Proposition
Modernare regler om assisterad befruktning och föräldraskap
≈ 56 774 ord · ca 284 min lästid
Sammanfattning
Modernare regler om assisterad befruktning och föräldraskap
Prop. 2017/18:155
Modernare regler om assisterad befruktning och föräldraskap
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Linköping den 15 mars 2018
Stefan Löfven
Heléne Fritzon
(Justitiedepartementet))
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår att det inom svensk hälso- och sjukvård ska bli tillåtet att utföra befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller. Det föreslås med andra ord att kravet på att det blivande barnet ska ha en genetisk koppling till minst en förälder vid assisterad befruktning tas bort. Det föreslås också andra åtgärder för att förenkla för ofrivilligt barnlösa att bli föräldrar, bl.a. att befruktning utanför kroppen med donerade könsceller även ska få utföras vid andra vårdinrättningar än universitetssjukhus.
I propositionen föreslår regeringen också modernare regler om föräldraskap vid assisterad befruktning. Reglerna om föräldraskap efter assisterad befruktning i utlandet ska vara desamma för olikkönade och samkönade par. Föräldraskap ska kunna fastställas under förutsättning att behandlingen har utförts vid en behörig inrättning och att barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn. Regeringen föreslår även att socialnämnder och svenska domstolar ska ges ökade möjligheter att fastställa faderskap enligt svensk lag för den genetiska fadern efter ett surrogatarrangemang i utlandet.
För att den föräldraskapsrättsliga regleringen ska bli tydligare och mer rättssäker föreslår regeringen vidare att det ska införas särskilda regler om föräldraskap för situationer där personer får barn efter att någon av dem eller båda har ändrat könstillhörighet. Reglerna innebär bl.a. att en man som föder ett barn ska anses som far till barnet och att en kvinna som bidrar med sina spermier till ett barns tillkomst ska anses som mor till barnet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.
Innehållsförteckning
1Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
- lag om ändring i föräldrabalken,
- lag om ändring i lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor,
- lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),
- lag om ändring i lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.
2Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1Förslag till lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalkenNot1dels att 1 kap. 6 § ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 3, 5, 8 och 9 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sex nya paragrafer, 1 kap.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 1 kap. | |
| Fastställande av faderskap | |
| 3 §Not2 | |
Om det inte är fråga om fall som avses i 1 § eller om rätten har meddelat förklaring enligt 2 § första stycket, fastställs faderskapet genom bekräftelse eller dom. I fall som avses i 9 § fastställs i stället föräldraskapet för en kvinna. | |
Faderskap eller föräldraskap fastställs dock inte om | |
1. modern har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m., | |
1. modern har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. eller om modern har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn, | |
2. modern vid behandlingen var en ensamstående kvinna enligt | |
1 kap. 5 § den lagen, och | 1 kap. 5 § lagen om genetisk inte- gritet m.m., och |
3. det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen.
1 Balken omtryckt 1995:974.
Senaste lydelse av 1 kap. 6 § 2005:434. 2 Senaste lydelse 2016:17.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
Andra stycket hindrar inte att spermiegivaren bekräftar faderskapet. Andra stycket hindrar inte att spermiedonatorn bekräftar faderskapet. |
5 §Not3
Skall faderskap fastställas genom dom, skall rätten förklara en man vara far, om det genom en genetisk undersökning är utrett att han är barnets far. Rätten skall också förklara en man vara far, om det är utrett att han har haft samlag med barnets mor eller att en insemination eller befruktning utanför moderns kropp har skett med hans spermier under den tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom.
Faderskapet kan inte fastställas genom dom för en man som är spermiegivare enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.
När faderskap ska fastställas genom dom, ska rätten förklara en man vara far om
- det genom en genetisk undersökning är utrett att han är barnets far,
- det är utrett att han har haft samlag med barnets mor under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom samlaget, eller
- det är utrett att en insemination eller befruktning utanför kroppen har utförts med hans spermier under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen.
Faderskapet kan inte fastställas genom dom för en man som är spermiedonator enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.
Faderskap vid insemination eller befruktning utanför kroppen
8 §Not4
Har befruktning av moderns ägg utförts utanför hennes kropp med samtycke av en man som var hennes make eller sambo och är det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom befruktningen, skall vid tillämpningen av
Om modern har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen med samtycke av en man som var hennes make eller sambo och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen, ska vid tillämpningen av
3Senaste lydelse 2006:352.
4Senaste lydelse 2005:434.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
en kvinnas kropp har skett av ett ägg som kommer från en annan | |
kvinna. | Vid en behandling som har utförts med spermier från en annan man än moderns make eller sambo gäller första stycket endast om behandlingen har utförts enligt |
6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. eller om behandlingen har utförts vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av upp- gifter om spermiedonatorn. |
Föräldraskap vid insemination eller befruktning utanför kroppen
9 §Not5
Har insemination utförts på modern enligt 6 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. eller har befruktning av moderns ägg utförts enligt 7 kap. samma lag med samtycke av en kvinna som var moderns maka, registrerade partner eller sambo och är det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom inseminationen eller befruktningen, ska den som har lämnat samtycket anses som barnets förälder.
Ett föräldraskap enligt första stycket fastställs genom bekräftelse eller dom. Det som sägs i 4 § om bekräftelse av faderskap tillämpas också i fråga om bekräftelse av ett sådant föräldraskap.
Om modern har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. med samtycke av en kvinna som var moderns make, registrerade partner eller sambo och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen, ska den som har lämnat samtycket anses som barnets förälder.
Första stycket gäller även om inseminationen eller befruktningen utanför kroppen har utförts vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn.
Ett föräldraskap enligt denna paragraf fastställs genom bekräftelse eller dom. Det som sägs i 4 § om bekräftelse av faderskap tillämpas också i fråga om bekräftelse av ett sådant föräldraskap.
5 Senaste lydelse 2009:254.
Faderskap och moderskap vid ändrad könstillhörighet
10 §
Om en man föder ett barn gäller
11 §
Om en man föder ett barn, ska han anses som far till barnet. För mannen gäller dock det som i andra kapitel i denna balk och i andra författningar sägs om mor och moderskap.
12 §
Om en man föder ett barn ska det inte fastställas något faderskap eller moderskap enligt 13 eller 14 §, om 1. mannen har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. eller om han har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn,
- mannen vid behandlingen varken var gift, registrerad partner eller sambo, och
- det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att bar-
net har tillkommit genom behandlingen.
Första stycket hindrar inte att spermiedonatorn bekräftar faderskapet eller moderskapet.
13 §
En man som uppfyller villkoren enligt 5 eller 8 § ska anses som far till barnet.
Ett faderskap enligt första stycket fastställs genom bekräftelse
eller dom. Det som sägs i 4 § om bekräftelse av faderskap tillämpas även i detta fall.
Vid tillämpningen av 4, 5 och
8 §§ ska det som sägs om en mor gälla för en man enligt 11 §.
14 §
En kvinna som uppfyller villkoren enligt 5 eller 8 § ska anses som mor till barnet. För kvinnan gäller dock det som i andra kapitel i denna balk och i andra författningar sägs om far och faderskap.
Ett moderskap enligt första stycket fastställs genom bekräftelse eller dom. Det som sägs i 4 § om bekräftelse av faderskap tillämpas också i fråga om bekräftelse av ett sådant moderskap.
Vid tillämpningen av 4, 5 och
8 §§ ska det som sägs om en mor gälla för en man enligt 11 §.
Barnets rätt till upplysning i vissa fall
15 §
Ett barn som har tillkommit genom en sådan insemination eller befruktning utanför kroppen som har utförts med andra könsceller än föräldrarnas egna har rätt att av sina föräldrar få veta det. Föräldrarna ska så snart det är lämpligt upplysa barnet om att han eller hon har tillkommit genom en sådan behandling.
- Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
- Den upphävda 1 kap. 6 § gäller fortfarande när en insemination har utförts före ikraftträdandet.
- Den äldre lydelsen av 1 kap. 8 § gäller fortfarande när en befruktning utanför kroppen har utförts före ikraftträdandet.
2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor dels att nuvarande 10 a § ska betecknas 10 b §, dels att 1, 4 och 5 §§ och den nya 10 b § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3 a, 5 a, 5 b och 10 a §§, av följande lydelse.
1 §Not1
Denna lag gäller frågor om faderskap till barn i internationella förhållanden.
I lagen finns också bestämmelser om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken i internationella förhållanden.
I förhållande till Danmark,
Finland, Island och Norge gäller lagen (1979:1001) om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden i stället för
I förhållande till Danmark,
Finland, Island och Norge gäller lagen (1979:1001) om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden i stället för
3 a §
Ett faderskap kan också fastställas genom bekräftelse av faderskapet under medverkan av en svensk socialnämnd om
- barnet har sin hemvist utomlands,
- fastställelsen avser en man som har sin hemvist i Sverige,
- det påstås att barnet har tillkommit med mannens spermier, och
- barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannen och hans make, registrerade partner eller sambo.
Ett ärende enligt första stycket handläggs av socialnämnden i den kommun där mannen är folkbokförd.
I fråga om fastställande av faderskap enligt första stycket tillämpas svensk lag.
1 Senaste lydelse 2005:444.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 4 § | |
Mål om faderskap får tas upp av svensk domstol, | Mål om faderskap får tas upp av svensk domstol om |
1. om barnet har hemvist i | 1. barnet har sin hemvist i |
Sverige, | |
2. om talan förs mot en man som har hemvist i Sverige eller mot flera män som alla har hemvist här, eller | 2. talan förs mot en man som har sin hemvist i Sverige eller mot flera män som alla har sin hemvist här, eller |
3. om det i andra fall med hän- syn till barnets, moderns eller mannens anknytning till Sverige finns särskilda skäl att målet prövas här i landet. | 3. det i andra fall med hänsyn till barnets, moderns eller mannens anknytning till Sverige finns sär- skilda skäl att målet prövas här i landet. |
Om det sedan talan har väckts inträffar en ändring av de omständigheter som grundar svensk domstols behörighet enligt första stycket, upphör inte domstolens behörighet.
I 5 a § finns ytterligare en bestämmelse om svensk domstols behörighet.
En talan vid svensk domstol om fastställande av faderskap eller om hävande av ett faderskap, som gäller enligt 2 §, skall prövas enligt lagen i den stat där barnet har sitt hemvist när målet avgörs i första instans.
Frågan huruvida ett faderskap, som gäller enligt 2 §, skall anses hävt genom en fastställelse av att en annan man är barnets far bedöms enligt samma lag som har tillämpats vid fastställelsen.
5 §
En talan vid svensk domstol om fastställande av faderskap eller om hävande av ett faderskap som gäller enligt 2 § ska prövas enligt lagen i den stat där barnet har sin hemvist när målet avgörs i första instans.
En talan om fastställande av faderskap för ett barn som har sin hemvist utomlands ska dock alltid prövas enligt svensk lag om
- fastställelsen avser en man som har sin hemvist i Sverige,
- det påstås att barnet har tillkommit med mannens spermier, och
- barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannen och hans make, registrerade partner eller sambo.
Frågan om huruvida ett faderskap som gäller enligt 2 § ska anses hävt genom en fastställelse av att en annan man är barnets far bedöms enligt samma lag som har tillämpats vid fastställelsen.
10 a §
Det som sägs i 7, 8 och 10 §§ om faderskap gäller även föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.
5 a §
Om det har väckts en talan som enligt 5 § andra stycket alltid ska prövas enligt svensk lag, får, om en annan man ska anses som barnets far enligt 1 kap. 1 § föräldrabalken, en talan om hävande av faderskapet för den mannen tas upp i svensk domstol. Målen ska i så fall handläggas i samma rättegång. Även talan om hävande av faderskapet ska prövas enligt svensk lag.
Målet om hävande av faderskap ska avskrivas om målet om fastställande av faderskap avslutas genom ett beslut om avvisning eller avskrivning.
Om både talan om hävande av faderskap och talan om fastställande av faderskap bifalls och den förstnämnda frågan överklagas, ska den högre rätten pröva också den andra frågan, även om den frågan inte har överklagats.
5 b §
I fall som avses i 5 § andra stycket och 5 a § första stycket får barnets talan föras av socialnämnden i den kommun där mannen som fastställelsen avser är folkbokförd.
10 a §
Om det pågår en rättegång om faderskapet till ett barn utomlands, får en svensk socialnämnd inte godkänna en bekräftelse av faderskapet.
10 b §Not2
Det som sägs i 7, 8, 10 och
10 a §§ om faderskap gäller även föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.
2 Senaste lydelse av tidigare 10 a § 2005:444.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2.3Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
| Lydelse enligt prop. 2017/18:121 | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 10 kap. | |
5 § | |
Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får när det gäller föräldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum | |
– 1 kap. 4 och 9 §§ föräldra- balken, | – 1 kap. 4, 9, 13 och 14 §§ föräldrabalken, |
– 2 kap. 1,
–3 kap. 5, 6 och 8 §§ föräldrabalken,
–4 kap. 14 § föräldrabalken,
–6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket och 15 a § tredje stycket föräldrabalken,
–6 kap. 13 a § föräldrabalken, dock endast åt en särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden,
–6 kap. 15 c § tredje stycket föräldrabalken,
–6 kap. 19 § föräldrabalken när det gäller beslut att utse utredare i mål och ärenden om vårdnad, boende eller umgänge,
–7 kap. 7 § föräldrabalken när det gäller godkännande av avtal om att underhållsbidrag ska betalas för längre perioder än tre månader,
– 11 kap. 16 § andra stycket föräldrabalken.
Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får inte omfatta befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 5 kap. 2 § denna lag eller att fullgöra nämndens uppgifter enligt 16 kap. 18 § eller 18 kap. 19 § socialförsäkringsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.
dels att 5 kap. 1, 2 och 4 §§, 6 kap. 1 a, 4 och 5 §§, 7 kap.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
Åtgärder enligt bestämmelserna Åtgärder i detta kapitel med ägg från människa vilka har befruktats eller varit föremål för somatisk cell- kärnöverföring förutsätter att givar- na av ägg, spermie eller kroppscell har informerats om ändamålet med kroppscell åtgärden och därefter lämnat sitt samtycke. | enligt bestämmelserna i detta kapitel med ägg från människa vilka har befruktats eller varit föremål för somatisk cell- kärnöverföring förutsätter att dona- torerna av ägg, spermie eller har informerats om ändamålet med åtgärden och där- efter lämnat sitt samtycke. |
Om befruktningen har skett Om enligt 7 kap. fordras att även den kvinna eller man i det behandlade paret som inte är givare av ägg eller spermie har informerats om ändamålet med åtgärden och där- ändamålet efter lämnat sitt samtycke. därefter | befruktningen har skett enligt 7 kap., krävs att även en kvinna eller man i det behandlade paret som inte är donator av ägg eller spermie har informerats om med åtgärden och lämnat sitt samtycke. |
Detsamma gäller en ensamstående kvinna som inte är donator av ägg. | |
2 § | |
När det gäller forskning som skall prövas enligt lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som etikprövning av avser människor skall i stället för avser människor | När det gäller forskning som ska prövas enligt lagen (2003:460) om forskning som ska i stället för |
1 § i detta kapitel bestämmelserna om information och samtycke i 16, | |
17 och 19 §§ i den lagen tillämpas. | |
Om befruktningen har skett en- ligt bestämmelserna i 7 kap. denna ligt 7 kap., lag, skall med forskningsperson jämställas den kvinna eller man i det behandlade paret som inte är | Om befruktningen har skett en- ska med forsknings- person jämställas en kvinna eller man i det behandlade paret som inte är donator av ägg eller spermie. |
givare av ägg eller spermie. | Detsamma gäller en ensamstående kvinna som inte är donator av ägg. |
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 4 § | |
Ett befruktat ägg eller ett ägg som har varit föremål för somatisk cellkärnöverföring får förvaras i fryst tillstånd i högst fem år eller under den längre tid som Social- | Ett befruktat ägg får förvaras i fryst tillstånd i högst tio år. Ett ägg som har varit föremål för en soma- tisk cellkärnöverföring får förvaras i fryst tillstånd i högst fem år. |
styrelsen bestämt enligt 6 §. | Socialstyrelsen får förlänga tider- na enligt 6 §. |
Den tid då ägget har varit fryst räknas inte in i den tid under vilken försök får ske enligt 3 §. | |
| 6 kap. | |
|---|---|
| 1 a §Not1 | |
En givare av spermier ska vara myndig. Givaren ska lämna ett skriftligt samtycke till att spermierna används för insemination. Givaren får återkalla sitt samtycke fram till dess insemination skett. | |
En donator av spermier ska vara myndig. Donatorn ska lämna ett skriftligt samtycke till att spermierna används för insemination. Donatorn får återkalla sitt samtycke fram till dess insemination skett. | |
Val av spermiegivare | Val av spermiedonator |
4 § | |
Vid insemination som avses i 2 § väljer läkaren en lämplig spermiegivare. Spermier från en avliden givare får inte användas vid insemination. Uppgifter om givaren skall antecknas i en särskild journal. Denna skall bevaras i minst 70 år.
Vid en insemination som avses i
2 § väljer läkaren en lämplig spermiedonator. Spermier från en avliden donator får inte användas vid en insemination. Uppgifter om donatorn ska antecknas i en särskild journal. Journalen ska bevaras i minst 70 år.
5 §
Den som har avlats genom insemination med spermier från en man som kvinnan inte är gift eller sambo med har, om han eller hon uppnått tillräcklig mognad, rätt att ta del av de uppgifter om givaren som antecknats i sjukhusets särskilda journal.
Har någon anledning att anta att han eller hon avlats genom sådan insemination, är socialnämnden skyldig att på begäran hjälpa denne att ta reda på om det finns några uppgifter antecknade i en särskild journal.
Den som har tillkommit genom en insemination som avses i 2 § har, om han eller hon har uppnått tillräcklig mognad, rätt att ta del av de uppgifter om donatorn som antecknats i sjukhusets särskilda journal.
1 Senaste lydelse 2016:18.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
5 a § | |
Efter skriftlig | begäran av den |
som har tillkommit genom en insemination som avses i 2 § och som har uppnått tillräcklig mognad ska uppgifter om honom eller henne tas in i den särskilda journal som innehåller uppgifter om donatorn. Även begäran ska tas in i den särskilda journalen. | |
Den som har tillkommit genom en insemination som avses i 2 §, och som har uppnått tillräcklig mognad, har rätt att ta del av de uppgifter som antecknats i den särskilda journalen och som avser andra personer som har tillkommit med spermier från samma donator. | |
| 5 b § | |
|---|---|
Om någon har anledning att anta att han eller hon har tillkommit genom en insemination som avses i 2 §, är socialnämnden skyldig att på begäran hjälpa honom eller henne att ta reda på om det finns några uppgifter antecknade i en särskild journal. | |
| 7 kap. | |
| 1 §Not2 | |
| I detta kapitel finns bestämmelser om | |
1. befruktning av en kvinnas ägg utanför hennes kropp, och | |
I detta kapitel finns bestämmelser om befruktning utanför kroppen. Med befruktning utanför kroppen avses | |
1. befruktning av ett ägg utanför en kvinnas kropp, och | |
2. införande av ett befruktat ägg i en kvinnas kropp. | 2. införande av ägget i en kvinnas kropp. |
Det som i detta kapitel sägs om make gäller också registrerad partner.
2 Senaste lydelse 2009:262.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 2 § | |
En givare av ägg eller spermie skall vara myndig. Givaren skall lämna skriftligt samtycke till att ägget får befruktas eller att spermie får användas för befruktning. | En donator av ägg eller spermier ska vara myndig. Donatorn ska lämna ett skriftligt samtycke till att ägget befruktas eller att sper- mierna används för befruktning. |
Givaren får återkalla sitt samtycke fram till dess befruktning skett. | Donatorn får återkalla sitt sam- tycke fram till dess befruktning skett. |
3 §Not3
Om kvinnan är gift eller sambo, får ett befruktat ägg föras in i kvinnans kropp endast om maken eller sambon skriftligen har samtyckt till det. Om ägget inte är kvinnans eget, ska ägget ha befruktats av makens eller sambons spermier.
Om behandlingen avser en ensamstående kvinna, ska ägget vara kvinnans eget.
Om kvinnan är gift eller sambo, får ett befruktat ägg föras in i kvinnans kropp endast om maken eller sambon skriftligen har samtyckt till det.
Särskilda villkor för behandling med ett donerat befruktat ägg
3 a §
Ett ägg som har befruktats för att föras in i en kvinnas kropp får föras in i en annan kvinnas kropp endast om
- den först behandlade kvinnan, och, om hon är gift eller sambo, även hennes make eller sambo, skriftligen har samtyckt till det,
- den först behandlade kvinnan, och, om hon är gift eller sambo, även hennes make eller sambo, är förälder till minst ett barn, och
- det är den först behandlade kvinnans eget ägg som har befruktats eller, om hon är gift eller sambo, ägget har befruktats med spermier från hennes make eller sambo.
Ett samtycke enligt första stycket får återkallas fram till dess införande skett.
3 Senaste lydelse 2016:18.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 4 §Not4 | |
Befruktning av ägg från en kvinna, i vars kropp ägget ska införas, med spermier från kvinnans make eller sambo får inte utan tillstånd av | |
Inspektionen för vård och omsorg utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Detta gäller också införande av ägget i kvinnans kropp. | |
Kommer ägget inte från kvinnan Om ägget inte kommer från eller spermien inte från kvinnans kvinnan eller spermierna inte make eller sambo får befruktning kommer från kvinnans make eller och införande av ägg ske endast sambo, får befruktning och infö- vid de sjukhus som upplåtit enhet rande av ägg inte utan tillstånd av för utbildning av läkare enligt av- Inspektionen för vård och omsorg tal mellan de universitet som be- utföras annat än vid de sjukhus driver läkarutbildning och berörda som har sjukvårdsenheter där det landsting. bedrivs högskoleutbildning för | läkarexamen och forskning. |
| 5 §Not5 | |
Om befruktning utanför kroppen Vid en behandling som avses i ska utföras med ett annat ägg än 4 § andra stycket ska läkaren kvinnans eget eller med en spermie pröva om det med hänsyn till från en man som inte är kvinnans makarnas, sambornas eller den make eller sambo, ska en läkare ensamstående kvinnans medicin- pröva om det med hänsyn till ska, psykologiska och sociala för- makarnas, sambornas eller den hållanden är lämpligt att behand- ensamstående kvinnans medicin- lingen äger rum. Behandlingen får ska, psykologiska och sociala för- utföras endast om det kan antas att hållanden är lämpligt att det äger det blivande barnet kommer att rum en befruktning utanför krop- växa upp under goda förhållanden. pen. En befruktning utanför krop- pen får utföras endast om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden. | |
Om en befruktning utanför Om behandling vägras, får kroppen vägras, får makarna, sam- makarna, samborna eller den borna eller den ensamstående ensamstående kvinnan begära att kvinnan begära att Socialstyrelsen Socialstyrelsen prövar frågan. prövar frågan. | |
4Senaste lydelse 2013:1147.
5Senaste lydelse 2016:18.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
Val av givare | Val av donator |
6 § |
För befruktning utanför kroppen skall en läkare välja ägg eller spermier från en givare som är lämplig. | |
Ägg eller spermier från en givare som har avlidit får inte användas för befruktning. | |
Uppgifterna om givaren skall antecknas i en särskild journal. Denna skall bevaras i minst 70 år. | |
| Vid en behandling som avses i | |
|---|---|
4 § andra stycket väljer läkaren ägg eller spermier från en lämplig donator eller ett lämpligt donerat befruktat ägg. | |
Ägg eller spermier från en donator som har avlidit får inte användas för befruktning. | |
Uppgifter om donator ska antecknas i en särskild journal. Journalen ska bevaras i minst 70 år. | |
| 7 § | |
Den som har avlats genom befruktning utanför kroppen med ett annat ägg än kvinnans eget eller med spermier från en man som inte är kvinnans make eller sambo har, om han eller hon uppnått tillräcklig mognad, rätt att ta del av de uppgifter om givaren som antecknats i sjukhusets särskilda journal. | Den som har tillkommit genom en behandling som avses i 4 § andra stycket har, om han eller hon har uppnått tillräcklig mog- nad, rätt att ta del av de uppgifter om donator som antecknats i sjuk- husets särskilda journal. |
Har någon anledning att anta att han eller hon avlats genom sådan befruktning, är socialnämnden skyldig att på begäran hjälpa denne att ta reda på om det finns några uppgifter antecknade i en särskild journal. | |
7 a § | |
Efter skriftlig begäran av den som har tillkommit genom en behandling som avses i 4 § andra stycket och som har uppnått tillräcklig mognad ska uppgifter om honom eller henne tas in i den särskilda journal som innehåller uppgifter om donatorn. Även begäran ska tas in i den särskilda journalen. | |
Den som har tillkommit genom en behandling som avses i 4 § andra stycket, och som har uppnått | |
tillräcklig mognad, har rätt att ta del av de uppgifter som antecknats i |
8 §
Om det i ett mål om faderskap, moderskap enligt 1 kap. 7 § eller föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken är nödvändigt att få del av de uppgifter som finns om en befruktning utanför kroppen, är den som är ansvarig för befruktningen eller någon annan som har tillgång till uppgifterna skyldig att på begäran av domstolen lämna ut dessa uppgifter.
den särskilda journalen och som avser andra personer som har till-kommit med könsceller från samma donator.
