt beslut om återkallelse av ett tjänstepensionsföretags tillstånd.

Beslut om varning och anmärkning för ett tjänstepensionsföretag ska få förenas med beslut att företaget ska betala sanktionsavgift. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det införas bestämmelser om storleken på sanktionsavgiften, hur den ska fastställas och hur verkställighet ska ske som i huvudsak motsvarar bestämmelserna i försäkringsrörelselagen.

Om ett tjänstepensionsföretag inte i tid lämnar upplysningar i enlighet med föreskrifter som har meddelats med stöd av den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska Finansinspektionen få besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor. Motsvarande bestämmelser som i försäkringsrörelselagen om förseningsavgift ska gälla även för förseningsavgifter som ska betalas av tjänstepensionsföretag.

Finansinspektionens beslut om förelägganden enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska få förenas med vite.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår inte några bestämmelser om vad som ska beaktas i förmildrande respektive försvårande riktning vid valet av ingripande. Utredningen föreslår inte heller någon bestämmelse om att beslut om förbud eller begränsning för ett tjänstepensionsföretag i rätten att förfoga över sina tillgångar ska anmälas till Eiopa.

Sida 504
Prop. 2018/19:158Sida 505

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås även bestämmelser om ingripande mot vissa fysiska personer, sanktionsavgift och sanktionsföreläggande vid överträdelser av regelverket mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det måste förtydligas vilka möjligheter inspektionen har att ingripa mot ett tjänstepensionsföretag som har tillstånd enligt flera försäkringsklasser men endast meddelar tilläggsförsäkringar. AFA Försäkring, Alecta och AMF anser att begränsningsregeln för sanktionsavgift inte bör utgå från ett tjänstepensionsföretags omsättning. I ett försäkringsföretag, eller ett framtida tjänstepensionsföretag, används inte begreppet omsättning utan intäkter redovisas i form av premieinkomster. Premier som betalas in i fondförsäkring redovisas inte som en premieinkomst i resultaträkningen utan bokförs som en tillgång i balansräkningen. I stället redovisas administrationsavgift för denna försäkring såsom ”Intäkter investeringsavtal”. Omsättningen i fondförsäkring kommer därmed endast att bli en bråkdel av omsättningen i en traditionell försäkring givet samma premievolym. Att basera sanktionsavgiften på omsättningen blir därmed felaktigt. Dessutom kommer sanktionsavgiften för ett företag som driver traditionell försäkringsverksamhet att baseras på hela premievolymen. Begränsningsregeln bör därför i stället utgå från avgiftsuttaget.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Bestämmelserna om ingripanden i andra tjänstepensionsdirektivet behandlas i avsnitt 13.2.1. När det gäller sättet för ingripande anges i direktivet att behöriga myndigheter får begränsa eller förbjuda ett tjänstepensionsinstituts rätt att fritt förfoga över sina tillgångar, särskilt om institutet inte gjort tillräckliga tekniska avsättningar, om tillgångarna som motsvarar de tekniska avsättningarna är otillräckliga eller om institutet inte längre uppfyller lagstadgat kapitalkrav (artikel 48.6).

I direktivet finns också bestämmelser om att ett beslut om att förbjuda eller begränsa ett tjänstepensionsinstituts verksamhet ska anmälas till Eiopa, som ska vidarebefordra det till alla behöriga myndigheter i fall med gränsöverskridande verksamhet (artikel 48.5).

Motsvarande bestämmelser finns även i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 14.2 andra stycket och 14.4 andra stycket).

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen regleras hur Finansinspektionen ska ingripa mot ett försäkringsföretag (18 kap. 2 §). Ingripande sker genom ett föreläggande att vidta rättelse inom viss tid, genom förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning. Finansinspektionen får också begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige (18 kap. 10 §). Om en överträdelse är allvarlig ska

Sida 505
Prop. 2018/19:158Sida 506

företagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Om ett försäkringsföretags tillstånd återkallas, får Finansinspektionen be- stämma hur avvecklingen ska ske (18 kap. 14 §). Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta hela eller delar av rörelsen. Förbud och förelägganden enligt försäkringsrörelselagen får förenas med vite (18 kap. 27 §).
Beslut om varning och anmärkning för ett försäkringsföretag får även förenas med beslut att företaget ska betala sanktionsavgift (18 kap. 16 § FRL). Sanktionsavgiften ska fastställas till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor (18 kap. 17 § FRL). Avgiften får dock inte överstiga tio procent av försäkringsföretagets omsättning närmast föregående räken- skapsår. Om överträdelsen har skett under företagets första räkenskapsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.
Om ett försäkringsföretag inte i tid lämnar upplysningar i enlighet med föreskrifter som har meddelats med stöd av försäkringsrörelselagen, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor (18 kap. 19 § FRL).
Vidare finns bestämmelser om verkställighet av beslut om sanktions- avgift och förseningsavgift (18 kap. 20–23 §§ FRL).
Ett ingripande mot en fysisk person som är ledande befattningshavare i ett försäkringsföretag sker genom beslut att personen i fråga inte får upp- rätthålla en sådan funktion i företaget eller genom beslut om sanktions- avgift i form av ett sanktionsföreläggande (18 kap. 2 a och 18 a §§ FRL).
Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur all- varlig överträdelsen i fråga är och hur länge den har pågått (18 kap. 3 § första stycket FRL). Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar. I försvårande riktning ska det beaktas om försäkringsföretaget tidigare begått en överträdelse eller om den fysiska personen tidigare orsakat en sådan överträdelse (18 kap. 3 a § FRL). I för- mildrande riktning ska det beaktas om företaget eller den fysiska personen i väsentlig utsträckning underlättat Finansinspektionens utredning och om företaget snabbt har upphört med överträdelsen, eller den fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. De angivna omständigheterna ska även be- aktas särskilt när sanktionsavgiftens storlek fastställs (18 kap. 18 § FRL).
Finansinspektionen får avstå från ett ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, försäkringsföretaget gör rättelse eller den fysiska personen verkat för att försäkringsföretaget gör rättelse eller någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot företaget eller den fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga (18 kap. 3 § andra stycket FRL).
Finansinspektionen ska anmäla beslut om förbud eller begränsning för ett tjänstepensionsföretag i rätten att förfoga över sina tillgångar till de behöriga myndigheterna i de EES-länder där ett försäkringsföretag driver gränsöverskridande verksamhet (18 kap. 15 § FRL). Ett sådant beslut ska även anmälas till de behöriga myndigheterna i de länder där försäkrings- företaget har tillgångar samt till Eiopa. Ett beslut om återkallelse av tillstånd att driva försäkringsrörelse ska anmälas till behöriga myndigheter i övriga länder inom EES samt till Eiopa. Finansinspektionen får i sam- band med en anmälan begära att andra behöriga myndigheter i samarbete med inspektionen vidtar motsvarande åtgärder. Om ett tillstånd återkallats
Sida 506
Prop. 2018/19:158Sida 507
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

får inspektionen begära att den behöriga myndigheten även i övrigt vidtar de åtgärder som behövs för att skydda de intressen som försäkringstagare och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar har. För försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) gäller i huvudsak samma bestämmelser om hur Finansinspektionen får ingripa. I 16 kap. FRL i lydelsen före den 1 januari 2016, som ska tillämpas av de aktuella försäkringsföretagen, finns dock inte några bestämmelser om ingripanden mot fysiska personer (se avsnitt 13.2.1). Därmed saknas också bestämmelser om hur sådana ingripanden ska ske. Det finns inte heller några bestämmelser om vilka omständigheter som ska beaktas vid val av ingripande. För tjänstepensionskassor gäller Finansinspektionens möjligheter att besluta om förelägganden att vidta rättelse, som berörs i avsnitt 13.2.1. Därutöver finns i den upphävda lagen om understödsföreningar möjlighet för Finansinspektionen att begränsa en tjänstepensionskassas förfoganderätt över sina tillgångar eller förbjuda tjänstepensionskassan att förfoga över dem om tjänstepensionskassan inte följer gällande bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar och skuldtäckning eller om kapitalbasen (solvensmarginalen) på visst sätt inte uppfylls (71 § sjunde stycket). Om en tjänstepensionskassa inte följer ett föreläggande att vidta rättelse, får Finansinspektionen ansöka hos domstol om att tjänstepensionskassan ska förklaras skyldig att träda i likvidation (71 § nionde stycket UFL). Hur Finansinspektionen ska ingripa mot tjänstepensionsföretag Tjänstepensionsföretag bör omfattas av i allt väsentligt samma bestämmelser om hur ingripanden ska ske som försäkringsföretag. Båda institutstyperna driver försäkringsrörelse och det finns inte anledning att anta att Finansinspektionens behov av en bred uppsättning ingripandeåtgärder skulle vara mindre när det gäller tjänstepensionsföretag. Som utgångspunkt bör därför bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om sätt för ingripande mot försäkringsföretag vara tillämpliga även på tjänstepensionsföretag. I promemorian föreslås att flertalet bestämmelser ska göras tillämpliga på tjänstepensionsföretag genom hänvisning i den nya lagen om tjänstepensionsföretag till försäkringsrörelselagen. Enligt regeringens uppfattning är det dock lämpligare att motsvarande bestämmelser i tillämpliga fall införs i den nya lagen. I likhet med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen bör ingripande mot tjänstepensionsföretag ske genom utfärdande av föreläggande om rättelse, genom förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning. Om en överträdelse är allvarlig bör företagets tillstånd återkallas, eller om det är tillräckligt, varning meddelas. Om ett tjänstepensionsföretags tillstånd återkallas bör Finansinspektionen få bestämma hur avvecklingen av verksamheten ska ske. Ett beslut om återkallelse bör även få förenas med förbud att fortsätta hela eller delar av verksamheten. Bestämmelser om detta bör införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Därigenom tillgodoses kraven i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 48.2). Finansinspektionens befogenheter avseende återkallelse av ett tjänstepensionsföretags tillstånd behandlas även i avsnitten 13.2.3, 13.2.5 och 13.2.6.

Sida 507
Prop. 2018/19:158Sida 508
Vidare bör Finansinspektionen få befogenhet att begränsa ett tjänste- pensionsföretags möjligheter att förfoga över sina tillgångar eller förbjuda företaget att förfoga över dem. Därigenom tillgodoses motsvarande
bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 48.6).
Vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen om hur ingripande ska ske infördes när Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (fjärde penningtvättsdirektivet) genomfördes i svensk rätt (se s. 391–393). Det gäller bl.a. bestämmel- ser om ingripande mot vissa fysiska personer, sanktionsavgift och sank- tionsföreläggande vid överträdelser av regelverket mot penningtvätt (18 kap. 2 a, 17 a, 17 b och 18 a §§ FRL). Eftersom regeringen, till skill- nad från det som anges i promemorian, anser att tjänstepensionsföretag inte ska omfattas av penningtvättsregleringen (se avsnitt 15.7) finns det inte skäl att införa några motsvarande bestämmelser i den nya lagen.
Försäkringsrörelselagens bestämmelser om vilka omständigheter som ska beaktas vid valet av ingripande infördes också i samband med genom- förandet av fjärde penningtvättsdirektivet (18 kap. 3 och 3 a §). Dessa bestämmelser gäller dock generellt och tillämpas inte enbart vid över- trädelser av regelverket mot penningtvätt. Enligt regeringens uppfattning är det lämpligt att det klart framgår vilka omständigheter som ska beaktas och hur dessa ska påverka valet av ingripande. Motsvarande bestämmelser bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.
När det gäller skyldigheten för Finansinspektionen att anmäla vissa beslut till Eiopa, bör en bestämmelse införas i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag för att genomföra bestämmelserna i andra tjänste- pensionsdirektivet i den del de avser anmälan av beslut (artikel 48.5 andra meningen). Anmälningsskyldigheten bör omfatta beslut om förbud eller begränsningar för ett tjänstepensionsföretag att förfoga över sina tillgångar och beslut om återkallelse av ett tjänstepensionsföretags tillstånd på mot- svarande sätt som i försäkringsrörelselagen (18 kap. 15 § första och andra styckena). Däremot finns det inte utrymme enligt direktivet att införa någon bestämmelse i den nya lagen som motsvarar den i försäkrings- rörelselagen som ger Finansinspektionen rätt att begära motsvarande åtgärder av en annan behörig myndighet (18 kap. 15 § tredje stycket). I enlighet med ordalydelsen i direktivet bör anmälningsskyldigheten gälla bara i förhållande till Eiopa och inte även i förhållande till andra behöriga myndigheter, som det i stället är Eiopas uppgift att underrätta.
I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det även införas bestäm- melser om sanktionsavgift på motsvarande sätt som i försäkringsrörelse- lagen (18 kap. 16, 17 och 18 §§). AFA Försäkring, Alecta och AMF anser att tjänstepensionsföretag inte bör omfattas av motsvarande begränsnings- regel för sanktionsavgiften som försäkringsföretag. Enligt försäkrings- rörelselagen får, som anges ovan, avgiften inte överstiga tio procent av ett försäkringsföretags omsättning närmast föregående räkenskapsår (18 kap.
17 § andra stycket). De poster som ingår i omsättningen, enligt till lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, beror på vilken typ av försäkringsverksamhet som försäkringsföretaget driver.
Sida 508
Prop. 2018/19:158Sida 509
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Omsättningen för livförsäkringsföretag utgörs av premieinkomsten efter avgiven återförsäkring enligt resultaträkningen. För livförsäkringsföretag med fondförsäkringsprodukter kommer endast en del av de inbetalda premierna att redovisas i resultaträkningen, medan den större delen av de inbetalda premierna redovisas i balansräkningen. Därför utgörs omsättningen i ett livförsäkringsföretag med fondförsäkringsprodukter av inbetalda premier (se s. 765).

Det innebär, till skillnad från det AFA Försäkring, Alecta och AMF gör gällande, att det är den totala premievolymen som ingår i omsättningen oavsett vilken typ av livförsäkringsverksamhet som försäkringsföretaget driver. Som anges i avsnitt 15.3 föreslås att även tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestämmelserna i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Regeringen anser därför att det inte finns skäl att utforma begränsningsregeln för tjänstepensionsföretag på annat sätt än för försäkringsföretag. Bestämmelserna om sanktionsavgift i den nya lagen bör därmed utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen.

Slutligen bör det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införas bestämmelser om förseningsavgift, verkställighet av beslut om sanktions- och förseningsavgift samt vite. Bestämmelserna bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (18 kap. 19–23 och 27 §§).

Finansinspektionen anser att det behöver förtydligas vilka möjligheter inspektionen har att ingripa mot ett tjänstepensionsföretag som endast meddelar tilläggsförsäkringar. Eftersom regeringen, till skillnad från det som anges i promemorian, anser att ett tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag ska kunna avse enbart försäkringsklassen tilläggsförsäkring (se avsnitt 6.2) finns det inte behov av något sådant förtydligande.

13.2.3

Ingripande om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet

Regeringens förslag: Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet, i förekommande fall efter beslut om kapitaltillägg, ska företaget inom två månader från det att bristen upptäcktes upprätta en plan med åtgärder för att åter uppfylla kravet inom högst tolv månader från samma tidpunkt, och överlämna planen till

Finansinspektionen. Om företaget inte upprättar eller överlämnar en sådan plan, ska Finansinspektionen få förelägga företaget att fullgöra dessa skyldigheter. Företaget ska vidta de åtgärder som anges i en åtgärdsplan.

Om Finansinspektionen anser att åtgärderna i planen är otillräckliga, ska Finansinspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att göra de ändringar i planen som enligt inspektionens mening krävs för att företaget, om planen följs, inom högst tolv månader från det att bristen upptäcktes åter ska uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet.

Om det är lämpligt, ska Finansinspektionen genom ett eller flera beslut få förlänga tidsfristen med sammanlagt högst ett år och sex månader. Vid prövningen av om förlängning ska ske och när tiden

Sida 509
Prop. 2018/19:158Sida 510

för en sådan förlängning fastställs, ska Finansinspektionen särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av det riskkänsliga kapitalkravet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med dem.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan.

Om ett tjänstepensionsföretag inte inom gällande tidsfrist har upprättat och överlämnat en plan med åtgärder för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet, eller inte har vidtagit sådana åtgärder för att åter uppfylla det kravet som finns angivna i en åtgärdsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande, ska Finansinspektionen få återkalla företagets tillstånd eller, om det är tillräckligt, meddela en varning.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag avviker från regeringens föreslag genom att i utredningens förslag anges det inte någon tidsfrist inom vilken av det riskkänsliga kapitalkravet ska vara uppfyllt. Utredningen föreslår inte heller någon särskild bestämmelse om återkallelse av tillstånd eller varning för det fall en åtgärdsplan inte följs.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring motsätter sig att det införs ett riskkänsligt kapitalkrav för tjänstepensionsföretag och avstyrker i enlighet med det att det ska vara möjligt att ingripa om det kapitalkravet inte uppfylls. Alecta, AMF och Folksam anser att de företag som har tillgång till ytterligare medel från någon utomstående, eller möjlighet att justera sina framtida åtaganden, bör kunna medges längre tid för att återställa kapitalnivån. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt pekar på att utredningen inte anger några tidsgränser för när en åtgärdsplan ska upprättas, och anser att det kan finnas en risk för en rent allmänt sämre riskhantering och ett ökat risktagande om det inte är tydligt när ingripande får ske.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att frågan om förlängning av återställandetider enbart bör avgöras utifrån det som bäst kan säkerställa redan intjänade förmåner och framtida utbetalningar till de försäkrade och andra ersättningsberättigade. Bedömningen av om tidsfristerna ska kunna förlängas kan inte göras beroende av orsaken till att ett kapitalkrav inte uppfylls eftersom det skulle motverka syftet att skydda de försäkrade. Även AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam anser att utgångspunkten för bedömningen av om tidsfrister ska förlängas ska vara möjligheten att på bästa sätt tillvarata de ersättningsberättigades intressen. Enligt dem tycks förslaget utgå från att företag där det funnits brister i företagsstyrningen inte ska ges tillgång till förlängda tidsfrister. Det blir en slags culpabedömning som i första hand inte drabbar ledningen utan de personer som är ersättningsberättigade i företaget.

Sida 510
Prop. 2018/19:158Sida 511
Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte något riskkänsligt kapitalkrav och följaktligen inte några bestämmelser om vad som ska ske om ett sådant kapitalkrav inte uppfylls.

Gällande rätt

För försäkringsföretag som i dag följer försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om ingripanden som blir tillämpliga om ett företag inte uppfyller solvenskapitalkravet, det riskkänsliga kapitalkrav som infördes i den lagen vid genomförandet av Solvens II-direktivet. Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag som inte uppfyller solvenskapitalkravet att dels inom två månader från dagen då bristerna konstaterades upprätta en åtgärdsplan och överlämna planen till inspektionen för godkännande, dels vidta nödvändiga åtgärder för att inom sex månader från dagen då bristen konstaterades åter uppfylla solvenskapitalkravet (18 kap. 4 § första stycket FRL). Finansinspektionen får också förlänga den tidsfristen med tre månader, om det är lämpligt (18 kap. 4 § andra stycket FRL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan (18 kap. 28 § 1 FRL).

Om ett försäkringsföretag inte i rätt tid enligt en godkänd åtgärdsplan vidtar åtgärder för att åter uppfylla solvenskapitalkravet, får Finansinspektionen återkalla tillståndet för företaget eller, om det är tillräckligt, meddela en varning (18 kap. 13 § första stycket 4 och andra stycket FRL).

De försäkringsföretag som tillämpar övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) omfattas inte av solvenskapitalkravet, antingen inte med avseende på tjänstepensionsverksamheten (första stycket i övergångsbestämmelsen) eller inte alls (tredje stycket). Det innebär att de företagen inte heller omfattas av några bestämmelser om vad som ska ske om solvenskapitalkravet inte uppfylls.

Den upphävda lagen om understödsföreningar, som tjänstepensionskassor fortfarande ska tillämpa, innehåller inte några bestämmelser om riskkänsligt kapitalkrav, och av det skälet inte heller några bestämmelser om vad som sker om ett sådant krav inte uppfylls.

Hur ska Finansinspektionen ingripa om det riskkänsliga kapitalkravet inte uppfylls?

När det ska införas ett riskkänsligt kapitalkrav för tjänstepensionsföretag behöver det även regleras vad som ska ske om ett företag inte uppfyller det kravet (se avsnitt 8.5). Sådana regler har en viktig roll att spela. Det är i hög grad de reglerna – om ingripanden – som ger uttryck för ett kapitalkravs egenskaper och styr hur företagen ska förhålla sig till kravet.

Som Finansinspektionen anför i rapporten Förslag till en kapitalkravsreglering för tjänstepensionsföretag av den 1 september 2017 (dnr 17-4640, s. 6) är det önskvärt att det riskkänsliga kapitalkravet får karaktär av en kapitalbuffert snarare än ett fast golv för hur god solvensen i ett tjänstepensionsföretag ska vara. Det ska helt enkelt vara möjligt för ett sådant företag att under kortare perioder, några veckor eller en månad,

Sida 511
Prop. 2018/19:158Sida 512

underskrida det riskkänsliga kapitalkravet utan några åtgärder behöver vidtas, vare sig av företaget eller av Finansinspektionen.

Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapital- kravet – och det inte är bara under en kortare tid – bör företaget emellertid påbörja arbetet med att återställa kapitalbasen till den nivå som krävs för att kravet ska uppfyllas. Det sker lämpligen genom att företaget upprättar en åtgärdsplan. Tidsfristen för att upprätta en sådan plan bör, som Skandia förordar, anges i lag. Den bör bestämmas till två månader från det att bristen i fråga om att uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet upptäcktes, i likhet med det som i dag gäller för försäkringsföretag enligt försäkrings- rörelselagen. På så sätt medges att kapitalbasen under kortare perioder inte är tillräcklig för att företaget ska uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. Samtidigt tvingas företaget analysera sin solvenssituation och formulera en strategi för att återgå till den lagstadgade solvensnivån innan läget hinner försämras alltför mycket.
Enligt försäkringsrörelselagen ska Finansinspektionen förelägga ett försäkringsföretag som inte uppfyller solvenskapitalkravet att lämna in en åtgärdsplan till inspektionen för godkännande, samt att vidta åtgärder för att åter uppfylla kravet. Att det föreligger en sådan brist kommer till Finansinspektionens kännedom genom att ett försäkringsföretag är skyld- igt att underrätta inspektionen om det inte uppfyller solvenskapitalkravet (8 kap. 12 § FRL).
För tjänstepensionsföretag bör en i förhållande till försäkringsrörelse- lagen något annorlunda ordning råda. Det ter sig mer ändamålsenligt att det direkt i den nya lagen om tjänstepensionsföretag anges att en åtgärds- plan ska lämnas in till Finansinspektionen inom två månader från det att bristen upptäcktes. På så sätt behövs det inte något föreläggande från Finansinspektionen för att ett tjänstepensionsföretag ska vara skyldigt att upprätta en plan med åtgärder för att åter uppfylla kapitalkravet och överlämna den till inspektionen. Det bör vidare anges uttryckligen i den nya lagen att ett tjänstepensionsföretag är skyldigt att vidta de åtgärder som anges i en åtgärdsplan.
Om ett tjänstepensionsföretag inte fullgör sin skyldighet att upprätta en plan och överlämna den till Finansinspektionen, bör inspektionen emeller- tid ha befogenheter att agera kraftfullt mot företaget. Dels bör inspektionen ha möjlighet att förelägga ett tjänstepensionsföretag att upprätta och över- lämna en plan med åtgärder, dvs. att göra rättelse. Dels bör inspektionen i en sådan situation ha befogenhet att återkalla företagets tillstånd. Båda dessa befogenheter bör anges uttryckligen i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag.
Finansinspektionen bör också ha goda möjligheter att agera om inspek- tionen anser att en åtgärdsplan som överlämnats inte innehåller tillräckliga åtgärder för att tjänstepensionsföretaget åter ska uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. I en sådan situation bör Finansinspektionen ha rätt att förelägga företaget att göra ändringar i planen så att åtgärderna, enligt inspektionens mening, leder till det eftersträvade målet, dvs. att kapital- kravet åter uppfylls.
Med denna ordning blir ansvarsfördelningen mellan tjänstepensions- företaget och Finansinspektionen klar och tydlig. Företaget har ansvar för att upprätta en plan och sedan följa den. Det ansvaret fortsätter att vila på företaget till dess Finansinspektionen väljer att agera.
Sida 512
Prop. 2018/19:158Sida 513

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det också anges inom vilken tid det riskkänsliga kapitalkravet åter ska uppfyllas enligt en sådan åtgärdsplan som ska ges in till Finansinspektionen. Vidare bör det anges vilka möjligheter som ska finnas för Finansinspektionen att förlänga den tidsfristen. Dessa frågor regleras i dag i lag för försäkringsföretag, och detsamma bör gälla för tjänstepensionsföretag.

När det för det första gäller vilken tid ett tjänstepensionsföretag bör ha på sig att återställa kapitalbasen så att det riskkänsliga kapitalkravet åter uppfylls, ska den tiden återspegla det riskkänsliga kapitalkravets karaktär av buffert. Tjänstepensionsverksamhet är mycket långsiktig till sin natur och om kapitalkravet inte uppfylls betyder det långt ifrån alltid att ett företag har likviditetsproblem. Tvärtom kan företaget oftast även i en sådan situation sköta sina pensionsutbetalningar under mycket lång tid framöver.

Den tidsfrist på sex månader som anges i försäkringsrörelselagen (18 kap. 4 §) härrör från Solvens II-direktivet (artikel 138.2 och 138.3, s. 614) och är avsedd att passa för försäkringsföretag av alla slag, såväl livförsäkringsföretag som skadeförsäkringsföretag. För tjänstepensionsföretagens del handlar det om långsiktigt bedriven livförsäkringsrörelse. Att ändra riskprofil i en sådan verksamhet är en relativt omfattande process, med tanke på den placeringshorisont som de företagen kan förväntas utgå från. Samtidigt får tiden för att återställa kapitalbasen inte vara så lång att det riskkänsliga kapitalkravet under mycket långa perioder inte behöver uppfyllas. I så fall skulle skyddsnivån för de framtida pensionärerna urholkas.

De nu angivna förhållandena ger tillsammans vid handen att tiden för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet bör vara klart längre än de sex månader som gäller enligt försäkringsrörelselagen, men det bör inte i normalfallet handla om en återhämtningstid som sträcker sig över ett antal år. Vid en samlad bedömning ter det sig rimligt att bestämma tiden inom vilken det riskkänsliga kapitalkravet åter ska vara uppfyllt, enligt en åtgärdsplan som ett tjänstepensionsföretag överlämnar till Finansinspektionen, till högst ett år. Det ska alltså stå ett tjänstepensionsföretag fritt att ange en kortare tid för återhämtning, om företaget gör bedömningen att det är lämpligt och möjligt. En sådan utformning av bestämmelserna ligger väl i linje med de grundläggande syftena med regleringen, dvs. att inom de ramar som sätts av unionsrätten skapa en särskilt anpassad reglering som möjliggör en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapital samtidigt som ett fullgott skydd för de framtida pensionärerna säkerställs (se avsnitt 5.6).

Liksom enligt försäkringsrörelselagen och Solvens II-direktivet (18 kap.

4 § andra stycket FRL och artikel 138.3 andra stycket i Solvens II-direk- tivet) i fråga om solvenskapitalkravet, bör det finnas möjlighet för Finansinspektionen att förlänga tidsfristen för att uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet om det är lämpligt. Därigenom uppnås flexibilitet i regleringen och Finansinspektionen kan anpassa tidsfristen efter förhållandena i det särskilda fallet. Det bör av samma skäl vara möjligt för Finansinspektionen att fatta flera beslut om förlängning av tidsfristen för ett enskilt tjänstepensionsföretag.

Den tid med vilken Finansinspektionen ska kunna förlänga tidsfristen för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet bör bestämmas till högst ett år och sex månader. I jämförelse med den tidsfrist på tre månader som

Sida 513
Prop. 2018/19:158Sida 514

gäller enligt försäkringsrörelselagen (18 kap. 4 § andra stycket) är det en lång tid. Detta får dock anses rimligt av flera skäl. Återhämtningstiden enligt försäkringsrörelselagen är, som nämns ovan, tänkt att passa både liv- och skadeförsäkringsföretag, medan återhämtningstiden enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag endast ska gälla för särskild långsiktigt driven tjänstepensionsverksamhet. Vidare ska möjligheterna till förlängning manifestera det riskkänsliga kapitalkravets buffertkaraktär. Genom att sätta en yttersta gräns för förlängningen, snarare än en fast tid med vilken förlängning kan ske, skapas också ytterligare flexibilitet för Finansinspektionen att hantera de skiftande förhållanden som kan förekomma vid olika tidpunkter och i olika företag. Intresset av flexibilitet bör dock inte drivas så långt att Finansinspektionen ges obegränsade möjligheter att förlänga fristen. Det eller de förlängningsbeslut som fattas bör alltså inte medföra att den samlade förlängningen blir längre än ett år och sex månader.

Ett beslut av Finansinspektionen om förlängning av tidsfristen för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet bör fattas på grundval av en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Enligt promemorians förslag ska dock inspektionen särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av kapitalkravet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med att de förhållandena skulle föreligga. Flera remissinstanser, bl.a. Svensk Försäkring, invänder mot detta och anser att orsaken till bristen i uppfyllelse inte ska ges vikt vid prövningen.

Som anges ovan ger bestämmelserna om ingripande uttryck för ett kapitalkravs egenskaper och styr hur ett tjänstepensionsföretag ska förhålla sig till kravet. Bestämmelserna har därmed ett proaktivt syfte. Regeringen anser därför, i likhet med bedömning som görs i promemorian och till skillnad från Svensk Försäkring m.fl., att det vid prövningen av om tidsfristen ska förlängas är av stor betydelse i vilken mån bristen i uppfyllelse av kapitalkravet beror på förhållanden över vilka tjänstepensionsföretaget har eller borde ha haft kontroll. Om en ursprunglig eller fortsatt brist när det gäller att uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet beror på att tjänstepensionsföretaget har agerat kortsiktigt eller överdrivet spekulativt i sin kapitalförvaltning, bör det tala för att kortare förlängning medges. Om åandra sidan plötsliga svängningar på de finansiella marknaderna leder till att ett flertal tjänstepensionsföretag hamnar i trångmål när det gäller att uppfylla kravet, bör tiden för förlängning kunna vara längre. Av betydelse i en sådan situation bör också vara i vilken grad marknadssvängningarna var sådana att företagen borde ha kunnat förutse dem, eller, även om de inte förutsåg dem, borde ha haft beredskap att möta dem. Bristande hantering av bestående eller förutsägbara yttre förhållanden bör inte belönas med en förlängd tidsfrist att återställa kapitalbasen.

Huruvida bristen i uppfyllelse av kapitalkravet beror på förhållanden som tjänstepensionsföretaget har eller borde ha haft kontroll över bör dock inte vara ensamt avgörande för frågan om förlängning av tidsfristen. Precis som några av remissinstanserna poängterar är ett grundläggande syfte med regleringen att säkerställa skyddet för de nuvarande och framtida pensionärerna (se avsnitt 5.6). Det är därför, som remissinstanserna påpekar, av central betydelse att Finansinspektionen även beaktar konsekvenserna för

Sida 514
Prop. 2018/19:158Sida 515
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

de ersättningsberättigade vid prövningen av om tidsfristen ska förlängas och, om så är fallet, hur lång förlängningen ska vara. Vid prövningen av om tidsfristen för att återställa kapitalbasen ska förlängas, och i förekommande fall av hur lång återhämtningstiden ska vara, måste också praktiska hänsyn tas. En åtgärd som i många fall torde behöva vidtas när det riskkänsliga kapitalkravet inte uppfylls är försäljning av tillgångar som är behäftade med stora investeringsrisker, t.ex. aktier. Om en sådan försäljning måste genomföras hastigt, riskeras prisfall för sådana tillgångar och att försäljningen inte inbringar de medel som den normalt sett skulle inbringa. Ett sådant regelverksdrivet kursfall drabbar såväl försäkringstagare och försäkrade i ett tjänstepensionsföretag som andra placerare i tillgångar av det aktuella slaget. Sådana effekter bör undvikas om det är möjligt, och en förlängd tidsfrist för att återställa kapitalbasen kan vara ett sätt att göra det. En annan åtgärd som kan vara aktuell är beslut om uttaxering, som Alecta, AMF och Folksam framför. Sådana beslut fattas normalt vid stämma i företaget i fråga och omgärdas därför av formella krav som det kan ta tid att tillgodose. En förlängning av tidsfristen kan i ett sådant läge vara ett handlingsalternativ som ökar möjligheterna att återställa kapitalbasen. Hur prövningen ska ske i detalj när det gäller förlängning av tidsfristen och längden på förlängningen, varken kan eller bör regleras i lag. Det är tillräckligt att det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag anges att Finansinspektionen vid prövningen särskilt ska beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av det riskkänsliga kapitalkravet beror på förhållanden som står utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om tjänstepensionsföretaget skäligen kunde förväntas räkna med att de förhållandena skulle föreligga. I likhet med det som i dag gäller enligt försäkringsrörelselagen för försäkringsföretag i fråga om solvenskapitalkravet (18 kap. 13 § första stycket 4), men till skillnad från det utredningen föreslår, bör brister i uppfyllelsen av det riskkänsliga kapitalkravet i förlängningen kunna leda till återkallelse av tillståndet för ett tjänstepensionsföretag. Därigenom framgår att det är allvarligt om det riskkänsliga kapitalkravet inte uppfylls. Det bör därför uttryckligen anges i den nya lagen om tjänstepensionsföretag att Finansinspektionen får återkalla tillståndet för ett tjänstepensionsföretag om företaget inte inom de tidsfrister som gäller har vidtagit sådana åtgärder för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet som finns angivna i en åtgärdsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande från Finansinspektionen. Detsamma bör gälla om ett tjänstepensionsföretag inte upprättar och överlämnar en åtgärdsplan inom tvåmånadersfristen. Återkallelse av tillståndet ska alltså inte vara obligatorisk för det fall det riskkänsliga kapitalkravet inte uppfylls. Det betyder, precis som enligt motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen, att Finansinspektionen inte som utgångspunkt bör återkalla tillståndet i de aktuella fallen ( s. 392). Liksom enligt försäkringsrörelselagen bör Finansinspektionen i de nu aktuella fallen kunna välja att i stället för att återkalla tillståndet meddela en varning, om det bedöms tillräckligt. Det bör inte i den nya lagen om tjänstepensionsföretag närmare regleras vilka åtgärder som ett tjänstepensionsföretag kan eller ska ange i en plan för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet, inte heller i övrigt vad

Sida 515
Prop. 2018/19:158Sida 516
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

planen ska innehålla. Vilka åtgärder som är aktuella varierar mellan företag, mellan situationer och över tiden. För företag som har bestämmelser om uttaxeringsrätt i sin bolagsordning eller sina stadgar, ingår beslut om uttaxering bland de åtgärder som står till buds, beroende på lydelsen av bolagsordningen eller stadgarna i fråga. Som nämns ovan torde det i många fall handla om omallokeringar i tillgångsportföljen, dvs. att mer riskfyllda tillgångar ersätts med mindre riskfyllda.

Liksom enligt försäkringsrörelselagen bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan. Genom föreskrifter på lägre nivå än lag kan det då preciseras hur en åtgärdsplan ska vara utformad. Det gagnar förutsebarheten för tjänstepensionsföretagen och gör det därmed lättare att ta fram åtgärdsplaner inom de trots allt förhållandevis snäva tidsramar som kommer att råda när det riskkänsliga kapitalkravet inte uppfylls.

13.2.4

Förlängd tidsfrist vid synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden

Regeringens förslag: Om ett tjänstepensionsföretags bristande uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet beror på synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden som företaget inte skäligen kunde förväntas räkna med, ska Finansinspektionen genom ett eller flera beslut få förlänga tidsfristen för återhämtning med sammanlagt högst tolv år.

Ett tjänstepensionsföretag ska under en sådan tidsfrist regelbundet ge in en lägesrapport till Finansinspektionen om vilka åtgärder som har vidtagits och i vilken mån det riskkänsliga kapitalkravet åter uppfyllts.

Finansinspektionen ska i samband med beslut om förlängd tidsfrist besluta hur ofta rapporten ska ges in. Inspektionen ska då särskilt beakta tiden för förlängning av tidsfristen. En lägesrapport ska inte ges in oftare än var tredje månad.

Om en lägesrapport visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att åter uppfylla kravet från det att bristen konstaterades fram till dess att rapporten gavs in, ska Finansinspektionen besluta att den förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla. Finansinspektionen ska få avstå från att fatta ett sådant beslut om det finns särskilda skäl.

Utredningen behandlar inte frågan.

Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska en lägesrapport ges in var tredje månad.

I promemorian föreslås inte att Finansinspektionen ska få avstå från att besluta att den förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring påpekar att det kan inträffa situationer där ett ogynnsamt marknadsförhållande fortsätter att försämras och att det därför under en period inte är möjligt att visa väsentliga framsteg. Det är då inte rimligt att Finansinspektionen ska dra in den förlängda återställandetiden. Myndigheten bör ges en större flexibilitet i ett så ansträngt läge. Även Kåpan Pensioner anser att förslaget inte är

Sida 516
Prop. 2018/19:158Sida 517

utformat på ett rimligt sätt. Regleringen syftar till att hantera en situation där en ogynnsam marknadsutveckling innebär att ett flertal tjänstepensionsföretag hamnar under det lagstiftade riskbaserade kapitalkravet.

Enligt Kåpan Pensioner innebär kravet på väsentliga förbättringar och att Finansinspektionen inte får ge utökad dispens att betydande försäljningar av riskfyllda tillgångar är det enda alternativet. Förslaget innebär ett i stort sett förutsägbart procykliskt agerande av de stora tjänstepensionsföretagen och en ökad känslighet för den svenska kapitalmarknaden i samband med externa kriser. Situationen kan utnyttjas både av finansiella aktörer och andra verksamheter för att störa den finansiella stabiliteten. Förslaget kan därför medföra en betydande risk för både den svenska ekonomin och de långsiktiga tjänstepensionsnivåerna. Enligt Kåpan Pensioner bör Finansinspektionen i stället få ett tydligt mandat att medge dispens från kraven i lagstiftningen för att stabilisera situationen vid synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden. Möjligheten till dispens bör inte tidsbestämmas utan ses som en helhet inom ramen för uppgiften att i en sådan situation hantera den finansiella stabiliteten i Sverige. Även AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam anser att det föreslagna kravet på väsentliga framsteg varje tremånadersperiod är olämpligt. Bolagen påpekar att de ekonomiska krissituationer som utlöser en förlängd tidsfrist kan kvarstå under tidsrymder som vida överstiger periodiciteten för lägesrapporteringen. Det föreslagna kravet på väsentliga framsteg kommer att tvinga fram ett kortsiktigt agerande av tjänstepensionsföretagen som direkt motverkar syftet med den förlängda tidsfristen. Som alternativ reglering föreslår de att Finansinspektionen får en möjlighet att återkalla den förlängda fristen om ett företag under en viss period, längre än tre månader, underlåter att vidta de åtgärder som under rådande marknadsförhållanden är möjliga och lämpliga för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte något riskkänsligt kapitalkrav. Därmed finns det inte heller några bestämmelser om följderna av att ett sådant kapitalkrav inte uppfylls.

Gällande rätt

Finansinspektionen har enligt försäkringsrörelselagen (18 kap. 5 §) möjlighet att förlänga tidsfristen för försäkringsföretagen att återställa kapitalbasen så att solvenskapitalkravet – det riskkänsliga kapitalkravet enligt samma lag – åter uppfylls. Tidsfristen kan förlängas med högst sju år. För att en sådan förlängning ska få beslutas krävs att Eiopa har meddelat att det föreligger exceptionella förhållanden. Vidare krävs att dessa exceptionella förhållanden påverkar ett företag som har fått ett föreläggande av Finansinspektionen att upprätta en åtgärdsplan och vidta åtgärder för att åter uppfylla solvenskapitalkravet (18 kap. 4 § FRL).

Ett försäkringsföretag som får tidsfristen förlängd på grund av att det föreligger exceptionella förhållanden ska var tredje månad ge in en lägesrapport om vilka åtgärder som har vidtagits och i vilken mån solvens-kapitalkravet åter uppfylls (18 kap. 5 § andra stycket FRL). Om lägesrapporten visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att åter uppfylla solvenskapitalkravet, ska Finansinspektionen besluta att den förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla (18 kap. 5 § tredje stycket FRL).

Sida 517
Prop. 2018/19:158Sida 518

Ovan nämnda bestämmelser i försäkringsrörelselagen om förlängning av tidsfristen (18 kap. 5 §) genomför i svensk rätt motsvarande bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 138.4, se s. 384– 386). I direktivet anges att exceptionellt svåra förhållanden föreligger om den finansiella situationen för försäkrings- och återförsäkringsföretag som utgör en betydande del av marknaden eller berörda försäkringsklasser allvarligt eller negativt påverkas av ett eller flera kursfall på de finansiella marknaderna som är oförutsett, kraftigt och tvärt, förhållanden med ihållande låga räntor eller katastrofer med stora efterverkningar.

För de försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) finns i dag inte några bestämmelser om ett riskkänsligt kapitalkrav, och därför inte heller några bestämmelser om tidsfrister för att avhjälpa bristande uppfyllelse av ett sådant kapitalkrav. Detsamma gäller för tjänstepensionskassor.

Längre frist för återhämtning vid synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden

Det bör införas en möjlighet att medge avsevärt längre tidsfrister för tjänstepensionsföretag att återställa kapitalbasen i vissa allvarliga krislägen än de tidsfrister som föreslås i avsnitt 13.2.3. I annat fall finns det risk för att tjänstepensionsföretag tvingas till omfattande omdispositioner i sina tillgångsportföljer i ett krisläge, då tillgångspriserna kan vara starkt nedpressade. I en verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar, med mycket lång placeringshorisont, kan sådana regelverksdrivna försäljningar allvarligt skada solvensen i tjänstepensionsföretagen och under årtionden därefter försvaga eller förstöra deras förmåga att placera i annat än lågavkastande tillgångar.

För att det ska bli aktuellt att medge en längre tidsfrist bör det dock krävas förhållanden som mycket tydligt avviker från det som är normalt på de marknader – för placeringar i t.ex. obligationer, aktier och fastigheter

–där tjänstepensionsföretag är verksamma. Tjänstepensionsföretag ska bedriva ett proaktivt riskhanteringsarbete och ska därför ha beredskap att klara av de flesta tänkbara negativa scenarier. Samtidigt är beredskapen inför negativa scenarier en kostnads- och avkastningsfråga. Intresset av effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet medger inte hur stor försiktighet i riskhanteringen som helst.

Den förlängda tidsfristen bör mot denna bakgrund kunna tillgripas vid synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden. Med detta uttryck avses bl.a. sådana förhållanden som särskilt tvära och oväntade kursfall, långvariga lågräntelägen och katastrofer (se artikel 138.4 i Solvens II-direk- tivet). Även andra situationer som är att jämställa med de nyss nämnda bör dock kunna föranleda beslut om en längre tidsfrist. Av ordet synnerligen framgår att det ska handla om undantagsfall. Ytterst måste innebörden uttolkas i rättstillämpningen.

Sida 518
Prop. 2018/19:158Sida 519

Eftersom det riskkänsliga kapitalkrav som föreslås för tjänstepensionsföretag är ett krav som ska införas i nationell rätt utan att det finns något motsvarande krav i unionsrätten kan det inte ankomma på Eiopa att avgöra om det föreligger synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden eller inte. Beslut om förlängd tidsfrist med anledning av att det föreligger sådana förhållanden bör därför fattas av Finansinspektionen.

Möjligheten till en längre tidsfrist på grund av synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden ska inte belöna företag som investerat sina tillgångar utan tillräcklig aktsamhet eller som inte varit tillräckligt vaksamma i sin riskhantering. Om möjligheten ska tillämpas ska det handla om situationer då en väl fungerande företagsstyrning inte skulle ha varit till någon hjälp för att undvika brist i uppfyllelsen av det riskkänsliga kapitalkravet.

Därför bör det krävas för en förlängd tidsfrist att de synnerligen ogynnsamma marknadsförhållandena varit sådana att tjänstepensionsföretaget inte skäligen kunde förväntas räkna med dem. Det kravet bör, som berörs ovan, ses i ljuset av bestämmelserna om företagsstyrning. Om företagsstyrningssystemet fungerat väl och tjänstepensionsföretaget likväl inte förutsåg ett negativt scenario av det svåra slag som nu behandlas, då talar det för att förhållandena var sådana att tjänstepensionsföretaget inte skäligen kunde förväntas räkna med dem.

När det sedan gäller tiden för en förlängning av tidsfristen vid synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden, bör återigen långsiktigheten i en verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar beaktas, samt svårigheterna i att återställa en solvens som urholkats till följd av hastiga omplaceringar i ett krisläge. Enligt försäkringsrörelselagen kan tidsfristen för att åter uppfylla solvenskapitalkravet förlängas med högst sju år, om det föreligger exceptionella förhållanden (18 kap. 5 §). Den tidsfristen gäller för all typ av försäkringsrörelse, både skade- och livförsäkringsrörelse, dvs. både för sådan försäkringsrörelse som är mer kortsiktig till sin natur och för den som är mer långsiktig.

Förlängning av tidsfristen för att återställa kapitalbasen i ett tjänstepensionsföretag bör med ledning av dessa överväganden kunna ske med högst tolv år. Förlängning bör, liksom den ordinarie tidsfristen som inte kräver synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden, kunna ske genom ett eller flera beslut av Finansinspektionen, så länge tidsfristen sammanlagt inte förlängs mer än tolv år.

Efter mönster från försäkringsrörelselagen föreslås i promemorian att tjänstepensionsföretag som medgetts förlängd tidsfrist ska ge in en lägesrapport till Finansinspektionen var tredje månad. Enligt promemorians förslag ska Finansinspektionen dra in den förlängda tidsfristen om inlämnade lägesrapporter visar att inga väsentliga framsteg skett med att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. Flera remissinstanser är kritiska mot förslaget och hänvisar bl.a. till att rådande marknadsförhållanden kan göra det svårt att visa väsentliga framsteg var tredje månad.

Regeringen anser att det, i enlighet med förslaget i promemorian, bör införas krav på att tjänstepensionsföretag ska lämna in regelbundna lägesrapporter för att en tät uppföljning ska kunna ske av de aktuella företagen. För att tillse att företagen arbetar aktivt med att återställa kapitalbasen bör rapporteringskravet också kombineras med ett krav på att de regelbundet ska uppvisa väsentliga framsteg. Regeringen anser dock, i likhet med flera

Sida 519
Prop. 2018/19:158Sida 520
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

remissinstanser och till skillnad från det som föreslås i promemorian, att det inte är lämpligt med ett generellt krav på att väsentliga framsteg ska rapporteras in var tredje månad. Vid synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden ska Finansinspektionen enligt förslaget få möjlighet att förlänga tidsfristen upp till tolv år. Under sådana svåra förhållanden är det inte ändamålsenligt att kräva väsentliga framsteg så ofta som var tredje månad. Ett krav på kvartalsvis rapportering i dessa situationer riskerar i stället, som AFA Försäkring m.fl. påpekar, att tvinga fram ett kortsiktigt agerande från tjänstepensionsföretagen. Regeringen anser därför att Finansinspektionen bör fastställa i varje enskilt fall hur ofta lägesrapporten ska ges in. Detta bör ske i samband med beslut om att förlänga tidsfristen för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. Vid prövningen av hur ofta lägesrapportering ska ske bör Finansinspektionen särskilt beakta hur lång den förlängda tidsfristen är. Tidsperioden för att uppvisa väsentliga framsteg bör alltså framför allt fastställas med hänsyn till de rådande marknadsförhållandena. Enligt regeringens uppfattning bör årsvis lägesrapportering kunna vara aktuellt i vissa särskilt allvarliga krislägen. Under alla förhållanden bör rapportering inte ske med kortare intervall än var tredje månad.

Regeringen anser, i likhet med det som föreslås i promemorian, att Finansinspektionen ska åläggas att dra in den förlängda tidsfristen om de regelbundna lägesrapporterna visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. Eftersom de aktuella bestämmelserna om förlängd tidsfrist kommer att tillämpas i allvarliga krissituationer bör dock Finansinspektionen, som bl.a. Svensk Försäkring och Kåpan Pensioner förordar, ges viss möjlighet till flexibilitet utifrån situationen i det enskilda fallet. Huvudregeln bör vara att Finansinspektionen ska besluta om att den förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla om det inte har gjorts väsentliga framsteg, men myndigheten bör kunna avstå från att fatta ett sådant beslut om det finns särskilda skäl. Vad som utgör särskilda skäl får ytterst avgöras i rättstillämpningen. Det bör dock exempelvis kunna handla om att marknadsläget är sådant att det inte rimligen kan krävas att tjänstepensionsföretaget uppvisar väsentliga framsteg. Därmed får Finansinspektionen möjlighet att beakta huruvida ett tjänstepensionsföretag har vidtagit möjliga och lämpliga åtgärder för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet under rådande marknadsförhållanden, vilket AFA Försäkring m.fl. förordar.

13.2.5

Ingripande om minimikapitalkravet eller garantibeloppet inte uppfylls

Regeringens förslag: Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet eller garantibeloppet, ska företaget inom en månad från det att bristen upptäcktes upprätta en finansiell saneringsplan med åtgärder för att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet inom högst tre månader från samma tidpunkt, och överlämna planen till

Finansinspektionen. Företaget ska vidta de åtgärder som anges i en finansiell saneringsplan.

Om Finansinspektionen anser att åtgärderna i en finansiell saneringsplan är otillräckliga, ska inspektionen förelägga företaget att göra de

Sida 520
Prop. 2018/19:158Sida 521

ändringar i planen som enligt inspektionens mening krävs för att företaget, om planen följs, inom tre månader från det att bristen upptäcktes åter ska uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet.

Om det är lämpligt, ska Finansinspektionen genom ett eller flera beslut få förlänga tidsfristen med sammanlagt högst nio månader. Vid prövningen av om förlängning ska ske och när tiden för en förlängning fastställs, ska Finansinspektionen särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av minimikapitalkravet eller garantibeloppet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med dem.

Finansinspektionen ska återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd om företaget inte uppfyller minimikapitalkravet eller garantibeloppet och företagets finansiella saneringsplan, trots ett föreläggande att ändra den, är uppenbart otillräcklig, eller om företaget inte inom tre månader från den tidpunkt då företaget inte längre uppfyllde minimikapitalkravet eller garantibeloppet har vidtagit de åtgärder som finns angivna i en finansiell saneringsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande från Finansinspektionen. Återkallelse av tillståndet ska också ske om ett tjänstepensionsföretag inte i rätt tid upprättar och lämnar in någon finansiell saneringsplan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i en finansiell saneringsplan.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska Finansinspektionen förelägga ett tjänstepensionsföretag vars kapitalbas understiger ett schablonmässigt kapitalkrav att upprätta en plan för att återställa en tillfredsställande finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande. Vidare ska Finansinspektionen förelägga ett tjänstepensionsföretag eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen, om företagets kapitalbas understiger garantibeloppet eller en tredjedel av det schablonmässigt beräknade kapitalkravet. Om ett tjänstepensionsföretag inte inom angiven tid har vidtagit åtgärderna i en godkänd plan för att återställa en tillfredsställande finansiell ställning eller en plan för att skyndsamt återställa kapitalbasen, ska Finansinspektionen få återkalla tjänstepensionsföretagets tillstånd. Det ska dock inte vara någon skyldighet för inspektionen att återkalla tillståndet.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att frågan om förlängning av återställandetider enbart bör avgöras utifrån vad som bäst kan säkerställa redan intjänade förmåner och framtida utbetalningar till de försäkrade och andra ersättningsberättigade. Bedömningen av om tidsfristerna ska kunna förlängas kan inte göras beroende av orsaken till att ett kapitalkrav inte uppfylls eftersom det skulle motverka syftet att skydda de försäkrade. Även AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam anser att utgångspunkten för bedömningen av om tidsfrister ska förlängas ska vara möjligheten att på bästa sätt tillvarata de ersättningsberättigades intressen. Enligt de fyra remissinstanserna tycks förslaget utgå från att företag där

Sida 521
Prop. 2018/19:158Sida 522
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

det funnits brister i företagsstyrningen inte ska ges tillgång till förlängda tidsfrister. Det blir en slags culpabedömning som i första hand inte drabbar ledningen utan de personer som är ersättningsberättigade i företaget.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att deras behöriga myndigheter får påföra administrativa sanktioner och andra åtgärder som är tillämpliga på alla överträdelser av de nationella bestämmelser som genomför direktivet (artikel 48.2). Medlemsstaterna ska även vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Medlemsstaterna ska också säkerställa att deras administrativa sanktioner och andra åtgärder är effektiva, proportionella och avskräckande.

Gällande rätt

Enligt försäkringsrörelselagen gäller att Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag som inte uppfyller minimikapitalkravet, eller ett kapitalkrav som gäller sedan företaget helt eller delvis meddelats undantag från den lagen, att inom en månad från dagen då bristen konstaterades upprätta en finansiell saneringsplan och överlämna planen för godkännande (18 kap. 8 §). Den finansiella saneringsplanen ska innehålla åtgärder som företaget ska vidta för att inom tre månader från den dag då bristen konstaterades åter uppfylla minimikapitalkravet eller det kapitalkrav som gäller sedan företaget helt eller delvis meddelats undantag. Om ett försäkringsföretag inom tre månader från den tidpunkt då företaget inte längre uppfyllde minimikapitalkravet, eller ett kapitalkrav som gäller sedan företaget helt eller delvis meddelats undantag från försäkringsrörelselagen, inte har vidtagit de åtgärder som finns angivna i en godkänd finansiell saneringsplan, ska Finansinspektionen återkalla företagets tillstånd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i en finansiell saneringsplan (18 kap. 28 § 3 FRL).

De försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) ska tillämpa äldre bestämmelser, dvs. i fråga om ingripanden 16 kap. FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Finansinspektionen ska förelägga ett försäkringsföretag eller dess styrelse att upprätta en plan för att återställa en tillfredsställande finansiell ställning och överlämna planen till inspektionen för godkännande, om företagets kapitalbas understiger solvensmarginalen, det schablonmässigt beräknade kapitalkrav som motsvarar det föreslagna minimikapitalkravet (16 kap. 5 § första stycket FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Om kapitalbasen understiger garantibeloppet – motsvarigheten till garantibeloppet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag – eller en tredjedel av solvensmarginalen, eller om kapitalbasen inte har rätt sammansättning, ska Finansinspektionen förelägga försäkringsföretaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en plan för skyndsamt återställande av kapitalbasen. Om ett försäkringsföretag inte vidtar åtgärderna i en plan som överlämnats, får Finansinspektionen återkalla företagets

Sida 522
Prop. 2018/19:158Sida 523
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

tillstånd (16 kap. 10 § första stycket 2 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i en finansiell saneringsplan (16 kap. 26 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). När det gäller förelägganden med anledning av att kapitalbasen understiger solvensmarginalen, understiger en tredjedel av solvensmarginalen eller inte har den föreskrivna sammansättningen, gäller för tjänstepensionskassor enligt den upphävda lagen om understödsföreningar (71 § femte stycket) materiellt sett samma reglering som för de försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna. Om en tjänstepensionskassa inte följer ett sådant föreläggande, kan Finansinspektionen hos rätten ansöka om att tjänstepensionskassan ska försättas i likvidation (71 § nionde stycket UFL). Hur ska Finansinspektionen ingripa om minimikapitalkravet eller garantibeloppet inte uppfylls? Den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör innehålla en tydlig reglering av vad som sker om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet, det kapitalkrav som motsvarar den föreskrivna solvensmarginalen i andra tjänstepensionsdirektivet (se artikel 17 samt avsnitt 8.5.4), eller garantibeloppet (se avsnitt 8.5.5). Dels krävs detta för att tillgodose kravet i direktivet om att medlemsstaterna ska införa bestämmelser om effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser av den lagstiftning som genomför direktivet (artikel 48.2). Dels behövs sådana bestämmelser för att tydliggöra minimikapitalkravets karaktär. Följderna av en överträdelse torde i hög grad styra hur tjänstepensionsföretagen förhåller sig till minimikapitalkravet. Både minimikapitalkravet och garantibeloppet bör betraktas som ”hårda” kapitalkrav, dvs. som en lägsta nivå för finansiell styrka för att verksamheten över huvud taget ska få drivas. Ett tjänstepensionsföretag som inte uppfyller dessa krav bör därför åläggas att skyndsamt återställa kapitalbasen. Det är därför lämpligt att i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, enligt samma modell som i försäkringsrörelselagen, införa bestämmelser om att ett tjänstepensionsföretag som inte uppfyller minimikapitalkravet eller garantibeloppet inom en månad från det att bristen upptäcktes ska upprätta en plan med åtgärder för att åter uppfylla dessa kapitalkrav inom högst tre månader från samma tidpunkt. Vidare bör de förpliktas att inom samma tid överlämna planen till Finansinspektionen. Dessa kortare tidsfrister ger uttryck för att det i princip inte är acceptabelt att minimikapitalkravet eller garantibeloppet underskrids. Ledningen för ett tjänstepensionsföretag torde regelmässigt ha möjlighet att förutse utvecklingen och vidta åtgärder i god tid innan solvensen blivit så urholkad att företaget inte längre uppfyller minimikapitalkravet eller garantibeloppet. Tidskraven för att upprätta en plan med åtgärder och tidshorisonten för att återställa kapitalkraven ter sig därför också i praktiken som rimliga och lämpliga. På samma sätt som i fråga om en plan med åtgärder för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet bör det åligga tjänstepensionsföretaget att både upprätta och följa en finansiell saneringsplan med åtgärder för att åter

Sida 523
Prop. 2018/19:158Sida 524

uppfylla minimikapitalkravet. Det bör inte, som enligt försäkringsrörelse-lagen (18 kap. 8 §), krävas ett föreläggande från Finansinspektionen. Om däremot inspektionen finner att en överlämnad saneringsplan för att åter uppfylla minimikapitalkravet är otillräcklig, ska Finansinspektionen före-lägga tjänstepensionsföretaget att göra de ändringar i planen som enligt inspektionens mening krävs för att planen ska uppfylla de lagstadgade kraven. Därigenom uppnås, som anges ovan, en lämplig ansvarsfördelning mellan tjänstepensionsföretaget i fråga och Finansinspektionen.

Det bör införas en möjlighet för Finansinspektionen att även beträffande bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet förlänga tidsfristen för att återställa kapitalbasen. De åtgärder som behöver vidtas för att ett tjänste- pensionsföretag åter ska uppfylla minimikapitalkravet kan i många fall vara sådana som är mer tidskrävande. Det skulle exempelvis kunna handla om beståndsöverlåtelser eller om ökning av kapitalbasen genom beslut om uttaxering. I fallet med beståndsöverlåtelse krävs tillstånd av Finans- inspektionen för att den ska kunna genomföras, vilket bidrar till tids- utdräkten. För att sådana åtgärder ska kunna genomföras bör det införas en möjlighet till förlängning av tidsfristen för att åter uppfylla minimi- kapitalkravet.
Med tanke på minimikapitalkravets och garantibeloppets karaktär av mer eller mindre ovillkorliga krav bör tiden för förlängning inte kunna vara alltför lång. I andra riktningen pekar, återigen, den förväntade tids- åtgången för de åtgärder som kan vara aktuella för att åter uppfylla minimi- kapitalkravet eller garantibeloppet. En samlad bedömning ger vid handen att det är lämpligt att bestämma den tillåtna förlängningstiden till högst nio månader. Liksom beträffande det riskkänsliga kapitalkravet (se avsnitt 13.2.3) bör Finansinspektionen få fatta flera beslut om förlängning. Det eller de beslut om förlängning som fattas får dock inte medföra att den sammanlagda förlängningen blir längre än nio månader.
Ett beslut av Finansinspektionen om förlängning av tidsfristen för att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet bör – liksom mot- svarande beslut i fråga om det riskkänsliga kapitalkravet – fattas på grund- val av en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Även när det gäller minimikapitalkravet eller garantibeloppet anser dock regeringen, i likhet med det som föreslås i promemorian och till skillnad från några remissinstanser, att det bör ges stor vikt vid prövningen av i vilken mån bristen i uppfyllelse beror på förhållanden som tjänste- pensionsföretaget har eller borde ha haft kontroll över. Även när det gäller minimikapitalkravet eller garantibeloppet måste alltså frågan ställas om företaget råkat i svårigheter att uppfylla kapitalkravet till följd av över- drivet risktagande eller kortsiktigt handlande i något annat avseende. Vidare bör företagets beredskap inför en ofördelaktig omvärldsutveckling vägas in. Bristande hantering av bestående eller förutsägbara yttre förhållanden bör inte belönas med en förlängd tidsfrist att återställa kapitalbasen, lika lite som vid motsvarande prövning när det gäller det riskkänsliga kapitalkravet. Som några av remissinstanserna påpekar bör dock även konsekvenserna för de ersättningsberättigade beaktas vid pröv- ningen av om tidsfristen ska förlängas, eftersom ett övergripande syfte med regleringen är att skydda de framtida pensionerna. Självklart måste också praktiska hänsyn tas, som t.ex. den tid det kan antas kräva att genomföra åtgärder som företaget anger i sin plan med åtgärder.
Sida 524
Prop. 2018/19:158Sida 525

De överväganden som redovisas ovan bör komma till uttryck i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I lagen bör det därför anges att Finans-inspektionen, vid prövningen av om förlängning ska ske och när tiden för förlängning fastställs, särskilt ska beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av minimikapitalkravet eller garantibeloppet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med att de förhållandena skulle föreligga.

Vilka åtgärder som kan komma i fråga för det enskilda företaget att ange i en finansiell saneringsplan för att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet varierar efter omständigheterna. Den saken bör, liksom i fråga om det riskkänsliga kapitalkravet, inte regleras i lag. Möjliga åtgärder är t.ex. beståndsöverlåtelse och kapitaltillskott. Vilka åtgärder som kan komma i fråga får avgöras i första hand av det enskilda företaget och i andra hand av Finansinspektionen vid granskningen av den finansiella saneringsplanen.

Liksom i dag enligt försäkringsrörelselagen (18 kap. 12 § 4) bör bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet vara grund för obligatorisk återkallelse av ett tjänstepensionsföretags tillstånd. Återkallelse bör ske om tjänstepensionsföretaget inte uppfyller minimikapitalkravet eller garantibeloppet och företagets finansiella saneringsplan, trots ett föreläggande att ändra den, är uppenbart otillräcklig. Detsamma bör gälla om företaget inte inom tre månader från den tidpunkt då det upptäcktes att företaget inte längre uppfyllde minimikapitalkravet eller garantibeloppet har vidtagit de åtgärder som finns angivna i en finansiell saneringsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande från Finansinspektionen. Om tiden för återställande av kapitalbasen har förlängts, bör återkallelse om minimikapitalkravet eller garantibeloppet inte uppfylls i stället ske vid utgången av den tid som tjänstepensionsföretaget fått till sitt förfogande enligt ett beslut om förlängning.

Slutligen bör återkallelse också ske om företaget inte inom föreskriven tid upprättar och överlämnar någon finansiell saneringsplan för att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet. Genom ett krav på återkallelse av tillstånd i dessa situationer framgår minimikapitalkravets och garantibeloppets karaktär av ”hårda” kapitalkrav som ska vara uppfyllda om verksamheten ska få fortsätta drivas.

På samma sätt som i dag enligt försäkringsrörelselagen bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om innehållet i en finansiell saneringsplan som syftar till att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet. Genom detaljerade bestämmelser i föreskrifter på lägre nivå än lag i det ämnet underlättas tjänstepensionsföretagens förberedande arbete inför en situation då en finansiell saneringsplan måste upprättas.

13.2.6Återkallelse av tillstånd i vissa fall

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd, om företaget

1.inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft,

2. har förklarat sig avstå från tillståndet,
Sida 525
Prop. 2018/19:158Sida 526
  1. har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation
  2. får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen.

Finansinspektionen ska få återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd, om företaget

  1. inte längre uppfyller kraven för tillstånd,
  2. inte inom ett år från det tillstånd gavs har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,
  3. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar,
  4. i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten.

Om det är tillräckligt ska Finansinspektionen i de fall som avses i andra stycket ovan i stället få meddela företaget en varning.

Om någon som ingår i ett tjänstepensionsföretags ledning eller ansvarar för en central funktion i företaget inte längre uppfyller lämplighetskraven, ska Finansinspektionen återkalla företagets tillstånd. Detta ska dock bara få ske om inspektionen först har anmärkt på att personen ingår i ledningen eller ansvarar för en central funktion och om han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i den aktuella befattningen. I stället för att återkalla tillståndet ska Finansinspektionen få besluta att en som deltar i ledningen eller den som ansvarar för en central funktion i tjänstepensionsföretaget inte längre får kvarstå i sin befattning. Finansinspektionen ska då få förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag ska gälla till dess tjänstepensionsföretaget har utsett en ny befattningshavare.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår inte att Finansinspektionen ska återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd om företaget får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt promemorians förslag ska bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om återkallelse av tillstånd med anledning av att ledande befattningshavare inte uppfyller lämplighetskraven gälla även för tjänstepensionsföretag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen bedömer att det inte kommer att vara möjligt att ingripa mot ett tjänstepensionsföretag med stöd av bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om ingripande när ledande befattningshavare inte uppfyller krav på bl.a. insikt och erfarenhet. Enligt promemorians förslag ska nämligen befattningshavarna i ett tjänstepensionsföretag tillsammans uppfylla dessa krav. I ett försäkringsföretag ska däremot var och en som ingår i styrelsen och den verkställande direktören uppfylla kraven. Finansinspektionen anser att det inte finns skäl att ställa lägre krav på dem som deltar i styrningen i tjänstepensionsföretag än på personer i motsvarande positioner i försäkringsföretag. Om det ska ställas andra krav i ett tjänstepensionsföretag bör det dock införas en bestämmelse om ingripande i den nya lagen som är anpassad till dessa krav.

Sida 526
Prop. 2018/19:158Sida 527
Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om de behöriga myndigheternas befogenheter att ingripa samt deras förpliktelser (artikel 48). Administrativa sanktioner och andra åtgärder ska enligt direktivet kunna påföras vid överträdelser av de nationella bestämmelser som genomför direktivet och de ska vara effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 48.2). De behöriga myndigheterna får förbjuda eller begränsa verksamheten i ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras respektive territorier, särskilt om institutet a)inte på ett tillfredsställande sätt kan skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen, b)inte längre uppfyller villkoren för att få bedriva sin verksamhet, c)allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt de regler det omfattas av, eller d)vid gränsöverskridande verksamhet inte följer kraven i den social-och arbetsmarknadslagstiftning i värdlandet som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner (artikel 48.8).

Gällande rätt

Finansinspektionen ska återkalla tillståndet för ett försäkringsföretag om företaget inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft, om företaget har förklarat sig avstå från tillståndet och om företaget har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation (18 kap. 12 § FRL). I avsnitt 13.2.5 behandlas återkallelse av tillstånd med anledning av att ett försäkringsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet (18 kap. 12 § 5 FRL).

Finansinspektionen ska även återkalla ett försäkringsföretags tillstånd om någon som ingår i företagets styrelse eller är dess verkställande direktör eller ansvarar för en central funktion inte uppfyller de lagstadgade lämplighetskraven (18 kap. 11 § FRL). Det får dock ske endast om inspektionen först har beslutat att anmärka på att personen har den aktuella befattningen och vederbörande, efter att viss bestämd tid om högst tre månader förflutit, fortfarande har kvar sin befattning. I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen besluta att en befattningshavare inte får kvarstå i sin befattning. Finansinspektionen får då förordna en ersättare vars uppdrag gäller till försäkringsföretaget utsett en ny befattningshavare.

Finansinspektionen får också återkalla ett försäkringsföretags tillstånd om företaget inte längre uppfyller kraven för tillstånd, om företaget inte inom ett år från det tillstånd gavs har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser, om företaget under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit försäkringsrörelse och om företaget i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten (18 kap. 13 § FRL). Om det är tillräckligt får Finansinspektionen i stället meddela företaget en varning. I avsnitt 13.2.3 behandlas återkallelse med anledning av att ett försäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet (18 kap. 13 § 4 FRL).

Sida 527
Prop. 2018/19:158Sida 528

För de försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) gäller, som nämns i avsnitt 13.2.1, bestämmelserna om ingripande i 16 kap. FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Enligt försäkringsrörelselagen (16 kap. 8 §) i lydelsen före den 1 januari 2016 gällde samma bestämmelser om ingripande på grund av bristande lämplighet hos ledande befattningshavare som de som i dag gäller enligt den lagen (18 kap. 11 §), med den enda skillnaden att det inte ställdes några lämplighetskrav på dem som ansvarade för centrala funktioner. I övrigt gäller att Finansinspektionen ska återkalla ett försäkringsföretags tillstånd om företaget inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft, om företaget inte inom ett år från det tillstånd gavs har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser, om företaget har förklarat sig avstå från tillståndet, om företaget under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit försäkringsrörelse och om företaget har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation (16 kap. 9 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). Finansinspektionen får även återkalla ett försäkringsföretags tillstånd om företaget inte längre uppfyller kraven för tillstånd eller i annat fall allvarligt åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten (16 kap. 10 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016). I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen meddela en varning, om det är tillräckligt.

Tjänstepensionskassor omfattas inte av några bestämmelser om ingripande till följd av att ledande befattningshavare inte uppfyller lagstadgade lämplighetskrav. För tjänstepensionskassor tillämpas bestämmelserna i den upphävda lagen om understödsföreningar om att Finansinspektionen, om ett föreläggande om rättelse mot en tjänstepensionskassa inte följts inom bestämd tid, hos rätten får ansöka om att tjänstepensionskassan ska förklaras skyldig att träda i likvidation (71 § nionde stycket). De förelägganden om rättelse som Finansinspektionen har möjlighet att utfärda kan bl.a. avse avvikelser från bestämmelser i lag eller stadgar (71 § andra stycket 1 UFL) eller om det finns någon annan allvarlig anmärkning att rikta mot tjänstepensionskassans verksamhet (71 § andra stycket 5 UFL).

Grundläggande bestämmelser om återkallelse av tillstånd

Tjänstepensionsföretag bör, i likhet med försäkringsföretag, omfattas av bestämmelser om obligatorisk återkallelse av tillstånd. Det bör därför införas bestämmelser om detta i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. De grunder för återkallelse som anges i försäkringsrörelselagen är sådana att ingen annan åtgärd än återkallelse av tillståndet rimligen kan komma i fråga (18 kap. 12 § 1–4 FRL). Bestämmelserna i den nya lagen bör därför utformas efter förebild av försäkringsrörelselagens bestämmelser. Därutöver bör ett tjänstepensionsföretags tillstånd återkallas om företaget får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen, dvs. utnyttjar de möjligheter till omvandling som beskrivs i avsnitten 6.3 och 6.4.

Sida 528
Prop. 2018/19:158Sida 529

Vidare bör det införas bestämmelser om fakultativ återkallelse av till-stånd i den nya lagen. Även de bestämmelserna bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (18 kap. 13 § första stycket 1–3 och 5). Det är fråga om situationer när Finansinspektionen ska ha möjlighet att avstå från att återkalla tillståndet. Det är då också rimligt att Finansinspektionen får välja att meddela företaget en varning i stället för att återkalla tillståndet, på samma sätt som enligt försäkringsrörelselagen (18 kap. 13 § andra stycket).

Genom bestämmelserna om återkallelse av tillstånd för det fall ett tjänstepensionsföretag inte längre uppfyller kraven på tillstånd respektive i annat fall åsidosätter gällande bestämmelser för verksamheten genomförs andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 48.8).

Frågor om återkallelse av tillstånd med anledning av att ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet, minimikapitalkravet eller garantibeloppet behandlas i avsnitten 13.2.3 och 13.2.5.

Återkallelse av tillstånd med anledning av att ledande befattningshavare inte uppfyller krav på lämplighet

Regeringen anser, i likhet med Finansinspektionen och till skillnad från den bedömning som görs i promemorian, att var och en som deltar i ledningen av ett tjänstepensionsföretag ska uppfylla de krav på lämplighet som föreslås ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag (se avsnitt 9.6.3). Detta överensstämmer med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen bör få ingripa mot ett tjänstepensionsföretag för det fall någon som ingår i företagets ledning eller ansvarar för en central funktion inte uppfyller lämplighetskraven. Det bör därför införas bestämmelser om detta i den nya lagen som utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (18 kap. 11 §). Genom att Finansinspektionen får möjlighet att förordna ersättare för ledande befattningshavare tillgodoses kravet i andra tjänstepensionsdirektivet om att de behöriga myndigheterna ska få utse en särskild företrädare som övertar ledningens ansvar för driften (artikel 48.7).

13.2.7Ingripanden mot vissa typer av moderföretag och mot den som saknar tillstånd

Regeringens förslag: Om ett företag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag, och skulle vara ett försäkringsholdingföretag om dotterföretaget i stället var ett försäkringsföretag eller är ett blandat finansiellt holdingföretag, har en ledande befattningshavare som inte uppfyller kraven på lämplighet, ska Finansinspektionen få förelägga företaget att rätta till förhållandet.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om ingripande mot den som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring utan tillstånd.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag
och bedömning. Utredningens förslag avviker från regeringens bedömning
genom att utredningen föreslår att det ska införas bestämmelser om
ingripande mot den som saknar tillstånd.
Sida 529
Prop. 2018/19:158Sida 530

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag avviker från regeringens bedömning genom att det i promemorian föreslås att det ska införas bestämmelser om ingripande mot den som saknar tillstånd.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen påpekar att otillåten försäkringsrörelse avseende tjänstepensionsförsäkringar kan drivas utan tillstånd enligt såväl den nya lagen om tjänstepensionsföretag som försäkringsrörelselagen. Inspektionen anser att det måste förtydligas med stöd av vilken lag myndigheten ska ingripa i en sådan situation. Svensk Försäkring anser att det måste införas en särskild bestämmelse i den nya lagen om ingripande mot den som driver verksamhet utan tillstånd. Enligt Svensk Försäkring gäller bestämmelsen i försäkringsrörelselagen endast för den som utan tillstånd driver verksamhet som omfattas av den lagen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om ingripande mot moderföretag eller mot den som driver verksamhet enligt direktivet utan registrering eller tillstånd.

Gällande rätt

Finansinspektionen får enligt försäkringsrörelselagen förelägga ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag att vidta rättelse om någon i företagets ledning inte uppfyller de krav på lämplighet som ställs i den lagen (19 kap. 64 § första stycket).

För de försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]) gäller motsvarande bestämmelser avseende ingripanden mot försäkringsholdingföretag (16 kap. 22 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016).

För tjänstepensionskassor finns det inte några motsvarande bestämmelser.

Enligt försäkringsrörelselagen ska Finansinspektionen förelägga den som driver försäkringsrörelse utan tillstånd att upphöra med rörelsen (18 kap. 25 §). Finansinspektionen får förelägga den som driver en rörelse utan tillstånd att lämna de upplysningar som krävs för att inspektionen ska kunna bedöma om rörelsen i fråga är tillståndspliktig. Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening inte följer ett föreläggande att upphöra med sin rörelse, får rätten, på ansökan av Finansinspektionen besluta att företaget ska gå i likvidation (18 kap. 26 § FRL).

För de försäkringsföretag som omfattas av övergångsbestämmelserna gäller motsvarande bestämmelser om ingripanden mot den som driver rörelse utan tillstånd (16 kap. 23 och 24 §§ FRL i lydelserna före den 1 januari 2016).

I den upphävda lagen om understödsföreningar finns bestämmelser om straff för den som deltar i åtgärd eller beslut som rör verksamheten i en

Sida 530
Prop. 2018/19:158Sida 531
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

understödsförening, t.ex. en tjänstepensionskassa, som driver försäkringsverksamhet utan registrering enligt den lagen (77 §). Ingripande mot vissa typer av moderföretag till ett tjänstepensionsföretag Enligt förslagen i avsnitt 14.1.19 om grupptillsyn ska det ställas krav på lämpligheten hos den som ingår i ledningen för ett moderföretag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess dotterföretag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag eller ett moderföretag som är ett blandat finansiellt holdingföretag. På så sätt skapas en motsvarighet till det krav på lämplighet för personer som ingår i ledningen i försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som gäller enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 63 §). För att effektiv tillsyn ska kunna utövas över att kraven följs bör Finansinspektionen kunna ingripa mot sådana moderföretag enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag på motsvarande sätt som enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 64 § första stycket). En bestämmelse om detta bör därför införas i den nya lagen. Ingripande mot den som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring utan tillstånd Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att tjänstepensionsinstitut som har sin huvudsakliga förvaltningsort inom deras territorium registreras i ett nationellt register av den behöriga myndigheten eller är auktoriserat av denna (artikel 9.1). Denna bestämmelse i direktivet genomförs genom det föreslagna kravet på tillstånd för att få driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag (se avsnitt 6.1). I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om ingripande mot den som driver verksamhet som omfattas av direktivets tillämpningsområde utan tillstånd. I promemorian föreslås dock att sådana bestämmelser ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag genom hänvisning till motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Regeringen konstaterar att försäkringsrörelse avseende tjänstepensionsförsäkringar kommer att omfattas av krav på tillstånd enligt såväl den nya lagen om tjänstepensionsföretag som försäkringsrörelselagen. Promemorians förslag innebär därför, som Finansinspektionen påpekar, att det skulle vara möjligt att ingripa med stöd av båda lagarna mot den som driver sådan verksamhet utan tillstånd. Det är enligt regeringens bedömning inte möjligt att ge någon närmare vägledning om vilken av lagarna som bör tillämpas i dessa fall, vilket inspektionen efterfrågar. Otillåten försäkringsrörelse avseende tjänstepensionsförsäkring enligt den nya lagen går nämligen inte att särskilja från sådan otillåten verksamhet enligt försäkringsrörelselagen, eftersom verksamheten i sak är densamma. För att undvika svårigheter i rättstillämpningen anser därför regeringen, i likhet med Finansinspektionen och till skillnad från Svensk Försäkring, att det inte bör införas några bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om ingripande mot den som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring utan tillstånd. Med hänsyn till det som anförs ovan fyller sådana

Sida 531
Prop. 2018/19:158Sida 532
Grupper och finansiella konglomerat
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

bestämmelser inte heller något praktiskt behov eftersom Finansinspektionen har möjlighet att ingripa mot otillåten försäkringsrörelse avseende tjänstepensionsförsäkringar med stöd av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen.

14.1

Grupptillsyn

14.1.1

Tjänstepensionsföretag ska omfattas av grupptillsyn

tillsyn.

Regeringens förslag: Tjänstepensionsföretag ska omfattas av grupp-

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens förslag.

tillsyn.

Utredningen föreslår att tjänstepensionsföretag inte ska omfattas av grupp-

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det finns skäl att närmare analysera hur tillsynen påverkas av att det inte finns några gruppregler för tillsyn över tjänstepensionsföretag. Ägarföreningen Pro-

Skandia anser att det är en brist att utredningen inte föreslår några regler om försäkringsgrupper. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt anser att avsaknaden av regler om grupptillsyn kommer att få konsekvenser för kundskyddet och har svårt att se att behovet av sådana regler skulle vara mindre för tjänstepensionsföretag än för försäkringsföretag.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen tillstyrker att det införs en nationell reglering om grupper och finansiella konglomerat. Om en sådan reglering inte införs uppstår möjligheter till regelarbitrage. Dessutom skulle inspektionens möjligheter att bedöma hur enskilda tjänstepensionsföretag och även försäkringsföretag påverkas av övriga företag i en grupp minska. Svensk Försäkring anser att eftersom andra tjänstepensionsdirektivet inte innehåller några gruppregler är det inte nödvändigt att införa några bestämmelser om detta. Det är även osäkert om de gruppregler som föreslås tillför något reellt i förhållande till reglerna för enskilda företag eftersom de regler som föreslås för enskilda företag helt eller delvis har samma syfte som de gruppregler som föreslås. Beträffande förslagen om kontroll och rapportering av interna transaktioner och riskkoncentrationer samt företagsstyrning har Svensk Försäkring inte någon invändning mot att sådana krav i sig införs, men man ifrågasätter om det behövs en så omfattande reglering om detta. Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt, Länsförsäkringar AB, Swedbank Försäkring AB och SEB

Pension och Försäkring AB anser att även de befintliga och redan gällande gruppreglerna bör ses över så att ett moderbolag som omvandlas till ett tjänstepensionsföretag inte riskerar att vid grupptillsynen ändå behöva

Sida 532
Prop. 2018/19:158Sida 533

tillämpa kapitalkraven enligt försäkringsrörelselagen och Solvens II-regel- verket.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om grupptillsyn, dvs. tillsyn över företagsgrupper där det ingår fler än ett tjänstepensionsinstitut eller tjänstepensionsinstitut och vissa andra typer av företag, och som särskilt tar sikte på hela gruppens situation när det gäller företagens förmåga att infria sina åtaganden.

I första tjänstepensionsdirektivet finns det inte heller några bestämmelser om detta.

Solvens II-regelverket

I Solvens II-direktivet finns bestämmelser om tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp (artiklarna 212–266). Dessa bestämmelser kompletteras av bestämmelser i Solvens II-förordningen (artiklarna 328–377).

På EU-nivå omfattas tjänstepensionsinstitut till viss del av den tillsyn över grupper som gäller för försäkringsföretag. I Solvens II-förordningen anges att solvensberäkningen för en grupp bl.a. ska omfatta kapitalkraven för anknutna företag som är tjänstepensionsinstitut och kapitalbasen för dessa företag (artikel 329.1 b).

Grupptillsyn över tjänstepensionsinstitut i den franska lagstiftningen

I den franska lagstiftningen om tjänstepensionsinstitut anges att vissa tjänstepensionsinstitut, de som är det yttersta moderföretaget i en grupp, ska omfattas av grupptillsyn och då behandlas enligt den franska lagstiftning som genomför Solvens II-direktivet (artikel L 385-9 i Ordonnance n°2017-484 du 6 avril 2017 relative à la création d’organismes dédiés à l’exercice de l’activité de retraite professionnelle supplémentaire et à l’adaptation des régimes de retraite supplémentaire en unités de rente).

Gällande rätt

För försäkringsföretag finns bestämmelser om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL. Dessa bestämmelser infördes när Solvens II-direktivet genomfördes i svensk rätt (prop. 2015/16:9) och ersatte då bestämmelser om försäkringsgrupper. De tidigare bestämmelserna om försäkringsgrupper genomförde i sin tur Europaparlamentets och rådets direktiv nr 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp, nedan försäkringsgruppsdirektivet (prop. 1999/2000:99).

I försäkringsrörelselagen finns bl.a. bestämmelser som avgränsar vilka grupper och företag som ska stå under grupptillsyn (19 kap. 1–3 §§), om vilken nivå som grupptillsynen ska utgå från (19 kap. 4 §) och vilken myndighet som ska ansvara för grupptillsynen (19 kap. 6 och 7 §§). I försäkringsrörelselagen finns även materiella gruppbaserade tillsynskrav. Dessa innebär i huvudsak att gruppen ska uppfylla ett visst gruppbaserat kapital-

Sida 533
Prop. 2018/19:158Sida 534
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

krav (19 kap. 16–22 §§ FRL), att gruppen ska lämna rapporter om riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp till den berörda behöriga myndigheten (19 kap. 37–41 §§ FRL), att det ställs upp vissa krav på företagsstyrning (19 kap. 42 och 43 §§ FRL) samt tillgång till information och offentliggöranden (19 kap. 44–57 §§ FRL). I de fall grupptillsynen sträcker sig över flera länder inom EES finns också bestämmelser om gränsöverskridande samordning mellan olika berörda myndigheter (se bl.a. 19 kap. 8, 27 och 83 §§). Även i Solvens II–förordningen finns bestämmelser om grupptillsyn för försäkringsföretag (se artiklarna 328–377).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043] och Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2015:21] om övergångsreglering för försäkringsrörelse, nedan FFFS 2015:21). Ett försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna ska inte tillämpa 19 kap. FRL i lydelsen efter den 1 januari 2016 om företaget enbart driver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring eller har övrig livförsäkringsverksamhet av endast ringa omfattning, och företaget är ett sådant försäkringsföretag som enligt 19 kap. 2 § andra, tredje och fjärde styckena FRL gör att det blir ett fall då grupptillsyn ska utövas (7 kap. 13 § FFFS 2015:21). I andra fall ska de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna tillämpa bestämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen (19 kap.) i lydelsen efter den 1 januari 2016, dvs. efter genomförandet av Solvens II-direktivet.

För tjänstepensionskassor finns bestämmelser om gruppbaserad tillsyn i den upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar, förkortad UFL. Dessa bestämmelser infördes för att genomföra försäkringsgruppdirektivet (prop. 1999/2000:99 s. 55–58). Därmed finns det även för tjänstepensionskassor bestämmelser om bl.a. vilka företag som ska ingå i en försäkringsgrupp (26 a och 26 b §§ UFL), kontroll av affärshändelser och avtal inom gruppen (26 c § UFL), gruppbaserad kapitalbas och gruppbaserat kapitalkrav (26 d § UFL), gruppbaserad redovisning (26 f § UFL) och tillgång till information (26 h § UFL).

Vilka blir följderna om det inte införs några bestämmelser om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag?

Försäkringsföretag och tjänstepensionskassor omfattas i dag av bestämmelser om grupptillsyn som är mer eller mindre omfattande, vilket framgår ovan. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen är uppbyggda kring ett antal fall då grupptillsyn ska utövas (19 kap. 2 §). I samtliga dessa fall är en förutsättning för grupptillsyn att det finns ett försäkringsföretag på viss plats i grupp, t.ex. som dotterföretag eller moderföretag. Fallen då grupptillsyn ska utövas är desamma som de som anges i Solvens II-direktivet (artikel 213). Bestämmelserna för tjänstepensionskassor är uppbyggda på motsvarande sätt som bestämmelserna för försäkringsföretag (26 a och 26 b §§ UFL).

Om ett försäkringsföretag som omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn omvandlas till ett tjänstepensionsföretag på det sätt som föreslås i avsnitt 6.3 kan det många gånger vara så att bytet av

Sida 534
Prop. 2018/19:158Sida 535
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

rörelsetillstånd leder till att grupptillsynen enligt Solvens II-direktivet antingen helt faller bort eller minskar väsentligt i omfattning. Detta följer av att tjänstepensionsinstitut, som utredningen också konstaterar (SOU 2014:57 s. 343 f.), i huvudsak inte omfattas av bestämmelser om grupptillsyn på EU-nivå. Som Finansinspektionen påpekar finns det skäl att noga överväga hur detta påverkar tillsynen i stort och i förlängningen skyddet för de som omfattas av en pensionsutfästelse. En omvandling till tjänstepensionsföretag innebär inte alltid att grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen helt faller bort. Ett företag kan även efter en omvandling till tjänstepensionsföretag vara anknutet företag till ett företag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § andra stycket). Ett tjänstepensionsföretag kommer då, på samma sätt som före omvandlingen, att ingå i gruppen och enligt Solvens II-förordningen gäller att solvensberäkningen för en sådan grupp ska omfatta kapitalkraven för anknutna företag som är tjänstepensionsinstitut och kapitalbasen för dessa företag (artikel 329.1 b). I andra fall kan en omvandling leda till att företaget inte längre omfattas av grupptillsyn. Detta kan bli fallet om det efter omvandlingen inte längre finns någon grupp som det enligt försäkringsrörelselagen ska utövas grupptillsyn över (19 kap. 2 § andra stycket). Så kan vara fallet om det är ett moderföretag som omvandlas och varken bestämmelsen i Solvens IIförordningen (artikel 329.1 b) eller bestämmelserna om holdingföretag i försäkringsrörelselagen (19 kap. 36 §) är tillämpliga. Utan att beakta de enskilda företagsstrukturerna är det svårt att dra några säkra slutsatser om i vilken utsträckning som en omvandling kommer att leda till företagen inte längre omfattas av grupptillsyn. Det torde dock vara mer sannolikt att en omvandling leder till att ett företag inte längre omfattas av grupptillsyn om det är ett moderföretag som omvandlas. Situationen för tjänstepensionskassor är i huvudsak densamma. Tjänstepensionskassor omfattas i dag av bestämmelser om gruppbaserad tillsyn enligt den upphävda lagen om understödsföreningar. Om det inte införs bestämmelser om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag kommer tjänstepensionskassor efter omvandling inte längre att omfattas av bestämmelser om grupptillsyn. Behövs grupptillsyn för tjänstepensionsföretag? Grupptillsyn är, som Finansinspektionen påpekar, en väsentlig del av tillsynen över finansiella företag. Genom denna tillsyn kan Finansinspektionen bilda sig en uppfattning om ett företags finansiella ställning i en gruppstruktur och hur ett enskilt företag i en grupp kan komma att påverkas av andra företag som ingår i gruppen. Detta sker i dag för försäkringsföretagens del bl.a. genom att de är skyldiga att rapportera väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp (19 kap. 37 § FRL). Den finansiella ställningen hos försäkringsföretag som ingår i en grupp följs upp enligt bestämmelserna om gruppsolvens (19 kap. 16– 36 §§ FRL). Finansinspektionen har också i sin rapport Förslag till kapitalkravsreglering för tjänstepensionsföretag den 1 september 2017 (dnr 17-4640), nedan kapitalkravsrapporten, förordat att tjänstepensionsföretag ska omfattas av regler om grupptillsyn (s. 61–65). I denna rapport har

Sida 535
Prop. 2018/19:158Sida 536

Finansinspektionen bl.a. pekat på vikten av att säkerställa att kapitalbasen hos det enskilda företaget håller en god kvalitet och inte påverkas negativt av poster i andra företag i samma gruppstruktur. Detta bör gälla oavsett om det rör sig om ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag.

Om det inte införs bestämmelser om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag riskerar alltså tillsynen över sådana företag, som Ägarföreningen ProSkandia och Livförsäkringsbolaget Skandia framför, att bli betydligt svagare än tillsynen över försäkringsföretag. Detta främjar inte intresset av skydd för de som omfattas eller kan komma att omfattas av en pensionsutfästelse, vilket är det grundläggande syftet med hela den nya regleringen för tjänstepensionsföretag som föreslås (se avsnitt 5.6). I detta sammanhang bör särskilt poängteras att det övergripande syftet med grupptillsyn är att säkerställa att skyddet för dem som omfattas av ett pensionsåtagande inte försämras till följd av att företaget som står för åtagandet ingår i en gruppstruktur med andra företag. Det finns anledning att i bedömningen av om det bör införas bestämmelser om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag ta detta intresse på största allvar, särskilt med beaktande av det stora antal personer som i egenskap av framtida pensionärer kan komma att påverkas av regleringen (se avsnitt 4.5.1).

Om det inte införs några bestämmelser om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag riskerar detta även, som Finansinspektionen framför, att leda till regelarbitrage, dvs. leda till en regelverksdriven snedvridning av konkurrensen mellan företag med samma eller liknande verksamheter. Denna farhåga uttrycks också i kapitalkravsrapporten (s. 62). Ett företag eller en grupp av företag bör inte kunna undandra sig grupptillsyn genom att låta ett företag i gruppen omvandlas från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag. Detta skulle stå i strid med intresset av att förhindra omotiverad snedvridning av konkurrensen, som är ett av de grundläggande syftena med den nya regleringen för tjänstepensionsföretag (se avsnitt 5.7).

Regeringen anser, till skillnad från Svensk Försäkring, att det därför finns starka skäl för att låta tjänstepensionsföretag omfattas av grupptillsyn och betydande risker med att avstå från detta. Andra tjänstepensionsdirektivet ger medlemsstaterna utrymme för att införa mer långtgående nationella bestämmelser till skydd för de framtida pensionärerna än de som följer av direktivet (skäl 3). Bestämmelser om grupptillsyn bör därför införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som ett tillägg till den reglering som föreslås för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet.

Utgångspunkten bör vara att ett tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestämmelser om grupptillsyn på samma sätt som om företaget skulle ha omfattats av sådana bestämmelser om det var ett försäkringsföretag. Bestämmelserna om grupptillsyn bör utformas så att de inte, som Svensk Försäkring befarar, endast omfattar det som redan ska beaktas inom tillsynen över det enskilda tjänstepensionsföretaget.

14.1.2Fall då grupptillsyn ska utövas

Regeringens förslag: Grupptillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag i de fall grupptillsyn skulle ha utövats över företaget, om det

Sida 536
Prop. 2018/19:158Sida 537

hade varit ett försäkringsföretag. Grupptillsynen över tjänstepensionsföretag ska utgå från samma definition av grupp som grupptillsynen över försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen.

Grupptillsyn över tjänstepensionsföretag ska omfatta krav inom områdena gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp, god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag, företagsstyrning inom gruppen, tillgång till information och lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag.

I grupptillsynen för tjänstepensionsföretag ska det inte göras någon åtskillnad mellan företag som har huvudkontor inom EES och företag som har huvudkontor utanför EES. Åtskillnad ske endast göras mellan svenska och utländska företag.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt – begreppet grupp

För försäkringsföretag finns de grundläggande bestämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen. Enligt försäkringsrörelselagen gäller att i en grupp ingår ett företag, dess dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotterföretaget har ett ägarintresse i (19 kap. 1 § första stycket). Med ägarintresse avses att ett företag direkt eller indirekt innehar minst 20 procent av kapitalet eller minst 20 procent av samtliga röster i ett annat företag (1 kap. 13 § FRL). Ett anknutet företag är ett företag som är ett dotterföretag, ett företag som annars är föremål för ägarintresse eller ett företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag (1 kap. 16 a § FRL). Företag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning om de står under samma ledning på grund av ett avtal mellan företagen eller en bestämmelse i företagens bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar, eller har styrelser eller motsvarande organ i utländska företag som till större delen består av samma personer och som har fullgjort sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess att årsredovisningar har upprättats i de berörda företagen (1 kap. 16 b § FRL). I en grupp ingår även företag som förenas av starka och varaktiga finansiella förbindelser på grund av avtal eller på annat sätt, under förutsättning att ett av företagen genom att samordna beslutsfattandet i företagen utövar ett bestämmande inflytande över de övriga företagen. Det företag som utövar ett bestämmande inflytande ska betraktas som moderföretag och övriga företag som dotterföretag (19 kap. 1 § andra stycket FRL).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se ovan i avsnitt 14.1.1).

Sida 537
Prop. 2018/19:158Sida 538

För tjänstepensionskassor gäller att en försäkringsgrupp består av en understödsförening och dess dotterföretag eller intresseföretag som är försäkringsföretag, och de försäkringsföretag med vilka understödsföreningen har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning (26 a § första stycket UFL). I fråga om vad som är dotterföretag och intresseföretag tillämpas den upphävda försäkringsrörelselagen (1982:713) (1 kap. 9, 9 b, 9 e och 9 f §§). Det som föreskrivs i fråga om intresseföretag ska även gälla företag som inte är ett dotterföretag eller intresseföretag, om ägandet i företaget direkt eller indirekt uppgår till minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster (26 a § andra stycket UFL). En försäkringsgrupp omfattar även understödsföreningens andra dotterföretag och intresseföretag, och andra företag med vilka understödsföreningen har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning (26 b § UFL).

I lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (konglomeratlagen) anges att i en grupp av företag ingår ett moderföretag, dess dotterföretag, företag som moderföretaget eller ett dotterföretag har ägarintresse i och företag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning (1 kap. 7 § första stycket). Företag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning om de står under samma ledning på grund av avtal mellan företagen eller bestämmelse i företagens bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar, eller har förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan som till större delen består av samma personer och som har fullgjort sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess att den sammanställda redovisningen upprättats (1 kap. 7 § andra stycket konglomeratlagen).

Gällande rätt – fall då grupptillsyn ska utövas

I försäkringsrörelselagen anges flera olika fall då grupptillsyn ska utövas över försäkringsföretag. Grupptillsynen är mer eller mindre omfattande beroende på hur gruppen ser ut och vilken typ av företag som ingår i gruppen.

Den mest omfattande grupptillsynen, fullständig grupptillsyn, omfattar krav på gruppsolvens (gruppens finansiella ställning), rapportering av riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp, företagsstyrning för gruppen samt tillgång till information och offentliggöranden (19 kap. 2 § andra stycket FRL). Denna grupptillsyn ska utövas över försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland (19 kap. 2 § andra stycket 1 FRL), försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland (19 kap. 2 § andra stycket 2 FRL) och försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES (19 kap. 2 § andra stycket 3 FRL). En grupptillsyn enligt särskilda bestämmelser ska utövas över försäkringsföretag vars moderföretag är en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor utanför EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES (19 kap. 2 § tredje stycket FRL).

Sida 538
Prop. 2018/19:158Sida 539

När ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet omfattar grupptillsynen endast att försäkringsföretaget ska ha en god kontroll över transaktioner med försäkringsholdingföretaget med blandad verksamhet och dess andra anknutna företag (19 kap. 2 § fjärde stycket och 41 § FRL).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043] och FFFS 2015:21). Ett försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna ska inte tillämpa 19 kap. FRL om företaget enbart driver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring eller har övrig livförsäkringsverksamhet av endast ringa omfattning, och företaget är ett sådant försäkringsföretag som enligt 19 kap. 2 § andra, tredje och fjärde styckena FRL gör att det blir ett fall då grupptillsyn ska utövas (7 kap. 13 § FFFS 2015:21). I annat fall ska de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna tillämpa bestämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen i lydelsen efter den 1 januari 2016, dvs. efter genomförandet av Solvens II-direktivet.

För tjänstepensionskassor omfattar grupptillsynen kontroll av affärshändelser och avtal inom försäkringsgruppen (26 c § UFL), bestämmelser om gruppbaserad kapitalbas (26 d § första stycket UFL), gruppbaserad solvensmarginal (26 d § andra stycket UFL) och gruppbaserad redovisning (26 f § UFL). För grupptillsynen finns även bestämmelser om tillgång till information (26 h § UFL).

Lagstiftningsmetod

Det övergripande syftet med att införa bestämmelser om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag är att skyddet för dem som omfattas av ett pensionsåtagande inte ska försämras till följd av att företaget som står för pensionsåtagandet ingår i en grupp med andra företag. Som anges i avsnitt 14.1.1 bör utgångspunkten för bestämmelserna vara att skyddet ska vara desamma oavsett vilken typ av företag, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag, som står för åtagandet.

Inte heller bör skyddet försämras till följd av att en tjänstepensionskassa väljer att omvandla sig till tjänstepensionsföretag. I dessa fall är dock situationen delvis en annan eftersom alternativet till omvandling är att tjänstepensionskassan träder i likvidation (se avsnitt 4.5.1).

Bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag bör därmed utformas efter förebild av de nu gällande bestämmelserna i försäkringsrörelselagen. Detta leder inte heller till några stora skillnader för tjänstepensionskassorna, som även de omfattas av regler om gruppbaserad tillsyn i fråga om solvens samt bestämmelser om interna transaktioner och informationslämnande inom en grupp.

Skillnader till följd av unionsrätten

Bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag bör inte vara utformade helt och hållet på samma sätt som bestämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen. Detta följer av att bestämmelserna i den lagen har sin grund i unionsrätten i form av Solvens II-direktivet, och skiljer tydligt mellan företag som hör hemma inom EES och de som inte

Sida 539
Prop. 2018/19:158Sida 540
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

gör det. Detta krävs också för att samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i olika länder inom EES ska fungera som är avsett. Bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag är uteslutande en nationell reglering. I en sådan typ av lagstiftning finns det som huvudregel inte skäl att behandla ett företag som hör hemma inom EES på annat sätt än ett företag som hör hemma i ett land utanför EES. I bestämmelserna för tjänstepensionsföretag bör det därmed endast göras skillnad mellan svenska och utländska företag. När ska grupptillsyn utövas över tjänstepensionsföretag? Bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag bör med de utgångspunkter som anges ovan ta sikte på samma situationer som motsvarande bestämmelser om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen. Det bör därför införas en bestämmelse för tjänstepensionsföretag som är utformad efter förebild av bestämmelsen i försäkringsrörelselagen som anger i vilka situationer som grupptillsyn ska utövas (19 kap. 2 §). För att bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska fungera tillsammans med bestämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen och de särskilda bestämmelserna om tillsyn över finansiella konglomerat i konglomeratlagen, vilka också har sin grund i unionsrätten, bör bestämmelserna för tjänstepensionsföretag utgå från det som avses med en grupp i de två lagarna. I de delar det som anges i försäkringsrörelselagen inte är relevant för svenska förhållanden bör det inte införas motsvarande bestämmelser för tjänstepensionsföretag. Detta gäller bl.a. bestämmelserna om företag som förenas av starka och varaktiga finansiella förbindelser på grund av avtal eller på annat sätt (19 kap. 1 § andra och tredje styckena FRL, se även s. 397). Ett tjänstepensionsföretag kommer att driva en verksamhet som till sin natur överensstämmer med den verksamhet som i dag drivs av försäkringsföretag. Tjänstepensionsföretag kommer också att kunna ingå i samma typer av grupper som försäkringsföretag. Bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag bör därför omfatta samma områden som bestämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen, dvs. gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp, god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag, företagsstyrning inom gruppen, tillgång till information och lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag. Detta motsvarar även till viss del bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionskassor som omfattas av bestämmelser om gruppbaserad kapitalbas och gruppbaserad solvensmarginal, kontroll av affärshändelser inom gruppen, gruppbaserad redovisning och tillgång till information. Genom att grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag i huvudsak ska omfatta samma områden som grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen torde den innehållsmässigt bli likvärdig och även kunna fylla samma funktion som grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen. Regeringen instämmer med Lagrådet att regleringen i den nya lagen om tjänstepensionsföretag blir mer överskådlig om det i lagen uttryckligen anges vad grupptillsynen omfattar. Regeringen anser dock att det finns

Sida 540
Prop. 2018/19:158Sida 541
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

skäl att i förhållande till Lagrådets förslag ytterligare precisera vilka områden grupptillsynen omfattar. Bestämmelserna om god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag bör enligt regeringens uppfattning anges som ett eget område för att tydliggöra att dessa bestämmelser främst ska gälla vid begränsad grupptillsyn. Även lämplighetskraven för ledningen i vissa typer av moderföretag bör anges som ett eget område. På samma sätt som enligt försäkringsrörelselagen bör bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag utformas så att grupptillsyn avseende grupptillsynens samtliga materiella sakområden, dvs. fullständig grupptillsyn, ska utövas över tjänstepensionsföretag som ingår i vissa typer av grupper. För andra typer av grupper bör grupptillsynen vara mer begränsad. Gränsdragningen bör på samma sätt som för försäkringsföretag ske utifrån hur gruppen ser ut och vilka typer av företag som ingår i denna. Fullständig grupptillsyn Utgångspunkten bör vara att grupptillsynen inte ska bli mindre omfattande om ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna för tjänstepensionsföretag bör därmed så långt möjligt utformas så att grupptillsynen blir densamma, oavsett om det rör sig om grupptillsyn över ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna för tjänstepensionsföretag bör även, som för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § andra–fjärde styckena), utformas utifrån var i gruppen som ett tjänstepensionsföretag finns, som moderföretag, med gemensam eller i huvudsak gemensam ledning tillsammans med andra företag i gruppen, eller som dotterföretag. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör fullständig grupptillsyn, på samma sätt som enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § andra stycket), omfatta krav på gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp, företagsstyrning inom gruppen, tillgång till information och lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag. När ett tjänstepensionsföretag är moderföretag eller har ett ägarintresse Den mest omfattande grupptillsynen, dvs. fullständig grupptillsyn, bör utövas över tjänstepensionsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, se figur 14.1. Detta överensstämmer i huvudsak med det som gäller för försäkringsföretag (19 kap. 2 § andra stycket 1 FRL).

Sida 541
Prop. 2018/19:158Sida 542
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Figur 14.1

Tjänstepensionsföretag som är moderföretag eller har ett ägarintresse

Med annat företag avses ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland

En bestämmelse som är utformad efter förebild av motsvarande bestämmelse för försäkringsföretag (19 kap. 2 § andra stycket 1 FRL) bör alltså införas för tjänstepensionsföretag. Detta torde leda till att tjänstepensionsföretag omfattas av grupptillsyn i samma omfattning som försäkringsföretag när de är moderföretag eller har ägarintresse i andra företag som driver försäkringsrörelse, i Sverige eller i utlandet. En omvandling av moderföretaget, från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag, leder därmed inte till vare sig utebliven eller inskränkt grupptillsyn för de företag som ingår i gruppen.

Företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning

Det andra fallet då fullständig grupptillsyn bör utövas över tjänstepensionsföretag är om ett tjänstepensionsföretag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, försäkringsföretag, utländskt tjänstepensionsinstitut, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, se figur 14.2. Detta överensstämmer i huvudsak med det som gäller för försäkringsföretag (19 kap. 2 § andra stycket 2 FRL).

Figur 14.2 Företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning

Med annat företag avses ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland

Också för denna typ av grupp bör en bestämmelse införas i lagen om tjänstepensionsföretag som är utformad efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § andra stycket 2). Detta torde leda till att grupptillsynen blir av samma omfattning oavsett om det

Sida 542
Prop. 2018/19:158Sida 543

rör sig om ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag.

När tjänstepensionsföretaget är dotterföretag

Det tredje fallet då full grupptillsyn bör utövas över tjänstepensionsföretag är då ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till en viss typ av företag, se figur 14.3. Detta överensstämmer i huvudsak med det som gäller för försäkringsföretag (19 kap. 2 § andra stycket 3 FRL).

Figur 14.3 Tjänstepensionsföretag som är dotterföretag

Med annat företag avses ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkrings- givare eller en försäkringsgivare från tredjeland

En bestämmelse som är utformad efter förebild av motsvarande bestämmelse för försäkringsföretag (19 kap. 2 § andra stycket 3 FRL) bör därmed införas för tjänstepensionsföretag. Grupptillsynen torde då inte bli mindre omfattande om ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag.

För denna typ av grupper, där ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag, måste vissa justeringar göras i förhållande till bestämmelserna för försäkringsföretag. I enlighet med det som anges ovan bör det för dessa grupper inte göras någon skillnad mellan företag som hör hemma inom EES och företag som inte gör det.

Jämfört med det som gäller för försäkringsföretag (19 kap. 2 § andra stycket 3 FRL) behöver också fler typer av företag anges i bestämmelsen för tjänstepensionsföretag. Ett tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut får anses vara i samma situation och utsatt för samma risker som om tjänstepensionsföretaget vore dotterföretag till ett annat tjänstepensionsföretag (se figur 14.1). Därmed bör fullständig grupptillsyn även utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett försäkringsföretag, en EES-försäk- ringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut.

När moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag eller skulle vara det om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag

En särskild situation uppstår när företaget i toppen av gruppen, dvs. moderföretaget, har som sin huvudsakliga verksamhet att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag.

Sida 543
Prop. 2018/19:158Sida 544

Om företaget i toppen av gruppen inte är ett försäkringsföretag, en EESförsäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och har som sin huvudsakliga verksamhet att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland kommer ett sådant moderföretag att vara ett försäkringsholdingföretag enligt försäkringsrörelselagen (1 kap. 12 § 6 FRL). Försäkringsholdingföretaget och dess dotterföretag kommer då att ingå i en grupp som omfattas av bestämmelser om grupptillsyn (19 kap. 2 § andra stycket 3 eller tredje stycket FRL). Grupptillsynen omfattar samtliga områden för grupptillsyn om försäkringsholdingföretaget har sitt huvudkontor inom EES (19 kap. 2 § andra stycket 3 FRL). För de fall försäkringsholdingföretaget har sitt huvudkontor utanför EES ska grupptillsynen utövas enligt särskilda bestämmelser (19 kap. 2 § tredje stycket FRL).

Ett tjänstepensionsföretag kan vara dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag. För att moderföretaget ska vara ett försäkringsholdingföretag krävs dock att det finns i vart fall ytterligare ett dotterföretag och att detta dotterföretag är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Ett tjänstepensionsföretag i en sådan grupp, se figur 14.4, kommer att omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § andra stycket 3 eller tredje stycket FRL) eller annan nationell lagstiftning i ett land inom EES som genomför Solvens II-direktivet.

Figur 14.4 Moderföretag som är försäkringsholdingföretag

Med annat företag avses ett försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland

I ett sådant fall kommer tjänstepensionsföretaget, i enlighet med det som föreslås i avsnitt 14.1.3, att undantas från grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. För tjänstepensionsföretag behöver det därmed inte införas bestämmelser om grupptillsyn över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag.

Situationen är en annan om företaget i toppen av gruppen, moderföretaget, inte är ett försäkringsholdingföretag enligt försäkringsrörelselagen (1 kap. 12 § 6). Så är fallet om moderföretaget inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och företaget har som sin huvudsakliga verksamhet att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är tjänstepensionsföretag, se figur 14.5.

Sida 544
Prop. 2018/19:158Sida 545
Figur 14.5 Moderföretag som inte är försäkringsholdingföretag

Moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och har som sin huvudsakliga verksamhet att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är tjänstepensionsföretag

I försäkringsrörelselagen nämns inte tjänstepensionsföretag som möjliga dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag (1 kap. 12 § 6). Ett moderföretag som endast har tjänstepensionsföretag som dotterföretag, som i figur 14.5, kan därmed inte vara ett försäkringsholdingföretag. Tjänstepensionsföretag i en sådan grupp kommer inte att omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn.

Om tjänstepensionsföretagen, eller i vart fall ett av dem, i stället var försäkringsföretag skulle grupptillsyn ha utövats enligt försäkringsrörelselagen på samma sätt som i figur 14.4 (19 kap. 2 § andra stycket 3 FRL). Detta gäller även om det bara finns ett dotterföretag i gruppen. Grupptillsynen kan dock vara mer eller mindre omfattande beroende på om försäkringsholdingföretaget har sitt huvudkontor inom eller utanför EES (19 kap. 2 § andra stycket 3 jämförd med 19 kap. 2 § tredje stycket FRL). Denna skillnad i hur tjänstepensionsföretag hanteras i de olika grupperna, figurerna 14.4 och 14.5, trots att de i huvudsak är i samma situation och utsatta för samma typer av risker, bör hanteras i de bestämmelser som nu föreslås för tjänstepensionsföretag. Grupptillsyn bör därför utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är sådant att det skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget i stället var ett försäkringsföretag. Genom en sådan bestämmelse torde ett tjänstepensionsföretag komma att omfattas av grupptillsyn i samma utsträckning som ett försäkringsföretag i motsvarade situation.

När moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag

Ett tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp med ett blandat finansiellt holdingföretag. Om det i gruppen även finns ett försäkringsföretag och ett företag inom bank- och värdepapperssektorn, se figur 14.6, ska grupptillsyn utövas enligt försäkringsrörelselagen. Detta följer av att det finns ett försäkringsföretag vars moderföretag är ett blandat finansiellt holdingföretag (19 kap. 2 § andra stycket 3 eller 19 kap. 2 § tredje stycket FRL). Olika bestämmelser kommer dock att gälla för grupptillsynen beroende på var det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor, inom eller utanför EES.

Sida 545
Prop. 2018/19:158Sida 546
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Figur 14.6

Ett blandat finansiellt holdingföretag som har ett dotterföretag som är försäkringsföretag

Ett tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag kommer, om det i gruppen även finns ett försäkringsföretag, att ingå i gruppen som ett anknutet företag. Tjänstepensionsföretaget omfattas då av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn och ska, i enlighet med det som föreslås i avsnitt 14.1.3, inte omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

I avsnitt 14.2.2 föreslås ändringar i bestämmelserna om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Ett tjänstepensionsföretag ska enligt förslaget vara ett reglerat företag och anses tillhöra försäkringssektorn. Detta medför att ett tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp med ett blandat finansiellt holdingföretag även om det inte finns något försäkringsföretag i gruppen, se figur 14.7.

Figur 14.7 Ett blandat finansiellt holdingföretag som inte har något försäkringsföretag som dotterföretag

Eftersom det inte finns något försäkringsföretag i gruppen i figur 14.7 kommer tjänstepensionsföretaget inte att omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn. Om tjänstepensionsföretaget i stället hade varit ett försäkringsföretag skulle det, på samma sätt som försäkringsföretaget i figur 14.6, omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn. Ett tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp som i figur 14.7 bör, precis som ett försäkringsföretag i en mot-

Sida 546
Prop. 2018/19:158Sida 547

svarande grupp, omfattas av bestämmelser om grupptillsyn. En bestäm-melse om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag i en sådan grupp bör ut-formas efter förebild av motsvarande bestämmelser för försäkringsföretag (19 kap. 2 § andra stycket 3 och tredje stycket FRL). Det bör alltså införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om att grupptillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett blandat finansiellt holdingföretag.

Begränsad grupptillsyn

I vissa fall är grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen mer begränsad. Om ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet omfattar grupptillsynen endast att försäkringsföretaget ska ha en god kontroll över transaktioner med försäkringsholdingföretaget med blandad verksamhet och dess andra anknutna företag (19 kap. 2 § fjärde stycket och 41 § FRL). Ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet är ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag (1 kap. 12 § 7 FRL).

Ett tjänstepensionsföretag kan vara dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om det finns i vart fall ytterligare ett dotterföretag och detta företag är ett försäkringsföretag, se figur 14.8.

Figur 14.8 Tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

På motsvarande sätt som för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § fjärde stycket) bör en mer begränsad grupptillsyn utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet. För tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet bör, som för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen, grupptillsynen begränsas till krav på god kontroll över och rapportering av vissa transaktioner (se avsnitt 14.1.15 för den närmare innebörden av dessa krav). En bestämmelse om detta bör införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Sida 547
Prop. 2018/19:158Sida 548

För att ett företag ska kunna vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet krävs att det har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag (1 kap. 12 § 7 FRL). Om ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet endast har ett försäkringsföretag som dotterföretag och detta företag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag, kommer moderföretaget inte längre att vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet. Detta följer av att tjänstepensionsföretag inte nämns som dotterföretag i försäkringsrörelselagens definition av försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet (1 kap. 12 § 7 FRL). För att grupptillsynen i en situation som denna ska vara densamma före och efter en omvandling från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag bör det införas en särskild bestämmelse om begränsad grupptillsyn för tjänstepensionsföretag. En sådan bestämmelse bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse för försäkringsföretag i försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § fjärde stycket). Den begränsade grupptillsynen bör gälla för tjänstepensionsföretag vars moderföretag skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag.

Vissa justeringar behöver dock göras för tjänstepensionsföretag i förhållande till det som gäller för försäkringsföretag. Som nämns i avsnitt

14.1.3kan ett tjänstepensionsföretag enligt unionsrätten och försäkringsrörelselagen vara att anse som ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om de har ett dotterföretag som är försäkringsföretag. Om ett dotterföretag i en sådan grupp omvandlas till ett tjänstepensionsföretag kommer gruppen att bestå av två tjänstepensionsföretag, se figur 14.9. I en sådan grupp är tjänstepensionsföretaget, som även är att anse som ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet, moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag.

Figur 14.9 Tjänstepensionsföretag vars moderföretag både är tjänstepensionsföretag och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

Denna grupp i figur 14.9 kommer att omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag på samma sätt som gruppen i figur

14.1.Detta följer av att tjänstepensionsföretaget i toppen av gruppen är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och utgångspunkten är då att fullständig grupptillsyn ska utövas över moderföretaget. Eftersom för-

Sida 548
Prop. 2018/19:158Sida 549
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

slaget innebär att bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag för denna grupp ska vara mer omfattande än gruppbestämmelserna för försäkringsföretag (19 kap. 2 § fjärde stycket FRL) ska grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag utövas över företaget på de områden som inte täcks av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (se avsnitt 14.1.3). Motsvarande gäller i de fall moderföretaget är ett utländskt tjänstepensionsinstitut.

I en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därmed anges att den begränsade grupptillsynen inte ska gälla för tjänstepensionsföretag om moderföretaget är ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut.

14.1.3

Grupptillsyn över tjänstepensionsföretag ska utövas vid sidan av grupptillsynen över försäkringsföretag

Regeringens förslag: Om ett tjänstepensionsföretag omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen, eller av lagstiftning i något annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet, ska företaget inte omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Om den grupptillsyn som utövas över ett tjänstepensionsföretag enligt försäkringsrörelselagen eller lagstiftning i ett annat land inom

EES som genomför Solvens II-direktivet och den tillsynen inte omfattar samtliga krav inom de områden för grupptillsyn som anges i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen eller lagstiftningen i ett annat land som genomför

Solvens II-direktivet kompletteras med den tillsyn som behövs för att grupptillsynen ska motsvara kraven enligt den nya lagen.

Om ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen, eller enligt nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet, är anknutet företag till ett tjänstepensionsföretag som inte omfattas av sådana bestämmelser, ska båda företagen omfattas av grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag.

Utredningen behandlar inte frågan.

Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen påpekar att bestämmelserna inte berör förhållandet till bestämmelser om grupptillsyn för tjänstepensionsinstitut som ett annat land inom EES kan komma att införa, men konstaterar samtidigt att detta är en oundviklig följd av att det saknas unionsrättsliga regler om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag. Finansinspektionen anser att om det föreligger ett fall av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag på en högre nivå än den nivå som grupptillsyn ska utövas på enligt försäkringsrörelselagen, ska som inspektionen förstår förslaget, ett tjänstepensionsföretag som är anknutet företag i båda grupperna beaktas i grupptillsynen av båda grupperna, dvs. både i

Sida 549
Prop. 2018/19:158Sida 550

gruppen enligt försäkringsrörelselagen och i gruppen enligt den nya lagen. Svensk Försäkring anser att tjänstepensionsföretag inte bör omfattas av gruppregler för tjänstepensionsföretag i de fall ett tjänstepensionsföretag i toppen av en grupp är moderföretag till ett försäkringsföretag och det försäkringsföretaget i sin tur är moderföretag till ett försäkringsföretag och ett tjänstepensionsföretag. I dessa fall föreligger en försäkringsgrupp enligt Solvens II-regelverket och det underliggande tjänstepensionsföretaget ska beaktas i försäkringsgruppen som ett anknutet företag och då enligt tjänstepensionsreglernas krav på kapitalbas och kapitalkrav.

Skälen för regeringens förslag

Förhållandet till bestämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen

Både försäkringsföretag och tjänstepensionskassor omfattas i dag av bestämmelser om grupptillsyn (19 kap. FRL respektive 26 a–26 l §§ UFL). Det är rimligt att anta att flera av de försäkringsföretag som i dag driver försäkringsrörelse med avseende på tjänstepensionsförsäkringar kommer att vilja omvandla sig till tjänstepensionsföretag enligt de regler som nu föreslås (se avsnitt 6.3). Det är även sannolikt att vissa av dessa företag ingår i grupper över vilka det i dag utövas grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen och att denna tillsyn ska utövas även i fortsättningen, oberoende av om omvandling sker av ett företag i gruppen från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag. Frågan uppkommer då hur bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska förhålla sig bestämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen.

Dessa frågor är inte på samma sätt aktuella för tjänstepensionskassor. Detta följer av att en tjänstepensionskassa som vid utgången av den övergångstid som gäller för dem inte har ansökt om tillstånd att driva verksamhet enligt försäkringsrörelselagen, eller som tjänstepensionsföretag enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska träda i likvidation (7 § lagen [2010:2044] om införande av försäkringsrörelselagen [2010:2043], se även avsnitt 4.5.1). I framtiden kommer det därför inte att finnas några tjänstepensionskassor och därmed inte heller några företag som följer bestämmelser om grupptillsyn i den upphävda lagen om understödsföreningar som kan komma att överlappa de bestämmelser om grupptillsyn som föreslås för tjänstepensionsföretag.

För försäkringsföretag är som ovan anges situationen en annan och som anges i avsnitt 14.1.1 innebär en omvandling inte alltid att grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen helt faller bort. Ett tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till ett försäkringsföretag och systerföretag till ett annat försäkringsföretag med samma moderföretag, se figur 14.10, kommer även efter omvandlingen att omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen.

Sida 550
Prop. 2018/19:158Sida 551

Figur 14.10 Tjänstepensionsföretag som omfattas av försäkringsrörelselagens gruppregler

Tjänstepensionsföretaget är i denna grupp ett anknutet företag till försäkringsföretaget i toppen av gruppen (1 kap. 16 a § FRL) och enligt Solvens II-förordningen ska solvensberäkningen för en sådan grupp omfatta kapitalkraven för anknutna företag som är tjänstepensionsinstitut och kapitalbasen för dessa företag (artikel 329.1 b).

Fråga är därmed hur bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör förhålla sig till bestämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen. Utgångspunkten för bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen bör som anges i avsnitt 14.1.1 vara att grupptillsynen inte ska falla bort när ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag.

I detta sammanhang måste det beaktas att grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen är baserad på unionsrätten, Solvens II-direktivet som är ett fullharmoniseringsdirektiv, dvs. det är inte möjligt för medlemsstaterna att genom nationella föreskrifter avvika från den reglering som finns i det direktivet. Detta betyder att det inte är möjligt att i den svenska nationella lagstiftningen för tjänstepensionsföretag inskränka omfattningen av den grupptillsyn som gäller enligt försäkringsrörelselagen. Detta innebär i sin tur att grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen måste ges företräde framför den grupptillsyn som enligt förslaget ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som uteslutande utgör svensk nationell lagstiftning.

Utgångspunkten måste därmed bli att bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska gälla först om bestämmelserna i försäkringsrörelselagen inte är tillämpliga. Ett tjänstepensionsföretag som omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen ska därför normalt inte omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen. Motsvarande bör gälla om det rör sig grupptillsyn enligt lagstiftning i något annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet. Detta bör uttryckligen anges i den nya lagen.

När en omvandling leder till en mindre omfattande grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen

Grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen kan vara mer eller mindre omfattande beroende på hur gruppen ser ut. Fullständig grupptillsyn ska utövas över försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller

Sida 551
Prop. 2018/19:158Sida 552

en försäkringsgivare från tredjeland (19 kap. 2 § andra stycket 1 FRL). Fullständig grupptillsyn ska även utövas över försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland (19 kap. 2 § andra stycket 2 FRL). Fullständig grupptillsyn ska dessutom utövas över försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES (19 kap. 2 § andra stycket 3 FRL). Grupptillsyn enligt särskilda bestämmelser ska utövas över försäkringsföretag vars moderföretag är en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor utanför EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES (19 kap. 2 § tredje stycket FRL). För vissa gruppstrukturer ska grupptillsynen endast omfatta vissa transaktioner inom gruppen. Detta gäller för försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet (19 kap. 2 § fjärde stycket FRL).

Försäkringsföretag som väljer att omvandla sig till tjänstepensionsföretag kan, beroende på hur gruppen ser ut, komma att omfattas av mer eller mindre omfattande bestämmelser om grupptillsyn om försäkringsrörelselagens bestämmelser fortsatt ska gälla för företaget.

Som exempel kan ett tjänstepensionsföretag vara moderföretag till ett försäkringsföretag som i sin tur är moderföretag till ett försäkringsföretag och ett tjänstepensionsföretag, se figur 14.11.

Figur 14.11 Tjänstepensionsföretag som inte omfattas av fullständig grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen

I detta fall kommer försäkringsföretagen, försäkringsföretag C och D, och tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag till försäkringsföretag C (tjänstepensionsföretag B) att omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn på samma sätt som gäller för gruppen i figur 14.10. Tjänstepensionsföretaget som är moderföretag till försäkringsföretag C och i toppen av gruppen (tjänstepensionsföretag A) kommer dock, till skillnad från det Svensk Försäkring framför, inte att beaktas vid

Sida 552
Prop. 2018/19:158Sida 553
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

solvensberäkningen för gruppen. Detta följer av att bestämmelserna om grupptillsyn i Solvens II-regelverket endast gäller för tjänstepensionsinstitut som är anknutna företag (se artikel 329.1 b i Solvens II-förord- ningen). Tjänstepensionsföretag B kommer att vara ett anknutet företag både till försäkringsföretag C och till tjänstepensionsföretag A. Tjänstepensionsföretag A är dock inte ett anknutet företag och kommer således, i vart fall inte fullt ut, att omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn. Tjänstepensionsföretag A kan dock anses vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet (1 kap. 12 § 7 FRL). I ett sådant fall ska grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen endast omfatta vissa transaktioner inom gruppen (19 kap. 2 § fjärde stycket och 41 § FRL). Denna begränsade grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen är inte lika omfattande som den grupptillsyn som enligt förslaget ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag för ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett försäkringsföretag (se avsnitt 14.1.2). För denna situation bör det införas en bestämmelse som motverkar att grupptillsynen blir mindre omfattande efter en omvandling från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag. Frågan om en omvandling leder till att grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen blir mer eller mindre omfattande är främst av intresse om ett tjänstepensionsföretag i ett visst fall kan anses vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet. På samma sätt som att grupptillsynen inte bör upphöra om ett företag i gruppen omvandlas från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag (se avsnitt 14.1.1) bör grupptillsynen inte heller bli mindre omfattande av att en sådan omvandling sker. Detta bör uttryckligen framgå av den nya lagen om tjänstepensionsföretag. En sådan bestämmelse bör gälla generellt för tjänstepensionsföretag och inte knytas till en viss typ av företag, som försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet. På så sätt kommer framtida ändringar av försäkringsrörelselagen att kunna ske utan ändringar i bestämmelserna för tjänstepensionsföretag. Regeringen instämmer med Lagrådet att bestämmelsen kan förenklas och förtydligas. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att en omvandling av ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag leder till en mindre omfattande grupptillsyn. Regeringen anser dock att bedömningen bör göras utifrån de krav som gäller inom de olika områdena för grupptillsyn och inte, som Lagrådet föreslår, utifrån om grupptillsyn ska utövas inom ett visst område. Genom att bedömningen utgår ifrån de krav som gäller inom de olika områdena beaktas också de särskilda fall av grupptillsyn som ett tjänstepensionsföretag kan omfattas av när moderföretaget har huvudkontor utanför EES (19 kap. 2 § tredje stycket FRL). För tjänstepensionsföretag bör därmed gälla att om den grupptillsyn som utövas över ett tjänstepensionsföretag enligt försäkringsrörelselagen eller lagstiftningen i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet inte omfattar samtliga krav inom de områden för grupptillsyn som anges i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen eller lagstiftningen i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet kompletteras med den tillsyn som behövs för att den ska motsvara kraven enligt den nya lagen.

Sida 553
Prop. 2018/19:158Sida 554

När tjänstepensionsföretaget ingår i en grupp utan att omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn

I försäkringsrörelselagen anges att ett anknutet företag är ett företag som är ett dotterföretag, ett företag som annars är föremål för ägarintresse eller ett företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag (1 kap. 16 a §). Med gemensam eller i huvudsak gemensam ledning menas företag som står under samma ledning på grund av ett avtal mellan företagen eller en bestämmelse i företagens bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar, eller har styrelser eller motsvarande organ i utländska företag som till större delen består av samma personer och som har fullgjort sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess att årsredovisningar har upprättats i de berörda företagen (1 kap. 16 b § FRL). Med anknutet företag och gemensam eller i huvudsak gemensam ledning avses detsamma i fråga om tjänstepensionsföretag som i fråga om försäkringsföretag.

Som anges ovan kan ett tjänstepensionsföretag komma att omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen, eller nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens-II direktivet, om företaget ingår i en grupp med försäkringsföretag. Så är t.ex. fallet för tjänstepensionsföretaget i figur 14.10. I vissa fall kan ett tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp med flera försäkringsföretag och även andra tjänstepensionsföretag falla utanför försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn. Detta trots att delar av gruppen omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn. Denna situation uppkommer framför allt om ett tjänstepensionsföretag finns högre upp i gruppstrukturen än de företag som ingår i en grupp enligt försäkringsrörelselagen.

Så är t.ex. fallet om ett tjänstepensionsföretag i toppen av en grupp är moderföretag till ett försäkringsföretag och det försäkringsföretaget i sin tur är moderföretag till ett försäkringsföretag och ett tjänstepensionsföretag eller om det finns ett tjänstepensionsföretag som tillsammans med ett försäkringsföretag äger ett annat tjänstepensionsföretag, se figur 14.12.

Figur 14.12 Tjänstepensionsföretag som är anknutet företag

I detta fall kommer försäkringsföretagen, försäkringsföretagen C och D, och tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag till försäkringsföretaget,

Sida 554
Prop. 2018/19:158Sida 555
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

tjänstepensionsföretag B, att omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn på samma sätt som gäller för gruppen i figur 14.10. Tjänstepensionsföretag A kommer i de flesta fall att omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn, eftersom det är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet, låt vara att den grupptillsynen inte är fullständig. Däremot omfattas tjänstepensionsföretag F inte av alls av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn eftersom det inte är anknutet företag till något försäkringsföretag. Tjänstepensionsföretag B kommer, som en följd av att det omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn, enligt förslaget ovan inte att omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Detta för med sig att inte heller tjänstepensionsföretag F omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. För att inte riskera att tjänstepensionsföretag som faktiskt ingår i en grupp helt undgår bestämmelser om grupptillsyn, bör för en grupp som den i figur 14.12 gälla att tjänstepensionsföretagen A och F ska stå under grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Ett undantag bör därmed göras från utgångspunkten att ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen, eller enligt lagstiftningen i något annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet, inte ska omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen. Lagrådet föreslår att det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska införas en bestämmelse om att när ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet är anknutet företag till ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska båda företagen omfattas av grupptillsyn enligt den lagen. Som anges ovan kommer dock det tjänstepensionsföretag som det andra tjänstepensionsföretaget är anknutet till, i figur 14.10 tjänstepensionsföretag F, enligt förslaget inte omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. En bestämmelse bör därför ha som utgångspunkt att det andra tjänstepensionsföretaget, dvs. tjänstepensionsföretaget som det ena tjänstepensionsföretaget är anknutet till, inte omfattas av några bestämmelser om grupptillsyn. Därmed bör gälla att om ett tjänstepensionsföretag som omfattas av bestämmelser om grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens IIdirektivet, är anknutet företag till ett tjänstepensionsföretag som inte omfattas av sådana bestämmelser om grupptillsyn, ska båda företagen omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen. Detta innebär för tjänstepensionsföretagen i en grupp som den i figur 14.12att tjänstepensionsföretag B, som omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn och är anknutet företag både till tjänstepensionsföretag A och F, vilka inte omfattas av sådana bestämmelser om grupptillsyn, tillsammans med A och F kommer att omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Som Finansinspektionen framför kommer tjänstepensionsföretaget som är anknutet företag, i figur 14.12 tjänstepensionsföretag B, att beaktas både vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen och vid grupptillsyn enligt den nya lagen.

Sida 555
Prop. 2018/19:158Sida 556

Försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

I försäkringsrörelselagen finns tre olika typer av särskilt definierade holdingföretag: blandat finansiellt holdingföretag (1 kap. 12 § 2), försäkringsholdingföretag (1 kap. 12 § 6) och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet (1 kap. 12 § 7). Ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet är enligt försäkringsrörelselagen ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag (1 kap. 12 § 7), se figur 14.13. Denna situation berörs av Finansinspektionen i kapitalkravsrapporten (s. 62).

Figur 14.13 Tjänstepensionsföretag som är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

Ett tjänstepensionsföretag torde i vissa fall kunna anses vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet. Om ett tjänstepensionsföretag är att anse som ett sådant holdingföretag kommer dess dotterföretag som är försäkringsföretag att omfattas av en begränsad grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § fjärde stycket). För en sådan grupp gäller endast att försäkringsföretagen ska ha en god kontroll över transaktioner med försäkringsholdingföretaget med blandad verksamhet och dess andra anknutna företag (19 kap. 41 § FRL).

Om tjänstepensionsföretaget i stället var ett försäkringsföretag, se figur 14.14, skulle företaget och dess dotterföretag, som är försäkringsföretag, omfattas av full grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § andra stycket). I så fall skulle grupptillsynen bl.a. omfatta krav på viss solvens, dvs. viss finansiell styrka, hos gruppen som helhet (19 kap. 16 § FRL).

Sida 556
Prop. 2018/19:158Sida 557

Figur 14.14 Om ingen omvandling sker

Blandat finansiellt holdingföretag

Den andra typen av holdingföretag i försäkringsrörelselagen är ett blandat finansiellt holdingföretag (1 kap. 12 § 2). Ett blandat finansiellt holdingföretag är ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat (1 kap. 12 § 2 FRL och 1 kap. 3 § 4 konglomeratlagen). Med reglerat företag avses ett kreditinstitut, ett värdepappersbolag, ett fondbolag, en AIF-förvaltare, ett försäkringsföretag eller motsvarande utländskt företag eller ett specialföretag (1 kap. 3 § 9, 11 och 14 konglomeratlagen).

I avsnitt 14.2.2 föreslås att tjänstepensionsföretag ska vara ett reglerat företag enligt konglomeratlagen. Detta medför att ett tjänstepensionsföretag inte kan vara ett blandat finansiellt holdingföretag enligt konglomeratlagen (1 kap. 3 § 4). I försäkringsrörelselagen anges att ett blandat finansiellt holdingföretag är ett sådant företag som avses i konglomeratlagen (1 kap. 12 § 2 FRL). Den ändrade definitionen av reglerat företag i konglomeratlagen innebär därmed att ett tjänstepensionsföretag inte kan vara ett blandat finansiellt holdingföretag enligt försäkringsrörelselagen.

Försäkringsholdingföretag

Den tredje typen av holdingföretag som anges i försäkringsrörelselagen är försäkringsholdingföretag. Ett försäkringsholdingföretag är ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland (1 kap. 12 § 6 FRL). Ett företag ska därmed ha som sin huvudsakliga verksamhet att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag av en viss typ för att kunna anses vara ett försäkringsholdingföretag.

I de grundläggande bestämmelserna för tjänstepensionsföretag föreslås ett förbud mot främmande verksamhet (avsnitt 6.5). Detta innebär att ett tjänstepensionsföretag endast ska få ägna sig åt verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet. Förvärv och förvaltning av aktier i dotterföretag torde i och för sig kunna vara

Sida 557
Prop. 2018/19:158Sida 558

sammanhängande verksamhet till verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring. Detta kan dock inte kunna utgöra den huvudsakliga verksamheten hos ett tjänstepensionsföretag. Ett tjänstepensionsföretag torde därmed inte kunna anses vara ett försäkringsholdingföretag enligt försäkringsrörelselagen (1 kap. 12 § 6 FRL).

14.1.4Nivån för grupptillsyn

Regeringens förslag: Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag som ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska bestämmelserna tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag. Detta ska gälla även om det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag och om det yttersta företaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.

Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, som i sin tur ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att uttrycket ”moderföretaget i toppen av gruppen” används i promemorians förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen konstaterar att bestämmelserna i den föreslagna nya lagen om tjänstepensionsföretag får samma innebörd som motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen om det är svenska tjänstepensionsföretag som finns i gruppen. Om det däremot är ett utländskt tjänstepensionsinstitut som är det yttersta moderföretaget uppstår en skillnad eftersom det i så fall, till skillnad från i Solvens IIregelverket, inte finns någon unionsrättslig gruppreglering för tjänstepensionsinstitut. Som Finansinspektionen förstår förslaget ska tillsynen i dessa fall fortsatt utövas av inspektionen som grupptillsynsmyndighet, men gruppen och grupptillsynen ska inkludera moderföretaget på den yttersta nivån och alla dess anknutna företag. På samma sätt blir det om det föreligger en grupp enligt den nya lagen och det yttersta moderföretaget är ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare. Finansinspektionen framför även synpunkten att det bör förtydligas om uttrycket

Sida 558
Prop. 2018/19:158Sida 559

”moderföretag i toppen av gruppen” innebär någon skillnad i sak i för-hållande till uttrycket ”det yttersta moderföretaget”, som används i mot-svarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om nivån för grupptillsyn. Sådana bestämmelser reglerar hur grupptillsynen ska utövas om det i en grupp finns flera företag som ska omfattas av grupptillsyn och dessa företag finns på olika nivåer i gruppen. I dessa fall gäller att om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2, ska bestämmelserna om grupptillsyn i 5, 7–40, 42–64 och 74–103 §§ tillämpas enbart på nivån för detta yttersta moderföretag inom EES (19 kap. 4 § första stycket FRL). Om det i stället i toppen av en grupp finns ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag som i sin tur är moderföretag till ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 3, ska bestämmelserna om grupptillsyn i 5, 7–40, 42–64 och 74–103 §§ tillämpas enbart på nivån för detta yttersta moderföretag inom EES (19 kap. 4 § andra stycket FRL).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser om nivån för grupptillsyn i den numera upphävda lagen om understödsföreningar.

Bestämmelser om nivån för grupptillsyn ska införas för tjänstepensionsföretag

Bestämmelser om nivån för grupptillsyn blir främst aktuella när det i en grupp finns företag på minst tre nivåer och det i gruppen finns flera företag på olika nivåer som det ska utövas grupptillsyn över. Så är t.ex. fallet om det i en grupp finns ett försäkringsföretag som både är dotterföretag till ett försäkringsföretag och moderföretag till ett annat försäkringsföretag, se figur 14.15. Utgångspunkten är då att grupptillsyn ska utövas dels över försäkringsföretag A, dels över försäkringsföretag B. Detta följer av att försäkringsföretag A och B var för sig är moderföretag till ett försäkringsföretag och därmed ska grupptillsyn utövas över båda dessa moderföretag (19 kap. 2 § andra stycket 1 FRL).

Sida 559
Prop. 2018/19:158Sida 560

Figur 14.15 Ett försäkringsföretag i toppen av en grupp med andra försäkringsföretag

I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om nivån för grupptillsyn som hanterar denna situation med flera företag på olika nivåer som det ska utövas grupptillsyn över. För en sådan grupp som i figur 14.15 gäller att bestämmelserna om grupptillsyn bara ska tillämpas på nivån för det yttersta moderföretaget, i denna grupp försäkringsföretag A (19 kap. 4 § första stycket FRL). Denna bestämmelse om nivån för grupptillsyn utgör därmed i första hand en lättnadsregel för företag på lägre nivåer. Bestämmelsen begränsar grupptillsynen så att den bara ska utövas på den högsta nivån i en grupp om det i gruppen finns företag på olika nivåer som det var för sig ska utövas grupptillsyn över. Bestämmelser om nivån för grupptillsyn motverkar därmed att det i en och samma grupp uppkommer en situation där det ska utövas grupptillsyn över företag på olika nivåer och där tillsynen på en lägre nivå inte tillför något i förhållande till den tillsyn som ska utövas på en högre nivå i gruppen.

Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om nivån för grupptillsyn infördes vid genomförandet av Solvens II-direktivet (prop. 2015/16:9 s. 409 f.). Innan dess fanns det inte några bestämmelser om nivån för grupptillsyn i försäkringsrörelselagen. Inte heller fanns det några bestämmelser om nivån för grupptillsyn i den numera upphävda lagen om understödsföreningar, som på samma sätt som försäkringsrörelselagen före genomförandet av Solvens II-direktivet, innehöll bestämmelser om försäkringsgrupper. För försäkringsgrupper gällde då, såväl enligt försäkringsrörelselagen som enligt den numera upphävda lagen om understödsföreningar, att grupptillsyn skulle utövas på alla de nivåer där det förelåg fall av grupptillsyn om inte Finansinspektionen beslutade om undantag för en eller flera nivåer.

Som anges ovan finns det i dag bestämmelser i försäkringsrörelselagen om nivån för grupptillsyn som motverkar att försäkringsföretag omfattas av flera fall av grupptillsyn (19 kap. 4 §). Tjänstepensionsföretag kommer, på samma sätt som försäkringsföretag, att kunna ingå i grupper med företag på mer än två nivåer i gruppstrukturen och därmed torde det också för tjänstepensionsföretag kunna uppkomma flera fall av grupptillsyn

Sida 560
Prop. 2018/19:158Sida 561
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

inom en och samma grupp. Således finns det även för tjänstepensionsföretag ett behov av bestämmelser om nivån för grupptillsyn som motverkar att grupptillsyn utövas på flera nivåer inom en och samma grupp. Samma frågor torde bli aktuella för tjänstepensionsföretag som ingår i grupper med flera nivåer som för försäkringsföretag i motsvarande grupper. Utgångspunkten bör därmed vara att bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska ges samma innebörd som motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 4 §). Som Finansinspektionen påpekar bör samma utformning och uttryck användas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag som i försäkringsrörelselagen om det inte avses något annat i sak. Även om bestämmelserna i försäkringsrörelselagen är svårtillgängliga bör en motsvarande reglering i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ansluta till bestämmelserna i försäkringsrörelselagen. Regeringen anser därför, i likhet med Lagrådet, att bestämmelserna om nivån för grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag i huvudsak bör ges samma utformning som motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Skillnader i förhållande till bestämmelserna i försäkringsrörelselagen Bestämmelser om nivån för grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag kommer inte fullt ut att få samma innebörd som motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Detta följer av att bestämmelserna i försäkringsrörelselagen har sin grund i unionsrätten och bestämmelsen i den lagen om nivån för grupptillsyn (19 kap. 4 §) infördes för att genomföra Solvens II-direktivet (artikel 215.1, se s. 409 f.). Denna bestämmelse om nivån för grupptillsyn samverkar dessutom med andra bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Detta gäller dels bestämmelserna om grupptillsynsmyndighet (19 kap. 6–10 §§), dels bestämmelserna om nationell undergruppstillsyn (19 kap. 74–83 §§). Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller till skillnad från Solvens IIdirektivet inte några bestämmelser om grupptillsyn. De bestämmelser som föreslås i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som uteslutande är svensk nationell lagstiftning, kommer därmed delvis att avvika från vad som gäller enligt försäkringsrörelselagen när det finns utländska företag i gruppen. I avsnitt 14.1.6 föreslås att Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet och ansvara för den grupptillsyn som ska utövas enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Som Finansinspektionen anmärker innebär detta att när det i toppen av en grupp finns ett utländskt tjänstepensionsinstitut, som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag som i sin tur är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag, ska grupptillsynen alltid utövas av Finansinspektionen. Vid en motsvarande situation enligt försäkringsrörelselagen, när en EES-försäkringsgivare är moderföretag till ett svenskt försäkringsföretag som i sin tur är moderföretag till ett annat svenskt försäkringsföretag, är det en annan grupptillsynsmyndighet än Finansinspektionen som ska utöva grupptillsynen. Denna skillnad uppkommer också om en EES-försäkringsgivare, i stället för ett utländskt tjänstepensionsföretag, är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag som i sin tur är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag. Grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska även då alltid utövas av Finansinspektionen.

Sida 561
Prop. 2018/19:158Sida 562

I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får besluta om nationell undergruppstillsyn. Detta gäller om det i toppen av en grupp finns ett moderföretag som har sitt huvudkontor i ett annat land inom EES än Sverige. Som en följd av att det alltid är Finansinspektionen som ska ansvara för grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag (se förslaget i avsnitt 14.1.6) finns det inte skäl för att i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införa bestämmelser om nationell undergruppstillsyn.

Hur ska grupptillsyn utövas i en grupp med flera nivåer?

I en grupp med flera nivåer kan det, enligt förslaget i avsnitt 14.1.2, finnas tjänstepensionsföretag på olika nivåer som det ska utövas grupptillsyn över. Så är fallet om ett tjänstepensionsföretag är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag och detta tjänstepensionsföretag i sin tur är moderföretag till ett tredje tjänstepensionsföretag, se figur 14.16. I en sådan grupp ska grupptillsyn utövas över tjänstepensionsföretag A som är moderföretag till tjänstepensionsföretag B. Grupptillsyn ska också utövas över tjänstepensionsföretag B som är moderföretag till tjänstepensionsföretag C. Om båda dotterföretagen, tjänstepensionsföretag B och C, är helägda är tjänstepensionsföretag A dessutom moderföretag till tjänstepensionsföretag C.

Figur 14.16 Ett tjänstepensionsföretag i toppen av en grupp med andra tjänstepensionsföretag

För att grupptillsynen inte ska bli alltför betungande för de enskilda före- tagen i en sådan grupp som i figur 14.16 utan att vara av någon större nytta vid tillsynen i sig så behövs en bestämmelse om nivån för grupptillsynen. En sådan bestämmelse bör utformas så att grupptillsyn ska utövas bara över det företag som är i toppen av gruppen, i figur 14.16 tjänstepensions- företag A. Detta leder till en lättnad för tjänstepensionsföretag B, eftersom det då inte behöver utövas någon grupptillsyn över det företaget och under- gruppen med tjänstepensionsföretag B och C. Dessa företag kommer dock trots det att omfattas av bestämmelser om grupptillsyn, men då som dotter- företag till tjänstepensionsföretag A. Därför bör det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införas en bestämmelse om att när det i toppen av
Sida 562
Prop. 2018/19:158Sida 563

en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag som ska omfattas av bestämmelserna om grupp-tillsyn i den lagen, ska bestämmelserna tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag, dvs. tjänstepensionsföretaget i toppen av gruppen. Detta innebär att när ett tjänstepensionsföretag är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag som ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas bara på tjänstepensionsföretaget i toppen av gruppen.

Tjänstepensionsföretag kan också ingå i en grupp där det, enligt förslaget i avsnitt 14.1.2, ska utövas grupptillsyn över flera företag även om det inte finns ett tjänstepensionsföretag i toppen av gruppen. En sådan grupp kan bestå av ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag samtidigt som det är dotterföretag till ett försäkringsföretag, se figur 14.17. I denna grupp ska grupptillsyn utövas över tjänstepensionsföretag A i dess egenskap av dotterföretag till ett försäkringsföretag. Grupptillsyn ska också utövas över tjänstepensionsföretag A i dess egenskap av moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag, tjänstepensionsföretag B.

Figur 14.17 Ett försäkringsföretag i toppen av en grupp med flera tjänstepensionsföretag

Även för en sådan grupp som i figur 14.17 finns ett behov av en bestämmelse om nivån för grupptillsynen. En sådan bestämmelse bör utformas så att grupptillsyn utövas så högt upp som möjligt i gruppen och att moderföretaget i toppen av gruppen, i detta fall försäkringsföretaget, fullt ut beaktas vid denna tillsyn. Därmed bör den grupptillsyn som ska utövas över tjänstepensionsföretag A i dess egenskap av dotterföretag till ett försäkringsföretag vara den tillsyn som ska utövas över gruppen. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse om att när det i toppen av en grupp finns ett försäkringsföretag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag som ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen, ska bestämmelserna tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag. Detta innebär att när ett försäkringsföretag

Sida 563
Prop. 2018/19:158Sida 564

är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag som ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas bara på detta tjänstepensionsföretag i dess egenskap av dotterföretag till försäkringsföretaget. Motsvarande bör gälla om moderföretaget i toppen av gruppen i stället är ett utländskt tjänstepensionsinstitut eller en EES-försäkringsgivare.

Tjänstepensionsföretag kan på motsvarande sätt som försäkringsföretag ingå i en grupp där moderföretaget i toppen av gruppen är ett blandat finansiellt holdingföretag, se figur 14.18.

Figur 14.18 Ett blandat finansiellt holdingföretag i toppen av en grupp med flera tjänstepensionsföretag

I en sådan grupp ska, enligt förslaget i avsnitt 14.1.2, grupptillsyn utövas över tjänstepensionsföretag A i dess egenskap av dotterföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag. Grupptillsyn ska också utövas över tjänstepensionsföretag A i dess egenskap av moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag, tjänstepensionsföretag B. Även för en sådan grupp bör grupptillsynen utövas på en nivå så högt upp som möjligt. Det torde också vara av särskild betydelse att moderföretaget fullt ut beaktas vid denna tillsyn, se t.ex. bestämmelserna som föreslås i avsnitt 14.1.13 för vissa typer moderföretag. För en sådan grupp som i figur 14.18 får det anses tillräckligt att grupptillsyn utövas på den nivå där tjänstepensions- företag A är dotterföretag till det blandade finansiella holdingföretaget. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därmed införas en bestämmelse om att när det i toppen av en grupp finns ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett tjänstepensions- företag som ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen, ska bestämmelserna tillämpas enbart på nivån för detta yttersta moder- företag. Detta innebär att bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska tillämpas bara på det tjänstepensionsföretag som är dotterföretag direkt under det blandade finansiella holding- företaget, i dess egenskap av dotterföretag till det blandade finansiella holdingföretaget. I figur 14.18 är detta tjänstepensionsföretag A. Mot- svarande bör gälla om företaget i toppen av gruppen i stället är ett företag
Sida 564
Prop. 2018/19:158Sida 565

som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag var ett försäkringsföretag.

Tjänstepensionsföretag torde, på samma sätt som försäkringsföretag, kunna ingå i grupper med olika typer av holdingföretag men där holdingföretaget inte är i toppen av gruppen. I en sådan grupp kan ett tjänstepensionsföretag vara moderföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag som i sin tur är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag, se figur 14.19.

Figur 14.19 Ett tjänstepensionsföretag i toppen av en grupp med ett blandat finansiellt holdingföretag och ett annat tjänstepensionsföretag

Som utgångspunkt ska grupptillsyn, enligt förslaget i avsnitt 14.1.2, utövas över tjänstepensionsföretag A i dess egenskap av moderföretag till tjänste- pensionsföretag B. I denna grupp ska grupptillsyn också utövas över tjänstepensionsföretag B i dess egenskap av dotterföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag. För en sådan grupp får det anses tillräckligt att grupptillsyn utövas över tjänstepensionsföretag A som är i toppen av gruppen. På så sätt utövas grupptillsyn över det yttersta moderföretaget och dess dotterföretag kommer att omfattas av denna tillsyn. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse om att när det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag, som i sin tur ska omfattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen, ska bestäm- melserna om grupptillsyn i den lagen tillämpas bara på nivån för det yttersta moderföretaget. Detta innebär att när ett tjänstepensionsföretag är moderföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag och det företaget i sin tur är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag som ska om- fattas av bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag, ska bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen tillämpas bara på tjänstepensionsföretaget i toppen av gruppen. Mot- svarande bör gälla om företaget under moderföretaget i toppen av gruppen
Sida 565
Prop. 2018/19:158Sida 566
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

i stället är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag var ett försäkringsföretag. Bestämmelsen bör även gälla för grupper där det yttersta moderföretaget är ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare.

14.1.5

Fortsatt tillsyn över de enskilda företagen i en grupp

företag.

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp som ska omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag eller som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen, ska även stå under tillsyn som enskilt tjänstepensions-

lagen.

Regeringens bedömning: Ett försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn för tjänstepensionsföretag står även under tillsyn som enskilt försäkringsföretag enligt försäkringsrörelse-

Utredningen behandlar inte frågan.

Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller att ett försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn även står under tillsyn som enskilt försäkringsföretag (19 kap. 5 § FRL).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1).

För tjänstepensionskassor finns det inte någon bestämmelse i lag som uttryckligen anger att de även ska stå under tillsyn som enskilt företag.

I bestämmelsen om gruppsolvens (26 d § UFL) anges dock att en tjänstepensionskassa ska, utöver det som föreskrivs i 25 §, ha en kapitalbas som är tillfredsställande med hänsyn till andra företag i försäkringsgruppen

(gruppbaserad kapitalbas). I 25 § UFL finns bestämmelser om att en tjänstepensionskassa ska, utöver tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar, vid varje tidpunkt ha en tillräcklig kapitalbas och att kapitalbasen ska minst uppgå till en nivå som beräknas med utgångspunkt i verksamhetens art och omfattning (solvensmarginalen) enligt bestämmelserna i 7 kap. 23 § försäkringsrörelselagen.

Fortsatt tillsyn som enskilt tjänstepensionsföretag

För försäkringsföretag gäller att de företag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn även står under tillsyn som enskilt försäkringsföretag

Sida 566
Prop. 2018/19:158Sida 567

(19 kap. 5 § FRL). Motsvarande bör gälla för tjänstepensionsföretag som ska omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensions-företag. Genom en sådan bestämmelse betonas även att grupptillsynen utgör ett komplement till tillsynen över det enskilda företaget och är särskilt inriktad på gruppen som helhet. En bestämmelse bör därmed införas i den nya lagen om att tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn, även ska stå under tillsyn som enskilt tjänstepensionsföretag.

Ett tjänstepensionsföretag kan omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen, se avsnitt 14.1.3. Så är fallet om ett tjänstepensionsföretag är anknutet företag i en grupp över vilken det ska utövas grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (artikel 329.1 b i Solvens II-förord- ningen). Ett tjänstepensionsföretag kan även omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen om det är att anse som ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet. Oavsett om ett tjänstepensionsföretag omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller den nya lagen om tjänstepensionsföretag, bör företaget även stå under tillsyn som enskilt tjänstepensionsföretag. Detta bör anges i den bestämmelse som införs för tjänstepensionsföretag i den nya lagen.

Fortsatt tillsyn som enskilt försäkringsföretag

Genom de bestämmelser om grupptillsyn som enligt förslaget ska gälla för tjänstepensionsföretag enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag kan även försäkringsföretag komma att omfattas av grupptillsynen enligt den nya lagen, se avsnitt 14.1.3. Ett försäkringsföretag i en sådan grupp står även under fortsatt tillsyn som enskilt försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen. Detta följer dels uttryckligen av ordalydelsen i försäkringsrörelselagen (19 kap. 5 §), dels av att det inte föreslås några ändringar i bestämmelserna i den lagen om tillsyn över enskilda försäkringsföretag. Någon lagbestämmelse av denna innebörd, i försäkringsrörelselagen eller i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, krävs därför inte. Mot bakgrund av att bestämmelsen i försäkringsrörelselagen (19 kap. 5 § FRL) dessutom i svensk rätt genomför bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 213.1 andra stycket) är en sådan ändring inte heller möjlig utan en ändring av unionsrätten.

14.1.6Grupptillsynsmyndighet

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet och ansvara för den grupptillsyn som ska utövas enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Sida 567
Prop. 2018/19:158Sida 568
Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

Enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 2 § andra stycket) ska grupptillsyn utövas över

  1. försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland,
  2. försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, och
  3. försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES.

För sådana försäkringsföretag som anges ovan ska det finnas en grupptillsynsmyndighet med ansvar för grupptillsynen (19 kap. 6 § FRL). Om det finns flera berörda myndigheter, ska grupptillsynsmyndigheten utses bland dem.

I försäkringsrörelselagen finns en tämligen omfattande reglering av hur grupptillsynsmyndigheten ska utses bland de behöriga myndigheter som berörs (19 kap. 7–9 §§). Den regleringen grundar sig på bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 247). I huvudsak avgörs frågan om vilken myndighet som ska vara grupptillsynsmyndighet av om det i gruppen ingår försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare och, om båda de företagskategorierna finns representerade i gruppen, av i vilken kategori det största företaget i gruppen hör hemma.

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se ovan i avsnitt 14.1.1).

För tjänstepensionskassor finns det inte någon uttrycklig bestämmelse om vilken myndighet som ska vara tillsynsmyndighet och ansvara för tillsynen. Av flera bestämmelser framgår dock att det är Finansinspektionen som är tillsynsmyndighet. Exempelvis gäller att en understödsförening ska upprätta och till Finansinspektionen ge in en särskild redovisning som omfattar försäkringsgruppen (26 f § första stycket UFL) och att Finansinspektionen får besluta att ett företag helt eller delvis ska utelämnas från en gruppbaserad redovisning (26 g § UFL). Dessutom gäller att Finansinspektionen i vissa fall får förelägga den som ska lämna information för den gruppbaserade redovisningen att fullgöra sin uppgiftsskyldighet direkt till inspektionen (71 a § första stycket UFL) och att Finansinspektionen i vissa fall får kontrollera uppgifterna på plats hos företaget (71 a § andra stycket FRL).

En grupptillsynsmyndighet ska ansvara för grupptillsynen

Enligt försäkringsrörelselagen ska det finnas en grupptillsynsmyndighet med ansvar för grupptillsynen. Grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag kommer att omfatta företag som inte står under tillsyn som enskilt tjänstepensionsföretag, exempelvis försäkringsföretag och olika typer av holdingföretag, se avsnitt 14.1.3. Detta talar för att det bör införas en särskild bestämmelse i lag om grupptillsynsmyndighet. Detta

Sida 568
Prop. 2018/19:158Sida 569

markerar också att grupptillsynen är skild från den tillsyn som sker över de enskilda företagen (se avsnitt 14.1.5). I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därmed införas en bestämmelse om en grupptillsynsmyndighet som ska ansvara för grupptillsynen enligt den lagen.

Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet enligt lagen om tjänstepensionsföretag

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om grupptillsyn. De bestämmelser om grupptillsyn som enligt förslaget ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag är i stället uteslutande svenska nationella bestämmelser. Det är inte möjligt att inom ramen för ett nationellt regelverk om grupptillsyn införa bestämmelser om att tillsynen i vissa fall ska utövas i ett annat land, att tillsynen ska kunna lämnas över till en myndighet i ett annat land eller att någon annan, exempelvis Eiopa, ska kunna avgöra att en viss myndighet i ett visst land inom EES ska ansvara för tillsynen. Bestämmelserna om grupptillsynsmyndighet i den nya lagen om tjänstepensionsföretag kommer därmed att avvika från motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 6–10 §§). Grupptillsynen enligt den nya lagen ska därmed alltid utövas av en svensk myndighet. Detta gäller oavsett om det rör sig om fullständig, begränsad eller kompletterande grupptillsyn. I Sverige är det Finansinspektionen som är ansvarig för tillsynen över företag inom den finansiella sektorn. Finansinspektionen bör därför också vara den myndighet som ska ansvara för grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

14.1.7Beslut att inte beakta företag i grupptillsynen

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska i ett enskilt fall få besluta att helt eller delvis inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Ett sådant beslut ska få fattas om företaget är beläget utomlands och det finns rättsliga hinder mot överföring av nödvändig information. Ett beslut om att undanta ett företag helt eller delvis ska också få fattas om företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen eller om det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas av den.

Om det finns flera företag som vart och ett för sig är av ringa betydelse för grupptillsynen, ska Finansinspektionen få besluta att inte beakta dem vid grupptillsynen bara om företagen tillsammans är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Sida 569
Prop. 2018/19:158Sida 570
Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, i ett enskilt fall får besluta att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen om 1) företaget är beläget i ett land utanför EES och det finns rättsliga hinder mot överföring av nödvändig information, 2) företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen, eller

3)det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas av den (19 kap. 11 § första stycket). När bestämmelsen i 2) är tillämplig på flera företag, får ett sådant beslut inte fattas, utom om företagen tillsammans är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen (19 kap. 11 § andra stycket FRL).

Innan Finansinspektionen fattar ett beslut med stöd av 2) eller 3) ovan att inte beakta ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare i en grupp ska inspektionen höra de behöriga myndigheter som berörs av beslutet (19 kap. 11 § tredje stycket FRL). Om Finansinspektionen med stöd av 2) eller 3) beslutar att inte beakta en EES-försäkringsgivare i en grupp ska det företag som finns i toppen av gruppen i Sverige, på begäran av Finansinspektionen, lämna de upplysningar som en behörig myndighet i EES-försäkringsgivarens hemland behöver för sin tillsyn av EES-försäk- ringsgivaren (19 kap. 12 § FRL).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1).

Även för tjänstepensionskassor gäller att Finansinspektionen får besluta att ett företag helt eller delvis utelämnas från en gruppbaserad redovisning enligt den upphävda lagen om understödsföreningar om 1) företaget är beläget i ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och det finns rättsliga hinder för överföring av nödvändig information, 2) företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med tillsynen eller 3) ett beaktande av företaget skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med tillsynen (26 g § UFL).

Beslut om att inte beakta ett visst företag vid grupptillsynen

På samma sätt som enligt försäkringsrörelselagen och enligt den upphävda lagen om understödsföreningar bör det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införas en bestämmelse som gör det möjligt att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen. Samma skäl bör krävas för ett sådant beslut enligt den nya lagen som enligt de båda lagarna. Ett företag bör därmed få undantas, helt eller delvis, från grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag om företaget är beläget utomlands och det finns rättsliga hinder mot överföring av nödvändig information. Ett företag bör även få undantas om företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen eller om det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas av den.

Tjänstepensionsföretag kommer att kunna ingå i grupper som motsvarar de grupper som försäkringsföretag kan ingå i. Det är därmed möjligt att ett

Sida 570
Prop. 2018/19:158Sida 571

tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp där det finns mer än ett företag som är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen. Vid grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det, på samma sätt enligt försäkringsrörelselagen, för ett beslut om att undanta fler än ett företag krävas att företagen tillsammans är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse om att ett företag i vissa fall kan undantas från grupptillsyn enligt den lagen. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 11 § första och andra styckena).

Skillnader gentemot bestämmelserna i försäkringsrörelselagen

I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om att Finansinspektionen före ett beslut ska höra de behöriga myndigheterna som berörs av beslutet (19 kap. 11 § tredje stycket) och att ett företag i toppen av en grupp i vissa fall ska lämna upplysningar till en annan behörig myndighet (19 kap. 12 §). Dessa bestämmelser infördes för att genomföra motsvarande bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 214.2 tredje och fjärde stycket, se s. 416 f.).

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om grupptillsyn. Därmed finns det inte heller några bestämmelser i det direktivet om att ett företag kan undantas från grupptillsyn. De bestämmelser om grupptillsyn som enligt förslaget ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag är i stället uteslutande svenska nationella bestämmelser. Detta medför att det inte är lämpligt eller ens möjligt att införa bestämmelser om att Finansinspektionen inför ett beslut ska höra andra behöriga myndigheter eller att företag i vissa fall ska lämna upplysningar till andra myndigheter än Finansinspektionen. Det bör därmed inte införas några bestämmelser i den nya lagen som motsvarar de nu aktuella bestämmelserna i försäkringsrörelselagen.

14.1.8Parallella regelverk

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få undanta ett blandat finansiellt holdingföretag från grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. För ett sådant beslut ska det krävas att företaget omfattas av tillsyn enligt konglomeratlagen. Ett beslut om undantag ska även få fattas om företaget omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

Ett beslut om undantag ska endast få fattas om bestämmelserna om tillsyn i konglomeratlagen respektive lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag kan anses likvärdiga med bestämmelserna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Sida 571
Prop. 2018/19:158Sida 572

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser dels om tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en grupp, dels tillsyn över finansiella konglomerat, särskilt avseende riskbaserad tillsyn, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, efter samråd med berörda behöriga myndigheter, bevilja undantag från bestämmelserna om grupptillsyn över försäkringsföretag, så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för konglomerat (19 kap. 13 §).

Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av likvärdiga bestämmelser dels om tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en grupp, dels om gruppbaserad tillsyn enligt lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, särskilt avseende riskbaserad tillsyn, får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, efter samråd med den myndighet som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen enligt den lagen, bevilja undantag från bestämmelserna om grupptillsyn över försäkringsföretag så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn enligt konglomeratlagen (19 kap. 14 § FRL).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser om att ett blandat finansiellt holdingföretag kan undantas från bestämmelser om grupptillsyn.

Blandade finansiella holdingföretag bör få undantas från grupptillsyn enligt lagen om tjänstepensionsföretag

Tjänstepensionsföretag kommer på samma sätt som försäkringsföretag att kunna ingå i grupper med blandade finansiella holdingföretag. I flera fall ska grupptillsyn då utövas enligt försäkringsrörelselagen, se avsnitt 14.1.2 och figur 14.6. För en sådan grupp behöver det inte införas någon ny undantagsbestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, utan de befintliga undantagsbestämmelserna i försäkringsrörelselagen kan användas (19 kap. 2 § andra stycket 3, 13 och 14 §§).

I avsnitt 14.2.2 föreslås att ett tjänstepensionsföretag ska vara ett reglerat företag. Detta leder till att ett företag kan vara ett blandat finansiellt holdingföretag även om det inte finns något försäkringsföretag i företagsstrukturen, se exempelvis företagsstrukturen i figur 14.20.

Sida 572
Prop. 2018/19:158Sida 573
Figur 14.20 Ett blandat finansiellt holdingföretag i en företagsstruktur
där det inte finns något försäkringsföretag

Företagsstrukturen i figur 14.20 kommer inte att omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn. I stället kommer strukturen att omfattas av de bestämmelser om grupptillsyn som enligt förslaget ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, se avsnitt 14.1.2.

Som anges i avsnitt 14.1.2 är en av utgångspunkterna med de bestämmelser om grupptillsyn som föreslås att grupptillsynen inte ska minska i omfattning om ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag. Inte heller bör grupptillsynen bli mer omfattande vid en omvandling. För att motverka detta bör det, på samma sätt i försäkringsrörelselagen (19 kap. 13 och 14 §§), införas bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om att ett blandat finansiellt holdingföretag i vissa fall kan undantas från grupptillsynen.

När får Finansinspektionen besluta om undantag?

Ett blandat finansiellt holdingföretag kan utöver den grupptillsyn som nu föreslås i lagen om tjänstepensionsföretag komma att omfattas av tillsyn dels enligt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag (i det följande benämnd tillsynslagen), dels enligt konglomeratlagen. Detta motsvarar den tillsyn som ett blandat finansiellt holdingföretag skulle kunna omfattas av om det i stället omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen. Bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om undantag från grupptillsyn bör därmed utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 13 och 14 §§). I den nya lagen bör det därmed införas bestämmelser om att ett blandat finansiellt holdingföretag får undantas från grupptillsyn enligt den lagen om det omfattas av bestämmelser om tillsyn enligt tillsynslagen eller konglomeratlagen.

På samma sätt som enligt försäkringsrörelselagen bör det för ett undantag krävas att tillsynen, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, är likvärdig i konglomeratlagen respektive tillsynslagen i förhållande till bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Sida 573
Prop. 2018/19:158Sida 574

Skillnader gentemot bestämmelserna i försäkringsrörelselagen

I försäkringsrörelselagen anges att Finansinspektionen får besluta om undantag för det blandade finansiella holdingföretaget efter samråd med berörda behöriga myndigheter (19 kap. 13 och 14 §§). Det finns även en bestämmelse om att Finansinspektionen ska underrätta Europeiska bankmyndigheten (Eba) och Eiopa om ett beslut om undantag (19 kap. 15 § FRL). Dessa bestämmelser har sin grund i unionsrätten (artikel 213.4 i Solvens II-direktivet i lydelsen enligt artikel 4.2 i ändringsdirektivet, artikel 213.5 i Solvens II-direktivet i lydelsen enligt artikel 4.2 i ändringsdirektivet och artikel 213.6 i Solvens II-direktivet i lydelsen enligt artikel 4.2 i ändringsdirektivet) och infördes när Solvens II-direktivet genomfördes (prop. 2015/16:9 s. 417–419). Även före det huvudsakliga genomförandet av Solvens II-direktivet fanns det dock motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (prop. 2012/13:160 s. 56–59).

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om grupptillsyn. De bestämmelser om grupptillsyn som enligt förslaget ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag är i stället uteslutande svenska nationella bestämmelser. Det bör därmed inte införas några bestämmelser om att Finansinspektionen måste samråda med någon annan myndighet innan de beslutar om att undanta ett blandat finansiellt holdingföretag från bestämmelserna om grupptillsyn i den lagen. Inte heller bör det i den lagen införas någon bestämmelse om att Finansinspektionen ska underrätta Eba eller Eiopa om ett beslut om undantag.

14.1.9Gruppsolvens – kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid minst uppgår till ett gruppbaserat kapitalkrav eller det högre belopp som följer av ett beslut av Finansinspektionen om kapitaltillägg.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska ett tjänstepensionsföretag som står under grupptillsyn säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som uppfyller ett särskilt kapitalkrav för gruppen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att bestämmelsen bör utformas så att den närmare överensstämmer med motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 16 §) eftersom det då blir tydligare vilket tjänstepensionsföretag som ska säkerställa att det finns en tillräcklig kapitalbas. Det blir även tydligare vad som menas med ett gruppbaserat kapitalkrav och att det totala lagstadgade kapitalkravet ska vara inklusive eventuella beslutade kapitaltillägg. Finansinspektionen efterfrågar även att de grundläggande principerna för beräkningen av gruppbaserad kapitalbas och gruppbaserat kapitalkrav enligt samman-läggnings-och avräkningsmetoden förtydligas i skälen. Svensk Försäkring anser att det måste förtydligas vilket kapitalkrav som ska gälla för en grupp. Även Tjänstepensionsförbundet och Svenska Aktuarieföreningen anser att detta måste förtydligas så att ett tjänstepensionsföretag inte på gruppnivå riskerar att påtvingas ett annat solvenskrav än det som gäller på enskild nivå.

Sida 574
Prop. 2018/19:158Sida 575
Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

För försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om gruppsolvens. Ett sådant försäkringsföretag ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid är minst lika med ett gruppbaserat solvenskapitalkrav eller det högre belopp som Finansinspektionen kan besluta om (19 kap. 16 § första stycket FRL). Med stöd av ett bemyndigande har Finansinspektionen meddelat föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas (19 kap. 104 § 1 FRL och 13 kap. 3–17 §§ Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse, nedan FFFS 2015:8).

Finansinspektionen har även meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1).

Tjänstepensionskassor som ingår i en försäkringsgrupp omfattas av bestämmelser om gruppbaserad kapitalbas. För tjänstepensionskassor gäller att de ska ha en kapitalbas som är tillfredsställande med hänsyn till andra företag i försäkringsgruppen (gruppbaserad kapitalbas). När den gruppbaserade kapitalbasen bestäms ska 7 kap. 22 §, 24 a § första–tredje styckena och 26 § fjärde stycket första meningen den upphävda försäkringsrörelselagen (1982:713) tillämpas (26 d § första stycket UFL). Den gruppbaserade kapitalbasen ska uppgå till en nivå som är tillräcklig med hänsyn till andra företag i försäkringsgruppen (gruppbaserad solvensmarginal).

Bestämmelser om gruppsolvens ska införas

Som Finansinspektionen påpekar kan ett enskilt finansiellt företags solvenssituation komma att påverkas av transaktioner och avtal med andra företag som det har förbindelser med. Detta gäller för såväl försäkringsföretag och understödsföreningar som för framtida tjänstepensionsföretag. Ett viktigt syfte med regler om beräkning av gruppbaserad kapitalbas och gruppbaserat kapitalkrav är att bättre kunna bedöma ett enskilt finansiellt företags ekonomiska ställning med beaktande av dess moderföretag, dotterföretag och andra anknutna företag. Regler om gruppbaserad kapitalbas och gruppbaserat kapitalkrav kompletterar därmed de regler som gäller för det enskilda företaget och säkerställer att det totalt sett i gruppen finns tillräckliga kapitalbasmedel (kapitalkravsrapporten s. 64).

Mer konkret motverkar bestämmelser om gruppsolvens att samma kapitalbasmedel tillgodoräknas fler än ett företag i gruppen och att kapital

Sida 575
Prop. 2018/19:158Sida 576

som skapats inom gruppen ökar kapitalbasen och därigenom ger en felaktig bild av företagets finansiella ställning. En beräkning av gruppsolvens beaktar också hur andra företag som ingår i samma grupp påverkar ett enskilt företag. Tilläggas bör dessutom att såväl försäkringsföretag som tjänstepensionskassor som står under grupptillsyn i dag omfattas av bestämmelser om gruppsolvens. Sammantaget bör tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag omfattas av bestämmelser om gruppsolvens.

Lagstiftningsmodell

Bestämmelser om gruppsolvens infördes för försäkringsföretag när försäkringsgruppsdirektivet genomfördes i svensk rätt (prop. 1999/2000:99 s. 39). För understödsföreningar, bl.a. tjänstepensionskassor, infördes det inte några bestämmelser om gruppbaserat kapitalkrav eftersom understödsföreningar vid denna tidpunkt inte omfattades av några bestämmelser om kapitalkrav på enskild nivå (samma prop. s. 57). Bestämmelser om kapitalkrav på individuell nivå för tjänstepensionskassor infördes först när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt och som en följd av detta infördes också bestämmelser om ett gruppbaserat kapitalkrav (prop. 2004/05:165 s. 185 och 235). Dessa bestämmelser gäller fortfarande för tjänstepensionskassor.

I samband med genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet ersattes bestämmelserna för försäkringsföretag med nya bestämmelser om gruppsolvens. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen ändrade då inriktning, från att ta sikte på de enskilda försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp till att avse hela gruppen sedd som en helhet (prop. 2015/16:9 s. 394). Som anges i avsnitt 14.1.5 är syftet med grupptillsynen för tjänstepensionsföretag att denna tillsyn ska utgöra ett komplement till tillsynen över det enskilda företaget och vara särskilt inriktad på gruppen som helhet. Detta talar för att bestämmelserna om grupptillsyn för tjänstepensionsföretag bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser för försäkringsföretag (19 kap. 16 § första stycket FRL).

Regeringen anser, i likhet med Finansinspektionen, att en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör utformas så att den nära överensstämmer med motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen. På så sätt framgår det tydligare att det är det tjänstepensionsföretag som det ska omfattas av fullständig grupptillsyn som bör se till att kapitalbasen uppfyller de krav som gäller på gruppnivå. Det leder även till att det tydligare framgår vilket kapitalkrav som ska gälla på gruppnivå, som Svensk Försäkring, Tjänstepensionsförbundet och Svenska Aktuarieföreningen efterfrågar.

14.1.10Gruppsolvens – beräkning av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

Regeringens förslag: Beräkningen av kapitalbasen och kapitalkravet för en grupp som står under grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska beräknas enligt en sammanläggnings-och avräkningsmetod. Om det är lämpligt, ska Finansinspektionen få

Sida 576
Prop. 2018/19:158Sida 577

besluta att kapitalbasen och kapitalkravet i stället ska beräknas enligt en konsolideringsmetod, eller enligt en kombination av de metoderna.

Dotterföretag och företag där det finns ägarintressen ska som huvudregel beaktas proportionellt i förhållande till aktieinnehavets storlek vid beräkningen av kapitalbas och kapitalkrav för en grupp. Om det finns särskilda skäl, ska innehav och ägarintressen få beaktas till en annan andel. Finansinspektionen ska besluta vilken proportionell andel som ska beaktas när det inte finns kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp.

Avdrag ska göras från den gruppbaserade kapitalbasen så att det inte sker en dubbelräkning av poster som ingår i kapitalbasen i flera företag i gruppen. Avdrag ska också göras för värden som skapats internt inom en grupp och som härrör från ömsesidig finansiering.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte att Finansinspektionen ska få besluta vilken proportionell andel som ska beaktas när det inte finns kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att de grundläggande principerna för sammanläggnings- och avräkningsmetoden bör framgå i skälen till bestämmelsen. Detta gäller framför allt hur kapitalbasen och kapitalkravet på gruppnivå ska beräknas. Enligt inspektionen bör det även anges att den kapitalbas och det kapitalkrav som beräknas för ett tjänstepensionsföretag på enskild nivå ska användas som utgångspunkt för beräkningen av kapitalkrav och kapitalbas på gruppnivå och detta bör också gälla för företag som beräknar kapitalbas och kapitalkrav som enskilda företag enligt andra sektorsregler. Finansinspektionen bör, i likhet med i fråga om försäkringsföretag (19 kap. 19 § FRL), ha rätt att besluta vilken proportionell andel som ska beaktas när det inte finns några kapitalbindningar mellan företag i en grupp. Svensk Försäkring anser att det måste förtydligas hur olika typer av företag med skilda eller inga kapitalkrav ska hanteras i beräkningarna av kapitalbas och kapitalkrav. Svensk Försäkring anser även att bemyndigandet att meddela föreskrifter om beräkningen bör begränsas eller att det i skälen ges tydligare ledning för vilken typ av bestämmelser som kan komma att meddelas med stöd av bemyndigandet.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

Enligt försäkringsrörelselagen gäller för företag som ingår i en grupp där det finns ett försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland eller försäkringsföretag som har en

Sida 577
Prop. 2018/19:158Sida 578

gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas enligt konsolideringsmetoden enligt artiklarna 230–232 i Solvens II-direktivet (19 kap. 17 § första stycket). Om det är lämpligt får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet i stället ska beräknas enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden enligt artikel 233 i Solvens II-direktivet eller enligt en kombination av konsolideringsmetoden och sammanläggnings- och avräkningsmetoden (19 kap. 17 § andra stycket FRL).

Innan Finansinspektionen fattar beslut om att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas en annan metod än konsolideringsmetoden, ska inspektionen samråda med berörda behöriga myndigheter och med den grupp som beslutet rör.

När konsolideringsmetoden används ska bestämmelserna i 7 kap. 2– 11 §§ försäkringsrörelselagen om kapitalbas gälla vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen (19 kap. 17 § tredje stycket FRL). Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska ett anknutet företag beaktas proportionellt efter det innehav som ett visst företag har i det anknutna företaget. De typer av företag som avses är 1) försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, 2) försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland eller 3) ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett försäkringsföretag. Om särskilda skäl talar för det, får innehav och ägarintressen beaktas till en annan andel (19 kap. 18 § FRL).

När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen besluta vilken proportionell andel som ska beaktas i följande fall: 1) då det inte finns kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp, 2) då en berörd behörig myndighet har bedömt att ett direkt eller indirekt innehav av röster eller kapital i ett företag ska räknas som ägarintresse på grund av att ett betydande inflytande utövas över det företaget, eller 3) då en berörd behörig myndighet har bedömt att ett företag är ett moderföretag på grund av att det utövar ett dominerande inflytande över ett annat företag (19 kap.

19§ första stycket FRL). Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut, ska inspektionen samråda med berörda behöriga myndigheter och den grupp som beslutet rör (19 kap. 19 § andra stycket FRL).

Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen ska avdrag göras så att inte dubbelräkning sker av poster som ingår i kapitalbasen i flera företag i gruppen. Vid beräkningen ska avdrag också göras för värden som skapats internt inom gruppen och som härrör från ömsesidig finansiering (19 kap. 20 § FRL).

För försäkringsföretag finns ytterligare bestämmelser i Solvens II-för- ordningen om hur anknutna företag som inte är försäkringsföretag ska hanteras i solvensberäkningen för en försäkringsgrupp (artikel 329.1).

Sida 578
Prop. 2018/19:158Sida 579

Detta gäller för anknutna företag som är kreditinstitut, värdepappersföretag (benämns i svensk rätt värdepappersbolag när de är svenskt bolag) eller finansinstitut (artikel 329.1 a), tjänstepensionsinstitut (artikel

329.1b), förvaltningsbolag (benämns i svensk rätt fondbolag när de är svenskt bolag, artikel 329.1 c), AIF-förvaltare (artikel 329.1 d) och ickereglerade företag som bedriver finansiell verksamhet (artikel 329.1 e). Därutöver finns ytterligare bestämmelser om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas i Finansinspektionens föreskrifter (19 kap. 104 § 1 FRL och 13 kap. 3–17 §§ FFFS 2015:8).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1).

För tjänstepensionskassor gäller att de ska ha en kapitalbas som är tillfredsställande med hänsyn till andra företag i försäkringsgruppen (gruppbaserad kapitalbas). När den gruppbaserade kapitalbasen bestäms ska 7 kap. 22 §, 24 a § första–tredje styckena och 26 § fjärde stycket första meningen den upphävda försäkringsrörelselagen (1982:713) tillämpas (26 d § första stycket UFL). Den gruppbaserade kapitalbasen ska uppgå till en nivå som är tillräcklig med hänsyn till andra företag i försäkringsgruppen (gruppbaserad solvensmarginal). När den gruppbaserade solvensmarginalen bestäms ska 7 kap. 23 § den upphävda försäkringsrörelselagen tillämpas (26 d § andra stycket UFL).