7 b §
Om någon har anledning att anta att han eller hon har tillkommit genom en behandling som avses i 4 § andra stycket, är socialnämnden skyldig att på begäran hjälpa honom eller henne att ta reda på om det finns några uppgifter antecknade i en särskild journal.
Om det i ett mål om faderskap, moderskap enligt 1 kap. 7 § eller föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken är nödvändigt att få del av de uppgifter som finns om en befruktning utanför kroppen, är den som är ansvarig för behandlingen eller någon annan som har tillgång till uppgifterna skyldig att på begäran av domstolen lämna ut dessa uppgifter.
8kap.
8 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får till skydd för liv och hälsa meddela ytterligare föreskrifter om
- genetiska undersökningar inom hälso- och sjukvården,
- fosterdiagnostik och preimplantatorisk genetisk diagnostik, och
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet enligt 3 kap. 1 §.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur många barn en donator enligt 6 kap. 4 § och 7 kap. 6 § får ge upphov till.
- Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
- Ägg eller spermier som har donerats före ikraftträdandet får inte utan skriftligt samtycke från donatorn användas vid en befruktning utanför kroppen som ska utföras med både ett donerat ägg och donerade spermier.
- Befruktade ägg som före ikraftträdandet har skapats av donerade ägg eller donerade spermier får inte utan skriftligt samtycke från äggdonatorn
eller spermiedonatorn användas vid andra personers behandlingar.
3Ärendet och dess beredning
visas senast den 31 augusti 2018. Genom denna redovisning anser regeringen att riksdagsskrivelsen är slutbehandlad.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 8 februari 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4.3 och 7 och i författningskommentaren. Regeringen följer i allt väsentligt Lagrådets synpunkter.
I förhållande till lagrådsremissens förslag görs dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar.
4Assisterad befruktning med donerade könsceller
4.1Det ska vara möjligt att genomgå befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller
behandlingsform. Det är viktigt att lagstiftningen som reglerar möjligheterna till assisterad befruktning fortsätter att utvecklas i takt med samhället i övrigt.
Assisterad befruktning är ett samlingsnamn på olika metoder att behandla ofrivillig barnlöshet. Inom svensk hälso- och sjukvård kan assisterad befruktning utföras i form av dels insemination, dels befruktning utanför kroppen, s.k. in
Möjligheten till assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård finns för gifta par, registrerade partner, sambor och ensamstående kvinnor. En insemination får utföras med spermier från den behandlade kvinnans make eller sambo eller med spermier från en donator. En befruktning utanför kroppen får utföras med det behandlade parets egna könsceller, med den behandlade kvinnans eget ägg och donerade spermier eller med ett donerat ägg och spermier från den behandlade kvinnans make eller sambo. En behandling får alltså i dag inte utföras med enbart donerade könsceller. Detta innebär att par som saknar både fungerande ägg och spermier och ensamstående kvinnor som saknar fungerande ägg inte kan erbjudas behandling vid ofrivillig barnlöshet. Frågan är om det är motiverat att upprätthålla denna begränsning.
Att tillåta behandlingar med enbart donerade könsceller skulle hjälpa fler att övervinna sin barnlöshet. Samtidigt är det inte någon rättighet att få barn. Strävan att tillgodose en persons önskan att få barn måste alltid ske med barnets bästa i fokus. En utgångspunkt för tidigare överväganden om assisterad befruktning har varit att det blivande barnet ska ha en genetisk koppling till minst en förälder. Samhälleliga normer och värderingar om assisterad befruktning, föräldraskap och familjebildning har dock förändrats över tid. Kunskapen om assisterad befruktning och familjer med barn som har tillkommit genom sådana behandlingar har också ökat. Forskningen på området är begränsad men tyder på att avsaknaden av genetisk koppling mellan barn och förälder inte leder till några negativa konsekvenser. Tvärtom tycks barn som tillkommit genom befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller generellt sett ha lika goda uppväxtvillkor som andra barn. Vidare är de medicinska riskerna vid sådana behandlingar inte större än de som finns vid en befruktning utanför kroppen med ett donerat ägg. Detta talar för att kravet på genetisk koppling mellan det blivande barnet och minst en förälder kan tas bort.
Att tillåta befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller inom svensk hälso- och sjukvård skulle vidare leda till att barnets rätt att få kunskap om sitt genetiska ursprung stärks. I andra länder förekommer
det att en donator är anonym. Ett barn som har kommit till med ett donerat ägg eller donerade spermier inom svensk hälso- och sjukvård har däremot, när han eller hon uppnått tillräcklig mognad, rätt att få del av de uppgifter om donatorn som finns antecknade i en särskild journal. En donator har alltså ingen möjlighet att vara anonym.
Sammantaget gör regeringen bedömningen att det inte längre kan anses motiverat att ha ett krav på att det blivande barnet ska ha en genetisk koppling till minst en förälder. En befruktning utanför kroppen inom svensk hälso- och sjukvård bör få utföras med enbart donerade könsceller. Behandling bör tillåtas både med donerade ägg som inför behandlingen har befruktats med donerade spermier och med befruktade ägg som har blivit över efter ett pars eller en ensamstående kvinnas IVFbehandling och som av paret eller kvinnan har överlåtits för användning vid andra personers behandlingar. Kravet på att ägget ska vara kvinnans eget om donerade spermier används vid behandlingen bör alltså tas bort. Behandlingen bör få genomgås av dem som i dag har möjlighet till annan form av assisterad befruktning i Sverige, dvs. gifta par, registrerade partner, sambor och ensamstående kvinnor.
Enligt SKL:s rekommendationer om assisterad befruktning krävs i dag, för att offentligt finansierad befruktning utanför kroppen ska bli aktuell, att det är utrett att kvinnan har något medicinskt hinder som medför att hon inte kan befruktas genom insemination. En särskild fråga vid befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller är om det, som bl.a. RFSL och RFSU förespråkar, bör vara möjligt för ett kvinnligt samkönat par att donera ägg till varandra inom paret utan att det är medicinskt motiverat och under vilka förutsättningar detta i så fall ska få ske. Regeringen konstaterar att denna bedömning får göras av varje vårdgivare med tillämpning av principerna i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), jämför s. 40. Frågan om huruvida befruktning utanför kroppen med donerade könsceller ska få utföras även vid andra vårdinrättningar än s.k. universitetssjukhus behandlas i avsnitt 4.4.
4.2Allmänna villkor för en befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller
Regeringens bedömning: Samma regler bör gälla för befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller som för annan assisterad befruktning med donerade könsceller. Det innebär bl.a. att en läkare ska pröva om det med hänsyn till makarnas, sambornas eller den ensamstående kvinnans medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att en befruktning utanför kroppen äger rum. Behandlingen ska få utföras endast om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser delar bedömningen eller invänder inte mot den. Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) och Stockholms kommun anser dock att det bör vara socialtjänsten som utreder de tilltänka föräldrarnas psykologiska och
sociala förhållanden inom ramen för den särskilda prövningen. Några remissinstanser, bl.a. Rädda barnen och Sveriges kristna råd, framhåller det angelägna i att det finns tillräcklig kompetens inom hälso- och sjukvården för de psykosociala bedömningarna. Socialstyrelsen anser att det bör övervägas om vårdenheterna regelmässigt bör hämta in uppgifter från socialtjänsten inom ramen för den särskilda prövningen. Föreningen Femmis anser att den eller de som ska genomgå behandling ska få framföra önskemål om egenskaper hos donatorn och tillsammans med läkaren välja en lämplig donator.
Skälen för regeringens bedömning: När samhället medverkar vid tillkomsten av ett barn har samhället också ett särskilt ansvar för att barnet får förutsättningar att växa upp under goda förhållanden. Inför en assisterad befruktning med ett donerat ägg eller donerade spermier måste därför paret eller den ensamstående kvinnan i dag genomgå en särskild prövning. Vid prövningen ska en läkare bedöma om det med hänsyn till parets eller den ensamstående kvinnans medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att en befruktning utanför kroppen äger rum. Behandlingen får utföras endast om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden. I prövningen av parets eller den ensamstående kvinnans psykologiska och sociala förhållanden bör en yrkesutövare med beteendevetenskaplig kompetens delta (SOSFS 2009:32).
En befruktning utanför kroppen med både donerade ägg och donerade spermier eller en behandling med befruktade ägg som har blivit över efter ett pars eller en ensamstående kvinnas
uppgifter från socialtjänsten inom ramen för den särskilda prövningen. Det är dock viktigt att det, som bl.a. Rädda barnen och Sveriges kristna råd framhåller, finns en tillräcklig kompetens inom hälso- och sjukvården för de psykosociala bedömningarna. Detta bör återspeglas i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om den särskilda prövningen.
Vid prövningen inför en befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller bör särskild vikt fästas vid de tilltänkta föräldrarnas förmåga att hantera det förhållandet att det inte kommer att finnas någon genetisk koppling till barnet. Om behandlingen utförs med ett befruktat ägg som har blivit över efter ett pars eller en ensamstående kvinnas IVFbehandling och som har överlåtits för användning vid andra personers behandlingar, bör även särskilt beaktas de tilltänkta föräldrarnas förmåga att hantera det förhållandet att barnet kan ha både genetiska föräldrar och genetiska helsyskon i en annan familj.
Om behandling vägras, bör det, liksom i andra fall av assisterad befruktning med donerade könsceller, vara möjligt att begära att Socialstyrelsen prövar frågan.
Även i övrigt är det lämpligt att samma regler som gäller för annan assisterad befruktning med donerade könsceller tillämpas vid en befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller. Det innebär bl.a. att om den behandlade kvinnan är gift eller sambo, ska hennes make eller sambo skriftligen samtycka till att ett befruktat ägg förs in i hennes kropp. Det innebär vidare att det är den ansvarige läkaren som väljer en lämplig äggdonator och spermiedonator. Om behandlingen ska utföras med ett donerat befruktat ägg, bör det vara läkaren som väljer ett lämpligt befruktat ägg. Det behandlade paret eller den behandlade kvinnan bör alltså inte, som Föreningen Femmis förespråkar, ha något avgörande inflytande över valet av donator eller donerat befruktat ägg. Läkaren kan välja en donator som paret eller den ensamstående kvinnan har pekat ut och som är villig att medverka. Om det finns önskemål om att använda könsceller från en känd donator eller ett donerat befruktat ägg som består av könsceller från en känd donator, måste dock läkaren bl.a. undersöka de inblandade personernas motiv till det och deras möjligheter att framöver klara sina inbördes relationer på ett bra sätt (jämför s. 25 och 26, prop. 2001/02:89 s.
Regeringen förutsätter att Socialstyrelsen ser över sina föreskrifter och allmänna råd i syfte att anpassa dem till behandlingar med enbart donerade könsceller.
4.3Särskilda villkor för en donator av könsceller och för behandling med ett donerat befruktat ägg
Regeringens förslag: Den som donerar ägg eller spermier till insemination eller befruktning utanför kroppen eller till forskning ska benämnas donator.
Ett befruktat ägg som har blivit över efter ett pars, eller en ensamstående kvinnas, befruktning utanför kroppen ska få användas för införande i en annan kvinnas kropp endast om någon i paret, eller den ensamstående kvinnan, har bidragit med könsceller till befruktningen och båda personerna i paret, eller den ensamstående kvinnan, är förälder till minst ett barn och skriftligen har samtyckt till införandet. Samtycket ska få återkallas fram till dess införande har skett.
Regeringens bedömning: En donator av ägg eller spermier bör även fortsättningsvis kunna återkalla sitt samtycke fram till dess befruktning har skett.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår att en donator av ägg eller spermier ska få återkalla sitt samtycke ända fram till dess att det befruktade ägget har förts in i en kvinnas kropp. Utredningen föreslår även att det i lag ska införas ett förbud mot att föra in ett befruktat ägg i en kvinnas kropp om det ägg eller de spermier som använts för befruktningen kommer från en donator som avlidit.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Statens
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Den som donerar könsceller till en assisterad befruktning bör benämnas donator
Den som donerar ägg eller spermier till en assisterad befruktning benämns i dag som givare. Termen givare används i lagstiftning om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävnader och celler och i lagen (1995:831) om transplantation m.m. I allmänt språk-
bruk och inom professionen används dock i stället termen donator. Även i den senare lagstiftningen om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga organ från 2012 används termen donator. Det finns därför, som utredningen föreslår, skäl att ersätta termen givare med donator. Den som donerar ägg eller spermier till en assisterad befruktning bör alltså benämnas donator. Termen donator bör användas genomgående i lagtexten och inte, som Lagrådet förespråkar, i vissa fall bytas ut mot uttryck med verbet ”donera”.
Som Socialstyrelsen påpekar omfattar begreppet donator enligt vävnadsdirektivetNot1och dess genomförandedirektivNot2varje mänsklig källa, levande eller avliden, till mänskliga celler eller vävnader. Det bör därför
– liksom i dag – särskilt anges i lagtexten när det är fråga om en behandling som utförs med ägg från en annan person än den behandlade kvinnan eller med spermier från en annan person än den behandlade kvinnans make eller sambo.
Äggdonatorns och spermiedonatorns återkallelse av samtycke
Den som vill donera ägg eller spermier till en befruktning utanför kroppen måste lämna sitt skriftliga samtycke till att ägget får befruktas eller att spermierna får användas för befruktning. Donatorn av könsceller får i dag återkalla sitt samtycke fram till dess befruktning skett. Vid en befruktning utanför kroppen sker i regel befruktningen av ägget och återinförandet av det befruktade ägget i kvinnans kropp vid olika tillfällen. Om det befruktade ägget har frysförvarats, kan det handla om flera år mellan befruktning och återinförande. Utredningen anser därför att en donator av könsceller bör ha möjlighet att återkalla sitt samtycke även efter det att ägget har befruktats men innan det befruktade ägget har förts in i kvinnans kropp. Flera remissinstanser, bl.a. Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och Sveriges läkarförbund, kritiserar förslaget och framhåller att den föreslagna ändringen på ett olyckligt sätt kan komma att drabba det mottagande paret eller den mottagande ensamstående kvinnan. Vid en befruktning utanför kroppen befruktas ofta fler ägg än det som omedelbart används. Dessa ägg kan i nuläget användas för ny behandling eller syskonförsök i den mottagande familjen. Om utredningens förslag genomförs och donatorn återkallar sitt samtycke, skulle dock äggen behöva destrueras. Regeringen delar remissinstansernas uppfattning att detta framstår som olyckligt, särskilt i de fall ett återinförande av frysförvarade befruktade ägg, på grund av det behandlade parets eller den behandlade kvinnans ålder, är den enda möjligheten till föräldraskap. Sammantaget anser regeringen att det inte finns tillräckliga skäl att ändra den nuvarande regleringen om återkallelse av samtycke. En donator av könsceller bör även fortsättningsvis endast ha möjlighet att återkalla sitt samtycke fram till dess befruktning skett.
1Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler.
2Kommissionens direktiv 2006/17/EG av den 8 februari 2006 om genomförande av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG när det gäller vissa tekniska krav för donation, tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler.
Könsceller från en donator som avlidit
Av lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. framgår att ägg eller spermier från en avliden donator inte får användas för befruktning. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter får ett befruktat ägg inte heller användas för behandling om det ägg eller de spermier som använts vid befruktningen kommer från en avliden donator. Utredningen föreslår, utan att närmare redogöra för vilka överväganden som gjorts beträffande konsekvenserna av förbudet, att förbudet mot att använda befruktade ägg om en donator har avlidit ska tas in i lag. Förslaget ifrågasätts av flera av remissinstanserna, bl.a. Jämtlands läns landsting och RFSU, som menar att det, i vart fall under vissa förutsättningar, bör vara tillåtet att använda befruktade ägg om äggdonatorn eller spermiedonatorn har avlidit.
Frågan om huruvida det ska vara möjligt att använda ett befruktat ägg för behandling när äggdonatorn eller spermiedonatorn har avlidit aktualiserar flera svåra etiska och juridiska intresseavvägningar. Utredningen har inte haft i uppdrag att se över frågan och regeringen anser inte att det finns tillräckligt beredningsunderlag för att ta ställning till frågan i detta lagstiftningsärende. Det finns däremot, som Socialstyrelsen framhåller, skäl att i ett annat sammanhang överväga frågan ytterligare. Det bör därför inte nu genomföras några lagändringar.
Särskilda villkor för behandling med ett donerat befruktat ägg
Regeringen föreslår i avsnitt 4.1 att behandling ska få utföras med sådana befruktade ägg som har blivit över efter ett pars eller en ensamstående kvinnas
Ytterligare ett krav bör vara att någon i paret har bidragit med sina könsceller till det befruktade ägget. Om det befruktade ägget blivit över efter en ensamstående kvinnas behandling, bör det krävas att ägget är kvinnans eget. Enligt regeringens uppfattning är det, ur ett barnrättsperspektiv, inte lämpligt att barnet kan få genetiska syskon i ett obegränsat antal familjer. Att tillåta att ett befruktat ägg används för behandling om det redan tidigare har varit föremål för donation, s.k. vidaredonation, skulle försvåra hälso- och sjukvårdens säkerställande av att äggdonatorer och spermiedonatorer inte ger upphov till barn i mer än ett begränsat antal familjer.
Utredningen föreslår som ytterligare krav för donation av befruktade ägg att båda personerna i paret, eller – om det befruktade ägget blivit över efter en ensamstående kvinnas behandling – kvinnan, är förälder till minst ett barn. Smer avstyrker förslaget och framhåller att det inte finns någon motsvarande bestämmelse om krav på föräldraskap vid en donation av könsceller. Enligt regeringen finns det dock en viktig skillnad mellan en donation av könsceller och en donation av befruktade ägg. I det sistnämnda fallet finns det alltid en egen historik av ofrivillig barn-
löshet. Det framstår därför som angeläget att, så långt det är möjligt, undvika situationen att andra personer får barn med de ägg som har befruktats för ett visst pars eller en viss ensamstående kvinnas behandling samtidigt som paret förblir barnlöst eller den ensamstående kvinnan förblir barnlös. För att ett donerat befruktat ägg ska få användas vid andra personers behandlingar bör det därför krävas att båda personerna i paret, eller kvinnan, är förälder till minst ett barn.
Regeringen förutsätter att Socialstyrelsen ser över sina föreskrifter och allmänna råd i syfte att anpassa dem till de nya reglerna.
Bemyndigande
I dag framgår det av rekommendationer som Sveriges Kommuner och Landsting har tagit fram att en donator inte får ge upphov till barn i fler än sex familjer. Rekommendationerna är inte bindande och gäller inte heller privata vårdgivare. Frågan är av sådan natur att den bör regleras i författning. Det bör därför enligt regeringen i lag införas ett bemyndigande för regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om hur många barn en donator får ge upphov till.
Följdändringar
I 5 kap. lagen om genetisk integritet m.m. finns det särskilda bestämmelser om vilka åtgärder som får vidtas med befruktade ägg i forsknings- eller behandlingssyfte. Åtgärderna förutsätter att ett informerat samtycke hämtas in från de personer som har bidragit med det ägg och de spermier som använts vid befruktningen. I de fall behandlingen har genomförts med antingen ett donerat ägg eller donerade spermier, krävs även att samtycke hämtas in från den person i det behandlade paret som inte har bidragit med sina egna könsceller. Även den som inte har bidragit med ägg eller spermier kan ha ett intresse av att det befruktade ägget inte överlåts till forskning, t.ex. för att det ska sparas till en senare behandling, om den första misslyckas eller för att få fler barn senare (se s. 55). Motsvarande krav på inhämtande av samtycken bör enligt regeringen gälla även vid överlåtelse till forskning av sådana befruktade ägg som består av både ett donerat ägg och donerade spermier, och sådana befruktade ägg som redan före överlåtelsen till forskningsändamål har varit föremål för en överlåtelse för andra personers behandlingar.
I 5 kap. i lagen om genetisk integritet m.m. finns det även särskilda bestämmelser om vilka åtgärder som får vidtas med ägg som varit föremål för somatisk cellkärnöverföring. I dag benämns den som donerar ägg eller kroppsceller för en sådan åtgärd som givare. Enligt regeringen bör en sådan person – i likhet med vad som föreslås beträffande den som donerar ägg eller spermier för en assisterad befruktning – i stället benämnas som donator.
4.4Särskilda villkor om var en befruktning utanför kroppen med donerade könsceller ska få utföras
Regeringens förslag: Befruktning utanför kroppen med donerade könsceller ska få utföras även vid andra vårdinrättningar än universitetssjukhus.
Utredningens bedömning överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen har inte särskilt övervägt frågan om huruvida fler vårdgivare ska få utföra befruktning utanför kroppen med donerade könsceller. Utredningen gör bedömningen att sådan behandling endast ska få utföras vid universitetssjukhus.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser delar bedömningen eller invänder inte mot den. Socialstyrelsen och Svenska Sällskapet för Reproduktionsmedicin anser dock att det saknas skäl att ställa upp begränsningar i frågan om vilken typ av vårdenheter som ska få utföra assisterad befruktning.
Rapportens förslag överensstämmer med regeringens. Förslaget i rapporten utgår dock från att en befruktning utanför kroppen endast får genomföras om det finns en genetisk koppling mellan det blivande barnet och en av de tilltänkta föräldrarna.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget.
Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm anser dock att behandling med donerade ägg huvudsakligen bör finnas kvar vid universitetssjukhusen. Flera remissinstanser, bl.a. Statens
Skälen för regeringens förslag: En insemination med donerade spermier får i dag utföras vid offentligt finansierade sjukhus, och med tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg även vid andra vårdinrättningar. Detsamma gäller för en befruktning utanför kroppen med det behandlade parets egna könsceller. En befruktning utanför kroppen som ska utföras med ett donerat ägg eller med donerade spermier får dock endast utföras vid de sjukhus som har sjukvårdsenheter där det bedrivs högskoleutbildning för läkarexamen och forskning, de s.k. universitetssjukhusen.
Att tillåta befruktning utanför kroppen med donerade könsceller vid fler vårdinrättningar skulle förbättra förutsättningarna för att hjälpa ofrivilligt barnlösa. Det är dock viktigt att en befruktning utanför kroppen med donerade könsceller kan utföras under former som ger goda möjligheter till tillförlitlig kontroll, uppföljning och utvärdering. När sådana behandlingar först blev tillåtna ansågs det därför motiverat att ställa särskilda krav på tillgång till kompetens och forskning, något som endast universitetssjukhusen bedömdes kunna erbjuda. Avsikten var dock att efter en viss initialperiod överväga om behandlingarna skulle få utföras även vid andra vårdinrättningar (prop. 2001/02:89 s. 50 och 51).
Av Socialstyrelsens rapport framgår att det i dag inte finns några skillnader i förlossningsfrekvens, flerbörder och graviditetsutfall mellan universitetssjukhus och andra vårdinrättningar. Det finns vidare, bl.a. genom kvalitetsregistret för assisterad befruktning, goda förutsättningar för tillförlitlig kontroll, uppföljning och utvärdering ur medicinskt och psykosocialt perspektiv för barn, föräldrar och donatorer. Regeringen instämmer därför i Socialstyrelsens bedömning att det inte längre finns skäl att begränsa de vårdgivare som får utföra en befruktning utanför kroppen med ett donerat ägg eller donerade spermier till universitetssjukhusen. Sådana behandlingar bör således, med tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg, få utföras även vid andra vårdinrättningar.
Socialstyrelsen och Svenska Sällskapet för Reproduktionsmedicin anser att andra vårdinrättningar än universitetssjukhusen även bör få utföra befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller. Enligt regeringen är det angeläget att det finns goda möjligheter för ofrivilligt barnlösa att få behandling. Begränsningar av vilka vårdgivare som får utföra en viss behandling bör upprätthållas endast om de är motiverade utifrån kraven på tillförlitlig kontroll, uppföljning och utvärdering. Utifrån ett medicinskt perspektiv finns det inte några skillnader mellan en befruktning utanför kroppen med ett donerat ägg och en befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller. När det gäller den särskilda prövningen är det, som flera remissinstanser påpekar, viktigt att det finns tillräcklig kompetens hos vårdgivaren för att kunna genomföra de psykosociala bedömningarna. Enligt regeringen bör även andra vårdinrättningar än universitetssjukhusen kunna leva upp till dessa högt ställda krav. Här fyller också tillsynsmyndigheten, Inspektionen för vård och omsorg, en viktig funktion. Sammantaget anser regeringen därför att även befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller, med tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg, bör få utföras vid andra vårdinrättningar än universitetssjukhus. Som regeringen konstaterar i avsnitt 4.1 är det upp till varje vårdgivare att avgöra om det ska vara möjligt för ett kvinnligt samkönat par att donera befruktade ägg till varandra inom paret utan att det är medicinskt motiverat.
Som flera remissinstanser, bl.a. Smer och SKL, framhåller, skulle det, när fler vårdinrättningar får möjlighet att utföra befruktning utanför kroppen med donerade könsceller, finnas fördelar med ett gemensamt register för könscellsdonatorer. Det handlar bl.a. om att underlätta en tillförlitlig uppföljning av donatorer. Det är dock inte möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende ta ställning till om ett register för könscellsdonatorer bör upprättas.
Regeringen förutsätter att Socialstyrelsen ser över sina föreskrifter och allmänna råd i syfte att anpassa dem till att fler vårdgivare kan få möjlighet att utföra befruktning utanför kroppen med donerade könsceller.
4.5Frysförvaringstiden för befruktade ägg
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Socialstyrelsen anser att möjligheten för myndigheten att medge en ytterligare förlängning av frystiden bör ändras på så sätt att det i stället för synnerliga skäl ska räcka med särskilda skäl. Sveriges läkarförbund anser att det behövs en övre gräns för hur gammal en kvinna får vara för att fortsatt frysförvaring ska tillåtas, motsvarande den högsta åldern för när embryon får återföras.
Skälen för regeringens förslag: Befruktade ägg får i dag förvaras i fryst tillstånd i högst fem år. Om det finns synnerliga skäl får dock Socialstyrelsen för särskilda fall medge att frysförvaringstiden förlängs.
Som utredningen påpekar har antalet dispensansökningar till Socialstyrelsen ökat de senaste åren, vilket tyder på att det finns ett behov av en längre frysförvaringstid för befruktade ägg. När det, som regeringen föreslår i avsnitt 4.1 och 4.3, blir tillåtet med donation av befruktade ägg och behandling med sådana ägg, kommer behovet sannolikt att bli ännu större. Av avsnitt 4.3 framgår att den eller de personer till vars behandling det befruktade ägget ursprungligen skulle användas måste ha minst ett barn för att ägget ska få överlåtas till någon annans befruktning utanför kroppen. För att ett par eller en ensamstående kvinna ska hinna med sin egen familjebildning och därefter ha möjlighet att överlåta överblivna befruktade ägg till någon annans behandling, kommer det i många fall att krävas en längre frysförvaringstid än fem år. Enligt forskningen finns det inte något som tyder på att en längre frysförvaringstid innebär ökade medicinska risker för de blivande barnen. Mot denna bakgrund bör tiden för frysförvaring av befruktade ägg, som utredningen föreslår, förlängas till tio år. Med en längre frysförvaringstid finns det inte anledning att också utöka utrymmet för Socialstyrelsen att medge ytterligare förlängning av frysförvaringstiden.
Det finns inte någon lagreglerad åldersgräns för när frysta befruktade ägg inte längre får återföras. Det är därför inte lämpligt att, som Sveriges läkarförbund förespråkar, införa en övre gräns för hur gammal kvinnan får vara för att fortsatt frysförvaring ska tillåtas. Det står dock varje vårdgivare fritt att upplysa sina patienter om de åldersgränser de tillämpar för återföring av frysta befruktade ägg.
4.6Barnets rätt till information om sitt ursprung
Som MFoF påpekar är barnets rätt och möjlighet att få information om sitt ursprung i stor utsträckning avhängig föräldrarnas inställning till att berätta om hans eller hennes tillkomst. Om barnet har tillkommit efter en behandling utomlands, kan föräldrarnas inställning vara helt avgörande. De flesta föräldrar är numera väl medvetna om betydelsen av att barnet får information om sitt ursprung och väljer att berätta för barnet att han eller hon kommit till genom en assisterad befruktning med donerade könsceller. Det finns dock ett värde i att bekräfta en sådan ordning och tydliggöra att alla barn som tillkommit genom assisterad befruktning har rätt att få information om att donerade könsceller har använts. Det bör därför i lag införas en uttrycklig rättighet för barn som har tillkommit genom assisterad befruktning med donerade könsceller att av sina föräldrar få veta det. Som MFoF och Rädda barnen framhåller är det lämpligt att stärka barnets rättighet i detta avseende genom att också lagfästa en skyldighet för föräldrarna att, så snart det är lämpligt, berätta för barnet att han eller hon tillkommit genom en assisterad befruktning med donerade könsceller. En liknande bestämmelse om barns rätt till upplysning om sitt ursprung och föräldrarnas skyldighet att berätta för barnet om hans eller hennes ursprung har redan föreslagits för adoptivföräldrar (se s.
Forskningen tyder på att det bästa för barnet är om det är föräldrarna som berättar för barnet om hans eller hennes tillkomst. Regeringen delar därför inte Barnombudsmannens uppfattning att en anteckning bör göras i folkbokföringen om att barnet har tillkommit genom en assisterad befruktning. En sådan ordning skulle göra det möjligt för ett barn att få information om sitt genetiska ursprung av andra personer än sina föräldrar och vid en tidpunkt som kanske inte är lämplig.
Det finns i dag inget enkelt sätt för den som tillkommit genom en assisterad befruktning med donerade könsceller att få information om andra personer som tillkommit genom könsceller från samma donator. Forskningen talar dock för att information om genetiska syskon ofta kan vara lika viktig som information om de genetiska föräldrarna. Enligt Malmö kommun och SKL innebär en ordning som underlättar för ett barn att hitta genetiska syskon att man förringar de rättsliga och sociala släktrelationerna till förmån för de genetiska. Att underlätta för barn att få kunskap om sitt genetiska ursprung innebär dock inte någon värdering av det genetiska föräldraskapet i förhållande till det sociala och juridiska. Som framgår av avsnitt 4.1, konstaterar regeringen att det inte är avgörande för ett barns uppväxtvillkor att det finns en genetisk koppling mellan barnet och föräldrarna. Det går dock inte att bortse från att det för många människor är viktigt med vetskap om det genetiska ursprunget och att kunskap om genetiska syskon kan vara lika värdefull som kunskap om en genetisk förälder. Regeringen delar därför utredningens bedömning att det bör vara möjligt för den som har tillkommit genom en assisterad befruktning med donerade könsceller att skriftligen begära att uppgifter om honom eller henne antecknas i donatorns särskilda journal. Personen bör också ha rätt att ta del av de uppgifter som finns antecknade i en sådan journal och som avser genetiska syskon. Liksom när det gäller möjligheten att ta del av information om donatorn bör det dock krävas att personen har uppnått tillräcklig mognad.
Det är det barn som tillkommit genom behandlingen, och inte barnets föräldrar, som har rätt till information om barnets genetiska ursprung. Föräldrarna har visserligen en skyldighet att berätta för barnet om hans eller hennes tillkomst, men det är barnet som avgör om han eller hon vill ta reda på donatorns eller eventuella genetiska syskons identitet. Det är därför inte lämpligt att, som Föreningen Femmis förespråkar, ge barnets vårdnadshavare tillgång till information om donatorer och genetiska syskon för att barnet ska kunna ha kontakt med genetiska syskon under uppväxten.
Regeringen förutsätter att Socialstyrelsen ser över sina föreskrifter och allmänna råd i syfte att anpassa dem till de nya reglerna.
4.7Den rättsliga regleringen av föräldraskapet
det befruktade ägget förs in i kvinnans kropp som är det avgörande för-hållandet för att en behandling ska få genomföras. Enligt regeringen är det rimligt att samma förhållande är avgörande också för att ett rättsligt faderskap eller föräldraskap ska uppstå. Om modern har genomgått en befruktning utanför kroppen bör det avgörande förhållandet för faderskap eller föräldraskap vara att moderns make eller sambo har samtyckt till behandlingen, dvs. även införandet av det befruktade ägget.
Om kvinnan är gift med en man bör vidare kvinnans make, liksom vid annan assisterad befruktning med donerade könsceller, anses som barnets far (1 kap. 1 § föräldrabalken). Om kvinnan inte är gift med en man eller om faderskapet för den äkta mannen har hävts, bör faderskap eller föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken i stället fastställas genom bekräftelse eller dom (1 kap. 3 § föräldrabalken). Om en ensamstående kvinna har genomgått behandlingen och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen, ska faderskap eller föräldraskap inte fastställas för barnet.
Faderskapet kan inte fastställas genom dom för en man som inom svensk hälso-och sjukvård donerat spermier. Detta bör gälla även för en man som inom svensk hälso-och sjukvård har bidragit med spermier till befruktningen av ett ägg som efter befruktningen överlåtits för någon annans behandling.
Regeringen förutsätter att Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd ser över sina föreskrifter och allmänna råd i syfte att anpassa dem till de nya reglerna.
5Föräldraskap vid surrogatarrangemang i utlandet
5.1Allmänna utgångspunkter
Regeringens bedömning: Det bör inte genomföras författningsändringar i syfte att underlätta för svenska medborgare att genomgå surrogatarrangemang i utlandet.
Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser delar bedömningen eller invänder inte mot den. Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter (RFSL) och Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) är dock kritiska till att utredningen inte lämnar förslag som syftar till att lösa de rättsliga problem som kan uppstå för barn som tillkommit genom surrogatarrangemang i utlandet och menar att detta inte är förenligt med principen om barnets bästa. Statens
Skälen för regeringens bedömning: Surrogatmoderskap, även kallat värdmoderskap, innebär att en kvinna blir gravid med den uttalade avsikten att efter födelsen lämna över barnet till ett par eller en person som inte själv kan eller vill föda ett barn. Surrogatmoderskap kan vara antingen partiellt eller fullständigt. Vid partiellt surrogatmoderskap befruktas surrogatmoderns eget ägg av spermier från en av de tilltänkta föräldrarna eller från en donator. Vid fullständigt surrogatmoderskap förs ett befruktat ägg in och utvecklas i surrogatmoderns livmoder. Såväl ägg som spermier kommer antingen från de tilltänkta föräldrarna eller från utomstående donatorer. Ett surrogatmoderskap kan vidare vara altruistiskt eller kommersiellt. Ett kommersiellt surrogatmoderskap innebär att den födande kvinnan får en särskild ersättning för att hon agerar som surrogatmor som går utöver ersättningen för olika kostnader relaterade till graviditeten. Vid många kommersiella arrangemang betalas inte bara ersättning till surrogatmodern utan även till den klinik som genomför behandlingen och ibland även den organisation som förmedlar kontakten mellan de tilltänka föräldrarna å ena sidan och surrogatmodern och kliniken å andra sidan.
Surrogatmoderskap aktualiserar flera komplicerade etiska och juridiska frågeställningar och intresseavvägningar, bl.a. i förhållande till den födande kvinnan och det blivande barnet. Internationellt finns det inte någon samsyn i frågan om huruvida det bör vara tillåtet att bli förälder genom ett surrogatarrangemang. Även inom EU finns det olika uppfattningar. I vissa länder, t.ex. Frankrike och Italien, är surrogatmoderskap förbjudet. Andra länder, t.ex. Nederländerna och Förenade kungariket, tillåter altruistiskt surrogatmoderskap. Inget land inom EU tillåter dock uttryckligen kommersiella surrogatarrangemang. I Sverige är surrogatmoderskap inte uttryckligen förbjudet. Svensk lagstiftning medger dock inte att surrogatarrangemang genomförs inom svensk hälso- och sjukvård, och utredningen föreslår inte någon ändring i detta avseende. Regeringen har efter omsorgsfulla överväganden landat i att inte frångå utredningens bedömning.
Antalet internationella surrogatarrangemang har ökat under senare år. Även i Sverige har det blivit mer vanligt förekommande att ofrivilligt barnlösa åker utomlands för att få barn genom surrogatmoderskap. Som utredningen framhåller är de flesta surrogatarrangemang som genomförs utomlands kommersiella. Både i Sverige och internationellt finns en uppfattning om att människokroppen och dess delar inte bör ge upphov till vinning. Detta kommer bl.a. till uttryck i förbud mot handel med organ och könsceller. Ett kommersiellt surrogatmoderskap kan också vara svårförenligt med de förbud som finns mot handel med kvinnor och barn samt med andra regler som syftar till att tillgodose kvinnors och barns rättigheter på ett bra sätt. Det är därför enligt regeringen inte godtagbart att surrogatarrangemang äger rum för vinnings skull. Frågan om en eventuell särskild kriminalisering av surrogatmoderskap kan dock inte behandlas i detta lagstiftningsärende.
Genomförande av internationella surrogatarrangemang kan medföra problem av olika slag och omfattning. Till de mer allvarliga rättsliga problemen hör haltande föräldraskap och statslöshet för barnet. Problemen är bl.a. ett resultat av att länder har olika uppfattningar och regler om surrogatmoderskap.
Att alla barn i Sverige har rättsliga företrädare, även barn som har tillkommit genom surrogatmoderskap i utlandet, är viktigt. Utredningens kartläggning visar också att de barn i Sverige som tillkommit genom surrogatarrangemang i utlandet har fått en rättslig företrädare här och, när en förälder varit svensk medborgare, blivit svenska medborgare.
Några remissinstanser, bl.a. RFSL och Smer, anser att Sverige, när svenska medborgare genomgår surrogatarrangemang utomlands, har en långtgående skyldighet att säkerställa att det barn som tillkommit genom arrangemanget får rättsliga föräldrar i Sverige. Enligt barnkonventionen ska barnets bästa beaktas vid alla beslut som rör barn. Principen om barnets bästa kan dock, som utredningen framhåller, inte anses kräva att Sverige genomför mer omfattande författningsändringar eller vidtar andra ingripande åtgärder för att lösa alla problem som kan uppkomma när personer i Sverige får barn genom ett surrogatarrangemang i utlandet. Det är också svårt att förena åtgärder som syftar till att underlätta för svenska medborgare att genomgå kommersiella surrogatarrangemang i utlandet med inställningen att det inte är godtagbart med sådana arrangemang. Av utredningens kartläggning framgår att de svårigheter som uppkommit i Sverige till följd av internationella surrogatarrangemang framför allt har handlat om långa handläggningstider på grund av svenska myndigheters osäkerhet vid handläggningen av frågor som rör surrogatarrangemang i utlandet. Inget barn i Sverige som tillkommit genom ett sådant arrangemang har dock blivit föräldralöst eller statslöst, utan alla barn har fått en rättslig företrädare här och, när en förälder varit svensk medborgare, blivit svenska medborgare. Det finns inte heller någon möjlighet för Sverige att ensidigt lösa alla eventuella problem som kan uppkomma vid ett internationellt surrogatarrangemang. Vid gränsöverskridande surrogatarrangemang kan det även uppstå svårigheter till följd av lagstiftningen i det andra landet, och dessa kan – och bör – inte alltid åtgärdas genom svensk lagstiftning. Det är däremot viktigt att Sverige aktivt verkar för en samsyn i dessa frågor på internationell nivå, t.ex. inom ramen för det arbete som pågår i Haagkonferensen för internationell privaträtt i dessa frågor.
Sammantaget anser regeringen att det inte bör genomföras lagändringar enbart i syfte att underlätta för svenska medborgare att genomgå surrogatarrangemang i utlandet. Författningsändringar kan dock krävas av andra skäl, t.ex. för att den föräldraskapsrättsliga lagstiftningen ska stå i överensstämmelse med principen om barnets bästa. I det följande prövas om det av andra skäl är påkallat med ändringar i den föräldraskapsrättsliga regleringen.
5.2Det bör inte införas en ny vägransgrund för utländska fastställelser av faderskap
Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon ny grund för att vägra erkänna en utländsk fastställelse av faderskap.
Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningen föreslår att det ska införas en ny grund för att vägra erkänna en utländsk fastställelse av faderskap. Enligt förslaget ska en utländsk fastställelse av faderskap inte gälla i Sverige om barnet har tillkommit genom en assisterad befruktning, behandlingen har utförts på någon annan person än den fastställda faderns make eller sambo och behandlingen har utförts med en annan mans spermier.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker utredningens förslag eller har inga invändningar mot det. Statens
Skälen för regeringens bedömning: Det finns i Sverige inte några regler om moderskap till barn i internationella förhållanden. Avsaknaden av sådana bestämmelser har sin förklaring i att det i Sverige, liksom i många andra länder, inte anses råda någon tvekan om vem som från barnets födelse i rättsligt hänseende ska anses som barnets mor. Här gäller nämligen principerna ”mater semper certa est” (det är alltid säkert vem som är mor) eftersom ”mater est quam gestatio demonstrat” (modern är den som födandet utvisar). Den kvinna som föder barnet ska alltså alltid anses som barnets mor. Dessa principer har tillämpats av svenska myndigheter även vid surrogatarrangemang i utlandet.
När det gäller faderskap finns det särskilda regler som gäller i internationella förhållanden i bl.a. lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor. Dessa bestämmelser gäller även vid surrogatarrangemang i utlandet.
Av utredningens kartläggning framgår att det förekommer att faderskapet till barn som tillkommit genom surrogatarrangemang fastställs genom bekräftelse eller avgörande i domstol i barnets födelseland. En utländsk fastställelse av faderskap genom bekräftelse eller domstolsavgörande gäller enligt 7 och 8 §§ lagen om internationella faderskapsfrågor som huvudregel i Sverige. Det finns dock vissa möjligheter för svenska myndigheter att vägra erkännande. Bland annat ska erkännande
vägras om den utpekade fadern inte har fått rimliga möjligheter att föra sin talan i den utländska rättegången, om det pågår en rättegång om faderskapet eller föräldraskapet enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken i Sverige eller om den utländska fastställelsen strider mot en svensk fastställelse om faderskap eller föräldraskap. Det finns också en möjlighet för svenska myndigheter att vägra att erkänna en utländsk fastställelse av faderskap om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att erkänna den (ordre public).
Utredningen föreslår att svenska myndigheter även ska vägra att erkänna en utländsk fastställelse av faderskap när barnet har tillkommit genom en assisterad befruktning, behandlingen har utförts på någon annan person än den fastställda faderns make eller sambo och behandlingen har utförts med en annan mans spermier. Förslaget innebär att svenska myndigheter alltid skulle vägra att erkänna en utländsk fastställelse av faderskap om barnet har tillkommit genom ett surrogatarrangemang och den man som fastställelsen avser inte är barnets genetiska far.
Regeringen konstaterar att utgångspunkten i dag är att utländska fastställelser av faderskap gäller i Sverige. De möjligheter som finns att vägra erkännande är i huvudsak av processrättslig karaktär och syftar främst till att skydda den utpekade fadern från allvarligare brister i det utländska förfarandet och att undvika förekomsten av konkurrerande fastställelser. Den föreslagna vägransgrunden innebär ett avsteg från dessa principer. Enligt regeringen är det inte möjligt att överblicka konsekvenserna av en sådan ändring utan ytterligare utredning. Förslaget kritiseras också av flera remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge, som framhåller att det kan leda till resultat som står i konflikt med barnets bästa. Den föreslagna vägransgrunden bör mot denna bakgrund, enligt regeringen, inte införas.
5.3Utökade möjligheter för socialnämnder och domstolar att fastställa faderskap enligt svensk lag
enligt SKL inte rimligt att socialnämnden ska stå för de kostnader som kan följa med en
Skälen för regeringens förslag
En utgångspunkt för den föräldraskapsrättsliga regleringen i Sverige är att ett barns genetiska far ska kunna fastställas som barnets rättsliga far när det inte finns någon annan man som ska anses som barnets far, eller en kvinna som ska anses som barnets förälder. Som framgår ovan innebär också de regler som gäller i internationella förhållanden att det i de allra flesta fall är möjligt att fastställa barnets genetiska far som barnets rättsliga far även efter ett surrogatarrangemang i utlandet. Så har också skett i de fall utredningen har kännedom om.
Enligt regeringen är det viktigt att reglerna för fastställande och erkännande av faderskap i internationella förhållanden är effektiva och förutsägbara. När det handlar om att fastställa faderskapet för ett barns genetiska far bör reglerna vara utformade så att eventuella svårigheter att fastställa faderskapet begränsas. Särskilt i de fall då ett barn i hemvistlandet saknar andra rättsliga föräldrar än de tilltänka föräldrarna framstår det som otillfredsställande att tidsutdräkt uppstår på grund av längre handläggningstider i domstol eller på grund av att det i barnets födelseland inte finns någon tydlig rättslig reglering avseende faderskapet som svenska domstolar kan tillämpa. Regeringen delar därför utredningens bedömning att det finns skäl att förenkla möjligheterna att fastställa faderskap i dessa situationer.
Utökad behörighet för socialnämnder att fastställa faderskap enligt svensk lag
Ett barn som har tillkommit genom surrogatmoderskap i utlandet måste i dag – i de fall det inte finns någon utländsk fastställelse av faderskapet som erkänns i Sverige – väcka en talan om fastställande av faderskap i svensk domstol för att få en rättslig far i Sverige. Det krävs alltså att barnet genom sin ställföreträdare initierar en sådan process. En ur barnets perspektiv bättre ordning vore enligt regeringen att det blir möjligt för den genetiska fadern att bekräfta faderskapet under medverkan av socialnämnd. En sådan process skulle kunna initieras av den man som vill fastställas som far och bör i många fall vara mer effektiv än ett domstolsförfarande eftersom en faderskapsbekräftelse – även om den inte bör godkännas av socialnämnden förrän barnet är fött – kan upprättas före barnets födelse. Frågan är då om det är praktiskt möjligt för socialnämnden att medverka vid fastställande av faderskap för ett barn med hemvist i ett annat land och om det, med hänsyn till allmänna internationellt privat- och processrättsliga principer på området, är lämpligt att utsträcka socialnämnders behörighet till sådana situationer.
Det krävs normalt ingen omfattande utredning för att kunna fastställa ett barns genetiska far som hans eller hennes rättsliga far. I regel är det tillräckligt att det har utförts en rättsgenetisk undersökning, att resultatet av den undersökningen ger ett mycket starkt stöd för att mannen är barnets genetiska far och att det finns uppgifter från mannen och den kvinna som har fött barnet – samt i förekommande fall även hennes eventuella make – som stöder resultatet. En rättsgenetisk undersökning kan i regel genomföras i barnets hemvistland, och socialnämnden har möjlighet att begära hjälp av utlandsmyndigheterna för att genomföra denna (3 kap. 17 § förordningen [2014:115] med instruktion för utrikes-
representationen). Regeringen bedömer därför att det är praktiskt möjligt för socialnämnder att handlägga dessa ärenden på distans.