En tjänstepensionskassa ska göra en beräkning av gruppbaserad kapitalbas och solvensmarginal för att bestämma den ekonomiska ställningen med hänsyn till andra företag i försäkringsgruppen. Beräkningen ska göras enligt en sammanläggnings- och avräkningsmetod. Om det finns skäl får beräkningen i stället göras enligt en konsolideringsmetod (26 e § första stycket UFL). Vid beräkningen ska dotterföretag eller intresseföretag som är försäkringsföretag beaktas proportionellt efter understödsföreningens innehav om inte särskilda skäl talar för att de beaktas till annan andel (26 e § tredje stycket UFL). Beräkningen ska särskilt tillgodose att avdrag från kapitalbasen görs för dels tillgångar som får ingå i kapitalbasen hos ett annat försäkringsföretag i försäkringsgruppen, dels värden som skapats internt inom gruppen (26 e § fjärde stycket UFL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkningsmetodernas användning och innehåll (26 e § femte stycket UFL).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om detta (Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2002:4] om gruppbaserad kapitalbas och solvensmarginal för försäkringsföretag och understödsföreningar som ingår i en grupp, nedan FFFS 2002:4). Dessa föreskrifter gäller fortfarande för tjänstepensionskassor (punkt 3 i övergångsbestämmelserna till Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2011:10] om gruppbaserad kapitalbas och solvensmarginal för försäkringsföretag som ingår i en grupp, nedan FFFS 2011:10).

Sida 579
Prop. 2018/19:158Sida 580

Bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå ska införas för tjänstepensionsföretag, med sammanläggnings- och avräkningsmetoden som huvudmetod

På samma sätt som i försäkringsrörelselagen och i lagen om understödsföreningar bör det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införas bestämmelser om hur kapitalbas och kapitalkrav ska beräknas på gruppnivå. Sådana bestämmelser är, som berörs i avsnitt 14.1.9, centrala för att det ska kunna följas upp att ett tjänstepensionsföretag har en tillräcklig kapitalbas även med beaktande av den gruppstruktur som tjänstepensionsföretaget ingår i.

Det är inte möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende föreslå någon helt ny metod för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå för tjänstepensionsföretag. Detta talar för att det enligt bestämmelserna för tjänstepensionsföretag bör gälla någon av de metoder som i dag tillämpas vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller vid tillsyn enligt konglomeratlagen, dvs. konsolideringsmetoden eller sammanläggnings- och avräkningsmetoden. Dessa metoder kan anpassas till tjänstepensionsföretag och de risker som kan bli aktuella utifrån de grupper som tjänstepensionsföretag kan tänkas ingå i.

Grunderna för konsoliderings respektive sammanläggnings-och avräkningsmetoden har utvecklats i flera lagstiftningsärenden (prop. 1999/2000:99 s. 37, s. 126 f. och prop. 2015/16:9 s.422).

Konsolideringsmetoden utgår från koncernräkenskaper och dessa räken-skaper visar gruppen som om den vore ett enda företag. Metoden kräver därmed att gruppen upprättar en sådan redovisning. En fördel med konsolideringsmetoden är att någon separat redovisning för tillsynsändamål inte behöver upprättas om de företag som ingår i gruppen är samma företag som konsolideras i koncernredovisningen. Några särskilda justeringar för dubbelt utnyttjande av kapital och internt skapat kapital behöver som regel inte heller göras, eftersom detta sker automatiskt i enlighet med koncernredovisningsreglerna. En annan fördel är att den sammanställda redovisningen på vilken beräkningen baseras i regel är samma redovisning som är föremål för revisorsgranskning, vilket bidrar till uppgifternas tillförlitlighet. Nackdelen med konsolideringsmetoden, i vart fall som huvudmetod, är att den bygger på att det finns en koncernredovisning för de företag som ingår i gruppen (prop. 2005/06:45 s. 127).

Sammanläggnings- och avräkningsmetoden innebär förenklat att kapitalbaser och kapitalkrav för gruppens företag, efter elimineringar för inbördes poster, läggs samman för att beräkna den gruppbaserade ekonomiska ställningen. Någon särskild koncernredovisning för gruppen är därmed inte nödvändig eftersom beräkningen baseras på de individuella redovisningarna för gruppens enskilda företag (samma prop.).

Konsolideringsmetoden är huvudmetod för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 17 § första stycket). Denna metod kräver dock ytterligare bestämmelser om hur den ska tillämpas och i Solvens IIdirektivet (artiklarna 230–232), Solvens II-förordningen (artiklarna 335–

340)och Finansinspektionens föreskrifter (13 kap. FFFS 2015:8) finns detaljerade bestämmelser om detta. För att denna metod ska kunna tillämpas av tjänstepensionsföretag krävs därmed att det tas fram åtskilliga

Sida 580
Prop. 2018/19:158Sida 581

ytterligare bestämmelser om metoden. Dessutom bör på samma sätt som för försäkringsföretag krävas att det finns en koncernredovisning eller motsvarande sammanställning upprättad (13 kap. 15 § FFFS 2015:8). Sammanläggnings-och avräkningsmetoden har den fördelen att metoden, som Finansinspektionen påpekar, utgår från de enskilda företagens kapitalbas och kapitalkrav, som sedan läggs samman för en kapitalbas och kapitalkrav som ska gälla för gruppen som helhet. Detta gäller, som Svensk Försäkring efterfrågar och Finansinspektionen poängterar, oavsett om de enskilda kraven på kapitalbas och kapitalkrav följer av den nya lagen om tjänstepensionsföretag, försäkringsrörelselagen eller någon annan finansiell lagstiftning. Denna metod kräver inte någon samlad redovisning eller motsvarande uppställning för gruppen. Metoden kan dock kräva vissa ytterligare bestämmelser om hur tillämpningen ska se, men inte alls i samma omfattning som konsolideringsmetoden.

Vid genomförandet i svensk rätt av försäkringsgruppsdirektivet och konglomeratdirektivet ansågs att sammanläggnings- och avräkningsmetoden bör vara huvudmetod för bestämmande av kapitalbas och kapitalkrav, men att kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå, om det finns skäl, ska kunna beräknas enligt en konsolideringsmetod, eller för finansiella konglomerat genom en kombination av de båda metoderna (prop. 1999/2000:99 s. 38 och s. 128).

Detta bör även gälla för tjänstepensionsföretag. Kapitalbasen och kapitalkravet för en grupp som står under grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör därmed beräknas enligt en sammanläggnings- och avräkningsmetod. Om det är lämpligt, bör Finansinspektionen få besluta att kapitalbasen och kapitalkravet i stället ska beräknas enligt en konsolideringsmetod, eller enligt en kombination av metoderna. För ett beslut om att konsolideringsmetoden ska få användas bör det dock krävas att det först tas fram en robust konsolideringsmetod med tillhörande regelverk som kan antas ge en mer rättvisande bild av en grupps finansiella ställning än sammanläggnings- och avräkningsmetoden.

Grundläggande principer för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav

Dessa grundläggande principer för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå som i dag gäller för försäkringsföretag och tjänstepensionskassor bör även gälla för tjänstepensionsföretag. I samband med att principerna infördes för försäkringsföretag uttalades att det i lag bör införas grundläggande bestämmelser som anger de viktiga principerna, men att de mer detaljerade kraven i stället bör anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (prop. 1999/2000:99 s. 36–38 och s. 421). Detta bör också gälla för tjänstepensionsföretag. För tjänstepensionsföretag bör det därmed införas generella bestämmelser som är utformade efter förebild av det som gäller för försäkringsföretag och tjänstepensionskassor om att dotterföretag ska beaktas efter innehavets storlek, att avdrag ska göras från kapitalbasen så att det inte görs en dubbelräkning av samma post i flera företag och att avdrag även ska göras för värden som skapats internt inom en grupp.

Sida 581
Prop. 2018/19:158Sida 582

Enligt försäkringsrörelselagen gäller att när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet ska inspektionen besluta vilken proportionell andel som ska beaktas då det inte finns kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp (19 kap. 19 § första stycket 1). Regeringen anser, till skillnad från den bedömning som görs i promemorian, att det bör införas en motsvarande bestämmelse för grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I den delen instämmer alltså regeringen med det som Finansinspektionen framför.

Behov av ytterligare bestämmelser

Även om det nu föreslås bestämmelser i lag, dels om vilken metod som ska användas för beräkningen av kapitalbas och kapitalkrav för en grupp, dels om vissa grundläggande principer för beräkningen, anser regeringen att det finns ett behov av ytterligare och mer detaljerade bestämmelser om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas. Sådana bestämmelser bör få meddelas inom ramen för ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Det finns anledning att, som Svensk Försäkring efterfrågar, närmare ange ramen för vilken typ av bestämmelser som bör kunna få meddelas inom ramen för ett sådant bemyndigande. För försäkringsföretag finns detaljerade bestämmelser om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas både i Solvens II-förordningen (artiklarna 328–342) och i Finansinspektionens föreskrifter (13 kap. 3– 17 §§ FFFS 2015:8). Bestämmelserna för försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag bör i stort överensstämma med varandra eftersom ett tjänstepensionsföretag får anses vara i huvudsak utsatt för samma risker som ett försäkringsföretag i en motsvarande grupp. Dessutom är en av utgångspunkterna för de bestämmelser som föreslås att grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag inte ska bli mindre omfattande när ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag (se avsnitt 14.1.2). I de föreskrifter som meddelas med stöd av det nu behandlade bemyndigandet torde alltså i allmänhet inte finnas skäl att ställa strängare krav på tjänstepensionsföretag än de krav som ställs på försäkringsföretag i motsvarande föreskrifter och i bestämmelserna i Solvens II-förordningen.

14.1.11Gruppsolvens – tillsyn över och övervakning av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet

Regeringens förslag: Den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas minst en gång per år. Beräkningarna ska utföras av det tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn. Detta företag ska även rapportera resultatet av beräkningen till Finansinspektionen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen.

Sida 582
Prop. 2018/19:158Sida 583

Det tjänstepensionsföretag som ansvarar för beräkning och rapportering av kapitalbas och kapitalkrav ska fortlöpande övervaka kapitalkravet för gruppen. Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil har förändrats väsentligt sedan den senaste rapporteringen av kapitalkravet på gruppnivå, ska företaget göra en ny beräkning av detta krav och snarast möjligt rapportera resultatet till Finansinspektionen. Finansinspektionen ska under samma förutsättningar få begära en förnyad beräkning av kapitalkravet.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorians förslag inte uttryckligen anges vilket företag som ska rapportera resultatet av beräkningen till Finansinspektionen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen påpekar att det inte uttryckligen anges vilket företag som ska rapportera resultatet av beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet. Svensk Försäkring anser att Finansinspektionen inte bör kunna begära en rapportering på gruppnivå med kortare tidsintervall än ett år eftersom den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet enligt förslaget ska beräknas minst en gång per år. Inte heller bör företagen av andra skäl än de som anges i promemorian behöva beräkna kapitalbas och kapitalkrav oftare än en gång per år.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas minst en gång per år. Beräkningarna ska utföras av försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäk- ringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland eller ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett försäkringsföretag (19 kap. 32 § FRL). Om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, ett försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, ska det företaget rapportera resultatet av beräkningarna av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet och väsentliga uppgifter som ligger till grund för dem till grupptillsynsmyndigheten. Om det i toppen av en grupp finns ett försäkringsholding-

Sida 583
Prop. 2018/19:158Sida 584
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

företag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES, ska i stället det moderföretaget ansvara för rapporteringen (19 kap. 33 § första stycket FRL).

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, efter att ha hört berörda behöriga myndigheter och gruppen, bestämma att ett annat företag i gruppen ska ansvara för rapporteringen (19 kap. 33 § andra stycket FRL). Det företag som ska ansvara för rapporteringen ska fortlöpande övervaka solvenskapitalkravet för gruppen. Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av solvenskapitalkravet på gruppnivå, ska företaget göra en ny beräkning av detta krav och snarast möjligt rapportera denna till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Finansinspektionen får under samma förutsättningar begära en förnyad beräkning av solvenskapitalkravet (19 kap. 34 § FRL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen av resultatet av beräkningarna av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet och väsentliga uppgifter som ligger till grund för dem till grupptillsynsmyndigheten (19 kap. 104 § 3 FRL).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1).

För tjänstepensionskassor gäller enligt den upphävda lagen om understödsföreningar (26 f § första stycket) att de ska upprätta och till Finansinspektionen ge in en särskild redovisning som omfattar försäkringsgruppen (gruppbaserad redovisning). En gruppbaserad redovisning ska bl.a. innehålla en beräkning av gruppbaserad kapitalbas och solvensmarginal (26 f § andra stycket UFL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den gruppbaserade redovisningens utformning och innehåll samt när handlingarna ska ges in till Finansinspektionen (26 f § tredje stycket UFL). Tjänstepensionskassor ska årligen, om undantag inte beviljats, lämna en redovisning av gruppbaserad kapitalbas och solvensmarginal till Finansinspektionen (2 § FFFS 2002:4 och punkt 3 i övergångsbestämmelserna till FFFS 2011:10).

Hur ofta ska den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet beräknas?

Samma krav bör gälla för tjänstepensionsföretag i fråga om tidsintervallet för beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet som i dag gäller för försäkringsföretag och tjänstepensionskassor. Den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska därför beräknas minst en gång per år.

Regeringen anser, till skillnad från Svensk Försäkring, att företaget bör göra en ny beräkning av detta krav och snarast möjligt rapportera resultatet till Finansinspektionen om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil har förändrats väsentligt sedan den senaste rapporteringen av kapitalkravet på gruppnivå. Finansinspektionen ska under samma förutsättningar få begära en förnyad beräkning av kapitalkravet. Det är den ordning som i dag gäller enligt försäkringsrörelselagen.

Sida 584
Prop. 2018/19:158Sida 585

Bestämmelser med den innebörden bör införas även i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Vilket företag ska ansvara för beräkningarna?

Det behövs en bestämmelse som anger vilket företag som ska ansvara för beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet. För tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse som är utformad efter förebild av motsvarande bestämmelse för försäkringsföretag (19 kap. 32 § FRL).

Vissa skillnader bör dock gälla i förhållande till det som gäller enligt försäkringsrörelselagen. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen har sin grund i Solvens II-direktivet, som är ett fullharmoniseringsdirektiv. Dessa bestämmelser är anpassade till att det i en grupp kan finnas företag som har hemvist i olika länder och för att hantera detta finns bestämmelser om hur olika berörda myndigheter ska samverka i grupptillsynen över försäkringsföretag. För gruppbaserad kapitalbas och gruppbaserat solvenskapitalkrav gäller att dessa i vissa fall ska beräknas av ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES. (19 kap. 32 § andra meningen FRL). För vissa grupper kan det därmed vara ett företag som har hemvist i ett annat land inom EES som ska ansvara för beräkningarna av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet, trots att försäkringsföretaget som ska omfattas av fullständig grupptillsyn har sitt hemvist i Sverige.

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om grupptillsyn och därmed finns det inte heller några bestämmelser om samverkan mellan olika berörda myndigheter för denna typ av tillsyn. En modell där ett företag som inte har hemvist i Sverige ska vara ansvarig för beräkningar av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå är därför inte lämplig för tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör i stället utformas så att det alltid är det tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn som ska beräkna den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet.

Rapportering

Även tjänstepensionsföretag bör rapportera resultatet av beräkningarna av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet till Finansinspektionen.

Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen anger att det är företaget i toppen gruppen som ska rapportera resultatet, vilket kan vara ett försäkringsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn (19 kap. 33 § första stycket första meningen). För vissa grupper är det dock ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som ska ansvara för rapporteringen (19 kap. 33 § första stycket andra meningen FRL).

På samma sätt som anges beträffande vilket företag som ska utföra beräkningarna är det inte heller lämpligt att ett företag som inte har hemvist i Sverige ska rapportera resultatet av beräkningarna. Regeringen anser därmed att det, till skillnad från i promemorians förslag och i enlighet med

Sida 585
Prop. 2018/19:158Sida 586

det Finansinspektionen framför, i lag bör anges vilket företag som ska rapportera resultatet till grupptillsynsmyndigheten. Mest lämpligt är att samma företag som ska ansvara för beräkningarna också ska rapportera resultaten till Finansinspektionen, som alltid kommer att vara gruptillsynsmyndighet (se avsnitt 14.1.6).

Enligt försäkringsrörelselagen får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen (19 kap. 104 § 3). För tjänstepensionskassor gäller att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den gruppbaserade redovisningens utformning och innehåll samt när handlingarna ska ges in till Finansinspektionen (26 f § tredje stycket UFL). Motsvarande bör gälla för tjänstepensionsföretag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därmed få meddela föreskrifter om innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen.

Övervakning av kapitalkrav på gruppnivå

Ett tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp torde i huvudsak befinna sig i samma situation och vara utsatt för samma risker som ett försäkringsföretag i en motsvarande grupp. Det bör därmed införas bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om övervakning av kapitalkravet på gruppnivå, om att företaget som ansvarar för rapporteringen i vissa fall ska göra en ny beräkning och rapportera resultatet till Finansinspektionen samt om att Finansinspektionen i vissa fall kan begära en ny beräkning. Bestämmelserna bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 34 §).

14.1.12 Gruppsolvens – kapitaltillägg och åtgärder om en grupp inte uppfyller kapitalkravet

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få besluta om kapital- tillägg på gruppnivå om det finns brister i gruppens företagsstyrnings- system eller om det gruppbaserade kapitalkravet inte stämmer överens med gruppens riskprofil.
Om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade kapitalkravet eller om det finns risk för gruppen inom tre månader inte kommer att uppfylla kravet, ska ett tjänstepensionsföretag som står under grupptillsyn med avseende på gruppsolvens underrätta Finansinspektionen omgående.
Finansinspektionen ska ha samma befogenheter att ingripa mot ett tjänstepensionsföretag som inte uppfyller det gruppbaserade kapital- kravet som mot ett tjänstepensionsföretag som på enskild nivå inte upp- fyller de kapitalkrav som gäller på den nivån.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan.
Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.
Promemorians förslag överensstämmer huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att
Sida 586
Prop. 2018/19:158Sida 587
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

det bemyndigande som föreslås i promemorian inte omfattar föreskrifter om innehållet i en finansiell saneringsplan. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det bör förtydligas om det som gäller enligt försäkringsrörelselagen om förlängd tidsfrist, underrättelse och finansiell saneringsplan även ska gälla om det gruppbaserade kapitalkravet för tjänstepensionsföretag inte uppfylls. Svensk Försäkring anser att möjligheten att besluta om kapitaltillägg måste tydliggöras. Detta gäller framför allt för de fall kapitalkravet inte stämmer överens med gruppens riskprofil. Enligt Svensk Försäkring bör även att möjligheten att besluta om kapitaltillägg begränsas till att, på samma sätt som enligt bestämmelserna på om kapitalkravet för ett enskilt tjänstepensionsföretag, gälla om riskprofilen avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av det gruppbaserade kapitalkravet. Skälen för regeringens förslag Gällande rätt För försäkringsföretag gäller att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, får besluta om ett kapitaltillägg utöver det gruppbaserade solvenskapitalkravet, om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil eller om företagsstyrningssystemet avviker väsentligt från lagkraven (19 kap. 29 § FRL). Vid bedömningen av om gruppens riskprofil stämmer överens med det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska Finansinspektionen särskilt beakta om sådana omständigheter som kan föranleda ett kapitaltillägg för ett enskilt företag föreligger med avseende på gruppen (19 kap. 29 § andra stycket FRL). De närmare bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om kapitaltillägg för ett enskilt företag ska gälla för ett beslut om kapitaltillägg på gruppnivå (19 kap. 29 § tredje stycket FRL). Om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade solvenskapitalkravet eller om det finns risk för en sådan brist inom tre månader, ska ett försäkringsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland eller försäkringsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat försäkringsföretag, en EESförsäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland eller ett försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES som är moderföretag till ett försäkringsföretag, underrätta grupptillsynsmyndigheten omgående. Grupptillsynsmyndigheten ska informera berörda myndigheter. Gruppens situation ska analyseras inom tillsynskollegiet (19 kap. 35 § första stycket FRL). Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om ingripanden vid bristande uppfyllelse av solvenskapitalkravet av ett enskilt företag, om åtgärdsplan, förlängd tidsfrist, underrättelse och finansiell saneringsplan ska gälla i tillämpliga delar vid en brist på gruppnivå (19 kap, 35 § andra stycket FRL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan (19 kap. 104 § 4). Finansinspektionen har för försäkringsföretag meddelat

Sida 587
Prop. 2018/19:158Sida 588
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

föreskrifter om åtgärdsplan och finansiell saneringsplan (12 kap. FFFS 2015:8). Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1). För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser om kapitaltillägg på gruppnivå eller åtgärder vid bristande efterlevnad av kapitalkravet för gruppen. Kapitaltillägg på gruppnivå Enligt förslaget i avsnitt 13.1.2 ska Finansinspektionen få besluta om ett tillägg till det riskkänsliga kapitalkravet (kapitaltillägg) för ett tjänstepensionsföretag på enskild nivå. Ett sådant beslut ska få fattas om tjänstepensionsföretagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet eller om företagets företagsstyrningssystem uppvisar vissa allvarliga brister. Det föreslås även ett gruppbaserat kapitalkrav (se avsnitt 14.1.9) och Finansinspektionen bör ha samma möjlighet att besluta om kapitaltillägg på gruppnivå om det gruppbaserade kapitalkravet inte stämmer överens med gruppens riskprofil eller om det finns brister i gruppens företagsstyrningssystem. Detta gäller i dag enligt försäkringsrörelselagen när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet (19 kap. 29 § FRL). En motsvarande bestämmelse bör införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och den bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 29 §). Finansinspektionen ska enligt förslaget därmed få besluta om ett kapitaltillägg utöver det gruppbaserade kapitalkravet, om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil. Finansinspektionen ska också få besluta om kapitaltillägg om företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från de grundläggande kraven för ett tjänstepensionsföretags företagsstyrningssystem, samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid. I båda dessa situationer är ett beslut om kapitaltillägg en åtgärd som syftar till att återställa skyddet för de som kan komma att omfattas av ett pensionsåtagande, till den nivå av skydd som det riskbaserade kapitalkravet är tänkt att ge. Hur denna bedömning ska göras i det enskilda fallet är något som bör överlämnas till rättstillämpningen. Det är därmed inte lämpligt att, som Svensk Försäkring efterfrågar, i lag närmare ange när Finansinspektionen ska få besluta om kapitaltillägg. Motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen torde dock kunna ge vägledning om hur bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska tillämpas. Svensk Försäkring anser även att möjligheten att besluta om kapitaltillägg bör begränsas till om riskprofilen avviker väsentligt, på samma sätt som enligt bestämmelserna på enskild nivå. I försäkringsrörelselagen finns det inte någon sådan begränsning på gruppnivå (19 kap. 29 § jämförd med 17 kap. 24 § 1 FRL). Regeringen anser att det inte heller bör införas någon sådan begräsning i den nya lagen.

Sida 588
Prop. 2018/19:158Sida 589

Underrättelse till Finansinspektionen

En grundläggande förutsättning för att grupptillsynen ska vara ändamålsenlig och effektiv är att Finansinspektionen i ett tidigt skede får kännedom om att en grupp inte uppfyller det gruppbaserade kapitalkravet eller att det finns en risk för detta. För att säkerställa att Finansinspektionen får denna information bör det tjänstepensionsföretag som ansvarar för beräkning och rapportering av det gruppbaserade kapitalkravet vara skyldigt att anmäla till Finansinspektionen om gruppen inte uppfyller kapitalkravet. En sådan skyldighet bör också gälla om det finns risk för att gruppen inom tre månader inte kommer att uppfylla det gruppbaserade kapitalkravet. Motsvarande gäller vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 35 §). Det bör därför införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och den bör utformas efter förebild av bestämmelsen i försäkringsrörelselagen.

Finansinspektionens möjligheter att ingripa

För att grupptillsynen ska fylla sitt syfte och säkerställa skyddet för de som omfattas av ett pensionsåtagande krävs att Finansinspektionen har möjlighet att ingripa när inspektionen har fått kännedom om att en grupp inte uppfyller det gruppbaserade kapitalkravet. Finansinspektionen bör i princip ha samma möjligheter att ingripa när en grupp inte uppfyller det gruppbaserade kapitalkravet som när det enskilda företaget inte uppfyller det kapitalkrav som gäller på enskild nivå. Detta överensstämmer i huvudsak med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen när en grupp inte uppfyller det gruppbaserade solvenskapitalkravet (19 kap. 35 §). De bestämmelser om ingripande mot ett tjänstepensionsföretag på enskild nivå som föreslås (se avsnitt 13.2) bör därmed gälla även för ingripanden på gruppnivå. Som Finansinspektionen efterfrågar bör detta i tillämpliga delar gälla bestämmelserna om åtgärdsplan, förlängd tidsfrist, underrättelse och finansiell saneringsplan.

På samma sätt som gäller enligt försäkringsrörelselagen bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

14.1.13Gruppsolvens för tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till vissa typer av holdingföretag

Regeringens förslag: När ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska beräkningen av gruppsolvens göras med hänsyn även till det moderföretaget. Beräkningen ska göras enligt de bestämmelser som gäller för tjänstepensionsföretag.

Vid beräkningen ska moderföretaget behandlas som ett tjänstepensionsföretag som omfattas av bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om kapitalbasens sammansättning och riskkänsligt kapitalkrav.

Sida 589
Prop. 2018/19:158Sida 590

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas för dessa grupper.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda bestämmelser om hur gruppsolvens ska beräknas för företag inom gruppen som omfattas av bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav på enskild nivå enligt andra sektorsbestämmelser.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska bestämmelserna gälla bara för ett blandat finansiellt holdingföretag i de nya svenska nationella konglomerat som enligt promemorians föreslag ska regleras i lagen om finansiella konglomerat.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det saknas bestämmelser om hur man ska hantera moderföretag som är reglerade företag enligt andra sektorsregler. Det bör enligt inspektionen förtydligas att det för moderföretag och anknutna företag som beräknar kapitalbas och kapitalkrav som enskilda företag enligt andra sektorsregler, är det denna kapitalbas och detta kapitalkrav på enskild nivå som ska användas även vid beräkningen av kapitalkravet på gruppnivå enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Gällande rätt

Enligt försäkringsrörelselagen gäller att när ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES, ska beräkningen av gruppsolvens göras med hänsyn även till försäkringsholdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget. Beräkningen ska göras enligt bestämmelserna om beräkning av det gruppbaserade kapitalkravet för försäkringsföretag (19 kap. 36 § första stycket FRL). Vid beräkningen ska moderföretaget hanteras som ett försäkringsföretag som omfattas av bestämmelserna om solvenskapitalkrav och villkor för medräkning av poster i kapitalbasen (19 kap. 36 § andra stycket FRL).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser om hur gruppsolvens ska beräknas när moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag.

Bestämmelser om gruppsolvens för företag som inte är tjänstepensionsföretag

Som anges i avsnitten 14.1.1 och 14.1.2 är utgångspunkten för de bestämmelser om grupptillsyn som föreslås att grupptillsynen inte ska upphöra

Sida 590
Prop. 2018/19:158Sida 591
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

eller minska i omfattning om ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag. Detta bör gälla såväl för de företag som omvandlas, som för andra företag i gruppen. Därmed bör det i den nya lagen om tjänstepensionsföretag införas bestämmelser om hur gruppsolvens ska beräknas för vissa typer av företag i en grupp som inte är tjänstepensionsföretag. Företag som omfattas av bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav enligt andra sektorsbestämmelser I avsnitt 14.1.10 föreslås att gruppsolvens ska beräknas enligt en sammanläggnings- och avräkningsmetod. Som Finansinspektionen påpekar innebär detta att kapitalbasen och kapitalkravet på enskild nivå ska användas vid solvensberäkning på gruppnivå för moderföretag och anknutna företag som beräknar kapitalbas och kapitalkrav som enskilda företag enligt andra sektorsbestämmelser. Det innebär att det inte behöver införas några särskilda bestämmelser om hur gruppsolvensen ska beräknas för företag inom gruppen som omfattas av bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav på enskild nivå enligt andra sektorsbestämmelser. När moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om gruppsolvens när ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag med huvudkontor inom EES (19 kap. 36 §). Ett tjänstepensionsföretag kan vara dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag. Som närmare utvecklas i avsnitt 14.1.3 kommer ett försäkringsholdingföretag i en sådan grupp att ha i vart fall ytterligare ett dotterföretag som är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Ett tjänstepensionsföretag i en sådan grupp kommer, i enlighet med förslaget i det avsnittet, att undantas från grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det behöver därmed inte införas några bestämmelser i den lagen om hur gruppsolvens ska beräknas om ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag. När moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag Som utvecklas i avsnitt 14.1.3 uppkommer en särskild situation om ett försäkringsholdingföretag bara har ett försäkringsföretag som dotterföretag och detta dotterföretag omvandlas till tjänstepensionsföretag. Om ett tjänstepensionsföretag i en sådan grupp i stället var ett försäkringsföretag skulle grupptillsyn utövas enligt försäkringsrörelselagen. För en sådan grupp, där det inte finns något försäkringsföretag, föreslås i avsnitt 14.1.3 att grupptillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretaget om moderföretaget är sådant att det skulle ha varit ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget i stället var ett försäkringsföretag. För denna situation bör det även införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om hur gruppsolvens ska beräknas för det företag som skulle ha varit ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget i stället var ett försäkringsföretag. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen

Sida 591
Prop. 2018/19:158Sida 592

(19 kap. 36 §). Detta innebär att ett sådant moderföretag vid beräkning av gruppbaserad kapitalbas och gruppbaserat kapitalkrav ska behandlas som ett tjänstepensionsföretag som omfattas av bestämmelser om riskkänsligt kapitalkrav och kapitalbas.

När moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag och grupptillsyn ska utövas enligt försäkringsrörelselagen

I försäkringsrörelselagen finns även bestämmelser om hur gruppsolvens ska beräknas när ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES (19 kap. 36 §). Ett tjänstepensionsföretag kan vara dotterföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen. Som närmare utvecklas i avsnitt 14.1.3 kommer det i en sådan grupp att finnas minst ett försäkringsföretag och grupptillsyn ska då utövas enligt försäkringsrörelselagen, i och för sig enligt olika bestämmelser beroende på var moderföretaget, det blandade finansiella holdingföretaget, har sitt huvudkontor. Ett tjänstepensionsföretag i en sådan grupp kommer, i enlighet med förslaget i det avsnittet, inte att omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det behöver därmed inte införas några bestämmelser i den lagen om hur gruppsolvens ska beräknas när ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen.

När moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag och grupptillsyn ska utövas enligt lagen om tjänstepensionsföretag

I avsnitt 14.2.2 föreslås att tjänstepensionsföretag ska vara ett reglerat företag och tillhöra försäkringssektorn enligt de bestämmelser som styr den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat. Som närmare utvecklas i avsnitt 14.1.2 kan det därmed finnas grupper där moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag även om det inte finns ett försäkringsföretag i gruppen. En sådan grupp, där det inte finns något försäkringsföretag, kommer inte att omfattas grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen. Om ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag ska, enligt förslaget i avsnitt 14.1.2, grupptillsyn utövas enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. För denna situation bör det införas en bestämmelse om hur gruppsolvens ska beräknas för det blandade finansiella holdingföretaget. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen. Detta innebär att ett sådant moderföretag vid beräkning av gruppbaserad kapitalbas och gruppbaserat kapitalkrav ska behandlas som ett tjänstepensionsföretag som omfattas av bestämmelser om riskkänsligt kapitalkrav och kapitalbas.

Behov av ytterligare bestämmelser

I avsnitt 14.1.10 föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas. Även för de grupper där ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensions-

Sida 592
Prop. 2018/19:158Sida 593

företaget var ett försäkringsföretag eller till ett blandat finansiellt holding-företag bör det finnas ett behov av ytterligare bestämmelser som rör detta.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas för dessa grupper.

14.1.14Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp

Regeringens förslag: Väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp ska minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen. Även transaktioner som gjorts med fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen ska rapporteras. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras snarast möjligt. Rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp ska göras av det tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn.

Finansinspektionen ska för varje enskild grupp besluta vilka dessa riskkoncentrationer och transaktioner är och lämpliga tröskelvärden för dem.

Tröskelvärdena ska baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Inspektionen ska, innan dessa beslut fattas, ha hört gruppen.

Vid bedömningen av riskkoncentrationer ska Finansinspektionen beakta risker för spridning inom gruppen, intressekonflikter och riskernas nivå och omfattning.

Finansinspektionen ska i vissa fall få besluta att ett företag inte ska behöva rapportera väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp till inspektionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det även tas in en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upplysningar.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorians förslag används termen reglerad enhet i bestämmelsen om undantag från kravet på tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen föreslår att det i lag införs definitioner av begreppen riskkoncentrationer och interna transak-tioner. Inspektionen anser även att det bör förtydligas hur begreppet reglerad enhet förhåller sig till begreppet reglerat företag. Det bör även framgå att ett holdingföretag inte kan vara en reglerad enhet enligt konglomeratlagen.

Sida 593
Prop. 2018/19:158Sida 594
Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner av vissa slag inom en grupp ska minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Vilka dessa slag av riskkoncentrationer och transaktioner är ska, tillsammans med lämpliga tröskelvärden, beslutas av Finansinspektionen för varje enskild grupp. Tröskelvärdena ska baseras på solvenskapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Inspektionen ska, innan dessa beslut meddelas, ha hört berörda behöriga myndigheter och gruppen (19 kap. 37 § första stycket FRL). Vid bedömningen av riskkoncentrationer ska Finansinspektionen beakta risker för spridning inom gruppen, intressekonflikter samt riskernas nivå och omfattning (19 kap. 37 § andra stycket FRL). Även transaktioner som gjorts med fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen ska rapporteras (19 kap. 37 § tredje stycket FRL). Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras snarast möjligt (19 kap. 37 § fjärde stycket FRL).

Rapporteringen av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp ska göras av det försäkringsföretag som finns i toppen av gruppen eller om det inte finns ett sådant företag, av det försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, bestämmer efter att ha hört berörda behöriga myndigheter och gruppen (19 kap. 38 § första stycket FRL). Skyldigheten att rapportera gäller dock inte om Finansinspektionen beslutat att inte tillämpa bestämmelserna om rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (19 kap. 38 § andra stycket FRL).

Om det i en grupp finns ett yttersta moderföretag som omfattas av reglerna i konglomeratlagen får Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, besluta att på nivån för detta dotterföretag inte tillämpa bestämmelserna om tillsyn avseende riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (19 kap. 39 § första stycket FRL). Innan Finansinspektionen fattar ett sådant beslut ska inspektionen samråda med de behöriga myndigheter som berörs av beslutet (19 kap. 39 § andra stycket FRL).

Finansinspektionen får, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, även besluta att tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp inte ska utövas på nivån för ett försäkringsföretag eller på nivån för det försäkringsholdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, som är ett anknutet företag till en reglerad enhet eller självt är en reglerad enhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av konglomeratlagen (19 kap. 40 § FRL).

Sida 594
Prop. 2018/19:158Sida 595

För försäkringsföretag finns ytterligare bestämmelser om rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp i Solvens II-för- ordningen (artiklarna 376 och 377).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner av visst slag inom en grupp (19 kap. 104 § 5 FRL).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1).

För tjänstepensionskassor finns bestämmelser om god kontroll över affärshändelser. En tjänstepensionskassa som ingår i en försäkringsgrupp ska ha en god kontroll över affärshändelser och avtal med andra företag inom försäkringsgruppen samt deras påverkan på föreningens ekonomiska ställning, så att föreningens förmåga att fullgöra sina förpliktelser inte äventyras (26 c § första stycket UFL). Detta gäller även affärshändelser och avtal mellan understödsföreningen och en fysisk person som har ett kvalificerat innehav i eller en nära förbindelse med ett företag inom försäkringsgruppen. I fråga om vad som är en nära förbindelse eller ett kvalificerat innehav tillämpas 1 kap. 9 c och 9 i §§ den upphävda försäkringsrörelselagen (1982:713) (26 c § andra stycket UFL). En understödsförening som ingår i en försäkringsgrupp ska upprätta och till Finansinspektionen ge in en särskild redovisning som omfattar försäkringsgruppen (gruppbaserad redovisning) (26 f § första stycket UFL). En gruppbaserad redovisning ska innehålla en sammanställning av sådana väsentliga affärshändelser och avtal med andra företag inom försäkringsgruppen och mellan understödsföreningen och en fysisk person som har ett kvalificerat innehav i eller en nära förbindelse med ett företag inom försäkringsgruppen. Redovisningen ska även innehålla en beräkning av gruppbaserad kapitalbas och solvensmarginal (26 f § andra stycket UFL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den gruppbaserade redovisningens utformning och innehåll samt när handlingarna ska ges in till Finansinspektionen (26 f § tredje stycket UFL).

Bestämmelser om riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp bör införas

Syftet med bestämmelser om grupptillsyn är att tillsynsmyndigheten ska kunna bilda sig en uppfattning om ett företags finansiella ställning i en gruppstruktur och hur ett enskilt företag i en grupp kan komma att påverkas av andra företag som ingår i gruppen (se avsnitt 14.1.1). Bestämmelser om rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp tjänar det syftet och är på samma sätt som bestämmelser om gruppsolvens en viktig del av grupptillsynen. Finansinspektionen bör ha samma möjligheter att bilda sig en uppfattning om struktur och finansiell ställning i en grupp där det ingår tjänstepensionsföretag som i en grupp där det ingår försäkringsföretag eller tjänstepensionskassor. Även tjänstepensionsföretag bör därmed omfattas av bestämmelser om rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp, i likhet med det som i dag gäller för både försäkringsföretag och tjänstepensionskassor.

Sida 595
Prop. 2018/19:158Sida 596

På motsvarande sätt som gäller för försäkringsföretag, bör Finansinspektionen i vissa fall få besluta att ett företag inte ska behöva rapportera väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp till inspektionen.

Bestämmelserna för tjänstepensionskassor infördes när försäkringsgruppsdirektivet genomfördes i svensk rätt och motsvarade de bestämmelser som infördes samtidigt för försäkringsföretag (prop. 1999/2000:99 s. 71 f.). Bestämmelserna för försäkringsföretag ersattes av nya bestämmelser om riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp när Solvens II-direktivet genomfördes i svensk rätt (prop. 2015/16:9). De mer moderna bestämmelserna i försäkringsrörelselagen är en lämplig förebild för de bestämmelser som nu ska införas för tjänstepensionsföretag.

I likhet med det som gäller i dag enligt försäkringsrörelselagen bör Finansinspektionen för varje enskild grupp få besluta om vilka riskkoncentrationer och transaktioner som ska rapporteras. Inspektionen bör också få fastställa tröskelvärden. Dessa tröskelvärdena bör baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Finansinspektionen bör höra gruppen innan den fattar beslut.

Skillnader gentemot bestämmelserna i försäkringsrörelselagen

Som anges i avsnitt 14.1.2 ska utgångspunkten för de bestämmelser som föreslås för tjänstepensionsföretag vara att de bestämmelserna först ska gälla om bestämmelserna i försäkringsrörelselagen inte är tillämpliga. Grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag kommer därmed att vara nära anknuten och beroende av hur grupptillsyn ska utövas enligt försäkringsrörelselagen. Bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen bör därför i så stor utsträckning som möjligt överensstämma med motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen.

I försäkringsrörelselagen finns i en och samma bestämmelse, dels krav som riktar sig till de företag som ska omfattas av grupptillsyn, dels bestämmelser som rör Finansinspektionens tillsyn (19 kap. 37 §). Till skillnad från det som föreslås i promemorian anser regeringen att detta bör regleras i olika bestämmelser. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas två bestämmelser om väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp, en som reglerar skyldigheten för tjänstepensionsföretagen och en som reglerar Finansinspektionens tillsyn.

Regeringen anser, till skillnad från Finansinspektionen, att det inte behöver införas definitioner av vad som avses med riskkoncentrationer och interna transaktioner. Genom att Finansinspektionen enligt förslaget ska få rätt att för varje grupp besluta om vilka riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen som ska rapporteras skapas en tillräckligt tydlig reglering av det som ska rapporteras. De definitioner av betydande riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom gruppen som gäller för försäkringsföretag enligt Solvens II-förordningen är också allmänt hållna (se artiklarna 376.1 och 377.1 i förordningen). Enligt regeringens uppfattning skulle det inte underlätta förståelsen eller tillämpningen av den nya lagen om tjänstepensionsföretag om det införs motsvarande definitioner i den lagen.

Sida 596
Prop. 2018/19:158Sida 597

I vissa delar behöver bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag avvika från motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Detta gäller framför allt bestämmelserna för tillsynsmyndigheten, Finansinspektionen. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp har sin grund i Solvens II-direktivet, som är ett fullharmoniseringsdirektiv. Solvens IIdirektivet innehåller flera bestämmelser om hur olika behöriga myndigheter ska samverka och samordna tillsynen över försäkringsgrupper. Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om grupptillsyn och därmed finns det inte heller några bestämmelser om att olika myndigheter inom EES ska samarbeta inom ramen för en grupptillsyn över tjänstepensionsinstitut. För tjänstepensionsföretag bör det därför inte införas något krav om att Finansinspektionen, innan den fattar beslut, ska höra berörda behöriga myndigheter.

Rapportering

På samma sätt som när det gäller ansvaret för beräkning av kapitalbas och solvenskapitalkrav och rapportering av dessa (19 kap. 32 och 33 §§ FRL), kan det enligt försäkringsrörelselagen vara ett företag som inte har hemvist i Sverige som ska rapportera om riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen till Finansinspektionen. En sådan ordning är inte lämplig för tjänstepensionsföretag eftersom bestämmelserna om grupptillsyn uteslutande är en svensk nationell reglering. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför anges att det ska vara det tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn som ska ansvara för rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp.

Reglerad enhet – reglerat företag

I försäkringsrörelselagen finns en bestämmelse om undantag från kravet på tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (19 kap. 40 §). I denna bestämmelse används begreppet reglerad enhet samtidigt som det hänvisas till konglomeratlagen. Bestämmelsen genomför artikel 213.3 i Solvens II-direktivet i lydelsen enligt artikel 4.2 i ändringsdirektivet. På motsvarande sätt som i försäkringsrörelselagen (19 kap. 40 §) används i Solvens II-direktivet (artikel 213.3) begreppet reglerad enhet samtidigt som det hänvisas till konglomeratdirektivet. Reglerad enhet definieras i konglomeratdirektivet som ett kreditinstitut, ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag, ett värdepappersföretag, ett kapitalförvaltningsbolag eller en förvaltare av alternativa investeringsfonder (artikel 2.4 i konglomeratdirektivet i lydelsen enligt artikel 2.1 i ändringsdirektivet).

När konglomeratdirektivet genomfördes i svensk rätt gjordes bedömningen att det av språkliga skäl var bättre att benämna denna kategori företag reglerade företag i stället för reglerade enheter (prop. 2005/06:45 s. 98). Detta bör fortsatt gälla och det rör sig, som Finansinspektionen tar upp, inte om något nytt begrepp i sak som införs. Även om termen reglerad enhet används i försäkringsrörelselagen, bör samma term användas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag som i konglomeratlagen, där termen också definieras. I den nya lagen bör därför termen reglerat företag

Sida 597
Prop. 2018/19:158Sida 598

användas. På så sätt blir det också tydligare att, som Finansinspektionen påpekar, ett holdingföretag inte kan vara ett reglerat företag.

Föreskrifter på lägre nivå än lag

Enligt försäkringsrörelselagen gäller att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ett företag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner av visst slag inom en grupp (19 kap. 104 § 5). En motsvarande bestämmelse finns för tjänstepensionskassor i numera upphävda lagen om understödsföreningar (26 f § tredje stycket). I Solvens II-förordningen finns bestämmelser om rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen (artiklarna 376 och 377) och mot bakgrund av dessa bestämmelser har Finansinspektionen valt att inte utnyttja bemyndigandet i försäkringsrörelselagen (Finansinspektionens beslutspromemoria Nya och ändrade regler för försäkringsföretag till följd av Solvens 2, dnr 10-9537, s. 72).

Även för tjänstepensionsföretag finns ett behov av ytterligare bestämmelser som närmare reglerar rapporteringen av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen när det gäller väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Hur och när ett tjänstepensionsföretag ska lämna upplysningar om riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen bör kunna regleras genom verkställighetsföreskrifter. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför tas in en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upplysningar.

14.1.15 God kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska ha god kontroll över sina transaktioner med moderföretaget och företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag om tjänstepensionsföretaget är dotterföretag till

  1. ett företag som är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet, eller
  2. ett företag som inte är ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag.

Tjänstepensionsföretaget ska rapportera sådana transaktioner som anges i första stycket som är betydande till Finansinspektionen. Företaget ska göra detta minst en gång per år. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska företaget rapportera den snarast möjligt.

Sida 598
Prop. 2018/19:158Sida 599

Finansinspektionen ska för varje enskild grupp besluta vilka dessa riskkoncentrationer och transaktioner är och lämpliga tröskelvärden för dem. Tröskelvärdena ska baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Inspektionen ska, innan dessa beslut meddelas, ha hört gruppen.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt promemorians förslag ska det som sägs om tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp gälla i tillämpliga delar i fråga om tillsyn över transaktioner med den nu aktuella typen av moderföretag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att det är otydligt vad som menas med att vid Finansinspektionens tillsyn över kraven ska bestämmelserna om rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner gälla i tillämpliga delar.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enlig försäkringsrörelselagen att när ett försäkringsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet, ska försäkringsföretaget ha en god kontroll över transaktioner med försäkringsholdingföretaget med blandad verksamhet och dess andra anknutna företag (19 kap. 41 § första stycket). Vid Finansinspektionens tillsyn över kraven ska bestämmelserna om väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner av vissa slag inom en grupp gälla i tillämpliga delar (19 kap. 41 § andra stycket FRL).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser om tillsyn över transaktioner inom grupper där moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet.

När moderföretaget är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

Som anges i avsnitt 14.1.2 bör grupptillsynen inte bli mindre omfattande när ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag och det föreslås att grupptillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet. I ett sådant fall bör grupptillsynen avse att ett tjänstepensionsföretag ska ha god kontroll över sina transaktioner med moderföretaget och företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag. Bestämmelsen i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 41 § FRL).

Sida 599
Prop. 2018/19:158Sida 600

När moderföretaget inte är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet

Som närmare utvecklas i avsnitt 14.1.2 behöver vissa justeringar göras i de bestämmelser som enligt förslaget ska gälla för tjänstepensionsföretag i förhållande till de bestämmelser som gäller för försäkringsföretag. Detta gäller dels för att ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet måste ha minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag (1 kap. 12 § 7 FRL), dels för att ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut kan vara att anse som ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse om att ett tjänstepensionsföretag ska ha god kontroll över sina transaktioner med moderföretaget och företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag, om moderföretaget inte är ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut och skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag.

Finansinspektionens tillsyn och vilka transaktioner som ska rapporteras

Regeringen anser, i likhet med Svensk Försäkring, att det bör förtydligas vad som avses med att kraven i fråga om riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp ska gälla i tillämpliga delar när det gäller kraven på god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag. Det som avses bör vara att en del av de transaktioner som ett företag ska ha god kontroll över, i detta fall betydande transaktioner, också ska rapporteras till Finansinspektionen. Detta bör ske minst en gång per år. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, bör den dock rapporteras snarast möjligt. Endast de transaktioner som är betydande eller har en mycket betydande omfattning bör rapporteras. Finansinspektionen bör för varje enskild grupp få besluta om vilka transaktioner som ska anses vara betydande. I samband med ett sådant beslut bör det också beslutas om lämpliga tröskelvärden. Vid dessa beslut bör Finansinspektionen beakta samma omständigheter och förfara på samma sätt som vid ett beslut som rör rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp, se avsnitt

14.1.14.I förhållande till promemorians förslag bör bestämmelsen i den nya lagen om tjänstepensionsföretag justeras så att detta särskilt anges. På samma sätt som föreslås beträffande rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp, se avsnitt 14.1.14, bör bestämmelserna delas upp så att en bestämmelse reglerar kraven för företagen och en annan bestämmelse reglerar Finansinspektionens tillsyn. Genom denna uppdelning blir det även, som Svensk Försäkring efterfrågar, tydligare vad som ska gälla för Finansinspektionens tillsyn över denna typ av transaktioner.

I försäkringsrörelselagen finns det en bestämmelse om vilket företag som ska ansvara för rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp vid fullständig grupptillsyn (19 kap. 38 §). I avsnitt 14.1.14 föreslås att det ska införas en motsvarande bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Även vid be-

Sida 600
Prop. 2018/19:158Sida 601

gränsad grupptillsyn ska vissa uppgifter rapporteras till Finansinspek-tionen. I den nya lagen bör det därför införas en bestämmelse om vilket företag som ska ansvara för den rapporteringen. Detta bör vara det företag som ska stå under begränsad grupptillsyn.

14.1.16 Företagsstyrning inom gruppen

Regeringens förslag: Bestämmelserna om företagsstyrning för tjänstepensionsföretag på enskild nivå ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå. Det tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn ska ansvara för att kraven i fråga om företagsstyrning följs.

System för riskhantering, internkontroll och rapportering ska genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsyn så att dessa system och rapporter kan kontrolleras på gruppnivå. Systemet för internkontroll inom en grupp ska omfatta dels rutiner avseende gruppsolvens för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa kapitalbasen till riskerna, dels sunda rapporterings- och redovisningsmetoder för att övervaka och hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer.

Kravet på genomförande av en risk- och solvensbedömning ska gälla även på gruppnivå. Denna ska genomföras av det tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn. Finansinspektionen ska få besluta att företaget i stället får göra en egen risk- och solvensbedömning på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska då omfatta samtliga bedömningar. Ett sådant beslut av Finansinspektionen ska inte påverka dotterföretagets skyldigheter att genomföra en egen risk- och solvensbedömning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om företagsstyrningssystem inom en grupp samt om innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp.

Regeringens bedömning: Finansinspektionen bör inte få besluta om vilket företag som ska ansvara för att kraven på företagsstyrning på gruppnivå uppfylls.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska Finansinspektionen få besluta om vilket företag som ska ansvara för att kraven på företagsstyrning på gruppnivå uppfylls.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen påpekar att försäkringsföretag som ska omfattas av en gemensam egen risk- och solvensbedömning för en grupp enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag även är skyldiga att utföra en risk- och solvensbedömning enligt försäkringsrörelselagen som enskilt företag. Svensk Försäkring anser att syftet med bemyndigandet bör förtydligas.

Sida 601
Prop. 2018/19:158Sida 602
Skälen för regeringens förslag och bedömning

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller att bestämmelserna om företagsstyrning ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå (19 kap. 42 § första stycket FRL). Ett försäkringsföretag, ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag i toppen av gruppen ska ansvara för att kraven på företagsstyrning i tillämpliga delar följs på gruppnivå. Om det är lämpligt, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att ett annat företag i gruppen ska ansvara för att kraven följs (19 kap. 42 § andra stycket FRL). System för riskhantering, internkontroll och rapportering ska genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsyn så att dessa system och rapporter kan kontrolleras på gruppnivå (19 kap. 42 § tredje stycket FRL).

Systemet för internkontroll inom en grupp ska omfatta 1) rutiner avseende gruppsolvens för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa kapitalbasen till riskerna, och 2) sunda rapporterings- och redovisningsmetoder för att övervaka och hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer (19 kap. 42 § fjärde stycket FRL). En egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen ska genomföras (19 kap. 43 § första stycket FRL). När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet får inspektionen, efter att ha rådfrågat medlemmarna i tillsynskollegiet, besluta att företaget i toppen av gruppen får göra en egen risk- och solvensbedömning på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska då omfatta samtliga bedömningar. En sådan handling ska överlämnas samtidigt till Finansinspektionen och till berörda behöriga myndigheter (19 kap. 43 § andra stycket FRL). Ett beslut enligt andra stycket påverkar inte dotterföretagets skyldigheter att göra en egen risk- och solvensbedömning (19 kap. 43 § tredje stycket FRL).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om dels företagsstyrningssystem inom en grupp (19 kap. 104 § 6 FRL), dels innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp (19 kap. 104 § 7 FRL). För försäkringsföretag finns ytterligare bestämmelser om egen risk- och solvensbedömning på gruppnivå i Finansinspektionens föreskrifter (13 kap. 18 § FFFS 2015:8).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser om företagsstyrning inom en grupp.

Företagsstyrningssystem på gruppnivå

Bestämmelser om företagsstyrning på gruppnivå är på samma sätt som bestämmelser om gruppsolvens och rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp en viktig del av tillsynen på gruppnivå. Som anges i avsnitt 14.1.2 bör utgångspunkten vara att grupptillsynen inte ska bli mindre omfattande när ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag och därmed bör det införas bestämmelser om företagsstyrningssystem på gruppnivå i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. En bestämmelse om detta bör införas i den nya

Sida 602
Prop. 2018/19:158Sida 603
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

lagen och den bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 42 § FRL). Egen risk- och solvensbedömning på gruppnivå Ett tjänstepensionsföretag i en grupp med andra företag bör befinna sig i samma situation och vara utsatt för samma risker som ett försäkringsföretag i en motsvarande grupp. Det bör därför införas en bestämmelse i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om att det ska genomföras en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 43 § FRL). Som Finansinspektionen påpekar kommer ett företag som omfattas av en gemensam egen risk- och solvensbedömning för en grupp även i fortsättningen att vara skyldig att utföra en risk- och solvensbedömning på enskild nivå. Detta gäller både för tjänstepensionsföretag och för försäkringsföretag som ska omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Skillnader gentemot bestämmelserna i försäkringsrörelselagen Enligt försäkringsrörelselagen kan det för vissa grupper vara ett företag som har hemvist utanför Sverige som ska ansvara för att kraven på företagsstyrning på gruppnivå följs och även ska utföra den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå. På samma sätt som i fråga om bestämmelserna om gruppsolvens (se avsnitten 14.1.10–14.1.13) och rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (avsnitt 14.1.14) är en sådan reglering inte lämplig eftersom grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag uteslutande är en svensk nationell reglering. För grupptillsynen enligt den lagen bör i stället gälla att det är det tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn som ska ansvara för att kraven på företagsstyrningssystem följs på gruppnivå och att det är detta företag som också ska utföra den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå. Vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen är utgångspunkten att det är företaget i toppen av gruppen som är ansvarigt för att det finns ett företagsstyrningssystem inom gruppen ( s. 451 f.). Om det är lämpligt får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att ett annat företag i gruppen ska ansvara för att kraven följs (19 kap. 42 § andra stycket andra meningen FRL). Detta för att inte i onödan hindra företag från att lägga ansvaret för företagsstyrningen på ett annat företag än det som finns i toppen av gruppen (samma prop. s. 452). Den grupptillsyn som enligt förslaget ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag kommer delvis att avvika från hur grupptillsynen är uppbyggd enligt försäkringsrörelselagen. Enligt försäkringsrörelselagen kan det vara ett holdingföretag som ska ansvara för företagsstyrning på gruppnivå (19 kap. 42 § andra stycket första meningen). Detta trots att ett sådant företag vanligtvis inte omfattas av bestämmelser om företagsstyrning på enskild nivå. För grupptillsynen enligt den nya lagen föreslås i denna proposition i stället att det ska vara det tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn, som ska ansvara för företagsstyrningen på gruppnivå. Detta tjänstepensionsföretag kommer enligt förslaget att omfattas av bestämmelser om företagsstyrning på enskild nivå (se avsnitt 9.2).

Sida 603
Prop. 2018/19:158Sida 604

Behovet av att lägga ansvaret för företagsstyrningen på gruppnivå på ett annat företag torde därmed vara ytterst begränsat vid grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Regeringen anser därför att Finansinspektionen, till skillnad från det som föreslås i promemorian, inte bör få besluta vilket företag som ska ansvara för företagsstyrningen på gruppnivå. Det bör således inte införas någon bestämmelse om detta i den nya lagen.

På samma sätt som gäller enligt försäkringsrörelselagen bör Finansinspektionen få besluta att ett tjänstepensionsföretag ska få göra en egen risk- och solvensbedömning enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska då omfatta samtliga bedömningar.

Till skillnad från i försäkringsrörelselagen, som har sitt ursprung i Solvens II-direktivet, vilket är ett fullharmoniseringsdirektiv, finns det inte några bestämmelser om grupptillsyn i andra tjänstepensionsdirektivet. Därmed är det inte lämpligt och inte heller möjligt, att införa bestämmelser om att Finansinspektionen inom grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska rådfråga myndigheter i andra länder inför ett beslut eller att någon handling ska överlämnas till andra berörda behöriga myndigheter.

Behov av ytterligare bestämmelser

Liksom enligt försäkringsrörelselagen bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter dels om företagsstyrningssystem inom en grupp, dels om innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Som anges i avsnitt 14.1.3 är utgångspunkten för bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen att tillsynen inte ska minska omfattning om ett försäkringsföretag omvandlas till ett tjänstepensionsföretag, och den behöver inte heller vara mer omfattande än så. Detta bör beaktas när föreskrifter meddelas enligt det nu aktuella bemyndigandet. Syftet med bemyndigandet – som Svensk Försäkring önskar få belyst – är alltså att reglerna om grupptillsyn när det gäller företagsstyrning ska kunna ha väsentligen samma innehåll som motsvarande regler för försäkringsföretag.

14.1.17 Tillgång till information

Regeringens förslag: Tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn, företag som ingår i samma grupp som ett sådant tjänstepensionsföretag och fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen ska på begäran lämna information till varandra som behövs för att uppfylla kraven enligt bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensions- företag. Detta ska dock bara gälla företag och fysiska personer som har hemvist i Sverige.
Tjänstepensionsföretag som ska omfattas av fullständig grupptillsyn ska på begäran av Finansinspektionen till inspektionen lämna de upplysningar som behövs för grupptillsynen.
Sida 604
Prop. 2018/19:158Sida 605

Om ett tjänstepensionsföretag inte fullgör sin upplysningsskyldighet inom skälig tid, ska Finansinspektionen få förelägga ett annat företag inom gruppen som har hemvist i Sverige att lämna upplysningarna om detta företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för grupptillsynen.

Finansinspektionen ska på plats få kontrollera all information som behövs för grupptillsynen hos ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsynen, företag som är anknutna till tjänstepensionsföretaget, moderföretag till tjänstepensionsföretaget och företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag.

I lagen om tjänstepensionsföretag ska det införas bestämmelser som motsvarar bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om tystnadsplikt för vissa befattningshavare, uppgiftsskyldighet i förhållande till en undersökningsledare i brottmål, meddelandeförbud och straffrättsligt ansvar mot ett meddelandeförbud.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett företag, inom ramen för grupptillsynen, ska lämnas till Finansinspektionen. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det även tas in en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upplysningar.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om att Finansinspektionen inom ramen för tillsynen enligt lagen om tjänstepensionsföretag, på begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, på plats ska kontrollera information som behövs för den myndighetens tillsyn eller att grupptillsynsmyndigheten ska underrättas om de vidtagna åtgärderna.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska skyldigheten att lämna information, Finansinspektionens rätt att begära in upplysningar och på plats kontrollera information inte gälla bara i fråga om företag och fysiska personer som har hemvist i Sverige.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att informationsinhämtning från utländska företag inte är en självklarhet om det saknas stöd i unionsrätten.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att ett försäkringsföretag i toppen av en grupp, ett företag som ingår i samma grupp som ett sådant försäkringsföretag och fysiska personer som har nära förbindelser till ett företag inom gruppen på begäran ska lämna sådan information till varandra som behövs för att uppfylla kraven i 19 kap. (19 kap. 44 §). En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett

Sida 605
Prop. 2018/19:158Sida 606

företag som vid fullgörande av skyldigheter som gäller enligt bestämmel-serna om grupptillsyn får kunskap om affärsförhållanden i ett företag eller hos en person som ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med upp-giftslämnarens intresse (19 kap. 45 § FRL). Ett företag som vid fullgör-andet av skyldigheter som gäller enligt bestämmelserna om grupptillsyn får kunskap som omfattas av tystnadsplikt är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellan-folklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form (19 kap. 46 § FRL). Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter får besluta att företaget samt dess styrelse-ledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utom-stående att uppgifter har lämnats eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder (19 kap. 47 § första stycket FRL). Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överens-kommelse som är bindande för Sverige (19 kap. 47 § andra stycket FRL). Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tids-begränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utrednings-ordern samtycker till detta (19 kap. 47 § tredje stycket FRL). Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra (19 kap. 47 § fjärde stycket FRL). Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud döms till böter (19 kap. 48 § FRL).

Ett försäkringsföretag i toppen av en grupp ska på begäran av Finans- inspektionen lämna de upplysningar som behövs för grupptillsynen (19 kap. 49 § FRL). Om ett försäkringsföretag inte fullgör sin upplys- ningsskyldighet enligt inom skälig tid, får Finansinspektionen förelägga ett annat företag inom gruppen att lämna upplysningar som rör detta företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för grupptill- synen (19 kap. 50 § FRL). Finansinspektionen får på plats kontrollera all information som behövs för grupptillsynen hos 1) försäkringsföretag som omfattas av grupptillsynen, 2) företag som är anknutna till försäkrings- företaget, 3) moderföretag till försäkringsföretaget och 4) företag som är anknutna till moderföretaget till försäkringsföretaget (19 kap. 51 § FRL).
Finansinspektionen ska, på begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, på plats kontrollera information som behövs för den myndighetens tillsyn. Inspektionen får utföra kontrollen själv eller uppdra åt en revisor eller annan sakkunnig att göra detta. Om den behöriga myn- digheten begär det, får den närvara vid kontrollen. Grupptillsyns- myndigheten ska underrättas om de vidtagna åtgärderna (19 kap. 52 §
Sida 606
Prop. 2018/19:158Sida 607

FRL). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen och hur uppgifter som begärs av undersökningsledare eller åklagare ska lämnas (19 kap. 104 § 5 och 8 FRL).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1).

För tjänstepensionskassor gäller att ett företag som ingår i en försäkringsgrupp och sådana fysiska personer som har ett kvalificerat innehav i eller en nära förbindelse med ett företag inom försäkringsgruppen ska till en understödsförening lämna de uppgifter som behövs för att upprätta en gruppbaserad redovisning som uppfyller kraven i den upphävda lagen om understödsföreningar och föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen. Uppgifterna ska lämnas på föreningens begäran så snart det kan ske (26 h § UFL). En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett företag som vid fullgörande av skyldigheter som gäller enligt bestämmelserna om försäkringsgrupper får kunskap om affärsförhållanden i ett företag eller hos en person som har ett kvalificerat innehav i eller en nära förbindelse med ett företag inom försäkringsgruppen ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med uppgiftslämnarens intresse (26 i § UFL). Ett företag som omfattas av dessa bestämmelser är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledare eller om det i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol begärs av åklagare (26 j § UFL). Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter får förordna att företaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats eller att det pågår en förundersökning eller ett ärende om rättslig hjälp i brottmål (26 k § första stycket UFL). Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige (26 k § andra stycket UFL). Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål får dock förbudet tidsbegränsas endast om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp samtycker till detta (26 k § tredje stycket UFL). Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förordnandet skall upphöra (26 k § fjärde stycket UFL). Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud (26 l § UFL). Om skyldigheten att lämna information till en understödsförening som ska upprätta en gruppbaserad redovisning inte fullgörs, får Finansinspektionen förelägga den som ska lämna informationen att fullgöra sin uppgiftsskyldighet direkt till inspektionen (71 a § första stycket UFL). Ingår ett företag som omfattas av denna skyldighet i samma koncern som understödsföreningen, får inspektionen kontrollera uppgifterna på plats hos företaget (71 a § andra stycket UFL).

Sida 607
Prop. 2018/19:158Sida 608

Bestämmelser om information för grupptillsynen

I denna proposition föreslås att tjänstepensionsföretag vid fullständig grupptillsyn bl.a. ska omfattas av bestämmelser med krav inom områdena gruppsolvens (avsnitten 14.1.9–14.1.14), riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp (avsnitt 14.1.14) och företagsstyrning inom gruppen (avsnitt 14.1.16). Dessa bestämmelser innebär att ett tjänstepensionsföretag ska samla in information, hantera information och därefter rapportera delar av informationen till Finansinspektionen. För att ett tjänstepensionsföretag ska kunna utföra dessa uppgifter krävs att det har rätt att begära in information från andra företag i gruppen eller fysiska personer som har nära förbindelser med företag inom gruppen.

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det införas bestämmelser om att tjänstepensionsföretag som ska omfattasav fullständig grupptillsyn ska ha tillgång till information, att Finansinspektionen ska ha rätt att begära in information och att Finansinspektionen på plats ska få kontrollera information som motsvarar bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och i den upphävda lagen om understödsföreningar. Bestämmelserna i den nya lagen bör dock endast avse den information som behövs för grupptillsynen. Bestämmelserna om tillgång till information och Finansinspektionens rätt till information i den nya lagen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 44 och 49–52 §§).

Skillnader gentemot bestämmelserna i försäkringsrörelselagen

Som Svensk Försäkring påpekar är informationsinhämtning från utländska företag inte självklart om det saknas grundläggande bestämmelser om detta i unionsrätten. Detta bör särskilt gälla i de fall det rör sig om företag som inte står under tillsyn i Sverige. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör bestämmelsen om informationsutbyte inom en grupp därför gälla bara för företag som har hemvist i Sverige. Denna begränsning bör även gälla för fysiska personer.

I försäkringsrörelselagen kompletteras bestämmelsen om tillgång till information med en bestämmelse om att försäkringsföretag som omfattas av grupptillsyn ska lämna de upplysningar för grupptillsynen som Finansinspektionen begär (19 kap. 49 §). En motsvarande skyldighet bör gälla för de tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Om ett försäkringsföretag inte fullgör sin skyldighet att lämna upplysningar till Finansinspektionen, får inspektionen förelägga ett annat företag inom gruppen att lämna upplysningar som rör detta företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för grupptillsynen (19 kap. 50 § FRL). En motsvarande bestämmelse bör införas för grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I den nya lagen bör skyldigheten att lämna sådan information till Finansinspektion, på samma sätt som bestämmelsen om informationsutbyte inom gruppen, gälla bara i fråga om företag som har hemvist i Sverige.

I Solvens II-direktivet anges att medlemsstaterna ska se till att deras tillsynsmyndigheter, antingen direkt eller genom personer som de ger ett sådant uppdrag, inom sitt territorium får genomföra kontroll på plats av den information som är relevant av för grupptillsynen i lokaler som tillhör

Sida 608
Prop. 2018/19:158Sida 609

vissa särskilt angivna företag (artikel 255.1). Motsvarande bör gälla för grupptillsynen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Finans-inspektionens rätt att kontrollera information på plats enligt den nya lagen bör därmed, på samma sätt som enligt försäkringsrörelselagen, gälla bara inom Sverige (19 kap. 51 § FRL jämförd med 19 kap. 52 § FRL).

I försäkringsrörelselagen finns ytterligare en bestämmelse om att Finansinspektionen, på begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, på plats ska kontrollera information som behövs för den myndighetens tillsyn (19 kap. 52 §). Bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag utgör en svensk nationell reglering som inte har sitt ursprung i unionsrätten och inte heller införs det några bestämmelser om samverkan mellan olika behöriga myndigheter. Därmed finns det inte utrymme för att införa någon bestämmelse i den nya lagen om att Finansinspektionen på begäran av en annan myndighet på plats ska kontrollera information.

Hantering av information

På samma sätt som i försäkringsrörelselagen och den upphävda lagen om understödsföreningar bör bestämmelserna om tillgång till information i den nya lagen om tjänstepensionsföretag kompletteras med bestämmelser om hur information för grupptillsynen sedan ska hanteras. I den nya lagen bör det därför införas bestämmelser om tystnadsplikt, uppgiftsskyldighet, meddelandeförbud och straffrättsligt ansvar. Dessa bestämmelser bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 45–48 §§) och i den upphävda lagen om understödsföreningar (26 i–26 l §§).

Behov av ytterligare bestämmelser

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt försäkringsrörelselagen meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ett företag ska lämna till Finansinspektionen och hur uppgifter ska lämnas (19 kap. 104 § 5 och 8). Motsvarande bör gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett företag, inom ramen för grupptillsynen enligt den nya lagen för tjänstepensionsföretag, ska lämnas till Finansinspektionen.

Hur och när ett företag ska lämna denna typ av upplysningar bör kunna regleras genom verkställighetsföreskrifter. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför tas in en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna sådana upplysningar som rör grupptillsynen.

14.1.18 Offentliggörande på gruppnivå

Regeringens bedömning: Det bör inte införas bestämmelser om offentliggörande på gruppnivå i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Utredningen behandlar inte frågan.
Sida 609
Prop. 2018/19:158Sida 610

Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. I promemorian föreslås att det i lagen om tjänstepensionsföretag ska införas bestämmelser om offentliggöranden på gruppnivå.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen påpekar att ett försäkringsföretag i en tjänstepensionsgrupp fortfarande är skyldigt, som enskilt företag, att upprätta en solvens- och verksamhetsrapport enligt försäkringsrörelselagen. Motsvarande gäller för en EES-försäkringsgivare som enligt bestämmelser i nationell rätt i försäkringsgivarens hemland som genomför Solvens II-direktivet omfattas av bestämmelser om offentliggörande. Svensk Försäkring anser att det är tveksamt om bestämmelser om offentliggörande, såväl på enskild nivå som på gruppnivå, tillför något utöver företagens finansiella redovisning. Detta gäller särskilt för de tjänstepensionsföretag som inte verkar på en konkurrensutsatt marknad och där det inte heller finns några valmöjligheter, varken för arbetsgivaren eller de framtida pensionärerna.

Skälen för regeringens bedömning

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå ska offentliggöras. Rapporten ska offentliggöras minst en gång per år (19 kap. 54 § första stycket FRL). Bestämmelserna i om offentliggöranden som gäller för enskilda företag ska gälla i tillämpliga delar (19 kap. 54 § andra stycket FRL). Vidare finns bestämmelser om offentliggörande av en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och för ett enskilt företag (19 kap. 55 § FRL), om innehållet i den rapporten (19 kap. 56 § FRL), om offentliggörande av strukturen på en grupp samt om förseningsavgifter för det fall plikten att offentliggöra inte fullgörs (19 kap. 57–62 §§ FRL).

Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1).

För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser om offentliggörande.

Bestämmelser om offentliggörande på gruppnivå

I denna proposition görs bedömningen att tjänstepensionsföretag inte bör omfattas av bestämmelser om offentliggörande på enskild nivå (avsnitt 15.8). Regeringen instämmer med Svensk Försäkring att det är tveksamt om bestämmelser offentliggörande, såväl på enskild nivå som på gruppnivå, tillför något utöver företagens finansiella redovisning. Vid en samlad bedömning anser regeringen att det inte bör införas några bestämmelser om offentliggörande på gruppnivå i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Som Finansinspektionen påpekar gäller att ett försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, fortfarande ska omfattas av bestämmelser om

Sida 610
Prop. 2018/19:158Sida 611

offentliggörande på enskild nivå enligt försäkringsrörelselagen. Motsvar-ande ska gälla för en EES-försäkringsgivare som enligt förslaget ska omfattas av grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Dessa skyldigheter påverkas inte av förslaget att införa en ny reglering för tjänstepensionsföretag.

14.1.19Lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag

Regeringens förslag: Ett moderföretag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag eller moderföretag som är ett blandat finansiellt holdingföretag i en grupp över vilken det ska utövas full grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, ska säkerställa att de som ingår i ledningen för företaget uppfyller samma krav på lämplighet som gäller för ledningen i tjänstepensionsföretag enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Detta ska endast gälla för företag som har hemvist i Sverige.

Ett sådant moderföretag ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning och ska underrätta inspektionen om någon av dessa personer har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller kraven på lämplighet.

Regeringens bedömning: Det behövs, utöver bestämmelsen om ingripande när moderföretaget inte uppfyller lämplighetskraven för ledningen, inte någon särskild bestämmelse om ingripande mot moderföretag som inte uppfyller de övriga krav som ska gälla för dem enligt reglerna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att enligt promemorians förslag ska kraven och Finansinspektionens möjligheter att rikta förelägganden till företag inte bara gälla i fråga om dem som har hemvist i Sverige. I promemorian föreslås en särskild bestämmelse om ingripanden mot moderföretag vars ledning inte uppfyller lämplighetskraven eller som inte uppfyller de krav som ska ställas på dem enligt reglerna om grupptillsyn i lagen om tjänstepensionsföretag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att det bör förtydligas vilka krav som kan leda till ett föreläggande om rättelse, bortsett från vad som avser lämplighetskraven för dem som leder företaget. Enligt Svensk Försäkring är det oklart hur Finansinspektionens ska kunna agera mot utländska företag då det inte finns något stöd av unionsrätten.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Gällande rätt

För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska

Sida 611
Prop. 2018/19:158Sida 612
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

säkerställa att de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem uppfyller kraven på lämplighet (19 kap. 63 § första stycket). Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket (19 kap. 63 § andra stycket FRL). Ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller kraven på lämplighet (19 kap. 63 § tredje stycket FRL). Om någon i ledningen i ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag inte uppfyller kraven, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet (19 kap. 64 § första stycket FRL). Finansinspektionen får också förelägga ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EU-förordningar som antagits med stöd av Solvens II-direktivet, kapitlet om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet (19 kap. 64 § andra stycket FRL). Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om det som ska gälla för de försäkringsföretag som följer den särskilda övergångsregleringen för livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet (se avsnitt 14.1.1). För tjänstepensionskassor finns det inte några bestämmelser som riktar sig till vissa särskilda typer av moderföretag. Lämplighetskrav för personer som deltar i ledningen av vissa typer av moderföretag Ett tjänstepensionsföretag kommer enligt förslaget på samma sätt som ett försäkringsföretag att kunna ingå i grupper med olika typer av holdingföretag som moderföretag. Detta gäller exempelvis försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag. Dessa holdingföretag kommer inte att stå under tillsyn som enskilda företag enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag och därmed kommer de inte heller att omfattas av bestämmelser med lämplighetskrav för ledningen. I den nya lagen bör det, på motsvarande sätt som i försäkringsrörelselagen, införas en bestämmelse med lämplighetskrav för dem som deltar i ledningen av vissa typer av moderföretag till tjänstepensionsföretag. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 63 §). Skillnader gentemot bestämmelserna i försäkringsrörelselagen Som närmare utvecklas i avsnitt 14.1.2 kommer en grupp där ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett försäkringsholdingföretag, till följd av definitionen av försäkringsholdingföretag i försäkringsrörelselagen (1 kap. 12 § 6 FRL), att innehålla minst ett försäkringsföretag, en EESförsäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. En sådan grupp kommer, i enlighet med förslaget i det avsnittet, att undantas från grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Försäkringsholdingföretaget kommer då att omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser med lämplighetskrav för dem som leder det (19 kap. 63 och

Sida 612
Prop. 2018/19:158Sida 613

64 §§). I den nya lagen behöver det därför inte införas några bestämmelser om lämplighetskrav i de fall ett försäkringsholdingföretag är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag.

Annat är fallet om moderföretaget inte har något försäkringsföretag som dotterföretag. Som också utvecklas i avsnitt 14.1.2 kommer ett moderföretag som endast har tjänstepensionsföretag som dotterföretag inte att vara ett försäkringsholdingföretag och en sådan grupp kommer inte att omfattas av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn. I dessa fall ska, enligt förslaget i denna proposition, grupptillsyn enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är sådant att det skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget i stället var ett försäkringsföretag. För dessa typer av moderföretag bör det införas en bestämmelse om lämplighetskrav för dem som deltar i ledningen av moderföretaget. I den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör det därför införas en bestämmelse om att ett moderföretag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, ska säkerställa att de som ingår i ledningen av företaget uppfyller samma krav på lämplighet som gäller för enskilda tjänstepensionsföretag.

Ett tjänstepensionsföretag kan på samma sätt som ett försäkringsföretag ingå i en företagsstruktur med ett blandat finansiellt holdingföretag. Om det i en sådan struktur också finns ett försäkringsföretag kommer det blandade finansiella holdingföretaget att omfattas av försäkringsrörelselagens gruppbestämmelser och det särskilda lämplighetskrav som finns i dessa (19 kap. 2 § andra stycket 3 och 63 §, se även avsnitt 14.1.3). Om det som en följd av det som föreslås i avsnitt 14.2.2 inte finns något försäkringsföretag i strukturen, utan endast ett blandat finansiellt holdingföretag, ett tjänstepensionsföretag och ett företag inom bank-och värdepapperssektorn (se exemplet i figur 14.21), kommer det blandade finansiella holdingföretaget inte att omfattas av försäkringsrörelselagens särskilda lämplighetskrav.

Figur 14.21 Ett blandat finansiellt holdingföretag som inte har något försäkringsföretag som dotterföretag

En sådan struktur ska omfattas av gruppbestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag (se avsnitt 14.1.2) och för dessa blandade finansiella holdingföretag bör det i den lagen införas en bestämmelse med ett särskilt lämplighetskrav för dem som leder företaget.

Sida 613
Prop. 2018/19:158Sida 614

Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen med lämplighetskrav för dem som leder försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag och Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot dessa har sin grund i unionsrätten (artikel 257 i Solvens II-direktivet i lydelsen enligt artikel 4.19 i ändringsdirektivet). Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om grupptillsyn och därmed finns det inte heller några bestämmelser om lämplighetskrav för dem som leder vissa typer av holdingföretag. Lämplighetskraven för de särskilda typerna av moderföretag som enligt förslaget ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör därmed endast gälla för företag som har hemvist i Sverige. Som Svensk Försäkring påpekar bör Finansinspektionens rätt att ingripa också begränsas till att endast gälla företag som har hemvist i Sverige (se avsnitt 13.2.7).

Föreläggande mot vissa typer av moderföretag

Flera av försäkringsrörelselagens bestämmelser om grupptillsyn har som utgångspunkt att det är moderföretaget som ska ansvara för att de materiella bestämmelserna följs och att det även är moderföretaget som ska rapportera till grupptillsynsmyndigheten. Detta gäller oavsett om moderföretaget är ett försäkringsföretag eller någon form av holdingföretag, se exempelvis bestämmelserna om beräkning och rapportering av gruppsolvens (19 kap. 32 och 33 §§ FRL). I försäkringsrörelselagen kompletteras sådana bestämmelser med en särskild bestämmelse om ingripande mot vissa typer av holdingföretag. Enligt försäkringsrörelselagen gäller att Finansinspektionen får förelägga ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag att vidta åtgärder för att göra rättelse, om holdingföretaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt EUförordningar som antagits med stöd av Solvens II-direktivet, 19 kap. samma lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av det kapitlet (19 kap. 64 § andra stycket).

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller, till skillnad mot Solvens IIdirektivet, inte några bestämmelser om grupptillsyn. Som en följd av detta ska det alltid vara ett tjänstepensionsföretag som ska ansvara för att de materiella kraven i bestämmelserna om grupptillsyn i den nya lagen om tjänstepensionsföretag uppfylls och det ska också vara ett tjänstepensionsföretag som ska rapportera till Finansinspektionen (se exempelvis förslaget om bestämmelser om gruppsolvens i avsnitt 14.1.11). Detta bör, som Svensk Försäkring också påpekar, leda till att det inte införs någon särskild bestämmelse om ingripande mot vissa typer av moderföretag i den nya lagen om tjänstepensionsföretag, annat än i fråga om det särskilda lämplighetskravet som föreslås för dessa typer av moderföretag.

Sida 614
Prop. 2018/19:158Sida 615
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

14.2

Särskild tillsyn över finansiella konglomerat

14.2.1

Tjänstepensionsföretag ska omfattas av den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat

Regeringens förslag: Tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestämmelserna om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. De ska även omfattas av bestämmelserna om utvidgad tillämpning av bestämmelserna om finansiella konglomerat liksom av bestämmelserna om undantag från tillsynen över finansiella konglomerat.

Utredningens förslag avviker från regeringens förslag. Utredningen föreslår att tjänstepensionsföretag inte ska omfattas av bestämmelserna om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Ägarföreningen ProSkandia anser att det är en brist att utredningen inte lämnar några förslag som rör finansiella konglomerat. Livförsäkringsbolaget Skandia ser en risk för att förslaget, eftersom det inte finns några bestämmelser om finansiella konglomerat för tjänstepensionsföretag, kan urholka regelverket för tillsyn över finansiella konglomerat.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring ifrågasätter om bestämmelser om konglomerat tillför något utöver de bestämmelser om grupptillsyn som föreslås för tjänstepensionsföretag. Enligt Svensk Försäkring är det dessutom är tveksamt om bestämmelserna om konglomerat tillför något i förhållande till bestämmelserna om grupptillsyn i Solvens II-regel- verket, som utgör förebild för förslaget om bestämmelser om grupptillsyn i fråga om tjänstepensionsföretag. Svenska Bankföreningen anser att det saknas en analys av vilka effekter den föreslagna regleringen för tjänstepensionsföretag kan få utifrån de kapitalkravsregler som gäller för kreditinstitut och värdepappersföretag. Bankföreningen efterlyser också förtydliganden av hur ett tjänstepensionsföretag ska betraktas i den konsoliderade situationen (kapitalkravet på gruppnivå).

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om att tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, dvs. grupper av företag som driver verksamhet av viss storlek både i bank- och värdepapperssektorn och i försäkringssektorn.

Tjänstepensionsinstitut är inte heller en sådan reglerad enhet som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december

2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG, i det följande benämnt konglomeratdirektivet.

Sida 615
Prop. 2018/19:158Sida 616

Solvens II-direktivet

Försäkringsföretag som avses i Solvens II-regelverket omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat om de ingår i en grupp som utgör ett finansiellt konglomerat (artikel 2.2 i konglomeratdirektivet i lydelsen enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/89/EU av den 16 november 2011 om ändring av direktiven 98/78/EG, 2002/87/EG, 2006/48/EG och 2009/138/EG vad gäller extra tillsyn över finansiella enheter i ett finansiellt konglomerat, i det följande benämnt ändringsdirektivet). Solvens II-direktivet är anpassat till konglomeratdirektivet och i Solvens II-direktivet finns flera hänvisningar till konglomeratdirektivet. Av särskilt intresse för tjänstepensionsföretag är definitionen av blandat finansiellt holdingföretag. I Solvens II-direktivet anges det med blandat finansiellt holdingföretag avses ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 2.15 i konglomeratdirektivet (artikel 212.1 h i Solvens II-direktivet i lydelsen enligt artikel 4.1 i ändringsdirektivet).

Konglomeratdirektivet

I konglomeratdirektivet finns bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Direktivet innehåller flera bestämmelser om vilka typer av grupper som ska anses utgöra ett finansiellt konglomerat och därmed omfattas av den extra tillsynen (artiklarna 2 och 3). Den extra tillsynen innebär krav på kapitaltäckning genom att en kapitalbas på konglomeratnivå ska motsvara ett visst kapitalkrav för konglomeratet (artikel 6), rapportering av riskkoncentrationer (artikel 7) och transaktioner inom det finansiella konglomeratet (artikel 8). På nivån för det finansiella konglomeratet ska det finnas rutiner för intern kontroll och metoder för riskhantering (artikel 9). I konglomeratdirektivet finns också bestämmelser om vilken behörig myndighet som ska ansvara för utövandet av den extra tillsynen (artiklarna 10 och 11) och samarbete mellan olika behöriga myndigheter (artikel 12).

Frankrike tillämpar lagstiftningen om finansiella konglomerat på tjänstepensionsinstitut

I den franska lagstiftningen om finansiella konglomerat har det införts bestämmelser om att tjänstepensionsinstitut (fr. ”institution de retraite professionnelle supplémentaire”) ska anses vara reglerade företag som tillhör försäkringssektorn (artikel L517-2 Code monétaire et financier). Detta innebär att franska tjänstepensionsinstitut omfattas av den franska lagstiftningen om finansiella konglomerat.

Lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Konglomeratdirektivet har i svensk rätt genomförts genom konglomeratlagen (prop. 2005/06:45). I konglomeratlagen finns bestämmelser om vilken typ av grupper som ska omfattas av särskild tillsyn över finansiella konglomerat (1–3 kap.). Det finns bestämmelser om kontroll av den finansiella ställningen och för finansiella konglomerat gäller särskilda bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav (5 kap. 1–6 §§), om riskkoncentrationer (5 kap. 7 och 8 §§) och interna transaktioner (5 kap. 9 §). Det finns även bestämmelser om rapportering av vissa uppgifter som

Sida 616
Prop. 2018/19:158Sida 617
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

anknyter till dessa särskilda bestämmelser (5 kap. 10–12 §§). Vidare gäller att det ska finnas ett system för riskhantering och rutiner för intern kontroll för det finansiella konglomeratet (5 kap. 13–15 §§). Det finns även ett särskilt lämplighetskrav för dem som ingår i ledningen för ett blandat finansiellt holdingföretag (5 kap. 16 §). I konglomeratlagen finns också bestämmelser om tillsyn (6 kap.) och ingripanden (7 kap.) samt om vilken myndighet som ska ansvara för tillsynen över finansiella konglomerat, dvs. vara samordnare (4 kap.). Gällande rätt För att flera företag tillsammans ska utgöra ett finansiellt konglomerat och omfattas av särskild tillsyn krävs att det i en grupp finns företag som driver betydande verksamhet både inom försäkringssektorn och inom bank- och värdepapperssektorn (2 kap. 1 § konglomeratlagen). Försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag, försäkringsholdingföretag och specialföretag tillhör försäkringssektorn (1 kap. 3 § 7 b konglomeratlagen). Försäkringsföretag som ingår i grupper där det även finns företag som driver verksamhet inom bank- och värdepapperssektorn kan därmed komma att omfattas av bestämmelserna om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Även de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna kan komma att omfattas av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]). Detta följer av att dessa företag är försäkringsföretag och därmed omfattas de, på samma sätt som företag som fullt ut tillämpar Solvens II-regelverket, av bestämmelserna i konglomeratlagen (1 kap. 3 § 14, se även s. 95). Tjänstepensionskassor, dvs. understödsföreningar som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring, omfattas i dag inte av några bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (lagen [2010:2073] om ändring i lagen [2006:531] om särskild tillsyn över finansiella konglomerat). Före införandet av försäkringsrörelselagen omfattades dock tjänstepensionskassor och andra understödsföreningar av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (se samma prop. s. 95 f.). Det behövs bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat för tjänstepensionsföretag När ett nytt regelverk införs inom det finansiella området är det av yttersta vikt att regelverket inte försämrar den finansiella stabiliteten. Det grundläggande syftet med det nya regelverket för tjänstepensionsföretag är i och för sig att möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapital samtidigt som ett fullgott skydd säkerställs för de framtida pensionärerna, se avsnitt 5.6. Dessa intressen om en effektiv förvaltning och ett fullgott skydd för framtida pensionärer får dock inte leda till att den finansiella stabiliteten äventyras. Syftet med bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat är att genom sådan tillsyn förhindra att problem som uppstår i en sektor på finansmarknaderna sprids till andra sektorer, genom de olika sektorernas inbördes bindningar i företagsgrupper med verksamhet inom

Sida 617
Prop. 2018/19:158Sida 618

flera sektorer (se skälen 2 och 3 i konglomeratdirektivet). Detta syfte upp-nås genom materiella krav inom den särskilda tillsynen bl.a. i form av ett särskilt kapitalkrav för det finansiella konglomeratet, genom krav på und-vikande av alltför stora riskkoncentrationer och på att interna transaktioner inte får hota solvens eller finansiell ställning inom ett finansiellt kong-lomerat. Dessa materiella krav kompletteras med bestämmelser om att vissa uppgifter ska rapporteras till en särskild tillsynsmyndighet (prop. 2005/06:45 s. 86–90).

Tjänstepensionsföretag kommer, på samma sätt som försäkringsföretag, att kunna ingå i grupper med företag som är verksamma inom andra delar och sektorer av finansmarknaderna, exempelvis banker. Finansinspek- tionen framför i sin rapport Förslag till kapitalkravsreglering för tjänste- pensionsföretag den 1 september 2017 (dnr 17-4640), i det följande benämnd kapitalkravsrapporten, att det i en grupp med företag som driver verksamhet inom både försäkringssektorn samt bank- och värdepappers- sektorn finns en risk för att finansiella problem i ett av de ingående före- tagen, utöver att påverka företaget och andra företag inom samma sektor, också sprider sig till företag i andra finansiella sektorer (s. 65). Detta gäller enligt regeringens mening oavsett om det är ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag som ingår i gruppen.
Tjänstepensionsföretag ingår, som framgår ovan, inte i beskrivningen av försäkringssektorn enligt konglomeratlagen. I en koncern kan den domine- rande försäkringsverksamheten vara sådan som avser tjänstepensions- försäkringar. Om den verksamheten efter en sådan ombildning som avses i avsnitt 6.3 drivs i ett tjänstepensionsföretag, som i sin unionsrättsliga egenskap av tjänstepensionsinstitut inte omfattas av konglomerat- direktivet, kan det medföra att koncernen enligt konglomeratlagen inte längre är ett finansiellt konglomerat. Ett byte av regelverk för ett företag i gruppen kan alltså leda till att hela gruppen inte längre omfattas av den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.
Detta talar för att den tjänstepensionsverksamhet som i dag drivs av försäkringsföretag även efter en omvandling till tjänstepensionsföretag bör omfattas av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglo- merat. På så sätt motverkas att en betydande del av den svenska finans- marknaden och en mycket stor del av försäkringssektorn faller utanför den särskilda tillsynen. Som Livförsäkringsbolaget Skandia befarar skulle detta kunna leda till att regelverket för tillsyn över finansiella konglomerat urholkas och inte längre kan bidra till att bibehålla den finansiella stabiliteten.
Om tjänstepensionsföretag inte omfattas av en särskild tillsyn över finansiella konglomerat kan det även uppkomma en omotiverad sned- vridning av konkurrensen inom försäkringssektorn (se avsnitt 5.7). Det vore mindre lämpligt om en grupp av företag från olika sektorer inte längre är ett finansiellt konglomerat enbart av det skälet att ett försäkringsföretag i koncernen omvandlas till ett tjänstepensionsföretag. I allmänhet innebär en sådan omvandling inte att verksamheten ändrar karaktär, utan endast att den efter omvandlingen drivs enligt ett annat rörelseregelverk. Även detta talar för att tjänstepensionsföretag bör omfattas av den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.
När det införs bestämmelser om tillsyn på flera olika nivåer kan det finnas en risk för att de olika tillsynerna överlappar varandra och, som
Sida 618
Prop. 2018/19:158Sida 619

Svensk Försäkring befarar, att den särskilda tillsynen inte tillför något utöver den övriga tillsyn som ska utövas, över ett företag på individuell nivå eller på gruppnivå. Dock utgår tillsynen över det enskilda företaget från detta företaget särskilt, medan den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat utgår från de särskilda risker som finns i koncerner där det ingår företag både från försäkringssektorn och bank-och värdepapperssektorn. Det senare perspektivet beaktas enligt regeringens uppfattning inte tillräckligt inom ramen för den tillsyn som utövas över ett företag enskilt eller på gruppnivå, dvs. över flera företag som alla tillhör samma sektor.

Sammantaget finns starka skäl för att tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och beaktansvärda risker om så inte blir fallet. För att uppnå det resultatet bör det göras ändringar i konglomeratlagen. Bestämmelserna om särskild tillsyn över finansiella konglomerat bör för tjänstepensionsföretagens del omfatta samma områden som gäller för försäkringsföretag som ingår i finansiella konglomerat, dvs. bestämmelser om särskild kapitalbas och kapitalkrav för det finansiella konglomeratet, om riskkoncentrationer och interna transaktioner samt om att det ska finnas ett system för riskhantering och rutiner för intern kontroll. Vissa uppgifter bör även rapporteras till en tillsynsmyndighet. Detta innebär att det inte kommer att uppstå någon sådan brist i bestämmelserna om tjänstepensionsföretag som Ägarföreningen ProSkandia tar upp.

Tillsynsförordningen

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen) innehåller bestämmelser om kapitalkrav för kreditinstitut (i Sverige banker och kreditmarknadsbolag) och värdepappersföretag (i Sverige värdepappersbolag). Tillsynsförordningen innehåller bestämmelser om kapitalkrav för enskilda företag (på s.k. solonivå) och för företagsgrupper (det som benämns den konsoliderade situationen).

Svenska Bankföreningen anser att det saknas en analys av vilka effekter den föreslagna regleringen för tjänstepensionsföretag kan få utifrån de kapitalkravsregler som gäller för kreditinstitut och värdepappersföretag och efterlyser förtydliganden av hur ett tjänstepensionsföretag ska betraktas i den konsoliderade situationen. Tillsynsförordningen träffar försäkringsföretag men inte tjänstepensionsföretag Vilka företag som ingår i den konsoliderade situationen framgår av del 1, avdelning 2, kapitel 2 tillsynsförordningen. Andra tjänstepensionsdirektivet innebär ingen ändring i den delen.

14.2.2 Ändrade definitioner i konglomeratlagen

Regeringens förslag: Ett tjänstepensionsföretag ska enligt konglo-
meratlagen vara ett reglerat företag och ska anses tillhöra försäkrings-
sektorn. Definitionen av sektorsbestämmelser i samma lag ska ändras
så att den även innefattar de bestämmelser i lag och andra författningar
som gäller för den rörelse som drivs av tjänstepensionsföretag. En
Sida 619
Prop. 2018/19:158Sida 620

definition av tjänstepensionsföretag ska införas i konglomeratlagen. Det begreppet ska inte vara subsidiärt i förhållande till begreppet blandat finansiellt holdingföretag.

Reglerna om vilken myndighet som ska vara samordnare för ett finansiellt konglomerat ska anpassas så att tjänstepensionsföretag behandlas på samma sätt som försäkringsföretag när det gäller att bestämma om Finansinspektionen eller någon annan myndighet ska vara samordnare för ett finansiellt konglomerat.

Regeringens bedömning: Definitionen av blandat finansiellt holdingföretag i konglomeratlagen bör inte ändras.

Utländska tjänstepensionsinstitut bör inte vara reglerade företag eller omfattas av sektorsbestämmelser. De bör inte heller anses tillhöra försäkringssektorn.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag avviker från regeringens förslag. Enligt promemorians förslag ska tjänstepensionsföretag inte vara reglerade företag. Tjänstepensionsföretag ska anses tillhöra försäkringssektorn genom att det ska införas en ny typ av finansiella konglomerat där tjänstepensionsföretag ingår och att dessa konglomerat endast ska vara baserade på svensk nationell rätt. Definitionen av blandat finansiellt holdingföretag ska ändras så att tjänstepensionsföretag inte kan innefattas. Definitionen av tjänstepensionsföretag ska vara subsidiär i förhållande till begreppet blandat finansiellt holdingföretag. Finansinspektionen ska alltid vara samordnare för de finansiella konglomerat som tillhör den nya typen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen och Svensk Försäkring anser att det bör förtydligas och utvecklas hur de nationella bestämmelserna förhåller sig till de unionsrättsliga konglomeraten. Finansinspektionen berör särskilt situationen när ett tjänstepensionsföretag befinner sig i toppen av ett unionsrättsligt konglomerat och hur det särskilda kapitalkravet då ska beräknas. Svensk Försäkring ifrågasätter att Finansinspektionen bör vara samordnare för de nya konglomeraten, detta eftersom det rör sig om rent nationell lagstiftning och det inte ska ske någon samverkan med andra behöriga myndigheter. Finansinspektionen framför vidare att det kan få oönskade konsekvenser om ett tjänstepensionsföretag, som bl.a. har regler om kapitalbas och kapitalkrav som enskilt företag, ska beaktas som ett blandat finansiellt holdingföretag vid tillämpningen av bestämmelserna om grupper enligt försäkringsrörelselagen och unionsrättsliga finansiella konglomerat. Detta skulle leda till att tjänstepensionsföretag inte beaktas med den kapitalbas och det kapitalkrav som gäller för företaget som enskilt företag vid kapitalberäkning för en grupp enligt försäkringsrörelselagen eller inom den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat. Svensk Försäkring framför även att det inte kan överlämnas åt rättstillämpningen att avgöra om ett tjänstepensionsföretag kan vara ett blandat finansiellt holdingföretag eftersom denna fråga kan vara avgörande för om gruppregler för tjänstepensionsföretag över huvud taget ska gälla. Livförsäkringsbolaget Skandia, Länsförsäkringar AB, Swedbank Försäkring AB och SEB Pension och Försäkring AB påpekar att beroende på hur koncernen är strukturerad och vilka andra typer av företag som finns

Sida 620
Prop. 2018/19:158Sida 621
i den, kan ett försäkringsföretag som omvandlas till ett tjänstepensions- företag fortsatt komma att omfattas av Solvens II-regelverkets grupp- bestämmelser, i egenskap av blandat finansiellt holdingföretag.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Gällande definitioner i konglomeratlagen
Vad som avses med ett finansiellt konglomerat anges i konglomeratlagen (2 kap. 1 §). Ett konglomerat är en grupp som uppfyller en rad villkor (1 kap. 7 §). Av intresse i detta sammanhang är främst villkoren att minst ett av företagen ska tillhöra försäkringssektorn, att minst ett av företagen ska tillhöra bank- och värdepapperssektorn och att gruppens verksamhet i såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn ska vara betydande.
I konglomeratlagen har begreppet blandat finansiellt holdingföretag en viktig roll. Med det avses ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat (1 kap. 3 § 4). Begreppet reglerat företag definieras i sin tur som ett institut (kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och AIF-för- valtare) eller ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag eller ett specialföretag (1 kap. 3 § 14).
I ett finansiellt konglomerat kan det finnas flera olika typer av företag.
Vissa företag kommer som enskilda företag att omfattas av olika sektors- bestämmelser. Detta gäller t.ex. för försäkringsföretag och kreditinstitut. Andra typer av företag omfattas inte av sektorsbestämmelser, vilket vanligtvis är fallet för olika typer av holdingföretag, exempelvis ett blandat finansiellt holdingföretag. Vid den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat skiljer man på företag som omfattas av sektorsbestämmelser och företag som inte omfattas av sådana bestämmelser. När man sedan beräknar kapitalkrav på konglomeratsnivå utgår man från det enskilda företag som omfattas av sektorsbestämmelser och detta företag tar då med sig det kapitalkrav som beräknats för företaget enligt sektorsbestämmelser till kapitalkravet på konglomeratsnivå. Om ett företag inte omfattas av sektorsbestämmelser behandlar man ett sådant företag som om det omfattas av sektorsbestämmelser.
För varje finansiellt konglomerat ska det finnas en tillsynsmyndighet som är samordnare och ansvarig för tillsynen över konglomeratet (4 kap. 1 § konglomeratlagen och artikel 10 i konglomeratdirektivet). Vilken myndighet inom EES som ska vara samordnare avgörs med ledning av var de enskilda företagen i konglomeratet hör hemma eller var den mest om- fattande verksamheten bedrivs (4 kap. 2 § konglomeratlagen). Om det finns flera myndigheter inom EES som uppfyller kraven för att bli sam- ordnare så får de olika myndigheterna ingå en överenskommelse om vilken myndighet som ska ha det ansvaret (4 kap. 2 § tredje stycket och 3 § konglomeratlagen). Konglomeratdirektivet, och därmed även konglome- ratlagen, bygger på att ett nära samarbete ska äga rum mellan tillsyns- myndigheterna i de olika länderna inom EES, även i andra avseenden än när det gäller utseende av den myndighet som ska vara samordnare. Som exempel på detta kan nämnas kravet i konglomeratlagen att Finansinspek- tionen ska informera myndigheter i andra länder inom EES om ett beslut
Sida 621
Prop. 2018/19:158Sida 622

att en viss grupp av företag utgör ett finansiellt konglomerat (4 kap. 5 §) och kravet på att Finansinspektionen, innan inspektionen fattar vissa beslut, ska höra övriga berörda myndigheter (5 kap. 11 §).

Tjänstepensionsföretag ska vara en typ av reglerat företag och ska tillhöra försäkringssektorn

I promemorian konstateras (s. 447) att ändringarna i konglomeratlagen föreslås utan att det har gjorts någon ändring i det bakomliggande konglomeratdirektivet. Därav dras i promemorian slutsatsen att tjänstepensionsföretagen inte enligt unionsrätten kan tillhöra ett finansiellt konglomerat eftersom den unionsrättsliga företagskategori som de tillhör

–tjänstepensionsinstituten – inte på unionsrättslig nivå omfattas av konglomeratdirektivet. För att särskilja de konglomerat som vilar på unionsrättslig grund från dem som vilar på svensk nationell rätt föreslås i promemorian att tjänstepensionsföretag inte ska omfattas av definitionen av reglerat företag i konglomeratlagen och inte heller anses tillhöra försäkringssektorn. I sin tur innebär det att ett tjänstepensionsföretag kan komma att inta ställning av blandat finansiellt holdingföretag i ett finansiellt konglomerat, som i figur 14.22 nedan.

Figur 14.22 Tjänstepensionsföretag som moderföretag till reglerade företag

Regeringen instämmer i de synpunkter som Finansinspektionen och Svensk Försäkring framför om att denna lagstiftningsmodell med två olika regelverk inom samma lag, ett unionsrättsligt och ett nationellt, kan ge upphov till gränsdragningsproblem. Det kan leda till att lagstiftningen blir svår att överblicka och tillämpa. Vidare vore det olyckligt om ett tjänstepensionsföretag, som ska följa ett särskilt kapitalkrav enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, vid den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat skulle behandlas som ett holdingföretag, som inte har något sådant kapitalkrav att följa. Det leder till den situation som Livförsäkringsbolaget Skandia, Länsförsäkringar AB, Swedbank Försäkring AB och SEB Pension och Försäkring AB uppmärksammar, dvs. att ett försäkringsföretag som omvandlas till ett tjänstepensionsföretag enligt de regler som föreslås i avsnitt 6.3, även efter omvandlingen ska följa de kapitalkrav som följer av Solvens II-direktivet, trots att det i

Sida 622
Prop. 2018/19:158Sida 623
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

övrigt inte omfattas av det direktivet. Detta kan leda till att försäkringsföretag väljer att inte omvandla sig till tjänstepensionsföretag, trots att deras verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består av tjänstepensionsförsäkringar. Inte heller kan detta anses vara förenligt med det grundläggande syftet med den nya lagen om tjänstepensionsföretag: att skapa ett regelverk som är särskilt anpassat till sådan verksamhet som avser tjänstepension (se avsnitt 5.6). Om det är möjligt bör en annan och enklare lagstiftningsmodell väljas. I den franska lagstiftningen har, som framgår ovan, också motsatt väg valts, dvs. de franska tjänstepensionsinstituten utgör en form av reglerat företag. Regeringen finner därför att det behöver analyseras på nytt om det är möjligt att utforma regleringen i enlighet med den lösning som valts i Frankrike, en lösning som framstår som både enklare och mer robust. Frågan är helt enkelt om det är möjligt för Sverige som medlemsstat i EU att utsträcka konglomeratdirektivets definition av reglerat företag så att den definitionen även innefattar tjänstepensionsföretag, i likhet med det Frankrike har gjort. Konglomeratdirektivet är, vilket inte berörs i promemorian, ett s.k. minimiharmoniseringsdirektiv, dvs. det lämnar utrymme för medlemsstaterna att i nationell rätt införa mera långtgående regler än de som finns i direktivet. I skälen i direktivet anges att det innehåller minimistandarder, och att medlemsstaterna därför får införa strängare regler (skäl 16 samt s. 86). Detta talar enligt regeringens mening starkt för att Sverige kan välja att utsträcka definitionen av reglerat företag till att omfatta fler företagskategorier än dem som enligt konglomeratdirektivet omfattas av definitionen. I samma riktning pekar behandlingen av svenska återförsäkringsföretag när konglomeratdirektivet genomfördes i svensk rätt. Vid denna tidpunkt omfattades återförsäkringsföretag inte av den unionsrättsliga regleringen för försäkringsföretag. Inte heller fanns det något krav på europeisk nivå om att återförsäkringsföretag skulle stå under tillsyn eller uppfylla ett visst kapitalkrav. Detta skiljde sig från de svenska bestämmelserna där återförsäkringsföretag omfattades av den numera upphävda försäkringsrörelselagen (1982:713) och för återförsäkringsföretag gällde i stort sett samma bestämmelser som för direktförsäkringsföretag. När konglomeratdirektivet genomfördes ansågs att svenska återförsäkringsbolag borde behandlas på samma sätt som direktförsäkringsbolag vid tillämpningen av konglomeratbestämmelserna. De svenska bestämmelserna fick därmed ett vidare tillämpningsområde än konglomeratdirektivet (samma prop. s. 95 f. och 98). Unionsrätten har därefter ändrats och återförsäkringsföretag omfattas nu av den unionsrättsliga regleringen, både som enskilda företag (artikel 13.4 i Solvens II-direktivet) och inom regleringen av finansiella konglomerat (artikel 2.4 och 2.6 i konglomeratdirektivet i lydelsen enligt artikel 2.1 i ändringsdirektivet, se s. 49–51). Regeringen anser därför, till skillnad från den bedömning som görs i promemorian, att unionsrätten tillåter att tjänstepensionsföretag behandlas som reglerade företag i konglomeratlagen. Den ordningen har, som berörs ovan, en rad fördelar. På motsvarande sätt som tjänstepensionsinstitut enligt fransk rätt ska alltså tjänstepensionsföretag vara ett reglerat företag enligt konglomeratlagen. I likhet med det som enligt fransk rätt gäller för

Sida 623
Prop. 2018/19:158Sida 624
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

tjänstepensionsinstitut bör också tjänstepensionsföretag tillhöra försäkringssektorn enligt konglomeratlagen. Vid den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat ska kapitalbasen och kapitalkravet för ett finansiellt konglomerat beräknas på grundval av sektorsbestämmelserna om hur kapitalbasen och kapitalkravet bestäms (5 kap. 3 § konglomeratlagen). För att ett tjänstepensionsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat inte ska riskera att drabbas av ett annat kapitalkrav än det på enskild nivå, dvs. det riskkänsliga kapitalkravet, bör det införas bestämmelser om att tjänstepensionsföretag omfattas av sektorsbestämmelser. Definitionen av sektorsbestämmelser i konglomeratlagen bör därför ändras så att den även innefattar de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av tjänstepensionsföretag. Om tjänstepensionsföretag ska anses vara reglerade företag inom den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat, innebär det att ett tjänstepensionsföretag inte kan anses vara ett blandat finansiellt holdingföretag. Detta kommer att påverka andra regelverk om tillsyn där det finns hänvisningar till bestämmelserna i konglomeratlagen och konglomeratdirektivet och den definition av blandat finansiellt holdingföretag som finns där. Ett tjänstepensionsföretag kommer därmed inte att anses vara ett blandat finansiellt holdingföretag enligt försäkringsrörelselagen (1 kap. 12 § 2, som genomför artikel 212.1 h i Solvens II-direktivet i lydelsen enligt artikel 4.1 i ändringsdirektivet). Ett tjänstepensionsföretag kommer inte heller att anses vara ett blandat finansiellt holdingföretag enligt artikel 4.1.21i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012. Sammantaget innebär detta att ett tjänstepensionsföretag inte riskerar att drabbas av flera kapitalkrav på de olika tillsynsnivåerna som en följd av att de ingår i en företagsstruktur med företag som omfattas av andra sektorsbestämmelser. Därmed undviks den situation som Finansinspektionen, Svensk Försäkring, Livförsäkringsbolaget Skandia, Länsförsäkringar AB, Swedbank Försäkring AB och SEB Pension och Försäkring AB varnar för, att ett livförsäkringsföretag skulle omfattas av kapitalkraven i Solvens IIdirektivet trots att det omvandlats till ett tjänstepensionsföretag. Som en konsekvens av att ett tjänstepensionsföretag ska anses som ett reglerat företag behöver det inte göras någon ändring i definitionen av blandat finansiellt holdingföretag i konglomeratlagen. På motsvarande sätt bör definitionen av tjänstepensionsföretag i konglomeratlagen utformas något annorlunda än i promemorians förslag, så att den inte i något läge blir subsidiär i förhållande till blandat finansiellt holdingföretag. Utländska tjänstepensionsinstitut I konglomeratlagen anges att såväl försäkringsföretag och motsvarande utländska företag ska innefattas i definitionen av reglerat företag (1 kap. 3§ 14). På samma sätt ska såväl institut (kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och AIF-förvaltare) som deras utländska motsvarigheter innefattas. Frågan är då om även utländska tjänstepensionsinstitut, motsvarigheter i andra länder inom EES till tjänstepensionsföretag, ska anses som reglerade företag i konglomeratlagen. Andra tjänstepensionsdirektivet är

Sida 624
Prop. 2018/19:158Sida 625
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

ett minimiharmoniseringsdirektiv och hindrar inte att medlemsstaterna behåller eller inför ytterligare bestämmelser för att skydda tjänstepensionsplaners medlemmar och förmånstagare, förutsatt att sådana bestämmelser står i överensstämmelse med medlemsstaternas förpliktelser enligt unionsrätten (skäl 3 i direktivet). Utländska tjänstepensionsinstitut omfattas inte av konglomeratdirektivet och deras situation påminner om den som tidigare gällde för utländska återförsäkringsföretag (se ovan). Vid genomförandet i svensk rätt av konglomeratdirektivet gjordes, som nämns ovan, bedömningen att svenska återförsäkringsföretag ska behandlas som försäkringsföretag och därmed utvidgades tillämpningsområdet för de svenska konglomeratbestämmelserna i förhållande till konglomeratdirektivet. Beträffande utländska återförsäkringsföretag anfördes följande. Ett synsätt motsvarande det för svenska återförsäkringsföretag kan dock inte tillämpas på ett utländskt återförsäkringsföretag, eftersom ett sådant företag i dag inte behöver stå under tillsyn enligt försäkringsdirektiven. De utländska återförsäkringsföretagen bör därför inte betraktas som reglerade företag, men däremot tillhör de den finansiella sektorn. Detta ligger i linje med direktivets synsätt. Ett utländskt återförsäkringsföretag bör därför definieras som ett företag som inte är ett försäkringsföretag eller ett utländskt direktförsäkringsföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att försäkra risker som överlåts av försäkringsföretag, utländska direktförsäkringsföretag eller utländska återförsäkringsföretag ( s.98). Det som anfördes om utländska återförsäkringsföretag när konglomeratdirektivet genomfördes i svensk rätt är endast delvis relevant för utländska tjänstepensionsinstitut. Utländska tjänstepensionsinstitut omfattas inte av konglomeratdirektivet, på samma sätt som tidigare gällde för utländska återförsäkringsföretag. Det finns inte heller i andra tjänstepensionsdirektivet något krav på tillstånd för att få driva verksamhet som tjänstepensionsinstitut, utan det är tillräckligt med registrering (artikel 9.1). Skillnader uppkommer dock när det rör den verksamhet som faktiskt drivs. I Solvens II-direktivet anges att det med återförsäkring avses den verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett annat återförsäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland (artikel 13.7 a). Redan innan Solvens II-direktivet genomfördes angavs i försäkringsrörelselagen att med återförsäkring avses verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller av en utländsk försäkringsgivare (1 kap. 9 §, se även s. 430). Oavsett om det var ett svenskt eller ett utländskt återförsäkringsföretag ansågs vid genomförandet av konglomeratdirektivet att det rörde sig om en verksamhet som avsåg återförsäkring och att dessa företag skulle tillhöra den finansiella sektorn ( s. 98). För tjänstepensionsinstitut är situationen en annan. I andra tjänstepensionsdirektivet anges att tjänstepensionsinstitut är ett institut som, oavsett sin rättsliga form, förvaltar fonderade medel och som är etablerat oberoende av uppdragsgivande företag eller branschorganisation utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner i samband med yrkesutövning på grundval av en överenskommelse eller ett avtal som slutits antingen enskilt eller kollektivt mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras

Sida 625
Prop. 2018/19:158Sida 626

respektive företrädare, eller med egenföretagare, enskilt eller kollektivt, i enlighet med rätten i hem- och värdmedlemsstaten, och som driver verksamheter som direkt föranleds av dessa (artikel 6.1).

Begreppet tjänstepensionsinstitut är vidare och inte lika tydligt avgränsat som begreppet återförsäkringsföretag och kan i sig omfatta flera olika typer av verksamheter. Exempelvis gäller i Sverige att både tjänstepensionsföretag och pensionsstiftelser är tjänstepensionsinstitut enligt unionsrätten, men det är endast tjänstepensionsföretag som driver försäkringsrörelse. Detta medför att tjänstepensionsföretag enligt regeringens förslag, till skillnad från pensionsstiftelser, ska anses tillhöra försäkringssektorn. Detta gällde även när konglomeratdirektivet genomfördes i svensk rätt då understödsföreningar, tjänstepensionskassor, ansågs omfattas av direktivets definition av försäkringsföretag, till skillnad från pensionsstiftelser som inte heller då ansågs omfattas av den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat (prop. 2005/06:45 s. 95 f.).

Motsvarande bör gälla för utländska tjänstepensionsinstitut. Vissa utländska tjänstepensionsinstitut kan, på samma sätt som ett tjänstepensionsföretag, anses driva försäkringsrörelse samtidigt som andra inte kan anses göra det. Utan närmare kännedom om de enskilda instituten och de nationella bestämmelser som styr deras respektive verksamheter är det inte möjligt att avgöra huruvida ett utländskt tjänstepensionsinstitut driver en verksamhet som ska anses tillhöra den finansiella sektorn enligt konglomeratlagen (1 kap. 3 § 7 a, b eller c). Utländska tjänstepensionsinstitut bör därför inte anses vara reglerade företag eller omfattas av sektorsbestämmelser. Inte heller bör utländska tjänstepensionsinstitut anses tillhöra försäkringssektorn.

Hur utses den myndighet som ska vara samordnare?

I promemorian föreslås att Finansinspektionen ska vara samordnare för de nya finansiella konglomerat som enligt promemorians synsätt vilar enbart på svensk nationell rätt. Regeringen gör däremot, som framgår ovan, bedömningen att tjänstepensionsföretagen kan inordnas i regleringen av finansiella konglomerat på ett sätt som får verkan över hela EES. Därmed finns det inte längre något behov av att som i promemorians förslag skilja mellan konglomerat som skapas som en konsekvens av den nya lagstiftningen om tjänstepensionsföretag å ena sidan och övriga finansiella konglomerat å den andra.

När det inte finns något behov av att skilja mellan olika typer av finansiella konglomerat beroende på om de är sådana konglomerat som uppkommer till följd av den nya lagstiftningen om tjänstepensionsföretag eller inte, finns det inte heller något behov av att reglera hur myndighet som ska vara samordnare ska utses på olika sätt för de olika typerna av finansiella konglomerat. Samordnare kan därmed utses enligt samma grundläggande principer som i dag (4 kap. 2 och 3 §§ konglomeratlagen). Det behöver dock göras en ändring i konglomeratlagen så att förekomsten av ett tjänstepensionsföretag i en grupp får samma följder som förekomsten av ett försäkringsföretag när det gäller vilken myndighet som ska vara samordnare (4 kap. 2 §).

Sida 626
Prop. 2018/19:158Sida 627
Regeringens förslag: Det ska införas bestämmelser om lämplighets- prövning av ägare (s.k. ägarprövning) för tjänstepensionsaktiebolag i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I huvudsak ska bestäm- melserna vara desamma som de som gäller för försäkringsaktiebolag enligt försäkringsrörelselagen.
Den ordning för samråd mellan tillsynsmyndigheterna inom EES som gäller vid ägarprövning i försäkringsaktiebolag ska dock inte tillämpas vid handläggningen av ärenden om tillstånd till förvärv av aktier i tjänstepensionsaktiebolag.
I den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska det införas särskilda bestämmelser om vad som gäller vid lämplighetsprövningen samt om förvärvstillstånd och röstförbud för vissa holdingföretag som i huvud- sak motsvarar bestämmelserna i försäkringsrörelselagen.
Bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen om sekretess vid ägarprövning i finansiella företag ska omfatta uppgifter som före- kommer i ärenden om ägarprövning i tjänstepensionsaktiebolag.
Regeringen ska få meddela föreskrifter om handläggningen av ärenden om förvärvstillstånd.
förslag. Utredningen anser inte att det för tjänstepensionsaktiebolagens vidkommande bör införas några bestämmelser som motsvarar kraven på förvärvstillstånd för försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
förslag. I promemorian föreslås att ägarprövningen även ska ske med
beaktande av regelverket mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte
särskilt.
ägarprövning.
För försäkringsaktiebolag som i dag driver verksamhet enligt försäkrings- rörelselagen gäller bestämmelser om lämplighetsprövning av större ägare (s.k. ägarprövning). Bestämmelserna infördes när Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG av den 5 september 2007 om ändring av direktiv 92/49/EEG och direktiven 2002/83/EG, 2004/39/EG, 2005/68/EG och 2006/48/EG vad gäller förfaranderegler och utvärderingskriterier för
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Vissa övriga frågor
15.1 Ägarprövning
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens
Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om

bedömning av förvärv och ökning av innehav inom

Gällande rätt finanssektorn

Sida 627
Prop. 2018/19:158Sida 628

(förvärvsdirektivet) genomfördes i svensk rätt (se prop. 2008/09:155). På

EU-nivå finns bestämmelser om ägarprövning numera i Solvens II- direktivet (se artiklarna 57–63). Genomförandet i svensk rätt av det direktivet föranledde inte några ändringar av bestämmelserna om ägar- prövning i försäkringsrörelselagen (15 kap.).
I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om krav på förvärvstill- stånd och handläggningen av sådana tillståndsärenden (15 kap. 1–10 §§).
Tillstånd av Finansinspektionen krävs vid förvärv av aktier i ett försäkringsaktiebolag som medför att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat innehav. Med ett kvalificerat innehav avses ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget (1 kap. 15 § FRL). Tillstånd krävs även för förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas så att det uppgår till eller överstiger 20, 30 eller 50 procent av aktie- kapitalet eller så att försäkringsaktiebolaget blir dotterföretag (15 kap. 1 § FRL). Om ett förvärv har gjorts genom bodelning, arv, testamente, bolags- skifte eller på annat liknande sätt krävs i stället tillstånd för att förvärvaren ska få behålla aktierna (15 kap. 2 §).
Finansinspektionen ska meddela tillstånd till ett sådant förvärv som avses ovan om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av försäkringsaktiebolaget och det kan antas att förvärvet är ekonomiskt sunt. Vid bedömningen av förvärvarens lämplig- het ska ett antal uppräknade kriterier beaktas, bl.a. förvärvarens anseende och kapitalstyrka (15 kap. 5 §). Om förvärvaren är ett försäkrings- holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt försäkringsrörelselagen respektive lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (15 kap. 6 §).
Om ett förvärv skulle leda till nära förbindelser mellan försäkrings- aktiebolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av försäkringsaktiebolaget (15 kap. 7 §). I försäkringsrörelselagen finns definitioner av vad som utgör nära förbindelser mellan företag och mellan företag och fysiska personer (1 kap. 14 §).
Frågan om tillstånd till förvärv får i vissa fall avgöras först efter samråd mellan Finansinspektionen och behörig myndighet i ett annat land inom EES (15 kap. 9 §). Samrådsskyldigheten gäller om förvärvaren är ett i det andra landet auktoriserat försäkringsföretag, kreditinstitut, företag för elektroniska pengar eller värdepappersföretag, eller ett i det landet hemma- hörande förvaltningsbolag som där har tillstånd att driva verksamhet enligt bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fond- företag) (UCITS-direktivet). Samråd krävs även om förvärvaren är ett moderföretag till ett sådant företag eller en fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett sådant företag.
Utöver bestämmelserna om förvärvstillstånd finns bestämmelser om skyldighet för innehavare av kvalificerade innehav och försäkrings- aktiebolag att anmäla vissa förhållanden till Finansinspektionen (15 kap.
Sida 628
Prop. 2018/19:158Sida 629

11–13 §). Vidare har Finansinspektionen möjlighet att ingripa mot olämpliga ägare av kvalificerade innehav genom beslut om röstförbud och föreläggande om avyttring av aktier (15 kap. 14–18 §§).

Enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller sekretess för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ett ärende hos Finansinspektionen om innehav av aktier i bl.a. försäkringsaktiebolag (30 kap. 5 §).

Även de försäkringsaktiebolag vars tjänstepensionsverksamhet omfattas av punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) (se avsnitt 4.5.1) ska tillämpa de nu aktuella bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (15 kap.).

Ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar och tjänstepensionskassor omfattas inte av några bestämmelser om ägarprövning.

Tjänstepensionsaktiebolagen bör omfattas av bestämmelser om ägarprövning

Det finns ingen unionsrättslig skyldighet för Sverige att införa bestämmelser om ägarprövning av tilltänkta förvärvare och ägare i tjänstepensionsaktiebolag. I andra tjänstepensionsdirektivet finns det inte några krav på ägarprövning och tjänstepensionsföretag omfattas inte heller av de EUdirektiv som ligger till grund för bestämmelserna om ägarprövning i försäkringsrörelselagen.

Det finns dock starka skäl för att införa bestämmelser om ägarprövning för tjänstepensionsaktiebolag på samma sätt som för försäkringsaktiebolag och andra finansiella företag. Ägarprövning är en viktig del av tillsynen över dessa företag och syftet med prövningen är att förhindra att en olämplig ägare får möjlighet att missbruka sin ställning och sitt inflytande över verksamheten. Om det inte införs några bestämmelser om ägarprövning i tjänstepensionsaktiebolagen riskerar tillsynen över dessa bolag att bli svagare än tillsynen över andra jämförbara finansiella företag, vilket skulle påverka skyddet för de framtida pensionärerna. Tjänstepensionsaktiebolag kommer även, i likhet med försäkringsaktiebolag, att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring, vilket är en form av försäkringsrörelse (se avsnitt 5.2). Det saknas skäl att behandla tjänstepensionsaktiebolag och försäkringsaktiebolag olika i fråga om ägarprövning.

Det kan inte heller anses strida mot unionsrätten att införa bestämmelser om ägarprövning för tjänstepensionsaktiebolagen. Andra tjänstepensionsdirektivet syftar till minimiharmonisering och hindrar inte att medlemsstaterna inför bestämmelser som ger ett mer långtgående skydd för de framtida pensionärerna än vad som följer av direktivet. Det bör därför införas bestämmelser om ägarprövning i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Vid utformningen av bestämmelserna om ägarprövning i tjänstepensionsaktiebolag är det naturligt att utgå från bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om ägarprövning i försäkringsaktiebolag (15 kap.).

Det system för samråd mellan behöriga myndigheter inom EES som används vid prövningen av gränsöverskridande förvärv i försäkringsaktiebolag och vissa andra finansiella företag kan dock inte tillämpas för

Sida 629
Prop. 2018/19:158Sida 630

tjänstepensionsaktiebolag. Samrådsskyldigheten när det gäller försäkringsaktiebolag följer av förvärvsdirektivet och regelverket som styr myndighetssamarbetet är därmed harmoniserat inom EES. Tjänstepensionsinstitut omfattas inte av förvärvsdirektivet och det finns inte heller några motsvarande regler på EU-nivå om samråd vid ägarförändringar i tjänstepensionsinstitut. Det är därmed inte möjligt att tillämpa bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om samråd vid ägarprövning i tjänstepensionsaktiebolag (15 kap. 9 §). Några motsvarande bestämmelser bör därför inte införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

I avsnitt 14 föreslås att tjänstepensionsföretag ska omfattas av bestämmelser om grupptillsyn och tillsyn över finansiella konglomerat. De särskilda krav som ställs på försäkringsholdingföretag och blandade finansiella holdingföretag vid ägarprövning enligt försäkringsrörelselagen bör därför gälla även vid prövningen av sådana företags innehav i tjänstepensionsaktiebolag. Grupptillsynen över tjänstepensionsföretag ska enligt förslaget regleras särskilt i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I avsnitt 14.1.19 föreslås att det ska införas en bestämmelse med krav på att de som ingår i ledningen för ett holdingföretag som är moderföretag i en grupp över vilken det ska utövas grupptillsyn enligt den nya lagen ska vara lämpliga för en sådan uppgift. Den bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om krav på dem som ingår i ledningen för försäkringsholdingföretag (19 kap. 63 §). I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om förvärvstillstånd och röstförbud för sådana företag som hänvisar till den bestämmelsen (15 kap. 6 § och 14 § första stycket 3). Motsvarande bestämmelser bör införas i den nya lagen om tjänstepensionsföretag för holdingföretag som är moderföretag i en grupp över vilken det ska utövas grupptillsyn enligt den nya lagen. I de bestämmelserna bör hänvisning göras till den nämnda bestämmelsen om krav på ledningen i de aktuella moderföretagen.

Enligt gällande rätt gäller sekretess hos Finansinspektionen vid ägarprövning i bl.a. försäkringsaktiebolag. Precis som vid ägarprövning i dessa bolag kan det i ärenden om ägarprövning i tjänstepensionsaktiebolag komma att förekomma uppgifter om enskildas personliga förhållanden som kan vara integritetskänsliga, bl.a. uppgifter i belastnings- eller misstankeregistret. Enligt regeringens uppfattning gör sig därför samma skäl gällande för sekretess i ärenden som rör ägarprövning i tjänstepensionsaktiebolag (se s. 123) Sekretessbestämmelsen i 30 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen behöver därför ändras så att den även täcker ärenden om innehav av aktier i tjänstepensionsaktiebolag.

Regeringen bör få meddela föreskrifter om handläggningen av ärenden om tillstånd till förvärv av aktier i tjänstepensionsaktiebolag. Ett motsvarande bemyndigande finns beträffande handläggningen av tillståndsärenden enligt försäkringsrörelselagen (15 kap. 19 §).

15.2Återförsäkring

Regeringens förslag: Definitionen av återförsäkring i försäkringsrörelselagen ska ändras så att den även innefattar att överta risker som överlåts från tjänstepensionsföretag.

Sida 630
Prop. 2018/19:158Sida 631

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda bestämmelser om återförsäkring för tjänstepensionsföretagen.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tar inte upp frågan. FAR framhåller att möjligheten att teckna återförsäkring inte bör inskränkas för tjänstepensionsföretag.

Promemorians bedömning avviker från regeringens förslag på så sätt att promemorian inte innehåller något förslag om att ändra definitionen av återförsäkring i försäkringsrörelselagen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller yttrar sig inte särskilt över det. Svensk Försäkring anför att den nuvarande definitionen av återförsäkring i 1 kap. 9 § FRL bör utvidgas till att även omfatta verksamhet som består i att överta risker som överlåts av tjänstepensionsföretag.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om återförsäkring för tjänstepensionsinstitut. Genom direktivet ändras en bestämmelse i Solvens II-direktivet (artikel 13.7) på så sätt att definitionen av återförsäkring även omfattar ett återförsäkringsföretags tillhandahållande av säkerheter för ett institut som omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 63.1).

Gällande rätt

För försäkringsföretag finns bestämmelser om återförsäkring i försäkringsrörelselagen. De bestämmelserna har sin grund i Solvens IIdirektivet.

Med återförsäkring avses verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller av en utländsk försäkringsgivare (1 kap. 9 §). Ett försäkringsföretag får avge återförsäkring (dvs. överlåta risker) och driva rörelse avseende mottagen återförsäkring (dvs. vara försäkringsgivare enligt ett återförsäkringsavtal).

Enligt försäkringsrörelselagen ska tillstånd för rörelse avseende mottagen återförsäkring avse risker som hänför sig till en eller flera av de skade- eller livförsäkringsklasser som anges i den lagen (2 kap. 13 §). Tillstånd att uteslutande driva återförsäkringsrörelse får endast ges ett aktiebolag eller ett ömsesidigt försäkringsbolag (2 kap. 14 §). Ett bolag som har fått tillstånd för rörelse som bara avser återförsäkring benämns återförsäkringsbolag (1 kap. 10 §).

Inom ramen för de s.k. solvensreglerna i försäkringsrörelselagen finns särskilda bestämmelser om behandlingen av återförsäkring (5 kap. 11 §, 6 kap. 13 § och 8 kap. 14 och 20 §§).

Tjänstepensionskassor, dvs. understödsföreningar som driver tjänstepensionsverksamhet, tillämpar den upphävda lagen om understödsföreningar. I samband med genomförandet i svensk rätt av återförsäkringsdirektivet gjordes bedömningen att understödsföreningar inte kan bedriva

Sida 631
Prop. 2018/19:158Sida 632

återförsäkringsrörelse eftersom deras verksamhet avser inbördes bistånd (se prop. 2007/08:40 s. 58).

Återförsäkringsverksamhet kan även bestå av övertagande av risker från tjänstepensionsföretag

Tjänstepensionsinstitut får enligt andra tjänstepensionsdirektivet endast ägna sig åt verksamhet som avser pensionsförmåner (artikel 7). I avsnitt

5.2görs bedömningen att tjänstepensionsföretag på samma sätt som försäkringsföretagen kommer att driva försäkringsrörelse och ingå försäkringsavtal. Med tjänstepensionsförsäkring avses livförsäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar. Den definition av tjänstepensionsförsäkring som föreslås motsvarar definitionen av pensionsförmån i andra tjänstepensionsdirektivet (se avsnitt 5.4). I den nya lagen om tjänstepensionsföretag avgränsas enligt förslaget dessutom tillåten verksamhet till verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar och därmed sammanhängande verksamhet (se avsnitt 6.5).

Eftersom tjänstepensionsföretag kommer att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar och därmed sammanhängande verksamhet är det naturligt att de, i likhet med försäkringsföretag, får avge återförsäkring. Tjänstepensionsföretagens möjligheter att teckna återförsäkring bör, som FAR framför, inte begränsas i förhållande till det som gäller för försäkringsföretag. Därför bör definitionen av återförsäkring i försäkringsrörelselagen (1 kap. 9 §) utvidgas, som Svensk Försäkring efterlyser, så att den även omfattar risker som överlåts av tjänstepensionsföretag. Därmed genomförs artikel 63.1 i andra tjänstepensionsdirektivet om ändring av Solvens II-direktivets definition av återförsäkring.

Tjänstepensionsföretag bör dock inte få ta emot återförsäkring. Tjänstepensionsinstitutens verksamhet ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet vara begränsad till sådan verksamhet som avser pensionsförmåner och därmed sammanhängande verksamhet. Eftersom mottagen återförsäkring inte omfattas av definitionen av pensionsförmåner i andra tjänstepensionsdirektivet ska tjänstepensionsföretag inte få överta risker från ett försäkringsföretag eller ett annat tjänstepensionsföretag.

Sammantaget finns det – utöver den nämnda ändringen av definitionen av återförsäkring i försäkringsrörelselagen – inte behov av några särskilda bestämmelser om återförsäkring för tjänstepensionsföretagen.

15.3Redovisningsregler

Regeringens förslag: Tjänstepensionsföretag ska på samma sätt som försäkringsföretag omfattas av bestämmelserna i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag och av bestämmelserna i bokföringslagen.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas en särskild årsredovisningslag för tjänstepensionsföretag.

Sida 632
Prop. 2018/19:158Sida 633

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår en lag med särskilda bestämmelser om årsredovisning för tjänstepensionsföretag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tar inte upp frågan. Bolagsverket och Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt anser att det bör övervägas om det verkligen behövs en särskild årsredovisningslag för tjänstepensionsföretagen. Bolagsverket anser att det är angeläget att det tydligt framgår vilka företag som ska skicka in sina årsredovisningar till Bolagsverket och om det ska ske självmant eller endast på begäran av Bolagsverket. FAR förordar att den särskilda årsredovisningslag som utredningen föreslår och årsredovisningslagen för försäkringsföretag i så stor utsträckning som möjligt ska ha samma bestämmelser om uppställningsformer och specifika poster om inte skillnader motiveras av tjänstepensionsverksamhetens särart. Svensk Försäkring anser att en ny särskild lag för årsredovisningen i tjänstepensionsföretag skulle underlätta för lagstiftaren att göra framtida ändringar som endast rör tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna i den nya särskilda årsredovisningslagen bör i möjligaste mån motsvara dem i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL). Svensk Försäkring avstyrker därför förslaget till nya uppställningsformer för balans- och resultaträkningarna. Svensk Försäkring anser inte heller att det finns skäl för att i balansräkningen dela upp placeringstillgångar i finansiella och materiella tillgångar på sätt som föreslås. Svensk Försäkring avstyrker även förslaget om att de ekonomiska och aktuariella beräkningarna som ett tjänstepensionsföretag gör vid värdering av de tekniska avsättningarna ska grundas på aktsamma antaganden. Det är tillräckligt med en skrivning som motsvarar nuvarande 4 kap. 9 § ÅRFL, dvs. att de tekniska avsättningarna ska motsvara belopp som krävs för att företaget ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna avtal om tjänstepensionsförmåner. Det är enligt Svensk Försäkrings uppfattning inte heller nödvändigt eller lämpligt att ett krav på en resultatanalys per pensionsplan införs. Resultatanalysen bör inte anknyta till plan utan i stället, med lagen om årsredovisning i försäkringsföretag som förebild, till de typer av tjänstepensionsförmåner som företaget meddelar.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte särskilt.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska tjänstepensionsinstitut upprätta och offentliggöra årsbokslut och förvaltningsberättelser, där hänsyn ska tas till varje pensionsplan som institutet hanterar och, vid behov, årsbokslut och förvaltningsberättelser för varje pensionsplan (artikel 29). Årsboksluten och förvaltningsberättelserna ska ge en rättvisande och korrekt bild av institutets tillgångar, skulder, finansiella ställning och redovisa betydande investeringsinnehav. Årsboksluten och uppgifterna i förvaltningsberättelserna ska vara konsekventa, uttömmande, sakligt

Sida 633
Prop. 2018/19:158Sida 634

presenterade samt i vederbörlig ordning godkända av auktoriserade personer, i enlighet med nationell rätt.

En översikt över de befintliga regelverken om bokföring och redovisning

Redovisningslagstiftningen i Sverige består av bestämmelser om bokföring och redovisning som antingen är allmänna till sin karaktär och gäller för de flesta företag som bedriver näringsverksamhet såsom bokföringslagen (1999:1078), BFL, och årsredovisningslagen (1995:1554), ÅRL, eller är särskilda för redovisning i en viss typ av företag såsom t.ex. finansiella företag. De särskilda redovisningslagarna för finansiella företag – lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (ÅRKL) och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag – överensstämmer dock till stora delar med årsredovisningslagen.

Lagarna om årsredovisning har karaktär av ramlagstiftning. Inom ramarna för lagarna sker en kompletterande normgivning av vissa myndigheter och organisationer, t.ex. Bokföringsnämnden, Finansinspektionen och Rådet för finansiell rapportering. De svenska reglerna om årsredovisning och koncernredovisning grundar sig till stor del på Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (redovisningsdirektivet) och Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag avseende redovisning i juridisk person och Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning avseende koncernredovisning.

Därutöver finns standarder framtagna av International Accounting Standards Board (IASB), en internationell icke-vinstdrivande organisation som verkar för internationell harmonisering av redovisningsstandarder i världen. De mest relevanta för försäkringsföretag är IFRS 4 om försäkringsavtal och IFRS 9 om finansiella instrument. Den förstnämnda kommer att ersättas av IFRS 17 och innebär nya utgångspunkter för redovisning och värdering av försäkringsavtal. Syftet är att öka transparensen och minska skillnaderna i redovisningen av försäkringsavtal. Den slutliga standarden gavs ut i maj 2017 och föreslås träda i kraft den 1 januari 2022.

Bokföringslagen

Bokföringslagen innehåller bestämmelser om vem som är bokföringsskyldig och om räkenskapsår, löpande bokföring samt arkivering av räkenskapsmaterial. Bestämmelserna syftar till att tillgodose de behov som det bokföringsskyldiga företagets borgenärer, ägare, medlemmar och anställda samt det allmänna kan ha av att kunna följa upp företagens förhållanden. Den räkenskapsinformation som ingår i den löpande bokföringen sammanställs i årsbokslut och årsredovisningar samt, i vissa fall, koncernredovisningar och delårsrapporter. Ett årsbokslut – som inte är en offentlig handling – sammanfattar de affärshändelser som ägt rum under året.

Sida 634
Prop. 2018/19:158Sida 635

Även årsredovisningar, koncernredovisningar och delårsrapporter utgör sammanfattningar av den verksamhet som förevarit under en viss period. Syftet med sammanfattningarna är främst att ge information till företagets externa intressenter. Det finns därför särskilda bestämmelser om att handlingar av dessa slag ska offentliggöras. De grundläggande bestämmelserna om vad dessa handlingar ska innehålla och hur de ska offentliggöras finns i årsredovisningslagen, lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag.

Årsredovisningslagen och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag

Årsredovisningslagen, som är tillämplig på i stort sett samtliga företag som är skyldiga att upprätta en årsredovisning såsom bl.a. aktiebolag och ekonomiska föreningar, innehåller bestämmelser om upprättande och offentliggörande av årsredovisning, koncernredovisning och delårsrapport. Årsredovisningslagen grundar sig på redovisningsdirektivet som ersatt de fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven om årsredovisning respektive koncernredovisning. Reglerna i årsredovisningsdirektivet om års- och koncernredovisning överensstämmer i stora delar med dem i de äldre direktiven. I direktivet har dock både disposition och språklig utformning ändrats och i vissa avseenden har även reglerna ändrats eller nya regler tillkommit jämfört med de tidigare direktiven (jfr s. 129). Redovisningsdirektivet föranledde därför vissa ändringar i årsredovisningslagen.

Bestämmelser om de finansiella företagens offentliga redovisning finns i lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. Utöver försäkringsföretag så tillämpas sistnämnda lag också av understödsföreningar (det är då fråga om de bestämmelser som gäller för räkenskapsår 2010) med stöd av övergångsbestämmelser (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2010:2058] om ändring i lagen [1995:1560] om årsredovisning i försäkringsföretag). Bestämmelserna om koncernredovisning ska dessutom tillämpas på finansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förvaltar andelar i dotterföretag som är försäkringsföretag eller utländska företag av motsvarande slag (försäkringsholdingföretag).

Lagen om årsredovisning i försäkringsföretag kan delas in i två delar. Den första delen består av hänvisningar till årsredovisningslagens grundläggande principer och bestämmelser vilka är av mer generell karaktär och ska tillämpas för företag i allmänhet. Den andra delen avser bestämmelser som är speciellt utmärkande för försäkringsföretagens verksamhet. Dessa bestämmelser avser t.ex. uppställningsformerna för resultat- och balansräkning, benämning av posterna i dessa, det exakta innehållet i de försäkringsspecifika posterna, värderingsregler för placeringstillgångar och försäkringstekniska avsättningar samt upplysningar.

Lagen om årsredovisning i försäkringsföretag grundar sig på rådets direktiv 91/674/EEG av den 19 december 1991 om årsbokslut och sammanställd redovisning för försäkringsföretag (försäkringsredovisningsdirektivet). Försäkringsredovisningsdirektivet hänvisar i hög grad till fjärde och sjunde bolagsrättsliga direktiven och någon justering av hänvisningarna har inte gjorts trots att de båda direktiven har upphävts. Enligt redovisningsdirektivet (artikel 52) ska emellertid hänvisningar till regler i

Sida 635
Prop. 2018/19:158Sida 636
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

de upphävda direktiven ska ses som hänvisningar till motsvarande regler i redovisningsdirektivet. Mot den bakgrunden gjordes vissa justeringar i bl.a. lagen om årsredovisning i försäkringsföretag i samband med att redovisningsdirektivet genomfördes i svensk rätt ( s. 253–255).

Lagen om årsredovisning i försäkringsföretag och bokföringslagen ska gälla för tjänstepensionsföretagen

Tjänstepensionsinstitut omfattas i sig inte av någon unionsrättslig lagstiftning om redovisning. För att uppfylla andra tjänstepensionsdirektivets krav på att årsbokslut och förvaltningsberättelser ska ge en rättvisande och korrekt bild av bl.a. institutets tillgångar, skulder och finansiella ställning bör det emellertid ställas krav på att ett tjänstepensionsföretag ska upprätta en årsredovisning. En årsredovisning ska innehålla resultat- och balansräkning och förvaltningsberättelse (jfr 2 kap. 1 § ÅRL jämförd med 2 kap. 2 § ÅRFL). Detta innebär – utöver bestämmelserna om löpande redovisning och årsbokslut (balans- och resultaträkning) som finns i bokföringslagen (6 kap. 3 och 4 §§ BFL) – att företaget bl.a. ska lämna en förvaltningsberättelse och specifikationer över de redovisade posternas förändringar.

Frågan är då var bestämmelser om detta bör införas eller vilka bestämmelser som bör gälla för tjänstepensionsföretagens årsredovisning. Utredningen föreslår att det ska införas en särskild lag om årsredovisning för tjänstepensionsföretagen med lagen om årsredovisning i försäkringsföretag som förebild. Utredningen anger som skäl för det förslaget bl.a. att lagen om årsredovisning i försäkringsföretag baseras på ett redovisningsdirektiv som specifikt avser försäkringsföretag och att det i lagen görs en uppdelning av skaderespektive livförsäkringsrörelse. Enligt utredningen försvåras tillämpningen av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag också om nya bestämmelser, begrepp och uppställningsformer för tjänstepensionsföretag införs.

Det bör emellertid, såsom bl.a. Bolagsverket, FAR och Skandia påpekar, krävas att det finns klara fördelar med att införa en särskild årsredovisningslag för att en sådan lösning ska vara att föredra. I avsnitt 5.2 görs bedömningen att tjänstepensionsföretag på samma sätt som försäkringsföretagen kommer att driva försäkringsrörelse och ingå försäkringsavtal. I avsnitt 12 föreslås att understödsföreningar ska motsvaras av tjänstepensionsföreningar i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I avsnitt 6.1 föreslås att de associationsformer som ska stå öppna för tjänstepensionsföretag ska vara desamma som för försäkringsföretag. Termer, försäkringsklasser och uttryck i lagen om tjänstepensionsföretag kommer enligt det som föreslås i propositionen i många avseenden att vara desamma eller motsvara dem i försäkringsrörelselagen. Även om det kommer att finnas en del olikheter när det gäller regleringen av försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag är dessa inte så stora att det kan antas att stora fördelar står att vinna genom att införa redovisningsregler för tjänstepensionsföretagen i en särskild lag. Övervägande skäl talar därför, såsom en rad remissinstanser påpekar, för att tjänstepensionsföretag bör omfattas av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag.

Några särskilda redovisningsregler för tjänstepensionsföretag bedöms således inte behövas. Detta innebär bl.a. att uppställningsformerna för

Sida 636
Prop. 2018/19:158Sida 637
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

balans- och resultaträkningar och redovisningen av försäkringstekniska avsättningar kommer att vara desamma för försäkrings- och tjänstepensionsföretag, vilket Svensk Försäkring förordar, och att det finns bestämmelser om ingivande av årsredovisningen, vilket Bolagsverket önskar. För att tjänstepensionsföretag ska omfattas av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag krävs dock en justering av definitionen av försäkringsföretag i den lagen och att det tydliggörs att det som specifikt anges om bl.a. försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag ska gälla för motsvarande kategorier tjänstepensionsföretag. De särskilda bestämmelser som finns för livförsäkringsföretag, ömsesidiga livförsäkringsbolag och livförsäkringsföreningar i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag bör också gälla för tjänstepensionsföretag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar. Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska det i årsbokslut och förvaltningsberättelse tas hänsyn till varje pensionsplan som ett tjänstepensionsinstitut förvaltar, och vid behov upprättas årsbokslut och förvaltningsberättelse för varje pensionsplan. Årsbokslutet och förvaltningsberättelsen ska ge en rättvisande och korrekt bild av tillgångar, skulder och finansiell ställning och redovisa betydande investeringsinnehav. Årsbokslutet och uppgifterna i förvaltningsberättelsen ska också vara konsekventa, uttömmande, sakligt presenterade samt i vederbörlig ordning godkända av auktoriserade personer i enlighet med nationell rätt. Bestämmelser om bl.a. årsbokslut och förvaltningsberättelse finns i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag och i bokföringslagen. Enligt lagen om årsredovisning i försäkringsföretag (2 kap. 2 §) ska bestämmelserna i årsredovisningslagen om bl.a. årsredovisningens delar, överskådlighet och rättvisande bild tillämpas också på försäkringsföretag. Detsamma gäller bestämmelserna i årsredovisningslagen om bl.a. förvaltningsberättelsens innehåll (6 kap. 1 § ÅRFL). Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om bl.a. årsbokslut och årsredovisning (1 kap. 4 § ÅRFL och 4 § förordningen [1995:1600] om årsredovisning i kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag). I begreppet årsredovisning ingår bl.a. förvaltningsberättelse (se ovan). De bestämmelser om årsbokslut och förvaltningsberättelser som i dag finns i svensk rätt bedöms uppfylla de krav som ställs upp i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 29). Om det behöver göras några förtydliganden när det gäller den hänsyn som ska tas till de pensionsplaner som ett tjänstepensionsföretag förvaltar kan det göras i föreskrifter som Finansinspektionen får meddela inom ramen för befintligt bemyndigande i förordningen om årsredovisning i kreditinstitut, värdepappersbolag och försäkringsföretag. Ett bemyndigande som, mot bakgrund av det som ovan föreslås om att tjänstepensionsföretag ska omfattas av definitionen av försäkringsföretag i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, också omfattar tjänstepensionsföretag. Några särskilda bestämmelser om resultatanalys för tjänstepensionsföretag som förvaltar pensionsplaner i lag på sätt som utredningen föreslår bedöms därför inte nödvändiga. Däremot kommer det liksom för försäkringsföretag i dag att finnas krav på resultatanalys för om verksamheten omfattar flera försäkringsgrenar (2 kap. 1 § ÅRFL), vilket Svensk Försäkring förespråkar.

Sida 637
Prop. 2018/19:158Sida 638
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Andra tjänstepensionsdirektivets krav på offentliggörande av årsbokslut och förvaltningsberättelser uppfylls genom de befintliga bestämmelserna om offentliggörande som finns i årsredovisningslagen och lagen om årsredovisning i försäkringsföretag som också kommer att gälla för tjänstepensionsföretagen.

När det gäller bokföringslagen gör utredningen bedömningen att tjänstepensionsföretag bör omfattas av den lagen men att det behöver göras vissa ändringar i den lagen med anledning av den nya lag om årsredovisning för tjänstepensionsföretag som utredningen föreslår. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning när det gäller att tjänstepensionsföretag bör omfattas av bokföringslagen. De hänvisningar i bokföringslagen till lagen om årsredovisning i försäkringsföretag kommer emellertid, enligt det förslag som anges ovan, också att omfatta tjänstepensionsföretag. Det innebär att det inte behöver göras några sådana ändringar i bokföringslagen som utredningen föreslår.

I bokföringslagen anges att bl.a. försäkringsföretag får ha euro som redovisningsvaluta (4 kap. 6 §). På sätt som utredningen föreslår bör den bestämmelsen kompletteras så att den även omfattar tjänstepensionsföretag. Utöver detta krävs det inte några ändringar i bokföringslagen.

15.4

Distributionsfrågor

15.4.1

Distributionsregler för tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut

Regeringens förslag: Tjänstepensionsföretag ska omfattas distribution i Sverige.

av bestämmelserna i lagen om försäkringsdistribution. Detsamma ska gälla för utländska tjänstepensionsinstitut, om de bedriver försäkrings-

nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Sanktionsavgifter enligt den lagen ska dock inte vara så stora att tjänstepensionsföretaget därefter inte uppfyller kraven på stabilitet i den

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad svenska tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut ska iaktta vid försäkringsdistribution.

pensionsinstitut ska tillämpa den lagen.

Det ska införas en bestämmelse i lagen om försäkringsdistribution som upplyser om att tjänstepensionsföretag och utländska tjänste-

Utredningen behandlar inte frågan.

Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås ingen begränsning i fråga om en sanktionsavgifts storlek. I promemorian föreslås också att utländska tjänstepensionsinstitut ska tillämpa lagen om försäkringsdistribution utan begränsning till den situationen att de bedriver försäkringsdistribution i

Sverige.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen, Handelsbanken Liv,

Livförsäkringsbolaget Skandia ömsesidigt, Länsförsäkringar AB,

Sida 638
Prop. 2018/19:158Sida 639
Swedbank Försäkring AB, SEB Pension och Försäkring AB och SPP framhåller att förslaget är nödvändigt för att säkerställa ett högt kundskydd även vid distribution av tjänstepensionsförsäkringar. När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut anser Finansinspektionen att det bör förtydligas om förslaget innebär att distributionsreglerna bara ska tillämpas av sådana institut som även i sitt hemland anses driva försäkringsrörelse. Avseende storleken på sanktionsavgifter enligt lagen om försäkringsdistribution, anser myndigheten att det bör läggas till en hänvisning till stabilitetsprincipen i den nya lagen om tjänste- pensionsföretag. Svenskt Näringsliv anser att lagen om försäkrings- distribution inte utgör ett lämpligt regelverk för att reglera distribution av tjänstepensionsförmåner. Sveriges Kommuner och Landsting anser att arbetsmarknadens parter redan i dag upprätthåller ett högt kundskydd i sina kollektivavtalade pensionsplaner och att det i stället bör införas en reglering som är mer anpassad för tjänstepensionsförmåner, vilket TCO och Saco instämmer i. LO anser att förslaget är en följd av det felaktiga ställningstagandet att inte skapa en egen sektorreglering för tjänste- pensionsföretag och att bl.a. ett lämpligt kundskydd kan uppnås utan det. LO, AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam framhåller att det i och för sig behövs ett regelverk för distribution av tjänstepensionsförmåner, men att reglerna bör utformas utifrån det som är bäst för svenska tjänstepensionssparare. Kåpan Pensioner anser att nyttan med förslaget inte redovisats och att alternativa lösningar inte har prövats. Offentlig- anställdas Förhandlingsråd (OFR), PTK och Jusek anser att det inte föreligger något behov av förslaget och att det i onödan fördyrar de berörda företagens verksamhet, vilket leder till lägre pensioner. Kammarrätten i Stockholm anser att bemyndigandet bör omformuleras så att det tar sikte på det tjänstepensionsföretag ska iaktta vid försäkringsdistribution.
Skälen för regeringens förslag
Försäkringsdistributionsdirektivet
Genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (försäkringsdistributions- direktivet) har det införts en ny unionsrättslig reglering av försäkrings- distribution. Det direktivet ersatte Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92 EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling. Regelverket gäller för försäkringsförmedlare men också för försäkrings- företagens distribution av försäkringar Den utvidgade kretsen av aktörer som har att följa bestämmelserna utgör skälet till att det reglerade området numera benämns försäkringsdistribution och inte försäkringsförmedling, trots att de aktiviteter som omfattas i praktiken inte ändrats. Skälet till att försäkringsföretagens verksamhet omfattas är enligt direktivet att konsumenter bör erhålla samma skyddsnivå oberoende av vilken distri- butionskanal som försäkringen tillhandahållits genom (skälen 6 och 7). Vid sidan av ambitionen att höja kundskyddsnivån syftar direktivet även till att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att förenkla gränsöverskridande näringsverksamhet, att skapa en sund konkurrens samt att öka harmoniseringen av de administrativa sanktionerna. För försäkringsföretagens vidkommande innehåller försäkringsdistributions- direktivet bl.a. regler om yrkeskrav och krav på organisation av
Sida 639
Prop. 2018/19:158Sida 640

verksamheten (artikel 10), informationskrav och uppföranderegler (artiklarna 17–20 och 22–25), ytterligare krav för försäkringsbaserade investeringsprodukter (artiklarna 26–30), sanktioner och andra åtgärder (artiklarna 31–36).

Medlemsstaterna behöver dock inte tillämpa vissa allmänna informationskrav i direktivet när försäkringsdistributörer bedriver distributionsverksamhet med anknytning till försäkringar mot stora risker (artikel 22.1 första stycket). Medlemsstaterna behöver inte heller tillämpa vissa särskilda krav om information till kund när försäkringsdistributören bedriver distributionsverksamhet i förhållande till en professionell kund (artikel 22.1 andra stycket).

Försäkringsdistributionsdirektivet är liksom andra tjänstepensionsdirektivet ett s.k. minimiharmoniseringsdirektiv som medger att medlemsstaterna inför krav som går utöver dem i direktivet.

Lagen om försäkringsdistribution

Försäkringsdistributionsdirektivet är i svensk rätt genomfört i en ny lag, lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, som ersatte lagen om försäkringsförmedling (prop. 2017/18:216). Den nya lagen, som trädde i kraft den 1 oktober 2018, innehåller huvudsakligen näringsrättsliga bestämmelser som gäller för försäkringsdistributörers försäkringsdistribution, dvs. för försäkringsförmedlare och försäkringsföretag när de distribuerar försäkringar. I det avseendet gör bestämmelserna i princip ingen skillnad mellan distribution av tjänstepensionsförsäkringar och andra typer av försäkringar.

Som anges ovan är försäkringsdistributionsdirektivet, liksom andra tjänstepensionsdirektivet, ett s.k. minimiharmoniseringsdirektiv som medger att medlemsstaterna inför krav som går utöver dem i direktivet. Enligt lagen om försäkringsdistribution gäller sådana krav för försäkringsföretag i fråga om bl.a. vissa tredjepartsersättningar (se samma prop. s. 326–338). Vissa av de strängare regler som enligt försäkringsdistributionsdirektivet endast ska gälla vid distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter, gäller enligt den nya lagen även vid distribution av pensionsförsäkringar som är exponerade mot marknadsvolatilitet (se samma prop. s. 348–357). De ytterligare bestämmelser som avser distribution av tjänstepensionsförsäkringar som är exponerade mot marknadsvolatilitet ska dock börja tillämpas först den 1 oktober 2019 (punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna).

Varken lagen om försäkringsdistribution eller försäkringsdistributionsdirektivet är emellertid tillämpliga på tjänstepensionsinstitut, dvs. institut som omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet.

Tjänstepensionsföretagen ska tillämpa lagen om försäkringsdistribution

Lagen om försäkringsdistribution är som anges ovan tillämplig på försäkringsdistribution som bedrivs av bl.a. försäkringsföretag. Med försäkringsföretag avses enligt den lagen företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen eller lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (se prop. 2017/18:216. s. 141 f.).

Sida 640
Prop. 2018/19:158Sida 641

Av försäkringsdistributionsdirektivet framgår dock att en senare utvärdering av direktivet ska omfatta en diskussion om möjligheterna att tillämpa regelverket på produkter distribuerade av tjänstepensionsinstitut (artikel 41.2). AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam anser att ett beslut om förslaget bör avvakta den utvärderingen. När en sådan utvärdering kommer att ske är dock ovisst. Det kan alltså konstateras att om de angivna försäkringsföretagens önskemål tillgodoses, skulle det sannolikt innebära att tjänstepensionsinstituten inte förrän om flera år omfattas av några distributionsregler. Det är inte heller säkert att utgången av en framtida utvärdering av distributionsregler på EU-nivå blir relevant för svenskt vidkommande. Mot den bakgrunden förefaller det inte lämpligt att avvakta den ovan angivna diskussionen eller de efter den, eventuellt följande gemensamma reglerna. Det saknas alltså skäl att tillmötesgå remissinstansernas förslag i den delen.

I avsnitt 5.2 görs bedömningen att tjänstepensionsverksamhet är att anse som en form av försäkringsrörelse och att tjänstepensionsföretagen ingår försäkringsavtal. Av detta följer bl.a. att samma typ av tjänstepensionsförsäkringar som distribueras av försäkringsföretag och försäkringsförmedlare också kommer kunna distribueras av tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut. Dessa företags försäkringsprodukter skiljer sig därmed inte åt, vilket i sig får anses motivera åtgärder för att uppnå ett likartat regelverk vid all distribution av försäkringsavtal.

I förevarande fall står valet mellan att för tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut inte införa några bestämmelser om distribution, att införa särskilt utformade bestämmelser om distributionsregler eller att låta dem omfattas av lagen om försäkringsdistribution. När det gäller det först nämnda alternativet förefaller detta uteslutet mot bakgrund av behovet av skydd för blivande pensionärer och i förhållande till en sund konkurrens mellan olika marknadsaktörer på pensionsområdet.

När det gäller att, så som Sveriges Kommuner och Landsting, TCO, Saco, LO, AFA Försäkring, Alecta, AMF, Folksam och Kåpan Pensioner förespråkar, införa särskilt utformade bestämmelser om distribution, skulle det i och för sig kunna leda till ett tillfredsställande skydd för blivande pensionärer. Däremot skulle en sådan ordning försvåra samspelet mellan försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag. Ett samspel som ter sig centralt i den nya regleringsmiljö som uppkommer i och med införandet av lagen om tjänstepensionsföretag.

Regeringen föreslår i det sammanhanget att försäkringsföretag ska kunna omvandlas till tjänstepensionsföretag och vice versa (se avsnitt 6.3). Vidare föreslår regeringen att försäkringsbestånd ska kunna överlåtas mellan tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag och vice versa (se avsnitt 11). Slutligen kommer bestämmelserna i försäkringsavtalslagen (2005:104) om återköp och överföring att kunna vara tillämpliga både på försäkringsavtal som ingås av tjänstepensionsföretag och försäkringsavtal som ingås av försäkringsföretag. Den enskilde kommer alltså att kunna få en försäkring överförd från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag och vice versa. När det gäller återköp och överföringar kan det också noteras att en stor del av den konkurrensutsatta marknaden för tjänstepension bedrivs via upphandlingar. I dessa upphandlingar tillfrågas först flera försäkringsföretag, i framtiden sannolikt även tjänstepensionsföretag, om att lämna offerter för att bli valbara i pensionsplanen. De som

Sida 641
Prop. 2018/19:158Sida 642
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

bedöms bäst leva upp till de ställda kraven blir därefter valbara. Det är sedan ofta upp till den anställde att välja vilken av de valbara företagen som ska få förvalta dennes tjänstepension. I flera fall får det alltså antas att både försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag kommer att ingå bland de valbara alternativen. Regeringen finner mot den bakgrunden att det är av stor vikt för tjänstepensionsmarknaden som helhet att all försäkringsdistribution omfattas av ett gemensamt regelverk. Då kan både försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag delta på den marknaden, omvandlas från den ena kategorin till den andra och försäkringsavtal flytta mellan de två kategorierna, utan att intresset av skydd vid distributionen för de framtida pensionärerna får stå tillbaka. Eftersom det är obligatoriskt enligt unionsrätten att tillämpa försäkringsdistributionsdirektivet på försäkringsföretagen måste dessa lyda under lagen om försäkringsdistribution, den svenska lagstiftning som genomför det nämnda direktivet. Om tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag ska kunna omfattas av samma distributionsregelverk krävs således att tjänstepensionsföretagen omfattas av lagen om försäkringsdistribution. Regeringens ställningstagande blir därför att tjänstepensionsföretagen ska tillämpa lagen om försäkringsdistribution. En bestämmelse av den innebörden bör tas in i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Utländska tjänstepensionsinstitut ska tillämpa lagen om försäkringsdistribution om de driver försäkringsdistribution i Sverige Finansinspektionen efterfrågar ett klargörande huruvida reglerna i lagen om försäkringsdistribution ska tillämpas av samtliga utländska tjänstepensinstitut, eller bara sådana som även i sitt hemland anses driva försäkringsrörelse. I det avseendet bör det framhållas att hemlandets bedömning i det avseendet inte är avgörande för frågan. I stället bestäms det nu aktuella tillämpningsområdet av huruvida åtgärderna utgör försäkringsdistribution, och som en del av den bedömningen, om den distribuerade tjänstepensionsförmånen konstituerar ett försäkringsavtal enligt svensk rätt (se s. 110 f.). Om så är fallet ska ett utländskt tjänstepensionsinstitut tillämpa lagen om försäkringsdistribution, vilket bör anges i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Bedömningen av om ett avtal är ett försäkringsavtal eller inte får göras utifrån det som anges i avsnitt 5.2. Ökade kostnader och allmänt om tillämpliga bestämmelser Som Offentliganställdas Förhandlingsråd (OFR) och PTK anför kan det inte bortses från att en tillämpning av distributionsregelverket kan tänkas till viss del fördyra bl.a. tjänstepensionsföretagens distribution av tjänstepensionsförsäkringar, jämfört med om inga eller mer begränsade regler införs. Samtidigt bör det, som även Livförsäkringsbolaget Skandia ömsesidigt, Länsförsäkringar AB, Swedbank Försäkring AB, SEB Pension och Försäkring AB och SPP framhåller, inte vara förenat med några orimliga hinder eller kostnader för tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut att efterleva reglerna i lagen om försäkringsdistribution. Dessutom bör det noteras att samtliga försäkringsföretag, inklusive de som väljer att omvandlas till tjänstepensionsföretag, redan får

Sida 642
Prop. 2018/19:158Sida 643
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

förutsättas gjort de anpassningar som behövs för att följa distributionsreglerna. I många situationer kommer heller flertalet av reglerna inte ens att aktualiseras, t.ex. då rådgivning inte förekommer eller tredjepartsersättningar inte tas emot eller ges ut. Till detta kommer att vissa särskilda regler som gäller vid distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter, dvs. avseende information och passandebedömning, inte behöver tillämpas vid distribution av pensionsförsäkringar som är exponerade mot marknadsvolatilitet (jfr 6 kap. 4–7 och 11–12 §§ med de bestämmelser som räknas upp i 7 kap. 1 §). I de fallen medför således hänvisningen till lagen om försäkringsdistribution inget direkt merarbete. Eftersom förslaget innebär att tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut åläggs att följa samma regler som försäkringsföretag är det vidare främst 4, 5 och 7 kap. lagen om försäkringsdistribution som aktualiseras. I 4 och 5 kap. finns bl.a. de grundläggande bestämmelser som ska följas av försäkringsdistributörer, såsom kravet på att upprätthålla god försäkringsdistributionssed, liksom regler kring produktgodkännandeprocesser samt kunskap och kompetens för anställda. Reglerna kring hur försäkringsdistributörer ska uppträda får anses vara av central betydelse för all försäkringsdistribution. Regeringen ser inga övertygande skäl till varför inte reglerna också ska gälla för tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut i motsvarande situationer som är verksamma på samma marknad som försäkringsföretag. I 7 kap. samma lag finns, genom hänvisningar till bestämmelser i 6 kap., bl.a. regler om hantering av intressekonflikter. Reglerna har som främsta syfte att förhindra att försäkringsdistributören sätter sina egna intressen före kundens intressen. Typiskt sett är förekomsten av intressekonflikter en av de mest angelägna frågorna inom ramen för försäkringsdistribution och enligt regeringens uppfattning är det av stor vikt att reglerna gäller för alla som tillhandahåller tjänstepensioner, oavsett vem som meddelar försäkringen. Det finns här även anledning att poängtera att de allra flesta förfaranden som avses i lagen om försäkringsdistribution i hög grad ska vara anpassade efter den verksamhet som drivs. Särskilt för de tjänstepensionsföretag som är verksamma på det kollektivavtalade tjänstepensionsområdet torde i och för sig t.ex. det kundskydd som bl.a. Sveriges Kommuner och Landsting hänvisar till tala för att förfarandena i praktiken blir begränsade. Om det är fallet eller inte får dock avgöras vid den initiala analys som varje aktör som omfattas av distributionsregelverket ska göra när de förfarandena utformas. För en verksamhet som i stor omfattning riskerar att vara förenad med intressekonflikter är de förfaranden som nu avses naturligtvis mer betungande och följaktligen kostsamma. Med andra ord torde kostnaden för att upprätthålla de nu aktuella förfarandena motsvaras av ett i sammanhanget högst relevant, ökat kundskydd samt även motiveras av målsättningen av likabehandling av olika marknadsaktörer. Särskilt om informationskrav och prövning av krav och behov I 5 kap. lagen om försäkringsdistribution finns bestämmelser om informationskrav och prövning av kundens krav och behov. En särskild fråga som aktualiseras i anledning av förslaget, liksom vid genomförandet i svensk

Sida 643
Prop. 2018/19:158Sida 644

rätt av försäkringsdistributionsdirektivet, är hur de reglerna förhåller sig till den relativt komplicerade distributionsmodell som finns på den svenska tjänstepensionsmarknaden (se s. 286–289). Mot den bakgrunden anförs följande. Vid kollektivavtalade tjänste-pensionsplaner följer planen en överenskommelse mellan en arbetsgivar-organisation och en central arbetstagarorganisation. Som även anges ovan upphandlas tjänstepensionsföretag eller försäkringsföretag för att erbjuda de tjänster som följer av tjänstepensionsplanen. När en arbetsgivare ansluter sig till kollektivavtalet blir denne även skyldig att följa tjänste-pensionsplanen. Det innebär att arbetsgivarens anställda ansluts till tjänstepensionsplanen och kan välja bland de försäkringar som omfattas.

När den anställde har gjort sina val inom planen uppstår det ett försäkrings- avtal mellan arbetsgivaren och tjänstepensionsföretaget eller försäkrings- företaget under vilket den anställde blir försäkrad.
Vid en sådan ordning får arbetsgivaren anses utgöra en sådan grupp- företrädare som ingår ett försäkringsavtal för gruppmedlemmarnas räkning i försäkringsdistributionsdirektivets mening (se skäl 49 i försäk- ringsdistributionsdirektivet). Arbetsgivaren är således den som ska betraktas som tjänstepensionsföretagets kund när det kommer till krav- och behovsprövning samt lämnande av information (en annan sak är dock att om ett tjänstepensionsföretag tar direkt kontakt med den anställde, i syfte att påverka dennes val eller avseende dispositioner inom redan slutna försäkringsavtal, är det den anställde att anse som kund i förhållande till företaget). Enligt regeringens uppfattning får det i nu aktuellt fall anses ha gjorts en översiktlig krav- och behovsprövning i förhållande till en genomsnittlig arbetsgivare av arbetsmarknadens parter redan när pensionsplanen förhandlades fram inom ramen för kollektivavtalet. Genom att arbetsgivaren (kunden) är ansluten eller ansluter sig till kollek- tivavtalet och därmed pensionsplanen, får arbetsgivaren anses bekräfta att den prövningen överensstämmer med dennes krav och behov. När det gäller den information som ska lämnas till arbetsgivaren (kunden), och därefter till de försäkrade när de ansluts till planen (5 kap. 17 §), bör ett tjänstepensionsföretag kunna uppdra åt en s.k. valcentral att vidare- befordra den information som krävs. Även om arbetsgivaren kan ha ett visst intresse av att initialt få information om de enskilda produkterna som planen omfattar, kan denne i förhållande till tjänstepensionsföretaget avböja ytterligare information i det avseendet.
Hur hanteringen i det enskilda fallet går till för att uppfylla kraven i lagen om försäkringsdistribution beror, i förekommande fall, även på hur verksamheten är fördelad mellan tjänstepensionsföretaget och val- centralen. Valcentraler kan, beroende av hur verksamheten bedrivs, komma att uppfylla kriterierna för en försäkringsdistributör enligt lagen om försäkringsdistribution. I sådana fall krävs tillstånd som försäkrings- förmedlare. Valcentralen skulle i så fall omfattas direkt av lagen om försäkringsdistribution och ska då tillse att de kraven uppfylls. Valcen- tralen och det tjänstepensionsinstitut som meddelar tjänstepensionsförsäk- ringen kan, vid tveksamhet om vem som primärt har att uppfylla ett visst krav i lagen om försäkringsdistribution, sinsemellan reglera vem som fullgör ett visst åtagande. För det fall valcentralen enbart ägnar sig åt administrativ verksamhet behövs dock inte något tillstånd för försäkrings- distribution. I sådant fall betraktas tjänstepensionsföretaget som ett
Sida 644
Prop. 2018/19:158Sida 645
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

direktdistribuerande företag, vilket med stöd av valcentralerna får tillse att t.ex. erforderlig information tillhandahålls de försäkrade och att övriga regler i lagen om försäkringsdistribution följs (jfr samma prop. s. 131). Vid individuella tjänstepensionsplaner utgör planen en del av anställningsavtalet mellan en arbetsgivare och en anställd. Även i dessa fall upphandlas tjänstepensionsföretag eller försäkringsföretag för att erbjuda de tjänster som följer av planen. Vid anställningen ansluts den anställde till tjänstepensionsplanen, varvid denne kan välja bland de försäkringar som omfattas. När den anställde har gjort sina val uppstår, liksom vid kollektivavtalade tjänstepensionsplaner, ett försäkringsavtal mellan arbetsgivaren och tjänstepensionsföretaget eller försäkringsföretaget under vilket den anställde blir försäkrad. Även här får arbetsgivaren anses utgöra en gruppföreträdare som ingår ett försäkringsavtal för gruppmedlemmarnas räkning och är således den som är kund när det kommer till krav- och behovsprövning samt lämnande av information. Vid individuell tjänstepension bör, på motsvarande sätt som vid kollektivavtalad tjänstepension, en erforderlig prövning av arbetsgivarens (kundens) krav och behov kunna ske inom ramen för den upphandling som görs av tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag inom planen. Erforderlig information bör även i dessa fall kunna överlämnas till arbetsgivaren (kunden) i samband med den upphandlingen. I de fall arbetsgivaren biträds av en försäkringsförmedlare vid upphandlingen är det förmedlaren som ska uppfylla kraven. I annat fall är det de tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag som är valbara som ska göra krav- och behovsprövningen och uppfylla informationskraven. Efter det att en anställd anslutits till planen genom sin anställning, ska det tjänstepensionsföretag som ingått ett försäkringsavtal säkerställa att motsvarande information lämnas även till denne. I förekommande fall torde en försäkringsförmedlare kunna biträda tjänstepensionsföretaget eller försäkringsföretaget med att vidarebefordra den informationen. Mot bakgrund av det ovan anförda bedömer regeringen sammantaget att de anpassade informationsmodeller som i dag används på den svenska marknaden vid tjänstepensioner, bör kunna tillämpas även fortsättningsvis för att uppfylla de krav som ställs upp i lagen om försäkringsdistribution. Inte heller den frågan gör det alltså olämpligt att tillämpa reglerna i den lagen. Frågan om dubbelreglering och sanktionsavgifter Tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut ska både enligt förslag i denna proposition och enligt gällande lagar bl.a. lämna viss information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en tjänstepensionsförsäkring (se avsnitt 10). Det kan mot den bakgrunden konstateras att en tillämpning av bestämmelserna i lagen om försäkringsdistribution kommer att ge upphov till viss dubbelreglering, bl.a. i fråga om den ovan nämnda informationsskyldighet som enligt förslaget ska gälla för tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut. För de företagen och instituten kommer dessutom, utöver de näringsrättsliga bestämmelser om information som följer av genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet, även civilrättsliga bestämmelser i försäkringsavtalslagen om den information som ska lämnas till den som erbjuds att

Sida 645
Prop. 2018/19:158Sida 646

teckna försäkring, till försäkringstagare och andra ersättningsberättigade under utbetalningstiden.

Det finns emellertid i denna del inte anledning att göra någon annan bedömning än den regeringen gjorde avseende motsvarande frågor om dubbelreglering när det gäller försäkringsföretag vid genomförandet av försäkringsdistributionsdirektivet (se s. 265). Således bedöms en tillämpning av lagen om försäkringsdistribution inte ge upphov till motstridiga krav. Ett tjänstepensionsföretag eller utländskt tjänstepensionsinstitut som lever upp till de strängaste av de krav som följer av de nu aktuella lagarna kommer i praktiken att uppfylla sina förpliktelser även enligt liknande bestämmelser i någon annan av dessa lagar. Det anförda innebär att tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut i de flesta fall kommer att kunna uppfylla de krav som följer av den nya lagen om tjänstepensionsföretag, lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige eller försäkringsavtalslagen genom att uppfylla motsvarande krav som gäller vid försäkringsdistribution enligt lagen om försäkringsdistribution. De olika kraven bör således kunna gälla parallellt i de olika lagarna.

När det gäller storleken på sanktionsavgifter enligt lagen om försäkringsdistribution, anser regeringen i enlighet med det Finansinspektionen föreslår, att det bör läggas till en hänvisning till stabilitetsprincipen i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I det sammanhanget bör det beaktas att bestämmelserna om sanktionsavgifter i de olika lagarna på finansmarknadsområdet i allmänhet innebär begränsningar bl.a. kopplade till respektive relevant kapitalkrav. För de nu aktuella företagen bör alltså den kopplingen således inte göras till kraven i försäkringsrörelselagen utan till den nya lagen.

Behovet av föreskrifter på lägre nivå än lag

Flera av bestämmelserna i lagen om försäkringsdistribution är allmänt hållna och lagen kompletteras av bestämmelser i de delegerade förordningar som har antagits av kommissionen och myndighetsföreskrifter. Varken myndighetsföreskrifter som meddelas enligt bemyndigandena i lagen om försäkringsdistribution eller delegerade förordningar är dock direkt tillämpliga på tjänstepensionsföretag eller utländska tjänstepensionsinstitut. Bestämmelserna i lagen om försäkringsdistribution är dock i flera fall av teknisk natur och det finns därför anledning att komplettera de bestämmelser som enligt förslaget ska gälla även för tjänstepensionsföretags och utländska tjänstepensionsinstituts försäkringsdistribution med föreskrifter på lägre nivå än lag. Det får därför anses vara lämpligt att, liksom för försäkringsdistributörer, införa ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att få meddela föreskrifter i lagen om försäkringsdistribution.

Kammarrätten i Stockholm anser att bemyndigandet bör formuleras så att det tar sikte på det tjänstepensionsföretag ska iaktta vid försäkringsdistribution. Regeringen anser dock att det är mer ändamålsenligt med ett bemyndigande som är allmänt hållet.

I enlighet därmed bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter som motsvarar dem som har meddelats

Sida 646
Prop. 2018/19:158Sida 647
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

med stöd av bemyndiganden i lagen om försäkringsdistribution samt bestämmelserna i kommissionens delegerade förordningar. De föreskrifterna bör alltså ta sin utgångspunkt i de bestämmelser som har meddelats avseende försäkringsföretagens försäkringsdistribution samt bestämmelserna i de delegerade förordningarna.

AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam framhåller dock att kompletterande regelverk kan komma att resultera i att bestämmelser som är framtagna för individuell försäkring blir tillämpliga på tjänstepension, trots att de kan vara dåligt anpassade för det. I det sammanhanget finns det anledning att framhålla att det vid utformningen av kompletterande regelverk, i förekommande fall, särskild hänsyn bör tas till den särart som de nu aktuella företagens tjänstepensionsverksamhet innebär. Det bör därvid även erinras om det bemyndigande som dessutom gör det möjligt att genom föreskrifter ange undantag från det krav som ställs upp i lagen om försäkringsdistribution, om det anses nödvändigt i förhållande till pensionsmarknadens funktion (se s. 359).

Upplysningsbestämmelse

Regeringens förslag innebär att tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut ska tillämpa lagen om försäkringsdistribution enligt bestämmelser som hänvisar till den lagen i den nya lagen om tjänstepensionsföretag och lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Det bör därför tas in en upplysningsbestämmelse i lagen om försäkringsdistribution så att det tydliggörs att det finns bestämmelser på annat håll som innebär att lagen ska tillämpas även av tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsföretag.

15.4.2

Avtalsfrihet när det gäller distributionsregler

Regeringens bedömning: Det bör inte råda avtalsfrihet när det gäller bestämmelser om distribution av tjänstepensionsförsäkringar utöver det som anges i lagen om försäkringsdistribution.

Utredningen behandlar inte frågan.

Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Finansinspektionen framhåller att bedömningen är logiskt mot bakgrund av att avtalsfrihet inte medges när det gäller försäkringsföretagens distribution av tjänstepensionsförsäkringar. Svenskt Näringsliv anser att det bör råda avtalsfrihet när det gäller distribution av och information om tjänstepensionsförmåner. Arbetsgivarorganisationen anser vidare att arbetsmarknadens parter bör ha möjlighet att åtminstone i kollektivavtal reglera de nu aktuella frågorna. Sveriges

Kommuner och Landsting framhåller att ett inskränkande av kollektivavtalsparternas avtalsfrihet riskerar skapa obalans mellan parterna samt få långsiktiga konsekvenser. LO, TCO, Saco, AFA Försäkring, Alecta, AMF,

Folksam och Offentliganställdas Förhandlingsråd (OFR) anser att dagens avtalsfrihet bör bibehållas, eftersom den bl.a. leder till låga kostnader på

Sida 647
Prop. 2018/19:158Sida 648
ändring i lagen om försäkringsdistribution vilken gör det möjligt för
kollektivavtalsparter att bestämma över hur informationsgivningen ska
fungera. En sådan ändring bör enligt försäkringsföretagen i första hand
omfatta både försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag, eller om detta
inte är möjligt, i vart fall tjänstepensionsföretag.
Förslaget i denna proposition innebär att tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut ska följa samma regler som försäkrings- företag i lagen om försäkringsdistribution (se avsnitt 15.4.1 ovan). Det innebär att det framför allt är bestämmelserna i 4, 5 och 7 kap. den lagen som aktualiseras. I 4 och 5 kap. finns bl.a. de grundläggande bestämmelser som ska följas av försäkringsdistributörer, regler kring produkt- godkännandeprocesser samt kunskap och kompetens för anställda. I 7 kap. finns vidare, genom hänvisningar till bestämmelser i 6 kap., bl.a. regler om hantering av intressekonflikter. Flera av de nu angivna bestämmelserna innehåller informationskrav i olika omfattning.
fattningsvis att det bör råda avtalsfrihet när det gäller informationskraven i lagen om försäkringsdistribution.
När det gäller kollektivavtalad tjänstepensionsförsäkring är det enligt försäkringsavtalslagen tillåtet för parterna att i stor utsträckning själva bestämma över t.ex. den information som ska lämnas med anledning av försäkringsavtal. En sådan ordning ansågs motiverad av att villkoren för de kollektivavtalade försäkringarna förhandlas fram av starka organisa- tioner som var kvalificerade att ta till vara individernas intressen (prop. 2003/04:150 s. 143). Vid andra gruppförsäkringar finns det också ett utrymme för försäkringsföretaget att komma överens med gruppföre- trädaren att denne ska fullgöra vissa av försäkringsföretagets skyldigheter (se 17 kap. 4 § och 19 kap. 4 § FAL). I försäkringsrörelselagen regleras
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

det kollektivavtalade tjänstepensionsområdet. AFA Försäkring, Alecta,

AMF och Folksam anser därtill att förslaget är otydligt och föreslår en

Skälen för regeringens bedömning

Bakgrund

Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco, AFA Försäkring, Alecta, AMF,

försäkringsföretagens skyldighet att lämna information

Folksam och Offentliganställdas Förhandlingsråd (OFR) anser samman- i 4 kap. 2 §.

Finansinspektionen får med stöd av ett bemyndigande meddela föreskrifter om vilken information ett försäkringsföretag ska lämna enligt den paragrafen (4 kap. 18 § 2 försäkringsrörelselagen och 7 kap. 2 § första stycket 13 försäkringsrörelseförordningen [2011:257]). Finansinspektionen har med stöd av det bemyndigandet meddelat föreskrifter och allmänna råd om information som gäller försäkring och tjänstepension

avtalsgrundade försäkringar (4 §).

(FFFS 2011:39). De föreskrifterna är dispositiva när det gäller kollektiv-

företagen och deras erbjudanden.