Att ge socialnämnder behörighet att medverka vid fastställande av faderskap för ett barn som inte har sin hemvist i Sverige innebär, som utredningen påpekar, ett avsteg från de allmänna principer som ligger bakom den nuvarande begränsningen av socialnämnders behörighet vid handläggning av faderskapsfrågor med internationell anknytning. Syftet med den utvidgade behörigheten är dock att förenkla den svenska fastställelsen av den genetiska fadern som rättslig far och att bekräfta det som redan gäller i barnets hemvistland. Det finns således inte någon risk för att den utvidgade behörigheten kommer i konflikt med utländska intressen i frågan. Regeringen anser därför att det är motiverat att göra ett sådant avsteg. Liksom i andra fall när faderskap fastställs under medverkan av socialnämnd bör svensk lag tillämpas. Av samma skäl som beträffande den utökade behörigheten bedöms även detta vara förenligt med allmänna internationellt privat- och processrättsliga principer.
Enligt SKL kan socialnämndens prövning av sin behörighet innebära komplicerade ställningstaganden. De uppgifter som nämnden behöver för att pröva sin behörighet bör dock i regel kunna hämtas in genom mannen och hans eventuella partner, surrogatmodern och hennes eventuella partner eller genom berörda utlandsmyndigheter. Flera av de länder i vilka internationella surrogatarrangemang erbjuds har också en tydlig reglering av de föräldraskapsrättsliga konsekvenserna av ett sådant arrangemang. Sammantaget anser regeringen att fördelarna med en ordning som möjliggör för socialnämnden att fastställa faderskap i dessa fall överväger de eventuella svårigheter som nämnden kan behöva hantera vid prövningen av sin behörighet.
Sammanfattningsvis bör därför socialnämnders behörighet att medverka vid fastställande av faderskap enligt svensk lag utökas till att omfatta även situationer när socialnämnden inte har någon utredningsskyldighet, om barnet har sin hemvist i ett annat land, fastställelsen avser en man som har sin hemvist i Sverige, det påstås att barnet har tillkommit med mannens spermier och barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannen och hans make, registrerade partner eller sambo.
Enligt SKL bör socialnämnden inte stå för de kostnader som kan följa med en rättsgenetisk undersökning i utlandet. Regeringen anser dock att det är rimligt att nämnden – liksom i andra fall när en rättsgenetisk undersökning behöver hämtas in för att fastställa faderskap – står för kostnaden för en sådan undersökning.
Ärenden om fastställande av faderskap för barn som har sin hemvist i Sverige handläggs av den kommun där barnet är folkbokfört (2 kap. 1 och 2 §§ föräldrabalken). I de fall socialnämndens nu utökade behörighet aktualiseras har barnet dock sin hemvist i utlandet, medan den man som ska fastställas som far har sin hemvist i Sverige. Det är därför lämpligt att dessa ärenden handläggs av socialnämnden i den kommun där den man som ska fastställas som far är folkbokförd.
Att socialnämnders behörighet utökas kan komma att innebära att de framöver kommer att handlägga fler faderskapsärenden med internationell anknytning. Det är angeläget att undvika att två motstridiga avgöranden blir gällande i Sverige. Som utredningen föreslår bör det
därför införas en uttrycklig bestämmelse om att socialnämnden inte får godkänna en bekräftelse av faderskapet eller föräldraskapet enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken till ett barn om det utomlands pågår en rättegång om faderskapet. En motsvarande bestämmelse finns redan beträffande socialnämndens handläggning av faderskapsärenden med nordisk anknytning (4 § lagen [1979:1001] om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden).
Utökade möjligheter för svensk domstol att fastställa faderskap enligt svensk lag
Utredningen föreslår att behörigheten för svenska domstolar att fastställa faderskap enligt svensk lag ska utökas. Enligt utredningen bör det införas en särskild regel om svenska domstolars behörighet att ta upp mål om fastställande av faderskap i situationer där barnet har sin hemvist i ett annat land, om fastställelsen avser en man med hemvist i Sverige, grunden för faderskapet är att barnet har tillkommit med mannens spermier och barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannen och hans make, registrerade partner eller sambo. Utredningen föreslår också en regel om att svensk lag ska tillämpas i dessa mål. Som framgår ovan är dock svenska domstolar redan i dag behöriga att handlägga mål om faderskap när talan förs mot en man som har sin hemvist i Sverige. Det finns därför inte något behov av en kompletterande bestämmelse om svensk domstols internationella behörighet. Däremot ska domstolen i dag som huvudregel tillämpa lagen i barnets födelseland och inte svensk lag. Regeringen delar utredningens bedömning att det är lämpligt att domstolen i stället tillämpar svensk lag i dessa mål. Eftersom socialnämnder kommer att tillämpa svensk lag i sin handläggning av sådana faderskapsärenden är det rimligt att svenska domstolar tillämpar samma rättsordning. Det bör också innebära att handläggningstiden i domstolen många gånger kan bli kortare. Som utredningen påpekar innebär en sådan ordning ett avsteg från allmänna internationellt privat-och processrättsliga principer. Ett sådant avsteg bedöms dock enligt regeringen, på motsvarande sätt som när det gäller socialnämndernas tillämpning, vara motiverat.
Sammanfattningsvis anser regeringen således att det bör införas en särskild bestämmelse om att svensk lag ska tillämpas även när barnet har sin hemvist i ett annat land, om fastställelsen avser en man som har sin hemvist i Sverige, det påstås att barnet har tillkommit med mannens spermier och barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannen och hans make, registrerade partner eller sambo.
Ett resultat av att svensk lag görs tillämplig är att surrogatmoderns make, i de fall hon är gift med en man, enligt presumtionen i 1 kap. 1 § föräldrabalken kommer att anses som barnets far. För att den genetiska fadern ska kunna fastställas som rättslig far måste först faderskapet för surrogatmoderns make hävas. Det bör därför vara möjligt att, under ovan angivna förutsättningar, i samma rättegång som talan om fastställande av faderskap ta upp en talan om hävande av faderskapet för surrogatmoderns make. Om målet om fastställande av faderskap avslutas genom ett beslut om avvisning eller avskrivning, bör målet om hävande av faderskap avskrivas. I dessa fall finns det inte längre något beaktansvärt svenskt intresse av en hävningstalan. Om en domstol har hävt fader-skapet för surrogatmoderns make och fastställt faderskapet för barnets genetiska far, bör överinstansen, oavsett vem som har överklagat avgörandet, alltid pröva frågan om fastställande av faderskap. En annan ordning skulle kunna innebära att två motstridiga avgöranden blir gällande.
Stockholms tingsrätt och Helsingborgs tingsrätt framhåller att det bör tydliggöras vilken socialnämnd som har behörighet att föra barnets talan när faderskap ska fastställas i domstol efter ett surrogatarrangemang i utlandet. Enligt regeringen bör den socialnämnd som har möjlighet att medverka vid en fastställelse av faderskapet genom bekräftelse också ha möjlighet att föra barnets talan i domstol, dvs. socialnämnden i den kommun där den man som ska fastställas som far är folkbokförd. Detta bör komma till uttryck i lag. Socialnämndens möjlighet att föra barnets talan bör inte avse bara talan om fastställande av faderskap, utan – för att möjliggöra fastställande av faderskap i de fall surrogatmodern är gift – också talan om hävande av faderskap för surrogatmoderns make.
5.4Reglerna om adoption bör inte ändras
barnet. I svensk rätt finns det i dag inga regler om erkännande av utländska fastställelser av moderskap. För att en kvinna ska kunna bli mor till ett barn som tillkommit genom ett surrogatarrangemang i utlandet krävs det därför alltid att hon adopterar barnet. Flera remissinstanser, bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, anser att kravet på att en förälder som är vårdnadshavare ska samtycka till att hans eller hennes make adopterar barnet bör tas bort i de fall det finns en genetisk koppling mellan maken och barnet.
Reglerna om adoption bygger på att barnets föräldrar och den som ansöker om adoption som utgångspunkt är överens om att en adoption ska ske. Enligt 4 kap. 8 § föräldrabalken i lydelsen enligt propositionen Modernare adoptionsregler, krävs i regel en förälders samtycke om den som sökanden vill adoptera är under 18 år och föräldern är barnets vårdnadshavare. Samtycke behövs dock inte om föräldern är varaktigt förhindrad att samtycka till följd av en psykisk sjukdom eller något annat liknande förhållande, föräldern befinner sig på okänd ort eller det finns synnerliga skäl. Det finns enligt regeringen inte skäl att nu överväga ytterligare förändringar av reglerna om styvbarnsadoption.
5.5Mer kunskap om frågor som rör surrogatarrangemang i utlandet
Regeringens bedömning: Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd bör ges i uppdrag att ta fram ett kunskapsstöd till myndigheter som kan komma att hantera frågor som rör surrogatarrangemang i utlandet. Uppdraget bör även innefatta att undersöka huruvida, och i så fall på vilket sätt, dessa myndigheter bör förmedla kunskap till potentiella föräldrar.
Utredningens bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser delar bedömningen eller invänder inte mot den. Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter (RFSL) och Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) invänder dock mot bedömningen eftersom en informationskampanj kan komma att leda till ökad stigmatisering av barn som tillkommit genom surrogatarrangemang i utlandet. Även Socialstyrelsen framhåller att det finns en risk för att information som syftar till att avråda från surrogatarrangemang bidrar till en allmän stigmatisering av barn och familjer som tillkommit på detta sätt. Socialstyrelsen anser vidare att syftet med de föreslagna informationsinsatserna delvis är motstridigt och kan leda till etiska konflikter eftersom socialnämnderna samtidigt som de ska hjälpa blivande surrogatföräldrar att fastställa faderskap också bör avråda potentiella föräldrar från utländska surrogatarrangemang. Även Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) uttrycker en farhåga inför den dubbla uppgift som skulle kunna följa med ett informationsuppdrag.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt utredningens kartläggning finns det bristande kunskap hos de myndigheter som handlägger rättsliga frågor som kan uppkomma efter ett surrogatarrangemang i utlandet. Detta har i vissa fall fått till följd att myndigheter tillämpar regelverket på olika sätt. I andra fall har det lett till långa handläggningstider.
Det är viktigt att de myndigheter som kommer i kontakt med frågor som rör surrogatarrangemang i utlandet har god kännedom om relevanta regler och kan lämna korrekt information. Regeringen delar därför utredningens bedömning att det inom myndigheterna finns behov av ytterligare kunskap om frågor som rör surrogatarrangemang i utlandet och att Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd bör få i uppdrag att ta fram ett kunskapsunderlag i dessa frågor. Några remissinstanser, bl.a. RFSL och Socialstyrelsen, uttrycker farhågor för att information i dessa frågor, och då särskilt information som riktar sig till potentiella föräldrar, kan leda till ökad stigmatisering av barn som tillkommit genom surrogatarrangemang i utlandet. Många potentiella föräldrar är väl insatta i de frågor som kan uppkomma i samband med ett surrogatarrangemang i utlandet. Det är dock viktigt att information finns tillgänglig för alla. Regeringen konstaterar i detta sammanhang att information från myndigheterna måste vara saklig. Barn som tillkommit efter surrogatarrangemang i utlandet ska inte behöva känna oro för stigmatisering. Detta är någonting som Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd måste beakta i sitt arbete med kunskapsstödet. Mot denna bakgrund bör myndighetens uppdrag bestå av två delar. Det bör omfatta dels att ta fram ett kunskapsstöd till de myndigheter som kan komma att hantera frågor som rör surrogatarrangemang i utlandet, dels att undersöka huruvida, och i så fall på vilket sätt, dessa myndigheter bör förmedla kunskap och information till potentiella föräldrar. Regeringen avser att återkomma med ett sådant uppdrag.
6Föräldraskap vid assisterad befruktning i egen regi eller i utlandet
Regeringens förslag: Reglerna om faderskap och föräldraskap efter assisterad befruktning i utlandet eller i egen regi ska vara desamma för olikkönade och samkönade par. Samtycke av en man som inte är barnets genetiska far eller av en kvinna ska kunna utgöra grund för faderskap respektive föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken, under förutsättning att behandlingen har utförts vid en behörig inrättning i utlandet och att barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn. Samtycke av en man som inte är barnets genetiska far ska inte längre kunna utgöra grund för faderskap vid en heminsemination.
Faderskap eller föräldraskap ska inte fastställas om en ensamstående kvinna har genomgått en assisterad befruktning vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn. Däremot ska faderskap eller föräldraskap fastställas om en ensamstående kvinna har genomgått en heminsemination.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem. Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter (RFSL) anser dock att möjligheten att fastställa föräldraskapet för den kvinna som inte har fött barnet inte bör begränsas till situationer då behandlingen har utförts vid godkända kliniker i utlandet och donatorer som kan bli kända för barnet har använts. Föreningen Femmis menar att det saknas skäl att fastställa faderskapet för ett barn som har tillkommit efter en assisterad befruktning av en ensamstående kvinna vid en behörig inrättning i utlandet oavsett om det finns möjlighet för barnet att få uppgifter om donatorns identitet eller om donatorn är anonym. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet framhåller att det i olikkönade förhållanden i många fall lär bli svårt att få kännedom om att barnet har tillkommit genom en givarinsemination och att den föreslagna ordningen därför aktualiserar frågan om det kan finnas anledning att överväga begränsningar i möjligheten att häva faderskapet i detta fall.
Skälen för regeringens förslag: En målsättning för regeringen är att den föräldraskapsrättsliga regleringen ska vara jämlik och inte utan tungt vägande skäl skilja på personer beroende på sexuell läggning eller kön. En annan viktig utgångspunkt är att strävan att tillgodose en persons önskan att bli förälder efter en assisterad befruktning alltid måste ske med barnets bästa i fokus.
När en kvinna har genomgått en assisterad befruktning med donerade spermier krävs, för att hennes make eller sambo ska kunna fastställas som barnets far, eller förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken, att maken eller sambon har samtyckt till behandlingen och att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen. Faderskap kan i dag fastställas oavsett var den assisterade befruktningen har utförts. Föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken för en kvinna som inte har fött barnet kan dock endast fastställas om behandlingen har utförts inom svensk hälso- och sjukvård. I de fall behandlingen har utförts i utlandet eller i egen regi måste moderns make eller sambo genomföra en styvbarnsadoption för att åstadkomma ett giltigt rättsligt föräldraskap.
Forskningen om barn som har tillkommit genom assisterad befruktning med donerade könsceller tyder, som anges i avsnitt 4.1, på att avsaknaden av genetisk koppling mellan barn och förälder inte leder till några negativa konsekvenser för barnet. Detta innebär dock inte att det genetiska ursprunget är utan betydelse. Tvärtom visar forskningen att information om det genetiska ursprunget är viktig för många barn som har adopterats eller tillkommit genom assisterad befruktning med donerade könsceller. Barn har också enligt barnkonventionen en rätt till kännedom om sitt ursprung.
En utgångspunkt för den föräldraskapsrättsliga regleringen bör vara att den, så långt det är möjligt, utformas på ett sätt som stärker barns rätt till information om sitt genetiska ursprung, dvs. ger barnet rätt att få information om en donators identitet. Detta medför att reglerna bör utformas på ett sätt som uppmuntrar ofrivilligt barnlösa att genomföra assisterad befruktning där barnet har en sådan rättighet. I Sverige har det
sedan lagen (1984:1140) om insemination infördes 1985 funnits en rätt för den som tillkommit efter en assisterad befruktning med donerade könsceller att hämta in information om sitt genetiska ursprung. Barn som tillkommit genom en assisterad befruktning utanför svensk hälso- och sjukvård har dock inte alltid denna möjlighet, även om det i flera länder, t.ex. Finland, Norge och Förenade kungariket, finns en motsvarande rättighet för barnet att senare i livet få kännedom om donatorns identitet.
Möjligheten till assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård har successivt utvidgats och i dag finns det goda möjligheter för ofrivilligt barnlösa att få sådan behandling. Genom regeringens förslag i avsnitt 4.1 kommer t.ex. de ofrivilligt barnlösa som har behov av både donerade ägg och donerade spermier för att bli föräldrar framöver att kunna vända sig till den svenska hälso- och sjukvården för behandling. De flesta ofrivilligt barnlösa kommer alltså att kunna få den hjälp de behöver i Sverige, vilket inte bara innebär en trygghet för det par eller den ensamstående kvinna som ska genomgå behandling utan även att barnets rätt till information om sitt ursprung stärks. Att det finns goda möjligheter till assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård innebär dock inte att alla ofrivilligt barnlösa kommer att välja att genomgå sin behandling i Sverige. Det kommer även fortsättningsvis att finnas de som av olika skäl väljer att genomgå assisterad befruktning utanför den svenska hälso- och sjukvården.
Enligt regeringen är det bästa för det blivande barnet att en assisterad befruktning utförs där barnet har en rätt till information om sitt ursprung. När föräldraskap ska fastställas efter en assisterad befruktning med donerade könsceller är det vidare rimligt att samhället har viss insyn och kontroll. Den föräldraskapsrättsliga regleringen bör utformas på ett sätt som tillgodoser dessa intressen. Regeringen delar alltså inte RFSL:s uppfattning att möjligheterna att fastställa föräldraskap efter en assisterad befruktning i utlandet inte bör begränsas.
När en assisterad befruktning utförs vid en behörig inrättning utomlands har samhället möjlighet till viss insyn och kontroll. I många länder finns det också en rätt för ett barn som har tillkommit genom assisterad befruktning att få information om donatorn. Samtycke bör därför även fortsättningsvis kunna utgöra grund för faderskap vid assisterade befruktningar med donerade spermier i utlandet, dock under förutsättning att behandlingen har utförts vid en behörig inrättning och att den som tillkommit genom behandlingen har en rätt till information om spermiedonatorn. Detsamma bör gälla i fråga om föräldraskap för barn som kommer till genom assisterad befruktning i äktenskap, registrerade partnerskap eller samboförhållanden mellan två kvinnor. Regleringen blir härigenom densamma för olikkönade par och kvinnliga samkönade par.
När det gäller s.k. heminseminationer saknar samhället helt insyn och kontroll. Inte heller kan rätten för det barn som tillkommer genom behandlingen att få information om spermiedonatorn säkerställas, utan möjligheterna att få sådan information är helt avhängig de involverade vuxnas inställning. Regeringen instämmer mot denna bakgrund i utredningens bedömning att samtycke inte längre bör kunna utgöra grund för faderskap, och inte heller för föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken, vid en heminsemination med donerade spermier. Rättsligt föräld-
raskap för en person som inte har burit och fött barnet bör i dessa fall alltså förutsätta en styvbarnsadoption.
När en ensamstående kvinna har genomgått en assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård blir hon ensam förälder till det barn som tillkommer genom behandlingen. Något faderskap eller föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken ska alltså inte fastställas för barnet. Om behandlingen har utförts i egen regi, ska däremot socialnämnden alltid försöka fastställa faderskapet eller föräldraskapet för barnet. Som anförs ovan har samhället inte någon insyn eller kontroll vid heminseminationer. Barnet har inte heller någon rätt till information om sitt genetiska ursprung. Regeringen instämmer därför i utredningens bedömning att faderskap eller föräldraskap för barnet även fortsättningsvis ska fastställas när en ensamstående kvinna genomgått en heminsemination med donerade spermier.
Enligt regeringen finns det ett värde i att utforma den föräldraskapsrättsliga regleringen på ett sätt som uppmuntrar till val av behandlingar som utförs där barnet har en rätt till information om sitt genetiska ursprung. En ensamstående kvinna bör därför, till skillnad från vad Föreningen Femmis anser, endast kunna bli ensam förälder till ett barn genom assisterad befruktning i utlandet om behandlingen har utförts vid en behörig inrättning och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn.
Som Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet framhåller kan det i olikkönade förhållanden i många fall vara svårt att få kännedom om att barnet har tillkommit genom en assisterad befruktning med donerade spermier, vilket, om modern är gift, medför en risk för att hennes make felaktigt presumeras vara barnets far eller, om modern är sambo, hennes sambo felaktigt fastställs som barnets far. Enligt fakultetsnämnden bör man därför överväga att införa en begränsning av möjligheten att häva faderskapet för ett barn som har tillkommit genom en assisterad befruktning med donerade spermier. En sådan begränsning finns dock inte i andra fall när faderskapspresumtionen kan ge ett felaktigt resultat eller när en man med vetskap om att han inte är barnets genetiska far bekräftar faderskapet för barnet, och det finns enligt regeringens mening inte skäl att särbehandla barn som har tillkommit genom assisterad befruktning med donerade spermier. Någon begränsning i möjligheterna att häva faderskapet bör därför inte införas.
Regeringen förutsätter att Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd ser över sina föreskrifter och allmänna råd i syfte att anpassa dem till lagändringarna.
7Föräldraskap vid ändrad könstillhörighet
att behålla en regel som innebär att den kvinna som inte har fött barnet i vissa fall ska betecknas som förälder i stället för mor. Diskrimineringsombudsmannen framhåller att det är problematiskt – med hänsyn till principen om fullt erkännande av ändrad könstillhörighet – att en person kan vara tvungen att upplysa myndigheterna om sin ändrade könstillhörighet för att kunna göra gällande en viss rättighet, förmån eller skyldighet. Flera remissinstanser, bl.a. RFSL och RFSU, framför önskemål om att utreda en könsneutral föräldraskapslagstiftning.
Skälen för regeringens förslag
Ändring av juridisk könstillhörighet
Ett barns könstillhörighet fastställs i de allra flesta fall omedelbart efter förlossningen. En persons könsidentitet utvecklas från de tidiga levnadsåren och för de flesta råder en överensstämmelse mellan det biologiska könet och det kön som personen själv upplever sig tillhöra. För vissa personer är dock så inte fallet. Det gäller bl.a. transsexuella. En transsexuell person har en djupgående och varaktig upplevelse av att kroppen inte överensstämmer med könsidentiteten. Det kan även gälla personer med medfödd avvikelse i könsutvecklingen (disorders of sex development – DSD), även benämnda intersexuella. För dessa personer kan det bli aktuellt med en ändring av den könstillhörighet som angetts i folkbokföringen. En sådan ändring sker genom en juridisk process efter det att en medicinsk utredning har ägt rum. Den juridiska processen regleras i lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall medan den medicinska utredningen i huvudsak genomförs enligt de föreskrifter som reglerar hälso- och sjukvården och de riktlinjer som gäller för medicinsk verksamhet.
Tidigare var den som ändrade könstillhörighet från man till kvinna (MtK) eller från kvinna till man (KtM) tvungen att vara steriliserad eller av annan orsak sakna fortplantningsförmåga. Detta s.k. steriliseringskrav avskaffades den 1 juli 2013, och i dag är det möjligt för en KtM att föda barn. Det är också möjligt för en MtK att bidra med spermier till ett barns tillkomst.
När steriliseringskravet vid ändring av könstillhörighet avskaffades uttalades att befintliga bestämmelser och principer i bl.a. den föräldraskapsrättsliga lagstiftningen kan tillämpas analogt. Eftersom det är viktigt att tillämpningen är rättssäker och sker på ett sätt som tillvaratar såväl föräldrarnas som barnets rättigheter ansågs det dock lämpligt att följa upp rättstillämpningen (prop. 2012/13:107 s. 19 och 20).
Det bör införas särskilda regler om föräldraskap för de fall personer får barn efter det att en av eller båda föräldrarna har ändrat könstillhörighet
Av den kartläggning utredningen har gjort framgår att det slopade steriliseringskravet åtminstone inledningsvis gett upphov till vissa tillämpningsproblem i folkbokföringsverksamheten och att problemen beror på att den föräldraskapsrättsliga lagstiftningen inte är anpassad till situationen att en person som ändrat könstillhörighet får barn. Som exempel kan nämnas att Skatteverket då en KtM fött barn registrerat honom som barnets mor i enlighet med den oskrivna principen om att den som föder
ett barn är att anse som barnets mor (mater semper est quam gestatio demonstrat). Skatteverket har dock numera frångått denna praxis. En relation till ett barn återspeglar i dag i folkbokföringen förälderns förvärvade könsidentitet som en följd av beslutet om ändrad könstillhörighet (Skatteverkets ställningstagande Registrering vid ändrad könstillhörighet
Enligt regeringen är det angeläget att den föräldraskapsrättsliga regleringen är tydlig. Det ska inte för enskilda och myndigheter råda någon tvekan om vilka som ska anses som ett barns föräldrar. Frågan om erkännande av en könskorrigering omfattas vidare av rätten till privatliv enligt artikel 8 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Christine Goodwin mot Förenade kungariket, mål nr 28957/95 [2002]). En registrering av en man som mor har av svenska förvaltningsdomstolar också ansetts stå i strid med den enskildes rätt till respekt för privatlivet. Regeringen delar mot denna bakgrund utredningens bedömning att det bör införas särskilda regler för situationer där personer får barn efter det att någon av dem eller båda har ändrat könstillhörighet och att föräldraskapet i dessa situationer bör betecknas och registreras på ett sätt som avspeglar förälderns juridiska könstillhörighet.