De ovan angivna bestämmelserna har medfört att informationslämnande lätt har kunnat anpassas efter de olika typer av kollektiva försäkringar som finns på den svenska marknaden. På det kollektivavtalade området uppfylls t.ex. försäkringsföretagens informationsskyldighet rent praktiskt till stor del av valcentraler som bl.a. har till uppgift att vid anslutning av en anställd lämna information till den anställde om de valbara försäkrings-

Sida 648
Prop. 2018/19:158Sida 649

När försäkringsdistributionsdirektivet genomfördes i svensk rätt genom införandet av lagen om försäkringsdistribution, ändrades de ovan redovisade förhållandena till viss del. Den civilrättsliga regleringen i försäkringsavtalslagen, liksom försäkringsrörelselagens informationsregel, lämnades dock oförändrade. Men beträffande sådan information som ska lämnas även enligt det distributionsrättsliga regelverket (och till samma mottagare) gäller dessutom de strängare krav som följer av lagen om försäkringsdistribution. I praktiken begränsar detta innebörden av att det råder avtalsfrihet enligt försäkringsavtalslagen och de myndighetsföreskrifter som kompletterar försäkringsrörelselagen, såvitt gäller sådan information som även ska lämnas enligt det tvingande regelverket i lagen om försäkringsdistribution. Regeringen noterade i det avseendet bl.a. att vissa av bestämmelserna i försäkringsdistributionsdirektivet inte var anpassade till de modeller för informationslämnande som förekommer på den svenska pensionsmarknaden (prop. 2017/18:216 s. 286–289).

Frågan om avtalsfrihet

Mot den ovan angivna bakgrunden aktualiseras frågan om, och i så fall till vilken grad, det bör råda avtalsfrihet när det gäller bestämmelserna om nu aktuell försäkringsdistribution. Regeringen instämmer som en utgångspunkt i det Finansinspektionen anför om att det är logiskt att reglerna inte bör vara dispositiva, mot bakgrund av att avtalsfrihet inte medges när det gäller försäkringsföretagens distribution av tjänstepensionsförsäkringar. I sammanhanget bör det liksom i avsnitt 15.4.1 noteras att samtliga försäkringsföretag, inklusive de som väljer att omvandlas till tjänstepensionsföretag, redan får förutsättas gjort de anpassningar som behövs för att följa distributionsreglerna.

Svenskt Näringsliv anser att det bör råda avtalsfrihet när det gäller distribution av och information om tjänstepensionsförmåner. Vidare anser Svenskt Näringsliv, LO, TCO, Saco, AFA Försäkring, Alecta, AMF, Folksam och Offentliganställdas Förhandlingsråd att det bör vara möjligt att åtminstone i kollektivavtal reglera dessa frågor. SKL framhåller därtill att ett inskränkande av avtalsfriheten riskerar skapa obalans mellan kollektivavtalsparterna samt få långsiktiga konsekvenser. I det avseendet finns det argument som talar såväl för som emot avtalsfrihet gällande informationskraven. Huvudargument för avtalsfrihet är den rättsbildning av dispositiva informationsbestämmelser som gäller enligt försäkringsavtalslagen och som tidigare även gällt inom rörelserätten, företrädesvis på det kollektivavtalade tjänstepensionsområdet. Det argumentet stöds även av det höga kundskydd som över tiden i allmänhet ansetts gälla inom det pensionsområdet. Samtidigt gjordes i det lagstiftningsärende som avser genomförandet i svensk rätt av försäkringsdistributionsdirektivet bedömningen att, även om reglerna i det direktivet inte var anpassade för svenska förhållanden, detta inte innebar att de anpassade informationsmodellerna på denna del av den svenska pensionsmarknaden behövde ändras i någon avsevärd omfattning (prop. 2017/18:216 s. 283). Det finns i detta sammanhang inte anledning att göra något annan bedömning i det avseendet (se även avsnitt 15.4.1 ovan). Mot avtalsfrihet talar även att det finns bestämmelser i lagen om försäkringsdistribution redan omfattas av avtalsfrihet (se 1 kap. 8 § andra stycket). Vilket bedöms ge en viss möjlighet att göra

Sida 649
Prop. 2018/19:158Sida 650

anpassningar till de förutsättningarna som råder inom olika branscher och sektorer. Det saknas således även skäl att tillmötesgå det AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam föreslår när det gäller en ändring i lagen om försäkringsdistribution. Det är vidare av stor vikt för tjänstepensionsmarknaden som helhet att all försäkringsdistribution omfattas av ett gemensamt regelverk vilket tillförsäkrar samtliga framtida pensionärer ett starkt kundskydd. Även vikten av att det gäller lika konkurrensvillkor för olika marknadsaktörer talar med viss styrka emot avtalsfrihet.

Mot bakgrund av det som anges ovan samt de skäl som redovisas i avsnitt 15.4.1 finns det sammanfattningsvis, liksom Finansinspektionen anser, anledning att göra bedömningen att det inte bör råda avtalsfrihet för tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut när det gäller de bestämmelser om distribution som anges i lagen om försäkringsdistribution.

15.5Överklagande m.m.

Regeringens förslag: Finansinspektionens beslut enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Bolagsverkets beslut enligt lagen om tjänstepensionsföretag ska få överklagas till allmän domstol.

Det ska vara möjligt att begära förklaring av domstol att vissa ärenden hos Finansinspektionen enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag och lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige onödigt uppehålls.

Försäkringsrörelselagens bestämmelse om överklagande av Finansinspektionens beslut om dispens från bosättningskrav enligt aktiebolagslagen ska ändras så att besluten får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte att bestämmelsen om överklagande av beslut om dispens från bosättningskrav ska ändras.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte särskilt. Förvaltningsrätten i Stockholm ifrågasätter dock behovet av vissa av de bestämmelser om överklagande som föreslås i promemorian.

Skälen för regeringens förslag

Andra tjänstepensionsdirektivet

Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att beslut avseende tjänstepensionsinstitut som fattats i enlighet med lagar och andra författningar som antagits i enlighet med direktivet kan överklagas till domstol (artikel 48.9).

Sida 650
Prop. 2018/19:158Sida 651

Gällande rätt

För försäkringsföretag som driver tjänstepensionsverksamhet enligt försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om överklagande av Finansinspektionens och Bolagsverkets beslut (21 kap. 1–4 och 6 §§).

Finansinspektionens beslut i enskilda fall får i regel överklagas till allmän förvaltningsdomstol. För beslut i särskilt angivna tillsyns- och ingripandeärenden gäller överklagandeförbud. Bolagsverkets beslut i ärenden om likvidation av försäkringsföretag överklagas till allmän domstol.

I försäkringsrörelselagen finns särskilda bestämmelser om rätten att begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att vissa ansökningsärenden hos Finansinspektionen onödigt uppehålls (21 kap. 5 §).

För de försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna gäller motsvarande bestämmelser om överklagande m.m. i 17 kap. FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]).

Tjänstepensionskassorna tillämpar den upphävda lagen om understödsföreningar. Enligt den lagen får Finansinspektionens beslut att vägra registrering av en understödsförening överklagas till kammarrätten, medan inspektionens övriga beslut enligt den lagen får överklagas till förvaltningsrätten (75 § UFL). För beslut i vissa ärenden gäller dock överklagandeförbud.

Tjänstepensionsföretag bör omfattas av bestämmelser om överklagande m.m.

Andra tjänstepensionsdirektivet kräver att beslut som har fattats med stöd av bestämmelser som genomför direktivet kan överklagas till domstol. Det bör därför införas bestämmelser i den nya lagen om tjänstepensionsföretag om att tjänstepensionsföretag får överklaga myndighetsbeslut i enskilda fall. Dessa bestämmelser bör lämpligen utformas efter förebild av det som gäller enligt försäkringsrörelselagen eftersom den nya lagen är utformad med utgångspunkt i ställningstagandet att tjänstepensionsföretagen driver en form av försäkringsrörelse (jfr avsnitt 5.5). Med hänsyn till att lagstiftningstekniken ändrats i förhållande till promemorians förslag bör utformningen av överklagandebestämmelserna i den nya lagen ändras något. Därigenom tillgodoses även de synpunkter som Förvaltningsrätten i Stockholm framför angående överklagandebestämmelserna.

I enlighet med vad som gäller enligt försäkringsrörelselagen bör Finansinspektionen ha möjlighet att bestämma att beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart. Lagrådet efterfrågar ett förtydligande angående hur bestämmelsen om att beslut ska gälla omedelbart förhåller sig till 35 § tredje stycket förvaltningslagen (2017:900). Lagrådet anför att paragrafen läst efter sin ordalydelse närmast får förstås så att Finansinspektionens bedömning av frågan om det finns skäl att bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart i princip ska göras med tillämpning av de förutsättningar som anges i 35 § tredje stycket förvaltningslagen men att inspektionen inte kan bestämma att andra beslut än de angivna ska gälla omedelbart (jfr s. 84 f.).

Sedan förvaltningslagen trädde i kraft den 1 juli 2018 finns allmänna bestämmelser om möjligheten för en myndighet att verkställa ett beslut omedelbart (35 §). I förvaltningslagen stadgas även att om en annan lag

Sida 651
Prop. 2018/19:158Sida 652

eller förordning innehåller en bestämmelse som avviker från förvaltnings-lagen, tillämpas den bestämmelsen (4 §). Flera lagar på finansmarknads-området innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen får besluta att vissa typer av beslut ska gälla omedelbart (se t.ex. 17 kap. 1 § femte stycket lagen om bank-och finansieringsrörelse och 26 kap. 1 § fjärde stycket lagen om värdepappersmarknaden).

Det är inte sällan som Finansinspektionen använder sig av möjligheten att bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart, t.ex. i fråga om beslut om återkallelse av tillstånd eller förelägganden av olika slag. Allmänintresset av omedelbar verkställighet är särskilt stort i vissa fall som avser åter- kallelse av tillstånd när ett företag annars kan fortsätta driva verksamhet som Finansinspektionen bedömt strider mot gällande näringsrättsliga regler. Allmänintresset av omedelbar verkställighet är enligt regeringens mening mycket stort i de aktuella fallen. Regeringen anser mot den bakgrunden att en bestämmelse om att Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande, förbud eller återkallelse enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska gälla omedelbart, bör tas in i den lagen. Det innebär att bestämmelsen i den nya lagen tillämpas när det gäller de typer av beslut som nämns där. För andra typer av beslut som Finansinspektionen fattar gäller bestämmelsen om omedelbar verkställig- het i förvaltningslagen. En möjlighet till omedelbar verkställighet för sådana andra typer av beslut torde dock sakna praktisk betydelse.
Vissa av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen föreslås gälla även för tjänstepensionsinstitut (se avsnitt 5.5). Finansinspektionens beslut i vissa ärenden enligt försäkringsrörelselagen får inte överklagas till domstol (21 kap. 1 §). Av dessa är det dock endast bestämmelsen om sammankallande av styrelsen eller stämman (17 kap. 13 § FRL) som före- slås gälla för tjänstepensionsföretag. Ett förbud mot överklagande i dessa fall strider inte mot andra tjänstepensionsdirektivet eftersom det inte är fråga om bestämmelser som genomför direktivet.
I likhet med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen (21 kap. 5 §), bör det vara möjligt att enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag och lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige begära förklaring av domstol att vissa ansökningsärenden hos Finansinspektionen onödigt uppehålls. Som Förvaltningsrätten i Stockholm påpekar gäller detta visserligen enligt förvaltningslagen (se 11, 12 och 49 §§). Det krävs dock enligt artikel 12.10 i andra tjänstepensionsdirektivet att en myndighets underlåtenhet att handla i ett ärende om godkännande av en gränsöverskridande bestånds- överlåtelse ska kunna överklagas till domstol. Myndigheten ska enligt artikel 12.4 meddela beslut inom tre månader. För att genomföra kraven i direktivet i fråga om tidsgränsen för myndighetens handlande och av tydlighetsskäl anser regeringen att det i den nya lagen om tjänstepensions- företag och i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige bör införas särskilda bestämmelser om rätten att i vissa ärenden begära en förklaring att ärendet onödigt uppehålls.
I förhållande till lagrådsremissen görs dock den ändringen att det inte ska vara möjligt att begära förklaring att ett ärende onödigt uppehålls om Finansinspektionens inte inom en månad lämnat meddelande om att inspektionen anser att en ändring när det gäller förhållanden som angetts i en underrättelse om gränsöverskridande verksamhet inte får göras utan ett
Sida 652
Prop. 2018/19:158Sida 653

nytt godkännandeförfarande. Eftersom tjänstepensionsföretaget i ett sådant fall ändå får genomföra ändringen behövs ingen möjlighet att begära förklaring att ärendet onödigt uppehålls.

Överklagande av beslut om dispens från bosättningskrav

Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 augusti 2014 ändrades aktiebolagslagen (2005:551) bl.a. på det sättet att överprövning av Bolagsverkets beslut om dispens från bosättningskrav flyttades från regeringen till allmän förvaltningsdomstol. Som skäl för ändringen anfördes att ärenden av dessa slag lämpar sig bättre för domstolsprövning än för prövning av regeringen, eftersom det inte finns behov av ställningstaganden från regeringen som politiskt organ (se s. 63 f.). Samtidigt gjordes ett antal ändringar i andra lagar, bl.a. i försäkringsrörelselagen. Dock ändrades inte motsvarande överklagandebestämmelse i försäkringsrörelselagen angående Finansinspektionens beslut om dispens från bosättningskrav enligt aktiebolagslagen, vilket inte motiverades. Det är enligt regeringens mening uppenbart att den ändringen borde ha gjorts eftersom det rör sig om samma slags beslut enligt samma lagrum, med den enda skillnaden att besluten fattas av Finansinspektionen i stället för av Bolagsverket när besluten gäller försäkringsföretag Därför bör försäkringsrörelselagen ändras så att allmän förvaltningsdomstol rätteligen anges som överklagandeinstans i dispensärenden även i försäkringsrörelselagen. Liksom vid överklagande enligt aktiebolagslagen bör prövningstillstånd krävas vid överklagande till kammarrätten.

15.6Följdändringar i annan lagstiftning

Regeringens förslag: Bestämmelser i annan lagstiftning som rör försäkringsföretag ska i tillämpliga delar, förutom på skatteområdet, gälla även för tjänstepensionsföretag.

Tjänstepensionsföretag ska undantas från tillståndsplikt enligt lagen om bank-och finansieringsrörelse samt lagen om värdepappersmarknaden.

Tjänstepensionsföretag ska anses vara företag av allmänt intresse enligt revisorslagen.

Hänvisningar till den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska införas i de lagar som innehåller hänvisningar till motsvarande bestämmelser i försäkringsrörelselagen.

Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen föreslår endast författningsändringar inom skatteområdet.

Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte särskilt.

Skälen för regeringens förslag: Den nya lagen om tjänstepensionsföretag ger upphov till en rad ändringar i annan lagstiftning. En typ av ändring gäller lagstiftning som innehåller särskilda bestämmelser för försäkringsföretag (eller vissa typer av försäkringsföretag). Eftersom även tjänstepensionsföretag kommer att driva en form av försäkringsrörelse bör sådana bestämmelser så långt det är möjligt gälla för dessa företag. Nu aktualiseras ändringar av detta slag i följande lagar.

Sida 653
Prop. 2018/19:158Sida 654
Försäkringsföretag är undantagna från kravet på tillstånd för finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansierings- rörelse (2 kap. 3 § första stycket 3). Skälet är att det har ansetts naturligt att försäkringsföretagens kreditgivning regleras i försäkringsrörelselagen (jfr s. 227). Motsvarande resonemang gör sig gällande för tjänstepensionsföretag eftersom det enligt förslaget i denna proposition ska införas ett särskilt regelverk för dessa företag. Tjänstepensionsföretag bör därför, i likhet med försäkringsföretag, undantas från tillståndsplikt enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse.
Enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden är försäkrings- företag som har tillstånd enligt försäkringsrörelselagen undantagna från kravet på tillstånd för att driva värdepappersrörelse (2 kap. 5 §). Det undantaget motsvarar ett undantag för försäkringsföretag i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (MiFID II) (se artikel 2.1 a i det direktivet). MiFID II innehåller inte något motsvarande uttryckligt undantag för tjänstepensionsinstitut. I andra tjänstepensionsdirektivet anges dock att direktivet inte ska tillämpas på bl.a. institut som omfattas av MiFID II (artikel 2.2 b). Därigenom måste det anses framgå att avsikten är att tjänstepensionsinstitut på motsvarande sätt ska vara undantagna från tillämpningsområdet för MiFID II. Tjänstepensionsföretag bör därför, i likhet med försäkringsföretag, inte omfattas av tillståndsplikt enligt lagen om värdepappersmarknaden.
Enligt revisorslagen (2001:883) utgör företag som har tillstånd att driva rörelse enligt försäkringsrörelselagen, utom sådana företag som har beviljats undantag enligt den lagen, ”företag av allmänt intresse” (2 § 9 d). Definitionen infördes i samband med att svensk rätt anpassades till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG (revisorsförordningen) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (revisorsdirektivet) (se prop. 2015/16:162). Vilka företag som anses vara av allmänt intresse har betydelse genom att revisorsdirektivet innehåller särskilda regler som ska gälla vid revisionen av dessa företag. Dessutom är det endast företag av allmänt intresse som omfattas av revisorsförordningen. Tjänstepensionsinstitut finns inte med i uppräkningen av företag av allmänt intresse i revisorsdirektivet. Enligt direktivet är det dock möjligt för medlemsstaterna att utse företag av allmänt intresse, t.ex. företag som är av betydande allmänt intresse på grund av arten av sin verksamhet, sin storlek eller antalet anställda (artikel 2). Som FAR och Revisorsinspektionen påpekar har regeringen tidigare gett uttryck för ett restriktivt synsätt när det gäller definitionen av företag av allmänt intresse. Med hänsyn till den verksamhet som tjänstepensions- företag kommer att driva står det dock klart att de bör anses vara företag
Sida 654
Prop. 2018/19:158Sida 655

av allmänt intresse. Definitionen av företag av allmänt intresse i revisors- lagen bör därför ändras så att även tjänstepensionsföretag omfattas.

Därutöver bör tjänstepensionsföretag, i likhet med försäkringsföretag, omfattas av bestämmelser i följande lagar: lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., konkurslagen (1987:672), lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda, lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion, lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m., lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag, lagen (2010:751) om betaltjänster, delgivningslagen (2010:1932), lagen (2011:755) om elektroniska pengar, lagen (2014:836) om näringsförbud och lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning.

En annan typ av ändring som bör göras avser bestämmelser som hänvisar till bestämmelser i försäkringsrörelselagen. Sådana hänvisningar finns i konkurslagen (1987:672) (8 kap. 7 §), lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål (5 kap. 10 §), aktiebolagslagen (2005:551)

(27 kap. 1 §), lagen om värdepappersmarknaden (16 kap. 4 §) och lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna. Ändringen i lagen om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna, som är ny i förhållande till promemorians förslag, föranleds av den ändrade lagstiftningstekniken. Eftersom det enligt förslagen i denna proposition ska införas motsvarande bestämmelser för tjänstepensionsföretag i den nya lagen om tjänstepensionsföretag bör dessa bestämmelser i de lagarna kompletteras med hänvisningar till den lagen. När det gäller ändringarna i konkurslagen anför Lagrådet angående förslaget till ändring av 7 kap. 13 § och 9 kap. 5 § i den lagen att frågan om huruvida undantaget från bevakningsskyldigheten i livförsäkringsbolags och tjänstepensionsföretags konkurs omfattar även annan ersättningsberättigad än försäkringstagare bör bli föremål för ytterligare överväganden. Det kan finnas skäl att närmare överväga den frågan men det saknas förutsättningar att göra det inom ramen för detta lagstiftningsärende.

De föreslagna följdändringarna bör genomföras eftersom det inte finns skäl att behandla tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag olika vid tillämpningen av de nu nämnda lagarna.

Utredningens förslag till författningsändringar inom skatteområdet behandlas inte i denna proposition eftersom skatterättsliga frågor bereds i ett annat lagstiftningsärende (se avsnitt 3).

15.7Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

Regeringens förslag: Verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska inte omfattas av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Utredningen behandlar inte frågan.

Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Sida 655
Prop. 2018/19:158Sida 656
Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens förslag.
I promemorian föreslås att tjänstepensionsföretagens verksamhet ska om- fattas av regelverket mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenskt Näringsliv, AFA Försäkring, Alecta, AMF, Folksam och PTK anser att tjänstepensionsföretagens verksamhet inte ska omfattas av regelverket mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Remissinstanserna betonar att EU:s fjärde penningtvättsdirektiv inte gäller för tjänstepensionsinstitut och att det inte finns några skäl att utöka tillämpningsområdet på nationell nivå i Sverige. Enligt Svenskt Näringsliv är risken för penningtvätt låg inom den verksamhet som drivs av företag som tryggar och tillhandahåller tjänstepensionsförmåner. Svenskt Näringsliv, AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam lyfter även fram att bestämmelser om identifiering och kontroll av kunder i vissa fall inte går att tillämpa inom ramen för den svenska modellen för kollektivavtalade tjänstepensioner. Företag som tillhandahåller kollektiv- avtalade tjänstepensionsförmåner har nämligen varken rätt eller möjlighet att få information om vilken arbetsgivare som betalar in premier för den anställde. Enligt PTK innebär en tillämpning av regelverket på tjänste- pensionsföretag inget förbättrat skydd mot penningtvätt, men däremot ökade kostnader som i slutändan innebär lägre tjänstepensioner. Även Finansinspektionen och Tjänstepensionsförbundet ifrågasätter om tjänste- pensionsföretagens verksamhet kan anses omfattad av fjärde penning- tvättsdirektivet. Enligt Finansinspektionen finns det en möjlighet att nationellt utöka kretsen av bl.a. företagskategorier som omfattas av reglerna om verksamheten med särskilt stor sannolikhet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Inspektionen bedömer dock att det är låg sannolikhet för penningtvätt och finansiering av terrorism i den verksamhet som tjänstepensionsföretag driver. Vidare konstaterar inspektionen att det skulle bidra till konkurrensneutralitet i Sverige om tjänstepensionsföretagen tillämpar penningtvättsregleringen. Det kan dock innebära en nackdel i konkurrenshänseende gentemot tjänstepensions- institut i andra medlemsstater. AFA Försäkring, Alecta, AMF och Folksam anser att regelverket mot penningtvätt inte heller bör tillämpas på den tjänstepensionsverksamhet som drivs av försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna.
Skälen för regeringens förslag: Tjänstepensionsinstitut finns inte med i uppräkningen över de finansiella institut som omfattas av Europa- parlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penning- tvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (penningtvättsdirektivet) (se artiklarna 2.1 och 3.2).
Enligt penningtvättsdirektivet är dock medlemsstaterna skyldiga att helt eller delvis utvidga tillämpningsområdet till att omfatta andra företags-
kategorier än de som anges i direktivet och som bedriver verksamhet som med särskilt stor sannolikhet används för penningtvätt eller för finansiering av terrorism (artikel 4.1).
Regeringen bedömer, i likhet med några av remissinstanserna, att det inte föreligger någon särskilt stor sannolikhet att tjänstepensionsföretagens
Sida 656
Prop. 2018/19:158Sida 657

verksamhet kommer att användas för penningtvätt. Det finns därmed ingen skyldighet att utvidga den svenska penningtvättslagstiftningens tillämp-ningsområde till att omfatta även tjänstepensionsföretag. Penningtvättsdirektivet hindrar dock inte att Sverige antar nationella bestämmelser på ett område som inte regleras av direktivet (se s. 174).

Lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen), som genomför penningtvättsdirektivet i svensk rätt, gäller bl.a. för fysiska och juridiska personer som driver livförsäkringsrörelse (1 kap. 2 § 2). Frågan är om tjänstepensionsföretag, i likhet med livförsäkringsföretag, bör omfattas av bestämmelserna i den lagen. Enligt promemorian är det lämpligt eftersom tjänstepensionsföretag driver samma typ av verksamhet som försäkringsföretagen, dvs. försäkringsrörelse.

Som flera remissinstanser uppmärksammar kommer det att föreligga praktiska svårigheter att följa regelverket för tjänstepensionsföretag som meddelar kollektivavtalsgrundad tjänstepensionsförsäkring. Dessa företag har enligt överenskommelser mellan kollektivavtalsparterna inte rätt att få reda på hos vilken arbetsgivare som den framtida pensionären (arbetstagaren) är anställd. Informationen hanteras endast av s.k. valcentraler. Därmed kommer penningtvättsregleringens krav på identifiering och kontroll av kunder vara mycket svåra att uppfylla för de aktuella tjänstepensionsföretagen. Motsvarande problematik gäller visserligen, som Finansinspektionen påpekar, även för livförsäkringsföretag som tillhandahåller kollektivavtalade tjänstepensionsförsäkringar. Enligt penningtvättsdirektivet är det dock inte möjligt att undanta dessa försäkringsföretag från kraven. Det är däremot valfritt för Sverige att tillämpa regelverket på tjänstepensionsföretagens verksamhet. Att en stor del av tjänstepensionssektorn inte har möjlighet att efterleva grundläggande krav på kundkännedom talar enligt regeringens uppfattning emot att låta tjänstepensionsföretag omfattas av regleringen.

Mot den bakgrunden, och då det för närvarande inte bedöms föreligga behov av det, anser regeringen att tjänstepensionsföretag inte bör omfattas av penningtvättslagen. Det bör därför införas ett undantag i den lagen för tjänstepensionsföretagens verksamhet.

Det finns inte möjlighet att inom ramen för detta lagstiftningsärende behandla de frågor som AFA Försäkring m.fl. tar upp avseende försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna.

15.8Offentliggörande av solvens-och verksamhetsrapport

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om offentliggörande av en solvens-och verksamhetsrapport för tjänstepensionsföretagen.

Utredningen behandlar inte frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan.

Promemorians förslag avviker från regeringens bedömning. I prome-morian föreslås att tjänstepensionsföretagen ska offentliggöra en solvens-och verksamhetsrapport i likhet med vad försäkringsföretag är ålagda att göra enligt försäkringsrörelselagen. Solvens-och verksamhetsrapporten ska bl.a. innehålla en beskrivning av försäkringsföretagets verksamhet, resultat och riskprofil.

Sida 657
Prop. 2018/19:158Sida 658

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring anser att det bör övervägas om tjänstepensionsföretag som inte verkar på en konkurrensutsatt marknad bör undantas från kravet på offentliggörande. Svensk Försäkring anser även kravet på offentliggörande endast bör gälla för verksamheter där det med hänsyn till verksamhetens art och omfattning finns skäl till det. AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet avstyrker de föreslagna reglerna om offentliggörande.

Skälen för regeringens bedömning

Andra tjänstepensionsdirektivet

Utöver kraven på att offentliggöra årsbokslut, förvaltningsberättelser och riktlinjer för investeringsverksamheten (artiklarna 29 och 30) innehåller andra tjänstepensionsdirektivet inte några bestämmelser om offentliggörande.

Gällande rätt

För försäkringsföretag finns bestämmelser om offentliggörande i försäkringsrörelselagen. Ett försäkringsföretag ska offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport en gång per år (16 kap. 1 §). Om ett offentliggörande skulle leda till att företagets konkurrenter otillbörligt gynnas eller att företaget bryter mot tystnadsplikt avsedd att skydda försäkringstagare eller annan som företaget har en motpartsrelation till får Finansinspektionen besluta att ett försäkringsföretag inte behöver offentliggöra vissa uppgifter (16 kap. 3 §). I lagen finns även bestämmelser om att vissa uppgifter ska offentliggöras om försäkringsföretaget inte uppfyller solvensrespektive minimikapitalkravet (16 kap. 4–7 §§). Ett försäkringsföretag ska ha lämpliga informations- och rapporteringssystem för att kunna uppfylla bestämmelserna om offentliggörande och ha styrdokument som säkerställer att alla uppgifter som offentliggörs fortlöpande är relevanta (16 kap. 8 § första stycket). Solvens- och verksamhetsrapporter samt uppdateringar av dessa ska godkännas av styrelsen innan de offentliggörs (16 kap. 8 § andra stycket). Finansinspektionen har med stöd av bemyndigandena i försäkringsrörelselagen (16 kap. 9 §) och försäkringsrörelseförordningen (7 kap. 2 § första stycket 51–53) meddelat ytterligare bestämmelser om offentliggörande. Dessa finns i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2015:8) om försäkringsrörelse (11 kap.).

Försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna omfattas inte av några bestämmelser om offentliggörande (punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]).

Tjänstepensionskassor omfattas inte av några bestämmelser om offentliggörande.

Sida 658
Prop. 2018/19:158Sida 659
Det bör inte införas bestämmelser om offentliggörande av solvens- och verksamhetsrapporter för tjänstepensionsföretagen Före genomförandet av Solvens II-direktivet fanns inte några bestämmel- ser om offentliggörande av solvens- och verksamhetsrapport i svensk rätt. Syftet med bestämmelserna om offentliggörande i Solvens II-direktivet är att öka transparensen i försäkringsföretag och därmed underlätta jämförel- ser mellan olika försäkringsföretag. Bestämmelserna lägger särskild vikt vid företagets solvenssituation. Bestämmelserna om offentliggörande i försäkringsrörelselagen har därmed ett nära samband med försäkrings- företagens solvens- och minimikapitalkrav och Finansinspektionens till- syn över försäkringsföretag.
För tjänstepensionsföretag föreslås i avsnitt 8 bestämmelser om ett risk- känsligt kapitalkrav och ett minimikapitalkrav. Dessa kapitalkrav är upp- byggda på samma sätt som de kapitalkrav som gäller för försäkrings- företag enligt försäkringsrörelselagen. Detta skulle kunna tala för att även tjänstepensionsföretag bör underkastas krav på offentliggöranden mot- svarande de krav som gäller för försäkringsföretag.
Det bör emellertid beaktas att tjänstepensionsföretagen kommer att omfattas av redovisningsregler som innebär att de kommer vara tvungna att offentliggöra en mängd uppgifter som tillgodoser externa intressenters behov av insyn. De blivande tjänstepensionsföretagen kommer att driva verksamhet av varierande storlek och omfattande krav på offentlig- göranden skulle te sig oproportionerliga för verksamheter av begränsad storlek. De företag som driver verksamhet av större omfattning offentlig- gör redan i dag förhållandevis omfattande finansiell information om bl.a. risker och riskhantering, vilket några remissinstanser påpekat. Därtill kommer den synpunkt som Svensk Försäkring framför om att ett antal av de företag som kan förväntas bli tjänstepensionsföretag inte verkar på en konkurrensutsatt marknad. Enligt regeringens mening finns det samman- taget inte tillräckliga skäl att införa regler om offentliggörande för tjänste- pensionsföretagen av det slag som finns i försäkringsrörelselagen.

15.9Avräkning från kapitalbasen i kreditinstitut av innehav i tjänstepensionsföretag

Regeringens bedömning: Kreditinstitut och värdepappersbolag bör inte kunna åläggas att göra avdrag från sin kapitalbas för innehav i tjänstepensionsföretag.

Utredningen behandlar inte upp frågan. Remissinstanserna tar inte upp frågan. Promemorian behandlar inte frågan.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tar inte upp frågan. Svenska Bankföreningen anser att det saknas en analys av vilka effekter den föreslagna regleringen för tjänstepensionsföretag kan få utifrån de kapitalkravsregler som gäller för kreditinstitut och värdepappersföretag, och efterlyser förtydliganden av hur ett tjänstepensionsföretag ska betraktas i den konsoliderade situationen (kapitalkravet på gruppnivå).

Sida 659
Prop. 2018/19:158Sida 660

Skälen för regeringens bedömning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen) innehåller bestämmelser om kapitalkrav för kreditinstitut (i Sverige banker och kreditmarknadsbolag) och värdepappersföretag (i Sverige värdepappersbolag). Tillsynsförordningen innehåller bestämmelser om kapitalkrav för enskilda företag (på s.k. solonivå) och för företagsgrupper (det som benämns den konsoliderade situationen).

Enligt tillsynsförordningen ska kreditinstitut och värdepappersföretag, vid beräkningen av den kapitalbas med vilken de ska uppfylla kapitalkravet för den konsoliderade situationen, göra avdrag för innehav i enheter i den finansiella sektorn (artikel 36.1 g–i samt artiklarna 43–47). Som enhet i den finansiella sektorn räknas bl.a. försäkringsföretag, men inte tjänstepensionsinstitut (artikel 4.1.27 i tillsynsförordningen).

Tillsynsförordningen vilar i det aktuella avseendet på en princip om fullharmonisering. Därför finns inget utrymme för att i svensk rätt införa en plikt för kreditinstitut och värdepappersbolag att göra avdrag från kapitalbasen för innehav i tjänstepensionsföretag, inom ramen för beräkningen av den kapitalbas som ska täcka kapitalkravet enligt tillsynsförordningen i den konsoliderade situationen.

16Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

16.1Ikraftträdande

Regeringens förslag: Den nya lagen om tjänstepensionsföretag och övriga lagändringar ska träda i kraft den 15 december 2019. Bestämmelsen i lagen om tjänstepensionsföretag som hänvisar till försäkringsrörelselagens bestämmelser om flytträtt ska dock träda i kraft den 1 januari 2020.

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda bestämmelser om tillämpning av den nya lagen i förhållande till länder inom EES som inte är medlemsstater i EU.

Utredningens förslag avviker från regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska den av utredningen föreslagna tjänstepensionsrörelselagen träda i kraft den 1 januari 2016. Utredningen tar inte upp frågan om förhållandet till länder inom EES som inte är medlemsstater i EU.

Remissinstanserna kommenterar inte förslaget särskilt. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag. I promemorian föreslås att lagen om tjänstepensionsföretag och övriga lagändringar ska träda i kraft den 1 maj 2019.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, bl.a. Svensk Försäkring, Tjänstepensionsförbundet, Svenskt Näringsliv, AFA Försäkring, Alecta

Sida 660
Prop. 2018/19:158Sida 661

och AMF anser att den föreslagna tidsplanen är för snäv och att ikraft-trädandetidpunkten bör skjutas fram. Flera av remissinstanserna anser att lagförslagen i de delar som inte utgör ett renodlat genomförande av andra tjänstepensionsdirektivet bör senareläggas.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: När utredningen lämnade sitt betänkande i augusti 2014 hade andra tjänstepensionsdirektivet inte beslutats. Direktivet skulle vara genomfört i nationell rätt senast den 13 januari 2019. Lagändringarna bör därför träda i kraft så snart som möjligt vilket bedöms vara den 15 december 2019. Som vissa remissinstanser påpekar är andra tjänstepensionsdirektivet ett minimiharmoniseringsdirektiv. Den föreslagna nya lagen om tjänstepensionsföretag går i vissa delar längre än direktivet och innehåller också bestämmelser som inte har sin motsvarighet i direktivet. Den föreslagna lagstiftningen utgör dock en helhet där bestämmelserna på de olika områdena tillsammans bildar en fullständig sektorreglering. Att bryta ut enskilda delar och låta dessa träda i kraft vid olika tidpunkter skulle skapa ett mycket svåröverskådligt system. Det är därför inte lämpligt att låta de olika delarna träda i kraft vid olika tidpunkter, som vissa remissinstanser efterfrågar.

I avsnitt 12.5 föreslås att tjänstepensionsföretag ska tillämpa den bestämmelse i försäkringsrörelselagen om avgifter vid återköp eller överföring som föreslås i propositionen 2018/19:124 En effektivare flytträtt av försäkringssparande (prop. 2018/19:124). Den bestämmelsen i försäkringsrörelselagen ska enligt det som föreslås i den propositionen träda i kraft den 1 januari 2020. Bestämmelsen i den nya lagen om tjänstepensionsföretag som innebär att tjänstepensionsföretagen ska tillämpa bestämmelsen om avgifter vid återköp eller överföring i försäkringsrörelselagen bör därför träda i kraft vid samma tidpunkt.

Andra tjänstepensionsdirektivet riktar sig till medlemsstaterna i EU (se artikel 67). För att direktivet ska bli gällande även i förhållande till de länder inom EES som inte är medlemsstater i EU (Island, Lichtenstein och Norge) krävs att det införlivas i EES-avtalet. Även om något beslut om ändring av EES-avtalet ännu inte har fattats så torde ett sådant beslut komma att fattas inom kort. Lagrådet ifrågasätter mot den bakgrunden det praktiska behovet av en särskild bestämmelse om tillämpning av den nya lagen i förhållande till länder inom EES som inte är medlemsstater i EU. Även regeringen bedömer att det saknas behov av en särskild bestämmelse om tillämpning av den nya lagen i förhållande till dessa länder inom EES. Någon sådan bestämmelse föreslås därför inte i denna proposition.

16.2Ikraftträdandebestämmelse för tjänstepensionsföretags årliga redogörelser

Regeringens förslag: Bestämmelserna som genomför direktivet om aktieägares rättigheter ska träda i kraft den 15 december 2019. Bestämmelserna om tjänstepensionsföretags skyldigheter att lämna årliga redogörelser ska dock tillämpas första gången 2020.

Promemorian Direktivet om ett ökat aktieägarengagemangs bedömning behandlar inte frågan om ikraftträdande av bestämmelser för

Sida 661
Prop. 2018/19:158Sida 662

tjänstepensionsföretag. I promemorian föreslås att bestämmelser för andra institutionella investerare ska träda i kraft den 1 juni 2019 och att bestämmelser om deras skyldigheter att lämna årliga redogörelser ska tillämpas första gången 2020 (se promemorian s. 214–220, 233, 268–270 och 469 f.).

Remissinstanserna har inget att invända mot förslaget eller avstår från att yttra sig.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller direktivet om aktieägares rättigheter ska medlemsstaterna senast den 10 juni 2019 sätta i kraft de lagar, förordningar och administrativa författningar som är nödvändiga för att följa ändringsdirektivet. För de nya artiklarna 3a–3c i direktivet om aktieägares rättigheter gäller i stället att nödvändiga ändringar ska träda i kraft senast den 3 september 2020 (artikel 2.1 i ändringsdirektivet).

De lagförslag som läggs fram i denna proposition syftar till att genomföra delar av ändringsdirektivet som ska vara genomförda den 10 juni 2019. Lagändringarna ska därför träda i kraft så snart som möjligt.

Tjänstepensionsföretagen ska enligt de föreslagna bestämmelserna lämna vissa årliga redogörelser. Eftersom det rör sig om redogörelser för vad som skett under ett år bör de nya bestämmelserna om skyldighet att lämna sådana redogörelser börja tillämpas först från och med året efter det att lagen trätt i kraft.

16.3Ingen ytterligare förlängning av övergångsperioden för understödsföreningar

Regeringens bedömning: Övergångsperioden för understödsföreningar bör inte förlängas ytterligare.

Utredningens förslag avviker från regeringens bedömning. Enligt utredningens förslag ska understödsföreningar få möjlighet att ansöka om tillstånd (omvandling) enligt den av utredningen föreslagna lagen om tjänstepensionsrörelse senast den 31 december 2017.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte särskilt. Tjänstepensionsförbundet anser att tiden för understödsföreningar att ansöka om tillstånd enligt den nya lagstiftningen bör utsträckas till utgången av 2019. Offentliganställdas förhandlingsråd (OFR) menar att omvandlingarna av understödsföreningar till tjänstepensionsföretag behöver prioriteras eftersom de lyder under en upphävd reglering.

Promemorians förslag avviker från regeringens bedömning genom att understödsföreningarna enligt promemorians förslag senast den 30 juni 2019 ska ansöka om tillstånd att driva verksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svensk Försäkring, Tjänstepensionsförbundet, Svenskt Näringsliv, AFA Försäkring, Alecta, AMF Ägarföreningen ProSkandia och Kåpan Pensioner försäkringsförening anser att understödsföreningar måste ha skälig tid för att anpassa sig till en ny reglering och att den föreslagna tidsfristen är alltför kort. Kåpan föreslår

Sida 662
Prop. 2018/19:158Sida 663

att övergångstiden för tjänstepensionskassorna förlängs till den 31 decem-ber 2022. Även Finansinspektionen anser att tidsfristen är för kort och föreslår att tjänstepensionskassorna ges en förlängd tidsfrist till den 31 december 2020.

Skälen för regeringens bedömning: Som framgår ovan i avsnitt 5.1 får understödsföreningarna fortfarande tillämpa den upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar. Den tid under vilken de får göra det har förlängts och löper till utgången av år 2020 (7 § lagen [2010:2044] om införande av försäkringsrörelselagen [2010:2043]). För understödsföreningar som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar, tjänstepensionskassor, gäller dock en kortare frist till utgången av april 2020. Inom den tiden måste en sådan understödsförening ansöka om tillstånd enligt 2 kap. försäkringsrörelselagen, annars ska föreningen träda i likvidation. Om en ansökan ges in i rätt tid får föreningen fortsätta att tillämpa lagen om understödsföreningar till dess ett beslut med anledning av ansökan har fått laga kraft (7 § första stycket lagen [2010:2044] om införande av försäkringsrörelselagen).

I avsnitt 5.3 föreslås att tjänstepensionskassor ska kunna få tillstånd att driva verksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det ger ett ytterligare handlingsalternativ för tjänstepensionskassorna eftersom det innebär att tjänstepensionskassorna kan undgå likvidation både genom att ansöka om tillstånd att driva verksamhet enligt försäkringsrörelselagen och genom att ansöka om tillstånd enligt lagen om tjänstepensionsföretag.

Som flera remissinstanser påpekar bör tjänstepensionskassorna ges tid att överväga de alternativ som de olika regleringarna erbjuder. Andra tjänstepensionsdirektivet skulle emellertid ha varit genomfört i medlemsstaterna den 13 januari 2019 vilket innebär begränsningar när det gäller hur lång övergångstiden kan vara. Enligt regeringens bedömning innebär den övergångstid som nu gäller, till utgången av april 2020, en tillräckligt lång tid för tjänstepensionskassorna att anpassa sina verksamheter och överväga vilken reglering de ska välja att omfattas av. Det finns därför inte skäl att nu förlänga övergångstiden ytterligare.

16.4Förlängd övergångstid för försäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet

Regeringens förslag: Tiden som försäkringsföretag som driver verksamhet med tjänstepensionsförsäkringar ska få tillämpa vissa av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen i lydelsen före den 1 januari 2016 ska förlängas till utgången av år 2022.

Utredningens förslag avviker från regeringens förslag genom att utredningen föreslår att den särskilda övergångsperioden för försäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet som längst ska gälla till den 31 december 2019.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte särskilt.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.

Sida 663
Prop. 2018/19:158Sida 664
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte särskilt. Finansinspektionen anser att reglerna bör utformas så att försäkringsföretagen senast den 31 december 2020 måste ha ansökt om att omvandlas till tjänstepensionsföretag. De företag som ansökt om tillstånd i tid skulle därefter få fortsatta att tillämpa övergångs- regleringen till dess att beslutet om tillstånd har vunnit laga kraft, dock längst till den 31 december 2022.
Skälen för regeringens förslag: I Solvens II-direktivet (artikel 308b.15) finns en särskild övergångsreglering, som riktar sig till de medlemsstater som tillämpat möjligheten enligt första tjänstepensions- direktivet (artikel 4) att låta vissa bestämmelser i direktivet tillämpas på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag. Enligt övergångs- regleringen får medlemsstaterna fortsätta att tillämpa den nationella norm- givning som gällde den 31 december 2015, dvs. före genomförandet av Solvens II-direktivet, och som antagits för att uppfylla de äldre direktiv- bestämmelser som gällde före det genomförandet, till den 31 december 2019.
När Solvens II-direktivet genomfördes i svensk rätt infördes en över- gångsreglering som innebär att försäkringsföretag som den 1 januari 2016
bedrev verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar ska tillämpa äldre bestämmelser om rörelse, tillsyn och ingripande för den delen av verksamheten t.o.m. den 31 december 2019 (se punkt 2 i övergångs- bestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]). Om ett företag vill tillämpa Solvens II-regelverket på hela sin verksamhet ska företaget anmäla detta till Finansinspektionen.
Ovan nämnda övergångsreglering i Solvens II-direktivet har ändrats genom andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 63.2) på så sätt att över- gångsperioden förlängts till den 31 december 2022. Det är alltså möjligt för medlemsstaterna att tillåta försäkringsföretag som driver tjänste- pensionsverksamhet att tillämpa äldre bestämmelser till den 31 december 2022.
I propositionen föreslås att den nya lagen om tjänstepensionsföretag och övriga lagändringar ska träda i kraft den 15 december 2019. Från och med det datumet kan alla försäkringsföretag som enbart driver tjänstepensions- verksamhet omvandlas till tjänstepensionsföretag. För de försäkrings- företag som omfattas av övergångsregleringen står valet mellan att tillämpa Solvens II-regleringen fullt ut eller att renodla sin verksamhet och ansöka om omvandling till ett tjänstepensionsföretag. Försäkrings- företagen bör givetvis ges möjlighet till en noggrann analys av olika vägar framåt innan ett sådant mycket avgörande strategiskt beslut fattas. En längre övergångsperiod kan, som Finansinspektionen påpekar, innebära att vissa försäkringsföretag väntar med att tillämpa de nya bestämmelserna i försäkringsrörelselagen. Riskerna med detta bör emellertid inte över- drivas. Som Finansinspektionen uppger bedöms de aktuella företagen generellt ha en tillfredsställande solvens.
En längre övergångsperiod ger försäkringsföretagen dessutom gott om tid att överväga och förbereda en eventuell övergång till den nya regleringen för tjänstepensionsföretag. För de försäkringsföretag som
väljer att ansöka om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt den nya lagen kan tillståndsprocessen därigenom förväntas gå snabbare. Det finns därför inte skäl att förkorta övergångstiden i förhållande till
Sida 664
Prop. 2018/19:158Sida 665
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

promemorians förslag på det sätt som Finansinspektionen efterfrågar. Övergångstiden bör således lämpligen förlängas till utgången av år 2022.

Det innebär att Sverige utnyttjar hela den möjlighet till förlängning som ges i andra tjänstepensionsdirektivet.

16.5

En övergångsbestämmelse för annan försäkringsverksamhet än tjänstepensionsverksamhet

Regeringens förslag: Det ska införas en övergångsbestämmelse som innebär att ett tjänstepensionsföretag får driva verksamhet avseende andra försäkringar än tjänstepensionsförsäkringar till utgången av 2034, under förutsättning att verksamheten avseende de försäkringarna utgör en ringa del av tjänstepensionsföretagets verksamhet. Detta ska bara gälla försäkringsavtal som har ingåtts före ikraftträdandet av den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.

Enligt utredningens förslag ska ett tjänstepensionsföretag som omvandlats få fortsätta att förvalta ett bestånd av övriga försäkringar. Ett sådant företag ska få ha kvar ett bestånd av övriga försäkringar om det innehaft beståndet vid tidpunkten för ansökan, beståndet innehas uteslutande i syfte att slutregleras så snart det är möjligt och de åtaganden som följer av beståndet utgör en ringa del av företagets samlade åtaganden (se avsnitt 16.4.2 i betänkandet).

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller kommenterar det inte särskilt.

Promemorians förslag innehåller inte någon övergångsbestämmelse eller särregel för verksamhet avseende försäkringar som inte är tjänstepensionsförsäkringar.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Svenskt

Näringsliv, AFA Försäkring, Alecta, AMF och Tjänstepensionsförbundet efterfrågar en möjlighet för tjänstepensionsföretag att behålla mindre bestånd av övriga försäkringar, eftersom sådana bestånd är mycket svåra att överlåta. De efterfrågar därför en övergångsbestämmelse som motsvarar utredningens förslag. Tjänstepensionsförbundet tillägger att man i första hand anser att sådana mindre bestånd ska kunna behållas utan tidsbegränsning.

Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 6.5 föreslås att tjänstepensionsföretag endast ska få driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring och därmed sammanhängande verksamhet.

Det finns i dag försäkringsföretag och tjänstepensionskassor som meddelar tjänstepensionsförsäkring men också har bestånd av andra försäkringar som inte heller kan betraktas som verksamhet som hänger samman med tjänstepensionsverksamheten. AFA Försäkring, Alecta,

AMF och Tjänstepensionsförbundet nämner bl.a. privata pensionsförsäkringar som exempel på sådana försäkringar. I synnerhet när det gäller mindre bestånd av sådana försäkringar kan det vara förenat med stora svårigheter och kostnader att avveckla dessa. Remissinstanserna

Sida 665
Prop. 2018/19:158Sida 666
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

pekar också på att det generellt saknas möjlighet att avsluta försäkringarna genom återköp.

Dessa svårigheter att på ett ordnat sätt avveckla bestånden riskerar att drabba de framtida pensionärerna och kan i vissa fall komma att innebära att det inte är möjligt ens för ett försäkringsföretag vars verksamhet i princip uteslutande består av tjänstepensionsförsäkring att omvandlas till ett tjänstepensionsföretag.

Regeringen delar därför utredningens uppfattning att det bör införas en möjlighet för försäkringsföretag och tjänstepensionskassor som ansöker om tillstånd att driva verksamhet som tjänstepensionsföretag att få behålla ett mindre bestånd av övriga försäkringar under en övergångsperiod. En sådan ordning innebär att de försäkringsföretag och tjänstepensionskassor som har mindre och svåröverlåtna bestånd av andra försäkringar än tjänstepensionsförsäkringar kan bli tjänstepensionsföretag. Möjligheten bör bara gälla försäkringsavtal som är ingångna före ikraftträdandet av den lagen om tjänstepensionsföretag och bara mindre bestånd av försäkringar. Verksamheten avseende andra försäkringar än tjänstepensionsförsäkringar bör därför bara få utgöra en ringa andel av tjänstepensionsföretagets verksamhet. I likhet med det som gäller enligt bl.a. punkt 2 fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) bör regeringen eller den myndighet som regeringen föreskriver bemyndigas att meddela föreskrifter om vad som utgör en ringa andel av företagets samlade åtaganden.

Övergångsperioden bör gälla i 15 år från den nya lagens ikraftträdande. Därigenom ges berörda företag relativt gott om tid att avveckla de aktuella försäkringsbestånden, även med beaktande av verksamhetens långsiktiga karaktär. Samtidigt bedömer regeringen att en övergångstid som inte är längre än så går att förena med andra tjänstepensionsdirektivets krav på att tjänstepensionsinstitut ska begränsa sin verksamhet till sådan verksamhet som avser pensionsförmåner och verksamheter som föranleds av dessa (artikel 7 första stycket).

Konsekvensanalys

17.1

Inledning

Medlemskapet i Europeiska unionen innebär att Sverige har en skyldighet att införa de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet och att dessa bestämmelser träder i kraft senast det datum som anges i direktivet. För svenskt vidkommande kommer ikraftträdande av bestämmelserna dock ske först, enligt regeringens förslag, den 15 december 2019.
Förslaget till en ny lag om tjänstepensionsföretag genomför andra tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt. En central utgångspunkt för den nya lagen är att tjänstepensionsföretagen driver en form av försäkrings- rörelse, dvs. driver verksamhet inom ramen för tryggandeformen tjänste- pensionsförsäkring. Av det skälet ska delar av försäkringsrörelselagen enligt regeringens förslag vara tillämplig (se avsnitt 5.5). Till skillnad från
Sida 666
Prop. 2018/19:158Sida 667

det som föreslås i promemorian anser dock regeringen att tillämpliga delar av försäkringsrörelselagen inlemmas i regleringen för tjänstepensions-företag genom hänvisningar som direkt pekar ut de regler i försäkringsrörelselagen som ska gälla för tjänstepensionsföretag. En sådan hänvisningsteknik borde skapa en ökad tydlighet och bättre förutsättningar för en effektiv och säker rättstillämpning.

Andra tjänstepensionsdirektivet är ett minimiharmoniseringsdirektiv och hindrar därmed inte medlemsstaterna från att behålla eller införa ytterligare bestämmelser utöver det som anges i direktivet, för ett ökat kundskydd, förutsatt att sådana bestämmelser står i överensstämmelse med unionsrätten. En direkt konsekvens är att genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet kan komma att skilja sig åt i olika medlemsstater. Detta kan i sin tur medföra andra förutsättningar för bl.a. gränsöverskridande verksamhet och konkurrensförhållanden än vad genomförande av ett fullharmoniseringsdirektiv skulle ha gjort.

Förslaget innebär att Sverige utnyttjar den möjlighet som ges genom andra tjänstepensionsdirektivet att införa en på det direktivet baserad, och därmed särskilt anpassad, nationell reglering för företag som tillhandahåller tjänstepensionsförsäkring som har sin grund i överenskommelser eller avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare.

Det föreslås att vissa nationella regler införs som går längre än de krav som följer av direktivet, bl.a. att det införs ett riskkänsligt kapitalkrav, regler för grupper och finansiella konglomerat samt distributionsregler, men även en förstärkt reglering kring företagsstyrning och riskhantering.

I samband med genomförandet av Solvens II-direktivet infördes nya bestämmelser om företagsstyrning för försäkringsföretag. Dessa bestämmelser gäller även för de företag som följer övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043), dock med vissa lättnader för de företag som driver en verksamhet som endast avser tjänstepensionsförsäkringar eller endast i ringa omfattning driver övrig livförsäkringsverksamhet. Bestämmelserna som nu föreslås för tjänstepensionsföretag går något längre än vad andra tjänstepensionsdirektivet kräver, men ligger i många delar nära det som gäller för de företag som i dag följer försäkringsrörelselagen. De som följer övergångsbestämmelserna får till viss del en ökad regeluppsättning.

17.2Problem och mål med regleringen

I avsnitt 5 finns en översiktlig redogörelse över problem att hantera och mål att uppnå med den nya tjänstepensionsregleringen.

I dag är det inte möjligt att i Sverige bilda tjänstepensionsinstitut – dvs. institut som unionsrättsligt lyder under första tjänstepensionsdirektivet – i annan form än pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen). Tidigare fanns en lagstiftning – lagen (1972:262) om understödsföreningar (UFL) – som gav utrymme för understödsföreningar, de s.k. tjänstepensionskassorna, att driva tjänstepensionsverksamhet i enlighet med första tjänstepensionsdirektivet. Den lagstiftningen upphävdes den 1 april 2011. Tjänstepensionskassorna,

Sida 667
Prop. 2018/19:158Sida 668
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

liksom övriga understödsföreningar, får dock enligt 7 § lagen (2011:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) fortsätta driva verksamhet till utgången av juni 2019 och därefter omfattas av bestämmelserna i lagen om understödsföreningar. Övergångstiden har nyligen förlängts till utgången av april 2020 (SFS 2019:316).

Genom förslagen i denna proposition kan det nuvarande utbudet av olika tryggandeformer på tjänstepensionsområdet både bibehållas och breddas, dvs. det ges möjlighet att behålla gamla och skapa nya tjänstepensionslösningar. Tjänstepensionskassor och försäkringsföretag som uppfyller vissa krav ska kunna omvandlas till tjänstepensionsföretag under en obegränsad tid (se avsnitt 6.3). Förslagen ger dessa företag möjlighet att – i förekommande fall efter renodling av verksamheten – fortsätta att driva sin tjänstepensionsverksamhet på de villkor som gäller enligt den nya regleringen.

Syftet med andra tjänstepensionsdirektivet är i grunden att skydda och erbjuda trygghet åt nuvarande och framtida pensionärer från fattigdom på ålderdomen (skälen 2 och 10 i direktivet). Vidare syftar direktivet till att underlätta gränsöverskridande verksamhet av tjänstepensionsinstituten samt rörligheten för arbetstagare mellan medlemsstaterna i EU (skälen 2, 4 och 6). Dessutom är direktivet också avsett att främja tjänstepension som företeelse, mot bakgrund av tjänstepensionsinstitutens viktiga roll i finansieringen av EU:s ekonomi (skäl 8).

Motiven för den svenska regleringen med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet är, liksom vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet, att möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapital samtidigt som ett fullgott skydd för nuvarande och framtida pensionärer säkerställs (se avsnitt 5.6).

Den svenska regleringen syftar vidare till att undvika omotiverad snedvridning av konkurrensen (se avsnitt 5.7), men strävan att undvika konkurrenssnedvridning ska inte drivas så långt att den motverkar syftet att åstadkomma en effektiv förvaltning av pensionskapitalet i förening med ett fullgott skydd för nuvarande och framtida pensionärer.

17.3

Alternativa lösningar

17.3.1

Vad händer om inte reglerna införs?

Om det inte införs någon ny svensk reglering för tjänstepensionsinstitut som har egna åtaganden gentemot nuvarande och framtida pensionärer, kommer Sverige inte längre att utnyttja möjligheten till en särskilt anpassad reglering för företag som vill driva sådan tjänstepensionsverksamhet på de villkor som gäller enligt andra tjänstepensionsdirektivet, dvs. en särskilt anpassad reglering av det slag som hittills har gällt för tjänstepensionskassor.

Vid genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II-direktivet), infördes en övergångsreglering som innebär att försäkringsföretag som driver tjänstepensionsverksamhet för den delen av verksamheten t.o.m. den 31 december 2019 får tillämpa äldre bestämmelser om rörelse, tillsyn

Sida 668
Prop. 2018/19:158Sida 669

och ingripande samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser (se avsnitt 4.5.1). Om det inte införs någon svensk tjänstepensionsreglering måste dessa företag från och med den 1 januari

2020 följa försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL. Tjänstepensionskassorna har som anges ovan tidigare tillämpat lagen om understödsföreningar (se åter avsnitt 4.5.1). Om det inte införs någon ny svensk reglering på grundval av andra tjänstepensionsdirektivet måste en tjänstepensionskassa senast den sista juni 2019 ansöka om tillstånd att driva verksamhet enligt försäkringsrörelselagen eller träda i likvidation (se

7 § lagen [2010:2044] om införande av försäkringsrörelselagen [2010:2043]).

Finansinspektionen efterfrågar i sitt remissvar en bedömning av dels konsekvenserna om försäkringsföretag och understödsföreningar skulle driva tjänstepensionsverksamhet enligt försäkringsrörelselagen i stället för enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, dels konsekvenser av att införa olika regleringar för dessa typer av företag i stället för att införa en gemensam lag. I det första fallet skulle ett för denna verksamhet särskilt anpassat regelverk inte skapas, vilket innebär en risk för diskrepans mellan de risker verksamheten är förknippad med och de krav som ställs för att driva den. I det andra fallet kan konstateras att den proportionalitetsprincip

–se avsnitt 9.3 – som ska gälla enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag innebär att omvandlade försäkringsföretag och omvandlade understödsföreningar kommer mötas av olika krav i den nya regleringen, anpassade efter respektive verksamhets inriktning och riskmässiga egenskaper. En nyansering av kraven kan alltså uppnås inom ramen för ett enda regelverk.

17.3.2Konsekvenser om de nationella tilläggen inte införs

De nya reglerna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag är delvis direkt baserade på andra tjänstepensionsdirektivet. Delvis utgörs de reglerna av tillägg som görs på nationell nivå. Regeringen behandlar här konsekvenserna av de viktigaste tilläggen som regeringen föreslår på svensk nationell nivå.

Riskkänsligt kapitalkrav

Om det inte införs något nationellt riskkänsligt kapitalkrav kommer nivån av kundskydd i den nya lagen om tjänstepensionsföretag att vara klart lägre än nivån i försäkringsrörelselagen. För att stärka kundskyddet för dem som är kunder hos försäkringsföretag som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring, eller hos tjänstepensionskassor, har Finansinspektionen infört sitt tillsynsverktyg Trafikljusmodellen (se avsnitt 4.6). Nackdelen med denna lösning är att Finansinspektionen inte har några ingripandemöjligheter. Det innebär att konsumentskyddet blir lägre i jämförelse med den föreslagna lösningen med införandet av ett riskkänsligt kapitalkrav och ingripandemöjligheter i lagen.

Att inte införa ett riskkänsligt kapitalkrav i den nya lagen om tjänstepensionsföretag kan förutom det försämrade kundskyddet innebära en

Sida 669
Prop. 2018/19:158Sida 670
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

omotiverad inhemsk konkurrenssnedvridning mellan de försäkringsföretag som tillhandahåller tjänstepensionsförsäkringar och följer försäkringsrörelselagen och tjänstepensionsföretag. Den svenska regleringen bör, som nämns ovan, undvika omotiverad snedvridning av konkurrensen (se avsnitt 5.7). Grupper och finansiella konglomerat Om regler om grupptillsyn och särskild tillsyn över finansiella konglomerat inte införs för tjänstepensionsföretag skulle Finansinspektionen sakna verktyg för att säkerställa att eventuell instabilitet, med risk för smittoeffekter, inom en grupp eller ett konglomerat, inte äventyrar möjligheten att infria tjänstepensionsutfästelserna (se avsnitt 14.1.1). Införandet av reglerna ska därför ses i ljuset av direktivets övergripande syfte om att skydda och erbjuda trygghet åt nuvarande och framtida pensionärer. Till skillnad från det som anges i promemorian anser emellertid regeringen att definitionen av begreppet reglerat företag i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat ska ändras (se avsnitt 14.1.2). Därigenom undviks att ett tjänstepensionsföretag får status av blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av kapitalkraven i Solvens II-direktivet och kapitaltäckningsdirektivet. Distributionsregler Om distributionsregler inte införs i den nya lagen om tjänstepensionsföretag skulle skyddet för nuvarande och framtida pensionärer bli lägre vid bl.a. flytt av försäkringar mellan olika kategorier eller företag (se avsnitt 15.4.1). Vidare skulle konkurrensförhållandena mellan olika marknadsaktörer på pensionsområdet påverkas negativt. Införandet av distributionsregler i den nya lagen underlättar också nyttjandet av de flexibla omvandlingsmöjligheter mellan försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag (och vice versa) som den nya regleringen erbjuder (se avsnitt 17.5.3). De distributionsregler som har införts genom lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution är i viss utsträckning anpassade för tjänstepensionssektorn, vilket medför att de torde kunna tillämpas av tjänstepensionsföretagen utan onödiga merkostnader. Företagsstyrning och riskhantering Reglerna om företagsstyrning och riskhantering främjar en god kvalitet i den interna styrningen och kontrollen i berörda företag, i syfte att säkerställa en långsiktigt hållbar hantering av tjänstepensionsmedlen. Reglerna skapar även en likartad konkurrenssituation för olika typer av företag som hanterar tjänstepensionsmedel. Om reglerna inte införs äventyras dessa syften (se kapitel 10). Den nya lagen om tjänstepensionsföretag innehåller krav avseende riktlinjer, centrala funktioner och system för samtliga tjänstepensionsföretag. Omfattningen av kraven kommer dock att utifrån en proportionalitetsprincip skilja sig åt beroende på storleken, arten, omfattningen och komplexiteten i företagets verksamhet (se avsnitt 9.3). Tjänstepensionskassor som omvandlats till tjänstepensionsföretag torde därmed i allmänhet möta lägre krav än försäkringsföretag som omvandlats, med tanke på

Sida 670
Prop. 2018/19:158Sida 671

dessa båda företagskategoriers nuvarande genomsnittliga storlek och verksamhetsinriktning. Tjänstepensionskassorna kommer dock möta en större regelmängd än tidigare, men detta beror inte i huvudsak på nationella tillägg utan på genomförandet av regler som följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Ser man till själva syftet med reglerna är dock överensstämmelsen stor mellan andra tjänstepensionsdirektivet och de lagförslag som regeringen nu lägger fram.

Till skillnad från det som anges i promemorian anser emellertid regeringen att det inte ska införas några ytterligare regler om offentliggörande för tjänstepensionsföretagen utöver det som följer av unionsrätten (se avsnitt 15.8). Detta borde underlätta hanteringen för berörda företag utan att risken i verksamheten ökar, vilket i förlängningen gagnar nuvarande och framtida pensionärer.

17.4Berörda av regleringen

Regleringen berör dels den som vill starta en helt ny verksamhet baserad på regleringen i andra tjänstepensionsdirektivet och den nya lagen om tjänstepensionsföretag, dels de understödsföreningar (tjänstepensionskassor) och försäkringsföretag som i dag meddelar tjänstepensionsförsäkringar och som önskar gå över till att driva verksamhet enligt den nya lagen.

Regleringen berör också ägarna till nyss nämnda företag, och företagens kunder som inte samtidigt är ägare.

De myndigheter som främst berörs är Finansinspektionen, Bolagsverket och Sveriges Domstolar. Bland övriga som berörs av regleringen bör särskilt nämnas parterna på arbetsmarknaden.

Nedan redovisas uppgifter kring de nuvarande företag som berörs av regleringen. Av naturliga skäl är det svårt att uppskatta hur stort intresset kommer att vara att omvandla sig till tjänstepensionsföretag.

När det gäller särskilda informationsinsatser kan konstateras dels att reglerna riktar sig till professionella aktörer väl insatta i de aktuella frågorna, dels att Finansinspektionen driver löpande arbete av informationskaraktär gentemot berörda aktörer inom ramen för sitt myndighetsuppdrag. Något behov av särskilda informationsinsatser anses därför inte föreligga.

17.4.1Understödsföreningar (tjänstepensionskassor)

De antals- och storleksmässiga uppgifter som finns i detta och följande avsnitt (avsnitten 17.4.1 och 17.4.2) avser läget vid utgången av 2017. På aggregerad nivå har de totala volymerna i de berörda områdena ökat under 2018 med i storleksordningen tre procent (tjänstepensionskassor) respektive sex procent (försäkringsföretag).

Det finns 11 stycken understödsföreningar som driver tjänstepensionsverksamhet, s.k. tjänstepensionskassor. Dessa förvaltar tillsammans ca 193 miljarder kronor, fördelat enligt följande.

1 förening 85–90 miljarder
Sida 671
Prop. 2018/19:158Sida 672
Fotnoter2 noter

  1. 1 förening

    20–25 miljarder

  2. 4 föreningar

    10–20 miljarder per företag

    Övriga föreningar

    0–9 miljarder per företag

    De omvandlingsregler som föreslås för tjänstepensionskassorna innebär att de, för att undvika likvidation, antingen måste bli tjänstepensions-föreningar eller försäkringsföreningar. Det mesta tyder på att tjänstepen-sionskassorna kommer att utnyttja möjligheten att omvandlas till tjänste-pensionsföretag och följa den nya reglering som föreslås i denna proposi-tion. Det har inte funnits några indikationer på att det finns tjänstepensions-kassor som kommer att utnyttja möjligheten att ansöka om tillstånd enligt försäkringsrörelselagen eller helt avsluta sin verksamhet.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
17.4.2 Försäkringsföretag

De försäkringsföretag som berörs av den föreslagna regleringen är de försäkringsföretag som meddelar tjänstepensionsförsäkring. Tjänstepensionsförsäkring kan meddelas både av livförsäkringsföretag som meddelar s.k. traditionell livförsäkring, dvs. försäkringar som innehåller någon form av garanterad avkastning, och livförsäkringsföretag som meddelar fondförsäkringar eller depåförsäkringar, dvs. livförsäkringar vars värde är knutet till andelar i värdepappersfonder eller specialfonder eller, när det gäller depåförsäkringar, andra värdepapper. Det finns därutöver även ett fåtal andra försäkringsföretag som meddelar försäkringar relaterade till tjänstepension. Det är främst sjuk- och olycksfallsförsäkringar samt tjänstegrupplivförsäkringar.

Det finns 31 livförsäkringsföretag som meddelar tjänstepensionsförsäkringar varav 8 är fondförsäkringsföretag.

Balansomslutningar – livförsäkringsföretag exklusive fondförsäkringsföretag

Livförsäkringsföretagens sammanlagda balansomslutning uppgår till ca 3 300 miljarder kronor, fördelat enligt följande.

1 företag

820 miljarder

2 företag

430–480 miljarder per företag

5 företag

155–180 miljarder per företag

4 företag

115–135 miljarder per företag

3 företag

30–75 miljarder per företag

Övriga företag

0–19 miljarder per företag

De tre största livförsäkringsföretagen står för ca 55 procent av de förvaltade tillgångarna, de 10 största livförsäkringsföretagen för drygt

87 procent av de förvaltade tillgångarna samt de 15 största företagen för i

princip alla förvaltade tillgångar (ca 95 procent).
Sida 672
Prop. 2018/19:158Sida 673
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Fyra livförsäkringsföretags verksamhet består i princip bara av tjänstepensionsförsäkring. Dessa förvaltar nästan hälften av tillgångarna i livförsäkringssektorn, knappt 1 500 miljarder kronor. Övriga 11 av de största företagens verksamhet består av tjänstepensionsförsäkring i varierande grad, mellan 0 och 85 procent.

Balansomslutningar - fondförsäkringsföretag

Fondförsäkringsföretagens ca 620 miljarder kronor, fördelat enligt följande.

samlande balansomslutning uppgår till

2 företag 170–230 miljarder per företag

3 företag 40–90 miljarder per företag

Övriga företag 0–4 miljarder per företag

Två fondförsäkringsföretags verksamhet består i princip bara av tjänstepensionsförsäkring. Dessa förvaltar drygt 250 miljarder kronor, ca 40 procent av tillgångarna. Resten av fondförsäkringsföretagen har tjänstepensionsförsäkringar i varierande grad, mellan 35 och 85 procent.

De omvandlingsregler som föreslås för försäkringsföretagen innebär att de antingen måste omvandlas till tjänstepensionsföretag eller fortsätta att driva sin verksamhet i försäkringsföretagsform. Det finns skäl att anta att de flesta av de försäkringsföretag som i dag i princip bara har tjänstepensionsförsäkringar kommer att välja att omvandla sig till tjänstepensionsföretag.

Försäkringsföretag som endast tillhandahåller tilläggsförsäkring

Till skillnad från det som anges i promemorian anser regeringen att även försäkringsföretag som endast tillhandahåller tilläggsförsäkringar ska kunna omvandla sig till ett tjänstepensionsföretag (se avsnitten 6.2 och 6.3). Detta torde skapa bättre förutsättningar för de blivande tjänstepensionsföretagen att själva avgöra hur de vill organisera och driva sin verksamhet. Därigenom förbättras företagens möjligheter att erbjuda ändamålsenliga och effektiva lösningar, vilket är till gagn för nuvarande och framtida pensionärer.

17.4.3Särskilt om små och medelstora företag

Försäkringsföretagen som träffas av regleringen är i huvudsak stora företag enligt ovan. Fyra livförsäkringsföretag och en tjänstepensionskassa har dock en verksamhet som innebär att de kan ses som ett medelstort företag enligt rekommendationen från EU om definition av mikroföretag samt små och medelstora företag (SMF) som gäller från och med den 1 januari 2005. Det bör dock noteras att två av de företagen ingår i koncerner.

Definition enligt personalstyrka och finansiella trösklar för SMF är följande:

–Kategorin medelstora företag utgörs av fristående företag som ensamma eller tillsammans med partnerföretag eller anknutna företag sysselsätter färre än 250 personer och vars årsomsättning inte

Sida 673
Prop. 2018/19:158Sida 674
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

överstiger 50 miljoner euro eller vars balansomslutning inte överstiger 43 miljoner euro per år.

–Inom SMF-kategorin definieras små företag som fristående företag som, ensamma eller tillsammans med partnerföretag eller anknutna företag, sysselsätter färre än 50 personer och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år.

–Inom SMF-kategorin definieras mikroföretag som företag som sysselsätter färre än 10 personer och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 2 miljoner euro per år.

Det föreslås inga lättnader för små och medelstora företag i den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

17.5Konsekvenser för företagen

17.5.1Konsekvenser för nya företag

Den som vill starta en helt ny verksamhet som avser tillhandahållande av tjänstepensionsförsäkring, med grund i överenskommelser på arbetsmarknaden, får genom förslaget tillgång till ett modernt och särskilt anpassat regelverk baserat på andra tjänstepensionsdirektivet. Det ges möjlighet att driva verksamhet i olika associationsformer; sluten eller öppen tjänstepensionsförening, tjänstepensionsaktiebolag som kan vara både vinstutdelande och icke vinstutdelande samt ömsesidigt tjänstepensionsbolag.

Det är svårt att uppskatta kostnaderna för att starta ett nytt tjänstepensionsföretag eftersom det beror på vem som startar företaget, vilken associationsform som väljs, riskexponeringen för verksamheten (som till viss del kommer att styra nivån på det kapital som krävs för att driva verksamheten), samt olika former av avgifter som krävs för att ansöka om tillstånd, t.ex. avgifter till Finansinspektionen.

Finansinspektionen föreslår i sin rapport Avgifter hos Finansinspektionen av den 8 april 2019 (dnr 19-4452), nedan benämnd avgiftsrapporten, att avgiften för att ansöka om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska uppgå till 420 000 kronor. Till det kommer Bolagsverkets avgifter för registrering av olika handlingar beroende på vilken associationsform som ska tillämpas.

Alternativet för den som vill starta en helt ny verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring är att i stället för ett tjänstepensionsföretag eller tjänstepensionsförening starta ett försäkringsföretag eller en försäkringsförening. Bedömningen är att de administrativa kostnaderna för att starta ett försäkringsföretag eller en försäkringsförening skulle bli högre.

17.5.2Konsekvenser för tjänstepensionskassor

Tjänstepensionskassorna får senast den 30 april 2020 ansöka om ombildning till försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen eller omvandling till tjänstepensionsförening enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Till dess att ett beslut med anledning av en tillståndsansökan har fått laga

Sida 674
Prop. 2018/19:158Sida 675
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

kraft, får en understödsförening tillämpa den upphävda lagen om understödsföreningar. De flesta tjänstepensionskassor kommer troligen inte att behöva renodla sin verksamhet på det sätt som kan bli aktuellt för i vart fall vissa försäkringsföretag. Bedömningen är att den ombildningsprocess som finns i försäkringsregleringen kan vara mer komplicerad och kostsam än den omvandlingsprocess som föreslås för att bli en tjänstepensionsförening. Konsekvenser för tjänstepensionskassorna relaterade till det förstärkta kapitalkravet – som inte är av administrativ karaktär – behandlas i avsnitt 17.5.4. Administrativa kostnader De administrativa kostnaderna för tjänstepensionskassorna kommer att variera beroende på bl.a. kassans storlek och befintliga organisation. Vid en omvandling kommer tjänstepensionskassorna i grunden att möta samma slags administrationskostnader som försäkringsföretagen (se avsnitt 17.5.3). Utslaget per medlem kan de administrativa kostnaderna bli något högre för tjänstepensionskassorna, på grund av att kassorna generellt sett är mindre än försäkringsföretag. Vidare har tjänstepensionskassorna generellt mindre tillgångar under förvaltning än försäkringsföretagen och mindre organisationer, och torde därför i samband med en omvandling behöva anlita externa konsulter i större utsträckning än vad som är nödvändigt för försäkringsföretagen. De tjänstepensionskassor som väljer att ombilda sig till tjänstepensionsföretag kommer att omfattas av betydligt mer omfattande regler om företagsstyrning än det som i dag gäller enligt den upphävda lagen om understödsföreningar. Som nämns i avsnitt 17.3.2 är detta i huvudsak men inte endast en konsekvens av genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet. Det införs generella krav på att ett tjänstepensionsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt samt att det ska finnas system, resurser och rutiner som möjliggör att verksamheten kan drivas med kontinuitet och i enlighet med gällande regler. Vidare ställs nu krav på att tjänstepensionsföretagen ska ha vissa centrala funktioner för riskhantering, internrevision och regelefterlevnad samt en aktuariefunktion. Till skillnad från det som hittills gällt för tjänstepensionskassorna ska ett tjänstepensionsföretag dessutom ha system för riskhantering och internkontroll samt upprätta och regelbundet se över olika styrdokument som rör verksamheten. Det införs även särskilda regler för uppdragsavtal som avser tjänstepensionsverksamheten och krav på att tjänstepensionsföretagen regelbundet ska genomföra en risk- och solvensbedömning. Som också nämns i avsnitt 17.3.2kommer emellertid proportionalitetshänsyn tas till tjänstepensionsföretag av mindre storlek och mer begränsad verksamhetsinriktning. Vidare finns stordriftsfördelar att hämta vid uppbyggnad av de centrala funktionerna, då det är möjligt att bygga upp funktioner som hanterar mer än ett av områdena riskhantering, internrevision, regelefterlevnad och aktuariell verksamhet. Om en tjänstepensionskassa väljer att inte omvandla sig till en tjänstepensionsförening måste kassan ombildas till en försäkringsförening eller träda i likvidation. Om ombildning sker till en försäkringsförening

Sida 675
Prop. 2018/19:158Sida 676

kommer kassan troligen att drabbas av något högre administrativa kostnader på grund av en mer komplicerad ombildningsprocess, jämfört med de administrativa kostnader som uppstår vid en omvandling till en tjänstepensionsförening. Vidare är reglerna om företagsstyrning och riskhantering mer omfattande i försäkringsrörelselagen.

17.5.3Konsekvenser för försäkringsföretag

Förslaget innebär att försäkringsföretag har möjlighet att omvandla sig till tjänstepensionsföretag. Det finns tre huvudtyper av försäkringsföretag som kan komma i fråga för omvandling.

–Försäkringsföretag som endast meddelar tjänstepensionsförsäkring med eventuella tilläggsförsäkringar i form av sjuk- och efterlevandeskydd samt vissa typer av gruppförsäkringar (redan renodlade företag).

–Försäkringsföretag som endast meddelar tilläggsförsäkringar i form av sjuk- och efterlevandeskydd samt vissa typer av gruppförsäkringar (redan renodlade företag).

–Försäkringsföretag som driver s.k. blandad verksamhet, dvs. de meddelar tjänstepensionsförsäkringar och övriga försäkringar eller tilläggsförsäkringar i form av sjuk-och efterlevandeskydd, vissa typer av gruppförsäkringar samt andra skadeförsäkringar (blandade företag). Gemensamt för de tre huvudtyperna av försäkringsföretag är att deras verksamhet måste vara förenlig med den nya regleringens krav på verksamheten för att företaget ska kunna få tillstånd att omvandlas. Centralt i det sammanhanget är kravet på att verksamheten i ett tjänstepensionsföretag enbart ska bestå i tillhandahållande av tjänstepensionsförsäkringar. För de företag som driver blandad verksamhet krävs en renodling av verksamheten för att företaget ska kunna omvandlas till ett tjänstepensionsföretag.

Renodling av verksamheten
Genom den nya lagen om tjänstepensionsföretag får företagen möjlighet att följa en för tjänstepensionsverksamhet särskilt anpassad reglering, men det kräver att verksamheten renodlas till att just omfatta sådan verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring. Den nödvändiga renodlingen av verksamheten kan t.ex. ske genom att företaget avyttrar sådan verksamhet som inte är tjänstepensionsförsäkring, vilket kan ske genom t.ex. överlåtelse av försäkringsbestånd till annat försäkringsföretag. Delning av företaget är en annan möjlighet.
Beståndsöverlåtelser är en möjlighet för alla försäkringsföretag, men det finns vissa praktiska begränsningar. Även om företagen kan dela upp upparbetade överskott kan det vara komplicerat och kostsamt för företaget att säkerställa att försäkringstagarnas rätt i det överlåtande beståndet inte försämras samt att försäkringstagarnas rätt i det övertagande företaget inte försämras, vilket är krav för att få tillstånd för beståndsöverlåtelsen.
Överlåtelser av delbestånd kan också medföra vissa skattekonsekvenser eftersom inkomstskattelagens regler om skatteneutralitet främst tar sikte på överlåtelse av hela försäkringsbestånd. Det är dock svårt att bedöma de skattemässiga konsekvenserna eftersom de utgår från respektive företags skattemässiga status. Det pågår också ett särskilt arbete i Regeringskansliet
Sida 676
Prop. 2018/19:158Sida 677
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

med att ta fram skatteregler för tjänstepensionsföretag och frågorna om behandlingen i skattehänseende av beståndsöverlåtelser ingår i det arbetet. Till skillnad från det som anges i promemorian anser regeringen att tjänstepensionsföretag under en övergångstid och i begränsad omfattning ska kunna behålla försäkringsbestånd som kan betraktas som en för tjänstepensionsföretag främmande verksamhet, se avsnitt 16.5. En sådan övergångsreglering minskar riskerna för verksamhetsskadliga regelverksdrivna avyttringar och de svårigheter och kostnader sådana kan vara förknippade med. Alternativet delning är i dag endast tillgängligt för de försäkringsföretag som driver sin verksamhet i aktiebolagsform. De aktiebolagsrättsliga reglerna samspelar med de skattemässiga reglerna om delning (fission) som syftar till att uppnå skattemässig neutralitet och kontinuitet. Samma problematik som finns vid beståndsöverlåtelser avseende överskottshantering och att försäkringstagarnas rätt inte får försämras är även relevant vid delning. Delning av bestånd kan också medföra merkostnader i form av ”dubbla” organisationer, bemanningsproblematik samt ökade kostnader för mervärdesskatt. De kan också leda till utländsk skatt på investeringar utanför Sverige. Regler om delning saknas i lagen om ekonomiska föreningar, vilket innebär att ömsesidiga försäkringsföretag och försäkringsföreningar inte kan använda sig av denna form av renodling. I första hand får berörda företags högsta beslutande organ, dvs. förenings- eller bolagsstämma, göra bedömningen huruvida fördelarna med en anpassad reglering motiverar kostnaderna för en renodling av verksamheten. Överlåtelse av tjänstepensionsförsäkringsbestånd Utöver ovan beskrivna överlåtelser av försäkringsbestånd i syfte att renodla en verksamhet inför omvandling, anser regeringen – till skillnad från det som anges i promemorian – att det även ska vara möjligt att överlåta försäkringsbestånd från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag (se avsnitt 11.1). En sådan möjlighet torde skapa ytterligare flexibilitet för företagen vilket underlättar de omstruktureringar som den nya regleringen för tjänstepensionsföretag sannolikt kommer att ge upphov till. Ökad flexibilitet möjliggörs av en grundläggande överensstämmelse mellan regelverken De erbjudna möjligheterna att röra sig fram och åter mellan företagsformerna försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag, dvs. mellan försäkringsrörelselagen och den nya lagen om tjänstepensionsföretag – avseende såväl företagsomvandling som innehavsöverlåtelser – skapar en stor flexibilitet för berörda företag att anpassa sin verksamhet till över tid förändrade omständigheter. Denna flexibilitet möjliggörs genom en i vissa delar grundläggande överensstämmelse mellan de båda regelverken. I första hand avses utgångspunkten att tjänstepension är en form av försäkring och att den föreslagna regleringen för tjänstepensionsföretag till

Sida 677
Prop. 2018/19:158Sida 678
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

sin uppbyggnad i hög grad motsvarar den som gäller för försäkringsföretag. En annan grundläggande överensstämmelse är att försäkringsdistributionsreglerna samordnas mellan de båda regelverken. Regeringens bedömning är därför att handlingsfriheten för företagen inte leder till några särskilda tillämpningssvårigheter eller till risker för nuvarande och framtida pensionärer. Administrativa kostnader De administrativa kostnaderna för de försäkringsföretag som väljer att omvandla sig till tjänstepensionsföretag kommer att variera beroende på försäkringsföretagets storlek och befintliga organisation. Finansinspektionen föreslår i avgiftsrapporten att avgiften för att ansöka om omvandling från ett försäkringsföretag till ett tjänstepensionsföretag (eller vice versa) ska uppgå till 186 000 kronor. Till det kommer registreringsavgifter till Bolagsverket. Den nya lagen om tjänstepensionsföretag innebär även att företagen måste studera det nya regelverket och genomföra utbildningsinsatser i organisationen. De nya kraven på beräkning av ett riskkänsligt kapitalkrav kan komma att kräva en del anpassningar av it-system. Här ska dock noteras att i vart fall vissa företag redan har gjort en del anpassningar till följd av kraven på förberedelser inför genomförandet av Solvens II-regelverket. Kostnaderna för systemanpassningar påverkas av vilken it-miljö företaget har i dag. En del företag har relativt ålderdomliga it-system, medan de företag som har startats under 2000-talet vanligtvis har mer moderna system. Vissa företag har avvaktat med att genomföra anpassningar av sina system eftersom det har funnits osäkerhet kring de slutliga regelkraven. De företagsstyrningsregler som nu föreslås för tjänstepensionsföretagen har i huvudsak utformats med de bestämmelser som gäller för försäkringsföretagen enligt försäkringsrörelselagen som förebild och bestämmelserna om företagsstyrning i andra tjänstepensionsdirektivet. Försäkringsföretag som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring och följer övergångsregleringen följer redan i dag bestämmelserna i försäkringsrörelselagen avseende företagsstyrning. Företagsstyrningsreglerna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag överensstämmer i stort med motsvarande bestämmelser i Solvens II-regelverket. Vissa mindre skillnader kommer dock att gälla till följd av att andra tjänstepensionsdirektivet i vissa avseenden är mer långtgående än Solvens II-direktivet. Detta leder bl.a. till att för tjänstepensionsföretagen kommer fler personer att omfattas av lämplighetskraven och ett större antal uppdragsavtal kommer att behöva anmälas till Finansinspektionen. När det gäller lämplighetskraven för styrelseledamöter och verkställande direktör för tjänstepensionsföretagen anser dock regeringen, till skillnad från det som anges i promemorian, att det i likhet med försäkringsrörelselagens krav är personernas individuella kompetens som ska beaktas. De individuella krav som ställs kan utifrån ett proportionalitetsperspektiv komma att skilja sig åt beroende på tjänstepensionsföretagets storlek och inriktning av verksamhet (se avsnitt 9.6.3). Detta borde skapa en större enhetlighet mellan de berörda regelverken avseende denna typ av bedömningar.

Sida 678
Prop. 2018/19:158Sida 679

I de flesta fall torde dock i stort sett samma företagsstyrningsregler gälla för tjänstepensionsföretagen som för försäkringsföretagen även om be-stämmelserna finns på olika nivåer; för tjänstepensionsföretagen i lag och föreskrifter som meddelats med stöd av ett bemyndigande, medan de för försäkringsföretagen finns i försäkringsrörelselagen och Solvens IIförordningen. Detta gäller exempelvis för reglerna om ersättningspolicy och investeringsriktlinjer.

I samband med en omvandling kan företaget behöva genomföra ändringar av sitt företagsnamn. Det innebär att trycksaker, broschyrer, avtal m.m.kan behöva uppdateras i de fall hela namnet används. Ett omvandlat företag kan behöva informera olika avtals-och samarbetspartners om ändrad företagskategori.

De administrativa kostnaderna för en omvandling ska ses som en helhet, eftersom det är svårt att uppskatta kostnaderna för varje delmoment för sig. De administrativa kostnaderna bör också ställas i relation till verksamheten i övrigt. Om ett försäkringsföretag med en balansomslutning på exempelvis 150 miljarder kronor uppskattar sina kostnader för en omvandling till 200 miljoner kronor och har 2,5 miljoner kunder, innebär det en kostnad på 80 kronor per kund första året. Om hälften av kostnaderna avser investeringar av engångskaraktär i it-system, innebär det en framtida kostnad på 40 kronor per kund och år. Om kostnaden uppskattas till 50 miljoner kronor under samma förutsättningar uppgår de initiala kostnaderna till 20 kronor per kund och år och de framtida kostnaderna till 10 kronor per kund och år.

17.5.4 Konsekvenser av det nya riskkänsliga kapitalkravet

Det föreslås en förstärkt solvensreglering genom införande av ett nationellt riskkänsligt kapitalkrav. Till skillnad från det som anges i promemorian anser regeringen att det riskkänsliga kapitalkravet ska utgöra den minsta storlek på kapitalbasen som krävs för att tjänstepensionsföretaget med 97 procents sannolikhet ska ha tillgångar under kommande tolv månader som täcker värdet av åtagandena gentemot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar (se avsnitt 8.5.1). Den s.k. konfidensnivån bestäms alltså till 97 procent. Enligt en fördjupad analys som nu gjorts motsvarar denna konfidensnivå kapitalbehovet enligt dagens trafikljusmodell.
Eftersom det riskkänsliga kapitalkravet förväntas motsvara kapital- behovet enligt dagens trafikljusmodell, som tillämpas av försäkrings- företag som följer övergångsregleringen samt av tjänstepensionskassorna, förväntas införandet av det riskkänsliga kapitalkravet inte få några större effekter. Möjligheterna till ingripande förtydligas, men flertalet företag har goda marginaler till kraven. Därför väntas inga större konsekvenser på aggregerad nivå på företagens solvens, tillgångsallokering, den förväntade avkastningen, framtida pensionsnivåer, de finansiella marknaderna eller på den finansiella stabiliteten.
Till skillnad från det som anges i promemorian anser regeringen att ett tjänstepensionsföretag under vissa förutsättningar även kan räkna in upptagna förlagslån för att uppfylla kapitalbaskraven och för att tillgodose
Sida 679
Prop. 2018/19:158Sida 680
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

tillfälliga likviditetsbehov (se avsnitt 8.4.2). Detta borde ge tjänstepensionsföretagen en ökad flexibilitet i arbetet med att följa kapitalkraven enligt den nya regleringen.

Införandet av ett riskkänsligt kapitalkrav torde inte påverka företagens vilja att delta i upphandlingar och i övrigt erbjuda produkter på marknaden för premiebestämda tjänstepensioner. Det torde inte heller få några konsekvenser för hur företagen väljer att utforma sina produkter med t.ex. garantiinslag, eftersom det riskkänsliga kapitalkravet förväntas motsvara kapitalbehovet enligt dagens trafikljus.

17.5.5Konkurrensförhållanden

Som framgår av avsnitt 5.7 bör den svenska regleringen undvika omotiverad snedvridning av konkurrensen. Konkurrensneutralitet bör eftersträvas såväl på den inhemska marknaden som i ett internationellt perspektiv. Det är angeläget att svenska företag inte missgynnas i förhållande till sina utländska motsvarigheter till följd av inhemsk reglering.

Som nämns ovan (se avsnitt 17.1) medför EU:s val att ge andra tjänstepensionsdirektivet karaktär av minimiharmoniseringsdirektiv i stället för fullharmoniseringsdirektiv konsekvenser bl.a. för konkurrensförhållandena. Valet av direktivtyp bör, som regeringen uttalar i avsnitt 5.7, kunna ses som en markering från EU att andra aspekter är högre prioriterade än fullständig konkurrensneutralitet.

Det kan samtidigt konstateras att ett antal av de nationella tillägg som införs i den nya lagen om tjänstepensionsföretag kommer öka neutraliteten mellan försäkringsrörelselagen och den nya lagen om tjänstepensionsföretag och därmed bidra till ökad inhemsk konkurrensneutralitet mellan tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag.

Nationella tillägg kan å andra sidan komma att ha oönskade effekter på konkurrensförhållandena gentemot utländska tjänstepensionsföretag samt för gränsöverskridande verksamhet. Återigen innebär valet att ge andra tjänstepensionsdirektivet karaktär av minimiharmoniseringsdirektiv att sådana effekter är svåra att undvika, eftersom direktivet lämnar utrymme för medlemsstaterna att införa olika nationella tillägg.

17.5.6Penningtvättsregler

Till skillnad från det som anges i promemorian anser regeringen att den nya lagen om tjänstepensionsföretag inte ska innefatta regler om åtgärder mot penningtvätt, bl.a. därför att risken för penningtvätt anses låg inom den aktuella sektorn (se avsnitt 15.7). Detta torde medföra en för verksamhetens risker bättre anpassad regelbörda och att administrativa rutiner kan hållas på en lämplig nivå, vilket i sin tur torde bidra till att hålla administrativa kostnader nere för tjänstepensionsföretagen.

17.6

Konsekvenser för tjänstepensionsmarknaden

Den huvudsakliga delen av tjänstepensionsmarknaden finns inom den kollektivavtalade sektorn (ca 80 procent). Det är kollektivavtalsparterna

Sida 680
Prop. 2018/19:158Sida 681

som har skapat denna marknad genom att ingå kollektivavtal och parterna kan också i stor utsträckning påverka hur marknaden fungerar, främst genom att ingå nya överenskommelser. I Sverige omfattar de kollektivavtalade pensionsplanerna nära 90 procent av den arbetande befolkningen. Anslutningen till en tjänstepensionsplan sker vanligtvis automatiskt. En arbetstagare som arbetar vid ett företag som har ingått kollektivavtal omfattas automatiskt av den överenskommelse om tjänstepension som arbetsgivaren är bunden av, oavsett om arbetstagaren är medlem i en facklig organisation eller inte (se avsnitt 4).

Marknaden för tjänstepensioner kan, bland många alternativa sätt att dela upp den, delas upp i två delmarknader. Marknaden för pensionsutfästelser har sin utgångspunkt i arbetsmarknaden och utgörs av ett utbud av pensionsförmåner från arbetsgivare och efterfrågan från arbetstagare. Marknaden för tryggande av utfästelser består av arbetsgivarnas efterfrågan på tryggande av pensionsutfästelserna. Marknaden för pensionsutfästelser torde inte i sig påverkas av förslagen, medan marknaden för tryggande av utfästelser däremot i viss mån kan komma att påverkas. Om det blir några effekter på de villkor arbetsmarknadsparterna ställer vid upphandling av valbara alternativ och om dessa kommer att anpassas i samband med införandet av en ny sektorreglering för tjänstepensionsföretag är emellertid svårt att avgöra.

Förslagen innebär att utbudet av företag som verkar inom denna marknad med tillämpning av bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet kommer att kunna bibehållas, men också utökas med helt nya former av företag, tjänstepensionsföretagen. I vilken utsträckning det kommer att bildas nya tjänstepensionsföretag och i vilken utsträckning företagen kommer att utnyttja möjligheten till omvandling är det svårt att bedöma, då detta påverkas av huruvida företagen anser att den nya regleringen baserad på andra tjänstepensionsdirektivet utgör ett mer anpassat och därmed ”bättre” regelverk för renodlad tjänstepensionsverksamhet än försäkringsregleringen eller regleringen för de andra tryggandeformerna. Det finns dock skäl att anta att de flesta av de försäkringsföretag som i dag i princip bara har tjänstepensionsförsäkringar, och tjänstepensionskassorna, kommer att välja att omvandla sig till tjänstepensionsföretag.

17.7Konsekvenser för nuvarande och framtida pensionärer

Tjänstepensionen är en viktig del av det svenska pensionssystemet och utgör ett komplement till den allmänna pensionen. Det finns inget krav enligt svensk lagstiftning att en arbetsgivare ska tillhandahålla tjänstepensioner till sina anställda. Det har helt överlåtits åt arbetsmarknadens parter och åt enskilda arbetsgivare och arbetstagare att komma överens om huruvida tjänstepensioner ska tillhandahållas och hur de ska utformas. Den stora majoriteten av arbetstagarna i Sverige omfattas dock, som nämns ovan, av kollektivavtalad tjänstepension och tjänstepensionssparande utgör enligt Finansinspektionens beräkning mer än 20 procent av hushållens finans-iella sparande. För många blir tjänstepensionen därmed en viktig inkomstförstärkare och Pensionsmyndigheten bedömer att tjänstepensionen kan utgöra mellan 15 och 30 procent av en persons totala pension. Nivån på tjänstepensionen och därmed även den slutliga pensionen påverkar i stor utsträckning den enskildes möjlighet till konsumtion efter pensioneringen.

Sida 681
Prop. 2018/19:158Sida 682

Syftet med förslagen i denna proposition är att möjliggöra en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet samtidigt som ett fullgott skydd för nuvarande och framtida pensionärer säkerställs (se avsnitt 5.6). Genom införande av ett nationellt riskkänsligt kapitalkrav, som går utöver kraven i direktivet och med ingripandemöjligheter för Finansinspektionen, ökar kundskyddet jämfört med nuvarande reglering för försäkringsföretag som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring och följer övergångsregleringen, samt tjänstepensionskassorna.

Valet av 97 procents konfidensnivå för det riskkänsliga kapitalkravet, vilket motsvarar kapitalbehovet enligt dagens trafikljusmodell, möjliggör en fortsatt effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet och bedöms inte påverka vare sig den framtida avkastningen eller de framtida pensionsnivåerna. Därmed borde inte heller valet av förvaltningsform för avgiftsbestämd pension eller tjänstepensionsprodukternas utformning påverkas. Om en högre konfidensnivå hade valts så skulle det troligtvis ha inneburit en allokering till mindre riskfyllda tillgångar i de produkter där försäkringsföretaget bär investeringsrisker, vilket i sin tur medfört lägre förväntad avkastning och lägre framtida pensionsnivåer. Detta hade kunnat få till effekt att nuvarande och framtida pensionärer, för att få högre avkastning, skulle placera en större del av premierna i fondförsäkring i stället för i traditionell försäkring. Effekten av detta hade blivit att den finansiella risken flyttats över till den framtida pensionären samtidigt som rådgivningskostnader och avgiftsuttag, som minskar de framtida pensionerna, troligtvis skulle ha ökat.

Likaså medför införandet av regler om grupptillsyn, distributionsregler och regler avseende företagsstyrning att skyddet för nuvarande och framtida pensionärer ökar, eftersom förutsättningarna för en långsiktigt hållbar hantering av pensionsmedlen stärks (se avsnitt 17.3.2).

Avseende införandet av aktuella distributionsregler för tjänstepensionsföretag kan även nämnas att en av utgångspunkterna vid införandet av lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution var att genomföra försäkringsdistributionsdirektivets huvudsyfte om en ökad kundskyddsnivå, bl.a. genom införandet av ökade informationskrav. Även om det i frågan om ingående av tjänstepensionsavtal är arbetsgivaren och inte den anställde som ska anses som kund, skapar de ökade informationskraven bättre förutsättningar för arbetsgivaren att göra mer välinformerade val av tjänstepensionsplan för de anställda. Vidare åläggs tjänstepensionsföretagen (enligt 5 kap. 17 § samma lag) ett särskilt informationskrav – direkt gentemot anställda – vid anslutning till obligatorisk tjänstepensionsförsäkringsplan (vilket utgör den dominerande formen av tjänstepensionsförsäkringsplan på den svenska marknaden). Vidare innebär den ifrågavarande regleringen att om en försäkringsdistributör kontaktar en anställd i syfte att påverka ett redan ingånget försäkringsavtal, kommer den anställde att ses som kund i den situationen, varför distributörens informationsplikt i stället gäller gentemot den anställde.

Sida 682
Prop. 2018/19:158Sida 683

Det nya regelverket kan innebära ökade kostnader för tjänstepensions-företagen, jämfört med om inga eller mer begränsade regler införs. De kostnaderna kan i sin tur komma att överföras på nuvarande och framtida pensionärer. Hur stora dessa kostnader blir är svårt att uppskatta, men de motsvaras av ett ökat kundsskydd och en effektivare förvaltning vilket kommer nuvarande och framtida pensionärer till del. Det bör dock även noteras att samtliga befintliga försäkringsföretag, inklusive de som väljer att omvandlas till tjänstepensionsföretag, redan får förutsättas gjort de anpassningar som behövs för att följa distributionsreglerna.

När det gäller understödsföreningar som är tjänstepensionskassor, vilka för närvarande inte är föremål för bestämmelserna i lagen om försäkringsdistribution, är alternativet att antingen upphöra med sin verksamhet eller att ombildas sig till försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag (eftersom lagen om understödsföreningar är upphävd och övergångsregleringen för försäkringsföretag som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring kommer att upphöra). I det senare fallet kommer de företagen i vart fall ha att följa lagen om försäkringsdistribution.

17.8Samhällsekonomiska konsekvenser m.m.

Som framgår av avsnitt 4 har tjänstepensionerna en stor samhällsekonomisk och social betydelse och kommer även framgent utgöra en viktig försörjningskälla för pensionärerna. Med tanke på de mycket stora medel som finns avsatta och investerade för framtida tjänstepensioner har tjänstepensionerna därutöver ett stort värde för kapitalförsörjningen på de finansiella marknaderna.

Tjänstepensionernas betydelse för samhällsekonomin och framtidens pensionärer innebär att regleringen av de institut som ska förvalta tjänstepensionerna måste utformas med omsorg. En rad intresseavvägningar måste göras. Det gäller bl.a. avvägningen mellan trygghet för framtidens pensionärer och de framtida pensionernas storlek. Även samspelet med den arbetsrättsliga lagstiftningen och med socialförsäkringssystemen – däri inbegripet den allmänna pensionen – bör beaktas.

Skyddet för nuvarande och framtida pensionärer måste balanseras mot intresset av att tillräcklig avkastning kan erhållas på de medel som arbetsgivare betalar för att trygga tjänstepension. Om regleringen ställer väldigt höga krav på t.ex. begränsning av risktagandet i tjänstepensionsinstitutens placeringar, kommer det att leda till att placeringarna måste ske i tillgångar med låg risknivå. Sådana tillgångar är allmänt sett också förenade med lägre avkastning. Låg avkastning på tjänstepensionsinstitutens placeringar leder i sin tur till låga pensioner. Lägre tjänstepensioner kan därmed medföra en ökad belastning på de offentliga trygghetssystemen.

Bedömningen är att förslagets utformning inte kommer att leda till större förändringar i företagens allokering av sina tillgångar, men ge ett starkare skydd för kundernas pensioner genom ökad tydlighet kring ingripanden m.m.Därmed är de samhällsekonomiska konsekvenserna begränsade, och positiva.

Sida 683
Prop. 2018/19:158Sida 684

I den nya lagen om tjänstepensionsföretag förtydligas att tjänstepensionsföretag får beakta hållbarhetsfaktorer i sina investeringsbeslut, vilket torde få en positiv inverkan på målet att finansmarknaden ska bidra till en hållbar utveckling.

17.9Konsekvenser för myndigheter

17.9.1Bolagsverket

Enligt förslaget ska Bolagsverket vara registreringsmyndighet för tjänstepensionsföretag och ska i sitt försäkringsregister föra in de uppgifter som enligt lagar och andra författningar ska anmälas för registrering. Bolagsverket har således redan den organisation och de system som krävs för dessa uppgifter. Eventuella kostnader kan därför hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

17.9.2 Finansinspektionen

Enligt förslaget ska Finansinspektionen vara tillsynsmyndighet för tjänste- pensionsföretagen. Samtliga tjänstepensionsföretag kommer behöva löpande tillsyn och ärendehantering från Finansinspektionens sida (det gäller t.ex. ändringar av bolagsordningar, beståndsöverlåtelser och lämplighetsprövningar). Tillsynen bör ha samma omfattning som tillsynen över försäkringsföretag. Vidare föreslås också bemyndiganden på olika områden. Detta innebär att Finansinspektionen måste anpassa sitt tillsyns- arbete samt sina befintliga föreskrifter och allmänna råd till den nya lag- stiftningen. Det innebär även att Finansinspektionen behöver utarbeta nya föreskrifter och allmänna råd avseende tjänstepensionsföretagens verk- samhet. I det sammanhanget bör dock beaktas att det finns likheter mellan det nuvarande regelverket för försäkringsföretag och den reglering för tjänstepensionsföretag som nu föreslås, samt att de befintliga företag som kan omfattas av den nya regleringen redan står under Finansinspektionens tillsyn.
Till detta kommer dock att eventuella omvandlingar av tjänstepensions- kassor och försäkringsföretag kan antas komma att kräva ett relativt om- fattande arbete. Vidare innebär Finansinspektionens tillsynsansvar att inrapporteringen till inspektionen och webbsidor måste ändras och upp- dateras. Detta kräver vissa utbildningsinsatser, både internt och externt.
Dessa kostnader är till sin natur mer av engångskaraktär. Det kan även finnas behov av att ändra och utveckla rapporteringssystemet. Även dessa kostnader är av engångskaraktär.
Finansinspektionen nämner i sitt remissvar att kostnader inte bara av engångskaraktär kommer att uppstå, eftersom parallella regleringar kan förväntas skapa tolkningssvårigheter vid såväl tillståndshantering som tillsynsarbete.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att förslagen innebär nya och delvis utökade arbetsuppgifter för Finansinspektionen. Den ökade arbets- belastningen som uppstår genom omarbetning av befintliga föreskrifter och allmänna råd, och framtagande av nya sådana, samt genom hantering av ansökningar om omvandling, får dock i huvudsak anses vara av
Sida 684
Prop. 2018/19:158Sida 685

engångskaraktär. Samtliga budgetära konsekvenser ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

17.9.3Sveriges Domstolar

Enligt den föreslagna nya lagen om tjänstepensionsföretag ska, i likhet med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen, Finansinspektionens och Bolagsverkets beslut få överklagas till allmän förvaltningsdomstol respektive allmän domstol. Det ska även vara möjligt att begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att vissa ärenden hos Finansinspektionen onödigt uppehålls.

Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm nämner i sina remissvar att den nya regleringen kommer medföra en ökad arbetsmängd, mer komplexa fall och tidigare oprövade frågor. Bedömningen är dock att förslagen endast leder till ett begränsat antal mål i domstolarna och att kostnaderna för detta kan hanteras inom befintliga anslagsramar.

17.10Konsekvenser av genomförandet av direktivet om aktieägares rättigheter

De föreslagna bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag är påkallade av de nya EU-reglerna. Bestämmelserna i ändringsdirektivet är tvingande. Möjligheterna att välja alternativa lösningar är mycket begränsade. Ändringsdirektivet ger dock medlemsstaterna vissa valmöjligheter. I valet mellan olika alternativ är strävan att välja det alternativ som innebär den minsta administrativa bördan för det enskilda företaget. Vidare hålls den administrativa bördan nere genom utgångspunkten att inte gå längre än ändringsdirektivets krav.

För tjänstepensionsföretagen föreslås nya informationsskyldigheter. Som flera remissinstanser påpekar kan skyldigheterna antas leda till ökade administrativa kostnader för de berörda företagen. Vissa av informationskraven finns dock redan i självregleringen. Kraven är därför inte helt nya, även om detaljnivån nu ökar. Det ska dessutom vara möjligt att avstå från att följa vissa krav. Regeringen bedömer därför att de ökade administrativa bördorna inte kan antas vara betydande.

Som flera remissinstanser påtalar har svenska institutionella investerare och kapitalförvaltare redan i dag generellt sett ett stort och långsiktigt engagemang i de bolag i vilka de investerar. Ändringarna får anses skapa incitament för dem att engagera sig ytterligare. Ett engagemang bidrar till en god bolagsstyrning och i förlängningen en sund marknad och ett fungerande näringsliv, vilket gynnar bl.a. investerarna.

Förslagen innebär att Finansinspektionens tillsynsuppgifter utökas. Sett till det tillsynsansvar som Finansinspektionen redan har över de företag som omfattas av regleringen rör det sig om en begränsad ökning av arbetsuppgifter som endast kommer ha en marginell påverkan på Finansinspektionens verksamhet. Kostnaderna kan hanteras inom befintliga ramar.

Ändringarna bedöms inte föranleda negativa effekter för företagens arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. De bedöms inte få några konsekvenser för jämställdheten mellan män och kvinnor. De bedöms inte heller i övrigt ha några sociala eller miljömässiga konsekvenser.

Sida 685
Prop. 2018/19:158Sida 686

18 Författningskommentar

18.1Förslaget till lag om tjänstepensionsföretag

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om lagens tillämpningsområde. Den genomför delvis artikel 1.1 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2, 5.3 och 5.5.

Lagen gäller för den tjänstepensionsverksamhet som drivs av svenska tjänstepensionsföretag. Med tjänstepensionsverksamhet avses verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar, vilket är en form av försäkringsrörelse. Försäkringsrörelselagen (2010:2043, FRL) är endast tillämplig på försäkringsrörelse som drivs av svenska försäkringsföretag (1 kap. 1 § FRL). Den lagen är därför inte tillämplig på tjänstepensionsföretag som driver tjänstepensionsverksamhet. Vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen är dock tillämpliga även på sådana företag. Det regleras i 16 §.

Lagen är även tillämplig på europabolag och europakooperativ med säte i Sverige som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring (se artikel 9.3 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (SE-förordningen) och artikel 8.2 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-förordningen)). Tillämpningen av lagen på europabolag och europakooperativ behandlas även i 2 kap. 2 §.

2 §

Paragrafen innehåller en hänvisning till den särskilda lagstiftningen för utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Paragrafen motsvarar 1 kap. 2 § FRL. Med utländskt tjänstepensionsinstitut avses ett utländskt institut vars hemland hör till EES och som utan att vara försäkringsgivare enligt lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet (1 kap. 5 § första stycket 3 lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige).

3 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om vilka associationsformer som finns för tjänstepensionsföretag. Den genomför artikel 2.1 och delvis artiklarna 1 och 6.1 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 1 kap. 3 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

De tillåtna associationsformerna för tjänstepensionsföretag motsvarar de som är tillåtna för försäkringsföretag. Med tjänstepensionsaktiebolag avses ett aktiebolag som har fått tillstånd att driva tjänstepensions-verksamhet enligt denna lag. Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag är ett bolag som har till ändamål att främja delägarnas ekonomiska intressen genom tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag (jfr s. 429 ang. ömsesidiga försäkringsbolag). I 10 kap. 47 § anges att en tjänstepensionsförening är en förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag i vilken medlemmarna deltar genom att använda föreningens tjänster som försäkringstagare eller som försäkrad.

Sida 686
Prop. 2018/19:158Sida 687

4 §

Paragrafen innehåller en definition av tjänstepensionsförsäkring. Definitionen motsvarar, inom ramen för tryggandeformen tjänstepensionsförsäkring, definitionen av pensionsförmån i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 6.4). Paragrafen genomför artiklarna 6.4 och 10.2 och delvis artikel

6.1i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. Paragrafen har samma lydelse som 1 kap. 8 § FRL före den 1 januari

2016, vilken är den bestämmelse i svensk rätt som genomförde definitionen av pensionsförmån i första tjänstepensionsdirektivet (se s. 219 f.). Paragrafen innehåller dock en hänvisning till 2 kap. 11 § i syfte att förtydliga vad som avses med livförsäkring. Paragrafen innebär att det endast är livförsäkringar enligt 2 kap. 11 § som kan utgöra tjänstepensionsförsäkringar. Avgränsningen görs eftersom unionsrätten inte tillåter att ett tjänstepensionsföretag driver direkt skadeförsäkringsrörelse.

5 §

Paragrafen innehåller ett antal definitioner av begrepp som förekommer i lagen. Övervägandena finns i avsnitten 5.2, 8.2.1, 8.2.4 och 14.1.2.

Ipunkt 1 definieras behörig myndighet. Definitionen genomför artikel

6.8 i andra tjänstepensionsdirektivet.

Ipunkterna 2–9 definieras Solvens II-direktivet, blandat finansiellt holdingföretag, EES, EES-försäkringsgivare, försäkringsföretag, försäkringsholdingföretag, försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet och försäkringsgivare från tredjeland. Definitionerna motsvarar definitionerna av dessa begrepp i försäkringsrörelselagen (1 kap. 12 § 2–4, 6–8 och 10 FRL), med undantag för definitionen av försäkringsföretag som i denna lag avser företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen. Begreppen har bl.a. betydelse för bestämmelserna om grupptillsyn i 16 kap. Avsikten är att begreppen ska ha samma innebörd i denna lag som i försäkringsrörelselagen.

Ipunkt 10 definieras MTF-plattform, OTF-plattform och reglerad marknad. Begreppen har betydelse för bestämmelserna om investeringar i 6 kap. och bestämmelserna om offentliggörande i 13 kap. Definitionerna genomför artikel 6.14–6.16 i andra tjänstepensionsdirektivet.

Ipunkt 11 definieras uppdragsgivande företag. Begreppet har betydelse för bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet i 3 kap., om investeringar i 6 kap. och om gränsöverskridande överlåtelser i 11 kap. Definitionen genomför artikel 6.3 i andra tjänstepensionsdirektivet.

Sida 687
Prop. 2018/19:158Sida 688

6 §

I paragrafen definieras begreppen försäkringstagare och försäkrad. Paragrafen motsvarar 1 kap. 11 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.

Vid tjänstepensionsförsäkring är det vanligtvis arbetsgivaren som är försäkringstagare och den anställde som är försäkrad. Det kan dock finnas situationer där den anställde är den som tecknar försäkringen och därmed är försäkringstagare.

I lagen jämställs i många situationer ”andra ersättningsberättigade” med försäkringstagare och försäkrade. Det kan exempelvis vara fråga om efterlevande som har rätt till ersättning enligt försäkringsavtalet, men som inte är försäkringstagare eller försäkrade enligt detsamma. När uttrycket ”försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade” används i lagen avses samma personkrets som i bl.a. 4 kap. 1 § FRL.

7 §

I paragrafen preciseras vad som avses med ägarintresse. Paragrafen motsvarar 1 kap. 13 § FRL. Begreppet ägarintresse används i 16 kap.

8 §

I paragrafen preciseras vad som avses med nära förbindelser. Paragrafen motsvarar 1 kap. 14 § FRL. Begreppet nära förbindelser används i 2 och 16 kap.

9 §

I paragrafen preciseras vad som avses med kvalificerat innehav. Paragrafen motsvarar 1 kap. 15 § FRL. Begreppet kvalificerat innehav används i 2, 10 och 12 kap.

10 §

I paragrafen regleras vilka bestämmelser i andra lagar och föreskrifter som ska tillämpas vid bedömningen av om ett innehav är kvalificerat. Paragrafen motsvarar 1 kap. 16 § FRL första–tredje styckena.

11 §

Paragrafen innehåller ytterligare bestämmelser om bedömningen av om ett innehav är kvalificerat. Paragrafen motsvarar 1 kap. 16 § FRL fjärde och femte styckena.

12 §

I paragrafen definieras begreppet anknutet företag. Paragrafen motsvarar 1 kap. 16 a § FRL. Begreppet anknutet företag används i 16 kap.

Sida 688
Prop. 2018/19:158Sida 689

13 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om när företag anses ha gemensam eller i huvudsak gemensam ledning. Paragrafen motsvarar 1 kap. 16 b § FRL. Begreppen gemensam eller i huvudsak gemensam ledning används i 12 § och i 10 och 16 kap.

14 §

Paragrafen reglerar förhållandet mellan denna lag och försäkringsrörelselagen. Övervägandena finns i avsnitt 5.5.

I paragrafen anges att bestämmelserna i försäkringsrörelselagen gäller för tjänstepensionsföretag utöver bestämmelserna i denna lag, när detta uttryckligen anges.

15 §

I paragrafen regleras att övergångsreglerna för vissa försäkringar i 1 kap. 24 och 25 §§ FRL gäller för tjänstepensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämpningen av lagen om försäkringsdistribution för tjänstepensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 15.4.1.

Vad som avses med försäkringsdistribution anges i 1 kap. 1 och 2 §§ lagen om försäkringsdistribution (se s. 102–145).

Itredje meningen finns en bestämmelse som anger att en sanktionsavgift i anledning av överträdelser av distributionsreglerna inte få vara så stor att tjänstepensionsföretaget därefter inte uppfyller kraven på stabilitet i lagen om tjänstepensionsföretag, vilket motsvarar det som gäller för försäkringsföretag och försäkringsförmedlare enligt 9 kap. 14 § tredje stycket lagen om försäkringsdistribution.

I17 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad tjänstepensionsföretag ska iaktta när de distribuerar tjänstepensionsförsäkringar (se författningskommentaren till den paragrafen).

17 §

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad tjänstepensionsföretag ska iaktta när de distribuerar försäkringar. Övervägandena finns i avsnitt 15.4.1.

Enligt 16 § gäller lagen om försäkringsdistribution för tjänstepensionsföretag. Med stöd av bemyndigandet i denna paragraf kan föreskrifter meddelas som, i tillämpliga delar, i allt väsentligt motsvarar de föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandena i lagen om försäkringsdistribution. Föreskrifterna kan därutöver, i tillämpliga delar, motsvara de bestämmelser som anges i kommissionens delegerade förordningar som meddelats med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (se artikel 38 i

Sida 689
Prop. 2018/19:158Sida 690

det direktivet). De delegerade förordningarna gäller inte för tjänstepensionsinstitut, den unionsrättsliga institutskategori som tjänstepensionsföretagen tillhör.

2 kap. Tillstånd för tjänstepensionsföretag

1 §

I paragrafen finns en bestämmelse med krav på tillstånd för att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Genom paragrafen tillgodoses kravet på auktorisation eller registrering i artikel 9.1 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 2 kap. 1 § FRL. Övervägandena finns i avsnitten 6.1 och 6.3.

På samma sätt som i 2 kap. 1 § FRL anges att tillstånd får ges till ett aktiebolag. Ett aktiebolag kan vara bildat redan när det ansöker om tillstånd att driva verksamhet enligt lagen (jfr s. 437 f.). Ett aktiebolag blir då ett tjänstepensionsaktiebolag i och med tillståndsbeslutet. Tillstånd kan också ges till ett försäkringsaktiebolag, dvs. ett aktiebolag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen. För ett försäkringsaktiebolag gäller emellertid ytterligare förutsättningar för tillstånd enligt 5 § (omvandling, se författningskommentaren till den paragrafen).

Tillstånd kan vidare ges till ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en tjänstepensionsförening. Sådana kan inte existera utan ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Även ett ömsesidigt försäkringsbolag och en försäkringsförening kan omvandlas till ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag respektive tjänstepensionsförening. I de fallen gäller ytterligare förutsättningar för tillstånd enligt 5 §.

Ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar får ansöka om tillstånd enligt lagen. Enligt 18 kap. 12 § FRL ska ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt den lagen återkallas när ett försäkringsföretag får tillstånd enligt denna lag.

Omvandlingen från verksamhet enligt försäkringsrörelselagen till verksamhet enligt denna lag innebär inte någon förändring av de inblandade företagens associationsrättsliga ställning. De företag som genomför en sådan omvandling behåller därför sin associationsform och förblir samma juridiska person vid övergången. Ett försäkringsaktiebolag som får tillstånd enligt denna lag omvandlas alltså till ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag omvandlas till ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en försäkringsförening omvandlas till en tjänstepensionsförening.

Om omvandling sker åt andra hållet, dvs. från verksamhet enligt denna lag till verksamhet enligt försäkringsrörelselagen, blir förhållandena de motsatta (se 2 kap. 1 och 4 a §§ FRL).

Av den ändring som görs i 7 § andra stycket lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) framgår att understödsföreningar som omfattas av den bestämmelsen kan få tillstånd att bedriva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag (se författningskommentaren till den paragrafen).

Sida 690
Prop. 2018/19:158Sida 691
2 §
I paragrafen anges vilka bestämmelser som ska tillämpas på s.k. dualistiskt organiserade europabolag och europakooperativ. Paragrafen motsvarar 2 kap. 2 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.
3 §
Paragrafen innehåller en bestämmelse om att Finansinspektionen efter ansökan ska lämna förhandsbesked om huruvida tillstånd för viss verksamhet krävs. Paragrafen motsvarar 2 kap. 3 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
4 §
I paragrafen finns bestämmelser om förutsättningarna för att ett företag ska få tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet. Paragrafen är utformad efter förebild av 2 kap. 4 § FRL. Paragrafen genomför delvis artikel 22 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
I paragrafen anges de förhållanden som ska beaktas vid prövningen av en ansökan om tillstånd (jfr det som anges angående försäkringsföretag i s. 435). För vissa företag gäller ytterligare förutsätt- ningar för tillstånd enligt 5 § (se författningskommentaren till den para- grafen).
5 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om omvandling från ett försäkrings- aktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening till ett tjänstepensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.
Punkt 1 anger att ett första krav för omvandling är att förutsättningarna enligt 4 § är uppfyllda.
Enligt punkt 2 gäller vidare som förutsättning för tillstånd till omvand- ling att den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade inte försämras. Utgångspunkten är att de två regelverken erbjuder ett likvärdigt skydd för försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade. Enbart den omständigheten att ett försäkringsföretag som omvandlas till ett tjänstepensionsföretag kommer att lyda under ett nytt regelverk, t.ex. när det gäller kapitalkrav, innebär inte att omvandlingen medför någon försämring för den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättnings- berättigade. Genom bestämmelsen ges dock Finansinspektionen en möjlighet att bevaka försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades intressen, eftersom Finansinspektionen inte ska bevilja tillstånd om det i samband med en ansökan om omvandling skulle uppstå situationer då försämringar för dessa uppstår. Motsvarande pröv- ning ska enligt 11 kap. 6 § 1 göras vid beståndsöverlåtelser.
Enligt punkt 3 a krävs för ett försäkringsaktiebolag att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda på stämman. Det motsvarar det majoritetskrav som enligt 11 kap. 1 § FRL och 7 kap. 42 § aktiebolagslagen (2005:551),
Sida 691
Prop. 2018/19:158Sida 692

ABL, gäller för att en bolagsstämmas beslut om ändring av bolags-ordningen i ett försäkringsaktiebolag ska vara giltigt.

För ett ömsesidigt försäkringsbolag krävs enligt punkt 3 b att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Det motsvarar det krav som gäller enligt 12 kap. 32 § FRL och 6 kap. 35 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar (FL) för att ett beslut om ändring av bolagsordningen i ett ömsesidigt försäkringsbolag ska vara giltigt.

Enligt punkt 3 c krävs för en försäkringsförening att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett föreningsstämmobeslut som har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Det överensstämmer med den ordning för ändring av en försäkringsförenings stadgar som gäller enligt 13 kap. 2 § FRL och 6 kap. 35 § FL.

Motsvarande bestämmelse införs i försäkringsrörelselagen för tjänstepensionsföretag som ansöker om omvandling till försäkringsföretag (se författningskommentaren till 2 kap. 4 a § FRL).

Omvandling enligt den aktuella paragrafen innebär inte att företaget i fråga ska anses vara en ny juridisk person.

Prövning av att förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda ska enligt 14 § göras av Finansinspektionen.

6 §

I paragrafen finns en bestämmelse om förutsättningar för tillstånd om företaget har nära förbindelser med någon annan. Paragrafen motsvarar 2 kap. 5 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. En definition av nära förbindelser finns i 1 kap. 8 §.

7 §

I paragrafen finns bestämmelser om för vilken tidsperiod tillstånd ges och om vad som gäller vid förlängning och ändring av ett meddelat tillstånd. Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Enligt första stycket får tillstånd ges tills vidare eller, om särskilda omständigheter ger anledning till det, för en bestämd tid. Denna ordning överensstämmer med den som gäller enligt försäkringsrörelselagen.

Iandra stycket anges att bestämmelserna i 4 och 6 §§ ska tillämpas även vid prövningen av förlängning av ett tillstånd och vid ändring av ett meddelat tillstånd. Även denna ordning motsvarar det som gäller enligt försäkringsrörelselagen.

8 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om vilket organ som ska besluta om att ansöka om förlängning av tillstånd. Paragrafen motsvarar 2 kap. 7 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Enligt paragrafen ska ett tjänstepensionsföretags beslut att ansöka om förlängning av tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet fattas av dess stämma. Liksom för försäkringsföretag fordras inte att ordinarie stämma fattar besluten i fråga (jfr s. 435).

Sida 692
Prop. 2018/19:158Sida 693
9 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens prövning av ett tjänstepensionsföretags bolagsordning eller stadgar. Paragrafen mot- svarar 2 kap. 8 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
10 §
Paragrafen behandlar beslut om ändring av bolagsordning eller stadgar. Paragrafen motsvarar 2 kap. 9 § FRL. I förhållande till den bestämmelsen görs dock en ändring i andra stycket för att tydliggöra att det är ändringen av bolagsordningen eller stadgarna som måste godkännas före registrering. Någon ändring i sak är inte avsedd. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.
11 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad ett tillstånd enligt lagen ska avse. Paragrafen motsvarar 2 kap. 12 § FRL. Övervägandena finns i av- snitt 6.2.
Paragrafen innebär att ett tillstånd för ett tjänstepensionsföretag ges för en viss försäkringsklass eller risk som hänför sig till en sådan klass. De försäkringsklasser som ett tjänstepensionsföretag kan få tillstånd för mot- svarar de försäkringsklasser som ett livförsäkringsföretag kan få tillstånd för enligt 2 kap. 12 § FRL. När det gäller att bestämma vilken verksamhet som ett tjänstepensionsföretag får driva kompletteras paragrafen av 1 kap.

4§ som anger vad som avses med begreppet tjänstepensionsförsäkring och

4kap. 5 § om förbud mot främmande verksamhet.

12 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ansökan om tillstånd före registrering eller bildande. Paragrafen motsvarar 2 kap. 17 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Enligt första stycket får ett redan bildat aktiebolag, som ännu inte registrerats i aktiebolags- eller europabolagsregistret, ansöka om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. Något hinder mot att ansöka om sådant tillstånd efter det att ett bolag registrerats finns inte. Inte heller finns något som hindrar att stiftarna ger in en ansökan innan tjänstepensionsaktiebolaget formellt har bildats.

Iandra stycket anges att tiden för när styrelsen ska göra en registreringsanmälan enligt aktiebolagslagen ska räknas från tillståndsbeslutet, för det fall att ansökan har gjorts inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande.

Enligt tredje stycket ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en tjänstepensionsförening ansöka om tillstånd innan bolaget respektive föreningen har bildats. Motsatsvis följer att ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar inte behöver göra det. Sådana institut kan alltså ansöka om tillstånd efter det att bolaget respektive föreningen har bildats. För ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar gäller emellertid enligt 2 kap. 17 § FRL att de måste ansöka om tillstånd att driva försäkringsrörelse innan de har bildats.

Sida 693
Prop. 2018/19:158Sida 694

13 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att en verksamhetsplan ska finnas med i en ansökan om tillstånd. Paragrafen motsvarar 2 kap. 18 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1

I 15 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad en verksamhetsplan ska innehålla.

14 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om prövningen av ansökningar. Paragrafen motsvarar 2 kap. 15 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Paragrafen innebär att det är Finansinspektionen som ska pröva frågor om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag och om godkännande av bolagsordning eller stadgar enligt 9 och 10 §§.

15 §

I paragrafen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad en verksamhetsplan enligt 13 § ska innehålla. Paragrafen motsvarar 2 kap. 19 § 3 FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

3 kap. Gränsöverskridande verksamhet

1 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om rätten för tjänstepensionsföretag att driva gränsöverskridande verksamhet och en definition av gränsöverskridande verksamhet. Paragrafen genomför artiklarna 6.19, 11.1 och 11.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Enligt första stycket får tjänstepensionsföretag driva gränsöverskridande verksamhet om Finansinspektionen godkänner det. Bestämmelser om Finansinspektionens prövning finns i 3–5 §§. En bestämmelse om när verksamheten får påbörjas finns i 7 §.

Iandra stycket genomförs andra tjänstepensionsdirektivets definition av gränsöverskridande verksamhet i fråga om tjänstepensionsföretag. Den definition som finns i paragrafen är anpassad till den verksamhet som tjänstepensionsföretag driver, dvs. tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag. En definition av uppdragsgivande företag finns i 1 kap. 5 § 11. Definitionen i denna paragraf innebär att det som är avgörande för om verksamheten är gränsöverskridande är om den arbetsgivare som betalar premier till tjänstepensionsföretaget ska tillämpa en annan social- och arbetsmarknadslagstiftning i fråga om tjänstepensionerna än den som är tillämplig i Sverige. Det kan därmed i undantagsfall vara fråga om gränsöverskridande verksamhet även om både tjänstepensionsföretaget och det uppdragsgivande företaget har hemvist i Sverige.

När det gäller vad som avses med social- och arbetsmarknadslagstiftning finns viss ledning i s. 242 f.

Sida 694
Prop. 2018/19:158Sida 695

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tjänstepensionsföretags underrättelse till Finansinspektionen om gränsöverskridande verksamhet. Den genomför artikel 11.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 3 kap. 8 § jämförd med 3 kap. 22 § FRL i lydelserna före den 1 januari 2016. Vissa krav på uppgifter i underrättelsen tillkommer dock i andra stycket i punkterna 1 och 2. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag underrätta Finansinspektionen om det avser att driva gränsöverskridande verksamhet.

Enligt andra stycket 1 ska det uppdragsgivande företagets namn och hemvist anges i underrättelsen. En definition av uppdragsgivande företag finns i 1 kap. 5 § 11. Med hemvist avses i detta fall det uppdragsgivande företagets huvudsakliga förvaltningsort.

Av andra stycket 2 följer att tjänstepensionsföretaget ska uppge vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som reglerar förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrad har rätt till ersättning. Med detta avses detsamma som i definitionen av gränsöverskridande verksamhet i 1 § andra stycket. Det är alltså den lagstiftning som är relevant på tjänstepensionsområdet som avses. Normalt behöver uppgiften om vilken lagstiftning som ska tillämpas komma från arbetsgivaren. Det land vars lagstiftning ska tillämpas benämns värdlandet.

Enligt andra stycket 3 ska det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsförsäkringarna anges. Detta överensstämmer med det som hittills gällt för försäkringsföretag som tillämpar punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) (övergångsbestämmelserna) och med det som hittills gällt för tjänstepensionskassorna.

3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för att godkänna gränsöverskridande verksamhet. Den genomför delvis artikel 11.4 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 3 kap. 9 § jämförd med 3 kap. 2 och 22 §§ FRL i lydelserna före den 1 januari 2016. I förhållande till de bestämmelserna förtydligas att bedömningen avser den planerade verksamheten. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Innebörden och omfattningen av Finansinspektionens prövning motsvarar i huvudsak det som hittills gällt för försäkringsföretag som följer övergångsbestämmelserna och för tjänstepensionskassorna (prop. 2004/05:165 s. 191 f. och 222). Punkterna 1 och 2 motsvarar det som hittills gällt. Enligt punkt 3, som har en något annorlunda lydelse i förhållande till det som hittills gällt, ska ledningsprövningen omfatta den som ska leda verksamheten. Ledningsprövningen ska göras i förhållande till den planerade gränsöverskridande verksamheten. Styrelsen och den som är verkställande direktör ingår alltid i ledningsprövningen enligt denna paragraf. Om även någon annan inom organisationen ska leda den gränsöverskridande verksamheten, t.ex. en företrädare för en sekundäretablering i ett annat land, ska också den personen omfattas av prövningen.

Sida 695
Prop. 2018/19:158Sida 696

4 §

I paragrafen finns bestämmelser som rör Finansinspektionens åtgärder om gränsöverskridande verksamhet godkänns. Paragrafen genomför delvis artikel 11.4 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Enligt första stycket ska Finansinspektionen lämna ett meddelande till den behöriga myndigheten i värdlandet. I 2 § andra stycket 2 anges vad som avses med värdlandet. I enlighet med direktivet ska meddelandet innehålla alla de uppgifter som tjänstepensionsföretaget ska ange i en underrättelse till den behöriga myndigheten enligt 2 §.

Iandra stycket finns en tidsfrist som avser när meddelandet ska lämnas till den behöriga myndigheten i värdlandet. Meddelandet ska lämnas inom tre månader från det att företagets underrättelse enligt 2 § togs emot.

Enligt tredje stycket ska Finansinspektionen underrätta tjänstepensionsföretaget om att ett meddelande till den behöriga myndigheten har lämnats.

5 §

I paragrafen finns bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att meddela beslut inom viss tid om ett meddelande inte lämnas till den behöriga myndigheten i värdlandet enligt 4 §. Paragrafen genomför delvis artikel

11.4och 11.5 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 3 kap. 13 § FRL jämförd med 3 kap. 22 § FRL i lydelserna före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Enligt paragrafen ska Finansinspektionen meddela beslut inom tre månader från det att företagets underrättelse om gränsöverskridande verksamhet enligt 2 § togs emot. Beslut ska meddelas om inspektionen bedömer att det inte finns förutsättningar för företaget att godkänna den planerade gränsöverskridande verksamheten enligt 3 § eller om inspektionen av någon annan anledning underlåter att lämna ett meddelande till den behöriga myndigheten i värdlandet enligt 4 §. Med någon annan anledning avses t.ex. att inspektionen av formella skäl inte gör någon prövning i sak eller att inspektionen inte hinner fatta beslut inom angiven tidsfrist.

6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att underrätta ett tjänstepensionsföretag om vilka regler som är tillämpliga i värdlandet. Paragrafen genomför delvis artikel 11.7 och 11.9 i andra tjänstepensionsdirektivet. Första stycket är utformat efter förebild av 3 kap. 11 § jämförd med 3 kap. 22 § FRL i lydelserna före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Enligt första stycket ska Finansinspektionen underrätta tjänstepensionsföretaget om vilka regler för verksamheten som är tillämpliga i värdlandet, om inspektionen får sådan information med anledning av ett meddelande om godkännande enligt 4 § första stycket. I 2 § andra stycket 2 anges vad som avses med värdlandet. Enligt direktivet ska den behöriga myndigheten i det landet lämna information till myndigheten i hemlandet om vilka

Sida 696
Prop. 2018/19:158Sida 697

krav som gäller enligt det landets lagstiftning. Uppgifterna kan avse i det landet tillämplig social-och arbetsmarknadslagstiftning och bestämmelser om vilken information som ska lämnas till försäkringstagare och försäkrade (prop. 2004/05:165 s. 222).

Om Finansinspektionen får information om att reglerna för verksamheten i värdlandet har ändrats ska inspektionen enligt andra stycket underrätta tjänstepensionsföretaget om ändringarna.

7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om när den gränsöverskridande verksamheten får påbörjas. Paragrafen genomför artikel 11.8 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 3 kap. 12 § jämförd med 3 kap. 22 § FRL i lydelserna före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Paragrafen innebär att ett tjänstepensionsföretag får påbörja den gränsöverskridande verksamheten när företaget har tagit emot en underrättelse enligt 6 § första stycket om vilka regler för verksamheten som ska tillämpas i värdlandet. Om ingen sådan information lämnas får verksamheten inledas i varje fall sex veckor efter det att den behöriga myndigheten i värdlandet tagit emot inspektionens meddelande om godkännande enligt 4 § första stycket.

8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ändrade förhållanden vid gränsöverskridande verksamhet. Paragrafen är utformad efter förebild av 3 kap. 6 och 7 §§ FRL i lydelserna före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag underrätta Finansinspektionen om något av de förhållanden som angetts i en underrättelse om gränsöverskridande verksamhet ska ändras. Underrättelsen ska lämnas minst en månad innan ändringen är avsedd att genomföras.

Finansinspektionen har enligt andra stycket en månad på sig att pröva om ändringen får göras utan att 1–7 §§ behöver tillämpas på nytt. Finansinspektionens prövning avser därmed i huvudsak om ändringen är av sådan karaktär att det får anses vara fråga om ett nytt uppdrag avseende gränsöverskridande verksamhet. Så kan exempelvis vara fallet om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsförsäkringarna ändras på ett sätt som medför nya risker för företaget som inte tidigare varit föremål för bedömning.

4 kap. Grundläggande bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags verksamhet

1 §

Paragrafen innehåller en grundläggande princip om stabilitet för tjänstepensionsverksamhet. Den genomför delvis artikel 7 tredje stycket och artikel 10.1 a i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 4 kap. 1 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Sida 697
Prop. 2018/19:158Sida 698

Enligt paragrafen ska tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag drivas med en för verksamhetens omfattning och art tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsrisker, investeringsrisker och verksamhetsrisker. Begreppet investeringsrisker motsvarar begreppet placeringsrisker i försäkringsrörelselagen. Begreppet verksamhetsrisker motsvarar begreppet rörelserisker i försäkringsrörelselagen. Eftersom tjänstepensionsföretagen driver en form av livförsäkringsrörelse innebär principen i allmänhet högt ställda krav på långsiktighet och hantering av risker för att säkerställa att åtagandena kan fullgöras. När det gäller principens innebörd, se även bl.a. prop. 1998/99:87 s. 176–178 och 391 f.

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om den information som ett tjänstepensionsföretag ska lämna om de tjänstepensionsförsäkringar som företaget meddelar. Paragrafen genomför delvis artiklarna 36, 37 och 41–44 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar i sak 4 kap. 2 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 men är utformad något annorlunda för att tydliggöra att den innehåller en skyldighet för tjänstepensionsföretagen att lämna information. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

Paragrafen ger uttryck för den grundläggande genomlysningsprincip som gäller för tjänstepensionsföretagen. Med detta menas att information till försäkringstagare, försäkrade och sådana som erbjuds att teckna en försäkring i bolaget ska ge en god genomlysning av försäkringens villkor och värdeutveckling och företagets verksamhet. Utgångspunkten är att ett tjänstepensionsföretag ska lämna den information som behövs. Vilken information som ska lämnas kommer att variera beroende på villkoren för den enskilda tjänstepensionen. En försäkringstagare, en försäkrad eller en annan ersättningsberättigad ska alltid få tillräcklig information för att kunna överblicka och planera sin ekonomiska situation. Uppgifter om företaget och dess verksamhet samt om de eventuella överenskommelser som ligger till grund för försäkringarna ska alltid lämnas. Eftersom försäkringstagaren när det gäller tjänstepensionsförsäkringar i regel är arbetsgivaren finns det sällan behov av att ge denna grupp information. Det kan dock förekomma att arbetstagaren även är försäkringstagaren. Är försäkringstagaren också den försäkrade finns det naturligtvis inte skäl att lämna information två gånger. Det måste inte vara tjänstepensionsföretaget som rent praktiskt lämnar informationen, utan själva uppgiften kan utföras av någon annan. Det är dock alltid tjänstepensionsföretaget som har det yttersta ansvaret för att försäkringstagare, försäkrade och andra ersättningsberättigade får informationen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 10 § första stycket 2 meddela föreskrifter om vilken information ett tjänstepensionsföretag ska lämna. I 10 § andra stycket finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen kan meddela verkställighetsföreskrifter om hur informationen ska lämnas.

Sida 698
Prop. 2018/19:158Sida 699

3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om pensionsbesked. Bestämmelserna genomför delvis artiklarna 38–40 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

I paragrafen anges att ett tjänstepensionsföretag varje år ska upprätta ett pensionsbesked. Pensionsbeskedet ska innehålla uppgifter om de individuella förmånerna för den försäkrade. Det ska även finnas en upplysning om var ytterligare information finns, bl.a. om de allmänna försäkringsvillkoren.

Ett pensionsbesked ska alltid innehålla personuppgifter om den försäkrade, uppgifter om tjänstepensionsföretagets namn och kontaktadress samt ett tydligt angivande av den tjänstepension som beskedet gäller. I pensionsbeskedet ska det även anges vilken dag informationen avser och vilka betydande förändringar som skett från föregående år. Det avgörande för vilken information som ska lämnas är att den försäkrade genom informationen ska kunna överblicka sin ekonomiska situation. Informationen, bortsett från vissa basfakta som alltid ska finnas med, kan variera utifrån villkoren för den enskilda tjänstepensionen under förutsättning att den enskilde får en heltäckande bild av förmåner, risker och avgifter. Det måste inte vara tjänstepensionsföretaget som rent praktiskt tillhandahåller pensionsbeskedet, utan själva uppgiften kan utföras av någon annan. Det är dock alltid tjänstepensionsföretaget som har det yttersta ansvaret för att försäkringstagare, försäkrade och andra ersättningsberättigade får pensionsbeskedet. Inget hindrar att pensionsbeskedet hålls tillgängligt i elektronisk form, t.ex. på en webbportal, men det ska också på begäran tillhandahållas som papperskopia.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 10 § första stycket 3 meddela föreskrifter om vilken information som ska finnas i pensionsbeskedet. I 10 § andra stycket finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen kan meddela verkställighetsföreskrifter om hur informationen ska lämnas.

4 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om god tjänstepensionsstandard. Den genomför delvis artikel 7 tredje stycket och artikel 10.1 a i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 4 kap. 3 § FRL som behandlar god försäkringsstandard. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Bestämmelsen syftar till att lagfästa en kvalitativt tillfredsställande standard som finns hos en representativ krets av tjänstepensionsföretag. Den lämpliga standard som i dag finns hos försäkringsföretag som är verksamma i tjänstepensionssektorn kan bilda utgångspunkt för vad begreppet god tjänstepensionsstandard innebär för tjänstepensionsföretag (se även bl.a. s. 392 f. när det gäller principens närmare innebörd).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 10 § första stycket 4 meddela föreskrifter om vilka åtgärder ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla kraven på god tjänstepensionsstandard.

Sida 699
Prop. 2018/19:158Sida 700

5 §

I paragrafen finns en bestämmelse om förbud mot främmande verksamhet. Paragrafen genomför artikel 7 första stycket i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 4 kap. 4 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

I sak motsvarar paragrafen det som hittills gällt för tjänstepensionskassor enligt 7 § tredje stycket den upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar, UFL. Paragrafen innebär att ett tjänstepensionsföretag inte får driva annan verksamhet än att meddela tjänstepensionsförsäkringar och därmed sammanhängande verksamhet. Med tjänstepensionsförsäkring avses enligt definitionen i 1 kap. 4 § livförsäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar. Vilka försäkringsklasser som ett tjänstepensionsföretag kan få tillstånd för regleras i 2 kap. 11 §.

Uttrycket därmed sammanhängande verksamhet har samma innebörd som i 4 kap. 4 § FRL. Vid tolkningen av det begreppet kan ledning hämtas i förarbetena till den bestämmelsen (se s. 141 och prop. 2009/10:246 s. 444). Annan försäkringsrörelse än sådan avseende tjänstepensionsförsäkringar kan inte utgöra med tjänstepensionsverksamheten sammanhängande verksamhet. Det kan dock vara tillåtet för ett tjänstepensionsföretag att driva annan försäkringsrörelse än sådan avseende tjänstepensionsförsäkringar under en övergångstid (se punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna).

6 §

I paragrafen finns en bestämmelse om förbud mot att ställa säkerhet för tredje man. Paragrafen genomför artikel 19.3 första meningen i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 26 § fjärde stycket UFL och 4 kap. 6 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

7 §

I paragrafen regleras tjänstepensionsföretags möjlighet att ta upp eller ta över lån. Paragrafen genomför artikel 19.3 andra meningen i andra tjänstepensionsdirektivet. Andra och tredje styckena motsvarar 4 kap. 6 § andra och tredje styckena FRL och 4 kap. 5 § tredje och fjärde styckena FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Enligt första stycket får ett tjänstepensionsföretag ta upp eller ta över lån bara om det görs för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov eller för att uppfylla kraven på en tillräcklig kapitalbas enligt 7 kap. Upplåning är således bara tillåten i dessa två fall. Det innebär att exempelvis förlagslån bara är tillåtna om lånet är sådant att det får ingå i kapitalbasen enligt bestämmelserna i 7 kap.

Av andra stycket följer att den samlade upplåningen ska vara av ringa betydelse med hänsyn till verksamhetens omfattning och kapitalbasens storlek. Vägledning om vad som avses med ringa betydelse kan hämtas i

Sida 700
Prop. 2018/19:158Sida 701

förarbetena till och den praxis som bildats kring 4 kap. 5 § tredje stycket FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 (se bl.a. prop. 1998/99:87 s. 260–

267 och Finansinspektionens beslutspromemoria Föreskrifter om övergångsreglering för försäkringsrörelse, dnr 10-9537 s. 17 f.).

Itredje stycket anges att Finansinspektionen i ett enskilt fall, om det finns särskilda skäl, får besluta om undantag från kravet på att upplåningen ska vara av ringa betydelse. Det kan t.ex. gälla situationer då ett tjänstepensionsföretag befinner sig i ett uppbyggnadsskede eller rekonstruktionsläge. En bedömning av om upplåning är godtagbar med hänsyn till försäkringstagarnas skyddsintressen måste dock självfallet alltid göras. Även vid bedömningen av vad som kan utgöra särskilda skäl till undantag kan vägledning hämtas i förarbetena till bestämmelsen i 4 kap. 5 § fjärde stycket FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 och i den praxis som bildats kring den bestämmelsen (se bl.a. samma prop. s. 266 f.).

8 §

Paragrafen anger de bestämmelser i 4 kap. FRL som ska gälla för tjänstepensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitten 6.5 och 12.5.

Iförsta stycket anges de paragrafer i 4 kap. FRL som ska gälla för tjänstepensionsföretag. Det är fråga om bestämmelserna om avtal med en jävskrets om tjänster (9 och 10 §§), om försäkringar med solidarisk ansvarighet (11 §), om förbud mot att förespegla återbäring (12 §), om förbud mot meddelande av nya försäkringar vid likvidation eller konkurs (13 §), om sekretess m.m. (14–16 §§), om huvudkontor i Sverige (17 §), och om återköp och överföring (17 a och 17 b §§).

Iandra stycket anges att när de aktuella bestämmelserna i försäkringsrörelselagen tillämpas på tjänstepensionsföretag ska det som sägs om försäkringsföretag gälla tjänstepensionsföretag.

9 §

I paragrafen anges att tjänstepensionsföretag utöver de bestämmelser som räknas upp i 8 § ska tillämpa en föreslagen ny bestämmelse i försäkringsrörelselagen som rör avgifter vid återköp eller överföring enligt 11 kap. 5 § försäkringsavtalslagen (2005:104) samt föreskrifter som har meddelats med stöd av ett föreslaget nytt bemyndigande som avser sådana avgifter. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen som paragrafen hänvisar till föreslås i En effektivare flytträtt av försäkringssparande. I paragrafen anges även att det som sägs i försäkringsrörelselagen om försäkringsföretag ska gälla tjänstepensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 12.5.

Av punkt 1 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till denna lag följer att paragrafen träder i kraft den 1 januari 2020 i stället för den 15 december 2019, vilket är samma datum som bestämmelserna i försäkringsrörelselagen som paragrafen hänvisar till föreslås träda i kraft.
10 §
I paragrafen finns bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter på angivna områden och en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen
Sida 701
Prop. 2018/19:158Sida 702

bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information lämnas enligt 2 och 3 §§. Övervägandena finns i avsnitten 6.5, 10.1 och 10.2.

Första stycket 1 gör det möjligt att precisera vilka åtgärder ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla det grundläggande kravet på stabilitet i 1 §.

Första stycket 2 ger möjlighet att meddela ytterligare föreskrifter om den information som ett tjänstepensionsföretag enligt 2 § ska lämna till försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade och till dem som erbjuds att teckna en försäkring i företaget.

Första stycket 3 gäller vilken information som ska anges i pensionsbeskedet enligt 3 §.

Enligt första stycket 4 får föreskrifter meddelas om vilka åtgärder ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla kravet på god tjänstepensionsstandard enligt 4 §.

Första stycket 5 gör det möjligt att precisera villkor för upplåning enligt

7 §.

Iandra stycket finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information lämnas enligt 2 och 3 §§. Genom bemyndigandet i första stycket 2 och verkställighetsföreskrifter kan de delar av artiklarna 36, 37 och 41–44 i andra tjänstepensionsdirektivet som inte genomförs i 2 § genomföras. På samma sätt kan artiklarna 38–40 i andra tjänstepensionsdirektivet genomföras genom första stycket 3 och verkställighetsföreskrifter i de delar som inte genomförs genom 3 §.

5 kap. Försäkringstekniska avsättningar

1 §

I paragrafen finns bestämmelser om omfattningen av ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska avsättningar. Bestämmelserna genomför artikel 13.1 och 13.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.1.

Paragrafen är utformad efter förebild av 5 kap. 1 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 och 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) (1982 års FRL).

Av första stycket följer att ett tjänstepensionsföretag är skyldigt att göra försäkringstekniska avsättningar. De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara det belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

Iandra stycket anges de specifika situationer för vilka försäkringstekniska avsättningar ska göras.

Enligt andra stycket 1 ska avsättningar göras för försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar (s.k. livförsäkringsavsättning). Livförsäkringsavsättning omfattar också ansvarighet för fondförsäkringar som tjänstepensionsföretaget står risken för. Sådana fondförsäkringsåtaganden som försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står investeringsrisken för regleras i punkt 5.

Sida 702
Prop. 2018/19:158Sida 703

I andra stycket 2 anges att avsättningar ska göras för inträffade oregler-ade försäkringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (s.k. oreglerade skador).

Enligt andra stycket 3 ska avsättningar göras för sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp och som inte omfattas av punkt 1 eller punkt 2 (s.k. garanterad återbäring).

Iandra stycket 4 anges att avsättningar ska göras för återbäring som är villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av visst försäkringstekniskt resultat som försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står risken för (s.k. villkorad återbäring). Villkorad återbäring omfattar också tjänstepensionsföretags ansvarighet för depåförsäkringar.

Enligt andra stycket 5 ska avsättningar göras för fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken).

I7 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll enligt denna paragraf.

2 §

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om de metoder som ett tjänstepensionsföretag ska använda vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.2.

Iförsta stycket anges att de försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas utan avdrag för avgiven återförsäkring (återförsäkring som tjänstepensionsföretaget tecknat som försäkringstagare), dvs. brutto, och motsvaras av det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som kan uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal. Beräkningarna ska enligt 3 § grundas på finansiella och aktuariella antaganden som är aktsamma (se författningskommentaren till den paragrafen). Vidare ska hänsyn tas till alla in- och utbetalningar som krävs för att reglera försäkringsåtagandena under deras återstående löptid. Bestämmelsen är utformad efter förebild av 5 kap. 6 § FRL.

Enligt andra stycket får en alternativ metod under vissa förhållanden användas vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar för villkorad återbäring enligt 1 § andra stycket 4 och fondförsäkringsåtaganden enligt 1 § andra stycket 5. Dessa avsättningar får tas upp till värdet på placeringstillgångarna för vilka försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken, om värdet inte är lägre än resultatet av en beräkning enligt första stycket.

I7 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna enligt bl.a. denna paragraf.

3 §

I paragrafen finns ett krav på att tjänstepensionsföretag ska grunda beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna på aktsamma antaganden. Paragrafen genomför artikel 13.4 a och c i andra tjänstepensionsdirektivet.

Paragrafen överensstämmer i sak med 5 kap. 6 och 7 §§ FRL i lydelserna

Sida 703
Prop. 2018/19:158Sida 704
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

före den 1 januari 2016 och 7 kap. 2 § fjärde och femte styckena 1982 års FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.2.

Av paragrafen följer att beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 2 § ska grundas på antaganden om dödlighet, andra riskmått, räntesatser samt driftskostnader som var för sig är aktsamma. Uppräkningen av de olika typer av antaganden som måste göras är inte uttömmande. Bestämmelsen innebär att beräkningen av avsättningarna ska innefatta en marknadsmässig – dvs. realistisk – värdering av tjänstepensionsföretagets åtaganden. Kravet på aktsamhet medför att i de fall det råder osäkerhet avseende vilket antagande som är mest realistiskt bör det antagande som ger den högsta beräknade avsättningen göras. Därigenom beaktas även behovet av en tillräcklig säkerhetsmarginal i enlighet med artikel 13.4 a i andra tjänstepensionsdirektivet.

I 7 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter enligt bl.a. denna paragraf. Bemyndigandet ger möjlighet att meddela föreskrifter om principer för aktsamma antaganden vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar, t.ex. om hur diskonteringsräntor ska fastställas. Genom sådana föreskrifter kan bestämmelserna om maximiräntesatser i artikel 13.4 b i andra tjänstepensionsdirektivet genomföras.

4 §

I paragrafen regleras hur ett tjänstepensionsföretag ska beräkna de försäkringstekniska avsättningarna när företaget ansvarar solidariskt för en försäkring. Paragrafen är utformad efter förebild av 5 kap. 2 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 och 7 kap. 1 § andra stycket 1982 års FRL. Bestämmelsen överensstämmer i sak med 5 kap. 16 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.2.

Om ett tjänstepensionsföretag ansvarar solidariskt för en försäkring ska företaget när det beräknar de försäkringstekniska avsättningarna beakta bara den del av försäkringen som enligt avtal mellan de berörda försäkringsgivarna avser företaget. För att ett tjänstepensionsföretag ska få meddela försäkringar med solidarisk ansvarighet krävs tillstånd enligt 4 kap. 11 § FRL jämförd med 4 kap. 8 § denna lag (se författningskommentaren till den senare paragrafen).

5 §

I paragrafen finns bestämmelser om hur ofta ett tjänstepensionsföretag ska beräkna de försäkringstekniska avsättningarna. Bestämmelserna genomför delvis artikel 13.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 5 kap. 8 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 och 7 kap. 2 § sjätte och sjunde styckena 1982 års FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.2.

Enligt första stycket ska beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna göras minst en gång per år. I 1 § anges att avsättningarna ska motsvara belopp som krävs för att ett tjänstepensionsföretag vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla sina åtaganden. För att säkerställa att detta krav är uppfyllt kan det vara nödvändigt att utföra beräkningarna oftare än en gång per år beroende på vilka åtaganden tjänstepensionsföretaget har. Bestämmelsen hindrar inte heller Finansinspektionen från att inom ramen

Sida 704
Prop. 2018/19:158Sida 705

för myndighetens tillsyn kräva att ett tjänstepensionsföretag beräknar sina avsättningar oftare än en gång per år.

Finansinspektionen får enligt andra stycket i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet i första stycket. Den yttersta gränsen för undantag är att beräkningarna alltid ska göras minst vart tredje år. I artikel 13.3 i andra tjänstepensionsdirektivet finns närmare bestämmelser om under vilka förutsättningar undantag får medges. De bestämmelserna kan genomföras i föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet i 7 §.

6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tjänstepensionsföretagets aktuariefunktion och krav på dem som utför beräkningarna av de försäkringstekniska avsättningarna. Bestämmelserna genomför delvis artiklarna 13.4 och 27.1 a i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.2.

De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas under överinseende av aktuariefunktionen. Detta är en av aktuariefunktionens uppgifter. De övriga uppgifterna anges i 9 kap. 13 § första stycket.

I paragrafen finns även ett kompetenskrav för dem som beräknar de försäkringstekniska avsättningarna. De som utför dessa beräkningar ska ha den kunskap och erfarenhet av dessa frågor som krävs med hänsyn till omfattningen och arten av tjänstepensionsföretagets verksamhet.

7 §

I paragrafen finns bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning. Paragrafen motsvarar 5 kap. 17 § första stycket 1 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 och 7 kap. 1 § fjärde stycket 1982 års FRL. Övervägandena finns i avsnitten 8.1.1 och 8.1.2.

Bemyndigandet avseende de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll gör det möjligt att meddela föreskrifter om t.ex. gränsdragningen mellan de olika avsättningar som ska göras enligt 1 §.

Bemyndigandet avseende beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ger möjlighet att meddela föreskrifter om t.ex. principerna för att beräkna diskonteringsräntor. Genom föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet genomförs bestämmelserna om maximiräntesatser i artikel 13.4 b i andra tjänstepensionsdirektivet. Bemyndigandet gör det även möjligt att meddela föreskrifter som genomför artikel 13.4 d och delvis artikel 13.3 i direktivet (se författningskommentaren till 5 §).

6 kap. Investeringar

1 §

I paragrafen finns grundläggande bestämmelser om aktsamhetsprincipen. Paragrafen genomför artikel 19.1 första stycket och delvis artikel 19.1 första stycket g i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 6 kap. 20 och 25 §§ FRL i lydelserna före den 1 januari

2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.

Sida 705
Prop. 2018/19:158Sida 706

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretags tillgångar investeras i enlighet med bestämmelserna i 2–11 §§ och också i övrigt på ett aktsamt sätt. Detta innebär att tjänstepensionsföretag ska investera sina tillgångar i enlighet med aktsamhetsprincipen. I praktiken innebär det att investeringarna ska göras med omsorg och skicklighet av en person med god kunskap om den specifika verksamheten (prop. 2004/05:165 s. 101–103).

Av andra stycket följer att bestämmelserna i 4 och 5 §§ inte gäller för investeringar i tillgångar som motsvarar avsättningar för villkorad återbäring enligt 5 kap. 1 § andra stycket 4 och fondförsäkringsåtaganden enligt 5 kap. 1 § andra stycket 5. Det innebär att sådana tillgångar där försäkringstagare, försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken inte omfattas av krav på bl.a. riskspridning.

2 §

I paragrafen finns bestämmelser om vilka intressen som ska styra ett tjänstepensionsföretags investeringar. Paragrafen genomför artikel 19.1 första stycket a i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.

Enligt paragrafen ska ett tjänstepensionsföretags tillgångar investeras på det sätt som bäst gagnar försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades intressen på såväl kort som lång sikt. Vid tjänstepensionsförsäkring är det vanligtvis arbetsgivaren som är försäkringstagare och den anställde som är försäkrad. I dessa fall har försäkringstagaren inte rätt till ersättning ur försäkringen och dennes intressen omfattas därmed inte av paragrafen. Det kan dock finnas situationer där den anställde är den som tecknar försäkringen. Eftersom försäkringstagaren då är ersättningsberättigad ska tjänstepensionsföretaget i sådana fall beakta försäkringstagarens intressen i samband med investeringsbeslut.

Bedömningen av vad som bäst gagnar de ersättningsberättigades intressen ska enligt bestämmelsen göras på såväl kort som lång sikt. Det innebär ett högre krav än i andra tjänstepensionsdirektivet eftersom det enligt direktivet bara är deras intressen på lång sikt som behöver beaktas. Bestämmelsen hindrar inte att ett tjänstepensionsföretag beaktar även andra intressen i samband med investeringsbeslut, exempelvis arbetsgivares intressen (ej ersättningsberättigade försäkringstagare). Däremot innebär kravet att de ersättningsberättigades intressen alltid ska gå före andra intressenters i sådana situationer där intressena står mot varandra. I paragrafen anges även uttryckligen att vid intressekonflikter ska investeringar göras uteslutande i försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades intressen.

3 §

I paragrafen anges de krav som ställs på ett tjänstepensionsföretags investeringar i fråga om riskkontroll. Paragrafen motsvarar 6 kap. 2 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.

Enligt paragrafen får investeringar bara göras i finansiella instrument – däribland derivatinstrument – och andra tillgångar vars risker tjänstepensionsföretaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och

Sida 706
Prop. 2018/19:158Sida 707

rapportera. Vidare krävs att riskerna på lämpligt sätt kan beaktas i företagets egen risk-och solvensbedömning.

Med finansiella instrument avses detsamma som i definitionen i 1 kap.

4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

4 §

I paragrafen finns grundläggande bestämmelser om riskspridning. Paragrafen genomför artikel 19.1 första stycket c i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 6 kap. 3 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.

Iförsta stycket finns ett allmänt krav på lämplig riskspridning. Det innebär att ett tjänstepensionsföretag ska göra sina investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar på ett sätt som tillförsäkrar säkerhet och kvalitet för de samlade tillgångarna. I begreppet lämplig riskspridning inbegrips att tillgångarna ska investeras så att risken för valutaförluster begränsas. I 5 § finns ytterligare bestämmelser om hur ett tjänstepensionsföretag ska göra sina investeringar för att de ska uppfylla kraven på riskspridning.

Iandra stycket anges att samtliga tillgångar ska investeras så att tjänstepensionsföretagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig. Det innebär att företagets tillgångar ska investeras på ett sätt som tillförsäkrar likviditet och lönsamhet för den samlade portföljen. Investeringar ska göras med beaktande av tjänstepensionsföretagets försäkringsåtaganden och förändringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning.

Av 1 § andra stycket följer att bestämmelserna i denna paragraf inte gäller för tillgångar som svarar mot avsättningar för villkorad återbäring enligt 5 kap. 1 § andra stycket 4 och fondförsäkringsåtaganden enligt 5 kap. 1 § andra stycket 5.

5 §

I paragrafen finns bestämmelser om riskspridning som kompletterar 4 §. Paragrafen genomför artikel 19.1 första stycket f och delvis artikel 19.1 första stycket g och andra stycket i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 6 kap. 15 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.

Av första stycket följer att ett tjänstepensionsföretag ska göra sina investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar på ett sådant sätt att det undviker överdrivet beroende av någon särskild tillgång, emittent, låntagare eller företagsgrupp (första stycket 1). Vidare ska investeringar göras så att tjänstepensionsföretaget undviker ackumulation av risker i den samlade portföljen (första stycket 2).

Iandra stycket anges att investeringar i tillgångar från samma emittent eller låntagare eller från företag i en sådan grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning som avses i tredje stycket inte får innebära att det blir en överdriven riskkoncentration för tjänstepensionsföretaget.

Tredje stycket innehåller en definition av begreppet grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning. En sådan grupp föreligger när det finns affärs-eller intressegemenskap mellan emittenterna eller låntagarna. Som exempel på sådan gemenskap kan nämnas gemensamt ägande, gemensam ledning, korsvisa garantier och ett direkt kommersiellt beroende som inte kan brytas på kort sikt. Om ett av företagen får finansiella problem är det nämligen sannolikt att även de andra företagen i gruppen kan få problem.

Sida 707
Prop. 2018/19:158Sida 708

Enligt fjärde stycket omfattar bestämmelserna om riskspridning inte sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för. Detta innebär att obligationer och andra skuldförbindelser som emitterats av en stat är undantagna från kraven i första och andra styckena. Däremot omfattar undantaget inte skuldförbindelser som emitterats av exempelvis regionala och lokala självstyrelseorgan såsom kommuner och landsting. Även för investeringar i tillgångar som stater svarar för gäller aktsamhetsprincipen som huvudregel, vilket utesluter eller minskar möjligheten till investeringar i tillgångar som exempelvis stater med osäkra statsfinanser svarar för.

6 §

I paragrafen finns bestämmelser om investeringar på reglerade marknader och i tillgångar som inte är föremål för handel på reglerade finansmarknader. Paragrafen genomför artikel 19.1 första stycket d i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.1.

Enligt första ledet ska ett tjänstepensionsföretags tillgångar till övervägande del investeras på reglerade marknader. Med reglerad marknad avses enligt 1 kap. 5 § 10 detsamma som i definitionen i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden. Med reglerad marknad avses, något förenklat, ett multilateralt system inom EES som möjliggör handel med finansiella instrument, t.ex. aktier, i enlighet med särskilda regler.

Iandra ledet anges att investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, en MTFplattform eller en OTF-plattform ska hållas på aktsamma nivåer. Med reglerad marknad, MTF-plattform och OTF-plattform avses det som i andra tjänstepensionsdirektivet benämns reglerade finansmarknader. Med MTF-plattform och OTF-plattform avses enligt 1 kap. 5 § 10 detsamma som i definitionerna i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden. Med MTF-plattform avses ett multilateralt system inom EES som sammanför flera tredjeparters köp- och säljintressen i finansiella instrument – inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att det leder till ett kontrakt. Med OTF-plattform avses ett multilateralt system inom EES som inte är en reglerad marknad eller en MTF-plattform, och inom vilket flera tredjeparters köp- och säljintressen i obligationer, strukturerade finansiella produkter, utsläppsrätter eller derivat kan interagera inom systemet så att det leder till ett kontrakt. Bestämmelsen innebär att investeringar utanför EES ska hållas på aktsamma nivåer.

7 §

I paragrafen finns en bestämmelse om att tjänstepensionsföretag får ta hänsyn till hållbarhetsfaktorer vid investeringsbeslut. Paragrafen genomför

Sida 708
Prop. 2018/19:158Sida 709
artikel 19.1 första stycket b i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägan- dena finns i avsnitt 8.2.1.
Enligt paragrafen får ett tjänstepensionsföretag beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer (hållbarhetsfaktorer) i sina investeringsbeslut. Utöver rent ekonomiska faktorer är det alltså tillåtet att, inom ramen för aktsamhetsprincipen, ta hänsyn till investeringsbeslutens möjliga långsiktiga konsekvenser när det gäller hållbarhetsfaktorer.
8 §
I paragrafen finns bestämmelser om förvaring av tillgångar. Paragrafen genomför artiklarna 33.8, 34.5 a–c och 35.3 i andra tjänstepensionsdirek- tivet. Paragrafen motsvarar delvis 6 kap. 4 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.2.
Enligt paragrafen ska ett tjänstepensionsföretags tillgångar förvaras på ett sådant sätt att de alltid är identifierbara och åtkomliga för företaget. Förvaringen ska ske på ett säkert sätt och ska inte ge upphov till intresse- konflikter. Dessa krav innebär att tjänstepensionsföretaget ska ha kontroll över sina tillgångar. Kravet på att en tillgång ska vara identifierbar kan uppfyllas genom att tjänstepensionsföretaget för en förteckning över sina tillgångar eller genom att tillgångarna förs in i ett oberoende konto- eller registersystem i företagets namn. Att tillgångarna ska vara åtkomliga med- för att de ska vara geografiskt lokaliserade så att de är tillgängliga för tjänstepensionsföretaget. Vidare får det inte finnas några legala hinder för deras tillgänglighet.
9 §
I paragrafen finns bestämmelser om användningen av derivatinstrument. Paragrafen genomför delvis artikel 19.1 första stycket e i andra tjänste- pensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 6 kap. 5 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.3.
Enligt paragrafen får ett tjänstepensionsföretag använda derivat- instrument (optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella instrument) för att sänka den finansiella risken i företaget. Företaget får även använda sådana tillgångar för att i övrigt effektivisera förvaltningen av tillgångarna och skulderna.
I 22 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om användning av derivat- instrument. Genom sådana föreskrifter kan artikel 19.1 första stycket e sista meningen i andra tjänstepensionsdirektivet genomföras.
10 §
I paragrafen finns bestämmelser om investeringar i uppdragsgivande företag. Paragrafen genomför delvis artikel 19.1 första stycket g och andra stycket i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 6 kap. 21 § 3 och 4 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Till skillnad från de bestämmelserna gäller paragrafen endast för tjänste- pensionsföretag som bara har ett enda uppdragsgivande företag. Om ett tjänstepensionsföretag har flera uppdragsgivande företag omfattas investeringar i dessa företag endast av bestämmelserna om aktsamhet och
Sida 709
Prop. 2018/19:158Sida 710

riskspridning i 1 § första stycket, 4 och 5 §§ (se författningskommentarerna till de paragraferna). Övervägandena finns i avsnitt 8.2.4.

Enligt första stycket gäller vissa kvantitativa begränsningar för ett tjänstepensionsföretags investeringar i det uppdragsgivande företaget. Med uppdragsgivande företag avses enligt 1 kap. 5 § 11 den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget. Av de samlade tillgångarna i ett tjänstepensionsföretag som bara har ett enda uppdragsgivande företag får högst fem procent utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser, om värdepapperen eller skuldförbindelserna getts ut av det uppdragsgivande företaget (första stycket 1). Tio procent av de samlade tillgångarna får utgöras av sådana tillgångar som avses i punkt 1, och som har getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning som det uppdragsgivande företag ingår i (första stycket 2). En sådan grupp föreligger enligt 5 § tredje stycket när det finns affärs- eller intressegemenskap mellan emittenterna eller låntagarna (se författningskommentaren till den paragrafen).

Enligt andra stycket gäller bestämmelserna om investeringar i uppdragsgivande företag inte sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för. Detta innebär att begränsningarna i första stycket inte gäller obligationer och andra skuldförbindelser som emitterats av en stat. Däremot omfattar undantaget i andra stycket inte skuldförbindelser som emitterats av exempelvis regionala och lokala självstyrelseorgan såsom kommuner och landsting. Även för investeringar i tillgångar som stater svarar för gäller aktsamhetsprincipen som huvudregel, vilket utesluter eller minskar möjligheten till investeringar i tillgångar som exempelvis stater med osäkra statsfinanser svarar för.

11 §

I paragrafen finns bestämmelser om fondförsäkringstillgångar. Paragrafen motsvarar 6 kap. 9 § FRL och överensstämmer i sak med 6 kap. 33 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.5.

Enligt första stycket ska premier för fondförsäkring investeras så att de så nära som möjligt motsvarar andelar i sådana fonder som är knutna till försäkringen och som försäkringstagaren eller den försäkrade från tid till annan bestämmer.

Iandra stycket regleras vad utdelning och ersättning vid inlösen av andelarna får användas till.

12 §

I paragrafen finns krav på innehav av tillräckliga tillgångar för skuldtäckning. Paragrafen genomför delvis artikel 14.1 och 14.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 6 kap. 1 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.1.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag ha tillgångar som minst uppgår till ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska avsättningar som företaget ska göra enligt bestämmelserna i 5 kap.

Sida 710
Prop. 2018/19:158Sida 711

Enligt andra stycket ska dessa tillgångar, utöver det som följer av 1–11 §§, investeras och värderas enligt 13–15 §§. För dessa tillgångar gäller även särskilda krav på registerföring i 16 §.

13 §

I paragrafen finns krav på innehav av lämpliga tillgångar för skuldtäckning. Paragrafen genomför delvis artikel 14.1 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 6 kap. 7 § första meningen FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.1.

Enligt paragrafen ska ett tjänstepensionsföretag investera tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till åtagandenas art och löptid. Det innebär att dessa tillgångar ska vara lämpliga för skuldtäckning.

14 §

I paragrafen finns en grundläggande bestämmelse om värdering av tillgångar som används för skuldtäckning. Paragrafen motsvarar 6 kap. 27 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.2.

Enligt paragrafen ska skuldtäckningstillgångar värderas till verkligt värde. Eventuella skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången ska dras av vid fastställandet av värdet.

I 22 § 2 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om värdering till verkligt värde.

15 §

I paragrafen finns en bestämmelse om värdering av fordringar på någon annan än försäkringstagaren. Paragrafen motsvarar 6 kap. 29 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.4.

Enligt paragrafen ska fordringar på någon annan än försäkringstagaren bara beaktas i skuldtäckningen till den del de överstiger fordringar som gäldenären har på tjänstepensionsföretaget. De tillgångar som kan vara aktuella är exempelvis skattefordringar, vissa typer av återköpstransaktioner och koncerninterna fordringar.

16 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om register över tillgångar som används för skuldtäckning. Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 kap. 11 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.5.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag föra ett register över de tillgångar som används för skuldtäckning och som ska omfattas av den särskilda förmånsrätt som upptas i 4 a § förmånsrättslagen (1970:979).

Iandra stycket anges att om en tillgång som har antecknats i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, ska detta antecknas i registret.

I22 § 3 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om förande av register.

Sida 711
Prop. 2018/19:158Sida 712

17 §

I paragrafen finns bestämmelser om förmånsrätt. Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 kap. 13 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.6.

Enligt första stycket följer förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen med fordran som grundas på försäkringsavtal (första stycket 1) eller avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla (första stycket 2).

Iandra stycket anges att förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i skuldtäckningsregistret enligt 16 § när företaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.

18 §

Paragrafen behandlar skyldigheten för ett tjänstepensionsföretag att anta principer för sitt aktieägarengagemang. Paragrafen genomför delvis nya artikel 3g.1 i direktivet om aktieägares rättigheter. Paragrafen motsvarar 6 kap. 13 a § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.11.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag anta principer för aktieägarengagemang, om företaget investerar i aktier i bolag inom EES som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Med principer avses det som i direktivet om aktieägares rättigheter benämns policy. Begreppet reglerad marknad definieras i 1 kap. 5 § 10 och med det avses, något förenklat, ett multilateralt system inom EES som möjliggör handel med finansiella instrument, t.ex. aktier, i enlighet med särskilda regler. Ett tjänstepensionsföretag som t.ex. uteslutande investerar i andra typer av värdepapper än aktier, omfattas således inte av skyldigheten.

Av första stycket följer också att principerna ska visa hur tjänstepensionsföretaget integrerar aktieägarengagemanget i sin investeringsstrategi.

Iandra stycket anges vilket innehåll i övrigt som principerna i vart fall ska ha. Principerna ska alltid omfatta en redogörelse för hur tjänstepensionsföretaget övervakar portföljbolagen i relevanta frågor. Med portföljbolag avses det som i direktivet om aktieägares rättigheter benämns investeringsobjekt. Det är upp till tjänstepensionsföretaget att, med utgångspunkt i sin investeringsstrategi, avgöra vilka frågor som är relevanta att redovisa. I andra stycket 1 anges emellertid vilka frågor som alltid anses vara relevanta. Att ordet bolagsstyrning används i stället för företagsstyrning beror på att paragrafens tillämpningsområde är begränsat till bolag. Principerna ska också innehålla en beskrivning av hur tjänstepensionsföretaget för dialoger med portföljbolagen, utövar rösträtt och andra rättigheter knutna till aktieinnehavet, samarbetar och kommunicerar med andra aktieägare och intressenter samt hanterar intressekonflikter.

Innehållet i principerna ska vara övergripande och avse investeringsportföljen som helhet. Det finns således inte någon skyldighet att lämna en redogörelse i förhållande till varje enskilt portföljbolag. Utifrån detta, och utifrån syftet med principerna, är det tjänstepensionsföretaget som avgör den närmare utformningen av principerna.

Av tredje stycket följer att tjänstepensionsföretagets skyldighet att anta principer inte omfattar tillgångar som motsvarar avsättningar för villkorad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken enligt

Sida 712
Prop. 2018/19:158Sida 713

5 kap. 1 § andra stycket 4 och 5. Således finns det inte någon skyldighet att anta principer för exempelvis fond- eller depåförsäkringar.

Enligt 20 § får ett tjänstepensionsföretag under vissa förutsättningar avvika från kraven i denna paragraf.

Av 21 § följer att principerna ska offentliggöras.

19 §

Paragrafen behandlar skyldigheten för ett tjänstepensionsföretag att lämna en årlig redogörelse för hur principerna för aktieägarengagemang har tillämpats. Paragrafen genomför delvis nya artikel 3g.1 i direktivet om aktieägares rättigheter. Paragrafen motsvarar 6 kap. 13 b § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.11.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag varje år lämna en redogörelse för hur principerna som avses i 18 § har tillämpats. Det finns inget krav som specificerar vid vilken tidpunkt som redogörelsen ska lämnas. Det står därför tjänstepensionsföretaget fritt att välja när det ska ske. För att det ska vara fråga om en årlig redogörelse bör tidpunkten dock vara densamma från år till år.

Iandra och tredje styckena anges vilket innehåll den årliga redogörelsen åtminstone ska ha. Redogörelsen ska innehålla en allmän beskrivning av tjänstepensionsföretagets röstningsbeteende i portföljbolagen. Med det avses generella uppgifter om hur företaget röstar, t.ex. att tjänstepensionsföretaget regelmässigt röstar på ett visst sätt i en viss typ av fråga eller att företaget i vissa situationer väljer att inte utnyttja rösträtten. Med portföljbolag avses det som i direktivet om aktieägares rättigheter benämns investeringsobjekt. Redogörelsen ska också innehålla en förklaring av de viktigaste omröstningarna och uppgift om användningen av röstningsrådgivare. Med röstningsrådgivare avses en sådan aktör som anges i lagen (2019:284) om röstningsrådgivare. Därutöver ska redogörelsen innehålla uppgifter om hur tjänstepensionsföretaget har röstat på portföljbolagens stämmor. Omröstningar som är obetydliga (eller oviktiga, som det uttrycks i direktivet) på grund av ämnet eller storleken på aktieinnehavet behöver dock inte redovisas. Det kan t.ex. vara omröstningar i rena procedurfrågor eller i bolag där tjänstepensionsföretaget har en mycket liten andel i förhållande till sitt innehav i andra portföljbolag. Tjänstepensionsföretagen kan främja en konsekvent tillämpning av undantaget genom att fastställa egna kriterier för när omröstningar anses obetydliga.

Redogörelsen ska ge transparens åt hur principerna tillämpas i praktiken, men det är tjänstepensionsföretaget som avgör den närmare utformningen.

Enligt 20 § får ett tjänstepensionsföretag under vissa förutsättningar avvika från kraven i denna paragraf.

Av 21 § följer att den årliga redogörelsen ska offentliggöras.

20 §

Paragrafen behandlar möjligheten för ett tjänstepensionsföretag att avvika från kraven i 18 och 19 §§. Paragrafen genomför delvis nya artikel 3g.1 i direktivet om aktieägares rättigheter. Paragrafen motsvarar 6 kap. 13 c § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.11.

Sida 713
Prop. 2018/19:158Sida 714

Bestämmelsen genomför principen följ eller förklara. Ett tjänstepensionsföretag kan välja att avstå från att anta principer för aktieägarengagemang eller från att lämna en årlig redogörelse för tillämpningen av dem, eller ge principerna eller redogörelsen ett annat innehåll än det föreskrivna. Tjänstepensionsföretaget ska i så fall i stället tydligt ange skälen för, dvs. motiveringen till, varje avvikelse. Med det avses det som i direktivet om aktieägares rättigheter benämns en tydlig och motiverad förklaring. Skälen ska vara så tydliga och utförliga att avvikelsen förklaras.

Av 21 § följer att förklaringarna ska offentliggöras.

21 §

Paragrafen behandlar skyldigheten för ett tjänstepensionsföretag att offentliggöra viss information. Paragrafen genomför delvis nya artikel 3g.2 i direktivet om aktieägares rättigheter. Paragrafen motsvarar 6 kap. 13 d § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.11.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag hålla principerna, redogörelsen och eventuella uppgifter om avvikelser tillgängliga på sin webbplats. De tjänstepensionsföretag som inte har en egen webbplats ska hålla informationen tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås. Med det avses bl.a. att valet av webbplats ter sig naturligt från intressenternas perspektiv.

Andra stycket tar sikte på tjänstepensionsföretag som har gett en kapitalförvaltare i uppdrag att ansvara för investeringarna och då tillämpa principerna för aktieägarengagemang. Med kapitalförvaltare avses sådana förvaltare som definieras i nya artikel 2 i direktivet om aktieägares rättigheter. Definitionen omfattar, något förenklat, värdepappersbolag, utländska värdepappersföretag, AIF-förvaltare, fondbolag och utländska förvaltningsbolag. I de situationer som avses är det kapitalförvaltaren som röstar på portföljbolagens bolagsstämmor för tjänstepensionsföretagets räkning. Om tjänstepensionsföretaget väljer att därför inte beskriva omröstningar i den årliga redogörelsen, ska företaget i stället ange var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen. Det finns dock inget som hindrar att tjänstepensionsföretaget även i dessa fall beskriver omröstningarna i sin redogörelse. I sådant fall finns det inte någon skyldighet att dessutom hänvisa till den plats där kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen.

Itredje stycket anges att tjänstepensionsföretag inte får ta ut några avgifter för tillhandahållandet av informationen.

22 §

I paragrafen finns bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitten 8.2.3, 8.3.2 och 8.3.5.

Punkt 1 avser användning av derivatinstrument enligt 9 §. Genom föreskrifter som meddelas med stöd av denna punkt kan artikel 19.1 första stycket e sista meningen i andra tjänstepensionsdirektivet genomföras. Bemyndigandet överensstämmer i sak med 6 kap. 34 § 10 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016.

Sida 714
Prop. 2018/19:158Sida 715

Punkt 2 avser värdering av skuldtäckningstillgångar till verkligt värde enligt 14 § och överensstämmer i sak med 6 kap. 34 § 9 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016.

Punkt 3 avser förande av register över tillgångar som används för skuldtäckning enligt 16 § och överensstämmer i sak med 6 kap. 14 § 4 FRL.

7 kap. Kapitalbas

1 §

I paragrafen finns grundläggande bestämmelser om tjänstepensionsföretags kapitalbas. Paragrafen genomför artiklarna 15.1 och 16.1 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 7 kap. 1 § FRL och 7 kap. 1 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.1.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag vid varje tidpunkt, utöver de tillgångar som krävs för skuldtäckning enligt 6 kap. 12 §, ha en tillräcklig kapitalbas. Ett tjänstepensionsföretag ska ha tillgångar för skuldtäckning som minst uppgår till ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska avsättningar som företaget ska göra enligt bestämmelserna i 5 kap. (se författningskommentaren till 6 kap. 12 §). Första stycket innebär att ett tjänstepensionsföretag därutöver ska ha en kapitalbuffert av tillräcklig storlek i form av en kapitalbas.

Kapitalbasens storlek ska enligt andra stycket minst uppgå till de kapitalkrav som följer av lagen. Den ska minst uppgå till det riskkänsliga kapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1–6 §§, men aldrig vara mindre än det högsta av minimikapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 och 14 §§.

2 §

I paragrafen finns en bestämmelse om vilka poster som tjänstepensionsföretags kapitalbas får omfatta utan att det krävs särskilt tillstånd från Finansinspektionen enligt 3 §. Paragrafen genomför, tillsammans med 4 §, artikel 16.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Den motsvarar i allt väsentligt 7 kap. 2 § första stycket FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 samt 7 kap. 22 § 1982 års FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2.