Enligt regeringen bör den föräldraskapsrättsliga regleringen, när någon av eller båda föräldrarna har ändrat könstillhörighet, utgå från den könstillhörighet som framgår av folkbokföringen. En man som föder ett barn bör således betecknas och registreras som far till barnet. Om mannen har genomgått en assisterad befruktning som ensamstående bör motsvarande regler som gäller vid assisterad befruktning av ensamstående kvinnor gälla för honom. Även en man som uppfyller villkoren för att fastställas som far eller, efter en assisterad befruktning, anses som far, bör betecknas och registreras som far. Det innebär att han ska anses som far till barnet om det genom en genetisk undersökning är utrett att han är barnets far, eller om det är utrett att han har haft samlag med den förälder som fött barnet eller en assisterad befruktning har utförts med hans spermier under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom samlaget eller behandlingen (1 kap. 5 § föräldrabalken). Han ska även anses som far till barnet om han har samtyckt till att hans make eller sambo genomgår en assisterad befruktning och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet kommit till genom behandlingen. Om donerade spermier har använts, krävs att behandlingen har utförts inom svensk hälso- och sjukvård eller vid en behörig inrättning i utlandet där barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn (1 kap. 8 § föräldrabalken). En kvinna som uppfyller motsvarande villkor bör betecknas och registreras som mor till barnet. Att en kvinna som föder barn ska anses som barnets mor följer redan av den oskrivna moderskapsprincipen och behöver inte regleras särskilt. Genom den föreslagna regleringen undviks de tillämpningsproblem som RFSL och Juridiska institutionen vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet befarar kan uppkomma om den person som ändrat könstillhörighet är intersexuell eller har ändrat könstillhörighet mer än en gång innan han eller hon får barn.
som de bestämmelser som särskilt reglerar vad som gäller beträffande ett barns far också gäller beträffande en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldra-balken.
Det kan övervägas om det med anledning av den föreslagna regleringen nu finns anledning att lagfästa den oskrivna principen att den kvinna som föder ett barn är barnets mor. Frågan kan inte behandlas i detta lagstiftningsärende, men det kan finnas skäl att återkomma till frågan i ett annat sammanhang. Som Lagrådet framhåller kan det också finnas anledning att överväga en mer heltäckande översyn av reglerna i 1 kap. föräldrabalken.
Regeringen förutsätter att Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd ser över sina föreskrifter och allmänna råd i syfte att anpassa dem till lagändringarna.
Föräldrar bör i vissa fall ha andra rättigheter och skyldigheter än de som följer av den föräldraskapsrättsliga beteckningen
Som nämns ovan finns det vissa bestämmelser som enligt sin ordalydelse ger upphov till olika rättigheter och skyldigheter beroende på om en förälder är mor, far eller förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken. Det gäller bl.a. bestämmelser om rätt till föräldrapenning i samband med ett barns födelse och bestämmelser om folkbokföring, arv och underhåll. Även om föräldraskapet ska betecknas och registreras i överensstämmelse med den rättsliga könstillhörigheten, bör en KtM som föder barn ha samma rättigheter, förmåner och skyldigheter som han hade haft om han inte ändrat könstillhörighet. Han bör alltså omfattas av de bestämmelser som gäller för en mor. Om en KtM är ogift vid barnets födelse, bör han således få ensam vårdnad om barnet (6 kap. 3 § föräldrabalken). På motsvarande sätt bör den MtK som bidragit med sina spermier, eller som samtyckt till en assisterad befruktning av sin make eller sambo, omfattas av de bestämmelser som gäller för en far. Detta innebär bl.a. att om moderskapet för en MtK upphävs, kan hon ha rätt till ersättning av allmänna medel för utgivna underhållsbidrag (lagen [1969:620] om ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag). Även en kvinna som inte har ändrat könstillhörighet och som samtycker till en assisterad befruktning av sin make eller sambo bör omfattas av de bestämmelser som gäller för en far, när maken eller sambon är en KtM.
Att en person ska anses exempelvis som far och samtidigt i andra avseenden behandlas som mor innebär att folkbokföringen inte korrekt kommer att kunna förmedla vilka rättigheter, förmåner och skyldigheter personen har i egenskap av förälder till ett barn. Enligt Diskrimineringsombudsmannen är det problematiskt att en person kan vara tvungen att upplysa myndigheterna om att han eller hon har ändrat könstillhörighet för att kunna göra gällande en viss rättighet eller förmån. Regeringen konstaterar dock att denna problematik är svår att undvika om man samtidigt ska erkänna den ändrade könstillhörigheten fullt ut. Det får därför anses vara rimligt att en enskild i vissa fall själv kommer att behöva informera om sin ändrade könstillhörighet för att kunna komma i åtnjutande av en viss förmån eller rättighet.
Faderskap eller moderskap för den som inte har fött barnet bör fastställas genom bekräftelse eller dom
Om modern när ett barn föds är gift med en man, anses mannen som barnets far (1 kap. 1 § föräldrabalken). Presumtionen gäller även om barnet har kommit till genom assisterad befruktning. Om det inte finns en faderskapspresumtion, ska faderskapet fastställas genom bekräftelse eller dom. Ett föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken måste alltid fastställas genom en bekräftelse eller en dom. Det finns alltså i dessa fall inte någon motsvarighet till en faderskapspresumtion (1 kap. 3 och 9 §§ föräldrabalken). Utredningen om faderskap och föräldraskap har dock i uppdrag att bl.a. ta ställning till om föräldraskapet enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken för en make eller registrerad partner vid assisterad befruktning bör presumeras på motsvarande sätt som faderskapet i dag presumeras för en gift man (dir. 2017:28). Frågan är vad som ska gälla i de fall ett barn föds efter det att någon av eller båda föräldrarna har ändrat könstillhörighet.
Enligt regeringen bör faderskapet eller moderskapet i de fall den som föder barnet inte är gift med barnets andra förälder, liksom i andra fall där den födande föräldern inte är gift, fastställas genom bekräftelse eller dom. Utredningen föreslår att faderskapet eller moderskapet ska fastställas genom bekräftelse eller dom även när den födande föräldern är gift. Några remissinstanser, bl.a. RFSU, anser dock att en gift partner bör omfattas av faderskapspresumtionen eller en motsvarande moderskapspresumtion. Faderskapspresumtionen bygger dock på tanken att den i de allra flesta fall anger den genetiska fadern som barnets rättsliga far. Det kan inte i samma utsträckning antas att en person som har ändrat könstillhörighet och ska fastställas som far eller mor till barnet kommer att ha bidragit med sina spermier till befruktningen. Det är också ett av skälen till att det i dag inte finns någon motsvarande presumtion för den kvinna i ett samkönat äktenskap som inte har fött barnet. Regeringen anser därför att ett faderskap eller moderskap för den som inte har fött barnet bör fastställas genom bekräftelse eller dom när någon av eller båda föräldrarna har ändrat könstillhörighet även i de fall föräldrarna är gifta med varandra.
Liksom i andra fall av bekräftelse av föräldraskap bör socialnämndens beslut om godkännande av bekräftelsen kunna delegeras. Detta bör komma till uttryck i lag (10 kap. 5 § socialtjänstlagen [2001:453]).
Det bör inte införas särskilda regler om föräldraskap för de fall en person redan har barn vid ändring av könstillhörigheten
Skatteverket anser att de nya reglerna om föräldraskap även bör gälla i förhållande till personer som redan har en relation registrerad till en person som har ändrat könstillhörighet, exempelvis ett barn som är fött före ändringen av könstillhörigheten.
Syftet med den föräldraskapsrättsliga regleringen är emellertid att fastställa vem som är förälder till ett barn när barnet föds. Även om reglerna kan komma att tillämpas i ett senare skede av ett barns liv, ska de inte tillämpas för att fastställa vem som är ett barns förälder när en sådan sedan tidigare är fastställd (jämför 1 kap. 3 § föräldrabalken). Det bör därför inte införas särskilda regler om föräldraskap för de fall en person
redan har barn när hans eller hennes könstillhörighet ändras. Regeringen konstaterar dock att det i egenskap av folkbokföringsmyndighet åligger
Skatteverket att registrera uppgifter i folkbokföringen om en persons familj, bl.a. vem som är förälder till ett barn (1 § folkbokföringslagen [1991:481], 1 kap. 4 § och 2 kap. 3 § 10 lagen [2001:182] om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet och 2 § förordningen [2001:589] om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet). Det är därför Skatteverket som får bedöma om en ändrad könstillhörighet i varje enskilt fall bör föranleda en ändring av uppgiften om föräldraskap.
Behovet av andra lagändringar
När det gäller tillämpningen av annan lagstiftning har det genom utredningens kartläggning framkommit att det förekommit vissa problem inom hälso- och sjukvården som berott på att rutiner och datasystem för t.ex. journalföring inte alltid varit anpassade för situationen att en man är gravid och föder barn samt på bristande kunskap hos personalen. Det är naturligtvis angeläget att det inom hälso- och sjukvården finns tillräcklig kunskap och utarbetade rutiner för att kunna ta om hand situationer där blivande föräldrar eller föräldrar har ändrat könstillhörighet. Det är även viktigt att dessa personer ges ett kunnigt och respektfullt bemötande vid sina kontakter med andra myndigheter och samhällsaktörer. Problemen är dock inte sådana att de kräver lagändringar. I stället bör, vid behov, andra åtgärder vidtas.
Det har redan gjorts vissa insatser. Regeringen har bl.a. vidtagit åtgärder för att förbättra vården och behandlingen för personer med könsdysfori genom framtagande av nationellt kunskapsstöd till såväl patienter som vårdpersonal. Vidare gav regeringen den 1 december 2016 en särskild utredare i uppdrag att utifrån befintlig kunskap göra en bred kartläggning av transpersoners villkor och situation i samhället och föreslå konkreta insatser som bidrar till förbättrade levnadsvillkor och ett tryggare livsutrymme för transpersoner (dir. 2016:102). I betänkandet Transpersoner i Sverige – Förslag för stärkt ställning och bättre levnadsvillkor (SOU 2017:92) lämnas ett antal förslag som syftar till att förbättra transpersoners situation, däribland förslag kopplade till administrativa hinder och journalsystem. Utredningen föreslår vidare bl.a. att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att genomföra en översyn av föräldrabalken i syfte att göra den könsneutral. Regeringen kommer att återkomma med anledning av betänkandet. Därtill kan det nämnas att regeringen den 12 oktober 2017 beslutade om ett uppdrag till Folkhälsomyndigheten att genomföra en fördjupningsstudie samt att fördela medel rörande psykisk hälsa och suicidprevention riktad till transpersoner. Regeringen har också beslutat att fortsatt avsätta medel så att kommuner och landsting kan ansöka om statsbidrag via Socialstyrelsen för att öka kunskapen om homosexuellas, bisexuellas och transpersoners situation för 2018. Frågan om huruvida det, som bl.a. RSFL och RFSU förordar, bör införas en könsneutral utformning av reglerna om föräldraskap kan inte hanteras inom ramen för detta lagstiftningsärende.
8Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2019.
Spermier och ägg som har donerats före ikraftträdandet ska inte utan samtycke från donatorn få användas vid befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller. Inte heller befruktade ägg som har skapats före ikraftträdandet ska få användas vid andra personers behandlingar utan skriftligt samtycke från äggdonatorn eller spermiedonatorn.
Hittillsvarande bestämmelser om fastställande av faderskap ska tillämpas om den assisterade befruktningen har ägt rum före ikraftträdandet.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Lagändringarna föreslås dock träda i kraft den 1 januari 2018.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrar sig i denna del tillstyrker förslagen eller har inga invändningar mot dem.
Skälen för regeringens förslag: De nya bestämmelserna bör träda i kraft så snart som möjligt. Ett tidigare ikraftträdande än den 1 januari 2019 bedöms inte möjligt.
Lagändringarna innebär att en ny form av behandling – befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller – blir tillåten. De personer som har donerat ägg eller spermier före de nya bestämmelsernas ikraftträdande har lämnat samtycke till att deras könsceller används för assisterad befruktning när det endast var tillåtet att använda en donerad könscell. Principen om informerat samtycke är central inom hälso- och sjukvården och bör beaktas. Regeringen anser därför att ägg och spermier som har donerats före ikraftträdandet inte bör kunna användas vid befruktning utanför kroppen med både ett donerat ägg och donerade spermier, eller vid behandling med ett donerat befruktat ägg. Undantag bör dock gälla om en donator skriftligen samtycker till att hans eller hennes tidigare donerade könsceller får användas även i sådana fall. Detta bör komma till uttryck i övergångsbestämmelser.
Lagändringarna innebär vidare att en mans samtycke till sin makes eller sambos assisterade befruktning inte längre ska kunna utgöra grund för faderskap vid heminseminationer med donerade spermier. Samtycke ska inte heller kunna utgöra grund för faderskap vid sådana behandlingar i utlandet som inte har skett vid en behörig inrättning eller där barnet inte har rätt till information om spermiedonatorn. Ändringarna i denna del innebär alltså en viss begränsning för olikkönade par. Nuvarande bestämmelser om fastställande av faderskap bör därför gälla även fortsättningsvis om inseminationen eller befruktningen utanför kroppen har ägt rum före ikraftträdandet. Även detta bör komma till uttryck i övergångsbestämmelser.
I övrigt medför de föreslagna lagändringarna inget behov av övergångsbestämmelser.
9Konsekvenser
utföras vid andra vårdinrättningar än de s.k. universitetssjukhusen. Förslagen förväntas innebära en ökad efterfrågan på befruktning utanför kroppen med donerade könsceller och en efterfrågan på behandlingar med donerade befruktade ägg.
ning utanför kroppen med enbart donerade könsceller komma att inne-bära en viss ökning av antalet barn i Sverige och därmed också en ökning av antalet utredningar. I andra delar innebär förslagen dock att socialnämndernas arbetsuppgifter kan komma att bli mindre betungande. När det gäller barn som har tillkommit genom assisterad befruktning i utlandet kommer nämligen i många fall en utredning inför en styvbarnsadoption att kunna ersättas av en enkel bekräftelse av föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken. Förslag som innebär ett utökat åtagande för kommunerna aktualiserar finansieringsprincipen. Sammantaget bedöms dock de ökade kostnaderna för kommunerna bli försumbara och regeringen föreslår därför ingen ekonomisk reglering.
Att det föds fler barn i Sverige med anledning av en ökad tillgång till assisterad befruktning bedöms sammantaget innebära fördelar för samhället.
Regeringen bedömer vidare att förslagen kan komma att medföra positiva konsekvenser för de barn som tillkommer genom assisterad befruktning med donerade könsceller. Förslagen innebär bl.a. att fler barn får en lagstadgad rätt att hämta in information om sitt genetiska ursprung och att möjligheten att hämta in sådan information förbättras.
Förslagen bedöms inte få någon påverkan på jämställdheten mellan män och kvinnor.
Som bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och
Rädda barnen framhåller är det viktigt med fortsatt uppföljning inom området assisterad befruktning med donerade könsceller. Regeringen avser därför att följa upp hur lagändringarna genomförs och utvärdera om de har fungerat på avsett sätt. Regeringen anser att det är angeläget med mer kunskap på området, särskilt när det gäller konsekvenser för barn. Det är därför viktigt att hälso-och sjukvården i anslutning till denna verksamhet skapar goda förutsättningar för forskning.
10Författningskommentar
10.1Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken
1 kap. Om faderskapet och moderskapet till barn
Fastställande av faderskap
3 § Om det inte är fråga om fall som avses i 1 § eller om rätten har meddelat förklaring enligt 2 § första stycket, fastställs faderskapet genom bekräftelse eller dom. I fall som avses i 9 § fastställs i stället föräldraskapet för en kvinna.
Faderskap eller föräldraskap fastställs dock inte om
- modern har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. eller om modern har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn,
- modern vid behandlingen var en ensamstående kvinna enligt 1 kap. 5 § lagen om genetisk integritet m.m., och
- det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen.
Andra stycket hindrar inte att spermiedonatorn bekräftar faderskapet.
I paragrafen anges när faderskapet eller föräldraskapet för ett barn ska fastställas. Övervägandena finns i avsnitt 4.3 och 6.
I andra stycket görs ett tillägg i första punkten. Tillägget innebär att faderskap eller föräldraskap inte ska fastställas i vissa fall när en assisterad befruktning har genomförts utomlands. Det krävs då för det första att modern har genomgått behandlingen vid en behörig inrättning i utlandet. Behörigheten ska följa av föreskrifter i det aktuella landet eller där tydligt framgå på annat sätt, t.ex. genom att inrättningen har tillstånd att utföra assisterade befruktningar. Behörigheten måste också omfatta den typ av behandling som har utförts i det enskilda fallet, t.ex. en insemination med donerade spermier.
För det andra krävs att barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn. Barnet ska således genom inrättningen eller på annat sätt kunna hämta in grundläggande information om donatorns identitet, t.ex. donatorns namn. Kravet på att barnet ska ha rätt till information om sitt genetiska ursprung är uppfyllt även om informationen blir tillgänglig för barnet först när han eller hon har uppnått viss ålder eller mognad (jämför 6 kap. 5 § och 7 kap. 7 § lagen om genetisk integritet m.m.).
Vidare krävs att modern vid behandlingen var en ensamstående kvinna enligt 1 kap. 5 § lagen om genetisk integritet m.m., dvs. en kvinna som inte är gift, registrerad partner eller sambo.
Slutligen krävs det att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom den aktuella behandlingen. Om sambandet mellan inseminationen eller befruktningen utanför kroppen och graviditeten inte är sannolikt, ska i stället faderskapet fastställas enligt 4 eller 5 §.
Socialnämnden, som ska utreda om förutsättningarna är uppfyllda, kan hämta in behövliga uppgifter från modern och, med hennes samtycke, från den utländska inrättningen, men också från andra personer som kan lämna uppgifter av betydelse för utredningen (2 kap. 4 §). I enstaka fall kan det även bli aktuellt att hämta in uppgifter från andra aktörer, t.ex. en svensk utlandsmyndighet i det land där behandlingen har utförts. Vid bedömningen av om det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen, kan socialnämnden jämföra inhämtade uppgifter med bl.a. den beräknade konceptionstiden.
Om socialnämnden kommer fram till att förutsättningarna ovan är uppfyllda, ska det inte fastställas något faderskap eller föräldraskap. Nämnden ska då lägga ner en påbörjad faderskaps- eller föräldraskapsutredning (2 kap. 7 § andra stycket).
I tredje stycket görs en ändring till följd av att termen givare ersätts av termen donator.
5 § När faderskap ska fastställas genom dom, ska rätten förklara en man vara far om
- det genom en genetisk undersökning är utrett att han är barnets far,
- det är utrett att han har haft samlag med barnets mor under den tid då barnet
kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom samlaget, eller
3. det är utrett att en insemination eller befruktning utanför kroppen har utförts med hans spermier under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen.
Faderskapet kan inte fastställas genom dom för en man som är spermiedonator enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.
I paragrafen anges förutsättningarna för fastställande av faderskap genom dom. Övervägandena finns i avsnitt 4.1, 4.3 och 4.7.
I första stycket görs en ändring för att tydliggöra att bestämmelsen innefattar situationen att en behandling utförs med ett donerat befruktat ägg (se tredje punkten). Det görs även vissa redaktionella ändringar.
I andra stycket görs en ändring till följd av att termen givare ersätts av termen donator. Genom ändringen i 7 kap. 3 § lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. blir det möjligt att genomgå en behandling med ett donerat befruktat ägg. Även den man som har bidragit med spermier till befruktningen av ett ägg som sedan överlåts för någon annans behandling är spermiedonator. Om behandlingen har utförts inom svensk hälso- och sjukvård kan alltså faderskapet för en sådan man inte fastställas genom dom. Det är däremot inget som hindrar att mannen bekräftar faderskapet enligt 4 §.
Faderskap vid insemination eller befruktning utanför kroppen
8 § Om modern har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen med samtycke av en man som var hennes make eller sambo och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen, ska vid tillämpningen av
Vid en behandling som har utförts med spermier från en annan man än moderns make eller sambo gäller första stycket endast om behandlingen har utförts enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. eller om behandlingen har utförts vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn.
I paragrafen anges när en man ska anses som far till ett barn som har tillkommit genom assisterad befruktning. Reglerna om faderskap för barn som har tillkommit genom insemination flyttas till paragrafen från hittillsvarande 6 §, som upphävs. Övervägandena finns i avsnitt 4.1, 4.7 och 6.
I första stycket görs ändringar med anledning av att det blir möjligt att genomgå behandling med ett donerat befruktat ägg (se 7 kap. 3 a § lagen om genetisk integritet m.m.). Ändringarna innebär att det avgörande förhållandet är att mannen har samtyckt till behandlingen i stället för befruktningen och att bestämmelsen därmed blir tillämplig även vid en behandling med ett donerat befruktat ägg. Av bestämmelsen framgår att en man ska anses som barnets far vid tillämpningen av
och införande av ägget i en kvinnas kropp. Om barnet har tillkommit genom en befruktning utanför kroppen ska samtycket avse behandlingen, dvs. även införandet av det befruktade ägget i moderns kropp (jämför 7 kap. 3 § lagen om genetisk integritet m.m.).
Enligt andra stycket, som är nytt, ska, om inseminationen eller befruktningen utanför kroppen har utförts med donerade spermier, samtycke till behandlingen kunna utgöra grund för faderskap endast om behandlingen har utförts inom svensk hälso- och sjukvård eller vid en behörig inrättning i utlandet där den som tillkommit genom behandlingen har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn (se vidare kommentaren till 3 § andra stycket). Detta innebär att samtycke vid s.k. heminseminationer inte längre kan utgöra grund för faderskap när den man som samtyckt till inseminationen inte är barnets genetiska far. Det innebär vidare att samtycke inte längre kan utgöra grund för faderskap för moderns make eller sambo när barnet har tillkommit genom en assisterad befruktning i utlandet och behandlingen inte har utförts vid en behörig inrättning eller det inte finns någon rätt för barnet att ta del av uppgifter om spermiedonatorn.
Föräldraskap vid insemination eller befruktning utanför kroppen
9 § Om modern har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. med samtycke av en kvinna som var moderns make, registrerade partner eller sambo och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen, ska den som har lämnat samtycket anses som barnets förälder.
Första stycket gäller även om inseminationen eller befruktningen utanför kroppen har utförts vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn.
Ett föräldraskap enligt denna paragraf fastställs genom bekräftelse eller dom. Det som sägs i 4 § om bekräftelse av faderskap tillämpas också i fråga om bekräftelse av ett sådant föräldraskap.
I paragrafen anges när en kvinna ska anses som förälder till ett barn som har tillkommit genom assisterad befruktning. Övervägandena finns i avsnitt 4.1, 4.7 och 6.
I första stycket görs ändringar med anledning av att det blir möjligt att genomgå befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller. Ändringarna innebär att föräldraskap kan fastställas även vid en sådan behandling. Av bestämmelsen framgår att en kvinna ska anses som barnets förälder om behandlingen har utförts inom svensk hälso- och sjukvård, barnets mor var gift eller sambo med kvinnan när behandlingen utfördes och kvinnan samtyckt till den behandling som lett till att barnet tillkommit. Om barnet har tillkommit genom en insemination ska samtycket avse inseminationen (jämför 6 kap. 1 b § lagen om genetisk integritet m.m.). Med befruktning utanför kroppen avses enligt 7 kap. 1 § lagen om genetisk integritet m.m. befruktning av ett ägg utanför en kvinnas kropp och införande av ägget i en kvinnas kropp. Om barnet har tillkommit genom en befruktning utanför kroppen ska samtycket avse behandlingen, dvs. även införandet av det befruktade ägget i moderns kropp (jämför 7 kap. 3 § lagen om genetisk integritet m.m.).