Kapitalbasen får enligt punkt 1 omfatta inbetalt aktiekapital, garantikapital eller verksamhetskapital. I förtydligande syfte anges i punkt 2 att kapitalbasen även får omfatta ett tjänstepensionsföretags konsolideringsfond. Konsolideringsfonden är en buffertfond inom kategorin eget kapital för företag som meddelar livförsäkring och som inte får dela ut vinst (prop. 1998/99:87 s. 208). Den har även hittills fått ingå i kapitalbasen för företag som meddelar tjänstepensionsförsäkring men då i posten övrigt eget kapital. Av punkterna 3 och 4 följer att kapitalbasen också får omfatta övrigt eget kapital och obeskattade reserver.

I 8 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. omfattningen av de poster i kapitalbasen som anges i paragrafen. Ett sådant bemyndigande kan utnyttjas för att säkerställa att andra tjänstepensionsdirektivets krav uppfylls när det gäller att kapitalbasen i den nu aktuella delen ska mot-svaras av tillgångar som är fria från alla förutsebara förpliktelser. Omfattningen av de poster som räknas upp i paragrafen bestäms annars i huvudsak av de regler för extern redovisning som tjänstepensionsföretaget tillämpar.

Sida 715
Prop. 2018/19:158Sida 716

3 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om att Finansinspektionen i ett enskilt fall får besluta att också andra poster än de som anges i 2 § får ingå i kapitalbasen. Paragrafen genomför delvis artikel 16.3 och 16.4 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 7 kap. 3 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2.

Tillstånd enligt paragrafen får endast meddelas på tjänstepensionsföretagets begäran, dvs. efter ansökan från företaget. Finansinspektionen får inte tillåta att andra poster ingår i kapitalbasen än de som medlemsstaterna får tillåta enligt artikel 16.3 och 16.4 i andra tjänstepensionsdirektivet.

I 8 § finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. villkor för att ta in och bestämma omfattningen av poster i kapitalbasen. Genom sådana föreskrifter kan artikel 16.4 i andra tjänstepensionsdirektivet genomföras fullt ut. Genom bemyndigandet kan även föreskrifter meddelas om sådant kapital som medlemsstaterna får tillåta i kapitalbasen enligt artikel 16.3 i direktivet.

4 §

I paragrafen finns en bestämmelse om att tjänstepensionsföretaget ska räkna av immateriella tillgångar, utdelningar och förutbetalda anskaffningskostnader från kapitalbasen. Paragrafen genomför, tillsammans med 2 §, artikel 16.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2.

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att ett tjänstepensionsföretag också ska räkna av aktier och tillskott i vissa företag från kapitalbasen. Paragrafen är utformad efter förebild av 7 kap. 4 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2.

Av första stycket följer att det är det bokförda värdet som ska räknas av. Vidare anges vilka innehav av aktier och tillskott som omfattas av skyldigheten att göra avräkning.

Iandra stycket anges när avräkning ska göras för de innehav som anges i första stycket. Med termen företag avses här det företag som tjänstepensionsföretaget har ett innehav i enligt någon av punkterna i första stycket. I jämförelse med 7 kap. 4 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 har andra stycket 2 b en annorlunda utformning. Det föranleds av att begreppet intresseföretag inte används i lagen. Någon ändring i sak är dock inte avsedd. Innehållet i bestämmelsen motsvarar definitionen av intresseföretag i 1 kap. 13 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016.

Sida 716
Prop. 2018/19:158Sida 717

6 §

I paragrafen finns en bestämmelse om när avräkning enligt 5 § inte ska göras. Paragrafen är utformad efter förebild av 7 kap. 5 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2.

Uttrycket grupptillsyn med avseende på gruppsolvens avser bl.a. tillsyn enligt 16 kap. 15–23 §§. Även motsvarande tillsyn enligt Solvens II-regel- verket omfattas av undantaget, liksom tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

7 §

Paragrafen behandlar avräkning från kapitalbasen på grund av skillnader i värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.3.

Värderingen av posterna i kapitalbasen för tjänstepensionsföretag följer de värderingsregler som tillämpas enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Regleringen bygger i stor utsträckning på internationella redovisningsstandarder och omfattar även regler för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. De regler för extern redovisning som tjänstepensionsföretaget tillämpar påverkar storleken på det kapital som får ingå i kapitalbasen enligt 2 § och då framför allt omfattningen av posten övrigt eget kapital. Värderingen kan i vissa fall avvika från resultatet av den beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna som företaget gör med tillämpning av 5 kap. 2 §. I den paragrafen finns bestämmelser om hur de försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas för solvensändamål. Av denna paragraf följer att skillnaden mellan beloppen ska räknas av från kapitalbasen om det belopp som de försäkringstekniska avsättningarna uppgår till enligt 5 kap. 2 § är högre än det belopp som de försäkringstekniska avsättningarna uppgår till enligt de regler för extern redovisning som tjänstepensionsföretaget tillämpar. Syftet med avräkningen är att beräkningen enligt 5 kap. 2 § ska bestämma den lägsta tillåtna nivån för kapitalbasens storlek i nu aktuellt avseende.

8 §

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om villkor för att ta in, räkna av och bestämma omfattningen av poster i kapitalbasen samt hur den i övrigt ska beräknas. Paragrafen motsvarar 7 kap. 21 § 1 FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2.

När det gäller kapitalbasens sammansättning enligt 2 § ger bemyndigandet möjlighet att säkerställa att tjänstepensionsföretag får räkna med sådant kapital i kapitalbasen som uppfyller de krav som framgår av andra tjänstepensionsdirektivet. För att kapital ska få räknas med i kapitalbasen utan krav på tillstånd förutsätts enligt direktivet att kapitalet motsvaras av tillgångar i tjänstepensionsföretaget som är fria från alla förutsebara förpliktelser.

Genom föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet kan bl.a. artikel 16.4 i andra tjänstepensionsdirektivet genomföras fullt ut. Genom bemyndigandet kan även föreskrifter meddelas om sådant kapital som medlemsstaterna får tillåta i kapitalbasen enligt artikel 16.3 i direktivet.

Sida 717
Prop. 2018/19:158Sida 718

Bemyndigandet ger också utrymme för att i så fall fullt ut genomföra artikel 16.3 i fråga om de villkor och begränsningar som anges där.

8 kap. Kapitalkrav

Kapitlet innehåller bestämmelser om hur ett tjänstepensionsföretag ska beräkna det riskkänsliga kapitalkravet och minimikapitalkravet. I kapitlet finns även bestämmelser om garantibeloppet för tjänstepensionsföretag. Vidare anges när Finansinspektionen ska underrättas om bristande uppfyllelse av kapitalkraven.

Det riskkänsliga kapitalkravet syftar till att säkerställa att ett tjänstepensionsföretag har en tillräcklig kapitalbas (buffertkapital) som ska täcka alla oförutsedda förluster i verksamheten. Minimikapitalkravet motsvarar det kapitalkrav som följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Kapitalbasen ska minst uppgå till garantibeloppet för att ett tjänstepensionsföretag ska få starta och driva sin verksamhet. Förhållandet mellan kapitalkraven, garantibeloppet och den minsta tillåtna storleken på kapitalbasen regleras i 7 kap. 1 §.

I 15 kap. finns bestämmelser om ingripande från Finansinspektionen vid bristande uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet, minimikapitalkravet eller garantibeloppet och om skyldigheten att upprätta en åtgärdsplan.

1 §

I paragrafen finns bestämmelser om beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet. Paragrafen är utformad efter förebild av 8 kap. 1 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.1.

Iförsta stycket anges att det riskkänsliga kapitalkravet utgör den minsta storlek på kapitalbasen som krävs för att tjänstepensionsföretaget med 97 procents sannolikhet ska ha tillgångar under kommande tolv månader som täcker värdet av företagets åtaganden (skyddsnivå). Vidare klargörs att den fastställda skyddsnivån ska beaktas även vid beräkningen av kapitalkravet för var och en av de risker som ingår i det riskkänsliga kapitalkravet. Att det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas utifrån förhållandena under en tolvmånadersperiod medför att företaget ska beakta såväl befintliga som sådana nya åtaganden som kan förväntas tillkomma under denna period.

Iandra stycket anges att det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas under antagandet att tjänstepensionsföretaget kommer att fortsätta driva sin verksamhet (fortlevnadsprincipen).

2 §
I paragrafen finns en bestämmelse om den grundläggande beräknings- metoden för det riskkänsliga kapitalkravet, dvs. hur det riskkänsliga kapitalkravet ska läggas samman. Avsikten är att de väsentliga risker som förekommer i ett tjänstepensionsföretags verksamhet ska fångas upp av det riskkänsliga kapitalkravet. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.2.
Det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas genom en sammanläggning av separata kapitalkrav för marknadsrisk, försäkringsrisk och operativ risk, minskat med ett justeringsbelopp för förlusttäckningskapaciteten hos
Sida 718
Prop. 2018/19:158Sida 719

de försäkringstekniska avsättningarna. Vid sammanläggningen av kapital- kraven för marknadsrisk och försäkringsrisk ska justering ske för diversifieringseffekter.

I 16 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. den beräkning som ska göras när det riskkänsliga kapitalkravet läggs samman.

3 §

I paragrafen finns en bestämmelse om hur kapitalkravet för marknadsrisk ska beräknas. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.2.

Kapitalkravet ska enligt paragrafen beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för ränterisk, aktiekursrisk, fastighetsprisrisk, ränteskillnadsrisk, valutakursrisk och koncentrationsrisk, dvs. med hänsyn till förekomsten av diversifieringseffekter mellan respektive risk.

Med ränterisk enligt punkt 1 avses risken för att ett tjänstepensionsföretags finansiella ställning påverkas negativt av förändringar i marknadsräntor.

Med aktiekursrisk enligt punkt 2 avses risken för att marknadsvärdet på tjänstepensionsföretagets innehav i aktier sjunker. Kategorin omfattar även motsvarande risk vid innehav av andra riskfyllda tillgångar som inte omfattas av undergrupperna ränterisk, fastighetsprisrisk och ränteskillnadsrisk.

Med fastighetsprisrisk enligt punkt 3 avses risken för en nedgång i marknadsvärdet för direkt och indirekt ägda fastigheter och byggnader. Eftersom kategorin är avsedd att fånga en viss typ av risk är den inte begränsad till att endast omfatta fast egendom i juridisk mening.

Med ränteskillnadsrisk enligt punkt 4 avses risken för att marknadsvärdet på räntebärande tillgångar och andra finansiella skulder till tjänstepensionsföretaget sjunker på grund av ökad s.k. kreditspread. Med kreditspread avses skillnaden mellan den riskfria räntan och räntan för riskfyllda investeringar, oavsett om denna skillnad motsvarar en premie för kredit-, motparts-, likviditetsrisk eller något annat. Ett annat ord som används för samma risk är spreadrisk.

Med valutakursrisk enligt punkt 5 avses risken för att företagets finansiella ställning påverkas negativt på grund av förändringar i de valutakurser som företaget har exponering mot.

Med koncentrationsrisk enligt punkt 6 avses den risk som följer av att ett företag har stora exponeringar mot en och samma emittent (företag eller grupp av närstående företag) och på så sätt riskerar att marknadsvärdet på dessa exponeringar samtidigt påverkas negativt.

I 16 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. beräkningen av marknadsrisk i det riskkänsliga kapitalkravet.

4 §

I paragrafen finns en bestämmelse om hur kapitalkravet för försäkringsrisk ska beräknas. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.2.

Sida 719
Prop. 2018/19:158Sida 720

Kapitalkravet för försäkringsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för åtminstone långlevnads- och dödlighetsrisk, sjuklighetsrisk, annullationsrisk och kostnadsrisk, dvs. med hänsyn till diversifieringseffekter mellan respektive risk.

Med långlevnadsrisk enligt punkt 1 avses risken för att de som omfattas av försäkringen lever längre än vad tjänstepensionsföretaget har antagit. Dödlighetsrisk innebär å andra sidan att de som omfattas av försäkringen avlider tidigare än vad företaget har antagit. Riskerna behandlas i samma kategori på grund av det samband som i regel finns mellan dem hos företag med tjänstepensionsverksamhet.

Med sjuklighetsrisk enligt punkt 2 avses att insjuknandet är högre än vad företaget har antagit, att avvecklingen genom tillfrisknande eller dödsfall är lägre än vad företaget har antagit och att den s.k. invaliditetsgraden ökar.

Med annullationsrisk enligt punkt 3 avses risken för att tjänstepensionsföretagets kapital för att bära driftskostnader minskar och att framtida intäkter minskar på grund av att premiebetalningarna upphör eller att försäkringsavtal och kapital flyttas från företaget.

Med kostnadsrisk enligt punkt 4 avses risken för att ett tjänstepensionsföretags finansiella ställning försämras på grund av att kostnaderna ökar.

I 16 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. beräkningen av försäkringsrisk i det riskkänsliga kapitalkravet. Eftersom uppräkningen i denna paragraf inte är uttömmande finns det utrymme att meddela föreskrifter om kapitalkrav för väsentliga risker inom tilläggsförsäkringar som inte omfattas av någon av de angivna undergrupperna.

5 §

I paragrafen finns en bestämmelse om beräkningen av kapitalkravet för operativ risk. Paragrafen är utformad efter förebild av 8 kap. 9 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.2.

Av paragrafen följer att kapitalkravet för operativ risk ska beräknas med beaktande av sådana risker som tjänstepensionsföretaget är utsatt för och som inte beaktats vid beräkningen av kapitalkravet för marknadsrisk eller försäkringsrisk.

Begreppet operativ risk innefattar olika typer av risker som är kopplade till otillräckliga interna rutiner och som orsakas av personal, system eller externa händelser där oväntade och potentiellt stora kostnader kan uppkomma.

I 16 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. beräkningen av operativ risk i det riskkänsliga kapitalkravet.

6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkningen av det justeringsbelopp som enligt 2 § kan minska det sammanlagda riskkänsliga kapitalkravet. Paragrafen är utformad efter förebild av 8 kap. 10 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.2.

Punkt 1 innebär att justeringsbeloppet ska omfatta minskningen av tjänstepensionsföretagets oförutsedda förluster som beror på att företagets

Sida 720
Prop. 2018/19:158Sida 721

åtaganden minskar till följd av villkoren i försäkringsavtalet. Detta gäller exempelvis sådan återbäring från tjänstepensionsföretaget som är vill-korad av värdeförändringar på tillgångar som den som omfattas av försäkringen står risken för (s.k. villkorad återbäring).

Av punkt 2 följer att justeringsbeloppet ska motsvara den minskning av företagets oförutsedda förluster som beror på att de uppskjutna skatterna minskar.

Enligt punkt 3 ska justeringsbeloppet motsvara den minskning av oförutsedda förluster som beror på en kombination av de orsaker som anges i punkterna 1 och 2.

I 16 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. hur justeringsbeloppet ska beräknas.

7 §

I paragrafen finns bestämmelser om beräkningen av minimikapitalkravet för livförsäkring som inte utgör tilläggsförsäkring. Paragrafen genomför artikel 17.2 och 17.6 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 7 kap. 12 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 och 7 kap. 23 § 1982 års FRL. Jämfört med dessa paragrafer byter bestämmelserna i punkterna 3 och 4 plats i förtydligande syfte. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.4.

Paragrafen gäller bl.a. beräkning av kapitalkravet för långa åtaganden som avser sjuk- och olycksfallsförsäkring. I första stycket anges därför att paragrafen, utöver det som anges i ovan angivna hittillsvarande bestämmelser, även omfattar livförsäkringsklass IV. Paragrafen omfattar sammantaget all försäkring som ett tjänstepensionsföretag tillhandahåller med undantag för tilläggsförsäkringar enligt klass I b. För tilläggsförsäkringar gäller i stället bestämmelserna i 8–12 §§.

Första stycket 1 innebär att minimikapitalkravet som utgångspunkt ska omfatta fyra procent av den del av de försäkringstekniska avsättningarna som svarar mot åtaganden med en finansiell eller försäkringsteknisk risk för tjänstepensionsföretaget. Enligt första stycket 2 ska en procent användas vid beräkningen för de försäkringstekniska avsättningarna i övrigt, om det belopp som ska täcka driftskostnaderna är bestämt för längre tid än fem år. Den senare beräkningen ska bl.a. användas för fondförsäkringsåtaganden där den som omfattas av försäkringen bär investeringsrisken. Det gäller dock endast om det belopp som ska täcka driftskostnaderna är bestämt för längre tid än fem år. Om det saknas förutsättningar för att tillämpa punkt 2 följer det av första stycket 3 att minimikapitalkravet i stället ska beräknas med utgångspunkt i nettodriftskostnaderna.

Med risksumma enligt första stycket 4 avses skillnaden mellan försäkringens värde omedelbart efter inträffat dödsfall och försäkringens värde omedelbart före inträffat dödsfall. Risksumman är positiv om företaget får skjuta till belopp, utöver de försäkringstekniska avsättningarna, vid en utbetalning på grund av ett dödsfall. Sådana positiva risksummor ska beaktas vid beräkningen av minimikapitalkravet.

Sida 721
Prop. 2018/19:158Sida 722

Av andra stycket följer att minimikapitalkravet avseende positiva risksummor för vissa försäkringar ska beräknas med lägre procentandelar än det som följer av första stycket 4.

8 §

I paragrafen finns en bestämmelse som anger att minimikapitalkravet för tilläggsförsäkringar ska beräknas med utgångspunkt i premiebasen eller ersättningsbasen. Paragrafen genomför artiklarna 17.3 och 18.1 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 7 kap. 7 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016 jämförd med 7 kap. 14 § FRL i angiven lydelse. I paragrafen används i enlighet med andra tjänstepensionsdirektivet termerna premiebas och ersättningsbas i stället för termerna premieindex och skadeindex som används i hittillsvarande lydelser av ovannämnda bestämmelser. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.4.

9 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkningen av premiebasen. Paragrafen genomför artikel 18.3 första–femte styckena i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 7 kap. 8 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. I enlighet med andra tjänstepensionsdirektivet ska dock indexering som grundas på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet inte ingå i beräkningen av premiebasen. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.4.

10 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkningen av ersättningsbasen. Paragrafen genomför artikel 18.4 första–sjätte styckena i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 7 kap. 9 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. I enlighet med andra tjänstepensionsdirektivet ska dock indexering som grundas på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet inte ingå i beräkningen av ersättningsbasen. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.4.

11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkningen av minimikapitalkravet för tilläggsförsäkringar och har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Paragrafen genomför artikel 18.2, 18.3 sjätte stycket och 18.4 sjunde stycket i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 7 kap. 10 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.4.

12 §

Paragrafen behandlar en viss justering som ska göras vid beräkningen av minimikapitalkravet för tilläggsförsäkringar. Paragrafen genomför artikel 18.5 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 7 kap.

Sida 722
Prop. 2018/19:158Sida 723

11 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.4.

13 §

I paragrafen finns en bestämmelse om garantibeloppets storlek. Paragrafen är utformad efter förebild av 7 kap. 18 § första stycket FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Garantibeloppet uppgår till 790 prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.5.

14 §

I paragrafen finns en bestämmelse om att Finansinspektionen i ett enskilt fall får besluta att sätta ned garantibeloppet med högst hälften av beloppet om det finns särskilda skäl. Paragrafen är utformad efter förebild av 7 kap. 20 § FRL i lydelsen före den 1 januari 2016. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.5.

Det är främst för mindre tjänstepensionsföretag som det kan komma i fråga att sätta ned garantibeloppet. En omständighet som kan ha betydelse vid bedömningen är om företaget vänder sig till en begränsad krets försäkringstagare. För företag som får dela ut vinst torde det sällan finnas utrymme att sätta ned garantibeloppet. Vid prövningen bör en helhetsbedömning göras (prop. 2002/03:94 s. 62 f.).

I 16 § 2 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om villkor som ska vara uppfyllda för att nedsättning av garantibeloppet ska komma i fråga.

15 §

Paragrafen behandlar ett tjänstepensionsföretags skyldighet att vidta åtgärder ifall tjänstepensionsföretaget inte uppfyller något av kapitalkraven eller garantibeloppet eller om det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna. Paragrafen är utformad efter förebild av 8 kap. 16 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.6.

Underrättelseskyldigheten enligt första stycket avser en situation när kapitalbasen för ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller kraven i 7 kap. 1 § andra stycket, eller det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna. Det andra ledet i bestämmelsen, dvs. att underrättelse ska ske om det finns risk för att företaget inte uppfyller kapitalkraven, är avsett att skapa förutsättningar för en proaktiv tillsyn och en nära dialog med Finansinspektionen om det finns risk för att tjänstepensionsföretaget inte kommer att uppfylla något av kapitalkraven. Det är alltså inte varje teoretisk risk som avses utan sådana situationer när ett aktsamt företag rimligen redan följer hur det finansiella läget utvecklar sig mer noggrant.

Iandra stycket finns en upplysning om att det i 15 kap. 5 och 8 §§ finns bestämmelser om skyldigheten att upprätta en åtgärdsplan eller en finansiell saneringsplan ifall något av kapitalkraven eller garantibeloppet inte uppfylls.

Sida 723
Prop. 2018/19:158Sida 724

16 §

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet och villkoren för nedsättning av garantibeloppet. Övervägandena finns i avsnitten 8.5.2 och 8.5.5.

När det gäller det riskkänsliga kapitalkravet i punkt 1 avser bemyndigandet bl.a. beräkningen av kapitalkraven för respektive risk och hur det riskkänsliga kapitalkravet ska läggas samman.

Bemyndigandet avseende garantibeloppet i punkt 2 ger möjlighet att meddela föreskrifter om villkor som ska vara uppfyllda för att nedsättning av garantibeloppet ska komma i fråga.

9 kap. Företagsstyrning

Kapitlet innehåller bestämmelser om företagsstyrning hos tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna införs i huvudsak för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt. Flera av bestämmelserna i det direktivet överensstämmer med motsvarande bestämmelser för försäkringsföretag i Solvens II-direktivet. En stor del av bestämmelserna för tjänstepensionsföretag motsvarar därmed eller är utformade efter förebild av det som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen.

På samma sätt som för försäkringsföretag är bestämmelserna om företagsstyrning en särreglering i förhållande till de gällande allmänna associationsrättsliga regelverken i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar. En stor del av bestämmelserna i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar ska dock, på motsvarande sätt som för försäkringsföretag, också gälla för tjänstepensionsföretag, se bestämmelserna i 10 kap.

1 §

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om företagsstyrningssystem. Bestämmelsen genomför artiklarna 21.1, 21.2, 23.3 g och 24.1 andra meningen i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 4 kap. 5 § och 10 kap. 1 § FRL. Övervägandena finns i avsnitten 9.2 och 9.3.

Iförsta stycket anges att ett tjänstepensionsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt. Detta generella krav innefattar de krav som anges i 2–26 §§ och i föreskrifter som har meddelats med stöd av 27 §. I kravet ryms även andra tjänstepensionsdirektivets krav på en tillfredsställande och transparent organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämplig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare (artikel 21.1 i andra tjänstepensionsdirektivet). I detta ingår också att företaget ska göra det möjligt för personer som innehar centrala funktioner att utföra sina uppgifter effektivt på ett objektivt, korrekt och oberoende sätt (artikel 24.1 andra meningen). Bestämmelser om centrala funktioner finns i 8–13 §§. Dessutom gäller att företagsstyrningssystemet ska beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i samband med investeringstillgångar vid investeringsbeslut (artikel 21.1 i). Vidare gäller att företagsstyrningen av ersättningar

Sida 724
Prop. 2018/19:158Sida 725

och deras övervakning ska vara tydlig, transparent och effektiv (artikel 23.3 g). Företagsstyrningssystemet ska regelbundet ses över.

Iandra stycket anges att företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten i tjänstepensionsföretagets verksamhet. Bestämmelsen motsvarar artikel 21.2 i andra tjänstepensionsdirektivet men gäller i lagen för samtliga bestämmelser om företagsstyrning, även dem som inte har sin grund i någon bestämmelse i direktivet.

2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om kontinuitet i verksamheten. Bestämmelsen genomför artikel 21.5 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 3 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.5.

Iförsta stycket anges att ett tjänstepensionsföretag ska ha system, resurser och rutiner som är lämpliga för att verksamheten ska kunna drivas med kontinuitet och i enlighet med gällande regler. Ett tjänstepensionsföretag ska vidta rimliga åtgärder för att säkerställa detta (artikel 21.5 i andra tjänstepensionsdirektivet). Systemen, resurserna och rutinerna ska alltså vara proportionerliga i förhållande till den verksamhet som tjänstepensionsföretaget driver.

Iandra stycket anges att ett tjänstepensionsföretag ska ha en beredskapsplan. Utarbetandet av en beredskapsplan är en av åtgärderna som ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att säkerställa att dess verksamhet drivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt.

3 §

Paragrafen innehåller lämplighetskrav för dem som är verksamma i ett tjänstepensionsföretag. Bestämmelsen genomför artikel 22.1 a i och iii och b i andra tjänstepensionsdirektivet. Bestämmelsen genomför även delvis artiklarna 22.1 a ii, 22.2 och 24.3. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 5 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.6.3.

I första stycket 1 anges lämplighetskrav för dem som leder tjänstepensionsföretaget. För dem som ingår i styrelsen och för den verkställande direktören, eller för dem som är ersättare för någon av dem, gäller att de var för sig ska ha de insikter och den erfarenhet som krävs för att delta i ledningen av tjänstepensionsföretaget.

I första stycket 2 anges lämplighetskrav för dem som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i tjänstepensionsföretaget, dvs. riskhanteringsfunktionen, funktionen för regelefterlevnad, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen. För dessa personer gäller att de ska ha de insikter och den erfarenhet som krävs för uppgiften. För dem som ska ansvara för eller utföra arbete i funktionen för internrevision eller aktuariefunktionen finns ytterligare krav för att de ska anses lämpliga för dessa uppgifter, se 12 och 13 §§.

För såväl dem som leder tjänstepensionsföretaget som dem som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion gäller att de även i övrigt ska vara lämpliga för uppgiften. Denna prövning ska, som vid övriga lämplighetskrav, göras individuellt och ska motsvara högt ställda krav på anseende och integritet (artikel 22.1 b i andra tjänstepensionsdirektivet).

Sida 725
Prop. 2018/19:158Sida 726

Lämplighetskraven gäller även för personer som genom uppdragsavtal anlitas för att ansvara för eller utföra arbete i centrala funktioner (artikel 22.1 i andra tjänstepensionsdirektivet).

Enligt andra stycket ska ett tjänstepensionsföretag snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i företagets ledning, dvs. de som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem. Detsamma gäller vid ändringar av vilka som ansvarar för en central funktion i företaget. Detta överensstämmer med det som gäller för försäkringsföretag enligt 10 kap. 5 § andra stycket FRL.

Itredje stycket anges att tjänstepensionsföretag ska underrätta Finansinspektionen om någon av dem som omfattas av lämplighetskraven, dvs. de som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem samt de som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion, har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven. Även detta överensstämmer med det som gäller för försäkringsföretag enligt 10 kap. 5 § tredje stycket FRL.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de krav som ska gälla för personer som är verksamma i ett tjänstepensionsföretag, se 27 § första stycket 1.

4 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om styrdokument. Bestämmelsen genomför artikel 21.3 och delvis artiklarna 23.1, 23.3 f, 24.3 och 30 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 2 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.1.

Iförsta stycket anges att ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa olika styrdokument. De styrdokument som ska upprättas är styrdokument för riskhantering, styrdokument för internkontroll, styrdokument för internrevision, försäkringstekniska riktlinjer, styrdokument för verksamhet som omfattas av bestämmelser om uppdragsavtal enligt denna lag, styrdokument för uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna, styrdokument för ersättningar, investeringsriktlinjer och styrdokument för hantering av intressekonflikter mellan företagets intressenter.

Detta motsvarar i huvudsak det som gäller för försäkringsföretag enligt 10 kap. 2, 23 och 24 §§ FRL. Bestämmelserna är mer omfattande än vad andra tjänstepensionsdirektivet kräver då ett tjänstepensionsföretag på samma sätt som ett försäkringsföretag ska upprätta styrdokument för internkontroll samt för uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna. Riktlinjerna för verksamhet som omfattas av bestämmelser om uppdragsavtal behöver endast omfatta uppdragsavtal som rör tjänstepensionsföretagets försäkringsrörelse, se författningskommentaren till 23 §.

Iandra stycket anges att styrelsen ska fastställa styrdokumenten. Styrelsen ska utvärdera och se över styrdokumenten minst en gång per år. Inom ramen för detta arbete ska styrdokumenten anpassas till väsentliga förändringar inom det berörda systemet eller området (artikel 21.3 i andra tjänstepensionsdirektivet).

Sida 726
Prop. 2018/19:158Sida 727

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i styrdokumenten, se 27 § första stycket 2.

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingivande av försäkringstekniska riktlinjer och försäkringstekniskt beräkningsunderlag. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 23 och 25 §§ FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.2.

Iförsta stycket anges att de försäkringstekniska riktlinjerna ska ges in till Finansinspektionen senast den dag de börjar användas. Även när riktlinjerna ändras ska de ges in senast den dag som de börjar användas. Att ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa försäkringstekniska riktlinjer följer av 4 § första stycket 4.

Enligt andra stycket ska ett tjänstepensionsföretag tillsammans med riktlinjerna lämna en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för tjänstepensionsföretaget, försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade.

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt tredje stycket komplettera de försäkringstekniska riktlinjerna med ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag. Som tidigare gällt får det försäkringstekniska beräkningsunderlaget och de försäkringstekniska riktlinjerna anpassas efter de enskilda pensionsförsäkringarna och hur riskfyllda och väsentliga åtagandena är för företaget (prop. 1998/99:87 s. 238).

Finansinspektionen får enligt fjärde stycket i ett enskilt fall besluta om undantag från skyldigheten att upprätta ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag. För ett beslut om detta krävs att det med hänsyn till försäkringarnas beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett sådant underlag. Detta motsvarar det som gäller enligt försäkringsrörelselagen (10 kap. 23 § fjärde stycket). Ett beslut om undantag kan vara aktuellt för fond-eller depåförsäkringar där den försäkrade står all investeringsrisk. Även i andra fall bör ett beslut om undantag kunna meddelas om det av särskilda skäl inte är meningsfullt att upprätta ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag, t.ex. om en viss försäkring är av mindre värde för tjänstepensionsföretaget (samma prop.

s.408).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i det försäkringstekniska beräkningsunderlaget, se 27 § första stycket 3.

6 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om offentliggörande av information om styrdokument för ersättningar. Bestämmelsen genomför artikel 23.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.13.

I bestämmelsen anges, i enlighet med artikel 23.2 i andra tjänstepensionsdirektivet, att ett tjänstepensionsföretag regelbundet ska offentliggöra information om sitt styrdokument för ersättningar. Det är inte hela styrdokumentet som behöver offentliggöras, utan endast relevant information om detta. Vad som är relevant får avgöras utifrån tjänstepensions-företagets enskilda styrdokument för ersättningar och den verksamhet som företaget driver. Att ett sådant styrdokument ska upprättas och följas framgår av 4 § första stycket 7. Att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad styrdokumentet för ersättningar ska innehålla anges i 27 § första stycket 2. Vidare finns i 27 § andra stycket en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information om styrdokumentet för ersättningar ska offentliggöras.

Sida 727
Prop. 2018/19:158Sida 728

7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingivande av investeringsriktlinjer och deras innehåll samt offentliggörande. Paragrafen genomför delvis artikel 30 i andra tjänstepensionsdirektivet. Den är utformad efter förebild av 8 kap. 4, 6 och 8 §§ FRL i lydelserna före den 1 januari 2016 samt 24 c och 28 a §§ UFL. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.3.

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt första stycket ge in investeringsriktlinjerna till Finansinspektionen senast den dag som de börjar användas. Även när riktlinjerna ändras ska de ges in senast den dag som de börjar användas. Att ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa investeringsriktlinjer följer av 4 § första stycket 8. I stycket anges också att investeringsriktlinjerna ska ses över snarast möjligt om det sker en väsentlig förändring av investeringspolicyn och att riktlinjerna ska offentliggöras. Investeringsriktlinjerna är ett övergripande dokument som innehåller de huvudsakliga principerna för företagets investeringar. Detta skiljer sig från investeringspolicyn som är företagets inriktning av investeringsverksamheten.

Enligt andra stycket ska ett tjänstepensionsföretag tillsammans med riktlinjerna lämna en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för tjänstepensionsföretaget, försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade.

Itredje stycket anges vad investeringsriktlinjerna ska innehålla. Riktlinjerna ska innehålla uppgifter om metoder för att mäta investeringsrisker, tjänstepensionsföretagets processer för riskhantering och fördelning mellan olika tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och löptid samt hur hänsyn tas i investeringspolicyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer. Det är endast den strategiska fördelningen av tillgångar som behöver anges i investeringsriktlinjerna (jfr artikel 30).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 2 och 4 meddela föreskrifter om vad investeringsriktlinjerna och redogörelsen för konsekvenserna ska innehålla.

8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka centrala funktioner ett tjänstepensionsföretag ska ha. Bestämmelsen genomför artiklarna 24.1 första meningen och 27.1 i andra tjänstepensionsdirektivet. Bestämmelsen genomför även delvis artiklarna 25.1 första stycket och 26 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 4 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.6.2.

Sida 728
Prop. 2018/19:158Sida 729

I paragrafen anges att ett tjänstepensionsföretag inom sitt företags-styrningssystem ska ha följande centrala funktioner: en funktion för risk-hantering, en funktion för regelefterlevnad, en funktion för internrevision och en aktuariefunktion. I andra tjänstepensionsdirektivet anges endast att ett tjänstepensionsinstitut ska ha en riskhanteringsfunktion, en internrevisionsfunktion samt, i tillämpliga fall, en aktuariefunktion. Kravet på en funktion för regelefterlevnad går därmed utöver vad direktivet kräver. Kravet på inrättande av en aktuariefunktion är tillämpligt på tjänstepensionsföretagen eftersom de har egna åtaganden gentemot de framtida pensionärerna, vilket inte är fallet för t.ex. pensionsstiftelser.

9 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att rapportera till Finansinspektionen. Bestämmelsen genomför artikel 24.5 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.6.4.

Enligt paragrafen är den som ansvarar för en central funktion i ett tjänstepensionsföretag skyldig att underrätta Finansinspektionen om han eller hon upptäcker allvarliga missförhållanden inom funktionen. Skyldigheten att underrätta Finansinspektionen inträder först när styrelsen eller den verkställande direktören har informerats om missförhållandena och trots detta inte inom skälig tid har vidtagit lämpliga åtgärder. Denna skyldighet påverkar inte ett vittnes rätt att vägra att yttra sig om en omständighet, vars yppande skulle röja att vittnet eller någon vittnet närstående har förövat brottslig eller vanärande handling (36 kap. 6 § första stycket rättegångsbalken och artikel 24.5 i andra tjänstepensionsdirektivet).

I paragrafen anges i vilka situationer det uppkommer en skyldighet att underrätta Finansinspektionen. Detta är enligt punkt 1 om det inom den centrala funktionen har upptäckts att det finns en betydande risk att företaget inte kommer att uppfylla ett väsentligt krav enligt lag och detta kan få väsentlig påverkan på försäkringstagarnas, de försäkrades eller andra ersättningsberättigades intressen. Enligt punkt 2 inträder skyldigheten att underrätta Finansinspektionen om det inom den centrala funktionen har konstaterats att det förekommit en väsentlig överträdelse av lag eller andra bestämmelser som gäller för företagets verksamhet.

10 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om funktionen för riskhantering. Bestämmelsen genomför delvis artiklarna 24.4 och 25.1 första stycket i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 15 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.4.

Funktionen för riskhantering i ett tjänstepensionsföretag ska enligt första stycket ges en struktur som underlättar genomförande av riskhanteringssystemet. Att ett tjänstepensionsföretag ska ha en funktion för riskhantering anges i 8 §.

I andra stycket anges vilka uppgifter som funktionen för riskhantering ska utföra. Funktionen ska utvärdera systemet för riskhantering, andra stycket 1. Funktionen ska även identifiera, värdera och övervaka de risker som omfattas av systemet för riskhantering, andra stycket 2. Funktionen ska dessutom rapportera till styrelsen och den verkställande direktören om de risker som tjänstepensionsföretaget är eller kan komma att bli exponerat för samt beroenden mellan risker, andra stycket 3.

Sida 729
Prop. 2018/19:158Sida 730

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 5 meddela föreskrifter om vilka uppgifter som funktionen för riskhantering ska utföra.

11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om funktionen för regelefterlevnad. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 16 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.9.2.

I paragrafen anges vilka uppgifter som funktionen för regelefterlevnad ska utföra. Att ett tjänstepensionsföretag ska ha en funktion för regelefterlevnad anges i 8 §.

Funktionen för regelefterlevnad ska rapportera till styrelsen och den verkställande direktören om efterlevnaden av de bestämmelser som gäller för tjänstepensionsföretagets verksamhet. Detta gäller bestämmelserna i denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av den, punkt 1 a, samt bestämmelserna i försäkringsrörelselagen som ska gälla för tjänstepensionsföretag, punkt 1 b. Om företaget driver gränsöverskridande verksamhet, omfattas även de föreskrifter och riktlinjer som den behöriga myndigheten i det landet har meddelat, punkt 1 c. Funktionen ska även lämna råd till företagets styrelse och den verkställande direktören om hur bristande efterlevnad av de bestämmelser som gäller för ett tjänstepensionsföretags verksamhet kan förebyggas, punkt 2, och bedöma konsekvenserna av att de bestämmelserna ändras, punkt 3. Funktionen ska dessutom identifiera och bedöma risker för bristande efterlevnad av de bestämmelser som gäller ett tjänstepensionsföretags verksamhet, punkt 4.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 6 meddela föreskrifter om vilka uppgifter som funktionen för regelefterlevnad ska utföra.

12 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om funktionen för internrevision. Paragrafen genomför artikel 24.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen genomför även delvis artiklarna 22.1 a ii, 24.4 och 26 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 17 § FRL. Övervägandena finns i avsnitten 9.6.3 och 9.11.

Iförsta stycket anges vilka uppgifter som funktionen för internrevision ska utföra. Att ett tjänstepensionsföretag ska ha en funktion för internrevision anges i 8 §.

Funktionen för internrevision ska utvärdera systemet för internkontroll, första stycket 1. Funktionen ska även utvärdera andra delar av företagsstyrningssystemet, första stycket 2. Detta gäller även, i förekommande fall, verksamheter som omfattas av uppdragsavtal (artikel 26 i andra tjänstepensionsdirektivet). Funktionen ska dessutom rapportera resultat och lämna rekommendationer efter utvärderingarna till företagets styrelse, första stycket 3.

Sida 730
Prop. 2018/19:158Sida 731

I andra stycket anges att funktionen för internrevision ska utföra sina uppgifter med opartiskhet och vara oberoende från den verksamhet som utvärderas. En person som ansvarar för eller utför arbete i funktionen för internrevision får därmed inte, till skillnad från vad som gäller för de andra centrala funktionerna, utöva flera centrala funktioner (artikel 24.2 i andra tjänstepensionsdirektivet).

Den som ansvarar för eller utför arbete i funktionen för internrevision ska enligt tredje stycket, utöver de lämplighetskrav som anges i 3 § första stycket 2, ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter som är tillräckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av företagets verksamhet. Dessa krav gäller även för personer som genom uppdragsavtal anlitas för att ansvara för eller utföra arbete i funktionen (artikel 22.1 i andra tjänstepensionsdirektivet).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som funktionen för internrevision ska utföra, se författningskommentaren till 27 § första stycket 7. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 1 även meddela föreskrifter om krav som ska gälla för den som ska ansvara för eller utföra arbete i funktionen.

13 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om aktuariefunktionen. Paragrafen genomför artikel 27.1 b–h och 27.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen genomför även delvis artiklarna 22.1 a ii, 24.4 och 27.1 a i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 18 § FRL. Övervägandena finns i avsnitten 9.6.3 och 9.10.

Iförsta stycket anges vilka uppgifter som aktuariefunktionen ska utföra. Att ett tjänstepensionsföretag ska ha en aktuariefunktion anges i 8 §.

Aktuariefunktionen ska samordna och svara för kvaliteten i de försäkringstekniska beräkningarna och utredningarna, första stycket 1. Funktionen ska även bistå styrelsen och den verkställande direktören och på eget initiativ rapportera till dem i frågor som rör metoder, beräkningar och bedömningar av de försäkringstekniska avsättningarna, första stycket 2 a, värderingen av försäkringsriskerna, första stycket 2 b, och återförsäkringsskydd och andra riskreduceringstekniker, första stycket 2 c. Funktionen ska dessutom bidra till företagets riskhanteringssystem, första stycket 3. Aktuariefunktionen ska även överse beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Detta framgår av 5 kap. 6 §.

Den som ansvarar för eller utför arbete i aktuariefunktionen ska enligt andra stycket, utöver de lämplighetskrav som anges i 3 § första stycket 2, ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter som är tillräckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i företagets verksamhet. Dessa krav gäller även för personer som genom uppdragsavtal anlitas för att ansvara för eller utföra arbete i funktionen (artikel 22.1 i andra tjänstepensionsdirektivet).

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt tredje stycket utse minst en oberoende person som ansvarar för aktuariefunktionen. Oberoendet ska gälla gentemot dem som kan ha ett intresse av att de försäkringstekniska avsättningarna blir lägre eller högre än vad beräkningarna faktiskt visar.

Sida 731
Prop. 2018/19:158Sida 732

R egeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt

27§ första stycket 8 meddela föreskrifter om vilka uppgifter som aktuariefunktionen ska utföra. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 1 även meddela föreskrifter om kraven som ska gälla för den som ska ansvara för eller utföra arbete i funktionen.

14 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om riskhanteringssystem. Paragrafen genomför artikel 25.1 andra stycket i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen genomför även delvis artikel 25.1 första stycket i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 6 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.1.

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt första stycket ha ett system för riskhantering. Systemet för riskhantering ska innehålla de strategier, processer och rapporteringsrutiner som behövs för att säkerställa att företaget fortlöpande kan identifiera, värdera, övervaka, hantera och rapportera risker samt beroenden mellan risker. Detta överensstämmer med det som gäller för försäkringsföretag (se s. 601 f.). Med strategier avses de beslut kring mål, risktolerans m.m. som måste finnas bl.a. för att det ska vara möjligt att identifiera och värdera en risk. Med processer avses allt, intern arbetsordning och beslutsstruktur m.m., som måste finnas, exempelvis för att företaget på ett effektivt sätt ska kunna hantera och kontrollera riskerna. Med rapporteringsrutiner avses de rutiner som måste finnas för att nödvändig information ska spridas till berörda. Det första ledet i processen är att identifiera riskerna. Därefter ska såväl de enskilda riskerna som de samlade riskerna uppskattas, dvs. värderas. Vidare ska riskerna hanteras, vilket innebär att företaget ska vidta nödvändiga åtgärder till följd av de identifierade riskerna. Kravet på rapportering innebär att det ska finnas väl fungerande informationsvägar för att styrelsen, den verkställande direktören och andra beslutfattare i organisationen ska hållas underrättade om riskernas storlek och utveckling.

Iandra stycket anges att riskhanteringssystemet ska vara integrerat i företagets organisations- och beslutsstruktur. Det innebär att systemet ska kunna samla in information från tjänstepensionsföretagets verksamhet som ger en allsidig och saklig bild av riskerna. Systemet ska också kunna göra denna information, tillsammans med analyser av riskerna, tillgänglig för företagets ledning. Systemet ska också vara utformat med lämplig hänsyn till de personer som leder företaget eller ingår i en central funktion. Med detta avses att de som leder tjänstepensionsföretaget, eller de som ansvarar för eller utför centrala funktioner i företaget, ska kunna beakta den information och de analyser som görs inom riskhanteringssystemet när de utför sina uppgifter.

15 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om omfattningen av ett tjänstepensionsföretags riskhanteringssystem. Paragrafen genomför artikel 25.2 och

Sida 732
Prop. 2018/19:158Sida 733

25.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter före- bild av 10 kap. 7 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.1.

Iförsta stycket anges att systemet för riskhantering ska avse både de risker som täcks av det riskkänsliga kapitalkravet och risker som inte, eller bara delvis, beaktas vid beräkningen av det kravet. Detta gäller såväl risker som kan uppstå inom tjänstepensionsföretaget som i företag som tjänstepensionsföretaget har anlitat genom ett uppdragsavtal (artikel 25.2 i andra tjänstepensionsdirektivet).

Iandra stycket anges vilka risker som systemet för riskhantering ska omfatta. Systemet ska omfatta försäkringsrisker, matchningsrisker, investeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden, likviditets- och koncentrationsrisker, operativa risker, risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreduceringstekniker, miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning och beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för.

Om försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står för investeringsrisker ska systemet för riskhantering enligt tredje stycket även beakta riskerna ur deras synvinkel.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 9 meddela föreskrifter om innehållet i systemet för riskhantering samt omfattningen av riskerna i detta system.

16 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om regelbunden utvärdering. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 9 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.2.

Enligt paragrafen ska ett tjänstepensionsföretag regelbundet bedöma hur känsliga de försäkringstekniska avsättningarna och kapitalbasen är för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av räntan, dvs. diskonteringsräntan, som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 10 meddela föreskrifter om kraven på de regelbundna utvärderingarna av företagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

17 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om analys av externa bedömningar. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 10 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.7.3.

Enligt paragrafen ska ett tjänstepensionsföretag som använder bedömningar från externa kreditvärderingsinstitut vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna eller det riskkänsliga kapitalkravet, när det är möjligt, göra en egen bedömning av de externa värderingarna. Med externt kreditvärderingsinstitut avses ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets

Sida 733
Prop. 2018/19:158Sida 734
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen (se 1 kap. 12 § 5 FRL).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 11 meddela föreskrifter om hur en bedömning av externa värderingar ska genomföras.

18 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags system för internkontroll. Paragrafen genomför artikel 21.4 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 14 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.9.1.

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt första stycket ha ett system för internkontroll.

Iandra stycket anges vad systemet ska omfatta. Ett system för internkontroll ska, i enlighet med artikel 21.4 i andra tjänstepensionsdirektivet, omfatta förvaltnings- och redovisningsmetoder, ramar för internkontrollen och lämpliga rapporteringsrutiner. Därutöver ska systemet omfatta en funktion för regelefterlevnad, vilket dock inte följer av den nämnda artikeln i direktivet.

19 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om system för ersättningar. Paragrafen genomför artikel 23.1 och 23.3 d–f i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 2 kap. 17 c § lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Övervägandena finns i avsnitt 9.13.

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt första stycket ha ett system för ersättningar som skapar en sund och effektiv riskhantering. Detta innebär bl.a. att ersättningssystemet inte ska stå i strid med tjänstepensionsföretagets riskprofil (jfr s. 140 f.). Systemet ska inte heller uppmuntra till ett överdrivet risktagande, vilket också är ett krav för ersättningspolicyn enligt andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 23.3 d).

Systemet ska omfatta tjänstepensionsföretagets upprättade styrdokument för ersättningar och den praktiska tillämpningen av detta. Bestämmelser om styrdokumentet för ersättningar finns i 4 och 6 §§.

I andra stycket anges vilka som ska omfattas av systemet för ersättningar. Systemet ska omfatta ersättningar till dem som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem. Systemet ska även omfatta ersättningar till dem som ansvarar för eller utför arbete i centrala funktioner. Därutöver ska systemet omfatta ersättningar till andra som kan påverka tjänstepensionsföretagets riskprofil. Även ersättningar till dem som genom ett uppdragsavtal ansvarar för eller utför arbete i centrala funktioner, samt utför arbete som kan påverka tjänstepensionsföretagets riskprofil omfattas, såvida inte dessa uppdragstagare omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), dvs. UCITS-direktivet, Solvens II-direktivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011

Sida 734
Prop. 2018/19:158Sida 735

om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr

1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, dvs. AIFM-direktivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, dvs. kapitaltäckningsdirektivet eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, dvs. MiFID II (artikel 23.3 e i andra tjänstepensionsdirektivet).

20 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om egen risk- och solvensbedömning. Paragrafen genomför artikel 28.1 första stycket, 28.3 och 28.4 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen genomför även delvis artikel 28.2 d i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 11 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt första stycket genomföra och dokumentera en egen risk- och solvensbedömning.

Iandra stycket anges vad som ska ingå i den egna risk- och solvensbedömningen. Ett tjänstepensionsföretag ska i den egna risk- och solvensbedömningen göra en bedömning av företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi. Företaget ska också göra en bedömning av företagets fortlöpande efterlevnad av bestämmelserna om kapitalkraven och försäkringstekniska avsättningar. I risk- och solvensbedömningen ska tjänstepensionsföretaget även göra en bedömning av hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och de antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet.

För bedömningen av det totala solvensbehovet ska ett tjänstepensionsföretag enligt tredje stycket ha processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och värderas. I enlighet med artikel 28.3 tredje meningen i andra tjänstepensionsdirektivet ska företaget redovisa de processer som använts vid bedömningen.

Ifjärde stycket anges att den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i tjänstepensionsföretagets affärsstrategier. Den egna risk- och solvensbedömningen ska även beaktas vid strategiska beslut.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 12 meddela föreskrifter om vad som ska ingå i risk- och solvensbedömningen.

21 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om frekvensen för en risk- och solvensbedömning. Paragrafen genomför artikel 28.1 andra stycket första meningen i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 10 kap.

12 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

Sida 735
Prop. 2018/19:158Sida 736

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt paragrafen genomföra en egen risk- och solvensbedömning minst en gång per år. Detta avviker från andra tjänstepensionsdirektivet som endast kräver att riskbedömningen ska genomföras åtminstone vart tredje år och överensstämmer med vad som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (10 kap. 12 §). Om det inom denna tidsperiod har skett en väsentlig förändring av de risker som tjänstepensionsföretaget är utsatt för, ska företaget genomföra en ny risk- och solvenbedömning snarast möjligt.

22 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om rapportering av resultatet av den egna risk- och solvensbedömningen. Paragrafen motsvarar 10 kap. 13 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.8.

Enligt paragrafen ska ett tjänstepensionsföretag rapportera resultatet av varje egen risk- och solvensbedömning till Finansinspektionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 12 meddela föreskrifter om rapporteringen av resultatet av ett tjänstepensionsföretags egna risk- och solvensbedömning.

23 §

Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om uppdragsavtal. Paragrafen genomför artikel 31.1 och 31.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 19 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.12.1.

Iförsta stycket anges att ett tjänstepensionsföretag får uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete och vissa funktioner som ingår i företagets försäkringsrörelse, dvs. den verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar. Detta avser t.ex. investeringsverksamheten och de centrala funktionerna. Ett sådant avtal benämns uppdragsavtal. Avtal för operativa tjänster, t.ex. säkerhets- och underhållspersonal, utgör inte uppdragsavtal (se skäl 61 i andra tjänstepensionsdirektivet). I paragrafen anges också att ett sådant uppdrag inte inskränker företagets ansvar enligt denna lag. Detta gäller även ansvar enligt bestämmelser i andra lagar som gäller för tjänstepensionsföretag. I 24 § anges begränsningar i ett tjänstepensionsföretags möjlighet att ingå uppdragsavtal.

Enligt andra stycket ska ett tjänstepensionsföretag säkerställa att den verksamhet som omfattas av ett uppdragsavtal fungerar väl. Detta ska ske dels genom valet av uppdragstagare, dels genom en löpande uppföljning av den verksamhet som omfattas av uppdragsavtal.

Av tredje stycket följer att ett uppdragsavtal ska vara skriftligt och tydligt ange parternas rättigheter och skyldigheter. I 26 § anges vissa skyldigheter som kan följa av ett uppdragsavtal.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 27 § första stycket 13 meddela föreskrifter om vad ett tjänstepensionsföretag ska beakta när det ingår ett uppdragsavtal och om innehållet i ett sådant avtal.

Sida 736
Prop. 2018/19:158Sida 737

24 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsningar i möjligheten att ingå uppdragsavtal. Paragrafen genomför artikel 31.3 a–d, 31.4 och 31.5 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 20 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.12.1.

I paragrafen anges krav för att ett tjänstepensionsföretag ska få ingå uppdragsavtal. Ett tjänstepensionsföretag får inte ingå ett uppdragsavtal om det leder till att kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras, punkt 1. Detta överensstämmer med artikel 31.3 a i andra tjänstepensionsdirektivet och avviker från motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen som endast anger att ett uppdragsavtal inte får leda till att kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras väsentligt (10 kap. 20 § 1). Inte heller får ett uppdragsavtal leda till att den operativa risken i företaget ökar väsentligt, punkt 2, eller att Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn över tjänstepensionsföretagets verksamhet försämras, punkt 3. Dessutom gäller att ett uppdragsavtal inte får leda till att försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades möjlighet till tillfredsställande och fortlöpande service inte kan upprätthållas, punkt 4.

25 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälan av uppdragsavtal. Paragrafen genomför artikel 31.6 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen är utformad efter förebild av 10 kap. 21 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.12.2.

I paragrafen anges att ett tjänstepensionsföretag ska anmäla ett uppdragsavtal till Finansinspektionen. En anmälan ska ske innan avtalet börjar gälla. Detta avviker från det som anges i andra tjänstepensionsdirektivet, som tillåter att vissa typer av avtal får anmälas vid en senare tidpunkt. I paragrafen anges också att om det inträffar väsentliga förändringar som rör den verksamhet som omfattas av ett uppdragsavtal, ska tjänstepensionsföretaget snarast möjligt anmäla detta till Finansinspektionen.

26 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder som krävs vid uppdragsavtal. Paragrafen genomför delvis artikel 31.7 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 22 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 9.12.3.

Ett tjänstepensionsföretag ska enligt punkt 1 vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppdragstagaren samarbetar med Finansinspektionen när det gäller den verksamhet eller de funktioner som omfattas av uppdragsavtalet.

Ett tjänstepensionsföretag ska också vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppdragstagaren ger tjänstepensionsföretaget, dess revisorer och Finansinspektionen tillgång till uppgifter som rör den verksamhet eller de funktioner som omfattas av uppdragsavtalet, punkt 2.

Dessutom gäller att ett tjänstepensionsföretag ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppdragstagaren ger Finansinspektionen faktiskt tillträde till uppdragstagarens lokaler, punkt 3.

Sida 737
Prop. 2018/19:158Sida 738

27 §

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att få meddela föreskrifter inom de angivna områdena.

Första stycket 1 avser de krav som ska gälla för de som är verksamma i tjänstepensionsföretaget enligt 3, 12 och 13 §§ och omfattar därmed dels de som ska leda tjänstepensionsföretaget, dvs. styrelseledamöter, verkställande direktör och ersättare för dessa, dels de som ska ansvara för eller utföra arbete i de centrala funktionerna.

Första stycket 2 avser innehållet i de styrdokument som ett tjänstepensionsföretag ska upprätta enligt 4 §. Artikel 23.3 a–c och delvis artikel

24.3i andra tjänstepensionsdirektivet kan genomföras i föreskrifter som meddelas med stöd av denna punkt.

Första stycket 3 avser innehållet i det försäkringstekniska beräkningsunderlaget enligt 5 §.

Första stycket 4 avser innehållet i konsekvensredogörelsen som ska lämnas enligt 7 §, i samband med ändringar av investeringsriktlinjerna.

Första stycket 5 avser uppgifter som funktionen för riskhantering ska utföra enligt 10 §.

Första stycket 6 avser uppgifter som funktionen för regelefterlevnad ska utföra enligt 11 §.

Första stycket 7 avser uppgifter som funktionen för internrevision ska utföra enligt 12 §.

Första stycket 8 avser uppgifter som aktuariefunktionen ska utföra enligt 13 §.

Första stycket 9 avser innehållet i systemet för riskhantering enligt 15 § samt omfattningen av riskerna i detta system.

Första stycket 10 avser krav på de regelbundna utvärderingar av tjänstepensionsföretagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 16 §.

Första stycket 11 avser hur ett tjänstepensionsföretag ska genomföra en analys av externa kreditvärderingar enligt 17 §.

Första stycket 12 avser den egna risk- och solvensbedömning som ett tjänstepensionsföretag ska genomföra enligt 20 §. Artikel 28.1 andra stycket andra meningen, 28.2 a–c och e–h samt delvis artikel 28.2 d i andra tjänstepensionsdirektivet kan därmed genomföras i föreskrifter som meddelas med stöd av denna punkt. Bemyndigandet omfattar även hur resultatet av den egna risk- och solvensbedömningen ska rapporteras enligt 22 §.

Första stycket 13 avser vad ett tjänstepensionsföretag ska beakta när det ingår ett uppdragsavtal enligt 23 § och innehållet i ett sådant avtal.

I andra stycket finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information om styrdokumentet för ersättningar ska offentliggöras enligt 6 §.

Sida 738
Prop. 2018/19:158Sida 739

10 kap. Associationsrättsliga bestämmelser för tjänstepensionsföretag

1 §

I paragrafen regleras vilka allmänna bestämmelser för aktiebolag som ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag. Paragrafen är utformad efter förebild av 11 kap. 1 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Iförsta stycket anges att föreskrifter för aktiebolag i allmänhet ska tillämpas om inte annat är särskilt föreskrivet. Det innebär att aktiebolagslagen och andra författningar som rör aktiebolag som huvudregel är tillämpliga på tjänstepensionsaktiebolag på samma sätt som på försäkringsaktiebolag. Föreskrifter om avvikelser finns i detta kapitel och i de bestämmelser i försäkringsrörelselagen som det hänvisas till i kapitlet. I likhet med motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen föreskrivs att när det i aktiebolagslagen hänvisas till bestämmelser i den lagen ska hänvisningen avse denna lag eller försäkringsrörelselagen, om det finns bestämmelser som gäller i stället för aktiebolagslagen. Det innebär att om en bestämmelse i denna lag eller försäkringsrörelselagen innehåller avvikelser från aktiebolagslagen, och det i någon annan bestämmelse i aktiebolagslagen finns hänvisningar till de bestämmelser som denna lag eller försäkringsrörelselagen avviker från, ska hänvisningen i aktiebolagslagen för tjänstepensionsaktiebolagens del avse denna lag eller försäkringsrörelselagen.

Av andra stycket följer att Finansinspektionen, i stället för Bolagsverket, ska fatta beslut om undantag från vissa bosättningskrav enligt aktiebolagslagen för tjänstepensionsaktiebolagens del, och att vissa föreskrifter i aktiebolagslagen som gäller handläggning av ärenden om verkställande av fusionsplan ska gälla Finansinspektionen i stället för Bolagsverket i fråga om tjänstepensionsaktiebolag.

Itredje stycket slås fast att bestämmelser om särskild vinstutdelningsbegränsning i aktiebolagslagen inte gäller för tjänstepensionsaktiebolag.

2 §

I paragrafen regleras tillämpningen av associationsrättsliga bestämmelser i försäkringsrörelselagen på tjänstepensionsaktiebolag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Iförsta stycket finns en uppräkning av de bestämmelser i försäkringsrörelselagen som ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag.

Iandra stycket anges hur vissa ord i de paragrafer som det hänvisas till ska förstås när de tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag.

3 §

I paragrafen finns bestämmelser om hinder för bildande av tjänstepensionsaktiebolag. Paragrafen motsvarar 11 kap. 2 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Enligt paragrafen får bolag inte bildas om teckning av aktier innebär ett kvalificerat innehav för någon som inte har bedömts lämplig enligt 2 kap. 4 § första stycket 3. Vad som avses med ett kvalificerat innehav anges i 1 kap. 9 §. Det finns ingenting som hindrar att en bedömning görs inför bolagsbildandet om det inte har gjorts tidigare.

Sida 739
Prop. 2018/19:158Sida 740

4 §

I paragrafen behandlas bolagsordningens innehåll. Paragrafen är utformad efter förebild av 11 kap. 3 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Enligt första stycket ska bolagsordningen innehålla uppgifter om försäkringsklasser och om verksamhet utanför EES. Försäkringsklasser inom tjänstepensionsverksamhet som drivs av tjänstepensionsföretag regleras i 2 kap. 11 §.

Iandra stycket föreskrivs att bolagsordningen ska innehålla uppgift om hur bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust. Detta gäller i stället för kravet i 3 kap. 3 § ABL att bolagsordningen ska ange om bolagets verksamhet helt eller delvis ska ha ett annat syfte än att ge vinst åt aktieägarna.

5 §

I paragrafen behandlas kravet på att ha ett revisionsutskott i styrelsen. Paragrafen är utformad efter förebild av 11 kap. 7 b § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

I 8 kap. 49 a § ABL regleras i vilka aktiebolag styrelsen ska ha ett revisionsutskott, nämligen i dem som har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad. Av denna paragraf följer att alla tjänstepensionsaktiebolag ska ha ett revisionsutskott oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

6 §

Paragrafen reglerar en revisors uppdragstid. Paragrafen är utformad efter förebild av 11 kap. 13 a § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Paragrafen innebär att 9 kap. 21 a § första stycket ABL, som föreskriver att ett uppdrag som revisor får gälla högst sju år i följd i fråga om aktiebolag som har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad, gäller för alla tjänstepensionsaktiebolag. Ett tjänstepensionsaktiebolag har dock inte möjlighet att förlänga revisionsuppdraget enligt 9 kap. 21 a § andra stycket ABL.

7 §

Paragrafen reglerar en domstols entledigande av en revisor. Paragrafen är utformad efter förebild av 11 kap. 13 b § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Bestämmelsen innebär att möjligheten enligt 9 kap. 22 a § ABL att vid domstol begära att revisorn ska entledigas gäller för alla tjänstepensionsaktiebolag oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

8 §

Paragrafen är en upplysningsbestämmelse som är utformad efter förebild av 11 kap. 13 c § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Paragrafen upplyser om att det även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav

Sida 740
Prop. 2018/19:158Sida 741

avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upp-hävande av kommissionens beslut 2005/909/EG (revisorsförordningen) finns revisionsbestämmelser som gäller för tjänstepensionsaktiebolag. Ett tjänstepensionsaktiebolag är ett företag av allmänt intresse enligt 2 § 9 e revisorslagen (2001:883). Till skillnad från det som gäller för bolag som omfattas av motsvarande upplysningsbestämmelse i aktiebolagslagen ska revisorsförordningen tillämpas på alla tjänstepensionsaktiebolag, oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

9 §

I paragrafen finns föreskrifter om överlåtande bolag vid fusion. Paragrafen är utformad efter förebild av 11 kap. 31 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Paragrafen slår fast i vilka fall ett tjänstepensionsaktiebolag får vara överlåtande bolag vid fusion, nämligen bara sådana som innebär överlåtande inom samma juridiska organisationsform.

10 §

I paragrafen anges vilka bestämmelser som ska gälla för fusion. Paragrafen motsvarar 11 kap. 32 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

11 §

Paragrafen reglerar förfarandet för ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 33 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

12 §

Paragrafen reglerar vad som ska prövas vid en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Paragrafen motsvarar 11 kap. 34 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Finansinspektionen ska enligt paragrafen pröva om försäkringstagare, försäkrade och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet. Med andra borgenärer avses bl.a. andra än försäkringstagare och försäkrade som är ersättningsberättigade på grund av försäkringar hos något av de fusionerande bolagen.

13 §

I paragrafen finns bestämmelser om när en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska avslås. Paragrafen motsvarar 11 kap. 35 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

14 §

Paragrafen reglerar registrering av fusionen. Paragrafen motsvarar 11 kap. 36 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Sida 741
Prop. 2018/19:158Sida 742

15 §

I paragrafen regleras absorption av ett helägt dotterbolag. Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 37 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

16 §

Paragrafen reglerar tvångslikvidation av tjänstepensionsaktiebolag. Paragrafen motsvarar huvudsakligen innebörden av 11 kap. 45 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Iförsta stycket anges ytterligare likvidationsgrunder för tjänstepensionsaktiebolag utöver dem som följer av aktiebolagslagen. Genom att kravet på likvidation inte gäller om ett företag efter att tillståndet återkallats i stället har fått tillstånd att driva försäkringsrörelse eller annan finansiell rörelse säkerställs bl.a. att tvångslikvidation undviks vid omvandling av företag enligt 2 kap. 5 §.

Andra stycket reglerar vilka som får väcka en fråga om tvångslikvidation genom ansökan eller anmälan.

Tredje stycket föreskriver att beslut om likvidation på grund av att tillståndet har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett annat tillstånd ska fattas senast dagen efter att ärendet kom in och gäller omedelbart. Av bestämmelsen följer också att det inte krävs förelägganden och kungöranden enligt 25 kap. 24 § ABL i sådana ärenden.

17 §

I paragrafen finns bestämmelser om kontrollbalansräkningens innehåll. Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 48 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Enligt första stycket ska vissa uppgifter lämnas utöver vad som följer av 25 kap. 14 § ABL.

Iandra stycket finns en uppräkning av vilka värdehandlingar som får tas upp till högre värde än vad som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag.

Itredje stycket anges ytterligare värdehandlingar som får tas upp över det verkliga värdet.

18 §

I paragrafen regleras vissa hinder för beslut om att en likvidation ska upphöra. Paragrafen motsvarar i sak 11 kap. 49 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

19 §

Paragrafen reglerar tjänstepensionsaktiebolags företagsnamn. Paragrafen är utformad efter förebild av 11 kap. 50 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Sida 742
Prop. 2018/19:158Sida 743
Fotnoter2 noter

  1. 20 §

    I paragrafen finns bestämmelser om innebörden av vissa hänvisningar.

    Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 3 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

  2. 21 §

    Paragrafen reglerar vilka bestämmelser i försäkringsrörelselagen som är tillämpliga på ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Iförsta stycket räknas de paragrafer i försäkringsrörelselagen upp som ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Iandra stycket regleras att vissa ord i de paragrafer som det hänvisas till ska ha en annan innebörd när de tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

22 §

I paragrafen finns bestämmelser om ansvar för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags förpliktelser. Paragrafen motsvarar delvis 12 kap. 2 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Enligt första stycket har delägarna som huvudregel inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser.

Enligt andra stycket får det i bolagsordningen föreskrivas om personligt ansvar genom uttaxering. Med uttaxering avses enligt paragrafen att delägare ska vara skyldiga att göra kapitaltillskott till bolaget för att täcka skulder, avsättningar eller förluster som bolaget inte kan täcka med egna medel. Uttaxering får bara avse delägare som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare enligt ett tjänstepensionsförsäkringsavtal. En anställd, annan framtida eller nuvarande pensionär som är försäkrad kan alltså inte åläggas skyldighet att göra kapitaltillskott även om denne är delägare i bolaget.

23 §

Paragrafen innehåller ett bemyndigande att meddela föreskrifter om tillämplighet av koncernbestämmelser. Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 5 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

24 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om återbetalning av garantikapital. Paragrafen motsvarar 12 kap. 10 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

25 §

Paragrafen reglerar bolagsordningens innehåll. Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 11 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Sida 743
Prop. 2018/19:158Sida 744

26 §

I paragrafen regleras vilka bestämmelser om företagets ledning som är tillämpliga på ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Paragrafen motsvarar 12 kap. 24 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

27 §

I paragrafen behandlas krav på att ha ett revisionsutskott. Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 25 a § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

I 7 kap. 47 § lagen om ekonomiska föreningar regleras i vilka föreningar styrelsen ska ha ett revisionsutskott, nämligen de som har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad. Av denna paragraf följer att alla ömsesidiga tjänstepensionsbolag ska ha ett revisionsutskott oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

28 §

I paragrafen regleras tillämpliga bestämmelser om bolagsstämma. Paragrafen motsvarar 12 kap. 32 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

29 §

Paragrafen reglerar kungörande av beslut om uttaxering. Paragrafen motsvarar 12 kap. 41 § andra stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

30 §

Paragrafen anger tillämpliga bestämmelser om revision och särskild granskning. Paragrafen motsvarar 12 kap. 42 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

31 §

Paragrafen reglerar uppdragstiden för en revisor. Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 43 a § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Paragrafen innebär att 8 kap. 54 § lagen om ekonomiska föreningar, som föreskriver att ett uppdrag som revisor får gälla högst sju år i följd i fråga om ekonomiska föreningar som har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad, gäller för alla ömsesidiga tjänstepensionsbolag oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte. Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag har dock inte möjlighet att förlänga revisionsuppdraget.

32 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om revisionsberättelsen. Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 43 b § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Paragrafen innebär att 8 kap. 56–59 §§ lagen om ekonomiska föreningar om revisionsberättelsen för ekonomiska föreningar som har värdepapper

Sida 744
Prop. 2018/19:158Sida 745

upptagna till handel på en reglerad marknad, gäller för alla ömsesidiga tjänstepensionsbolag oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

33 §

I paragrafen finns bestämmelser om koncernrevision. Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 43 c § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Av paragrafen följer att 8 kap. 60 § lagen om ekonomiska föreningar om koncernrevision avseende en ekonomisk förening vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad gäller för alla ömsesidiga tjänstepensionsbolag oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

34 §

Paragrafen reglerar en domstols entledigande av revisorn. Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 43 d § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Av paragrafen följer att 8 kap. 55 § lagen om ekonomiska föreningar om entledigande av en revisor i en ekonomisk förening vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad gäller för alla ömsesidiga tjänstepensionsbolag oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

35 §

Paragrafen är en upplysningsbestämmelse. Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 43 e § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Paragrafen upplyser om att det även i EU:s revisorsförordning finns revisionsbestämmelser som gäller för ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Ömsesidiga tjänstepensionsbolag är företag av allmänt intresse enligt 2 § 9 e revisorslagen. Till skillnad från det som gäller för ekonomiska föreningar som omfattas av motsvarande upplysningsbestämmelse i lagen om ekonomiska föreningar ska revisorsförordningen tillämpas på alla ömsesidiga tjänstepensionsbolag, oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

36 §

Paragrafen reglerar frivillig likvidation i ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Paragrafen motsvarar i sak 12 kap. 73 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

37 §

I paragrafen regleras tvångslikvidation av ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Paragrafen motsvarar i huvudsak innehållet i 12 kap. 74 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2. Paragrafen har utformats efter synpunkter från Lagrådet.

Sida 745
Prop. 2018/19:158Sida 746

Första stycket föreskriver att bestämmelsen om allmän domstols beslut om likvidation i 17 kap. 16 § första stycket 1 lagen om ekonomiska föreningar ska gälla också för ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Det innebär att allmän domstol ska besluta att ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska gå i likvidation, om bolaget enligt bolagsordningen är skyldigt att gå i likvidation. Det anges vidare i vilka fall Bolagsverket ska besluta om likvidation. Undantaget från tvångslikvidation när ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag visserligen har återkallats men bolaget i stället har fått tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen säkerställer att ett bolag som omvandlas från tjänstepensionsföretag till försäkringsföretag inte tvångslikvideras när tillståndet enligt denna lag återkallas.

Iandra stycket regleras vilka som kan väcka frågan om likvidation genom anmälan eller ansökan och Bolagsverkets handläggning av ärenden om likvidation när ett tillstånd har återkallats.

Itredje stycket finns bestämmelser om likvidationsbeslut.

Fjärde stycket innehåller en upplysning om att det i 18 kap. 13 och 14 §§ lagen om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om allmän domstols beslut om likvidation vid konkurs. Att de bestämmelserna gäller för ömsesidiga tjänstepensionsbolag följer av 10 kap. 21 § första stycket. I 18 kap. 13 § lagen om ekonomiska föreningar föreskrivs bl.a. att om en konkurs har avslutats utan överskott ska allmän domstol efter ansökan av den som berörs besluta om likvidation, om det visar sig att föreningen har tillgångar som inte omfattas av konkursen, om talan väcks mot föreningen, eller om det av något annat skäl uppkommer behov av en likvidationsåtgärd. Av 18 kap. 14 § följer att allmän domstol i samband med att en konkurs avslutas ska besluta att bolaget ska gå i likvidation, om konkursen avslutas med överskott eller läggs ner efter en frivillig uppgörelse, eller om egendomen i konkursboet återställs till bolaget till följd av att ett ackord har fastställts.

38 §

Paragrafen reglerar tillämpliga bestämmelser för genomförande av likvidation och motsvarar i sak 12 kap. 75 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

39 §

I paragrafen regleras överlåtande bolag vid fusion. Paragrafen motsvarar 12 kap. 80 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

40 §

Paragrafen reglerar tillämpliga bestämmelser vid fusion. Paragrafen motsvarar 12 kap. 81 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

41 §
Paragrafen, som reglerar förfarandet vid ansökan om tillstånd att verkställa
en fusionsplan, motsvarar 12 kap. 82 § FRL. Övervägandena finns i
avsnitt 12.2.
Sida 746
Prop. 2018/19:158Sida 747

42 §

I paragrafen regleras prövning av vissa frågor i en ansökan om att verkställa en fusionsplan. Paragrafen motsvarar 12 kap. 83 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2. Se författningskommentaren till 12 § i fråga om andra borgenärer.

43 §

Paragrafen reglerar när en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska avslås, och motsvarar 12 kap. 84 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

44 §

Paragrafen reglerar registrering av fusion och motsvarar 12 kap. 85 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

45 §

Paragrafen reglerar absorption av helägt dotterbolag och motsvarar 12 kap. 86 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

46 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags företagsnamn. Paragrafen är utformad efter förebild av 12 kap. 88 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

47 §

Paragrafen reglerar vad som avses med en tjänstepensionsförening. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 1 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

48 §

I paragrafen regleras tillämpning av allmänna bestämmelser för ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 2 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3. Se författningskommentaren till 1 § i fråga om andra meningen om hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar.

49 §

I paragrafen regleras vilka bestämmelser om försäkringsföreningar i försäkringsrörelselagen som är tillämpliga på tjänstepensionsföreningar. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

50 §

Paragrafen reglerar ansvar för en tjänstepensionsförenings förpliktelser. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 4 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Sida 747
Prop. 2018/19:158Sida 748

Enligt paragrafen får det i en tjänstepensionsförenings stadgar föreskrivas om personligt ansvar genom uttaxering. Genom sådana föreskrifter kan en medlem som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare vara skyldig att göra kapitaltillskott till föreningen för att täcka skulder, avsättningar eller förluster, dock bara om föreningen inte kan täcka dessa med egna tillgångar eller medel. Eftersom skyldigheten bara kan gälla medlemmar som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare kan aldrig en nuvarande eller framtida pensionär åläggas skyldighet att göra kapitaltillskott till föreningen.

51 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om verksamhetskapital. Paragrafen motsvarar 13 kap. 5 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

52 §

Paragrafen reglerar en tjänstepensionsförenings stadgar. Paragrafen motsvarar huvudsakligen 13 kap. 6 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

53 §

I paragrafen finns bestämmelser om revisionsutskott. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 9 a § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

I 7 kap. 47 § lagen om ekonomiska föreningar regleras i vilka föreningar styrelsen ska ha ett revisionsutskott, nämligen de som har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad. Av denna paragraf följer att alla tjänstepensionsföreningar ska ha ett revisionsutskott oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

54 §

Paragrafen reglerar en revisors uppdragstid. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 18 a § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Paragrafen innebär att 8 kap. 54 § lagen om ekonomiska föreningar, som föreskriver att ett uppdrag som revisor får gälla högst sju år i följd i fråga om ekonomiska föreningar som har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad, gäller för alla tjänstepensionsföreningar oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte. En tjänstepensionsförening har dock inte möjlighet att förlänga revisionsuppdraget.

55 §

I paragrafen finns bestämmelser om revisionsberättelsen. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 18 b § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Paragrafen innebär att 8 kap. 56–59 §§ lagen om ekonomiska föreningar om revisionsberättelsen för ekonomiska föreningar som har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad, gäller för alla tjänste-pensionsföreningar oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

Sida 748
Prop. 2018/19:158Sida 749

56 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om koncernrevision. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 18 c § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Av paragrafen följer att 8 kap. 60 § lagen om ekonomiska föreningar om koncernrevision avseende en ekonomisk förening vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad gäller för alla tjänstepensionsföreningar oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

57 §

I paragrafen finns bestämmelser om domstols entledigande av en revisor. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 18 d § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Av paragrafen följer att 8 kap. 55 § lagen om ekonomiska föreningar om entledigande av en revisor i en ekonomisk förening vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad gäller för alla tjänstepensionsföreningar oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

58 §

Paragrafen är en upplysningsbestämmelse som är utformad efter förebild av 13 kap. 18 e § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

I paragrafen finns en upplysning om att det finns revisionskrav som gäller tjänstepensionsföreningar i EU:s revisorsförordning. Tjänstepensionsföreningar är företag av allmänt intresse enligt 2 § 9 e revisorslagen (2001:883). Till skillnad från det som gäller för ekonomiska föreningar som omfattas av motsvarande upplysningsbestämmelse i lagen om ekonomiska föreningar ska revisorsförordningen tillämpas på alla tjänstepensionsföreningar, oavsett om de har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad eller inte.

59 §

Paragrafen reglerar tvångslikvidation av tjänstepensionsföreningar. Paragrafen motsvarar i sak 13 kap. 27 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

Iförsta stycket anges vilka likvidationsgrunder som gäller för tjänstepensionsföreningar utöver det som anges i lagen om ekonomiska föreningar. Undantag från tvångslikvidation när ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag har återkallats gäller om föreningen i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen. Genom undantaget säkerställs att en förening som omvandlas från tjänstepensionsförening till försäkrings-förening inte tvångslikvideras när tillståndet återkallas.

Sida 749
Prop. 2018/19:158Sida 750

Andra stycket reglerar vilka som får väcka frågan om likvidation genom ansökan eller anmälan.

Itredje stycket föreskrivs särskilda regler för ärenden om likvidation på grund av ett återkallat tillstånd.

60 §

Paragrafen reglerar i vilka fall en tjänstepensionsförening får vara överlåtande förening vid en fusion. Paragrafen motsvarar 13 kap. 31 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

61 §

Paragrafen reglerar tillämpliga bestämmelser vid fusion. Paragrafen motsvarar 13 kap. 32 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

62 §

Paragrafen reglerar ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan. Paragrafen motsvarar 13 kap. 33 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

63 §

Paragrafen reglerar vissa frågor som ska prövas vid en fusion. Paragrafen motsvarar 13 kap. 34 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

64 §

Paragrafen reglerar i vilka fall en ansökan om att verkställa en fusionsplan ska avslås. Paragrafen motsvarar 13 kap. 35 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

65 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tjänstepensionsföreningars företagsnamn. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 39 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

66 §

Paragrafen innehåller en straffbestämmelse. Paragrafen är utformad efter förebild av 13 kap. 40 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.

11 kap. Överlåtelse av försäkringsbestånd 1 §
I paragrafen regleras ett tjänstepensionsföretags rätt att överlåta försäk- ringsbestånd. Paragrafen genomför artikel 12.1 i andra tjänstepensions- direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.
I första stycket anges till vilka företagstyper ett tjänstepensionsföretag får överlåta ett försäkringsbestånd. Enligt första stycket 1 får ett bestånd överlåtas till ett annat tjänstepensionsföretag. Med tjänstepensionsföretag
Sida 750
Prop. 2018/19:158Sida 751

avses enligt 1 kap. 3 § tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänste-pensionsbolag och tjänstepensionsförening. Med försäkringsföretag enligt första stycket 2 avses ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen, vilket anges i 1 kap. 5 § 6. I första stycket 3 föreskrivs att ett bestånd får överlåtas till ett utländskt tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i ett land inom EES. Överlåtelsen kan avse hela beståndet eller en del av det. Bestånd som överlåts från ett tjänstepensionsföretag kommer i de allra flesta fall omfatta tjänstepensionsförsäkringar, men en överlåtelse kan också mot bakgrund av punkt 3 i ikraftträdande-och övergångsbestämmelserna under en övergångsperiod avse andra försäkringsslag.

Enligt andra stycket får ett tjänstepensionsföretag överta ett bestånd av tjänstepensionsavtal från ett utländskt tjänstepensionsinstitut. Beståndet vid sådana överlåtelser benämns inte försäkringsbestånd eftersom det kan avse annat än försäkringsavtal enligt lagstiftningen i det överlåtande institutets hemland. För att det övertagande tjänstepensionsföretaget ska kunna förvalta beståndet efter att överlåtelsen har verkställts, måste det dock enligt 4 kap. 5 § vara att betrakta som verksamhet med tjänstepensionsförsäkringar eller därmed sammanhängande verksamhet.

Itredje stycket finns en upplysning om att det finns bestämmelser om överlåtelser av försäkringsbestånd i andra lagar. I försäkringsrörelselagen regleras överlåtelser från försäkringsföretag och i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns bestämmelser om överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet i Sverige till svenska tjänstepensionsföretag.

2 §

Paragrafen reglerar krav på stämmans godkännande och handlingar som ska hållas tillgängliga för stämman. Paragrafen motsvarar 14 kap. 2 och 3 §§ FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Iförsta stycket anges att ett avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd ska godkännas av stämman i det överlåtande företaget för att bli giltigt. Vad som krävs för ett giltigt stämmobeslut beror på vad som gäller i fråga om majoritetsbeslut för den aktuella företagsformen enligt lag eller bolagsordning. Det anges också vilken information och vilka handlingar som ska hållas tillgängliga inför stämmans ställningstagande och sedan läggas fram på stämman.

Andra stycket föreskriver vilka ytterligare handlingar som ska hållas tillgängliga och läggas fram i de fall då årsredovisningen inte ska behandlas på samma stämma som frågan om godkännande av överlåtelsen.

Tredje stycket innehåller krav på att skicka handlingarna med post i vissa fall.

3 §

I paragrafen finns bestämmelser om registrering av ett stämmobeslut. Paragrafen motsvarar 14 kap. 4 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.

Sida 751
Prop. 2018/19:158Sida 752

Enligt första stycket ska det överlåtande företaget inom viss tid anmäla stämmans beslut om godkännande för registrering.

Iandra stycket anges att frågan om överlåtelse faller under vissa förutsättningar.

4 §

Paragrafen innehåller krav på tillstånd för att verkställa ett överlåtelseavtal. Paragrafen motsvarar 14 kap. 5 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

5 §

I paragrafen regleras förfarandet för ansökan om tillstånd. Paragrafen motsvarar 14 kap. 6 § FRL Övervägandena finns i avsnitt 11.3.

Iförsta stycket föreskrivs vem som ska ge in en ansökan och inom vilken tid det ska ske.

Iandra stycket regleras vissa skyldigheter för Finansinspektionen och Bolagsverket under ansökningsförfarandet.

6 §

I paragrafen regleras förutsättningarna för tillstånd. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 7 § första stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.4.

Ett av kraven för tillstånd är att den behöriga myndigheten i värdlandet i förekommande fall samtycker eller inte har yttrat sig. Kravet syftar på de fall där överlåtelsen leder till sådan gränsöverskridande verksamhet som avses i 3 kap. 1 § andra stycket. Behörig myndighet definieras i 1 kap. 5 § 1. Med värdland avses samma sak som i 3 kap. 2 § andra stycket 2, dvs. det land vars social-och arbetsmarknadslagstiftning reglerar förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrad har rätt till ersättning.

7 §
I paragrafen finns bestämmelser om förelägganden om komplettering. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 8 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.
8 §
I paragrafen finns bestämmelser om kungörande av ansökningar. Paragraf- en motsvarar 14 kap. 9 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.
9 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om inhämtande av yttrande från be- hörig myndighet. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 10 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.5.
Finansinspektionen ska enligt bestämmelsen i vissa fall ge en utländsk behörig myndighet tillfälle att yttra sig, nämligen när en överlåtelse leder till gränsöverskridande verksamhet. Se författningskommentaren till 6 §.
Sida 752
Prop. 2018/19:158Sida 753

Den utländska myndigheten är inte skyldig att svara enligt denna bestäm-melse men ska ges möjlighet att göra det. Finansinspektionen avgör hur lång tid myndigheten ska ges för att komma in med ett yttrande, men tiden ska vara minst tre månader.

10 §

I paragrafen finns föreskrifter om registrering av tillståndsbeslut. Paragrafen motsvarar 14 kap. 12 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.6.

Iförsta stycket regleras en skyldighet för det övertagande företaget att genast anmäla ett tillståndsbeslut för registrering, vilket normalt innebär samma dag som beslutet togs emot eller senast följande dag.

Enligt andra stycket ska Bolagsverket genast registrera beslutet om tillstånd, varvid ansvaret för beståndet övergår på det övertagande företaget.

11 §

I paragrafen finns bestämmelser om underrättelser från det övertagande företaget. Paragrafen motsvarar i huvudsak 14 kap. 13 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.6.

12 §

I paragrafen finns bestämmelser om kungörande vid gränsöverskridande verksamhet. Med värdland avses samma sak som i 3 kap. 2 § andra stycket 2. Paragrafen motsvarar 14 kap. 14 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.6.

13 §

I paragrafen regleras godkännanden av en överlåtelse till ett utländskt tjänstepensionsinstitut. Paragrafen genomför artikel 12.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.7

Iförsta stycket 1 anges att överlåtelsen ska godkännas av en majoritet av de försäkringstagare och försäkrade som är ersättningsberättigade enligt de försäkringsavtal som omfattas av överlåtelsen. En arbetsgivare som tecknar en tjänstepensionsförsäkring är visserligen normalt försäkringstagare i ett tjänstepensionsavtal, men inte en ersättningsberättigad försäkringstagare, och därför ingår inte arbetsgivare i denna kategori. Godkännandet kan som alternativ ges av företrädare för de berörda. Företrädare kan exempelvis vara en arbetstagarorganisation eller en annan organisation som företräder en viss grupp av ersättningsberättigade. Överlåtelsen måste enligt första stycket 2 också godkännas av det uppdragsgivande företaget. Med uppdragsgivande företag avses i svensk rätt enligt 1 kap. 5 § 11 den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget.

Iandra stycket finns föreskrifter om information som ska lämnas till dem vars godkännande krävs.

Sida 753
Prop. 2018/19:158Sida 754

14 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att en överlåtelse till ett utländskt institut ska godkännas av behörig myndighet. Paragrafen genomför artikel

12.1och 12.4 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.7.

15 §

I paragrafen regleras Finansinspektionens bedömning av en överlåtelse. Paragrafen genomför artikel 12.1, 12.2, 12.8 och 12.9 och delvis artikel

12.4i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.7. I första stycket anges vad Finansinspektionen ska bedöma i fråga om en överlåtelse, vilket motsvarar artikel 12.2 och 12.8 i andra tjänstepensionsdirektivet. Enligt första stycket 1 ska Finansinspektionen bedöma om den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade försämras. Däri ingår att bedöma dels om försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades individuella rättigheter försämras på grund av överlåtelsen, dels hur intressena för dem som är kvar hos det överlåtande företaget påverkas vid en partiell överlåtelse och om kostnaderna för överlåtelsen kommer att belasta dem.

Iförsta stycket 2 anges att Finansinspektionen ska bedöma om det överlåtande företaget har den kapitalbas som krävs med beaktande av det försäkringsbestånd som ska överlåtas. Detta innebär att Finansinspektionen ska bedöma om det överlåtande företaget har tillräckliga tillgångar i förhållande till skulder och avsättningar med beaktande av det försäkringsbestånd som ska överlåtas. Om inspektionens bedömning är att överlåtelsen kan godkännas innebär det inte att överlåtelseavtalet genast får verkställas. Inspektionens godkännande utgör ett förhandsgodkännande som ska beaktas av den utländska behöriga myndighet som prövar överlåtelsen.

I andra stycket anges den tid Finansinspektionen har för att lämna sin bedömning till den utländska myndigheten.

16 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen ska lämna information till den utländska myndigheten. Paragrafen genomför delvis artikel 12.11 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.7.

De regler som Finansinspektionen ska informera om är den social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet som är tillämplig på det överlåtna försäkringsbeståndet och de bestämmelser om information som gäller gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension. Informationen ska lämnas oavsett om det är svensk eller annan lagstiftning som är tillämplig. Normalt bör uppgifter om tillämplig lagstiftning finnas hos den berörda arbetsgivaren.

17 §

I paragrafen finns bestämmelser om när ansvaret för ett överlåtet försäkringsbestånd går över från det överlåtande till det övertagande företaget.

Sida 754
Prop. 2018/19:158Sida 755

Paragrafen genomför artikel 12.12 i andra tjänstepensionsdirektivet. Över-vägandena finns i avsnitt 11.7.

Att ansvaret övergår innebär att avtalet verkställs och det övertagande tjänstepensionsinstitutet börjar förvalta beståndet. Därmed flyttas det civilrättsliga ansvaret för de försäkringsavtal som ingår i överlåtelsen.

18 §

I paragrafen finns bestämmelser om tillstånd till överlåtelse från ett utländskt tjänstepensionsinstitut till ett svenskt tjänstepensionsföretag. Paragrafen genomför delvis artikel 12.4 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

Paragrafen reglerar bara överlåtelser från institut som inte driver verksamhet i Sverige. Överlåtelser från utländska institut som driver verksamhet i Sverige regleras i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Med bestånd av tjänstepensionsavtal avses de avtal om förvaltning av medel för tillhandahållande av pensionsförmåner som ingår i det utländska institutets verksamhet (se definitioner i artikel 6 i andra tjänstepensionsdirektivet). Till skillnad från bestånd som överlåts från svenska tjänstepensionsföretag behöver avtalen som ingår i beståndet inte anses vara försäkringar enligt lagstiftningen i det överlåtande institutets hemland. För att ett svenskt tjänstepensionsföretag ska kunna förvalta beståndet krävs dock att företagets verksamhet efter överlåtelsen är att betrakta som försäkringsrörelse med avseende på tjänstepensionsförsäkringar enligt svensk rätt.

19 §

I paragrafen finns bestämmelser om ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal. Paragrafen genomför delvis artikel 12.4 och artikel 12.5 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

Iförsta stycket föreskrivs att en ansökan ska göras av det övertagande företaget, dvs. det svenska tjänstepensionsföretaget, och ges in till Finansinspektionen.

Ansökan ska enligt andra stycket 1 innehålla det skriftliga överlåtelseavtalet. I avtalet framgår villkoren för överlåtelsen. I andra stycket 2 föreskrivs att ansökan ska innehålla uppgifter om avtalsparternas namn, hemvist och det land inom EES där respektive part är registrerad eller auktoriserad. Med hemvist avses ett företags huvudsakliga förvaltningsort. I andra stycket 3 anges att ansökan även ska innehålla en beskrivning av det bestånd som ska övertas och det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ligger till grund för avtalen. Se författningskommentar till 3 kap. 2 § andra stycket 3 i fråga om det huvudsakliga innehållet. Enligt andra stycket 4 ska ansökan innehålla uppgifter om namn och hemvist för arbetsgivare eller egenföretagare, vilket motsvarar det uppdragsgivande företaget enligt definitionen i artikel 6.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Det kan således vara fråga om ett företag eller annat organ som består av en eller flera juridiska eller fysiska personer, och det kan vara en kombination av arbetsgivare och egenföretagare. Vilka som omfattas beror på hur det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemland har genomfört direktivet, och kan således skilja sig från den svenska definitionen av uppdragsgivande företag i 1 kap. 5 § 11. Hemvist avser även i denna punkt företagets huvudsakliga förvaltningsort.

Sida 755
Prop. 2018/19:158Sida 756

Iandra stycket 5 finns krav på dokumentation av godkännanden från arbetsgivaren eller egenföretagaren och en majoritet av de personer som har eller kommer att ha rätt till pensionsförmåner enligt tjänstepensionsavtalen eller den överenskommelse som ligger till grund för dem, eller en majoritet av företrädare för dessa personer. Ett godkännande från uppräknade personer eller organisationer behöver inte ha samma form som ett godkännande enligt 14 § vid en överlåtelse från ett svenskt företag utan ska följa regleringen av sådana godkännanden i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemland. En ansökan ska också enligt andra stycket 6 innehålla uppgifter om vilket land som är värdland i fråga om tjänstepensionsavtalen. Med värdland avses samma sak som i 3 kap. 2 § andra stycket 2, dvs. det land vars social- och arbetsmarknadslagstiftning är tillämplig på de tjänstepensionsavtal som ingår i överlåtelsen.

20 §

I paragrafen finns bestämmelser om översändande av en ansökan till behörig myndighet i det överlåtande institutets hemland. Paragrafen genomför artikel 12.6 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

21 §

I paragrafen regleras förutsättningarna för tillstånd att verkställa ett avtal. Paragrafen genomför artikel 12.2 och 12.7 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

I bedömningen av om de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget före och efter överlåtelsen är tillräckligt skyddade ingår bl.a. att säkerställa att kostnaderna för överlåtelsen inte belastar försäkringstagare och ersättningsberättigade som redan finns hos det övertagande företaget. En bedömning av om det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats omfattar ställningstagande till om företagets finansiella ställning är förenlig med den föreslagna överlåtelsen, om företagets tekniska avsättningar är fullt skuldtäckta vid överlåtelsen och om tillgångarna som ska överlåtas är tillräckliga enligt svensk rätt för att täcka de skulder och avsättningar som ingår i överlåtelsen.

Med den som deltar i ledningen av det övertagande företaget avses samma personkrets som i 3 kap. 3 § 3. Se författningskommentaren till den bestämmelsen.

22 §

I paragrafen finns bestämmelser om förelägganden om kompletteringar. Bestämmelsen motsvarar 7 § som gäller nationella överlåtelser. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

Sida 756
Prop. 2018/19:158Sida 757

23 §

I paragrafen föreskrivs frister för beslut och underrättelser. Paragrafen genomför artikel 12.4 och 12.11 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

Med regler för verksamheten avses den social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet som är tillämplig på det överlåtna beståndet av tjänstepensionsavtal, och de bestämmelser om information som gäller gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett sådant avtal.

24 §

I paragrafen finns bestämmelser om registrering av tillståndsbeslutet och ansvar för ett överlåtet bestånd. Se författningskommentaren till 10 § ifråga om vad som avses med kravet på att det ska ske genast. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

25 §

Paragrafen reglerar medling av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa). Paragrafen genomför artikel 12.13 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.9.

Den medling som avses är sådan som regleras i artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. Det handlar om icke-bindande medling som genomförs av Eiopa för att främja samordnade reaktioner från unionen.

26 §

I paragrafen finns bestämmelser om överlåtelser vid likvidation eller konkurs. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 16 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.10.

När det gäller en överlåtelse till ett utländskt tjänstepensionsinstitut är det myndigheten i det övertagande institutets hemland som ska godkänna överlåtelsen, vilket innebär att en ansökan om godkännande av överlåtelsen kan komma att avslås om den myndigheten anser att likvidationen eller konkursen utgör hinder för överlåtelsen.

27 §

Paragrafen reglerar förutsättningarna för en överlåtelse vid likvidation eller konkurs. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 17 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.10.

28 §

I paragrafen regleras talan i konkurs om återgång av överlåtelseavtal. Paragrafen är utformad efter förebild av 14 kap. 15 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 11.10.

Sida 757
Prop. 2018/19:158Sida 758

12 kap. Lämplighetsprövning av ägare i tjänstepensionsaktiebolag

1 §

Paragrafen anger vilka bestämmelser i 15 kap. FRL som gäller för tjänstepensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.

Enligt första stycket gäller följande bestämmelser i 15 kap. FRL gäller för tjänstepensionsföretag: 1–3, 7, 8 och 10 §§ (förvärvstillstånd), 11– 13 §§ (anmälningsskyldighet) och 15–18 §§ (Finansinspektionens ingripanden). I 1 kap. 8 och 9 §§ finns definitioner av begreppen nära förbindelser och kvalificerat innehav som har betydelse för tillämpningen av de aktuella bestämmelserna.

Iandra stycket anges hur hänvisningarna i 15 kap. 15, 17 och 18 §§ FRL ska förstås när de tillämpas på tjänstepensionsföretag enligt första stycket.

Hänvisningarna där ska avse 5 §, som för tjänstepensionsföretag gäller i stället för 15 kap. 14 § FRL.

2 §

I paragrafen anges förutsättningarna för att få tillstånd till förvärv av aktier i ett tjänstepensionsaktiebolag. Bestämmelsen är utformad efter förebild av 15 kap. 4 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.

3 §

I paragrafen anges de omständigheter som ska beaktas vid tillståndsprövningen enligt 2 §. Bestämmelsen är utformad efter förebild av 15 kap. 5 § FRL. Någon motsvarighet till 15 kap. 5 § 4 FRL finns dock inte, eftersom tjänstepensionsföretagen inte omfattas av penningtvättsregler. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.

4 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd till förvärv om den tilltänkte förvärvaren är ett försäkringsholdingföretag, ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess dotterföretag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 kap. 6 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.

Om en tilltänkt förvärvare är ett sådant företag som anges i paragrafen ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende enligt 3 § särskilt beaktas om den som ingår i ledningen för holdingföretaget har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om när Finansinspektionen får besluta om röstförbud vid bolagsstämma i tjänstepensionsaktiebolag. Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 kap. 14 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.

Iförsta stycket anges i vilka fall Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte får företräda fler aktier än

Sida 758
Prop. 2018/19:158Sida 759

som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. Vad som utgör ett kvalificerat innehav anges i 1 kap. 9 §.

Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ytterligare förvärv, får Finansinspektionen enligt andra stycket besluta att ägaren inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Itredje stycket anges att om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen i fråga om tillstånd enligt 15 kap. 1 eller 2 § FRL har ett kvalificerat innehav, får innehavaren inte företräda aktierna till den del innehavet står i strid med beslutet.

6 §

Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om Finansinspektionens handläggning av tillståndsärenden. Paragrafen är utformad efter förebild av 15 kap. 19 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.

13 kap. Offentliggöranden

1 §

Paragrafen behandlar skyldigheten för ett tjänstepensionsföretag att redogöra för inslag i sin aktieinvesteringsstrategi. Paragrafen genomför delvis nya artikel 3h.1 i direktivet om aktieägares rättigheter. Paragrafen motsvarar 16 kap. 8 a § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.11.

Iförsta stycket anges att paragrafen riktar sig till tjänstepensionsföretag som investerar i aktier som har getts ut av bolag inom EES och som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Begreppet reglerad marknad definieras i 1 kap. 5 § 10 och med det avses, något förenklat, ett multilateralt system inom EES som möjliggör handel med finansiella instrument, t.ex. aktier, i enlighet med särskilda regler. Redogörelsen behöver således endast ta sikte på aktier som har getts ut av bolag inom EES och som är upptagna till handel på en reglerad marknad, dvs. inom EES. Tjänstepensionsföretaget är skyldigt att redogöra för hur de viktigaste inslagen i aktieinvesteringsstrategin stämmer överens med profilen och löptiden för tjänstepensionsföretagets åtaganden och hur inslagen bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt. Företaget är inte skyldigt att lämna en sådan redogörelse för aktier som handlas på andra marknadsplatser eller för andra typer av värdepapper än aktier.

Redogörelsen ska förklara hur aktieinvesteringsstrategin stämmer överens med profilen och löptiden för tjänstepensionsföretagets åtaganden och ska bidra till att utveckla mer långsiktiga investeringsstrategier. Redogörelsen ska endast omfatta de viktigaste inslagen i investeringsstrategin, och ska således inte vara heltäckande. Vidare tar informationsskyldigheten inte sikte på varje enskild investering, utan de aktuella investeringarna som helhet, dvs. aktier i bolag inom EES som handlas på reglerade marknader. Avsikten är att redovisningen ska vara översiktlig och även i övrigt utformas med beaktande av att informationen i första hand riktar sig till privatpersoner.

Enligt andra stycket omfattar skyldigheten inte tillgångar som motsvarar avsättningar för villkorad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden där

Sida 759
Prop. 2018/19:158Sida 760

försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken enligt 5 kap. 1 § andra stycket 4 och 5. Det innebär att det inte finns någon skyldighet att behandla exempelvis fond- eller depåförsäkringar i redogörelsen.

Av 3 § följer att redogörelsen ska offentliggöras och uppdateras varje år.

2 §

Paragrafen behandlar skyldigheten för ett tjänstepensionsföretag att redogöra för inslag i sina överenskommelser med kapitalförvaltare. Paragrafen genomför delvis nya artikel 3h.2 i direktivet om aktieägares rättigheter. Paragrafen motsvarar 16 kap. 8 b § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.11.

Paragrafen riktar sig, enligt första stycket, till tjänstepensionsföretag som investerar i aktier som har getts ut av bolag inom EES och som är upptagna till handel på en reglerad marknad (se författningskommentaren till 1 §). Paragrafen tar sikte på investeringar som görs av kapitalförvaltare i enlighet med en överenskommelse med tjänstepensionsföretaget. Med kapitalförvaltare avses sådana kapitalförvaltare som definieras i nya artikel 2 f i direktivet. Den definitionen omfattar, något förenklat, värdepappersbolag, utländska värdepappersföretag, AIF-förvaltare, fondbolag och utländska förvaltningsbolag. Både överenskommelser om diskretionär förvaltning och fondförvaltning omfattas av paragrafen.

Ett tjänstepensionsföretag som ingår en överenskommelse med en kapitalförvaltare om förvaltning av aktier som har getts ut av bolag inom EES och som är upptagna till handel på en reglerad marknad, ska således redogöra för vissa inslag i överenskommelsen. Redogörelsen ska säkerställa att ett tjänstepensionsföretags aktieinvesteringsstrategi tillämpas även i de fall där en större eller mindre del av investeringsbesluten fattas av en kapitalförvaltare.

Enligt första stycket 1 ska tjänstepensionsföretaget lämna information om hur överenskommelsen främjar att investeringsstrategin och investeringsbesluten stämmer överens med profilen och löptiden för företagets åtaganden (”ansvarsförbindelser” i direktivet om aktieägares rättigheter). Avsikten är att säkerställa att tjänstepensionsföretagets åtaganden beaktas även när en kapitalförvaltare ansvarar för förvaltningen.

Tjänstepensionsföretaget ska, enligt första stycket 2, lämna information om hur överenskommelsen främjar investeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och förklara hur överenskommelsen främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt. Informationen ska ge tjänstepensionsföretaget incitament till mer långsiktiga engagemang i portföljbolagen.

Enligt första stycket 3 ska tjänstepensionsföretaget redogöra för hur metoden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, inbegripet längden av den tidsperiod som läggs till grund för utvärderingen, samt ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna stämmer överens med profilen och löptiden för företagets åtaganden samt beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal. Enligt första stycket 4 ska information lämnas om hur tjänstepensionsföretaget bevakar dels kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning, dels portföljens avsedda omsättningshastighet

Sida 760
Prop. 2018/19:158Sida 761

eller gränser för omsättningshastigheten. Det handlar således om informa-tion om hur kapitalförvaltarens prestation utvärderas och ersätts och hur portföljen övervakas. Enligt första stycket 5 ska information lämnas om överenskommelsens varaktighet.

Informationsskyldigheten tar inte sikte på varje enskild investering utan på de aktuella investeringarna som helhet, dvs. aktier i bolag inom EES som handlas på reglerade marknader. Avsikten är att redovisningen ska vara översiktlig och även i övrigt utformas med beaktande av att informationen i första hand riktar sig till tjänstepensionsföretagets kunder, som ofta är privatpersoner.

Om överenskommelsen saknar en eller flera av de delar som redogörelsen ska omfatta, ska tjänstepensionsföretaget, enligt andra stycket, ange skälen för det. Med det avses det som i direktivet om aktieägares rättigheter benämns en tydlig och motiverad förklaring. Skälen ska vara så tydliga och utförliga att det förklaras varför ett inslag har uteslutits.

Redogörelsen ska enligt 3 § offentliggöras och uppdateras varje år.

3 §

Paragrafen behandlar skyldigheten för ett tjänstepensionsföretag att offentliggöra viss information. Paragrafen genomför delvis nya artikel 3h.3 i direktivet om aktieägares rättigheter. Paragrafen motsvarar 16 kap. 8 c § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.11.

Enligt första stycket ska ett tjänstepensionsföretag hålla den information som avses i 1 och 2 §§ tillgänglig på sin webbplats. Tjänstepensionsföretaget får inte ta ut några avgifter för tillhandahållandet av informationen. Den information som avses är vissa inslag i aktieinvesteringsstrategin (1 §) och vissa inslag i överenskommelser med kapitalförvaltare (2 §). De tjänstepensionsföretag som inte har en egen webbplats ska publicera informationen på en webbplats som enkelt kan nås. Med det avses bl.a. att valet av webbplats ter sig naturligt från intressenternas perspektiv.

Enligt andra stycket ska tjänstepensionsföretaget uppdatera informationen varje år. Tjänstepensionsföretaget får dock avstå från att göra en uppdatering om det inte har skett någon väsentlig förändring. Så kan exempelvis vara fallet om det enbart har skett mindre justeringar i den överenskommelse som träffats med en kapitalförvaltare.

14 kap. Tillsyn

1 §

I paragrafen anges att bestämmelserna i 17 kap. FRL om underrättelse från ett försäkringsföretag om påbörjad verksamhet (4 §), om förordnande av aktuarie (10 §), om förordnande av revisor (11 §), om sammankallande av styrelsen eller stämma (13 §), om Finansinspektionens befogenheter vid ett försäkringsföretags likvidation (15 §) och om rapport angående de försäkringstekniska avsättningarna (17 §) gäller vid tillsynen över tjänstepensionsföretag. När de nu aktuella bestämmelserna i försäkringsrörelselagen tillämpas på tjänstepensionsföretag gäller enligt andra stycket att det som anges i försäkringsrörelselagen om försäkringsföretag ska avse tjänstepensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

Sida 761
Prop. 2018/19:158Sida 762

2 §

I paragrafen finns bestämmelser om registrering av tjänstepensionsföretag. Paragrafen motsvarar 17 kap. 1 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

Iförsta stycket anges att Bolagsverket är registreringsmyndighet för tjänstepensionsföretag.

Enligt andra stycket ska uppgifter om tjänstepensionsföretag registreras i det försäkringsregister som Bolagsverket ska föra enligt 17 kap. 1 § FRL.

3 §

I paragrafen finns grundläggande bestämmelser om tillsynen över tjänstepensionsföretag. Paragrafen genomför artiklarna 19.2, 46, 47.1, 47.2, 47.4 och 48.1 samt delvis artiklarna 45.1 och 47.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar i huvudsak 17 kap. 2 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

Första stycket innebär att Finansinspektionen är den svenska myndighet som är behörig myndighet enligt artikel 6.8 i andra tjänstepensionsdirektivet.

Iandra stycket anges vad Finansinspektionens tillsyn ska omfatta. Tillsynen ska omfatta att tjänstepensionsföretaget bedriver sin verksamhet i enlighet med lagar och andra författningar som reglerar företagets verksamhet (punkterna 1 och 2), företagets bolagsordning eller stadgar (punkt 3) och upprättade styrdokument som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet (punkt 4). Punkt 4 avser bl.a. de styrdokument som anges i 9 kap. 4 §.

Enligt tredje stycket ingår det i Finansinspektionens uppgifter att se till att ägare och personer som ingår i ledningen eller ansvarar för centrala funktioner är lämpliga. Vilka som ska lämplighetsprövas anges i 2 kap. 4 § första stycket 3 och 4 samt 12 kap.

Enligt fjärde stycket ska Finansinspektionens tillsyn utgå från en proaktiv och riskbaserad metod (se s. 344–346).

4 §

I paragrafen finns bestämmelser om Finansinspektionens samarbete och utbyte av information. Paragrafen genomför artiklarna 59 och 60 i andra tjänstepensionsdirektivet. Den är utformad efter förebild av 17 kap. 3 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

Paragrafen innebär en skyldighet för Finansinspektionen att i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter, Europeiska kommissionen och Eiopa. I 1 kap. 5 § 1 anges vad som avses med behörig myndighet.

5 §

I paragrafen finns bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags upplysningsskyldighet. Paragrafen genomför artiklarna 31.7, 34.5 d, 49.1 och

49.2samt delvis artikel 50 a–d och f i andra tjänstepensionsdirektivet. Den motsvarar 17 kap. 5 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

Sida 762
Prop. 2018/19:158Sida 763

Paragrafen innebär en skyldighet för ett tjänstepensionsföretag att lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär. Upplysningsskyldigheten gäller även i förhållande till en utländsk behörig myndighet som, i egenskap av värdlandsmyndighet, utövar tillsyn över tjänstepensionsföretaget vid gränsöverskridande verksamhet. I 1 kap.

5 § 1 anges vad som avses med behörig myndighet.

I 18 § första stycket 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Genom sådana föreskrifter kan de mera detaljerade bestämmelserna om uppgiftslämnande i artikel 50 a–d och f i andra tjänstepensionsdirektivet genomföras i svensk rätt.

6 §

I paragrafen behandlas Finansinspektionens möjligheter att genomföra platsundersökningar. Paragrafen genomför, tillsammans med 3 §, artikel

47.3i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen genomför även delvis artikel 50 e i direktivet. Den motsvarar 17 kap. 7 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

Enligt första stycket får Finansinspektionen, när den anser det nödvändigt, genomföra en undersökning hos ett tjänstepensionsföretag.

Enligt andra stycket ska styrelsen och den verkställande direktören hålla tillgångar och räkenskapsmaterial m.m. tillgängliga för granskning.

Enligt tredje stycket får Finansinspektionen – utöver hos tjänstepensionsföretag – genomföra en undersökning hos ett företag som har fått i uppdrag av ett tjänstepensionsföretag att utföra viss verksamhet eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen av tjänstepensionsföretaget. Ett tjänstepensionsföretags möjligheter att uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete och vissa funktioner regleras i 9 kap. 23–26 §§.

7 §

I paragrafen finns bestämmelser om skyldighet för vissa andra än tjänstepensionsföretag att lämna upplysningar till Finansinspektionen. Paragrafen innehåller även bestämmelser om rätt för inspektionen att göra platsundersökningar hos vissa andra företag. Den genomför delvis artikel 50 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 17 kap. 8 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens befogenhet att begära en särskild redovisning över s.k. intressegemenskap med ett tjänstepensionsföretag. Paragrafen motsvarar 17 kap. 9 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

Enligt paragrafen får föreläggande om särskild redovisning riktas mot ett aktiebolag som denna lag inte är tillämplig på eller en ekonomisk förening. Ett sådant föreläggande får dock bara meddelas om det behövs med hänsyn till tillsynen över tjänstepensionsverksamheten. Redovisningen ska lämnas enligt anvisningar av Finansinspektionen.

Sida 763
Prop. 2018/19:158Sida 764

9 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om revisorers och särskilda granskares rapporteringsskyldighet. Paragrafen motsvarar 17 kap. 12 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

Enligt första stycket ska en revisor eller särskild granskare genast rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett tjänstepensionsföretag får kännedom om vissa angivna förhållanden i företaget.

Enligt andra stycket gäller rapporteringsskyldigheten även vid fullgörande av uppdrag i tjänstepensionsföretagets moderföretag eller dotterföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med tjänstepensionsföretaget.

10 §

I paragrafen finns bestämmelser om allmänt ombud vid konkurs. Paragrafen motsvarar 17 kap. 14 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

Enligt första stycket ska Finansinspektionen förordna ett allmänt ombud om ett tjänstepensionsföretag har försatts i konkurs. Det allmänna ombudet ska delta i konkursboets förvaltning tillsammans med den eller de förvaltare som utses enligt konkurslagen och se till att försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade omfattas av den förmånsrätt som följer med försäkringsavtalen (se författningskommentaren till 6 kap. 17 §).

Iandra och tredje styckena finns bestämmelser om det allmänna ombudets befogenheter.

Enligt fjärde stycket gäller bestämmelserna i konkurslagen om arvode till konkursförvaltare också det allmänna ombudet.

11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på redogörelse för ett tjänstepensionsföretags förmåga att hantera ändrade ekonomiska förhållanden. Paragrafen motsvarar 17 kap. 16 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.

12 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om befogenhet för Finansinspektionen att besluta om ett tillägg till det riskkänsliga kapitalkravet för ett tjänstepensionsföretag (kapitaltillägg). Paragrafen motsvarar 17 kap. 24 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.2.

Punkt 1 motsvarar 17 kap. 24 § 1 FRL. Den behandlar kapitaltillägg på den grunden att ett tjänstepensionsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§. En bestämmelse om hur ett sådant kapitaltillägg ska beräknas finns i 13 § första stycket.

Punkt 2 motsvarar 17 kap. 24 § 4 FRL. Den behandlar kapitaltillägg på den grunden att företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från kraven i 9 kap. 1 §, samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering

Sida 764
Prop. 2018/19:158Sida 765

och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid. En bestämmelse om hur ett sådant kapitaltillägg ska beräknas finns i 13 § andra stycket.

I 16 § finns bestämmelser om omprövning av beslut om kapitaltillägg.

13 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkningen av kapitaltillägg som beslutas enligt 12 §. Paragrafen motsvarar 17 kap. 25 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.2.

Iförsta stycket regleras beräkningen av ett sådant kapitaltillägg som avses i 12 § 1. I andra stycket regleras beräkningen av kapitaltillägg enligt 12 § 2.

14 §

Paragrafen reglerar ett tjänstepensionsföretags riskkänsliga kapitalkrav efter beslut om kapitaltillägg. Paragrafen motsvarar 17 kap. 26 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.2.

Efter ett beslut om kapitaltillägg utgörs det riskkänsliga kapitalkravet av summan av kapitaltillägget och det riskkänsliga kapitalkravet beräknat enligt bestämmelserna i 8 kap.
15 §
Paragrafen innebär att Finansinspektionen ska förelägga ett tjänste- pensionsföretag att vidta rättelse av de brister som föranlett ett beslut om kapitaltillägg enligt 12 § 2. Paragrafen motsvarar 17 kap. 27 § FRL. Över- vägandena finns i avsnitt 13.1.2.
16 §
I paragrafen finns bestämmelser om omprövning av beslut om kapital- tillägg. Paragrafen motsvarar 17 kap. 28 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.2.
Ett beslut om kapitaltillägg ska omprövas minst en gång per år. Beslutet ska ändras när de förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats.
17 §
I paragrafen regleras tjänstepensionsföretagens avgiftsskyldighet mot Finansinspektionen och Statistiska centralbyrån. Bestämmelserna om- fattar såväl årliga avgifter som avgifter av engångskaraktär, såsom avgifter för prövning av ansökan om tillstånd enligt 2 kap. Paragrafen motsvarar 17 kap. 29 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.
18 §
Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter samt en upplysnings- bestämmelse angående verkställighetsföreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 13.1.1.
Sida 765
Prop. 2018/19:158Sida 766

Bemyndigandet i första stycket 1 avser ett tjänstepensionsföretags upplysningsskyldighet enligt 5 §. Det gör det möjligt att meddela föreskrifter om t.ex. periodisk rapportering. Med stöd av bemyndigandet kan artikel 50 a–d och f i andra tjänstepensionsdirektivet delvis genomföras. Bemyndigandet motsvarar delvis 17 kap. 30 § andra stycket FRL.

Bemyndigandet i första stycket 2 ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om att vissa uppgifter som enligt upplysningsskyldigheten i 5 § ska lämnas till Finansinspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån.

Bemyndigandet i andra stycket ger regeringen rätt att meddela föreskrifter om sådana avgifter som får tas ut av tjänstepensionsföretag enligt 17 §. Det motsvarar 17 kap. 30 § första stycket FRL.

Itredje stycket finns en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas enligt 5 §.

15 kap. Ingripanden och andra åtgärder

1 §

I paragrafen finns bestämmelser om när Finansinspektionen ska ingripa mot ett tjänstepensionsföretag. Paragrafen genomför artikel 11.10 tredje meningen och, tillsammans med 2 §, artikel 48.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Första stycket motsvarar 18 kap. 1 § FRL och andra stycket motsvarar 18 kap. 9 § FRL och 71 § sjätte stycket UFL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.1.

Att ingripande enligt första stycket ska ske vid överträdelser av andra författningar än denna lag som reglerar ett tjänstepensionsföretags verksamhet innebär bl.a. att Finansinspektionen ska ingripa vid överträdelser av bestämmelser i försäkringsrörelselagen som gäller för tjänstepensionsföretag enligt hänvisningar i denna lag.

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen ingripa med de åtgärder som behövs om ett tjänstepensionsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet överträder bl.a. den social-och arbetsmarknadslagstiftning som gäller i det land inom EES där verksamheten drivs och företaget inte har rättat sig efter ett föreläggande från inspektionen eller behörig myndighet i det landet. I 1 kap. 5 § 1 anges vad som avses med behörig myndighet.

2 §
I paragrafen regleras hur Finansinspektionen ska ingripa mot ett tjänste- pensionsföretag. Paragrafen genomför, tillsammans med 1 §, artikel 48.2, tillsammans med 10 §, artikel 48.6 och, tillsammans med 25 §, artikel 49.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 18 kap. 2 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.
Enligt första stycket får Finansinspektionen ingripa genom beslut om föreläggande om rättelse, genom förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning.
I andra stycket hänvisas till bestämmelserna i 10 § om Finansinspek- tionens befogenhet att begränsa ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige.
Sida 766
Prop. 2018/19:158Sida 767

Enligt tredje stycket ska Finansinspektionen återkalla ett tjänste-pensionsföretags tillstånd om en överträdelse är allvarlig. Om det är till-räckligt får varning meddelas. I 11–14 §§ finns ytterligare bestämmelser om återkallelse av tillstånd.

3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om omständigheter som ska beaktas vid val av ingripande. Den är utformad efter förebild av 18 kap. 3 § första stycket och 3 a § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

Utgångspunkten är att alla relevanta omständigheter ska beaktas. I första stycket finns en uppräkning av omständigheter som typiskt sett är relevanta och som kan påverka valet av ingripande i både förmildrande och försvårande riktning. Uppräkningen är inte uttömmande utan även andra omständigheter kan beaktas.

Iandra stycket anges att tidigare överträdelser ska beaktas i försvårande riktning. Särskild vikt bör fästas vid om ny överträdelse avser samma bestämmelser som en tidigare överträdelse, eller på annat sätt kan sägas vara av samma art.

Enligt tredje stycket ska det i förmildrande riktning beaktas om tjänstepensionsföretaget i väsentlig utsträckning genom aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning och om företaget snabbt upphört med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av inspektionen. För att bestämmelsen ska vara tillämplig bör det krävas att företaget självmant för fram viktig information som Finansinspektionen inte redan förfogar över, och att det när anmälan görs eller uppgifter lämnas upphört eller snarast upphör med överträdelsen. Att rättelse görs kan alltså föranleda antingen att ingripande underlåts enligt 4 § eller beaktas vid tillämpningen av denna bestämmelse. Frågan om förekomsten av en snabb rättelse ska medföra att Finansinspektionen avstår från ett ingripande, eller att det blir av mindre allvarlig art, får bedömas i det enskilda fallet. Finansinspektionen bör dock först pröva om det finns skäl att avstå från ingripande. Om detta inte är fallet bör rättelsen kunna beaktas genom tillämpning av denna bestämmelse.

4 §

Paragrafen ger Finansinspektionen möjlighet att avstå från ingripande i ett enskilt fall om angivna förutsättningar är uppfyllda. Den är utformad efter förebild av 18 kap. 3 § andra stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

5 §
Paragrafen reglerar hur ett tjänstepensionsföretag ska agera om företaget inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§, i före- kommande fall efter beslut om kapitaltillägg enligt 14 kap. Paragrafen motsvarar i sak 18 kap. 4 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.3.
Bestämmelsen i 18 kap. 4 § FRL är utformad som en handlingsregel för
Finansinspektionen att utfärda ett föreläggande mot ett försäkringsföretag som inte uppfyller solvenskapitalkravet. Enligt denna paragraf är det i stället tjänstepensionsföretaget som har ansvaret för att vidta åtgärder.
Sida 767
Prop. 2018/19:158Sida 768

Det är tjänstepensionsföretaget som enligt första stycket har ansvaret, både för att upprätta en åtgärdsplan och för att överlämna den till Finansinspektionen.

Finansinspektionen får enligt andra stycket förelägga ett tjänstepensionsföretag som inte i rätt tid upprättar och överlämnar en sådan åtgärdsplan som avses i första stycket att fullgöra dessa skyldigheter. Om företaget inte i rätt tid upprättar och överlämnar en åtgärdsplan får Finansinspektionen med stöd av 13 § första stycket 4 återkalla tillståndet eller, om det är tillräckligt, meddela företaget en varning.

Itredje stycket anges att ett tjänstepensionsföretag är skyldigt att vidta de åtgärder som anges i en sådan åtgärdsplan som avses i första stycket. Om företaget underlåter att göra det får Finansinspektionen återkalla tillståndet enligt 13 § första stycket 5.

6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder som Finansinspektionen ska vidta när en åtgärdsplan för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet överlämnas till inspektionen. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.3.

Finansinspektionen får enligt första stycket utfärda ett föreläggande till tjänstepensionsföretaget om inspektionen anser att åtgärderna i en överlämnad åtgärdsplan är otillräckliga för att företaget inom föreskriven tid åter ska uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. Inspektionen får då förelägga företaget att göra de ändringar i planen som krävs för att det, om planen följs, åter ska uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet inom högst tolv månader. Enligt 13 § första stycket 5 får Finansinspektionen återkalla tillståndet för ett tjänstepensionsföretag som inte i tid vidtar de åtgärder som finns angivna i en åtgärdsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande enligt detta stycke.

Finansinspektionen får enligt andra stycket förlänga tidsfristerna för återställande av det riskkänsliga kapitalkravet med högst ett år och sex månader, utöver den tolvmånadersfrist som gäller enligt 5 §. Denna möjlighet motsvarar den som Finansinspektionen har enligt 18 kap. 4 § andra stycket FRL när det gäller försäkringsföretag. En skillnad i förhållande till den bestämmelsen är att det inte preciseras i paragrafen hur lång förlängningen ska vara, endast hur lång den som längst får vara. En annan skillnad är att tidsfristen får förlängas flera gånger, genom olika beslut av Finansinspektionen, så länge den sammanlagda tiden för förlängning inte överskrider ett år och sex månader.

Vid prövningen av om tidsfristen ska förlängas enligt andra stycket och vid fastställande av tiden för en sådan förlängning är utgångspunkten att alla relevanta omständigheter ska beaktas. I tredje stycket anges dock att Finansinspektionen särskilt ska beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av det riskkänsliga kapitalkravet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med dem. Även andra omständigheter kan beaktas, som t.ex. konsekvenserna för försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade samt praktiska hänsyn, vilket följer av att det i paragrafen endast anges vad som särskilt ska beaktas.

Sida 768
Prop. 2018/19:158Sida 769

7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om förlängd tidsfrist att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet vid synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.4.

Paragrafen motsvarar till viss del 18 kap. 5 § FRL. En skillnad i förhållande till bestämmelsen i försäkringsrörelselagen är att det i det fallet är Eiopa som avgör om det föreligger exceptionella förhållanden eller inte, medan det är Finansinspektionen som enligt denna paragraf avgör om det föreligger synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden.

Enligt första stycket får Finansinspektionen förlänga tidsfristen för ett tjänstepensionsföretag att enligt en sådan åtgärdsplan som avses i 5 § första stycket 1 åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet om det föreligger synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden. Förlängning får ske genom ett eller flera beslut med sammanlagt högst tolv år. Med uttrycket synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden avses bl.a. sådana förhållanden som anges i artikel 138.4 i Solvens II-direktivet, dvs. särskilt tvära och oväntade kursfall, långvariga lågräntelägen och katastrofer. Även andra situationer som är att jämställa med dessa bör kunna föranleda beslut om en längre tidsfrist. Av ordet synnerligen följer att det ska handla om verkliga undantagsfall.

Enligt andra stycket ska ett tjänstepensionsföretag som har beviljats en förlängd tidsfrist enligt första stycket regelbundet ge in en lägesrapport till Finansinspektionen. Lägesrapporten ska visa vilka åtgärder som har vidtagits för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet och i vilken mån kravet åter uppfyllts. Finansinspektionen ska i samband med beslut om förlängd tidsfrist besluta hur ofta rapporten ska ges in. Vid den prövningen ska inspektionen särskilt beakta hur lång den förlängda tidsfristen är. Lägesrapportering ska inte ske med kortare intervall än var tredje månad.

Enligt tredje stycket ska Finansinspektionen som huvudregel besluta att den förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla om ett tjänstepensionsföretags lägesrapport visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. Finansinspektionen får avstå från att fatta ett sådant beslut om det finns särskilda skäl. Det kan exempelvis komma i fråga om marknadsläget är sådant att det inte rimligen kan krävas att tjänstepensionsföretaget visar väsentliga framsteg. Att det krävs särskilda skäl innebär att möjligheten att avstå från ett beslut om att den förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla bara ska användas om det i något relevant avseende föreligger tydligt förmildrande omständigheter för tjänstepensionsföretaget.

8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för ett tjänstepensionsföretag att upprätta en finansiell saneringsplan och att vidta de åtgärder som anges i en sådan plan. Paragrafen motsvarar 18 kap. 8 § FRL och är utformad efter förebild av den bestämmelsen. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.5.

Ett tjänstepensionsföretag som inte uppfyller minimikapitalkravet eller garantibeloppet enligt 8 kap. ska enligt första stycket upprätta en finansiell saneringsplan och överlämna planen till Finansinspektionen. En skillnad i förhållande till motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen är att

Sida 769
Prop. 2018/19:158Sida 770

det enligt paragrafen är tjänstepensionsföretaget som har ansvaret för att upprätta och lämna in en finansiell saneringsplan, medan det enligt bestämmelsen i försäkringsrörelselagen är Finansinspektionen som ska förelägga ett försäkringsföretag att vidta motsvarande åtgärder.

Om ett tjänstepensionsföretag underlåter att inom den angivna fristen på en månad upprätta och lämna in en finansiell saneringsplan, ska tillståndet återkallas enligt 11 § 5.

Enligt andra stycket ska ett tjänstepensionsföretag vidta de åtgärder som anges i en finansiell saneringsplan som avses i första stycket. Om företaget inte gör det, ska Finansinspektionen återkalla tillståndet enligt 11 § 6.

9 §

Paragrafen anger vilka åtgärder som Finansinspektionen får och ska vidta när ett tjänstepensionsföretag har överlämnat en finansiell saneringsplan. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.5.

Enligt första stycket ska Finansinspektionen förelägga ett tjänstepensionsföretag vars finansiella åtgärdsplan inte är tillräcklig att göra de ändringar som krävs för att företaget inom tre månader från det att bristen upptäcktes åter ska uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet.

Enligt andra stycket får Finansinspektionen förlänga tidsfristen för ett tjänstepensionsföretag att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet. Någon sådan möjlighet har Finansinspektionen inte enligt försäkringsrörelselagen när det gäller ett försäkringsföretag som inte uppfyller minimikapitalkravet enligt den lagen. Totalt får förlängning ske med högst nio månader. Även när det gäller minimikapitalkravet får förlängning ske flera gånger, genom olika beslut, så länge niomånadersgränsen inte överskrids. Det är motsvarande ordning som den som enligt 6 § gäller i fråga om det riskkänsliga kapitalkravet.

Itredje stycket regleras Finansinspektionens prövning av frågan om huruvida förlängning ska ske och frågan om hur lång en förlängning i så fall ska vara. Liksom i fråga om det riskkänsliga kapitalkravet ska samtliga relevanta omständigheter beaktas. Finansinspektionen ska dock särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av minimikapitalkravet eller garantibeloppet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med dem. Av ordet särskilt följer att även andra omständigheter kan beaktas (se författningskommentaren till 6 §).

10 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen får begränsa ett tjänstepensionsföretags rätt att förfoga över sina tillgångar och förbjuda ett tjänstepensionsföretag att förfoga över sina tillgångar i Sverige. Paragrafen genomför, tillsammans med 2 §, artikel 48.6 i andra tjänstepensionsdirektivet. Den motsvarar 18 kap. 10 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

Av 15 § följer att Finansinspektionens beslut enligt paragrafen ska anmälas till Eiopa.

Sida 770
Prop. 2018/19:158Sida 771

11 §

Paragrafen innehåller en uppräkning av de situationer när det är obligatoriskt för Finansinspektionen att återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd. Paragrafen motsvarar 18 kap. 12 § FRL. Övervägandena finns i avsnitten 6.4, 13.2.5 och 13.2.6.

Punkterna 1–3 motsvarar 18 kap. 12 § 1–3 FRL.

Punkt 4 motsvarar 18 kap. 12 § 4 FRL. En skillnad i förhållande till den bestämmelsen är att det krävs att Finansinspektionen först har förelagt företaget att vidta rättelse innan det kan bli aktuellt att återkalla tillståndet.

Enligt punkt 5 ska ett tjänstepensionsföretags tillstånd återkallas om företaget inte uppfyller minimikapitalkravet och inte upprättar och överlämnar en finansiell saneringsplan till Finansinspektionen i enlighet med 8 §.

Enligt punkt 6, som motsvarar 18 kap. 12 § 5 FRL, ska ett tjänstepensionsföretags tillstånd återkallas om företaget inte inom tre månader, eller den längre tid som kan följa av ett beslut om förlängning enligt 9 § andra stycket, från den tidpunkt då företaget inte längre uppfyllde minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 § har vidtagit de åtgärder som finns angivna i företagets finansiella saneringsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande enligt 9 §.

Punkt 7 motsvarar nya 18 kap. 12 § 6 FRL (se författningskommentaren till den paragrafen). Punkten är tillämplig när ett tjänstepensionsföretag får tillstånd enligt 2 kap. FRL.

Enligt 15 § ska Finansinspektionens beslut enligt paragrafen anmälas till Eiopa.

12 §

I paragrafen finns bestämmelser om återkallelse av ett tjänstepensionsföretags tillstånd när någon som ingår i ledningen eller ansvarar för centrala funktioner i företaget inte längre uppfyller kraven på lämplighet. Paragrafen genomför artikel 48.7 i andra tjänstepensionsdirektivet. Den är utformad efter förebild av 18 kap. 11 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.6.

Iförsta stycket anges att Finansinspektionen ska återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd om någon som ingår i företagets styrelse eller är dess verkställande direktör eller ansvarar för en central funktion i företaget inte uppfyller de krav som anges i 9 kap. 3 §. Detta får dock bara ske om inspektionen först har beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör eller ansvarar för en central funktion och om han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid om högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör eller som ansvarig för en central funktion.

Enligt andra stycket får Finansinspektionen, i stället för att återkalla tillståndet, besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör eller den som ansvarar för en central funktion inte längre får kvarstå i sin befattning. Finansinspektionen får då förordna en ersättare. En ersättares uppdrag gäller till dess tjänstepensionsföretaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör eller ansvarig för en central funktion.

Sida 771
Prop. 2018/19:158Sida 772
Enligt 15 § ska Finansinspektionens beslut enligt paragrafen anmälas till
Eiopa.
13 §
Paragrafen innehåller en uppräkning av situationer när Finansinspektionen får återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd. Paragrafen genomför artikel 48.8 i andra tjänstepensionsdirektivet. Den motsvarar i huvudsak 18 kap. 13 § FRL. Övervägandena finns i avsnitten 13.2.3 och 13.2.6.
Första stycket 1–3 överensstämmer med 18 kap. 13 § 1–3 FRL. Första stycket 4 har inte någon motsvarighet i 18 kap. 13 § FRL. Den
ger möjlighet att återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd om företag inte i rätt tid upprättar och överlämnar en åtgärdsplan för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. Ett alternativ till återkallelse är före- läggande enligt 5 § andra stycket.
Första stycket 5 motsvarar 18 kap. 13 § första stycket 4 FRL. Första stycket 6 motsvarar 18 kap. 13 § första stycket 5 FRL. Andra stycket motsvarar 18 kap. 13 § andra stycket FRL. Enligt 15 § ska Finansinspektionens beslut enligt paragrafen anmälas till
Eiopa.
14 §
I paragrafen anges de beslut som får åtfölja ett beslut om återkallelse. Para- grafen motsvarar 18 kap. 14 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.
Om ett tjänstepensionsföretags tillstånd återkallas, får Finansinspek- tionen enligt första stycket bestämma hur avvecklingen av verksamheten ska ske.
Enligt andra stycket får ett beslut om återkallelse även förenas med förbud att fortsätta hela eller delar av verksamheten.
15 §
Paragrafen innebär en skyldighet för Finansinspektionen att anmäla vissa beslut till Eiopa. Anmälningsskyldigheten omfattar beslut om begräns- ningar av ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt över sina tillgångar, beslut om förbud för ett tjänstepensionsföretag att förfoga över sina till- gångar och beslut om återkallelse av ett tjänstepensionsföretags tillstånd. Paragrafen genomför artikel 48.5 andra meningen i andra tjänstepensions- direktivet. Den motsvarar delvis 18 kap. 15 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.
16 §
I paragrafen finns bestämmelser om sanktionsavgift för tjänstepensions- företag. Paragrafen motsvarar 18 kap. 16 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.
Enligt första stycket får beslut om anmärkning eller varning mot ett tjänstepensionsföretag förenas med beslut om att företaget ska betala en sanktionsavgift. I 17 § finns bestämmelser om storleken på sanktions- avgiften.
I andra stycket anges att avgiften tillfaller staten.
Sida 772
Prop. 2018/19:158Sida 773
17 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkningen av sanktionsavgifter för tjänstepensionsföretag. Paragrafen motsvarar 18 kap. 17 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

Enligt första stycket ska sanktionsavgiften fastställas till lägst

5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Iandra stycket finns en begränsningsregel som innebär att sanktionsavgiften aldrig får överstiga tio procent av tjänstepensionsföretagets omsättning under närmast föregående räkenskapsår. De poster som ingår i omsättningen beror på vilken typ av verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring som tjänstepensionsföretaget driver. Omsättningen för tjänstepensionsföretag utgörs av premieinkomsten efter avgiven återförsäkring, se bilaga 2 post II.1. till lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. För tjänstepensionsföretag med fondförsäkringsprodukter kommer endast en del av de inbetalda premierna att redovisas i resultaträkningen, medan den större delen av de inbetalda premierna redovisas i balansräkningen. Därför utgörs omsättningen i ett tjänstepensionsföretag med fondförsäkringsprodukter av inbetalda premier.

Enligt tredje stycket får sanktionsavgiften inte vara så stor att tjänstepensionsföretaget därefter inte uppfyller kraven på stabilitet enligt 4 kap. 1 §.

18 §

Paragrafen behandlar de omständigheter som ska beaktas när sanktionsavgiftens storlek fastställs. Den motsvarar 18 kap. 18 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

Utgångspunkten är att alla relevanta omständigheter ska beaktas. Enligt paragrafen ska dock särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som ska beaktas vid val av ingripande samt till tjänstepensionsföretagets finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen. Uttrycket den vinst som gjorts avser ett nettobelopp och omfattar de vinster som erhållits och de förluster som undvikits, dvs. den fördel som erhållits. Även andra hänsyn kan tas, vilket följer av att det i paragrafen endast anges vilka omständigheter som särskilt ska beaktas. Sanktionsavgiftens storlek bör, som en allmän utgångspunkt, stå i proportion till överträdelsens grad av allvar.

19 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om förseningsavgift när ett tjänstepensionsföretag inte fullgör sin upplysningsskyldighet enligt föreskrifter som meddelats med stöd av bemyndigandet i 14 kap. 18 § första stycket. Den motsvarar 18 kap. 19 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

20 §

I paragrafen finns bestämmelser om betalning av sanktions-och förseningsavgift. Paragrafen motsvarar 18 kap. 20 § FRL. Skillnaden i förhållande till bestämmelsen i försäkringsrörelselagen är att denna bestämmelse inte omfattar sanktionsavgift som beslutas genom sanktionsföre-läggande. Det är dock bara en följd av att det i denna lag inte finns någon sådan möjlighet att besluta om sanktionsförelägganden som i försäkringsrörelselagen. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

Sida 773
Prop. 2018/19:158Sida 774

21 §

Paragrafen behandlar verkställighet av beslut om sanktions- eller förseningsavgift som har fått laga kraft. Den motsvarar i sak 18 kap. 21 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

22 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om indrivning av sanktions- och förseningsavgifter. Den motsvarar 18 kap. 22 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

23 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om preskription av påförda sanktions- och förseningsavgifter. Paragrafen motsvarar 18 kap. 23 § FRL. Till skillnad från bestämmelsen i försäkringsrörelselagen omfattar bestämmelsen inte sanktionsavgift som beslutas genom sanktionsförelägganden. Detta beror på att det inte finns någon möjlighet att besluta om sanktionsförelägganden i denna lag. Övervägande finns i avsnitt 13.2.2.

24 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot moderföretag som skulle vara försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess dotterföretag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag, eller är blandade finansiella holdingföretag. Paragrafen motsvarar 19 kap. 64 § första stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.7.

25 §

I paragrafen anges att Finansinspektionens beslut om föreläggande får förenas med vite. Med beslut om föreläggande avses både påbud och förbud enligt denna lag. Allmänna bestämmelser om vite finns i lagen (1985:206) om viten. Paragrafen genomför, tillsammans med 2 §, artikel

49.3i andra tjänstepensionsdirektivet. Den motsvarar i sak 18 kap. 27 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.2.

26 §

Paragrafen innehåller bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om innehållet i en åtgärdsplan för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet (punkt 1) och om innehållet i en finansiell saneringsplan för att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet (punkt 2). Den motsvarar 18 kap. 28 § 1 och 3 FRL. Övervägandena finns i avsnitten 13.2.3 och 13.2.5.

Sida 774
Prop. 2018/19:158Sida 775

16 kap. Grupptillsyn

Kapitlet innehåller bestämmelser om grupptillsyn. Bestämmelserna motsvarar bestämmelserna om grupptillsyn i försäkringsrörelselagen. Grupptillsynen enligt denna lag är dock uteslutande en svensk nationell reglering. Bestämmelserna är utformade efter förebild av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen. Vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen som baserar sig på Solvens II-direktivet saknar dock motsvarighet i denna lag. Detta gäller för bestämmelser i försäkringsrörelselagen som rör företag som inte har hemvist i Sverige, bestämmelser om grupptillsynsmyndighet och samverkan med behöriga myndigheter i andra länder och Eiopa.

Bestämmelserna i detta kapitel avser i huvudsak samma materiella områden som grupptillsynen för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen: gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp, företagsstyrning inom en grupp och tillgång till information.

Det övergripande syftet med bestämmelserna är att säkerställa att skyddet för dem som omfattas av ett pensionsåtagande inte försämras till följd av att tjänstepensionsföretaget som står för åtagandet ingår i en grupp med andra företag. På samma sätt som för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen utgör grupptillsyn ett komplement till den tillsyn som ska utövas individuellt över det enskilda tjänstepensionsföretaget enligt 14 kap.

1 §

I paragrafen finns en grundläggande bestämmelse om grupptillsyn över tjänstepensionsföretag, en definition av begreppet grupp och en upplysning om vilka de materiella områdena för grupptillsyn är. Paragrafen motsvarar 19 kap. 1 § första stycket och 2 § första stycket FRL. Paragrafen har delvis utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitten 14.1.1 och 14.1.2.

Iförsta stycket anges att särskild tillsyn över tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp, grupptillsyn, ska utövas enligt detta kapitel.

Iandra stycket anges att i en grupp ingår ett företag, dess dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotterföretaget har ett ägarintresse i. Denna definition av grupp gäller endast för detta kapitel. Med anknutet företag avses ett företag som är ett dotterföretag, ett företag som annars är föremål för ägarintresse eller ett företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag, se 1 kap. 12 §. Begreppet gemensam eller huvudsak gemensam ledning definieras i 1 kap. 13 §. Med ägarintresse avses att ett företag direkt eller indirekt innehar minst 20 procent av kapitalet eller minst 20 procent av samtliga röster i ett annat företag (se 1 kap. 7 §).

Itredje stycket anges att grupptillsyn ska omfatta krav inom områdena gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen, god kontroll och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag, företagsstyrning inom gruppen, tillgång till information och lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag. Kraven inom dessa områden anges i 14–40 §§. I 2 och 3 §§ anges i vilka fall det ska utövas fullständig grupptillsyn respektive begränsad

Sida 775
Prop. 2018/19:158Sida 776

grupptillsyn över ett tjänstepensionsföretag och vilka krav som gäller för den tillsynen.

2 §

I paragrafen finns bestämmelser om fall då fullständig grupptillsyn ska utövas. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 2 § andra stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.2.

I paragrafen anges de fall när fullständig grupptillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna om fullständig grupptillsyn och de krav som följer med denna tillsyn gäller bara för de tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp med andra företag (1 § första stycket). I 1 § andra stycket anges att i en grupp ingår ett företag, dess dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotterföretaget har ett ägarintresse i. Fullständig grupptillsyn är grupptillsyn som omfattar krav inom områdena gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen, företagsstyrning inom gruppen, tillgång till information och lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag (se 14–26 och 29–40 §§).

Fullständig grupptillsyn ska enligt punkt 1 utövas över tjänstepensionsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Med utländskt tjänstepensionsinstitut avses ett utländskt institut vars hemland hör till EES och som utan att vara försäkringsgivare enligt lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet (se 1 kap. 5 § 3 LUFT). Ett försäkringsföretag är ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (1 kap. 5 § 6 denna lag). En EES-försäkringsgivare är en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet (1 kap. 5 § 5 denna lag) och en försäkringsgivare från tredjeland är en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES (1 kap. 5 § 7 denna lag).

Enligt punkt 2 ska fullständig grupptillsyn också utövas över tjänstepensionsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Företag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning om de 1) står under samma ledning på grund av ett avtal mellan företagen eller en bestämmelse i företagens bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar eller 2) har styrelser eller motsvarande organ i utländska företag som till större delen består av samma personer och som har fullgjort sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess att årsredovisningar har upprättats i de berörda företagen (1 kap. 13 §).

Fullständig grupptillsyn ska även utövas över tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till vissa typer av företag. Fullständig grupptillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, punkt 3 a, ett företag som skulle

Sida 776
Prop. 2018/19:158Sida 777

vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, punkt 3 b, eller ett blandat finansiellt holdingföretag punkt 3 c. Med försäkringsholdingföretag avses ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkrings- givare eller försäkringsgivare från tredjeland (1 kap. 5 § 8). Ett blandat finansiellt holdingföretag är ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat (konglomeratlagen) (1 kap. 5 § 2).

3 §

I paragrafen finns bestämmelser om fall då begränsad grupptillsyn ska utövas. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 2 § fjärde stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.2.

I paragrafen anges de fall när begränsad grupptillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna om begränsad grupptillsyn och de krav som följer av denna tillsyn gäller på samma sätt som bestämmelserna om fullständig grupptillsyn bara för tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp med andra företag (1 § första stycket). I 1 § andra stycket anges att i en grupp ingår ett företag, dess dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotterföretaget har ett ägarintresse i. Begränsad grupptillsyn är grupptillsyn som bara omfattar krav inom området god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag (27 och 28 §§).

Begränsad grupptillsyn ska, enligt punkt 1, utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet. Begränsad grupptillsyn ska, enligt punkt 2, också utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett företag som inte är ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag. Ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet är enligt definitionen i 1 kap. 5 § 9 ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EESförsäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag.

4 §

I paragrafen finns en bestämmelse om undantag från grupptillsyn för företag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.3.

Ett tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp med försäkringsföretag och omfattas av bestämmelser om grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet. Om ett tjänstepensionsföretag omfattas av sådana bestämmelser om grupptillsyn ska företaget inte omfattas av grupptillsyn enligt detta kapitel. I 5 § finns bestämmelser om när tillsynen över ett

Sida 777
Prop. 2018/19:158Sida 778

sådant tjänstepensionsföretag ska kompletteras med den tillsyn som behövs för att grupptillsynen ska motsvara kraven enligt detta kapitel. Därutöver finns i 6 § bestämmelser om att ett tjänstepensionsföretag i vissa särskilda fall ska omfattas av grupptillsyn både enligt denna lag och enligt försäkringsrörelselagen eller nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet.

5 §

I paragrafen finns en bestämmelse om det som ska gälla när ett tjänstepensionsföretag omfattas av grupptillsyn enligt bestämmelser som genomför Solvens II-direktivet och denna grupptillsyn är mindre omfattande än den grupptillsyn som skulle gälla om tjänstepensionsföretaget endast omfattas av grupptillsyn enligt denna lag. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.3.

Ett tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp med försäkringsföretag och därigenom omfattas av bestämmelser om grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet. Att ett tjänstepensionsföretag som omfattas av sådana bestämmelser om grupptillsyn som huvudregel inte ska omfattas av grupptillsyn enligt denna lag regleras i 4 §. För vissa typer av grupper är grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen eller nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet begränsad och omfattar inte samtliga krav inom de olika områdena för grupptillsyn enligt denna lag, dvs. gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen, god kontroll över och rapportering av transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag, företagsstyrning inom gruppen, tillgång till information och lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag. Detta gäller t.ex. för försäkringsföretag vars moderföretag är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet (19 kap. 2 § fjärde stycket FRL).

Om ett tjänstepensionsföretag omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller enligt lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet och denna grupptillsyn inte omfattar samtliga krav inom de områden som skulle gälla för företaget om det i stället bara omfattades av grupptillsyn enligt denna lag, ska företaget även omfattas av grupptillsyn enligt denna lag. Grupptillsynen enligt denna lag ska då komplettera grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen eller nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direk- tivet så att den grupptillsyn som utövas över tjänstepensionsföretaget i sin helhet blir lika omfattande som om företaget endast hade omfattats av grupptillsyn enligt denna lag.

6 §

I paragrafen, som delvis har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, finns en bestämmelse om vad som ska gälla när ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt bestämmelser som genomför Solvens II-direktivet är anknutet företag till ett tjänstepensionsföretag som inte omfattas av sådana bestämmelser. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.3.

Sida 778
Prop. 2018/19:158Sida 779

Med anknutet företag avses enligt definitionen i 1 kap. 12 § ett företag som är ett dotterföretag, ett företag som annars är föremål för ägarintresse eller ett företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag. Om det i en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller enligt nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens IIdirektivet och detta företag är anknutet företag till ett tjänstepensionsföretag, som inte omfattas av sådana bestämmelser, ska båda tjänstepensionsföretagen omfattas av grupptillsyn enligt denna lag. Detta innebär att tjänstepensionsföretaget som är anknutet företag kommer att omfattas av grupptillsyn dels enligt försäkringsrörelselagen eller nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet, dels enligt denna lag.

7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om nivån för grupptillsyn. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 4 § första stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.4.

I paragrafen anges hur grupptillsyn ska utövas när det i en grupp finns flera företag på olika nivåer som det ska utövas grupptillsyn över. Ett tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp med företag på flera olika nivåer. Som exempel kan det i en grupp finnas ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag som i sin tur är moderföretag till ett tredje tjänstepensionsföretag. I en sådan grupp kan det finnas flera företag som det ska utövas grupptillsyn över (se författningskommentaren till 2 §). Bestämmelsen är tillämplig om det direkt under företaget i toppen av gruppen, dvs. på den näst högsta nivån, finns ett sådant tjänstepensionsföretag som anges i 2 § 1 eller 2, dvs. 1) ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland eller 2) ett tjänstepensionsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Om det på den näst högsta nivån i stället finns ett sådant moderföretag som anges i 2 § 3 b eller c, dvs. ett företag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag, gäller bestämmelserna i 8 §. Bestämmelsen reglerar, på samma sätt som 8 §, bara nivån för grupptillsynen och vilka företag som därmed ska beaktas vid denna tillsyn. I första stycket anges att om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkrings- givare som är moderföretag till ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2, ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.

Sida 779
Prop. 2018/19:158Sida 780

Av andra stycket följer att bestämmelserna i första stycket ska gälla även om det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag (andra stycket 1) eller det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag (andra stycket 2).

8 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om nivån för grupptillsyn. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 4 § andra stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.4.

I paragrafen anges hur grupptillsyn ska utövas när det i en grupp finns flera företag på olika nivåer som det ska utövas grupptillsyn över (jfr författningskommentaren till 7 §). Bestämmelsen är tillämplig om det direkt under företaget i toppen av gruppen, dvs. på den näst högsta nivån, finns ett sådant moderföretag som anges i 2 § 3 b eller c, dvs. ett företag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag. Om det på denna nivå i stället finns ett sådant tjänstepensionsföretag som anges i 2 § 1 eller 2, dvs. 1) ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland eller 2) ett tjänstepensionsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EESförsäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, gäller bestämmelserna i 7 §. Bestämmelsen reglerar, på samma sätt som 7 §, bara nivån för grupptillsynen och vilka företag som därmed ska beaktas vid denna tillsyn.

Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c, ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.

9 §

Paragrafen innehåller en bestämmelse om fortsatt tillsyn över enskilda tjänstepensionsföretag. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 5 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.5.

I paragrafen anges att ett tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn även står under tillsyn som enskilt tjänstepensionsföretag. Grupptillsynen är särskilt inriktad på gruppen som helhet till skillnad från tillsynen på enskild nivå som utgår ifrån det enskilda företaget. Bestämmelser om grupptillsyn utgör därmed ett komplement till den tillsyn som utövas över de enskilda företagen. Tillsynen på enskild nivå ska därför inte påverkas av att ett tjänstepensionsföretag omfattas av bestämmelser om grupptillsyn. Detta gäller oavsett om det rör sig om grupptillsyn enligt denna lag eller grupptillsyn enligt försäkringsrörelse-lagen.

Sida 780
Prop. 2018/19:158Sida 781

10 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om grupptillsynsmyndighet. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 6 och 7 §§ FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.6.

I paragrafen anges att Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet och ansvara för den grupptillsyn som ska utövas enligt denna lag. Det innebär att Finansinspektionen ska ansvara för den grupptillsyn som omfattar gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen, företagsstyrning inom en grupp och tillgång till information, dvs. fullständig grupptillsyn (se författningskommentaren till 2 §). Finansinspektionen ska också ansvara för grupptillsyn som endast omfattar att tjänstepensionsföretag ska ha en god kontroll över transaktioner med moderföretaget och dess andra anknutna företag, dvs. begränsad grupptillsyn (se författningskommentaren till 3 §).

I vissa fall ska grupptillsyn utövas både enligt försäkringsrörelselagen och denna lag (se författningskommentaren till 5 §). Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet också för denna kompletterande grupptillsyn. Finansinspektionen ska även vara grupptillsynsmyndighet för den särskilda grupptillsyn som ska utövas enligt 6 § (se författningskommentaren till den bestämmelsen).

11 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får besluta om att inte beakta ett företag i en grupp vid grupptillsynen. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 11 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.7.

Iförsta stycket anges att Finansinspektionen i ett enskilt fall får besluta att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen. Ett sådant beslut får fattas om företaget är beläget utomlands och det finns rättsliga hinder mot överföring av nödvändig information (första stycket 1). Finansinspektionen får också besluta att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen om företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen (första stycket 2) eller om det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas (första stycket 3).

Iandra stycket anges att när första stycket 2 är tillämpligt på flera företag, dvs. det i gruppen finns flera företag som var för sig är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen, får ett beslut att, helt eller delvis, inte beakta ett företag inte fattas, utom om företagen tillsammans är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen.

12 §
I paragrafen finns bestämmelser för det fall ett blandat finansiellt holding-
företag omfattas av tillsyn enligt konglomeratlagen och av grupptillsyn
enligt denna lag. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 13 §
FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.8.
Sida 781
Prop. 2018/19:158Sida 782

I första stycket anges att om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av tillsyn enligt konglomeratlagen och av grupptillsyn enligt denna lag, får Finansinspektionen besluta om undantag från grupptillsynen enligt denna lag. Det blandade finansiella holdingföretaget behöver då bara tillämpa de relevanta bestämmelserna för konglomerat. Detta överensstämmer med vad som gäller vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 13 §) och vid gruppbaserad tillsyn enligt 4 kap. 10 § första stycket lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag (tillsynslagen). Med de relevanta bestämmelserna avses dels de bestämmelser i konglomeratlagen, dels de tekniska standarder som kommissionen antagit, som i det enskilda fallet gäller för det blandade finansiella holdingföretaget (jfr prop. 2015/16:9 s. 418).

Iandra stycket anges att ett beslut om undantag från grupptillsyn bara får fattas om tillsynen över företaget enligt konglomeratlagen kan anses likvärdig med grupptillsynen enligt denna lag, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn.

13 §

I paragrafen finns bestämmelser för det fall ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av grupptillsyn enligt denna lag och av gruppbaserad tillsyn enligt tillsynslagen. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 14 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.8.

Enligt första stycket får Finansinspektionen, om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av grupptillsyn enligt denna lag och av gruppbaserad tillsyn enligt tillsynslagen, besluta om undantag från grupptillsynen enligt denna lag. Det blandade finansiella holdingföretaget behöver då bara tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § konglomeratlagen. Med de relevanta bestämmelserna avses de bestämmelser som i det enskilda fallet gäller för det blandade finansiella holdingföretaget.

Iandra stycket anges att ett beslut om undantag från grupptillsyn bara får fattas om tillsynen över företaget enligt tillsynslagen kan anses likvärdig med grupptillsynen enligt denna lag, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn.

14 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå. Paragrafen motsvarar 19 kap. 16 § första stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.9.

I paragrafen anges att ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid minst uppgår till antingen ett gruppbaserat kapitalkrav beräknat enligt 15–17 §§ (punkt 1) eller det högre belopp som Finansinspektionen har beslutat enligt 20 § (punkt 2). I en grupp som det ska utövas grupptillsyn över kan det finnas mer än ett tjänstepensionsföretag. Så är t.ex. fallet om det i en grupp finns ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag (se 2 § 1). I en sådan grupp ska det tjänstepensionsföretaget som är moderföretag säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som uppfyller kraven enligt punkt 1 eller 2.

Sida 782
Prop. 2018/19:158Sida 783

15 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om metoder för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav. Paragrafen är utformad efter förebild av 5 kap. 4 § första stycket lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.10.

I paragrafen anges hur kapitalbasen och kapitalkravet ska beräknas för en grupp. Ett tjänstepensionsföretag som det ska utövas fullständig grupptillsyn över ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid är minst lika med ett gruppbaserat kapitalkrav (se författningskommentaren till 14 §). Kapitalbasen och kapitalkravet för en grupp som står under grupptillsyn ska beräknas enligt en sammanläggnings-och avräkningsmetod. Enligt denna metod ska kapitalbaser och kapitalkrav för gruppens enskilda företag, efter elimineringar för inbördes poster, läggas samman för att beräkna den gruppbaserade ekonomiska ställningen. Den gruppbaserade kapitalbasen och kapitalkravet får i vissa fall beräknas enligt en annan metod. Om det är lämpligt, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att kapitalbasen och kapitalkravet ska beräknas enligt en konsolideringsmetod, eller enligt en kombination av sammanläggnings-och avräkningsmetoden och konsolideringsmetoden. Konsolideringsmetoden bygger, till skillnad från sammanläggnings-och avräkningsmetoden, på att det finns en koncernredovisning eller motsvarande sammanställning som visar gruppen som om den vore en enda enhet.

16 §

I paragrafen finns bestämmelser om proportionellt beaktande av innehav. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 18 och 19 §§ FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.10.

En grundläggande princip för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå är att dotterföretag och företag där det finns ett ägarintresse ska beaktas proportionellt i förhållande till innehavets storlek. Med ägarintresse avses enligt 1 kap. 7 § att ett företag direkt eller indirekt innehar minst 20 procent av kapitalet eller minst 20 procent av samtliga röster i ett annat företag.

I första stycket anges att vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska ett anknutet företag beaktas proportionellt efter det innehav som ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 har i det anknutna företaget. De tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 är de som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. De tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 2 är de som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Även anknutna företag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 a, b eller c ska beaktas proportionellt efter innehavets storlek vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet. De moderföretag som avses är a) ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och b) ett företag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag eller c) ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag. Ett anknutet företag är enligt definitionen i 1 kap. 12 § ett företag som är ett dotterföretag, ett företag som annars är föremål för ägarintresse eller ett företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag. I stycket anges även att innehav får beaktas till en annan andel om det finns särskilda skäl. Detta kan bli aktuellt om det finns ett solvensunderskott i ett anknutet företag som i vissa fall bör beaktas i sin helhet.

Sida 783
Prop. 2018/19:158Sida 784

Ett företag kan ingå i en grupp och omfattas av grupptillsyn även om det inte finns några kapitalbindningar mellan vissa av företagen, t.ex. när ett företag med ägarintresse inte äger andelar i det anknutna företaget men har ett bestämmande inflytande över det företaget. Enligt andra stycket ska Finansinspektionen i ett sådant fall besluta vilken proportionell andel som ska beaktas.

17 §

I paragrafen finns bestämmelser om avdrag vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 20 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.10.

I paragrafen finns bestämmelser om avdrag som ska göras när den gruppbaserade kapitalbasen ska beräknas. Avdrag ska enligt första stycket göras vid beräkningen så att det inte sker en dubbelräkning av poster som ingår i kapitalbasen i flera företag i gruppen.

Iandra stycket anges att avdrag också ska göras för värden som skapats internt inom gruppen och som härrör från ömsesidig finansiering.

18 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om återkommande beräkningar av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 32 och 33 §§ FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.11.

I paragrafen anges att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas minst en gång per år. Beräkningarna ska utföras av ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 §. I en grupp kan det finnas flera tjänstepensionsföretag. Så är t.ex. fallet om ett tjänstepensionsföretag är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag (se 2 § 1). I en sådan grupp ska det tjänstepensionsföretaget som är moderföretag utföra beräkningarna. Det är även detta företag som ska rapportera resultatet av beräkningen till Finansinspektionen.

Sida 784
Prop. 2018/19:158Sida 785

19 §

I paragrafen finns bestämmelser om övervakning av kapitalkravet på gruppnivå. Paragrafen motsvarar 19 kap. 34 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.11.

I paragrafen anges att det företag som ska ansvara för rapporteringen enligt 18 § fortlöpande ska övervaka kapitalkravet för gruppen. Enligt 18 § är det företag som det ska utövas grupptillsyn över som ska utföra beräkningarna och rapportera resultatet till Finansinspektionen (se författningskommentarerna till 2 och 18 §§). Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av kapitalkravet på gruppnivå, ska företaget göra en ny beräkning av detta krav och snarast möjligt rapportera resultatet till Finansinspektionen. Detta överensstämmer med vad som gäller vid grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 34 §). Finansinspektionen får under samma förutsättningar på eget initiativ begära en förnyad beräkning av kapitalkravet.

20 §

I paragrafen finns bestämmelser om kapitaltillägg på gruppnivå till det gruppbaserade kapitalkravet. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 29 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.12.

Finansinspektionen får enligt första stycket besluta om ett kapitaltillägg utöver det gruppbaserade kapitalkravet, om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil. Finansinspektionen får också besluta om kapitaltillägg på gruppnivå om förutsättningarna enligt 14 kap. 12 § 2 är uppfyllda. De förutsättningar som ska vara uppfyllda är att tjänstepensionsföretagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från kraven i 9 kap. 1 §, samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid (se författningskommentaren till 14 kap. 12 §).

Andra stycket innebär att de bestämmelser som ska tillämpas på enskild nivå för beräkning av kapitaltillägg, kapitalkrav efter beslut om kapitaltillägg, föreläggande i samband med beslut om kapitaltillägg och omprövning av beslut om kapitaltillägg, gäller för ett beslut om kapitaltillägg på gruppnivå enligt första stycket.

21 §

I paragrafen finns bestämmelser om åtgärder vid bristande efterlevnad av kapitalkravet för gruppen. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 35 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.12.

Av första stycket följer att om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade kapitalkrav som gäller för gruppen enligt 14 § eller om det finns risk för att gruppen inte kommer att göra det inom tre månader, ska det tjänstepensionsföretag som är ansvarigt för beräkning och rapportering enligt 18 § underrätta Finansinspektionen omgående.

Andra stycket innebär att de bestämmelser som ska tillämpas på enskild nivå i fråga om åtgärdsplan, förlängd tidsfrist, underrättelse och finansiell

Sida 785
Prop. 2018/19:158Sida 786

saneringsplan ska gälla i tillämpliga delar vid en sådan situation som avses i första stycket (se 15 kap. 5–9 §§).

22 §

I paragrafen finns bestämmelser om gruppsolvens för tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till vissa typer av företag. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 36 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.13.

Fullständig grupptillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till vissa typer av holdingföretag (se författningskommentaren till 2 §). Ett holdingföretag omfattas vanligtvis inte av bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav på enskild nivå. Detta gäller såväl enligt denna lag som andra lagar inom finansmarknadsområdet.

Iförsta stycket anges hur vissa typer av holdingföretag som är moderföretag till tjänstepensionsföretag ska hanteras vid beräkning av gruppsolvens. När ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag ska beräkningen göras med hänsyn även till det moderföretaget. Motsvarande gäller om tjänstepensionsföretaget är dotterföretag till ett blandat finansiellt holdingföretag. Beräkningen ska i dessa fall göras enligt 15–17 och 20 §§.

Enligt andra stycket ska moderföretaget vid beräkningen enligt första stycket hanteras som ett tjänstepensionsföretag som omfattas av bestämmelserna om riskkänsligt kapitalkrav (andra stycket 1) och villkor för att poster ska få ingå i kapitalbasen (andra stycket 2) (se 8 kap. 1–6 §§ respektive 7 kap. 2–7 §§).

23 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om ett företags rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp. Paragrafen är utformad efter förebild av delar av 19 kap. 37 och 38 §§ FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.14.

I första stycket anges att väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp ska rapporteras till Finansinspektionen. I 24 § finns bestämmelser om vilka riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som ska anses vara väsentliga och betydande. Rapportering ska ske minst en gång per år. Finansinspektionen får i vissa fall besluta om undantag från denna del av grupptillsynen (se 25 och 26 §§).

Enligt andra stycket ska detta även gälla för betydande transaktioner som har gjorts med fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen. En definition av nära förbindelser finns i 1 kap. 8 §.

Om en transaktion har en mycket betydande omfattning ska den enligt tredje stycket rapporteras snarast möjligt.

I fjärde stycket anges vilket företag som ska rapportera om väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp. Denna rapportering ska göras av ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 §. I en grupp kan det finnas mer än ett tjänstepensionsföretag. Så är t.ex. fallet om ett tjänstepensionsföretag är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag (se 2 § 1). I en sådan grupp ska tjänstepensionsföretaget

Sida 786
Prop. 2018/19:158Sida 787

som är moderföretag rapportera om väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner.

24 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp. Paragrafen är utformad efter förebild av delar av 19 kap. 37 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.14.

Väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp ska enligt 23 § rapporteras till Finansinspektionen. I första stycket anges att Finansinspektionen ska besluta om vilka riskkoncentrationer och transaktioner som ska anses vara väsentliga respektive betydande. Ett sådant beslut ska fattas för varje enskild grupp. I samband med ett sådant beslut ska Finansinspektionen också besluta om lämpliga tröskelvärden. Dessa tröskelvärden ska baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Innan ett beslut fattas om vilka riskkoncentrationer och transaktioner som ska anses vara väsentliga respektive betydande och beslut om tröskelvärden, ska inspektionen ha hört gruppen.

Av andra stycket följer att vid bedömningen av riskkoncentrationer ska Finansinspektionen beakta risker för spridning inom gruppen, intressekonflikter samt riskernas nivå och omfattning.

25 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag då tillsyn även ska utövas enligt konglomeratlagen. Paragrafen motsvarar 19 kap. 39 § första stycket FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.14.

Ett tjänstepensionsföretag kan ingå i en grupp med företag på olika nivåer. I gruppen kan det finnas flera företag på olika nivåer, som det ska utövas grupptillsyn över enligt denna lag. Om det i toppen av en grupp finns en viss typ av företag ska bestämmelserna om grupptillsyn tillämpas enbart på nivån för detta yttersta moderföretag (se 7 och 8 §§). Detta yttersta moderföretag kan i sin tur vara dotterföretag till ett annat företag. Om det i en grupp finns ett sådant moderföretag och det företaget i sin tur är dotterföretag till ett sådant företag som avses i 3 kap. 1 § konglomeratlagen, dvs. ett reglerat företag som är auktoriserat inom EES och som

1)finns i toppen av det finansiella konglomeratet, 2) har ett moderföretag som är ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES eller 3) står under gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag inom den finansiella sektorn, får Finansinspektionen besluta att på nivån för detta dotterföretag inte tillämpa bestämmelserna i denna lag om tillsyn över väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp.

26 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från kravet på tillsyn över väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 40 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.14.

Sida 787
Prop. 2018/19:158Sida 788

I paragrafen anges att Finansinspektionen får besluta att tillsyn över väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2. De tjänstepensionsföretag som avses är 1) ett tjänstepensionsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland eller 2) ett tjänstepensionsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EESförsäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland. Finansinspektionen får på samma sätt besluta att sådan tillsyn inte heller ska utövas på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c, dvs. ett företag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag. Detta gäller om företaget i sig är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av konglomeratlagen. Med reglerat företag avses enligt definitionen i 1 kap. 3 § 14 konglomeratlagen ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag, ett specialföretag eller ett tjänstepensionsföretag.

27 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 41 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.15.

Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsad grupptillsyn och vad grupptillsynen då ska avse. De tjänstepensionsföretag som ska omfattas av begränsad grupptillsyn är tjänstepensionsföretag vars moderföretag är

1)ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet eller 2) ett företag som inte är ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag (se 3 §). Vid begränsad grupptillsyn omfattar grupptillsynen enligt första stycket att ett tjänstepensionsföretag ska ha god kontroll över de transaktioner som tjänstepensionsföretaget har med vissa andra företag inom gruppen. De transaktioner som ett tjänstepensionsföretag ska ha god kontroll över är dels transaktioner med moderföretaget (första stycket 1), dels transaktioner med företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag, t.ex. andra företag som har samma moderföretag som tjänstepensionsföretaget (första stycket 2).

Kravet på god kontroll enligt första stycket gäller för samtliga transaktioner mellan tjänstepensionsföretaget och moderföretaget och företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag. Tjänstepensionsföretaget ska enligt andra stycket också rapportera en del av dessa transaktioner till Finansinspektionen. De transaktioner som ska rapport-eras är transaktioner som är betydande. I 28 § finns bestämmelser om vilka transaktioner som ska anses vara betydande. Rapportering ska ske minst en gång per år. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning ska denna rapporteras snarast möjligt.

Sida 788
Prop. 2018/19:158Sida 789

28 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 37 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.15.

För grupper som omfattas av begränsad grupptillsyn gäller att ett tjänstepensionsföretag ska ha god kontroll över sina transaktioner med vissa andra företag inom gruppen. Om dessa transaktioner är betydande ska de enligt 27 § andra stycket rapporteras till Finansinspektionen. I första stycket anges att Finansinspektionen ska besluta om vilka transaktioner som ska anses vara betydande. Ett sådant beslut ska fattas för varje enskild grupp. I samband med ett sådant beslut ska inspektionen också bestämma om lämpliga tröskelvärden. Tröskelvärdena ska baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem.

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen, innan beslut enligt första stycket meddelas, ha hört gruppen.

29 §

I paragrafen finns bestämmelser om företagsstyrningssystem på gruppnivå. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 42 § första–tredje styckena FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.16.

Iförsta stycket anges att bestämmelserna i 9 kap. om företagsstyrning på enskild nivå ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.

Enligt andra stycket ska ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i

2 § ansvara för att kraven på företagsstyrning i tillämpliga delar följs på gruppnivå. I en grupp kan det finnas mer än ett tjänstepensionsföretag. Så är t.ex. fallet om ett tjänstepensionsföretag är moderföretag till ett annat tjänstepensionsföretag (se 2 § 1). I en sådan grupp ska tjänstepensionsföretaget som är moderföretag ansvara för att kraven på företagsstyrning följs på gruppnivå.

Av tredje stycket följer att system för riskhantering, internkontroll och rapportering ska genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsyn så att dessa system och rapporter kan kontrolleras på gruppnivå.

30 §
I paragrafen finns bestämmelser om system för internkontroll på grupp- nivå. Paragrafen motsvarar 19 kap. 42 § fjärde stycket FRL. Övervägan- dena finns i avsnitt 14.1.16.
I paragrafen anges att systemet för internkontroll inom en grupp ska omfatta rutiner avseende gruppsolvens för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa
Sida 789
Prop. 2018/19:158Sida 790

kapitalbasen till riskerna (punkt 1). Systemet för internkontroll inom en grupp ska enligt (punkt 2) även omfatta sunda rapporterings- och redovisningsmetoder för att övervaka och hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer. Detta överensstämmer med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen (19 kap. 42 § fjärde stycket). Den närmare innebörden av dessa krav får avgöras utifrån förhållandena i den enskilda gruppen och de företag som ingår i den.

31 §

I paragrafen finns bestämmelser om egen risk- och solvensbedömning på gruppnivå. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 43 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.16.

En egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen ska enligt första stycket genomföras i enlighet med 9 kap. 20–22 §§. I 29 § andra stycket anges att det tjänstepensionsföretag som det ska utövas fullständig grupptillsyn över ska ansvara för att kraven på företagsstyrning i tillämpliga delar följs på gruppnivå. Det är därmed detta företag som ska ansvara för att denna egna risk- och solvensbedömning genomförs.

Enligt andra stycket får Finansinspektionen besluta att tjänstepensionsföretaget i stället får göra den egna risk- och solvensbedömningen på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska då omfatta samtliga bedömningar.

Tjänstepensionsföretag kan på samma sätt som försäkringsföretag ingå i en grupp som omfattas av bestämmelser om egen risk- och solvensbedömning på gruppnivå. Dessa typer av företag omfattas av bestämmelser om egen risk- och solvensbedömning som enskilda företag, dvs. på enskild nivå. I tredje stycket anges att ett beslut enligt andra stycket inte påverkar dotterföretagets skyldigheter enligt 9 kap. 20–22 §§ denna lag eller enligt 10 kap. 11–13 §§ FRL. Bestämmelserna i denna lag om egen risk- och solvensbedömning på gruppnivå påverkar därmed inte ett tjänstepensionsföretags eller ett försäkringsföretags skyldighet att genomföra en egen risk- och solvensbedömning på enskild nivå.

32 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om informationsutbyte inom en grupp. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 44 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.17.

Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § ska uppfylla vissa krav på gruppsolvens, rapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom gruppen samt företagsstyrning på gruppnivå. Det innebär att tjänstepensionsföretaget måste samla in information, hantera informationen och därefter rapportera delar av informationen till Finansinspektionen. För att tjänstepensionsföretaget ska kunna utföra dessa uppgifter krävs att andra företag i gruppen eller fysiska personer som har nära förbindelser med företag inom gruppen lämnar de uppgifter som behövs. I 1 kap. 8 § anges vad som avses med nära förbindelser. Enligt första stycket ska ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 §, ett företag som ingår i samma grupp som ett sådant tjänstepensionsföretag och sådana fysiska personer som avses i 23 § andra stycket, dvs. fysiska personer som har nära

Sida 790
Prop. 2018/19:158Sida 791

förbindelser med något företag inom gruppen, på begäran lämna informa-tion till varandra som behövs för att uppfylla kraven för grupptillsynen enligt denna lag.

Iandra stycket anges att första stycket bara gäller företag och fysiska personer som har hemvist i Sverige.

33 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet att lämna upplysningar som behövs för grupptillsynen till Finansinspektionen. Paragrafen motsvarar 19 kap. 49 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.17.

Paragrafen innebär att ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § på begäran av Finansinspektionen ska lämna de upplysningar till inspek- tionen som behövs för grupptillsynen enligt denna lag.
34 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om möjlighet för Finansinspektionen att förelägga företag att lämna upplysningar som behövs för grupp- tillsynen. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 50 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.17.
Paragrafen innebär att om ett tjänstepensionsföretag inte fullgör sin upplysningsskyldighet enligt 33 § inom skälig tid får Finansinspektionen förelägga ett annat företag inom gruppen att lämna upplysningar som rör detta företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för grupptillsynen enligt denna lag. Vad som är skälig tid får avgöras utifrån omständigheterna och vilka uppgifter som det rör sig om i det enskilda fallet. Det är endast företag som har hemvist i Sverige som kan föreläggas att lämna information.
35 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens möjlighet att kontrollera information på plats. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 51 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.17.
Finansinspektionen får enligt paragrafen på plats kontrollera all infor- mation som behövs för grupptillsynen enligt denna lag. Detta gäller hos tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsynen, företag som är anknutna till tjänstepensionsföretaget, moderföretag till tjänstepensions- företaget och företag som är anknutna till tjänstepensionsföretagets moderföretag. I 1 kap. 12 § anges vad som avses med anknutet företag.
36 §
I paragrafen finns en bestämmelse om tystnadsplikt. Paragrafen motsvarar 19 kap. 45 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.17.
Paragrafen innebär att en styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett företag som vid fullgörande av skyldigheter enligt detta kapitel får kunskap om affärsförhållanden i ett företag eller hos en person som enligt 32 § ska lämna uppgifter, inte obehörigen får röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med uppgiftslämnarens intresse (jfr prop. 1999/2000:99 s. 53 f.).
Sida 791
Prop. 2018/19:158Sida 792

37 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott. Paragrafen motsvarar 19 kap. 46 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.17.

Paragrafen innebär att ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 § är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

38 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om meddelandeförbud. Paragrafen motsvarar 19 kap. 47 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.17.

Enligt första stycket får den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 37 § besluta att företaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Enligt andra stycket får ett sådant förbud som avses i första stycket meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska enligt tredje stycket vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Ifjärde stycket anges att om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

39 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om straff. Paragrafen motsvarar 19 kap. 48 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.17.

Paragrafen innebär att den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 38 § döms till böter.

40 §

I paragrafen finns bestämmelser om lämplighetskrav för ledningen i vissa typer av moderföretag. Paragrafen är utformad efter förebild av 19 kap. 63 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 14.1.19.

Sida 792
Prop. 2018/19:158Sida 793

Grupptillsyn ska utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag. Grupptillsyn ska också utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är ett blandat finansiellt holdingföretag (se 2 §). Sådana moderföretag omfattas inte alltid av näringsrättsliga bestämmelser som enskilda företag. I första stycket anges att ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 b och c, dvs. ett företag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag, och som har hemvist i Sverige ska säkerställa att de som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, uppfyller de krav som anges i 9 kap. 3 § första stycket 1. Den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem ska därmed ha de insikter och den erfarenhet som krävs för att delta i ledningen av företaget och i övrigt vara lämpliga för uppgiften, se författningskommentaren till 9 kap. 3 §.

Moderföretaget ska enligt andra stycket snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket.

Enligt tredje stycket ska moderföretaget underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

41 §

Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter inom de angivna områdena samt en upplysningsbestämmelse angående verkställighetsföreskrifter. Övervägandena finns i avsnitten 14.1.10–14.1.14, 14.1.16 och 14.1.17.

Första stycket 1 avser hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 15–17, 20 och 22 §§. Bemyndigandet motsvarar 19 kap. 104 § 1 FRL.

Första stycket 2 avser innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 18 §. Bemyndigandet motsvarar 19 kap. 104 § 3 FRL.

Första stycket 3 avser innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 21 § andra stycket. Bemyndigandet motsvarar 19 kap. 104 § 4 FRL.

Första stycket 4 avser vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 23 och 33 §§. Bemyndigandet motsvarar 19 kap. 104 § 5 FRL.

Första stycket 5 avser företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §. Bemyndigandet motsvarar 19 kap. 104 § 6 FRL.

Första stycket 6 avser innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 31 §. Bemyndigandet motsvarar 19 kap. 104 § 7 FRL.

Sida 793
Prop. 2018/19:158Sida 794
I andra stycket finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur och när upplysningarna enligt 23 och 33 §§ ska lämnas. 17 kap. Överklagande m.m. 1 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande och innebär att beslut av Finansinspektionen som fattas enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Paragrafen genomför artikel 48.9 och delvis artikel 12.10 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.5.
Finansinspektionen kommer även att fatta beslut angående tjänste- pensionsföretagen enligt försäkringsrörelselagen, aktiebolagslagen (2005:551) och lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution. För sådana beslut gäller bestämmelserna om överklagande i de lagarna.
De beslut som inte får överklagas enligt försäkringsrörelselagen anges i 21 kap. 1 § FRL, som nämner Finansinspektionens beslut i ärenden enligt 17 kap. 13 § första stycket och 18 kap. 26 § andra stycket samt beslut om sanktionsförelägganden. Av dessa är det endast beslut om samman- kallande av styrelse eller stämma enligt 17 kap. 13 § första stycket FRL som kan bli aktuella för tjänstepensionsföretagens del. Denna bestäm- melse är tillämplig för tjänstepensionsföretagen enligt 14 kap. 1 §.
I 21 kap. 2 § FRL görs en ändring som innebär att beslut som avses i 11 kap. 1 § andra stycket 1 får överklagas till allmän förvaltningsdomstol (se författningskommentaren till 21 kap. 2 § FRL). Även denna bestäm- melse gäller för tjänstepensionsaktiebolagen enligt 10 kap. 1 § första stycket.
2 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om förordnande om att beslut ska gälla omedelbart och innebär att Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart. När det gäller andra beslut av Finansinspektionen gäller förvaltningslagens (2017:900) bestämmelser om omedelbar verkställighet (35 § tredje stycket den lagen). Paragrafen motsvarar 21 kap. 4 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 15.5.
3 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt att beträffande vissa ärenden begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol att ärendet onödigt uppe- hålls. Paragrafen genomför delvis artiklarna 11.5 och 12.10 i andra tjänste- pensionsdirektivet. Paragrafen motsvarar 21 kap. 5 § FRL. Övervägan- dena finns i avsnitt 15.5.
4 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt att överklaga Bolagsverkets beslut i ärenden om likvidation av tjänstepensionsföretag. Paragrafen mot- svarar 21 kap. 6 § FRL. Övervägandena finns i avsnitt 15.5.
Sida 794
Prop. 2018/19:158Sida 795
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Ikraftträdandebestämmelsen i punkt 1 genomför artikel 64 i andra tjänste- pensionsdirektivet och innebär att lagen träder i kraft den 15 december 2019. Lagen träder dock i kraft den 1 januari 2020 i fråga om 4 kap. 9 § som innehåller hänvisningar till vissa bestämmelser i försäkringsrörelse- lagen som föreslås i En effektivare flytträtt av försäk- ringssparande. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.
I förhållande till lagrådsremissens förslag har efter Lagrådets syn- punkter ikraftträdandebestämmelsen om tillämpning av lagen i förhållande till de länder inom EES som inte är medlemsstater i EU tagits bort. Av punkt 2 följer att ett tjänstepensionsföretag inte är skyldigt att hålla någon sådan årlig redogörelse som avses i 6 kap. 19 § tillgänglig förrän 2020. När under året en rapportering sker bestäms av vilken rapporteringsperiod tjänstepensionsföretaget valt. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.
Punkt 3 innehåller en övergångsbestämmelse som innebär att tjänste- pensionsföretag trots förbudet mot främmande verksamhet i 4 kap. 5 § får driva verksamhet avseende försäkringar som inte är tjänstepensions- försäkringar. Då krävs dock att försäkringsavtalen som den verksamheten avser ska ha ingåtts senast vid ikraftträdandet av lagen om tjänstepensions- företag. Detta krav innebär att det endast är sådana försäkringsföretag som omvandlas till tjänstepensionsföretag enligt 2 kap. 5 § och tjänstepen- sionskassor som undantagsbestämmelsen kan bli tillämplig på.
En ytterligare förutsättning är att verksamheten avseende försäkringar som inte är tjänstepensionsförsäkringar utgör en ringa andel av ett tjänste- pensionsföretags verksamhet. Enligt andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vad som avses med ringa andel. I föreskrifterna kan det klargöras hur den bedömningen ska göras och vilka omständigheter som ska vara avgörande för hur bedömningen utfaller. Övervägandena finns i avsnitt 16.5.