Enligt andra stycket, som är nytt, ska det som anges i första stycket också gälla om inseminationen eller befruktningen utanför kroppen har utförts vid en behörig inrättning i utlandet där den som tillkommit genom behandlingen har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn (se vidare kommentaren till 3 § andra stycket). Detta innebär att kvinnliga samkönade par kan uppnå ett gemensamt föräldraskap genom assisterad befruktning i utlandet och att regleringen i detta avseende blir densamma som för olikkönade par (se 8 §).
Av tredje stycket, som i huvudsak motsvarar hittillsvarande andra stycket, framgår att föräldraskap enligt paragrafen fastställs genom bekräftelse eller dom.
Faderskap och moderskap vid ändrad könstillhörighet
10 § Om en man föder ett barn gäller
Paragrafen, som är ny, anger vilka bestämmelser som gäller i fråga om föräldraskap vid ändrad könstillhörighet. Övervägandena finns i avsnitt 7.
Av första meningen i paragrafen framgår att
Av andra meningen i paragrafen framgår att 13 och 14 §§ också ska tillämpas om den som föder barnet är en kvinna och den som inte har fött barnet har ändrat könstillhörighet. Det kan vara fråga om en person som har ändrat könstillhörighet från kvinna till man (KtM) eller om en person som har ändrat könstillhörighet från man till kvinna (MtK).
Med ändrad könstillhörighet avses att personen i fråga antingen har fått den nya könstillhörigheten fastställd enligt 1 eller 2 § lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, eller att det finns ett utländskt beslut som ska erkännas här enligt 3 a § samma lag.
11 § Om en man föder ett barn, ska han anses som far till barnet. För mannen gäller dock det som i andra kapitel i denna balk och i andra författningar sägs om mor och moderskap.
Paragrafen, som är ny, innehåller regler om faderskap för en man som föder barn. Övervägandena finns i avsnitt 7.
Enligt principerna ”mater semper certa est” (det är alltid säkert vem som är mor) eftersom ”mater est quam gestatio demonstrat” (modern är den som födandet utvisar) ska den kvinna som föder ett barn i rättsligt hänseende alltid betraktas som barnets mor (jämför 7 §). På motsvarande sätt råder det inte någon tvekan om att en man som föder ett barn är
barnets förälder. Av paragrafen framgår att mannen i rättsligt hänseende ska anses som far till barnet. Vidare framgår att den man som har fött barnet ska, trots att han anses som far, omfattas av det som i andra kapitel i balken och i andra författningar sägs om mor och moderskap. Det innebär att alla bestämmelser som innehåller orden mor, moder eller moderskap ska tillämpas i fråga om mannen, utom de som finns i aktuellt kapitel (se dock 13 § tredje stycket och 14 § tredje stycket). Att bestämmelser om mödrar ska tillämpas i dessa fall innebär bl.a. att mannen får ensam vårdnad om barnet från dess födelse om föräldrarna inte är gifta med varandra (6 kap. 3 § första stycket), och att barnet, om det föds levande här i landet, ska folkbokföras om mannen är folkbokförd här (2 § folkbokföringslagen [1991:481]).
12 § Om en man föder ett barn ska det inte fastställas något faderskap eller moderskap enligt 13 eller 14 §, om
- mannen har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. eller om han har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn,
- mannen vid behandlingen varken var gift, registrerad partner eller sambo,
och
3.det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen.
Första stycket hindrar inte att spermiedonatorn bekräftar faderskapet eller moderskapet.
Paragrafen, som är ny, innehåller regler om att det i vissa fall inte ska fastställas någon annan rättslig förälder när en man föder barn. Övervägandena finns i avsnitt 7.
Enligt första stycket ska någon annan rättslig förälder inte fastställas om en man har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen inom svensk hälso- och sjukvård, han vid behandlingen varken var gift, registrerad partner eller sambo och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen. Någon annan rättslig förälder ska inte heller fastställas om behandlingen i stället har utförts vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn (se vidare kommentaren till 3 § andra stycket). Mannen blir om dessa förutsättningar är uppfyllda barnets enda rättsliga förälder.
Av andra stycket följer att det är möjligt för en spermiedonator att frivilligt bekräfta faderskapet, om han är en man, eller moderskapet, om hon är en kvinna, även om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda. Villkoren för en bekräftelse framgår av 4 §.
13 § En man som uppfyller villkoren enligt 5 eller 8 § ska anses som far till barnet.
Ett faderskap enligt första stycket fastställs genom bekräftelse eller dom. Det som sägs i 4 § om bekräftelse av faderskap tillämpas även i detta fall.
Vid tillämpningen av 4, 5 och 8 §§ ska det som sägs om en mor gälla för en man enligt 11 §.
Paragrafen, som är ny, innehåller regler om faderskap för den som inte har fött barnet i fall då någon av eller båda föräldrarna har ändrat juridisk könstillhörighet. Övervägandena finns i avsnitt 7.
Av 10 § framgår att aktuell paragraf ska tillämpas om en man föder barn eller om en kvinna föder barn och den som inte har fött barnet har ändrat könstillhörighet. När det är en man som har fött barnet gäller paragrafen alltså för fastställande av faderskapet för en annan man som antingen är en KtM eller som inte har ändrat könstillhörighet. Paragrafen gäller också för fastställande av faderskapet för en KtM när det är en kvinna som har fött barnet. När det är en man som har fött barnet får barnet två fäder. När det är en kvinna som har fött barnet får barnet en mor och en far.
Enligt första stycket ska en man anses som far till barnet om han uppfyller villkoren för att fastställas som far enligt 5 §. Han ska således anses som far till barnet om det genom en genetisk undersökning är utrett att han är far till barnet eller om det är utrett att han har haft samlag med modern (se dock tredje stycket om den som har fött barnet är en man) under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom samlaget. Han ska också anses som far till barnet om det är utrett att en insemination eller befruktning utanför kroppen har utförts med hans spermier under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen. Mannen ska vidare anses som far till barnet om han uppfyller villkoren enligt 8 §. Det innebär att han ska anses som far till barnet om han har samtyckt till att hans make eller sambo genomgår en insemination eller befruktning utanför kroppen och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet kommit till genom behandlingen. Om donerade spermier har använts, krävs att behandlingen har utförts inom svensk hälso- och sjukvård eller vid en behörig inrättning i utlandet där barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn (se vidare kommentaren till 3 § andra stycket).
Faderskapet ska enligt andra stycket fastställas genom bekräftelse eller dom för att bli rättsligt giltigt. Hänvisningen till 4 § innebär att bekräftelsen ska ske skriftligen och att den ska bevittnas av två personer. Bekräftelsen ska vidare skriftligen godkännas av socialnämnden och av modern (se dock tredje stycket om den som har fött barnet är en man) eller en särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet. Om barnet är myndigt, ska bekräftelsen i stället godkännas av barnet självt. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antas att mannen ska anses som far till barnet enligt första stycket. En bekräftelse av faderskap kan göras före barnets födelse, men den bör inte godkännas av socialnämnden förrän barnet är fött. När faderskapet ska fastställas genom dom, ska rätten förklara en man vara far om det finns förutsättningar att fastställa faderskapet enligt första stycket. Det har ansetts onödigt att uttryckligen ange det i en särskild bestämmelse (jämför s. 59).
I vissa bestämmelser i kapitlet finns det hänvisningar till barnets mor. Av tredje stycket framgår att det som i 4, 5 och 8 §§ sägs om en mor ska gälla även för en man enligt 11 §. Detta innebär att det är den man som har fött barnet som ska godkänna den andra faderns bekräftelse enligt 4 §. Hänvisningen till 5 § innebär att en man kan fastställas vara far till
barnet om han har haft samlag med den man som fött barnet och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom samlaget. Hänvisningen till 8 § innebär att en man kan fastställas vara far till barnet om han var gift eller sambo med den man som har fött barnet och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet tillkommit genom en assisterad befruktning med den förstnämnda mannens samtycke.
14 § En kvinna som uppfyller villkoren enligt 5 eller 8 § ska anses som mor till barnet. För kvinnan gäller dock det som i andra kapitel i denna balk och i andra författningar sägs om far och faderskap.
Ett moderskap enligt första stycket fastställs genom bekräftelse eller dom. Det som sägs i 4 § om bekräftelse av faderskap tillämpas också i fråga om bekräftelse av ett sådant moderskap.
Vid tillämpningen av 4, 5 och 8 §§ ska det som sägs om en mor gälla för en man enligt 11 §.
Paragrafen, som är ny, innehåller regler om moderskap för den som inte har fött barnet i fall då någon av eller båda föräldrarna har ändrat juridisk könstillhörighet. Övervägandena finns i avsnitt 7.
Av 10 § framgår att aktuell paragraf ska tillämpas om en man föder barn eller om den som inte har fött barnet har ändrat könstillhörighet. När det är en man som har fött barnet gäller paragrafen alltså för fastställande av moderskapet för en MtK eller en kvinna som inte ändrat könstillhörighet. Paragrafen gäller också för fastställande av moderskapet för en MtK när det är en kvinna som har fött barnet. När det är en man som har fött barnet får barnet en far och en mor. När det är en kvinna som har fött barnet får barnet två mödrar.
Enligt första stycket ska en kvinna anses som mor till barnet om hon uppfyller villkoren för att fastställas som far enligt 5 §. Hon ska således anses som mor till barnet om det genom en genetisk undersökning är utrett att det är hennes barn eller om det är utrett att hon har haft samlag med den som har fött barnet (se även tredje stycket om den som har fött barnet är en man) under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom samlaget. Hon ska också anses som mor till barnet om det är utrett att en insemination eller befruktning utanför kroppen har utförts med hennes spermier under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen. Kvinnan ska vidare anses som mor till barnet om hon uppfyller villkoren enligt 8 §. Det innebär att hon ska anses som mor till barnet om hon har samtyckt till att hennes make eller sambo genomgår en insemination eller befruktning utanför kroppen och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet kommit till genom behandlingen. Om donerade spermier har använts, krävs att behandlingen har utförts inom svensk hälso- och sjukvård eller vid en behörig inrättning i utlandet där barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn (se vidare kommentaren till 3 § andra stycket).
Kvinnan ska, trots att hon anses som mor, omfattas av det som i andra kapitel i balken och i andra författningar sägs om far och faderskap. Det innebär att alla bestämmelser som innehåller orden far, fader eller fader-
skap ska tillämpas i fråga om personen, utom de som finns i aktuellt kapitel. Att regleringen om far och faderskap tillämpas innebär bl.a. att bestämmelserna i 2 och 3 kap. gäller i fråga om fastställelsen. Socialnämnden är således skyldig att försöka utreda vem som är mor till barnet enligt paragrafen (2 kap. 1 §). Tillämpliga blir också bl.a. bestämmelserna i 6 kap. 6 § och 7 kap. 8 § lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. Det innebär att den som är ansvarig för en assisterad befruktning eller någon annan som har tillgång till uppgifterna är skyldig att på begäran av domstolen lämna ut uppgifter om behandlingen, om det behövs i ett mål om moderskap enligt paragrafen.
Moderskapet ska enligt andra stycket fastställas genom bekräftelse eller dom för att bli rättsligt giltigt. Hänvisningen till 4 § innebär att bekräftelsen ska ske skriftligen och att den ska bevittnas av två personer. Bekräftelsen ska vidare skriftligen godkännas av socialnämnden och av den som har fött barnet (se även tredje stycket om den som har fött barnet är en man) eller en särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet. Om barnet är myndigt, ska bekräftelsen i stället godkännas av barnet självt. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antas att kvinnan ska anses som mor till barnet enligt första stycket. En bekräftelse av moderskap kan göras före barnets födelse, men den bör inte godkännas av socialnämnden förrän barnet är fött. När moderskapet ska fastställas genom dom, ska rätten förklara en kvinna vara mor om det finns förutsättningar att fastställa moderskapet enligt första stycket. Det har ansetts onödigt att uttryckligen ange det i en särskild bestämmelse (jämför s. 59).
I vissa bestämmelser i kapitlet finns det hänvisningar till barnets mor. Av tredje stycket framgår att det som i 4, 5 och 8 §§ sägs om en mor ska gälla även för en man enligt 11 §. Detta innebär att det är den man som har fött barnet som ska godkänna moderns bekräftelse enligt 4 §. Hänvisningen till 5 § innebär att en kvinna kan fastställas vara mor till barnet om hon har haft samlag med den man som fött barnet och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom samlaget. Hänvisningen till 8 § innebär att en kvinna kan fastställas vara mor till barnet om hon var gift eller sambo med den man som har fött barnet och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet tillkommit genom en assisterad befruktning med hennes samtycke.
Barnets rätt till upplysning i vissa fall
15 § Ett barn som har tillkommit genom en sådan insemination eller befruktning utanför kroppen som har utförts med andra könsceller än föräldrarnas egna har rätt att av sina föräldrar få veta det. Föräldrarna ska så snart det är lämpligt upplysa barnet om att han eller hon har tillkommit genom en sådan behandling.
Paragrafen, som är ny, handlar om barns rätt att få veta att han eller hon har tillkommit genom en assisterad befruktning med donerade könsceller och föräldrarnas upplysningsskyldighet i det avseendet. Övervägandena finns i avsnitt 4.6.
I första meningen slås fast att ett barn har rätt att av sina föräldrar få veta att han eller hon har tillkommit genom en assisterad befruktning med donerade könsceller. Till barnets rättighet är i andra meningen kopp-
lat en informationsplikt för barnets förälder eller föräldrar. Det är föräldrarnas gemensamma ansvar att tala med barnet om barnets genetiska ursprung. Skyldigheten gäller även i de fall barnet har en genetisk koppling till en av föräldrarna. Skyldigheten att informera barnet tar sikte på just det faktum att barnet har tillkommit genom en assisterad befruktning med donerade könsceller. Någon skyldighet att lämna ytterligare information utöver detta föreskrivs således inte. I regel är donatorn okänd för föräldrarna. Föräldrarna har alltså normalt inte någon information om donatorns identitet. Däremot kan föräldrarna, om de vill, berätta för barnet var behandlingen har utförts. Om behandlingen har utförts inom svensk hälso- och sjukvård, kan barnet få hjälp av socialnämnden att ta reda på om det finns några uppgifter antecknade i en särskild journal (6 kap. 5 b § och 7 kap. 7 b § lagen [2006:351] om genetisk integritet m.m.).
Föräldrarna ska berätta för barnet att han eller hon har tillkommit genom en assisterad befruktning med donerade könsceller så snart det är lämpligt. Detta innebär att föräldrarna ges ett visst utrymme att själva bedöma när frågan kan tas upp och hur informationen ska presenteras för barnet. Bedömningen måste göras utifrån det enskilda barnets behov och förutsättningar och vad barnet i förekommande fall självt har gett uttryck för. Avsikten är dock inte att föräldrarna ska avvakta med att berätta för barnet på grund av att frågan är komplicerad och kan väcka känslor och frågor hos barnet. Det är i många fall lämpligt att genom en öppen hållning från tidig ålder successivt berätta för barnet om barnets ursprung.
Skyldigheten gäller oavsett om den assisterade befruktningen har utförts inom svensk hälso- och sjukvård eller inte.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
- Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
- Den upphävda 1 kap. 6 § gäller fortfarande när en insemination har utförts före ikraftträdandet.
- Den äldre lydelsen av 1 kap. 8 § gäller fortfarande när en befruktning utanför kroppen har utförts före ikraftträdandet.
Enligt punkten 1 börjar de nya bestämmelserna gälla den 1 januari 2019. I punkten 2 anges att den hittillsvarande 1 kap. 6 § tillämpas om inseminationen har ägt rum före ikraftträdandet. Den begränsning som de nya bestämmelserna i 1 kap. 8 § innebär för olikkönade par, och som innebär att samtycke inte längre kan utgöra grund för faderskap för en man som inte är den genetiska fadern vid heminseminationer och vid vissa behandlingar i utlandet, gäller således inte om heminseminationen eller behandlingen i utlandet har utförts före den 1 januari 2019. Detsamma gäller enligt punkten 3 när befruktningen utanför kroppen har utförts före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 8.
10.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag gäller frågor om faderskap till barn i internationella förhållanden. I lagen finns också bestämmelser om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldra-balken i internationella förhållanden.
I förhållande till Danmark, Finland, Island och Norge gäller lagen (1979:1001) om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden i stället för
I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Ändringen i tredje stycket är en konsekvens av att hittillsvarande 10 a § får en ny beteckning, 10 b §, och att det införs en ny 10 a §. Ändringen innebär att bestämmelserna i lagen om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden har företräde framför 10 a och 10 b §§.
Fastställelse och hävande av faderskap
3 a § Ett faderskap kan också fastställas genom bekräftelse av faderskapet under medverkan av en svensk socialnämnd om
- barnet har sin hemvist utomlands,
- fastställelsen avser en man som har sin hemvist i Sverige,
- det påstås att barnet har tillkommit med mannens spermier, och
- barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannen och hans make, registrerade partner eller sambo.
Ett ärende enligt första stycket handläggs av socialnämnden i den kommun där mannen är folkbokförd.
I fråga om fastställande av faderskap enligt första stycket tillämpas svensk lag.
I paragrafen, som är ny, anges när ett faderskap kan fastställas genom bekräftelse under medverkan av en svensk socialnämnd i de fall socialnämnden inte har någon utredningsskyldighet enligt föräldrabalken. Vidare finns en bestämmelse om tillämplig lag. Paragrafen möjliggör för socialnämnden att medverka vid fastställande av faderskap efter ett surrogatarrangemang i utlandet. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Ett faderskap kan fastställas genom bekräftelse av faderskapet under medverkan av en svensk socialnämnd om nämnden är skyldig att utreda faderskapet enligt 2 kap. 1 eller 9 § föräldrabalken, vilket bl.a. innebär att barnet ska ha sin hemvist i Sverige (3 §). Av första stycket framgår att en svensk socialnämnd kan vara behörig att medverka vid fastställelse av faderskap även om sådan utredningsskyldighet inte finns.
För att bestämmelsen ska bli tillämplig krävs enligt första punkten att barnet har sin hemvist utomlands. När barnet har sin hemvist i Sverige är en svensk socialnämnd i regel behörig enligt 3 §.
Vidare krävs enligt andra punkten att fastställelsen avser en man som har sin hemvist i Sverige.
Med hemvist avses det internationellt privaträttsliga hemvistbegrepp som har utbildats i rättspraxis och vars innebörd kan variera i olika rättsliga sammanhang. Ledning för bedömningen kan hämtas i 7 kap. 2 § lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap. Som utgångspunkt bör den som är bosatt i
en viss stat anses ha sin hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande. Ett barn som tillkommer genom ett surrogatarrangemang i utlandet anses således i regel ha hemvist i sitt födelseland (se s.
Vidare krävs enligt tredje punkten, som utformas i enlighet med Lagrådets förslag, att det påstås att barnet har tillkommit med spermier från den man som ska fastställas som barnets far. En svensk socialnämnd är således inte behörig enligt denna paragraf om grunden för faderskapet är någon annan, t.ex. att mannen har samtyckt till moderns assisterade befruktning med donerade spermier.
Slutligen krävs enligt fjärde punkten att barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannen och, i förekommande fall, hans make, registrerade partner eller sambo. En svensk socialnämnd är således inte behörig om barnet har tillkommit genom ett surrogatarrangemang i utlandet och surrogatmodern ska anses som barnets rättsliga mor i barnets hemvistland. I ett sådant fall kan det dessutom gälla en faderskapspresumtion enligt 2 §. Det är däremot inget hinder att barnet enligt bestämmelserna i föräldrabalken anses ha andra rättsliga föräldrar än mannen eller hans make, registrerade partner eller sambo. I regel är så fallet efter ett surrogatarrangemang i utlandet (se 1 kap. 1 och 7 §§ föräldrabalken).
Det förhållandet att barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannen och hans make, registrerade partner eller sambo behöver inte framgå uttryckligen av lagen i barnets hemvistland. Det kan också framgå på annat sätt, t.ex. av ett surrogatavtal eller av gällande praxis på området.
Det ankommer på den berörda socialnämnden att pröva sin behörighet enligt första stycket. De uppgifter som nämnden behöver i detta avseende bör i regel kunna hämtas in genom mannen och hans eventuella partner, surrogatmodern och hennes eventuella partner eller berörda utlandsmyndigheter. Att svenska utlandsmyndigheter är skyldiga att biträda svenska myndigheter med utredning i ärenden som rör fastställande av faderskap framgår av 3 kap. 17 § förordningen (2014:115) med instruktion för utrikesrepresentationen.
Av andra stycket framgår att det är socialnämnden i den kommun där den man som ska fastställas som far är folkbokförd som är behörig att handlägga ett ärende enligt första stycket.
Av tredje stycket framgår att svensk lag ska tillämpas i fråga om fastställande av faderskap enligt första stycket. Om socialnämnden är behörig enligt första stycket, ska den alltså tillämpa 1 och 2 kap. föräldrabalken i relevanta delar. Det innebär bl.a. att om surrogatmodern är gift med en man, ska hennes make anses som barnets far. Både surrogatmodern och hennes make måste då godkänna mannens bekräftelse av faderskapet (1 kap. 2 § andra stycket och 4 § föräldrabalken).
En svensk socialnämnd inte får godkänna en bekräftelse av faderskapet om det utomlands pågår en rättegång om faderskapet (10 a §).
4 § Mål om faderskap får tas upp av svensk domstol om 1. barnet har sin hemvist i Sverige,
- talan förs mot en man som har sin hemvist i Sverige eller mot flera män som alla har sin hemvist här, eller
- det i andra fall med hänsyn till barnets, moderns eller mannens anknytning
till Sverige finns särskilda skäl att målet prövas här i landet.
Om det sedan talan har väckts inträffar en ändring av de omständigheter som grundar svensk domstols behörighet enligt första stycket, upphör inte domstolens behörighet.
I 5 a § finns ytterligare en bestämmelse om svensk domstols behörighet.
I paragrafen finns regler om svensk domstols internationella behörighet. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Tredje stycket, som är nytt, innehåller en upplysning att det finns ytterligare en bestämmelse om svensk domstols internationella behörighet i 5 a §.
5 § En talan vid svensk domstol om fastställande av faderskap eller om hävande av ett faderskap som gäller enligt 2 § ska prövas enligt lagen i den stat där barnet har sin hemvist när målet avgörs i första instans.
En talan om fastställande av faderskap för ett barn som har sin hemvist utomlands ska dock alltid prövas enligt svensk lag om
- fastställelsen avser en man som har sin hemvist i Sverige,
- det påstås att barnet har tillkommit med mannens spermier, och
- barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannen och hans make, registrerade partner eller sambo.
Frågan om huruvida ett faderskap som gäller enligt 2 § ska anses hävt genom en fastställelse av att en annan man är barnets far bedöms enligt samma lag som har tillämpats vid fastställelsen.
I paragrafen finns bestämmelser om tillämplig lag i frågor om fastställande och hävande av faderskap. Innehållet i det hittillsvarande andra stycket flyttas till tredje stycket. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
En talan om fastställande av faderskap som förs mot en man som har sin hemvist i Sverige kan enligt 4 § tas upp av svensk domstol. Av första stycket i förevarande paragraf framgår att en sådan talan prövas enligt lagen i den stat där barnet har sin hemvist när målet avgörs i första instans. I de fall barnet har sin hemvist utomlands ska rätten alltså som huvudregel tillämpa utländsk lag. Enligt andra stycket, som är nytt och som utformas i enlighet med Lagrådets förslag, ska dock i vissa fall när barnet har sin hemvist utomlands en talan om fastställande av faderskap alltid prövas enligt svensk lag. Svensk lag ska tillämpas om talan avser en man som har sin hemvist i Sverige, det påstås att barnet har tillkommit med mannens spermier och barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannen och, i förekommande fall, hans make, registrerade partner eller sambo (se vidare kommentaren till 3 a § första stycket).
Att en talan om fastställande av faderskap ska prövas enligt svensk lag innebär bl.a. att rätten ska förklara att mannen är far till barnet om det genom en genetisk undersökning är utrett att han är barnets far eller om det är utrett att en insemination eller befruktning utanför kroppen har utförts med hans spermier under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen (1 kap. 5 § föräldrabalken). Om modern är gift innebär det vidare att moderns make anses vara barnets far och att
faderskapet för maken måste hävas innan en annan man kan fastställas som barnets far (1 kap.
5 a § Om det har väckts en talan som enligt 5 § andra stycket alltid ska prövas enligt svensk lag, får, om en annan man ska anses som barnets far enligt 1 kap. 1 § föräldrabalken, en talan om hävande av faderskapet för den mannen tas upp i svensk domstol. Målen ska i så fall handläggas i samma rättegång. Även talan om hävande av faderskapet ska prövas enligt svensk lag.
Målet om hävande av faderskap ska avskrivas om målet om fastställande av faderskap avslutas genom ett beslut om avvisning eller avskrivning.
Om både talan om hävande av faderskap och talan om fastställande av faderskap bifalls och den förstnämnda frågan överklagas, ska den högre rätten pröva också den andra frågan, även om den frågan inte har överklagats.
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om domstols internationella behörighet, tillämplig lag och förening av mål. Paragrafen aktualiseras när ett barn har tillkommit genom ett surrogatarrangemang i utlandet och surrogatmodern är gift. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Svensk domstol är behörig att ta upp ett mål om fastställande av faderskap om talan förs mot en man som har sin hemvist i Sverige (4 § första stycket andra punkten). Enligt den nya bestämmelsen i 5 § andra stycket ska en sådan talan alltid prövas enligt svensk lag i de fall barnet har sin hemvist utomlands, om det påstås att barnet har tillkommit med mannens spermier och barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannen och hans make, registrerade partner eller sambo. Om barnets mor är gift med en man och mannen enligt 1 kap. 1 § föräldrabalken därför ska anses som barnets far, är enligt första stycket svensk domstol behörig att ta upp en talan om hävande av faderskapet för mannen. Målen ska i så fall handläggas i samma rättegång. Om den omständigheten att surrogatmodern är gift uppmärksammas först i hovrätten kan det bli aktuellt att undanröja tingsrättens dom och återförvisa målet om fastställande av faderskap till tingsrätten. Om det redan finns ett utländskt avgörande om hävande av faderskapet och avgörandet ska gälla i Sverige enligt 7 §, behöver en ny talan om hävande av faderskapet inte väckas enligt bestämmelserna i paragrafen.
Talan om hävande av faderskap ska prövas enligt svensk lag. Det innebär bl.a. att talan ska väckas av den man som enligt faderskapspresumtionen i 1 kap. 1 § föräldrabalken anses som barnets far eller av barnet (3 kap. 1 och 2 §§ föräldrabalken). Att barnets talan får föras av socialnämnden framgår av 5 b §.
Om talan om fastställande av faderskap avvisas eller avskrivs, ska enligt andra stycket talan om hävande av faderskap avskrivas. Domstolen ska alltså inte pröva frågan om hävande av faderskap för moderns make om domstolen inte längre kan fastställa någon annan man som far till barnet.
Av tredje stycket framgår att om en domstol vid en gemensam handläggning bifaller såväl talan om faderskapets hävande som talan om fastställande av faderskap och det bara är avgörandet om faderskapets hävande som överklagas, ska den högre domstolen också pröva frågan
om fastställande av faderskap. Resultatet kan annars bli att två motstridiga avgöranden blir gällande.
Regler om vad som gäller när det utomlands redan pågår en rättegång om faderskapet finns i 10 §.
5 b § I fall som avses i 5 § andra stycket och 5 a § första stycket får barnets talan föras av socialnämnden i den kommun där mannen som fastställelsen avser är folkbokförd.
Paragrafen, som är ny och som utformas i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller bestämmelser som ger socialnämnden möjlighet att i vissa fall föra barnets talan i mål om faderskap även om socialnämnden inte har någon utredningsskyldighet enligt föräldrabalken. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Om det inte finns någon man som enligt 1 kap. 1 § föräldrabalken ska anses som far till ett barn som står under någons vårdnad, är socialnämnden – under förutsättning att barnet har sin hemvist i Sverige – skyldig att försöka utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs (2 kap. 1 § föräldrabalken). Om en talan om fastställande av faderskap väcks i domstol, är det i sådana fall socialnämnden som för barnets talan (3 kap. 5 § föräldrabalken). Socialnämnden har som utgångspunkt ingen möjlighet att föra barnets talan när nämnden inte har någon utredningsskyldighet. Förevarande paragraf möjliggör dock för socialnämnden att i vissa fall föra barnets talan även när nämnden inte är skyldig att utreda faderskapet.
Enligt paragrafen får i fall som avses i 5 § andra stycket barnets talan föras av socialnämnden i den kommun där mannen som fastställelsen avser är folkbokförd. Det handlar om en talan om fastställande av faderskap för ett barn som har sin hemvist utomlands när fastställelsen avser en man som har sin hemvist i Sverige, det påstås att barnet har tillkommit med mannens spermier och barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannen och hans make, registrerade partner eller sambo. Socialnämnden får vidare i fall som avses i 5 a § första stycket föra barnets talan. Här handlar det om en talan om hävande av faderskap för en man som ska anses som barnets far enligt 1 kap. 1 § föräldrabalken när en sådan talan har tagits upp i samma rättegång som en talan om fastställande av faderskap som enligt 5 § andra stycket alltid ska prövas enligt svensk lag.
10 a § Om det pågår en rättegång om faderskapet till ett barn utomlands, får en svensk socialnämnd inte godkänna en bekräftelse av faderskapet.
I paragrafen, som är ny, finns det en regel om att svenska socialnämnder i vissa fall inte får godkänna en faderskapsbekräftelse. Den hittillsvarande 10 a § får en ny beteckning, 10 b §. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Av paragrafen framgår att en svensk socialnämnd inte får godkänna en bekräftelse av faderskapet till ett barn om det utomlands pågår en rättegång om faderskapet. Bestämmelsen gäller både om socialnämnden är behörig enligt 3 och 3 a §. Paragrafen är tillämplig även i ärenden om
10.3Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
bekräftelse av föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken (6 a och 10 b §§).
10 b § Det som sägs i 7, 8, 10 och 10 a §§ om faderskap gäller även föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.
Paragrafen, vars innehåll i huvudsak motsvarar innehållet i den hittillsvarande 10 a §, handlar bl.a. om giltigheten av utländska faderskapsavgöranden i förhållande till föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
I paragrafen läggs 10 a § till i uppräkningen av bestämmelser som också ska gälla föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken. Av hänvisningen till 10 a § följer att en svensk socialnämnd inte får godkänna en bekräftelse av föräldraskapet enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken till ett barn om det utomlands pågår en rättegång om faderskapet.
10.3Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
10 kap. Nämndorganisation
Delegation
5 § Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får när det gäller föräldrabalken avse endast uppgifter som anges i följande lagrum
–1 kap. 4, 9, 13 och 14 §§ föräldrabalken,
–2 kap. 1,
–3 kap. 5, 6 och 8 §§ föräldrabalken,
–4kap. 14 § föräldrabalken,
–6 kap. 6 §, 14 a § andra stycket och 15 a § tredje stycket föräldrabalken,
–6 kap. 13 a § föräldrabalken, dock endast åt en särskild avdelning som består av ledamöter eller ersättare i nämnden,
–6 kap. 15 c § tredje stycket föräldrabalken,
–6 kap. 19 § föräldrabalken när det gäller beslut att utse utredare i mål och ärenden om vårdnad, boende eller umgänge,
–7 kap. 7 § föräldrabalken när det gäller godkännande av avtal om att underhållsbidrag ska betalas för längre perioder än tre månader,
–11 kap. 16 § andra stycket föräldrabalken.
Uppdrag att besluta på socialnämndens vägnar får inte omfatta befogenhet att meddela beslut i frågor som avses i 5 kap. 2 § denna lag eller att fullgöra nämndens uppgifter enligt 16 kap. 18 § eller 18 kap. 19 § socialförsäkringsbalken.
10.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.
5 kap. Åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med ägg från människa
1 § Åtgärder enligt bestämmelserna i detta kapitel med ägg från människa vilka har befruktats eller varit föremål för somatisk cellkärnöverföring förutsätter att donatorerna av ägg, spermie eller kroppscell har informerats om ändamålet med åtgärden och därefter lämnat sitt samtycke.
Om befruktningen har skett enligt 7 kap., krävs att även en kvinna eller man i det behandlade paret som inte är donator av ägg eller spermie har informerats om ändamålet med åtgärden och därefter lämnat sitt samtycke. Detsamma gäller en ensamstående kvinna som inte är donator av ägg.
Paragrafen innehåller regler om information om och samtycke till åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte. Övervägandena finns i avsnitt 4.1 och 4.3.
I första stycket byts termen givare ut mot termen donator.
I andra stycket, som i allt väsentligt utformas i enlighet med Lagrådets förslag, görs ändringar med anledning av att det blir möjligt att utföra befruktning utanför kroppen med både donerade ägg och donerade spermier och behandling med sådana befruktade ägg som har blivit över efter ett pars eller en ensamstående kvinnas
2 § När det gäller forskning som ska prövas enligt lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor ska i stället för 1 § i detta kapitel bestämmelserna om information och samtycke i 16, 17 och 19 §§ i den lagen tillämpas.
Om befruktningen har skett enligt 7 kap., ska med forskningsperson jämställas en kvinna eller man i det behandlade paret som inte är donator av ägg eller spermie. Detsamma gäller en ensamstående kvinna som inte är donator av ägg.
Paragrafen innehåller regler om information och samtycke när forskningen ska prövas enligt lagen om etikprövning av forskning som avser människor. Övervägandena finns i avsnitt 4.1 och 4.3.
I andra stycket, som i allt väsentligt utformas i enlighet med Lagrådets förslag, görs ändringar med anledning av att det blir möjligt att utföra befruktning utanför kroppen med enbart donerade könsceller. Ändringarna innebär att den behandlade kvinnan, eller, om behandlingen avsett ett par, båda personerna i paret ska jämställas med forskningsperson. Vidare byts termen givare ut mot termen donator.
4 § Ett befruktat ägg får förvaras i fryst tillstånd i högst tio år. Ett ägg som har varit föremål för en somatisk cellkärnöverföring får förvaras i fryst tillstånd i högst fem år. Socialstyrelsen får förlänga tiderna enligt 6 §.
Den tid då ägget har varit fryst räknas inte in i den tid under vilken försök får ske enligt 3 §.
Paragrafen innehåller regler om frysförvaring av befruktade ägg och sådana ägg som har varit föremål för en somatisk cellkärnöverföring. Övervägandena finns i avsnitt 4.5.
Ändringen i första stycket innebär att befruktade ägg får förvaras i fryst tillstånd i högst tio år i stället för, som hittills, högst fem år.
6 kap. Insemination
Villkor för behandling
1 a § En donator av spermier ska vara myndig. Donatorn ska lämna ett skriftligt samtycke till att spermierna används för insemination. Donatorn får återkalla sitt samtycke fram till dess insemination skett.
I paragrafen anges de villkor för behandlingen som avser spermiedonatorn. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.
I paragrafen byts termen givare ut mot termen donator.
Val av spermiedonator
4 § Vid en insemination som avses i 2 § väljer läkaren en lämplig spermiedonator. Spermier från en avliden donator får inte användas vid en insemination. Uppgifter om donatorn ska antecknas i en särskild journal. Journalen ska bevaras i minst 70 år.
Paragrafen innehåller regler om val av spermiedonator. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.
I paragrafen byts termen givare ut mot termen donator.
Rätt till information
5 § Den som har tillkommit genom en insemination som avses i 2 § har, om han eller hon har uppnått tillräcklig mognad, rätt att ta del av de uppgifter om donatorn som antecknats i sjukhusets särskilda journal.
Paragrafen innehåller regler om rätt till information om en donator. Bestämmelsen i det hittillsvarande andra stycket flyttas till en ny paragraf, 5 b §. Övervägandena finns i avsnitt 4.3 och 4.6.
I paragrafen byts termen givare ut mot termen donator. För att uppnå samma lagtekniska konstruktion som i 3 § ersätts ”insemination med spermier från en man som kvinnan inte är gift eller sambo med” med en hänvisning till en insemination som avses i 2 §.
5 a § Efter skriftlig begäran av den som har tillkommit genom en insemination som avses i 2 § och som har uppnått tillräcklig mognad ska uppgifter om honom eller henne tas in i den särskilda journal som innehåller uppgifter om donatorn. Även begäran ska tas in i den särskilda journalen.
Den som har tillkommit genom en insemination som avses i 2 §, och som har uppnått tillräcklig mognad, har rätt att ta del av de uppgifter som antecknats i den särskilda journalen och som avser andra personer som har tillkommit med spermier från samma donator.
Paragrafen, som är ny, innehåller regler om rätt till information om personer som har tillkommit med spermier från samma donator. Över-vägandena finns i avsnitt 4.6.
Om den som har tillkommit genom en insemination med spermier från en man som den behandlade kvinnan inte är gift eller sambo med, och som har uppnått tillräcklig mognad, skriftligen begär det ska, enligt första stycket, som i allt väsentligt utformas i enlighet med Lagrådets förslag, uppgifter om honom eller henne tas in i den särskilda journal som innehåller uppgifter om donatorn. Även begäran ska tas in i den särskilda journalen. De uppgifter som tas in i journalen bör avse personens identitet. Som exempel på identitetsuppgifter kan nämnas namn, personnummer, adress och telefonnummer. Det är samtidigt inget som hindrar att personen lämnar andra uppgifter om sig själv (jämför s. 62).
Uppgifter om att en person har tillkommit genom insemination med donerade spermier omfattas av sekretess (se 25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). Enligt andra stycket har dock den som tillkommit genom en insemination med spermier från en man som den behandlade kvinnan inte är gift eller sambo med, och som har uppnått tillräcklig mognad, rätt att ta del av de uppgifter som har antecknats i den särskilda journalen och som avser andra personer som tillkommit med spermier från samma donator, dvs. personer som i genetiskt avseende är den aktuella personens halvsyskon (se också 25 kap. 11 § 6 offentlighets- och sekretesslagen). Detta gäller oavsett om personen själv har begärt att uppgifter om honom eller henne tas in donatorns särskilda journal enligt första stycket.
5 b § Om någon har anledning att anta att han eller hon har tillkommit genom en insemination som avses i 2 §, är socialnämnden skyldig att på begäran hjälpa honom eller henne att ta reda på om det finns några uppgifter antecknade i en särskild journal.
Paragrafen, som är ny och motsvarar det hittillsvarande andra stycket i 5 §, innehåller regler om socialnämnders medverkan vid efterforskande av uppgifter i en särskild journal. Övervägandena finns i avsnitt 4.6.
Enligt paragrafen är en socialnämnd skyldig att, på begäran av någon som har anledning att anta att han eller hon har tillkommit genom en insemination med spermier från en man som den behandlade kvinnan inte är gift eller sambo med, efterforska om det finns några uppgifter antecknade i en särskild journal. Efterforskningsskyldigheten omfattar uppgifter om såväl spermiedonatorn som personer som har tillkommit med spermier från samma donator. Att uppgifter om donatorn och, i förekommande fall, personer som har tillkommit med spermier från den donatorn finns i samma särskilda journal framgår av 5 a §.
7 kap. Befruktning utanför kroppen
Inledande bestämmelse
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om befruktning utanför kroppen. Med befruktning utanför kroppen avses
1. befruktning av ett ägg utanför en kvinnas kropp, och
2. införande av ägget i en kvinnas kropp.
Det som i detta kapitel sägs om make gäller också registrerad partner.
I paragrafen anges kapitlets tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.
I första stycket görs ändringar i syfte att tydliggöra att befruktning utanför kroppen innefattar både befruktningen av ett ägg och införande av ägget i en kvinnas kropp (jämför s. 22 och prop. 2001/02:89 s. 59).
Villkor för behandling
2 § En donator av ägg eller spermier ska vara myndig. Donatorn ska lämna ett skriftligt samtycke till att ägget befruktas eller att spermierna används för befruktning. Donatorn får återkalla sitt samtycke fram till dess befruktning skett.
I paragrafen anges de villkor för behandlingen som avser en äggdonator eller spermiedonator. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.
I paragrafen byts termen givare ut mot termen donator.
3 § Om kvinnan är gift eller sambo, får ett befruktat ägg föras in i kvinnans kropp endast om maken eller sambon skriftligen har samtyckt till det.
I paragrafen anges ett villkor för att en befruktning utanför kroppen ska få utföras när en kvinna är gift eller sambo. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.
Av paragrafen framgår att en befruktning utanför kroppen av en kvinna som är gift eller sambo endast får utföras om kvinnans make eller sambo skriftligen har samtyckt till att ett befruktat ägg förs in i kvinnans kropp. Kravet i hittillsvarande första stycket på att ägget, om det inte är kvinnans eget, ska ha befruktats av partnerns spermier tas bort. Även andra stycket med det hittillsvarande kravet på att ägget ska vara kvinnans eget om behandlingen avser en ensamstående kvinna tas bort. Ändringarna innebär att det blir möjligt att genomgå en befruktning utanför kroppen med både ett donerat ägg och donerade spermier, eller en behandling med ett donerat befruktat ägg.
Särskilda villkor för behandling med ett donerat befruktat ägg
3 a § Ett ägg som har befruktats för att föras in i en kvinnas kropp får föras in i en annan kvinnas kropp endast om
- den först behandlade kvinnan, och, om hon är gift eller sambo, även hennes make eller sambo, skriftligen har samtyckt till det,
- den först behandlade kvinnan, och, om hon är gift eller sambo, även hennes make eller sambo, är förälder till minst ett barn, och
- det är den först behandlade kvinnans eget ägg som har befruktats eller, om hon är gift eller sambo, ägget har befruktats med spermier från hennes make eller sambo.
Ett samtycke enligt första stycket får återkallas fram till dess införande skett.
vissa krav för att ett ägg som har befruktats för att föras in i en viss kvinnas kropp ska få föras in i en annan kvinnas kropp.
Enligt första punkten måste den kvinna som ägget har befruktats för eller, om behandlingen avsett ett gift eller sammanboende par, båda personerna i det behandlade paret, skriftligen samtycka till att det befruktade ägget förs in i en annan kvinnas kropp.
För att ett donerat befruktat ägg ska få användas måste vidare enligt andra punkten den kvinna det befruktade ägget ursprungligen var avsett för eller, om behandlingen avsett ett par, båda personerna i det behandlade paret, vara förälder till minst ett barn. Det behöver inte vara fråga om ett gemensamt barn.
Slutligen måste, enligt tredje punkten, ett donerat befruktat ägg vara den först behandlade kvinnans eget, om hon är ensamstående. Om kvinnan var gift eller sambo vid behandlingen, måste ägget antingen vara hennes eget eller ha befruktats av hennes partners spermier. Det måste alltså finnas en genetisk koppling mellan det befruktade ägget och det behandlade paret eller den ensamstående kvinnan för att det ska få föras in i en annan kvinnas kropp.
Donerade befruktade ägg tas om hand av vårdinrättningen. Det är sedan läkaren som avgör vem som ska behandlas med de befruktade äggen. Det finns inget förbud mot att läkaren väljer ett befruktat ägg som består av könsceller från någon som mottagaren eller mottagarna känner (se 6 §). Om en mottagare har tagit emot flera befruktade ägg finns det inget som hindrar att mottagaren överlåter överblivna befruktade ägg till forskningsändamål i enlighet med reglerna i 5 kap. Däremot får inte ett befruktat ägg överlåtas i flera led för
Ett samtycke till att ett befruktat ägg förs in en annan kvinnas kropp får enligt andra stycket återkallas fram till dess införande har skett.
Var behandling får utföras
4 § Befruktning av ägg från en kvinna, i vars kropp ägget ska införas, med spermier från kvinnans make eller sambo får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Detta gäller också införande av ägget i kvinnans kropp.
Om ägget inte kommer från kvinnan eller spermierna inte kommer från kvinnans make eller sambo, får befruktning och införande av ägg inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg utföras annat än vid de sjukhus som har sjukvårdsenheter där det bedrivs högskoleutbildning för läkarexamen och forskning.
Paragrafen innehåller regler om vilka vårdinrättningar som får utföra befruktning utanför kroppen. Övervägandena finns i avsnitt 4.1 och 4.4.
Ändringen i andra stycket innebär att andra vårdinrättningar än de s.k. universitetssjukhusen kan få tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg att utföra befruktning och införande av ägg i de fall ägget inte kommer från den behandlade kvinnan eller spermierna inte från kvinnans make eller sambo, dvs. när behandlingen genomförs med antingen helt eller delvis donerade könsceller eller med ett donerat befruktat ägg.
Särskild prövning
5 § Vid en behandling som avses i 4 § andra stycket ska läkaren pröva om det med hänsyn till makarnas, sambornas eller den ensamstående kvinnans medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att behandlingen äger rum. Behandlingen får utföras endast om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden.
Om behandling vägras, får makarna, samborna eller den ensamstående kvinnan begära att Socialstyrelsen prövar frågan.
Paragrafen innehåller bestämmelser om den prövning som föregår en befruktning utanför kroppen med donerade könsceller eller en behandling med ett donerat befruktat ägg. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.
För att uppnå samma lagtekniska konstruktion som i 6 kap. 3 § ersätts ”befruktning utanför kroppen med ett annat ägg än kvinnans eget eller med en spermie från en man som inte är kvinnans make eller sambo” med en hänvisning till en behandling som avses i 4 § andra stycket.
Genom ändringen i 3 § blir det möjligt att genomgå en befruktning utanför kroppen med både ett donerat ägg och donerade spermier eller en behandling med ett donerat befruktat ägg. Inför en sådan behandling ska enligt första stycket en läkare pröva om det med hänsyn till makarnas, sambornas eller den ensamstående kvinnans medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att behandlingen äger rum. Behandlingen får bara utföras om det kan antas att barnet kommer att växa upp under goda förhållanden. Vid bedömningen bör läkaren fästa särskild vikt vid de tilltänkta föräldrarnas förmåga att hantera det förhållandet att det inte finns någon genetisk koppling till barnet. Om behandlingen utförs med ett donerat befruktat ägg, bör läkaren också särskilt beakta de tilltänkta föräldrarnas förmåga att hantera det förhållandet att barnet kan ha både genetiska föräldrar och genetiska helsyskon på en annan plats. Läkarens beslut ska alltid baseras på en helhetsbedömning av omständigheterna.
Val av donator
6 § Vid en behandling som avses i 4 § andra stycket väljer läkaren ägg eller spermier från en lämplig donator eller ett lämpligt donerat befruktat ägg.
Ägg eller spermier från en donator som har avlidit får inte användas för befruktning.
Uppgifter om donator ska antecknas i en särskild journal. Journalen ska bevaras i minst 70 år.
Paragrafen innehåller regler om val av donator eller donerat befruktat ägg. Övervägandena finns i avsnitt 4.1 och 4.3.
I första stycket byts termen givare ut mot termen donator. Vidare görs vissa redaktionella ändringar för att uppnå samma lagtekniska konstruktion som i 6 kap. 3 § (se vidare kommentaren till 5 §). Det görs även ett tillägg med anledning av att det blir möjligt att utföra behandlingar med befruktade ägg som har blivit över efter ett pars eller en ensamstående kvinnas
Läkaren ska normalt välja en donator eller ett donerat befruktat ägg som inte har anknytning till paret eller den ensamstående kvinnan. Läkaren kan dock välja en donator som paret eller den ensamstående kvinnan har pekat ut och som är villig att medverka. Om det finns önskemål om att använda könsceller från en känd donator eller ett donerat befruktat ägg som består av könsceller från en känd donator, måste läkaren bl.a. undersöka de inblandade personernas motiv till det och deras möjligheter att framöver klara sina inbördes relationer på ett bra sätt (jämför s. 25 och 26, prop. 2001/02:89 s.
I andra stycket byts termen givare ut mot termen donator.
I tredje stycket byts termen givare ut mot termen donator. Genom ändringen i 3 § blir det möjligt att utföra en befruktning utanför kroppen med både donerade ägg och donerade spermier eller en behandling med ett donerat befruktat ägg. Av bestämmelsen framgår att uppgifter om äggdonatorn och spermiedonatorn ska antecknas. Det ska finnas en särskild journal för varje donator. Journalen ska bevaras i minst 70 år.
Rätt till information
7 § Den som har tillkommit genom en behandling som avses i 4 § andra stycket har, om han eller hon har uppnått tillräcklig mognad, rätt att ta del av de uppgifter om donator som antecknats i sjukhusets särskilda journal.