18.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

5 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om arbetsgivares skuldföring av pensionsutfästelser genom kontoavsättning i balansräkningen. Överväg- andena finns i avsnitt 15.6.
Paragrafen rör en arbetsgivares tryggande av tjänstepension genom kontotryggande. Ett tjänstepensionsföretag kan vara arbetsgivare och får som en skuld i balansräkningen under rubriken Avsatt till pensioner ta upp vad arbetsgivaren enligt en allmän pensionsplan har åtagit sig att redovisa under denna rubrik. I andra stycket görs ett tillägg som innebär att bestäm- melserna om vad arbetsgivare får redovisa som avsatt till pensioner även gäller för ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar. Tjänstepensionsaktiebolag omfattas av bestämmelserna genom begreppet aktiebolag. Detta innebär att tjänstepensionsföretag, dvs. tjänstepensions- aktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensions- föreningar, behandlas på samma sätt som aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, ekonomiska föreningar och sparbanker. I stycket görs även
Sida 795
Prop. 2018/19:158Sida 796

ett tillägg som innebär att försäkringsföreningar, i likhet med övriga typer av försäkringsföretag, försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag, omfattas av bestämmelserna.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

18.3Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

4 a §

Paragrafen innehåller bestämmelser om förmånsrätt för fordringar på försäkringsgivare. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.6.

Förmånsrätt följer med försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran hos försäkringsgivare i den egendom och i den omfattning som anges i 6 kap. 13 § försäkringsrörelselagen och 5 kap. 11 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. I paragrafen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran hos tjänstepensionsföretag kommer därmed att behandlas på samma sätt som om de i stället hade haft en fordran hos en försäkringsgivare eller en utländsk försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige. Förmånsrätt följer i och med detta med fordran på ett tjänstepensionsföretag i den egendom och i den omfattning som anges i 6 kap. 17 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

18.4Förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

7 kap. 13 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om bouppteckning. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Isjätte stycket finns bestämmelser om att, förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet ska skicka en förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och tillsynsmyndigheten när ett bevakningsförfarande ska äga rum och om någon bouppteckning ännu inte har getts in till rätten. I bestämmelsen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. I ett tjänstepensionsföretags konkurs ska, på samma sätt som för ett livförsäkringsbolags, bifogas uppgift om försäkringstagarna och deras fordringar.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

8 kap. 7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om försäljning av lös egendom. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Ifjärde stycket görs ett tillägg för bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Särskilda bestämmelser finns därmed, på samma sätt som för försäkringsföretag, för överlåtelse av försäkringsbestånd i ett

796tjänstepensionsföretag.

Sida 796
Prop. 2018/19:158Sida 797
9 kap. 5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att en borgenär i vissa fall inte behöver bevaka sin fordran. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. En försäkringstagare behöver därmed inte bevaka sin fordran i ett tjänstepensionsföretags konkurs, om uppgift om fordringen lämnats enligt 7 kap. 13 § sjätte stycket. Detta motsvarar det som hittills gällt för en försäkringstagare i ett livförsäkringsbolags konkurs.

18.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda

2 §

Paragrafen innehåller en definition av begreppet företag. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iförsta stycket ändras definitionen av företag så att den även omfattar tjänstepensionsföretag. Med företag avses därmed aktiebolag, bank, hypoteksinstitut, försäkringsföretag, tjänstepensionsföretag och ekonomisk förening samt europakooperativ för vilket lagen gäller enligt 1 b §.

18.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

6 kap. 1 §

Paragrafen innehåller definitioner av begreppen bankinstitut och finansinstitut. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iandra stycket ändras definitionen av finansinstitut så att den även omfattar tjänstepensionsföretag som har tillstånd enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Med finansinstitut avses därmed bankinstitut, kreditmarknadsföretag, värdepappersinstitut, Första–Fjärde AP-fonderna enligt lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder), Sjätte AP-fonden enligt lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden, försäkringsföretag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse här i landet enligt försäkringsrörelselagen, tjänstepensionsföretag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag, Svenska skeppshypotekskassan samt utländska företag som med stöd av 4 kap. 1, 3 eller 4 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse driver verksamhet från filial i Sverige.

Sida 797
Prop. 2018/19:158Sida 798
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

18.7

Förslaget till lag om ändring i lagen

(1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag

1 kap. 1 §

Paragrafen anger tillämpningsområdet. Paragrafen genomför delvis artikel 29 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.3.

Iförsta stycket ändras definitionen av försäkringsföretag. I första stycket 2, som är ny, anges att tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som omfattas av den nya lagen om tjänstepensionsföretag ska anses vara försäkringsföretag. Definitionen av försäkringsföretag delas upp i två punkter för tydlighets skull. Genom tillägget ”i denna lag” tydliggörs att det endast är i denna lag som tjänstepensionsföretag ska anses vara försäkringsföretag.

Iett nytt andra stycke införs bestämmelser om att det som i lagen föreskrivs för försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar samt livförsäkringsföretag ska gälla också för tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, tjänstepensionsföreningar och tjänstepensionsföretag. Därigenom säkerställs att de bestämmelser som specifikt träffar försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar och livförsäkringsföretag också ska gälla för de motsvarande associationsformerna bland tjänstepensionsföretagen.

Tredje–femte styckena motsvarar hittillsvarande andra–fjärde styckena.

18.8Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka kategorier av insättare som är undantagna från rätten till ersättning från garantin. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Ipunkt 6, som är ny, görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Ett tjänstepensionsföretag kan därmed inte, i likhet med de andra kategorierna av insättare eller utländska motsvarigheter, exempelvis försäkringsföretag, få ersättning från garantin.

Punkterna 7–12, hittillsvarande punkterna 6–11, får ny numrering till följd av att det införs en ny punkt 6 om tjänstepensionsföretag.

18.9Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion

1 kap. 3 §

I paragrafen anges att bestämmelserna om gäldenär i denna lag inte gäller för vissa typer av gäldenärer. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Sida 798
Prop. 2018/19:158Sida 799

I första stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Bestämmel-serna om gäldenär gäller därmed inte för tjänstepensionsföretag. Detta överensstämmer med vad som hittills varit fallet för t.ex. försäkrings-företag.

18.10Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

1 kap. 5 §

Paragrafen innehåller vissa definitioner m.m. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Definitionen i första stycket 3 av utländskt tjänstepensionsinstitut ändras på så sätt att en hänvisning görs till andra tjänstepensionsdirektivet i stället för första tjänstepensionsdirektivet. Definitionen görs även statisk, vilket innebär att den avser direktivet i dess ursprungliga lydelse.

Itredje stycket görs en ändring så att det framgår att även 9 kap. om beståndsöverlåtelser innehåller bestämmelser som i tillämpliga delar gäller för utländska tjänstepensionsinstitut.

1 kap. 6 §

Paragrafen innehåller ytterligare definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Itredje stycket ändras definitionen av tjänstepensionsförsäkring på så sätt att den hänvisar till definitionen av sådan försäkring i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Definitionen är densamma som den som hittills gällt enligt denna lag.

Ifemte stycket görs en ändring i fråga om definitionen av tjänstepension. Definitionen ändras på så sätt att tjänstepension i denna lag inte längre behöver avse avtal med arbetsgivare i Sverige. Av den definition av gränsöverskridande verksamhet som finns i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 6.19) följer att det kan vara fråga om gränsöverskridande verksamhet även om arbetsgivaren och tjänstepensionsinstitutet är belägna i samma medlemsstat (se författningskommentaren till 3 kap. 1 § lagen om tjänstepensionsföretag).

1 kap. 7 §

Paragrafen innehåller definitioner som bl.a. har betydelse för vad som är att anse som gränsöverskridande verksamhet. Ändringen i femte stycket genomför artikel 6.19 i andra tjänstepensionsdirektivet i fråga om utländska tjänstepensionsinstitut. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Femte stycket ändras med anledning av den nya definition av gränsöverskridande verksamhet som finns i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 6.19). I stycket anges i vilka fall Sverige anses vara det land där åtagandet ska fullgöras när det gäller tjänstepension. Denna definition har bl.a. betydelse för definitionen av gränsöverskridande verksamhet i 13 § andra stycket. Ändringen innebär att Sverige anses vara det land där åtagandet ska fullgöras om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som har eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social-och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet. Uttrycket ”social-och arbetsmarknadslagstiftning” följer av direktivets definition av gränsöverskridande verksamhet. När det gäller vad som avses med uttrycket från ett svenskt perspektiv finns viss ledning i prop. 2004/05:165 s. 242 f. Med uppdragsgivande företag avses ett företag eller organ som i egenskap av arbetsgivare erbjuder en pensionsplan eller som gör inbetalningar till tjänstepensionsinstitutet (artikel 6.3). Med pensionsplan avses enligt direktivet ett avtal, en överenskommelse, en stiftelseurkund eller bestämmelser där det anges vilka pensionsförmåner som ska lämnas och på vilka villkor (artikel 6.2).

Sida 799
Prop. 2018/19:158Sida 800

I övrigt görs endast språkliga ändringar.

2 kap. 1 a §

Paragrafen innehåller bestämmelser om utländska tjänstepensionsinstituts rätt att driva verksamhet i Sverige. Ändringen genomför artikel 11.8 i andra tjänstepensionsdirektivet i fråga om utländska tjänstepensionsinstitut. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Iandra stycket ändras den angivna tidsfristen för när verksamheten får inledas från två månader till sex veckor efter det att Finansinspektionen tagit emot en underrättelse från den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. I övrigt görs endast en redaktionell ändring och en följdändring.

2 kap. 2 §

I paragrafen finns bestämmelser om underrättelse avseende verksamhet från en sekundäretablering. Ändringarna genomför delvis artikel 11.3 i andra tjänstepensionsdirektivet i fråga om utländska tjänstepensionsinstitut. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Ändringen i tredje stycket innebär i sak att underrättelsen ska innehålla uppgifter om det uppdragsgivande företagets namn och hemvist samt i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras. 2 kap. 3 §

I paragrafen finns bestämmelser om underrättelse avseende gränsöver- skridande verksamhet. Ändringarna genomför delvis artikel 11.3 i andra tjänstepensionsdirektivet i fråga om utländska tjänstepensionsinstitut. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
Ändringen i fjärde stycket innebär i sak att underrättelsen ska innehålla uppgifter om det uppdragsgivande företagets namn och hemvist samt i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras. 3 kap. 2 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om vissa uppgifter som Finans- inspektionen har som värdlandsmyndighet. Fjärde stycket genomför artikel 11.7 i andra tjänstepensionsdirektivet i fråga om utländska tjänste- pensionsinstitut. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
Sida 800
Prop. 2018/19:158Sida 801

I tredje stycket ersätts uttrycket ”tillämplig arbetsrätt” med uttrycket ”social-och arbetsmarknadslagstiftning” i enlighet med den ändring som görs för utländska tjänstepensionsinstitut i fjärde stycket. I övrigt görs endast följdändringar.

Ifjärde stycket, som är nytt, finns bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att inom viss tid lämna uppgifter till den behöriga myndigheten i det utländska tjänstepensionsinstitutets hemland. Ändringen innebär i huvudsak att tidsfristen för när Finansinspektionen senast ska lämna informationen förkortas från två månader till sex veckor. Vidare ersätts uttrycket ”tillämplig arbetsrätt” med andra tjänstepensionsdirektivets uttryck ”social-och arbetsmarknadslagstiftning”. Någon ändring i sak är dock inte avsedd. När det gäller vilken information som ska lämnas till den behöriga myndigheten finns ledning i s. 242 f.

Ändringen i femte stycket, hittillsvarande fjärde stycket, är endast av redaktionell art.

3 kap. 6 §

Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om ingripanden från Finansinspektionen.

Ändringarna i paragrafen är endast av redaktionell art och innebär att de hittillsvarande andra och tredje styckena läggs samman.

8 kap. 1 b §

I paragrafen finns bestämmelser om utländska tjänstepensionsinstituts skyldighet att lämna information till enskilda och ett bemyndigande avseende sådan information. Paragrafen genomför artikel 11.6 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.

Itredje stycket, som är nytt, finns en upplysning om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information ska lämnas enligt första stycket.

Iövrigt görs endast språkliga ändringar.

8 kap. 6 §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser för utländska tjänstepensionsinstitut som bedriver försäkringsdistribution i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 15.4.1.

Iförsta stycket anges att lagen om försäkringsdistribution gäller för utländska tjänstepensionsinstitut, om de bedriver försäkringsdistribution i Sverige. Att utländska försäkringsföretag ska följa lagen om försäkringsdistribution i tillämpliga delar följer direkt av den lagen (1 kap. 5 §). Vad som avses med försäkringsdistribution anges i 1 kap. 1 och 2 §§ lagen om försäkringsdistribution (prop. 2017/18:216 s. 102–145).

Iandra stycket finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad utländska tjänstepensionsinstitut ska iaktta när de distribuerar tjänstepensionsförsäkringar. De föreskrifterna avses, i tillämpliga delar, i allt väsentligt motsvara de föreskrifter som har meddelats med stöd av bemyndigandena i lagen om försäkringsdistribution. I tillämpliga delar bör före-skrifterna därutöver motsvara de bestämmelser som finns i kommissionens delegerade förordningar som meddelats med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (se artikel 38 i det direktivet). De delegerade förordningarna gäller annars inte för tjänstepensionsinstitut.

Sida 801
Prop. 2018/19:158Sida 802

9 kap. 1 §

I paragrafen finns bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

Andra stycket, som är nytt, reglerar överlåtelse av bestånd från ett utländskt tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet i Sverige. Ett utländskt tjänstepensionsinstitut får, under de förutsättningar som anges i 9–17 §§, helt eller delvis överlåta ett bestånd av tjänstepensionsavtal. Det bestånd som överlåts kan avse verksamhet som drivs i Sverige eller i ett annat land inom EES. Bestämmelsen motsvarar 11 kap. 1 § andra stycket den nya lagen om tjänstepensionsföretag som reglerar överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige till svenska tjänstepensionsföretag.

Bestånd som överlåts enligt andra stycket benämns inte försäkringsbestånd eftersom det vid övertagande från ett utländskt institut kan ingå avtal som utgör annat än försäkringsavtal enligt lagstiftningen i det överlåtande institutets hemland. För att det övertagande tjänstepensionsföretaget ska kunna förvalta avtalen efter att överlåtelsen har verkställts, måste det dock enligt 4 kap. 5 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag vara att betrakta som verksamhet med tjänstepensionsförsäkringar eller därmed sammanhängande verksamhet.

9 kap. 4 §

Ändringen är en följdändring med anledning av att det införs ett nytt andra stycke i 1 §.

9 kap. 9 §

Paragrafen, som är ny, föreskriver ett tillståndskrav för överlåtelse från ett utländskt tjänstepensionsinstitut till ett svenskt tjänstepensionsföretag. Paragrafen genomför delvis artikel 12.4 i andra tjänstepensionsdirektivet. Bestämmelsen motsvarar 11 kap. 18 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag som reglerar överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

Vad som avses med tjänstepension anges i 1 kap. 6 § femte stycket. Med tjänstepensionsföretag avses ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Med bestånd av tjänstepensionsavtal avses de avtal om förvaltning av medel för tillhandahållande av pensionsförmåner som ingår i det utländska institutets verksamhet (se definitioner i artikel 6 i andra tjänstepensionsdirektivet).

9 kap. 10 §

Paragrafen, som är ny, reglerar ansökan om tillstånd att verkställa ett avtal om överlåtelse. Bestämmelsen motsvarar 11 kap. 19 § den nya lagen om

Sida 802
Prop. 2018/19:158Sida 803

tjänstepensionsföretag, som reglerar överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Paragrafen genomför delvis artikel 12.4 samt artikel 12.5 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

Ansökan ska göras av det övertagande företaget och ansökan ska enligt punkt 1 innehålla det skriftliga överlåtelseavtalet. I avtalet framgår villkoren för överlåtelsen.

Punkt 2 föreskriver att ansökan ska innehålla uppgifter om avtalsparternas namn, hemvist och det land inom EES där respektive part är registrerad eller auktoriserad. Med hemvist avses företagens huvudsakliga förvaltningsort.

Ipunkt 3 anges att ansökan även ska innehålla en beskrivning av det bestånd som ska överlåtas och det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ligger till grund för avtalen. Se författningskommentar till 3 kap. 2 § andra stycket 3 den nya lagen om tjänstepensionsföretag i fråga om det huvudsakliga innehållet.

Ipunkt 4 föreskrivs att en ansökan ska innehålla uppgifter om namn och hemvist för arbetsgivare eller egenföretagare, vilket motsvarar det uppdragsgivande företaget enligt definitionen i artikel 6.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Det kan således vara fråga om ett företag eller annat organ som består av en eller flera juridiska eller fysiska personer, och det kan vara en kombination av arbetsgivare och egenföretagare. Vilka som avses beror på hur det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemland har genomfört direktivet, och det kan således skilja sig från den svenska definitionen av uppdragsgivande företag i 1 kap. 5 § 11 den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Hemvist avser även i denna punkt företagets huvudsakliga förvaltningsort.

Punkt 5 innehåller krav på dokumentation av godkännanden från arbetsgivaren eller egenföretagaren och en majoritet av de personer som har eller kommer att ha rätt till pensionsförmåner enligt tjänstepensionsavtalen eller den överenskommelse som ligger till grund för dem, eller en majoritet av företrädare för dessa personer. Ett godkännande från uppräknade personer eller organisationer behöver inte ha samma form som ett godkännande enligt 11 kap. 14 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag vid en överlåtelse från ett svenskt företag utan ska följa regleringen av sådana godkännanden i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemland.

En ansökan ska också enligt punkt 6 innehålla uppgifter om vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som är tillämplig på de tjänstepensionsavtal som ingår i överlåtelsen. Det land som avses är det som i den nya lagen om tjänstepensionsföretag kallas värdland (3 kap. 2 § lagen om tjänstepensionsföretag).

9 kap. 11 §

Paragrafen, som är ny, reglerar en skyldighet för Finansinspektionen att översända en tillståndsansökan till den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland för bedömning. Paragrafen motsvarar 11 kap. 20 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som reglerar överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Paragrafen genomför artikel 12.6 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

Sida 803
Prop. 2018/19:158Sida 804

Paragrafen, som är ny, anger förutsättningarna för att Finansinspektionen ska ge tillstånd att verkställa ett avtal om överlåtelse. Paragrafen motsvarar 11 kap. 21 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som reglerar överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Paragrafen genomför artikel 12.2 och 12.7 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

I bedömningen av om de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget före och efter överlåtelsen är tillräckligt skyddade ingår bl.a. att säkerställa att kostnaderna för överlåtelsen inte belastar dem som redan finns hos det övertagande företaget. En bedömning av om det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats omfattar ställningstagande till om företagets finansiella ställning är förenlig med den föreslagna överlåtelsen, om företagets tekniska avsättningar är fullt skuldtäckta vid överlåtelsen och om tillgångarna som ska överlåtas är tillräckliga för att täcka de skulder och avsättningar som ingår i överlåtelsen enligt svensk rätt.

Med den som deltar i ledningen av det övertagande företaget avses samma personkrets som i 3 kap. 3 § 3 den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Se författningskommentar till den bestämmelsen.

9 kap. 13 §

Paragrafen, som är ny, föreskriver en rätt för Finansinspektionen att utfärda föreläggande om kompletteringar. Bestämmelsen motsvarar 11 kap. 22 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som reglerar överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

9 kap. 14 §

I paragrafen, som är ny, föreskrivs frister för beslut och underrättelser. Paragrafen motsvarar 11 kap. 23 § första stycket den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som reglerar överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Paragrafen genomför delvis artikel 12.4 och 12.11 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

9 kap. 15 §

Paragrafen, som är ny, föreskriver en underrättelseskyldighet för Finansinspektionen. Paragrafen motsvarar 11 kap. 23 § andra stycket lagen om tjänstepensionsföretag, som reglerar överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Paragrafen genomför delvis artikel 12.4 och 12.11 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

Med regler för verksamheten avses den social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet som är tillämplig på det överlåtna beståndet av tjänstepensionsavtal, och de bestämmelser om information som gäller gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett sådant avtal.

Sida 804
Prop. 2018/19:158Sida 805

9 kap. 16 §

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om registrering av tillståndsbeslutet och ansvar för det överlåtna beståndet. Paragrafen hänvisar till förfarandet i motsvarande bestämmelser i 11 kap. 24 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som reglerar överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 11.8.

9 kap. 17 §

Paragrafen, som är ny, reglerar en möjlighet till medling mellan Finansinspektionen och en behörig myndighet i ett annat land inom EES. Paragrafen motsvarar 11 kap. 25 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag, som reglerar överlåtelser från utländska tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige. Paragrafen genomför artikel 12.13 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.9.

Den medling som avses är sådan icke-bindande medling som genomförs av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) för att främja samordnade reaktioner från unionen som regleras i artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.

10 kap. 4 b §

I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om rätten att begära en förklaring av domstol att ett ärende onödigt uppehålls. Paragrafen är utformad efter förebild av 21 kap. 5 § FRL och motsvarar 17 kap. 3 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Paragrafen genomför delvis artikel 12.10 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 15.5.

18.11Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m.

2 kap. 3 §

I paragrafen finns en bestämmelse om att Finansinspektionen får besluta att ett svenskt försäkringsföretag får avvika från bestämmelser i bolagsordningen. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

I bestämmelsen görs ett tillägg för ett svenskt tjänstepensionsföretag. Finansinspektionen får därmed, på motsvarande sätt som gäller för ett svenskt försäkringsföretag, besluta om att ett svenskt tjänstepensionsföretag får avvika från bestämmelser i bolagsordningen. Med tjänstepensionsföretag avses sådana företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Sida 805
Prop. 2018/19:158Sida 806

2 kap. 5 §

Paragrafen innehåller ett generellt förbud mot beslut om vinstdispositioner i livförsäkringsföretag under krigsförhållanden och till dess att krigsbokslut upprättats. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

I bestämmelsen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Detta innebär att även tjänstepensionsföretag omfattas av det generella förbudet. Tjänstepensionsföretag får därmed under krigsförhållanden och till dess krigsbokslut upprättats inte tillämpa bestämmelserna om vinstutdelning och gottskrivning av återbäring i 11–13 kap. försäkringsrörelselagen som enligt 10 kap. 2, 21 och 49 §§ lagen om tjänstepensionsföretag ska gälla för tjänstepensionsföretag.

18.12Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)

4 kap. 6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilken redovisningsvaluta ett företags affärshändelser får presenteras i, när byte får ske samt att filialer får ha en annan redovisningsvaluta. Övervägandena finns i avsnitt 15.3.

Ändringen i första stycket innebär att tjänstepensionsföretag, i likhet med försäkringsföretag, får presentera sina affärshändelser i redovisningsvalutan euro i stället för svenska kronor.

18.13Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag

2 §

Paragrafen innehåller definitioner av begrepp som används lagen. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

I paragrafen utvidgas definitionen av försäkringsföretag genom att det i första stycket 1 b, som är ny, görs ett tillägg så att begreppet försäkringsföretag även omfattar tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I första stycket 1 a anges den hittillsvarande definitionen av försäkringsföretag.

3 §

Paragrafen innehåller definitioner av begreppet stadgar i lagen. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Ändringen innebär att definitionen av stadgar även omfattar bolagsordningen i tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag, punkt 1, samt stadgarna i en tjänstepensionsförening, punkt 3.

Sida 806
Prop. 2018/19:158Sida 807

18.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

5 kap. 10 §

I paragrafen finns hänvisningar till bestämmelser om uppgiftsskyldighet i andra lagar. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iförsta stycket görs ett tillägg för bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Ändringen föranleds av att det införs särskilda bestämmelser om uppgiftsskyldighet för tjänstepensionsföretag i den lagen.

18.15Förslaget till lag om ändring i revisorslagen (2001:883)

2 §

Paragrafen innehåller definitioner av vissa begrepp i lagen. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Ipunkt 9 e, som är ny, ändras definitionen av företag av allmänt intresse. Ändringen innebär att definitionen av begreppet företag av allmänt intresse utvidgas så att det även omfattar företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Övriga ändringar är redaktionella.

18.16Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

2 kap. 3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att det i vissa fall inte behövs tillstånd för att driva finansieringsrörelse. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iförsta stycket 3 görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att tjänstepensionsföretag, i likhet med det som hittills gällt för bl.a. försäkringsföretag, inte behöver tillstånd för att driva finansieringsrörelse enligt lagen.

18.17Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag

6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att Bolagsverket vid en viss tidpunkt ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 25.2 i SEförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Dessutom tas den felaktiga hänvisningen till 11 kap. 35 § försäkringsrörelselagen

(2010:2043) bort så att hänvisningen endast avser beslut enligt 11 kap.
Sida 807
Prop. 2018/19:158Sida 808

33 § samma lag. När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd att verkställa en fusionsplan har meddelats enligt 10 kap. 11 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft. Detta motsvarar det som hittills gällt när beslut om tillstånd att verkställa en fusionsplan har meddelats enligt 11 kap. 33 § FRL.

I paragrafen görs även språkliga ändringar.

16 §

Paragrafen innehåller bestämmelser för dualistiskt organiserade europabolag. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

Ifjärde stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. För dualistiskt organiserade europabolag som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag gäller därmed även 2 kap. 2 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I 2 kap. 2 § den lagen finns bestämmelser om att vissa särskilt angivna bestämmelser om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter hos europabolag och europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag och som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar. Detta överensstämmer med vad som hittills gällt för dualistiskt organiserade europabolag som driver försäkringsrörelse för vilka det finns motsvarande bestämmelser i 2 kap. 2 § FRL.

18.18Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

27 kap. 1 §

Paragrafen innehåller bestämmelser för Bolagsverket om aktiebolagsregister. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsaktiebolag. Ett tjänstepensionsföretag ska, som framgår av 14 kap. 2 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag, registreras i försäkringsregistret. Vidare anges att när det i denna lag hänvisas till aktiebolagsregistret, ska hänvisningen beträffande tjänstepensionsaktiebolag avse försäkringsregistret. Detta motsvarar det som hittills gällt för försäkringsföretag.

18.19Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

1 kap. 1 §

I paragrafen finns bestämmelser om lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitten 14.2.1 och 14.2.2.

Sida 808
Prop. 2018/19:158Sida 809

I andra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Bestämmel-serna i lagen ska enligt 3 kap. 3 § i vissa fall också tillämpas på tjänstepensionsföretag. Detta innebär att det som enligt lagen gäller för institut och försäkringsföretag ska gälla även för tjänstepensionsföretag i motsvarande fall.

I andra stycket görs även en språklig ändring.

1 kap. 3 §

Paragrafen innehåller definitioner för den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Ipunkt 7 b ändras definitionen av försäkringssektorn så att den omfattar även tjänstepensionsföretag.

Ipunkt 12 görs en redaktionell ändring.

Ipunkt 14 b ändras definitionen av reglerat företag så att den även omfattar tjänstepensionsföretag.

Ipunkt 17 ändras definitionen av sektorsbestämmelser. Det innebär att bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av tjänstepensionsföretag på samma sätt som motsvarande bestämmelser för institut och försäkringsföretag utgör sektorsbestämmelser.

Ipunkt 18, som är ny, införs en definition av tjänstepensionsföretag. Ett tjänstepensionsföretag är ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Det innebär att definitionen bara omfattar svenska företag men inte utländska tjänstepensionsinstitut (se 1 kap. 3 § den lagen).

Punkt 19, hittillsvarande punkt 18, får ny numrering till följd av att en definition av tjänstepensionsföretag införs i punkt 18.

2 kap. 1 §

I paragrafen anges vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en grupp av företag ska vara ett finansiellt konglomerat. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Ipunkt 1 görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. För att en grupp ska utgöra ett finansiellt konglomerat krävs att minst ett institut, försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag ingår i gruppen. Detta är dock endast en av förutsättningarna för att en grupp ska utgöra ett finansiellt konglomerat. För att en grupp ska kunna utgöra ett finansiellt konglomerat ska samtliga villkor i punkterna 1–5 vara uppfyllda.

3 kap. 3 §

I paragrafen anges att bestämmelserna i lagen ska tillämpas även på företag som inte ingår i ett finansiellt konglomerat om vissa villkor är uppfyllda. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iförsta stycket görs tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att bestämmelserna i lagen, eller vissa av dem enligt det som följer av ett beslut enligt 4 kap. 4 § 2, ska tillämpas även på ett tjänstepensionsföretag om förutsättningarna i stycket är uppfyllda.

Även i andra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. När första stycket är tillämpligt ska hänvisningarna i denna lag till finansiella

Sida 809
Prop. 2018/19:158Sida 810

konglomerat i stället avse de förbindelser mellan en fysisk eller juridisk person och ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag som avses i första stycket 1.

Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.

4 kap. 2 §

I paragrafen finns bestämmelser om när Finansinspektionen ska vara samordnare av den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iförsta stycket 1, 2, 3 a och b och 4 görs tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att Finansinspektionen ska vara samordnare av den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat även om det i toppen av konglomeratet finns ett tjänstepensionsföretag (första stycket 1) eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige som är moderföretag till ett tjänstepensionsföretag (första stycket 2). Finansinspektionen ska också vara samordnare om det i toppen finns två eller flera blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, och det dessutom i konglomeratet finns reglerade företag i samma stater under förutsättning att det av de reglerade företagen som, om de tillhör samma sektor, har den största balansomslutningen är ett tjänstepensionsföretag (första stycket 3 a) eller det av de reglerade företagen som, om de tillhör olika sektorer, verkar inom den största sektorn är ett tjänstepensionsföretag (första stycket 3 b). Tjänstepensionsföretag behandlas därigenom på motsvarande sätt som institut och försäkringsföretag. Finansinspektionen ska även vara samordnare om det i toppen finns ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till flera reglerade företag som inte är auktoriserade i den medlemsstat där holdingföretaget har sitt huvudkontor, och det dotterföretag som har den största balansomslutningen inom den största sektorn är ett tjänstepensionsföretag.

Iandra stycket 1 görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att Finansinspektionen även ska vara samordnare om det inte följer av artikel 10.2 a och b i–iii i konglomeratdirektivet att någon behörig myndighet är samordnare och om ett tjänstepensionsföretag har den största balansomslutningen inom den största sektorn. Ett tjänstepensionsföretag behandlas därigenom på samma sätt som ett institut eller ett försäkringsföretag som i en motsvarande situation har den största balansomslutningen inom den största sektorn.

Iparagrafen görs även språkliga ändringar.

4 kap. 4 §

I paragrafen finns bestämmelser om att Finansinspektionen, när inspektionen är samordnare, ska fatta beslut om att det finns ett finansiellt konglomerat eller att bestämmelserna i lagen om finansiella konglomerat ska tillämpas på institut eller försäkringsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

I paragrafen görs tillägg för tjänstepensionsföretag. När Finansinspektionen är samordnare ska inspektionen fatta beslut i frågor som gäller om bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på ett tjänstepensionsföretag

Sida 810
Prop. 2018/19:158Sida 811

enligt 3 kap. 3 § (punkt 2). Finansinspektionen ska, när inspektionen är samordnare, även fatta beslut i frågor som gäller om bestämmelserna i

3 kap. 3 § inte längre ska tillämpas på ett tjänstepensionsföretag (punkt 4). Det innebär att ett tjänstepensionsföretag behandlas på samma sätt som ett institut eller ett försäkringsföretag.

I paragrafen görs även språkliga ändringar.

5 kap. 2 §

I paragrafen finns bestämmelser om kapitalbas och kapitalkrav för finansiella konglomerat. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iförsta stycket görs en språklig ändring.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att ett tjänstepensionsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat ska ha en kapitalbas som är tillräckligt stor med hänsyn till kapitalkravet för det finansiella konglomeratet. Därigenom behandlas ett tjänstepensionsföretag på samma sätt som ett institut eller ett försäkringsföretag.

5 kap. 4 §

I paragrafen finns bestämmelser om vilken metod som ska användas för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav för det finansiella konglomeratet. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iförsta stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att om det i toppen av ett finansiellt konglomerat finns ett tjänstepensionsföretag ska kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglomeratet beräknas enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden. Om det finns skäl, får kapitalbasen och kapitalkravet i stället beräknas enligt konsolideringsmetoden eller enligt en kombination av de båda metoderna. Därigenom behandlas ett finansiellt konglomerat som har ett tjänstepensionsföretag i toppen på samma sätt som ett konglomerat som har ett institut eller ett försäkringsföretag i toppen.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Första stycket ska därmed tillämpas även i fråga om andra finansiella konglomerat än sådana som har ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag i toppen om Finansinspektionen är den enda relevanta behöriga myndigheten.

Iparagrafen görs även språkliga ändringar.

5 kap. 6 §

I paragrafen finns bestämmelser om att Finansinspektionen ska besluta om undantag för ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat från beräkningen av kapitalbasen och kapitalkravet för konglomeratet. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iförsta och tredje styckena görs språkliga ändringar.

Ifjärde stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att om Finansinspektionen med stöd av första stycket 2 eller 3 undantar ett tjänstepensionsföretag från beräkningen, ska det företag som finns i toppen av konglomeratet, på begäran av Finansinspektionen, lämna upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över tjänstepensionsföretaget.

Sida 811
Prop. 2018/19:158Sida 812

5 kap. 12 §

I paragrafen finns bestämmelser om vilket företag som ska upprätta och ge in rapporter till Finansinspektionen. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att om första stycket inte är tillämpligt, ska rapporten lämnas av det blandade finansiella holdingföretaget i det finansiella konglomeratet eller det institut, försäkringsföretag eller tjänstepensionsföretag i konglomeratet som Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar efter att ha hört de övriga relevanta behöriga myndigheterna och konglomeratet. Därigenom behandlas tjänstepensionsföretag på samma sätt som institut och försäkringsföretag.

Iparagrafen görs även språkliga ändringar.

5 kap. 13 §

I paragrafen finns bestämmelser om system för riskhantering och rutiner för intern kontroll. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

I paragrafen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att tjänstepensionsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat ska ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risksituation. Därigenom behandlas ett tjänstepensionsföretag på samma sätt som ett institut eller ett försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat. Vad som är betryggande får avgöras utifrån de företag som ingår i varje enskilt konglomerat och den verksamhet som de företagen driver. I vart fall bör tjänstepensionsföretaget ha system och rutiner för att bedöma vilka risker som det utsätts för av andra företag i konglomeratet (se s. 140 f.).

I paragrafen görs även en språklig ändring.

5 kap. 14 §

I paragrafen finns bestämmelser om rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det finansiella konglomeratet. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iförsta stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att ett tjänstepensionsföretag som enligt 12 § ansvarar för rapporteringen till Finansinspektionen ska ha nödvändiga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det finansiella konglomeratet. Därigenom behandlas ett tjänstepensionsföretag på samma sätt som ett institut, försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige som ansvarar för rapporteringen till Finansinspektionen.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att, ett tjänstepensionsföretag ska ha sådana rutiner för intern kontroll som anges i första stycket om ett företaget ansvarar för ett finansiellt konglomerats rapportering till en utländsk behörig myndighet som är samordnare av tillsynen över konglomeratet. Därigenom behandlas ett tjänstepensionsföretag även i detta avseende på samma sätt som ett institut, ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige som ansvarar för ett finansiellt konglomerats rapportering till en

Sida 812
Prop. 2018/19:158Sida 813

utländsk behörig myndighet som är samordnare av tillsynen över konglo- meratet.

6 kap. 1 §

I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att det som är föreskrivet i sektorsbestämmelserna gäller i fråga om tillsynen över tjänstepensionsföretag på samma sätt som för institut och försäkringsföretag, om inte annat följer av denna lag. Sektorsbestämmelser är de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av sådana företag (se 1 kap. 3 § 17).

6 kap. 7 §

I paragrafen finns bestämmelser om tystnadsplikt. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

I paragrafen görs ett tillägg så att den omfattar även en styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett tjänstepensionsföretag. Det innebär att en styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett tjänstepen- sionsföretag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt denna lag får kunskap om affärsförhållanden hos ett annat företag inom samma finan- siella konglomerat, inte obehörigen får röja vad han eller hon har fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det företagets intresse. Där- igenom behandlas styrelseledamöter och andra befattningshavare hos ett tjänstepensionsföretag på samma sätt som styrelseledamöter och andra befattningshavare hos ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. 6 kap. 8 §
I paragrafen finns bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.
I paragrafen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att ett tjänstepensionsföretag är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestäm- melserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form. Där- igenom behandlas ett tjänstepensionsföretag på samma sätt som ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. 6 kap. 10 §
I paragrafen finns bestämmelser om årliga avgifter för att bekosta Finans- inspektionens verksamhet samt delar av Statistiska centralbyråns verk- samhet. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.
I första stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att även tjänstepensionsföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska
Sida 813
Prop. 2018/19:158Sida 814

med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Även i andra stycket görs ett tillägg av tjänstepensionsföretag. Det innebär att om Finansinspektionen vid tillsynen enligt denna lag behöver anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga, ska kostnaden för detta betalas av det tjänstepensionsföretag som tillsynen avser.

Genom ändringarna i paragrafen behandlas tjänstepensionsföretag på samma sätt som institut och försäkringsföretag.

7 kap. 1 §

I paragrafen finns bestämmelser om ingripanden. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iförsta stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att om ett tjänstepensionsföretag inom ett finansiellt konglomerat inte uppfyller de krav som anges eller om kraven är uppfyllda men solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag inom konglomeratet ändå är hotad, ska Finansinspektionen förelägga det företag som ska rapportera att vidta åtgärder för att rätta till förhållandet. Detta motsvarar det som gäller i fråga om institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat.

Även i andra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att om ett tjänstepensionsföretag bryter mot denna lag, gäller dessutom det som föreskrivs i sektorsbestämmelserna. Detta motsvarar det som gäller för institut och försäkringsföretag.

Iparagrafen görs även språkliga ändringar.

7 kap. 4 §

I paragrafen finns bestämmelser om förseningsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

I paragrafen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att om ett tjänstepensionsföretag inte i tid lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 9 kap. 1 § 6 och 7, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor. Detta motsvarar det som gäller för institut, försäkringsföretag och blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i Sverige.

I paragrafen görs även en språklig ändring. 8 kap. 1 §
I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn när moderföretaget har sitt huvudkontor utanför EES. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.
I paragrafen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att 2–4 §§ gäller när moderföretaget till ett tjänstepensionsföretag är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES, om Finansinspektionen enligt bestämmelserna i 4 kap. 2 § första stycket eller andra stycket 1 skulle ha varit samordnare. Vid bedömningen av om inspektionen skulle ha varit samordnare ska det bortses från den del av toppen av gruppen som ligger utanför EES. Detta
Sida 814
Prop. 2018/19:158Sida 815

motsvarar det som gäller för institut och försäkringsföretag vars moder-företag är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES.

I paragrafen görs även en språklig ändring.

8 kap. 3 §

I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn när en tillsynsmyndighet utanför EES utövar tillsyn över ett finansiellt konglomerat. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

I paragrafen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att

5 kap. 2 § andra stycket samt 5 kap. 7 och 9 §§ gäller även för tjänstepensionsföretag som ingår i konglomeratet när en tillsynsmyndighet utanför EES utövar sådan tillsyn över ett finansiellt konglomerat som har bedömts likvärdig. Detta överensstämmer med det som gäller för institut och försäkringsföretag i en motsvarande situation.

8 kap. 4 §

I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn när tillsynen i ett land utanför EES inte är likvärdig med tillsynen i konglomeratdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.2.

Iandra stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att Finansinspektionen även får förelägga en ägare som har ett bestämmande inflytande över ett tjänstepensionsföretag att inrätta ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES. Inspektionen får då besluta att bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på de reglerade företagen i det finansiella konglomerat som leds av detta holdingföretag. Detta överensstämmer med det som gäller för ägare som har ett bestämmande inflytande över ett institut eller ett försäkringsföretag i en motsvarande situation.

Iparagrafen görs även språkliga ändringar.

18.20Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om skydd för borgenärer i samband med bildandet av ett europakooperativ genom fusion. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

I paragrafen görs ett tillägg för föreningar som driver tjänstepensions- verksamhet som tjänstepensionsföretag. För dessa föreningar gäller i fråga om skydd för en fusionerande förenings borgenärer 10 kap. 62–64 §§ den nya lagen om tjänstepensionsföretag, i stället för bestämmelserna i 23 kap. 20 och 22–24 §§ aktiebolagslagen om tillstånd att verkställa en fusions- plan.
8 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om utfärdande av intyg vid bildandet av ett europakooperativ genom fusion. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.
Sida 815
Prop. 2018/19:158Sida 816

I första stycket görs en språklig ändring.

Iandra stycket tas den felaktiga hänvisningen till 13 kap. 34 och 35 §§ FRL bort så att hänvisningen endast avser beslut enligt 13 kap. 33 § FRL. Dessutom görs ett tillägg för bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket därmed utfärda intyget när ett beslut om tillstånd har meddelats enligt 10 kap. 62 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag och beslutet har fått laga kraft. Detta överensstämmer med det som gäller när ett beslut om tillstånd har meddelats enligt 13 kap. 33 § FRL och det beslutet har fått laga kraft.

21 §

Paragrafen innehåller bestämmelser för dualistiskt organiserade europakooperativ. Övervägandena finns i avsnitt 12.4.

Ifemte stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. För dualistiskt organiserade europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet gäller även 2 kap. 2 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag. I den paragrafen finns bestämmelser om att vissa särskilt angivna bestämmelser om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter hos europabolag och europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag och som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar. Detta överensstämmer med det som hittills gällt för dualistiskt organiserade europakooperativ som driver försäkringsrörelse för vilka även 2 kap. 2 § FRL gäller.

18.21Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

2 kap. 5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om att det i vissa fall inte krävs tillstånd för att driva värdepappersrörelse. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iförsta stycket 4 görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att ett tjänstepensionsföretag med tillstånd enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag, på samma sätt som hittills gällt för bl.a. försäkringsföretag, inte behöver tillstånd för att driva värdepappersrörelse.

16 kap. 4 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om års- och koncernredovisning. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iandra stycket görs ett tillägg för bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Detta eftersom bestämmelser om revision även finns i 14 kap. 9 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Övriga ändringar i paragrafen är redaktionella.

Sida 816
Prop. 2018/19:158Sida 817
18.22 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 30 kap. 5 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i ett ärende hos en statlig myndighet om innehav av aktier eller andelar. Övervägandena finns i avsnitt 15.1.

Iförsta stycket 1 görs ett tillägg för tjänstepensionsaktiebolag. Sekretess gäller därmed för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ett ärende hos en statlig myndighet om innehav av aktier i tjänstepensionsaktiebolag. Sekretessen i ärenden om ägarprövning i ett tjänstepensionsaktiebolag är därmed densamma som vid motsvarande prövning i ett försäkringsaktiebolag.

18.23Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

3 kap. 2 §

I paragrafen finns bestämmelser om kapitalkrav. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Itredje stycket görs ett tillägg för betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett tjänstepensionsföretag. Det innebär att ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett tjänstepensionsföretag vid beräkningen av kapitalbasen inte får ta med sådana poster som ingår i beräkningen av tjänstepensionsföretagets kapitalbas. Detta överensstämmer med det som hittills har gällt om ett försäkringsföretag har ingått i en sådan grupp.

18.24Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)

29 §

I paragrafen anges när särskild delgivning med juridisk person får användas. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Ipunkt 5 görs ett tillägg för tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Det innebär att särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med tjänstepensionsaktiebolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag som är registrerade i försäkringsregistret. Att sådana bolag ska vara registrerade i försäkringsregistret framgår av 14 kap. 2 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Detta motsvarar det som hittills gällt för försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som är registrerade i försäkringsregistret.

Sida 817
Prop. 2018/19:158Sida 818

18.25 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

1 kap. 9 §

Paragrafen innehåller en definition av begreppet återförsäkring. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.

I paragrafen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att återförsäkring även kan utgöras av verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett tjänstepensionsföretag. Ändringen genomför artikel 63.1 i andra tjänstepensionsdirektivet om ändring av Solvens IIdirektivets definition av återförsäkring (artikel 13.7). En definition av tjänstepensionsföretag finns i 1 kap. 12 §.

1 kap. 12 §

Paragrafen innehåller definitioner av ett antal begrepp som förekommer i lagen.

Ipunkt 13, som är ny, införs en definition av tjänstepensionsföretag. Ett tjänstepensionsföretag är ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Begreppet har bl.a. betydelse för definitionen av återförsäkring i 1 kap. 9 § och bestämmelserna om överlåtelse av försäkringsbestånd i 14 kap.

Övriga ändringar är redaktionella.

2 kap. 1 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på tillstånd för att driva försäkringsrörelse. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

I paragrafen görs ett tillägg för de nya associationsformerna för tjänstepensionsföretag. Det innebär att tjänstepensionsföretag, dvs. företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag, får ansöka om tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt denna lag. Tjänstepensionsaktiebolag anges inte uttryckligen i paragrafen. I egenskap av aktiebolag har de dock möjlighet att, på samma sätt som ett aktiebolag utan tillstånd att driva någon finansiell verksamhet, ansöka om tillstånd att driva försäkringsrörelse och därigenom bli ett försäkringsaktiebolag. Däremot anges ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar i paragrafen, eftersom sådana företag uppstår till följd av ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt lagen om tjänstepensionsföretag (se författningskommentaren till 2 kap. 1 § den lagen). Att ett tjänstepensionsföretag får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt lagen innebär inte att företaget får någon ny associationsrättslig form. Företaget blir inte heller någon annan juridisk person. Det betyder att ett tjänstepensionsaktiebolag som får tillstånd att driva verksamhet enligt lagen gör det som försäkringsaktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag gör det som ett ömsesidigt försäkringsbolag och en tjänstepensionsförening gör det som en försäkringsförening. Enligt 15 kap. 11 § 7 lagen om tjänstepensionsföretag ska ett tillstånd att driva rörelse enligt den lagen återkallas om ett tjänstepensionsföretag får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt denna lag.

Sida 818
Prop. 2018/19:158Sida 819

2 kap. 2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om europabolag och europakooperativ.

Paragrafen ändras på så sätt att den felaktiga hänvisningen till 2 kap.

4 § 4 i stället ska gälla till 2 kap. 4 § första stycket 4.

Paragrafen ändras även på så sätt att hänvisningen till 13 kap. 13 § tas bort eftersom den bestämmelsen har upphävts, jfr SFS 2016:121.

2 kap. 4 a §

I paragrafen, som är ny, anges förutsättningarna för omvandling för ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en tjänstepensionsförening. Kraven motsvarar dem som ställs för att försäkringsföretag ska få tillstånd att omvandlas till tjänstepensionsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

För samtliga företag gäller enligt punkt 1 som en första förutsättning för tillstånd att förutsättningarna enligt 4 § är uppfyllda.

Enligt punkt 2 gäller vidare som förutsättning för tillstånd till omvandling att den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar inte försämras. När det gäller denna bedömning, se även författningskommentaren till 2 kap. 5 § lagen om tjänstepensionsföretag.

Enligt punkt 3 a krävs för ett tjänstepensionsaktiebolag, att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda på stämman.

Enligt punkt 3 b krävs för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

Enligt punkt 3 c krävs för en tjänstepensionsförening att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett föreningsstämmobeslut som har biträtts av minst två tredjedelar av de röstande.

Omvandling enligt denna paragraf innebär inte att företaget i fråga ska anses vara en ny juridisk person.

Prövning av att förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda ska göras av Finansinspektionen.

11 kap. 45 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tvångslikvidation på grund av Bolagsverkets beslut. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Iförsta stycket 2 görs ett tillägg med anledning av bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det innebär att det införs ytterligare ett undantag från tvångslikvidation, nämligen när ett tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats och bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Genom undantaget säkerställs att bolag som omvandlas från försäkringsaktiebolag till tjänstepensionsaktiebolag inte tvångslikvideras när deras tillstånd återkallas enligt 18 kap. 12 § 6.

Även i tredje stycket görs ett tillägg med anledning av bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Bestämmelserna i 25 kap. 24 §

Sida 819
Prop. 2018/19:158Sida 820

aktiebolagslagen ska därmed inte tillämpas i ärenden om likvidation av försäkringsaktiebolag vars tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag eller, som hittills gällt, någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.

12 kap. 74 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tvångslikvidation. Paragrafen har utformats efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.

Iandra stycket 3 görs en ändring som innebär att ett undantag införs från kravet på beslut om likvidation om tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats, nämligen om bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Genom undantaget säkerställs att bolag som omvandlas från försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag inte tvångslikvideras när deras tillstånd återkallas enligt 18 kap. 12 § 6. I andra stycket görs också den ändringen att punkt 4 upphävs. Därmed gäller att det enbart är allmän domstol som ska besluta om likvidation om en konkurs avslutas med överskott, vilket följer av 79 § och 18 kap. 14 § lagen om ekonomiska föreningar. Nya punkt 4 omfattar innehållet i hittillsvarande punkt 5.

Innehållet i tredje och fjärde styckena motsvarar hittillsvarande tredje– sjätte styckena med den skillnaden att hänvisningen till andra stycket 5 tas bort. Det hänvisas i stället till andra stycket 4 som har motsvarande innehåll.

Innehållet i femte stycket är nytt. I stycket ges en upplysning om att det i 18 kap. 13 och 14 §§ lagen om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om allmän domstols beslut om likvidation vid konkurs. Att de bestämmelserna gäller för ömsesidiga försäkringsbolag anges i 12 kap. 79 §. Av 18 kap. 13 § lagen om ekonomiska föreningar följer bl.a. att om en konkurs har avslutats utan överskott ska allmän domstol efter ansökan av den som berörs besluta att ett ömsesidigt försäkringsbolag ska gå i likvidation, om det visar sig att bolaget har tillgångar som inte omfattas av konkursen, om talan väcks mot bolaget, eller om det av något annat skäl uppkommer behov av en likvidationsåtgärd. Av 18 kap. 14 § samma lag följer att allmän domstol i samband med att en konkurs avslutas ska besluta att ett bolag ska gå i likvidation, om konkursen avslutas med överskott eller läggs ner efter en frivillig uppgörelse, eller om egendomen i konkursboet återställs till bolaget till följd av att ett ackord har fastställts.

12 kap. 75 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om genomförande av likvidation.

Itredje stycket görs följdändringar med anledning av ändringarna i 74 § andra stycket.

12 kap. 88 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om firma.
Tredje stycket ändras på så sätt att den felaktiga hänvisningen till 14 kap.
1 § ersätts med en hänvisning till 17 kap. 1 §, jfr SFS 2015:700.
Sida 820
Prop. 2018/19:158Sida 821
12 kap. 89 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om registrering.
Bestämmelsen ändras på så sätt att den felaktiga hänvisningen till 14 kap. 1 § ersätts med en hänvisning till 17 kap. 1 §, jfr SFS 2015:700. 13 kap. 27 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om tvångslikvidation. Övervägan- dena finns i avsnitt 12.3.

Iförsta stycket 3 görs ett tillägg med anledning av bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Bolagsverket ska besluta att en förening ska gå i likvidation, om tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att föreningen i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Ett undantag från tvångslikvidation införs därmed för de fall som ett tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats och föreningen i stället har fått ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Genom undantaget säkerställs att föreningar som omvandlas från försäkringsförening till tjänstepensionsförening inte tvångslikvideras när deras tillstånd återkallas enligt 18 kap. 12 § 6.

14 kap. 1 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om till vilka ett försäkringsföretag kan överlåta försäkringsbestånd. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

Iförsta stycket görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Punkt 3, som är ny, innebär att ett försäkringsföretag får helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd till ett tjänstepensionsföretag. En definition av tjänstepensionsföretag finns i 1 kap. 12 § 13. Eftersom tjänstepensionsföretag som huvudregel bara får förvalta tjänstepensionsförsäkringar, är det sådana bestånd som kan överlåtas enligt bestämmelsen.

14 kap. 2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på godkännande av stämman vid överlåtelse av försäkringsbestånd. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

I bestämmelsen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att även överlåtelser till tjänstepensionsföretag ska godkännas av stämman i det överlåtande företaget för att bli giltigt.

14 kap. 13 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om underrättelser från den övertagande försäkringsgivaren. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.

I bestämmelsen görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att ett tjänstepensionsföretag, som övertar ett bestånd från ett försäkringsföretag ska lämna en underrättelse om överlåtelsen till varje försäkringstagare som berörs av den. Detta motsvarar det som gäller om överlåtelsen i stället sker till ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare med tillstånd att driva försäkringsrörelse i Sverige.

Sida 821
Prop. 2018/19:158Sida 822

15 kap. 14 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens beslut om röstförbud i särskilt angivna fall.

Första stycket 3 ändras på så sätt att den felaktiga hänvisningen till

9 kap. 10 § ersätts med en hänvisning till 19 kap. 63 § första stycket, jfr SFS 2015:700.

18 kap. 12 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om återkallelse av tillstånd. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

Ipunkt 1 görs en språklig ändring.

Ipunkt 6, som är ny, görs ett tillägg för bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Det innebär att Finansinspektionen ska återkalla ett försäkringsföretags tillstånd om företaget får tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt den lagen. Kravet på återkallelse i den situationen säkerställer att ett företag inte samtidigt har två rörelsetillstånd, dels som tjänstepensionsföretag, dels som försäkringsföretag, och hör hemma under två unionsrättsliga regelverk, andra tjänstepensionsdirektivet och Solvens II-direktivet. På motsvarande sätt ska ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag återkallas om ett tjänstepensionsföretag får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt denna lag (se 15 kap. 11 § 7 lagen om tjänstepensionsföretag och författningskommentaren till den paragrafen).

Övriga ändringar är redaktionella.

21 kap. 1 §

Paragrafen innehåller bestämmelser överklagande av Finansinspektionens beslut.

Bestämmelsen ändras på så sätt att den felaktiga hänvisningen till 18 kap. 26 § andra stycket ersätts med en hänvisning till 18 kap. 25 § andra stycket, jfr SFS 2015:700. 21 kap. 2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av Finansinspek- tionens beslut. Övervägandena finns i avsnitt 15.5.
Ändringen innebär att allmän förvaltningsdomstol anges som över- klagandeinstans i dispensärenden som prövas av Finansinspektionen enligt aktiebolagslagen, vilket redan gäller i fråga om Bolagsverkets beslut i sådana ärenden enligt aktiebolagslagen, se 31 kap. 2 § ABL och prop. 2013/14:86. Prövningstillstånd krävs för överklagande till kammarrätten.
Punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) Övergångsbestämmelsen ändras så att den gäller t.o.m. den 31 december 2022 i stället för till och med den 31 december 2019. Därmed utnyttjas hela den möjlighet till förlängning som ges i artikel 63.2 i andra tjänstepensionsdirektivet, som innebär en ändring av artikel 308b.15 i Solvens II-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 16.4.
Sida 822
Prop. 2018/19:158Sida 823

18.26 Förslaget till lag om ändring i lagen(2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043)

7 §

Paragrafen innehåller övergångsbestämmelser för understödsföreningar. Övervägandena finns i avsnitten 5.3 och 16.3.

Ändringen i andra stycket innebär att understödsföreningar får möjlighet att, som ett alternativ till att ansöka om tillstånd enligt försäkringsrörelselagen eller gå i likvidation, inom viss tid ansöka om tillstånd att bedriva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag. Bestämmelsen är tillämplig för tjänstepensionskassor, dvs. de understödsföreningar som driver tjänstepensionsverksamhet. En tjänstepensionskassa kan genom att övergå till att driva verksamhet enligt lagen om tjänstepensionsföretag fortsätta att driva verksamhet i den unionsrättsliga egenskapen tjänstepensionsinstitut. En tjänstepensionskassa som får tillstånd enligt lagen om tjänstepensionsföretag övergår till att vara en tjänstepensionsförening. Det innebär inte att föreningen ska anses vara en annan juridisk person.

18.27Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar

3 kap. 2 §

I paragrafen finns bestämmelser om kapitalkrav. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iandra stycket 1 görs ett tillägg för institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett tjänstepensionsföretag. Det innebär att ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett tjänstepensionsföretag vid beräkningen av kapitalbasen inte får ta med sådana poster som ingår i beräkningen av tjänstepensionsföretagets kapitalbas. Detta överensstämmer med det som hittills gällt om ett försäkringsföretag ingått i en sådan grupp.

18.28Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna

3 §

I paragrafen regleras vilka uppgifter som får behandlas i den databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna som finns hos Statistiska centralbyrån. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Ipunkt 14, som är ny, görs ett tillägg för bestämmelserna i den nya lagen om tjänstepensionsföretag. Även uppgifter som samlats in hos tjänstepensionsföretag får därmed behandlas i databasen. En motsvarande bestämmelse finns för uppgifter som samlats in hos försäkringsföretag med stöd av försäkringsrörelselagen, punkt 9.

Sida 823
Prop. 2018/19:158Sida 824

Punkt 15, hittillsvarande punkt 14, får en ny numrering till följd av att en ny bestämmelse införs, punkt 14.

Övriga ändringar är redaktionella.

18.29Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud

3 §

I paragrafen regleras vilka personer som kan meddelas näringsförbud på grund av sin anknytning till en juridisk person. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Iandra stycket görs tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att bestämmelserna om näringsförbud också omfattar befattningshavare i ömsesidiga tjänstepensionsbolag, punkt 3, och tjänstepensionsföreningar, punkt 4.

11 §

I paragrafen anges vad en person som har näringsförbud inte får göra. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

I bestämmelsen görs tillägg för tjänstepensionsföretag. Det innebär att en person med näringsförbud inte får vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening, punkt 5. Personen får inte heller vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, punkt 7.

18.30Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning

2 kap. 9 §

Paragrafen innehåller definitioner av begreppet finansiellt företag. Övervägandena finns i avsnitt 15.6.

Ipunkt 1 e görs ett tillägg för tjänstepensionsföretag. Med finansiellt företag avses i 7 och 8 §§ därmed, på samma sätt som hittills gällt för försäkringsföretag som omfattas av försäkringsrörelselagen, tjänstepensionsföretag som omfattas av den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Sida 824
Prop. 2018/19:158Sida 825

18.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

1 kap. 2 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka fysiska och juridiska personer som omfattas av lagen. Övervägandena finns i avsnitt 15.7.

Ändringen i första stycket 2 innebär att lagen inte gäller för fysiska och juridiska personer som driver tjänstepensionsverksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

18.32Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution

1 kap. 1 a §

Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse som upplyser om att det i 1 kap. 16 § den nya lagen om tjänstepensionsföretag och 8 kap. 6 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns bestämmelser som innebär att tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut ska tillämpa denna lag. Enligt de bestämmelserna ska vid tillämpningen av denna lag, det som sägs om försäkringsföretag avse tjänstepensionsföretag och utländska tjänstepensionsinstitut. Övervägandena finns i avsnitt 15.4.1.

Sida 825
Prop. 2018/19:158Sida 826
Sida 826
Prop. 2018/19:158Sida 827
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/37

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 53, 62 och 114.1, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1), i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och av följande skäl:

(1)Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG (3) har ändrats väsentligt flera gånger (4). Eftersom ytterligare ändringar ska göras, bör det direktivet av tydlighetsskäl omarbetas.

(2)På den inre marknaden bör tjänstepensionsinstitut ha möjlighet att bedriva verksamhet i andra medlemsstater, samtidigt som en hög skydds- och säkerhetsnivå säkerställs för tjänstepensionsplaners medlemmar och förmånstagare.

(3)Detta direktiv syftar till minimiharmonisering och bör därför inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller införa ytterligare bestämmelser för att skydda tjänstepensionsplaners medlemmar och förmånstagare, förutsatt att sådana bestämmelser står i överensstämmelse med medlemsstaternas förpliktelser enligt unionsrätten. Detta direktiv gäller inte frågor som rör nationell social-, arbets-, skatte- eller avtalsrätt, eller huruvida pensionsavsätt­ ningarna i medlemsstaterna är tillräckliga.

(4)För att ytterligare underlätta arbetstagarnas rörlighet mellan medlemsstaterna är syftet med detta direktiv att säkerställa god företagsstyrning, tillhandahållande av information till pensionsplanernas medlemmar samt att skapa transparens och trygghet på tjänstepensionsområdet.

(5)Det finns betydande skillnader mellan medlemsstaternas utformning och reglering av tjänstepensionsinstituten.

Både tjänstepensionsinstitut och livförsäkringsföretag förvaltar tjänstepensionsplaner. Därför är det inte lämpligt med en standardmodell för alla tjänstepensionsinstitut. Kommissionen och Europeiska tillsynsmyndigheten

(1) EUT C 451, 16.12.2014, s. 109.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 24 november 2016 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 8 december 2016.

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut

(EUT L 235, 23.9.2003, s. 10). (4) Se bilaga I, del A.

Sida 827
Prop. 2018/19:158Sida 828
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/38 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

(Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (1), bör i sin verksamhet ta hänsyn till medlemsstaters olika traditioner och fastställa utformningen av tjänstepensionsinstitut utan att det påverkar nationell social- och arbetsmarknadslag­ stiftning.

(6)Direktiv 2003/41/EG utgjorde ett första steg på lagstiftningsområdet på vägen mot en inre marknad för tjänstepensioner organiserad på unionsnivå. En verklig inre marknad för tjänstepensioner är avgörande för ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen i unionen och för att det ska vara möjligt att ta itu med den utmaning som det åldrande samhället innebär. Det direktivet, från 2003, har inte ändrats i materiellt hänseende för att införa ett modernt riskbaserat företagsstyrningssystem för tjänstepensionsinstitut. Lämplig reglering och tillsyn på unionsnivå och nationell nivå är avgörande för utvecklingen av säkra och trygga tjänstepensioner i alla medlemsstater.

(7)Som allmän princip bör tjänstepensionsinstitut där så är relevant beakta målet att säkerställa balans mellan generationerna i tjänstepensionsplaner genom att sträva efter att skapa en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna i tjänstepensioner.

(8)Lämpliga åtgärder behövs för att ytterligare förbättra kompletterande privat pensionssparande, såsom tjänstepen­ sionsplaner. Detta är viktigt eftersom de sociala trygghetssystemen utsätts för allt större tryck, vilket innebär att tjänstepensioner i allt högre utsträckning används som ett komplement till andra pensioner. Tjänstepensions­ institut spelar en viktig roll för den långsiktiga finansieringen av unionens ekonomi och för att erbjuda säkra pensionsförmåner. Tjänstepensionsinstituten är en central del av unionens ekonomi och har tillgångar som är värda 2 500 miljarder EUR på cirka 75 miljoner medlemmars och förmånstagares vägnar. Tjänstepensioner bör förbättras, dock utan att de offentliga pensionssystemens stora betydelse ifrågasätts när det gäller ett tryggt, varaktigt och effektivt socialt skydd, som bör garantera en rimlig levnadsstandard på ålderdomen och som därför bör stå i fokus för målet att förstärka de europeiska sociala modellerna.

(9)Mot bakgrund av den demografiska utvecklingen i unionen och situationen när det gäller nationella budgetar är tjänstepensioner ett värdefullt tillägg till offentliga pensionssystem. Ett motståndskraftigt pensionssystem förutsätter ett varierat produktutbud, mångfald bland instituten och ändamålsenlig och effektiv tillsynspraxis.

(10)Medlemsstaterna bör skydda arbetstagarna från äldrefattigdom och främja kompletterande pensionsplaner som är kopplade till anställningskontrakt såsom kompletterande skydd till allmänna pensioner.

(11)Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till skydd av personuppgifter, näringsfriheten, rätten till egendom, förhandlingsrätten och rätten till kollektiva åtgärder samt rätten till en hög konsumentskydds­ nivå, särskilt genom att säkerställa en större transparens kring pensioner, en väl underbyggd personlig finansiell planering och pensionsplanering samt genom att underlätta tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av pensionsplaner. Detta direktiv bör tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(12)Att underlätta tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av pensionsplaner genom att klarlägga de relevanta förfarandena och undanröja onödiga hinder skulle kunna få positiva effekter på de berörda företagen och deras anställda, oavsett i vilken medlemsstat de verkar, genom att förvaltningen av tjänstepensionstjänsterna centraliseras.

(13)Tjänstepensionsinstituts gränsöverskridande verksamhet bör inte påverka nationell social- och arbetsmarknadslag­ stiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner i värdmedlemsstaten och som är tillämplig på förhållandet mellan det företag som erbjuder tjänstepensionsplanen (nedan kallat det uppdragsgivande företaget) och medlemmar och förmånstagare. Gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av pensionsplaner är skilda saker och bör styras av olika bestämmelser. Om en gränsöverskridande överlåtelse av en pensionsplan leder till gränsöverskridande verksamhet bör bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet tillämpas.

(14)Om det uppdragsgivande företaget och tjänstepensionsinstitutet är belägna i samma medlemsstat utgör inte det faktum att en pensionsplans medlemmar eller förmånstagare är bosatta i en annan medlemsstat i sig att gränsöverskridande verksamhet föreligger.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).

Sida 828
Prop. 2018/19:158Sida 829
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/39

(15)Medlemsstaterna bör ta hänsyn till behovet av att skydda pensionsrättigheter för arbetstagare som tillfälligt utstationeras till en annan medlemsstat för att arbeta.

(16)Trots att direktiv 2003/41/EG har trätt i kraft har den gränsöverskridande verksamheten förblivit begränsad på grund av skillnaderna i nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning. Vidare återstår viktiga tillsynsrelaterade hinder som gör det dyrare för tjänstepensionsinstitut att förvalta pensionsplaner över gränserna. Dessutom måste det nuvarande minimiskyddet för medlemmar och förmånstagare förbättras. Detta är desto viktigare på grund av att livslängds- och marknadsrisker allt oftare bärs av medlemmar och förmånstagare i stället för av tjänstepen­ sionsinstitutet eller det uppdragsgivande företaget. Dessutom måste den nuvarande miniminivån för den mängd information som lämnas till medlemmar och förmånstagare höjas.

(17)Syftet med de aktsamhetsregler som fastställs i detta direktiv är dels att garantera en hög grad av trygghet för alla framtida pensionärer genom att införa strikta tillsynskrav, dels att möjliggöra en sund, aktsam och effektiv förvaltning av tjänstepensionsplaner.

(18)Tjänstepensionsinstitut bör vara helt åtskilda från uppdragsgivande företag och förvalta fonderade medel utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner. Tjänstepensionsinstitut som drivs enbart utifrån det syftet bör ha frihet att tillhandahålla tjänster och frihet att investera utan begränsningar, med förbehåll endast för samordnade aktsamhetskrav, oavsett om sådana tjänstepensionsinstitut anses vara juridiska personer eller inte.

(19)I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör medlemsstaterna ha det fulla ansvaret för tjänstepensionssystemens uppbyggnad, liksom för beslut om vilken roll var och en av de tre pelarna i pensionssystemet ska spela i enskilda medlemsstater. När det gäller den andra pelaren bör de också ha det fulla ansvaret för den roll och funktion som de olika institut som tillhandahåller tjänstepensionsförmåner har, t.ex. branschtäckande pensionsfonder, företags­ pensionsfonder och livförsäkringsföretag. Detta direktiv är inte ägnat att ifrågasätta detta medlemsstaternas prerogativ, utan syftar snarare till att uppmuntra dem att bygga upp tillräckliga, trygga och bärkraftiga tjänstepensioner och underlätta gränsöverskridande verksamhet.

(20)Eftersom tjänstepensionerna behöver förbättras ytterligare bör kommissionen tillföra ett stort mervärde på unionsnivå genom att vidta ytterligare åtgärder för att stödja medlemsstaternas samarbete med arbetsmarknadens parter vid förbättrandet av pensionsplaner inom andra pelaren och genom att inrätta en högnivågrupp med experter för att förbättra pensionssparandet inom den andra pelaren i medlemsstaterna, inklusive främjandet av medlemsstaternas utbyte av bästa praxis, i synnerhet när det gäller gränsöverskridande verksamhet.

(21)De nationella reglerna för egenföretagares deltagande i tjänstepensionsinstitut skiljer sig åt. I vissa medlemsstater kan tjänstepensionsinstitut drivas på grundval av överenskommelser med branschorganisationer vars medlemmar uppträder i egenskap av egenföretagare, eller direkt med egenföretagare och anställda. I vissa medlemsstater kan en egenföretagare även bli medlem i ett tjänstepensionsinstitut när egenföretagaren uppträder i egenskap av arbetsgivare eller tillhandahåller yrkesmässiga tjänster åt ett företag. I vissa medlemsstater kan inte egenföretagare bli medlemmar i ett tjänstepensionsinstitut om inte vissa villkor, inbegripet sådana som följer av social- och arbetsmarknadslagstiftning, är uppfyllda.

(22)Institut som förvaltar sociala trygghetssystem, vilka redan har samordnats på unionsnivå, bör undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Hänsyn bör dock tas till de specifika förutsättningar som gäller för de tjänstepen­ sionsinstitut som i en enskild medlemsstat förvaltar såväl sociala trygghetssystem som tjänstepensionsplaner.

(23)Institut som drivs enligt principen om kapitalfinansiering som en del av ett obligatoriskt socialt trygghetssystem omfattas inte av detta direktiv.

(24)Finansiella institut som redan omfattas av ramlagstiftning på unionsnivå bör generellt undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Eftersom sådana institut i vissa fall även erbjuder tjänster på tjänstepen­ sionsområdet, är det dock viktigt att säkerställa att detta direktiv inte ger upphov till någon snedvridning av konkurrensen. Sådan snedvridning kan undvikas om aktsamhetskraven i detta direktiv tillämpas på tjänstepen­ sionsverksamhet som bedrivs av livförsäkringsföretag i enlighet med artikel 2.3 a i–iii och artikel 2.3 b ii–iv iEuropaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (1). Kommissionen bör även noggrant övervaka situationen på marknaden för tjänstepensionsplaner och beakta möjligheten att utvidga den frivilliga tillämpningen av detta direktiv till andra reglerade finansiella institut.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

Sida 829
Prop. 2018/19:158Sida 830
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/40 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

(25)Eftersom tjänstepensionsinstitut har som mål att säkra ekonomisk trygghet under pensionstiden bör tjänstepen­ sionsinstituten kunna betala ut pensionsförmånerna som livslånga utbetalningar, som betalningar som ska göras under en viss tid, i form av engångsbelopp eller genom en kombination av dessa alternativ.

(26)Det är viktigt att säkerställa att äldre och personer med funktionsnedsättning inte riskerar fattigdom utan kan åtnjuta en rimlig levnadsstandard. Tillräcklig täckning för biometriska risker i tjänstepensionsprogram är en viktig aspekt i kampen mot fattigdom och osäkerhet bland äldre personer. När en pensionsplan inrättas bör arbetsgivare och arbetstagare, eller deras respektive företrädare, beakta möjligheten att pensionsplanen inbegriper täckning för risker kopplade till lång levnad och invaliditet samt efterlevandeskydd.

(27)Om medlemsstaterna ges möjlighet att från tillämpningsområdet för nationell genomförandelagstiftning undanta tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner som tillsammans har färre än 100 medlemmar, kan tillsynen underlättas i sådana medlemsstater utan att detta hindrar att den inre marknaden på detta område fungerar väl. Detta bör emellertid inte undergräva sådana tjänstepensionsinstituts rätt att utse kapitalförvaltare som är etablerade och vederbörligen auktoriserade i en annan medlemsstat för förvaltningen av sin investeringsportfölj, samt förvaringsinstitut som är etablerade och vederbörligen auktoriserade i en annan medlemsstat för förvaringen av sina tillgångar. Under alla omständigheter bör medlemsstaterna tillämpa särskilda bestämmelser avseende investeringsregler och företagsstyrningssystemet på tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner som tillsammans har mer än totalt 15 medlemmar.

(28)Institut som Unterstützungskassen i Tyskland, där medlemmarna inte har någon laglig rätt till förmåner med visst belopp och där deras intressen skyddas av en obligatorisk lagstadgad obeståndsförsäkring, bör undantas från detta direktivs tillämpningsområde.

(29)För att skydda medlemmarna och förmånstagarna bör tjänstepensionsinstituten begränsa sina verksamheter till sådana som avses i detta direktiv och till verksamheter som direkt föranleds av dessa.

(30)Om ett uppdragsgivande företag går i konkurs riskerar medlemmar att förlora både sitt arbete och sina intjänade pensionsrättigheter. Detta gör det nödvändigt att säkerställa en tydlig åtskillnad mellan det uppdragsgivande företaget och tjänstepensionsinstitutet samt att minimikrav på aktsamhet fastställs för att skydda medlemmarna. När aktsamhetskraven fastställs bör hänsyn tas till tjänstepensionsinstitutens möjligheter att få tillgång till pensionsgarantisystem eller liknande mekanismer som skyddar intjänade individuella rättigheter för medlemmar och förmånstagare mot risken att det uppdragsgivande företaget inte kan fullgöra sina förpliktelser.

(31)Driften av tjänstepensionsinstitut och tillsynen över dessa uppvisar betydande skillnader i de olika medlemsstaterna. I vissa medlemsstater kan tillsynen utövas inte bara över själva tjänstepensionsinstituten utan också över de enheter eller företag som har auktoriserats för att förvalta dessa tjänstepensionsinstitut. Medlemsstaterna bör kunna ta hänsyn till sådana särdrag så länge som alla krav i detta direktiv uppfylls på ett korrekt sätt. Medlemsstaterna bör även kunna tillåta försäkringsföretag och andra finansiella företag att förvalta tjänstepensionsinstitut.

(32)Tjänstepensionsinstitut är pensionsinstitut som har ett socialt syfte och som tillhandahåller finansiella tjänster. De har ansvar för tillhandahållandet av tjänstepensionsförmåner, och de bör därför när det gäller deras verksamhet och villkoren för att bedriva denna verksamhet uppfylla vissa minimikrav på aktsamhet, med beaktande av nationella regler och traditioner. Dessa institut bör emellertid inte behandlas som rena finansiella tjänsteleve­ rantörer. Deras sociala funktion och trepartsförhållandet mellan arbetstagaren, arbetsgivaren och tjänstepensions­ institutet bör beaktas på ett korrekt sätt och stödjas som vägledande principer för detta direktiv.

(33)Om tjänstepensionsinstitut i enlighet med nationell rätt förvaltar pensionsfonder som inte är någon juridisk person och består av enskilda medlemmars pensionsplaner och vars tillgångar är separerade från tjänstepensions­ institutens tillgångar, bör det vara möjligt för medlemsstaterna att betrakta varje pensionsfond som en egen pensionsplan enligt detta direktiv.

(34)Det stora antalet tjänstepensionsinstitut i vissa medlemsstater kräver en pragmatisk lösning när det gäller kravet på förhandsgodkännande av tjänstepensionsinstitut. Om ett tjänstepensionsinstitut önskar förvalta en plan i en annan medlemsstat bör det dock krävas ett förhandsgodkännande av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.

(35)Utan att det påverkar tillämpningen av nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning om pensionssystemens uppbyggnad, inbegripet obligatoriskt medlemskap och utfallen av kollektivavtal, bör tjänstepensionsinstituten

Sida 830
Prop. 2018/19:158Sida 831
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/41

kunna erbjuda sina tjänster i andra medlemsstater efter erhållande av tillstånd från den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat. Tjänstepensionsinstituten bör tillåtas att åta sig uppdrag för företag som är belägna i någon av medlemsstaterna och att förvalta pensionsplaner med medlemmar i fler än en medlemsstat. Detta skulle kunna medföra betydande stordriftsfördelar för sådana tjänstepensionsinstitut, förbättra konkurrenskraften hos unionens näringsliv och underlätta arbetskraftens rörlighet.

(36)Rätten för ett tjänstepensionsinstitut som är etablerat i en medlemsstat att förvalta en tjänstepensionsplan som avtalats i en annan medlemsstat bör utövas med fullständigt iakttagande av bestämmelserna i gällande social- och arbetsmarknadslagstiftning i värdmedlemsstaten i den mån den är relevant för tjänstepensionsplaner, exempelvis definitionen och utbetalningen av pensionsförmåner och villkoren för överlåtelse av pensionsrättigheter. Tillsyns­ reglernas omfattning bör klargöras för att säkerställa rättslig säkerhet för tjänstepensionsinstituts gränsöver­ skridande verksamhet.

(37)Tjänstepensionsinstitut bör kunna överlåta pensionsplaner till andra tjänstepensionsinstitut över gränserna inom unionen i syfte att underlätta organisationen av tjänstepensioner på unionsnivå. Överlåtelser bör bli föremål för ett godkännande av den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat efter det att den behöriga myndigheten har erhållit godkännande från den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten för det tjänstepensionsinstitut som överlåter pensionsplanen. Överlåtelsen och villkoren för denna bör vara beroende av ett förhandsgodkännande av en majoritet av medlemmarna och en majoritet av berörda förmånstagare eller, i förekommande fall, en majoritet av deras företrädare, till exempel en ”trustee” i en trustbaserad plan.

(38)Vid överlåtelse av en del av en pensionsplan bör bärkraften hos både den överlåtna och den återstående delen av pensionsplanen säkerställas och alla medlemmars och förmånstagares rättigheter bör skyddas på ett fullgott sätt efter överlåtelsen, genom krav på att både det överlåtande och det mottagande tjänstepensionsinstitutet har tillräckliga och lämpliga tillgångar för att täcka de tekniska avsättningarna för den överlåtna delen och den återstående delen av planen.

(39)För att underlätta samordningen av tillsynspraxis kan Eiopa begära information från de behöriga myndigheterna i enlighet med de befogenheter som Eiopa tilldelats genom förordning (EU) nr 1094/2010. Om det vid en fullständig eller partiell gränsöverskridande överlåtelse av en pensionsplan råder oenighet mellan de berörda behöriga myndigheterna bör det vidare vara möjligt för Eiopa att utföra medling.

(40)Aktsamhet vid beräkningen av de tekniska avsättningarna är en grundläggande förutsättning för att det ska kunna säkerställas att pensionsåtagandena kan uppfyllas både på kort och lång sikt. Tekniska avsättningar bör beräknas enligt erkända aktuariella metoder och bestyrkas av en aktuarie eller en annan expert på området. Maximiränte­ satserna bör väljas på ett aktsamt sätt enligt relevanta nationella bestämmelser. De tekniska avsättningarna bör motsvara ett minimibelopp som är tillräckligt både för den fortsatta utbetalningen av de förmåner som redan är under utbetalning till förmånstagarna och för att återspegla de åtaganden som följer av medlemmarnas intjänade pensionsrättigheter. Aktuariefunktionen bör utövas av personer som har kunskaper i försäkrings- och finansmatematik på en nivå som motiveras av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i tjänstepensionsinstitutets verksamhet, och som kan styrka sina erfarenheter på området enligt tillämpliga yrkeskvalifikationer eller andra normer.

(41)Det finns betydande skillnader mellan tjänstepensionsinstituten i olika medlemsstater beträffande vilka risker som täcks. Hemmedlemsstaterna bör därför ha möjlighet att fastställa ytterligare, mer detaljerade bestämmelser för beräkningen av de tekniska avsättningarna förutom bestämmelserna i detta direktiv.

(42)Tillräckliga och lämpliga tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna bör krävas för att skydda intressena för pensionsplanens medlemmar och förmånstagare i händelse av det uppdragsgivande företagets insolvens.

(43)För att främja lika spelregler mellan inhemska och gränsöverskridande tjänstepensionsinstitut bör medlemsstaterna beakta skuldtäckningskraven för både inhemska och gränsöverskridande tjänstepensionsinstitut.

(44)I många fall kan det vara det uppdragsgivande företaget och inte tjänstepensionsinstitutet självt som står för de biometriska riskerna eller som garanterar vissa förmåner eller viss avkastning. Det förekommer dock även att tjänstepensionsinstitutet självt står för sådana risker eller lämnar sådana garantier, varvid det uppdragsgivande företaget i allmänhet har uppfyllt sina förpliktelser i och med de nödvändiga inbetalningarna. I dessa fall bör de berörda tjänstepensionsinstituten ha ett kapital som grundas på värdet av de tekniska avsättningarna och riskkapitalet.

Sida 831
Prop. 2018/19:158Sida 832
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/42 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

(45)Tjänstepensionsinstitut är mycket långsiktiga investerare. De tillgångar som tjänstepensionsinstitut förfogar över får i regel inte lösas in annat än för tillhandahållande av pensionsförmåner. För att medlemmarnas och förmånstagarnas rättigheter ska skyddas på ett fullgott sätt bör tjänstepensionsinstituten även ha möjlighet att välja placeringar som passar deras åtagandens specifika typ och varaktighet. Därför krävs en effektiv tillsyn liksom en inriktning på investeringsregler som ger tjänstepensionsinstituten det handlingsutrymme som behövs för att de ska kunna besluta om den säkraste och mest effektiva investeringspolicyn och som ålägger dem att agera på ett aktsamt sätt. Iakttagandet av aktsamhetsprincipen kräver därför en investeringspolicy som är anpassad till medlemsstrukturen i det enskilda tjänstepensionsinstitutet.

(46)Genom att det fastställs att aktsamhetsprincipen (the prudent person rule) ska vara den grundläggande principen för kapitalinvesteringar och genom att det görs möjligt för tjänstepensionsinstitut att bedriva verksamhet över gränserna främjas en överflyttning av sparandet till tjänstepensionsområdet, vilket bidrar till ekonomiska och sociala framsteg.

(47)Tillsynsmetoder och tillsynspraxis skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Dessa bör därför ges visst utrymme att efter eget skön i detalj utforma de investeringsregler som de önskar kräva att tjänstepensionsinstitut som är belägna inom deras territorium ska följa. Dessa regler får dock inte inskränka den fria rörligheten för kapital, såvida det inte är motiverat av aktsamhetsskäl.

(48)Detta direktiv bör säkerställa en lämplig investeringsfrihet för tjänstepensionsinstitut. Eftersom tjänstepensionsin­ stituten är mycket långsiktiga investerare med låga likviditetsrisker, har de förutsättningar att inom aktsamma gränser investera i icke-likvida tillgångar, t.ex. aktier, och i andra instrument som har en långsiktig ekonomisk profil och inte är föremål för handel på reglerade marknader, multilaterala handelsplattformar (MTF-plattformar) eller organiserade handelsplattformar (OTF-plattformar). De kan också utnyttja fördelarna med en internationell diversifiering. Det bör därför inte, annat än av aktsamhetsskäl i linje med aktsamhetsprincipen för att skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen, finnas några begränsningar för investeringar i aktier i valutor andra än dem som åtagandena är uttryckta i eller i andra instrument som har en långsiktig ekonomisk profil och inte är föremål för handel på reglerade marknader, MTF-plattformar eller OTF-plattformar.

(49)Tolkningen av vad som utgör instrument med en långsiktig ekonomisk profil är vid. Dessa instrument är ej överförbara värdepapper och har därför inte tillgång till likviditeten på andrahandsmarknader. De kräver ofta åtaganden med fast tidsfrist, vilket begränsar deras säljbarhet och bör tolkas så att de inbegriper andelar och skuldinstrument i och lån som tillhandahålls icke börsnoterade företag. Onoterade företag omfattar infrastruk­ turprojekt, icke-börsnoterade tillväxtföretag, fastigheter eller andra tillgångar som skulle kunna vara lämpliga för långsiktiga investeringsändamål. Koldioxidsnåla och klimattåliga infrastrukturprojekt är ofta onoterade tillgångar och är beroende av långfristiga krediter för finansiering av projekt.

(50)Tjänstepensionsinstituten bör ha rätt att investera i andra medlemsstater i enlighet med reglerna i deras hemmedlemsstat för att minska kostnaderna för gränsöverskridande verksamhet. Värdmedlemsstaterna bör därför inte tillåtas ålägga tjänstepensionsinstitut belägna i andra medlemsstater ytterligare investeringskrav.

(51)Enskilda måste kunna få en klar överblick över sina intjänade pensionsrättigheter enligt lagstadgade pensionsplaner och tjänstepensionsplaner, särskilt när sådana rättigheter har tjänats in i fler än en medlemsstat. Detta kan möjliggöras genom pensionsövervakningstjänster som omfattar hela unionen av det slag som redan har införts i vissa medlemsstater till följd av kommissionens vitbok av den 16 februari 2012 med en agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner, som förespråkar utvecklingen av sådana tjänster.

(52)Vissa risker kan inte minskas genom kvantitativa krav, återspeglade i tekniska avsättningar och skuldtäck­ ningskrav, utan kan hanteras på rätt sätt endast genom att man ställer krav på företagsstyrningen. Att säkerställa ett effektivt företagsstyrningssystem är därför av central betydelse för en fullgod riskhantering och för skyddet av medlemmar och förmånstagare. Dessa system bör stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

(53)En ersättningspolicy som uppmuntrar till ett överdrivet risktagande kan undergräva en sund och effektiv riskhantering i tjänstepensionsinstitut. Principer och krav på offentliggörande rörande ersättningspolicyn som är tillämpliga på andra finansiella institut i unionen bör göras tillämpliga även på tjänstepensionsinstitut, dock med hänsyn till tjänstepensionsinstitutens specifika företagsstyrningsstruktur jämfört med andra finansiella institut och behovet av att ta hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutens verksamhet.

Sida 832
Prop. 2018/19:158Sida 833
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/43

(54)En nyckelfunktion är kapaciteten att utföra vissa företagsstyrningsuppgifter. Tjänstepensionsinstituten bör ha tillräcklig kapacitet för en riskhanteringsfunktion, en internrevisionsfunktion samt, i tillämpliga fall, en aktuarie­ funktion. Fastställandet av en viss nyckelfunktion bör inte hindra ett tjänstepensionsinstitut från att fritt besluta hur det vill organisera denna nyckelfunktion i praktiken, om inte annat anges i detta direktiv. Detta bör inte leda till onödigt betungande krav eftersom hänsyn bör tas till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

(55)De personer som i praktiken leder ett tjänstepensionsinstitut bör kollektivt vara lämpliga för sin uppgift och personer som utför nyckelfunktioner bör ha adekvata kunskaper och erfarenheter och, i tillämpliga fall, adekvata yrkeskvalifikationer. Dock bör endast personer som innehar nyckelfunktioner omfattas av kraven på anmälan till den behöriga myndigheten.

(56)Med undantag av den interna revisionsfunktionen, bör det vara möjligt för en enda person eller organisatorisk enhet att utföra fler än en nyckelfunktion. Den person eller organisatoriska enhet som utövar en nyckelfunktion bör dock vara en annan än den som utövar en liknande nyckelfunktion i det uppdragsgivande företaget. Medlemsstaterna bör kunna ge tjänstepensionsinstitutet tillstånd att låta samma person eller organisatoriska enhet utföra nyckelfunktioner under förutsättning att tjänstepensionsinstitutet förklarar hur det undviker eller hanterar en intressekonflikt med det uppdragsgivande företaget.

(57)Det är viktigt att tjänstepensionsinstitut förbättrar sin riskhantering, med beaktande av målet att ha en rättvis spridning av risker och förmåner mellan generationerna i tjänstepensioner, så att potentiella sårbarheter med avseende på pensionsplanernas långsiktiga bärkraft kan förstås på rätt sätt och diskuteras med de berörda behöriga myndigheterna. Tjänstepensionsinstituten bör som ett led i sina riskhanteringssystem göra en riskbedömning för sina verksamheter som rör pensioner. Den riskbedömningen bör också göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna och bör, om så är relevant, bland annat inkludera risker i samband med klimatfö­ rändring, resursanvändning, miljön, sociala risker och risker som är relaterade till avskrivningar av tillgångar till följd av regleringsändringar (strandade tillgångar).

(58)Miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer enligt av Förenta nationerna stödda principer för ansvarsfulla investeringar är viktiga för tjänstepensionsinstituts investeringspolicy och riskhanteringssystem. Medlemsstaterna bör ålägga tjänstepensionsinstitut att uttryckligen redovisa när dessa faktorer beaktas vid investeringsbeslut och hur de ingår i deras riskhanteringssystem. Uppgifter om hur relevanta och väsentliga miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer är för en pensionsplans investeringar och hur de beaktas bör ingå i den information som ett tjänstepensionsinstitut tillhandahåller enligt detta direktiv. Detta utesluter inte att ett tjänstepensionsinstitut fullgör kravet genom att i sådan information ange att miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer inte beaktas i dess investeringspolicy eller att kostnaderna för ett system för att övervaka relevansen och väsentligheten i sådana faktorer och hur de beaktas är oproportionella i förhållande till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos dess verksamhet.

(59)Varje medlemsstat bör kräva att varje tjänstepensionsinstitut som är beläget inom dess territorium upprättar årsbokslut och förvaltningsberättelser i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som tjänstepensionsinstitutet hanterar, och, vid behov, årsbokslut och förvaltningsberättelser för varje pensionsplan. Årsbokslut och förvaltningsberättelser som ger en rättvisande och korrekt bild av tjänstepensionsinstitutets tillgångar, skulder och finansiella ställning, i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som tjänstepensionsinstitutet hanterar, och som vederbörligen godkänts av en auktoriserad person, är en mycket betydelsefull informationskälla för planens medlemmar och förmånstagare samt för de behöriga myndigheterna. I synnerhet gör de det möjligt för de behöriga myndigheterna att övervaka tjänstepensionsinstitutets finansiella sundhet och att bedöma om det kan uppfylla alla sina avtalsmässiga förpliktelser. Årsbokslut och förvaltningsberättelser bör offentliggöras på en webbplats, om möjligt, eller på andra sätt såsom att tryckta exemplar tillhandahålls på begäran.

(60)Ett tjänstepensionsinstituts investeringspolicy är en avgörande faktor både vad avser tjänstepensionsplanernas säkerhet och ekonomiska hållbarhet på lång sikt. Tjänstepensionsinstituten bör därför upprätta och minst vart tredje år se över riktlinjer för investeringsverksamheten. Dessa riktlinjer bör göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna och på begäran även för varje pensionsplans medlemmar och förmånstagare.

(61)Tjänstepensionsinstituten bör ha rätt att helt eller delvis utkontraktera samtliga verksamheter, inbegripet nyckelfunktioner, till tjänsteleverantörer som arbetar för deras räkning. Tjänstepensionsinstituten bör fortfarande ha det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta direktiv när de utkontrakterar

Sida 833
Prop. 2018/19:158Sida 834
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/44 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

nyckelfunktioner eller annan verksamhet. Tjänstepensionsinstitut bör ingå ett skriftligt avtal med tjänsteleve­ rantören när en verksamhet utkontrakteras. Vid tillämpningen av detta direktiv omfattas inte avtal för operativa tjänster, till exempel säkerhets- eller underhållspersonal.

(62)Det bör vara möjligt för medlemsstater att kräva att förvaringsinstitut utses för förvaring av ett tjänstepensions­ instituts tillgångar.

(63)Med beaktande av pensionsplanens karaktär och den administrativa bördan bör tjänstepensionsinstituten ge tydlig och lämplig information till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare till stöd för deras beslut om sin pensionering och säkerställa en hög grad av transparens under de olika faserna i en pensionsplan, vilka omfattar tiden före anslutningen, medlemskapet (inbegripet tiden före pensioneringen) och tiden efter pensioneringen. Särskilt bör lämnas information om intjänade pensionsrättigheter, beräknad nivå på pensions­ förmånerna, risker och garantier samt kostnader. När de beräknade pensionsförmånerna grundas på ekonomiska scenarier bör informationen också inkludera ett oförmånligt scenario som bör vara extremt men trovärdigt. Om medlemmarna står för en investeringsrisk är det också mycket viktigt med ytterligare information om investeringsprofilen, tillgängliga alternativ och historisk avkastning. Informationen bör motsvara användarens behov och bör beakta Förenta Nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, i synnerhet vad beträffar tillgänglighet och tillgång till information, i enlighet med artiklarna 3 respektive 21 i konventionen. Medlemsstater kan välja att närmare specificera vem som får lämna informationen till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare, inbegripet genom insamling av pensionsuppgifter (pension tracking services).

(64)På grund av särdragen i de pensionsplaner som ger en viss förmånsnivå påverkas dessa förmåner inte av den historiska avkastningen eller av kostnadsstrukturen, förutom i extrema fall. Information om detta bör därför endast lämnas för pensionsplaner där medlemmarna står för en investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut.

(65)Innan presumtiva medlemmar ansluter sig till en pensionsplan bör de ges all den information de behöver för att kunna göra ett välgrundat val. Om presumtiva medlemmar inte har ett val utan automatiskt ansluts till en pensionsplan bör tjänstepensionsinstitutet förse dem med grundläggande relevant information om deras medlemskap direkt efter anslutningen.

(66)Tjänstepensionsinstitut bör för medlemmar utarbeta ett pensionsbesked som innehåller viktig personlig och allmän information om pensionsplanen. Pensionsbeskedet bör vara tydligt och fullständigt och innehålla relevant och lämplig information för att underlätta förståelsen av pensionsrättigheter över tiden och inom olika pensionsplaner och för att främja arbetskraftens rörlighet.

(67)Tjänstepensionsinstituten bör underrätta sina medlemmar i tillräckligt god tid före pensioneringen om de utbetalningsalternativ de kan välja mellan. Om pensionen inte betalas ut som en livslång utbetalning, bör medlemmar som närmar sig pensionering underrättas om tillgängliga förmånsutbetalningsprodukter för att underlätta finansiell planering inför pensionen.

(68)Under den fas när pensionsförmåner utbetalas bör förmånstagarna fortsätta att få information om sina förmåner och motsvarande utbetalningsalternativ. Detta är särskilt viktigt när förmånstagare står för en betydande del av investeringsrisken under utbetalningsfasen. Förmånstagare bör även informeras om eventuella sänkningar av förmånsnivåer innan någon sådan sänkning tillämpas, efter det att ett beslut som leder till en sänkning har fattats. I enlighet med god praxis rekommenderas tjänstepensionsinstituten att samråda med förmånstagarna innan ett sådant beslut fattas.

(69)Den behöriga myndigheten bör utöva sina befogenheter i de huvudsakliga syftena att skydda rättigheterna för medlemmar och förmånstagare och tjänstepensionsinstitutens stabilitet och sundhet.

(70)Tillsynens omfattning varierar mellan medlemsstaterna. Detta kan orsaka problem om ett tjänstepensionsinstitut måste följa rörelsereglerna i sin hemmedlemsstat och samtidigt följa social- och arbetsmarknadslagstiftningen i sin värdmedlemsstat. Klargörandet av vilka områden som ska anses vara en del av tillsynen enligt detta direktiv minskar den rättsliga osäkerheten och tillhörande transaktionskostnader.

(71)En inre marknad för tjänstepensionsinstitut kräver ett ömsesidigt erkännande av aktsamhetskraven. Ett tjänstepen­ sionsinstituts efterlevnad av dessa krav bör övervakas av de behöriga myndigheterna i tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat. Medlemsstaterna bör ge de behöriga myndigheterna nödvändiga befogenheter för att använda förebyggande eller korrigerande åtgärder om ett tjänstepensionsinstitut bryter mot något av kraven i detta direktiv.

Sida 834
Prop. 2018/19:158Sida 835
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/45

(72)För att säkerställa en effektiv tillsyn över verksamheter som utkontrakterats, inklusive all verksamhet som senare utkontrakteras på nytt, är det viktigt att de behöriga myndigheterna har tillgång till alla relevanta uppgifter som innehas av tjänsteleverantörer till vilka verksamheter har utkontrakterats, oavsett om den senare är en reglerad eller oreglerad enhet, och har rätt att genomföra inspektioner på plats. För att myndigheterna ska kunna ta hänsyn till marknadsutvecklingen och säkerställa att villkoren i uppdragsavtalet fortlöpande efterlevs bör behöriga myndigheter ha nödvändiga befogenheter att begära information från tjänstepensionsinstituten och tjänsteleve­ rantörer om utkontrakterade verksamheter.

(73)Det bör införas bestämmelser om informationsutbyte mellan behöriga myndigheter, andra myndigheter och organ som arbetar med ansvar för att stärka den finansiella stabiliteten och uppsägning av pensionsplaner. Det är därför nödvändigt att närmare ange under vilka förhållanden sådant informationsutbyte bör vara möjligt. När information får offentliggöras endast med de behöriga myndigheternas uttryckliga samtycke bör dessa myndigheter, när så är lämpligt, få ställa stränga krav som villkor för samtycket.

(74)Behandling av personuppgifter enligt detta direktiv, såsom de behöriga myndigheternas utbyte eller överföring av personuppgifter, bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (1), och de europeiska tillsynsmyndigheternas utbyte eller överföring av information enligt detta direktiv bör ske i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (2).

(75)För att säkerställa en väl fungerande inre marknad för tjänstepensioner som organiseras på unionsnivå bör kommissionen, efter samråd med Eiopa, se över och rapportera om tillämpningen av detta direktiv och bör lägga fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet senast den 13 januari 2023.

(76)För att säkerställa en sund konkurrens mellan instituten bör den övergångsperiod som ger försäkringsföretag som omfattas av direktiv 2009/138/EG möjlighet att bedriva sin tjänstepensionsverksamhet enligt de regler som avses i artikel 4 i det här direktivet förlängas till och med den 31 december 2022. Direktiv 2009/138/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(77)Vidareutvecklingen på unionsnivå av solvensmodeller, exempelvis HBS-modeller (holistic balance sheet), är inte realistisk i praktiken och inte effektiv när det gäller kostnader och förmåner, särskilt med tanke på mångfalden hos tjänstepensionsinstitut inom och mellan medlemsstaterna. Inga kvantitativa kapitalkrav, såsom Solvens II eller HBS-modeller som anknyter till Solvens II, bör därför utvecklas på unionsnivå när det gäller tjänstepensions­ institut, eftersom de potentiellt skulle kunna minska arbetsgivarnas beredvillighet att tillhandahålla tjänstepen­ sionsplaner.

(78)Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en rättslig ram på unionsnivå som omfattar tjänstepensions­ institut, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia­ ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(79)I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring av den 28 september 2011 om förklarande dokument har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är motiverat.

(80)Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell rätt bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till de tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(81)Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt och tillämpning av direktiven som anges i del B i bilaga I.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskydds­ förordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutio­ nerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

Sida 835
Prop. 2018/19:158Sida 836
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/46 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs bestämmelser för inledande och utövande av verksamhet som bedrivs av tjänstepensionsinstitut.

Artikel 2

Tillämpningsområde

  1. Detta direktiv ska tillämpas på tjänstepensionsinstitut. Om tjänstepensionsinstitut i enlighet med nationell rätt inte är juridiska personer ska medlemsstaterna tillämpa direktivet antingen på dessa tjänstepensionsinstitut eller, om inte annat föreskrivs i punkt 2, på de auktoriserade enheter som ansvarar för driften av dessa institut och agerar för deras räkning.
  2. Detta direktiv ska inte tillämpas på

a)institut som förvaltar sociala trygghetssystem som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 883/2004 (1) och (EG) nr 987/2009 (2), b)institut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (3), 2009/138/EG, 2011/61/EU (4), 2013/36/EU (5) och 2014/65/EU (6), c)institut vars verksamhet bygger på fördelningsprincipen (pay as you go), d)institut där det uppdragsgivande företagets anställda inte har någon laglig rätt till förmåner och där det uppdragsgivande företaget när som helst kan lösa in tillgångarna och inte nödvändigtvis fullgöra sina skyldigheter att utbetala pensionsförmåner, e)företag som gör bokföringsmässiga avsättningar för att kunna betala ut pensionsförmåner till sina anställda.

Artikel 3

Tillämpning på tjänstepensionsinstitut som förvaltar sociala trygghetssystem

Tjänstepensionsinstitut som också förvaltar obligatoriska anställningsrelaterade pensionsplaner som betraktas som sociala trygghetssystem som omfattas av förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 ska omfattas av detta direktiv när det gäller den del av deras verksamheter som avser tillhandahållande av icke-obligatoriska tjänstepensioner. I sådana fall ska skulder och motsvarande tillgångar hållas fullständigt åtskilda och de ska inte kunna överlåtas till de obligatoriska pensionsplaner som betraktas som sociala trygghetssystem eller omvänt.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen

(EUT L 166, 30.4.2004, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning

(EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 30.10.2009, s. 1).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174,

1.7.2011, s. 1).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och

2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

Sida 836
Prop. 2018/19:158Sida 837
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/47

Artikel 4

Frivillig tillämpning på institut som omfattas av direktiv 2009/138/EG

Hemmedlemsstater får välja att tillämpa bestämmelserna i artiklarna 9–14, 19–22, 23.1, 23.2 och 24–58 i detta direktiv på tjänstepensionsverksamheten hos livförsäkringsföretag i enlighet med artikel 2.3 a i–iii och artikel 2.3 b ii–iv i direktiv 2009/138/EG. I sådana fall ska alla tillgångar och skulder som hänför sig till tjänstepensionsverksamheten hållas fullständigt åtskilda från, förvaltas och hanteras skilt från livförsäkringsföretagens övriga verksamheter, utan någon möjlighet till överlåtelse.

I fall som avses i första stycket i den här artikeln, och endast när det gäller deras tjänstepensionsverksamhet, ska livförsäkringsföretag inte omfattas av artiklarna 76–86, 132, 134.2, 173, 185.5, 185.7, 185.8 och 209 i direktiv 2009/138/EG.

Hemmedlemsstaten ska säkerställa att antingen de behöriga myndigheterna eller de myndigheter som ansvarar för tillsynen av livförsäkringsföretag som omfattas av direktiv 2009/138/EG, som en del av sin tillsynsverksamhet kontrollerar att den verksamhet som rör tjänstepensioner hålls strikt åtskild från övrig verksamhet.

Artikel 5

Små tjänstepensionsinstitut och pensionsplaner som följer av lag

Med undantag för vad som föreskrivs i artiklarna 32–35 får medlemsstaterna välja att helt eller delvis underlåta att tillämpa detta direktiv på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 100 medlemmar. Om inte annat föreskrivs i artikel 2.2 ska sådana tjänstepensionsinstitut dock ha rätt att tillämpa direktivet på frivillig grund. Artikel 11 får tillämpas endast om alla övriga bestämmelser i detta direktiv är tillämpliga. Medlemsstaterna ska tillämpa artiklarna 19.1, 21.1 och 21.2 på alla tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har fler än 15 medlemmar.

Medlemsstaterna får välja att tillämpa någon av artiklarna 1–8, artikel 19 och artiklarna 32–35 på institut som tillhandahåller tjänstepensioner enligt lag, enligt nationell rätt, och vilka pensioner garanteras av en offentlig myndighet.

Artikel 6

Definitioner

I detta direktiv avses med

1.tjänstepensionsinstitut: ett institut som, oavsett sin rättsliga form, förvaltar fonderade medel och som är etablerat oberoende av uppdragsgivande företag eller branschorganisation utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner i samband med yrkesutövning på grundval av en överenskommelse eller ett avtal som slutits a)enskilt eller kollektivt mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare, eller b)med egenföretagare, enskilt eller kollektivt, i enlighet med rätten i hem-och värdmedlemsstaten, och som bedriver verksamheter som direkt föranleds av dessa,

  1. pensionsplan: ett avtal, en överenskommelse, en stiftandeurkund (trust deed) eller bestämmelser vari anges vilka pensionsförmåner som ska lämnas och på vilka villkor,
  2. uppdragsgivande företag: varje företag eller annat organ, oavsett om det omfattar eller består av en eller flera juridiska eller fysiska personer, vilket handlar i egenskap av arbetsgivare eller egenföretagare eller en kombination av dessa, och som erbjuder en pensionsplan eller gör inbetalningar till ett tjänstepensionsinstitut,
Sida 837
Prop. 2018/19:158Sida 838
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/48 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

  1. pensionsförmåner: förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder eller, om de kompletterar dessa förmåner och tillhandahålls sekundärt, i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster som tillhandahålls vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall. För att den ekonomiska tryggheten under pensionstiden ska stärkas får pensionsförmånerna betalas ut som en livslång utbetalning, under en viss tid, i form av ett engångsbelopp eller genom en kombination av dessa alternativ,
  2. medlem: en person som inte är förmånstagare eller presumtiv medlem och vars tidigare eller nuvarande yrkesverksamhet ger, eller kommer att ge honom eller henne, rätt till pensionsförmåner enligt bestämmelserna i en pensionsplan,
  3. förmånstagare: en person som uppbär pensionsförmåner,
  4. presumtiv medlem: en person som har rätt att ansluta sig till en pensionsplan,
  5. behörig myndighet: en nationell myndighet som har utsetts för att utföra de uppgifter som anges i detta direktiv,
  6. biometriska risker: risker kopplade till dödsfall, invaliditet och lång levnad,
  7. hemmedlemsstat: den medlemsstat där tjänstepensionsinstitutet har registrerats eller auktoriserats och där det har sin huvudsakliga förvaltningsort i enlighet med artikel 9,
  8. värdmedlemsstat: den medlemsstat vars social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner är tillämplig på förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och medlemmarna eller förmånstagarna,
  9. överlåtande tjänstepensionsinstitut: ett tjänstepensionsinstitut som överlåter alla eller delar av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar till ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i en annan medlemsstat,
  10. mottagande tjänstepensionsinstitut: ett tjänstepensionsinstitut som tar emot alla eller delar av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar från ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i en annan medlemsstat,
  11. reglerad marknad: en reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.21 i direktiv 2014/65/EU,
  12. multilateral handelsplattform eller MTF-plattform: en multilateral handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.1.22

idirektiv 2014/65/EU,

16.organiserad handelsplattform eller OTF-plattform: en organiserad handelsplattform enligt definitionen i artikel 4.1.23 idirektiv 2014/65/EU,

  1. varaktigt medium: ett instrument som gör det möjligt för en medlem eller förmånstagare att lagra information som riktas till den medlemmen eller förmånstagaren personligen, på ett sätt som möjliggör framtida åtkomst och under en tid som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad återgivning av den lagrade informationen,
  2. nyckelfunktion: inom ett företagsstyrningssystem, en intern kapacitet att utföra praktiska uppgifter som omfattar riskhanteringsfunktionen, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen,
  3. gränsöverskridande verksamhet: förvaltning av en pensionsplan där förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och berörda medlemmar och förmånstagare styrs av social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten.

Artikel 7

Ett tjänstepensionsinstituts verksamhet

Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium begränsar sin verksamhet till sådan verksamhet som avser pensionsförmåner inbegripet verksamheter som föranleds av dessa.

Sida 838
Prop. 2018/19:158Sida 839
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/49

Om ett livförsäkringsföretag, i enlighet med artikel 4, driver sin tjänstepensionsverksamhet genom att hålla tillgångarna och skulderna fullständigt åtskilda, ska de fullständigt åtskilda tillgångarna och skulderna hanteras endast inom ramen för sådan verksamhet som avser pensionsförmåner och därav direkt föranledd verksamhet.

Som allmän princip ska tjänstepensionsinstitut i sin verksamhet, där så är relevant, beakta målet att skapa en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna.

Artikel 8

Juridisk åtskillnad mellan uppdragsgivande företag och tjänstepensionsinstitut

Medlemsstaterna ska säkerställa att uppdragsgivande företag är juridiskt åtskilda från ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium, så att tjänstepensionsinstitutets tillgångar skyddas i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse om det uppdragsgivande företaget går i konkurs.

Artikel 9

Registrering eller auktorisering

1.Medlemsstaterna ska med avseende på alla tjänstepensionsinstitut som har sin huvudsakliga förvaltningsort inom deras territorium, säkerställa att tjänstepensionsinstitutet registreras i ett nationellt register av den behöriga myndigheten eller är auktoriserat av denna.

Med huvudsaklig förvaltningsort avses den plats där tjänstepensionsinstitutet fattar sina viktigaste strategiska beslut.

  1. Vid sådan gränsöverskridande verksamhet som bedrivs i enlighet med artikel 11 ska även de medlemsstater där tjänstepensionsinstitutet är verksamt framgå av registret.
  2. Informationen från registret ska meddelas Eiopa, som ska offentliggöra den på sin webbplats.

Artikel 10

Operativa krav

1.Medlemsstaterna ska för varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium säkerställa att a)tjänstepensionsinstitutet har genomfört korrekt upprättade regler för förvaltningen av pensionsplaner, b)det uppdragsgivande företaget, om det garanterar pensionsförmånerna, är skyldigt att regelbundet finansiera detta åtagande.

2.I enlighet med subsidiaritetsprincipen och med vederbörligt beaktande av storleken på pensionsförmånerna från socialförsäkringssystemen får medlemsstaterna föreskriva att kompletterande förmåner såsom täckning av risker kopplade till lång levnad och invaliditet, efterlevandeskydd samt en garanti för återbetalning av inbetalade belopp erbjuds till medlemmarna om arbetsgivarna och arbetstagarna, eller deras respektive företrädare, kommer överens om detta.

Artikel 11

Gränsöverskridande verksamhet och förfaranden

1.Utan att det påverkar tillämpningen av nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning avseende pensions­ systemens uppbyggnad, inbegripet obligatoriskt medlemskap och utfallen av kollektivavtal, ska medlemsstaterna tillåta tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Medlemsstaterna ska också tillåta företag som är belägna inom deras territorier att stödja tjänstepensions­ institut som erbjuder sig att bedriva eller faktiskt bedriver gränsöverskridande verksamhet.

Sida 839
Prop. 2018/19:158Sida 840
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/50 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

  1. Ett tjänstepensionsinstitut som erbjuder sig att bedriva gränsöverskridande verksamhet och att åta sig uppdrag för ett uppdragsgivande företag måste godkännas i förväg av den relevanta behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.
  2. Ett tjänstepensionsinstitut ska till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anmäla att det avser att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut lämnar följande uppgifter när de gör denna anmälan:

a)Namnet på den eller de värdmedlemsstater, vilka i förekommande fall ska anges av det uppdragsgivande företaget.

b)Det uppdragsgivande företagets namn och huvudsakliga förvaltningsort.

c)De viktigaste särdragen i den pensionsplan som ska förvaltas för det uppdragsgivande företagets räkning.

4.När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten mottar en anmälan enligt punkt 3 ska denna – under förutsättning att den inte har utfärdat ett motiverat beslut om att tjänstepensionsinstitutets administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning eller dess lednings anseende eller yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området inte är förenliga med den föreslagna gränsöverskridande verksamheten – inom tre månader från mottagandet av alla de uppgifter som anges i punkt 3 vidarebefordra dessa till den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten och informera tjänstepensionsinstitutet om detta.

Det motiverade beslut som avses i första stycket ska utfärdas inom tre månader från mottagandet av alla de uppgifter som anges i punkt 3.

  1. Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inte översänder de uppgifter som anges i punkt 3 till värdmedlemsstatens behöriga myndighet ska den informera det berörda tjänstepensionsinstitutet om skälen för detta inom tre månader från det att den har mottagit uppgifterna. Underlåtenhet att översända uppgifter ska kunna överklagas till domstol i hemmedlemsstaten.
  2. Tjänstepensionsinstitut som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska omfattas av de informationskrav som anges i avdelning IV och som värdmedlemsstaten uppställer med avseende på de presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare som berörs av den gränsöverskridande verksamheten.
  3. Innan tjänstepensionsinstitutet börjar bedriva gränsöverskridande verksamhet, ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten inom sex veckor efter mottagandet av de uppgifter som avses i punkt 3 informera den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och som ska uppfyllas när pensionsplanen förvaltas på uppdrag av ett företag i värdmedlemsstaten och om värdmedlemsstatens informationskrav enligt avdelning IV som ska tillämpas på den gränsöverskridande verksamheten. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska lämna denna information till tjänstepensionsin­ stitutet.
  4. Tjänstepensionsinstitutet får börja bedriva gränsöverskridande verksamhet i enlighet med de krav i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och med värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7 så snart som det har mottagit den information som avses i punkt 7 eller, om ingen information från den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inkommer, efter utgången av den tidsfrist som anges i punkt 7.
  5. Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ska informera den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om alla väsentliga ändringar av de krav i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner som kan påverka pensionsplanens särdrag i den mån det gäller den gränsöver­ skridande verksamheten samt om alla väsentliga ändringar i värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska lämna denna information till tjänstepensionsinstitutet.
  6. Tjänstepensionsinstitutet ska vara föremål för löpande tillsyn av den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten i fråga om verksamhetens förenlighet med de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftningen i värdlandet som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner och med värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7. Om oriktigheter upptäcks vid denna tillsyn ska den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i samordning med den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att tjänstepensionsinstitutet upphör med de upptäckta överträdelserna.
  7. Om tjänstepensionsinstitutet, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller på grund av att lämpliga åtgärder saknas i hemmedlemsstaten, fortsätter att överträda de tillämpliga
Sida 840
Prop. 2018/19:158Sida 841
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/51

bestämmelserna i de krav i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner eller värdmedlemsstatens informationskrav enligt punkt 7, får den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller beivra ytterligare oriktigheter och, i den mån det är strikt nödvändigt, hindra tjänstepensionsinstitutet från att bedriva verksamhet i värdmedlemsstaten för det uppdragsgivande företagets räkning.

Artikel 12

Gränsöverskridande överlåtelser

  1. Medlemsstaterna ska godkänna att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium överlåter alla eller en del av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar till ett mottagande tjänstepensionsinstitut.
  2. Medlemsstaterna ska säkerställa att kostnaderna för överlåtelsen inte belastar de kvarvarande medlemmarna och förmånstagarna i det överlåtande tjänstepensionsinstitutet eller de befintliga medlemmarna och förmånstagarna i det mottagande tjänstepensionsinstitutet.
  3. Överlåtelsen måste förhandsgodkännas

a)av en majoritet av berörda medlemmar och en majoritet av berörda förmånstagare eller, i förekommande fall, av en majoritet av deras företrädare. Vad som utgör en majoritet ska definieras i enlighet med nationell rätt. Informationen om villkoren för överlåtelsen ska göras tillgänglig för berörda medlemmar och förmånstagare och, i förekommande fall, för deras företrädare, av det överlåtande tjänstepensionsinstitutet i god tid innan den ansökan som avses i punkt 4 lämnas in, och b)i förekommande fall, av det uppdragsgivande företaget.

  1. Överlåtelsen av alla eller en del av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar mellan överlåtande och mottagande tjänstepen­ sionsinstitut ska kräva godkännande från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, efter förhandsgodkännandet av den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat. Ansökan om godkännande av överlåtelsen ska lämnas in av det mottagande tjänstepensionsinstitutet. Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska bevilja eller avslå ansökan om godkännande och meddela sitt beslut till det mottagande tjänstepensionsinstitutet inom tre månader från det att ansökan mottagits.
  2. Ansökan om det godkännande av överlåtelsen som avses i punkt 4 ska innehålla följande upplysningar:

a)Det skriftliga avtalet mellan det överlåtande och det mottagande tjänstepensionsinstitutet, i vilket ska anges överlåtelsens villkor.

b)En beskrivning av pensionsplanens viktigaste särdrag.

c)En beskrivning av de skulder eller tekniska avsättningar som ska överlåtas och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar.

d)Det överlåtande och det mottagande pensionsinstitutets namn och huvudsakliga förvaltningsort, samt den medlemsstat i vilken vart och ett av tjänstepensionsinstituten är registrerat eller auktoriserat.

e)Det uppdragsgivande företagets huvudsakliga förvaltningsort och namn.

f)Belägg för förhandsgodkännandet i enlighet med punkt 3.

g)I förekommande fall, namnet på de medlemsstater vars social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner är tillämplig på den berörda pensionsplanen.

  1. Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska utan dröjsmål efter mottagandet vidarebefordra ansökan enligt punkt 4 till den behöriga myndigheten för det överlåtande tjänstepensionsin­ stitutet.
  2. Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska endast bedöma om

a)all information enligt punkt 5 har lämnats av det mottagande tjänstepensionsinstitutet,

Sida 841
Prop. 2018/19:158Sida 842
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/52 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

b)det mottagande tjänstepensionsinstitutets administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning och dess lednings anseende eller yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området är förenliga med den föreslagna överlåtelsen, c)de långsiktiga intressena hos det mottagande tjänstepensionsinstitutets medlemmar och förmånstagare och den överlåtna delen av pensionsplanen är tillräckligt skyddade under och efter överlåtelsen, d)det mottagande tjänstepensionsinstitutets tekniska avsättningar är fullt skuldtäckta vid tidpunkten för överlåtelsen, när överlåtelsen utmynnar i gränsöverskridande verksamhet, och e)tillgångarna som ska överlåtas är tillräckliga och lämpliga för att täcka de skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas, i enlighet med tillämpliga regler i det mottagande tjänstepensionsin­ stitutets hemmedlemsstat.

8.Den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska endast bedöma a)vid en partiell överlåtelse av till pensionsplanen hänförliga skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar, om medlemmarnas och förmånstagarnas långsiktiga intressen i den kvarvarande delen av pensionsplanen är tillräckligt skyddade, b)om medlemmarnas och förmånstagarnas individuella rättigheter försämras på grund av överlåtelsen, c)om de tillgångar som hör till pensionsplanen och som ska överlåtas är tillräckliga och lämpliga för att täcka de skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas, i enlighet med tillämpliga regler i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat.

  1. Den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska översända resultaten av bedömningen enligt punkt 8 inom åtta veckor från det att ansökan enligt punkt 6 erhållits så att den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat kan fatta ett beslut i enlighet med punkt 4.
  2. Om ansökan om godkännande avslås ska den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ange skälen till ett sådant avslag inom den tremånadersperiod som anges i punkt 4. Det avslaget, eller underlåtenhet att handla från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, ska kunna överklagas till domstol i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat.
  3. Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska informera den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat om beslutet enligt punkt 4 inom två veckor efter att ha fattat det beslutet.

När överlåtelsen utmynnar i gränsöverskridande verksamhet ska den behöriga myndigheten i det överlåtande tjänstepen­ sionsinstitutets hemmedlemsstat också informera den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat om de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på området för tjänstepen­ sionsplaner och i enlighet med vilka pensionsplanen måste förvaltas samt om de informationskrav i värdmedlemsstaten enligt avdelning IV som ska tillämpas på den gränsöverskridande verksamheten. Detta ska meddelas inom ytterligare fyra veckor.

Den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat ska översända denna information till det mottagande tjänstepensionsinstitutet inom en vecka efter mottagandet.

  1. Efter att ha mottagit ett beslut om godkännande enligt punkt 4 eller, om ingen information om beslutet mottagits från den behöriga myndigheten i det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, vid utgången av den period som anges i punkt 11 tredje stycket, får det mottagande tjänstepensionsinstitutet börja förvalta pensionsplanen.
  2. Om det råder oenighet om förfarandet eller innehållet i en åtgärd eller utebliven åtgärd från den behöriga myndigheten i det överlåtande eller det mottagande tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat, inbegripet ett beslut att

godkänna eller avslå ansökan om en gränsöverskridande överlåtelse, får Eiopa genomföra icke-bindande medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i förordning (EU) nr 1094/2010 på begäran av någon av de behöriga myndigheterna eller på eget initiativ.

14.Om det mottagande tjänstepensionsinstitutet bedriver gränsöverskridande verksamhet ska artikel 11.9, 11.10 och

11.11 tillämpas.

Sida 842
Prop. 2018/19:158Sida 843
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/53

AVDELNING II

KVANTITATIVA KRAV

Artikel 13

Tekniska avsättningar

  1. Hemmedlemsstaten ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som förvaltar tjänstepensionsplaner för samtliga pensionsplaner alltid innehar tillräckliga tekniska avsättningar motsvarande deras finansiella åtaganden till följd av gällande pensionsavtal.
  2. Hemmedlemsstaten ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som förvaltar tjänstepensionsplaner, där tjänstepen­ sionsinstitutets åtagande täcker biometriska risker eller garanterar antingen en viss avkastning eller en viss förmånsnivå, gör tekniska avsättningar som är tillräckliga i förhållande till samtliga åtaganden enligt dessa planer.
  3. Dessa tekniska avsättningar ska beräknas varje år. Hemmedlemsstaten får dock tillåta att beräkningarna utförs vart tredje år, om tjänstepensionsinstitutet till medlemmarna eller de behöriga myndigheterna överlämnar ett intyg eller en rapport om justeringar avseende de mellanliggande åren. Intyget eller rapporten ska ge en klar bild av den justerade utvecklingen av de tekniska avsättningarna och av förändringarna av de risker som täcks.
  4. Beräkningen av de tekniska avsättningarna ska utföras och bestyrkas av en aktuarie eller någon annan expert på det området, till exempel en revisor, när så är tillåtet enligt nationell rätt, på grundval av aktuariella metoder som erkänns av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och enligt följande principer:

a)Minimibeloppet för de tekniska avsättningarna ska beräknas genom en tillräckligt aktsam aktuariell värdering, i vilken hänsyn tas till alla åtaganden avseende förmåner och inbetalningar, i enlighet med tjänstepensionsinstitutets pensions­ arrangemang. Det ska vara tillräckligt både för den fortsatta utbetalningen av de pensioner och andra förmåner som redan är under betalning till förmånstagare och för att återspegla de åtaganden som följer av medlemmarnas intjänade pensionsrättigheter. De ekonomiska och aktuariella antaganden som valts för värderingen av åtagandena måste också väljas på ett aktsamt sätt, vid behov med beaktande av en tillräcklig säkerhetsmarginal.

b) Maximiräntesatserna ska väljas på ett aktsamt sätt och fastställas i enlighet med alla relevanta regler i hemmedlemsstaten. Dessa aktsamt valda räntesatser ska fastställas med beaktande av i)avkastningen på de motsvarande tillgångar som tjänstepensionsinstitutet har och den förväntade avkastningen på framtida investeringar, ii)den aktuella marknadsavkastningen på obligationer av hög kvalitet, statsobligationer, obligationer från Europeiska stabilitetsmekanismen, Europeiska investeringsbanken (EIB) eller Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, eller iii)en kombination av leden i och ii.

c)De biometriska tabeller som används för att beräkna de tekniska avsättningarna ska grunda sig på aktsamma antaganden med beaktande av de viktigaste särdragen hos medlemsgruppen och pensionsplanerna, i synnerhet förväntade förändringar i de relevanta riskerna.

d)Metoden och underlaget för beräkningen av de tekniska avsättningarna ska i regel förbli desamma från ett räkenskapsår till ett annat. Ändringar kan dock vara motiverade till följd av förändringar i de rättsliga, demografiska eller ekonomiska förutsättningar som ligger till grund för antagandena.

5.Hemmedlemsstaten får, för att säkerställa att medlemmarnas och förmånstagarnas intressen skyddas på ett fullgott sätt, fastställa ytterligare, mer detaljerade krav för beräkningen av de tekniska avsättningarna.

Artikel 14

Skuldtäckning av tekniska avsättningar

1.Hemmedlemsstaten ska kräva att varje tjänstepensionsinstitut alltid ska inneha tillräckliga och lämpliga tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna för alla pensionsplaner som det förvaltar.

Sida 843
Prop. 2018/19:158Sida 844
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/54 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

2.Hemmedlemsstaten får tillåta ett tjänstepensionsinstitut att under en begränsad tid inneha otillräckliga tillgångar för att täcka de tekniska avsättningarna. I detta fall ska de behöriga myndigheterna kräva att tjänstepensionsinstitutet antar en konkret och genomförbar återhämtningsplan med tidsangivelser så att kraven i punkt 1 blir uppfyllda igen. Planen ska vara förenad med följande villkor:

a)Tjänstepensionsinstitutet ska upprätta en konkret och genomförbar plan för hur det inom rimlig tid ska kunna återställa tillgångarnas storlek till den nivå som krävs för att helt täcka de tekniska avsättningarna. Planen ska göras tillgänglig för medlemmarna eller, i förekommande fall, deras företrädare och/eller godkännas av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

b)När planen upprättas ska hänsyn tas till tjänstepensionsinstitutets specifika situation, särskilt vad gäller dess matchning av tillgångar och skulder (asset-liability structure), riskprofil, likviditetsplan, åldersprofilen hos de medlemmar som är berättigade till pensionsförmåner samt till om planerna befinner sig i uppbyggnadsskedet eller ska övergå till full fondering från att inte eller endast delvis ha varit fonderade.

c)Om en tjänstepensionsplan avvecklas under den period som avses i första meningen i denna punkt ska tjänstepen­ sionsinstitutet underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten. Tjänstepensionsinstitutet ska inrätta ett förfarande för hur tillgångarna och motsvarande åtaganden i den planen ska överlåtas till ett annat tjänstepensions­ institut, ett försäkringsbolag eller annat lämpligt organ. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska underrättas om detta förfarande, och förfarandets huvuddrag ska göras tillgängliga för medlemmarna eller, i förekommande fall, deras företrädare i enlighet med konfidentialitetsprincipen.

3.När det gäller gränsöverskridande verksamhet ska de tekniska avsättningarna alltid täckas av tillgångar som är tillräckliga i förhållande till samtliga planer som förvaltas. Om detta villkor inte är uppfyllt ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten direkt ingripa och kräva att tjänstepensionsinstitutet omedelbart utformar lämpliga åtgärder och genomför dem utan dröjsmål på ett sådant sätt att medlemmar och förmånstagare har ett adekvat skydd.

Artikel 15

Lagstadgat kapitalkrav

  1. Hemmedlemsstaten ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner där tjänstepensionsin­ stitutet och inte det uppdragsgivande företaget står för åtagandet att täcka biometrisk risk eller garanterar en viss avkastning eller en viss förmånsnivå ständigt, som en buffert, innehar kompletterande tillgångar utöver de tekniska avsättningarna. Dess storlek ska återspegla typen av risk och tillgångsportföljen avseende samtliga de pensionsplaner som förvaltas. Dessa tillgångar ska vara fria från alla förutsebara åtaganden och fungera som en buffert för att kompensera skillnader mellan förväntade och verkliga kostnader och intäkter.
  2. För beräkning av den lägsta storleken på de kompletterande tillgångarna ska bestämmelserna i artiklarna 16, 17 och 18 tillämpas.
  3. Punkt 1 ska dock inte hindra medlemsstaterna från att kräva att tjänstepensionsinstitut som är belägna inom deras territorium ska uppfylla lagstadgade kapitalkrav eller från att fastställa mer detaljerade regler, om sådana är berättigade av aktsamhetsskäl.

Artikel 16

Disponibel solvensmarginal

  1. För att säkerställa att tjänstepensionerna är långsiktigt hållbara ska medlemsstaterna kräva att alla tjänstepensions­ institut som avses i artikel 15.1 och som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium vid varje tidpunkt, i förhållande till sin samlade verksamhet, ska ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal som åtminstone motsvaras av kraven i detta direktiv.
  2. Den disponibla solvensmarginalen ska motsvaras av tillgångar i tjänstepensionsinstitutet som är fria från alla förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella värden, inklusive följande:

a)Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett tjänstepensionsinstitut i form av ett ömsesidigt bolag, det faktiska garantikapitalet med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier är uppfyllda:

i)I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att betalningar från dessa konton till medlemmar endast får ske i den utsträckning detta inte medför att den disponibla solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget har lösts.

Sida 844
Prop. 2018/19:158Sida 845
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/55

ii)I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att, om sådana betalningar som avses i led i sker av annan anledning än att ett enskilt medlemskap i det ömsesidiga bolaget ska upphöra, de behöriga myndigheterna ska underrättas minst en månad i förväg och att de under denna period får förbjuda utbetalningen.

iii)De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och bolagsordning får endast ändras om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot ändringen, utan att det påverkar tillämpningen av de kriterier som anges i leden i och ii.

b)Reserver (lagstadgade och fria) som inte motsvarar ingångna försäkringsförpliktelser.

c)Vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.

d)I den utsträckning som detta medges i nationell rätt: de vinstreserver som redovisas i balansräkningen, om dessa kan användas för att täcka eventuella förluster och inte har avsatts för utdelning till medlemmar och förmånstagare.

Den disponibla solvensmarginalen ska minskas med beloppet för de egna aktier som tjänstepensionsinstitutet självt innehar.

3.Medlemsstaterna får föreskriva att den disponibla solvensmarginalen också får utgöras av:

a)Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 % får bestå av förlagslån med fast löptid eller kumulativa preferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bindande avtal om att förlagslåne-eller preferensaktiekapitalet, ihändelse av att tjänstepensionsinstitutet går i konkurs eller försätts i likvidation, ska ha prioritet efter alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.

b)Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i led a, upp till högst 50 % av den disponibla solvensmarginalen eller den föreskrivna solvensmarginalen, beroende på vilken som är lägst, för det sammanlagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som avses i led a, om de uppfyller följande villkor:

i)De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkännande.

ii)Utställandeavtalet ska ge tjänstepensionsinstitutet möjlighet att uppskjuta räntebetalningar på lånet.

iii)Långivarens fordran på tjänstepensionsinstitutet ska i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga icke-efterställda borgenärer.

iv)Handlingarna som reglerar utställandet av värdepapperen ska innehålla bestämmelser om att lånekapital och obetalda räntor får användas till förlusttäckning och möjliggöra för tjänstepensionsinstitutet att fortsätta sin verksamhet.

v)Endast till fullo inbetalda belopp ska beaktas.

Vid tillämpning av led a ska förlagslånekapital även uppfylla följande villkor:

i)Endast till fullo inbetalda medel ska beaktas.

ii)För lån med fast löptid ska den ursprungliga löptiden vara minst fem år. Senast ett år före förfallodatum ska tjänstepensionsinstitutet till de behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur den disponibla solvensmarginalen ska kunna behållas på, eller ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, såvida inte den andel av den disponibla solvensmarginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst de senaste fem åren före förfallodatum. De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om det utfärdande tjänstepensionsinstitutet ansöker om detta och förutsatt att dess disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

iii)Lån utan fast löptid ska ha minst fem års uppsägningstid, med undantag av de fall då de inte längre kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet ska tjänstepensionsinstitutet underrätta de behöriga myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och ska därvid ange den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De behöriga myndigheterna ska endast godkänna återbetalningen om tjänstepensionsinstitutets disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

Sida 845
Prop. 2018/19:158Sida 846
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/56 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

iv)I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständigheter, utöver likvidation av tjänstepensionsinstitutet, ska förfalla till betalning före de avtalade förfallodagarna.

v)Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot den föreslagna ändringen.

4.På tjänstepensionsinstitutets ansökan, med åtföljande bevis, hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med den myndighetens godkännande får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av:

a)Om zillmering inte tillämpas eller, om zillmering tillämpas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljnings­ kostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zillmerad med en faktor som motsvarar det tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien.

b)Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte är av exceptionell natur.

c)Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av nämnda kapital, upp till 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen.

Beloppet som avses i led a får inte överstiga 3,5 % av summan av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livförsäkringar och tjänstepensioner och de försäkringsmatematiska avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är möjlig. Denna skillnad ska minskas med beloppet för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång.

Artikel 17

Föreskriven solvensmarginal

  1. Den föreskrivna solvensmarginalen ska fastställas så som anges i punkterna 2–6 beroende på ingångna försäkringsavtal.
  2. Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med summan av följande resultat:

a)Första resultatet:

Ett tal som motsvarar 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna avseende mottagen återförsäkring utan avdrag för retrocession ska multipliceras med ett procenttal, som inte får vara mindre än 85 %, som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan de totala försäkringsmatematiska avsättningarna, beräknade efter avdrag för retrocession, och de försäkringsmatematiska avsättningarna brutto.

b)Andra resultatet:

För försäkringsavtal där risksumman inte är negativ multipliceras ett tal motsvarande 0,3 % av det totala beloppet för sådan risksumma, som tjänstepensionsinstitutet iklätt sig ansvar för, med ett procenttal, som inte får vara mindre än 50 %, som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan det totala beloppet för den risksumma som tjänstepensionsinstitutet förblir ansvarigt för efter avgiven återförsäkring och retrocession, och det totala beloppet för risksumman för återförsäkring.

När det gäller temporär dödsfallsförsäkring med en längsta löptid av tre år ska denna multiplikationsfaktor vara 0,1 %. För sådana försäkringar med en löptid på mer än tre år men högst fem år ska denna faktor vara 0,15 %.

  1. När det gäller sådan tilläggsförsäkring som avses i artikel 2.3 a iii i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för tjänstepensionsinstitut enligt artikel 18.
  2. När det gäller sådan verksamhet avseende inlösning som avses i artikel 2.3 b ii i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a.
  3. När det gäller sådan verksamhet som avses i artikel 2.3 b i i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med 1 % av tillgångarna.
Sida 846
Prop. 2018/19:158Sida 847
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/57

6.När det gäller försäkringar som är kopplade till investeringsfonder och omfattas av artikel 2.3 a i och ii i direktiv 2009/138/EG och när det gäller de verksamheter som avses i artikel 2.3 b iii–v i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med summan av följande:

a)4 % av de tekniska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet står för en investeringsrisk.

b)1 % av de tekniska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet inte står för någon investeringsrisk, men det belopp som avsatts till täckande av driftskostnaderna fastställts för en period som överstiger fem år.

c)25 % av de administrationskostnader som netto kan hänföras till sådana försäkringar och sådan verksamhet för det senaste räkenskapsåret, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet inte står för någon investeringsrisk, och det belopp som avsatts till täckande av administrationskostnaderna inte fastställts för en period som överstiger fem år.

d)0,3 % av risksumman beräknad enligt punkt 2 b, i den utsträckning tjänstepensionsinstitutet försäkrar dödsfallsrisk.

Artikel 18

Föreskriven solvensmarginal i artikel 17.3

  1. Den föreskrivna solvensmarginalen ska fastställas på grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet eller genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre senaste räkenskapsåren.
  2. Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med det högsta av de två resultaten enligt punkterna 3 och 4.
  3. Premiebasen ska beräknas på grundval av det högsta av följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna eller bidragen beräknat enligt nedan och bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen.

De premier eller bidrag (tilläggsavgifter inräknade) som hänför sig till direkt försäkringsverksamhet under det närmast föregående räkenskapsåret ska läggas ihop.

Till denna summa läggs premierna för all mottagen återförsäkring under närmast föregående räkenskapsår.

Från detta belopp ska dras det totala beloppet för under det senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag, liksom det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet.

Det sålunda erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 50 000 000 EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 18 % av den första beloppsandelen och 16 % av den andra ska läggas ihop.

Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som tjänstepensionsinstitutet fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringser­ sättningarna. Detta procenttal får inte vara lägre än 50 %.

4.Ersättningsbasen ska beräknas enligt följande:

De ersättningar som utbetalats från direkt försäkring (utan avdrag för anspråk för vilka återförsäkrare och retroces­ sionärer svarar) som betalats ut under de i punkt 1 angivna perioderna läggs ihop.

Till denna summa läggs summan av ersättningar som utbetalats för förpliktelser som under samma tidsperioder övertagits genom återförsäkring eller retrocession och beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår, både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring.

Sida 847
Prop. 2018/19:158Sida 848
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/58 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

Detta belopp ska minskas med summan av de belopp som återvunnits under de perioder som anges i punkt 1.

Från återstående belopp dras beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början av det räkenskapsår som infaller två år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger, både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring.

En tredjedel av det på detta sätt erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 35 000 000 EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 26 % av den första beloppsandelen och 23 % av den andra ska läggas ihop.

Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som tjänstepensionsinstitutet fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringser­ sättningarna. Detta procenttal får inte vara lägre än 50 %.

5.Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram enligt punkterna 2–4 är lägre än den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, ska den föreskrivna solvensmarginalen minst vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med förhållandet mellan de tekniska avsättningarna för oreglerade skadeersättningar i slutet respektive i början av det senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar ska återförsäkring inte ingå i de tekniska avsättningarna, men kvoten får aldrig vara större än 1.

Artikel 19

Investeringsregler

1.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium ska investera sina tillgångar i enlighet med aktsamhetsprincipen och särskilt i enlighet med följande regler:

a)Tillgångarna ska investeras på det sätt som på lång sikt bäst gagnar medlemmarnas och förmånstagarnas intressen som helhet. Vid en eventuell intressekonflikt ska tjänstepensionsinstitutet eller den enhet som förvaltar dess portfölj säkerställa att investeringen görs uteslutande i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse.

b)Inom ramen för aktsamhetsprincipen ska medlemsstaterna tillåta tjänstepensionsinstituten att ta hänsyn till investeringsbeslutens möjliga långsiktiga konsekvenser när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyr­ ningsfaktorer.

c)Tillgångarna ska investeras på ett sätt som tillförsäkrar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för den samlade portföljen.

d)Tillgångarna ska till övervägande del investeras på reglerade marknader. Investeringar i tillgångar som inte är föremål för handel på reglerade finansmarknader måste under alla förhållanden hållas på aktsamma nivåer.

e)Det ska vara möjligt att investera i derivatinstrument, förutsatt att sådana instrument bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar effektiv förvaltning av portföljen. De måste värderas enligt aktsamhetsprincipen med beaktande av den underliggande tillgången och tas med vid värderingen av ett tjänstepensionsinstituts tillgångar. Tjänstepensionsinstitut ska även undvika överdriven riskexponering gentemot en och samma motpart och gentemot annan derivatverksamhet.

f)Tillgångarna ska vara diversifierade på ett lämpligt sätt för att undvika dels överdrivet beroende av någon särskild tillgång, emittent eller företagsgrupp, dels ackumulation av risker i den samlade portföljen.

Investeringar i tillgångar som emitterats av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte innebära överdriven riskkoncentration för ett tjänstepensionsinstitut.

g)Investeringar i det uppdragsgivande företaget får inte överstiga 5 % av den samlade portföljen, och när det uppdragsgivande företaget ingår i en grupp får investeringar i företag som ingår i samma grupp som det uppdragsgivande företaget inte överstiga 10 % av portföljen.

Sida 848
Prop. 2018/19:158Sida 849
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/59

Om ett tjänstepensionsinstitut har fått sitt uppdrag av flera företag ska investeringar i dessa uppdragsgivande företag göras på ett aktsamt sätt och med hänsyn till behovet av lämplig diversifiering.

Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa de krav som avses i leden f och g på investeringar i statsobligationer.

2.Med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos verksamheten i de tjänstepensionsinstitut som står under tillsyn, ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna övervakar lämpligheten i tjänstepensionsinstitutens kreditvärderingsförfaranden, utvärderar användningen av hänvisningar till kreditbetyg utfärdade av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 (1) i deras investeringspolicy och, om så är lämpligt, verkar för minskade effekter av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på sådana kreditbetyg.

  1. Hemmedlemsstaten ska förbjuda tjänstepensionsinstitut att ta upp lån eller ställa säkerhet på tredje parts vägnar. Medlemsstaterna får dock tillåta tjänstepensionsinstituten att för en begränsad period ta upp vissa lån som endast syftar till att tillgodose likviditetsbehov.
  2. Medlemsstaterna får inte kräva att de tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium investerar i särskilda typer av tillgångar.
  3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 får medlemsstaterna inte kräva att investeringsbeslut som fattas av ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom dess territorium eller av dess kapitalförvaltare ska vara villkorat av något godkännande i förväg eller någon systematisk anmälan.
  4. Medlemsstaterna får i enlighet med bestämmelserna i punkterna 1–5 fastställa mer detaljerade föreskrifter, inbegripet kvantitativa regler, för tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium, om föreskrifterna är berättigade av aktsamhetsskäl, för att ta hänsyn till samtliga planer som dessa tjänstepensionsinstitut förvaltar.

Medlemsstaterna får dock inte hindra tjänstepensionsinstituten från att a)investera upp till 70 % av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna – eller när det gäller planer där medlemmarna står för investeringsrisken, 70 % av hela portföljen – i aktier, överlåtbara värdepapper som kan jämställas med aktier och företagsobligationer som är föremål för handel på reglerade marknader eller genom MTFplattformar eller OTF-plattformar och att besluta om dessa tillgångars relativa vikt i investeringsportföljen. Om det är motiverat av aktsamhetsskäl får medlemsstaterna dock tillämpa en lägre gräns, som inte får understiga 35 %, för tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner med en långsiktig lägsta garanterad räntesats, står för investeringsrisken och själva står för garantin, b)investera upp till 30 % av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna i tillgångar denominerade i andra valutor än dem som åtagandena är uttryckta i, c)investera i instrument som har en långsiktig investeringshorisont och inte är föremål för handel på reglerade marknader, MTF-plattformar eller OTF-plattformar, d)investera i instrument som är utfärdade eller garanterade av EIB inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska långsiktiga investeringsfonder, Europeiska fonder för socialt företagande och Europeiska riskkapitalfonder.

  1. Punkt 6 hindrar inte medlemsstaterna från att, även i enskilda fall, kräva att striktare investeringsregler tillämpas på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium, särskilt med tanke på tjänstepen­ sionsinstitutets åtaganden, om det är motiverat av aktsamhetsskäl.
  2. Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten för ett tjänstepensionsinstitut som bedriver gränsöverskridande verksamhet enligt artikel 11 får inte fastställa investeringsregler utöver dem som anges i punkterna 1–6 för den del av tillgångarna som täcker tekniska avsättningar för gränsöverskridande verksamhet.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).

Sida 849
Prop. 2018/19:158Sida 850
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/60 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

AVDELNING III

VILLKOR FÖR UTÖVANDET AV VERKSAMHETEN

KAPITEL 1

Företagsstyrningssystem

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 20

Lednings- eller tillsynsorganets ansvar

  1. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett tjänstepensionsinstituts lednings- eller tillsynsorgan har det yttersta ansvaret enligt nationell rätt för att det berörda tjänstepensionsinstitutet följer de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.
  2. Detta direktiv påverkar inte den roll som arbetsmarknadens parter spelar i förvaltningen av tjänstepensionsin­ stituten.

Artikel 21

Allmänna krav på företagsstyrning

  1. Medlemsstaterna ska kräva att samtliga tjänstepensionsinstitut har upprättat ett effektivt företagsstyrningssystem som ger en sund och ansvarsfull ledning av deras verksamhet. Systemet ska omfatta en tillfredsställande och transparent organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämplig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare. Företagsstyrningssystemet ska beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i samband med investeringstillgångar vid investeringsbeslut, och systemet ska regelbundet ses över internt.
  2. Det företagsstyrningssystem som avses i punkt 1 ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
  3. Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten upprättar och tillämpar skriftliga riktlinjer för riskhantering, internrevision och, i tillämpliga fall, aktuariell och utkontrakterad verksamhet. Dessa skriftliga riktlinjer ska först godkännas av tjänstepensionsinstitutets lednings- eller tillsynsorgan och ska ses över minst vart tredje år, samt anpassas med hänsyn till väsentliga förändringar inom det berörda systemet eller området.
  4. Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten har upprättat ett effektivt system för internkontroll. Detta system ska omfatta administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden, ramar för internkontrollen och lämpliga rapporteringsrutiner på tjänstepensionsinstitutets samtliga nivåer.
  5. Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten vidtar rimliga åtgärder för att säkerställa att deras verksamhet bedrivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt, inklusive utarbetandet av beredskapsplaner. Tjänstepensions­ institutet ska i detta syfte använda lämpliga och proportionella system, resurser och förfaranden.
  6. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten har minst två personer som i praktiken leder tjänstepen­ sionsinstitutet. Medlemsstaterna får tillåta att endast en person i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet, på grundval av en motiverad bedömning genomförd av de behöriga myndigheterna. Den bedömningen ska ta hänsyn till arbetsmark­ nadsparternas roll i den samlade ledningen av tjänstepensionsinstitutet samt storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
Sida 850
Prop. 2018/19:158Sida 851
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/61

Artikel 22

Krav på ledningens lämplighet och redbarhet

1.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten säkerställer att personer som i praktiken leder tjänstepen­ sionsinstitutet, personer som utför nyckelfunktioner och, i förekommande fall, personer eller enheter som anlitas för att utföra funktioner i enlighet med artikel 31 uppfyller följande krav i sitt arbete:

a)Krav på lämplighet:

i)För personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet innebär detta att deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter är kollektivt tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av tjänstepen­ sionsinstitutet.

ii)För personer som utför nyckelfunktioner i form av aktuariefunktioner eller internrevisionsfunktioner innebär detta att deras yrkeskvalifikationer, kunskaper och erfarenheter är tillräckliga för att de ska kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt.

iii)För personer som utför andra nyckelfunktioner innebär detta att deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter är tillräckliga för att de ska kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt.

b)Krav på redbarhet. Deras anseende och integritet motsvarar högt ställda krav.

  1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna kan bedöma om de personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet eller utför nyckelfunktioner uppfyller de krav som fastställs i punkt 1.
  2. Om en hemmedlemsstat från de personer som avses i punkt 1 kräver bevis om gott anseende, bevis om konkursfrihet eller bådadera, ska den medlemsstaten, när det gäller medborgare från andra medlemsstater, som tillräckligt bevis godta ett utdrag ur belastningsregistret från den andra medlemsstaten eller, i avsaknad av ett belastnings­ register i den andra medlemsstaten, en motsvarande handling utfärdad av en behörig rättslig eller administrativ myndighet, antingen i den medlemsstat där personen är medborgare eller i hemmedlemsstaten, som visar att dessa krav är uppfyllda.
  3. Om inte någon behörig rättslig eller administrativ myndighet i antingen den medlemsstat där personen är medborgare eller i hemmedlemsstaten utfärdar en motsvarande handling enligt punkt 3, ska den personen i stället få avlägga försäkran under ed.

I hemmedlemsstater där det inte finns någon bestämmelse om att försäkran under ed får avläggas ska dock medborgarna från andra berörda medlemsstater få avlägga en försäkran på heder och samvete inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där de är medborgare, eller inför en notarie i en av dessa medlemsstater. Myndigheten eller notarien ska utfärda ett intyg om edgång eller avgiven försäkran.

  1. Det bevis om konkursfrihet som avses i punkt 3 kan även läggas fram i form av en försäkran som medborgaren från den andra berörda medlemsstaten avgett inför ett behörigt rättsligt organ en behörig yrkes- eller branschorga­ nisation i den andra medlemsstaten.
  2. De handlingar som avses i punkterna 3, 4 och 5 ska visas upp inom tre månader från utfärdandet.
  3. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter och organ som ska ha behörighet att utfärda de handlingar som avses

ipunkterna 3, 4 och 5 och ska omedelbart underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

Medlemsstaterna ska även underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de myndigheter eller organ till vilka de handlingar som avses i punkterna 3, 4 och 5 ska lämnas till stöd för en ansökan om att få bedriva sådan verksamhet som avses i artikel 11 på ifrågavarande medlemsstats territorium.

Artikel 23

Ersättningspolicy

1.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten upprättar och tillämpar en sund ersättningspolicy för alla personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet och för personer som utövar nyckelfunktioner samt för andra personalkategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på tjänstepensionsinstitutets riskprofil på ett sätt som står i proportion till dess storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet.

Sida 851
Prop. 2018/19:158Sida 852
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/62 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

  1. Om inte annat föreskrivs i förordning (EU) 2016/679 ska tjänstepensionsinstituten regelbundet offentliggöra relevant information om ersättningspolicyn.
  2. Tjänstepensionsinstitut ska följa följande principer när de upprättar och tillämpar den ersättningspolicy som avses i punkt 1:

a)Ersättningspolicyn ska upprättas, genomföras och upprätthållas i enlighet med tjänstepensionsinstitutets verksamheter, riskprofil, mål, långsiktiga intressen, finansiella stabilitet och resultat som helhet, samt bidra till en sund, aktsam och effektiv ledning av tjänstepensionsinstituten.

b) Ersättningspolicyn ska vara förenlig med de långsiktiga intressena hos medlemmar och förmånstagare i pensionsplaner som förvaltas av tjänstepensionsinstitutet.

c)Ersättningspolicyn ska inkludera åtgärder som syftar till att undvika intressekonflikter.

d)Ersättningspolicyn ska vara förenlig med en sund och effektiv riskhantering och får inte skapa incitament till risktagande som är oförenligt med tjänstepensionsinstitutets riskprofiler och regler.

e)Ersättningspolicyn ska gälla för tjänstepensionsinstitutet och de tjänsteleverantörer som avses i artikel 31.1 såvida inte dessa tjänsteleverantörer omfattas av de direktiv som anges i artikel 2.2 b.

f)Tjänstepensionsinstitutet ska fastställa allmänna principer för ersättningspolicyn, se över och uppdatera policyn åtminstone vart tredje år och ansvara för dess genomförande.

g)Företagsstyrningen av ersättningar och deras övervakning ska vara tydlig, transparent och effektiv.

Avsnitt 2

Nyckelfunktioner

Artikel 24

Allmänna bestämmelser

  1. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut inrättar följande nyckelfunktioner: en riskhanteringsfunktion, en internrevisionsfunktion samt, i tillämpliga fall, en aktuariefunktion. Tjänstepensionsinstitut ska göra det möjligt för personer som innehar nyckelfunktioner att utföra sina uppgifter effektivt på ett objektivt, korrekt och oberoende sätt.
  2. Tjänstepensionsinstitut får låta en enda person eller organisatorisk enhet utöva flera nyckelfunktioner, med undantag för internrevisionsfunktionen enligt artikel 26, som ska vara oberoende från andra nyckelfunktioner.
  3. Den enda person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen ska vara en annan än den som utför en liknande nyckelfunktion i det uppdragsgivande företaget. Medlemsstaterna får, med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet, tillåta tjänstepensionsinstitutet att utföra nyckelfunktioner genom samma person eller organisatoriska enhet som i det uppdragsgivande företaget, under förutsättning att tjänstepensionsinstitutet förklarar hur det förhindrar eller hanterar intressekonflikter med det uppdragsgivande företaget.
  4. Personer med nyckelfunktioner ska rapportera alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till det förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inom tjänstepensionsinstitutet som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas.
  5. Utan att det påverkar rätten att inte tvingas vittna mot sig själv, ska personer med nyckelfunktioner underrätta den behöriga myndigheten för tjänstepensionsinstitutet, om tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inte i vederbörlig tid vidtar lämpliga korrigerande åtgärder,

a)när den person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen har upptäckt en betydande risk för att tjänstepensionsinstitutet inte kommer att uppfylla ett materiellt väsentligt lagstadgat krav och rapporterat detta till tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan, om detta skulle kunna få en väsentlig inverkan på medlemmarnas och förmånstagarnas intressen, eller

Sida 852
Prop. 2018/19:158Sida 853
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/63

b) när den person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen har konstaterat en väsentlig materiell överträdelse av lagar eller andra författningar som är tillämpliga på tjänstepensionsinstitutet och dess verksamhet i samband med personens eller den organisatoriska enhetens nyckelfunktion och rapporterat detta till tjänstepensions­ institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan.

6. Medlemsstaterna ska i enlighet med punkt 5.

säkerställa det rättsliga skyddet för personer som underrättar den behöriga myndigheten

Artikel 25

Riskhantering

1. Medlemsstaterna ska

kräva att tjänstepensionsinstituten har en effektiv riskhanteringsfunktion som står

i proportion till deras storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet. Den funktionen ska struktureras på ett sådant sätt att den underlättar hanteringen av ett riskhanteringssys­ tem med avseende på vilket tjänstepensionsinstitutet ska anta de strategier, processer och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att spåra, mäta, hantera och till tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan regelbundet rapportera de risker, på enskild och sammantagen nivå, som tjänstepensionsinstitutet och de pensionsplaner det förvaltar är, eller kan komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mellan dessa.

Riskhanteringssystemet ska vara effektivt och väl integrerat i tjänstepensionsinstitutets organisationsstruktur och beslutsprocesser.

2.Riskhanteringssystemet ska, i proportion till tjänstepensionsinstitutens storlek och interna organisation liksom deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet, täcka risker som kan uppstå inom tjänstepensionsin­ stituten, eller i företag till vilka ett tjänstepensionsinstituts uppgifter eller verksamheter har utkontrakterats, åtminstone inom följande områden, i tillämpliga fall:

a)Teckning av försäkringar och avsättningar.

b)Asset-liability management.

c)Investeringar, särskilt i derivatinstrument, värdepapperiseringar och liknande åtaganden.

d)Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker.

e)Hantering av operativ risk.

f)Återförsäkring och andra riskreduceringstekniker.

g)Miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning.

3.Om medlemmar och förmånstagare, i enlighet med pensionsplanens villkor, står för risker ska riskhanterings­ systemet även ta hänsyn till de riskerna ur medlemmarnas och förmånstagarnas synvinkel.

Artikel 26

Internrevisionsfunktion

Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten inrättar en effektiv internrevisionsfunktion som står i proportion till dess storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet. Internre­ visionsfunktionen ska omfatta en utvärdering av hur lämpligt och effektivt systemet för internkontroll är samt andra aspekter av företagsstyrningssystemet, inklusive, i förekommande fall, verksamheter som utkontrakterats.

Artikel 27

Aktuariefunktion

1.Om ett tjänstepensionsinstitut självt erbjuder täckning för biometriska risker eller garanterar antingen en viss avkastning eller en viss förmånsnivå ska medlemsstaterna kräva att tjänstepensionsinstitutet inrättar en ändamålsenlig aktuariefunktion som ska a) samordna och övervaka beräkningen av de tekniska avsättningarna,

Sida 853
Prop. 2018/19:158Sida 854
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/64 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

b)bedöma lämpligheten av de metoder och underliggande modeller som används vid beräkningen av tekniska avsättningar och de antaganden som ligger till grund för denna beräkning, c)bedöma om de data som används vid beräkningen av de tekniska avsättningarna är tillräckliga, samt bedöma deras kvalitet, d)jämföra de antaganden som ligger till grund för beräkningen av tekniska avsättningar med den faktiska utvecklingen, e)informera tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings-eller tillsynsorgan om hur tillförlitliga och lämpliga beräkningarna av tekniska avsättningar är, f)yttra sig om den övergripande policyn för teckning av försäkring om tjänstepensionsinstitutet har en sådan policy, g)yttra sig om försäkringsarrangemangens lämplighet om tjänstepensionsinstitutet har sådana arrangemang, och h)bidra till ett effektivt genomförande av riskhanteringssystemet.

2.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten utser minst en oberoende person, inom eller utanför tjänstepensionsinstitutet, som ansvarar för aktuariefunktionen.

Avsnitt 3

Handlingar som gäller företagsstyrning

Artikel 28

Egen riskbedömning

1.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten på ett sätt som står i proportion till deras storlek och interna organisation samt till deras verksamheters storlek, art, omfattning och komplexitet, vidtar en egen riskbedömning och dokumenterar denna bedömning.

Riskbedömningen ska genomföras åtminstone vart tredje år, eller utan dröjsmål vid en betydande förändring av tjänstepensionsinstitutets eller dess pensionsplaners riskprofil. Om det sker en betydande förändring av en viss pensionsplans riskprofil kan riskbedömningen begränsas till just den pensionsplanen.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att riskbedömningen enligt punkt 1, med beaktande av tjänstepensionsinstitutets storlek och interna organisation samt till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet, inkluderar följande:

a)En beskrivning av hur den egna riskbedömningen är integrerad i tjänstepensionsinstitutets ledningsprocess och beslutsprocesser.

b)En bedömning av riskhanteringssystemets effektivitet.

c)En beskrivning av hur tjänstepensionsinstitutet förebygger intressekonflikter med det uppdragsgivande företaget, när tjänstepensionsinstitutet utkontrakterar nyckelfunktioner till det uppdragsgivande företaget i enlighet med artikel 24.3.

d)En bedömning av tjänstepensionsinstitutets totala finansieringsbehov, i förekommande fall inbegripet en beskrivning av återhämtningsplanen.

e)En bedömning av riskerna för medlemmar och förmånstagare avseende utbetalningen av deras pensionsförmåner och effektiviteten i eventuella korrigerande åtgärder, med beaktande av, i förekommande fall:

i)indexeringsmekanismer, ii)mekanismer för reducering av förmåner, inbegripet i vilken omfattning intjänade pensionsförmåner kan reduceras, på vilka villkor och av vem.

f)En kvalitativ bedömning av mekanismerna för att skydda pensionsförmåner, inklusive, beroende på vad som är tillämpligt, garantier, överenskommelser eller andra typer av finansiellt stöd från det uppdragsgivande företaget, försäkring eller återförsäkring från ett företag som omfattas av direktiv 2009/138/EG eller täckning genom ett pensionsgarantisystem till förmån för tjänstepensionsinstitutet eller medlemmarna och förmånstagarna.

Sida 854
Prop. 2018/19:158Sida 855
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/65

g)En kvalitativ bedömning av de operativa riskerna.

h)Om miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas vid investeringsbeslut, en bedömning av nya eller framväxande risker, inbegripet risker med anknytning till klimatförändring, resursanvändning och miljön, sociala risker och risker med anknytning till avskrivningar av tillgångar till följd av regleringsändringar.

  1. Med avseende på tillämpningen av punkt 2 ska tjänstepensionsinstituten ha metoder för att kartlägga och bedöma de risker de är utsatta för eller kan utsättas för på kort och på lång sikt och som kan inverka på tjänstepensionsinstitutets förmåga att fullgöra sina skyldigheter. Dessa metoder ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i tjänstepensionsinstitutens verksamhet. Metoderna ska beskrivas i den egna riskbedömningen.
  2. Den egna riskbedömningen ska beaktas vid tjänstepensionsinstitutets strategiska beslut.

Artikel 29

Årsbokslut och förvaltningsberättelser

Medlemsstaterna ska kräva att varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium upprättar och offentliggör årsbokslut och förvaltningsberättelser i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som tjänstepen­ sionsinstitutet förvaltar och, vid behov, årsbokslut och förvaltningsberättelser för varje pensionsplan. Årsboksluten och förvaltningsberättelserna ska ge en rättvisande och korrekt bild av tjänstepensionsinstitutets tillgångar, skulder och finansiella ställning, och redovisa betydande investeringsinnehav. Årsboksluten och uppgifterna i förvaltningsberättelserna ska vara konsekventa, uttömmande, sakligt presenterade samt i vederbörlig ordning godkända av auktoriserade personer, i enlighet med nationell rätt.

Artikel 30

Riktlinjer för investeringsverksamheten

Medlemsstaterna ska säkerställa att varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium utarbetar och minst vart tredje år ser över skriftliga riktlinjer för investeringsverksamheten. Dessa riktlinjer ska ofördröjligen ses över efter varje väsentlig förändring av investeringspolicyn. Medlemsstaterna ska föreskriva att riktlinjerna ska innehålla i vart fall sådana uppgifter som metoder för att mäta investeringsrisker, införda processer för riskhantering och den strategiska allokeringen av tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och varaktighet samt hur hänsyn tas i investeringspolicyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer. Riktlinjerna ska offentliggöras.

KAPITEL 2

Utkontraktering och kapitalförvaltning

Artikel 31

Utkontraktering

  1. Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium helt eller delvis överlåter verksamheter, inbegripet nyckelfunktioner och ledningen av dessa tjänstepensions­ institut, till tjänsteleverantörer som arbetar för dessa tjänstepensionsinstituts räkning.
  2. Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som utkontrakterar nyckelfunktioner eller andra verksamheter behåller det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta direktiv.
  3. Nyckelfunktioner eller andra verksamheter får inte utkontrakteras på ett sådant sätt att det leder till något av följande:

a)Kvaliteten på det berörda tjänstepensionsinstitutets företagsstyrningssystem försämras.

b)Den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning.

Sida 855
Prop. 2018/19:158Sida 856
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/66 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

c)De behöriga myndigheterna får försämrade möjligheter att kontrollera att tjänstepensionsinstitutet uppfyller sina förpliktelser.

d)Möjligheten till ett oavbrutet och tillfredsställande tillhandahållande av tjänster till medlemmar och förmånstagare undergrävs.

  1. Tjänstepensionsinstituten ska säkerställa att de utkontrakterade verksamheterna fungerar väl genom valet av tjänsteleverantör och genom den löpande övervakningen av den tjänsteleverantörens verksamheter.
  2. Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut som utkontrakterar nyckelfunktioner, förvaltningen av dessa tjänstepensionsinstitut eller andra verksamheter som omfattas av detta direktiv, ingår ett skriftligt avtal med tjänsteleverantören. Ett sådant avtal ska vara rättsligt bindande och tydligt ange tjänstepensionsinstitutets och tjänsteleve­ rantörens rättigheter och skyldigheter.
  3. Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstitut underrättar behöriga myndigheter i god tid om all utkontraktering av verksamheter som omfattas av detta direktiv. Om utkontrakteringen avser nyckelfunktioner eller förvaltning av tjänstepensionsinstitut ska detta anmälas till behöriga myndigheter innan avtalet om en sådan utkontraktering träder i kraft. Medlemsstaterna ska också säkerställa att tjänstepensionsinstitut till sina behöriga myndigheter anmäler alla senare viktiga förändringar med avseende på de utkontrakterade verksamheterna.
  4. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter som krävs för att när som helst begära information från tjänstepensionsinstituten och tjänsteleverantörerna om utkontrakterade nyckelfunktioner eller andra verksamheter.

Artikel 32

Kapitalförvaltning

Medlemsstaterna får inte begränsa tjänstepensionsinstitutens rätt att, för förvaltningen av investeringsportföljen, utse kapitalförvaltare som är etablerade i en annan medlemsstat och som där är vederbörligen auktoriserade för sådan verksamhet i enlighet med direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU och 2014/65/EU samt de auktoriserade enheter som avses i artikel 2.1 i det här direktivet.

KAPITEL 3

Förvaringsinstitut

Artikel 33

Utseende av ett förvaringsinstitut

1.När det är fråga om en tjänstepensionsplan där medlemmar och förmånstagare står för hela investeringsrisken, får hemmedlemsstaten kräva att tjänstepensionsinstitutet utser ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 34 och 35. Värdmedlemsstaten får kräva att dessa tjänstepensionsinstitut utser ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 34 och

35när de bedriver gränsöverskridande verksamhet i enlighet med artikel 11, under förutsättning att dess nationella rätt kräver att ett förvaringsinstitut utses.

  1. För tjänstepensionsplaner i vilka medlemmar och förmånstagare inte står för hela investeringsrisken, får hemmedlemsstaten kräva att tjänstepensionsinstitutet utser ett eller flera förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar eller för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 34 och 35.
  2. Medlemsstaterna får inte begränsa tjänstepensionsinstitutens rätt att utse förvaringsinstitut som är etablerade i en annan medlemsstat och som är vederbörligen auktoriserade i enlighet med direktiv 2013/36/EU eller direktiv 2014/65/EU eller som är godkända som förvaringsinstitut enligt direktiv 2009/65/EG eller direktiv 2011/61/EU.
  3. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt för behöriga myndigheter att enligt deras nationella rätt, i enlighet med artikel 48, förbjuda förvaringsinstitut som är belägna inom deras territorium att fritt förfoga över förvarade tillgångar om detta begärs av den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat.
Sida 856
Prop. 2018/19:158Sida 857
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/67

  1. Förvaringsinstitutet ska utses genom ett skriftligt avtal. Avtalet ska föreskriva översändande av information som förvaringsinstitutet behöver för att kunna utföra sina uppgifter i enlighet med detta direktiv samt andra relevanta lagar eller författningar.
  2. När tjänstepensionsinstitutet och förvaringsinstitutet utför de uppgifter som föreskrivs i artiklarna 34 och 35 ska de agera hederligt, korrekt, professionellt, oberoende och i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse.
  3. Ett förvaringsinstitut får inte utföra verksamhet avseende tjänstepensionsinstitutet som kan skapa intressekonflikter mellan tjänstepensionsinstitutet, pensionsplanens medlemmar och förmånstagare och sig självt, såvida inte förvaringsin­ stitutet håller utförandet av sina förvaringsinstitutsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från andra eventuellt oförenliga uppgifter samtidigt som eventuella intressekonflikter korrekt identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för pensionsplanens medlemmar och förmånstagare och för tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan.
  4. Om inget förvaringsinstitut utses ska tjänstepensionsinstituten vidta åtgärder för att förebygga och lösa eventuella intressekonflikter i samband med uppgifter som annars utförs av ett förvaringsinstitut och en kapitalförvaltare.

Artikel 34

Förvaring av tillgångar och förvaringsinstitutets ansvar

1.Om ett tjänstepensionsinstituts tillgångar med anknytning till en pensionsplan som består av finansiella instrument som kan depåförvaras anförtros ett förvaringsinstitut för förvaring, ska förvaringsinstitutet förvara alla finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet och alla finansiella instrument som kan levereras fysiskt till förvaringsinstitutet.

Förvaringsinstitutet ska för detta ändamål säkerställa att de finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet, registreras på separata konton på förvaringsinstitutet i enlighet med reglerna i direktiv 2014/65/EU, öppnade i tjänstepensionsinstitutets namn, så att de alltid tydligt kan identifieras som tillhörande tjänstepensionsinstitutet eller pensionsplanens medlemmar och förmånstagare.

  1. Om ett tjänstepensionsinstituts tillgångar med anknytning till en pensionsplan består av andra tillgångar än de som avses i punkt 1, ska förvaringsinstitutet kontrollera att tjänstepensionsinstitutet är tillgångarnas ägare och föra ett register över dessa tillgångar. Kontrollen ska göras på grundval av uppgifter eller handlingar från tjänstepensionsinstitutet och, om sådan finns tillgänglig, på grundval av extern information. Förvaringsinstitutet ska hålla sitt register uppdaterat.
  2. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett förvaringsinstitut är ansvarigt inför tjänstepensionsinstitutet och medlemmarna och förmånstagarna för eventuella förluster som drabbat dem som en följd av att förvaringsinstitutet utan godtagbara skäl underlåtit att fullgöra sina förpliktelser eller fullgjort dem på ett oriktigt sätt.
  3. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett förvaringsinstituts ansvar enligt punkt 3 inte påverkas av att det har anförtrott en tredje part förvaringen av samtliga eller vissa tillgångar som det förvarar.
  4. Om inget förvaringsinstitut utses för förvaring av tillgångar ska tjänstepensionsinstituten vara skyldiga att minst

a)säkerställa att finansiella instrument är föremål för vederbörlig omsorg och skydd, b)föra register som gör det möjligt för tjänstepensionsinstitutet att alltid och utan dröjsmål identifiera alla tillgångar, c)vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undvika intressekonflikter när det gäller förvaringen av tillgångar, d)på begäran underrätta de behöriga myndigheterna om det sätt på vilket tillgångar förvaras.

Artikel 35

Tillsynsuppgifter

1.Utöver de uppgifter som avses i artikel 34.1 och 34.2 ska det förvaringsinstitut som utsetts för tillsynsuppgifter a)följa tjänstepensionsinstitutets anvisningar, såvida inte dessa strider mot nationell rätt eller tjänstepensionsinstitutets regler,

Sida 857
Prop. 2018/19:158Sida 858
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/68 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

b)säkerställa att ersättningar för transaktioner som omfattar ett tjänstepensionsinstituts tillgångar med anknytning till en pensionsplan inbetalas till tjänstepensionsinstitutet inom sedvanliga tidsfrister, och c)säkerställa att inkomster från tillgångar används i enlighet med tjänstepensionsinstitutets regler.

  1. Utan hinder av punkt 1 får tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat fastställa andra tillsynsuppgifter som förvaringsinstitutet ska utföra.
  2. Om inget förvaringsinstitut utses för tillsynsuppgifter ska tjänstepensionsinstitutet genomföra förfaranden som säkerställer att uppgifterna, som i annat fall står under förvaringsinstituts tillsyn, utförs på ett korrekt sätt inom tjänstepensionsinstitutet.

AVDELNING IV

INFORMATION SOM SKA LÄMNAS TILL PRESUMTIVA MEDLEMMAR, MEDLEMMAR OCH

FÖRMÅNSTAGARE

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 36

Principer

1.Med beaktande av pensionsplanens karaktär ska medlemsstaterna säkerställa att alla tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium tillhandahåller a)presumtiva medlemmar, åtminstone den information som anges i artikel 41, b)medlemmar, åtminstone den information som anges i artiklarna 37–40, 42 och 44, och c)förmånstagare, åtminstone den information som anges i artiklarna 37, 43 och 44.

2.Den information som avses i punkt 1 a)ska uppdateras regelbundet, b)ska avfattas på ett tydligt sätt, med användning av ett klart, koncist och begripligt språk; fackspråk ska undvikas och även tekniska termer ska undvikas om vardagliga uttryck kan användas i stället, c)får inte vara vilseledande, och konsekvens ska råda när det gäller ordförråd och innehåll, d)ska presenteras på ett lättläst sätt, e)ska vara tillgänglig på ett språk som är officiellt språk i den medlemsstat vars social-och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner är tillämplig på pensionsplanen i fråga, och f)ska kostnadsfritt göras tillgänglig för presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare i elektronisk form, inbegripet på varaktiga medier eller via en webbplats, eller i pappersform.

3.Medlemsstaterna får anta eller behålla ytterligare bestämmelser om information som ska lämnas till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare.

Artikel 37

Allmän information om pensionsplanen

1.Medlemsstaterna ska med avseende på alla tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium säkerställa att medlemmar och förmånstagare hålls tillräckligt informerade om varje pensionsplan som tjänstepensionsinstitutet förvaltar, särskilt vad gäller a)tjänstepensionsinstitutets namn samt i vilken medlemsstat tjänstepensionsinstitutet är registrerat eller auktoriserat och namnet på dess behöriga myndighet,

Sida 858
Prop. 2018/19:158Sida 859
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/69

b)de rättigheter och skyldigheter som parterna i pensionsplanen har, c)information om investeringsprofilen, d)vilken typ av finansiella risker som medlemmarna och förmånstagarna står för, e)villkoren för fulla eller partiella garantier enligt pensionsplanen eller avseende en viss förmånsnivå eller, när ingen garanti erbjuds i pensionsplanen, en förklaring om detta, f)de mekanismer som skyddar intjänade rättigheter eller mekanismer för reducering av förmåner, om sådana finns, g)när medlemmarna står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut, information om den historiska avkastningen från investeringar relaterade till pensionsplanen under minst fem år eller för alla år som pensionsplanen förvaltats om denna period understiger fem år, h)strukturen på kostnader som bärs av medlemmar och förmånstagare, för pensionsplaner som inte erbjuder en viss förmånsnivå, i)de valmöjligheter som medlemmar och förmånstagare har för att erhålla sina pensionsförmåner, j)om en medlem har rätt att överlåta pensionsrättigheter, ytterligare information om arrangemangen för en sådan överlåtelse.

2.För pensionsplaner där medlemmarna står för en investeringsrisk och som föreskriver fler än ett alternativ med olika investeringsprofiler ska medlemmarna informeras om villkoren för tillgängliga investeringsalternativ och, i tillämpliga fall, ickevalsalternativet för investeringar och pensionsplanens regel om att en viss medlem anvisas ett visst investeringsalternativ.

  1. Medlemmar och förmånstagare eller deras företrädare ska inom skälig tid erhålla all relevant information om ändringar av reglerna för pensionsplanen. Dessutom ska tjänstepensionsinstituten tillhandahålla medlemmar och förmånstagare en förklaring om hur väsentliga förändringar av de tekniska avsättningarna påverkar medlemmarna och förmånstagarna.
  2. Tjänstepensionsinstituten ska tillhandahålla den allmänna information om pensionsplanen som anges i denna artikel.

KAPITEL 2

Pensionsbesked och kompletterande information

Artikel 38

Allmänna bestämmelser

  1. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten upprättar ett kortfattat dokument med basfakta för varje medlem, med hänsyn till den särskilda karaktären hos nationella pensionssystem och relevant nationell social-, arbetsmarknads- och skattelagstiftning (nedan kallat pensionsbesked). Dokumentets titel ska innehålla ordet ”pensionsbesked”.
  2. Den exakta dag som informationen i pensionsbeskedet avser ska anges tydligt.
  3. Medlemsstaterna ska kräva att informationen i pensionsbeskedet är korrekt, uppdaterad, och att den görs tillgänglig kostnadsfritt för alla medlemmar minst varje år i elektronisk form, inbegripet på ett varaktigt medium eller via en

webbplats, eller i pappersform. En papperskopia ska på begäran lämnas till medlemmar, utöver informationen i elektronisk form.

  1. Alla betydande förändringar av informationen i pensionsbeskedet i förhållande till föregående år ska tydligt anges.
  2. Medlemsstaterna ska fastställa regler för att fastställa antaganden för de prognoser som avses i artikel 39.1 d. Dessa regler ska tillämpas av tjänstepensionsinstituten för att i relevanta fall fastställa den årliga nominella avkastningen på investeringarna, den årliga inflationen och trenden för framtida löner.
Sida 859
Prop. 2018/19:158Sida 860
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/70 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

Artikel 39

Pensionsbesked

1.Pensionsbeskedet ska åtminstone innehålla följande basfakta för medlemmarna:

a)Personuppgifter om medlemmen, inbegripet en tydlig angivelse av den lagstadgade pensionsåldern, den pensionsålder som fastställts i pensionsplanen eller uppskattats av tjänstepensionsinstitutet eller den pensionsålder som medlemmen satt, beroende på vad som är tillämpligt.

b)Tjänstepensionsinstitutets namn och dess kontaktadress och angivelse av medlemmens pensionsplan.

c)I tillämpliga fall, information om fulla eller partiella garantier enligt pensionsplanen och om så är relevant, var ytterligare information finns.

d)Information om prognoser för pensionsförmåner grundade på den pensionsålder som anges i led a och en varning om att dessa prognoser kan avvika från det slutliga värdet av mottagna förmåner. Om prognosen för pensions­ förmånerna grundas på ekonomiska scenarier ska den informationen också innehålla ett bästa scenario och ett oförmånligt scenario, med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär.

e)Information om intjänade rättigheter eller ackumulerat kapital med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär.

f)Information om de bidrag som det uppdragsgivande företaget och medlemmen betalat in till pensionsplanen, åtminstone under de senaste tolv månaderna, med beaktande av pensionsplanens särskilda karaktär.

g)En specificering av de kostnader som tjänstepensionsinstitutet dragit av åtminstone under de senaste tolv månaderna.

h)Information om finansieringsnivån för pensionsplanen som helhet.

2.Medlemsstaterna ska i enlighet med artikel 60 utbyta bästa praxis om pensionsbeskedets format och innehåll.

Artikel 40

Kompletterande information

1.Pensionsbeskedet ska ange var och hur kompletterande information kan erhållas, inbegripet följande:

a)Ytterligare praktisk information om de valmöjligheter som medlemmen har enligt pensionsplanen.

b)Den information som specificeras i artiklarna 29 och 30.

c)I tillämpliga fall, information om de antaganden som används för livräntebelopp, särskilt med avseende på annuitetsränta, typen av leverantör och livräntans varaktighet.

d)Information om förmånsnivån för det fall att anställningen upphör.

2.För pensionsplaner där medlemmarna står för investeringsrisk och där ett investeringsalternativ åläggs medlemmen genom en särskild bestämmelse som anges i pensionsplanen ska pensionsbeskedet ange var ytterligare information finns tillgänglig.

KAPITEL 3

Annan information och handlingar som ska tillhandahållas

Artikel 41

Information som ska lämnas till presumtiva medlemmar

1.Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten säkerställer att presumtiva medlemmar som inte automatiskt ansluts till en pensionsplan informeras om följande innan de ansluter sig till den pensionsplanen:

a) Alla relevanta alternativ som de har, inbegripet investeringsalternativ.

Sida 860
Prop. 2018/19:158Sida 861
Bilaga 1
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

23.12.2016

Europeiska unionens officiella tidning L 354/71

SV

b) c) Information om huruvida

Relevanta inslag i pensionsplanen, inbegripet typen av förmåner. miljöfaktorer, klimatfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas i investeringsstrategin och i så fall på vilket sätt.

d)

Var ytterligare information finns tillgänglig.

  1. När medlemmarna står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut, ska presumtiva medlemmar ges information om den historiska avkastningen från investeringar relaterade till pensionsplanen under minst fem år eller för alla år som pensionsplanen förvaltats om denna period understiger fem år, samt information om strukturen på kostnader som bärs av medlemmar och förmånstagare.
  2. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstitut säkerställer att presumtiva medlemmar som automatiskt ansluts till en pensionsplan direkt efter sin anslutning informeras om följande:

a)Alla relevanta alternativ som de har, inbegripet investeringsalternativ.

b)Relevanta egenskaper hos pensionsplanen, inbegripet typen av förmåner.

c) Information om huruvida miljöfaktorer, klimatfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas i investeringsstrategin och i så fall på vilket sätt.

d) Var ytterligare information finns tillgänglig.

Artikel 42

Information som ska lämnas till medlemmar före pensionering

Förutom pensionsbeskedet ska tjänstepensionsinstituten i god tid före den pensionsålder som specificeras i artikel 39.1 a, eller på medlemmens begäran, tillhandahålla varje medlem information om de alternativ för utbetalning av förmåner som de har för att erhålla sina pensionsförmåner.

Artikel 43

Information som ska lämnas till förmånstagare under utbetalningsfasen

  1. Medlemsstaterna ska kräva att tjänstepensionsinstituten regelbundet ger förmånstagare information om de förmåner som ska utbetalas och om motsvarande utbetalningsalternativ.
  2. Tjänstepensionsinstituten ska utan dröjsmål informera förmånstagarna efter det att ett slutgiltigt beslut fattats som leder till att förmånsnivåerna reduceras, och tre månader innan detta beslut genomförs.
  3. Om förmånstagare står för en betydande del av investeringsrisken under utbetalningsfasen ska medlemsstaterna säkerställa att förmånstagarna regelbundet får den information de behöver.

Artikel 44

Kompletterande information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare på begäran

På begäran av en medlem eller förmånstagare eller deras företrädare ska tjänstepensionsinstitutet lämna följande kompletterande information:

a)Det årsbokslut och den förvaltningsberättelse som avses i artikel 29 eller, om ett tjänstepensionsinstitut ansvarar för mer än en pensionsplan, de årsbokslut och förvaltningsberättelser som avser just deras pensionsplan.

Sida 861
Prop. 2018/19:158Sida 862
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/72 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

b) De riktlinjer för investeringsverksamheten som avses i artikel 30.

c) Eventuell övrig information om de antaganden som använts som underlag för de prognoser som avses i artikel 39.1 d.

AVDELNING V

TILLSYN

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser om tillsyn

Artikel 45

Tillsynens huvudsyfte

  1. Tillsynens huvudsyfte är att skydda medlemmars och förmånstagares rättigheter och att säkerställa tjänstepensions­ institutens stabilitet och sundhet.
  2. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna ges de medel och har den expertis, den kapacitet och det mandat som är nödvändigt för att uppnå det huvudsyfte med tillsynen som avses i punkt 1.

Artikel 46

Tillsynens omfattning

Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsyn utövas över tjänstepensionsinstituten, i tillämpliga fall inbegripet tillsyn över a)villkor för att få bedriva verksamhet, b)tekniska avsättningar, c)finansiering av tekniska avsättningar, d)lagstadgat kapitalkrav, e)disponibel solvensmarginal, f)föreskriven solvensmarginal, g)investeringsregler, h)kapitalförvaltning, i)företagsstyrningssystem, j)information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare.

Artikel 47

Allmänna principer för tillsyn

  1. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska ansvara för tillsynen över tjänstepensionsinstitut.
  2. Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynen baseras på en framåtblickande och riskbaserad metod.
  3. Tillsynen över tjänstepensionsinstitut ska omfatta en lämplig kombination av åtgärder på distans och inspektioner på plats.
Sida 862
Prop. 2018/19:158Sida 863
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/73

  1. Tillsynsbefogenheter ska utövas på ett sätt som är lämpligt och står i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.
  2. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna tar vederbörlig hänsyn till den potentiella effekten av deras åtgärder på de finansiella systemens stabilitet i unionen, särskilt i krissituationer.

Artikel 48

De behöriga myndigheternas befogenheter att ingripa samt deras förpliktelser

  1. De behöriga myndigheterna ska kräva att varje tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium har sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder samt tillfredsställande mekanismer för intern kontroll.
  2. Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas tillsynsbefogenheter och medlemsstaternas rätt att föreskriva och påföra straffrättsliga påföljder, ska medlemsstaterna säkerställa att deras behöriga myndigheter får påföra administrativa sanktioner och andra åtgärder som är tillämpliga på alla överträdelser av de nationella bestämmelser som genomför detta direktiv, och de ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras administrativa sanktioner och andra åtgärder är effektiva, proportionella och avskräckande.
  3. Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa några regler om administrativa sanktioner enligt detta direktiv för överträdelser som är föremål för straffrättsliga påföljder enligt deras nationella lagstiftning. Medlemsstaterna ska i så fall underrätta kommissionen om de relevanta straffrättsliga bestämmelserna.
  4. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna utan oskäligt dröjsmål offentliggör alla administrativa sanktioner eller andra åtgärder som påförts – och inte överklagats i tid – till följd av överträdelser av nationella bestämmelser som genomför detta direktiv, däribland information om överträdelsens typ och art och de ansvariga personernas identitet. Om den behöriga myndigheten anser, efter en bedömning från fall till fall av proportio­ naliteten i att offentliggöra de juridiska personernas identitet eller de fysiska personernas identitet eller personuppgifter, att det vore oproportionellt att offentliggöra sådana uppgifter, eller om ett offentliggörande äventyrar finansmark­ nadernas stabilitet eller en pågående utredning, får den behöriga myndigheten emellertid besluta att skjuta upp offentlig­ görandet, att avstå från offentliggörande eller att offentliggöra sanktionerna på anonym grund.
  5. Varje beslut om att förbjuda eller begränsa ett tjänstepensionsinstituts verksamhet ska omfatta utförliga skäl och delges tjänstepensionsinstitutet. Beslutet ska också anmälas till Eiopa, som ska vidarebefordra det till alla behöriga myndigheter i fall med gränsöverskridande verksamhet enligt artikel 11.
  6. Behöriga myndigheter får även begränsa eller förbjuda tjänstepensionsinstitutets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar, särskilt om

a)tjänstepensionsinstitutet inte har gjort tillräckliga tekniska avsättningar i förhållande till hela sin verksamhet eller om de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna är otillräckliga, b)tjänstepensionsinstitutet inte längre uppfyller lagstadgat kapitalkrav.

  1. För att skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen får de behöriga myndigheterna helt eller delvis överföra de befogenheter som enligt rätten i hemmedlemsstaten innehas av de personer som driver ett tjänstepensions­ institut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium, till en särskild företrädare som är lämpad för att utöva dessa befogenheter.
  2. De behöriga myndigheterna får förbjuda eller begränsa verksamheten i ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat inom deras territorium, särskilt om

a)tjänstepensionsinstitutet inte på ett tillfredsställande sätt kan skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen, b)tjänstepensionsinstitutet inte längre uppfyller villkoren för att få bedriva sin verksamhet, c)tjänstepensionsinstitutet allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt de regler det omfattas av,

Sida 863
Prop. 2018/19:158Sida 864
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/74 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

d)tjänstepensionsinstitutet, vid gränsöverskridande verksamhet, inte följer kraven i den social- och arbetsmarknadslag­ stiftning i värdlandet som är relevanta på området för tjänstepensionsplaner.

9.Medlemsstaterna ska säkerställa att beslut avseende tjänstepensionsinstitut som fattats i enlighet med lagar och andra författningar som antagits i enlighet med detta direktiv kan överklagas till domstol.

Artikel 49

Tillsynens granskningsprocess

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har nödvändiga befogenheter för att granska de strategier, processer och rapporteringsrutiner som tjänstepensionsinstituten har infört för att följa de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv, varvid hänsyn ska tas till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

Vid granskningen ska hänsyn tas till de omständigheter under vilka tjänstepensionsinstituten bedriver sin verksamhet, och, i förekommande fall, till de parter som utför utkontrakterade nyckelfunktioner eller andra verksamheter för deras räkning. Granskningen ska omfatta följande aspekter:

a)En bedömning av de kvalitativa krav som avser företagsstyrningssystemet.

b)En bedömning av de risker som tjänstepensionsinstitutet står inför.

c)En bedömning av tjänstepensionsinstitutets förmåga att bedöma och hantera dessa risker.

  1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har övervakningsinstrument, däribland stresstester, som ger dem möjlighet att identifiera försämringar av ett tjänstepensionsinstituts finansiella ställning och att övervaka hur en försämring åtgärdas.
  2. De behöriga myndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att kräva att tjänstepensionsinstitut åtgärdar svagheter eller brister som identifierats i samband med tillsynens granskningsprocess.
  3. De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta granskningar enligt punkt 1 minst ska göras och vilken omfattning de ska ha, med hänsyn tagen till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos det berörda tjänstepensionsinstitutets verksamhet.

Artikel 50

Uppgifter som ska lämnas till de behöriga myndigheterna

Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de medel med avseende på alla tjänstepensionsinstitut registrerade eller auktoriserade inom deras territorium som är nödvändiga för att a)kräva att tjänstepensionsinstitutet, dess förvaltnings-, lednings-eller tillsynsorgan eller de personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet eller utför nyckelfunktioner när som helst ska lämna information om alla affärsangelä­ genheter eller överlämna alla affärshandlingar, b)utöva tillsyn över affärsförbindelser mellan tjänstepensionsinstitutet och andra företag eller mellan tjänstepensions­ institut, när tjänstepensionsinstitut utkontrakterar nyckelfunktioner eller annan verksamhet till dessa andra företag eller tjänstepensionsinstitut och all utkontraktering i senare led, som påverkar tjänstepensionsinstitutets finansiella ställning eller som är av avgörande betydelse för vad som krävs för effektiv tillsyn, c)få tillgång till följande handlingar: den egna riskbedömningen, riktlinjerna för investeringsverksamheten, årsbokslutet och förvaltningsberättelsen och alla handlingar som krävs för tillsynen, d)fastställa vilka handlingar som behövs för tillsynen, inbegripet följande:

i)interna delårsrapporter, ii)aktuariella värderingar och detaljerade antaganden,

Sida 864
Prop. 2018/19:158Sida 865
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/75

iii)analyser beträffande matchning av tillgångar och skulder (asset-liability studies), iv)dokumentation som visar att riktlinjerna för investeringsverksamheten följs, v)dokumentation som visar att inbetalningar skett planenligt, vi)rapporter från de personer som tilldelats ansvaret för revisionen av de årsbokslut som avses i artikel 29, e) utföra inspektioner på plats i tjänstepensionsinstitutens lokaler och, när så är lämpligt, på platser där utkontrakterade och i senare led på nytt utkontrakterade verksamheter utförs för att kontrollera huruvida verksamheten bedrivs i enlighet med tillsynsreglerna, f)när som helst begära information från tjänstepensionsinstitut om utkontrakterade verksamheter och om alla i senare led utkontrakterade verksamheter.

Artikel 51

Transparens och ansvarighet

  1. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna utför de uppgifter som fastställs i detta direktiv på ett transparent, oberoende och ansvarsfullt sätt och med vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiella uppgifter.
  2. Medlemsstaterna ska säkerställa att följande information offentliggörs:

a)Texterna till lagar och andra författningar samt allmän vägledning om tjänstepensionsplaner, samt information om huruvida medlemsstaten väljer att tillämpa detta direktiv i enlighet med artiklarna 4 och 5.

b)Information om tillsynens granskningsprocess enligt artikel 49.

c)Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av tillämpningen av tillsynsregelverket.

d)Huvudsyftet med tillsynen och information om de behöriga myndigheternas huvudsakliga funktioner och verksamhet.

e)Reglerna om administrativa sanktioner och andra åtgärder tillämpliga på överträdelser av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att tjänstepensionsinstituten har och tillämpar transparenta rutiner för utnämning och entledigande av ledamöter i de behöriga myndigheternas styrelser och verkställande organ.

KAPITEL 2

Tystnadsplikt och informationsutbyte

Artikel 52

Tystnadsplikt

  1. Medlemsstaterna ska fastställa regler som säkerställer att samtliga personer som tjänstgör eller har tjänstgjort hos de behöriga myndigheterna, liksom revisorer och sakkunniga som agerar för dessa myndigheters räkning, är bundna av tystnadsplikt. Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrätt, får dessa personer inte röja konfidentiella uppgifter som de mottagit i tjänsten för någon person eller myndighet, utom i sammanfattad eller aggregerad form som säkerställer att enskilda tjänstepensionsinstitut inte kan identifieras.
  2. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna, om en pensionsplan håller på att avvecklas, tillåta att konfidentiella uppgifter lämnas ut i civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.
Sida 865
Prop. 2018/19:158Sida 866
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/76 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

Artikel 53

Användning av konfidentiella uppgifter

Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter som erhåller konfidentiella uppgifter enligt detta direktiv använder dem endast i tjänsten och då endast för följande ändamål:

a)För att kontrollera att tjänstepensionsinstituten uppfyller villkoren för att få bedriva tjänstepensionsverksamhet innan de inleder sin verksamhet.

b)För att underlätta övervakningen av tjänstepensionsinstitutens verksamhet, inklusive kontrollen av de tekniska avsättningarna, solvensen, företagsstyrningssystemet och den information som lämnas till medlemmar och förmånstagare.

c)För att införa korrigerande åtgärder, bland annat administrativa sanktioner.

d)För att offentliggöra, om det är tillåtet enligt den nationella rätten, nyckeltal för verksamheten för alla enskilda tjänstepensionsinstitut, som kan hjälpa medlemmar och förmånstagare att fatta finansiella beslut om sina pensioner.

e)I överklaganden av beslut som de behöriga myndigheterna fattar i enlighet med bestämmelserna om införlivande av detta direktiv.

f)Vid domstolsförfaranden avseende bestämmelserna om införlivande av detta direktiv.

Artikel 54

Europaparlamentets utredningsbefogenheter

Artiklarna 52 och 53 ska inte påverka de utredningsbefogenheter som tilldelats Europaparlamentet enligt artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Artikel 55

Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter

1.Artiklarna 52 och 53 ska inte utgöra hinder för något av följande:

a)Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter inom samma medlemsstat vid utövandet av deras tillsynsfunktioner.

b)Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater vid utövandet av deras tillsynsfunktioner.

c)Informationsutbyte, vid utövandet av deras tillsynsfunktioner, mellan behöriga myndigheter och någon av följande inom samma medlemsstat:

i)Myndigheter som ansvarar för tillsynen över enheter inom den finansiella sektorn och andra finansiella organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader.

ii)Myndigheter eller organ med uppdrag att upprätthålla stabiliteten i det finansiella systemet i medlemsstaterna genom makrotillsynsregler.

iii)Organ som deltar i avvecklingen av en pensionsplan och i andra liknande förfaranden.

iv)Myndigheter eller organ med omstruktureringsuppgifter i syfte att bevara stabiliteten i det finansiella systemet.

v)Personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenskaperna för tjänstepensionsinstitut, försäkringsföretag och andra finansiella institut.

d)Utlämnande, till organ som administrerar avvecklingen av en pensionsplan, av sådan information som är nödvändig för att dessa ska kunna fullgöra sina uppgifter.

Sida 866
Prop. 2018/19:158Sida 867
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/77

  1. Information som mottas av de myndigheter, organ och personer som avses i punkt 1 ska omfattas av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt artikel 52.
  2. Artiklarna 52 och 53 ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och någon av följande:

a)Myndigheter som ansvarar för att övervaka de organ som deltar i avvecklingen av pensionsplaner och liknande förfaranden.

b)Myndigheter som ansvarar för att övervaka de personer som ansvarar för lagstadgad revision av tjänstepensions­ instituts, försäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper.

c)Oberoende aktuarier för tjänstepensionsinstitut som utövar tillsyn över dessa tjänstepensionsinstitut samt de organ som ansvarar för att övervaka sådana aktuarier.

Artikel 56

Överföring av information till centralbanker, monetära myndigheter, de europeiska tillsynsmyndig­ heterna och Europeiska systemriskrådet

1.Artiklarna 52 och 53 ska inte hindra en behörig myndighet att överföra information till följande myndigheter eller organ för att de ska kunna utföra sina respektive uppgifter:

a)Centralbanker och andra organ med liknande funktion, i egenskap av monetära myndigheter.

b)Andra offentliga myndigheter som ansvarar för övervakningen av betalningssystem i förekommande fall.

c)Europeiska systemrisknämnden, Eiopa, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (1) och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (2).

  1. Artiklarna 55–58 ska inte hindra de myndigheter eller organ som avses i punkt 1 a, b och c i den här artikeln från att till de behöriga myndigheterna vidarebefordra sådan information som de behöriga myndigheterna kan behöva vid tillämpningen av artikel 53.
  2. Den information som tas emot i enlighet med punkterna 1 och 2 ska omfattas av krav på tystnadsplikt som är minst lika stränga som de som föreskrivs i detta direktiv.

Artikel 57

Utlämning av information till den centrala förvaltning som ansvarar för finansiell lagstiftning

1.Artiklarna 52.1, 53 och 58.1 ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta att konfidentiell information lämnas ut av behöriga myndigheter till andra avdelningar inom deras centrala förvaltning som ansvarar för tillämpningen av lagstiftning om tillsyn över tjänstepensionsinstitut, kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och försäkringsföretag eller till inspektörer som agerar för sådana avdelningars räkning.

Informationen får endast lämnas ut då det är nödvändigt för att utövande av tillsyn, samt för förebyggande av konkurser och resolution av konkurshotade tjänstepensionsinstitut. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel ska personer som har tillgång till informationen omfattas av krav på tystnadsplikt som är minst lika stränga som de som föreskrivs i detta direktiv. Medlemsstaterna ska dock föreskriva att sådan information som har erhållits med stöd av artikel 55, och information som erhållits vid kontroll på plats får lämnas ut endast med uttryckligt godkännande av den behöriga myndighet från vilken informationen härrör eller av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen på plats utfördes.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut

2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

Sida 867
Prop. 2018/19:158Sida 868
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/78 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

2.Medlemsstaterna får tillåta att konfidentiell information om tillsynen över tjänstepensionsinstitut lämnas ut till parlamentariska undersökningskommittéer eller revisionsrätter i den egna medlemsstaten och andra enheter med ansvar för undersökningar i den egna medlemsstaten, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)Enheterna har befogenhet enligt nationell rätt att utreda eller granska agerandet hos myndigheter med ansvar för tillsyn över tjänstepensionsinstitut eller för lagar och föreskrifter om en sådan tillsyn.

b)Informationen är strikt nödvändig för utövandet av den befogenhet som avses i led a.

c)De personer som har tillgång till informationen omfattas av krav på tystnadsplikt enligt nationell rätt som är minst lika stränga som de som föreskrivs i detta direktiv.

d)Om informationen härrör från en annan medlemsstat, att den endast lämnas ut med uttryckligt samtycke av de behöriga myndigheter från vilka den härrör, och endast för de ändamål för vilka de myndigheterna har givit sitt samtycke.

Artikel 58

Villkor för informationsutbyte

1.För informationsutbyte enligt artikel 55, överföring av information enligt artikel 56 och utlämnande av information enligt artikel 57 ska medlemsstaterna kräva att åtminstone följande villkor är uppfyllda:

a)Informationen ska bytas ut, föras över eller lämnas ut för utförande av övervakning eller tillsyn.

b)Den information som mottas ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 52.

c)När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt samtycke från den behöriga myndighet från vilken den härrör och, när så är lämpligt, endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt samtycke.

2.Artikel 53 ska inte hindra medlemsstaterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som är ansvariga för att avslöja och utreda överträdelser av bolagsrätt som är tillämplig på uppdragsgivande företag.

Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor är uppfyllda:

a)Informationen måste vara avsedd att användas för avslöjande och för utredning och granskning enligt artikel 57.2 a.

b)Den information som tas emot måste omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 52.

c)När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt samtycke från den behöriga myndighet från vilken den härrör och, om så är lämpligt, endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt samtycke.

3.Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i punkt 2 första stycket utför sin uppgift att avslöja eller utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, ska den möjlighet till informationsutbyte som föreskrivs i artikel 57.2 gälla.

Artikel 59

Nationella bestämmelser av tillsynskaraktär

1.Medlemsstaterna ska underrätta Eiopa om sina nationella bestämmelser av tillsynskaraktär som är relevanta när det gäller tjänstepensionsplaner och som inte omfattas av hänvisningen till nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning om hur pensionssystem ska vara uppbyggda i artikel 11.1.

Sida 868
Prop. 2018/19:158Sida 869
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/79

2.Medlemsstaterna ska regelbundet och minst vartannat år uppdatera dessa uppgifter och Eiopa ska offentliggöra dem på sin webbplats.

AVDELNING VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 60

Samarbete mellan medlemsstaterna, kommissionen och Eiopa

  1. Medlemsstaterna ska på lämpligt sätt säkerställa att detta direktiv tillämpas enhetligt genom regelbundet utbyte av information och erfarenheter i syfte att utveckla bästa praxis på detta område och ett närmare samarbete med deltagande av arbetsmarknadens parter i tillämpliga fall och därigenom förhindra snedvridning av konkurrensen och skapa de nödvändiga förutsättningarna för oproblematiskt gränsöverskridande medlemskap.
  2. Kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ha ett nära samarbete för att underlätta tillsynen över tjänstepensionsinstitutens verksamhet.
  3. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska samarbeta med Eiopa vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010, och ska utan dröjsmål förse Eiopa med all information den behöver för att utföra sina uppgifter enligt detta direktiv och enligt förordning (EU) nr 1094/2010, i enlighet med artikel 35 i den förordningen.
  4. Varje medlemsstat ska informera kommissionen och Eiopa om allvarligare problem som tillämpningen av detta direktiv ger upphov till. Kommissionen, Eiopa och berörda medlemsstaters behöriga myndigheter ska undersöka sådana problem så snart som möjligt för att finna en lämplig lösning.

Artikel 61

Behandling av personuppgifter

När det gäller behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv ska tjänstepensionsinstitut och behöriga myndigheter utföra sina uppgifter inom ramen för detta direktiv i enlighet med förordning (EU) 2016/679. Vad gäller Eiopas behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning ska Eiopa följa förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 62

Utvärdering och översyn

  1. Senast den 13 januari 2023 ska kommissionen göra en översyn av detta direktiv och rapportera om dess tillämpning och verkan till Europaparlamentet och rådet.
  2. Den översyn som avses i punkt 1 ska särskilt avse

a)detta direktivs lämplighet när det gäller tillsyn och företagsstyrning, b)gränsöverskridande verksamhet, c)erfarenheterna i samband med tillämpningen av detta direktiv och dess effekter för tjänstepensionsinstituts stabilitet, d)pensionsbeskedet.

Sida 869
Prop. 2018/19:158Sida 870
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/80 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

Artikel 63
Ändringar av direktiv 2009/138/EG

Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt:

1.I artikel 13 ska led 7 ersättas med följande: ”7. återförsäkring: något av följande: a)Den verksamhet som består i att överta risker som överlåts av ett försäkringsföretag eller ett försäkringsföretag i tredjeland eller ett annat återförsäkringsföretag eller ett återförsäkringsföretag i tredjeland. b)När det gäller den grupp av samverkande försäkringsgivare som uppträder under namnet Lloyd's: verksamhet som består i att ett annat försäkrings- eller återförsäkringsföretag än Lloyd's övertar risker som överlåts av en medlem av Lloyd's. c)Ett återförsäkringsföretags tillhandahållande av säkerheter för ett institut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 (*).

(*)Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354, 23.12.2016, s. 37).”

2.I artikel 308b ska punkt 15 ersättas med följande:

”15. Om hemmedlemsstater, när detta direktiv trädde i kraft, tillämpade bestämmelser som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 får de hemmedlemsstaterna fortsätta att tillämpa de lagar och andra författningar som hade antagits av i direktiv 2002/83/EG i deras lydelse den 31 december 2022.

”15. Om hemmedlemsstater, när detta direktiv trädde i kraft, tillämpade bestämmelser som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 får de hemmedlemsstaterna fortsätta att tillämpa de lagar dem i syfte att följa artiklarna 1–19, 27–30, 32–35 och 37–67 december 2015 under en övergångsperiod som löper ut den 31

Om en hemmedlemsstat fortsätter att tillämpa dessa lagar och andra författningar, ska försäkringsföretag i den hemmedlemsstaten beräkna sitt solvenskapitalkrav som summan av följande:

a)Ett teoretiskt solvenskapitalkrav med avseende på deras försäkringsverksamhet, beräknat utan den tjänstepensions­ verksamhet som avses i artikel 4 i direktiv (EU) 2016/2341.

b)Solvensmarginalen med avseende på tjänstepensionsverksamheten, beräknad i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits för att följa artikel 28 i direktiv 2002/83/EG.

Senast den 31 december 2017 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om huruvida den period som avses i första stycket bör förlängas, med beaktande av utvecklingen av unionsrätten eller nationell rätt till följd av detta direktiv.”

Artikel 64

Införlivande

1.Medlemsstaterna ska senast den 13 januari 2019 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Sida 870
Prop. 2018/19:158Sida 871
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

23.12.2016 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 354/81

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 14 december 2016.

2.Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 65
Upphävande

Direktiv 2003/41/EG, i dess lydelse enligt de direktiv som anges i del A i bilaga I, ska upphöra att gälla med verkan från och med den 13 januari 2019, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell rätt av och datum för tillämpning av direktiven som anges i del B i bilaga I.

Hänvisningar till det upphävda direktivet 2003/41/EG ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 66
Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 67
Adressater

På Europaparlamentets vägnar

På rådets vägnar

M. SCHULZ

I. KORČOK

Ordförande
Sida 871
Prop. 2018/19:158Sida 872
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/82 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

DEL A

Upphävt direktiv och en förteckning över ändringar av detta

(som det hänvisas till i artikel 65)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG

(EUT L 235, 23.9.2003, s. 10)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG

Endast artikel 303

(EUT L 335, 17.12.2009, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU

Endast artikel 4

(EUT L 331, 15.12.2010, s. 120)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU

Endast artikel 62

(EUT L 174, 1.7.2011, s. 1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/14/EU

Endast artikel 1

(EUT L 145, 31.5.2013, s. 1)

DEL B

Tidsfrister för införlivande med nationell rätt och tillämpning

(som det hänvisas till i artikel 65)

Direktiv

Frist för införlivande Datum för tillämpning

2003/41/EG

23.9.2005 23.9.2005

2009/138/EG

31.3.2015 1.1.2016

2010/78/EU

31.12.2011 31.12.2011

2011/61/EU

22.7.2013 22.7.2013

2013/14/EU

21.12.2014 21.12.2014

Sida 872
Prop. 2018/19:158Sida 873
Bilaga 1
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

23.12.2016

Europeiska unionens officiella tidning L 354/83

SV

Jämförelsetabell

Direktiv 2003/41/EG

Detta direktiv

Artikel 1
Artikel 2
Artikel 3
Artikel 4
Artikel 5

Artikel 6 a

Artikel 6.1

Artikel 6 b

Artikel 6.2

Artikel 6 c

Artikel 6.3

Artikel 6 d

Artikel 6.4

Artikel 6 e

Artikel 6.5

Artikel 6 f

Artikel 6.6

Artikel 6.7

Artikel 6 g

Artikel 6.8

Artikel 6 h

Artikel 6.9

Artikel 6 i

Artikel 6.10

Artikel 6 j

Artikel 6.11

Artikel 6.12–6.19

Artikel 7
Artikel 8

Artikel 9.1 a

Artikel 9

Artikel 9.1 c

Artikel 10.1 a

Artikel 9.1 e

Artikel 10.1 b

Artikel 9.2

Artikel 10.2

Artiklarna 20, 9.5

Artikel 11

Artikel 12

Artikel 15.1–15.5

Artikel 13.1–13.5

Artikel 15.6

Artikel 16

Artikel 14

Artikel 17

Artikel 15

Sida 873
Prop. 2018/19:158Sida 874
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 1

L 354/84 SV

Europeiska unionens officiella tidning 23.12.2016

Direktiv 2003/41/EG

Detta direktiv

Artikel 17a.1–17a.4

Artikel 16.1–16.4

Artikel 17a.5

Artikel 17b

Artikel 17

Artikel 17c

Artikel 17d

Artikel 18

Artikel 18

Artikel 19

Artikel 20

Artikel 21

Artikel 9.1 b

Artikel 22.1

Artikel 22.2–22.7

Artikel 23

Artikel 24

Artikel 25

Artikel 26

Artikel 27

Artikel 28

Artikel 10

Artikel 29

Artikel 12

Artikel 30

Artikel 9.4

Artikel 31.1

Artikel 31.2–31.7

Artikel 19.1

Artikel 32

Artikel 19.2 andra stycket

Artikel 33.1

Artikel 33.2

Artikel 19.2 första stycket

Artikel 33.3

Artikel 19.3

Artikel 33.4

Artikel 33.5–33.8

Artikel 34

Artikel 35

Artikel 36

Artikel 9.1 f

Artikel 37.1

Artikel 11.4 c

Artikel 37.2

Artikel 11.2 b

Artikel 37.3

Artikel 37.4

Artikel 38

Artikel 39

Artikel 40.1 a–c

Sida 874
Prop. 2018/19:158Sida 875
Bilaga 1
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

23.12.2016

Europeiska unionens officiella tidning L 354/85

SV

Direktiv 2003/41/EG

Detta direktiv

Artikel 11.4 b

Artikel 40.1 d

Artikel 40.2

Artikel 41

Artikel 42

Artikel 11.5

Artikel 43

Artikel 11.2 a

Artikel 44 a

Artikel 11.3

Artikel 44 b

Artikel 44 c

Artikel 45

Artikel 46

Artikel 47

Artikel 14.1

Artikel 48.1

Artikel 14.2 första stycket

Artikel 48.2

Artikel 48.3–48.5

Artikel 14.2 andra stycket

Artikel 48.6

Artikel 14.3–14.5

Artikel 48.7–48.9

Artikel 49

Artikel 13.1

Artikel 50

Artikel 13.2

Artikel 51

Artikel 52

Artikel 53

Artikel 54

Artikel 55

Artikel 56

Artikel 57

Artikel 58

Artikel 20.11 första stycket

Artikel 59.1

Artikel 20.11 andra stycket

Artikel 59.2

Artikel 20.11 tredje och fjärde styckena

Artikel 21

Artikel 60

Artikel 61

Artikel 62

Artikel 63

Artikel 22

Artikel 64

Artikel 65

Artikel 66

Artikel 67

Sida 875
Prop. 2018/19:158Sida 876

Sammanfattning av promemorian

En ny reglering för tjänstepensionsföretag

I promemorian lämnas förslag till de lagändringar som krävs för att i svensk rätt genomföra Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (andra tjänstepensionsdirektivet) med avseende på en ny institutstyp, tjänstepensionsföretag. Andra tjänstepensionsdirektivet ersätter Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (första tjänstepensionsdirektivet). Med tjänstepensionsinstitut avses i båda direktiven sådana institut som inte redan är harmoniserade på EU-nivå och som förvaltar fonderade medel utifrån syftet att tillhandahålla tjänstepensionsförmåner. Tjänstepension erbjuds som ett led i ett anställningsförhållande och utgör ett komplement till den statliga pension som erhålls inom ramen för socialförsäkringssystemet. Liksom första tjänstepensionsdirektivet är andra tjänstepensionsdirektivet byggt på minimiharmonisering, dvs. medlemsstaterna har frihet att införa mera långtgående krav än vad som följer av direktivet. För att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet i den aktuella delen föreslås att det ska införas en ny lag, lagen om tjänstepensionsföretag.

Understödsföreningar som meddelar försäkring avseende tjänstepension, s.k. tjänstepensionskassor, omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet, liksom de omfattas av första tjänstepensionsdirektivet. Tjänstepensionskassor tillämpar i dag den upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar. I promemorian föreslås lagändringar som gör det möjligt för tjänstepensionskassor att fortsätta driva verksamhet som tjänstepensionsföretag enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Pensionsstiftelser ansågs omfattas av första tjänstepensionsdirektivet. Frågan om genomförande av andra tjänstepensionsdirektivet när det gäller pensionsstiftelser bereds dock nu i särskild ordning (se avsnitt 3). I denna promemoria föreslås dock att andra tjänstepensionsdirektivet delvis ska genomföras i svensk rätt när det gäller pensionsstiftelser genom införande av krav på att pensionsstiftelser ska ha en riskhanteringsfunktion och en internrevisionsfunktion.

Livförsäkringsföretag som endast meddelar försäkring avseende tjänstepension har enligt bedömningen i denna promemoria möjlighet att driva verksamhet som omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet. Denna möjlighet bör utnyttjas i svensk rätt. Det föreslås därför att livförsäkringsföretag ska få driva försäkringsrörelse på tjänstepensionsområdet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Enligt förslaget ska särskilda rörelseregler för tjänstepensionsföretag gälla enligt lagen om tjänstepensionsföretag. De rörelsereglerna bygger i stor utsträckning på den befintliga regleringen i försäkringsrörelselagen (2010:2043). Bland annat ska särskilda bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar, investeringar, kapitalbas och kapitalkrav gälla enligt den nya lagen. Dessa rörelseregler baserar sig delvis direkt på andra

Sida 876
Prop. 2018/19:158Sida 877

tjänstepensionsdirektivet. När det gäller kapitalkrav föreslås dock en förstärkt reglering i förhållande till direktivet genom införande av ett riskbaserat kapitalkrav för tjänstepensionsföretag.

Föreslaget ikraftträdande

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2019. Vissa övergångsbestämmelser föreslås om att befintliga understödsföreningar och livförsäkringsföretag får gå över från att driva verksamhet enligt den upphävda lagen om understödsföreningar respektive försäkringsrörelselagen till att driva verksamhet enligt den nya lagen om tjänstepensionsföretag.

Sida 877
Prop. 2018/19:158Sida 878

Promemorians lagförslag

Förslag till lag (2019:000) om tjänstepensionsföretag

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om den verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring som drivs av svenska tjänstepensionsföretag.

2 § För utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige gäller lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Tjänstepensionsföretag

3 § Med tjänstepensionsföretag avses tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsförening.

Tjänstepensionsförsäkring

4 § Med tjänstepensionsförsäkring avses livförsäkring som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar.

Tillämpning av försäkringsrörelselagen på tjänstepensionsföretag

5 § Utöver bestämmelserna i denna lag gäller bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (2010:2043) för tjänstepensionsföretag och för tillsynen över dem, om inte annat följer av denna lag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i försäkringsrörelselagen på tjänstepensionsföretag ska det som där sägs om

  1. försäkringsföretag avse tjänstepensionsföretag,
  2. livförsäkringsföretag avse tjänstepensionsföretag
  3. EES-försäkringsgivare avse utländska tjänstepensionsinstitut,
  4. försäkringsaktiebolag avse tjänstepensionsaktiebolag,
  5. livförsäkringsaktiebolag avse tjänstepensionsaktiebolag,
  6. ömsesidiga försäkringsbolag avse ömsesidiga tjänstepensionsbolag,
  7. ömsesidiga livförsäkringsaktiebolag avse ömsesidiga tjänstepensionsbolag,
  8. försäkringsföreningar avse tjänstepensionsföreningar, och
  9. livförsäkringsföreningar avse tjänstepensionsföreningar.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om
verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen.
Sida 878
Prop. 2018/19:158Sida 879
Hänvisningar i försäkringsrörelselagen till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i försäkringsrörelselagen.
Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i försäkringsrörelselagen (2010:2043) om inte annat särskilt anges. 6 § Bestämmelserna i 1 kap. 1–4, 6, 10 och 19–23 §§ samt 2, 3, 5–9, 16, 19 och 21 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte för tjänstepensionsföretag.
I 4 kap. 1 §, 9 kap. 1 §, 10 kap. 1 §, 11 kap. 1 §, 12 kap. 1 §, 14 kap. 1 § och 15 kap. 1 § finns bestämmelser om att vissa ytterligare bestämmelser i försäkringsrörelselagen inte ska gälla för tjänstepensionsföretag.
Tillämpning av lagen om försäkringsdistribution på tjänstepensionsföretag
7 § Utöver bestämmelserna i denna lag gäller även bestämmelserna i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution för tjänstepensionsföretag. Vid tillämpningen av bestämmelserna i den lagen ska det som där sägs om försäkringsföretag avse tjänstepensionsföretag.
Bemyndigande
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad tjänstepensionsföretag ska iaktta vid tillämpning av 7 §.

2 kap. Tillstånd för tjänstepensionsföretag Tillståndsplikt

1 § Verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag får bara drivas efter tillstånd. Tillstånd får ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en tjänstepensionsförening, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening.

Europabolag och europakooperativ

2 § I fråga om europabolag och europakooperativ som driver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag och som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar ska följande bestämmelser om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

2 kap. 4 § 4 om ledningsprövning,

4 kap. 9 § första stycket 1 försäkringsrörelselagen (2010:2043) om avtal med eller till förmån för styrelseledamot,

11 kap. 8 § och 13 kap. 17 § försäkringsrörelselagen om uppgifter inför styrelseval,

Sida 879
Prop. 2018/19:158Sida 880

11 kap. 10 § och 13 kap. 11 § försäkringsrörelselagen om jäv för styrelseledamot,

17 kap. 13 § försäkringsrörelselagen om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen och närvara vid sådant sammanträde samt delta i överläggningarna,

18 kap. 11 § försäkringsrörelselagen om återkallelse av tillstånd, och 16 kap. 30 § om tystnadsplikt.

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ framgår att de i första stycket angivna bestämmelserna om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas också på ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan eller dess ledamöter.

Förhandsbesked

3 § Finansinspektionen ska, efter ansökan, lämna förhandsbesked om huruvida det krävs tillstånd för en planerad verksamhet.

Förutsättningar för tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring som tjänstepensionsföretag

Förutsättningar för tillstånd

4 § Ett företag ska ges tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag, om

  1. bolagsordningen eller stadgarna stämmer överens med denna lag och andra författningar som reglerar ett företags bolagsordning eller stadgar samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av den planerade verksamheten,
  2. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
  3. den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i ett tjänstepensionsaktiebolag bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av tjänstepensionsaktiebolaget, och
  4. de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, eller de som avses ansvara för en sådan central funktion som avses i 10 kap. 4 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) har de insikter och den erfarenhet som måste krävas av den som deltar i styrningen av ett tjänstepensionsföretag och även i övrigt är lämpliga för en sådan uppgift.

Vid bedömningen enligt första stycket 3 ska kriterierna i 15 kap. 5 § första stycket 1, 3 och 4 försäkringsrörelselagen och 12 kap. 2 § beaktas.

Omvandling

5 § Ytterligare förutsättningar för tillstånd än i 4 § att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag (omvandling) är

1.för ett försäkringsaktiebolag, att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda på stämman,

Sida 880
Prop. 2018/19:158Sida 881
  1. för ett ömsesidigt försäkringsbolag, att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller minst två tredjedelar av de röstande,
  2. för en försäkringsförening eller en understödsförening som omfattas av bestämmelserna i 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043), att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett föreningsstämmobeslut som har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller minst två tredjedelar av de röstande, och
  3. för de företag som avses i 1–3, att den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar inte försämras.

Nära förbindelser

6 § Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn över företaget.

Tillstånds varaktighet

Tidsperiod

7 § Tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag ges tills vidare eller, om särskilda omständigheter ger anledning till detta, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut.

Vid förlängning av ett tillstånd som har getts ett tjänstepensionsföretag för bestämd tid samt vid ändring av ett meddelat tillstånd gäller 4–6 §§ i tillämpliga delar.

Beslut att ansöka om förlängning av tillstånd

8 § Beslut att ansöka om förlängning av ett tillstånd ska i ett tjänstepensionsaktiebolag och ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag fattas av bolagsstämman och i en tjänstepensionsförening av föreningsstämman.

Prövning av bolagsordning m.m.

9 § Frågan om godkännande av bolagsordning eller stadgar för ett företag ska prövas i samband med att frågan om företaget ska få tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag prövas.

Ett företags beslut om att anta bolagsordning eller stadgar får inte registreras innan bolagsordningen eller stadgarna har godkänts.

10 § Ett tjänstepensionsföretag som har beslutat att ändra sin bolagsordning eller sina stadgar ska ansöka om godkännande av ändringen. Ändringen ska godkännas om bolagsordningen eller stadgarna överensstämmer med denna lag och andra författningar som reglerar ett företags bolagsordning eller stadgar samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.

Sida 881
Prop. 2018/19:158Sida 882
Ett tjänstepensionsföretags beslut om ändring av bolagsordning eller stadgar får inte registreras innan det har godkänts.
Kapitalbas när verksamheten påbörjas
11 § Ett tjänstepensionsföretag ska när verksamheten påbörjas ha en kapitalbas som uppgår minst till garantibeloppet enligt 8 kap. 13 §.
Vad ett tillstånd ska avse
enligt denna lag ska avse en eller flera av de försäkringsklasser som avses
i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).
Ett tillstånd får inte avse endast livförsäkring i klass I b.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
12 § Tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring
Prövningen av ansökningar

13 § En ansökan om tillstånd

att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag, liksom frågor om godkännande av bolagsordning eller stadgar enligt 9 och 10 §§, prövas av Finansinspektionen.

Ansökan om tillstånd

Ansökan om tillstånd före registrering eller bildande

14 § Ett aktiebolag får ansöka om tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag innan bolaget har registrerats i aktiebolags- eller europabolagsregistret.

Om ett aktiebolag har ansökt om tillstånd inom sex månader från stiftelseurkundens undertecknande, ska tidsfristen i 2 kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) för när styrelsen ska anmäla bolaget för registrering räknas från tillståndsbeslutet.

Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en tjänstepensionsförening ska ansöka om tillstånd innan bolaget respektive föreningen har bildats.

Verksamhetsplan

15 § En ansökan om tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag ska innehålla en plan för den tilltänkta verksamheten.

Bemyndigande

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. de krav som ska gälla för deltagande i styrningen av ett tjänstepensionsföretag enligt 4 § första stycket 4, och
  2. vad en verksamhetsplan enligt 15 § ska innehålla.
Sida 882
Prop. 2018/19:158Sida 883

3 kap. Gränsöverskridande verksamhet

Allmänna bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet

Underrättelse till Finansinspektionen om gränsöverskridande verksamhet

1 § När ett tjänstepensionsföretag åtar sig uppdrag att meddela tjänstepensionsförsäkring för åtaganden som ska fullgöras i ett annat land inom EES än Sverige (gränsöverskridande verksamhet), ska företaget lämna en särskild underrättelse till Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Underrättelsen ska innehålla uppgift om

  1. den som i egenskap av arbetsgivare ska betala premierna och var denne har sitt hemvist,
  2. i vilket land åtagandena ska fullgöras, och
  3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsförsäkringarna.

Meddelande från Finansinspektionen till behörig myndighet

2 § Om förutsättningarna enligt andra stycket är uppfyllda, ska Finansinspektionen inom tre månader från det att en underrättelse enligt 1 § togs emot, lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten ska drivas.

Ett meddelande enligt första stycket ska lämnas om det inte finns skäl att ifrågasätta att

  1. tjänstepensionsföretagets organisation är ändamålsenlig,
  2. tjänstepensionsföretagets finansiella situation är tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamhetens omfattning och art, eller
  3. företrädaren för företaget har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämpad att leda verksamheten.

Underrättelse till tjänstepensionsföretaget om att meddelande lämnas

3 § Finansinspektionen ska underrätta tjänstepensionsföretaget när inspektionen lämnar ett meddelande enligt 2 § första stycket.

Underrättelse till tjänstepensionsföretaget om utländska verksamhetsföreskrifter och informationskrav

4 § Om Finansinspektionen från en behörig myndighet i det land där den gränsöverskridande verksamheten ska drivas får veta vilka föreskrifter och informationskrav som gäller för verksamheten i det landet, ska inspektionen underrätta tjänstepensionsföretaget om föreskrifterna och kraven.

Om Finansinspektionen får veta att föreskrifterna och informationskraven har ändrats ska inspektionen underrätta tjänstepensionsföretaget om det.

När verksamheten får påbörjas

5 § Den gränsöverskridande verksamheten får påbörjas efter det att tjänstepensionsföretaget har tagit emot en underrättelse från Finansinspektionen om gällande utländska verksamhetsföreskrifter och

Sida 883
Prop. 2018/19:158Sida 884

informationskrav eller, om ingen underrättelse lämnas, åtminstone sex veckor efter det att tjänstepensionsföretaget fått underrättelsen enligt 3 §.

Finansinspektionens beslut om drivande av gränsöverskridande verksamhet

6 § Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för tjänstepensionsföretaget att driva gränsöverskridande verksamhet eller annars underlåter att lämna meddelande till den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten ska drivas enligt 2 § första stycket, ska inspektionen meddela beslut om detta inom tre månader från det att underrättelsen enligt 1 § togs emot.

Underrättelse om ändrade förhållanden

7 § Om något av de förhållanden som angetts i en underrättelse enligt 1 § ska ändras sedan verksamheten har inletts, ska tjänstepensionsföretaget underrätta Finansinspektionen minst en månad innan ändringen genomförs.

Om Finansinspektionen finner att ändringen inte får göras, ska inspektionen meddela beslut om det inom en månad från det att underrättelsen om ändringen kom in till inspektionen.

Allmänna bestämmelser om sekundäretablering

Underrättelse till Finansinspektionen om avsikt att inrätta en sekundäretablering

8 § Ett tjänstepensionsföretag som avser att inrätta en filial, agentur eller annat liknande driftställe (sekundäretablering) i ett annat land inom EES ska underrätta Finansinspektionen. Underrättelsen ska innehålla

  1. en plan för den tilltänkta verksamheten, med uppgift om sekundäretableringens organisation, och
  2. uppgift om i vilket land sekundäretableringen ska inrättas samt om sekundäretableringens adress och företrädare.

Förfarandet vid uppdrag att meddela tjänstepensionsförsäkring från en sekundäretablering

9 § Bestämmelserna i 1–7 §§ om förfarandet då ett tjänstepensionsföretag driver gränsöverskridande verksamhet gäller även när tjänstepensionsföretaget från en sekundäretablering åtar sig uppdrag att meddela tjänstepensionsförsäkring för åtaganden som ska fullgöras i ett annat EESland inom EES än Sverige (gränsöverskridande verksamhet).

Bemyndigande

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad en verksamhetsplan enligt 8 § 1 i övrigt ska innehålla.

Sida 884
Prop. 2018/19:158Sida 885

4 kap. Grundläggande bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags verksamhet

Bestämmelser i försäkringsrörelselagen som inte ska gälla

1 § Bestämmelserna i 4 kap. 1–7 och 18 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte för tjänstepensionsföretag.

Stabilitet

2 § Verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska drivas med en för rörelsens omfattning och art tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsrisker, placeringsrisker och rörelserisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar kan fullgöras.

Information

Skyldighet att lämna information

3 § Information till försäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en tjänstepensionsförsäkring ska vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Även andra ersättningsberättigade på grund av tjänstepensionsförsäkringar ska ges den information de behöver.

Tjänstepensionsföretaget ska i fråga om de tjänstepensionsförsäkringar som företaget meddelar lämna uppgifter om företaget och dess verksamhet samt om de eventuella överenskommelser som ligger till grund för försäkringarna.

Pensionsbesked

4 § Tjänstepensionsföretag ska varje år lämna ett pensionsbesked till de försäkrade. Pensionsbeskedet ska innehålla uppgifter om de allmänna försäkringsvillkoren och de individuella förmånerna för den försäkring som avses i pensionsbeskedet samt upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig.

God tjänstepensionsstandard

5 § Ett tjänstepensionsföretags verksamhet ska drivas enligt god tjänstepensionsstandard.

Förbud mot främmande verksamhet

6 § Ett tjänstepensionsföretag får inte driva annan verksamhet än verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar och därmed sammanhängande verksamhet.

Förbud mot att ställa säkerhet för tredje man

7 § I verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar som drivs enligt denna lag får säkerhet inte ställas för tredje man.

Sida 885
Prop. 2018/19:158Sida 886

Upplåning

8 § Ett tjänstepensionsföretag får ta upp eller över lån (upplåning) bara om det görs för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov.

Bemyndigande

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. vilka åtgärder som ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet, likviditet och riskhantering som avses i 2 §,
  2. vilken information som ett tjänstepensionsföretag ska lämna och hur informationen ska lämnas enligt 3 §,

3 innehållet i pensionsbeskedet som avses i 4 §,

  1. vilka åtgärder som ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla de krav på god tjänstepensionsstandard som avses i 5 §, och
  2. villkor för upplåning enligt 8 §.

5 kap. Försäkringstekniska avsättningar

Försäkringstekniska avsättningarnas omfattning

1 § Ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska avsättningar ska motsvara belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara företagets ansvarighet för

  1. försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar (livförsäkringsavsättning),
  2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader för regleringen av dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut (oreglerade skador),
  3. sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring), och som inte omfattas av 1 eller 2,
  4. sådan återbäring som är villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst försäkringstekniskt resultat som de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring), och
  5. fondförsäkringar som de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står placeringsrisken för (fondförsäkringsåtaganden där de försäkrade bär placeringsrisken).

Beräkning vid solidarisk ansvarighet

2 § Om ett tjänstepensionsföretag ansvarar solidariskt för en försäkring ska det vid beräkningen av det enskilda företagets försäkringstekniska avsättningar beaktas bara den del av försäkringen som enligt avtal mellan företagen avser det företaget.

Sida 886
Prop. 2018/19:158Sida 887

Beräkning av försäkringstekniska avsättningar

3 § De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas utan avdrag för avgiven återförsäkring och motsvaras av det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som kan uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

De försäkringstekniska avsättningarna som motsvarar tjänstepensionsföretagets ansvarighet enligt 1 § andra stycket 4 eller 5 får, i stället för att beräknas enligt första stycket, tas upp till värdet på placeringstillgångarna för vilka de försäkrade bär placeringsrisken.

4 § Beräkningen enligt 3 § ska grundas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesatser samt driftkostnader som var för sig är aktsamma.

5 § Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska göras minst en gång om året.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från första stycket. Beräkningarna ska dock alltid göras minst vart tredje år.

6 § De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas under överinseende av aktuariefunktionen. De som utför beräkningarna ska ha den kunskap och erfarenhet av dessa frågor som krävs med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.

Bemyndigande

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning enligt 1–4 §§.

6 kap. Investeringar

Grundläggande principer för samtliga investeringar

Aktsamhet

1 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska investeras på ett aktsamt sätt enligt 2–9 §.

Vid intressekonflikter mellan tjänstepensionsföretaget och de försäkrade och andra ersättningsberättigade ska tillgångarna investeras på det sätt som bäst gagnar de försäkrade och andra ersättningsberättigades intressen.
Riskkontroll
2 § Investeringar får endast göras i sådana finansiella instrument och andra tillgångar vars risker tjänstepensionsföretaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera samt på lämpligt sätt beakta i den egna risk- och solvensbedömningen enligt 9 kap. 9 §.
Riskspridning
3 § Investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar ska göras så att lämplig riskspridning uppnås.
Sida 887
Prop. 2018/19:158Sida 888

Samtliga tillgångar ska, med beaktande av tjänstepensionsföretagets försäkringsåtaganden och förändringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning, investeras så att företagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig.

Hänsyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer

4 § Ett tjänstepensionsföretag får beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i sina investeringsbeslut.

Lokalisering av tillgångar

5 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska förvaras så att de är åtkomliga för företaget.

Särskilda begräsningar för investeringar i vissa tillgångar

Derivatinstrument

6 § Derivatinstrument får användas för att sänka den finansiella risken i ett tjänstepensionsföretag eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av företagets tillgångar och skulder.

Onoterade tillgångar

7 § Investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad ska hållas på aktsamma nivåer.

Begränsningar för enhandsengagemang

Investeringar i uppdragsgivande företag

8 § Av de samlade tillgångarna får högst

  1. fem procent utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser från samma emittent eller låntagare, om denne i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget (uppdragsgivande företag), och
  2. tio procent utgöras av sådana tillgångar som avses i 1, och som har getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare som ett uppdragsgivande företag ingår i och som har en sådan inbördes anknytning som avses i 9 §, vari ett uppdragsgivande företag ingår.

Begränsningarna gäller inte sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för.

Grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning

9 § Med en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen eller därför att de, utan att stå i sådant förhållande, har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem

Sida 888
Prop. 2018/19:158Sida 889

Skuldtäckning

Krav på skuldtäckning

10 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha tillgångar för skuldtäckning som minst uppgår till ett belopp som svarar mot de försäkringstekniska avsättningarna.

De tillgångar som svarar mot försäkringstekniska avsättningar ska, utöver vad som följer av 1–9 §§, investeras och värderas enligt 11–15 §§.

Hänsyn till åtagandenas art och löptid

11 § Tillgångar som svarar mot försäkringstekniska avsättningar ska investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till åtagandenas art och löptid.

Särskilt om fondförsäkringstillgångar

12 § Premier för fondförsäkring ska investeras i sådana fonder som är knutna till försäkringen och som försäkringstagaren eller den försäkrade från tid till annan bestämmer. Tjänstepensionsföretaget får begränsa antalet fonder i vilka premierna får investeras.

Utdelning och ersättning vid inlösen av andelarna får bara användas för förvärv av nya andelar i anknutna fonder och för utbetalning eller betalning av kostnader enligt försäkringsavtalet.

Värdering av tillgångar som används för skuldtäckning

Värdering till verkligt värde

13 § De tillgångar som används för skuldtäckning ska värderas till verkligt värde. Från detta värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.

Värdering av aktier i dotterföretag

14 § Om ett tjänstepensionsföretag inte äger samtliga aktier i ett dotterföretag, ska bara så stor del av tillgångarnas värde som svarar mot aktieinnehavet beaktas.

Fordringar på någon annan än försäkringstagare

15 § Fordringar på någon annan än försäkringstagare ska beaktas bara till den del de överstiger belopp som gäldenären har att fordra av tjänstepensionsföretaget.

Register och förmånsrätt

Register över tillgångar som används för skuldtäckning

16 § Ett tjänstepensionsföretag ska föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde.

Om en tillgång som har antecknats i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, ska detta antecknas i registret.

Sida 889
Prop. 2018/19:158Sida 890

Förmånsrätt

17 § Förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran som

  1. grundas på försäkringsavtal, eller
  2. avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla.

Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register som anges i 16 § när företaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.

Bemyndigande

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. vad som anses med lämplig riskspridning enligt 3 § första stycket,
  2. förvaring av tillgångar enligt 5 §
  3. användning av derivatinstrument enligt 6 §,
  4. värdering av de tillgångar som avses i 13 § till verkligt värde, och
  5. förande av register enligt 16 §.

7 kap. Kapitalbas Tillräcklig kapitalbas

1 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha en kapitalbas som minst uppgår till det riskkänsliga kapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1–6 §§.

Kapitalbasen ska dock aldrig vara mindre än det högsta av minimikapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 7–12 § eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 §.

Kapitalbasens sammansättning

2 § Kapitalbasen får omfatta följande poster:

  1. inbetalt aktiekapital, garantikapital eller verksamhetskapital,
  2. konsolideringsfond,
  3. övrigt eget kapital, och
  4. obeskattade reserver,

Beslut om att andra poster får ingå i kapitalbasen

3 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att också andra poster än de som anges i 2 § får ingå i kapitalbasen.

Avräkning från kapitalbasen
4 § Från kapitalbasen enligt 2 § ska tjänstepensionsföretaget räkna av immateriella tillgångar, utdelningar och förutbetalda anskaffnings- kostnader. Avräkning ska också ske, i de fall som anges i andra stycket, av det bokförda värdet av aktierna eller av det som har skjutits till i annan form (tillskott) i 1. ett tjänstepensionsföretag, 2. ett försäkringsföretag, ett kreditinstitut, ett institut för elektroniska pengar, ett värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,
Sida 890
Prop. 2018/19:158Sida 891
3. ett utländskt återförsäkringsföretag,
4. ett försäkringsholdingföretag, eller
5 ett finansiellt institut.
En sådan avräkning av det bokförda värdet av aktier eller tillskott ska
göras om
  1. tjänstepensionsföretagets ägarandel överstiger 10 procent av företagets egna kapital, eller
  2. tjänstepensionsföretagets ägarandel understiger 10 procent av företagets egna kapital men

a) tillskottet eller summan av tillskotten överstiger 10 procent av det egna kapitalet eller de egna fonderna i företaget eller det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott överstiger 10 procent av tjänstepensionsföretagets kapitalbas, eller b) företaget är ett intresseföretag eller tjänstepensionsföretaget direkt eller indirekt äger minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster i företaget.

5 § Avräkning enligt 4 § ska inte göras för tillskott som avser företag som tillsammans med tjänstepensionsföretaget omfattas av grupptillsyn med avseende på gruppsolvens enligt 16 kap. 11–19 §§. Avräkning ska inte heller göras för tillskott som avser företag som gemensamt med tjänstepensionsföretaget omfattas av tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Bemyndigande

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ta in, räkna av och bestämma omfattningen av poster i kapitalbasen samt hur den i övrigt ska beräknas enligt 2–5 §§.

8 kap. Kapitalkrav

Riskkänsligt kapitalkrav

Beräkning av det riskkänsliga kapitalkravet

1 § Det riskkänsliga kapitalkravet utgör den minsta storleken på kapitalbasen som krävs för att tjänstepensionsföretaget med 98 procents sannolikhet ska ha tillgångar under kommande tolv månader som täcker värdet av åtagandena gentemot de försäkrade och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar (skyddsnivå). Denna skyddsnivå ska även beaktas vid beräkningen av kapitalkravet för var och en av de risker som ingår i det riskkänsliga kapitalkravet.

Det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas under antagandet att tjänstepensionsföretaget kommer att fortsätta driva sin verksamhet.

Beräkningsmetod

2 § Det riskkänsliga kapitalkravet ska utgöra summan av

–en justerad sammanläggning av kapitalkraven för marknadsrisk enligt

3 § och försäkringsrisk enligt 4 §, samt

– kapitalkravet för operativ risk enligt 5 §,
Sida 891
Prop. 2018/19:158Sida 892

minskat med

– ett justeringsbelopp enligt 6 §.

Kapitalkravet för marknadsrisk

3 § Kapitalkravet för marknadsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för

  1. ränterisk,
  2. aktiekursrisk,
  3. fastighetsprisrisk,
  4. spreadrisk,
  5. valutakursrisk, och
  6. koncentrationsrisk.

Kapitalkravet för försäkringsrisk

4 § Kapitalkravet för försäkringsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för

  1. långlevnadsrisk,
  2. dödlighetsrisk,
  3. sjuklighetsrisk,
  4. annullationsrisk, och
  5. kostnadsrisk.

Kapitalkravet för operativ risk

5 § Kapitalkravet för operativ risk ska beräknas med beaktande av sådana operativa risker som tjänstepensionsföretaget är utsatt för och som inte har beaktats vid beräkningen av kapitalkravet för marknadsrisk eller försäkringsrisk.

Justeringsbelopp

6 § Justeringsbeloppet enligt 2 § ska motsvara den minskning av tjänstepensionsföretagets oförutsedda förluster som beror på

  1. att företagets åtaganden gentemot de försäkrade eller andra ersättningsberättigade minskar till följd av villkoren i försäkringsavtalet,
  2. att företagets uppskjutna skatt förändras, eller
  3. en kombination av 1 och 2.

Minimikapitalkrav

Beräkning av minimikapitalkravet

7 § Minimikapitalkravet för försäkring som avses i 2 kap. 12 § klasserna I a, II, III och IV försäkringsrörelselagen (2010:2043) utgör summan av följande belopp:

1.fyra procent av den del av försäkringstekniska avsättningar enligt 5 kap. 1 §, som svarar mot åtaganden med en finansiell eller försäkringsteknisk risk för tjänstepensionsföretaget, utan avdrag för avgiven återförsäkring (bruttoavsättning) multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan sådana försäkringstekniska avsättningar efter avdrag för avgiven återförsäkring och bruttoavsättningen; faktorn får dock inte understiga 0,85,

Sida 892
Prop. 2018/19:158Sida 893

2.en procent av försäkringstekniska avsättningar i övrigt beräknade på det sätt som anges i 1, om a) försäkringstiden överstiger fem år och det belopp som ska täcka driftkostnaderna är bestämt för längre tid än fem år, eller b)avsättningarna är förenade med en rörelserisk för företaget som inte är oväsentlig,

  1. tre tiondels procent av samtliga positiva risksummor multiplicerade med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan de positiva risksummorna efter avdrag för avgiven återförsäkring och de positiva risksummorna utan sådant avdrag; faktorn får dock inte understiga 0,5, samt
  2. tjugofem procent av de nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon placeringsrisk för tjänstepensionsföretaget och där det belopp som ska täcka driftkostnaderna inte är bestämt för längre tid än fem år.

För försäkringar enbart för dödsfall ska vid tillämpningen av första stycket 3 i stället för tre tiondels procent gälla en tiondels procent om försäkringstiden är högst tre år och femton hundradels procent om försäkringstiden är längre än tre år, men högst fem år.

Minimikapitalkrav för tilläggsförsäkringar

8 § Minimikapitalkravet för försäkringar enligt 2 kap. 12 § klass I b (tilläggsförsäkring) försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska beräknas med utgångspunkt i premiebasen eller ersättningsbasen.

Premiebasen

9 § Premiebasen grundas på det högsta av

  1. ett belopp som uppgår till under det föregående räkenskapsåret förfallna premier brutto med avdrag för dels däri ingående skatter och avgifter, dels premier för under samma tid annullerade försäkringsavtal, eller
  2. bruttovärdet av de intjänade premierna.

Premiebasen utgörs av arton procent av det högsta beloppet enligt första stycket, till den del beloppet motsvarar högst femtio miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som Europeiska kommissionen årligen tillkännager, och sexton procent av återstoden.

Ersättningsbasen

10 § Ersättningsbasen grundas på ett belopp bestående av

  1. genomsnittet av utbetalda ersättningar brutto för vart och ett av de tre föregående räkenskapsåren med avdrag för mottagna regressbelopp under samma tid, och
  2. en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto vid det föregående räkenskapsårets utgång minskad med en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto vid början av den treårsperiod som slutar med det föregående räkenskapsårets utgång.

Ersättningsbasen utgörs av tjugosex procent av detta belopp till den del beloppet motsvarar högst trettiofem miljoner euro eller det högre belopp, grundat på förändringar i det europeiska konsumentprisindexet, som

Sida 893
Prop. 2018/19:158Sida 894

Europeiska kommissionen årligen tillkännager, och tjugotre procent av återstoden.

Beräkning av minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring

11 § Minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring utgörs av det högsta av premiebasen eller ersättningsbasen, multiplicerad med en kvot som för de närmast föregående räkenskapsåren motsvarar förhållandet mellan, å ena sidan, summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador efter avdrag för återförsäkrares andel samt, å andra sidan, summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador utan avdrag för återförsäkrade andel. Kvoten får dock inte understiga 0,5.

Om tjänstepensionsföretagets verksamhet inte har pågått så länge som förutsätts enligt bestämmelserna om ersättningsbasen, ska minimikapitalkravet beräknas med utgångspunkt i premiebasen.

12 § Om det beräknade minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring för ett tjänstepensionsföretag är lägre än föregående års minimikapitalkrav, ska minimikapitalkravet i stället bestämmas till minimikapitalkravet för föregående års multiplicerad med förhållandet mellan försäkringstekniska avsättningar för oreglerade skador vid utgången av det närmaste föregående räkenskapsåret och de försäkringstekniska avsättningarna för oreglerade skador i början av det närmast föregående räkenskapsåret. Vid beräkningarna ska återförsäkring inte ingå i de försäkringstekniska avsättningarna. Kvoten får inte överstiga 1,0.

Garantibelopp

13 § För ett tjänstepensionsföretag ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som motsvarar 790 prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken.

Beslut om nedsättning av garantibelopp

14 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att garantibeloppet för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening sätts ned med högst hälften.

Underrättelse om bristande kapitalkrav

15 § Ett tjänstepensionsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om företaget inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet, minimikapitalkravet eller garantibeloppet eller om det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna.

Bemyndigande

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. det riskkänsliga kapitalkravet enligt 2–6 §§,
  2. beräkning av minimikapitalkravet enligt 7–12 §§, och
  3. villkoren för nedsättning av garantibeloppet enligt 14 §.
Sida 894
Prop. 2018/19:158Sida 895

9 kap. Företagsstyrning

Bestämmelser i försäkringsrörelselagen som inte ska gälla

1 § Bestämmelserna i 10 kap. 1, 2, 5, 7–11, 16, 18, 20 och 21 §§ samt 26 § 1–9 försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte för tjänstepensionsföretag.

Företagsstyrningssystem

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt.

Företaget ska regelbundet se över systemet.

Styrdokument

3 § Ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa styrdokument för

  1. riskhantering,
  2. internkontroll,
  3. internrevision,
  4. verksamhet som omfattas av bestämmelser om uppdragsavtal enligt denna lag och försäkringsrörelselagen (2010:2043) och
  5. uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna.

Styrdokumenten ska fastställas av styrelsen. De ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

Lämplighetskrav

4 § Ett tjänstepensionsföretag ska säkerställa att

  1. den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem har de insikter och den erfarenhet som krävs för att delta i ledningen av tjänstepensionsföretaget och i övrigt är lämpliga för uppgiften, och
  2. de som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion har de insikter och den erfarenhet som krävs för en sådan uppgift och i övrigt är lämpliga för uppgiften.

Tjänstepensionsföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket eller som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i företaget.

Skyldighet att rapportera till Finansinspektionen

5 § Den som ansvarar för eller utför arbete i en central funktion i ett tjänstepensionsföretag är skyldig att underrätta Finansinspektionen om styrelsen eller den verkställande direktören inte vidtar lämpliga åtgärder inom skälig tid efter att de informerats om att

1.det inom den centrala funktionen har upptäckts att det finns en betydande risk att företaget inte kommer att uppfylla ett materiellt väsentligt krav enligt lag och detta kan få väsentlig påverkan på de försäkrades intressen, eller

Sida 895
Prop. 2018/19:158Sida 896

2. det inom den centrala funktionen har konstaterats att det förekommit

Bilaga 3en väsentlig överträdelse av lag eller andra bestämmelser som gäller för företagets verksamhet.

System för riskhantering

Risker och krav på innehåll i styrdokumentet för riskhantering

6 § Ett tjänstepensionsföretags system för riskhantering ska avse såväl de risker som täcks av det riskkänsliga kapitalkravet, som risker som inte, eller endast delvis, beaktas vid beräkningen av detta.

Systemet ska omfatta risker inom följande områden

  1. försäkringsrisker,
  2. matchningsrisker,
  3. investeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden,
  4. likviditets- och koncentrationsrisker,
  5. operativa risker,
  6. risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreduceringstekniker,
  7. miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning, och
  8. beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerade för.

Om de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står för risk ska systemet för riskhantering även beakta riskerna från deras perspektiv.

Ett tjänstepensionsföretags styrdokument för riskhantering enligt 3 § 1 ska omfatta de risker som avses i andra stycket 1–7.

Krav på regelbunden utvärdering

7 § Ett tjänstepensionsföretag ska regelbundet bedöma hur känsliga de försäkringstekniska avsättningarna och kapitalbasen är för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Krav på analys av externa bedömningar

8 § Ett tjänstepensionsföretag som använder bedömningar från externa kreditvärderingsinstitut vid beräkningar av de försäkringstekniska avsättningarna eller det riskkänsliga kapitalkravet ska, när det är möjligt, göra en egen bedömning av de externa värderingarna.

Egen risk- och solvensbedömning

9 § Ett tjänstepensionsföretag ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning.

I risk- och solvensbedömningen ska tjänstepensionsföretaget göra en bedömning av

  1. företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi,
  2. företagets fortlöpande efterlevnad av bestämmelserna om det riskkänsliga kapitalkravet och minimikapitalkravet, samt försäkringstekniska avsättningar, och
Sida 896
Prop. 2018/19:158Sida 897
3. hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och de antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet.
För bedömningen enligt andra stycket 1 ska tjänstepensionsföretaget ha processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och värderas. Företaget ska kunna redovisa de metoder som använts vid bedömningen.
Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i ett tjänstepensionsföretags affärsstrategier och ska beaktas vid företagets strategiska beslut.
Funktion för riskhantering
10 § Funktionen för riskhantering i ett tjänstepensionsföretag ska
  1. utvärdera systemet för riskhantering,
  2. identifiera, värdera, övervaka och hantera de risker som omfattas av systemet för riskhantering,
  3. rapportera till styrelsen och den verkställande direktören om de risker som tjänstepensionsföretaget är eller kan komma att bli exponerat för samt beroenden mellan risker.

Funktion för regelefterlevnad

11 § Funktionen för regelefterlevnad i ett tjänstepensionsföretag ska

1.rapportera till styrelsen och den verkställande direktören i fråga om efterlevnaden av a) bestämmelserna i denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, b) bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (2010:2043) och, c) om företaget har inrättat en sekundäretablering i ett annat land inom EES, föreskrifter och riktlinjer som den behöriga myndigheten i det landet har meddelat,

  1. lämna råd till företagets styrelse och den verkställande direktören om förebyggande av bristande efterlevnad av bestämmelser enligt 1,
  2. bedöma konsekvenserna av förändringar i bestämmelser enligt 1, och
  3. identifiera och bedöma risker för bristande efterlevnad av bestämmelser enligt 1.

Funktion för internrevision

12 § Den som ska ansvara för eller utföra uppgifter i funktionen för internrevision i ett tjänstepensionsföretag ska ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter som är tillräckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av företagets verksamhet.

Aktuariefunktion

13 § Aktuariefunktionen i ett tjänstepensionsföretag ska

1.samordna och svara för kvaliteten i de försäkringstekniska beräkningarna och utredningarna,

Sida 897
Prop. 2018/19:158Sida 898
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2.bistå styrelsen och den verkställande direktören och på eget initiativ rapportera till dem i frågor som rör metoder, beräkningar och bedömningar av a) de försäkringstekniska avsättningarna, b) värderingen av försäkringsriskerna, och c) återförsäkringsskydd och andra riskreduceringstekniker, och

3.bidra till företagets riskhanteringssystem.

Den som ska ansvara för eller utföra uppgifter i aktuariefunktionen ska ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter som är tillräckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i företagets verksamhet.

Tjänstepensionsföretaget ska utse minst en oberoende person som ansvarar för aktuariefunktionen.

Uppdragsavtal
Begränsningar i möjligheten att ingå uppdragsavtal

14 § Ett uppdragsavtal mellan ett tjänstepensionsföretag och en uppdragstagare får inte leda till att

1.kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras väsentligt,

2.den operativa risken i företaget ökar väsentligt,

3.Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn över tjänstepensionsföretagets verksamhet försämras, eller

4.försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades möjlighet till tillfredsställande och fortlöpande service inte kan upprätthållas.

Tjänstepensionsföretaget ska välja uppdragstagare med omsorg och löpande följa upp den verksamhet som omfattas av uppdragsavtal för att säkerställa att verksamheten fungerar tillfredsställande.

Ett uppdragsavtal ska vara skriftligt och tydligt ange parternas rättigheter och skyldigheter.

Anmälan av uppdragsavtal

15 § Ett tjänstepensionsföretag

ska anmäla ett uppdragsavtal till

Finansinspektionen. Om uppdragsavtalet avser centrala funktioner eller förvaltningen av tjänstepensionsföretaget ska anmälan ske innan avtalet börjar gälla. Ett tjänstepensionsföretag ska snarast möjligt anmäla till

Finansinspektionen om det inträffar väsentliga förändringar som rör den verksamhet som omfattas av ett uppdragsavtal.

Investeringsriktlinjer

om

16 § Ett tjänstepensionsföretag ska upprätta, följa och offentliggöra investeringsriktlinjer. Sådana riktlinjer ska åtminstone innehålla uppgifter

1. metoder för att mäta investeringsrisker,

samt

2. införda processer för riskhantering och den strategiska allokeringen av tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och varaktighet,

och företagsstyrningsfaktorer.

3. hur hänsyn tas i investeringspolicyn till miljöfaktorer, sociala faktorer

Sida 898
Prop. 2018/19:158Sida 899
Riktlinjerna ska fastställas av styrelsen och ses över årligen. Om det sker en väsentlig förändring av investeringspolicyn ska riktlinjerna ses över snarast möjligt.
Senast när riktlinjerna börjar användas, ska de ges in till Finansinspektionen. Tjänstepensionsföretag ska samtidigt lämna in en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för tjänstepensionsföretaget samt för de försäkrade och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringarna. Detta gäller även vid ändringar av riktlinjerna.
System för ersättningar
17 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för ersättningar till
  1. de som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem,
  2. de som ansvarar för eller utför arbete i centrala funktioner, samt
  3. andra som kan påverka riskerna i tjänstepensionsföretagets verksamhet som skapar en sund och effektiv riskhantering.

Inom ramen för ersättningssystemet ska en ersättningspolicy upprättas och tillämpas. Ersättningspolicyn ska utvärderas och ses över årligen.

Bemyndigande

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. utformningen av företagsstyrningssystemet enligt 2 §,
  2. innehållet i styrdokumenten enligt 3 §,
  3. de krav som ska gälla för de som är verksamma i ett tjänstepensionsföretag enligt 4 och 12 §§ samt 13 § andra stycket,
  4. innehållet i systemet för riskhantering enligt 6 § samt omfattningen av riskerna i detta system,
  5. kraven på de regelbundna utvärderingar som ska göras av tjänstepensionsföretag när det gäller företagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna enligt 7 §,
  6. hur en sådan egen bedömning som avses i 8 § ska genomföras,
  7. vad som ska ingå i risk- och solvensbedömningen enligt 9 § och rapporteringen av denna enligt 10 kap. 13 § försäkringsrörelselagen jämförd med 1 kap. 6 § denna lag,
  8. funktionen för riskhanterings uppgifter enligt 10 §,
  9. funktionen för regelefterlevnads uppgifter enligt 11 §,
  10. aktuariefunktionens uppgifter enligt 13 §,
  11. vad ett tjänstepensionsföretag ska beakta när ett uppdragsavtal enligt 14 § ingås och innehållet i ett sådant avtal,
  12. vad investeringsriktlinjerna och redogörelsen för konsekvenserna enligt 16 § ska innehålla,
  13. innehållet i den ersättningspolicy som ska upprättas enligt 17 § och hur information om ersättningspolicyn ska offentliggöras,
  14. funktionen för internrevisions uppgifter enligt 10 kap. 17 §

försäkringsrörelselagen jämförd med 1 kap. 5 § denna lag,

Sida 899
Prop. 2018/19:158Sida 900
  1. innehållet i försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag som avses i 10 kap. 23 § försäkringsrörelselagen jämförd med 1 kap. 5 § denna lag, och
  2. vilka uppgifter som riktlinjer för hantering av intressekonflikter

enligt 10 kap. 24 § försäkringsrörelselagen ska omfatta jämförd med 1 kap. 5 § denna lag.

10 kap. Associationsrättsliga bestämmelser för tjänstepensionsföretag

Bestämmelser i försäkringsrörelselagen som inte ska gälla

1 § Bestämmelserna i 11 kap. 2, 7 b, 13 a–13 c, 32, 33, 45 och 50 §§, 12 kap. 2, 5, 10, 11, 25 a, 41, 43 a–43 e, 74, 81, 82 och 88 §§ och 13 kap. 5, 9 a, 18 a–18 e, 27, 32, 33 och 39 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte för tjänstepensionsföretag.

Tjänstepensionsaktiebolag

Hinder mot bildande

2 § Om teckning av aktier innebär att någon som inte har prövats enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 kommer att ha ett kvalificerat innehav i tjänstepensionsaktiebolaget, får bolaget inte bildas utan att en sådan prövning görs. Om personen vid den prövningen inte anses lämplig, får bolaget inte bildas.

Revisionsutskott

3 § I fråga om revisionsutskott ska ett tjänstepensionsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 8 kap. 49 a § aktiebolagslagen (2005:551).

Revisorns uppdragstid

4 § I fråga om uppdragstid för revisorn ska ett tjänstepensionsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 9 kap. 21 a § aktiebolagslagen (2005:551). Möjligheten enligt den paragrafen att förlänga revisionsuppdraget till högst tjugo eller tjugofyra år gäller dock inte uppdrag i ett tjänstepensionsaktiebolag

Domstols entledigande av revisorn

5 § I fråga om domstols entledigande av revisorn ska ett tjänstepensionsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 9 kap. 22 a § aktiebolagslagen (2005:551).

EU:s revisorsförordning

6 § Bestämmelser om revision av tjänstepensionsaktiebolag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut

9002005/909/EG.

Sida 900
Prop. 2018/19:158Sida 901

Tillämpliga bestämmelser vid fusion

7 § Vid fusion med ett tjänstepensionsaktiebolag gäller inte 23 kap. 19– 21, 22–24 och 45 §§ aktiebolagslagen (2005:551). I stället gäller 8 § detta kapitel och 11 kap. 34 och 35 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043). I 11 kap. 37 § försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om fusion genom absorption av helägt dotterbolag.

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

8 § När fusionsplanen gäller i samtliga bolag, ska såväl överlåtande som övertagande bolag ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.

Vid fusion genom kombination krävs att bolagen uppfyller förutsättningarna i 2 kap. 4 och 5 §§ och att prövning av godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § har gjorts för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.

Ansökan enligt första stycket ska ges in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551), senast två år efter det att fusionsplanen ha kungjorts enligt 27 kap. 3 § aktiebolagslagen.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

Tvångslikvidation

9 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) om i vilka fall allmän domstol eller Bolagsverket ska besluta att ett bolag ska gå i likvidation gäller för tjänstepensionsaktiebolag att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om

  1. ett tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller
  2. tillståndet att driva verksamhet avseende tjänstepensionsverksamhet enligt denna lag har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse eller ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Beslutet enligt första stycket 2 ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

I ärenden om likvidation av tjänstepensionsaktiebolag vars tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse, ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.

Sida 901
Prop. 2018/19:158Sida 902

Företagsnamn

10 § Ett tjänstepensionsaktiebolags företagsnamn ska innehålla ordet tjänstepension.

Ömsesidiga tjänstepensionsbolag

Ansvar för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags förpliktelser

11 § I ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag har delägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser.

I bolagsordningen för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag får det dock föreskrivas att en delägare ska täcka skulder, avsättningar eller förluster i rörelsen, som bolaget inte kan täcka genom att ta i anspråk egna tillgångar eller medel, genom att göra kapitaltillskott till bolaget (uttaxering).

Bemyndigande

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att bestämmelserna om koncerner denna lag, i föreskrifter meddelade med stöd av denna lag, i försäkringsrörelselagen (2010:2043), i föreskrifter meddelade med stöd av försäkringsrörelselagen och i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska gälla helt eller delvis för en grupp av företag, som inte utgör en koncern enligt 1 kap. 10 – 14 §§ lagen om ekonomiska föreningar, men som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning.

Garantikapital

13 § Garantikapitalet ska återbetalas när det inte längre behövs för att rörelsen ska unna drivas ändamålsenligt och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalbasens sammansättning och storlek i 7 kap. Bestämmelser om villkor för sådan återbetalning finns i 12 kap. 66 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Garantikapitalet ska också återbetalas om inte registrering sker enligt 12 kap. 18 § försäkringsrörelselagen.

Bolagsordning

14 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags bolagsordning ska innehålla uppgifter om

  1. bolagets företagsnamn,
  2. den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,
  3. föremålet för bolagets verksamhet,
  4. verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska drivas utanför EES,
  5. antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revisorer och eventuella styrelsesuppleanter, som får utses av bolagsstämman och tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,
  6. den krets av försäkrade som i denna egenskap är delägare, om inte bara försäkringstagarna är delägare,
  7. garantikapitalet,
Sida 902
Prop. 2018/19:158Sida 903
  1. regler för hur rösträtten och förslagsrätten ska utövas och hur beslut ska fattas på stämman, varvid det ska anges särskilt i vilken utsträckning garanterna ska ha rösträtt,
  2. för vilka tjänstepensionsförsäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp eller andel och i vilken ordning uttaxering kan ske gentemot delägarna i bolaget och hur uttaxeringen ska genomföras,
  3. i vilken ordning garanterna ska betala in det tecknade garantikapitalet,
  4. om och i vilken ordning vinst ska delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet ska återbetalas,
  5. hur en bolagsstämma ska sammankallas,
  6. de ärenden som ska förekomma på en ordinarie bolagsstämma,
  7. de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust,
  8. antal och sammanlagt belopp av de försäkringar som ska vara tecknade innan bolaget kan anses bildat,
  9. hur tillgångarna ska fördelas mellan delägarna vid bolagets upplösning, och
  10. det som ska gälla för sådana förlagsinsatser som avses i 11 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, om sådana ska förekomma.

Om tjänstepensionsbolaget ska ha euro som redovisningsvaluta, ska det anges i bolagsordningen.

Revisionsutskott

15 § I fråga om revisionsutskott ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 7 kap. 47 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

16 § Om ett beslut att ändra bolagsordningen avser delägarnas ansvarighet vid uttaxering enligt 11 § andra stycket, får beslutet inte tillämpas tidigare än ett år efter registreringen av beslutet, om inte samtliga delägare har biträtt det.

Efter registrering ska beslutet genast kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer. Dessutom ska en underrättelse om beslutet skickas till varje delägare vars postadress är känd.

Den som är delägare när beslutet fattas men som inte samtycker till beslutet har rätt att inom ett år från beslutets registrering häva försäkringsavtalet utan att rätta sig efter den uppsägningstid som annars skulle ha gällt. Om avtalet hävs har delägare rätt att få ut den på försäkringen belöpande andelen av ej intjänade premier och återbäring. Beräkningen av denna andel ska göras för den tidpunkt då avtalet upphör att gälla.

Revisorns uppdragstid

17 § I fråga om uppdragstid för revisorn ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 54 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Möjligheten enligt den paragrafen att förlänga revisionsuppdraget till högst tjugo eller tjugofyra år gäller dock inte uppdrag i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag.

Sida 903
Prop. 2018/19:158Sida 904

Revisionsberättelsen

18 § I fråga om revisionsberättelsens innehåll ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 56–59 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Koncernrevision

19 § I fråga om koncernrevision ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 60 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Domstols entledigande av revisorn

20 § I fråga om en domstols entledigande av revisorn ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 55 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

EU:s revisorsförordning

21 § Bestämmelser om revision av ömsesidiga tjänstepensionsbolag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014.

Tvångslikvidation

22 § Bestämmelsen i 17 kap. 16 § första stycket 1 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar om allmän domstols beslut om likvidation ska gälla också för ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Bolagsverket ska besluta att ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska gå i likvidation om

  1. bolagets hela tjänstepensionsförsäkringsbestånd har överlåtits,
  2. ett tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats,
  3. tillståndet att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),
  4. bolaget är försatt i konkurs som avslutats med överskott och bolagsstämman inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 11 kap. 79 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), eller
  5. bolaget saknar till försäkringsregistret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör.

Ett beslut om likvidation ska inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden upphört under ärendets handläggning. Frågor om likvidation enligt första eller andra stycket prövas på anmälan av Finansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören eller en delägare eller röstberättigad som inte är delägare.

I de fall som avses i andra stycket 3 ska Bolagsverket fatta beslutet om likvidation så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket.

I de fall som avses i andra stycket 4 eller 5 prövas frågan på ansökan även av en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

Sida 904
Prop. 2018/19:158Sida 905

Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

Tillämpliga bestämmelser

23 § Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag gäller 16 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de undantag och tillägg som följer av andra stycket.

I stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen om ekonomiska föreningar tillämpas 24 § detta kapitel och 12 kap. 83, 84 och 86 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043). I 12 kap. 85 § försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 12 och 24 §§ lagen om ekonomiska föreningar. I 12 kap. 86 § försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 28 och 29 §§ samma lag.

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

24 § När fusionsplanen gäller i samtliga tjänstepensionsbolag, ska såväl det eller de överlåtande bolagen som det övertagande bolaget ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.

Vid fusion genom kombination krävs dessutom att tjänstepensionsbolagen uppfyller förutsättningarna i 2 kap. 4 och 5 §§ och att prövning av godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § gjorts för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha sin hemvist i Sverige.

En ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga bolag och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

Företagsnamn

25 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags företagsnamn ska innehålla orden ömsesidig och tjänstepension.

Bolagets styrelse får anta ett särskilt företagsnamn. Ett särskilt företagsnamn får inte innehålla ordet ömsesidig.

Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från företagsnamn som är införda i det register som avses i 17 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). I övrigt finns bestämmelser om registreringen i lagen (2018:000) om företagsnamn.

Tjänstepensionsföreningar

Verksamhetskapital

26 § En tjänstepensionsförening får inte bildas utan verksamhetskapital. Kapitalet får tillskjutas även av andra än medlemmar.

Sida 905
Prop. 2018/19:158Sida 906

För registrering av en tjänstepensionsförening, krävs att hela verksamhetskapitalet har betalats in.

Verksamhetskapitalet ska återbetalas när det inte längre behövs för att rörelsen ska kunna drivas ändamålsenligt och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalbasens storlek och sammansättning i 7 kap.

Verksamhetskapitalet ska också återbetalas om inte registrering sker enligt 13 kap. 7 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Revisionsutskott

27 § I fråga om revisionsutskott ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 7 kap. 47 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Revisorns uppdragstid

28 § I fråga om uppdragstid för revisorn ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 54 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Möjligheten enligt den paragrafen att förlänga revisionsuppdraget till högst tjugo eller tjugofyra år gäller dock inte uppdrag i en tjänstepensionsförening.

Revisionsberättelsen

29 § I fråga om revisionsberättelsens innehåll ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan förening som avses i 8 kap. 56–59 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Koncernrevision

30 § I fråga om koncernrevision ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 60 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Domstols entledigande av revisorn

31 § I fråga om domstols entledigande av revisorn ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 55 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

EU:s revisorsförordning

32 § Bestämmelser om revision av tjänstepensionsföreningar vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014.

Tvångslikvidation

33 § Utöver bestämmelserna om tvångslikvidation i 17 kap. 11 § och 16 § första stycket 1–3 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för tjänstepensionsföreningar att Bolagsverket ska besluta att föreningen ska gå i likvidation, om

1. föreningens hela tjänstepensionsförsäkringsbestånd har överlåtits,

Sida 906
Prop. 2018/19:158Sida 907
  1. ett tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller
  2. tillståndet att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt denna lag har återkallats utan att föreningen i stället har ett fått tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).

I de fall som avses i första stycket 3 ska Bolagsverket fatta beslutet om likvidation så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en föreningsmedlem eller en innehavare av förlagsandelar eller på anmälan av Finansinspektionen.

I ärenden enligt första stycket 3 ska bestämmelserna i 17 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar inte tillämpas.

Tillämpliga bestämmelser

34 § Vid fusion med en tjänstepensionsförening gäller inte 16 kap. 17– 19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. I stället gäller 35 § i detta kapitel och 13 kap. 34 och 35 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043). I 13 kap. 36 § försäkringsrörelselagen finns särskilda bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar. När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag, gäller 35 § och 13 kap. 34 och 35 §§ försäkringsrörelselagen i tillämpliga delar. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

35 § När fusionsplanen gäller i samtliga föreningar, ska såväl överlåtande som övertagande tjänstepensionsförening ansöka om tillstånd att verkställa planen. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska göras hos Finansinspektionen.

Vid fusion genom kombination krävs dessutom att tjänstepensionsföreningarna uppfyller förutsättningarna i 2 kap. 4 och 5 §§ och att prövning av godkännande av stadgarna enligt 2 kap. 9 § gjorts för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha sin hemvist i Sverige.

Ansökan enligt första stycket ska lämnas in inom en månad efter det att fusionsplanen gäller i samtliga föreningar och, om fusionsplanen har registrerats enligt 16 kap. 12§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, senast två år efter det att fusionsplanen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

Sida 907
Prop. 2018/19:158Sida 908

Företagsnamn

36 § I stället för bestämmelserna i 20 kap. 1 § första stycket första meningen och 2 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar om en förenings företagsnamn gäller för tjänstepensionsföreningar att dess företagsnamn ska innehålla ordet tjänstepensionsförening och att ordet tjänstepensionsförening eller en förkortning av det uttrycket inte får finnas med i ett särskilt företagsnamn.

Endast tjänstepensionsföreningar får i sitt företagsnamn använda uttrycket tjänstepensionsförening.

11 kap. Överlåtelse av tjänstepensionsförsäkringsbestånd

Bestämmelser i försäkringsrörelselagen som inte ska gälla

1 § Bestämmelserna i 14 kap.1, 2, 5–7, 9–12, 16 och 17 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte för tjänstepensionsföretag.

Avtal om överlåtelse

2 § Ett tjänstepensionsföretag (det överlåtande företaget) får helt eller delvis överlåta sitt tjänstepensionsförsäkringsbestånd till ett annat tjänstepensionsföretag eller försäkringsföretag (det övertagande företaget). En överlåtelse till ett försäkringsföretag får endast omfatta åtaganden som ska fullgöras i Sverige.

En hel eller delvis överlåtelse av tjänstepensionsförsäkringsbestånd får även ske mellan ett tjänstepensionsföretag och ett utländskt tjänstepensionsinstitut som är auktoriserat i ett land inom EES (gränsöverskridande överlåtelse). Vid en sådan överlåtelse är tjänstepensionsföretaget antingen överlåtande eller övertagande företag.

Tjänstepensionsförsäkringsbestånd får överlåtas även om det överlåtande företaget har gått i likvidation.

Förhandsgodkännande av överlåtelseavtalet

3 § Ett avtal om överlåtelse av tjänstepensionsförsäkringsbestånd ska för att bli giltigt godkännas av en majoritet av stämman i det överlåtande företaget.

Vid gränsöverskridande överlåtelse ska, i förekommande fall, även den som i egenskap av arbetsgivare betalar premier för de tjänstepensionsförsäkringar som ska överlåtas godkänna avtalet om överlåtelse.

Tillstånd till överlåtelse

4 § Ett tjänstepensionsföretag får verkställa ett avtal om överlåtelse av tjänstepensionsförsäkringsbestånd med tillstånd av Finansinspektionen, eller med tillstånd av behörig myndighet för ett övertagande utländskt tjänstepensionsinstitut.

Sida 908
Prop. 2018/19:158Sida 909

Ansökan om tillstånd till verkställighet

5 § Ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska göras av det övertagande företaget. Vid överlåtelse till ett försäkringsföretag ska ansökan ges in av det överlåtande företaget.

Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom fyra månader från det att stämmobeslutet i det överlåtande företaget om godkännande av överlåtelseavtalet registrerades eller inom fyra månader från det att stämman i det överlåtande utländska tjänstepensionsinstitutet och berörd arbetsgivare godkände överlåtelsen.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökan och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av den.

Om ansökan inte har gjorts inom föreskriven tid eller om den har avslagits, ska Bolagsverket förklara att frågan om överlåtelse har fallit.

Ansökans innehåll

6 § En ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska vara skriftlig. Ansökan ska innehålla följande information och handlingar:

  1. uppgift om överlåtande och övertagande företags namn, hemvist och land inom EES där företagen är registrerade,
  2. kopia av stämmans protokoll och de handlingar som lagts fram på stämman i det överlåtande tjänstepensionsföretaget,
  3. i förekommande fall, kopia av Bolagsverkets registreringsbevis av stämmans beslut om överlåtelse,
  4. en beskrivning av tjänstepensionsförsäkringarnas viktigaste särdrag,
  5. namn på den som i egenskap av arbetsgivare betalar premier för de tjänstepensionsförsäkringar som ska överlåtas, arbetsgivarens hemvist och i förekommande fall bevis för dennes godkännande av överlåtelseavtalet, och,
  6. i förekommande fall, namnet på det land inom EES vars social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för de tjänstepensionsförsäkringar som ska överlåtas.

Överlämnande av ansökan

7 § Om Finansinspektionen tar emot en ansökan om tillstånd att verkställa ett gränsöverskridande överlåtelseavtal ska inspektionen utan dröjsmål lämna över ansökan till den behöriga myndigheten för det överlåtande utländska tjänstepensionsinstitutet för bedömning.

Förutsättningar för tillstånd till verkställighet

8 § Finansinspektionen ska meddela beslut om tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet inom tre månader från det att ansökan togs emot. Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet ska ges om:

  1. den rätt som tillkommer de försäkrade och andra ersättningsberättigade på grund av tjänstepensionsförsäkringar inte försämras,
  2. det övertagande tjänstepensionsföretaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats,
  3. all information enligt 6 § har lämnats,
Sida 909
Prop. 2018/19:158Sida 910
  1. det övertagande företagets organisation är ändamålsenlig,
  2. det övertagande företagets finansiella situation är tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamhetens omfattning och art, och
  3. företrädaren för företaget har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämpad att leda verksamheten.

Vid en gränsöverskridande överlåtelse krävs, utöver vad som anges i första stycket 1–5, för att tillstånd ska ges att behörig myndighet för det överlåtande utländska tjänstepensionsinstitutet samtycker till överlåtelsen.

Om Finansinspektionen vid en gränsöverskridande överlåtelse inte har meddelat beslut om ansökan inom den i första stycket angivna tiden ska tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet anses ha getts efter att fyra månader och tre veckor har förflutit från det att ansökan togs emot av inspektionen.

Information om beslut till utländsk behörig myndighet

9 § Vid en gränsöverskridande överlåtelse ska Finansinspektionen inom två veckor från det att beslutet om tillstånd till verkställighet i 8 § första stycket fattades meddela den behöriga myndigheten för det överlåtande utländska tjänstepensionsinstitutet om beslutet.

Underrättelse till övertagande företag om utländska verksamhetsföreskrifter och informationskrav

10 § Om en gränsöverskridande överlåtelse resulterar i gränsöverskridande verksamhet och Finansinspektionen får veta vilka föreskrifter och informationskrav som gäller för verksamheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten ska drivas, ska inspektionen underrätta det övertagande företaget om dessa regler som senast en vecka från mottagandet.

Om Finansinspektionen får veta att föreskrifterna och informationskraven har ändrats ska inspektionen underrätta det övertagande företaget om det.

Verkställighet och registrering av tillstånd

11 § När tillstånd till verkställande av överlåtelseavtalet har tagits emot ska det övertagande företaget genast anmäla beslutet för registrering. Om beståndet ska överlåtas till ett försäkringsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut ska anmälan göras av det överlåtande företaget.

Bolagsverket ska genast registrera beslutet. När registrering skett övergår ansvaret för det överlåtna tjänstepensionsförsäkringsbeståndet på det övertagande företaget.

Om inget beslut har tagits emot får ett gränsöverskridande överlåtelseavtal verkställas efter utgången av den tid som anges i 8 § andra stycket och när registrering har skett hos Bolagsverket enligt andra stycket.

Sida 910
Prop. 2018/19:158Sida 911

Bedömning av överlåtande företag vid gränsöverskridande verksamhet

12 § Om Finansinspektionen tar emot en ansökan om gränsöverskridande överlåtelse från en behörig myndighet för ett övertagande utländskt tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen till den behöriga myndigheten inom åtta veckor från mottagandet lämna en bedömning av:

  1. om överlåtelsen innebär att den rätt som tillkommer de försäkrade och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar inte försämras, och
  2. om det överlåtande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats.

Särskilda bestämmelser vid likvidation eller konkurs

13 § När ett tjänstepensionsföretag har gått i likvidation eller försatts i konkurs, ska beståndet av tjänstepensionsförsäkringar om möjligt överlåtas till ett eller flera andra tjänstepensionsföretag eller försäkringsföretag som anges i 2 § första stycket.

14 § Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal vid likvidation eller konkurs ska ges om de förutsättningar som anges i 8 § första stycket 2 är uppfyllda. I fråga om ett sådant avtal gäller i övrigt 11 § samt bestämmelserna i 14 kap. 8 och 13–15 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Hänskjutande till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid oenighet

15 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten för ett utländskt tjänstepensionsinstitut som är registrerat inom EES inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd inom ramen för en gränsöverskridande överlåtelse, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.

Bemyndigande

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om inhämtande av godkännande från arbetsgivaren enligt 3 §.

12 kap. Lämplighetsprövning av ägare i tjänstepensionsaktiebolag

Bestämmelser i försäkringsrörelselagen som inte ska gälla

1 § Bestämmelserna i 15 kap. 6, 9, 14 och 19 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte för tjänstepensionsföretag.

Sida 911
Prop. 2018/19:158Sida 912

Förvärvstillstånd för vissa företag

2 § Om förvärvaren är ett försäkringsholdingföretag, ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess dotterföretag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag, eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende enligt 15 kap. 5 § 1 försäkringsrörelselagen (2010:2043) särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 19 kap. 63 § första stycket försäkringsrörelselagen, 16 kap. 37 § första stycket denna lag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Röstförbud

3 § Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

  1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att tjänstepensionsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,
  2. om ägaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
  3. om ägaren är ett försäkringsholdingföretag, ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess dotterföretag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 19 kap. 63 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043), 16 kap. 37 § första stycket denna lag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller
  4. om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 15 kap. 1 eller 2 § försäkringsrörelselagen, får Finansinspektionen besluta att ägaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

Sida 912
Prop. 2018/19:158Sida 913

Bemyndigande

4 § Regeringen får meddela föreskrifter om handläggningen av tillståndsärenden enligt 2 § samt 15 kap. 1–5 och 7 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) jämförda med 1 kap. 5 §.

13 kap. Offentliggörande

Offentliggörande av solvens- och verksamhetsrapport

1 § Ett tjänstepensionsföretag ska offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport en gång per år. Rapporten ska uppdateras i de fall som anges i 4 och 6 §§.

Innehållet i solvens- och verksamhetsrapporten

2 § Solvens- och verksamhetsrapporten ska innehålla en beskrivning av tjänstepensionsföretagets

  1. verksamhet och resultat,
  2. företagsstyrningssystem,
  3. riskprofil,
  4. värderingsmetoder för solvensändamål, och
  5. solvenssituation.

Ett tjänstepensionsföretag får helt eller delvis lämna de uppgifter som ska offentliggöras genom rapporten genom hänvisning till uppgifter som företaget offentliggjort för att uppfylla andra rättsliga eller administrativa krav, om dessa uppgifter är likvärdiga till art och omfattning.

Undantag från kravet på offentliggörande

3 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att ett tjänstepensionsföretag inte behöver offentliggöra uppgifter som anges i 2 § första stycket 1–4, om ett offentliggörande skulle innebära att

  1. företagets konkurrenter otillbörligt gynnas, eller
  2. företaget bryter mot tystnadsplikt avsedd att skydda försäkringstagare eller annan som företaget har en motpartsrelation till.

Ett tjänstepensionsföretag som har beviljats undantag ska ange detta och skälen för undantaget i rapporten.

Uppdateringar av solvens- och verksamhetsrapporten

Uppdateringar om det riskkänsliga kapitalkravet inte är uppfyllt

4 § Ett tjänstepensionsföretag som inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§ ska omedelbart uppdatera tidigare offentliggjorda uppgifter i solvens- och verksamhetsrapporten, om

  1. underskottet är betydande, och
  2. Finansinspektionen inte har fått någon realistisk åtgärdsplan inom två månader räknat från det datum då företaget upptäckte att underskottet var betydande.

Om Finansinspektionen har ansett att åtgärdsplanen är realistisk, men underskottet inte har korrigerats inom tolv månader från det att det upptäcktes, ska underskottet offentliggöras av företaget vid utgången av

Sida 913
Prop. 2018/19:158Sida 914

denna period. Samtidigt ska företaget offentliggöra en förklaring av orsakerna till det kvarvarande underskottet, följderna av detta, vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits av företaget och vilka ytterligare korrigerande åtgärder som är planerade.

5 § På begäran av Finansinspektionen ska ett tjänstepensionsföretag som inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet, samtidigt som underskottet är betydande och någon realistisk åtgärdsplan inte har överlämnats till inspektionen inom den tid som anges i 4 § första stycket 2, offentliggöra

  1. hur stort underskottet är,
  2. en förklaring av orsakerna till underskottet,
  3. följderna av underskottet, och
  4. vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits av företaget.

Uppdateringar om minimikapitalkravet inte är uppfyllt

6 § Ett tjänstepensionsföretag som inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ ska omedelbart uppdatera tidigare offentliggjorda uppgifter i solvens- och verksamhetsrapporten, om Finansinspektionen

  1. bedömer att företaget inte kommer att kunna överlämna en realistisk, kortsiktig finansiell saneringsplan, eller
  2. inte har fått någon sådan plan inom en månad från den dag då företaget upptäckte att minimikapitalkravet inte var uppfyllt.

Om Finansinspektionen har ansett att en finansiell saneringsplan är realistisk, men underskottet inte har korrigerats inom tre månader från det att det upptäcktes, ska underskottet offentliggöras av företaget senast vid utgången av denna period. Samtidigt ska företaget offentliggöra en förklaring av orsakerna till det kvarvarande underskottet, följderna av detta, vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits av företaget och vilka ytterligare korrigerande åtgärder som är planerade.

7 § På begäran av Finansinspektionen ska ett tjänstepensionsföretag som inte uppfyller minimikapitalkravet, samtidigt som någon av de omständigheter som anges i 6 § första stycket föreligger, offentliggöra

  1. hur stort underskottet är,
  2. en förklaring av orsakerna till underskottet,
  3. följderna av underskottet, och
  4. vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits av företaget.

System och styrdokument

8 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha upprättat lämpliga informations- och rapporteringssystem för att kunna uppfylla bestämmelserna i 1–7 §§ och ha styrdokument som säkerställer att alla uppgifter som offentliggörs fortlöpande är relevanta.

Solvens- och verksamhetsrapporter samt uppdateringar av dessa ska godkännas av tjänstepensionsföretagets styrelse innan de offentliggörs.

Bemyndigande

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

Sida 914
Prop. 2018/19:158Sida 915
1. innehållet i solvens- och verksamhetsrapporten enligt 2 §,
  1. vilka uppgifter en ansökan om undantag från kravet på Bilaga 3 offentliggörande enligt 3 § ska innehålla, och
  2. innehållet i informations-och rapporteringssystem och styrdokument

enligt 8 §.

14 kap. Tillsyn

Bestämmelser i försäkringsrörelselagen som inte ska gälla

1 § Bestämmelserna i 17 kap. 2, 3 a, 6, 7 a, 12, 18–27 och 30 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte för tjänstepensionsföretag.

Tillsynen och dess omfattning

2 § Finansinspektionen har tillsyn över tjänstepensionsföretag. Tillsynen omfattar att verksamheten drivs enligt

  1. denna lag,
  2. andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
  3. företagets bolagsordning eller stadgar,
  4. företagets försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag samt riktlinjer för hantering av intressekonflikter, och
  5. styrdokument som företaget har upprättat och som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet.

Finansinspektionen har därutöver tillsyn över att tjänstepensionsföretaget har lämpliga kreditvärderingsförfaranden och att företaget har lämpliga hänvisningar i sina investeringsriktlinjer till kreditbetyg som utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut.

Finansinspektionen har dessutom tillsyn över att tjänstepensionsföretagets ägare och styrning uppfyller lämplighetskraven i denna lag.

Finansinspektionens tillsyn ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod.

Revisors och särskild granskares rapporteringsskyldighet

3 § En revisor eller en särskild granskare ska genast rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett tjänstepensionsföretag får kännedom om förhållanden som

  1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar företagets verksamhet,
  2. kan påverka företagets fortsatta drift negativt,
  3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen (2005:551) eller 8 kap. 36 eller 37 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, eller
  4. kan innebära att företaget brister eller har brustit i uppfyllandet av kapitalkrav som gäller för företaget enligt 8 kap.

Revisorn och granskaren har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag som revisorn eller den särskilda granskaren har i tjänstepensionsföretagets moderföretag eller dotterföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med tjänstepensionsföretaget.

Sida 915
Prop. 2018/19:158Sida 916

Kapitaltillägg

Befogenhet att besluta om kapitaltillägg och förutsättningar för ett sådant beslut

4 § Finansinspektionen får besluta om ett tillägg till det riskkänsliga kapitalkravet (kapitaltillägg) för ett tjänstepensionsföretag, om

  1. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§, eller
  2. företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från kraven i 9 kap. 2 §, samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid.

Beräkning av kapitaltillägg

5 § Ett kapitaltillägg som avses i 4 § 1 ska beräknas så att det säkerställer att tjänstepensionsföretaget uppfyller skyddsnivån enligt 8 kap. 1 §.

Ett kapitaltillägg som avses i 4 § 2 ska vara proportionellt mot de risker som finns på grund av bristerna i företagsstyrningssystemet.

Kapitalkrav efter beslut om kapitaltillägg

6 § Efter ett beslut om kapitaltillägg ska tjänstepensionsföretagets riskkänsliga kapitalkrav utgöras av summan av kapitaltillägget och det riskkänsliga kapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1–6 §§.

Föreläggande i samband med beslut om kapitaltillägg

7 § När kapitaltillägg beslutas enligt 4 § 2, ska Finansinspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa de brister som har föranlett kapitaltillägget.

Bemyndigande

8 § Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i 17 kap. 29 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) jämförd med 1 kap. 5 § denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka upplysningar ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen enligt 17 kap. 5 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) jämförd med 1 kap. 5 § första stycket, när och hur de upplysningarna ska lämnas samt om att vissa uppgifter som enligt 17 kap. 5 § försäkringsrörelselagen ska lämnas till Finansinspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån.

15 kap. Ingripanden

Bestämmelser i försäkringsrörelselagen som inte ska gälla
1 § Bestämmelserna i 18 kap. 1, 2, 4–8, 10, 12, 13, 15, 19 och 28 §§
försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller inte för tjänstepensionsföretag.
Sida 916
Prop. 2018/19:158Sida 917

Ingripande mot tjänstepensionsföretag

När Finansinspektionen ska ingripa

2 § Finansinspektionen ska ingripa om

  1. ett tjänstepensionsföretag har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets näringsverksamhet, företagets bolagsordning eller stadgar eller företagets försäkringstekniska riktlinjer, beräkningsunderlag, investeringsriktlinjer eller riktlinjer för hantering av intressekonflikter eller sådana styrdokument som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet,
  2. bolagsordningen, stadgarna, de försäkringstekniska riktlinjerna, beräkningsunderlaget, investeringsriktlinjerna, riktlinjerna för hantering av intressekonflikter eller styrdokumenten inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet, eller
  3. försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för erforderlig riskutjämning. Om ett tjänstepensionsföretag driver verksamhet i ett annat land inom

EES och företaget inte rättar sig efter ett föreläggande om rättelse som Finansinspektionen eller en behörig myndighet i ett annat land inom EES har beslutat, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet om vilka åtgärder som vidtas.

Hur Finansinspektionen ska ingripa

3 § Ingripande med stöd av 2 § sker genom utfärdande av föreläggande att vidta rättelse inom viss tid, genom förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning. Finansinspektionen får också med stöd av 9 § begränsa ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige.

Om en överträdelse är allvarlig ska tjänstepensionsföretagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Åtgärder vid bristande uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet

Skyldighet att upprätta en åtgärdsplan och att följa den

4 § Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet som avses i 8 kap. 1–6 §§, ska företaget inom två månader från det att bristen upptäcktes

  1. upprätta en åtgärdsplan för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet inom högst tolv månader från samma tidpunkt, och
  2. överlämna planen till Finansinspektionen.

Om ett tjänstepensionsföretag inte inom den tid som föreskrivs i första stycket upprättar en sådan plan som avses där och överlämnar den till Finansinspektionen, får inspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att fullgöra dessa skyldigheter.

Ett tjänstepensionsföretag ska vidta de åtgärder som anges i en åtgärdsplan som avses i första stycket.

Sida 917
Prop. 2018/19:158Sida 918

Finansinspektionens behandling av en överlämnad åtgärdsplan

5 § Om Finansinspektionen finner att åtgärderna i en åtgärdsplan som avses i 4 § första stycket 1 är otillräckliga, ska Finansinspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att göra de ändringar i planen som krävs för att företaget, om planen följs, inom högst tolv månader från det att bristen upptäcktes åter ska uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen genom ett eller flera beslut förlänga tidsfristen för ett tjänstepensionsföretag att enligt en sådan plan som avses i 4 § första stycket 1 åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet med sammanlagt högst ett år och sex månader.

Vid prövningen av om förlängning enligt andra stycket ska ske och vid fastställande av tiden för en sådan förlängning, ska Finansinspektionen särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av det riskkänsliga kapitalkravet beror på förhållanden som står utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med att de förhållandena skulle föreligga.

Förlängd tidsfrist vid synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden

6 § Om ett tjänstepensionsföretags bristande uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet beror på synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden som företaget inte skäligen kunde förväntas räkna med, får Finansinspektionen, genom ett eller flera beslut, förlänga tidsfristen för företaget att enligt en sådan plan som avses i 4 § första stycket 1 åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet med sammanlagt högst 12 år.

Ett tjänstepensionsföretag ska under en sådan tidsfrist som avses i första stycket var tredje månad ge in en lägesrapport om vilka åtgärder som har vidtagits och i vilken mån det riskkänsliga kapitalkravet åter uppfyllts.

Om ett tjänstepensionsföretags lägesrapport visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet från det att bristen konstaterades fram till dess att rapporten gavs in, ska Finansinspektionen besluta att den förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla.

Åtgärder vid bristande uppfyllelse av minimikapitalkrav eller garantibelopp

Skyldighet att upprätta en finansiell saneringsplan

7 § Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 §, ska företaget inom en månad från det att bristen upptäcktes

  1. upprätta en finansiell saneringsplan med åtgärder för att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet inom högst tre månader från samma tidpunkt, och
  2. överlämna planen till Finansinspektionen.

Ett tjänstepensionsföretag ska vidta de åtgärder som anges i en finansiell saneringsplan som avses första stycket.

Sida 918
Prop. 2018/19:158Sida 919

Finansinspektionens behandling av en överlämnad finansiell saneringsplan

8 § Om Finansinspektionen finner att åtgärderna i en finansiell saneringsplan som avses i 7 § 1 är otillräckliga, ska Finansinspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att göra de ändringar i planen som enligt inspektionens mening krävs för att företaget, om planen följs, inom tre månader från det att bristen upptäcktes åter ska uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen genom ett eller flera beslut förlänga tidsfristen enligt 7 § första stycket 1 med sammanlagt högst nio månader.

Vid prövningen av om förlängning enligt andra stycket ska ske och vid fastställande av tiden för en sådan förlängning ska Finansinspektionen särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av minimikapitalkravet eller garantibeloppet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och huruvida företaget skäligen kunde förväntas räkna med att de förhållandena skulle föreligga.

Förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar

9 § Finansinspektionen får begränsa ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

  1. företaget inte följer gällande bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar,
  2. företaget inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet som avses i 8 kap. 1–6 §§och det föreligger särskilda omständigheter som ger anledning att befara att företagets finansiella ställning kommer att försämras ytterligare,
  3. företaget inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 §, eller
  4. det vid beslut om återkallelse av företagets tillstånd bedöms vara nödvändigt för att skydda de intressen som försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar har.

Finansinspektionen får besluta hur försäkringsverksamheten ska drivas efter ett sådant beslut som avses i första stycket.

Återkallelse av tillstånd i vissa fall

När ett tjänstepensionsföretags tillstånd ska återkallas

10 § Finansinspektionen ska återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd, om företaget

  1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft,
  2. har förklarat sig avstå från tillståndet,
  3. har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation,
  4. inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 § och företagets finansiella saneringsplan, trots ett föreläggande enligt 8 §, är uppenbart otillräcklig,
Sida 919
Prop. 2018/19:158Sida 920
  1. inte inom en månad från den tidpunkt då företaget upptäckte att det inte uppfyllde minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 § har överlämnat en finansiell saneringsplan till Finansinspektionen,
  2. inte inom tre månader från den tidpunkt då företaget inte längre uppfyllde minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 § har vidtagit de åtgärder som finns angivna i företagets finansiella saneringsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande enligt 8 §, eller
  3. får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).

När ett tjänstepensionsföretags tillstånd får återkallas

11 § Finansinspektionen får återkalla ett försäkringsföretags tillstånd, om företaget

  1. inte längre uppfyller kraven för tillstånd,
  2. inte inom ett år från det tillstånd gavs har börjat driva sådan rörelse som tillståndet avser,
  3. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar,
  4. inte inom två månader från det att bristen i fråga om uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet konstaterades har upprättat en åtgärdsplan enligt 4 § och överlämnat den till Finansinspektionen,
  5. inte inom de tidsfrister som anges i 4–6 §§ har vidtagit sådana åtgärder för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet som avses i 8 kap. 1–6 §§ som finns angivna i en åtgärdsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande enligt 5 §, eller
  6. i annat fall allvarligt åsidosätter bestämmelser som gäller för företagets verksamhet.

I de fall som anges i första stycket får i stället varning meddelas, om det är tillräckligt.

Anmälan av vissa beslut till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

12 § Finansinspektionen ska anmäla beslut om begränsning av ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt över sina tillgångar och beslut om förbud för ett tjänstepensionsföretag att förfoga över tillgångarna till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Förseningsavgift

13 § Om ett tjänstepensionsföretag inte i tid lämnar de upplysningar som har föreskrivits med stöd av 14 kap. 8 § andra stycket, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Sida 920
Prop. 2018/19:158Sida 921

Ingripande mot vissa holdingföretag

14 § Om någon i ledningen för ett sådant holdingföretag som avses i 16 kap. 3 första stycket 3 b inte uppfyller de krav som anges i 16 kap. 37 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.

Bemyndigande

15 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. innehållet i en åtgärdsplan enligt 4 §, och
  2. innehållet i en finansiell saneringsplan enligt 7 §.

16 kap. Grupptillsyn

Företag som ingår i en grupp

1 § I en grupp ingår ett företag, dess dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotterföretaget har ett ägarintresse i.

Grupptillsyn över tjänstepensionsföretag

2 § Särskild tillsyn över tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp (grupptillsyn) ska utövas enligt detta kapitel.

Om ett tjänstepensionsföretag omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), eller av nationell lagstiftning som genomför Solvens II-direktivet i ett annat land inom EES, ska företaget inte omfattas av grupptillsyn enligt denna lag. Om ett tjänstepensionsföretag är anknutet företag till ett tjänstepensionsföretag som inte omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller av nationell lagstiftning som genomför Solvens II-direktivet i ett annat land inom EES, ska dock båda företagen omfattas av grupptillsyn enligt denna lag.

Om ett tjänstepensionsföretag enligt andra stycket inte ska omfattas av grupptillsyn enligt denna lag, och den grupptillsyn som annars skulle utövas enligt denna lag täcker fler områden än grupptillsynen som ska utövas över företaget enligt försäkringsrörelselagen eller annan nationell lagstiftning som genomför Solvens II-direktivet, ska grupptillsyn enligt denna lag utövas över företaget på de områden som inte täcks av grupptillsynen enligt försäkringsrörelselagen eller annan nationell lagstiftning som genomför Solvens II-direktivet.

Fall då grupptillsyn ska utövas

3 § Grupptillsyn enligt 4–6, 8–23 och 25–38 §§ ska utövas över

  1. tjänstepensionsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland,
  2. tjänstepensionsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredje land, och
Sida 921
Prop. 2018/19:158Sida 922

3. tjänstepensionsföretag vars moderföretag är a)ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut, b)ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, eller c)ett blandat finansiellt holdingföretag i ett sådant finansiellt konglomerat som avses i 2 kap. 1 a § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Grupptillsyn enligt 24 § ska utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är a)ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet, eller b)ett företag som inte är ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag.

Nivån för grupptillsyn

4 § Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första stycket 1 eller 2, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas enbart på nivån för moderföretaget i toppen av gruppen.

Första stycket gäller även om

  1. moderföretaget i toppen av gruppen är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotterföretag i stället var ett försäkringsföretag, och
  2. moderföretaget i toppen av gruppen är ett blandat finansiellt holdingföretag.

5 § Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EESförsäkringsgivare, som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 3 § andra stycket 3, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas enbart på nivån för moderföretaget i toppen av gruppen.

Tillsyn över de enskilda tjänstepensionsföretagen och försäkringsföretagen

6 § Ett tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt denna lag eller försäkringsrörelselagen (2010:2043) står även under tillsyn som enskilt tjänstepensionsföretag enligt denna lag.

Grupptillsynsmyndighet

7 § Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet enligt denna lag och ansvarar för grupptillsynen.

Sida 922
Prop. 2018/19:158Sida 923

Beslut om att inte beakta ett företag i en grupp vid grupptillsynen

8 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen om

  1. företaget är beläget utomlands och det finns rättsliga hinder mot överföring av nödvändig information,
  2. företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen, eller
  3. det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas av den.

När första stycket 2 är tillämplig på flera företag, får ett sådant beslut inte fattas, utom om företagen tillsammans är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen.

Parallella regelverk

9 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag i ett sådant finansiellt konglomerat som avses i 2 kap. 1 a § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat omfattas av tillsyn enligt den lagen och grupptillsyn enligt detta kapitel, får Finansinspektionen besluta om undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna i lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Ett beslut enligt första stycket får bara fattas om tillsynen över företaget enligt lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat kan anses likvärdig med grupptillsynen enligt detta kapitel.

10 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag i ett sådant finansiellt konglomerat som avses i 2 kap. 1 a § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat omfattas av grupptillsyn enligt detta kapitel och av gruppbaserad tillsyn enligt lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, får Finansinspektionen besluta om undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, varvid tjänstepensionsföretag som ingår i gruppen ska räknas till försäkringssektorn.

Ett beslut enligt första stycket får bara fattas om tillsynen över företaget enligt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag kan anses likvärdig med grupptillsynen enligt detta kapitel.

Gruppsolvens

Kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

11 § Ett tjänstepensionsföretag som enligt 3 § första stycket står under grupptillsyn ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som uppfyller ett särskilt kapitalkrav för gruppen.

Metoder för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav

12 § Kapitalbasen och kapitalkravet för en grupp som står under grupptillsyn enligt detta kapitel ska beräknas enligt en sammanläggnings-

Sida 923
Prop. 2018/19:158Sida 924

och avräkningsmetod. Om det är lämpligt, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att kapitalbasen och kapitalkravet i stället ska beräknas enligt en konsolideringsmetod, eller enligt en kombination av de angivna metoderna.

Proportionellt beaktande av innehav

13 § Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska ett anknutet företag beaktas proportionellt efter det innehav som ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 eller ett sådant moderföretag som avses i 3 § första stycket 3 har i det anknutna företaget. Om det saknas kapitalbindningar mellan företagen, eller om det finns andra särskilda skäl, får innehav och ägarintressen beaktas till en annan andel.

Vissa avdrag vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen

14 § Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen ska avdrag göras så att inte dubbelräkning sker av poster som ingår i kapitalbasen i flera företag i gruppen. Vid beräkningen ska avdrag också göras för värden som skapats internt inom gruppen och som härrör från ömsesidig finansiering.

Återkommande beräkningar av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

15 § Den gruppbaserade kapitalbas och det gruppbaserade kapitalkrav som gäller enligt detta kapitel ska beräknas minst en gång per år. Beräkningarna ska utföras av ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första stycket 1–3.

Resultatet av en sådan beräkning som avses i första stycket ska rapporteras till Finansinspektionen.

Övervakning av kapitalkrav på gruppnivå

16 § Det företag som ska ansvara för rapporteringen enligt 15 § ska fortlöpande övervaka kapitalkravet för gruppen. Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av kapitalkravet på gruppnivå, ska företaget göra en ny beräkning av detta krav och snarast möjligt rapportera detta till Finansinspektionen. Inspektionen får under samma förutsättningar begära en förnyad beräkning av kapitalkravet.

Kapitaltillägg på gruppnivå till det gruppbaserade kapitalkravet

17 § Finansinspektionen får besluta om ett kapitaltillägg utöver det gruppbaserade kapitalkravet, om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil eller om förutsättningarna enligt 14 kap. 3 § 2 är uppfyllda.

Bestämmelserna i 14 kap. 4–7 §§ och 17 kap. 28 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska gälla för ett sådant beslut om kapitaltillägg som avses i första stycket.

Sida 924
Prop. 2018/19:158Sida 925

Åtgärder vid bristande efterlevnad av kapitalkravet för gruppen

18 § Om en grupp inte efterlever det gruppbaserade kapitalkrav som gäller enligt detta kapitel, i förekommande fall efter beslut om kapitaltillägg enligt 17 §, eller om det finns risk för en sådan brist inom tre månader, ska ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första stycket underrätta Finansinspektionen omgående.

Bestämmelserna om åtgärdsplan i 15 kap. 3–5 §§ ska gälla i tillämpliga delar vid en sådan brist som avses i första stycket.

Gruppsolvens för tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till vissa holdingföretag

19 § När ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, eller är ett blandat finansiellt holdingföretag i ett sådant finansiellt konglomerat som avses i 2 kap. 1 a § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, ska beräkningen av gruppsolvens göras med hänsyn även till det moderföretaget. Beräkningen ska göras enligt 11–15 och 17 §§.

Vid beräkningen enligt första stycket ska moderföretaget hanteras som ett tjänstepensionsföretag som omfattas av

  1. bestämmelserna om riskkänsligt kapitalkrav i 8 kap. 1–6 §§, och
  2. villkor enligt 7 kap. 2–5 §§ för att poster i ska få ingå i kapitalbasen.

Riskkoncentrationer och interna transaktioner

Rapportering av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp

20 § Väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner av vissa slag inom en grupp ska minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen. Vilka dessa slag av riskkoncentrationer och transaktioner är ska, tillsammans med lämpliga tröskelvärden, beslutas av Finansinspektionen för varje enskild grupp. Tröskelvärdena ska baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem. Inspektionen ska, innan dessa beslut meddelas, ha hört gruppen.

Vid bedömningen av riskkoncentrationer enligt första stycket ska Finansinspektionen beakta risker för spridning inom gruppen, intressekonflikter samt riskernas nivå och omfattning.

Även transaktioner som gjorts med fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen ska rapporteras.

Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras snarast möjligt.

Vilket företag som ansvarar för rapportering av riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp

21 § Rapporteringen enligt 20 § ska göras av det tjänstepensionsföretag som finns i toppen av gruppen eller som är ett sådant dotterföretag som avses i 3 § första stycket 3.

Sida 925
Prop. 2018/19:158Sida 926
Undantag då tillsyn även ska utövas enligt lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat
22 § Om det i en grupp finns ett sådant moderföretag som avses i 3 eller 4 § och det företaget i sin tur är dotterföretag till ett sådant företag som avses i 3 kap. 1 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, får Finansinspektionen besluta att på nivån för detta dotterföretag inte tillämpa bestämmelserna om tillsyn enligt 20 och 21 §§ avseende riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp.
Undantag från kravet på tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp
23 § Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana risk- koncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 20 § inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 eller på nivån för det holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som avses i 3 § första stycket 3 och som är ett anknutet företag till en reglerad enhet eller självt är en reglerad enhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Tillsyn över transaktioner inom grupper där moderföretaget skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet
24 § När ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, ska tjänstepensions- företaget ha en god kontroll över transaktioner med moderföretaget och dess andra anknutna företag.
Vid Finansinspektionens tillsyn över kraven i första stycket ska 20 § gälla i tillämpliga delar.
Företagsstyrning inom en grupp
Företagsstyrningssystem

25 § Bestämmelserna i 9 kap. om företagsstyrning ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.

Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första stycket ska ansvara för att kraven på företagsstyrning i tillämpliga delar följs på gruppnivå.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att ett annat företag i gruppen ska ansvara för att kraven följs.

I en grupp där det finns ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 eller ett sådant moderföretag som avses i 3 § första stycket 3 ska system för riskhantering, internkontroll och rapportering genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsyn så att dessa system och rapporter kan kontrolleras på gruppnivå. Systemet för internkontroll inom en grupp ska omfatta

1.rutiner avseende gruppsolvens för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa kapitalbasen till riskerna, och

Sida 926
Prop. 2018/19:158Sida 927
2. sunda rapporterings- och redovisningsmetoder för att övervaka och
hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer.
26 § En egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen ska genomföras i enlighet med 9 kap. 9 § av ett sådant tjänstepensions- företag som avses i 3 § första stycket
Finansinspektionen får besluta att företag som avses i första stycket får göra en egen risk- och solvensbedömning enligt 9 kap. 9 § på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska omfatta samtliga bedömningar.
Ett beslut enligt andra stycket påverkar inte dotterföretagets skyldigheter
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

enligt 9 kap. 9 § eller 10 kap. 11–13 §§

Egen risk- och solvensbedömning försäkringsrörelselagen

(2010:2043).

Tillgång till information

Informationsutbyte inom en grupp

27 § Ett tjänstepensionsföretag som avses i 3 §, ett företag som ingår i samma grupp som ett sådant tjänstepensionsföretag och sådana fysiska personer som avses i 20 § tredje stycket ska på begäran lämna information till varandra som behövs för att uppfylla kraven i detta kapitel.

Skyldighet att lämna upplysningar till Finansinspektionen och kontroller på plats

28 § Ett tjänstepensionsföretag som avses i 3 § ska på begäran av

Finansinspektionen lämna de upplysningar till inspektionen som behövs för grupptillsynen.

29 § Om ett tjänstepensionsföretag inte fullgör sin upplysningsskyldighet enligt 28 § inom skälig tid, får Finansinspektionen förelägga ett annat företag inom gruppen att lämna upplysningar som rör detta företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för grupptillsynen.

Finansinspektionen får på plats kontrollera all information som behövs för grupptillsynen hos

  1. tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsynen,
  2. företag som är anknutna till tjänstepensionsföretaget,
  3. moderföretag till tjänstepensionsföretaget, och
  4. företag som är anknutna till moderföretaget till tjänstepensionsföretaget.

Tystnadsplikt

30 § En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett företag som vid fullgörande av skyldigheter enligt detta kapitel får kunskap om affärsförhållanden i ett företag eller hos en person som enligt 29 § ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med uppgiftslämnarens intresse.

Sida 927
Prop. 2018/19:158Sida 928

Uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott

31 § Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 30 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Meddelandeförbud

32 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 31 § får besluta att företaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 31 § eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

Ansvar

33 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 32 § döms till böter.

Offentliggöranden

Offentliggörande av en solvens och verksamhetsrapport på gruppnivå

34 § Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första stycket ska offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå. Rapporten ska offentliggöras minst en gång per år.

Bestämmelserna i 13 kap. om offentliggörande ska gälla i tillämpliga delar.

Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i första stycket får, efter tillstånd från Finansinspektionen, offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport såväl på gruppnivå som för de enskilda företagen i gruppen.

Sida 928
Prop. 2018/19:158Sida 929

Innehållet i den gemensamma solvens- och verksamhetsrapporten

35 § Den gemensamma rapporten enligt 34 § tredje stycket ska innehålla uppgifter om

  1. gruppens samlade verksamhet och solvens enligt 34 §, och
  2. varje enskilt dotterföretag inom gruppen som är ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och uppgifter om dess verksamhet och solvens enligt 13 kap. 2–8 §.

Saknas sådana uppgifter som avses i första stycket 2 i rapporten, får Finansinspektionen förelägga dotterföretaget att offentliggöra dessa uppgifter, om

  1. dotterföretaget är ett tjänstepensionsföretag eller ett försäkringsföretag,
  2. Finansinspektionen kräver att jämförbara tjänstepensionsföretag eller försäkringsföretag ska offentliggöra dessa uppgifter, och
  3. de utelämnade uppgifterna är av väsentlig betydelse. Bestämmelserna i 13 kap. 2–8 §§ om offentliggörande ska gälla i

tillämpliga delar.

Offentliggörande av strukturen på en grupp

36 § Tjänstepensionsföretag som avses i 3 § första stycket ska årligen på gruppnivå offentliggöra

  1. den juridiska strukturen på den grupp som företaget ingår i,
  2. en beskrivning av alla dotterföretag, betydande filialer och väsentliga anknutna företag i gruppen, och
  3. gruppens organisations- och beslutsstruktur.

Särskilda bestämmelser om vissa moderföretag

Ledningen i vissa moderföretag

37 § Ett sådant moderföretag som avses i 3 § första stycket 3 b och c ska säkerställa att de som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § 4.

Moderföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket.

Moderföretaget ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

Ingripande mot vissa moderföretag

38 § Om någon i ledningen i ett sådant moderföretag som avses i 3 § första stycket 3 b och c inte uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 § första stycket 4, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till förhållandet.

Finansinspektionen får förelägga ett sådant moderföretag som avses i

3 § första stycket 3 b och c att vidta åtgärder för att göra rättelse, om företaget inte uppfyller de krav som ställs på det enligt detta kapitel eller föreskrifter som meddelats med stöd av detta kapitel.

Sida 929
Prop. 2018/19:158Sida 930

Bemyndigande

39 § Regeringen eller den myndighet som regeringen föreskriver får meddela föreskrifter om

  1. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 11–19 §§,
  2. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 15 § andra stycket,
  3. innehållet i en åtgärdsplan enligt 18 § andra stycket,
  4. vilka upplysningar som ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 20 och 28 §§ samt om hur och när upplysningarna ska lämnas,
  5. företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 25 §, och
  6. innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 26 §.

17 kap. Överklagande m.m.

Överklagande av Finansinspektionens beslut

1 § Finansinspektionens beslut i ärenden enligt 17 kap. 13 § första stycket och 18 kap. 25 § andra stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt beslut om sanktionsföreläggande får inte överklagas.

2 § Finansinspektionens beslut som avses i 11 kap. 1 § andra stycket 1 försäkringsrörelselagen (2010:2043) får överklagas till regeringen.

3 § Andra beslut av Finansinspektionen i enskilda fall enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) och denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Förordnande om att ett beslut ska gälla omedelbart

4 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.

Förklaring att ärendet onödigt uppehålls

5 § Om beslut i ett ärende om tillstånd enligt 2 kap. 4 § inte har meddelats inom sex månader från det att ansökan gavs in, eller i ett ärende enligt 3 kap. 2 § inom tre månader eller i ett ärende enligt 3 kap. 7 § andra stycket inom en månad, får sökanden begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

En begäran om en förklaring som avses i första stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om rätten lämnar en förklaring ska ansökan anses ha avslagits av Finansinspektionen om beslut därefter inte har meddelats inom motsvarande tidsfrister som anges i första stycket för respektive ärende.

Sida 930
Prop. 2018/19:158Sida 931

Överklagande av Bolagsverkets beslut

6 § Bolagsverkets beslut i ärenden enligt 10 kap. 9, 22 och 33 §§ får överklagas till tingsrätten i den ort där tjänstepensionsföretagets styrelse har sitt säte.

Skrivelsen med överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

  1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.
  2. Denna lag tillämpas första gången i förhållande till ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som inte är en medlemsstat i Europeiska unionen från den tidpunkt då Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut införlivas i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).
Sida 931
Prop. 2018/19:158Sida 932
Aktiebolag, ömsesidigt försäk-
ringsbolag, försäkringsförening, ömsesidigt tjänstepensionsbolag, tjänstepensionsförening, ekonomisk förening och sparbank äger under rubriken Avsatt till pensioner redovisa även upplupen del av pensionsutfästelse som ej omfattas av allmän pensionsplan. I fråga om arbetstagare, som har bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, eller sådan arbetstagares efterlevande får, under den tid inflytandet består, vid redo- visningen avseende dock icke fästas vid annan pensionsutfästelse än sådan som ingår i allmän pensionsplan. Till grund för bedömandet huruvida en person har bestämmande inflytande lägges hans eget samt hans föräldrars, far-
och morföräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av aktier eller andelar.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att vad som sägs i andra stycket första punkten ska äga tillämpning även på annan arbetsgivare än som avses där.

Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

dels att 5 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 11 d §, av följande lydelse.

5 §2

Arbetsgivare äger i balansräkningen som skuld under rubriken Avsatt till pensioner upptaga vad han enligt allmän pensionsplan åtagit sig att redovisa under denna rubrik.

Aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ekonomisk förening och sparbank äger under rubriken Avsatt till pensioner redovisa även upplupen del av pensionsutfästelse som ej omfattas av allmän pensionsplan. I fråga om arbetstagare, som har bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, eller sådan arbetstagares efterlevande får, under den tid inflytandet består, vid redovisningen avseende dock icke fästas vid annan pensionsutfästelse än sådan som ingår i allmän pensionsplan. Till grund för bedömandet huruvida en person har bestämmande inflytande lägges hans eget samt hans föräldrars, far-och morföräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av aktier eller andelar.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att vad som sägs i andra stycket första punkten skall äga tillämpning även på annan arbetsgivare än som avses där.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen.

2 Senaste lydelse 1975:1388.

Sida 932
Prop. 2018/19:158Sida 933
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

11 d §3

riskhanteringsfunktionen internrevisionsfunktionen i

En person som utför arbete inom eller en pensionsstiftelse ska ha de insikter och den erfarenhet som behövs för att utföra arbete inom funktionen och i övrigt vara lämplig för uppgiften.

En person får inte utföra uppgifter i båda funktionerna.

De personer som utför arbete inom funktionerna ska regelbundet rapportera väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till styrelsen i pensionsstiftelsen.

Den som utför arbete inom funktionerna är skyldig att underrätta Finansinspektionen om

styrelsen inte vidtar lämpliga åtgärder inom skälig tid efter att de informerats om att

  1. det inom funktionen har upptäckts att det finns en betydande risk att pensionsstiftelsen inte kommer att uppfylla ett materiellt väsentligt krav enligt lag och detta kan få väsentlig påverkan på de förmånsberättigades intressen, eller
  2. det inom funktionen har konstaterats att det förekommit en väsentlig överträdelse av lag eller andra bestämmelser som gäller för pensionsstiftelsens verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

3 I promemorian Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av det andra
tjänstepensionsdirektivet (Fi2018/01129/FPM) föreslås att det i lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m. införs införas 12 nya paragrafer, bl. a. 11 a-c §§
Sida 933
Prop. 2018/19:158Sida 934

Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) ska ha följande lydelse.

4 a §1
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Förmånsrätt följer med försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran hos försäkringsgivare i den egendom och i den omfattning som anges i den omfattning

Förmånsrätt följer med försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran hos försäkringsgivare i den egendom och i som anges i

6 kap. 13 § försäkringsrörelselagen 6 kap. 13 §

försäkringsrörelse-

(2010:2043) och 5 kap. 11 § lagen lagen (2010:2043),

6 kap. 17 §

(1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionspensionsföretag instituts verksamhet i Sverige.

lagen (2019:000) om tjänste- och 5 kap. 11 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i

Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2015:709.
Sida 934
Prop. 2018/19:158Sida 935
Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
Bilaga 3
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 13 §, 8 kap. 7 § och 9 kap. konkurslagen (1987:672) ska ha följande lydelse.

5 §

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
7kap. 13 §1

Förvaltaren skall upprätta en bouppteckning. I denna skall boets tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden. Bouppteckningen skall vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress.

Förvaltaren ska upprätta en bouppteckning. I denna ska boets tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden. Bouppteckningen ska vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och postadress.

Om det finns anledning, skall bouppteckningen också innehålla uppgift om egendom som inte ingår i boet på grund av att den finns utomlands. Har gäldenären uppgivit att sådan egendom saknas skall bouppteckningen innehålla uppgift om detta.

Om det finns anledning, ska bouppteckningen också innehålla uppgift om egendom som inte ingår i boet på grund av att den finns utomlands. Har gäldenären uppgivit att sådan egendom saknas ska bouppteckningen innehålla uppgift om detta.

I den utsträckning det behövs skall bouppteckningen också innehålla en förteckning över dels räkenskapsmaterial, dels andra handlingar som rör boet.

I den utsträckning det behövs ska bouppteckningen också innehålla en förteckning över dels räkenskapsmaterial, dels andra handlingar som rör boet.

Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före edgångssammanträdet.

Bouppteckningen ska av förvaltaren ges in till rätten och tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före edgångssammanträdet.

Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till rätten, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren anser att denna är tillförlitlig. I så fall skall han snarast anmäla det till rätten och tillsynsmyndigheten.

Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till rätten, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren anser att denna är tillförlitlig. I så fall ska han snarast anmäla det till rätten och tillsynsmyndigheten.

Skall bevakningsförfarande äga rum och har någon bouppteckning ännu inte getts in till rätten, skall förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en

Ska bevakningsförfarande äga rum och har någon bouppteckning ännu inte getts in till rätten, ska förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en

Fotnoter1 not
  1. Senaste lydelse 2004:431.
Sida 935
Prop. 2018/19:158Sida 936
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och tillsynsmyndigheten. I konkurs hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet skall till bouppteckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. Detsamma gäller i ett värdepappersbolags konkurs om bolaget har tillstånd att ta emot insättningar på konto. I ett livförsäkringsbolags konkurs skall på motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkringstagarna och deras fordringar. förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och tillsynsmyndigheten. I konkurs hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska till bouppteckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. Detsamma gäller i ett värdepappersbolags konkurs om bolaget har tillstånd att ta emot insättningar på konto. I ett livförsäkringsbolags eller ett tjänstepensionsföretags konkurs ska på motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkringstagarna och deras fordringar.

8 kap.
7 §2

Försäljning av lös egendom som inte sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse ska ske på auktion eller på annat sätt efter vad förvaltaren anser vara mest fördelaktigt för boet. Om egendom säljs till konkursgäldenären eller någon denne sådan närstående person som anges i 4 kap. 3 § ska försäljningen ha föregåtts av ett offentligt anbudsförfarande, om särskilda skäl inte gör det obehövligt.

Lös egendom i vilken en borgenär har panträtt eller någon annan särskild förmånsrätt får inte utan hans samtycke säljas på annat sätt än på auktion, om hans rätt är beroende av försäljningen. Även om samtycke inte lämnas, får egendomen säljas på annat sätt än på auktion, om det är sannolikt att högre pris uppnås därigenom och om tillsynsmyndigheten medger det.

Samtycke enligt andra stycket krävs inte när förvaltaren säljer finansiella instrument, upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller valuta till gällande marknadspris eller när det är fråga om försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

Särskilda bestämmelser om Särskilda överlåtelse av försäkringsbestånd överlåtelse finns i 14 kap. 16 § försäkrings- och rörelselagen (2010:2043). bestånd finns

bestämmelser om av försäkringsbestånd tjänstepensionsförsäkrings- i 14 kap. 16 § försäkringsrörelselagen

(2010:2043) respektive 11 kap.

Senaste lydelse 2015:711.
Sida 936
Prop. 2018/19:158Sida 937
En borgenär som har en fordran hos en bank, ett kreditmarknads- företag eller ett företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet på grund av en insättning på räkning behöver inte bevaka sin fordran i ett sådant instituts konkurs, om uppgift om fordringen har lämnats enligt 7 kap. 13 § sjätte stycket. Detsamma gäller beträffande värdepappers- bolag som har tillstånd att ta emot insättningar på konto. En försäk- ringstagare behöver inte bevaka sin fordran i ett livförsäkringsbolags eller ett tjänstepensionsföretags konkurs, om uppgift om fordringen lämnats enligt det angivna lagrummet.

13 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

9kap. 5 §3

En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom behöver inte bevaka fordringen för att få rätt till betalning ur den pantsatta egendomen.

En borgenär som har en fordran hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet på grund av en insättning på räkning behöver inte bevaka sin fordran i ett sådant instituts konkurs, om uppgift om fordringen har lämnats enligt 7 kap.

13 § sjätte stycket. Detsamma gäller beträffande värdepappersbolag som har tillstånd att ta emot insättningar på konto. En försäkringstagare behöver inte bevaka sin fordran i ett livförsäkringsbolags konkurs, om uppgift om fordringen lämnats enligt det angivna lagrummet.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

3Senaste lydelse 2004:431.

Sida 937
Prop. 2018/19:158Sida 938

Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
2 §1

Med företag avses i denna lag Med företag avses i denna lag aktiebolag, bank, hypoteksinstitut, aktiebolag, bank, hypoteksinstitut, försäkringsföretag och ekonomisk försäkringsföretag, tjänsteförening samt europakooperativ för pensionsföretag och ekonomisk vilket lagen gäller enligt 1 b §. förening samt europakooperativ för vilket lagen gäller enligt 1 b §.

Med koncern avses i denna lag svenska juridiska personer som enligt

1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619), 1 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker eller 1 kap. 10–14 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar är moderföretag och dotterföretag i förhållande till varandra, eller företag som enligt 13–16 §§ lagen (2011:427) om europeiska företagsråd utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag och de företag över vilka detta inflytande utövas.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2018:714.
Sida 938
Prop. 2018/19:158Sida 939

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
6kap. 1 §1

Med bankinstitut förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbanker, medlemsbanker och utländska bankföretag som med stöd av 4 kap. 1 eller 4 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse driver bankrörelse från filial här i landet.

Med finansinstitut förstås bankinstitut, kreditmarknadsföretag, värdepappersinstitut,

Med finansinstitut förstås bankinstitut, kreditmarknadsföretag, värdepappersinstitut, Första–

Första–Fjärde AP-fonderna enligt

Fjärde AP-fonderna enligt lagen

lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder), Sjätte

(2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder), Sjätte AP-

APfonden enligt lagen (2000:193)

fonden enligt lagen (2000:193) om

om Sjätte AP-fonden, försäkringsföretag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse här i landet enligt försäkringsrörelselagen

Sjätte AP-fonden, försäkringsföretag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse här i landet enligt försäkringsrörelselagen

(2010:2043), Svenska skeppshypotekskassan samt utländska företag som med stöd av 4 kap. 1, 3 eller 4 § lagen om bank- och

(2010:2043), tjänstepensionsföretag som har tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt lagen

finansieringsrörelse driver verksamhet från filial i Sverige.

(2019:000) om tjänstepensionsföretag, Svenska skeppshypotekskassan samt utländska företag som

med stöd av 4 kap. 1, 3 eller 4 § lagen om bank- och finansieringsrörelse driver verksamhet från filial i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2011:457.
Sida 939
Prop. 2018/19:158Sida 940

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
1 kap.
1 §1

Denna lag är tillämplig på försäkringsföretag. Med försäkringsföretag avses försäkrings-

Denna lag är tillämplig på försäkringsföretag. Med försäkringsföretag avses i denna lag

aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar som omfattas av försäkringsrörelselagen (2010:2043).

1. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar som omfattas av försäkringsrörelselagen

(2010:2043), och

2. tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som omfattas av lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna lag ska det som sägs om

1. livförsäkringsföretag avse tjänstepensionsföretag,

2. försäkringsaktiebolag avse tjänstepensionsaktiebolag,

3. ömsesidiga försäkringsbolag avse ömsesidiga tjänstepensionsbolag,

4. ömsesidiga livförsäkringsbolag avse ömsesidiga tjänstepensionsbolag,

5. försäkringsföreningar avse tjänstepensionsföreningar, och

6. livförsäkringsföreningar avse tjänstepensionsföreningar.

andelar i dotterföretag.

Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. ska tillämpas på finansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förvaltar andelar i dotterföretag som är försäkringsföretag eller utländska företag av motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag avses ett aktiebolag, ett handelsbolag eller en ekonomisk förening vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att i vinstsyfte förvärva och förvalta

Fotnoter1 not
  1. Senaste lydelse 2015:713.
Sida 940
Prop. 2018/19:158Sida 941

Från denna lag får medges undantag för sådana försäkringsföretag som får undantas från försäkringsrörelselagen enligt 1 kap. 20 § samma lag. Frågor om sådana undantag prövas av Finansinspektionen.

För sådana företag som medgivits undantag från denna lag ska i stället sådana föreskrifter som meddelats med stöd av 4 § andra stycket gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

Sida 941
Prop. 2018/19:158Sida 942
6. ett tjänstepensionsföretag,
7. en understödsförening,
8. ett finansiellt institut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
9. en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond,
10. en pensionsfond,
11. ett landsting, en kommun eller en statlig myndighet, eller
12. en insättare som inte har
identifierats enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot pen- ningtvätt och finansiering av terrorism.

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska ha följande lydelse.

5 §1

Följande insättare, eller utländska motsvarigheter, kan inte få ersättning enligt garantin:

  1. en bank,
  2. ett kreditmarknadsföretag,
  3. ett värdepappersbolag,
  4. ett försäkringsföretag,
  5. ett återförsäkringsföretag,
  6. en understödsförening,
  7. ett finansiellt institut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,
  8. en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond,
  9. en pensionsfond,
  10. ett landsting, en kommun eller en statlig myndighet, eller
  11. en insättare som inte har

identifierats enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2017:638.
Sida 942
Prop. 2018/19:158Sida 943

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
1kap. 3 §1

Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank, kreditmarknadsföretag, försäkringsföretag, värdepappersbolag, clearingorganisation och värdepapperscentral.

Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank, kreditmarknadsföretag, försäkr- ingsföretag, tjänstepensionsföretag, värdepappersbolag, clearingorganisation och värdepapperscentral.

Bestämmelserna avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksamhet staten, en kommun, ett landsting, ett kommunalförbund, en församling eller en kyrklig samfällighet har ett bestämmande inflytande.

Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte heller ett finansiellt institut eller holdingföretag som är försatt i resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2016:50.
Sida 943
Prop. 2018/19:158Sida 944

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige dels att 1 kap. 5 §, 2 kap. 1, 1 a och 3 §§ och 3 kap. 2 och 6 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken till 9 kap. ska lyda ”Överlåtelse av försäkringsbestånd m.m.”, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 8 kap. 6 § och 9 kap. 1 a och

9 §§, och närmast före 9 kap. 9 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
1 kap.
5 §1
I denna lag avses med

1.EES-försäkringsgivare: utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och vars verksamhet inom EES står under finansiell tillsyn endast av den behöriga myndigheten i hemlandet,

2.försäkringsgivare från tredje land: annan utländsk försäkringsgivare än EES-försäkringsgivare som enligt sitt hemlands lag är en juridisk person,

3. utländskt tjänstepensionsinstitut: utländskt institut vars hemland hör till EES och som utan att vara försäkringsgivare enligt denna lag omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/41/EG av den 3 juni 2003 om

2016/2341/EG av den 14 december

verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut,

2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut,

  1. hemland: det land där försäkringsgivaren eller det utländska tjänstepensionsinstitutet har sitt säte och, när det gäller försäkringsgivaren i en försäkringssammanslutning, det land där sammanslutningens ledning finns,
  2. myndighet: den nationella myndighet utomlands som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över EESförsäkringsgivare, utländskt tjänstepensionsinstitut eller försäkringsgivare från tredje land.

Bestämmelserna i 2 och 3 kap. i denna lag tillämpas på EESförsäkringsgivare och bestämmelserna i 4–7 kap. på försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelserna i 8–10 kap. gäller både EESförsäkringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.

1 Senaste lydelse 2005:1123.
Sida 944
Prop. 2018/19:158Sida 945
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

För utländska tjänstepensionsinstitut gäller bestämmelserna i 2, 3, 8 och 10 kap. i tillämpliga delar.

För utländska tjänstepensionsinstitut gäller bestämmelserna i 2,

3, 8, 9 och 10 kap. i tillämpliga delar.

2kap. 1 §2

En EES-försäkringsgivare som inte är ett återförsäkringsföretag och som i sitt hemland har tillstånd att driva försäkringsrörelse, får bedriva verksamhet i Sverige

1.från en sekundäretablering här i landet med början två månader efter det att Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § eller dessförinnan, om Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar att verksamheten får påbörjas,

2.genom gränsöverskridande verksamhet, så snart Finansinspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 3 §.

Utöver det som anges i första stycket ska följande gälla för en EESförsäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring.

Verksamhet avseende tjänste- Verksamhet pensionsförsäkring får inledas så snart försäkringsgivaren tagit emot de uppgifter från Finansinsde pektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall två månader efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket.

avseende tjänstepensionsförsäkring får inledas så snart försäkringsgivaren tagit emot uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket.

1 a §3

Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerat för att bedriva verksamhet avseende tjänstepension får bedriva sådan verksamhet i Sverige

1.från en sekundäretablering här i landet,

2.genom gränsöverskridande verksamhet.

Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall två månader efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens

Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga

Fotnoter2 noter
  1. Senaste lydelse 2008:101.
  2. Senaste lydelse 2005:1123.
Sida 945
Prop. 2018/19:158Sida 946
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

hemland tagit emot en underrättelse myndigheten med sådant innehåll som anges i 2 § tredje stycket eller 3 § fjärde underrättelse stycket.

i tjänstepensions- institutets hemland tagit emot en med sådant innehåll som anges i 2 § tredje stycket eller

3 § fjärde stycket.

3 §4

En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet ska innehålla

1.uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska täcka, och

2.ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om a)försäkringsgivarens kapitalbas, och b)de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar.

För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 i försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla

1.uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och

2.en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.

Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla

1.uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och

2.uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.

Varje gång ett utländskt Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om tjänstepension ska en särskild underrättelse med uppgifter som anges i tredje stycket lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.

Varje gång ett utländskt Varje gång ett utländskt ett tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om tjänstepension ska en särskild de underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om

1. den som i egenskap av arbetsgivare ska betala premierna och var denne har sitt hemvist,

2. i vilket land åtagandena ska fullgöras, och

3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska

Fotnoter1 not
  1. Senaste lydelse 2010:2060.
Sida 946
Prop. 2018/19:158Sida 947
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

ligga till grund sionsavtalen.

för tjänstepen-

Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.

3 kap.

2 §5

Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EESförsäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.

Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och

Europeiska kommissionen. När det gäller EES-försäkrings-

När det gäller EES-försäkrings- givare som meddelar tjänstegivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring och utländska pensionsförsäkring och utländska tjänstepensionsinstitut ska Finanstjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen, om det behövs, inspektionen, om det behövs, senast två månader efter det att senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra eller tredje stycket eller 3 § tredje eller tredje stycket eller 3 § tredje eller fjärde stycket till den behöriga eller fjärde stycket till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens myndigheten i försäkringsgivarens eller tjänstepensionsinstitutets eller tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om i hemland lämna uppgifter om i

Sverige tillämplig arbetsrätt på Sverige tillämplig arbetsrätt på tjänstepensionsområdet samt om de tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensionsförsäkring avtal om tjänstepensionsförsäkring eller tjänstepension, liksom eller tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal. ett sådant avtal.

Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga

5Senaste lydelse SFS 2011:832.

Sida 947
Prop. 2018/19:158Sida 948
Ett förbud enligt sjunde stycket får meddelas först sedan Finans- inspektionen har förelagt EES- försäkringsgivaren att vidta rät- telse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i de bestämmelser som anges i tredje stycket.

6 §6

Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland när den förelägger om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska hemlandsmyndigheten också underrättas.

Om rättelse ändå inte sker, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras här i landet.

Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser.

Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.

Om en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring överträder sådana bestämmelser som anges i 2 § tredje stycket, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om en EES-försäkringsgivare, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tillämpliga arbetsrätten på tjänstepensionsområdet, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepensionsförsäkring som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt EESförsäkringsgivaren att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

6Senaste lydelse 2008:101.

Sida 948
Prop. 2018/19:158Sida 949
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Det som sägs i femte–sjunde styckena om EES-försäkrings- givare ska tillämpas på motsvarande sätt för utländska tjänstepensionsinstitut.

Det som sägs i sjätte–åttonde styckena om EES-försäkrings- givare ska tillämpas på motsvarande sätt för utländska tjänstepensionsinstitut.

8kap.
6 §

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller även bestämmelserna i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution för utländska tjänstepensionsinstitut. Vid tillämpningen av bestämmelserna i den lagen ska det som där sägs om försäkringsföretag avse utländska tjänstepensionsinstitut.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad utländska tjänstepensionsinstitut ska iaktta vid tillämpning av första stycket.

9 kap.
1 a §

Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet enligt denna lag kan helt eller delvis överta ett bestånd av tjänstepensionsavtal från ett svenskt tjänstepensionsföretag under de förutsättningar som anges i detta kapitel.

Överlåtelse av bestånd till utländskt tjänstepensionsinstitut

9 §

meddelats för tjänstepensionsavtal

När Finansinspektionen från en behörig myndighet i ett annat EESland har fått underrättelse om att tillstånd till verkställighet har bestånd av med åtaganden som ska fullgöras i

Sverige ska inspektionen inom fyra veckor till den behöriga myndigheten lämna uppgifter om i

Sverige tillämplig arbetsrätt på tjänstepensionsområdet och om de bestämmelser om information som

Sida 949
Prop. 2018/19:158Sida 950

gäller här i landet gentemot de vars avtal överlåtits till det utländska tjänstepensionsinstitutet.

När det utländska tjänstepensionsinstitutet har påbörjat sin verksamhet här i landet ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga förändringar i de bestämmelser som anges i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

Sida 950
Prop. 2018/19:158Sida 951
Under krigsförhållanden och till dess krigsbokslut upprättats får återbäring inte gottskrivas liv- försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade och beslut inte fattas om vinstutdelning till aktieägare eller garanter i liv- försäkringsföretag eller tjänste- pensionsföretag.
Finansinspektionen får besluta att ett svenskt försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag får avvika från bestämmelser i bolags- ordningen.

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m. ska ha följande lydelse.

2 kap.

3 §1

Finansinspektionen får besluta att ett svenskt försäkringsföretag får avvika från bestämmelser i bolagsordningen.

5 §2

Under krigsförhållanden och till dess krigsbokslut upprättats får återbäring inte gottskrivas livförsäkringstagare och beslut inte fattas om vinstutdelning till aktieägare eller garanter i livförsäkringsföretag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

Senaste lydelse 2010:2063.
Senaste lydelse 2010:2063.
Sida 951
Prop. 2018/19:158Sida 952

Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) ska ha följande lydelse.

4 kap.
6 §1
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Affärshändelserna ska kunna Affärshändelserna ska presenteras i en och samma redovisningsvaluta. Redovisningsvalutan ska vara svenska kronor. I aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker, medlemsbanker och försäkringsföretag får dock redosäkringsföretag visningsvalutan i stället vara euro.

kunna presenteras i en och samma redovisningsvaluta. Redovisningsvalutan ska vara svenska kronor. I aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker, medlemsbanker, för- och tjänstepensionsföretag får dock redo- visningsvalutan i stället vara euro.

Byte av redovisningsvaluta får ske endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår. Bestämmelser om omräkning i samband med byte av redovisningsvaluta finns i årsredovisningslagen (1995:1554).

Om företaget har bytt redovisningsvaluta, får ett nytt byte göras endast om Skatteverket tillåter det. Tillstånd får vägras endast om det finns anledning att anta att bytet har ett otillbörligt syfte.

Trots första–tredje styckena får ett avdelningskontor som är beläget utomlands och som har självständig förvaltning ha sin redovisning i en valuta som i det andra landet godtas som redovisningsvaluta.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2017:437.
Sida 952
Prop. 2018/19:158Sida 953
I denna lag avses med
1. försäkringsföretag: försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag och försäkrings- förening som omfattas av försäk- ringsrörelselagen (2010:2043),

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag ska ha följande lydelse.

2 §1

1. försäkringsföretag:

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

a) försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag och försäkringsförening som omfattas av försäkringsrörelselagen (2010:2043), samt b)tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsförening som omfattas av lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag,

2.kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 14 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

3.finansiellt företag: de företag som anges i 1 och 2 samt a)värdepappersbolag enligt 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, b)fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder, c)börs enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, d)svensk clearingorganisation enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, e)värdepapperscentral enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, och f)AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

4. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.

3 §2

Med stadgar avses

ett försäkringsaktiebolag eller ett ett ömsesidigt försäkringsbolag,

1. bolagsordning i ett aktiebolag, 1. bolagsordning i ett aktiebolag, försäkringsaktiebolag, ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller

Senaste lydelse 2017:687.

Senaste lydelse 2010:2065.

Sida 953
Prop. 2018/19:158Sida 954
  1. reglemente i en sparbank eller
  2. stadgar i en medlemsbank, en försäkringsförening eller en ekonomisk förening.

ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,

  1. reglemente i en sparbank eller
  2. stadgar i en medlemsbank, en försäkringsförening, en tjänstepensionsförening eller en ekonomisk förening.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

Sida 954
Prop. 2018/19:158Sida 955

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
5kap. 10 §1
Bestämmelser om uppgifts-

skyldighet finns i 19 kap. försäkringsrörelselagen

46 § skyldighet finns i 19 kap. 46 § försäkringsrörelselagen

(2010:2043), 8 kap. 2 a § lagen

(2010:2043), 16 kap. 31 § lagen

(1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring

(2019:000) om tjänstepensionsav företag, 8 kap. 2 a § lagen

finansiella instrument, 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 1 kap. 11 § lagen

(1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, 2 kap. 20 §

(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 § lagen

lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 1 kap. 11 § lagen

(2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 6 kap.

(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 §

11 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut

lagen (2006:531) om särskild och tillsyn över finansiella kon-

värdepappersbolag, 1 kap.

12 § glomerat, 6 kap. 11 § lagen

lagen (2007:528) om värde-

(2014:968) om särskild tillsyn över

pappersmarknaden, 3 kap. lagen (2010:751) om betaltjänster,

14 § kreditinstitut och värdepappersbolag, 1 kap. 12 § lagen (2007:528)

3 kap. 14 § lagen (2011:755)

om om värdepappersmarknaden, 3 kap.

elektroniska pengar och 8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av

14 § lagen (2010:751) om betaltjänster, 3 kap. 14 § lagen

alternativa investeringsfonder.

(2011:755) om elektroniska pengar och 8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2016:56.
Sida 955
Prop. 2018/19:158Sida 956
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Förslag till lag om ändring i revisorslagen (2001:883)

Härigenom föreskrivs att 2 § revisorslagen (2001:883) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

I denna lag avses med

2 §1

1. revisor: en auktoriserad eller godkänd revisor,

2. auktoriserad revisor: en revisor som har auktoriserats enligt 4 §,

3. godkänd revisor: en revisor som ursprungligen har godkänts enligt äldre bestämmelser utan att ha avlagt revisorsexamen,

näringsidkare,

4. revisionsföretag: a) en revisor som utövar revisionsverksamhet som enskild b) ett enkelt bolag med annan revisor, ett handelsbolag eller ett aktiebolag som en revisor utövar revisionsverksamhet i, eller c) ett företag som av en behörig myndighet i en annan stat inom EES än

Sverige har godkänts att utföra lagstadgad revision,

5. registrerat revisionsbolag: ett revisionsföretag som har registrerats enligt 13, 14 eller 16 a §,

6. revisor från ett tredjeland: någon som har registrerats enligt 16 b §,

ingår och som

7. nätverk: en struktur för samarbete i vilken minst ett revisionsföretag a) tydligt syftar till vinstdelning eller kostnadsdelning, b) har ett gemensamt ägande eller en gemensam kontroll eller ledning, c) har gemensamma system för kvalitetssäkring, d) har en gemensam affärsstrategi, e) använder ett gemensamt namn, eller f) i betydande omfattning har gemensam personal,

granskning enligt a,

8. revisionsverksamhet: a) verksamhet som består i sådan granskning av förvaltning eller ekonomisk information som utmynnar i en rapport eller någon annan handling som är avsedd att utgöra bedömningsunderlag även för någon annan än uppdragsgivaren, samt b) rådgivning eller annat biträde som föranleds av iakttagelser vid

reglerad marknad,

9. företag av allmänt intresse: a) företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en b) företag som har tillstånd att driva rörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, c) värdepappersbolag som har c) värdepappersbolag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 § första tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen (2007:528) stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, eller om värdepappersmarknaden,

Fotnoter1 not
  1. Senaste lydelse 2016:430.
Sida 956
Prop. 2018/19:158Sida 957
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

d) företag som har tillstånd att driva rörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), utom sådana företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 20 § i den lagen,

d) företag som har tillstånd att driva rörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), utom sådana företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 20 § i den lagen, eller

e)företag som har tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag,

  1. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
  2. tredjeland: en stat utanför EES.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

Sida 957
Prop. 2018/19:158Sida 958

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

2 kap.

3 §1

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för finansieringsrörelse som drivs av

1.en bank,

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2.ett utländskt bankföretag som har tillstånd att driva bankrörelse i Sverige enligt 4 kap. 4 §,

3. ett försäkringsföretag, ett 3. ett värdepappersföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller en pantbank enligt pantbankslagen

försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag, ett värdepappersföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller en pantbank

(1995:1000), i den utsträckning det är tillåtet enligt den för dem tillämpliga lagstiftningen, enligt

enligt pantbankslagen (1995:1000), i den utsträckning det är tillåtet den för dem tillämpliga lagstiftningen,

4.ett företag som tillhandahåller finansiering i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av a) företaget, eller b) ett annat företag i samma koncern eller motsvarande utländska företagsgrupp, förutsatt att – koncernen eller företagsgruppen inte har som huvudsakligt ändamål att driva finansiell verksamhet, och – företaget som tillhandahåller finansieringen lånar upp medel från allmänheten bara genom att ge ut sådana överlåtbara värdepapper som avses i punkt 2 i definitionen i 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden med en löptid på minst ett år,

5.ett aktiebolag eller en ekonomisk förening om a)verksamheten består i att vid enstaka tillfällen förvärva fordringar, och b)medel för verksamheten inte löpande anskaffas från allmänheten,

  1. ett företag som bara finansierar andra företag i samma koncern eller motsvarande utländska företagsgrupp, förutsatt att koncernen eller företagsgruppen inte har som huvudsakligt ändamål att driva finansiell verksamhet,
  2. en ekonomisk förening, vilken

a)som medlemmar vid varje tillfälle har högst 1 000 fysiska personer, b)som medlemmar antar bara personer som ingår i en i förväg identifierbar begränsad krets som också anges i föreningens stadgar, c)tar emot återbetalningspliktiga medel bara från medlemmarna eller från finansiella företag, och

1 Senaste lydelse 2017:691.
Sida 958
Prop. 2018/19:158Sida 959

d)har till ändamål bara att med sådana medel som avses i c tillgodose finansieringsbehov hos medlemmarna.

Undantagen enligt första stycket 5 och 7 för rörelse som drivs av aktiebolag eller ekonomisk förening gäller även för sådan rörelse som drivs av motsvarande utländska företag.

Tillstånd att driva finansieringsrörelse behövs inte heller för tillhandahållande av betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

Sida 959
Prop. 2018/19:158Sida 960
När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd att verkställa en fusionsplan har meddelats enligt 11 kap. 33 eller 35 § försäkrings- rörelselagen (2010:2043) eller 10 kap. 8 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag och beslutet har vunnit laga kraft.

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:575) om europabolag att

6 och 16 §§ ska ha följande lydelse.

6 §1

Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 25.2 i SEförordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har vunnit laga kraft. När det gäller bolag som driver bank- eller finansieringsrörelse tillämpas i stället 10 kap. 38 § respektive 11 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd att verkställa en fusionsplan har meddelats enligt 11 kap. 33 eller 35 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) och beslutet har vunnit laga kraft.

16 §2

I fråga om europabolag som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i SE-förordningen (dualistiskt organiserade europabolag) gäller följande.

Om inte annat följer av SE-förordningen, ska bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på ledningsorganet eller dess ledamöter. Detta gäller dock inte bestämmelserna i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Det som sägs i följande bestämmelser i aktiebolagslagen om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

7 kap. 32, 34 och 35 §§ om upplysningsplikt mot bolagsstämman,

7 kap. 50 § om styrelsens eller en styrelseledamots talan mot bolagsstämmobeslut,

7 kap. 53 § om styrelsens talan mot bolaget,

7 kap. 54 § om skiljeförfarande,

8 kap. 3 § om styrelsesuppleanter,

8 kap. 4 § fjärde stycket om delegation av uppgifter, 8 kap. 9 § om bosättningskrav,

8 kap. 10–12 §§ om hinder mot att vara styrelseledamot,

8 kap. 13 § första stycket andra meningen om ändringar i styrelsens sammansättning,

Senaste lydelse SFS 2010:2068.
Senaste lydelse SFS 2014:544.
Sida 960
Prop. 2018/19:158Sida 961
8 kap. 14 § om förtida avgång, 8 kap. 20 § första stycket om inträde av suppleant, 8 kap. 21 § andra stycket om beslutsunderlag, 8 kap. 23 § om jäv för styrelseledamot, 8 kap. 23 a § om arvoden och annan ersättning till styrelseledamot, 8 kap. 24 och 26 §§ om styrelseprotokoll, 8 kap. 43 § om registrering, 8 kap. 45 § om anmälan av aktieinnehav, 8 kap. 46 a § om arbetsordning,
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

8 kap. 48

§ om information inför styrelseval,

9 kap. 7 § om tillhandahållande av upplysningar m.m.,

9 kap. 17 § om jäv,

9 kap. 28 § första stycket om revisionsberättelsen,

9 kap. 43 § om revisorns underrättelse om brottsmisstanke,

10 kap. 10 § om jäv,

10 kap. 13 § om granskningsrapport,

16 kap. om vissa riktade emissioner m.m.,
21 kap. om lån från bolaget till aktieägare m.m.,

25 kap. 11 § om tvångslikvidation på grund av Bolagsverkets beslut, 25 kap. 45 § andra och tredje styckena om upphörande av likvidation, 25 kap. 46 § om styrelseval efter upphävande av likvidationsbeslut, 27 kap. 6 § om avregistrering av obehöriga företrädare, och

29 kap. 1 och 5–14 §§ om skadestånd.

För dualistiskt organiserade europabolag som driver försäkringsrörelse gäller även 2 kap. 2 § försäkringsrörelselagen

(2010:2043).

(2010:2043) och 2 kap. 2 § lagen

(2019:000) om tjänstepensionsföretag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

Sida 961
Prop. 2018/19:158Sida 962

Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
27 kap.
1 §1

Bolagsverket ska föra ett aktiebolagsregister för registrering enligt

denna lag eller annan författning. Av

13 kap. 1 § första stycket

Av 13 kap. 1 § första stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse framgår att bankaktiebolag ska registreras i bankregistret. Av 17 kap. 1 § försäkringsrörelselagen

lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse framgår att bankaktiebolag ska registreras i bankregistret. Av 17 kap. 1 § försäkringsrörelselagen

(2010:2043) framgår att försäk-

(2010:2043) och 1 kap. 5 § lagen

ringsaktiebolag ska registreras i försäkringsregistret. När det i denna lag hänvisas till aktiebolagsregistret, ska hänvisningen beträffande bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag avse bankdenna registret respektive försäkringsregistret.

(2019:000) om tjänstepensions- företag framgår att försäkringsaktiebolag respektive tjänstepensionsaktiebolag ska registreras i försäkringsregistret. När det i lag hänvisas till aktiebolagsregistret, ska hänvisningen beträffande bankaktiebolag avse bankregistret och hänvisningen beträffande försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag avse försäkringsregistret.

I fråga om registrering i aktiebolagsregistret av redovisnings- och revisionshandlingar gäller bestämmelserna i tillämplig lag om årsredovisning i stället för bestämmelserna i detta kapitel.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2015:719.
Sida 962
Prop. 2018/19:158Sida 963

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat dels att 1 kap. 3 §, 3 kap. 1–4 §§, 4 kap. 1, 4 och 5 §§, 5 kap. 2, 4, 6–9 och 11–14 §§, 6 kap. 1–3, 7, 8 och 10 §§ och 7 kap. 1, 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 1 a §, och närmast före den en rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
1kap. 3 §1
I denna lag betyder

1.AIF-förvaltare: en svensk förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

2.anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,

3.behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på gruppnivå, över ett reglerat företag med huvudkontor inom EES,

4. blandat finansiellt holding- 4. blandat företag: ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som är ett reglerat företag eller, tillsammans med sina dotter-

finansiellt holding- företag: ett moderföretag som inte i ett sådant finansiellt konglomerat

företag, varav minst ett är ett som avses i 2 kap. reglerat företag med huvudkontor tjänstepensionsföretag, inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat ett finansiellt konglomerat

1 a §, ett och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör

5.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

6.finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag, eller AIF-förvaltare eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva aktier eller andelar, b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller c) driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt

6.finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag, eller AIF-förvaltare eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att a) förvärva aktier eller andelar, b) driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller enligt

2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

Fotnoter1 not
  1. Senaste lydelse 2015:720.
Sida 963
Prop. 2018/19:158Sida 964
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

7. finansiell sektor: ett eller flera av följande företag a)kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag, AIF-förvaltare eller motsvarande utländska företag samt finansiella institut och anknutna företag (bank- och värdepapperssektorn), b)försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag, försäkringsholdingföretag och specialföretag (försäkringssektorn), och c)blandade finansiella holdingföretag,

8. fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

9.försäkringsföretag: ett försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),

10.försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag eller specialföretag,

11.institut: kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och AIFförvaltare,

12. konglomeratdirektivet:

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den

16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv

73/239/EEG, 79/267/EEG,

92/49/EEG, 92/96/EEG,

93/6/EEG och 93/22/EEG samt

Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och

2000/12/EG, senast ändrat genom

2000/12/EG, i lydelsen enligt

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU,

  1. kreditinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,
  2. reglerat företag:

a)ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, eller b)ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag eller ett specialföretag,

15. relevant behörig myndighet:

a)en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en motsvarande utländsk grupp som ingår i ett finansiellt konglomerat, särskilt över det företag som är det överordnade moderföretaget i bank- och värdepapperssektorn respektive försäkringssektorn,

Sida 964
Prop. 2018/19:158Sida 965
b) någon annan behörig myndighet än som avses i a som utsetts till
samordnare för ett finansiellt konglomerat, eller
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

c)någon annan behörig myndighet som de myndigheter som avses i a och b kommer överens om är relevant,

16. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap. ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat,

17. sektorsbestämmelser: de be- stämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut och försäkringsföretag, och försäkringsföretag och

17. sektorsbestämmelser: de be- stämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut, tjänstepensionsföretag,

18. tjänstepensionsföretag: ett tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening enligt lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag i ett sådant finansiellt konglomerat som avses i 2 kap. 1 §,

18. värdepappersbolag: ett och

värdepappersbolag: ett

19. svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdetillstånd pappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden. värdepappersmarknaden.

svenskt aktiebolag som har fått att driva värdepappersrörelse enligt lagen om

2 kap.

Särskilda finansiella konglomerat där tjänstepensionsföretag ingår

1 a §

Om det i en grupp som inte är ett finansiellt konglomerat enligt 1 § ingår ett eller flera tjänstepensionsföretag och gruppen skulle vara ett finansiellt konglomerat enligt 1 § om ett eller flera av tjänstepensionsföretagen var försäkringsföretag, ska gruppen vara ett finansiellt konglomerat.

3kap. 1 §

Bestämmelserna i 4–7 kap. tillämpas för ett finansiellt konglomerat om ett reglerat företag som är auktoriserat inom EES

Bestämmelserna i 4–7 kap. tillämpas för ett finansiellt konglomerat om ett reglerat företag som är auktoriserat inom EES eller ett tjänstepensions-företag

Sida 965
Prop. 2018/19:158Sida 966
Bestämmelserna i denna lag, eller vissa av dem enligt vad som framgår av beslut enligt 4 kap. 4 § 2, ska tillämpas på ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänste- pensionsföretag om
1. en fysisk eller juridisk person har ägarintresse i, kapital- bindningar med eller annars utövar ett väsentligt inflytande över institutet, försäkringsföretaget eller tjänstepensionsföretaget,
2. villkoren i 2 kap. 1 § 3–5 är uppfyllda för de företag som den fysiska eller juridiska personen har sådana förbindelser med som anges i 1 eller villkoren skulle vara uppfyllda för ett tjänstepensions- företag om det var ett försäkringsföretag, och
3. det bedöms särskilt viktigt att institutet, försäkringsföretaget eller tjänstepensionsföretaget står under sådan särskild tillsyn som utövas över finansiella konglomerat.
När första stycket är tillämpligt ska hänvisningarna i denna lag till finansiella konglomerat i stället
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1.finns i toppen av det finansiella konglomeratet,

2.har ett moderföretag som är ett blandat finansiellt holding-företag med huvudkontor inom EES, eller

3. står under gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag inom den finansiella sektorn.

3. står under gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag som tillhör den finansiella sektorn eller ett annat tjänstepensionsföretag.

För ett finansiellt konglomerat som inte omfattas av första stycket och vars moderföretag är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor utanför EES tillämpas bestämmelserna i 8 kap.

2 §

Om ett finansiellt konglomerat organisatoriskt hör under ett annat finansiellt konglomerat, gäller bestämmelserna i 4–8 kap. bara för det sistnämnda konglomeratet.

Första stycket gäller inte om ett sådant finansiellt konglomerat som avses i 2 kap. 1 § är underordnat ett sådant finansiellt konglomerat som avses i 2 kap. 1 a §.

3 §

Bestämmelserna i denna lag, eller vissa av dem enligt vad som framgår av beslut enligt 4 kap. 4 § 2, skall tillämpas på ett institut eller ett försäkringsföretag om

  1. en fysisk eller juridisk person har ägarintresse i, kapitalbindningar med eller annars utövar ett väsentligt inflytande över institutet eller försäkringsföretaget,
  2. villkoren i 2 kap. 1 § 3–5 är uppfyllda för de företag som den fysiska eller juridiska personen har sådana förbindelser med som anges i 1, och
  3. det bedöms särskilt viktigt att institutet eller försäkringsföretaget står under sådan särskild tillsyn som utövas över finansiella konglomerat.

När första stycket är tillämpligt skall hänvisningarna i denna lag till finansiella konglomerat i stället

Sida 966
Prop. 2018/19:158Sida 967
För varje finansiellt konglomerat som avses i 3 kap. 1 § första stycket ska det finnas en samordnare. Om det finns flera berörda behöriga myndigheter, ska samordnaren utses bland dem. Samordnaren ansvarar för den särskilda tillsynen över det finansiella konglomeratet.
Finansinspektionen är sam- ordnare för sådana finansiella konglomerat som avses i 2 kap. 1 a §. För sådana konglomerat gäller inte 2 och 3 §§ eller 5 § andra stycket.

avse de förbindelser mellan en fysisk eller juridisk person och ett institut eller ett försäkringsföretag som avses i första stycket 1.

avse de förbindelser mellan en fysisk eller juridisk person och ett Bilaga 3 institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag som avses i första stycket 1.

4 §2

Under de förutsättningar som anges i andra stycket får en grupp som har verksamhet i försäkringssektorn eller bank- och värdepapperssektorn undantas

  1. helt från denna lags tillämpning, eller
  2. från tillämpning av en eller flera av bestämmelserna i 5 kap. 7–9 och 11–14 §§.

En sådan grupp får undantas, om

  1. gruppen når upp till de gränsvärden som anges i 2 kap. 3 § men har en verksamhet som inte är betydande enligt 2 kap. 4 §, eller har en verksamhet som är betydande enligt 2 kap. 4 § men gruppen inte når upp till de gränsvärden som anges i 2 kap. 3 §, och
  2. det inte är nödvändigt eller lämpligt att gruppen omfattas av bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Första och andra styckena gäller även för sådana grupper som avses i 2 kap. 1 a §.

4 kap.

1 §

För varje finansiellt konglomerat som avses i 3 kap. 1 § första stycket skall det finnas en samordnare. Om det finns flera berörda behöriga myndigheter, skall samordnaren utses bland dem. Samordnaren ansvarar för den särskilda tillsynen över det finansiella konglomeratet.

När Finansinspektionen är samordnare skall inspektionen fatta beslut i frågor som gäller om

1.det finns ett finansiellt konglomerat enligt 2 kap. 1–6 §§,

4 §

När Finansinspektionen är samordnare ska inspektionen fatta beslut i frågor som gäller om

1.det finns ett finansiellt konglomerat enligt 2 kap. 1–6 §§,

2 Senaste lydelse 2013:670.
Sida 967
Prop. 2018/19:158Sida 968
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2. bestämmelserna i denna lag skall tillämpas på ett institut eller ett försäkringsföretag enligt 3 kap.

2. bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänste-

3 §,

pensionsföretag enligt 3 kap. 3 §,

3. ett finansiellt konglomerat skall upphöra att vara ett finansiellt konglomerat, och

3. ett finansiellt konglomerat ska upphöra att vara ett finansiellt konglomerat, och

4. bestämmelserna i 3 kap. 3 § inte längre skall tillämpas på ett institut eller ett försäkringsföretag.

4. bestämmelserna i 3 kap. 3 § inte längre ska tillämpas på ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag.

När Finansinspektionen har fattat 5 §3

När Finansinspektionen har fattat ett beslut enligt 4 § 1 eller 2, ska inspektionen lämna en underrättelse om beslutet och om att inspektionen är samordnare. En inspektionen sådan underrättelse ska lämnas till det moderföretag som finns i toppen av ett konglomerat eller, om det inte finns något moderföretag, det reglerade företag som har den det reglerade största balansomslutningen inom

ett beslut enligt 4 § 1 eller 2, ska inspektionen lämna en underrättelse om beslutet och om att är samordnare. En sådan underrättelse ska lämnas till det moderföretag som finns i toppen av ett konglomerat eller, om det inte finns något moderföretag, företag eller, i ett sådant finansiellt konglomerat som

den största sektorn. avses i

2 kap. 1 a §, det tjänstepensionsföretag som har den största balansomslutningen inom den största sektorn varvid tjänste- pensionsföretag ska räknas till försäkringssektorn.

Den information som anges i första stycket ska också lämnas till

1.behöriga myndigheter som auktoriserat reglerade företag i konglomeratet och behöriga myndigheter i det land inom EES där det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor, och

2.den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna.

Information enligt andra stycket ska inte lämnas om sådana finansiella konglomerat som avses i 2 kap. 1 a §.

5 kap.

För ett finansiellt konglomerat 2 §

För ett finansiellt konglomerat skall det finnas en kapitalbas som uppfyller ett för finansiella konglomerat särskilt kapitalkrav.

ska det finnas en kapitalbas som uppfyller ett för finansiella konglomerat särskilt kapitalkrav.

3 Senaste lydelse 2012:195.
Sida 968
Prop. 2018/19:158Sida 969
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall ha en kapitalbas som är tillräckligt stor med hänsyn till kapitalkravet för det finansiella konglomeratet.

Institut, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat ska ha en kapitalbas som är tillräckligt stor med hänsyn till kapitalkravet för det finansiella konglomeratet.

4 §

Om det i toppen av ett finansiellt konglomerat finns ett institut eller ett försäkringsföretag, skall kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglomeratet beräknas enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet).

Om det i toppen av ett finansiellt konglomerat finns ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänste- pensionsföretag ska kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglomeratet beräknas enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2 enligt bilaga I till

Om det finns skäl, får kapitalbasen och kapitalkravet i stället beräknas enligt konsolideringsmetoden

konglomeratdirektivet). Om det finns skäl, får kapitalbasen och kapitalkravet i stället beräknas

(metod 1 enligt bilaga I till

enligt konsolideringsmetoden

konglomeratdirektivet) eller enligt en kombination av de angivna metoderna.

(metod 1 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet) eller enligt en kombination av de angivna metoderna.

Första stycket skall tillämpas även i fråga om andra finansiella konglomerat än sådana som har ett institut eller ett försäkringsföretag i toppen om Finansinspektionen är den enda relevanta behöriga myndigheten.

Första stycket ska tillämpas även i fråga om andra finansiella konglomerat än sådana som har ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag i toppen om Finansinspektionen är den enda relevanta behöriga myndigheten eller om Finansinspektionen är samordnare för det finansiella konglomeratet enligt 4 kap. 1 § andra stycket.

6 §

Finansinspektionen skall besluta om undantag för ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat från beräkningen av kapitalbasen och kapitalkravet för konglomeratet om

Finansinspektionen ska besluta om undantag för ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat från beräkningen av kapitalbasen och kapitalkravet för konglomeratet om

  1. företaget är beläget i ett land utanför EES där det finns rättsliga hinder för att överföra nödvändig information om företaget,
  2. företaget har försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat, eller
  3. det skulle vara olämpligt eller missvisande att låta företaget omfattas av beräkningen med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.
Sida 969
Prop. 2018/19:158Sida 970
Innan Finansinspektionen beslut- ar att med stöd av första stycket 3 undanta ett företag från beräkn- ingen, ska inspektionen höra de andra relevanta behöriga mynd- igheterna. Detta krävs inte i brådskande fall eller om beslutet rör ett sådant finansiellt konglo- merat som avses i 2 kap. 1 a §.
Om Finansinspektionen med stöd av första stycket 2 eller 3 undantar ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag från beräkningen, ska det företag som finns i toppen av konglomeratet, på begäran av Finansinspektionen, lämna upplysningar som inspekt- ionen behöver för sin tillsyn över institutet, försäkringsföretaget eller tjänstepensionsföretaget.

När bestämmelsen i första stycket 2 är tillämplig på flera företag, får undantag inte beslutas, om de tillsammans inte har försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.

Innan Finansinspektionen beslutar att med stöd av första stycket 3 undanta ett företag från beräkningen, skall inspektionen höra de andra relevanta behöriga myndigheterna. Detta krävs inte i brådskande fall.

Om Finansinspektionen med stöd av första stycket 2 eller 3 undantar ett institut eller ett försäkringsföretag från beräkningen, skall det företag som finns i toppen av konglomeratet, på begäran av Finansinspektionen, lämna upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet eller försäkringsföretaget.

7 §

Ett företag i ett finansiellt konglomerat får inte vara exponerat för så stora finansiella eller andra risker att solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag som ingår i det finansiella konglomeratet hotas (riskkoncentration).

Ett företag i ett finansiellt konglomerat får inte vara exponerat för så stora finansiella eller andra risker att solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag som ingår i det finansiella konglomeratet hotas (riskkoncentration).

Det som sägs i första stycket om ett reglerat företag gäller även för ett tjänstepensionsföretag i ett sådant finansiellt konglomerat som avses i 2 kap. 1 a §.

8 §4
Om ett blandat finansiellt holdingföretag finns i toppen av ett finansiellt konglomerat, vars största sektor är bank- och värdepapperssektorn, gäller bestämmelserna om stora exponeringar i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 för samtliga företag som tillhör den sektorn och för det blandade finansiella holdingföretaget. 4 Senaste lydelse 2014:984.
Sida 970
Prop. 2018/19:158Sida 971
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Första stycket gäller inte för sådana finansiella konglomerat som avses i 2 kap. 1 a §.

9 §

Interna transaktioner får inte hota solvensen eller den finansiella solvensen ställningen hos ett reglerat företag inom ett finansiellt konglomerat. inom

Interna transaktioner får inte hota eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag ett finansiellt konglomerat.

Interna transaktioner får inte heller hota solvensen hos ett tjänstepensionsföretag i ett sådant finansiellt konglomerat som avses i

2 kap. 1 a §.

Med en intern transaktion avses en transaktion genom vilken ett reglerat företag inom ett finansiellt reglerat konglomerat direkt eller indirekt anlitar ett annat företag inom samma konglomerat eller en fysisk eller juridisk person som har nära förbindelser med företag i konglomeratet för att uppfylla en skyldighet, oavsett om den följer av avtal eller inte och oavsett om den förutsätter betalning eller inte.

Med en intern transaktion avses en transaktion genom vilken ett företag eller ett tjänstepensionsföretag inom ett finansiellt konglomerat direkt eller indirekt anlitar ett annat företag inom samma konglomerat eller en fysisk eller juridisk person som har nära förbindelser med företag i konglomeratet för att uppfylla en skyldighet, oavsett om den följer av avtal eller inte och oavsett om den förutsätter betalning eller inte.

11 §

Riskkoncentrationer och interna transaktioner som är betydande och av visst slag, skall regelbundet rapporteras till Finansinspektionen.

Riskkoncentrationer och interna transaktioner som är betydande och av visst slag, ska regelbundet rapporteras till Finansinspektionen.

Vilka dessa är skall beslutas av

Vilka dessa är ska beslutas av

Finansinspektionen för varje enskilt konglomerat. Inspektionen skall dessförinnan, i fråga om vilka transaktioner och riskkoncentrationer som är betydande, ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter och det finansiella heter konglomeratet, samt, i fråga om vilka slag av riskkoncentrationer och interna transaktioner som skall rapporteras, ha hört övriga rapporteras, relevanta behöriga myndigheter.

Finansinspektionen för varje enskilt konglomerat. Inspektionen ska dessförinnan, i fråga om vilka transaktioner och riskkoncentrationer som är betydande, ha hört övriga relevanta behöriga myndig- och det finansiella konglomeratet, samt, i fråga om vilka slag av riskkoncentrationer och interna transaktioner som ska ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter.

Finansinspektionen ska inte höra andra behöriga myndigheter innan inspektionen fattar sådana beslut som avses i första stycket för

Sida 971
Prop. 2018/19:158Sida 972
Institut, försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat ska ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risk- situation. Detsamma gäller för tjänstepensionsföretag i sådana finansiella konglomerat som avses i 2 kap. 1 a §.
När ett reglerat företag hemmahörande inom EES finns i toppen av det finansiella konglomeratet, ska rapporteringen enligt 10 och 11 §§ göras av det företaget.
I andra fall, utom sådana som avses i tredje stycket, ska rapporten lämnas av det blandade finansiella holdingföretaget i det finansiella konglomeratet eller det institut eller försäkringsföretag i konglomeratet som Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar efter att ha hört de övriga relevanta behöriga myndigheterna och konglomeratet.
I ett sådant finansiellt konglo- merat som avses i 2 kap. 1 a § ska rapporten lämnas av det företag som hör hemma i Sverige som Finansinspektionen beslutar i det enskilda fallet.

finansiella konglomerat som avses i 2 kap. 1 a §.

12 §

När ett reglerat företag hemmahörande inom EES finns i toppen av det finansiella konglomeratet, skall rapporteringen enligt 10 och 11 §§ göras av det företaget.

I andra fall skall rapporten lämnas av det blandade finansiella holdingföretaget i det finansiella konglomeratet eller det institut eller försäkringsföretag i konglomeratet som Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar efter att ha hört de övriga relevanta behöriga myndigheterna och konglomeratet.

13 §

Institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risksituation.

Institut, försäkringsföretag och blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i Sverige som enligt 12 § ansvarar för rapporteringen till Finansinspektionen skall ha nödvändiga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det finansiella konglomeratet.

14 §

Institut, försäkringsföretag, blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i Sverige och tjänstepensionsföretag som enligt 12 § ansvarar för rapporteringen till

Finansinspektionen ska ha nödvändiga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det finansiella konglomeratet.

Sida 972
Prop. 2018/19:158Sida 973

Om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige ansvarar för ett finansiellt konglomerats rapportering till en utländsk behörig myndighet som är samordnare av tillsynen över konglomeratet, skall företaget ha sådana rutiner för intern kontroll som anges i första stycket.

Om ett institut, ett försäkrings- företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige ansvarar för ett finansiellt konglomerats rapportering till en utländsk behörig myndighet som är samordnare av tillsynen över konglomeratet, ska företaget ha sådana rutiner för intern kontroll som anges i första stycket.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
6kap.
1 §

Finansinspektionen övervakar att denna lag följs.

I fråga om tillsynen över institut och försäkringsföretag gäller det som är föreskrivet i sektorsbestämmelserna, om inte annat följer av denna lag.

I fråga om tillsynen över institut, försäkringsföretag och tjänste- pensionsföretag gäller det som är föreskrivet i sektorsbestämmelserna, om inte annat följer av denna lag.

2 §

Innan Finansinspektionen fattar ett beslut med stöd av någon av bestämmelserna i 2 kap. 5 och 6 §§,

8 § tredje stycket och 9 § samt

3 kap. 3 och 4 §§, skall inspektionen ha kommit överens med övriga relevanta behöriga myndigheter om innehållet i beslutet.

3 kap. 3 och 4 §§, ska inspektionen ha kommit överens med övriga relevanta behöriga myndigheter om innehållet i beslutet. Detta gäller dock inte om beslutet rör ett sådant finansiellt konglomerat som avses i

2 kap. 1 a §.

Finansinspektionen skall på begäran av ett företag som ingår i konglomeratet besluta om förutsättningarna i de nämnda bestämmelserna är uppfyllda.

Finansinspektionen ska på begäran av ett företag som ingår i konglomeratet besluta om förutsättningarna i de nämnda bestämmelserna är uppfyllda.

Om ett beslut enligt första stycket inte framgår av en underrättelse enligt 4 kap. 5 §, skall Finansinspektionen underrätta övriga berörda behöriga myndigheter om beslutet.

Om ett beslut enligt första stycket inte framgår av en underrättelse enligt 4 kap. 5 §, ska Finansinspektionen underrätta övriga berörda behöriga myndigheter om beslutet. Detta gäller dock inte om beslutet rör ett sådant finansiellt konglomerat som avses i 2 kap.

1 a §.

Ett företag som ingår i ett

3 §

Ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall lämna

finansiellt konglomerat ska lämna

Sida 973
Prop. 2018/19:158Sida 974
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär för tillsynen över konglomeratet.

Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får inspek-tionen förelägga företaget att göra det. Ett sådant föreläggande får dock inte riktas mot ett reglerat företag som hör hemma i ett annat land inom EES. I fråga om ett sådant företag gäller i stället 7 kap. 3 §.

Om företaget inte lämnar upplysningarna till Finansinspektionen, får inspek-tionen förelägga företaget att göra det. Ett sådant föreläggande får dock inte riktas mot ett reglerat företag som hör hemma i ett annat land inom EES. I fråga om ett sådant företag gäller i stället 7 kap. 3 §, förutom om företaget ingår i ett sådant finansiellt konglomerat som avses

2 kap. 1 a §.

7 §

En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, som vid fullgörandet av skyldigheter enligt denna lag får kunskap om affärsförhållanden hos ett annat företag inom samma finansiella konglomerat, får inte obehörigen röja vad han eller hon har fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det företagets intresse.

En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett försäk- ringsföretag, ett tjänstepensions- företag, eller ett blandat finansiellt holdingföretag, som vid fullgörandet av skyldigheter enligt denna lag får kunskap om affärsförhållanden hos ett annat företag inom samma finansiella konglomerat, får inte obehörigen röja vad han eller hon har fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det företagets intresse.

8 §5

Ett försäkringsföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och

Ett försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och

Fotnoter1 not
  1. Senaste lydelse 2017:1010.
Sida 974
Prop. 2018/19:158Sida 975
Om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänste- pensionsföretag inom ett finansiellt konglomerat inte uppfyller de krav som anges i 5 kap. eller om kraven är uppfyllda men solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag eller ett tjänste- pensionsföretag inom konglo- meratet ändå är hotad, ska Finansinspektionen förelägga det företag som ska rapportera enligt 5 kap. 12 § att vidta åtgärder för att rätta till förhållandet.
Om ett institut, ett för- säkringsföretag eller ett tjänste- pensionsföretag bryter mot denna lag, gäller dessutom det som föreskrivs i sektorsbestämm- elserna.
Ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finans- marknaderna.
Om Finansinspektionen vid tillsynen enligt denna lag behöver anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga, ska kostnaden för detta betalas av det institut, det försäk- ringsföretag eller det tjänste- pensionsföretag som tillsynen avser.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

verkställighet av en europeisk utredningsorder.

10 §6

Ett institut eller ett försäkringsföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Om Finansinspektionen vid tillsynen enligt denna lag behöver anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga, ska kostnaden för detta betalas av det institut eller det försäkringsföretag som tillsynen avser.

7 kap.

1 §

Om ett institut eller ett försäkringsföretag inom ett finansiellt konglomerat inte uppfyller de krav som anges i 5 kap. eller om kraven är uppfyllda men solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag inom konglomeratet ändå är hotad, skall Finansinspektionen förelägga det företag som skall rapportera enligt 5 kap. 12 § att vidta åtgärder för att rätta till förhållandet.

Om ett institut eller ett försäkringsföretag bryter mot denna lag, gäller dessutom det som föreskrivs i sektorsbestämmelserna.

6 Senaste lydelse 2014:489.
Sida 975
Prop. 2018/19:158Sida 976

Om Finansinspektionen, i egenskap av samordnare, bedömer att ett reglerat företag som hör hemma i ett annat land inom EES inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag eller om kraven är uppfyllda men det reglerade företagets solvens eller finansiella ställning ändå är hotad, skall inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet.

3 §

Om Finansinspektionen, i egenskap av samordnare, bedömer att ett reglerat företag som hör hemma i ett annat land inom EES inte uppfyller de krav som ställs på det enligt denna lag eller om kraven är uppfyllda men det reglerade företagets solvens eller finansiella ställning ändå är hotad, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i det landet.

Första stycket gäller inte när Finansinspektionen är samordnare för sådana finansiella konglomerat som avses i 2 kap. 1 a §.

Om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 9 kap. 1 § 6 och 7, får Finansinspektionen besluta att företaget skall betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

4 §

Om ett institut, ett försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 9 kap. 1 § 6 och 7, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

Sida 976
Prop. 2018/19:158Sida 977
I fråga om skyddet för en fusionerande förenings borgenärer ska bestämmelserna i 23 kap. 20 och 22–24 §§ aktiebolagslagen (2005:551) om tillstånd att verkställa en fusionsplan tillämpas. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tilläm- pas i stället 12 kap. 21 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. När det gäller
föreningar som driver försäkringsrörelse tillämpas i stället 13 kap. 33–35 §§ försäkrings- rörelselagen (2010:2043) och 10 kap. 35 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

Härigenom föreskrivs att 7, 8 och 21 §§ lagen (2006:595) om europakooperativ ska ha följande lydelse.

12 kap. 22 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
7 §1

I fråga om skyddet för en fusionerande förenings borgenärer ska bestämmelserna i 23 kap. 20 och 22–24 §§ aktiebolagslagen (2005:551) om tillstånd att verkställa en fusionsplan tillämpas. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället 12 kap. 21 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. När det gäller föreningar som driver försäkringsrörelse tillämpas i stället

13 kap. 33–35 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043).

8 §2

Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 29.2 i SCEförordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har vunnit laga kraft. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället

När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska

Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats

enligt 13 kap. 33–35 §§ förenligt säkringsrörelselagen (2010:2043) och beslutet har vunnit laga kraft.

13 kap. 33–35 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 10 kap. 35 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag och beslutet har vunnit laga kraft.

1Senaste lydelse 2010:2074.

2 Senaste lydelse 2010:2074.

Sida 977
Prop. 2018/19:158Sida 978

21 §3

I fråga om europakooperativ som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 37–41 i SCE-förordningen, i den ursprungliga lydelsen, (dualistiskt organiserade europakooperativ) gäller följande.

Om något annat inte följer av någon annan författning eller av SCEförordningen, i den ursprungliga lydelsen, ska lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar och andra författningar om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på ledningsorganet eller dess ledamöter.

Det som sägs om styrelsen eller dess ledamöter i följande bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

–6 kap. 29–32 §§ om upplysningsplikt mot föreningsstämman,

–6 kap. 47 § om talan mot föreningsstämmans beslut,

–6 kap. 50 § om talan mot föreningen,

–6 kap. 51 § om skiljeförfarande,

–7 kap. 3 § andra stycket om styrelsesuppleanter,

–7 kap. 4 § andra stycket om delegation av uppgifter,

–7 kap. 7 § första stycket om krav på medlemskap,

–7 kap. 8 § om bosättningskrav,

–7 kap. 9–11 §§ om hinder mot att vara styrelseledamot,

–7 kap. 13 § om när en ändring i styrelsens sammansättning får verkan,

–7 kap. 14 § om förtida avgång,

–7 kap. 20 § första stycket om inträde av suppleant,

–7 kap. 21 § andra stycket om beslutsunderlag,

–7 kap. 23 § om jäv,

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

–7 kap. 24 och 25 §§ om protokoll,

–7 kap. 26 § om arvode och annan ersättning till styrelseledamot,

–7 kap. 44 och 45 §§ om registrering,

–7 kap. 46 § om anmälan av aktieinnehav,

–8 kap. 7 § om tillhandahållande av upplysningar till revisorn,

–8 kap. 19 § om revisorsjäv,

–8 kap. 32 § första stycket om revisionsberättelsen,

–8 kap. 46 § om underrättelse om brottsmisstanke,

–17 kap. 11 § om tvångslikvidation,

–17 kap. 43 § andra och tredje styckena om styrelseval i samband med upphörande av likvidation,

–17 kap. 44 § om styrelseval efter upphävande av likvidationsbeslut,

–19 kap. 9 § om avregistrering av ledamot, och

–21 kap. 1 och 4–13 §§ om skadestånd.

När 7 kap. 7 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på europakooperativ, ska den paragrafens första stycke inte gälla arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ.

För dualistiskt organiserade europakooperativ som driver försäkringsrörelse gäller även

2 kap. 2 § försäkringsrörelselagen

(2010:2043).

(2010:2043) och 2 kap. 2 § lagen

3 Senaste lydelse 2018:727.
Sida 978
Prop. 2018/19:158Sida 979
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

(2019:000) om pensionsföretag.

tjänste-

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

Sida 979
Prop. 2018/19:158Sida 980

Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § och 16 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt bet. 2017/18:FiU45Föreslagen lydelse
2 kap.
5 §
Tillstånd enligt 1 § behövs inte för

1.Sveriges riksbank, Riksgäldskontoret och Kammarkollegiet,

2.anknutna ombud för de verksamheter som anges i 1 kap. 4 b §,

3.börs som driver verksamhet med stöd av sitt tillstånd,

4. försäkringsföretag med till- 4. försäkringsföretag stånd enligt försäkringsrörelsestånd enligt lagen (2010:2043),

med tillförsäkringsrörelselagen (2010:2043) eller tjänste- pensionsföretag med tillstånd enligt lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag,

  1. företag inom en koncern som tillhandahåller investeringstjänster uteslutande till andra företag i koncernen,
  2. fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investeringstjänster, om tjänsten tillhandahålls tillfälligt i samband med annan yrkesmässig verksamhet som regleras av

a) bestämmelser i lag eller annan författning, eller b) etiska regler som avser yrkesverksamheten i fråga och som inte utesluter att tjänsten tillhandahålls,

7.fysiska och juridiska personer som för egen räkning handlar med andra finansiella instrument än råvaruderivat eller utsläppsrätter eller derivat hänförliga till utsläppsrätter och som inte tillhandahåller andra investeringstjänster eller utför annan investeringsverksamhet med andra finansiella instrument än råvaruderivat eller utsläppsrätter eller derivat hänförliga till utsläppsrätter, såvida de inte a) är marknadsgaranter, b) är deltagare på en reglerad marknad eller en MTF-plattform eller har direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats, med undantag av ickefinansiella enheter som på en handelsplats genomför transaktioner som på ett objektivt mätbart sätt minskar risker som står i direkt samband med affärsverksamheten eller likviditetsförvaltningen hos dem eller de koncerner de ingår i, c) tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel, eller d) handlar för egen räkning vid utförandet av kundorder,

  1. företag som tillhandahåller investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av ett program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget,
  2. företag som tillhandahåller både

a)investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget, och

Sida 980
Prop. 2018/19:158Sida 981

b)andra investeringstjänster än sådana som anges i a uteslutande till andra företag i koncernen,

  1. fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag som får driva verksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder samt AIFförvaltare som får driva verksamhet enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i andra fall än efter registrering enligt 2 kap. den lagen,
  2. företag som handlar med råvaruderivat, utsläppsrätter eller derivat hänförliga till utsläppsrätter för egen räkning utan att utföra kundorder, eller tillhandahåller investeringstjänster i fråga om sådana instrument till kunderna i sin huvudsakliga verksamhet, om

a)detta utgör en kompletterande verksamhet eller, om företaget ingår i en koncern, detta utgör en kompletterande verksamhet sett till koncernen i dess helhet, b)den huvudsakliga verksamheten inte utgörs av tillhandahållande av investeringstjänster eller sådana tjänster som avses i 7 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank-och finansieringsrörelse eller verksamhet som marknadsgarant för råvaruderivat, c)företaget inte tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel, och d)företaget årligen anmäler till Finansinspektionen att undantaget utnyttjas samt på inspektionens begäran rapporterar på vilken grund företaget anser att verksamheten endast är en kompletterande verksamhet, 12. fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investeringsrådgivning inom ramen för annan yrkesmässig verksamhet än sådan som omfattas av bestämmelserna i denna lag, om det inte lämnas någon specifik ersättning för rådgivningen,

13. fysiska och juridiska personer som utför investeringsverksamhet, dock inte drift av en andrahandsmarknad, eller tillhandahåller investeringstjänster rörande råvaruderivat för att fullgöra uppgifter

– enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG, i den ursprungliga lydelsen,

– enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG, i den ursprungliga lydelsen,

– enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 eller enligt sådana nätföreskrifter eller riktlinjer som har antagits enligt förordningen, eller

– enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 eller enligt sådana nätföreskrifter eller riktlinjer som har antagits enligt förordningen, om a)personen är en sådan systemansvarig för överföringssystemet som avses i artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG, i den ursprungliga lydelsen, eller artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG, i den ursprungliga lydelsen, b)personen tillhandahåller tjänster till en systemansvarig som avses i a och fullgör uppgifterna för den systemansvariges räkning, eller

Sida 981
Prop. 2018/19:158Sida 982

c)personen är operatör eller förvaltare av energibalanseringssystem, rörledningsnät eller system för balansering av tillgången och efterfrågan på energi, 14. företag som är verksamhetsutövare enligt 1 kap. 2 a § lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter som handlar med utsläppsrätter för egen räkning, om a)företaget inte tillhandahåller andra investeringstjänster eller ägnar sig åt annan investeringsverksamhet, och b)företaget inte tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel, och

Lydelse enligt bet. 2017/18:FiU45Föreslagen lydelse

15. värdepapperscentraler med tillstånd enligt artikel 16 i förordningen om värdepapperscentraler för att tillhandahålla de tjänster som uttryckligen anges i avsnitten A och B i bilagan till den förordningen. Tillstånd krävs inte heller för sådan förvaltning av finansiella instrument som är reglerad i någon annan lag.

16kap. 4 §1

Emittenten ska så snart som möjligt och senast fyra månader efter utgången av varje räkenskapsår offentliggöra sin årsredovisning och i förekommande fall en koncernredovisning.

Års- och koncernredovisningarna ska vara granskade av emittentens revisor. Revisionsberättelsen ska offentliggöras tillsammans med års- och koncernredovisningen.

Bestämmelser om revision finns i 4 a kap. sparbankslagen

(1987:619), 7 a kap. lagen

(1995:1570) om medlemsbanker, revisionslagen (1999:1079),

17 kap. 11 och 12 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043), 9 kap.

17 kap. och 12 §§ försäkringsrörelselagen

aktiebolagslagen (2005:551) och

(2010:2043), 14 kap. 3 § lagen

8 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

(2019:000) om tjänstepensionsföretag, 9 kap. aktiebolagslagen

(2005:551) och 8 kap. lagen

(2018:672) om ekonomiska föreningar.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1Senaste lydelse 2018:728.

Sida 982
Prop. 2018/19:158Sida 983

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 30 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
30kap. 5 §1

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ett ärende hos en statlig myndighet om innehav av

1. aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag, fondbolag eller försäkringsaktiebolag,

1. aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag, fondbolag, försäkringsaktie- bolag eller tjänstepensionsaktiebolag.

  1. andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller
  2. aktier eller andelar i börs, clearingorganisation, svensk värdepapperscentral, betalningsinstitut, institut för elektroniska pengar eller företag som driver verksamhet enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter eller lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter.

Sekretessen gäller inte beslut av myndigheten och inte heller för uppgift från en annan myndighet om uppgiften inte är sekretessreglerad där.

För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2016:1030.
Sida 983
Prop. 2018/19:158Sida 984

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
3 kap.
2 §1

Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa två belopp. Om betalningsinstitutet endast tillhandahåller betalningsinitieringstjänster gäller enbart kravet att institutet vid varje tidpunkt ska ha en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 §.

Vid beräkningen av kapitalbasen tillämpas tillsynsförordningen. Minst 75 procent av primärkapitalet ska vara i form av kärnprimärkapital, och supplementärkapitalet får uppgå till högst en tredjedel av primärkapitalet.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, ett försäkringsföretag, en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller ett institut för elektroniska pengar får inte vid beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, ett försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag, en AIF- förvaltare som förvaltar specialfonder eller ett institut för elektroniska pengar får inte vid beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 § får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2018:175.
Sida 984
Prop. 2018/19:158Sida 985

Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (2010:1932)

Härigenom föreskrivs att 29 § delgivningslagen (2010:1932) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
29 §

Särskild delgivning med juridisk person får användas av en myndighet om ett försök till vanlig delgivning eller förenklad delgivning har misslyckats i samma delgivningsärende eller ett sådant delgivningsförsök bedöms som utsiktslöst vid delgivning med

1.aktiebolag som är registrerade i aktiebolagsregistret,

2.ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, kooperativa hyresrättsföreningar och sambruksföreningar som är registrerade i föreningsregistret,

3.handelsbolag, kommanditbolag, ideella föreningar och registrerade trossamfund som är registrerade i handelsregistret,

4.bankaktiebolag, sparbanker och medlemsbanker som är registrerade i bankregistret,

5. försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som är registrerade i försäkringsregistret, tjänstepensionsbolag

5. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, tjänste- pensionsaktiebolag och ömsesidiga som är registrerade i försäkringsregistret,

  1. europabolag som är registrerade i europabolagsregistret, och
  2. europakooperativ som är registrerade i europakooperativsregistret.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

Sida 985
Prop. 2018/19:158Sida 986
Försäkringsrörelse får drivas bara efter tillstånd. Tillstånd får ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag en försäkrings- förening, ett ömsesidigt tjänste- pensionsbolag eller en tjänste- pensionsförening.

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) dels att 2 kap. 1 och 2 §§, 11 kap. 45 §, 12 kap. 74, 88 och 89 §§, 13 kap.

27 §, 15 kap. 14 §, 18 kap. 12 § och 21 kap. 1 § ska ha följande lydelse dels att punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen

(2015:700) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 4 a §, och närmast före

2 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

I fråga om europabolag och europakooperativ som driver
2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning
(EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
2 kap.
1 §

Försäkringsrörelse får drivas bara efter tillstånd. Tillstånd får ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening.

2 §1 försäkringsrörelse och som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober kooperativa föreningar ska följande bestämmelser i denna lag om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

2 kap. 4 § 4 om ledningsprövning,

4 kap. 9 § första avtal med eller till förmån för styrelseledamot,

stycket 1 om 4 kap. 9 § första stycket 1 om avtal med eller till förmån för styrelseledamot,

11 kap. 8 § och 13 kap. 17 § om uppgifter inför styrelseval,

11 kap. 10 § och 13 kap. 11 § om jäv för styrelseledamot,

13 kap. 13 § om överskridande av befogenhet och behörighet,

17 kap. 13 § om rätt för Finansinspektionen att styrelsen och närvara vid sådant sammanträde samt läggningarna,

17 kap. 13 § om rätt för Finanssammankalla inspektionen att sammankalla styrelsen och närvara vid sådant delta i översammanträde samt delta i överläggningarna,

Fotnoter1 not
  1. Senaste lydelse 2015:700.
Sida 986
Prop. 2018/19:158Sida 987
Fotnoter2 noter

  1. 18 kap. 11 § om återkallelse av

    18 kap. 11 § om återkallelse av tillstånd, och tillstånd, och

    Bilaga 3

  2. 19 kap. 45 § om tystnadsplikt.

    19 kap. 45 § om tystnadsplikt.

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ framgår att de i första stycket angivna bestämmelserna om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas också på ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan eller dess ledamöter.

Omvandling

4 a §

Ytterligare förutsättningar för tillstånd än i 4 § att driva försäkringsrörelse enligt denna lag (omvandling) är

  1. för ett tjänstepensionsaktiebolag, att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda på stämman,
  2. för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett bolagsstämmobeslut som har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller minst två tredjedelar av de röstande,
  3. för en tjänstepensionsförening eller en understödsförening som omfattas av bestämmelserna i 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043), att ansökan om tillstånd har godkänts genom ett föreningsstämmobeslut som har biträtts av nio tiondelar av de röstberättigade eller minst två tredjedelar av de röstande, och
  4. för de företag som avses i 1–3, att den rätt som tillkommer försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar inte försämras.
Sida 987
Prop. 2018/19:158Sida 988
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
11kap.
45 §2

Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) om i vilka fall allmän domstol eller Bolagsverket ska besluta att ett bolag ska gå i likvidation gäller för försäkringsaktiebolag att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om

1.ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller

2. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva någon annan att tillståndspliktig finansiell rörelse.

2. tillståndet att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd driva någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse eller ett tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt lagen

(2019:000) om tjänstepensionsföretag.

Beslutet enligt första stycket 2 ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

I ärenden om likvidation av försäkringsaktiebolag vars tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse, ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas. verksamhet

I ärenden om likvidation av försäkringsaktiebolag vars tillstånd att driva försäkringsrörelse har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse eller ett tillstånd att driva avseende tjänstepensionsförsäkring enligt lagen

(2019:000) om tjänstepensionsföretag, ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.

12kap.

74 §3

Bestämmelsen i 17 kap. 16 § första stycket 1 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar om allmän domstols beslut om likvidation ska gälla också för ömsesidiga försäkringsbolag.

Bolagsverket ska besluta att ett ömsesidigt försäkringsbolag ska gå i likvidation om

  1. bolagets hela försäkringsbestånd har överlåtits,
  2. ett tillstånd att driva försäkringsrörelse som har beviljats för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats,

2Senaste lydelse 2013:166.

3 Senaste lydelse 2018:731.

Sida 988
Prop. 2018/19:158Sida 989

3. tillståndet att driva försäk- 3. tillståndet att driva försäk-ringsrörelse har återkallats, ringsrörelse har återkallats utan att Bilaga 3 bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag,

  1. bolaget är försatt i konkurs som avslutats med överskott och bolagsstämman inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 79 §, eller
  2. bolaget saknar till försäkringsregistret anmäld behörig styrelse eller verkställande direktör.

Ett beslut om likvidation ska inte meddelas, om det styrks att likvidationsgrunden upphört under ärendets handläggning. Frågor om likvidation enligt första eller andra stycket prövas på anmälan av Finansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören eller en delägare eller röstberättigad som inte är delägare.

I de fall som avses i andra stycket 3 ska Bolagsverket fatta beslutet om likvidation så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket.

I de fall som avses i andra stycket 4 eller 5 prövas frågan på ansökan även av en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget.

Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

Lydelse enligt Föreslagen lydelse

88 §

Ett ömsesidigt försäkringsbolags företagsnamn ska innehålla orden ömsesidig och försäkring. Om verksamheten avser att meddela försäkring av egendom bara inom ett begränsat geografiskt område, ska företagsnamnet ange området för bolagets verksamhet men ordet ömsesidig får utelämnas.

Bolagets styrelse får anta ett särskilt företagsnamn. Ett särskilt företagsnamn får inte innehålla ordet ömsesidig.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från företagsnamn som är införda i det register som avses i

14 kap. 1 §. I övrigt finns bestämmelser om registreringen i lagen

17 kap. 1 §. I övrigt finns bestämmelser om registreringen i lagen

(2018:000) om företagsnamn.

89 §

I 14 kap. 1 § finns bestämmelser I 17 kap. 1 § finns bestämmelser om registreringsmyndighet och om registreringsmyndighet och försäkringsregister.försäkringsregister.

Sida 989
Prop. 2018/19:158Sida 990
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
13kap.
27 §4

Utöver bestämmelserna om tvångslikvidation i 17 kap. 11 § och 16 § första stycket 1–3 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för försäkringsföreningar att Bolagsverket ska besluta att föreningen ska gå i likvidation, om

1.föreningens hela försäkringsbestånd har överlåtits,

2.ett tillstånd att driva försäkringsrörelse för bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har beviljats, eller

3. tillståndet att driva försäk- 3. tillståndet att ringsrörelse har återkallats.

driva försäkringsrörelse har återkallats utan att föreningen i stället har fått ett tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

I de fall som avses i första stycket 3 ska Bolagsverket fatta beslutet om likvidation så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en föreningsmedlem eller en innehavare av förlagsandelar eller på anmälan av Finansinspektionen.

I ärenden enligt första stycket 3 ska 17 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar inte tillämpas.

15kap.
14 §5

Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

1.om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att försäkringsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,

2.om ägaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,

3.om ägaren är ett 3. om ägaren är ett försäkringsholdingföretag blandat finansiellt och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett

3.om ägaren är ett 3. om ägaren är ett eller ett försäkringsholdingföretag eller ett holdingföretag blandat finansiellt holdingföretag och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett

sådant företag enligt

9 kap. 10 § sådant företag enligt 19 kap. 63 §

denna lag respektive lagen (2006:531) om

5 kap. 16 § första stycket denna lag respektive särskild 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om

4Senaste lydelse 2018:731.

5 Senaste lydelse 2017:653.

Sida 990
Prop. 2018/19:158Sida 991
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

tillsyn över glomerat, eller

finansiella konsärskild tillsyn över finansiella konglomerat, eller

4.om det finns skäl att anta att innehavet har samband med eller kan öka risken för a) penningtvätt enligt 1 kap. 6 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 eller 2 §, får Finansinspektionen besluta att ägaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

18kap.
12 §6

Finansinspektionen ska återkalla ett försäkringsföretags tillstånd, om företaget

1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har vunnit laga kraft,

1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft,

2.har förklarat sig avstå från tillståndet,

3.har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation,

4. inte uppfyller minimikapital- 4. inte kravet eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, och företagets finansiella saneringsplan är finansiella uppenbart otillräcklig, eller

uppfyller minimikapitalkravet eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b §, och företagets saneringsplan är uppenbart otillräcklig,

5. inte inom tre månader från den tidpunkt då företaget inte längre uppfyllde minimikapitalkravet eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. eller undantag

5. inte inom tre månader från den tidpunkt då företaget inte längre uppfyllde minimikapitalkravet eller ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats enligt 1 kap. eller

19 b §, har vidtagit de åtgärder som finns angivna i en godkänd finansiell saneringsplan.

19 b §, har vidtagit de åtgärder som finns angivna i en godkänd finansiell saneringsplan, eller

6. får tillstånd att driva verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring enligt lagen

6Senaste lydelse 2015:700.

Sida 991
Prop. 2018/19:158Sida 992
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

(2019:000) om tjänstepensionsföretag.

21kap. 1 §7

Finansinspektionens beslut i ärenden enligt 17 kap. 13 § första stycket och 18 kap. 26 § andra stycket samt beslut om sanktionsföreläggande får inte överklagas.

Finansinspektionens beslut i ärenden enligt 17 kap. 13 § första stycket och 18 kap. 25 § andra stycket samt beslut om sanktionsföreläggande får inte överklagas.

2. För försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar gäller för den delen av verksamheten, till och med den 31 december 2019, tillämpliga bestämmelser i 1–7, 14,

2. För försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkringar gäller för den delen av verksamheten, till och med den 31 december 2022, tillämpliga bestämmelser i 1–7, 14,

16 och 17 kap. i den äldre lydelsen samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser. För verksamheten som avser tjänstepensionsförsäkring gäller under angiven tid i övrigt tillämpliga bestämmelser i 10–15 och 19 kap. denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillämpningen enligt första stycket av bestämmelserna i 10 och 19 kap. denna lag på ett försäkringsföretags tjänstepensionsverksamhet.

För ett försäkringsföretag som avses i första stycket gäller bestämmelserna enligt det stycket även den del av försäkringsrörelsen som avser övrig livförsäkringsverksamhet, om denna är av endast ringa omfattning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som avses med ringa omfattning enligt tredje stycket.

Ett försäkringsföretag som avses i första stycket får, efter anmälan till Finansinspektionen, tillämpa denna lag även på verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

7Senaste lydelse 2017:653.

Sida 992
Prop. 2018/19:158Sida 993

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse.

7 §1
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

En understödsförening som före den 1 april 2011 är registrerad enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar får fortsätta att driva verksamheten och ska då omfattas av bestämmelserna i den lagen till utgången av juni 2019 eller, om en ansökan om tillstånd enligt 2 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) då har getts in, till dess att ett beslut med anledning av en sådan ansökan har fått laga kraft.

En understödsförening som före den 1 april 2011 är registrerad enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar får fortsätta att driva verksamheten och ska då omfattas av bestämmelserna i den lagen till utgången av juni 2019 eller, om en ansökan om tillstånd enligt 2 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 2 kap. lagen (2019:000) om tjänste- pensionsföretag då har getts in, till dess att ett beslut med anledning av en sådan ansökan har fått laga kraft.

Om en ansökan om tillstånd enligt första stycket inte har getts in före utgången av juni 2019 eller om den avslås, ska föreningen träda i likvidation.

Likvidationen ska handläggas enligt bestämmelserna i lagen om understödsföreningar.

Har sådant förhållande inträffat som påkallar likvidation enligt andra stycket och har inte inom sex veckor därefter i understödsföreningsregistret införts uppgift om att föreningen trätt i likvidation, ska rätten på anmälan av Finansinspektionen och efter föreningens hörande förklara att föreningen ska träda i likvidation.

Bestämmelserna i 44 § lagen om understödsföreningar ska tillämpas vid rättens handläggning av en anmälan enligt fjärde stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2017:1118.
Sida 993
Prop. 2018/19:158Sida 994

Förslag till lag om ändring i lagen (2011:755) om elektroniska pengar

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
3 kap.
2 §1

Ett institut för elektroniska pengar ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som lägst motsvarar startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 §. Institutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa belopp.

Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 tillämpas. Därutöver gäller följande vid beräkningen:

1. Ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett annat institut för elektroniska pengar, eller ett betalningsinstitut, ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, en

1. Ett institut för elektroniska pengar som tillhör samma grupp som ett annat institut för elektroniska pengar, eller ett betalningsinstitut, ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag,

AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller ett försäkringsföretag får vid beräkning av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder, ett försäkrings- företag eller ett tjänstepensions- företag får vid beräkning av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas.

  1. Ett institut för elektroniska pengar som bedriver annan verksamhet i enlighet med 5 § får vid beräkningen av kapitalbasen inte ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i den andra verksamheten.
  2. För ett institut för elektroniska pengar som har bytt redovisningsvaluta får kapitalbasen inte understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2014:989.
Sida 994
Prop. 2018/19:158Sida 995

Förslag till lag om ändring i lagen (2014:836) om näringsförbud

Härigenom föreskrivs att 3 och 11 §§ lagen (2014:836) om närings-

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

förbud ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
3 §

Bestämmelserna i 4–9 §§ ska tillämpas på dem som faktiskt har utövat ledningen av en näringsverksamhet som en juridisk person har bedrivit.

Bestämmelserna i 4–9 §§ ska alltid tillämpas på följande befattningshavare:

1.i kommanditbolag: komplementär,

2.i andra handelsbolag: bolagsman,

3. i aktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag: ledamot och suppleant i styrelsen samt verkställande direktör och vice verkställande direktör,

3. i aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och ömsesidiga tjänstepensionsbolag: ledamot och suppleant i styrelsen samt verkställande direktör och vice verkställande direktör,

4. i sparbanker, ekonomiska föreningar och försäkringsföreningar: ledamot och suppleant i styrelsen samt verkställande direktör och vice verkställande direktör,

4. i sparbanker, ekonomiska föreningar, försäkringsföreningar och tjänstepensionsföreningar: ledamot och suppleant i styrelsen samt verkställande direktör och vice verkställande direktör,

5.i europeiska ekonomiska intressegrupperingar med säte i Sverige: företagsledare,

6.i europabolag och europakooperativ med säte i Sverige: ledamot och suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan samt verkställande direktör och vice verkställande direktör,

7.i utländska filialer som omfattas av lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.: verkställande direktör och vice verkställande direktör, och

8.i stiftelser som omfattas av 2 kap. 3 § bokföringslagen (1999:1078): ledamot och suppleant i styrelsen samt, när en stiftelse har anknuten förvaltning, sådana befattningshavare hos förvaltaren som anges i detta stycke.

11§

Den som har näringsförbud får inte

1.driva näringsverksamhet,

2.faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,

3.vara bolagsman i ett annat handelsbolag än ett kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag eller medlem i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige,

4.vara stiftare av ett aktiebolag eller en sparbank,

5. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för

– ett aktiebolag,

Sida 995
Prop. 2018/19:158Sida 996
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

– en ekonomisk förening,

– en sparbank,

– ett ömsesidigt försäkringsbolag,

– ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,

– en försäkringsförening,

– en försäkringsförening eller en tjänstepensionsförening,

– en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i

Sverige,

– en pensionsstiftelse, eller

– en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,

6.vara ledamot eller suppleant i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i Sverige,

7. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i

– ett aktiebolag,

– en ekonomisk förening,

– ett ömsesidigt försäkringsbolag,

– ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag,

– ett europabolag eller ett europakooperativ med säte i

Sverige,

– en sparbank,

– en medlemsbank, eller

– en filial enligt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.,

  1. vara företagsledare i en europeisk ekonomisk intressegruppering med säte i Sverige eller föreståndare enligt 2 § andra stycket lagen om utländska filialer m.m.,
  2. vara firmatecknare eller i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges i 3–5 eller vara firmatecknare för ett utländskt bankföretags filial,
  3. äga så många aktier i ett aktiebolag eller ett europabolag med säte i Sverige att hans eller hennes andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent,
  4. inneha fullmakt att företräda en enskild näringsidkare i dennes näringsverksamhet eller en juridisk person som anges i 3–5,
  5. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller henne eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 3 §, eller
  6. vara anställd eller återkommande ta emot uppdrag i den näringsverksamhet där han eller hon har åsidosatt sina skyldigheter.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

Sida 996
Prop. 2018/19:158Sida 997

Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterade bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 9 § lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
2 kap.
9§1

Med finansiellt företag avses i 7 och 8 §§

1.ett svenskt företag som är a)AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, b)börs enligt 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, c)clearingorganisation enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, d)fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder, e) försäkringsföretag som omfattas av försäkringsrörelselagen fattas av

1.ett svenskt företag som är a)AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, b)börs enligt 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, c)clearingorganisation enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, d)fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder, e) försäkringsföretag som omförsäkringsrörelselagen

(2010:2043),

(2010:2043) eller tjänstepensionsföretag som omfattas av lagen

(2019:000) om tjänstepensionsföretag,

f)kreditinstitut enligt 1 kap. 5 § 10 lagen (2004:297) om bank-och finansieringsrörelse, g)värdepappersbolag enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, eller h)värdepapperscentral enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, och

2. ett utländskt företag som hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som, efter tillstånd från Finansinspektionen, från filial i Sverige driver motsvarande verksamhet som ett företag som avses i 1.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019.

1 Senaste lydelse 2017:707.
Sida 997
Prop. 2018/19:158Sida 998
Förteckning över remissinstanserna
Bilaga 4 Följande remissinstanser har lämnat synpunkter: Arbetsgivarverket, Bokföringsnämnden, Bolagsverket, Domstolsverket, FAR, Finans- förbundet, Finansinspektionen, Fondbolagens förening, Förvaltnings- rätten i Stockholm, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Landsorganisationen i Sverige (LO), Närings- livets regelnämnd, Pensionsmyndigheten, Regelrådet, Revisorsinspekt- ionen, Riksgäldskontoret, Skatteverket, Statens tjänstepensionsverk, Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenska pensionsstiftelsers förening (SPFA), Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Sveriges Kommuner och Landsting, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Tjänstepens- ionsförbundet.
Därutöver har yttrande inkommit från AFA Försäkring, Alecta, AMF Pension, Folksam, Förhandlings- och samverkansrådet PTK, Handels- banken Liv, Jusek, KPA Pension, Kåpan pensioner försäkringsförening, Livförsäkringsbolaget Skandia, ömsesidigt, Länsförsäkringar AB, Offentliganställdas Förhandlingsråd (OFR), SEB Pension och Försäkring AB, SPP Pension & Försäkrings AB, Svenska aktuarieföreningen, Swedbank Försäkring AB och Ägarföreningen ProSkandia.
Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Finansbolagens Förening, Företagarna, Försäkringsjuridiska föreningen, Försäkringsorganisationen Liv (FOLIV), Försäkringsorganisationen Sak (FOSAK), Riksdagens ombudsmän, Sparbankernas Riksförbund, Stockholms universitet (juridiska fakulteten), Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska försäkringsförmedlares förening (SFM) och Sveriges riksbank.
Sida 998
Prop. 2018/19:158Sida 999
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

20.5.2017 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 132/1

I

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2017/828 av den 17 maj 2017 om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 50 och 114, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1), i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och av följande skäl:

(1)I Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG (3) fastställs krav med avseende på utnyttjande av vissa aktieägarrättigheter som är kopplade till aktier med rösträtt vid bolagsstämmor i bolag som har sitt säte i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlemsstat.

(2)Finanskrisen har blottlagt att aktieägarna i många fall stödde förvaltarnas överdrivna, kortsiktiga risktagande. Det finns dessutom klara belägg för att den nuvarande nivån på ”tillsynen” över investeringsobjekten och engagemanget från de institutionella investerarnas och kapitalförvaltarnas sida ofta är otillräckliga och alltför inriktade på kort­ siktiga vinster, vilket kan leda till att bolagsstyrning och resultat inte blir optimala.

(3)I sitt meddelande av den 12 december 2012 med titeln Handlingsplan: Europeisk bolagsrätt och företagsstyrning – ett modernt regelverk för mer engagerade aktieägare och hållbara företag tillkännagav kommissionen ett antal åtgärder på området för bolagsstyrning, framför allt för att uppmuntra till ett långsiktigt engagemang från aktieägarnas sida och för att öka transparensen mellan bolag och investerare.

(4)Aktier i börsnoterade bolag innehas ofta genom komplexa kedjor av intermediärer som gör utövandet av aktieägar­ rättigheter svårare och kan utgöra ett hinder för aktieägarnas engagemang. Bolagen kan ofta inte identifiera sina aktieägare. Identifieringen av aktieägarna är en förutsättning för en direkt kommunikation mellan aktieägarna och bolaget och därför mycket viktig för att göra det lättare för aktieägare att utöva sina rättigheter och att engagera

(1)

EUT C 451, 16.12.2014, s. 87.

(2)

Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 mars 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 3 april 2017.

(3)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börs­ noterade företag (EUT L 184, 14.7.2007, s. 17).

Sida 999
Prop. 2018/19:158Sida 1000
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

L 132/2 SV

Europeiska unionens officiella tidning 20.5.2017

sig. Detta är särskilt relevant vid gränsöverskridande situationer och vid användningen av elektroniska medel. De börsnoterade bolagen bör därför ha rätt att identifiera sina aktieägare för att kunna kommunicera med dem direkt. Intermediärerna bör vara skyldiga att på begäran av bolaget delge bolaget informationen om aktieägarens identitet. Medlemsstaterna bör dock ha möjlighet att från identifieringskravet undanta aktieägare som bara innehar ett litet antal aktier.

(5)För att detta mål ska uppnås måste viss information om aktieägares identitet översändas till bolaget. Denna information bör omfatta minst aktieägarens namn och kontaktuppgifter och, då aktieägaren är en juridisk person, dess registreringsnummer eller, om ett registreringsnummer inte finns, en unik identifieringskod, till exempel identifieringskoden för juridiska personer (LEI-koden), samt antalet aktier som innehas av aktieägare och, om det begärs av bolaget, aktiekategorier eller aktieslag och det datum då aktierna förvärvades. Om mindre infor­ mation översänds har bolaget inte möjlighet att identifiera sina aktieägare och kommunicera med dem.

(6)Enligt detta direktiv bör aktieägarnas personuppgifter behandlas på ett sådant sätt att det blir möjligt för bolaget att identifiera sina aktuella aktieägare, så att bolaget kan kommunicera med dem direkt i syfte att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter och aktieägarnas engagemang i bolaget. Detta påverkar inte medlemsstaternas nationella rätt i fråga om behandling av aktieägares personuppgifter för andra ändamål, till exempel för att göra det möjligt för aktieägare att samarbeta sinsemellan.

(7)För att göra det möjligt för bolaget att kommunicera direkt med sina aktuella aktieägare i syfte att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter och aktieägarnas engagemang i bolaget, bör bolaget och intermediärerna tillåtas att lagra aktieägarnas personuppgifter så länge de är aktieägare. Bolag och intermediärer är dock ofta inte medvetna om att en person har upphört att vara aktieägare, såvida de inte har informerats om detta av personen eller fått denna information under ett förfarande för identifiering av nya aktieägare, vilket ofta genomförs bara en gång om året i samband med bolagsstämman eller andra viktiga företagshändelser, såsom uppköpserbjudanden eller fusio­ ner. Bolag och intermediärer bör därför tillåtas att lagra personuppgifter fram till den tidpunkt då de får reda på att en person har upphört att vara aktieägare, och i högst 12 månader efter det att bolaget eller intermediären har fått reda på detta. Detta påverkar inte det faktum att bolaget eller intermediären för andra ändamål kan behöva lagra personuppgifter för personer som har upphört att vara aktieägare, till exempel för att säkerställa adekvata register i syfte att hålla reda på förändringar i ägandet av ett bolags aktier, upprätthålla nödvändiga register med avseende på bolagsstämmor, inklusive med avseende på giltigheten av bolagets beslut, samt för att uppfylla bolagets förplik­ telser när det gäller att betala utdelning eller ränta i samband med aktier eller andra belopp som ska betalas till före detta aktieägare.

(8)En viktig förutsättning för att aktieägarna faktiskt ska kunna utöva sina rättigheter är effektiviteten i den kedja av intermediärer som förvaltar värdepapperskonton för aktieägares eller andra personers räkning, framför allt i gräns­ överskridande sammanhang. I kedjan av intermediärer, särskilt när kedjan omfattar många intermediärer, förs informationen inte alltid vidare från bolaget till dess aktieägare, och aktieägarnas röster överförs inte alltid på rätt sätt till bolaget. Detta direktiv syftar till att förbättra överföringen av information genom kedjan av interme­ diärer för att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter.

(9)Med tanke på intermediärernas viktiga roll bör de åläggas att underlätta utövandet av aktieägarnas rättigheter, såväl när aktieägarna önskar utöva sina rättigheter själva som när de vill utse en tredje person att göra det. Om aktieägarna inte vill utöva sina rättigheter själva utan har utsett intermediären att göra detta, bör den senare utöva dessa rättigheter efter uttryckligt godkännande och enligt anvisningar från aktieägarna och i deras intresse.

(10)Det är viktigt att säkerställa att aktieägare som genom att rösta engagerar sig i investeringsobjekten kan få vetskap om huruvida deras röster har beaktats på rätt sätt. Vid elektroniska omröstningar bör det ges en bekräftelse av att rösterna mottagits. Vidare bör varje aktieägare som avger en röst vid en bolagsstämma åtminstone ha möjlighet att efter bolagsstämman kontrollera om hans eller hennes röst på giltigt sätt har registrerats och räknats av bolaget.

Sida 1000
Prop. 2018/19:158Sida 1001
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

20.5.2017 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 132/3

(11)För att främja kapitalinvestering i unionen och underlätta utövandet av aktierelaterade rättigheter bör detta direktiv föreskriva en hög grad av transparens kring avgifter och priser för tjänster som tillhandahålls av intermediärer. Diskriminering i fråga om de avgifter som tas ut för inhemskt respektive gränsöverskridande utövande av ak­ tieägarrättigheter hämmar gränsöverskridande investeringar och en effektivt fungerande inre marknad och bör förbjudas. Eventuella skillnader mellan de avgifter som tas ut för det inhemska respektive det gränsöverskridande utövandet av aktieägarrättigheter bör tillåtas endast om de är vederbörligen motiverade och avspeglar skillnaderna mellan intermediärernas faktiska kostnader för att tillhandahålla tjänsterna.

(12)Kedjan av intermediärer kan omfatta intermediärer som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen. Den verksamhet som bedrivs av intermediärer från tredjeland skulle dock kunna påverka unionsbolagens långsiktiga hållbarhet och bolagsstyrningen i unionen. För att uppnå målen för detta direktiv är det dessutom nödvändigt att säkerställa att information överförs genom hela kedjan av intermediärer. Om intermediärer från tredjeland inte omfattades av detta direktiv och inte hade samma skyldigheter som unionsintermediärer när det gäller infor­ mationsöverföring, skulle informationsflödet riskera att brytas. Intermediärer från tredjeland som tillhandahåller tjänster med avseende på aktier i bolag som har sitt säte i unionen och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom unionen bör därför omfattas av reglerna om identifiering av aktieägare, överföring av information, underlättande av aktieägares rättigheter och transparens samt icke-dis­ kriminering i fråga om kostnader för att säkerställa en effektiv tillämpning av bestämmelserna om aktier som innehas via sådana intermediärer.

(13)Detta direktiv påverkar inte nationell rätt som reglerar innehav och ägande av värdepapper och arrangemangen för att upprätthålla värdepapperens integritet och påverkar inte heller de verkliga ägarna eller andra personer som inte är aktieägare enligt tillämplig nationell rätt.

(14)Ett effektivt och hållbart aktieägarengagemang är en av hörnstenarna i de börsnoterade bolagens bolagsstyrnings­ modell, som är beroende av en god maktfördelning mellan olika organ och intressenter. Ett större engagemang i bolagsstyrningen från aktieägarnas sida är ett av de redskap som kan bidra till att förbättra bolags finansiella och icke-finansiella resultat, bland annat när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer, sär­ skilt enligt de principer för ansvarsfulla investeringar som stöds av Förenta nationerna. Dessutom är ett större engagemang från alla intressenter, framför allt de anställda, i bolagsstyrningen en viktig faktor för att säkerställa att börsnoterade bolag tillämpar en mer långsiktig strategi. Detta engagemang bör uppmuntras och beaktas.

(15)Institutionella investerare och kapitalförvaltare är ofta viktiga aktieägare i unionens börsnoterade bolag och kan därför spela en viktig roll i dessa bolags bolagsstyrning men också mer allmänt vad gäller deras strategi och långsiktiga resultat. Erfarenheterna under senare år har emellertid visat att institutionella investerare och kapital­ förvaltare sällan engagerar sig i de bolag i vilka de äger aktier, och det finns belägg för att kapitalmarknaderna ofta utövar påtryckningar på bolagen för att de ska uppvisa kortsiktiga resultat, vilket kan äventyra bolagens långsiktiga finansiella och icke-finansiella resultat och få flera negativa konsekvenser, bland annat icke optimala investerings­ nivåer i till exempel forskning och utveckling, något som är till skada för såväl bolagens som investerarnas långsiktiga resultat.

(16)Ofta underlåter institutionella investerare och kapitalförvaltare att på ett transparent sätt redovisa sina investerings­ strategier och sin policy när det gäller engagemang samt hur de tillämpas. En offentlig redovisning av sådan information skulle kunna öka investerarnas medvetenhet, göra det lättare för de slutliga förmånstagarna, till exempel blivande pensionärer, att optimera sina investeringsbeslut, underlätta dialogen mellan bolagen och deras aktieägare, uppmuntra aktieägarnas engagemang samt stärka deras ansvarighet gentemot intressenterna och det civila samhället.

(17)Därför bör institutionella investerare och kapitalförvaltare vara mera transparenta när det gäller sitt förhållningssätt till aktieägarengagemang. De bör antingen utarbeta och offentligt redovisa en policy för aktieägarengagemang eller förklara varför de valt att inte göra det. Policyn för aktieägarengagemang bör beskriva hur institutionella investerare och kapitalförvaltare integrerar aktieägarengagemang i sin investeringsstrategi och på vilka olika sätt de väljer att

Sida 1001
Prop. 2018/19:158Sida 1002
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

L 132/4 SV

Europeiska unionens officiella tidning 20.5.2017

engagera sig samt hur de gör detta. Policyn för aktieägarengagemang bör också innehålla riktlinjer för att hantera faktiska eller potentiella intressekonflikter, särskilt i en situation där institutionella investerare eller kapitalförvaltare eller deras närstående företag har betydande affärsförbindelser med investeringsobjektet. Denna policy för aktieä­ garengagemang, eller förklaringen, bör vara tillgänglig för allmänheten på internet.

(18)Institutionella investerare och kapitalförvaltare bör offentligt redovisa information om genomförandet av sin policy för aktieägarengagemang och framför allt om hur de har utövat sin rösträtt. För att minska eventuella administ­ rativa bördor bör investerarna dock kunna besluta att inte offentliggöra varje avgiven röst, om rösten anses obetydlig på grund av ämnet för omröstningen eller storleken på innehavet i bolaget. Sådana obetydliga röster kan innefatta röster som avges i rena procedurfrågor eller röster som avges i bolag där investeraren har en mycket liten andel i förhållande till sitt innehav i andra investeringsobjekt. Investerarna bör fastställa sina egna kriterier för vilka röster som är obetydliga på grund av ämnet för omröstningen eller storleken på innehavet i bolaget och tillämpa dem konsekvent.

(19)En strategi på medellång och lång sikt är nyckelfaktor för att möjliggöra en ansvarsfull förvaltning av tillgångar. Därför bör de institutionella investerarna varje år offentligt redovisa hur de viktigaste inslagen i deras kapital­ investeringsstrategi stämmer överens med deras ansvarsförbindelsers profil och löptid och hur dessa inslag bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång och lång sikt. Om de institutionella investerarna anlitar en kapitalför­ valtare, antingen via diskretionära fullmakter för förvaltning av kapital på individuell basis eller genom samlade tillgångar, bör de offentligt redovisa vissa viktiga inslag i överenskommelsen med kapitalförvaltaren, särskilt hur den uppmuntrar kapitalförvaltaren att anpassa sin investeringsstrategi och sina investeringsbeslut efter profilen och löptiden för den institutionella investerarens ansvarsförbindelser, i synnerhet långfristiga ansvarsförbindelser, hur den utvärderar kapitalförvaltarens prestationer, inklusive dennes ersättning, hur den bevakar kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning och hur den uppmuntrar kapitalförvaltaren att engagera sig på ett sätt som bäst gagnar den institutionella investerarens intresse på medellång och lång sikt. Detta skulle bidra till en verklig intressegemenskap mellan de institutionella investerarnas slutliga förmånstagare, kapitalförvaltarna och investe­ ringsobjekten samt skapa möjligheter att utveckla långsiktigare investeringsstrategier och förbindelser med inve­ steringsobjekten, vilket även innebär aktieägarengagemang.

(20)Kapitalförvaltarna bör ge den institutionella investeraren information som gör det möjligt för denne att bedöma om och hur förvaltaren agerar på ett sätt som på lång sikt bäst gagnar investerarens intressen och om kapital­ förvaltaren tillämpar en strategi som ger ett effektivt aktieägarengagemang. Förhållandet mellan kapitalförvaltaren och den institutionella investeraren är i princip ett bilateralt avtalsarrangemang. Även om stora institutionella investerare kan begära detaljerad rapportering av kapitalförvaltaren, särskilt om tillgångarna förvaltas på diskretio­ när basis, är det emellertid för små och mindre sofistikerade institutionella investerare avgörande att införa ett antal legala minimikrav, så att de kan göra en korrekt bedömning av kapitalförvaltaren och utkräva ansvar av denne. Kapitalförvaltarna bör därför vara skyldiga att redovisa för de institutionella investerarna hur deras investerings­ strategi och tillämpningen av den bidrar till utvecklingen av den institutionella investerarens tillgångar eller fonden på medellång och lång sikt. Denna redovisning bör omfatta rapportering om de väsentligaste riskerna på medellång och lång sikt i samband med portföljinvesteringar, inklusive bolagsstyrningsfrågor och andra risker på medellång och lång sikt. Denna information är mycket viktig för att den institutionella investeraren ska kunna bedöma om kapitalförvaltaren genomför en analys på medellång och lång sikt av det egna kapitalet och portföljen, vilket är en nyckelfaktor för ett effektivt aktieägarengagemang. Eftersom dessa risker på medellång och lång sikt kommer att påverka investerarnas avkastning kan det för de institutionella investerarna bli nödvändigt att på ett bättre sätt integrera dessa frågor i investeringsprocesserna.

(21)Kapitalförvaltarna bör dessutom för de institutionella investerarna redovisa portföljens sammansättning, omsättning och omsättningskostnader samt sin policy när det gäller utlåning av värdepapper. Portföljens omsättningshastighet är en viktig indikator på huruvida en kapitalförvaltares processer är fullt anpassade efter den institutionella investerarens fastlagda strategi och intressen, och indikerar även om kapitalförvaltaren innehar aktier under en tidsperiod som gör det möjligt för denne att engagera sig i bolaget på ett effektivt sätt. En hög portföljomsättning kan vara ett tecken på bristande tillit till investeringsbesluten eller på flockbeteende, och ingetdera av dessa är

Sida 1002
Prop. 2018/19:158Sida 1003
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

20.5.2017 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 132/5

ägnade att bäst gagna den institutionella investerarens intressen på lång sikt, särskilt som ökningar i omsättningen ökar investerarnas kostnader och kan påverka systemrisker. Å andra sidan kan en oväntat låg omsättning signalera bristande fokus på riskförvaltning eller en gradvis övergång till en mer passiv investeringsstrategi. Utlåning av värdepapper kan skapa kontroverser när det gäller aktieägarengagemang eftersom investerarnas aktier då faktiskt säljs och omfattas av återköpsrätt. Sålda aktier måste tas tillbaka för att engagemang ska kunna utövas, till exempel för omröstningar vid bolagsstämman. Det är därför viktigt att kapitalförvaltaren rapporterar om sin policy när det gäller utlåning av värdepapper och anger hur den tillämpas för att fullfölja kapitalförvaltarens engagemang, särskilt vid investeringsobjektets bolagsstämma.

(22)Kapitalförvaltaren bör också informera den institutionella investeraren om, och i så fall hur, kapitalförvaltaren fattar investeringsbeslut på grundval av en bedömning av investeringsobjektets resultat på medellång och lång sikt, inklusive dess icke-finansiella resultat. Denna information är särskilt användbar för att ange huruvida kapitalför­ valtaren antar en långsiktig och aktiv kapitalförvaltningsstrategi och tar hänsyn till sociala faktorer, miljöfaktorer och bolagsstyrningsfaktorer.

(23)Kapitalförvaltaren bör tillhandahålla den institutionella investeraren korrekt information om huruvida intressekon­ flikter har uppkommit i samband med engagemang i bolagens verksamhet, och i så fall vilka, samt om hur kapitalförvaltaren har hanterat dem. Intressekonflikter kan till exempel hindra kapitalförvaltaren från att rösta eller från att engagera sig över huvud taget. Alla sådana situationer bör redovisas för de institutionella investerarna.

(24)Medlemsstaterna bör tillåtas att föreskriva att om en institutionell investerares tillgångar inte förvaltas på individuell basis utan slås ihop med andra investerares tillgångar och förvaltas via en fond bör information lämnas också till andra investerare, åtminstone på begäran, så att det blir möjligt för alla de andra investerarna i samma fond att få denna information om de så önskar.

(25)Många institutionella investerare och kapitalförvaltare anlitar röstningsrådgivare som tillhandahåller dem under­ sökningar, råd och rekommendationer om hur de ska rösta vid bolagsstämmor i börsnoterade bolag. Även om röstningsrådgivare spelar en viktig roll i bolagsstyrningen genom att bidra till minskade kostnader för analyser av bolagsuppgifter, kan de även ha betydande inflytande på röstningsbeteendet hos investerare. Framför allt förlitar sig investerare med mycket diversifierade portföljer och många utländska aktieinnehav mer på rekommendationer från ombud.

(26)Med tanke på deras betydelse bör röstningsrådgivarna omfattas av krav på transparens. Medlemsstaterna bör se till att röstningsrådgivare som omfattas av en uppförandekod verkligen redovisar hur de har tillämpat denna kod. De bör också offentliggöra viss central information som hänför sig till utarbetandet av deras undersökningar, råd och röstningsrekommendationer och alla faktiska eller potentiella intressekonflikter eller affärsförbindelser som kan påverka utarbetandet av undersökningarna, råden och röstningsrekommendationerna. Denna information bör förbli tillgänglig för allmänheten under en period på minst tre år, så att det blir möjligt för de institutionella investerarna att välja röstningsrådgivarnas tjänster med hänsyn till deras tidigare prestationer.

(27)Röstningsrådgivare från tredjeland som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen kan tillhandahålla analyser av unionsbolag. För att säkerställa lika spelregler mellan röstningsrådgivare i unionen och röstnings­ rådgivare från tredjeland bör detta direktiv tillämpas även på röstningsrådgivare från tredjeland som bedriver sin verksamhet via ett verksamhetsställe i unionen, oavsett formen för detta verksamhetsställe.

(28)Ledande befattningshavare bidrar till att bolaget blir framgångsrikt på lång sikt. Formen och strukturen för ersätt­ ningen till ledande befattningshavare avgörs i första hand av bolagen, deras styrelser, aktieägare och, där så är tillämpligt, arbetstagarrepresentanter. Det är därför viktigt att respektera skillnaderna mellan olika system för bolagsstyrning inom unionen, vilka avspeglar de olika medlemsstaternas syn på de uppgifter som bör åligga bolagen respektive de organ som har ansvar för att lägga fast ersättningspolicyn och ersättningen till enskilda ledande befattningshavare. Eftersom ersättningar är ett av de viktigaste instrumenten för att harmonisera företagens och deras ledande befattningshavares intressen och mot bakgrund av den avgörande roll ledande befattningshavare spelar i bolagen är det viktigt att bolagens ersättningspolicy fastställs på ett lämpligt sätt av behöriga organ inom bolaget och att aktieägarna har möjlighet att uttrycka sina synpunkter om bolagets ersättningspolicy.

(29)För att säkerställa att aktieägare faktiskt kan påverka ersättningspolicyn bör de ges rätten att hålla en bindande eller rådgivande omröstning om ersättningspolicyn på grundval av en tydlig, lättbegriplig och fullständig översikt över bolagets ersättningspolicy. Ersättningspolicyn bör bidra till bolagets affärsstrategi, långsiktiga intressen och håll­ barhet och bör inte helt eller till största delen kopplas till kortsiktiga mål. Ledande befattningshavares prestationer

Sida 1003
Prop. 2018/19:158Sida 1004
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

L 132/6 SV

Europeiska unionens officiella tidning 20.5.2017

bör utvärderas utifrån såväl finansiella som icke-finansiella kriterier, inklusive miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer när det är lämpligt. Ersättningspolicyn bör beskriva de olika komponenterna i ledande befattningshavares ersättning och omfånget av deras relativa andelar. Policyn kan utformas som en ram inom vilken ersättningen till ledande befattningshavare måste hållas. Ersättningspolicyn bör redovisas offentligt utan dröjsmål efter det att aktieägarna röstat om den på bolagsstämman.

(30)Under vissa exceptionella omständigheter kan bolagen behöva göra undantag från vissa bestämmelser i ersätt­ ningspolicyn såsom kriterier för fast eller rörlig ersättning. Medlemsstaterna bör därför kunna låta bolag införa ett sådant tillfälligt undantag från den tillämpliga ersättningspolicyn om de i sin ersättningspolicy specificerar hur det skulle tillämpas under de exceptionella omständigheterna. Exceptionella omständigheter bör endast omfatta situa­ tioner där undantag från ersättningspolicyn krävs för att tillvarata hela bolagets långsiktiga intressen och hållbarhet eller säkerställa dess bärkraft. Ersättningsrapporten bör innehålla information om vilken ersättning som har utbetalats eller ska utbetalas under sådana exceptionella omständigheter.

(31)För att säkerställa att genomförandet av ersättningspolicyn ligger i linje med policyn bör aktieägarna få rätt att rösta om bolagets ersättningsrapport. För att säkerställa transparens i bolagen, och ledande befattningshavares ansvarighet, bör ersättningsrapporten vara tydlig och lättbegriplig och ge en heltäckande översikt över ersättningen till enskilda ledande befattningshavare under det räkenskapsår som rapporten avser. Om aktieägarna röstar emot ersättningsrapporten bör bolaget i nästa ersättningsrapport förklara hur resultatet av omröstningen har beaktats. När det gäller små och medelstora bolag bör dock medlemsstaterna, som ett alternativ till omröstningen om ersättningsrapporten, kunna föreskriva att ersättningsrapporten ska lämnas till aktieägarna och endast diskuteras som en separat punkt på dagordningen vid bolagsstämman. Om en medlemsstat använder denna möjlighet bör bolaget i nästa ersättningsrapport redogöra för hur diskussionen på bolagsstämman har beaktats.

(32)För att ge aktieägarna enkel tillgång till ersättningsrapporten och göra det möjligt för potentiella investerare och intressenter att få information om ersättningen till ledande befattningshavare bör ersättningsrapporten offentlig­ göras på bolagets webbplats. Detta bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att kräva att rapporten offent­ liggörs även genom andra kanaler, till exempel som en del av bolagsstyrningsrapporten eller förvaltningsberättel­ sen.

(33)Redovisningen av ersättningen till enskilda ledande befattningshavare och offentliggörandet av ersättningsrapporten är avsedda att öka transparensen i bolagen och ledande befattningshavares ansvarighet samt ge en bättre aktieägar­ tillsyn över ersättningen till ledande befattningshavare. Detta skapar nödvändiga förutsättningar för utövandet av aktieägarrättigheter och aktieägarengagemang när det gäller ersättningar. Redovisningen av denna information till aktieägarna är framför allt nödvändig för att de ska kunna bedöma ersättningen till ledande befattningshavare och uttrycka sina synpunkter om formerna för och nivåerna på ledande befattningshavares ersättningar samt om sambandet mellan varje enskild ledande befattningshavares ersättning och prestationer, i syfte att komma till rätta med potentiella situationer där en ledande befattningshavares ersättningsnivå inte är berättigad med tanke på hans eller hennes individuella prestation och bolagets resultat. Offentliggörandet av ersättningsrapporten är nödvändigt för att göra det möjligt för inte bara aktieägare utan även potentiella investerare och intressenter att bedöma ersättningen till ledande befattningshavare, i vilken mån denna ersättning är kopplad till bolagets resultat och hur bolaget genomför sin ersättningspolicy i praktiken. Det skulle inte vara möjligt att uppnå dessa mål genom att redovisa och offentliggöra anonymiserade ersättningsrapporter.

(34)För att öka transparensen i bolagen och ledande befattningshavares ansvarighet, och för att göra det möjligt för aktieägare, potentiella investerare och intressenter att få en heltäckande och tillförlitlig bild av den ersättning som beviljas till varje enskild ledande befattningshavare, är det särskilt viktigt att varje del av ersättningen redovisas liksom även det totala ersättningsbeloppet.

Sida 1004
Prop. 2018/19:158Sida 1005
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

20.5.2017 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 132/7

(35)För att förhindra att bolaget kringgår kraven i detta direktiv, förhindra eventuella intressekonflikter och säkerställa de ledande befattningshavarnas lojalitet gentemot bolaget är det framför allt nödvändigt att redovisa och offent­ liggöra den utbetalade eller innestående ersättningen till enskilda ledande befattningshavare inte bara från bolaget självt, utan också från alla företag som ingår i samma koncern. Om ersättningsrapporten inte innehåller några uppgifter om utbetalad eller innestående ersättning till enskilda ledande befattningshavare från företag tillhörande samma koncern som bolaget, finns det risk för att bolagen försöker kringgå kraven i detta direktiv genom att tilldela ledande befattningshavare dold ersättning via ett kontrollerat företag. I så fall skulle aktieägarna inte få en heltäckande och tillförlitlig bild av den ersättning som bolaget beviljar ledande befattningshavare, och syftena med detta direktiv skulle inte uppnås.

(36)För att ge en fullständig översikt över ersättningen till ledande befattningshavare bör ersättningsrapporten också, i förekommande fall, ange hur stort ersättningsbelopp som beviljats på grundval av enskilda ledande befattnings­ havares familjesituation. Ersättningsrapporten bör därför också, i förekommande fall, inbegripa ersättningskom­ ponenter såsom familjetillägg eller barntillägg. Eftersom personuppgifter som avser enskilda ledande befattnings­ havares familjesituation eller särskilda kategorier av personuppgifter i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (1) är särskilt känsliga och kräver särskilt skydd, bör rapporten dock bara redovisa ersättningsbeloppet utan att ange skälen till att det beviljades.

(37)Personuppgifter som ingår i ersättningsrapporten bör enligt detta direktiv behandlas i syfte att öka bolagstrans­ parensen när det gäller ersättningen till ledande befattningshavare och på så sätt göra det lättare att utkräva ansvar av ledande befattningshavare och stärka aktieägartillsynen över ersättningen till dem. Detta påverkar inte medlems­ staternas nationella rätt i fråga om behandling av ledande befattningshavares personuppgifter för andra ändamål.

(38)Det är mycket viktigt att bedöma ledande befattningshavares ersättning och prestationer inte bara en gång om året, utan även under en lämplig tidsperiod för att göra det möjligt för aktieägare, potentiella investerare och intres­ senter att korrekt bedöma om ersättningen belönar långsiktiga resultat och för att mäta hur ledande befattnings­ havares prestationer och ersättningar utvecklas på medellång och lång sikt, särskilt i relation till bolagets resultat. I många fall är det först efter flera år som det är möjligt att bedöma om den beviljade ersättningen var i linje med bolagets långsiktiga intressen. Framför allt kan beviljandet av långsiktiga incitament täcka perioder på upp till 7–10 år och kombineras med uppskovsperioder på flera år.

(39)Det är också viktigt att kunna bedöma den ersättning som beviljas till en ledande befattningshavare under hela den period då denne sitter i ett bolagets styrelse. Inom unionen sitter ledande befattningshavare som ledamöter i ett bolags styrelse under i genomsnitt sex år, även om denna period i några medlemsstater överstiger åtta år.

(40)För att begränsa intrånget i ledande befattningshavares rätt till integritet och skyddet av deras personuppgifter bör bolagens offentliga redovisning av ledande befattningshavares personuppgifter i ersättningsrapporten vara begrän­ sad till tio år. Denna period är förenlig med de andra perioder som fastställs i unionsrätten avseende offentlig redovisning av bolagsstyrningshandlingar. Till exempel måste förvaltningsberättelsen och bolagsstyrningsförsäkran enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG (2) förbli tillgängliga för allmänheten som en del av den årliga redovisningen i minst tio år. Det finns ett uppenbart intresse av att olika typer av bolagsstyr­ ningsrapporter, inklusive ersättningsrapporten, ska vara tillgängliga i tio år, så att aktieägare och intressenter ges en övergripande bild av läget i ett bolag.

(41)I slutet av denna tioårsperiod bör bolagen ta bort eventuella personuppgifter i ersättningsrapporten eller upphöra med den offentliga redovisningen av ersättningsrapporten i sin helhet. Efter denna period skulle tillgång till sådana personuppgifter kunna bli nödvändig för andra ändamål, till exempel för att vidta rättsliga åtgärder. Bestämmel­ serna om ersättning bör inte påverka det fulla utövandet av grundläggande rättigheter som är garanterade i

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 38).

Sida 1005
Prop. 2018/19:158Sida 1006
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

L 132/8 SV

Europeiska unionens officiella tidning 20.5.2017

fördragen, särskilt i artikel 153.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, allmänna principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt, unionsrätt och nationell rätt i fråga om deltagande och allmänna skyldigheter hos det berörda bolagets förvaltnings-, lednings- och kontrollorgan samt i tillämpliga fall arbetsmarknadsparternas rätt att ingå och tillämpa kollektivavtal i enlighet med nationell rätt och praxis. Bestämmelserna om ersättning bör i förekommande fall inte heller påverka tillämpningen av nationell rätt i fråga om anställdas representation i förvaltnings-, lednings- eller kontrollorganet.

(42)Transaktioner med närstående parter kan skada bolagen och deras aktieägare, eftersom de kan ge den närstående parten en möjlighet att tillägna sig värden som tillhör bolaget. Det är därför viktigt att införa lämpliga skydds­ åtgärder för bolagens och aktieägarnas intressen. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att väsentliga transaktioner mellan närstående parter läggs fram för godkännande av aktieägarna eller av förvaltnings- eller kontrollorganet, i enlighet med förfaranden som hindrar den närstående parten från att utnyttja sin ställning och ger tillräckligt skydd för bolagets intressen och intressena för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieä­ gare.

(43)Om transaktionen med närstående parter inbegriper en ledande befattningshavare eller en aktieägare, bör denna ledande befattningshavare eller aktieägare inte delta i godkännandet eller omröstningen. Medlemsstaterna bör emellertid ha möjlighet att låta en aktieägare som är en närstående part delta i omröstningen under förutsättning att det i nationell rätt föreskrivs lämpliga skyddsåtgärder i samband med omröstningsprocessen för att skydda intressena för bolag och de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, till exempel ett högre majoritetströskelvärde för godkännande av transaktioner.

(44)Bolagen bör offentligt tillkännage väsentliga transaktioner senast när transaktionen genomförs och identifiera den närstående parten, transaktionens datum och värde och all annan information som är nödvändig för att bedöma rimligheten i transaktionen. Ett offentliggörande av denna transaktion, till exempel på ett bolags webbplats eller med andra lättillgängliga medel, behövs för att göra det möjligt för aktieägare, fordringsägare, anställda och andra berörda parter att informeras om de konsekvenser som sådana transaktioner kan komma att få för bolagets värde. En tydlig identifiering av den närstående parten är nödvändig för att man bättre ska bedöma riskerna i samband med transaktionen och för att göra det möjligt att bestrida denna transaktion, även genom rättsliga åtgärder.

(45)I direktivet fastställs krav på transparens för bolag, institutionella investerare, kapitalförvaltare och röstningsrådgi­ vare. Avsikten med dessa krav på transparens är inte att tvinga bolag, institutionella investerare, kapitalförvaltare eller röstningsrådgivare att offentligt redovisa viss specifik information vars offentliggörande allvarligt skulle även­ tyra deras marknadsposition eller, om de inte är företag med ett kommersiellt syfte, deras medlemmars eller förmånstagares intressen. Sådan avsaknad av offentlig redovisning bör inte urholka syftena med de krav på offentliggörande som fastställs i detta direktiv.

(46)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna om identifiering av aktieägare, överföring av information och underlättande av utövandet av aktieägarrättigheter bör kommissionen ges genomförandebefo­ genheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (1).

(47)Framför allt bör kommissionens genomförandeakter ange minimistandariseringskrav när det gäller vilka format som ska användas och tidsfrister som ska följas. Genom att bemyndiga kommissionen att anta genomförandeakter blir det möjligt att hålla dessa krav aktuella i förhållande till marknadens och tillsynssystemens utveckling och att

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

Sida 1006
Prop. 2018/19:158Sida 1007
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

20.5.2017 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 132/9

undvika skillnader i medlemsstaternas genomförande av bestämmelserna. Sådana skillnader i genomförandet skulle kunna resultera i att det antas oförenliga nationella standarder som ökar riskerna med och kostnaderna för gränsöverskridande transaktioner och därigenom äventyrar deras ändamålsenlighet och effektivitet och ökar bör­ dorna för intermediärerna.

(48)Vid utövandet av sina genomförandebefogenheter i enlighet med detta direktiv bör kommissionen ta hänsyn till relevant marknadsutveckling och, i synnerhet, till befintliga självregleringsinitiativ, såsom marknadsstandarder för behandling av bolagshändelser och marknadsstandarder för bolagsstämmor, och bör uppmuntra användning av modern teknik i kommunikationen mellan bolagen och deras aktieägare, inklusive genom intermediärer, samt, i förekommande fall, andra marknadsdeltagare.

(49)För att säkerställa en mer jämförbar och konsekvent utformning av ersättningsrapporten bör kommissionen anta riktlinjer för att specificera den standardiserade utformningen. Medlemsstaternas befintliga praxis när det gäller utformningen av informationen i ersättningsrapporten skiljer sig mycket åt, vilket resulterar i en ojämn nivå av transparens och skydd för aktieägare och investerare. Resultatet av skillnaderna i praxis är att aktieägare och investerare, särskilt när det gäller gränsöverskridande investeringar, måste hantera svårigheter och kostnader när de vill förstå och övervaka genomförandet av ersättningspolicyn och engagera sig i bolaget i denna specifika fråga. Kommissionen bör i lämplig utsträckning samråda med medlemsstaterna innan den antar sina riktlinjer.

(50)För att säkerställa att de krav som fastställs i detta direktiv eller de åtgärder som antas för att genomföra detta direktiv tillämpas i praktiken bör överträdelser av dessa krav vara föremål för sanktioner. I det syftet bör sank­ tionerna vara tillräckligt avskräckande och proportionella.

(51)Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av den internationella karaktären på unionens aktiemarknad, och åtgärder enbart av medlemsstaterna sannolikt skulle leda till olika uppsättningar av regler, vilket kan undergräva eller skapa nya hinder för den inre marknadens funktion, kan målen snarare, på grund av deras omfattning och effekter, uppnås bättre på unionsnivå. Unionen kan därför vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(52)Detta direktiv bör tillämpas i enlighet med unionsrätten i fråga om dataskydd och det integritetsskydd som är förankrat i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. All behandling av fysiska personers personuppgifter enligt detta direktiv bör ske i enlighet med förordning (EU) 2016/679. Framför allt bör upp­ gifterna hållas korrekta och uppdaterade, och den registrerade bör vederbörligen informeras om behandlingen av personuppgifter i enlighet med detta direktiv och ha rätt att korrigera ofullständiga eller felaktiga uppgifter och att radera personuppgifter. Dessutom bör all överföring av information om aktieägares identitet till intermediärer från tredjeland vara förenlig med kraven i förordning (EU) 2016/679.

(53)Personuppgifter enligt detta direktiv bör behandlas för de särskilda ändamål som anges i detta direktiv. Behandling av dessa personuppgifter för andra ändamål än de ändamål för vilka de ursprungligen samlades in bör ske i enlighet med förordning (EU) 2016/679.

(54)Detta direktiv bör inte påverka de bestämmelser som fastställs i sektorsspecifika unionslagstiftningsakter som reglerar specifika typer av bolag eller specifika typer av enheter, till exempel kreditinstitut, värdepappersföretag, kapitalförvaltare, försäkringsbolag och pensionsfonder. Bestämmelserna i sektorsspecifika unionslagstiftningsakter bör betraktas som lex specialis i förhållande till detta direktiv och bör ha företräde framför detta direktiv, i den

Sida 1007
Prop. 2018/19:158Sida 1008
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

L 132/10 SV

Europeiska unionens officiella tidning 20.5.2017

mån kraven i detta direktiv står i strid med kraven i en sektorsspecifik unionslagstiftningsakt. Särskilda bestäm­ melser i en sektorsspecifik unionslagstiftningsakt bör emellertid inte tolkas på ett sätt som undergräver en ända­ målsenlig tillämpning av detta direktiv eller uppfyllandet av dess allmänna syfte. Bara det faktum att det finns särskilda unionsbestämmelser i en viss sektor bör inte utesluta att detta direktiv tillämpas. Om detta direktiv fastställer närmare bestämmelser eller lägger till krav i förhållande till de bestämmelser som anges i sektorsspecifika unionslagstiftningsakter, bör bestämmelserna i sektorsspecifika unionslagstiftningsakter tillämpas tillsammans med bestämmelserna i detta direktiv.

(55)Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att anta eller behålla strängare bestämmelser på det område som omfattas av detta direktiv, i syfte att ytterligare underlätta utövandet av aktieägarrättigheterna, uppmuntra aktieä­ garengagemang och skydda minoritetsaktieägarnas intressen samt för att uppfylla andra syften, såsom att få till stånd säkra och sunda kredit- och finansinstitut. Sådana bestämmelser bör dock inte förhindra en effektiv till­ lämpning av detta direktiv eller uppfyllandet av dess syften, och de bör under alla omständigheter vara förenliga med fördragens bestämmelser.

(56)I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (1) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att översändandet av sådana dokument är berättigat när det gäller detta direktiv.

(57)Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (2) och avgav sitt yttrande den 28 oktober 2014 (3).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2007/36/EG

Direktiv 2007/36/EG ska ändras på följande sätt:

1.Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a)Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. I detta direktiv fastställs krav med avseende på utnyttjande av vissa aktieägarrättigheter som är kopplade till aktier med rösträtt vid bolagsstämmor i bolag som har sitt säte i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlemsstat. I direktivet fastställs också särskilda krav för att uppmuntra aktieägarnas engagemang, särskilt på lång sikt. Dessa särskilda krav tillämpas i samband med identifiering av aktieägare, överföring av information, underlättande av utövandet av aktieägarrät­ tigheter, transparens för institutionella investerare, kapitalförvaltare och röstningsrådgivare, ersättning till ledande befattningshavare samt transaktioner med närstående parter.

2.Den medlemsstat som är behörig att reglera frågor som omfattas av detta direktiv ska vara den medlemsstat i vilken bolaget har sitt säte och hänvisningar till tillämplig lagstiftning utgör hänvisningar till denna medlemsstats lagstiftning.

Vid tillämpningen av kapitel Ib ska den behöriga medlemsstaten definieras på följande sätt:

a)För institutionella investerare och kapitalförvaltare: den hemmedlemsstat som definieras i en tillämplig sektors­ specifik unionslagstiftningsakt.

b)För röstningsrådgivare: den medlemsstat där röstningsrådgivaren har sitt säte eller, om röstningsrådgivaren inte har sitt säte i en medlemsstat, den medlemsstat där röstningsrådgivaren har sitt huvudkontor eller, om röst­ ningsrådgivaren inte har vare sig sitt säte eller sitt huvudkontor i en medlemsstat, den medlemsstat där röst­ ningsrådgivaren har ett verksamhetsställe.”

(1) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskaps­ institutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(3) EUT C 417, 21.11.2014, s. 8.

Sida 1008
Prop. 2018/19:158Sida 1009
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

20.5.2017 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 132/11

b)Punkt 3 a och b ska ersättas med följande:

”a) företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) i den mening som avses i artikel 1.2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (*), b)företag för kollektiva investeringar i den mening som avses i artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (**),

___________

(*)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302,

17.11.2009, s. 32).

(**)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investe­ ringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).”

c)Följande punkt ska införas:

”3a. De bolag som avses i punkt 3 ska inte undantas från bestämmelserna i kapitel Ib.”

d)Följande punkter ska läggas till:

”5. Kapitel Ia ska tillämpas på intermediärer i den mån de tillhandahåller tjänster åt aktieägare eller andra intermediärer när det gäller aktier i bolag som har sitt säte i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlemsstat.

6.Kapitel Ib ska tillämpas på a)institutionella investerare i den mån de direkt eller genom en kapitalförvaltare investerar i aktier som är föremål för handel på en reglerad marknad, b)kapitalförvaltare i den mån de investerar i sådana aktier för investerares räkning, och c)röstningsrådgivare i den mån de tillhandahåller aktieägare tjänster när det gäller aktier i bolag som har sitt säte i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlemsstat.

7. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte bestämmelser som föreskrivs i någon sektorsspecifik unions­ lagstiftningsakt som reglerar specifika typer av bolag eller specifika typer av enheter. Om detta direktiv fastställer närmare bestämmelser eller lägger till krav i förhållande till de bestämmelser som anges i någon sektorsspecifik unionslagstiftningsakt, ska de bestämmelserna tillämpas tillsammans med bestämmelserna i detta direktiv.”

2.Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a)Led a ska ersättas med följande:

”a) reglerad marknad: en reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.21 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (*),

___________

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella in­ strument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).”

Sida 1009
Prop. 2018/19:158Sida 1010
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

L 132/12 SV

Europeiska unionens officiella tidning 20.5.2017

b)Följande led ska läggas till:

”d) intermediär: en person, såsom ett värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2014/65/EU, ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (*) och en värdepapperscentral enligt definitionen i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 (**), som för aktieägares eller andra personers räkning tillhandahåller tjänster som avser förvar av aktier, administration av aktier eller förvaltning av värdepapper, e)institutionell investerare: i)ett företag som erbjuder livförsäkringar i den mening som avses i artikel 2.3 a, b och c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (***) och återförsäkring enligt definitionen i artikel 13.7 i det direktivet, förutsatt att denna verksamhet täcker livförsäkringskrav och inte är utesluten enligt det direktivet, ii)tjänstepensionsinstitut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 (****) i enlighet med det direktivet

”d) intermediär: en person, såsom ett värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2014/65/EU, ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (*) och en värdepapperscentral enligt definitionen i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 (**), som för aktieägares eller andra personers räkning tillhandahåller tjänster som avser förvar av aktier, administration av aktier eller förvaltning av värdepapper, e)institutionell investerare: i)ett företag som erbjuder livförsäkringar i den mening som avses i artikel 2.3 a, b och c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (***) och återförsäkring enligt definitionen i artikel 13.7 i det direktivet, förutsatt att denna verksamhet täcker livförsäkringskrav och inte är utesluten enligt det direktivet, ii)tjänstepensionsinstitut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 (****) i dess artikel 2, om inte en medlemsstat har valt att helt eller delvis underlåta att tillämpa på det institutet i enlighet med artikel 5 i det direktivet,

f)kapitalförvaltare: ett värdepappersföretag enligt punkt 1 i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU som tillhandahåller portföljförvaltningstjänster åt investerare, en AIF-förvaltare (förvaltare av al­ ternativa investeringsfonder) enligt definitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU som inte uppfyller vill­ koren för undantag enligt artikel 3 i det direktivet, ett förvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG eller ett investeringsbolag som är auktoriserat enligt direktiv 2009/65/EG, under förutsätt­ ning att det inte utsett ett förvaltningsbolag som auktoriserats enligt det direktivet som ansvarigt för förvalt­ ningen, g)röstningsrådgivare: en juridisk person som på yrkesmässig och kommersiell basis analyserar bolagens redovis­ ningar och, i förekommande fall, annan information om börsnoterade bolag i syfte att informera investerarna inför deras omröstningsbeslut genom att tillhandahålla undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer som relaterar till utövandet av rösträtten, h)närstående part: termen ska ha samma betydelse som i de internationella redovisningsstandarder som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (*****), i)ledande befattningshavare:

i)en medlem av ett företags förvaltnings-, lednings-eller kontrollorgan, ii)den verkställande direktören och, om en sådan befattning finns i bolaget, den vice verkställande direktören, även när de inte är medlemmar av bolagets förvaltnings-, lednings-eller kontrollorgan, iii)om en medlemsstat föreskriver detta, andra personer som utför arbetsuppgifter som liknar dem som utförs inom ramen för leden i eller ii, j)information om aktieägares identitet: information som gör det möjligt att fastställa identiteten på en aktieägare, inklusive åtminstone följande information:

i)namnet på aktieägaren och dennes kontaktuppgifter (inklusive fullständig adress och, om en sådan finns, e-postadress) samt, om det handlar om en juridisk person, registreringsnummer eller, om ett registrerings­ nummer inte finns att tillgå, unik identifieringskod, såsom en identifieringskod för juridiska personer, ii)det antal aktier som aktieägaren innehar, och

Sida 1010
Prop. 2018/19:158Sida 1011
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

20.5.2017 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 132/13

iii)dock endast i den mån de begärs av bolaget, en eller flera av följande uppgifter: aktiekategori eller aktieslag eller det datum från och med vilket aktierna innehas.

___________

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(**)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepap­ persavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EUT L 257, 28.8.2014, s. 1).

(***)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

(****) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341/EG av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354, 23.12.2016, s. 37).

(*****) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (EGT L 243, 11.9.2002, s. 1).”

3.Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL Ia

IDENTIFIERING AV AKTIEÄGARE, ÖVERFÖRING AV INFORMATION OCH UNDERLÄTTANDE AV UTÖVANDE AV AKTIEÄGAR­ RÄTTIGHETER

Artikel 3a

Identifiering av aktieägare

  1. Medlemsstaterna ska se till att bolag har rätt att identifiera sina aktieägare. Medlemsstaterna får föreskriva att bolag som har sitt säte på deras territorium ska få begära identifiering endast av aktieägare som innehar mer än en viss andel av aktierna eller rösträtterna. Denna andel får inte överstiga 0,5 %.
  2. Medlemsstaterna ska säkerställa att intermediärerna på begäran av bolaget eller en tredje part utsedd av bolaget utan fördröjning meddelar bolaget informationen om aktieägares identitet.
  3. Om det finns fler än en intermediär i en kedja av intermediärer ska medlemsstaterna säkerställa att begäran från bolaget eller från en tredje part utsedd av bolaget utan dröjsmål överförs mellan intermediärerna och att informationen om aktieägares identitet utan dröjsmål överförs direkt till bolaget eller till en tredje part utsedd av bolaget av den intermediär som innehar den efterfrågade informationen. Medlemsstaterna ska säkerställa att bolaget kan få infor­ mation om aktieägares identitet från en intermediär i kedjan som innehar informationen.

Medlemsstaterna får föreskriva att bolaget får anmoda värdepapperscentralen eller en annan intermediär eller tjäns­ televerantör att samla in informationen om aktieägares identitet, även från intermediärerna i kedjan av intermediärer, och att överföra informationen till bolaget.

Medlemsstaterna får dessutom föreskriva att intermediären, på begäran av bolaget eller en tredje part utsedd av bolaget, utan dröjsmål ska meddela bolaget kontaktuppgifterna till nästa intermediär i kedjan av intermediärer.

4.Aktieägarnas personuppgifter behandlas i enlighet med denna artikel för att göra det möjligt för bolaget att identifiera sina aktuella aktieägare i syfte att kommunicera med dem direkt och därigenom göra det lättare för dem att utöva sina aktieägarrättigheter och att engagera sig i bolaget.

Utan att det påverkar tillämpningen av eventuella längre lagringsperioder som fastställs genom en sektorsspecifik unionslagstiftningsakt ska medlemsstaterna säkerställa att bolagen och intermediärerna inte lagrar aktieägares person­ uppgifter, som har överförts till dem i enlighet med denna artikel för det syfte som anges i denna artikel, under längre tid än tolv månader efter det att de får kunskap om att den berörda personen har upphört att vara aktieägare.

Sida 1011
Prop. 2018/19:158Sida 1012
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

L 132/14 SV

Europeiska unionens officiella tidning 20.5.2017

Medlemsstaterna får i nationell rätt föreskriva om behandling av aktieägares personuppgifter för andra ändamål.

5.Medlemsstaterna ska säkerställa att juridiska personer har rätt till rättelse av ofullständig eller felaktig information om sin identitet som aktieägare.

6.Medlemsstaterna ska säkerställa att en intermediär som redovisar information om aktieägares identitet i enlighet med reglerna i denna artikel inte ska anses bryta mot några restriktioner för röjande av information i avtal eller i lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser.

7.Senast den 10 juni 2019 ska medlemsstaterna meddela den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska vär­

depappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), inrättad genom nr 1095/2010 (*) huruvida de har begränsat identifieringen av viss andel av aktierna eller rösträtterna i enlighet med punkt 1 och, om så

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) aktieägare till aktieägare som innehar mer än en är fallet, den andel som tillämpas.

Esma ska offentliggöra dessa uppgifter på sin webbplats.

8.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter för att ange minimikraven för överföring av den information som anges i punkt 2 när det gäller formatet för den information som ska överföras och formatet för begäran, inklusive deras säkerhet och kompatibilitet, samt de tidsfrister som ska hållas. Dessa genomförandeakter ska antas senast den 10 september 2018 i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14a.2.

Artikel 3b

Överföring av information

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att intermediärerna är skyldiga att överföra följande information utan dröjsmål, från bolaget till aktieägarna eller till en tredje part som utsetts av aktieägaren:

a)den information som bolaget måste tillhandahålla aktieägaren, så att aktieägaren kan utöva de rättigheter som följer av aktieinnehavet och som gäller alla som äger aktier i den klassen, eller b)om den information som avses i led a är tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats, ett meddelande om var på webbplatsen denna information kan hittas.

  1. Medlemsstaterna ska kräva att bolagen tillhandahåller intermediärerna den information som avses i punkt 1 a eller det meddelande som avses i punkt 1 b i standardiserad form och i god tid.
  2. Medlemsstaterna får dock inte kräva att den information som avses i punkt 1 a eller det meddelande som avses i punkt 1 b ska överföras eller tillhandahållas i enlighet med punkterna 1 och 2 om bolagen skickar den informationen eller det meddelandet direkt till samtliga sina aktieägare eller till en tredje part som utsetts av aktieägaren.
  3. Medlemsstaterna ska ålägga intermediärerna att utan dröjsmål och i enlighet med de anvisningar som lämnas av aktieägarna till bolaget överföra den information som de tar emot från aktieägarna avseende utövandet av de rättigheter som följer av aktieinnehavet.
  4. Om det finns fler än en intermediär i en kedja av intermediärer ska den information som avses i punkterna 1 och 4 utan dröjsmål överföras mellan intermediärerna, såvida inte informationen direkt kan överföras av intermediären till bolaget eller till aktieägaren eller till en tredje part som utsetts av aktieägaren.
  5. Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter för att ange minimikraven för överföring av den information som anges i punkterna 1–5 i denna artikel när det gäller typerna av och formaten för den information som ska överföras, inklusive deras säkerhet och kompatibilitet, samt de tidsfrister som ska hållas. Dessa genom­

förandeakter ska antas senast den 10 september 2018 i enlighet med det granskningsförfarande som avses i arti­ kel 14a.2.

Sida 1012
Prop. 2018/19:158Sida 1013
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

20.5.2017 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 132/15

Artikel 3c

Underlättande av utövandet av aktieägarrättigheter

1.Medlemsstaterna ska se till att intermediärerna vidtar åtgärder för att underlätta för aktieägarna att utöva sina rättigheter, inklusive rätten att delta i och rösta vid bolagsstämmor, som ska omfatta åtminstone ett av följande:

a)Intermediären gör det som krävs för att aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren ska kunna utöva rättigheterna på egen hand.

b)Intermediären utövar de rättigheter som följer av aktieinnehavet efter uttryckligt tillstånd och anvisningar från aktieägaren och i aktieägarens intresse.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att en elektronisk bekräftelse av att rösterna tagits emot skickas till den person som avgav rösten när omröstningen sker elektroniskt.

Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren efter bolagsstämman kan få, åtminstone på begäran, bekräftelse av att deras röster på giltigt sätt har registrerats och räknats av bolaget, såvida inte denna information redan finns att tillgå för dem. Medlemsstaterna får fastställa en tidsfrist för att begära en sådan bekräftelse. Denna tidsfrist får inte vara längre än tre månader från den dag då omröstningen ägde rum.

När intermediären får den bekräftelse som avses i första eller andra stycket ska den utan dröjsmål skicka den till aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren. Om det finns fler än en intermediär i kedjan av interme­ diärer ska bekräftelsen utan dröjsmål överföras mellan intermediärerna, såvida inte bekräftelsen direkt kan skickas till aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren.

3.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter för att ange minimikraven för det underlättande av utövandet av aktieägarrättigheter som anges i punkterna 1 och 2 i denna artikel när det gäller typerna av underlättande åtgärder, formatet på den elektroniska bekräftelsen av att rösterna tagits emot, formatet för överföring av bekräftelsen av att rösterna på giltigt sätt har registrerats och räknats genom kedjan av intermediärer, inklusive deras säkerhet och kompatibilitet, samt de tidsfrister som ska hållas. Dessa genomförandeakter ska antas senast den 10 september 2018 i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14a.2.

Artikel 3d

Icke-diskriminering, proportionalitet och transparens i fråga om kostnader

  1. Medlemsstaterna ska kräva att intermediärerna offentligt redovisar alla tillämpliga avgifter för tjänster som tillhandahålls inom ramen för detta kapitel, separat för varje tjänst.
  2. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla avgifter som en intermediär tar ut av aktieägare, bolag eller andra intermediärer är icke-diskriminerande och står i proportion till de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla tjänsterna. Eventuella skillnader mellan avgifterna för inhemskt respektive gränsöverskridande utövande av rättigheter ska vara tillåtna endast om de är motiverade och återspeglar skillnader mellan de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla tjänsterna.
  3. Medlemsstaterna får förbjuda intermediärer att ta ut avgifter för de tjänster som tillhandahålls inom ramen för detta kapitel.

Artikel 3e

Intermediärer från tredjeland

Detta kapitel ska även tillämpas på intermediärer som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen när de tillhandahåller tjänster som avses i artikel 1.5.

Artikel 3f

Information om genomförande

1.De behöriga myndigheterna ska underrätta kommissionen om betydande praktiska svårigheter vid genomföran­ det av bestämmelserna i detta kapitel eller bristande efterlevnad av bestämmelserna i detta kapitel av unionsinterme­ diärer eller intermediärer från ett tredjeland.

Sida 1013
Prop. 2018/19:158Sida 1014
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

L 132/16 SV

Europeiska unionens officiella tidning 20.5.2017

2.Kommissionen ska i nära samarbete med Esma och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyn­ digheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (**), överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av detta kapitel, inbegripet dess ändamålsenlighet, svårigheter vid den praktiska tillämpningen och verkställigheten, samtidigt som man tar hänsyn till den relevanta marknadsutvecklingen på unionsnivå och internationell nivå. I rapporten ska också tas upp huruvida tillämpningsområdet för detta kapitel är lämpligt med avseende på intermediärer från tredjeländer. Kommissionen ska offentliggöra rapporten senast den 10juni 2023.

KAPITEL Ib

TRANSPARENS I FRÅGA OM INSTITUTIONELLA INVESTERARES, KAPITALFÖRVALTARES OCH RÖSTNINGSRÅDGIVARES VERKSAMHET

Artikel 3g

Policy för aktieägarengagemang

1.Medlemsstaterna ska se till att institutionella investerare och kapitalförvaltare antingen följer de krav som anges i leden a och b eller offentligt redovisar en tydlig och motiverad förklaring om varför de har valt att inte följa ett eller flera av dessa krav.

a)Institutionella investerare och kapitalförvaltare ska utarbeta och offentligt redovisa en policy för aktieägarengage­ mang som beskriver hur de integrerar aktieägarengagemang i sin investeringsstrategi. Policyn ska beskriva hur de övervakar investeringsobjekt i relevanta frågor, bland annat strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, social och miljömässig påverkan samt bolagsstyrning, för dialoger med investeringsobjekten, utövar rösträtter och andra rättigheter knutna till aktier, samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i investeringsobjekten och hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter i samband med sitt engagemang.

b)Institutionella investerare och kapitalförvaltare ska en gång per år offentligt redovisa hur denna policy för aktieägar­ engagemang har genomförts, med en allmän beskrivning av röstningsbeteende, en förklaring av de viktigaste omröstningarna och deras användning av röstningsrådgivares tjänster. De ska offentligt redovisa hur de har röstat under bolagsstämmor i bolag som de innehar aktier i. Denna redovisning får utelämna omröstningar som är oviktiga på grund av ämnet för omröstningen eller storleken på innehavet i bolaget.

2.Den information som avses i punkt 1 ska kostnadsfritt vara tillgänglig på den institutionella investerarens eller kapitalförvaltarens webbplats. Medlemsstaterna får kräva att informationen ska offentliggöras kostnadsfritt på andra lättillgängliga sätt på internet.

När en kapitalförvaltare genomför policyn för aktieägarengagemang, även vad gäller omröstningar, för en institutionell investerares räkning ska den institutionella investeraren ange var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.

3.Regler om intressekonflikter tillämpliga på institutionella investerare och kapitalförvaltare, inbegripet artikel 14 i direktiv 2011/61/EU, artikel 12.1 b och artikel 14.1 d i direktiv 2009/65/EG och de berörda genomförandebestäm­ melserna samt artikel 23 i direktiv 2014/65/EU, ska vara tillämpliga också i fråga om aktieägarengagemang.

Artikel 3h

Institutionella investerares investeringsstrategi och överenskommelser med kapitalförvaltare

  1. Medlemsstaterna ska se till att de institutionella investerarna offentligt redovisar hur de viktigaste inslagen i deras kapitalinvesteringsstrategi stämmer överens med deras ansvarsförbindelsers profil och löptid, i synnerhet för långfris­ tiga ansvarsförbindelser, och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.
  2. Om en kapitalförvaltare investerar för en institutionell investerare, antingen på grundval av ett diskretionärt arrangemang med varje enskild kund eller genom ett företag för kollektiva investeringar, ska medlemsstaterna se till att den institutionella investeraren offentligt redovisar följande information om sin överenskommelse med kapitalförval­ taren:
Sida 1014
Prop. 2018/19:158Sida 1015
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

20.5.2017 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 132/17

a)Hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren uppmuntrar denne att anpassa sin investeringsstrategi och sina investeringsbeslut efter profilen och löptiden för den institutionella investerarens ansvarsförbindelser, i synnerhet långfristiga ansvarsförbindelser.

b)Hur den överenskommelsen uppmuntrar kapitalförvaltaren att fatta investeringsbeslut som grundas på bedöm­ ningar av investeringsobjektets finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och att engagera sig i investeringsobjekten i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt.

c)Hur metoden och tidshorisonten för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer och ersättningen för kapital­ förvaltningstjänsterna stämmer överens med profilen och löptiden för den institutionella investerarens ansvars­ förbindelser, i synnerhet långfristiga ansvarsförbindelser, samt beaktar det absoluta långsiktiga resultatet.

d)Hur den institutionella investeraren bevakar kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning och hur den definierar och bevakar portföljens avsedda omsättningshastighet eller hastighetsintervall.

e)Varaktigheten för överenskommelsen med kapitalförvaltaren.

Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren inte innehåller ett eller flera sådana inslag ska den institutionella investeraren lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför det förhåller sig så.

3.Den information som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel ska vara tillgänglig kostnadsfritt på den institutionella investerarens webbplats och uppdateras årligen; om ingen väsentlig förändring har skett behöver dock ingen uppdatering göras. Medlemsstaterna får föreskriva att denna information ska vara tillgänglig kostnadsfritt på andra lättillgängliga sätt på internet.

Medlemsstaterna ska se till att institutionella investerare som regleras genom direktiv 2009/138/EG får ta med denna information i sin rapport om solvens och finansiell ställning enligt artikel 51 i det direktivet.

Artikel 3i

Transparens för kapitalförvaltare

  1. Medlemsstaterna ska se till att kapitalförvaltare en gång per år redovisar för den institutionella investerare med vilken de har ingått de överenskommelser som avses i artikel 3h, hur deras investeringsstrategi och genomförandet av den överensstämmer med den överenskommelsen och bidrar till utvecklingen av den institutionella investerarens eller fondens tillgångar på medellång till lång sikt. Denna redovisning ska inbegripa rapportering om de mest betydande riskerna på medellång till lång sikt som investeringarna är förenade med, portföljens sammansättning, omsättning och omsättningskostnader, anlitande av röstningsrådgivare för engagemang i bolaget samt deras policy för utlåning av värdepapper och hur denna tillämpas för att fullfölja engagemanget i tillämpliga fall, särskilt vid investeringsobjektens bolagsstämmor. Denna redovisning ska även inbegripa information om huruvida, och i så fall hur, de fattar investe­ ringsbeslut på grundval av en bedömning av investeringsobjektets resultat på medellång till lång sikt, inklusive dess icke-finansiella resultat, och om huruvida, och i så fall vilka, intressekonflikter som har uppkommit i samband med engagemanget och hur kapitalförvaltarna har hanterat dem.
  2. Medlemsstaterna får föreskriva att informationen enligt punkt 1 ska redovisas tillsammans med den årsrapport som avses i artikel 68 i direktiv 2009/65/EG eller artikel 22 i direktiv 2011/61/EU, alternativt de regelbundna meddelanden som avses i artikel 25.6 i direktiv 2014/65/EU.

Om den information som redovisas i enlighet med punkt 1 redan är tillgänglig för allmänheten är kapitalförvaltaren inte skyldig att lämna informationen direkt till den institutionella investeraren.

3.Om kapitalförvaltaren inte förvaltar tillgångarna diskretionärt för varje enskild kund, får medlemsstaterna kräva att information som redovisas i enlighet med punkt 1 också ska tillhandahållas andra investerare i samma fond, åtminstone på begäran.

Sida 1015
Prop. 2018/19:158Sida 1016
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

L 132/18 SV

Europeiska unionens officiella tidning 20.5.2017

Artikel 3j

Transparens för röstningsrådgivare

1.Medlemsstaterna ska se till att röstningsrådgivare offentligt hänvisar till en uppförandekod som de tillämpar samt redovisar hur de har tillämpat denna uppförandekod.

Om röstningsrådgivare inte tillämpar en uppförandekod ska de lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför det förhåller sig så. Om röstningsrådgivare tillämpar en uppförandekod men avviker från någon av rekommendationerna i den ska de ange vilka delar de avviker från, lämna en förklaring till detta och i förekommande fall ange vilka alternativa åtgärder som vidtagits.

Den information som avses i denna punkt ska kostnadsfritt göras tillgänglig för allmänheten på röstningsrådgivarnas webbplatser och uppdateras årligen.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att röstningsrådgivarna – för att på ett tillfredsställande sätt informera sina kunder om riktigheten och tillförlitligheten i sin verksamhet – årligen offentligt redovisar minst all följande infor­ mation kring utarbetandet av sina undersökningar, råd och röstningsrekommendationer:

a)Huvuddragen i de metoder och modeller de tillämpar.

b)Vilka informationskällor de huvudsakligen använder.

c)Vilka förfaranden de infört för att säkra kvaliteten på sina undersökningar, råd och röstningsrekommendationer och kvalifikationerna för berörd personal.

d)Om, och i så fall hur, de beaktar nationella marknadsvillkor, rättsliga villkor, regleringsvillkor och bolagsspecifika villkor.

e)Huvuddragen i de röstningspolicyer de tillämpar för varje marknad.

f)Om de för dialoger med de bolag som är föremål för deras undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer samt med bolagens intressenter och, om så är fallet, dialogernas omfattning och natur.

g)Policyn för förebyggande och hantering av potentiella intressekonflikter.

Den information som avses i denna punkt ska göras tillgänglig för allmänheten på röstningsrådgivarnas webbplatser och förbli tillgänglig kostnadsfritt under minst tre år från publiceringsdatum. Informationen behöver inte redovisas separat om den är tillgänglig som en del av det som redovisas i enlighet med punkt 1.

  1. Medlemsstaterna ska säkerställa att röstningsrådgivare identifierar och för sina kunder utan dröjsmål redovisar alla faktiska eller potentiella intressekonflikter eller affärsförbindelser som kan påverka utarbetandet av deras under­ sökningar, råd eller röstningsrekommendationer samt de åtgärder de har vidtagit för att undanröja, begränsa eller hantera de faktiska eller potentiella intressekonflikterna.
  2. Denna artikel ska tillämpas även på röstningsrådgivare som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen men som bedriver sin verksamhet genom ett verksamhetsställe i unionen.

Artikel 3k

Översyn

1.Kommissionen ska lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av artiklarna 3g, 3h och 3i, inbegripet en bedömning av behovet att kräva att kapitalförvaltarna offentligt redovisar viss information enligt artikel 3i, med beaktande av den relevanta marknadsutvecklingen på unionsnivå och internationell nivå. Rap­ porten ska offentliggöras senast den 10 juni 2022 och ska om lämpligt åtföljas av lagstiftningsförslag.

Sida 1016
Prop. 2018/19:158Sida 1017
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

20.5.2017 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 132/19

2.Kommissionen ska i nära samarbete med Esma lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av artikel 3j, inbegripet dess tillämpningsområdes lämplighet och dess ändamålsenlighet samt en bedömning av behovet av regleringskrav för röstningsrådgivare, med beaktande av den relevanta marknadsutveck­ lingen på unionsnivå och internationell nivå. Rapporten ska offentliggöras senast den 10 juni 2023 och ska om lämpligt åtföljas av lagstiftningsförslag.

___________

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

(**)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).”

4.Följande artiklar ska införas:

”Artikel 9a

Rätten att rösta om ersättningspolicyn

  1. Medlemsstaterna ska säkerställa att bolagen upprättar en ersättningspolicy för ledande befattningshavare och att aktieägarna har rätt att rösta om ersättningspolicyn på bolagsstämman.
  2. Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägarnas omröstning om ersättningspolicyn på bolagsstämman är bin­ dande. Bolagen får endast betala ersättning till sina ledande befattningshavare enligt en ersättningspolicy som har godkänts av bolagsstämman.

Om någon ersättningspolicy inte har godkänts och bolagsstämman inte godkänner den föreslagna policyn får bolaget fortsätta att betala ersättning till sina ledande befattningshavare i enlighet med sin befintliga praxis och ska lägga fram en reviderad policy för godkännande på nästa bolagsstämma.

Om det finns en godkänd ersättningspolicy och bolagsstämman inte godkänner den föreslagna nya policyn ska bolaget fortsätta att betala ersättning till sina ledande befattningshavare i enlighet med den befintliga godkända policyn och ska lägga fram en reviderad policy för godkännande på nästa bolagsstämma.

  1. Medlemsstaterna får dock föreskriva att omröstningen om ersättningspolicyn på bolagsstämman ska vara råd­ givande. I det fallet ska bolagen betala ersättning till sina ledande befattningshavare enbart i enlighet med en ersätt­ ningspolicy som har lagts fram för en sådan omröstning på bolagsstämman. Om bolagsstämman förkastar den föreslagna ersättningspolicyn ska bolaget lägga fram en reviderad policy för omröstning på nästa bolagsstämma.
  2. Medlemsstaterna får tillåta bolagen att under exceptionella omständigheter tillfälligt göra undantag från ersätt­ ningspolicyn, förutsatt att policyn anger de förfaranderegler som gäller för tillämpningen av undantaget och vilka delar av policyn som det är möjligt att göra undantag från.

De exceptionella omständigheter som avses i första stycket ska endast omfatta situationer där undantaget från ersätt­ ningspolicyn är nödvändigt för att tillgodose hela bolagets långsiktiga intressen och hållbarhet eller att säkerställa dess bärkraft.

5.Medlemsstaterna ska se till att bolagen lägger fram ersättningspolicyn för omröstning av bolagsstämman vid varje väsentlig förändring, dock minst vart fjärde år.

Sida 1017
Prop. 2018/19:158Sida 1018
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

L 132/20 SV

Europeiska unionens officiella tidning 20.5.2017

6.Ersättningspolicyn ska bidra till bolagets affärsstrategi och långsiktiga intressen och hållbarhet och ska innehålla en förklaring av hur den gör det. Den ska vara tydlig och begriplig, med en beskrivning av de olika komponenterna av fasta och rörliga ersättningar, inklusive alla bonusar och övriga förmåner oavsett form, som kan delas ut till ledande befattningshavare, med angivande av deras relativa andelar.

I ersättningspolicyn ska förklaras hur lönen och anställningsvillkoren för bolagets anställda beaktades när ersättnings­ policyn fastställdes.

Om ett bolag delar ut rörlig ersättning ska ersättningspolicyn innehålla tydliga, uttömmande och varierade kriterier för utdelning av den rörliga ersättningen. Den ska ange de finansiella och icke-finansiella resultatkriterierna, inbegripet, när det är lämpligt, kriterier som rör bolagens sociala ansvar, med en förklaring av hur de bidrar till de mål som fastställs i första stycket, liksom de metoder som ska tillämpas för att fastställa i vilken utsträckning resultatkriterierna har uppfyllts. Den ska innehålla uppgifter om eventuella uppskovsperioder och om bolagets möjlighet att återkräva rörlig ersättning.

Om bolaget delar ut aktiebaserade ersättningar ska policyn innehålla uppgifter om förvärvandeperioder och i till­ lämpliga fall behållande av aktier efter förvärv, med en förklaring av hur den aktiebaserade ersättningen bidrar till de mål som anges i första stycket.

I ersättningspolicyn ska anges varaktigheten för avtal eller överenskommelser med ledande befattningshavare och de tillämpliga uppsägningsperioderna, huvuddragen för systemen för tilläggspension eller förtidspensionering samt vill­ koren för uppsägning och betalningar kopplade till uppsägning.

Ersättningspolicyn ska innehålla en förklaring av den beslutsprocess som tillämpas för att fastställa, se över och genomföra den, inbegripet åtgärder för att undvika eller hantera intressekonflikter och, i förekommande fall, rollen för ersättningskommittén eller andra berörda kommittéer. Om det sker en översyn av policyn ska policyn innehålla en beskrivning och förklaring av alla betydande förändringar och på vilket sätt den beaktar aktieägarnas röster och synpunkter på policyn samt rapporterna sedan den senaste omröstningen om ersättningspolicyn av bolagsstämman.

7.Medlemsstaterna ska säkerställa att ersättningspolicyn, tillsammans med dagen för och resultatet av bolags­ stämmans omröstning, offentliggörs utan dröjsmål efter omröstningen på bolagets webbplats och förblir tillgänglig för allmänheten utan kostnad, åtminstone så länge som policyn gäller.

Artikel 9b

Information som ska uppges i ersättningsrapporten och rätten att rösta om ersättningsrapporten

1.Medlemsstaterna ska se till att bolaget utarbetar en tydlig och lättbegriplig ersättningsrapport som ger en heltäckande översikt över ersättningen, inklusive alla förmåner oavsett form, utbetalade eller innestående under det senaste räkenskapsåret till enskilda ledande befattningshavare, inklusive nyrekryterade och tidigare ledande befattnings­ havare, i enlighet med den ersättningspolicy som avses i artikel 9a.

I förekommande fall ska ersättningsrapporten innehålla följande uppgifter om varje enskild ledande befattningshavares ersättning:

a)Den totala ersättningen uppdelad per komponent, den relativa andelen fast och rörlig ersättning, en förklaring av hur den totala ersättningen följer den antagna ersättningspolicyn, däribland hur den bidrar till bolagets långsiktiga resultat, samt information om hur resultatkriterierna tillämpats.

b)Den årliga förändringen av ersättningen, av bolagets resultat och av den genomsnittliga ersättningen i heltids­ ekvivalenter för bolagets andra anställda än ledande befattningshavare under åtminstone de fem senaste räken­ skapsåren, presenterat tillsammans på ett sätt som medger jämförelse.

c)Ersättning från ett annat företag inom samma koncern enligt definitionen i artikel 2.11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (*).

Sida 1018
Prop. 2018/19:158Sida 1019
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

20.5.2017 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 132/21

d)Antalet aktier och aktieoptioner som tilldelats eller erbjudits och de huvudsakliga villkoren för att lösa in optio­ nerna, inklusive lösenpris och lösendatum och eventuella ändringar av dessa.

e)Information om möjligheten att kräva tillbaka rörlig ersättning.

f)Information om eventuella avvikelser från det förfarande för genomförande av ersättningspolicyn som avses i artikel 9a.6 och om eventuella undantag som tillämpas i enlighet med artikel 9a.4, inbegripet förklaringen av arten av exceptionella omständigheter och uppgifterna om de specifika delar från vilka undantag gjorts.

  1. Medlemsstaterna ska se till att bolagen i ersättningsrapporten inte tar med särskilda kategorier av enskilda ledande befattningshavares personuppgifter i den mening som avses i artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (**) eller personuppgifter som avser enskilda ledande befattningshavares familjesituation.
  2. Bolagen ska behandla ledande befattningshavares personuppgifter i ersättningsrapporten i enlighet med denna artikel i syfte att öka transparensen i fråga om ersättningen till ledande befattningshavare och på så sätt göra det lättare att utkräva ansvar av ledande befattningshavare och stärka aktieägartillsynen över deras ersättning.

Utan att det påverkar tillämpningen av eventuella längre perioder som fastställs genom en sektorsspecifik unionslags­ tiftningsakt ska medlemsstaterna se till att bolagen inte håller ledande befattningshavares personuppgifter som i enlighet med denna artikel tas med i ersättningsrapporten tillgängliga för allmänheten i enlighet med punkt 5 i denna artikel längre än tio år efter offentliggörandet av ersättningsrapporten.

Medlemsstaterna får i nationell rätt föreskriva om behandling av ledande befattningshavares personuppgifter för andra ändamål.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att den årliga bolagsstämman har rätt att hålla en rådgivande omröstning om ersättningsrapporten för det senaste räkenskapsåret. Företaget ska i nästa ersättningsrapport förklara hur resultatet av omröstningen på bolagsstämman har beaktats.

När det gäller små och medelstora bolag enligt definitionen i artikel 3.2 respektive3.3 i direktiv 2013/34/EU får dock medlemsstaterna, som ett alternativ till en omröstning, föreskriva att ersättningsrapporten från det senaste räkenskaps­ året ska läggas fram för diskussion på den årliga bolagsstämman som en separat punkt på dagordningen. Bolaget ska i nästa ersättningsrapport förklara hur diskussionen på bolagsstämman har beaktats.

5.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.4 ska bolagen efter bolagsstämman göra ersättningsrapporten tillgänglig för allmänheten utan kostnad på sina webbplatser under en period på tio år, och får välja att hålla den tillgänglig längre, under förutsättning att den inte längre innehåller ledande befattningshavares personuppgifter. Den revisor eller det revisionsföretag som stadgas enligt lag ska kontrollera att den information som krävs enligt denna artikel har lämnats.

Medlemsstaterna ska se till att bolagets ledande befattningshavare, inom ramen för den behörighet som nationell rätt ger dem, har kollektivt ansvar för att se till att ersättningsrapporten utarbetas och offentliggörs i enlighet med kraven i detta direktiv. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras lagar och andra författningar om ansvar, åtminstone gentemot bolaget, tillämpas på bolagets ledande befattningshavare vid åsidosättande av de skyldigheter som avses i denna punkt.

6.Kommissionen ska, i syfte att säkerställa en harmonisering i fråga om denna artikel, anta riktlinjer för att fastställa den standardiserade redovisningen av den information som anges i punkt 1.

Sida 1019
Prop. 2018/19:158Sida 1020
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

L 132/22 SV

Europeiska unionens officiella tidning 20.5.2017

Artikel 9c

Transparens i fråga om och godkännande av transaktioner med närstående parter

1.Medlemsstaterna ska fastställa en definition av väsentliga transaktioner för tillämpningen av denna artikel med beaktande av a)det inflytande som information om transaktionen kan ha på de ekonomiska beslut som bolagets aktieägare fattar, och b)de risker som transaktionen skapar för bolaget och dess aktieägare som inte är närstående parter, däribland minoritetsaktieägare.

När medlemsstaterna definierar väsentliga transaktioner ska de fastställa en eller flera kvantitativa faktorer baserade på transaktionens påverkan på bolagets finansiella ställning, intäkter, tillgångar, kapitalisering, inbegripet eget kapital, eller omsättning eller ta hänsyn till transaktionens art och den närstående partens ställning.

Medlemsstaterna får anta andra definitioner av väsentlighet för tillämpningen av punkt 4 än de för tillämpningen av punkterna 2 och 3, och får differentiera definitionerna efter bolagets storlek.

  1. Medlemsstaterna ska säkerställa att bolagen offentligt tillkännager väsentliga transaktioner med närstående parter senast vid den tidpunkt då transaktionen slutförs. Tillkännagivandet ska innehålla information om åtminstone arten av relation till den närstående parten, namnet på den närstående parten, transaktionens datum och värde samt övrig information som är nödvändig för att bedöma huruvida transaktionen är skälig och rimlig för bolaget och för aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare.
  2. Medlemsstaterna får föreskriva att det offentliga tillkännagivande som avses i punkt 2 ska åtföljas av en rapport med en bedömning av huruvida transaktionen är skälig och rimlig för bolaget och för aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, och en förklaring av de antaganden den bygger på, tillsammans med de metoder som använts.

Denna rapport ska framställas av a)en oberoende tredje part, eller b)bolagets förvaltningsorgan eller kontrollorgan, eller c)revisionskommittén eller en kommitté där majoriteten består av oberoende ledande befattningshavare.

Medlemsstaterna ska säkerställa att de närstående parterna inte deltar i utarbetandet av rapporten.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att väsentliga transaktioner med närstående parter godkänns av bolagsstämman eller av bolagets förvaltnings- eller kontrollorgan i enlighet med förfaranden som hindrar den närstående parten från att utnyttja sin ställning och ger tillräckligt skydd för intressena för bolaget och för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare.

Medlemsstaterna får föreskriva att aktieägarna på bolagsstämman har rätt att rösta om väsentliga transaktioner med närstående parter som godkänts av bolagets förvaltnings- eller kontrollorgan.

Om transaktionen med den närstående parten inbegriper en ledande befattningshavare eller en aktieägare ska denna ledande befattningshavare eller aktieägare inte delta i godkännandet eller omröstningen.

Sida 1020
Prop. 2018/19:158Sida 1021
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

20.5.2017 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 132/23

Medlemsstaterna får tillåta att en aktieägare som är en närstående part deltar i omröstningen under förutsättning att det i nationell rätt föreskrivs lämpliga skyddsåtgärder som gäller före eller under omröstningen för att skydda intres­ sena för bolaget och för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, genom att hindra närstående parter från att godkänna transaktionen om majoriteten av de aktieägare som inte är en närstående part eller majoriteten av de oberoende ledande befattningshavarna är av motsatt åsikt.

5.Punkterna 2, 3 och 4 ska inte tillämpas på transaktioner som är en del av den löpande verksamheten och genomförs på normala marknadsvillkor. För sådana transaktioner ska bolagets förvaltnings- eller kontrollorgan inrätta ett internt förfarande för att regelbundet bedöma huruvida dessa villkor är uppfyllda. De närstående parterna får inte delta i denna bedömning.

Medlemsstaterna får dock föreskriva att bolagen ska tillämpa kraven i punkterna 2, 3 eller 4 på transaktioner som är en del av den löpande verksamheten och genomförs på normala marknadsvillkor.

6.Medlemsstaterna får utesluta eller tillåta bolagen att utesluta följande transaktioner från kraven i punkterna 2, 3 och 4:

a)Transaktioner mellan ett bolag och dess dotterbolag under förutsättning att dessa är helägda eller att inga andra närstående parter till bolaget har ett intresse i dotterbolaget eller att det i nationell rätt föreskrivs tillräckligt skydd för intressena för bolaget, dotterbolaget och deras aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritets­ aktieägare, i sådana transaktioner.

b)Tydligt definierade typer av transaktioner för vilka det i nationell rätt föreskrivs bolagsstämmans godkännande, förutsatt att en rättvis behandling av alla aktieägare och intressena för bolaget och för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, specifikt tas upp och är föremål för tillräckligt skydd genom bestämmelser i nationell rätt.

c)Transaktioner som rör ersättningen till ledande befattningshavare, eller vissa delar av ersättningen till ledande befattningshavare, utbetalad eller innestående, i enlighet med artikel 9a.

d)Transaktioner som ingåtts av kreditinstitut på grundval av åtgärder som syftar till att skydda deras stabilitet och som antagits av den behöriga myndighet som ansvarar för tillsyn i den mening som avses i unionsrätten.

e)Transaktioner som erbjuds alla aktieägare på samma villkor, om likabehandling av alla aktieägare och skydd av bolagets intressen säkerställs.

  1. Medlemsstaterna ska se till att bolagen offentligt tillkännager väsentliga transaktioner mellan bolagets närstående parter och bolagets dotterbolag. Medlemsstaterna får också föreskriva att tillkännagivandet ska åtföljas av en rapport med en bedömning av huruvida transaktionen är skälig och rimlig för bolaget och för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, och en förklaring av de antaganden den bygger på, tillsammans med de metoder som använts. De undantag som anges i punkterna 5 och 6 ska tillämpas även på de transaktioner som anges i denna punkt.
  2. Medlemsstaterna ska se till att transaktioner med samma närstående part som slutförts under valfri tolvmå­ nadersperiod eller under samma räkenskapsår och som inte omfattas av de skyldigheter som anges i punkterna 2, 3 eller 4 räknas ihop för tillämpningen av de punkterna.
Sida 1021
Prop. 2018/19:158Sida 1022
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

L 132/24 SV

Europeiska unionens officiella tidning 20.5.2017

9. i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 (***).

Denna artikel ska inte påverka bestämmelserna om offentliggörande av insiderinformation som avses i artikel 17

___________

(*)Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

(**)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(***)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).”

5.Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL IIa

GENOMFÖRANDEAKTER OCH SANKTIONER

Artikel 14a

Kommittéförfarande

  1. Kommissionen ska biträdas av Europeiska värdepapperskommittén, som inrättats genom kommissionens beslut 2001/528/EG (*). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (**).
  2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 14b

Åtgärder och sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om åtgärder och sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas.

Åtgärderna och sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommis­ sionen anmäla dessa regler och genomförandeåtgärder senast den 10 juni 2019 samt utan dröjsmål eventuella änd­ ringar som berör dem.

___________

(*)Kommissionens beslut 2001/528/EG av den 6 juni 2001 om inrättande av en europeisk värdepapperskommitté (EGT L 191, 13.7.2001, s. 45).

(**)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomföran­ debefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”

Artikel 2

Införlivande

1.Medlemsstaterna ska senast den 10 juni 2019 sätta i kraft de lagar, förordningar och administrativa författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När dessa åtgärder antas av medlemsstaterna ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Metoderna för denna hänvisning ska fastställas av medlemsstaterna.

Sida 1022
Prop. 2018/19:158Sida 1023
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Bilaga 5

20.5.2017 SV

Europeiska unionens officiella tidning L 132/25

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 17 maj 2017.

Trots vad som sägs i första stycket ska medlemsstaterna senast 24 månader efter antagandet av de genomförandeakter som avses i artiklarna 3a.8, 3b.6 och 3c.3 i direktiv 2007/36/EG sätta i kraft de lagar, förordningar och administrativa författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 3a, 3b och 3c i det direktivet.

2.Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala åtgärder i den nationella rätten som de antar på det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3
Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4
Adressater

På Europaparlamentets vägnar

På rådets vägnar

A. TAJANI

C. ABELA

Ordförande
Sida 1023
Prop. 2018/19:158Sida 1024
Bilaga 6
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Härigenom föreskrivs1 följande.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om tjänstepensionsföretag
1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om den tjänstepensionsverksamhet som drivs av svenska tjänstepensionsföretag.

instituts verksamhet i Sverige.

2 § För utländska tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige gäller lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensions-

Ord och uttryck i lagen

Tjänstepensionsföretag

3 § Med tjänstepensionsföretag avses tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsförening.

Tjänstepensionsförsäkring

4 § Med tjänstepensionsförsäkring avses livförsäkring enligt 2 kap. 11 § som har samband med yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkringar som meddelas som tillägg till sådana försäkringar.

Behörig myndighet, EES, försäkringsföretag och försäkringsholdingföretag m.fl.

5 § I denna lag betyder

1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utföra uppgifter enligt nationella bestämmelser som genomför

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den

institut, i den ursprungliga lydelsen,

14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensions-

2.blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om
verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen, och
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av
vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets
och rådets direktiv (EU) 2017/828.
Sida 1024
Prop. 2018/19:158Sida 1025
  1. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
  2. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU,
  3. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet,
  4. försäkringsföretag: ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),
  5. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES,
  6. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland,
  7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag,
  8. MTF-plattform, OTF-plattform och reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och
  9. uppdragsgivande företag: den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget.

Försäkringstagare och försäkrad

6 § Med försäkringstagare avses den som har ingått ett avtal om försäkring med ett tjänstepensionsföretag. Med försäkrad avses den vars intresse är försäkrat mot en skada eller den vars liv eller hälsa en försäkring gäller för.

Ägarintresse

7 § Med ägarintresse avses att ett företag direkt eller indirekt innehar minst 20 procent av kapitalet eller minst 20 procent av samtliga röster i ett annat företag.

Nära förbindelser

8 § Ett tjänstepensionsföretag och ett annat företag ska anses ha nära förbindelser, om

  1. det ena företaget direkt eller indirekt genom dotterföretag äger minst 20 procent av kapitalet eller disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i det andra företaget,
  2. det ena företaget direkt eller indirekt utgör moderföretag till det andra eller det finns en annan likartad förbindelse mellan företagen, eller
  3. båda företagen är dotterföretag till eller har en likartad förbindelse med en och samma juridiska person eller står i ett motsvarande förhållande till en och samma fysiska person.
Sida 1025
Prop. 2018/19:158Sida 1026

Nära förbindelser ska även ett tjänstepensionsföretag och en fysisk person anses ha, om

1. den fysiska personen a)äger minst 20 procent av kapitalet i tjänstepensionsföretaget, b)disponerar över minst 20 procent av samtliga röster i tjänstepensionsföretaget, eller c)på annat sätt har sådant inflytande över tjänstepensionsföretaget att personens ställning motsvarar den som ett moderföretag har i förhållande till ett dotterföretag, eller

2. det finns en annan likartad förbindelse mellan tjänstepensionsföretaget och den fysiska personen.

Kvalificerat innehav

9 § Med ett kvalificerat innehav avses ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet representerar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller på annat sätt möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget.

10 § Vid bedömningen av om ett innehav är kvalificerat enligt 9 § ska följande bestämmelser i 4 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument tillämpas:

–2 § första stycket 1 om depåbevis,

–4 § om beräkning av innehavet,

–5 § andra stycket om beräkning av antalet aktier eller röstetal,

–12 § 1 och 2 om undantag för aktier som innehas för clearing och avveckling eller förvaltas för någon annans räkning,

–13 § om aktier som ingår i handelslager,

–14 § om aktier som innehas av marknadsgaranter, och

–16 och 17 §§ om undantag för vissa moderföretag.

Vid bedömningen ska det också tillämpas sådana föreskrifter

–om marknadsgaranters aktier som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 3 lagen om handel med finansiella instrument eller 23 kap. 15 § 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och

–om undantag för vissa moderföretag som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 4 lagen om handel med finansiella instrument.

Det som föreskrivs om aktier i de bestämmelser som ska tillämpas enligt första och andra styckena ska också tillämpas för andra andelar i företag.

11 § Aktier eller andelar som ett värdepappersinstitut eller ett kreditinstitut som driver finansieringsrörelse innehar till följd av verksamhet enligt 2 kap. 1 § 6 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska dock inte beaktas vid bedömningen av om ett innehav är kvalificerat enligt 9 §, under förutsättning att

  1. rösträtten inte utnyttjas eller används på annat sätt för att ingripa i emittentens förvaltning, och
  2. aktierna eller andelarna avyttras inom ett år från förvärvet.

Första stycket gäller också för aktier eller andelar som innehas under motsvarande förutsättningar av ett utländskt värdepappersföretag eller av ett utländskt kreditinstitut som driver finansieringsrörelse.

Sida 1026
Prop. 2018/19:158Sida 1027

Anknutet företag

12 § Ett anknutet företag är ett företag som är

  1. ett dotterföretag,
  2. ett företag som annars är föremål för ägarintresse, eller
  3. ett företag som har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat företag.

Gemensam eller i huvudsak gemensam ledning

13 § Företag har gemensam eller i huvudsak gemensam ledning om de

  1. står under samma ledning på grund av ett avtal mellan företagen eller en bestämmelse i företagens bolagsordning, bolagsavtal eller därmed jämförbara stadgar, eller
  2. har styrelser eller motsvarande organ i utländska företag som till större delen består av samma personer och som har fullgjort sitt uppdrag under räkenskapsåret och fram till dess att årsredovisningar har upprättats i de berörda företagen.

Tillämpning av andra lagar

Tillämpning av lagen om försäkringsdistribution på tjänstepensionsföretag

14 § Utöver bestämmelserna i denna lag gäller för tjänstepensionsföretag bestämmelserna i lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution. Vid tillämpningen av bestämmelserna i den lagen ska det som sägs om försäkringsföretag avse tjänstepensionsföretag. Vid tillämpningen av 9 kap. 14 § tredje stycket lagen om försäkringsdistribution, får avgiften inte vara så stor att tjänstepensionsföretaget därefter inte uppfyller kraven i 4 kap. 1 § denna lag.

Bemyndigande

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad tjänstepensionsföretag ska iaktta vid tillämpningen av 14 §.

Tillämpning av försäkringsrörelselagen på tjänstepensionsföretag

16 § Utöver bestämmelserna i denna lag gäller för tjänstepensionsföretag och för tillsynen över sådana företag de bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som särskilt anges i denna lag. Bestämmelser i försäkringsrörelselagen som gäller för tjänstepensionsföretag anges i följande bestämmelser i denna lag:

–17 § som innehåller övergångsregler för vissa försäkringar,

–4 kap. 8 och 9 §§ som innehåller grundläggande bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags verksamhet,

–10 kap. 2, 21 och 49 §§ som innehåller associationsrättsliga bestämmelser,

–12 kap. 1 § som avser lämplighetsprövning av ägare i tjänstepensionsaktiebolag, och

–14 kap. 1 § som avser tillsyn.

Sida 1027
Prop. 2018/19:158Sida 1028
17 § Bestämmelserna i 1 kap. 24 och 25 §§ försäkringsrörelselagen
(2010:2043) om övergångsregler för vissa försäkringar gäller för tjänste-
pensionsföretag.

2 kap. Tillstånd för tjänstepensionsföretag Tillståndsplikt

1 § Tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag får bara drivas efter tillstånd. Tillstånd får ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag, en tjänstepensionsförening, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening.

Europabolag och europakooperativ

2 § I fråga om europabolag och europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag enligt denna lag och som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag eller artiklarna 37–41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar ska följande bestämmelser om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

–4 § första stycket 4 om ledningsprövning,

–15 kap. 12 § om återkallelse av tillstånd,

–16 kap. 36 § om tystnadsplikt,

–4 kap. 9 § första stycket 1 försäkringsrörelselagen (2010:2043) om avtal med eller till förmån för styrelseledamot,

–11 kap. 8 § och 13 kap. 17 § försäkringsrörelselagen om uppgifter inför styrelseval,

–11 kap. 10 § och 13 kap. 11 § försäkringsrörelselagen om jäv för styrelseledamot, och

–17 kap. 13 § försäkringsrörelselagen om rätt för Finansinspektionen att sammankalla styrelsen och närvara vid sådant sammanträde samt delta i överläggningarna.

Av 16 § andra stycket och 22 § lagen (2004:575) om europabolag samt 21 § andra stycket och 26 § lagen (2006:595) om europakooperativ framgår att de i första stycket angivna bestämmelserna om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas också på ett europabolags eller ett europakooperativs lednings- eller förvaltningsorgan eller dess ledamöter.

Förhandsbesked
3 § Finansinspektionen ska, efter ansökan, lämna förhandsbesked om huruvida det krävs tillstånd för en planerad verksamhet.
Förutsättningar för tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag Förutsättningar för tillstånd
4 § Ett företag ska ges tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag, om
Sida 1028
Prop. 2018/19:158Sida 1029
1. bolagsordningen eller stadgarna stämmer överens med denna lag och
andra författningar som reglerar ett företags bolagsordning eller stadgar
samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn
till omfattningen och arten av den planerade verksamheten,
  1. den planerade verksamheten kan antas komma att uppfylla kraven enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
  2. den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i ett tjänstepensionsaktiebolag bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av tjänstepensionsaktiebolaget, och
  3. den som avses ingå i styrelsen för företaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, eller den som avses ansvara för en sådan central funktion som anges i 9 kap. 8 § uppfyller de lämplighetskrav som anges i 9 kap. 3 §.

Vid bedömningen enligt första stycket 3 ska kriterierna i 12 kap. 2 och

3 §§ beaktas.

Omvandling av försäkringsföretag till tjänstepensionsföretag

5 § Ett försäkringsföretag ska ges tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag (omvandling), om

  1. förutsättningarna enligt 4 § är uppfyllda,
  2. den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade inte försämras, och
  3. ansökan om tillstånd har godkänts

a)i fråga om ett försäkringsaktiebolag, genom ett bolagsstämmobeslut som har stöds av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda på stämman, b)i fråga om ett ömsesidigt försäkringsbolag, genom ett bolagsstämmobeslut som stöds av minst två tredjedelar av de röstande, och c)i fråga om en försäkringsförening, genom ett föreningsstämmobeslut som stöds av minst två tredjedelar av de röstande.

Tillstånd för företag med nära förbindelser

6 § Om företaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn över företaget.

Tillstånds varaktighet

Tidsperiod

7 § Tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ges tills vidare eller, om särskilda omständigheter ger anledning till det, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver till det löpande räkenskapsårets slut.

Vid förlängning av ett tillstånd som har getts ett tjänstepensionsföretag för bestämd tid samt vid ändring av ett meddelat tillstånd gäller 4 och 6 §§ i tillämpliga delar.

Sida 1029
Prop. 2018/19:158Sida 1030

Beslut att ansöka om förlängning av tillstånd

8 § Beslut att ansöka om förlängning av ett tillstånd ska i ett tjänstepensionsaktiebolag och ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag fattas av bolagsstämman och i en tjänstepensionsförening av föreningsstämman.

Prövning av bolagsordning och stadgar

9 § Frågan om godkännande av bolagsordning eller stadgar för ett företag ska prövas i samband med prövningen av om företaget ska få tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag.

Ett företags beslut om att anta bolagsordning eller stadgar får inte registreras innan bolagsordningen eller stadgarna har godkänts.

10 § Ett tjänstepensionsföretag som har beslutat att ändra sin bolagsordning eller sina stadgar ska ansöka om godkännande av ändringen. Ändringen ska godkännas om bolagsordningen eller stadgarna stämmer överens med denna lag och andra författningar som reglerar ett företags bolagsordning eller stadgar samt i övrigt innehåller de särskilda bestämmelser som behövs med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.

Ett tjänstepensionsföretags beslut om ändring av bolagsordning eller stadgar får inte registreras innan det har godkänts.

Vad ett tillstånd ska avse

11 § Tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska avse en eller flera av följande försäkringsklasser eller risk som hänför sig till sådan klass:

–I a, försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av en persons eller flera personers liv, dock inte försäkringar enligt klass III,

–I b, försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt klass I a,

–II a, försäkring som utfaller vid giftermål,

–II b, försäkring som utfaller vid födelse,

–III, försäkring som avses i klasserna I a, II a och II b och som är anknuten till fonder vilka förvaltas av den som har rätt att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller till specialfonder vilka förvaltas av den som har rätt att förvalta specialfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (fondförsäkring), och

–IV, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid än fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en viss ålder och som inte får sägas upp av tjänstepensionsföretaget eller får sägas upp bara under särskilda förhållanden som anges i försäkringsavtalet.

Ansökan om tillstånd

Ansökan om tillstånd före registrering eller bildande

12 § Ett aktiebolag får ansöka om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag innan bolaget har registrerats i aktiebolags- eller europabolagsregistret.

Sida 1030
Prop. 2018/19:158Sida 1031

Om ett aktiebolag har ansökt om tillstånd inom sex månader från det att stiftelseurkunden undertecknades, ska tidsfristen i 2 kap. 22 § aktiebolagslagen (2005:551) för när styrelsen ska anmäla bolaget för registrering räknas från tillståndsbeslutet.

Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag och en tjänstepensionsförening ska ansöka om tillstånd innan bolaget respektive föreningen har bildats.

Verksamhetsplan

13 § En ansökan om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska innehålla en plan för den tilltänkta verksamheten.

Prövningen av ansökningar

14 § En ansökan om tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag, liksom frågor om godkännande av bolagsordning eller stadgar enligt 9 och 10 §§, prövas av Finansinspektionen.

Bemyndigande

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad en sådan verksamhetsplan som avses i 13 § ska innehålla.

3 kap. Gränsöverskridande verksamhet

Rätt att driva gränsöverskridande verksamhet

1 § Ett tjänstepensionsföretag får driva gränsöverskridande verksamhet om Finansinspektionen godkänner det.

Med gränsöverskridande verksamhet avses tjänstepensionsverksamhet där förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrad har rätt till ersättning regleras av social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på tjänstepensionsområdet i ett annat land inom EES.

Underrättelse om den planerade verksamheten

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska underrätta Finansinspektionen om det avser att driva gränsöverskridande verksamhet.

Underrättelsen ska innehålla uppgift om

  1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,
  2. vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som reglerar förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrad har rätt till ersättning, och
  3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsförsäkringarna.

Finansinspektionens prövning

Vad Finansinspektionen ska bedöma

3 § Finansinspektionen ska bedöma

Sida 1031
Prop. 2018/19:158Sida 1032
  1. om tjänstepensionsföretagets organisation är ändamålsenlig med hänsyn till den planerade verksamheten,
  2. om tjänstepensionsföretagets finansiella situation är tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamheten, och
  3. om den som ska leda den planerade verksamheten har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften.

Meddelande till den behöriga myndigheten

4 § Om Finansinspektionen godkänner den planerade verksamheten ska inspektionen lämna ett meddelande till den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska drivas.

Meddelandet ska lämnas inom tre månader från det att underrättelsen enligt 2 § togs emot.

Finansinspektionen ska underrätta tjänstepensionsföretaget om att meddelandet lämnas.

Beslut ifall verksamheten inte godkänns

5 § Om Finansinspektionen bedömer att det inte finns förutsättningar för tjänstepensionsföretaget att driva den planerade verksamheten eller av någon annan anledning inte lämnar ett meddelande enligt 4 § första stycket, ska inspektionen meddela beslut om detta inom tre månader från det att underrättelsen enligt 2 § togs emot.

Underrättelse om tillämpliga regler

6 § Om Finansinspektionen med anledning av ett meddelande enligt 4 § första stycket får information om vilka regler för verksamheten som är tillämpliga i det land där verksamheten ska drivas, ska inspektionen underrätta tjänstepensionsföretaget om dessa regler.

Om Finansinspektionen får information om att reglerna för verksamheten har ändrats, ska inspektionen underrätta tjänstepensionsföretaget om ändringarna.

När verksamheten får påbörjas

7 § Den gränsöverskridande verksamheten får påbörjas när tjänstepensionsföretaget har tagit emot en underrättelse från Finansinspektionen om vilka regler för verksamheten som är tillämpliga i det land där verksamheten ska drivas, eller i varje fall sex veckor efter det att den behöriga myndigheten i det landet tagit emot inspektionens meddelande enligt 4 § första stycket.

Underrättelse om ändrade förhållanden

8 § Om något av de förhållanden som angetts i en underrättelse enligt 2 § ska ändras sedan verksamheten har inletts, ska tjänstepensionsföretaget underrätta Finansinspektionen om ändringen minst en månad innan den genomförs.

Om Finansinspektionen anser att ändringen inte får göras utan ett nytt förfarande enligt 1–7 §§, ska inspektionen meddela beslut om det inom en månad från det att underrättelsen om ändringen togs emot.

Sida 1032
Prop. 2018/19:158Sida 1033

4 kap. Grundläggande bestämmelser om ett tjänstepensionsföretags verksamhet

Stabilitet

1 § Tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag ska drivas med en för verksamhetens omfattning och art tillfredsställande soliditet, likviditet och kontroll över försäkringsrisker, investeringsrisker och verksamhetsrisker, så att åtagandena mot försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade kan fullgöras.

Information

Skyldighet att lämna information

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska lämna den information som behövs om företaget och de tjänstepensionsförsäkringar som företaget meddelar till försäkringstagarna, de försäkrade, andra ersättningsberättigade och dem som erbjuds att teckna en tjänstepensionsförsäkring. Informationen ska vara anpassad efter försäkringarnas art och tydligt visa försäkringarnas villkor och värdeutveckling.

Pensionsbesked

3 § Ett tjänstepensionsföretag ska varje år lämna ett pensionsbesked till dem som i egenskap av försäkringstagare eller försäkrade är berättigade till ersättning ur en tjänstepensionsförsäkring. Pensionsbeskedet ska innehålla uppgifter om de individuella förmånerna för den aktuella försäkringen och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig.

God tjänstepensionsstandard

4 § Ett tjänstepensionsföretags verksamhet ska drivas enligt god tjänstepensionsstandard.

Förbud mot främmande verksamhet

5 § Ett tjänstepensionsföretag får inte driva annan verksamhet än tjänstepensionsverksamhet avseende tjänstepensionsförsäkringar och därmed sammanhängande verksamhet.

Förbud mot att ställa säkerhet för tredje man

6 § I tjänstepensionsverksamhet som drivs enligt denna lag får säkerhet inte ställas för tredje man.

Upplåning
7 § Ett tjänstepensionsföretag får ta upp eller ta över lån (upplåning) bara om det görs för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov eller för att uppfylla kraven på en tillräcklig kapitalbas i 7 kap.
Utöver första stycket krävs att den samlade upplåningen är av ringa betydelse med hänsyn till verksamhetens omfattning och kapitalbasens storlek.
Sida 1033
Prop. 2018/19:158Sida 1034

Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet på att upplåningen ska vara av ringa betydelse.

Tillämpning av bestämmelser i försäkringsrörelselagen

8 § Följande bestämmelser i 4 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller för tjänstepensionsföretag:

–9 och 10 §§ om avtal med en jävskrets om tjänster,

–11 § om försäkringar med solidarisk ansvarighet,

–12 § om förbud mot att förespegla återbäring,

–13 § om förbud mot meddelande av nya försäkringar vid likvidation eller konkurs,

–14–16 §§ om sekretess m.m.,

–17 § om huvudkontor i Sverige, och

–17 a och 17 b §§ om återköp och överföring.

Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkringsföretag gälla tjänstepensionsföretag.

9 § Tjänstepensionsföretag ska även tillämpa 4 kap. 17 c § försäkringsrörelselagen (2010:2043) och föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 18 § 5 samma lag. Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkringsföretag gälla tjänstepensionsföretag.

Rätt att meddela föreskrifter

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. vilka åtgärder ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet, likviditet och riskhantering som avses i 1 §,
  2. vilken information ett tjänstepensionsföretag ska lämna enligt 2 §,
  3. innehållet i pensionsbeskedet som avses i 3 §,
  4. vilka åtgärder ett tjänstepensionsföretag ska vidta för att uppfylla de krav på god tjänstepensionsstandard som avses i 4 §, och
  5. villkor för upplåning enligt 7 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information ska lämnas enligt 2 och 3 §§.

5 kap. Försäkringstekniska avsättningar

Omfattningen av de försäkringstekniska avsättningarna

1 § Ett tjänstepensionsföretags försäkringstekniska avsättningar ska motsvara det belopp som krävs för att företaget vid varje tidpunkt ska kunna uppfylla alla åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

De försäkringstekniska avsättningarna ska motsvara företagets ansvarighet för

1.försäkringsfall, förvaltningskostnader och andra kostnader under resten av avtalsperioden för löpande försäkringar (livförsäkringsavsättning),

Sida 1034
Prop. 2018/19:158Sida 1035
2. inträffade oreglerade försäkringsfall, kostnader för regleringen av
dessa samt återbäring som förfallit till betalning men inte betalats ut
(oreglerade skador),
  1. sådan återbäring som är garanterad i nominella eller reala belopp (garanterad återbäring) och som inte omfattas av 1 eller 2,
  2. återbäring som är villkorad av värdeförändringar på tillgångar eller av ett visst försäkringstekniskt resultat som försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade står risken för (villkorad återbäring), och
  3. fondförsäkringar som försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken för (fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken).

Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna

Beräkningsmetoder

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska beräkna de försäkringstekniska avsättningarna utan avdrag för avgiven återförsäkring och de ska motsvara det förväntade nuvärdet av de framtida kassaflöden som kan uppkomma med anledning av ingångna försäkringsavtal.

Försäkringstekniska avsättningar som motsvarar ett tjänstepensionsföretags ansvarighet enligt 1 § andra stycket 4 eller 5 får tas upp till värdet på placeringstillgångarna för vilka försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken, om värdet inte är lägre än resultatet av en beräkning enligt första stycket.

Aktsam beräkning

3 § Beräkningen enligt 2 § ska grundas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesatser samt driftskostnader som var för sig är aktsamma.

Beräkning vid solidarisk ansvarighet

4 § Ett tjänstepensionsföretag som ansvarar solidariskt för en försäkring ska vid beräkningen av företagets försäkringstekniska avsättningar bara beakta den del av försäkringen som enligt avtal mellan företagen avser det företaget.

Hur ofta beräkningen ska göras

5 § Beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna ska göras minst en gång om året.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från första stycket. Beräkningarna ska dock alltid göras minst vart tredje år.

Aktuariefunktion och krav på dem som utför beräkningarna

6 § De försäkringstekniska avsättningarna ska beräknas under överinseende av aktuariefunktionen som avses i 9 kap. 13 §. De som utför beräkningarna ska ha den kunskap och erfarenhet av dessa frågor som krävs med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.

Sida 1035
Prop. 2018/19:158Sida 1036

Bemyndigande

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de försäkringstekniska avsättningarnas innehåll och beräkning enligt 1–6 §§.

6 kap. Investeringar

Grundläggande principer för samtliga investeringar

Aktsamhet

1 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska investeras i enlighet med 2–11 §§ och också i övrigt på ett aktsamt sätt.

Bestämmelserna i 4 och 5 §§ gäller inte för tillgångar som motsvarar avsättningar för villkorad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

Intressekonflikter

2 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska investeras på det sätt som bäst gagnar försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades intressen. Vid intressekonflikter ska investeringar göras uteslutande i försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades intressen.

Riskkontroll

3 § Ett tjänstepensionsföretag får bara göra investeringar i sådana finansiella instrument och andra tillgångar vars risker företaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera samt på lämpligt sätt beakta i den egna risk- och solvensbedömningen enligt 9 kap. 20 §.

Riskspridning

4 § Ett tjänstepensionsföretag ska göra sina investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar så att lämplig riskspridning uppnås.

Samtliga tillgångar ska, med beaktande av tjänstepensionsföretagets försäkringsåtaganden och förändringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning, investeras så att företagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den förväntade avkastningen tillräcklig.

5 § Ett tjänstepensionsföretag ska göra sina investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar på ett sådant sätt att det undviker

  1. överdrivet beroende av någon särskild tillgång, emittent, låntagare eller företagsgrupp, och
  2. ackumulation av risker i företagets samlade portfölj.

Investeringar i tillgångar från en och samma emittent eller låntagare eller från företag i en sådan grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning som avses i tredje stycket får inte innebära att det blir en överdriven riskkoncentration för tjänstepensionsföretaget.

Sida 1036
Prop. 2018/19:158Sida 1037
Med en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning
avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet
från risksynpunkt därför att

–någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller

–de har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Första och andra styckena gäller inte i fråga om sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för.

Reglerade marknader, andra handelsplatser och onoterade tillgångar

6 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska till övervägande del investeras på reglerade marknader. Investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska hållas på aktsamma nivåer.

Hänsyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer

7 § Ett tjänstepensionsföretag får beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i sina investeringsbeslut.

Förvaring av tillgångar

8 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar ska förvaras på ett sådant sätt att de alltid är identifierbara och åtkomliga för företaget. Förvaringen ska ske på ett säkert sätt och ska inte ge upphov till intressekonflikter.

Särskilda krav för investeringar i vissa tillgångar

Derivatinstrument

9 § Ett tjänstepensionsföretag får använda derivatinstrument för att sänka den finansiella risken i företaget eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av företagets tillgångar och skulder.

Uppdragsgivande företag

10 § Av de samlade tillgångarna i ett tjänstepensionsföretag som bara har ett enda uppdragsgivande företag, får högst

  1. 5 procent utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser, om värdepapperen eller skuldförbindelserna getts ut av det uppdragsgivande företaget, och
  2. 10 procent utgöras av sådana tillgångar som avses i 1 och som har getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning som det uppdragsgivande företaget ingår i.

Första stycket gäller inte i fråga om sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för.

Sida 1037
Prop. 2018/19:158Sida 1038

Särskilt om fondförsäkringstillgångar

11 § Ett tjänstepensionsföretag ska investera premier för fondförsäkring så att de så nära som möjligt motsvarar andelar i sådana fonder som är knutna till försäkringen och som försäkringstagaren eller den försäkrade från tid till annan bestämmer. Företaget får begränsa antalet fonder som premier får investeras i.

Tjänstepensionsföretaget får använda utdelning och ersättning vid inlösen av andelarna bara för förvärv av nya andelar i anknutna fonder och för utbetalning eller betalning av kostnader enligt försäkringsavtalet.

Skuldtäckning

Krav på skuldtäckning

12 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha tillgångar för skuldtäckning som minst uppgår till ett belopp som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna.

De tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar ska, utöver det som följer av 1–11 §§, investeras och värderas enligt 13–15 §§.

Hänsyn till åtagandenas art och löptid

13 § Ett tjänstepensionsföretags tillgångar som motsvarar försäkringstekniska avsättningar ska investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till åtagandenas art och löptid.

Värdering till verkligt värde

14 § De tillgångar som ett tjänstepensionsföretag använder för skuldtäckning ska värderas till verkligt värde. Från detta värde ska avdrag göras för skulder som hänför sig till förvärvet av tillgången.

Fordringar på någon annan än försäkringstagare

15 § Ett tjänstepensionsföretags fordringar på någon annan än försäkringstagare ska beaktas bara till den del de överstiger fordringar som gäldenären har på företaget.

Register över tillgångar som används för skuldtäckning

16 § Ett tjänstepensionsföretag ska föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de tillgångar som används för skuldtäckning och tillgångarnas värde.

Om en tillgång som har antecknats i registret har upplåtits med sådan rätt att dess fulla värde inte kan utnyttjas för skuldtäckning, ska detta antecknas i registret.

Förmånsrätt

17 § Förmånsrätt enligt 4 a § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran som

  1. grundas på försäkringsavtal, eller
  2. avser återbetalning av premier för att ett försäkringsavtal inte har kommit till stånd eller har upphört att gälla.
Sida 1038
Prop. 2018/19:158Sida 1039
Förmånsrätten omfattar de tillgångar som finns upptagna i det register som anges i 16 § när tjänstepensionsföretaget försätts i konkurs eller utmätning äger rum.
Principer för aktieägarengagemang
18 § Ett tjänstepensionsföretag som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det framgå hur företaget integrerar aktie- ägarengagemanget i sin investeringsstrategi.
Principerna ska beskriva hur tjänstepensionsföretaget
  1. övervakar relevanta frågor om bolag som det investerar i (portföljbolag), däribland bolagens strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolagsstyrning,
  2. för dialoger med företrädare för portföljbolag,
  3. utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet,
  4. samarbetar med andra aktieägare,
  5. kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolag, och
  6. hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

Paragrafen gäller inte för tillgångar som motsvarar avsättningar för villkorad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

19 § Ett tjänstepensionsföretag ska varje år redogöra för hur principerna för aktieägarengagemang som avses i 18 § har tillämpats.

Redogörelsen ska innehålla

  1. en allmän beskrivning av tjänstepensionsföretagets röstningsbeteende i portföljbolagen,
  2. en förklaring av de viktigaste omröstningarna, och
  3. uppgift om i vilka frågor tjänstepensionsföretaget har använt sig av råd eller röstningsrekommendationer från en röstningsrådgivare.

Av redogörelsen ska det också framgå hur tjänstepensionsföretaget har röstat på portföljbolagens stämmor. Omröstningar som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på aktieinnehavet behöver dock inte redovisas.

20 § Ett tjänstepensionsföretag får avstå från att uppfylla ett eller flera av kraven i 18 och 19 §§, om företaget tydligt anger skälen för det.

21 § Principerna för aktieägarengagemang enligt 18 §, den årliga redo- görelsen enligt 19 § och uppgifter enligt 20 § ska hållas tillgängliga på tjänstepensionsföretagets webbplats. Om tjänstepensionsföretaget inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webb- plats som enkelt kan nås.
Om tjänstepensionsföretaget inte redovisar omröstningar i den årliga redogörelsen på grund av att företaget har gett en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i
Sida 1039
Prop. 2018/19:158Sida 1040

börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, i uppdrag att ansvara för investeringarna, ska tjänstepensionsföretaget på webbplatsen uppge var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.

Informationen ska tillhandahållas utan kostnad.

Bemyndiganden

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. användning av derivatinstrument enligt 9 §,
  2. värdering av de tillgångar som avses i 14 § till verkligt värde, och
  3. förande av register enligt 16 §.

7 kap. Kapitalbas

Tillräcklig kapitalbas

1 § Ett tjänstepensionsföretag ska vid varje tidpunkt, utöver tillgångar som krävs för skuldtäckning enligt 6 kap. 12 §, ha en tillräcklig kapitalbas.

Kapitalbasen ska minst uppgå till det riskkänsliga kapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1–6 §§. Kapitalbasen ska dock aldrig vara mindre än det högsta av minimikapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 och 14 §§.

Kapitalbasens sammansättning

2 § Kapitalbasen får omfatta följande poster:

  1. inbetalt aktiekapital, garantikapital eller verksamhetskapital,
  2. konsolideringsfond,
  3. övrigt eget kapital, och
  4. obeskattade reserver.

Beslut om att andra poster får ingå i kapitalbasen

3 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att också andra poster än de som anges i 2 § får ingå i kapitalbasen.

Avräkning från kapitalbasen

Immateriella tillgångar, utdelning och förutbetalda anskaffningskostnader

4 § Från kapitalbasen enligt 2 § ska tjänstepensionsföretaget räkna av immateriella tillgångar, utdelningar och förutbetalda anskaffningskostnader.

Aktier och tillskott i vissa företag

5 § Avräkning från kapitalbasen ska också göras, i de fall som anges i andra stycket, av det bokförda värdet av aktierna och av det som har skjutits till i annan form (tillskott) i

1. ett tjänstepensionsföretag,

Sida 1040
Prop. 2018/19:158Sida 1041
2. ett försäkringsföretag, ett kreditinstitut, ett institut för elektroniska pengar, ett värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag, 3. ett utländskt återförsäkringsföretag, 4. ett försäkringsholdingföretag, eller 5. ett finansiellt institut. En sådan avräkning av det bokförda värdet av aktier eller tillskott ska göras om
  1. tjänstepensionsföretagets ägarandel överstiger 10 procent av företagets eget kapital, eller
  2. tjänstepensionsföretagets ägarandel understiger 10 procent av företagets eget kapital men

a) tillskottet eller summan av tillskotten överstiger 10 procent av det egna kapitalet eller de egna fonderna i företaget eller det sammanlagda bokförda värdet av sådana tillskott överstiger 10 procent av tjänstepensionsföretagets kapitalbas, eller b) tjänstepensionsföretaget direkt eller indirekt äger minst 20 procent av kapitalet eller av samtliga röster i företaget eller i övrigt utövar ett betydande inflytande över företagets driftsmässiga och finansiella styrning och ägandet utgör ett led i en varaktig förbindelse mellan tjänstepensionsföretaget och det andra företaget.

6 § Avräkning enligt 5 § ska inte göras för tillskott som avser företag som tillsammans med tjänstepensionsföretaget omfattas av grupptillsyn med avseende på gruppsolvens. Avräkning ska inte heller göras för tillskott som avser företag som gemensamt med tjänstepensionsföretaget omfattas av tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Skillnad i värderingen av försäkringstekniska avsättningar

7 § Om det belopp som de försäkringstekniska avsättningarna uppgår till enligt 5 kap. 2 § är högre än det belopp som de försäkringstekniska avsättningarna uppgår till enligt de regler för extern redovisning som tjänstepensionsföretaget tillämpar, ska skillnaden mellan beloppen räknas av från kapitalbasen.

Bemyndigande

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om villkor för att ta in, räkna av och bestämma omfattningen av poster i kapitalbasen samt hur den i övrigt ska beräknas enligt 2–7 §§.

8 kap. Kapitalkrav

Riskkänsligt kapitalkrav
Beräkning av det riskkänsliga kapitalkravet
1 § Det riskkänsliga kapitalkravet utgör den minsta storlek på kapital- basen som krävs för att tjänstepensionsföretaget med 97 procents sannolikhet ska ha tillgångar under kommande tolv månader som täcker värdet av åtagandena gentemot försäkringstagarna, de försäkrade och
Sida 1041
Prop. 2018/19:158Sida 1042

andra ersättningsberättigade (skyddsnivå). Denna skyddsnivå ska även beaktas vid beräkningen av kapitalkravet för var och en av de risker som ingår i det riskkänsliga kapitalkravet.

Det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas under antagandet att tjänstepensionsföretaget kommer att fortsätta driva sin verksamhet.

Beräkningsmetod

2 § Det riskkänsliga kapitalkravet ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för marknadsrisk enligt 3 § och försäkringsrisk enligt 4 § med tillägg av kapitalkravet för operativ risk enligt 5 §. Det riskkänsliga kapitalkravet ska därefter minskas med ett justeringsbelopp enligt 6 §.

Kapitalkravet för marknadsrisk

3 § Kapitalkravet för marknadsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för

  1. ränterisk,
  2. aktiekursrisk,
  3. fastighetsprisrisk,
  4. ränteskillnadsrisk,
  5. valutakursrisk, och
  6. koncentrationsrisk.

Kapitalkravet för försäkringsrisk

4 § Kapitalkravet för försäkringsrisk ska beräknas genom en justerad sammanläggning av kapitalkraven för åtminstone

  1. långlevnads- och dödlighetsrisk,
  2. sjuklighetsrisk,
  3. annullationsrisk, och
  4. kostnadsrisk.

Kapitalkravet för operativ risk

5 § Kapitalkravet för operativ risk ska beräknas med beaktande av sådana operativa risker som tjänstepensionsföretaget är utsatt för och som inte har beaktats vid beräkningen av kapitalkravet för marknadsrisk eller försäkringsrisk.

Justeringsbelopp

6 § Justeringsbeloppet enligt 2 § ska motsvara den minskning av tjänstepensionsföretagets oförutsedda förluster som beror på

  1. att företagets åtaganden gentemot försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade minskar till följd av villkoren i försäkringsavtalet,
  2. att företagets uppskjutna skatt förändras, eller
  3. en kombination av 1 och 2.
Sida 1042
Prop. 2018/19:158Sida 1043

Minimikapitalkrav

Beräkning av minimikapitalkravet

7 § Minimikapitalkravet för försäkring som avses i 2 kap. 11 § klasserna I a, II, III och IV utgör summan av följande belopp:

  1. Det belopp som är lika med 4 procent av den del av försäkringstekniska avsättningar enligt 5 kap. 1 § som motsvarar åtaganden med en finansiell eller försäkringsteknisk risk för tjänstepensionsföretaget, utan avdrag för avgiven återförsäkring (bruttoavsättning), multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan sådana försäkringstekniska avsättningar efter avdrag för avgiven återförsäkring och bruttoavsättningen. Faktorn får dock inte understiga 0,85.
  2. Det belopp som är lika med 1 procent av försäkringstekniska avsättningar i övrigt beräknade på det sätt som anges i 1, om det belopp som ska täcka driftskostnaderna är bestämt för längre tid än fem år.
  3. Det belopp som är lika med 25 procent av de nettodriftskostnader som är hänförliga till sådana avtal under föregående räkenskapsår som inte är förenade med någon investeringsrisk för tjänstepensionsföretaget och där det belopp som ska täcka driftskostnaderna inte är bestämt för längre tid än fem år.
  4. Det belopp som är lika med 0,3 procent av samtliga positiva risksummor multiplicerat med en faktor som motsvarar förhållandet för det föregående räkenskapsåret mellan de positiva risksummorna efter avdrag för avgiven återförsäkring och de positiva risksummorna utan sådant avdrag. Faktorn får dock inte understiga 0,5.

För försäkringar enbart för dödsfall ska vid tillämpningen av första stycket 4 i stället för 0,3 procent gälla 0,1 procent om försäkringstiden är högst tre år och 0,15 procent om försäkringstiden är längre än tre år men högst fem år.

Minimikapitalkrav för tilläggsförsäkringar

8 § Minimikapitalkravet för försäkringar enligt 2 kap. 11 § klass I b (tilläggsförsäkring) ska beräknas med utgångspunkt i premiebasen eller ersättningsbasen.

Premiebasen

9 § Premiebasen grundas på det högsta av

  1. ett belopp som uppgår till förfallna premier brutto under det föregående räkenskapsåret med avdrag för dels ingående skatter och avgifter, dels premier för de försäkringsavtal som annullerats under samma tid, eller
  2. bruttovärdet av de intjänade premierna.

Premiebasen utgörs av 18 procent av det högsta beloppet enligt första stycket, till den del beloppet motsvarar högst femtio miljoner euro, och 16 procent av återstoden.

Ersättningsbasen

10 § Ersättningsbasen grundas på ett belopp bestående av

Sida 1043
Prop. 2018/19:158Sida 1044
  1. genomsnittet av utbetalda ersättningar brutto för vart och ett av de tre föregående räkenskapsåren med avdrag för mottagna regressbelopp under samma tid, och
  2. en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto vid det föregående räkenskapsårets utgång minskad med en tredjedel av avsättningen för oreglerade skador brutto vid början av den treårsperiod som slutar med det föregående räkenskapsårets utgång.

Ersättningsbasen utgörs av 26 procent av detta belopp till den del beloppet motsvarar högst trettiofem miljoner euro och 23 procent av återstoden.

Beräkning av minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring

11 § Minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring utgörs av det högsta av premiebasen eller ersättningsbasen, multiplicerad med en kvot som för de närmast föregående räkenskapsåren motsvarar förhållandet mellan å ena sidan summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador efter avdrag för återförsäkrares andel samt å andra sidan summan av utbetalda ersättningar och förändringen i avsättningen för oreglerade skador utan avdrag för återförsäkrares andel. Kvoten får dock inte understiga 0,5.

Om tjänstepensionsföretagets verksamhet inte har pågått så länge som förutsätts enligt bestämmelserna om ersättningsbasen, ska minimikapitalkravet beräknas med utgångspunkt i premiebasen.

12 § Om det beräknade minimikapitalkravet för tilläggsförsäkring för ett tjänstepensionsföretag är lägre än föregående års minimikapitalkrav, ska minimikapitalkravet i stället bestämmas till minimikapitalkravet för föregående år multiplicerat med förhållandet mellan försäkringstekniska avsättningar för oreglerade skador vid utgången av det närmaste föregående räkenskapsåret och de försäkringstekniska avsättningarna för oreglerade skador i början av det närmast föregående räkenskapsåret. Vid beräkningarna ska återförsäkring inte ingå i de försäkringstekniska avsättningarna. Kvoten får inte överstiga 1,0.

Garantibelopp

13 § För ett tjänstepensionsföretag ska garantibeloppet uppgå till ett belopp som motsvarar 790 prisbasbelopp enligt socialförsäkringsbalken.

14 § Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att garantibeloppet sätts ned med högst hälften.

Underrättelse ifall kapitalkraven inte uppfylls

15 § Ett tjänstepensionsföretag ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om företaget inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet, minimikapitalkravet eller garantibeloppet eller om det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna.

Sida 1044
Prop. 2018/19:158Sida 1045

Bemyndiganden

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet enligt 2–6 §§, och
  2. villkoren för nedsättning av garantibeloppet enligt 14 §.

9 kap. Företagsstyrning

Företagsstyrningssystem

1 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att företaget styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt. Systemet ska regelbundet ses över.

Företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten i tjänstepensionsföretagets verksamhet.

Kontinuitet i verksamheten

2 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha system, resurser och rutiner som är lämpliga för att verksamheten ska kunna bedrivas med kontinuitet och i enlighet med gällande regler.

Ett tjänstepensionsföretag ska ha en beredskapsplan.

Lämplighetskrav

3 § Ett tjänstepensionsföretag ska säkerställa att

  1. den som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, har de insikter och den erfarenhet som krävs för att delta i ledningen av tjänstepensionsföretaget och i övrigt är lämplig för uppgiften, och
  2. den som ansvarar för eller utför arbete i en sådan central funktion som avses i 8 § har de insikter och den erfarenhet som krävs för en sådan uppgift och i övrigt är lämplig för uppgiften.

Tjänstepensionsföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket 1 eller som ansvarar för en central funktion i företaget enligt första stycket 2.

Tjänstepensionsföretaget ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

Styrdokument

Vilka styrdokument ett tjänstepensionsföretag ska ha

4 § Ett tjänstepensionsföretag ska upprätta och följa följande styrdokument:

  1. styrdokument för riskhantering med avseende på de risker som avses i 15 § andra stycket 1–7,
  2. styrdokument för internkontroll,
  3. styrdokument för internrevision,
  4. försäkringstekniska riktlinjer,
Sida 1045
Prop. 2018/19:158Sida 1046
  1. styrdokument för verksamhet som omfattas av bestämmelser om uppdragsavtal enligt denna lag,
  2. styrdokument för uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna,
  3. styrdokument för ersättningar,
  4. investeringsriktlinjer, och
  5. styrdokument för hantering av intressekonflikter mellan företagets intressenter.

Styrdokumenten ska fastställas av styrelsen. De ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

Ingivande av försäkringstekniska riktlinjer och försäkringstekniskt beräkningsunderlag

5 § De försäkringstekniska riktlinjerna ska ges in till Finansinspektionen senast den dag de börjar användas. Detta gäller också när riktlinjerna ändras.

Tillsammans med riktlinjerna ska det lämnas en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för tjänstepensionsföretaget, försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade.

Riktlinjerna ska kompletteras med ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag.

Om det med hänsyn till försäkringarnas beskaffenhet eller av något annat särskilt skäl saknas anledning att upprätta ett försäkringstekniskt beräkningsunderlag, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta om undantag från skyldigheten att upprätta ett sådant underlag.

Offentliggörande av information om styrdokument för ersättningar

6 § Ett tjänstepensionsföretag ska regelbundet offentliggöra information om styrdokumentet för ersättningar som avses i 4 § första stycket 7.

Ingivande av investeringsriktlinjer och deras innehåll samt offentliggörande

7 § Investeringsriktlinjerna ska ges in till Finansinspektionen senast den dag de börjar användas. Detta gäller också när riktlinjerna ändras. Investeringsriktlinjerna ska ses över snarast möjligt om det sker en väsentlig förändring av investeringspolicyn. Investeringsriktlinjerna ska offentliggöras.

Tillsammans med riktlinjerna ska det lämnas en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för tjänstepensionsföretaget, försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade.

Investeringsriktlinjerna ska innehålla uppgifter om

  1. metoder för att mäta investeringsrisker,
  2. tjänstepensionsföretagets processer för riskhantering och fördelning mellan olika tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och löptid, samt
  3. hur hänsyn tas i investeringspolicyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer.
Sida 1046
Prop. 2018/19:158Sida 1047

Centrala funktioner

Vilka centrala funktioner ett tjänstepensionsföretag ska ha

8 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha funktioner för riskhantering, regelefterlevnad och internrevision samt en aktuariefunktion (centrala funktioner).

Skyldighet att rapportera till Finansinspektionen

9 § Den som ansvarar för en central funktion i ett tjänstepensionsföretag är skyldig att underrätta Finansinspektionen, om styrelsen eller den verkställande direktören inte vidtar lämpliga åtgärder inom skälig tid efter att de informerats om att

  1. det inom den centrala funktionen har upptäckts att det finns en betydande risk att företaget inte kommer att uppfylla ett väsentligt krav enligt lag och detta kan få väsentlig påverkan på försäkringstagarnas, de försäkrades eller andra ersättningsberättigades intressen, eller
  2. det inom den centrala funktionen har konstaterats att det förekommit en väsentlig överträdelse av lag eller andra bestämmelser som gäller för företagets verksamhet.

Funktion för riskhantering

10 § Funktionen för riskhantering ska ges en struktur som underlättar genomförande av riskhanteringssystemet.

Funktionen för riskhantering ska

  1. utvärdera systemet för riskhantering,
  2. identifiera, värdera och övervaka de risker som omfattas av systemet för riskhantering, och
  3. rapportera till styrelsen och den verkställande direktören om de risker som tjänstepensionsföretaget är eller kan komma att bli exponerat för samt beroenden mellan risker.

Funktion för regelefterlevnad

11 § Funktionen för regelefterlevnad ska

1.rapportera till styrelsen och den verkställande direktören i fråga om efterlevnaden av a) bestämmelserna i denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, b) bestämmelserna i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som enligt denna lag gäller för tjänstepensionsföretag, och c) föreskrifter och riktlinjer som har meddelats av en behörig myndighet i ett annat land inom EES där tjänstepensionsföretaget, i förekommande fall, driver gränsöverskridande verksamhet,

  1. lämna råd till företagets styrelse och den verkställande direktören om hur bristande efterlevnad av bestämmelser enligt 1 kan förebyggas,
  2. bedöma konsekvenserna av förändringar i bestämmelser enligt 1, och
  3. identifiera och bedöma risker för bristande efterlevnad av bestämmelserna enligt 1.

Funktion för internrevision

12 § Funktionen för internrevision ska

Sida 1047
Prop. 2018/19:158Sida 1048
  1. utvärdera systemet för internkontroll,
  2. utvärdera andra delar av företagsstyrningssystemet, och
  3. rapportera resultat och lämna rekommendationer efter utvärderingarna till tjänstepensionsföretagets styrelse.

Funktionen för internrevision ska utföra sina uppgifter med opartiskhet och vara oberoende från den verksamhet som utvärderas.

Den som ska ansvara för eller utföra arbete i funktionen för internrevision ska ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter som är tillräckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av företagets verksamhet.

Aktuariefunktion

13 § Aktuariefunktionen ska

  1. samordna och svara för kvaliteten i de försäkringstekniska beräkningarna och utredningarna,
  2. bistå styrelsen och den verkställande direktören och på eget initiativ rapportera till dem i frågor som rör metoder, beräkningar och bedömningar av

a) de försäkringstekniska avsättningarna, b) värderingen av försäkringsriskerna, och c) återförsäkringsskydd och andra riskreduceringstekniker, och

3.bidra till tjänstepensionsföretagets riskhanteringssystem.

Den som ska ansvara för eller utföra arbete i aktuariefunktionen ska ha de kunskaper och erfarenheter av funktionens uppgifter som är tillräckliga med hänsyn till arten, omfattningen och komplexiteten av riskerna i tjänstepensionsföretagets verksamhet.

Tjänstepensionsföretaget ska utse minst en oberoende person som ansvarar för aktuariefunktionen.

System för riskhantering

Grundläggande bestämmelse om riskhanteringssystem

14 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för riskhantering. Systemet ska innehålla de strategier, processer och rapporteringsrutiner som behövs för att säkerställa att företaget fortlöpande kan identifiera, värdera, övervaka, hantera och rapportera risker samt beroenden mellan risker.

Systemet ska vara integrerat i företagets organisations- och beslutsstruktur. Det ska vara utformat med hänsyn till de personer som leder företaget eller ingår i en central funktion.

Omfattningen av ett tjänstepensionsföretags riskhanteringssystem

15 § Ett tjänstepensionsföretags system för riskhantering ska avse såväl de risker som täcks av det riskkänsliga kapitalkravet som risker som inte, eller bara delvis, täcks av det kravet.

Systemet ska omfatta risker inom följande områden:

  1. försäkringsrisker,
  2. matchningsrisker,
  3. investeringsrisker, särskilt avseende derivatinstrument och liknande åtaganden,
Sida 1048
Prop. 2018/19:158Sida 1049
  1. likviditets- och koncentrationsrisker,
  2. operativa risker,
  3. risker hänförliga till återförsäkring och andra riskreduceringstekniker,
  4. miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning, och
  5. beroenden mellan risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för.

Om försäkringstagarna, de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisker, ska systemet för riskhantering även beakta riskerna från deras perspektiv.

Regelbunden utvärdering

16 § Ett tjänstepensionsföretag ska regelbundet bedöma hur känsliga de försäkringstekniska avsättningarna och kapitalbasen är för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna.

Analys av externa bedömningar från kreditvärderingsinstitut

17 § Ett tjänstepensionsföretag som använder bedömningar från externa kreditvärderingsinstitut vid beräkningar av de försäkringstekniska avsättningarna eller det riskkänsliga kapitalkravet ska, när det är möjligt, göra en egen bedömning av de externa värderingarna.

System för internkontroll

18 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för internkontroll. Systemet ska omfatta

  1. förvaltnings- och redovisningsmetoder,
  2. ramar för internkontrollen,
  3. lämpliga rapporteringsrutiner, och
  4. en sådan funktion för regelefterlevnad som avses i 11 §.

System för ersättningar

19 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha ett system för ersättningar som skapar en sund och effektiv riskhantering.

Systemet ska omfatta ersättningar till

  1. dem som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem,
  2. dem som ansvarar för eller utför arbete i centrala funktioner, och
  3. andra som kan påverka företagets riskprofil.

Risk- och solvensbedömning

Egen risk- och solvensbedömning

20 § Ett tjänstepensionsföretag ska genomföra och dokumentera en egen risk- och solvensbedömning.

I den egna risk- och solvensbedömningen ska det göras en bedömning av

1.företagets totala solvensbehov med hänsyn till dess specifika riskprofil, risktolerans och affärsstrategi,

Sida 1049
Prop. 2018/19:158Sida 1050
  1. företagets fortlöpande efterlevnad av bestämmelserna om det riskkänsliga kapitalkravet och minimikapitalkravet samt försäkringstekniska avsättningar, och
  2. hur betydande skillnaderna är mellan företagets riskprofil och de antaganden om risker som har legat till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet.

För bedömningen enligt andra stycket 1 ska tjänstepensionsföretaget ha processer som säkerställer att de risker som företaget är eller kan komma att bli exponerat för, på såväl kort som lång sikt, identifieras och värderas. Företaget ska redovisa de processer som använts vid bedömningen.

Den egna risk- och solvensbedömningen ska ingå som en integrerad del i tjänstepensionsföretagets affärsstrategier och ska beaktas vid företagets strategiska beslut.

Regelbundna bedömningar

21 § Den egna risk- och solvensbedömningen ska genomföras minst en gång per år. Om en väsentlig förändring skett av de risker som företaget är utsatt för, ska en ny sådan bedömning genomföras snarast möjligt.

Rapportering

22 § Ett tjänstepensionsföretag ska rapportera resultatet av varje egen risk- och solvensbedömning till Finansinspektionen.

Uppdragsavtal

Grundläggande bestämmelse om uppdragsavtal

23 § Ett tjänstepensionsföretag får, med de begränsningar som följer av 24 §, uppdra åt någon annan att utföra ett visst arbete och vissa funktioner som ingår i företagets tjänstepensionsverksamhet (uppdragsavtal). Ett sådant uppdrag inskränker dock inte företagets ansvar enligt denna lag.

Begränsningar i möjligheten att ingå uppdragsavtal

24 § Ett uppdragsavtal mellan ett tjänstepensionsföretag och en uppdragstagare får inte leda till att

  1. kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras,
  2. den operativa risken i företaget ökar väsentligt,
  3. Finansinspektionens möjlighet att utöva tillsyn över tjänstepensionsföretagets verksamhet försämras, eller
  4. försäkringstagarnas, de försäkrades och andra ersättningsberättigades möjlighet till tillfredsställande och fortlöpande service inte kan upprätthållas.

Tjänstepensionsföretaget ska välja uppdragstagare med omsorg och löpande följa upp den verksamhet som omfattas av uppdragsavtal för att säkerställa att verksamheten fungerar tillfredsställande.

Ett uppdragsavtal ska vara skriftligt och tydligt ange parternas rättigheter och skyldigheter.

Sida 1050
Prop. 2018/19:158Sida 1051

Anmälan av uppdragsavtal

25 § Ett tjänstepensionsföretag ska anmäla ett uppdragsavtal till Finansinspektionen innan avtalet börjar gälla. Om det inträffar väsentliga förändringar som rör den verksamhet som omfattas av ett uppdragsavtal, ska företaget snarast möjligt anmäla det till Finansinspektionen.

Åtgärder som krävs av ett tjänstepensionsföretag som ingår ett uppdragsavtal

26 § Ett tjänstepensionsföretag som ingår ett uppdragsavtal ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppdragstagaren

  1. samarbetar med Finansinspektionen när det gäller den verksamhet eller de funktioner som omfattas av uppdragsavtalet,
  2. ger tjänstepensionsföretaget, dess revisorer och Finansinspektionen tillgång till uppgifter som rör den verksamhet eller de funktioner som omfattas av uppdragsavtalet, och
  3. ger Finansinspektionen faktiskt tillträde till uppdragstagarens lokaler.

Rätt att meddela föreskrifter

27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. de krav som ska gälla för dem som är verksamma i ett tjänstepensionsföretag enligt 3, 12 och 13 §§,
  2. innehållet i styrdokumenten enligt 4 §,
  3. innehållet i det försäkringstekniska beräkningsunderlaget enligt 5 §,
  4. vad redogörelsen enligt 7 § ska innehålla,
  5. uppgifterna för funktionen för riskhantering enligt 10 §,
  6. uppgifterna för funktionen för regelefterlevnad enligt 11 §,
  7. uppgifterna för funktionen för internrevision enligt 12 §,
  8. aktuariefunktionens uppgifter enligt 13 §,
  9. innehållet i systemet för riskhantering enligt 15 § samt omfattningen av riskerna i detta system,
  10. kraven på de regelbundna utvärderingar som enligt 16 § ska göras av tjänstepensionsföretag när det gäller företagets känslighet för de antaganden som ligger till grund för fastställandet av den ränta som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna,
  11. hur en bedömning av externa värderingar enligt 17 § ska genom-

föras.

  1. vad som ska ingå i risk- och solvensbedömningen enligt 20 § och rapporteringen av resultatet av denna enligt 22 §, och
  2. vad ett tjänstepensionsföretag ska beakta när ett uppdragsavtal ingås enligt 24 § och innehållet i ett sådant avtal.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information om styrdokumentet för ersättningar ska offentliggöras enligt 6 §.

Sida 1051
Prop. 2018/19:158Sida 1052

10 kap. Associationsrättsliga bestämmelser för tjänstepensionsföretag

Tjänstepensionsaktiebolag

Tillämpning av allmänna bestämmelser för aktiebolag

1 § För tjänstepensionsaktiebolag gäller föreskrifter för aktiebolag i allmänhet, om inte något annat följer av denna lag eller av bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Hänvisningar i aktiebolagslagen (2005:551) till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i aktiebolagslagen.

Det som sägs om Bolagsverket i 8 kap. 9 och 30 §§ och 37 § andra stycket och 23 kap. 21 a § aktiebolagslagen ska i stället gälla Finansinspektionen.

Bestämmelserna i 32 kap. aktiebolagslagen om aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning gäller inte för tjänstepensionsaktiebolag.

Tillämpning av bestämmelser i försäkringsrörelselagen

2 § Följande bestämmelser i 11 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska tillämpas på tjänstepensionsaktiebolag:

–4–6 §§ om bolagsstämma,

–7, 7 a och 8–11 §§ om bolagets ledning,

–12 och 13 §§ om revision,

–14 och 15 §§ om vissa penninglån och emissioner i livförsäkringsaktiebolag som inte får dela ut vinst,

–16–19 §§ om värdeöverföringar från och överskottshantering i livförsäkringsaktiebolag,

–20 och 21 §§ om ombildning till livförsäkringsaktiebolag som får dela ut vinst,

–22–29 §§ om minskning av aktiekapitalet och reservfonden,

–30 § om lån m.m. till närstående,

–38 och 39 §§ om särskilt bokslut och ogiltighet vid fusion,

–40–44 §§ om delning,

–46 och 47 §§ om likvidation, och

–51 § om skadestånd.

Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkringsaktiebolag och livförsäkringsaktiebolag gälla tjänstepensionsaktiebolag.

Hinder mot bildande

3 § Ett tjänstepensionsaktiebolag får inte bildas om teckning av aktier innebär att någon som inte har bedömts och ansetts lämplig enligt 2 kap. 4 § första stycket 3 kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget.

Bolagsordningens innehåll

4 § Ett tjänstepensionsaktiebolags bolagsordning ska, utöver vad som följer av 3 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551), innehålla uppgifter om

  1. vilka försäkringsklasser verksamheten ska avse, och
  2. huruvida bolaget ska driva tjänstepensionsverksamhet utanför EES.
Sida 1052
Prop. 2018/19:158Sida 1053

I ett tjänstepensionsaktiebolag gäller, i stället för 3 kap. 3 § aktiebolagslagen, att det i bolagsordningen ska anges hur bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust.

Revisionsutskott

5 § I fråga om revisionsutskott ska ett tjänstepensionsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 8 kap. 49 a § aktiebolagslagen (2005:551).

Revisorns uppdragstid

6 § I fråga om uppdragstid för revisorn ska ett tjänstepensionsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 9 kap. 21 a § aktiebolagslagen (2005:551). Möjligheten enligt den paragrafen att förlänga revisionsuppdraget till högst tjugo eller tjugofyra år gäller dock inte uppdrag i ett tjänstepensionsaktiebolag.

Domstols entledigande av revisorn

7 § I fråga om en domstols entledigande av revisorn ska ett tjänstepensionsaktiebolag anses som ett sådant aktiebolag som avses i 9 kap. 22 a § aktiebolagslagen (2005:551).

EU:s revisorsförordning

8 § Bestämmelser om revision av tjänstepensionsaktiebolag finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG.

Överlåtande bolag vid fusion

9 § Ett tjänstepensionsaktiebolag får vara överlåtande bolag vid en fusion bara om ett annat svenskt tjänstepensionsaktiebolag eller en motsvarande juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES än Sverige är övertagande bolag.

Tillämpliga bestämmelser vid fusion

10 § Vid fusion med ett tjänstepensionsaktiebolag gäller 11–13 och 15 §§ i detta kapitel i stället för 23 kap. 19–21, 22–24, 32, 33 och 45 §§ aktiebolagslagen (2005:551).

Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan

11 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att planen har blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 23 kap. 14 § första stycket aktiebolagslagen (2005:551), ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.

Sida 1053
Prop. 2018/19:158Sida 1054

Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

12 § Vid behandlingen av en ansökan enligt 11 § första stycket ska det prövas om försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, i fall de inte redan har en sådan säkerhet och om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden.

När en ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska avslås

13 § En ansökan enligt 11 § första stycket ska avslås, om

  1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
  2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer eller om prövning enligt den lagen eller förordningen pågår,
  3. försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har tillförsäkrats betryggande säkerhet enligt 12 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller
  4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.

Vid fusion genom kombination ska en ansökan också avslås om revisorsyttrandena enligt 23 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) inte utvisar att de överlåtande bolagens sammanlagda verkliga värde för det övertagande bolaget uppgår till minst aktiekapitalet i detta.

Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får tillståndsfrågan förklaras vilande under högst sex månader.

Registrering av fusionen

14 § I stället för det som föreskrivs i 23 kap. 25 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) om tidpunkten för anmälan av fusionen för registrering ska anmälan göras senast två månader från det att Finansinspektionens tillstånd att verkställa fusionsplanen har fått laga kraft.

Absorption av helägt dotterbolag

15 § Vid absorption av ett helägt dotterbolag ska ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen göras av moderbolaget. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad efter det att fusionsplanen har blivit gällande hos moderbolaget. Om fusionsplanen har registrerats enligt 23 kap. 30 § aktiebolagslagen (2005:551), ska ansökan dessutom ges in

Sida 1054
Prop. 2018/19:158Sida 1055

senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 27 kap. 3 § samma lag.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om en ansökan och om beslut som har fått laga kraft som har meddelats med anledning av ansökningen.

Vid behandling av en ansökan ska 12 och 13 §§ tillämpas.

Tvångslikvidation

16 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551) om i vilka fall allmän domstol eller Bolagsverket ska besluta att ett bolag ska gå i likvidation gäller för tjänstepensionsaktiebolag att Bolagsverket ska besluta att bolaget ska gå i likvidation om

  1. ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har getts, eller
  2. tillståndet att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag enligt denna lag har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller någon annan tillståndspliktig finansiell rörelse.

En fråga om likvidation prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en aktieägare eller på anmälan av Finansinspektionen.

I ärenden om likvidation enligt första stycket 2 ska 25 kap. 24 § aktiebolagslagen inte tillämpas. Beslut om likvidation i sådana ärenden ska fattas så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket. Beslutet gäller omedelbart.

Kontrollbalansräkningens innehåll

17 § Utöver det som föreskrivs i 25 kap. 14 § aktiebolagslagen (2005:551) om kontrollbalansräkningens innehåll ska det vid beräkningen av ett tjänstepensionsaktiebolags eget kapital lämnas uppgift om den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle följa om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för de förväntade försäljningskostnaderna. Sådana tillgångar som anges i 4 kap. 2 § 4 och 5 lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag ska tas upp till anskaffningsvärdet minskat med nödvändiga avskrivningar och nedskrivningar, om ett högre värde fås genom detta.

Följande värdehandlingar får tas upp till högre värde än det som följer av lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, om de används för skuldtäckning och om de kan avyttras till detta högre värde vid sådana tidpunkter att förutsättningarna att infria de försäkringsåtaganden som värdehandlingarna säkerställer kan anses tillfredsställande:

  1. obligationer eller andra skuldförbindelser som svenska staten, en svensk kommun eller därmed jämförlig samfällighet svarar för,
  2. obligationer eller andra skuldförbindelser som Europeiska unionen eller en utländsk stat eller centralbank svarar för,
  3. obligationer eller andra skuldförbindelser som en utländsk kommun eller därmed jämförlig utländsk samfällighet med befogenhet att kräva in offentlig uppbörd svarar för,
Sida 1055
Prop. 2018/19:158Sida 1056
  1. obligationer eller andra skuldförbindelser som en internationell organisation svarar för,
  2. obligationer och andra skuldförbindelser som en bank, ett kreditmarknadsföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller ett värdepappersbolag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden svarar för,
  3. obligationer och andra skuldförbindelser som ett utländskt kreditinstitut svarar för,
  4. obligationer och andra skuldförbindelser som ett publikt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag svarar för,
  5. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka panträtt i fastighet inom en viss andel av fastighetens eller tomträttens värde, eller tomträtt har lämnats som säkerhet, och
  6. skuldförbindelser som fysiska personer och andra subjekt än de som anges i 1–7 svarar för och för vilka annan betryggande säkerhet än panträtt i fastighet eller tomträtt har lämnats.

Om det finns särskilda skäl för det får andra värdehandlingar än de som avses i andra stycket tas upp över det verkliga värdet, dock högst till anskaffningsvärdet. Detta gäller värdehandlingar som utgörs av reversfordringar som ska betalas eller kan sägas upp till betalning av tjänstepensionsaktiebolaget först efter längre tid än ett år.

Hinder mot beslut om upphörande av likvidation

18 § Om ett tjänstepensionsaktiebolags tillstånd enligt 2 kap. 4 § har avsett en bestämd tid som har gått ut utan att något nytt tillstånd har getts eller om tillståndet har återkallats, får det inte beslutas att en likvidation ska upphöra och verksamheten återupptas. Detta gäller utöver det som föreskrivs i 25 kap. 45 § aktiebolagslagen (2005:551).

Företagsnamn

19 § Ett tjänstepensionsaktiebolags företagsnamn ska innehålla ordet tjänstepension.

Ömsesidiga tjänstepensionsbolag

Hänvisningar till lagen om ekonomiska föreningar

20 § När det i 22–46 §§ eller i de bestämmelser som anges i 21 § hänvisas till lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska det som sägs om

  1. ekonomisk förening avse ömsesidigt tjänstepensionsbolag,
  2. medlem avse delägare,
  3. stadgar avse bolagsordning, och
  4. föreningsstämma avse bolagsstämma.

Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som gäller i stället för eller utöver bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar.

Sida 1056
Prop. 2018/19:158Sida 1057

Tillämpning av bestämmelser i försäkringsrörelselagen

21 § Följande bestämmelser i 12 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag:

–1 § om delägare,

–4 § med definitioner,

–4 a § om elektroniska hjälpmedel vid kallelser m.m.,

–6–9 och 12–17 §§ om bildande av ett ömsesidigt försäkringsbolag,

–18–22 §§ om registrering av bolaget,

–22 a § om ändring av bolagsordningen,

–23 § om förlagsinsatser,

–25 och 26–30 §§ om bolagets ledning,

–33–40 §§ om bolagsstämma,

–43 § om kompetenskrav m.m. vid revision,

–44–62 §§ om allmän granskning,

–63–67 §§ om vinstutdelning m.m.,

–68–72 §§ om förlusttäckning och fördelning av överskott i ömsesidiga livförsäkringsbolag,

–76–78 §§ om likvidation,

–79 § om konkurs,

–90 § om registrering m.m., och

–91 § om straff och vite.

Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om ömsesidiga försäkringsbolag och ömsesidiga livförsäkringsbolag avse ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Ansvar för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags förpliktelser

22 § I ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag har delägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser.

I bolagsordningen för ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag får det dock föreskrivas att en delägare som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare ska täcka sådana skulder, avsättningar eller förluster i tjänstepensionsverksamheten som bolaget inte kan täcka med egna tillgångar eller medel, genom att göra kapitaltillskott till bolaget (uttaxering).

Bemyndigande

23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att bestämmelserna om koncerner i denna lag, i föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, i försäkringsrörelselagen (2010:2043), i föreskrifter som har meddelats med stöd av försäkringsrörelselagen och i lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska gälla helt eller delvis för en grupp av företag som inte utgör en koncern enligt 1 kap. 10–14 §§ lagen om ekonomiska föreningar, men som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning.

Återbetalning av garantikapital

24 § Garantikapitalet ska betalas tillbaka när det inte längre behövs för att verksamheten ska kunna drivas ändamålsenligt och om en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalbasens sammansättning och

Sida 1057
Prop. 2018/19:158Sida 1058

storlek i 7 kap. Bestämmelser om villkor för sådan återbetalning finns i 12 kap. 66 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Garantikapitalet ska också betalas tillbaka om inte registrering sker enligt 12 kap. 18 § försäkringsrörelselagen.

Bolagsordningens innehåll

25 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags bolagsordning ska innehålla uppgifter om

  1. bolagets företagsnamn,
  2. den ort i Sverige där bolagets styrelse ska ha sitt säte,
  3. föremålet för bolagets verksamhet och vilka försäkringsklasser verksamheten ska avse,
  4. huruvida tjänstepensionsverksamhet ska drivas utanför EES,
  5. antalet eller lägsta och högsta antalet av de styrelseledamöter, revisorer och eventuella styrelsesuppleanter som får utses av bolagsstämman och tiden för styrelseledamöternas och revisorernas uppdrag,
  6. den krets av försäkrade som i denna egenskap är delägare, om inte bara försäkringstagarna är delägare,
  7. garantikapitalet,
  8. regler för hur rösträtten och förslagsrätten ska utövas, hur beslut ska fattas på stämman och i vilken utsträckning garanterna ska ha rösträtt,
  9. för vilka tjänstepensionsförsäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp eller vilken andel och i vilken ordning uttaxering kan ske hos de delägare som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare och hur uttaxeringen ska genomföras,
  10. i vilken ordning garanterna ska betala in det tecknade garantikapitalet,
  11. huruvida och i vilken ordning vinst ska delas ut till garanterna och i vilken ordning garantikapitalet ska betalas tillbaka,
  12. hur en bolagsstämma ska sammankallas,
  13. de ärenden som ska förekomma på en ordinarie bolagsstämma,
  14. de regler enligt vilka bolagsstämman får förfoga över bolagets vinst eller på annat sätt täcka bolagets förlust,
  15. antal och sammanlagt belopp av de tjänstepensionsförsäkringar som ska vara tecknade innan bolaget kan anses bildat,
  16. hur tillgångarna ska fördelas mellan delägarna vid bolagets upplösning,
  17. huruvida förlagsinsatser som avses i 11 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska förekomma och vad som i så fall ska gälla för dem, och
  18. huruvida bolaget ska ha euro som redovisningsvaluta.

Tillämpliga bestämmelser om bolagets ledning

26 § Bestämmelserna i 7 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar om föreningens ledning ska gälla även för ömsesidiga tjänstepensionsbolag med de undantag och tillägg som följer av 27 § i detta kapitel och av 12 kap. 25 och 26–30 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Sida 1058
Prop. 2018/19:158Sida 1059

Revisionsutskott

27 § I fråga om revisionsutskott ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 7 kap. 47 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Tillämpliga bestämmelser om bolagsstämma

28 § Bestämmelserna om föreningsstämma i 6 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag med de undantag och tillägg som följer av 29 § i detta kapitel och 12 kap. 29 och 33–40 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Kungörande av beslut om uttaxering

29 § Ett beslut om att ändra bolagsordningen i fråga om delägarnas ansvar vid uttaxering enligt 22 § andra stycket ska kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar som styrelsen bestämmer. Beslutet ska kungöras genast efter att det har registrerats. Dessutom ska en underrättelse om beslutet skickas till varje delägare vars postadress är känd.

Tillämpliga bestämmelser om revision och särskild granskning

30 § Bestämmelserna om revision och särskild granskning i 8 och 9 kap. lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag med de avvikelser och tillägg som följer av 31–34 §§ i detta kapitel och 12 kap. 43 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Revisorns uppdragstid

31 § I fråga om uppdragstid för revisorn ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 54 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Möjligheten enligt den paragrafen att förlänga revisionsuppdraget till högst tjugo eller tjugofyra år gäller dock inte uppdrag i ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag.

Revisionsberättelsen

32 § I fråga om revisionsberättelsens innehåll ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 56–59 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Koncernrevision

33 § I fråga om koncernrevision ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 60 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Domstols entledigande av revisorn

34 § I fråga om en domstols entledigande av revisorn ska ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 55 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Sida 1059
Prop. 2018/19:158Sida 1060

EU:s revisorsförordning

35 § Bestämmelser om revision av ömsesidiga tjänstepensionsbolag finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014.

Frivillig likvidation

36 § Beslut om frivillig likvidation av ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag fattas av bolagsstämman. För beslut om likvidation i andra fall än när det finns grund för tvångslikvidation enligt 37 § krävs att det stöds av två tredjedelar av samtliga röstande. Mer långtgående villkor för att beslutet ska bli giltigt får föreskrivas i bolagsordningen.

När det finns grund för tvångslikvidation enligt 37 § gäller beslutet omedelbart. I övriga fall får bolagsstämman bestämma att beslutet om likvidation ska gälla omedelbart eller från och med en viss senare dag.

Bestämmelsen i 17 kap. 9 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar om anmälan av beslutet ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag.

Tvångslikvidation

37 § Bestämmelsen om allmän domstols beslut om likvidation i 17 kap. 16 § första stycket 1 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska tillämpas på ömsesidiga tjänstepensionsbolag. Bolagsverket ska besluta att ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag ska gå i likvidation, om

  1. bolagets hela försäkringsbestånd har överlåtits,
  2. ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har getts,
  3. tillståndet att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag enligt denna lag har återkallats utan att bolaget i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),
  4. bolaget är försatt i konkurs som avslutats med överskott och bolagsstämman inte inom föreskriven tid har fattat beslut om likvidation enligt 12 kap. 79 § försäkringsrörelselagen, eller
  5. bolaget inte har någon behörig styrelse eller verkställande direktör som är anmäld till försäkringsregistret.

Frågor om likvidation enligt första stycket prövas på anmälan av Finansinspektionen eller på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören eller en delägare eller röstberättigad som inte är delägare. I de fall som avses i första stycket 4 eller 5 prövas frågan även på ansökan av en borgenär eller någon annan vars rätt kan vara beroende av att det finns någon som kan företräda bolaget. I de fall som avses i första stycket 3 ska Bolagsverket fatta beslutet om likvidation så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in till Bolagsverket.

Beslut om likvidation ska inte meddelas om det styrks att likvidationsgrunden upphört under ärendets handläggning. Ett beslut om likvidation gäller omedelbart.

Sida 1060
Prop. 2018/19:158Sida 1061

Tillämpliga bestämmelser för genomförande av likvidationen

38 § För genomförandet av en likvidation enligt 37 § tillämpas 17 kap. 12, 18, 19 och 23–45 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de tillägg som föreskrivs i 12 kap. 76–78 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043). I ärenden om likvidation enligt 37 § första stycket 3 tillämpas dock inte 17 kap. 12 och 18 §§ lagen om ekonomiska föreningar.

Överlåtande bolag vid fusion med ömsesidigt tjänstepensionsbolag

39 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag får vara överlåtande bolag vid en fusion bara om ett annat ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller motsvarande juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES är övertagande bolag.

Tillämpliga bestämmelser vid fusion

40 § Vid fusion med ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag tillämpas 16 kap. 1–16, 20, 24–40 och 42–51 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar med de ändringar och tillägg som föreskrivs i 41–45 §§ i detta kapitel.

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

41 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande bolag. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av det eller de svenska bolag som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga bolag. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Vid fusion genom kombination ska bolagen också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av bolagsordningen enligt 2 kap. 9 § för det övertagande bolaget. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om det övertagande bolaget ska ha hemvist i Sverige.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

42 § Vid behandlingen av en ansökan enligt 41 § första stycket ska Finansinspektionen pröva om försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, i fall de inte redan har en sådan säkerhet och om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden.

När ansökan ska avslås

43 § En ansökan enligt 41 § första stycket ska avslås om

  1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot bolagsordningen,
  2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,
Sida 1061
Prop. 2018/19:158Sida 1062
  1. försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 42 § eller de fusionerande bolagens ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades eller andra borgenärers intressen, eller
  2. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.

Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får ärendet förklaras vilande under högst sex månader.

Registrering av fusion

44 § Det som sägs om föreningsregistret i 16 kap. 12 § och 24 § första stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska i stället avse försäkringsregistret.

I stället för det som föreskrivs om tidpunkten för anmälan för registrering i 16 kap. 24 § andra stycket lagen om ekonomiska föreningar, ska en sådan anmälan göras senast två månader efter det att Finansinspektionens tillstånd att verkställa fusionsplanen har fått laga kraft.

Absorption av helägt dotterbolag

45 § Bestämmelserna om fusion genom absorption i 16 kap. 28 och 29 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska bara gälla vid fusion mellan bolag enligt 39 § i detta kapitel. Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen ska göras av moderbolaget och ges in till Finansinspektionen senast en månad efter det att planen har blivit gällande hos det bolaget. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjort enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningar enligt första stycket och om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar. Bolagsverket ska registrera tillståndet enligt 16 kap. 29 § lagen om ekonomiska föreningar. Det som sägs där om föreningsregistret ska i stället avse försäkringsregistret.

Vid behandlingen av en ansökan tillämpas 42 och 43 §§.

Ömsesidiga tjänstepensionsbolags företagsnamn

46 § Ett ömsesidigt tjänstepensionsbolags företagsnamn ska innehålla orden ömsesidig och tjänstepension.

Bolagets styrelse får anta ett särskilt företagsnamn. Ett särskilt företagsnamn får inte innehålla ordet ömsesidig.

Företagsnamnet ska tydligt skilja sig från företagsnamn som är införda i försäkringsregistret. I övrigt finns bestämmelser om registreringen i lagen (2018:1653) om företagsnamn.

Sida 1062
Prop. 2018/19:158Sida 1063

Tjänstepensionsföreningar

Vad en tjänstepensionsförening är

47 § En tjänstepensionsförening är en förening som har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att som tjänstepensionsföretag driva tjänstepensionsverksamhet i vilken medlemmarna deltar genom att använda föreningens tjänster som försäkringstagare eller som försäkrad.

Tillämpning av allmänna bestämmelser för ekonomiska föreningar

48 § Lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för tjänstepensionsföreningar om inte något annat följer av denna lag eller av de bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som det hänvisas till i denna lag. Vid tillämpningen av lagen om ekonomiska föreningar på tjänstepensionsföreningar ska det som sägs om

  1. ekonomisk förening avse tjänstepensionsförening, och
  2. föreningsregistret avse försäkringsregistret.

Hänvisningar i lagen om ekonomiska föreningar till bestämmelser i samma lag ska i förekommande fall avse de bestämmelser i denna lag eller i försäkringsrörelselagen som gäller i stället för eller utöver lagen om ekonomiska föreningar.

Tillämpliga bestämmelser i försäkringsrörelselagen

49 § Följande bestämmelser i 13 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) tillämpas på tjänstepensionsföreningar:

–3 § med grundläggande bestämmelser,

–7 § om registrering m.m.,

–8 § om föreningens medlemmar m.m.,

–10–12 §§ om föreningens ledning,

–14–17 §§ om föreningsstämma,

–18 § om revision och särskild granskning,

–19–25 §§ om återbäring och annan användning av föreningens egendom,

–28–30 §§ om likvidation,

–30 a § om upplösning utan föregående likvidation,

–36 och 37 §§ om fusion, och

–38 § om skadestånd.

Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkringsförening och livförsäkringsförening gälla tjänstepensionsförening.

Ansvar för en tjänstepensionsförenings förpliktelser

50 § Utöver bestämmelserna om ansvar för en förenings skyldigheter i 1 kap. 9 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar får det i en tjänstepensionsförenings stadgar föreskrivas att en medlem som i egenskap av arbetsgivare intar ställning av försäkringstagare ska täcka sådana skulder, avsättningar eller förluster i tjänstepensionsverksamheten som föreningen inte kan täcka med egna tillgångar eller medel, genom att göra kapitaltillskott till föreningen (uttaxering).

Sida 1063
Prop. 2018/19:158Sida 1064

Verksamhetskapital

51 § En tjänstepensionsförening får inte bildas utan verksamhetskapital. Kapitalet får tillskjutas även av andra än medlemmar.

För registrering av en tjänstepensionsförening krävs att hela verksamhetskapitalet har betalats in.

Verksamhetskapitalet ska betalas tillbaka när det inte längre behövs för att verksamheten ska kunna drivas ändamålsenligt och en återbetalning är förenlig med bestämmelserna om kapitalbasens storlek och sammansättning i 7 kap. Verksamhetskapitalet ska också betalas tillbaka om inte registrering sker enligt 13 kap. 7 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Stadgar

52 § En tjänstepensionsförenings stadgar ska, utöver vad som följer av 3 kap. 1 § 1–3 och 5–10 lagen om (2018:672) om ekonomiska föreningar, innehålla uppgifter om

  1. vilka försäkringsklasser verksamheten ska avse,
  2. huruvida föreningen ska driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag utanför EES,
  3. de villkor som ska gälla för inträde i föreningen,
  4. storleken på verksamhetskapitalet,
  5. den eventuella rätt till avkastning som tillfaller den som skjutit till verksamhetskapital,
  6. den eventuella rösträtt på föreningsstämma som tillfaller den som skjutit till verksamhetskapital,
  7. i vilken ordning verksamhetskapitalet ska betalas in och betalas tillbaka,
  8. för vilka slag av försäkringar, i vilka situationer, intill vilket belopp och i vilken ordning uttaxering kan göras hos medlemmar som i egenskap av arbetsgivare är försäkringstagare samt hur uttaxeringen ska genomföras, och
  9. hur föreningens förlust får täckas.

Revisionsutskott

53 § I fråga om revisionsutskott ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 7 kap. 47 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Revisorns uppdragstid

54 § I fråga om uppdragstid för revisorn ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 54 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Möjligheten enligt den paragrafen att förlänga revisionsuppdraget till högst tjugo eller tjugofyra år gäller dock inte uppdrag i en tjänstepensionsförening.

Revisionsberättelsen

55 § I fråga om revisionsberättelsens innehåll ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan förening som avses i 8 kap. 56–59 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Sida 1064
Prop. 2018/19:158Sida 1065

Koncernrevision

56 § I fråga om koncernrevision ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 60 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

Domstols entledigande av revisorn

57 § I fråga om domstols entledigande av revisorn ska en tjänstepensionsförening anses som en sådan ekonomisk förening som avses i 8 kap. 55 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.

EU:s revisorsförordning

58 § Bestämmelser om revision av tjänstepensionsföreningar finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014.

Tvångslikvidation

59 § Utöver bestämmelserna om tvångslikvidation i 17 kap. 11 § och 16 § första stycket 1–3 lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar gäller för tjänstepensionsföreningar att Bolagsverket ska besluta att föreningen ska gå i likvidation, om

  1. föreningens hela försäkringsbestånd har överlåtits,
  2. ett tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag för en bestämd tid har gått ut utan att något nytt tillstånd har getts, eller
  3. tillståndet att driva tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag enligt denna lag har återkallats utan att föreningen i stället har fått ett tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).

En fråga om likvidation enligt första stycket prövas på ansökan av styrelsen, en styrelseledamot, den verkställande direktören, en föreningsmedlem eller en innehavare av förlagsandelar eller på anmälan av Finansinspektionen.

I ärenden enligt första stycket 3 ska bestämmelserna i 17 kap. 12 § lagen om ekonomiska föreningar inte tillämpas. Bolagsverket ska fatta beslut om likvidation i sådana ärenden så snart det är praktiskt möjligt, dock senast dagen efter det att ansökan eller anmälan om likvidation kom in. Beslutet om likvidation gäller omedelbart.

Överlåtande förening vid fusion

60 § En tjänstepensionsförening får vara överlåtande förening vid en fusion bara om en annan tjänstepensionsförening eller en motsvarande juridisk person med hemvist i ett annat land inom EES än Sverige är övertagande förening.

Tillämpliga bestämmelser

61 § Vid fusion med en tjänstepensionsförening tillämpas 62–64 §§ i detta kapitel i stället för 16 kap. 17–19, 21–23 och 41 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar. Särskilda bestämmelser om tillämpning av 16 kap. 24 § lagen om ekonomiska föreningar finns i 13 kap. 36 § försäk-

Sida 1065
Prop. 2018/19:158Sida 1066

ringsrörelselagen (2010:2043). När fusionen avser en tjänstepensionsförening och ett helägt dotterbolag tillämpas 62–64 §§. Det som sägs där om överlåtande förening ska i stället avse dotterbolaget.

Ansökan om tillstånd att verkställa fusionsplanen

62 § Ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska göras av såväl överlåtande som övertagande tjänstepensionsförening. Vid en gränsöverskridande fusion ska ansökan dock göras av den eller de svenska föreningar som deltar i fusionen. Ansökan ska ges in till Finansinspektionen inom en månad från det att fusionsplanen blivit gällande i samtliga föreningar. Om planen har registrerats enligt 16 kap. 12 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska ansökan dessutom ges in senast två år efter det att uppgift om registreringen har kungjorts enligt 19 kap. 5 § samma lag.

Vid fusion genom kombination ska tjänstepensionsföreningarna också ansöka om tillstånd enligt 2 kap. 4 § och godkännande av stadgarna enligt 2 kap. 9 § för den övertagande föreningen. Vid gränsöverskridande fusion gäller detta bara om den övertagande föreningen ska ha hemvist i Sverige.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket och Skatteverket om ansökningar enligt första stycket. Finansinspektionen ska vidare underrätta Bolagsverket om beslut som har fått laga kraft och som har meddelats med anledning av sådana ansökningar.

63 § Vid behandlingen av en ansökan om tillstånd att verkställa en fusionsplan ska Finansinspektionen pröva om försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer tillförsäkras en betryggande säkerhet, i fall de inte redan har en sådan säkerhet och om ett sådant skydd behövs med hänsyn till de fusionerande tjänstepensionsföreningarnas ekonomiska förhållanden.

När en ansökan om att verkställa en fusionsplan ska avslås

64 § En ansökan enligt 62 § ska avslås, om

  1. fusionsplanen inte har godkänts i behörig ordning eller till sitt innehåll strider mot lag eller annan författning eller mot stadgarna,
  2. fusionen har förbjudits enligt konkurrenslagen (2008:579) eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 eller om prövning av fusionen pågår enligt den lagen eller förordningen,
  3. försäkringstagarna, de försäkrade och andra borgenärer inte har tillförsäkrats en sådan betryggande säkerhet som avses i 63 § eller de fusionerande föreningarnas ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att fusionen inte kan anses förenlig med försäkringstagarnas, de försäkrades och andra borgenärers intressen, eller
  4. det är motiverat av hänsyn till allmänintresset.

Om ansökan inte kan beviljas på grund av att prövning pågår enligt konkurrenslagen eller rådets förordning (EG) nr 139/2004 och prövningen kan antas bli avslutad inom kort tid, får Finansinspektionen förklara att ärendet ska vila under en viss tid som inte får överstiga sex månader.

Sida 1066
Prop. 2018/19:158Sida 1067

Företagsnamn

65 § I stället för det som föreskrivs om en förenings företagsnamn i 20 kap. 1 § första stycket första meningen och 2 § tredje meningen lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar ska följande gälla. En tjänstepensionsförenings företagsnamn ska innehålla ordet tjänstepensionsförening. Ordet tjänstepensionsförening eller en förkortning av det ordet får inte finnas med i ett särskilt företagsnamn.

Endast tjänstepensionsföreningar får använda ordet tjänstepensionsförening i sitt företagsnamn.

Straff

66 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 65 § andra stycket.

11 kap. Överlåtelse av försäkringsbestånd

Ett tjänstepensionsföretags rätt överlåta försäkringsbestånd

1 § Ett tjänstepensionsföretag får helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd till

  1. ett annat tjänstepensionsföretag,
  2. ett försäkringsföretag, eller
  3. ett utländskt tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i ett land inom EES (utländskt tjänstepensionsinstitut).

Ett tjänstepensionsföretag får helt eller delvis överta ett bestånd av tjänstepensionsavtal från ett utländskt tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige.

I 14 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) finns bestämmelser om överlåtelser av försäkringsbestånd från ett försäkringsföretag. I 9 kap. lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns bestämmelser om överlåtelser av bestånd av tjänstepensionsavtal från ett utländskt tjänstepensionsinstitut som driver verksamhet i Sverige.

Överlåtelse från ett tjänstepensionsföretag till ett annat tjänstepensionsföretag eller från ett tjänstepensionsföretag till ett försäkringsföretag

Stämmans godkännande och handlingar som ska hållas tillgängliga

2 § Ett avtal om överlåtelse ska för att bli giltigt godkännas av stämman i det överlåtande företaget. Minst en vecka före den stämma då den frågan ska behandlas ska följande handlingar hållas tillgängliga för aktieägarna och de röstberättigade och sedan även läggas fram på stämman:

  1. ett förslag till stämmobeslut,
  2. överlåtelseavtalet,
  3. styrelsens redogörelse för omständigheter som kan vara av vikt vid bedömningen av förslagets lämplighet för företaget och för de försäkrade, försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade, och
  4. ett yttrande av revisorerna över redogörelsen som avses i 3.
Om årsredovisningen inte ska behandlas på stämman, ska även följande
handlingar hållas tillgängliga enligt första stycket:
Sida 1067
Prop. 2018/19:158Sida 1068
  1. den årsredovisning som innehåller de senast fastställda balans- och resultaträkningarna, tillsammans med stämmans beslut om företagets vinst eller förlust,
  2. revisionsberättelsen för det år årsredovisningen avser,
  3. styrelsens redogörelse för sådana händelser efter det att årsredovisningen lämnades som är av väsentlig betydelse för företagets ställning, och
  4. ett yttrande av revisorerna över redogörelsen som avses i 3. Handlingarna ska genast skickas till de aktieägare och röstberättigade

som begär det och uppger sin postadress.

Registrering av stämmobeslut

3 § Inom fyra månader från stämmans beslut om godkännande av överlåtelseavtalet ska det överlåtande företaget anmäla beslutet om Bolagsverket för registrering. Om en talan mot stämmans beslut har ogillats ska tiden dock räknas från den dag när domen fick laga kraft.

Om en anmälan inte har gjorts inom föreskriven tid eller om Bolagsverket genom ett beslut som har fått laga kraft har avskrivit en anmälan eller vägrat registrering av beslutet, har frågan om överlåtelse fallit.

Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal

4 § Ett tjänstepensionsföretag får verkställa ett överlåtelseavtal med tillstånd av Finansinspektionen.

Ansökan om tillstånd

5 § Ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska göras av både det överlåtande och det övertagande företaget. Ansökningarna ska ges in till Finansinspektionen inom fyra månader från det att stämmans beslut registrerades.

Finansinspektionen ska underrätta Bolagsverket om ansökningarna och om beslut som har meddelats med anledning av dem och som har fått laga kraft. Om ansökningarna inte har gjorts inom föreskriven tid eller om de har avslagits, ska Bolagsverket förklara att frågan om överlåtelse har fallit.

Förutsättningar för tillstånd

6 § Tillstånd att verkställa överlåtelseavtalet ska ges, om

  1. den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade inte försämras,
  2. det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats, och
  3. behörig myndighet i det land där gränsöverskridande verksamhet i förekommande fall ska drivas samtycker till överlåtelsen eller inte har yttrat sig.

Föreläggande om komplettering

7 § Finansinspektionen får förelägga de ansökande företagen att ge in den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen ska kunna bedöma om den rätt som tillkommer de försäkrade, försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade försämras.

Sida 1068
Prop. 2018/19:158Sida 1069

Kungörande av ansökningar

8 § Om ansökningarna inte ska avslås genast ska Finansinspektionen i Post- och Inrikes Tidningar och lämpliga ortstidningar kungöra ansökningarnas innehåll med uppgift om att ett avtal om överlåtelse av försäkringsbestånd har ingåtts och var avtalet och annan utredning hålls tillgängliga.

Kungörelsen ska innehålla föreläggande för försäkrade, försäkringstagare och andra ersättningsberättigade som berörs av överlåtelsen att inom en bestämd tid, minst en månad efter kungörelsen, anmäla till Finansinspektionen om de har något att invända mot ansökningarna.

Yttrande från behörig myndighet

9 § Innan Finansinspektionen ger tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal som leder till gränsöverskridande verksamhet ska inspektionen ge den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska drivas tillfälle att yttra sig. Tiden för den behöriga myndigheten att yttra sig får inte vara kortare än tre månader.

Registrering av och ansvar för överlåtet bestånd

10 § När tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal har getts ska det övertagande företaget genast anmäla tillståndsbeslutet till Bolagsverket för registrering.

Bolagsverket ska genast registrera beslutet. När registreringen har gjorts övergår ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet på det övertagande företaget.

Underrättelser från det övertagande företaget

11 § När överlåtelsen har verkställts ska det övertagande företaget underrätta varje försäkringstagare och försäkrad som berörs. Finansinspektionen får besluta på vilket sätt en underrättelse ska lämnas.

Kungörande vid gränsöverskridande verksamhet

12 § Om en överlåtelse leder till gränsöverskridande verksamhet, ska Finansinspektionen offentliggöra överlåtelsen i det land där verksamheten ska drivas enligt bestämmelserna där. Om överlåtelsen offentliggörs på motsvarande sätt i det berörda landet, behöver inspektionen inte offentliggöra beslutet där.

Överlåtelse av försäkringsbestånd från ett tjänstepensionsföretag till ett utländskt tjänstepensionsinstitut

En överlåtelse ska godkännas av behörig myndighet

13 § Ett tjänstepensionsföretag får verkställa ett avtal om överlåtelse till ett utländskt tjänstepensionsinstitut efter godkännande från den behöriga myndigheten i det övertagande institutets hemland enligt bestämmelserna i det landet.

Sida 1069
Prop. 2018/19:158Sida 1070

Godkännanden som krävs för att avtalet ska bli giltigt

14 § För att ett avtal om överlåtelse till ett utländskt tjänstepensionsinstitut ska bli giltigt ska överlåtelsen godkännas av

  1. en majoritet av de försäkringstagare och försäkrade som är ersättningsberättigade enligt de försäkringsavtal som omfattas av överlåtelsen, eller av en majoritet av deras företrädare, och
  2. det uppdragsgivande företaget.

Det överlåtande företaget ska göra information om villkoren för överlåtelsen tillgänglig för dem som ska godkänna överlåtelsen enligt första stycket. Informationen ska lämnas i god tid innan det övertagande institutet lämnar in en ansökan om godkännande av överlåtelsen till den behöriga myndigheten i institutets hemland.

Finansinspektionens bedömning av en överlåtelse

15 § Finansinspektionen ska på begäran av den behöriga myndigheten i det övertagande institutets hemland göra en bedömning av en överlåtelse. Finansinspektionen ska bedöma om

  1. den rätt som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade försämras, och
  2. det överlåtande företaget har den kapitalbas som krävs med beaktande av det försäkringsbestånd som ska överlåtas.

Finansinspektionen ska lämna sin bedömning till den andra myndigheten inom åtta veckor från det att begäran togs emot.

Information från Finansinspektionen till behörig myndighet

16 § Om överlåtelsen leder till gränsöverskridande verksamhet ska Finansinspektionen informera den behöriga myndigheten i det övertagande institutets hemland om vilka regler för verksamheten som är tillämpliga på det försäkringsbestånd som överlåts. Informationen ska lämnas inom fyra veckor från det att Finansinspektionen tog emot en underrättelse om ett beslut om godkännande av överlåtelsen från den behöriga myndigheten.

Ansvar för ett överlåtet försäkringsbestånd

17 § Ansvaret för det överlåtna försäkringsbeståndet övergår från det överlåtande företaget till det övertagande institutet när institutet har tagit emot ett beslut om godkännande av överlåtelsen från den behöriga myndigheten i hemlandet. Om institutet inte har tagit emot någon information om godkännandet inom sju veckor från det att beslutet fattades, får avtalet ändå verkställas och ansvaret för försäkringsbeståndet övergår därmed till institutet.

Övertagande från ett utländskt tjänstepensionsinstitut

Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal

18 § Ett tjänstepensionsföretag får med tillstånd av Finansinspektionen verkställa ett avtal om överlåtelse som innebär övertagande av ett bestånd av tjänstepensionsavtal från ett utländskt tjänstepensionsinstitut som inte driver verksamhet i Sverige.

Sida 1070
Prop. 2018/19:158Sida 1071

Ansökan om tillstånd

19 § En ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska göras av det övertagande företaget och ges in till Finansinspektionen.

Ansökan ska innehålla

  1. det skriftliga överlåtelseavtalet,
  2. uppgifter om avtalsparternas namn, hemvist och det land inom EES där respektive part är registrerad eller auktoriserad,
  3. en beskrivning av det bestånd av tjänstepensionsavtal som ska övertas och det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser om pensionsförmåner som ligger till grund för avtalen,
  4. namn och hemvist för arbetsgivare eller egenföretagare som erbjuder pensionsförmåner enligt de tjänstepensionsavtal som ingår i det bestånd som ska överlåtas, eller som gör inbetalningar till tjänstepensionsinstitutet,
  5. dokumentation om att överlåtelsen har godkänts av den arbetsgivare eller egenföretagare som avses i 4 och en majoritet av de personer som har eller kommer att ha rätt till pensionsförmåner enligt tjänstepensionsavtalen eller den överenskommelse som ligger till grund för dem, eller av en majoritet av företrädare för dessa personer, och
  6. uppgifter om vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som är tillämplig på de tjänstepensionsavtal som ingår i överlåtelsen.

Översändande av ansökan till behörig myndighet i det överlåtande institutets hemland

20 § Finansinspektionen ska utan dröjsmål översända en inkommen tillståndsansökan till den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland för bedömning.

Förutsättningar för tillstånd

21 § Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska ges, om

  1. all information enligt 19 § har lämnats,
  2. den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland har godkänt överlåtelsen,
  3. de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget före och efter överlåtelsen är tillräckligt skyddade,
  4. det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats,
  5. det övertagande företagets organisation är ändamålsenlig med hänsyn till överlåtelsen, och
  6. den som deltar i ledningen av det övertagande företaget har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften med hänsyn till överlåtelsen.

Föreläggande om komplettering

22 § Finansinspektionen får förelägga det övertagande företaget att ge in den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen ska kunna bedöma om de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget är tillräckligt skyddade.

Sida 1071
Prop. 2018/19:158Sida 1072

Frister för beslut och underrättelser

23 § Finansinspektionen ska meddela beslut med anledning av en ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal inom tre månader från det att ansökan togs emot. Inspektionen ska därefter inom två veckor underrätta den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland om beslutet.

Finansinspektionen ska till det övertagande företaget lämna information om de regler för verksamheten som ska tillämpas på det överlåtna beståndet av tjänstepensionsavtal. Informationen ska lämnas inom en vecka från det att inspektionen tog emot den från den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland.

Registrering av ett tillståndsbeslut

24 § När tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal har getts ska det övertagande företaget genast anmäla tillståndsbeslutet till Bolagsverket för registrering.

Bolagsverket ska genast registrera beslutet. När registreringen har gjorts övergår ansvaret för det överlåtna beståndet på det övertagande företaget.

Medling av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

25 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.

Överlåtelse vid ett tjänstepensionsföretags likvidation eller konkurs

Överlåtelser vid likvidation eller konkurs

26 § Försäkringsbestånd får överlåtas även om det överlåtande tjänstepensionsföretaget har gått i likvidation eller försatts i konkurs.

Försäkringsbeståndet ska vid företagets likvidation eller konkurs om möjligt överlåtas till ett eller flera tjänstepensionsföretag, försäkringsföretag eller utländska tjänstepensionsinstitut.

Förutsättningar för överlåtelse vid likvidation eller konkurs

27 § För överlåtelse av ett försäkringsbestånd vid tjänstepensionsföretagets likvidation eller konkurs ska samma förutsättningar gälla som om företaget inte hade gått i likvidation eller försatts i konkurs, med undantag för kravet i 6 § 1.

Sida 1072
Prop. 2018/19:158Sida 1073
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
Talan i konkurs om återgång av överlåtelseavtal

28 § Vid tillämpning av det som föreskrivs i konkurslagen (1987:672) om rätt till talan om återgång av avtal ska ett överlåtelseavtal anses ingånget den dag tillstånd att verkställa avtalet gavs.

12 kap. Lämplighetsprövning av ägare i tjänstepensionsaktiebolag
Tillämpning av bestämmelser i försäkringsrörelselagen

1 § Följande bestämmelser i

15 kap. försäkringsrörelselagen

(2010:2043) gäller för tjänstepensionsaktiebolag:

–1 och 2 §§ om krav på förvärvstillstånd,

–3 § om bekräftelse av att ansökan kommit in,

–7 § om förvärvstillstånd vid nära förbindelser,

–8 § om när beslut i fråga om förvärvstillstånd ska meddelas m.m.,

–10 § om beslut om tid för genomförande av förvärv,

–11 § om anmälningsskyldighet för den som avyttrar,

–12 § om anmälningsskyldighet för försäkringsaktiebolag,

–13 § om anmälningsskyldighet för ägare som är juridisk person,

–15 och 16 §§ om avyttringsplikt,

–17 § om när aktier inte får medräknas, och

–18 § om förordnande av förvaltare.

Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkringsaktiebolag gälla tjänstepensionsaktiebolag. Hänvisningarna i 15 kap. 15, 17 och 18 §§ försäkringsrörelselagen till 15 kap. 14 § den lagen ska i stället avse 5 §.

Förutsättningar för tillstånd till förvärv

2 § Tillstånd till förvärv som avses i 15 kap. 1 och 2 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ges om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av tjänstepensionsaktiebolaget och det kan antas att förvärvet är ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på tjänstepensionsaktiebolaget.

3 § Vid bedömningen av förvärvarens lämplighet ska följande beaktas:

  1. förvärvarens anseende och kapitalstyrka,
  2. om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i styrelsen för tjänstepensionsaktiebolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett tjänstepensionsaktiebolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift, och
  3. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att tjänstepensionsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet.
4 § Om förvärvaren är ett försäkringsholdingföretag, ett företag som
skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess
dotterföretag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag,
Sida 1073
Prop. 2018/19:158Sida 1074

eller ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 19 kap. 63 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043), 16 kap. 40 § första stycket denna lag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Röstningsförbud

5 § Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte får företräda fler aktier vid stämman än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

  1. om ägaren motverkar eller kan antas komma att motverka att tjänstepensionsaktiebolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,
  2. om ägaren i väsentlig mån har åsidosatt skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, eller
  3. om ägaren är ett försäkringsholdingföretag, ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om ett eller flera av dess dotterföretag som är tjänstepensionsföretag i stället var försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och dess ledning inte uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 19 kap. 63 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043), 16 kap. 40 § första stycket denna lag respektive 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 15 kap. 1 eller 2 § försäkringsrörelselagen, får Finansinspektionen besluta att ägaren inte får företräda aktierna vid stämman till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

Bemyndigande

6 § Regeringen får meddela föreskrifter om handläggningen av tillståndsärenden enligt 2–4 §§ samt 15 kap. 1–3 och 7 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) jämförda med 1 §.

13 kap. Offentliggörande

Redogörelser för investeringar i vissa aktier

1 § Ett tjänstepensionsföretag som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i investeringsstrategin stämmer överens med profilen och löptiden för företagets åtaganden och hur de inslagen bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.

Sida 1074
Prop. 2018/19:158Sida 1075
Paragrafen gäller inte för tillgångar som motsvarar avsättningar för vill-
korad återbäring och för fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagarna,
de försäkrade eller andra ersättningsberättigade bär investeringsrisken.

2 § Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, investerar för ett tjänstepensionsföretag och investeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska tjänstepensionsföretaget i fråga om sådana aktier redogöra för

  1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar att investeringsstrategin och investeringsbesluten stämmer överens med profilen och löptiden för tjänstepensionsföretagets åtaganden,
  2. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar investeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt,
  3. hur dels metoden och tiden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, dels ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna stämmer överens med profilen och löptiden för tjänstepensionsföretagets åtaganden och hur det långsiktiga resultatet i absoluta tal beaktas,
  4. hur tjänstepensionsföretaget bevakar dels kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning, dels portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastigheten, och
  5. hur lång tid överenskommelsen med kapitalförvaltaren gäller.

Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren saknar en eller flera av de delar som redogörelsen ska omfatta, ska tjänstepensionsföretaget tydligt ange skälen för det.

3 § Den information som avses i 1 och 2 §§ ska hållas tillgänglig utan kostnad på tjänstepensionsföretagets webbplats. Om tjänstepensionsföretaget inte har en egen webbplats får informationen hållas tillgänglig på en annan webbplats som enkelt kan nås.

Informationen ska uppdateras varje år. Tjänstepensionsföretaget får dock avstå från att göra en uppdatering om det inte har skett någon väsentlig förändring.

14 kap. Tillsyn

Tillämpning av bestämmelser i försäkringsrörelselagen

1 § Följande bestämmelser i 17 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) gäller för tjänstepensionsföretag och för tillsynen över dem:

–4 § om underrättelse från ett försäkringsföretag om påbörjad verksamhet,

–10 § om förordnande av aktuarie,

–11 § om förordnande av revisor,

– 13 § om sammankallande av styrelsen eller stämma,
Sida 1075
Prop. 2018/19:158Sida 1076

–15 § om Finansinspektionens befogenheter vid ett försäkringsföretags likvidation, och

–17 § om rapport angående de försäkringstekniska avsättningarna. Vid tillämpning av bestämmelserna ska det som sägs om försäkrings- företag gälla tjänstepensionsföretag.

Registreringsmyndighet

2 § Bolagsverket är registreringsmyndighet för tjänstepensionsföretag. Bolagsverket ska enligt 17 kap. 1 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) föra ett försäkringsregister. I registret skrivs de uppgifter in som enligt denna lag, aktiebolagslagen (2005:551), lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar eller andra författningar ska anmälas för registrering.

Tillsynen och dess omfattning

3 § Finansinspektionen har tillsyn över tjänstepensionsföretag. Tillsynen omfattar att verksamheten drivs enligt

  1. denna lag,
  2. andra författningar som reglerar företagets verksamhet,
  3. företagets bolagsordning eller stadgar, och
  4. styrdokument som företaget har upprättat och som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet.

Finansinspektionen har dessutom tillsyn över att tjänstepensionsföretagets ägare och styrning uppfyller lämplighetskraven i denna lag.

Finansinspektionens tillsyn ska utgå från en proaktiv och riskbaserad metod.

Samarbete och utbyte av information

4 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter, Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Upplysningar från ett tjänstepensionsföretag

5 § Ett tjänstepensionsföretag ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet som inspektionen begär. Om företaget driver verksamhet i ett annat land inom EES ska det, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, lämna de upplysningar till behörig myndighet i det landet som den myndigheten behöver för att fullgöra sina uppgifter.

Platsundersökning

6 § Finansinspektionen får när inspektionen anser att det är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett tjänstepensionsföretag.

Styrelsen och den verkställande direktören ska vid den tidpunkt som Finansinspektionen bestämmer hålla tjänstepensionsföretagets tillgångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av

Sida 1076
Prop. 2018/19:158Sida 1077
befattningshavare hos inspektionen eller av någon annan som inspektionen har förordnat.
Finansinspektionen får genomföra en undersökning hos ett företag som har fått i uppdrag av ett tjänstepensionsföretag att utföra viss verksamhet eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen över tjänstepensions- företaget.
Upplysningar från och undersökningar hos andra än tjänstepensionsföretag
7 § Skyldigheten enligt 5 och 6 §§ att lämna upplysningar och hålla till- gångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för
  1. styrelsen och den verkställande direktören eller motsvarande organ i ett företag vars verksamhet uteslutande ska vara att biträda ett tjänstepensionsföretag eller som ett tjänstepensionsföretag har ett bestämmande inflytande i,
  2. ordföranden och den verkställande direktören eller motsvarande befattningshavare i en skaderegleringsnämnd, villkorsnämnd eller annat liknande organ som biträder ett tjänstepensionsföretag, och
  3. styrelsen och den verkställande direktören i ett aktiebolag, om Finansinspektionen med bolagets samtycke har fattat beslut om en sådan skyldighet.

8 § Om det finns intressegemenskap mellan å ena sidan ett tjänstepensionsföretag och å andra sidan ett aktiebolag som denna lag inte är tillämplig på eller en ekonomisk förening, får Finansinspektionen förelägga aktiebolaget eller föreningen att lämna en särskild redovisning över intressegemenskapen. Finansinspektionen får dock bara besluta om ett sådant föreläggande om det behövs med hänsyn till tillsynen över tjänstepensionsverksamheten. Redovisningen ska lämnas enligt anvisningar av Finansinspektionen.

Revisorers och särskilda granskares rapporteringsskyldighet

9 § En revisor eller en särskild granskare ska genast rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett tjänstepensionsföretag får kännedom om förhållanden som

  1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar företagets verksamhet,
  2. kan påverka företagets fortsatta drift negativt,
  3. kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen (2005:551) eller 8 kap. 36 eller 37 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, eller
  4. kan innebära att företaget brister eller har brustit i uppfyllandet av kapitalkrav som gäller för företaget enligt 8 kap.

Revisorn och den särskilda granskaren har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag som revisor eller särskild granskare i tjänstepensionsföretagets moderföretag eller

Sida 1077
Prop. 2018/19:158Sida 1078
dotterföretag eller ett företag som har en likartad förbindelse med tjänstepensionsföretaget.
Allmänt ombud vid konkurs
10 § När ett tjänstepensionsföretag har försatts i konkurs, ska Finans- inspektionen förordna ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet ska som konkursförvaltare delta i konkursboets förvaltning tillsammans med den eller de förvaltare som utses enligt konkurslagen (1987:672) och se till att försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade omfattas av den förmånsrätt som följer av försäkringsavtalen.
Det allmänna ombudet kan göra en sådan framställning om entledigande av förvaltare som avses i 7 kap. 5 § konkurslagen.
Även om beslut om delning av konkursboets förvaltning har fattats, får det allmänna ombudet delta i förvaltningen i dess helhet.
Bestämmelserna i konkurslagen om arvode till konkursförvaltare gäller också det allmänna ombudet.
Redogörelse för ett tjänstepensionsföretags förmåga att hantera ändrade ekonomiska förhållanden
11 § På begäran av Finansinspektionen ska ett tjänstepensionsföretag upprätta och till inspektionen lämna en redogörelse för företagets förmåga att hantera händelser eller förändringar av ekonomiska förhållanden som skulle kunna påverka företagets finansiella ställning negativt.
Första stycket gäller även för verksamhet som omfattas av uppdragsavtal enligt 9 kap. 23 §.
Kapitaltillägg
Befogenhet att besluta om kapitaltillägg och förutsättningar för ett sådant beslut

12 § Finansinspektionen får besluta om ett tillägg till det riskkänsliga kapitalkravet (kapitaltillägg) för ett tjänstepensionsföretag, om

  1. företagets riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som ligger till grund för beräkningen av det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§, eller
  2. företagets företagsstyrningssystem avviker väsentligt från kraven i 9 kap. 1 §, samtidigt som avvikelserna medför att företaget inte kan garantera en korrekt identifiering, mätning, övervakning, hantering och rapportering av de risker som företaget exponeras för eller kan komma att bli exponerat för och det är osannolikt att bristerna kan åtgärdas inom skälig tid.

Beräkning av kapitaltillägg

13 § Ett kapitaltillägg som avses i 12 § 1 ska beräknas så att det säkerställer att tjänstepensionsföretaget uppfyller skyddsnivån enligt 8 kap. 1 §.

Ett kapitaltillägg som avses i 12 § 2 ska vara proportionellt mot de risker som finns på grund av bristerna i företagsstyrningssystemet.

Sida 1078
Prop. 2018/19:158Sida 1079

Kapitalkrav efter beslut om kapitaltillägg

14 § Efter ett beslut om kapitaltillägg ska tjänstepensionsföretagets riskkänsliga kapitalkrav utgöras av summan av kapitaltillägget och det riskkänsliga kapitalkravet beräknat enligt 8 kap. 1–6 §§.

Föreläggande i samband med beslut om kapitaltillägg

15 § När kapitaltillägg beslutas enligt 12 § 2, ska Finansinspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att vidta de åtgärder som behövs för att avhjälpa de brister som har föranlett kapitaltillägget.

Omprövning av beslut om kapitaltillägg

16 § Ett beslut om kapitaltillägg ska omprövas minst en gång per år. Beslutet ska ändras när de förhållanden som låg till grund för beslutet har ändrats.

Avgifter

17 § Tjänstepensionsföretag ska med avgifter bidra till att täcka kostnaderna för Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Rätt att meddela föreskrifter

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. vilka upplysningar ett tjänstepensionsföretag ska lämna till Finansinspektionen enligt 5 § och när de ska lämnas, och
  2. att vissa uppgifter som enligt 5 § ska lämnas till Finansinspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån.

Regeringen får meddela föreskrifter om sådana avgifter som avses i 17 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur upplysningar ska lämnas enligt 5 §.

15 kap. Ingripanden

Grundläggande bestämmelser om ingripande mot tjänstepensionsföretag

När Finansinspektionen ska ingripa

1 § Finansinspektionen ska ingripa om

  1. ett tjänstepensionsföretag har åsidosatt sina skyldigheter enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning eller stadgar eller företagets försäkringstekniska riktlinjer, beräkningsunderlag, investeringsriktlinjer eller riktlinjer för hantering av intressekonflikter eller sådana styrdokument som har sin grund i författningar som reglerar företagets verksamhet,
  2. bolagsordningen, stadgarna, de försäkringstekniska riktlinjerna, beräkningsunderlaget, investeringsriktlinjerna, riktlinjerna för hantering
Sida 1079
Prop. 2018/19:158Sida 1080

av intressekonflikter eller styrdokumenten inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet, eller

3.försäkringsbeståndet inte är tillräckligt för den riskutjämning som krävs.

Om ett tjänstepensionsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter ett föreläggande om rättelse som Finansinspektionen eller en behörig myndighet i det landet har beslutat, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet om vilka åtgärder som vidtas.

Hur Finansinspektionen ska ingripa

2 § Ett ingripande med stöd av 1 § sker genom beslut om

  1. föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande,
  2. förbud att verkställa beslut, eller
  3. anmärkning.

Finansinspektionen får också med stöd av 10 § begränsa ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige.

Om en överträdelse är allvarlig ska tjänstepensionsföretagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas.

Omständigheter som ska beaktas och Finansinspektionens möjligheter att avstå från ingripande

3 § Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.

Finansinspektionen får avstå från ingripande om

  1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig,
  2. tjänstepensionsföretaget gör rättelse, eller
  3. någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot företaget och dessa åtgärder bedöms tillräckliga.

4 § I försvårande riktning ska det beaktas om tjänstepensionsföretaget tidigare har begått en överträdelse.

I förmildrande riktning ska det beaktas om

  1. företaget i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och
  2. företaget snabbt har upphört med överträdelsen sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

Åtgärder vid bristande uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet

Skyldighet att upprätta en åtgärdsplan och att följa den

5 § Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§, ska företaget inom två månader från det att bristen upptäcktes

1.upprätta en åtgärdsplan för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet inom högst tolv månader från samma tidpunkt, och

Sida 1080
Prop. 2018/19:158Sida 1081

2. överlämna planen till Finansinspektionen.

Om ett tjänstepensionsföretag inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket, får inspektionen förelägga företaget att fullgöra skyldigheterna.

Ett tjänstepensionsföretag ska vidta de åtgärder som anges i åtgärdsplanen.

Finansinspektionens behandling av en överlämnad åtgärdsplan

6 § Om Finansinspektionen anser att åtgärderna i en åtgärdsplan som avses i 5 § första stycket 1 är otillräckliga, ska inspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att göra de ändringar i planen som krävs för att företaget, om planen följs, inom högst tolv månader från det att bristen upptäcktes åter ska uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen genom ett eller flera beslut förlänga tidsfristen för ett tjänstepensionsföretag att enligt en sådan plan som avses i 5 § första stycket 1 åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet med sammanlagt högst ett år och sex månader.

Vid prövningen av om förlängning ska ske och när tiden för en sådan förlängning fastställs, ska Finansinspektionen särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av det riskkänsliga kapitalkravet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med dem.

Förlängd tidsfrist vid synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden

7 § Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet och det beror på synnerligen ogynnsamma marknadsförhållanden som företaget inte skäligen kunde förväntas räkna med, får Finansinspektionen förlänga tidsfristen för företaget att enligt en sådan plan som avses i 5 § första stycket 1 åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet. Tidsfristen får förlängas med sammanlagt högst tolv år, genom ett eller flera beslut.

Ett tjänstepensionsföretag ska under tidsfristen regelbundet ge in en lägesrapport om vilka åtgärder som har vidtagits och i vilken mån det riskkänsliga kapitalkravet åter uppfyllts. Finansinspektionen ska i samband med beslut om förlängd tidsfrist också besluta hur ofta rapporten ska ges in. Inspektionen ska då särskilt beakta tiden för förlängning av tidsfristen. En lägesrapport ska inte ges in oftare än var tredje månad.

Om ett tjänstepensionsföretags lägesrapport visar att det inte har skett några väsentliga framsteg med att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet från det att bristen konstaterades fram till dess att rapporten gavs in, ska Finansinspektionen besluta att den förlängda tidsfristen ska upphöra att gälla. Finansinspektionen får avstå från att fatta ett sådant beslut om det finns särskilda skäl.

Åtgärder vid bristande uppfyllelse av minimikapitalkrav eller garantibelopp

Skyldighet att upprätta en finansiell saneringsplan

8 § Om ett tjänstepensionsföretag inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 §, ska företaget inom en månad från det att bristen upptäcktes

Sida 1081
Prop. 2018/19:158Sida 1082
  1. upprätta en finansiell saneringsplan med åtgärder för att åter uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet inom högst tre månader från samma tidpunkt, och
  2. överlämna planen till Finansinspektionen.

Ett tjänstepensionsföretag ska vidta de åtgärder som anges i den finansiella saneringsplanen.

Finansinspektionens behandling av en överlämnad finansiell saneringsplan

9 § Om Finansinspektionen anser att åtgärderna i en finansiell saneringsplan som avses i 8 § är otillräckliga, ska Finansinspektionen förelägga tjänstepensionsföretaget att göra de ändringar i planen som enligt inspektionens mening krävs för att företaget, om planen följs, inom tre månader från det att bristen upptäcktes åter ska uppfylla minimikapitalkravet eller garantibeloppet.

Om det är lämpligt, får Finansinspektionen genom ett eller flera beslut förlänga tidsfristen enligt 8 § första stycket 1 med sammanlagt högst nio månader.

Vid prövningen av om förlängning ska ske och när tiden för en sådan förlängning fastställs, ska Finansinspektionen särskilt beakta i vilken grad den bristande uppfyllelsen av minimikapitalkravet eller garantibeloppet beror på förhållanden som stått utanför tjänstepensionsföretagets kontroll och om företaget skäligen kunde förväntas räkna med dem.

Förbud eller begränsning i rätten att förfoga över tillgångar

10 § Finansinspektionen får begränsa ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt eller förbjuda företaget att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om

  1. företaget inte följer gällande bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar,
  2. företaget inte uppfyller det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§ och det finns särskilda omständigheter som ger anledning att befara att företagets finansiella ställning kommer att försämras ytterligare,
  3. företaget inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 §, eller
  4. det vid beslut om återkallelse av företagets tillstånd bedöms vara nödvändigt för att skydda de intressen som försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade har.

Finansinspektionen får besluta hur tjänstepensionsverksamheten ska drivas efter ett beslut enligt första stycket.

Återkallelse av tillstånd

När ett tjänstepensionsföretags tillstånd ska återkallas

11 § Finansinspektionen ska återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd, om företaget

  1. inte har anmälts för registrering inom föreskriven tid eller anmälan har avskrivits eller avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft,
  2. har förklarat sig avstå från tillståndet,
Sida 1082
Prop. 2018/19:158Sida 1083
  1. har försatts i konkurs eller om beslut har fattats om att företaget ska gå i tvångslikvidation,
  2. inte uppfyller minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 § och företagets finansiella saneringsplan enligt 8 §, trots ett föreläggande enligt 9 §, är uppenbart otillräcklig,
  3. inte inom en månad från den tidpunkt då företaget upptäckte att det inte uppfyllde minimikapitalkravet enligt 8 kap. 7–12 §§ eller garantibeloppet enligt 8 kap. 13 § har överlämnat en finansiell saneringsplan i enlighet med 8 § till Finansinspektionen,
  4. inte inom de tidsfrister som anges i 8 och 9 §§ har vidtagit de åtgärder som finns angivna i företagets finansiella saneringsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande enligt 9 §, eller
  5. får tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043).

12 § Om någon som ingår i ett tjänstepensionsföretags styrelse eller är dess verkställande direktör eller ansvarar för en sådan central funktion som anges i 9 kap. 8 § inte uppfyller de krav som anges i 9 kap. 3 §, ska Finansinspektionen återkalla företagets tillstånd. Det får dock ske bara om Finansinspektionen först har beslutat att anmärka på att personen ingår i styrelsen eller är verkställande direktör eller ansvarar för en central funktion och om han eller hon, sedan en av inspektionen bestämd tid av högst tre månader har gått, fortfarande finns kvar i styrelsen eller som verkställande direktör eller som ansvarig för en central funktion.

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot eller verkställande direktör eller den som ansvarar för en central funktion inte längre får kvarstå i sin befattning. Finansinspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess tjänstepensionsföretaget har utsett en ny styrelseledamot eller verkställande direktör eller ansvarig för en central funktion.

När ett tjänstepensionsföretags tillstånd får återkallas

13 § Finansinspektionen får återkalla ett tjänstepensionsföretags tillstånd, om företaget

  1. inte längre uppfyller kraven för tillstånd,
  2. inte inom ett år från det tillstånd gavs har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,
  3. under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit tjänstepensionsverksamhet,
  4. inte inom två månader från det att bristen i fråga om uppfyllelse av det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§ konstaterades har upprättat en åtgärdsplan enligt 5 § och överlämnat den till Finansinspektionen,
  5. inte inom de tidsfrister som anges i 5–7 §§ har vidtagit sådana åtgärder för att åter uppfylla det riskkänsliga kapitalkravet enligt 8 kap. 1–6 §§ som finns angivna i en åtgärdsplan, i förekommande fall efter ändringar till följd av ett föreläggande enligt 6 §, eller
  6. i annat fall allvarligt åsidosätter bestämmelser som gäller för företagets verksamhet.

I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen meddela en varning, om det är tillräckligt.

Sida 1083
Prop. 2018/19:158Sida 1084

Vad ett beslut om återkallelse av tillstånd får förenas med

14 § Om ett tjänstepensionsföretags tillstånd återkallas, får Finansinspektionen bestämma hur avvecklingen av verksamheten ska ske.

Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta hela eller delar av verksamheten.

Anmälan av vissa beslut till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten

15 § Finansinspektionen ska anmäla beslut om begränsning av ett tjänstepensionsföretags förfoganderätt över sina tillgångar, beslut om förbud för ett tjänstepensionsföretag att förfoga över tillgångarna och beslut om återkallelse av ett tjänstepensionsföretags tillstånd till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten.

Sanktionsavgift

16 § Om Finansinspektionen har meddelat ett beslut om anmärkning eller varning mot ett tjänstepensionsföretag, får inspektionen besluta att företaget ska betala en sanktionsavgift.

Avgiften tillfaller staten.

17 § Sanktionsavgiften ska fastställas till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av tjänstepensionsföretagets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under tjänstepensionsföretagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.

Avgiften får inte vara så stor att tjänstepensionsföretaget därefter inte uppfyller kraven enligt 4 kap. 1 §.

18 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 3 § första stycket och 4 § samt till tjänstepensionsföretagets finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts till följd av regelöverträdelsen.

Förseningsavgift

19 § Om ett tjänstepensionsföretag inte i tid lämnar de upplysningar som har föreskrivits med stöd av 14 kap. 18 § första stycket, får Finansinspektionen besluta att företaget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

Verkställighet av beslut om sanktionsavgift och förseningsavgift

20 § En sanktionsavgift eller förseningsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar efter det att beslutet om den har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet.

Sida 1084
Prop. 2018/19:158Sida 1085
21 § Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift eller försenings- avgift får verkställas enligt utsökningsbalken, om avgiften inte har betalats inom den tid som avses i 20 §. 22 § Om sanktionsavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 20 §, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. 23 § En beslutad sanktionsavgift eller förseningsavgift faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft.
Ingripande mot vissa typer av moderföretag
24 § Om någon i ledningen för ett sådant holdingföretag som avses i 16 kap. 2 § 3 b eller c inte uppfyller de krav som anges i 16 kap. 40 § första stycket, får Finansinspektionen förelägga företaget att rätta till för- hållandet.
Vite
25 § Finansinspektionens beslut om föreläggande enligt denna lag får förenas med vite.
Bemyndiganden
26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. innehållet i en åtgärdsplan enligt 5 §, och 2. innehållet i en finansiell saneringsplan enligt 8 §.

16 kap. Grupptillsyn

Grupptillsyn över tjänstepensionsföretag

1 § Särskild tillsyn över tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp (grupptillsyn) ska utövas enligt detta kapitel.

I en grupp ingår ett företag, dess dotterföretag och andra anknutna företag samt de företag som dotterföretaget har ett ägarintresse i.

Fall då grupptillsyn ska utövas

Fullständig grupptillsyn

2 § Grupptillsyn enligt 14–26 och 29–40 §§ ska utövas över

  1. tjänstepensionsföretag som är moderföretag till eller har ägarintresse i åtminstone ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland,
  2. tjänstepensionsföretag som har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett annat tjänstepensionsföretag, ett utländskt
Sida 1085
Prop. 2018/19:158Sida 1086

tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, och

3. tjänstepensionsföretag vars moderföretag är a)ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare eller en försäkringsgivare från tredjeland, b)ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag, eller c)ett blandat finansiellt holdingföretag.

Begränsad grupptillsyn

3 § Grupptillsyn enligt 27 och 28 §§ ska utövas över tjänstepensionsföretag vars moderföretag är

  1. ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet, eller
  2. ett företag som inte är ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag.

Förhållandet mellan grupptillsynen över tjänstepensionsföretag och grupptillsynen över försäkringsföretag

4 § Ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller av nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet, ska inte omfattas av grupptillsyn enligt denna lag.

5 § Om ett tjänstepensionsföretag enligt 4 § inte ska omfattas av grupptillsyn enligt denna lag och den grupptillsyn som annars skulle utövas enligt denna lag är mer omfattande än den grupptillsyn som ska utövas över företaget enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller enligt nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens IIdirektivet, ska grupptillsyn utövas över företaget enligt denna lag i den omfattning företaget inte omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen eller av nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet.

6 § Om ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsyn enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller enligt nationell lagstiftning i ett annat land inom EES som genomför Solvens II-direktivet är anknutet företag till ett tjänstepensionsföretag som inte omfattas av sådana bestämmelser, ska båda företagen omfattas av grupptillsyn enligt denna lag.

Nivån för grupptillsyn

7 § Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-för- säkringsgivare som är moderföretag till ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.

Första stycket gäller även om

Sida 1086
Prop. 2018/19:158Sida 1087
  1. det yttersta moderföretaget är ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget som är dotter- Bilaga 6 företag i stället var ett försäkringsföretag, eller
  2. det yttersta moderföretaget är ett blandat finansiellt holdingföretag.

8 § Om det i toppen av en grupp finns ett tjänstepensionsföretag, ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som är moderföretag till ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c, ska bestämmelserna om grupptillsyn i detta kapitel tillämpas bara på nivån för detta yttersta moderföretag.

Fortsatt tillsyn över enskilda tjänstepensionsföretag

9 § Ett tjänstepensionsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn enligt denna lag eller försäkringsrörelselagen (2010:2043) står även under tillsyn som enskilt tjänstepensionsföretag enligt denna lag.

Grupptillsynsmyndighet

10 § Finansinspektionen ska vara grupptillsynsmyndighet och ansvara för den grupptillsyn som ska utövas enligt 2, 3, 5 och 6 §§.

Beslut om att inte beakta ett företag i en grupp vid grupptillsynen

11 § Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta att, helt eller delvis, inte beakta ett företag som ingår i en grupp vid grupptillsynen enligt denna lag, om

  1. företaget är beläget utomlands och det finns rättsliga hinder mot överföring av nödvändig information,
  2. företaget är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen, eller
  3. det skulle vara olämpligt eller vilseledande med hänsyn till syftet med grupptillsynen att låta företaget omfattas av den.

När första stycket 2 är tillämpligt på flera företag, får ett sådant beslut fattas bara om företagen tillsammans är av ringa betydelse med hänsyn till syftet med grupptillsynen.

Parallella regelverk

Beslut om undantag från grupptillsyn när tillsyn utövas enligt lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

12 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av tillsyn enligt lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och av grupptillsyn enligt detta kapitel, får Finansinspektionen besluta om undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestämmelserna för konglomerat.

Ett beslut enligt första stycket får fattas bara om tillsynen över företaget enligt den lagen kan anses likvärdig med grupptillsynen enligt detta kapitel, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn.

Sida 1087
Prop. 2018/19:158Sida 1088
Beslut om undantag från grupptillsyn när tillsyn utövas enligt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag
13 § Om ett blandat finansiellt holdingföretag omfattas av grupptillsyn enligt detta kapitel och av gruppbaserad tillsyn enligt lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, får Finans- inspektionen besluta om undantag från detta kapitel så att det blandade finansiella holdingföretaget bara behöver tillämpa de relevanta bestäm- melserna för den största sektorn enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.
Ett beslut enligt första stycket får fattas bara om tillsynen över företaget enligt lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag kan anses likvärdig med grupptillsynen enligt detta kapitel, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn.
Gruppsolvens
Kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

14 § Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § ska säkerställa att det inom gruppen sammantaget finns en gruppbaserad kapitalbas som alltid minst uppgår till

  1. ett gruppbaserat kapitalkrav beräknat enligt 15–17 §§, eller
  2. det högre belopp som Finansinspektionen har beslutat enligt 20 §.

Metoder för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav

15 § Kapitalbasen och kapitalkravet för en grupp som står under grupptillsyn enligt detta kapitel ska beräknas enligt en sammanläggnings- och avräkningsmetod. Om det är lämpligt, får Finansinspektionen i ett enskilt fall besluta att kapitalbasen och kapitalkravet i stället ska beräknas enligt en konsolideringsmetod, eller enligt en kombination av de metoderna.

Proportionellt beaktande av innehav

16 § Vid beräkningen av den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska ett anknutet företag beaktas proportionellt efter det innehav som ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 a, b eller c har i det anknutna företaget. Om det finns särskilda skäl, får innehav beaktas till en annan andel.

Finansinspektionen ska besluta vilken proportionell andel som ska beaktas när det inte finns kapitalbindningar mellan vissa av företagen i en grupp.

Vissa avdrag vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen

17 § När den gruppbaserade kapitalbasen beräknas ska avdrag göras så att inte dubbelräkning sker av poster som ingår i kapitalbasen i flera företag i gruppen.

Avdrag ska också göras för värden som skapats internt inom gruppen och som härrör från ömsesidig finansiering.

Sida 1088
Prop. 2018/19:158Sida 1089

Återkommande beräkningar av kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå

18 § Den gruppbaserade kapitalbas och det gruppbaserade kapitalkrav som gäller enligt detta kapitel ska beräknas minst en gång per år. Beräkningarna ska utföras av ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 §. Företaget ska även rapportera resultatet av beräkningen till Finansinspektionen.

Övervakning av kapitalkrav på gruppnivå

19 § Det företag som ska ansvara för rapporteringen enligt 18 § ska fortlöpande övervaka kapitalkravet för gruppen. Om det finns grundad anledning att anta att gruppens riskprofil förändrats väsentligt sedan dagen för den senaste rapporteringen av kapitalkravet på gruppnivå, ska företaget göra en ny beräkning av detta krav och snarast möjligt rapportera resultatet till Finansinspektionen. Inspektionen får under samma förutsättningar begära en förnyad beräkning av kapitalkravet.

Kapitaltillägg på gruppnivå till det gruppbaserade kapitalkravet

20 § Finansinspektionen får besluta om ett kapitaltillägg utöver det gruppbaserade kapitalkravet, om detta kapitalkrav inte stämmer överens med gruppens riskprofil eller om förutsättningarna enligt 14 kap. 12 § 2 är uppfyllda.

Bestämmelserna i 14 kap. 13–16 §§ ska gälla för ett sådant beslut om kapitaltillägg som avses i första stycket.

Åtgärder om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade kapitalkravet

21 § Om en grupp inte uppfyller det gruppbaserade kapitalkrav som gäller enligt 14 § eller om det finns risk för detta under de närmaste tre månaderna, ska det tjänstepensionsföretag som anges i 18 § underrätta Finansinspektionen omgående.

Bestämmelserna i 15 kap. 5–9 §§ om åtgärdsplan, förlängd tidsfrist, underrättelse och finansiell saneringsplan ska gälla i tillämpliga delar vid en sådan brist.

Gruppsolvens för tjänstepensionsföretag som är dotterföretag till vissa typer av företag

22 § När ett tjänstepensionsföretag är dotterföretag till ett företag som skulle vara ett försäkringsholdingföretag om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag eller till ett blandat finansiellt holdingföretag, ska beräkningen av gruppsolvens göras med hänsyn även till det moderföretaget. Beräkningen ska göras enligt 15–17 och 20 §§.

Vid beräkningen enligt första stycket ska moderföretaget hanteras som ett tjänstepensionsföretag som omfattas av

  1. bestämmelserna om riskkänsligt kapitalkrav i 8 kap. 1–6 §§, och
  2. villkor enligt 7 kap. 2–7 §§ för att poster ska få ingå i kapitalbasen.
Sida 1089
Prop. 2018/19:158Sida 1090

Riskkoncentrationer och interna transaktioner

Rapportering och tillsyn av väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp

23 § Väsentliga riskkoncentrationer och betydande transaktioner inom en grupp ska minst en gång per år rapporteras till Finansinspektionen.

Även betydande transaktioner som har gjorts med fysiska personer som har nära förbindelser med något företag inom gruppen ska rapporteras.

Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska den rapporteras snarast möjligt.

Rapporteringen ska göras av ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 §.

24 § Finansinspektionen ska för varje enskild grupp besluta vilka riskkoncentrationer och transaktioner som ska anses vara väsentliga och betydande. Tillsammans med detta ska inspektionen bestämma lämpliga tröskelvärden. Tröskelvärdena ska baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem.

Inspektionen ska, innan dessa beslut meddelas, ha hört gruppen.

Vid bedömningen av riskkoncentrationer ska Finansinspektionen beakta risker för spridning inom gruppen, intressekonflikter samt riskernas nivå och omfattning.

Undantag då tillsyn även ska utövas enligt lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

25 § Om det i en grupp finns ett sådant moderföretag som avses i 7 eller 8 § och det företaget i sin tur är dotterföretag till ett sådant företag som avses i 3 kap. 1 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, får Finansinspektionen besluta att på nivån för detta dotterföretag inte tillämpa bestämmelserna om tillsyn enligt 23 och 24 §§ avseende riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp.

Undantag från kravet på tillsyn över riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp

26 § Finansinspektionen får besluta att tillsyn över sådana riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp som avses i 23 och 24 §§ inte ska utövas på nivån för ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § 1 eller 2 eller på nivån för det moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c och som är ett anknutet företag till ett reglerat företag eller självt är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som omfattas av lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Transaktioner inom grupper med vissa typer av moderföretag

27 § Ett tjänstepensionsföretag ska ha god kontroll över sina transaktioner med moderföretaget och dess andra anknutna företag, om tjänstepensionsföretaget är dotterföretag till

1.ett företag som är ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet, eller

Sida 1090
Prop. 2018/19:158Sida 1091

2.ett företag som inte är ett tjänstepensionsföretag eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut och som skulle vara ett försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet om tjänstepensionsföretaget var ett försäkringsföretag.

Ett tjänstepensionsföretag ska rapportera sådana transaktioner som anges i första stycket som är betydande till Finansinspektionen. Företaget ska göra detta minst en gång per år. Om en transaktion har en mycket betydande omfattning, ska företaget rapportera den snarast möjligt.

28 § Finansinspektionen ska för varje enskild grupp besluta vilka transaktioner som ska anses vara betydande. Tillsammans med detta ska inspektionen bestämma lämpliga tröskelvärden. Tröskelvärdena ska baseras på kapitalkrav eller försäkringstekniska avsättningar eller båda dessa värden och hänsyn ska tas till gruppens struktur och riskhanteringssystem.

Finansinspektionen ska, innan dessa beslut meddelas, ha hört gruppen.

Företagsstyrning inom en grupp

Företagsstyrningssystem

29 § Bestämmelserna i 9 kap. om företagsstyrning ska gälla i tillämpliga delar på gruppnivå.

Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § ska ansvara för att kraven på företagsstyrning följs på gruppnivå.

I en grupp där det ingår ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i

2 § 1 eller 2 eller ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 a, b eller c ska system för riskhantering, internkontroll och rapportering genomföras konsekvent i alla företag som omfattas av grupptillsyn så att dessa system och rapporter kan kontrolleras på gruppnivå.

System för internkontroll

30 § Systemet för internkontroll inom en grupp ska omfatta

  1. rutiner avseende gruppsolvens för att identifiera och mäta alla betydande risker gruppen är utsatt för och på lämpligt sätt anpassa kapitalbasen till riskerna, och
  2. sunda rapporterings- och redovisningsmetoder för att övervaka och hantera transaktioner inom gruppen och riskkoncentrationer.

Egen risk- och solvensbedömning

31 § Ett sådant tjänstepensionsföretag som avses i 2 § ska genomföra en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen i enlighet med 9 kap. 20–22 §§.

Finansinspektionen får besluta att företag som avses i första stycket i stället får göra en egen risk- och solvensbedömning enligt 9 kap. 20–22 §§ på gruppnivå och på nivån för ett dotterföretag inom gruppen. En enda handling ska då omfatta samtliga bedömningar.

Ett beslut enligt andra stycket påverkar inte dotterföretagets skyldigheter enligt 9 kap. 20–22 §§ denna lag eller enligt 10 kap. 11–13 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Sida 1091
Prop. 2018/19:158Sida 1092

Tillgång till information

Informationsutbyte inom en grupp

32 § Ett tjänstepensionsföretag som avses i 2 §, ett företag som ingår i samma grupp som ett sådant tjänstepensionsföretag och sådana fysiska personer som avses i 23 § andra stycket ska på begäran lämna information till varandra som behövs för att uppfylla kraven i detta kapitel.

Första stycket gäller bara företag och fysiska personer som har hemvist i Sverige.

Skyldighet att lämna upplysningar till Finansinspektionen

33 § Ett tjänstepensionsföretag som avses i 2 § ska på begäran av Finansinspektionen lämna de upplysningar till inspektionen som behövs för grupptillsynen enligt detta kapitel.

34 § Om ett tjänstepensionsföretag inte fullgör sin upplysningsskyldighet enligt 33 § inom skälig tid, får Finansinspektionen förelägga ett annat företag inom gruppen som har hemvist i Sverige att lämna upplysningar som rör detta företag direkt till inspektionen, om upplysningarna behövs för grupptillsynen enligt detta kapitel.

Finansinspektionens kontroller på plats

35 § Finansinspektionen får på plats kontrollera all information som behövs för grupptillsynen enligt detta kapitel hos

  1. ett tjänstepensionsföretag som omfattas av grupptillsynen,
  2. företag som är anknutna till tjänstepensionsföretaget,
  3. moderföretag till tjänstepensionsföretaget, och
  4. företag som är anknutna till moderföretaget till tjänstepensionsföretaget.

Tystnadsplikt

36 § En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett företag som vid fullgörande av skyldigheter enligt detta kapitel får kunskap om affärsförhållanden i ett företag eller hos en person som enligt 32 § ska lämna uppgifter, får inte obehörigen röja vad han eller hon fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med uppgiftslämnarens intresse.

Uppgiftsskyldighet i samband med utredningar om brott

37 § Ett företag som vid fullgörandet av skyldigheter enligt detta kapitel får sådan kunskap som avses i 36 §, är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Sida 1092
Prop. 2018/19:158Sida 1093

Meddelandeförbud

38 § Den undersökningsledare eller åklagare som begär uppgifter enligt 37 § får besluta att företaget samt dess styrelseledamöter och anställda inte får röja för kunden eller för någon utomstående att uppgifter har lämnats enligt 37 § eller att det pågår en förundersökning, ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder.

Ett sådant förbud får meddelas om det krävs för att en utredning om brott inte ska äventyras eller för att uppfylla en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Förbudet ska vara tidsbegränsat, med möjlighet till förlängning, och får inte avse längre tid än vad som är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet. I ett ärende om rättslig hjälp i brottmål eller om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder får dock förbudet tidsbegränsas bara om den stat eller mellanfolkliga domstol som ansökt om rättslig hjälp eller den utländska myndighet som har utfärdat utredningsordern samtycker till detta.

Om ett förbud inte längre är motiverat med hänsyn till syftet med förbudet, ska undersökningsledaren eller åklagaren besluta att förbudet ska upphöra.

Ansvarsbestämmelse

39 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot ett meddelandeförbud enligt 38 § döms till böter.

Särskilda bestämmelser för vissa typer av moderföretag

40 § Ett sådant moderföretag som avses i 2 § 3 b eller c och som har hemvist i Sverige ska säkerställa att de som ingår i styrelsen för företaget eller är verkställande direktör i det, eller är ersättare för någon av dem, uppfyller de krav som anges i 9 kap. 3 § första stycket 1.

Moderföretaget ska snarast möjligt till Finansinspektionen anmäla ändringar av vilka som ingår i dess ledning enligt första stycket.

Moderföretaget ska underrätta inspektionen om någon av de personer som avses i första stycket har ersatts på grund av att han eller hon inte längre uppfyller lämplighetskraven.

Rätt att meddela föreskrifter

41 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

  1. hur den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade kapitalkravet ska beräknas enligt 15–17, 20 och 22 §§,
  2. innehållet i samt omfattningen och fullgörandet av rapporteringen enligt 18 §,
  3. innehållet i en åtgärdsplan och en finansiell saneringsplan enligt 21 § andra stycket,
  4. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 23 och 33 §§,
  5. företagsstyrningssystem inom en grupp enligt 29 §, och
Sida 1093
Prop. 2018/19:158Sida 1094

6.innehållet i en egen risk- och solvensbedömning inom en grupp enligt 31 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur och när ett företag ska lämna upplysningar enligt 23 och 33 §§.

17 kap. Överklagande m.m.

Överklagande av Finansinspektionens beslut

1 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Förordnande om att ett beslut ska gälla omedelbart

2 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om förbud, föreläggande eller återkallelse ska gälla omedelbart.

Förklaring att ärendet onödigt uppehålls

3 § Om beslut i ett ärende om tillstånd enligt 2 kap. 4 § inte har meddelats inom sex månader från det att ansökan gavs in, eller i ett ärende enligt 3 kap. 2 § eller 11 kap. 23 § första stycket inom tre månader eller i ett ärende enligt 3 kap. 8 § andra stycket inom en månad, får sökanden begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

En sådan begäran ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om rätten lämnar en förklaring ska ansökan anses ha avslagits av Finansinspektionen om beslut därefter inte har meddelats inom motsvarande tidsfrister som anges i första stycket för respektive ärende.

Överklagande av Bolagsverkets beslut

4 § Bolagsverkets beslut i ärenden enligt 10 kap. 16, 37 och 59 §§ får överklagas till tingsrätten i den ort där tjänstepensionsföretagets styrelse har sitt säte.

Skrivelsen med överklagandet ska ges in till Bolagsverket inom tre veckor från dagen för beslutet.

Vid ett överklagande enligt första stycket gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden.

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020 i fråga om 4 kap. 9 § och i övrigt den 1 december 2019.
  2. Lagen tillämpas första gången i förhållande till ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som inte är en medlemsstat i Europeiska unionen från den tidpunkt då Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut införlivas i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).
Sida 1094
Prop. 2018/19:158Sida 1095
3. En årlig redogörelse enligt 6 kap. 19 § ska hållas tillgänglig första
gången 2020.

4.Tjänstepensionsföretag får trots vad som sägs i 4 kap. 5 § till utgången av år 2034 driva verksamhet avseende andra försäkringar än tjänstepensionsförsäkringar som avses i 1 kap. 4 § om a) de försäkringsavtal som verksamheten avser har ingåtts före ikraftträdandet av denna lag, och b) verksamheten avseende de försäkringar som inte är tjänstepensionsförsäkringar utgör en ringa andel av företagets verksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som avses med ringa andel i första stycket b.

Sida 1095
Prop. 2018/19:158Sida 1096

Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. ska ha följande lydelse.

Regeringen eller myndighet som
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
5 §1

Arbetsgivare äger i balansräkningen som skuld under rubriken Avsatt till pensioner upptaga vad han enligt allmän pensionsplan åtagit sig att redovisa under denna rubrik.

Aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ekonomisk förening och sparbank äger under rubriken Avsatt till pensioner redovisa även upplupen del av pensionsutfästelse som ej omfattas av allmän pensionsplan. I fråga om arbetstagare, som har bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, eller sådan arbetstagares efterlevande får, under den tid inflytandet består, vid redovisningen avseende dock icke fästas vid annan pensionsutfästelse än sådan som ingår i allmän pensionsplan. Till grund för bedömandet huruvida en person har bestämmande inflytande lägges hans eget samt hans föräldrars, far- och morföräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av aktier eller andelar. regeringen

Aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ekonomisk förening och sparbank äger under rubriken Avsatt till pensioner redovisa även upplupen del av pensionsutfästelse som ej omfattas av allmän pensionsplan. I fråga om arbetstagare, som har bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, eller sådan arbetstagares efterlevande får, under den tid inflytandet består, vid redovisningen avseende dock icke fästas vid annan pensionsutfästelse än sådan som ingår i allmän pensionsplan. Till grund för bedömandet huruvida en person har bestämmande inflytande lägges hans eget samt hans föräldrars, far- och morföräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav av aktier eller andelar. bestämmer kan förordna att vad som sägs i andra stycket första punkten skall äga tillämpning även på annan arbets- givare än som avses där.

Fotnoter1 not
  1. Senaste lydelse 1975:1388.

En arbetsgivare får i balansräkningen som skuld under rubriken Avsatt till pensioner redovisa vad arbetsgivaren enligt en allmän pensionsplan har åtagit sig att redovisa under denna rubrik.

Aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag, försäkringsföreningar, ömsesidiga tjänstepensionsbolag, tjänstepensionsföreningar, ekonomiska föreningar och sparbanker får under rubriken Avsatt till pensioner redovisa även upplupen del av en pensionsutfästelse som inte omfattas av en allmän pensionsplan. I fråga om arbetstagare, som har ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, eller sådan arbetstagares efterlevande får, under den tid inflytandet består, arbetsgivaren dock inte redovisa andra pensionsutfästelser än sådana som ingår i en allmän pensionsplan. Vid bedömningen av om en arbetstagare har ett bestämmande inflytande ska, utöver arbetstagarens eget innehav av aktier eller andelar, även arbetstagarens föräldrars, far-och morföräldrars, makes, avkomlings och avkomlings makes samlade innehav räknas med.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att det som sägs i andra stycket första punkten ska gälla även för andra arbetsgivare än som avses där.

Sida 1096
Prop. 2018/19:158Sida 1097

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

Sida 1097
Prop. 2018/19:158Sida 1098
Förmånsrätt följer med försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran hos försäkringsgivare i den egendom och i den omfattning som anges i 6 kap. 13 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), 6 kap. 17 § lagen (2019:000) om tjänstepensions- företag och 5 kap. 11 § lagen (1998:293) om utländska försäk- ringsgivares och tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige.

Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 4 a § förmånsrättslagen1 (1970:979) ska ha följande lydelse.

4 a §2

Förmånsrätt följer med försäkringstagares och andra ersättningsberättigades fordran hos försäkringsgivare i den egendom och i den omfattning som anges i 6 kap. 13 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) och 5 kap. 11 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

Lagen omtryckt 1975:1248.
Senaste lydelse 2015:709.
Sida 1098
Prop. 2018/19:158Sida 1099
Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
Bilaga 6
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 13 §, 8 kap. 7 § och 9 kap. konkurslagen (1987:672) ska ha följande lydelse.

5 §

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
7kap. 13 §1

Förvaltaren skall upprätta en bouppteckning. I denna skall boets tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden. Bouppteckningen skall vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn om och postadress.

Förvaltaren ska upprätta en bouppteckning. I denna ska boets tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden. Bouppteckningen ska vidare innehålla uppgift varje borgenärs namn och postadress.

Om det finns anledning, skall Om bouppteckningen också innehålla uppgift om egendom som inte ingår i boet på grund av att den finns utomlands. Har gäldenären upp- givit att sådan egendom saknas skall bouppteckningen innehålla ska uppgift om detta.

det finns anledning, ska bouppteckningen också innehålla uppgift om egendom som inte ingår i boet på grund av att den finns utomlands. Om gäldenären har uppgett att sådan egendom saknas, bouppteckningen innehålla uppgift om detta.

I den utsträckning det behövs skall bouppteckningen också innehålla en förteckning över dels en räkenskapsmaterial, dels andra handlingar som rör boet.

I den utsträckning det behövs ska bouppteckningen också innehålla förteckning över dels räkenskapsmaterial, dels andra handlingar som rör boet.

Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före edgångssammanträdet.

Bouppteckningen ska av förvaltaren ges in till rätten och tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före edgångssammanträdet.

Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till rätten, behöver någon ny in bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren anser att denna är tillförlitlig. I så fall skall han snarast anmäla det till rätten och tillsynsmyndigheten.

Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts till rätten, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren anser att denna är tillförlitlig. I så fall ska förvaltaren snarast anmäla det till rätten och tillsynsmyndigheten.

Skall bevakningsförfarande äga Om rum och har någon bouppteckning ännu inte getts in till rätten, skall förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en

bevakningsförfarande ska äga rum och någon bouppteckning ännu inte har getts in till rätten, ska förvaltaren så snart som möjligt och senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en

Fotnoter1 not
  1. Senaste lydelse 2004:431.
Sida 1099
Prop. 2018/19:158Sida 1100
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och tillsynsmyndigheten. I konkurs hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet skall till bouppteckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. Detsamma gäller i ett värdepappersbolags konkurs om bolaget har tillstånd att ta emot insättningar på konto. I ett livförsäkringsbolags konkurs skall på motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkringstagarna och deras fordringar. förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs postadress till rätten och tillsynsmyndigheten. I konkurs hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska till bouppteckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift om insättningsborgenärerna och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. Detsamma gäller i ett värdepappersbolags konkurs om bolaget har tillstånd att ta emot insättningar på konto. I ett livförsäkringsbolags eller ett tjänstepensionsföretags konkurs ska på motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkringstagarna och deras fordringar.

8 kap.
7 §2

Försäljning av lös egendom som inte sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse ska ske på auktion eller på annat sätt efter vad förvaltaren anser vara mest fördelaktigt för boet. Om egendom säljs till konkursgäldenären eller någon denne sådan närstående person som anges i 4 kap. 3 § ska försäljningen ha föregåtts av ett offentligt anbudsförfarande, om särskilda skäl inte gör det obehövligt.

Lös egendom i vilken en borgenär har panträtt eller någon annan särskild förmånsrätt får inte utan hans samtycke säljas på annat sätt än på auktion, om hans rätt är beroende av försäljningen. Även om samtycke inte lämnas, får egendomen säljas på annat sätt än på auktion, om det är sannolikt att högre pris uppnås därigenom och om tillsynsmyndigheten medger det.

Samtycke enligt andra stycket krävs inte när förvaltaren säljer finansiella instrument, upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller valuta till gällande marknadspris eller när det är fråga om försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.

Särskilda bestämmelser om Särskilda överlåtelse av försäkringsbestånd överlåtelse

bestämmelser om av försäkringsbestånd

finns i 14 kap. 16 § försäkringsfinns i 14 kap.

16 § försäkrings-

rörelselagen (2010:2043). rörelselagen

(2010:2043) och

11 kap. 26 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

Senaste lydelse 2015:711.
Sida 1100
Prop. 2018/19:158Sida 1101
9 kap.
5 §3
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom behöver inte bevaka fordringen för att få rätt till betalning ur den

pantsatta egendomen.

En borgenär som har en fordran

En borgenär som har en fordran hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet på grund av en insättning på räkning behöver inte bevaka sin fordran i ett sådant instituts konkurs, om uppgift om fordringen har lämnats enligt 7 kap.

hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet på grund av en insättning på räkning behöver inte bevaka sin fordran i ett sådant instituts konkurs, om uppgift om fordringen har lämnats enligt 7 kap.

13 § sjätte stycket. Detsamma gäller beträffande värdepappersbolag som har tillstånd att ta emot insättningar på konto. En försäkringstagare behöver inte bevaka sin fordran i ett livförsäkringsbolags konkurs, om uppgift om fordringen lämnats enligt det angivna lagrummet.

13 § sjätte stycket. Detsamma gäller beträffande värdepappersbolag som har tillstånd att ta emot insättningar på konto. En försäkringstagare behöver inte bevaka sin fordran i ett livförsäkringsbolags eller ett tjänste- pensionsföretags konkurs, om uppgift om fordringen lämnats enligt det angivna lagrummet.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

3 Senaste lydelse 2004:431.
Sida 1101
Prop. 2018/19:158Sida 1102

Förslag till lag om ändring i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
2 §1

Med företag avses i denna lag Med företag avses i denna lag aktiebolag, bank, hypoteksinstitut, aktiebolag, bank, hypoteksinstitut, försäkringsföretag och ekonomisk försäkringsföretag, tjänsteförening samt europakooperativ för pensionsföretag och ekonomisk vilket lagen gäller enligt 1 b §. förening samt europakooperativ för vilket lagen gäller enligt 1 b §.

Med koncern avses i denna lag svenska juridiska personer som enligt

1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619), 1 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker eller 1 kap. 10–14 §§ lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar är moderföretag och dotterföretag i förhållande till varandra, eller företag som enligt 13–16 §§ lagen (2011:427) om europeiska företagsråd utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag och de företag över vilka detta inflytande utövas.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

1 Senaste lydelse 2018:714.
Sida 1102
Prop. 2018/19:158Sida 1103

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
6kap. 1 §2

Med bankinstitut förstås i denna lag bankaktiebolag, sparbanker, medlemsbanker och utländska bankföretag som med stöd av 4 kap. 1 eller 4 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse driver bankrörelse från filial här i landet.

Med finansinstitut bankinstitut, kreditmarknadsföretag, värdepappersinstitut,

förstås Med finansinstitut förstås bankinstitut, kreditmarknadsföretag, värdepappersinstitut,

Första–Fjärde AP-fonderna enligt lagen (2000:192) om pensionsfonder (AP-fonder), Sjätte

Första–Fjärde AP-fonderna enligt allmänna lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder), Sjätte

APfonden enligt lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden, försäkringsföretag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse här enligt försäkringsrörelselagen

AP-fonden enligt lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden, försäkringsföretag som har tillstånd att driva i landet försäkringsrörelse här i landet enligt försäkringsrörelselagen

(2010:2043), Svenska hypotekskassan samt företag som med stöd av 4 kap. 1, 3 eller 4 § lagen om bank- och finansieringsrörelse verksamhet från filial i Sverige.

skepps- (2010:2043), tjänstepensionsutländska företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:000) om driver tjänstepensionsföretag, Svenska skeppshypotekskassan samt utländska företag som med stöd av

4 kap. 1, 3 eller 4 § lagen om bank- och finansieringsrörelse driver verksamhet från filial i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

Lagen omtryckt 1999:19.
Senaste lydelse 2011:457.
Sida 1103
Prop. 2018/19:158Sida 1104

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
1 kap.
1 §1

Denna lag är tillämplig på försäkringsföretag. Med försäkringsföretag avses försäkrings-

Denna lag är tillämplig på försäkringsföretag. Med försäkringsföretag avses i denna lag

aktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar som omfattas av försäkringsrörelselagen

1. försäkringsaktiebolag, ömsesidiga försäkringsbolag och försäkringsföreningar som omfattas av försäkringsrörelselagen

(2010:2043). (2010:2043), och

2. tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar som omfattas av lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna lag på tjänstepensionsföretag ska det som sägs om

1. livförsäkringsföretag avse tjänstepensionsföretag,

2. försäkringsaktiebolag avse tjänstepensionsaktiebolag,

3. ömsesidiga försäkringsbolag avse ömsesidiga tjänstepensionsbolag,

4. ömsesidiga livförsäkringsbolag avse ömsesidiga tjänstepensionsbolag,

5. försäkringsföreningar avse tjänstepensionsföreningar, och

6. livförsäkringsföreningar avse tjänstepensionsföreningar.

andelar i dotterföretag.

Bestämmelserna om koncernredovisning i 7 kap. ska tillämpas på finansiella holdingföretag som uteslutande eller huvudsakligen förvaltar andelar i dotterföretag som är försäkringsföretag eller utländska företag av motsvarande slag. Med finansiellt holdingföretag avses ett aktiebolag, ett handelsbolag eller en ekonomisk förening vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att i vinstsyfte förvärva och förvalta

Fotnoter1 not
  1. Senaste lydelse 2015:713.
Sida 1104
Prop. 2018/19:158Sida 1105

Från denna lag får medges undantag för sådana försäkringsföretag som får undantas från försäkringsrörelselagen enligt 1 kap. 20 § samma lag. Frågor om sådana undantag prövas av Finansinspektionen.

För sådana företag som medgivits undantag från denna lag ska i stället sådana föreskrifter som meddelats med stöd av 4 § andra stycket gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

Sida 1105
Prop. 2018/19:158Sida 1106

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insättningsgaranti

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti ska ha följande lydelse.

5 §1

Följande insättare, eller utländska motsvarigheter, kan inte få ersättning enligt garantin:

  1. en bank,
  2. ett kreditmarknadsföretag,
  3. ett värdepappersbolag,
  4. ett försäkringsföretag,
  5. ett återförsäkringsföretag,

6. en understödsförening,

7. ett finansiellt institut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

8. en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond,

9. en pensionsfond,

10. ett landsting, en kommun eller en statlig myndighet, eller

11. en insättare som inte har identifierats enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

  1. ett tjänstepensionsföretag,
  2. en understödsförening,
  3. ett finansiellt institut enligt

lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

9. en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond,

10. en pensionsfond,

11. ett landsting, en kommun eller en statlig myndighet, eller

12. en insättare som inte har identifierats enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

1 Senaste lydelse 2017:638.
Sida 1106
Prop. 2018/19:158Sida 1107

Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
1kap. 3 §1

Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank, kreditmarknadsföretag, försäkringsföretag, värdepappersbolag, clearingorganisation och värdepapperscentral.

Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte bankaktiebolag, sparbank, medlemsbank, kreditmarknadsföretag, försäkringsföretag, tjänstepensionsföretag, värdepappersbolag, clearingorganisation och värdepapperscentral.

Bestämmelserna avser inte heller sådana gäldenärer i vars verksamhet staten, en kommun, ett landsting, ett kommunalförbund, en församling eller en kyrklig samfällighet har ett bestämmande inflytande.

Bestämmelserna i denna lag om gäldenär gäller inte heller ett finansiellt institut eller holdingföretag som är försatt i resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

1 Senaste lydelse 2016:50.
Sida 1107
Prop. 2018/19:158Sida 1108

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige2 dels att 1 kap. 5–7 §§, 2 kap. 1 a–3 §§, 3 kap. 2 och 6 §§, 8 kap. 1 b § och 9 kap. 1 och 4 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas elva nya paragrafer, 8 kap. 6 §, 9 kap. 9–17 §§ och 10 kap. 4 b §, och närmast före 9 kap. 9 § och 10 kap. 4 b § nya rubriker av följande lydelse, dels att det närmast före 10 kap. 4 a § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Förordnande om att ett beslut ska gälla omedelbart”.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
1 kap.
5 §3
I denna lag avses med

1.EES-försäkringsgivare: utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och vars verksamhet inom EES står under finansiell tillsyn endast av den behöriga myndigheten i hemlandet,

2.försäkringsgivare från tredje land: annan utländsk försäkringsgivare än EES-försäkringsgivare som enligt sitt hemlands lag är en juridisk person,

3. utländskt tjänstepensions- institut: utländskt institut vars hemland hör till EES och som utan att vara försäkringsgivare enligt denna lag omfattas av Europadenna parlamentets och rådets direktiv

3. utländskt tjänstepensions- institut: utländskt institut vars hemland hör till EES och som utan att vara försäkringsgivare enligt lag omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv

2003/41/EG av den 3 juni 2003 om (EU)

2016/2341 av den

verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut,

14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen,

  1. hemland: det land där försäkringsgivaren eller det utländska tjänstepensionsinstitutet har sitt säte och, när det gäller försäkringsgivaren i en försäkringssammanslutning, det land där sammanslutningens ledning finns,
  2. behörig myndighet: den nationella myndighet utomlands som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över EESförsäkringsgivare, utländskt tjänstepensionsinstitut eller försäkringsgivare från tredje land.
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om
verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen.
Senaste lydelse av lagens rubrik 2005:1123.
Senaste lydelse 2005:1123.
Sida 1108
Prop. 2018/19:158Sida 1109
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Bestämmelserna i 2 och 3 kap. i denna lag tillämpas på EESförsäkringsgivare och bestämmelserna i 4–7 kap. på försäkringsgivare från tredje land. Bestämmelserna i 8–10 kap. gäller både EES-försäk- ringsgivare och försäkringsgivare från tredje land.

För utländska tjänstepensions- För institut gäller bestämmelserna i 2,

utländska tjänstepensionsinstitut gäller bestämmelserna i 2,

3, 8 och 10 kap. i tillämpliga delar. delar.

3, 8, 9 och 10 kap. i tillämpliga

12 § försäkringsrörelselagen.
6 §4

Med skadeförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i

2 kap. 11 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Med livförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 2 kap.

Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan liv- försäkring som har samband med

Med tjänstepensionsförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i 1 kap. 4 § lagen

yrkesutövning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångs-

(2019:000) om tjänstepensionsföretag.

1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen.

belopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkring som meddelas som tillägg till sådana livförsäkringar.

Med återförsäkring förstås i denna lag sådan försäkring som avses i

Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare här i landet och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som

Med tjänstepension förstås i denna lag sådana avtal som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ingår med arbetsgivare och som syftar till att trygga förmåner som har samband med yrkesutövning och som

  1. betalas ut i form av engångsbelopp eller periodiska utbetalningar och beror av att en eller flera personer uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder, eller
  2. kompletterar förmåner enligt 1 och tillhandahålls sekundärt i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall.

Femte stycket gäller inte sådana avtal om tjänstepension som tecknas för egen räkning av egenföretagare.

Ersättning som betalas i form av livränta eller sjukränta tillhör livförsäkring, om ersättningen betalas från en livförsäkring, och skadeförsäkring, om ersättningen betalas från en skadeförsäkring. Om en sådan ränta har köpts i ett livförsäkringsföretag, ska den dock i detta företag höra till livförsäkring.

4Senaste lydelse 2015:714.

Sida 1109
Prop. 2018/19:158Sida 1110
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

För sådan livränta eller sjukränta som tillhör skadeförsäkring gäller de särskilda bestämmelserna om livförsäkring i 5 kap. 2, 5 och 11 §§ samt 7 kap. 4–12 §§.

7 §5
Med skadeförsäkringsrisk som är belägen i Sverige avses

1.risk som är hänförlig till egendom som finns i Sverige, när försäkringen avser antingen en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, till den del byggnaden och lösöret täcks av samma försäkring,

2.risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i Sverige utom, när fordonet köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i ett annat EES-land, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,

3.risk som är hänförlig till ett fordon som är registrerat i ett annat EES-land än Sverige och som köps i syfte att införas och stadigvarande brukas i Sverige, under 30 dagar från det att fordonet kommit i köparens besittning,

4.risk i samband med resa eller semester, när försäkringen har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat den i Sverige.

När försäkringen inte avser försäkringsobjekt som avses i första stycket eller motsvarande försäkringsobjekt i utlandet anses skadeförsäkringsrisken vara belägen i Sverige, om försäkringstagaren är en fysisk person som har sin vanliga vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.

När det gäller livförsäkring anses

Sverige vara det land där åtagandet skall fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.

Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras om, i det fall då försäkringstagaren är en fysisk person, denne har sin vistelseort här eller, om försäkringstagaren är en juridisk person, det etableringsställe som försäkringen gäller finns i Sverige.

När det gäller tjänstepensions- försäkring anses Sverige vara det land där åtagandet skall fullgöras, om det uppdragsgivande företag som åtagandet avser och som i egenskap av arbetsgivare skall göra inbetalningar till EES-försäkrings- givaren, har sitt etableringsställe i

När det gäller tjänstepensions- försäkring anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om det uppdragsgivande företag som åtagandet avser och som i egenskap av arbetsgivare ska göra inbetalningar till EES-försäkrings- givaren, har sitt etableringsställe i

Sverige.

När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där åtagandet skall fullgöras, om det uppdragsgivande företag som åtagandet avser och som i

När det gäller tjänstepension anses Sverige vara det land där åtagandet ska fullgöras, om förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och den som har

5Senaste lydelse 2007:337.

Sida 1110
Prop. 2018/19:158Sida 1111
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

egenskap av arbetsgivare skall göra inbetalningar till det utländska tjänstepensionsinstitutet, har sitt etableringsställe i Sverige. eller kommer att få rätt till ersättning regleras av svensk social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet.

2kap.
1 a §6

Ett utländskt tjänstepensionsinstitut som i sitt hemland har tillstånd eller är registrerat för att bedriva verksamhet avseende tjänstepension får bedriva sådan verksamhet i Sverige

1.från en sekundäretablering här i landet,

2.genom gränsöverskridande verksamhet.

Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § tredje stycket, eller i varje fall två månader efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § tredje stycket eller 3 § fjärde

Tjänstepensionsverksamheten får inledas så snart tjänstepensionsinstitutet tagit emot de uppgifter från Finansinspektionen som avses i 3 kap. 2 § fjärde stycket, eller i varje fall sex veckor efter det att inspektionen från den behöriga myndigheten i tjänstepensions- institutets hemland tagit emot en underrättelse med sådant innehåll som anges i 2 § tredje stycket eller

stycket.

3 § fjärde stycket.

2 §7

En underrättelse enligt 1 § 1 om sekundäretablering ska innehålla

1.uppgifter om sekundäretableringens adress och om vem som ska vara dess företrädare,

2.en plan över den tilltänkta verksamheten där det framgår hur etableringen är organiserad och vilket slags försäkringsrörelse som ska drivas där, och

3.ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om EES-försäkrings- givarens kapitalbas.

Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering här i landet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla

1.uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och

2.uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.

Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering här i landet ingå avtal

Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att från en sekundäretablering ingå avtal om tjänste-

Senaste lydelse 2005:1123.

Senaste lydelse 2010:2060.

Sida 1111
Prop. 2018/19:158Sida 1112
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

om tjänstepension ska en särskild underrättelse med de uppgifter som anges i andra stycket lämnas till lämnas till den behöriga myndigheten i myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.

pension som ska fullgöras här i landet ska en särskild underrättelse den behöriga tjänstepensionsinstitutets hemland. Underrättelsen ska innehålla uppgift om

1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,

2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och

3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.

För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen enligt första stycket dessutom innehålla en försäkran att EES-försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.

Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första stycket 1 och 2, får ändringen göras tidigast en månad efter det att försäkringsgivaren underrättat Finansinspektionen om ändringen. Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt andra stycket i denna paragraf tillämpas.

Om ett utländskt tjänstepensionsinstitut avser att ändra sin verksamhet på ett sådant sätt som innebär att verksamhet avseende tjänstepension ska inledas, ska bestämmelserna i 1 a § andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.

3 §8

En underrättelse enligt 1 § 2 om gränsöverskridande verksamhet ska innehålla

  1. uppgifter om vilket eller vilka slag av risker eller åtaganden försäkringarna ska täcka, och
  2. ett intyg utfärdat av hemlandsmyndigheten om

a)försäkringsgivarens kapitalbas, och b)de försäkringsklasser försäkringsgivarens koncession omfattar.

För verksamhet rörande försäkringar som avses i 2 kap. 11 § första stycket klass 10 i försäkringsrörelselagen (2010:2043) (motorfordonsansvar) och som inte uteslutande gäller försäkring av fraktförares ansvar ska underrättelsen dessutom innehålla

  1. uppgifter om vem som är försäkringsgivarens representant enligt 5 § trafikskadelagen (1975:1410), och
  2. en försäkran att försäkringsgivaren är medlem i Trafikförsäkringsföreningen.

Varje gång en EES-försäkringsgivare åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet meddela tjänstepensionsförsäkring ska en

8Senaste lydelse 2010:2060.

Sida 1112
Prop. 2018/19:158Sida 1113
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten försäkringsgivarens hemland. Underrättelsen ska innehålla

i

1.uppgift om den som i egenskap av arbetsgivare ska betala försäkringspremierna, och

2.uppgift om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för försäkringarna.

Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om tjänstepension ska en särskild underrättelse med de uppgifter som anges i tredje stycket lämnas till den behöriga myn-

Varje gång ett utländskt tjänstepensionsinstitut åtar sig ett uppdrag att genom gränsöverskridande verksamhet ingå avtal om tjänstepension ska en särskild underrättelse lämnas till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.

digheten i tjänstepensionsinstitutets hemland.

Underrättelsen ska innehålla uppgift om

  1. det uppdragsgivande företagets namn och hemvist,
  2. i vilket land tjänstepensionsavtalen ska fullgöras, och
  3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tjänstepensionsavtalen.

Om försäkringsgivaren avser att ändra sin verksamhet i fråga om förhållanden som anges i första och andra styckena, får ändringen göras tidigast en månad efter det att Finansinspektionen underrättats om ändringen av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland. Om ändringen innebär att verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring ska inledas, ska dock bestämmelserna i 1 § andra stycket samt tredje stycket i denna paragraf tillämpas.

3 kap.

2 §9

Finansinspektionen ska, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemlandet, utöva tillsyn över att en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut bedriver sin verksamhet i Sverige i enlighet med denna lag och andra författningar som reglerar deras näringsverksamhet.

Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna, om dessa myndigheter behöver uppgifterna för sin tillsyn över försäkringsgivares och utländska tjänstepensionsinstituts verksamheter, samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och Europeiska kommissionen.

När det gäller EES-försäkrings- När det gäller EES-försäkrings- givare som meddelar tjänstegivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring och utländska pensionsförsäkring ska Finansinspektionen, om det behövs,

9 Senaste lydelse 2011:832.
Sida 1113
Prop. 2018/19:158Sida 1114

tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen, om det behövs, senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra eller tredje stycket eller 3 § tredje eller fjärde stycket till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens eller tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om i Sverige tillämplig arbetsrätt på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensionsförsäkring eller tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar i de bestämmelser som anges i tredje stycket.

senast två månader efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller 3 § tredje stycket till den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social-och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepensionsförsäkring, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

När det gäller utländska tjänstepensionsinstitut ska Finansinspektionen senast sex veckor efter det att inspektionen tagit emot en underrättelse enligt 2 kap. 2 § tredje stycket eller 3 § fjärde stycket till den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemland lämna uppgifter om tillämplig svensk social-och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet samt om de bestämmelser om information som gäller här i landet gentemot dem som ingår eller avser att ingå ett avtal om tjänstepension, liksom gentemot dem som annars är ersättningsberättigade på grund av ett sådant avtal.

Finansinspektionen ska, när försäkringsgivaren eller tjänstepensionsinstitutet påbörjat sin verksamhet här i landet, underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om väsentliga ändringar isocial-och arbetsmarknadslagstiftningen och i de bestämmelser om information som gäller här i landet.

Sida 1114
Prop. 2018/19:158Sida 1115
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
6 §10

Om en EES-försäkringsgivare överträder denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna lag eller på annat sätt visar sig olämplig att driva verksamhet här, får Finansinspektionen förelägga försäkringsgivaren att vidta rättelse. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland när den förelägger om sådan rättelse. Om försäkringsgivaren inte följer föreläggandet, ska hemlandsmyndigheten också underrättas.

Om rättelse ändå inte sker, får Om rättelse ändå inte sker, får

Finansinspektionen förbjuda för- Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin säkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya marknadsföring och att ingå nya försäkringsavtal om risker som är försäkringsavtal om risker som är belägna här i landet eller, när det belägna här i landet eller, när det gäller livförsäkring, om försäkgäller livförsäkring, om försäkringsåtaganden som ska fullgöras ringsåtaganden som ska fullgöras här i landet. här i landet. Innan ett förbud

meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

I brådskande fall får Finansinspektionen, utan att den behöriga myndigheten underrättats, vidta åtgärder som anges i andra stycket för att hindra ytterligare överträdelser.

Finansinspektionen får i brådskande fall, och utan att den utländska behöriga myndigheten underrättats, även förordna ett ombud att på försäkringsgivarens vägnar ta emot stämning och i övrigt företräda denne när det gäller redan meddelade försäkringar. Inspektionen ska genast införa kungörelse enligt 10 kap. 1 § 1 om förordnandet. Till dess att en sådan kungörelse har införts får en försäkringstagare, om försäkringsgivaren inte är en försäkringssammanslutning, sätta in förfallna försäkringspremier hos inspektionen med samma verkan som om de har betalats till försäkringsgivaren.

Om en EES-försäkringsgivare som meddelar tjänstepensionsförsäkring överträder sådana bestämmelser som anges i 2 § tredje stycket, ska Finansinspektionen genast underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Om en EES-försäkringsgivare, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i hemlandet, fortsätter att överträda den i Sverige tillämpliga arbetsrätten på tjänstepensionsområdet, får Finansinspektionen förbjuda försäkringsgivaren att fortsätta sin marknadsföring och att ingå nya avtal om tjänstepensionsförsäkring som ska fullgöras här i landet. Innan ett förbud meddelas, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

10 Senaste lydelse 2008:101.
Sida 1115
Prop. 2018/19:158Sida 1116
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Ett förbud enligt sjätte stycket får meddelas först sedan Finansinspektionen har förelagt EES-försäkringsgivaren att vidta rättelse, om inte motsvarande åtgärd har vidtagits av den behöriga myndigheten i försäkringsgivarens hemland.

Det som sägs i femte–sjunde styckena om EES-försäkringsgivare ska tillämpas på motsvarande sätt för utländska tjänstepensionsinstitut.

8kap.
1 b §11

De personer, vilkas pensioner tryggas av ett utländskt tjänstepensionsinstitut, skall ges den information som behövs om institutet och dess verksamhet samt om tjänstepensionerna och de om överenskommelser som ligger till grund för pensionerna. Även de som erbjuds att ingå avtal om tjänstepension skall ges sådan information.

De personer, vilkas pensioner tryggas av ett utländskt tjänstepensionsinstitut, ska ges den information som behövs om institutet och dess verksamhet samt tjänstepensionerna och de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna. Även de som erbjuds att ingå avtal om tjänstepension ska ges sådan information.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilken information som ett utländskt tjänstepensionsinstitut

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information som ett utländskt tjänstepensionsinstitut ska lämna.

skall lämna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur information ska lämnas enligt första stycket.

6 §

Utöver bestämmelserna i denna lag gäller för utländska tjänstepensionsinstitut som bedriver försäkringsdistribution i Sverige bestämmelserna i lagen

(2018:1219) om försäkringsdistribution. Vid tillämpningen av bestämmelserna i den lagen ska det som sägs om försäkringsföretag avse utländska tjänstepensionsinstitut.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad

11 Senaste lydelse 2005:1123.
Sida 1116
Prop. 2018/19:158Sida 1117
utländska tjänstepensionsinstitut ska iaktta vid tillämpning av första stycket. 9 kap.
1 §
En utländsk försäkringsgivare (överlåtande försäkringsgivare) som driver verksamhet enligt denna lag kan helt eller delvis överlåta ett bestånd av försäkringar som hör till verksamheten till en svensk eller utländsk försäkringsgivare (övertagande försäkringsgivare) under de förutsätt- ningar som anges i detta kapitel.
Ett utländskt tjänstepensions- institut som driver verksamhet en- ligt denna lag får helt eller delvis överlåta ett bestånd av tjänste- pensionsavtal under de förutsätt-
ningar som anges i detta kapitel.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
4§12

En försäkringsgivare från tredje land får med Finansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd som avses i

En försäkringsgivare från tredje- land får med Finansinspektionens tillstånd helt eller delvis överlåta sitt försäkringsbestånd som avses i

1 § till en annan försäkringsgivare.

1 § första stycket till en annan för-

Överlåtelse får ske till

säkringsgivare. Överlåtelse får ske till

  1. ett svenskt försäkringsföretag, eller
  2. en utländsk försäkringsgivare som har koncession i Sverige eller som är auktoriserad i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Överlåtelse från ett utländskt tjänstepensionsinstitut

9 §

Ett utländskt tjänstepensionsinstitut får med Finansinspektionens tillstånd verkställa ett avtal om att helt eller delvis överlåta sitt bestånd av tjänstepensionsavtal till ett svenskt tjänstepensionsföretag.

10 §

Ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal enligt 9 § ska göras av det övertagande företaget. Ansökan ska innehålla:

1.det skriftliga överlåtelseavta- let,

12 Senaste lydelse 2010:2060.
Sida 1117
Prop. 2018/19:158Sida 1118
  1. uppgifter om avtalsparternas namn, hemvist och det land inom EES där respektive part är registrerad eller auktoriserad,
  2. en beskrivning av det bestånd tjänstepensionsavtal som ska överlåtas och det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser om pensionsförmåner som ligger till grund för avtalen,
  3. namn och hemvist för arbetsgivare eller egenföretagare som erbjuder pensionsförmåner enligt de tjänstepensionsavtal som ingår i det bestånd som ska överlåtas, eller som gör inbetalningar till tjänstepensionsinstitutet,
  4. dokumentation om att överlåtelsen har godkänts av den arbetsgivare eller egenföretagare som avses i 4 och en majoritet av de personer som har eller kommer att ha rätt till pensionsförmåner enligt tjänstepensionsavtalen eller den överenskommelse som ligger till grund för dem, eller av en majoritet av företrädare för dessa personer,
  5. uppgifter om vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som är tillämplig på de tjänstepensionsavtal som ingår i överlåtelsen.

11 §

Finansinspektionen ska utan dröjsmål översända en inkommen tillståndsansökan till den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland för bedömning.

12 §

Tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska ges, om

  1. all information enligt 10 § har lämnats,
  2. den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland har godkänt överlåtelsen,
  3. de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade
Sida 1118
Prop. 2018/19:158Sida 1119

hos det övertagande företaget före och efter överlåtelsen är tillräckligt skyddade,

  1. det övertagande företaget har den kapitalbas som krävs sedan överlåtelsen har beaktats,
  2. det övertagande företagets organisation är ändamålsenlig med hänsyn till överlåtelsen, och
  3. den som deltar i ledningen av det övertagande företaget har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften med hänsyn till den föreslagna överlåtelsen.

13 §

Finansinspektionen får förelägga det övertagande företaget att ge in den ytterligare utredning som är nödvändig för att inspektionen ska kunna bedöma om de rättigheter som tillkommer försäkringstagarna, de försäkrade och andra ersättningsberättigade hos det övertagande företaget är tillräckligt skyddade.

14 §

Beslut med anledning av en ansökan om tillstånd att verkställa ett överlåtelseavtal ska meddelas av Finansinspektionen inom tre månader från det att ansökan togs emot. Inspektionen ska därefter inom två veckor underrätta den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland om beslutet.

15 §

Om överlåtelsen leder till gränsöverskridande verksamhet ska Finansinspektionen informera det övertagande företaget om de regler för verksamheten som ska tillämpas på det överlåtna beståndet. Informationen ska lämnas inom en vecka från det att inspektionen tog emot den från den behöriga myndigheten i det överlåtande institutets hemland.

Sida 1119
Prop. 2018/19:158Sida 1120

16 §

I fråga om anmälan och registrering av tillståndsbeslutet och om övergång av ansvaret för det överlåtna beståndet ska 11 kap. 24 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag tillämpas.

17 §

Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd inom ramen för en gränsöverskridande överlåtelse, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG.

10 kap.

Förklaring att ärendet onödigt uppehålls

4 b §

Om beslut i ett ärende om tillstånd enligt 9 kap. 14 § inte har meddelats inom tre månader från det att ansökan togs emot, får sökanden begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls.

En sådan begäran ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Om rätten lämnar en förklaring att ärendet onödigt uppehålls ska ansökan anses ha avslagits av

Sida 1120
Prop. 2018/19:158Sida 1121

Finansinspektionen, om beslut därefter inte har meddelats inom tre månader.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

Sida 1121
Prop. 2018/19:158Sida 1122
Under krigsförhållanden och till dess krigsbokslut upprättats får återbäring inte gottskrivas liv- försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade och beslut inte fattas om vinstutdelning till aktieägare eller garanter i liv- försäkringsföretag eller tjänste- pensionsföretag.
Finansinspektionen får besluta att ett svenskt försäkringsföretag eller ett svenskt tjänstepensions- företag får avvika från bestämmelser i bolagsordningen.

Förslag till lag om ändring i lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m.

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 och 5 §§ lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m. ska ha följande lydelse.

2 kap.

3 §1

Finansinspektionen får besluta att ett svenskt försäkringsföretag får avvika från bestämmelser i bolagsordningen.

5 §2

Under krigsförhållanden och till dess krigsbokslut upprättats får återbäring inte gottskrivas livförsäkringstagare och beslut inte fattas om vinstutdelning till aktieägare eller garanter i livförsäkringsföretag.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

Senaste lydelse 2010:2063.
Senaste lydelse 2010:2063.
Sida 1122
Prop. 2018/19:158Sida 1123

Förslag till lag om ändring i bokföringslagen (1999:1078)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
4kap. 6 §1

Affärshändelserna ska kunna Affärshändelserna presenteras i en och samma redovisningsvaluta. Redovisningsvalutan ska vara svenska kronor. I aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker, medlemsbanker och försäkringsföretag får dock redosäkringsföretag och visningsvalutan i stället vara euro. sionsföretag får

ska kunna presenteras i en och samma redovisningsvaluta. Redovisningsvalutan ska vara svenska kronor. I aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker, medlemsbanker, förtjänstependock redovisningsvalutan i stället vara euro.

Byte av redovisningsvaluta får ske endast vid ingången av ett nytt räkenskapsår. Bestämmelser om omräkning i samband med byte av redovisningsvaluta finns i årsredovisningslagen (1995:1554).

Om företaget har bytt redovisningsvaluta, får ett nytt byte göras endast om Skatteverket tillåter det. Tillstånd får vägras endast om det finns anledning att anta att bytet har ett otillbörligt syfte.

Trots första–tredje styckena får ett avdelningskontor som är beläget utomlands och som har självständig förvaltning ha sin redovisning i en valuta som i det andra landet godtas som redovisningsvaluta.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

1 Senaste lydelse 2017:437.
Sida 1123
Prop. 2018/19:158Sida 1124
I denna lag avses med
1. försäkringsföretag: försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag och försäkrings- förening som omfattas av försäk- ringsrörelselagen (2010:2043),

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag ska ha följande lydelse.

2 §1

1. försäkringsföretag:

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

a) försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag och försäkringsförening som omfattas av försäkringsrörelselagen (2010:2043), och b) tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidigt tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsförening som omfattas av lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag,

2.kreditinstitut: bankaktiebolag, sparbank och medlemsbank samt kreditmarknadsföretag enligt 1 kap. 5 § 14 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

3.finansiellt företag: de företag som anges i 1 och 2 samt a)värdepappersbolag enligt 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, b)fondbolag enligt 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder, c)börs enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, d)svensk clearingorganisation enligt 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, e)värdepapperscentral enligt 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, och f)AIF-förvaltare som har tillstånd enligt 3 kap. 1 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,

4. koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), varvid vad som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag.

3 §2

Med stadgar avses

ett försäkringsaktiebolag eller ett ömsesidigt försäkringsbolag,

1. bolagsordning i ett aktiebolag, 1. bolagsordning i ett aktiebolag, ett försäkringsaktiebolag, ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller

Senaste lydelse 2017:687.

Senaste lydelse 2010:2065.

Sida 1124
Prop. 2018/19:158Sida 1125
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

ett ömsesidigt tjänstepensions-

2. reglemente i en sparbank eller

bolag,

3. stadgar i en medlemsbank, en försäkringsförening eller en ekonomisk förening.

3. stadgar i en medlemsbank, en försäkringsförening, en tjänste- pensionsförening eller en eko- nomisk förening.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

Sida 1125
Prop. 2018/19:158Sida 1126

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
5 kap.
10 §1

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i 19 kap. 46 §

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns i 8 kap. 2 a § lagen

försäkringsrörelselagen

(1998:1479) om värdepappers-

(2010:2043), 8 kap. 2 a § lagen

centraler och kontoföring av

(1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, 2 kap. 20 §

finansiella instrument, 2 kap. 20 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 1 kap. 11 § lagen

lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 1 kap. 11 § lagen

(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 § lagen

(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 6 kap. 8 § lagen

(2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 1 kap.

(2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 6 kap.

12 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 3 kap.

11 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, 1 kap. 12 §

14 § lagen (2010:751) om betaltjänster, 19 kap. 46 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), 3 kap.

lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 3 kap. 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster,

14 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar, 8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av

3 kap. 14 § lagen (2011:755) om

alternativa investeringsfonder,

elektroniska pengar och 8 kap. 25 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

6 kap. 11 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och

16 kap. 37 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

I de lagar som anges i första stycket finns även bestämmelser om meddelandeförbud och ansvarsbestämmelser för den som bryter mot ett sådant förbud.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

1 Senaste lydelse 2016:56.
Sida 1126
Prop. 2018/19:158Sida 1127
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Förslag till lag om ändring i revisorslagen (2001:883)

Härigenom föreskrivs att 2 § revisorslagen (2001:883) ska ha följande lydelse.

2 §1

I denna lag avses med

  1. revisor: en auktoriserad eller godkänd revisor,
  2. auktoriserad revisor: en revisor som har auktoriserats enligt 4 §,
  3. godkänd revisor: en revisor som ursprungligen har godkänts enligt äldre bestämmelser utan att ha avlagt revisorsexamen,
  4. revisionsföretag:

a)en revisor som utövar revisionsverksamhet som enskild näringsidkare, b)ett enkelt bolag med annan revisor, ett handelsbolag eller ett aktiebolag som en revisor utövar revisionsverksamhet i, eller c)ett företag som av en behörig myndighet i en annan stat inom EES än Sverige har godkänts att utföra lagstadgad revision,

  1. registrerat revisionsbolag: ett revisionsföretag som har registrerats enligt 13, 14 eller 16 a §,
  2. revisor från ett tredjeland: någon som har registrerats enligt 16 b §,
  3. nätverk: en struktur för samarbete i vilken minst ett revisionsföretag ingår och som

a)tydligt syftar till vinstdelning eller kostnadsdelning, b)har ett gemensamt ägande eller en gemensam kontroll eller ledning, c)har gemensamma system för kvalitetssäkring, d)har en gemensam affärsstrategi, e)använder ett gemensamt namn, eller f)i betydande omfattning har gemensam personal,

8.revisionsverksamhet:

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

a)verksamhet som består i sådan granskning av förvaltning eller ekonomisk information som utmynnar i en rapport eller någon annan handling som är avsedd att utgöra bedömningsunderlag även för någon annan än uppdragsgivaren, samt b)rådgivning eller annat biträde som föranleds av iakttagelser vid granskning enligt a,

9. företag av allmänt intresse: a)företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, b)företag som har tillstånd att driva rörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, c) värdepappersbolag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 § första tillstånd stycket 2 och 8 lagen (2007:528) stycket 2 om värdepappersmarknaden, eller

9. företag av allmänt intresse: a)företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, b)företag som har tillstånd att driva rörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, c) värdepappersbolag som har enligt 2 kap. 2 § första och 8 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

Fotnoter1 not
  1. Senaste lydelse 2016:430.
Sida 1127
Prop. 2018/19:158Sida 1128
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

d) företag som har tillstånd att driva rörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), utom sådana företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 20 § i den lagen,

d) företag som har tillstånd att driva rörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), utom sådana företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 20 § i den lagen, eller e) företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag,

  1. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
  2. tredjeland: en stat utanför EES.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

Sida 1128
Prop. 2018/19:158Sida 1129

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

2kap. 3 §1

Tillstånd enligt denna lag behövs inte för finansieringsrörelse som drivs av

1.en bank,

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2.ett utländskt bankföretag som har tillstånd att driva bankrörelse i Sverige enligt 4 kap. 4 §,

3. ett försäkringsföretag, ett 3. ett värdepappersföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller en pantbank enligt pantbankslagen

försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag, ett värdepappersföretag, Svenska skeppshypotekskassan eller en pantbank

(1995:1000), i den utsträckning det är tillåtet enligt den för dem tillämpliga lagstiftningen, enligt

enligt pantbankslagen (1995:1000), i den utsträckning det är tillåtet den för dem tillämpliga lagstiftningen,

4.ett företag som tillhandahåller finansiering i samband med avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av a) företaget, eller b) ett annat företag i samma koncern eller motsvarande utländska företagsgrupp, förutsatt att

– koncernen eller företagsgruppen inte har som huvudsakligt ändamål att driva finansiell verksamhet, och

– företaget som tillhandahåller finansieringen lånar upp medel från allmänheten bara genom att ge ut sådana överlåtbara värdepapper som avses i punkt 2 i definitionen i 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden med en löptid på minst ett år,

5.ett aktiebolag eller en ekonomisk förening om a)verksamheten består i att vid enstaka tillfällen förvärva fordringar, och b)medel för verksamheten inte löpande anskaffas från allmänheten,

  1. ett företag som bara finansierar andra företag i samma koncern eller motsvarande utländska företagsgrupp, förutsatt att koncernen eller företagsgruppen inte har som huvudsakligt ändamål att driva finansiell verksamhet,
  2. en ekonomisk förening, vilken

a)som medlemmar vid varje tillfälle har högst 1 000 fysiska personer, b)som medlemmar antar bara personer som ingår i en i förväg identifierbar begränsad krets som också anges i föreningens stadgar, c)tar emot återbetalningspliktiga medel bara från medlemmarna eller från finansiella företag, och

1 Senaste lydelse 2017:691.
Sida 1129
Prop. 2018/19:158Sida 1130

d)har till ändamål bara att med sådana medel som avses i c tillgodose finansieringsbehov hos medlemmarna.

Undantagen enligt första stycket 5 och 7 för rörelse som drivs av aktiebolag eller ekonomisk förening gäller även för sådan rörelse som drivs av motsvarande utländska företag.

Tillstånd att driva finansieringsrörelse behövs inte heller för tillhandahållande av betaltjänster enligt lagen (2010:751) om betaltjänster.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

Sida 1130
Prop. 2018/19:158Sida 1131
Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 25.2 i SE-förordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolags- lagen (2005:551) och beslutet har fått laga kraft. När det gäller bolag
som driver bank- eller finansieringsrörelse tillämpas i stället 10 kap. 38 § respektive 11 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse som försäkringsföretag eller tjänstepen- sionsverksamhet som tjänstepen- sionsföretag ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd att verkställa en fusions- plan har meddelats enligt 11 kap. 33 eller 35 § försäkrings- rörelselagen (2010:2043) eller 10 kap. 11 eller 13 § lagen (2019:000) om tjänstepensions- företag och beslutet har fått laga kraft.

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:575) om europabolag

Härigenom föreskrivs att 6 och 16 §§ lagen (2004:575) om europabolag ska ha följande lydelse.

6 §1

Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 25.2 i SE-förordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt 23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har vunnit laga kraft. När det gäller bolag som driver bank- eller finansieringsrörelse tillämpas i stället 10 kap. 38 § respektive

11 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

När det gäller europabolag som driver försäkringsrörelse ska Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd att verkställa en fusionsplan har meddelats enligt 11 kap. 33 eller 35 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) och beslutet har vunnit laga kraft.

16 §2

I fråga om europabolag som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39–42 i SE-förordningen (dualistiskt organiserade europabolag) gäller följande.

Om inte annat följer av SE-förordningen, ska bestämmelserna i aktiebolagslagen (2005:551) och andra författningar om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på ledningsorganet eller dess ledamöter. Detta gäller dock inte bestämmelserna i lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.

Det som sägs i följande bestämmelser i aktiebolagslagen om styrelsen eller dess ledamöter ska tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

Senaste lydelse 2010:2068.
Senaste lydelse 2014:544.
Sida 1131
Prop. 2018/19:158Sida 1132
För dualistiskt organiserade europabolag som driver försäk-
ringsrörelsesom försäkringsföretag gäller även 2 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). För dualistiskt organiserade europabolag som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag gäller även 2 kap. 2 § lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag.

7 kap. 32, 34 och 35 §§ om upplysningsplikt mot bolagsstämman,

7 kap. 50 § om styrelsens eller en styrelseledamots talan mot bolagsstämmobeslut,

7 kap. 53 § om styrelsens talan mot bolaget,

7 kap. 54 § om skiljeförfarande,

8 kap. 3 § om styrelsesuppleanter,

8 kap. 4 § fjärde stycket om delegation av uppgifter, 8 kap. 9 § om bosättningskrav,

8 kap. 10–12 §§ om hinder mot att vara styrelseledamot,

8 kap. 13 § första stycket andra meningen om ändringar i styrelsens sammansättning,

8 kap. 14 § om förtida avgång,

8 kap. 20 § första stycket om inträde av suppleant, 8 kap. 21 § andra stycket om beslutsunderlag,

8 kap. 23 § om jäv för styrelseledamot,

8 kap. 23 a § om arvoden och annan ersättning till styrelseledamot, 8 kap. 24 och 26 §§ om styrelseprotokoll,

8 kap. 43 § om registrering,

8 kap. 45 § om anmälan av aktieinnehav,

8 kap. 46 a § om arbetsordning,

8 kap. 48 § om information inför styrelseval,

9 kap. 7 § om tillhandahållande av upplysningar m.m.,

9 kap. 17 § om jäv,

9 kap. 28 § första stycket om revisionsberättelsen,

9 kap. 43 § om revisorns underrättelse om brottsmisstanke,

10 kap. 10 § om jäv,

10 kap. 13 § om granskningsrapport,

16 kap. om vissa riktade emissioner m.m.,

21 kap. om lån från bolaget till aktieägare m.m.,

25 kap. 11 § om tvångslikvidation på grund av Bolagsverkets beslut,

25 kap. 45 § andra och tredje styckena om upphörande av likvidation, 25 kap. 46 § om styrelseval efter upphävande av likvidationsbeslut, 27 kap. 6 § om avregistrering av obehöriga företrädare, och

29 kap. 1 och 5–14 §§ om skadestånd. För dualistiskt organiserade europabolag som driver försäkringsrörelse gäller även 2 kap. 2 § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019

Sida 1132
Prop. 2018/19:158Sida 1133

Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
27kap. 1 §1

Bolagsverket ska föra ett aktiebolagsregister för registrering enligt

denna lag eller annan författning.

Av 13 kap. 1 § första stycket

Av 13 kap. 1 § första stycket lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse framgår att bankaktiebolag ska registreras i bankregistret. Av 17 kap. 1 § försäkringsrörelselagen

lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse framgår att bankaktiebolag ska registreras i bankregistret. Av 17 kap. 1 § försäkringsrörelselagen

(2010:2043) framgår att försäk-

(2010:2043) och 14 kap. 2 § lagen

ringsaktiebolag ska registreras i försäkringsregistret. När det i denna lag hänvisas till aktiebolagsregistret, ska hänvisningen beträffande bankaktiebolag och

(2019:000) om tjänstepensionsföretag framgår att försäkringsaktiebolag respektive tjänstepensionsaktiebolag ska registreras i försäkringsregistret.

försäkringsaktiebolag avse bank- registret respektive försäkringsregistret.

När det i denna lag hänvisas till aktiebolagsregistret, ska hänvisningen beträffande bankaktiebolag avse bankregistret och hänvisningen beträffande försäkringsaktiebolag och tjänstepensionsaktiebolag avse försäkringsregistret.

I fråga om registrering i aktiebolagsregistret av redovisnings- och revisionshandlingar gäller bestämmelserna i tillämplig lag om årsredovisning i stället för bestämmelserna i detta kapitel.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

1 Senaste lydelse 2015:719.
Sida 1133
Prop. 2018/19:158Sida 1134

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 och 3 §§, 2 kap. 1 §, 3 kap. 3 §, 4 kap. 2 och 4 §§, 5 kap. 2, 4, 6 och 12–14 §§, 6 kap. 1, 7, 8 och 10 §§, 7 kap. 1 och 4 §§ och 8 kap. 1, 3 och 4 §§ lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat ska ha följande lydelse

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
1 kap.
1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om särskild tillsyn över finansiella konglomerat. Vad som avses med finansiella konglomerat framgår av

2 kap.

Bestämmelser i denna lag skall enligt 3 kap. 3 § i vissa fall också tillämpas på institut och försäkringsföretag.

Bestämmelser i denna lag ska enligt 3 kap. 3 § i vissa fall också tillämpas på institut, försäk- ringsföretag och tjänstepensionsföretag.

För ett beslut om tillämpning av vissa bestämmelser i 2 och 3 kap. krävs att Finansinspektionen enligt 6 kap. 2 § första stycket har kommit överens med utländska relevanta behöriga myndigheter om beslutets innehåll.

3 §1

I denna lag betyder

  1. AIF-förvaltare: en svensk förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt 1 kap. 3 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
  2. anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet är att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag eller motsvarande utländska företag,
  3. behörig myndighet: Finansinspektionen eller någon annan myndighet inom EES som utövar tillsyn, individuellt eller på gruppnivå, över ett reglerat företag med huvudkontor inom EES,
  4. blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte är ett reglerat företag och som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är ett reglerat företag med huvudkontor inom EES, och andra företag utgör ett finansiellt konglomerat,
  5. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
  6. finansiellt institut: ett företag som inte är ett kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag, eller AIF-förvaltare eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att

a) förvärva aktier eller andelar,

1 Senaste lydelse 2015:720.
Sida 1134
Prop. 2018/19:158Sida 1135
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

b)driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10, 12 och 15 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller c)driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap.

1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 7. finansiell sektor: ett eller flera av följande företag a)kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag, AIF-förvaltare eller motsvarande utländska företag samt finansiella institut och anknutna företag (bank- och värdepapperssektorn), b) försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag, försäkringsholdingföretag och specialföretag (försäkringssektorn), och och

1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 7. finansiell sektor: ett eller flera av följande företag a)kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag, AIF-förvaltare eller motsvarande utländska företag samt finansiella institut och anknutna företag (bank- och värdepapperssektorn), b) försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag, försäkringsholdingföretag, specialföretag tjänstepensionsföretag

c) blandade finansiella holdingföretag,

(försäkringssektorn), och

8.fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder,

9.försäkringsföretag: ett försäkringsaktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043),

10.försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag eller motsvarande utländska företag eller specialföretag,

11.institut: kreditinstitut, värdepappersbolag, fondbolag och AIFförvaltare,

12. konglomeratdirektivet:

Europaparlamentets och rådets

direktiv 2002/87/EG av den direktiv

2002/87/EG av den

16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsöver företag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv ändring

16 december 2002 om extra tillsyn kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om av rådets direktiv

73/239/EEG, 79/267/EEG,

92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG

och 93/22/EEG samt Europa- och parlamentets och rådets direktiv

93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv

98/78/EG och 2000/12/EG, senast 98/78/EG ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU,

och 2000/12/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU,

  1. kreditinstitut: en bank eller ett kreditmarknadsföretag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse,
  2. reglerat företag:

a) ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, eller b) ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag eller ett specialföretag,

a) ett institut eller ett motsvarande utländskt företag, eller b) ett försäkringsföretag eller ett motsvarande utländskt företag, ett specialföretag eller ett tjänstepensionsföretag,

Sida 1135
Prop. 2018/19:158Sida 1136
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

15.relevant behörig myndighet: a)en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp, försäkringsgrupp eller en motsvarande utländsk grupp som ingår i ett finansiellt konglomerat, särskilt över det företag som är det överordnade moderföretaget i bank- och värdepapperssektorn respektive försäkringssektorn, b)någon annan behörig myndighet än som avses i a som utsetts till samordnare för ett finansiellt konglomerat, eller c)någon annan behörig myndighet som de myndigheter som avses i a och b kommer överens om är relevant,

16. samordnare: den behöriga myndighet som enligt 4 kap. ansvarar för tillsynen över ett finansiellt konglomerat,

17. sektorsbestämmelser: de 17. sektorsbestämmelser: bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut och försäkringsföretag, och försäkringsföretag och

de bestämmelser i lag och andra författningar som gäller för den rörelse som drivs av institut, tjänstepensionsföretag,

18. tjänstepensionsföretag: ett tjänstepensionsaktiebolag, ett ömsesidigt tjänstepensionsbolag eller en tjänstepensionsförening enligt lagen (2019:000) om tjänste-

18. värdepappersbolag: ett pensionsföretag, och

19. värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värderörelse enligt lagen om pappersmarknaden. pappersmarknaden.

svenskt aktiebolag som har fått tillstånd att driva värdepappersvärde-

2kap. 1 §

Ett finansiellt konglomerat enligt denna lag består av en grupp som uppfyller samtliga följande villkor:

1. minst ett institut eller försäk- 1. minst ringsföretag ingår i gruppen, ringsföretag

ett institut, försäk- eller tjänstepensions- företag ingår i gruppen,

2. ett reglerat företag som är auktoriserat inom EES

a)är moderföretag till ett företag inom den finansiella sektorn, b)har ägarintresse i ett företag inom den finansiella sektorn, c)har en gemensam eller i huvudsak gemensam ledning med ett företag inom den finansiella sektorn, eller d)är dotterföretag till ett annat företag och gruppens verksamhet drivs huvudsakligen inom den finansiella sektorn enligt 2 §,

  1. minst ett av företagen i gruppen tillhör försäkringssektorn,
  2. minst ett av företagen i gruppen tillhör bank- och värdepapperssektorn, och
  3. gruppens verksamhet i såväl försäkringssektorn som bank- och värdepapperssektorn är betydande enligt 3 eller 4 §.
Sida 1136
Prop. 2018/19:158Sida 1137
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
3 kap.
3 §

Bestämmelserna i denna lag, Bestämmelserna i eller vissa av dem enligt vad som framgår av beslut enligt 4 kap. framgår av beslut

denna lag, eller vissa av dem enligt vad som enligt 4 kap.

4 § 2, skall tillämpas på ett institut eller ett försäkringsföretag om ett försäkringsföretag

4 § 2, ska tillämpas på ett institut, eller ett tjänstepensionsföretag om

1. en fysisk eller juridisk person har ägarintresse i, kapitalbindningar med eller annars utövar ett väsentligt inflytande över institutet eller försäkringsföretaget, försäkringsföretaget

1. en fysisk eller juridisk person har ägarintresse i, kapitalbindningar med eller annars utövar ett väsentligt inflytande över institutet, eller tjänstepensionsföretaget,

2.villkoren i 2 kap. 1 § 3–5 är uppfyllda för de företag som den fysiska eller juridiska personen har sådana förbindelser med som anges i 1, och

3. det bedöms särskilt viktigt att institutet eller försäkringsföretaget står under sådan särskild tillsyn som utövas över finansiella konglomerat.

3. det bedöms särskilt viktigt att institutet, försäkringsföretaget eller tjänstepensionsföretaget står under sådan särskild tillsyn som utövas över finansiella konglomerat.

När första stycket är tillämpligt skall hänvisningarna i denna lag till finansiella konglomerat i stället finansiella konglomerat i avse de förbindelser mellan en fysisk eller juridisk person och ett institut eller ett försäkringsföretag som avses i första stycket 1. ett tjänstepensionsföretag avses i första stycket 1.

När första stycket är tillämpligt ska hänvisningarna i denna lag till stället avse de förbindelser mellan en fysisk eller juridisk person och ett institut, ett försäkringsföretag eller som

4kap. 2 §

Finansinspektionen skall vara Finansinspektionen samordnare av den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat, om det i toppen av konglomeratet finns meratet finns

ska vara samordnare av den särskilda tillsynen över ett finansiellt konglomerat, om det i toppen av konglo-

1. ett institut eller ett försäkrings- 1. ett institut, företag, företag eller ett

ett försäkringstjänstepensionsföretag,

2. ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige som är moderföretag till ett institut eller ett försäkringsföretag, ett försäkringsföretag

2. ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige som är moderföretag till ett institut, eller ett tjänstepensionsföretag,

3.två eller flera blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i olika stater inom EES, däribland Sverige, och det dessutom i konglomeratet finns reglerade företag i samma stater under förutsättning att a) det av de reglerade företagen som, om de tillhör samma sektor, har den största balansomslutningen

Sida 1137
Prop. 2018/19:158Sida 1138
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

är ett institut eller ett försäkringsföretag, eller eller eller b) det av de reglerade företagen som, om de tillhör olika sektorer, verkar inom den största sektorn är ett institut eller ett försäkringsföretag, eller eller eller

är ett institut, ett försäkringsföretag ett tjänstepensionsföretag, b) det av de reglerade företagen som, om de tillhör olika sektorer, verkar inom den största sektorn är ett institut, ett försäkringsföretag ett tjänstepensionsföretag,

4. ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till flera reglerade företag som inte är auktoriserade i den medlemsstat där holdingföretaget har sitt huvudkontor, och det dotterföretag som har den största balansomslutningen inom den största sektorn är ett institut eller ett försäkringsföretag.

4. ett blandat finansiellt holdingföretag som är moderföretag till flera reglerade företag som inte är auktoriserade i den medlemsstat där holdingföretaget har sitt huvudkontor, och det dotterföretag som har den största balansomslutningen inom den största sektorn är ett institut, ett försäkringsföretag eller

Finansinspektionen även skall Finansinspektionen vara samordnare om

ett tjänstepensionsföretag. ska även vara samordnare om

1. det inte följer av artikel 10.2 a och b i–iii i konglomeratdirektivet att någon behörig myndighet är samordnare och om ett institut eller ett försäkringsföretag har den största balansomslutningen inom den största sektorn, eller största

1. det inte följer av artikel 10.2 a och b i–iii i konglomeratdirektivet att någon behörig myndighet är samordnare och om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag har den balansomslutningen inom den största sektorn, eller

2.inspektionen tillsammans med övriga relevanta behöriga myndigheter kommer överens om det i enlighet med bestämmelserna i 3 §.

När Finansinspektionen enligt första stycket eller andra stycket 1 skall vara samordnare, får inspektionen tillsammans med övriga relevanta behöriga myndigheter komma överens om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen skall utses till samordnare. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen utses till samordnare med hänsyn till det finansiella konglomeratets struktur och den relativa betydelsen av konglomeratets verksamhet i olika länder.

När Finansinspektionen enligt första stycket eller andra stycket 1 ska vara samordnare, får inspektionen tillsammans med övriga relevanta behöriga myndigheter komma överens om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen ska utses till samordnare. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen utses till samordnare med hänsyn till det finansiella konglomeratets struktur och den relativa betydelsen av konglomeratets verksamhet i olika länder.

Sida 1138
Prop. 2018/19:158Sida 1139
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

När Finansinspektionen är sam-

4 §

När Finansinspektionen är samordnare skall inspektionen fatta beslut i frågor som gäller om

ordnare ska inspektionen fatta beslut i frågor som gäller om

1. det finns ett finansiellt konglomerat enligt 2 kap. 1–6 §§,

2. bestämmelserna i denna lag skall tillämpas på ett institut eller ett försäkringsföretag enligt 3 kap.

2. bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänste-

3 §,

pensionsföretag enligt 3 kap. 3 §,

3. ett finansiellt konglomerat skall upphöra att vara ett finansiellt konglomerat, och konglomerat, och

3. ett finansiellt konglomerat ska upphöra att vara ett finansiellt

4. bestämmelserna i 3 kap. 3 § inte längre skall tillämpas på ett institut eller ett försäkringsföretag.

4. bestämmelserna i 3 kap. 3 § inte längre ska tillämpas på ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag.

5 kap.

2 §

För ett finansiellt konglomerat skall det finnas en kapitalbas som uppfyller ett för finansiella konglomerat särskilt kapitalkrav. merat särskilt kapitalkrav.

För ett finansiellt konglomerat ska det finnas en kapitalbas som uppfyller ett för finansiella konglo-

Institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall ha en kapitalbas som är tillräckligt stor med hänsyn till kapitalkravet för det finansiella konglomeratet. det finansiella konglomeratet.

Institut, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat ska ha en kapitalbas som är tillräckligt stor med hänsyn till kapitalkravet för

4 §

Om det i toppen av ett finansiellt konglomerat finns ett institut eller ett försäkringsföretag, skall kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglomeratet beräknas enligt sammanläggnings-och avräkningsmetoden (metod 2 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet). Om det finns skäl, får kapitalbasen och kapitalkravet i stället beräknas enligt konsolideringsmetoden (metod 1 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet) eller enligt en kombination av de angivna metoderna.

Första stycket skall tillämpas även i fråga om andra finansiella konglomerat än sådana som har ett institut eller ett försäkringsföretag i

Om det i toppen av ett finansiellt konglomerat finns ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag, ska kapitalbasen och kapitalkravet för det finansiella konglomeratet beräknas enligt sammanläggnings-och avräkningsmetoden (metod 2 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet). Om det finns skäl, får kapitalbasen och kapitalkravet i stället beräknas enligt konsolideringsmetoden (metod 1 enligt bilaga I till konglomeratdirektivet) eller enligt en kombination av de angivna metoderna.

Första stycket ska tillämpas även i fråga om andra finansiella konglomerat än sådana som har ett institut, ett försäkringsföretag eller

Sida 1139
Prop. 2018/19:158Sida 1140
Innan Finansinspektionen be- slutar att med stöd av första stycket 3 undanta ett företag från beräkningen, ska inspektionen höra de andra relevanta behöriga myndigheterna. Detta krävs inte i brådskande fall.
Om Finansinspektionen med stöd av första stycket 2 eller 3 undantar ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag från beräkningen, ska det företag som finns i toppen av konglomeratet, på begäran av Finansinspektionen, lämna upplysningar som inspek- tionen behöver för sin tillsyn över institutet, försäkringsföretaget eller tjänstepensionsföretaget.

toppen om Finansinspektionen är

Bilaga 6den enda relevanta behöriga myndigheten.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

ett tjänstepensionsföretag i toppen om Finansinspektionen är den enda relevanta behöriga myndigheten.

6 §

Finansinspektionen skall besluta om undantag för ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat från beräkningen av kapitalbasen och kapitalkravet för konglomeratet om

Finansinspektionen ska besluta om undantag för ett företag som ingår i ett finansiellt konglomerat från beräkningen av kapitalbasen och kapitalkravet för konglomeratet om

1.företaget är beläget i ett land utanför EES där det finns rättsliga hinder för att överföra nödvändig information om företaget,

2.företaget har försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat, eller

3.det skulle vara olämpligt eller missvisande att låta företaget omfattas av beräkningen med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.

När bestämmelsen i första stycket 2 är tillämplig på flera företag, får undantag inte beslutas, om de tillsammans inte har försumbar betydelse med hänsyn till syftet med den särskilda tillsynen över finansiella konglomerat.

Innan Finansinspektionen beslutar att med stöd av första stycket 3 undanta ett företag från beräkningen, skall inspektionen höra de andra relevanta behöriga myndigheterna. Detta krävs inte i brådskande fall.

Om Finansinspektionen med stöd av första stycket 2 eller 3 undantar ett institut eller ett försäkringsföretag från beräkningen, skall det företag som finns i toppen av konglomeratet, på begäran av Finansinspektionen, lämna upplysningar som inspektionen behöver för sin tillsyn över institutet eller försäkringsföretaget.

12 §

När ett reglerat företag hemmahörande inom EES finns i toppen av det finansiella konglomeratet, skall rapporteringen enligt 10 och

När ett reglerat företag hemmahörande inom EES finns i toppen av det finansiella konglomeratet, ska rapporteringen enligt 10 och

11 §§ göras av det företaget.

I andra fall skall rapporten lämnas av det blandade finansiella holdingföretaget i det finansiella konglomeratet eller det institut

I andra fall ska rapporten lämnas av det blandade finansiella holdingföretaget i det finansiella konglomeratet eller det institut,

Sida 1140
Prop. 2018/19:158Sida 1141
Institut, försäkringsföretag,
tjänstepensionsföretag och blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i Sverige som enligt 12 § ansvarar för rapporteringen till Finansinspek- tionen ska ha nödvändiga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det finansiella konglomeratet.
Om ett institut, ett försäkrings- företag, ett tjänstepensionsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige ansvarar för ett finansiellt konglomerats rapportering till en utländsk behörig myndighet som är samordnare av tillsynen över konglomeratet, ska företaget ha sådana rutiner för intern kontroll som anges i första stycket.
Institut, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat ska ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betrygg- ande med hänsyn till konglome- ratets samlade risksituation.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

eller försäkringsföretag i konglomeratet som Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar efter att ha hört de övriga relevanta behöriga myndigheterna och konglomeratet. försäkringsföretag eller tjänste- pensionsföretag i konglomeratet som Finansinspektionen i ett enskilt fall beslutar efter att ha hört de övriga relevanta behöriga myndigheterna och konglomeratet.

13 §

Institut och försäkringsföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat skall ha system för riskhantering och rutiner för intern kontroll som är betryggande med hänsyn till konglomeratets samlade risksituation.

14 §

Institut, försäkringsföretag och blandade finansiella holdingföretag med huvudkontor i Sverige som enligt 12 § ansvarar för rapporteringen till Finansinspektionen skall ha nödvändiga rutiner för intern kontroll för att kunna ta fram uppgifter som kan vara av betydelse för tillsynen över det finansiella konglomeratet.

Om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige ansvarar för ett finansiellt konglomerats rapportering till en utländsk behörig myndighet som är samordnare av tillsynen över konglomeratet, skall företaget ha sådana rutiner för intern kontroll som anges i första stycket.

6kap.
1 §

Finansinspektionen övervakar att denna lag följs.

I fråga om tillsynen över institut och försäkringsföretag gäller det som är föreskrivet i sektorsbestämmelserna, om inte annat följer av denna lag.

I fråga om tillsynen över institut, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag gäller det som är föreskrivet i sektorsbestämmelserna, om inte annat följer av denna lag.

Sida 1141
Prop. 2018/19:158Sida 1142
Ett försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till före- taget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om för- undersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på fram- ställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verk- ställighet av en europeisk utred- ningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.
En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett försäk- ringsföretag, ett tjänstepensions- företag eller ett blandat finansiellt
holdingföretag, som vid fullgörandet av skyldigheter enligt denna lag får kunskap om affärsförhållanden hos ett annat företag inom samma finansiella konglomerat, får inte obehörigen röja vad han eller hon har fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det företagets intresse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
7 §

En styrelseledamot eller annan befattningshavare hos ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, som vid fullgörandet av skyldigheter enligt denna lag får kunskap om affärsförhållanden hos ett annat företag inom samma finansiella konglomerat, får inte obehörigen röja vad han eller hon har fått veta och inte heller utnyttja kunskapen i strid med det företagets intresse.

8 §2

Ett försäkringsföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag är skyldigt att lämna ut uppgifter om enskildas förhållanden till företaget, om det under en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål begärs av undersökningsledaren eller om det begärs av åklagare i ett ärende om rättslig hjälp i brottmål, på framställning av en annan stat eller en mellanfolklig domstol, eller i ett ärende om erkännande och verkställighet av en europeisk utredningsorder. Uppgifterna ska lämnas ut utan dröjsmål och i elektronisk form.

10 §3

Ett institut eller ett försäkringsföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verk-

Ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag som står under tillsyn enligt denna lag ska med årliga avgifter bekosta

samhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen

Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verk-

(2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

samhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.

Om Finansinspektionen vid tillsynen enligt denna lag behöver

2Senaste lydelse 2018:1792.

3 Senaste lydelse 2014:489.

Sida 1142
Prop. 2018/19:158Sida 1143
Om ett institut, ett försäkrings- företag, ett tjänstepensionsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 9 kap. 1 § 6 och 7, får Finansinspektionen besluta att före- taget ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.
Om ett institut, ett försäk- ringsföretag eller ett tjänste- pensionsföretag inom ett finansiellt konglomerat inte uppfyller de krav som anges i 5 kap. eller om kraven är uppfyllda men solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag inom konglome- ratet ändå är hotad, ska Finans- inspektionen förelägga det företag som ska rapportera enligt 5 kap. 12 § att vidta åtgärder för att rätta till förhållandet.
Om ett institut, ett försäk- ringsföretag eller ett tjänstepen- sionsföretag bryter mot denna lag, gäller dessutom det som föreskrivs i sektorsbestämmelserna.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga, ska kostnaden för detta betalas av det institut eller det försäkringsföretag som tillsynen avser. anlita någon med särskild fackkunskap för bedömning av en viss fråga, ska kostnaden för detta betalas av det institut, det försäkringsföretag eller det tjänstepensionsföretag som tillsynen avser.

7kap. 1 §

Om ett institut eller ett försäkringsföretag inom ett finansiellt konglomerat inte uppfyller de krav som anges i 5 kap. eller om kraven är uppfyllda men solvensen eller den finansiella ställningen hos ett reglerat företag inom konglomeratet ändå är hotad, skall Finansinspektionen förelägga det företag som skall rapportera enligt 5 kap. 12 § att vidta åtgärder för att rätta till förhållandet.

Om ett institut eller ett försäkringsföretag bryter mot denna lag, gäller dessutom det som föreskrivs i sektorsbestämmelserna.

4 §

Om ett institut, ett försäkringsföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i Sverige inte i tid lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 9 kap. 1 § 6 och 7, får Finansinspektionen besluta att företaget skall betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

8kap. 1 §

När moderföretaget till ett institut eller ett försäkringsföretag är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor utanför EES gäller

När moderföretaget till ett institut, ett försäkringsföretag eller ett tjänstepensionsföretag är ett reglerat företag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har

2–4 §§, om Finansinspektionen

sitt huvudkontor utanför EES gäller

enligt bestämmelserna i 4 kap. 2 §

2–4 §§, om Finansinspektionen

Sida 1143
Prop. 2018/19:158Sida 1144
Efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter får Finans- inspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsyns- metoder som säkerställer att till- synen över de reglerade företagen i det finansiella konglomeratet är tillräcklig. Inspektionen får i ett sådant fall förelägga en ägare som har ett bestämmande inflytande över institutet, försäkringsföretaget eller tjänstepensionsföretaget att inrätta ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES. Inspektionen får då besluta att bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på de reglerade företagen i det finansiella konglo- merat som leds av detta holding- företag.
Finansinspektionen ska under- rätta det finansiella konglomeratet, berörda behöriga myndigheter och Europeiska kommissionen när
Om tillsynen inte bedöms vara likvärdig, ska Finansinspektionen besluta att bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på konglomeratet på samma sätt som om företaget i toppen av konglomeratet hade haft sitt huvudkontor inom EES.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

första stycket eller andra stycket 1 skulle ha varit samordnare. Vid bedömningen av om inspektionen skulle ha varit samordnare skall det bortses från den del av toppen av gruppen som ligger utanför EES. enligt bestämmelserna i 4 kap. 2 § första stycket eller andra stycket 1 skulle ha varit samordnare. Vid bedömningen av om inspektionen skulle ha varit samordnare ska det bortses från den del av toppen av gruppen som ligger utanför EES.

3 §

När en tillsynsmyndighet utanför EES utövar tillsyn över ett finansiellt konglomerat som bedömts likvärdig, gäller 5 kap. 2 § andra

När en tillsynsmyndighet utanför EES utövar tillsyn över ett finansiellt konglomerat som bedömts likvärdig, gäller 5 kap. 2 § stycket samt 5 kap. 7 och

9 §§ för försäkringsföretag konglomeratet.

institut och som ingår i

EES.

När en tillsynsmyndighet utanför EES utövar tillsyn över ett finansiellt konglomerat som bedömts likvärdig, gäller 5 kap. 2 § andra stycket samt 5 kap. 7 och 9 §§ för institut, försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag som ingår i konglomeratet.

4 §

Om tillsynen inte bedöms vara besluta att bestämmelserna i denna ratet på samma sätt som om företaget i toppen av konglomeratet hade haft sitt huvudkontor inom

Om tillsynen inte bedöms vara likvärdig, skall Finansinspektionen besluta att bestämmelserna i denna lag skall tillämpas på konglomeratet på samma sätt som om företaget i toppen av konglomeratet hade haft sitt huvudkontor inom

Efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att tillsynen över de reglerade företagen i det finansiella företag.

Efter att ha hört övriga relevanta behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att tillsynen över de reglerade företagen i konglomeratet är tillräcklig. Inspektionen får därvid förelägga en ägare som har ett bestämmande inflytande över institutet eller försäkringsföretaget att inrätta ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES. Inspektionen får då besluta att bestämmelserna i denna lag skall tillämpas på de reglerade företagen i det finansiella konglomerat som leds av detta holding-

Finansinspektionen skall underrätta det finansiella konglomeratet, berörda behöriga myndigheter och

Europeiska gemenskapernas

Sida 1144
Prop. 2018/19:158Sida 1145
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

kommission när sådana tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

sådana tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

Sida 1145
Prop. 2018/19:158Sida 1146

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:595) om europakooperativ

Härigenom föreskrivs att 7, 8 och 21 §§ lagen (2006:595) om europakooperativ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
7 §1

I fråga om skyddet för en fusionerande förenings borgenärer ska bestämmelserna i 23 kap. 20 och 22–24 §§ aktiebolagslagen

(2005:551) om tillstånd att verkställa en fusionsplan tillämpas.

När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämdriver

När det gäller föreningar som

pas i stället 12 kap. 21 § lagen

– finansieringsrörelse tillämpas i

(2004:297) om bank- och finansi-

stället 12 kap. 21 § lagen

eringsrörelse. När det gäller föreningar som driver försäkringsrö-

(2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

relse tillämpas i stället 13 kap.

– försäkringsrörelse som försäk-

33–35 §§ försäkringsrörelselagen

ringsföretag tillämpas i stället

(2010:2043).

13 kap. 33–35 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043),

– tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag tillämpas i stället 10 kap. 62–64 §§ lagen

(2019:000) om tjänstepensionsföretag.

8 §2

Bolagsverket ska utfärda ett sådant intyg som avses i artikel

29.2 i SCE-förordningen, när beslut om tillstånd har meddelats enligt

23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har vunnit laga kraft. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället

23 kap. 23 eller 24 § aktiebolagslagen (2005:551) och beslutet har fått laga kraft. När det gäller föreningar som driver finansieringsrörelse tillämpas i stället

12 kap. 22 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

När det gäller europakooperativ som driver försäkringsrörelse ska

Bolagsverket utfärda intyget när beslut om tillstånd har meddelats

Fotnoter2 noter
  1. Senaste lydelse 2010:2074.
  2. Senaste lydelse 2010:2074.
Sida 1146
Prop. 2018/19:158Sida 1147
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

enligt 13 kap. 33–35 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) och beslutet har vunnit laga kraft.

enligt

13 kap. 33–35 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller

10 kap. 62–64 §§ lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag och

beslutet har fått laga kraft.

21 §3

I fråga om europakooperativ som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 37–41 i SCE-förordningen, i den ursprungliga lydelsen, (dualistiskt organiserade europakooperativ) gäller följande.

Om något annat inte följer av någon annan författning eller av SCEförordningen, i den ursprungliga lydelsen, ska lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar och andra författningar om styrelsen eller dess ledamöter tillämpas på ledningsorganet eller dess ledamöter.

Det som sägs om styrelsen eller dess ledamöter i följande bestämmelser i lagen om ekonomiska föreningar ska tillämpas på tillsynsorganet eller dess ledamöter:

–6 kap. 29–32 §§ om upplysningsplikt mot föreningsstämman,

–6 kap. 47 § om talan mot föreningsstämmans beslut,

–6 kap. 50 § om talan mot föreningen,

–6 kap. 51 § om skiljeförfarande,

–7 kap. 3 § andra stycket om styrelsesuppleanter,

–7 kap. 4 § andra stycket om delegation av uppgifter,

–7 kap. 7 § första stycket om krav på medlemskap,

–7 kap. 8 § om bosättningskrav,

–7 kap. 9–11 §§ om hinder mot att vara styrelseledamot,

–7 kap. 13 § om när en ändring i styrelsens sammansättning får verkan,

–7 kap. 14 § om förtida avgång,

–7 kap. 20 § första stycket om inträde av suppleant,

–7 kap. 21 § andra stycket om beslutsunderlag,

–7 kap. 23 § om jäv,

–7 kap. 24 och 25 §§ om protokoll,

–7 kap. 26 § om arvode och annan ersättning till styrelseledamot,

–7 kap. 44 och 45 §§ om registrering,

–7 kap. 46 § om anmälan av aktieinnehav,

–8 kap. 7 § om tillhandahållande av upplysningar till revisorn,

–8 kap. 19 § om revisorsjäv,

–8 kap. 32 § första stycket om revisionsberättelsen,

–8 kap. 46 § om underrättelse om brottsmisstanke,

–17 kap. 11 § om tvångslikvidation,

–17 kap. 43 § andra och tredje styckena om styrelseval i samband med upphörande av likvidation,

–17 kap. 44 § om styrelseval efter upphävande av likvidationsbeslut,

–19 kap. 9 § om avregistrering av ledamot, och

–21 kap. 1 och 4–13 §§ om skadestånd.

3 Senaste lydelse 2018:727.
Sida 1147
Prop. 2018/19:158Sida 1148
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

När 7 kap. 7 § lagen om ekonomiska föreningar tillämpas på europakooperativ, ska den paragrafens första stycke inte gälla arbetstagarrepresentanter som har utsetts enligt lagen (2006:477) om arbetstagarinflytande i europakooperativ.

För dualistiskt organiserade För europakooperativ som driver försäkringsrörelse gäller även

dualistiskt organiserade europakooperativ som driver försäkringsrörelse som

2 kap. 2 § försäkringsrörelselagen

försäkringsföretag gäller även

(2010:2043). 2 kap. 2 §

försäkringsrörelselagen

(2010:2043). För dualistiskt organiserade europakooperativ som driver tjänstepensionsverksamhet som tjänstepensionsföretag gäller även 2 kap. 2 § lagen

(2019:000) om tjänstepensionsföretag.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

Sida 1148
Prop. 2018/19:158Sida 1149

Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § och 16 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
2kap. 5 §1
Tillstånd enligt 1 § behövs inte för

1.Sveriges riksbank, Riksgäldskontoret och Kammarkollegiet,

2.anknutna ombud för de verksamheter som anges i 1 kap. 4 b §,

3.börs som driver verksamhet med stöd av sitt tillstånd,

4. försäkringsföretag med till- 4. försäkringsföretag stånd enligt försäkringsrörelsestånd enligt lagen (2010:2043),

med tillförsäkringsrörelselagen (2010:2043) eller tjänste- pensionsföretag med tillstånd enligt lagen (2019:000) om tjänstepensionsföretag,

  1. företag inom en koncern som tillhandahåller investeringstjänster uteslutande till andra företag i koncernen,
  2. fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investeringstjänster, om tjänsten tillhandahålls tillfälligt i samband med annan yrkesmässig verksamhet som regleras av

a) bestämmelser i lag eller annan författning, eller b) etiska regler som avser yrkesverksamheten i fråga och som inte utesluter att tjänsten tillhandahålls,

7.fysiska och juridiska personer som för egen räkning handlar med andra finansiella instrument än råvaruderivat eller utsläppsrätter eller derivat hänförliga till utsläppsrätter och som inte tillhandahåller andra investeringstjänster eller utför annan investeringsverksamhet med andra finansiella instrument än råvaruderivat eller utsläppsrätter eller derivat hänförliga till utsläppsrätter, såvida de inte a) är marknadsgaranter, b) är deltagare på en reglerad marknad eller en MTF-plattform eller har direkt elektroniskt tillträde till en handelsplats, med undantag av ickefinansiella enheter som på en handelsplats genomför transaktioner som på ett objektivt mätbart sätt minskar risker som står i direkt samband med affärsverksamheten eller likviditetsförvaltningen hos dem eller de koncerner de ingår i, c) tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel, eller d) handlar för egen räkning vid utförandet av kundorder,

  1. företag som tillhandahåller investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av ett program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget,
  2. företag som tillhandahåller både
1 Senaste lydelse 2018:1226.
Sida 1149
Prop. 2018/19:158Sida 1150

a)investeringstjänster som uteslutande består i förvaltning av program som syftar till delägarskap för de anställda i företaget, och b)andra investeringstjänster än sådana som anges i a uteslutande till andra företag i koncernen,

  1. fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag som får driva verksamhet enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder samt AIF-förvaltare som får driva verksamhet enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder i andra fall än efter registrering enligt 2 kap. den lagen,
  2. företag som handlar med råvaruderivat, utsläppsrätter eller derivat hänförliga till utsläppsrätter för egen räkning utan att utföra kundorder, eller tillhandahåller investeringstjänster i fråga om sådana instrument till kunderna i sin huvudsakliga verksamhet, om

a)detta utgör en kompletterande verksamhet eller, om företaget ingår i en koncern, detta utgör en kompletterande verksamhet sett till koncernen i dess helhet, b)den huvudsakliga verksamheten inte utgörs av tillhandahållande av investeringstjänster eller sådana tjänster som avses i 7 kap. 1 § lagen (2004:297) om bank-och finansieringsrörelse eller verksamhet som marknadsgarant för råvaruderivat, c)företaget inte tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel, och d)företaget årligen anmäler till Finansinspektionen att undantaget utnyttjas samt på inspektionens begäran rapporterar på vilken grund företaget anser att verksamheten endast är en kompletterande verksamhet,

  1. fysiska och juridiska personer som tillhandahåller investeringsrådgivning inom ramen för annan yrkesmässig verksamhet än sådan som omfattas av bestämmelserna i denna lag, om det inte lämnas någon specifik ersättning för rådgivningen,
  2. fysiska och juridiska personer som utför investeringsverksamhet, dock inte drift av en andrahandsmarknad, eller tillhandahåller investeringstjänster rörande råvaruderivat för att fullgöra uppgifter

– enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG, i den ursprungliga lydelsen,

– enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG, i den ursprungliga lydelsen,

– enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 eller enligt sådana nätföreskrifter eller riktlinjer som har antagits enligt förordningen, eller

– enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 eller enligt sådana nätföreskrifter eller riktlinjer som har antagits enligt förordningen, om a)personen är en sådan systemansvarig för överföringssystemet som avses i artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG, i den ursprungliga lydelsen, eller artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG, i den ursprungliga lydelsen,

Sida 1150
Prop. 2018/19:158Sida 1151

b)personen tillhandahåller tjänster till en systemansvarig som avses i a och fullgör uppgifterna för den systemansvariges räkning, eller c)personen är operatör eller förvaltare av energibalanseringssystem, rörledningsnät eller system för balansering av tillgången och efterfrågan på energi,

14. företag som är verksamhetsutövare enligt 1 kap. 2 a § lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter som handlar med utsläppsrätter för egen räkning, om a)företaget inte tillhandahåller andra investeringstjänster eller ägnar sig åt annan investeringsverksamhet, och b)företaget inte tillämpar en teknik för algoritmisk högfrekvenshandel, och

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

15. värdepapperscentraler med tillstånd enligt artikel 16 i förordningen om värdepapperscentraler för att tillhandahålla de tjänster som uttryckligen anges i avsnitten A och B i bilagan till den förordningen.

Tillstånd krävs inte heller för sådan förvaltning av finansiella instrument som är reglerad i någon annan lag.

16kap. 4 §2

Emittenten ska så snart som möjligt och senast fyra månader efter utgången av varje räkenskapsår offentliggöra sin årsredovisning och i förekommande fall en koncernredovisning.

Års- och koncernredovisningarna ska vara granskade av emittentens revisor. Revisionsberättelsen ska offentliggöras tillsammans med års- och koncernredovisningen.

Bestämmelser om revision finns i
4 a kap. sparbankslagen

(1987:619), 7 a kap. lagen

(1995:1570) om medlemsbanker, revisionslagen (1999:1079),

(1995:1570) om medlemsbanker, revisionslagen (1999:1079), 9 kap.

17 kap. 11 och 12 §§ försäkrings-

aktiebolagslagen (2005:551),

rörelselagen (2010:2043), 9 kap. aktiebolagslagen (2005:551) och

17 kap. 11 och 12 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043), 8 kap.

8 kap. lagen (2018:672) om

lagen (2018:672) om ekonomiska

ekonomiska föreningar. föreningar och

14 kap. 9 § lagen

(2019:000) om tjänstepensionsföretag.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

2Senaste lydelse 2018:728.

Sida 1151
Prop. 2018/19:158Sida 1152

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 30 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
30 kap.
5 §1

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ett ärende hos en statlig myndighet om innehav av

1. aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag, fondbolag eller försäkringsaktiebolag,

1. aktier i bankaktiebolag, kreditmarknadsbolag, värdepappersbolag, fondbolag, försäkringsaktiebolag eller tjänstepensionsaktiebolag,

  1. andelar i medlemsbank eller kreditmarknadsförening, eller
  2. aktier eller andelar i börs, clearingorganisation, svensk värdepapperscentral, betalningsinstitut, institut för elektroniska pengar eller företag som driver verksamhet enligt lagen (2014:275) om viss verksamhet med konsumentkrediter eller lagen (2016:1024) om verksamhet med bostadskrediter.

Sekretessen gäller inte beslut av myndigheten och inte heller för uppgift från en annan myndighet om uppgiften inte är sekretessreglerad där.

För uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

1 Senaste lydelse 2016:1030.
Sida 1152
Prop. 2018/19:158Sida 1153

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:751) om betaltjänster

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
3kap. 2 §1

Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa två belopp. Om betalningsinstitutet endast tillhandahåller betalningsinitieringstjänster gäller enbart kravet att institutet vid varje tidpunkt ska ha en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 §.

Vid beräkningen av kapitalbasen tillämpas tillsynsförordningen. Minst 75 procent av primärkapitalet ska vara i form av kärnprimärkapital, och supplementärkapitalet får uppgå till högst en tredjedel av primärkapitalet.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett fondbolag, ett försäkringsföretag, fondbolag, ett en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder eller ett institut för elektroniska pengar får inte vid beräkning av kapitalbasen ta med elektroniska pengar får sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags sådana poster som kapitalbas. företags kapitalbas.

Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, ett värdepappersföretag, ett försäkringsföretag, ett tjänstepensionsföretag, en AIF- förvaltare som förvaltar specialfonder eller ett institut för inte vid beräkning av kapitalbasen ta med ingår i beräkningen av något av dessa

Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 § får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet.

För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2019.

1 Senaste lydelse 2018:175.
Sida 1153
Prop. 2018/19:158