Paragrafen innehåller regler om rätt till information om en donator. Bestämmelsen i det hittillsvarande andra stycket flyttas till en ny paragraf, 7 b §. Övervägandena finns i avsnitt 4.3 och 4.6.
I paragrafen byts termen givare ut mot termen donator. Vidare görs vissa redaktionella ändringar för att uppnå samma lagtekniska konstruktion som i 6 kap. 3 § (se vidare kommentaren till 5 §). Av paragrafen framgår att den som tillkommit genom en befruktning utanför kroppen med ett ägg som inte kommer från den behandlade kvinnan eller med spermier från en man som kvinnan inte är gift eller sambo med, och som har uppnått tillräcklig mognad, har rätt att ta del av de uppgifter som antecknats i sjukhusets särskilda journaler om äggdonatorn eller spermiedonatorn.
7 a § Efter skriftlig begäran av den som har tillkommit genom en behandling som avses i 4 § andra stycket och som har uppnått tillräcklig mognad ska uppgifter om honom eller henne tas in i den särskilda journal som innehåller uppgifter om donatorn. Även begäran ska tas in i den särskilda journalen.
Den som har tillkommit genom en behandling som avses i 4 § andra stycket, och som har uppnått tillräcklig mognad, har rätt att ta del av de uppgifter som antecknats i den särskilda journalen och som avser andra personer som har tillkommit med könsceller från samma donator.
Paragrafen, som är ny, innehåller regler om rätt till information om personer som har tillkommit med könsceller från samma donator. Övervägandena finns i avsnitt 4.6.
Om den som har tillkommit genom en befruktning utanför kroppen med ett ägg som inte kommer från den behandlade kvinnan eller med spermier från en man som kvinnan inte är gift eller sambo med, och som
har uppnått tillräcklig mognad, skriftligen begär det, ska enligt första stycket, som i allt väsentligt utformas i enlighet med Lagrådets förslag, uppgifter om honom eller henne tas in i den särskilda journal som innehåller uppgifter om donatorn. Även begäran ska tas in i den särskilda journalen. Om personen har tillkommit genom en behandling med både ett donerat ägg och donerade spermier, får personen välja om uppgifterna ska tas in i båda journalerna eller om de bara ska tas in i den journal som avser äggdonatorn eller spermiedonatorn. De uppgifter som tas in i journalen bör avse personens identitet. Som exempel på identitetsuppgifter kan nämnas namn, personnummer, adress och telefonnummer. Det är samtidigt inget som hindrar att personen lämnar andra uppgifter om sig själv (jämför prop. 2001/02:89 s. 62).
Uppgifter om att en person har tillkommit genom en befruktning utanför kroppen med donerade könsceller omfattas av sekretess (se 25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). Enligt andra stycket har dock den som tillkommit genom en befruktning utanför kroppen med ett ägg som inte kommer från den behandlade kvinnan eller med spermier från en man som kvinnan inte är gift eller sambo med, och som har uppnått tillräcklig mognad, rätt att ta del av de uppgifter som har antecknats i den särskilda journalen och som avser andra personer som tillkommit med könsceller från samma donator, dvs. till personer som i genetiskt avseende är den aktuella personens hel- eller halvsyskon (se också 25 kap. 11 § 6 offentlighets- och sekretesslagen). Detta gäller oavsett om personen själv har begärt att uppgifter om honom eller henne tas in i donatorns särskilda journal enligt första stycket.
7 b § Om någon har anledning att anta att han eller hon har tillkommit genom en behandling som avses i 4 § andra stycket, är socialnämnden skyldig att på begäran hjälpa honom eller henne att ta reda på om det finns några uppgifter antecknade i en särskild journal.
Paragrafen, som är ny och motsvarar det hittillsvarande andra stycket i 7 §, innehåller regler om socialnämnders medverkan vid efterforskande av uppgifter i en särskild journal. Övervägandena finns i avsnitt 4.6.
Enligt paragrafen är en socialnämnd skyldig att, på begäran av någon som har tillkommit genom en befruktning utanför kroppen med ett ägg som inte kommer från den behandlade kvinnan eller med spermier från en man som kvinnan inte är gift eller sambo med, efterforska om det finns några uppgifter antecknade i en särskild journal. Efterforskningsskyldigheten omfattar även uppgifter om personer som har tillkommit med könsceller från samma donator. Att uppgifter om en donator och, i förekommande fall, personer som har tillkommit med könsceller från den donatorn finns i samma särskilda journal framgår av 7 a §.
Skyldighet att lämna uppgifter till domstol
8 § Om det i ett mål om faderskap, moderskap enligt 1 kap. 7 § eller föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken är nödvändigt att få del av de uppgifter som finns om en befruktning utanför kroppen, är den som är ansvarig för behandlingen eller någon annan som har tillgång till uppgifterna skyldig att på begäran av domstolen lämna ut dessa uppgifter.
Paragrafen innehåller regler om uppgiftsskyldighet till domstol i mål om faderskap, moderskap eller föräldraskap. Övervägandena finns i avsnitt 4.1.
I paragrafen görs en ändring med anledning av att det blir möjligt att utföra behandling med ett donerat befruktat ägg. Ändringen innebär att det är den som ansvarar för behandlingen, dvs. befruktningen av ägget och införandet av ägget i en kvinnas kropp, som är skyldig att lämna ut uppgifter enligt paragrafen. Detsamma gäller för någon annan som har tillgång till uppgifterna.
8 kap. Övriga bestämmelser
Bemyndiganden
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får till skydd för liv och hälsa meddela ytterligare föreskrifter om
- genetiska undersökningar inom hälso- och sjukvården,
- fosterdiagnostik och preimplantatorisk genetisk diagnostik, och
- befruktning utanför kroppen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet enligt 3 kap. 1 §.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur många barn en donator enligt 6 kap. 4 § och 7 kap. 6 § får ge upphov till.
Paragrafen innehåller bemyndiganden. Övervägandena finns i avsnitt 4.3. I första stycket görs en ändring i tredje punkten till följd av att det numera framgår av 7 kap. 1 § att befruktning utanför kroppen avser både befruktningen av ett ägg utanför en kvinnas kropp och införande av ägget i en kvinnas kropp.
I tredje stycket, som är nytt, bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur många barn en spermiedonator enligt 6 kap. 4 § och en äggdonator eller spermiedonator enligt 7 kap. 6 § får ge upphov till.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
- Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.
- Ägg eller spermier som har donerats före ikraftträdandet får inte utan skrift-
ligt samtycke från donatorn användas vid en befruktning utanför kroppen som ska utföras med både ett donerat ägg och donerade spermier.
3. Befruktade ägg som före ikraftträdandet har skapats av donerade ägg eller donerade spermier får inte utan skriftligt samtycke från äggdonatorn eller spermiedonatorn användas vid andra personers behandlingar.
Enligt punkten 1 börjar de nya bestämmelserna att gälla den 1 januari 2019.
I punkten 2 anges att ägg eller spermier som har donerats före lagens ikraftträdande inte får användas vid en befruktning utanför kroppen som ska utföras med både ett donerat ägg och donerade spermier, om inte donatorn skriftligen samtycker till det. Donatorn kan självmant, eller efter förfrågan från hälso- och sjukvården, lämna sitt skriftliga samtycke. Detta tillgodoser den inom hälso- och sjukvården centrala principen om krav på informerat samtycke.
Enligt punkten 3 får befruktade ägg som består av donerade ägg eller donerade spermier och som har skapats före ikraftträdandet inte användas vid andra personers behandlingar utan skriftligt samtycke från äggdonatorn eller spermiedonatorn. Donatorn kan självmant, eller efter förfrågan från hälso- och sjukvården, lämna sitt skriftliga samtycke.
Övervägandena finns i avsnitt 8.
Bilaga 1Sammanfattning av betänkandet Olika vägar till föräldraskap (SOU 2016:11)
Uppdraget
Vårt övergripande uppdrag har varit att överväga olika sätt att utöka möjligheterna för ofrivilligt barnlösa att kunna bli föräldrar. I uppdraget har ingått att
- lämna förslag som ger ensamstående en möjlighet till assisterad befruktning i motsvarande utsträckning som gifta par och sambor,
- ta ställning till om det ska krävas en genetisk koppling mellan barnet och den eller de tilltänkta föräldrarna vid assisterad befruktning,
- ta ställning till om surrogatmoderskap ska tillåtas i Sverige, med utgångspunkten att detta i sådant fall ska vara altruistiskt,
- ta ställning till om det behövs särskilda regler för de barn som har tillkommit genom surrogatmoderskap utomlands,
- ta ställning till om det avskaffade steriliseringskravet och förbudet mot bibehållen fortplantningsförmåga vid ändrad könstillhörighet kan medföra problem vid tillämpningen av bl.a. den föräldraskapsrättsliga lagstiftningen, samt
- föreslå de följdändringar i den föräldraskapsrättsliga regleringen och i annan lagstiftning som behövs.
Den del av uppdraget som avsett ensamståendes möjlighet till assisterad befruktning och nödvändiga följdändringar i den delen har redovisats den 16 maj 2014 i delbetänkandet Assisterad befruktning för ensamstående kvinnor (SOU 2014:29). I detta slutbetänkande redovisar vi övriga delar av uppdraget.
Bilaga 1
Etiska utgångspunkter
Bilaga 1
att alla människor har lika värde och samma rätt att få sina rättigheter tillgodosedda. Den innebär också att ingen människa får betraktas eller behandlas som enbart ett medel. Principen kan däremot inte anses innebära att det är en mänsklig rättighet att till varje pris få föda ett eget barn eller att på annat sätt bli förälder till ett barn.
Vid ställningstaganden i frågor som rör assisterad befruktning måste man också beakta utgångspunkterna rättvisa (eller lika vård på lika villkor),
Rätten till självbestämmande har betydelse för en annan utgångspunkt, nämligen det informerade samtycket. Den senare utgångspunkten innebär i huvudsak att en person måste få tillräcklig information och förstå informationen innan han eller hon lämnar sitt samtycke till t.ex. en assisterad befruktning.
Den mest centrala utgångspunkten vid ställningstaganden på detta område är dock principen om barnets bästa. Nya former av assisterad befruktning bör nämligen inte tillåtas med mindre än att de anses förenliga med denna princip. Utgångspunkten bör även fortsättningsvis vara att de barn som tillkommer genom en assisterad befruktning inte bör utsättas för större risker än andra barn. Om det finns kunskapsluckor i ett visst avseende, har samhället ett särskilt ansvar för att bevaka och tillvarata barnens intressen. Ett tillåtande av förfarandet bör i sådana fall förutsätta att man genom rättsliga regleringar, eller vidtagandet av andra åtgärder, ändå kan anse att förfarandet är förenligt med principen om barnets bästa. Om så inte är fallet, bör försiktighetsprincipen tillämpas och innebära att förfarandet inte tillåts.
Det är avslutningsvis viktigt att man vid ställningstaganden på detta område också beaktar riskerna för en selektion av individer, en objektifiering av könsceller, en kommersialisering av barnalstringen och en alltför teknifierad människosyn.
Behandlingar med enbart donerade könsceller
Inledning
Analys och slutsatser
Vår uppfattning är att man bör avskaffa kravet på genetisk koppling och tillåta behandlingar med enbart donerade könsceller inom svensk hälso- och sjukvård om det finns ett behov av behandlingarna, riskerna för involverade aktörer, och särskilt för barnen, kan anses godtagbara, och det inte i övrigt finns tillräckliga argument mot ett tillåtande av behandlingarna. Vi inleder med att ta ställning till behovet.
Det finns par i vilka båda personerna har en infertilitetsproblematik och som skulle kunna övervinna sin barnlöshet genom en behandling med enbart donerade könsceller. Det finns också ensamstående kvinnor som skulle kunna göra det. Det finns dessutom par och ensamstående kvinnor som i dag genomgår denna typ av behandlingar i utlandet. Att det finns ett behov av behandlingarna inom svensk hälso- och sjukvård är således klarlagt. Behovet blir ännu större om man beaktar att antalet barn för adoption har minskat under senare år och att många länder inte tillåter adoption till samkönade par eller ensamstående personer. Vi övergår därför till att överväga om riskerna för involverade aktörer, och särskilt för barnen, kan anses godtagbara.
Det kan konstateras att forskningen om de familjer som har skapats genom aktuella behandlingar är mycket begränsad. Att forskningen är begränsad har till stor del sin förklaring i att behandlingarna är en relativt ny företeelse i många länder. Det finns därför inte så många personer som har tillkommit genom en sådan behandling och som dessutom har uppnått vuxen ålder.
Luckorna i kunskapsunderlaget minskar samtidigt avsevärt om man också beaktar den forskning som finns om två närliggande vägar till föräldraskap, nämligen andra behandlingar med donerade könsceller och adoption. Den senare forskningen visar i huvudsak följande. Det verkar generellt sett gå bra för de familjer som har skapats genom en behandling med donerade könsceller eller genom en adoption. Det viktiga ur ett barnperspektiv verkar vara att de sociala och rättsliga föräldrarna är öppna och ärliga mot barnet, att de successivt ger barnet den information
Bilaga 1
som det behöver för att utveckla en trygg och stabil identitet samt att barnet senare ges möjligheter att efterforska sitt genetiska ursprung. Den omständigheten att det saknas en genetisk koppling mellan barnet och dess sociala och rättsliga föräldrar verkar under sådana förhållanden ha en mycket liten betydelse för barnets psykosociala utveckling och mående. Det bör också tilläggas följande.
Det finns inget i forskningen om andra behandlingar med donerade könsceller som talar för att kunskap om genetiska föräldrar och genetiska hel- eller halvsyskon på en annan plats skulle innebära risker för barnen eller andra involverade aktörer. Det finns inte heller något i forskningen om tidigt adopterade barn som talar för att så skulle vara fallet. Sådan kunskap bedöms därför inte heller innebära några risker för de barn som skapas genom en behandling med enbart donerade könsceller.
Resultaten av den befintliga forskningen ger således inget stöd för att riskerna vid en behandling med enbart donerade könsceller skulle vara högre än riskerna vid andra behandlingar med donerade könsceller, t.ex. behandlingar med ett donerat ägg. Riskerna måste därför anses godtagbara. Vi övergår nu till att överväga den tredje punkten ovan, dvs. om det finns andra tillräckliga argument mot ett tillåtande av aktuella behandlingar.
Ett argument som har framförts är att ett tillåtande av aktuella behandlingar skulle ge uttryck för en alltför teknifierad människosyn. Argumentet innebär att behandlingar med enbart donerade könsceller måste betraktas som något så främmande för det svenska samhället att de även fortsättningsvis bör vara förbjudna. Man kan samtidigt konstatera att det finns stora likheter mellan dessa behandlingar och vissa redan tillåtna vägar till föräldraskap, bl.a. behandlingar med ett donerat ägg och adoptioner. Den väsentliga skillnaden består i att man vid aktuella behandlingar skapar ett barn som inte har någon genetisk koppling till sina sociala och rättsliga föräldrar. Denna skillnad kan visserligen betraktas som främmande i det svenska samhället. Med tanke på den kunskapsutveckling som ägt rum under senare år, och de förändringar som denna har föranlett, kan behandlingarna dock inte betraktas som så främmande eller teknifierade att de av denna anledning bör vara förbjudna. Vi anser därför inte heller att ett tillåtande av behandlingarna skulle ge uttryck för en alltför teknifierad människosyn.
Andra argument som har framförts är att ett tillåtande av behandlingar med enbart donerade könsceller kan innebära en objektifiering av könsceller, en förändrad syn på föräldraskap, en ökad risk för intima relationer mellan genetiska helsyskon och en risk för att vi framöver kan komma att godta sådana förfaranden inom svensk hälso- och sjukvård som i dag måste betraktas som oacceptabla. Inget av dessa argument utgör ensamt ett tillräckligt skäl mot ett tillåtande av behandlingarna. De kan inte heller tillsammans, eller i förening med andra argument, anses utgöra ett sådant skäl.
Vår uppfattning är således att kravet på genetisk koppling bör avskaffas och att man bör tillåta behandlingar med enbart donerade könsceller inom svensk hälso- och sjukvård. Behandlingarna bör kunna utföras med ett donerat ägg och donerade spermier, eller med ett donerat befruktat ägg. Vid dessa bedömningar finns det inte skäl att särskilt överväga frågan om äggdonation inom ett kvinnligt samkönat par.
Regleringens utformning
Reglerna om behandlingar med enbart donerade könsceller bör i allt väsentligt överensstämma med de regler som nu gäller för befruktningar utanför kroppen. Detta innebär i huvudsak följande.
Behandlingarna bör kunna genomgås av par och ensamstående kvinnor. I fråga om par bör det krävas att personerna i paret är gifta, registrerade partner eller sambo. Det bör också krävas att den andra personen i paret, dvs. den person som inte ska bära och föda barnet, lämnar ett skriftligt samtycke till att ett befruktat ägg förs in i den tilltänkta moderns kropp. Det bör också krävas att det är medicinskt motiverat att utföra behandlingen.
Behandlingarna bör bara få utföras vid de s.k. universitetssjukhusen, och de bör, på samma sätt som behandlingar med ett donerat ägg eller donerade spermier, föregås av information och en särskild prövning. När en behandling ska utföras med ett donerat befruktat ägg, bör de tilltänkta föräldrarna särskilt informeras om det förhållandet att det blivande barnet kan få genetiska föräldrar och helsyskon i andra familjer. Den särskilda prövningen bör anpassas till omständigheterna i det enskilda fallet. Den bör dock alltid innefatta samtal med sådan personal som har beteendevetenskaplig utbildning och som har goda kunskaper på området.
Inför en behandling med enbart donerade könsceller är det särskilt viktigt att bedöma de tilltänkta föräldrarnas förmåga att hantera det förhållandet att det inte finns någon genetisk koppling mellan dem och det blivande barnet. När en behandling ska utföras med ett donerat befruktat ägg, är det också viktigt att bedöma deras förmåga att hantera det som angetts ovan, dvs. att det blivande barnet kan få genetiska föräldrar och helsyskon i andra familjer.
Om en behandling vägras, bör paret eller den ensamstående kvinnan kunna begära Socialstyrelsens prövning av frågan. Socialstyrelsens beslut bör i sin tur kunna bli föremål för prövning i de allmänna förvaltningsdomstolarna.
En behandling med enbart donerade könsceller bör som sagt kunna utföras med ett donerat ägg och donerade spermier, eller med ett donerat befruktat ägg. Reglerna om donation av könsceller till den första typen av behandlingar bör i möjligaste mån överensstämma med de regler som nu gäller om donation till befruktningar utanför kroppen. Enligt dessa regler är det dock inte möjligt för en donator att återkalla sitt samtycke till donation efter den tidpunkt då ett donerat ägg har befruktats eller donerade spermier har använts för befruktning. Vi föreslår att denna regel ändras och att en donator ska kunna återkalla sitt samtycke till dess att det befruktade ägg som skapats av ett donerat ägg eller donerade spermier har förts in i en kvinnas kropp.
Förutsättningarna för en donation av befruktade ägg bör i stort sett vara desamma som de vid en donation av ägg eller spermier. Vid en donation av befruktade ägg bör tänkbara donatorer dock även få information om bl.a. att deras egna barn kan få genetiska helsyskon i andra familjer. En donation av sådana ägg bör också förutsätta att de befruktade äggen har skapats av det donerande parets egna ägg eller spermier, eller av den donerande kvinnans egna ägg, och att paret eller kvinnan är förälder till minst ett barn.
Bilaga 1
Bilaga 1
Om alla förutsättningar för en donation av befruktade ägg är uppfyllda, bör donatorerna eller donatorn lämna ett skriftligt samtycke till att äggen får föras in i en kvinnas kropp. Samtycket bör kunna återkallas fram till dess att så har skett. När befruktade ägg har donerats av ett par, bör det vara tillräckligt att en av personerna i paret återkallar sitt samtycke för att äggen inte längre ska få användas.
Det bör även i dessa fall vara den ansvariga läkaren som väljer vilka donerade könsceller, eller vilket donerat befruktat ägg, som ska användas vid en befruktning utanför kroppen. Det bör också vara den läkaren som ser till att könscellerna eller det befruktade ägget har donerats av en eller två lämpliga donatorer och att donatorerna fortfarande lever när behandlingen utförs. Om ett donerat befruktat ägg har skapats av donerade ägg eller spermier, ska även donatorn av könsceller vara i livet när behandlingen utförs.
Det är i dag en allmän uppfattning att donatorer inte bör ge upphov till barn i mer än sex familjer. Vår uppfattning är att detta också bör gälla vid behandlingar med donerade befruktade ägg. Vid behandlingar med ett donerat ägg och donerade spermier behöver regeln i stället vara följande. Om en donators könsceller har använts vid en sådan behandling, bör han eller hon inte få ge upphov till barn i mer än tre andra familjer. Resultatet blir då nämligen att det blivande barnet kan få genetiska hel- eller halvsyskon i högst sex andra familjer.
Enligt nuvarande regler ska uppgifterna om en ägg- eller spermiedonator antecknas i en särskild journal, och journalen ska bevaras i minst 70 år. Det som nu angetts bör också gälla för en sådan donator av ett befruktat ägg som själv har bidragit med könsceller vid skapandet av det ägget.
Det är som sagt viktigt att de personer som blir föräldrar genom en assisterad befruktning med donerade könsceller tidigt börjar berätta för barnet om dess tillkomst. Kunskap i detta avseende är ofta en förutsättning för att barnet senare ska kunna inhämta information om sitt genetiska ursprung. Vi föreslår dessutom följande.
En person som har tillkommit genom en behandling med enbart donerade könsceller, och som har uppnått tillräcklig mognad, bör kunna lämna ett skriftligt samtycke till att uppgifter om honom eller henne vid förfrågan lämnas ut till andra personer som har tillkommit med könsceller från samma donator eller donatorer. Samtycket och uppgifterna bör i så fall tas in i den särskilda journal som innehåller uppgifter om en donator. Personen bör också kunna ta del av de uppgifter som finns antecknade i en sådan journal och som avser andra personer som tillkommit med könsceller från samma donator. Om en person inte vet, men har anledning att anta, att han eller hon har tillkommit genom en behandling med enbart donerade könsceller, bör socialnämnden vara skyldig att på begäran hjälpa honom eller henne att ta reda på om det finns några uppgifter antecknade i en särskild journal. Det som angetts i detta stycke bör också gälla när en person har tillkommit genom en behandling med antingen ett donerat ägg eller donerade spermier, eller när en person har anledning att anta att så är fallet.
Våra överväganden föranleder vissa ändringar i 7 kap. lagen om genetisk integritet m.m. Vi föreslår dessutom att man i det kapitlet ersätter ordet givare med donator, att man i kapitlets inledande lagrum inför en definition av uttrycket befruktning utanför kroppen och att man
Surrogatmoderskap i Sverige
Inledning
Surrogatmoderskap innebär att en kvinna upplåter sin kropp och blir gravid med den uttalade avsikten att efter barnets födelse överlämna barnet till ett par eller en person som inte själv kan eller vill bära fram ett barn. Ett surrogatmoderskap kan vara partiellt eller fullständigt samt altruistiskt eller kommersiellt.
Vid ett partiellt surrogatmoderskap befruktas surrogatmoderns egna ägg med en tilltänkt fars spermier eller med donerade spermier. Surrogatmodern får i dessa fall både en genetisk och biologisk koppling till barnet. Ett fullständigt surrogatmoderskap kännetecknas av att man vid behandlingen av surrogatmodern inte använder hennes egna ägg. Det befruktade ägg som förs in i surrogatmoderns livmoder har i dessa fall således skapats av de tilltänkta föräldrarnas könsceller eller av donerade könsceller. Vid ett fullständigt surrogatmoderskap får surrogatmodern bara en biologisk koppling till barnet.
Vid ett altruistiskt surrogatmoderskap får surrogatmodern inte någon särskild ersättning för att hon är surrogatmor. Hon kan däremot få ersättning för kostnader av olika slag, bl.a. kostnader för läkarbesök. Vid ett kommersiellt surrogatmoderskap får surrogatmodern en särskild ersättning för att hon är surrogatmor.
Det är i dag inte tillåtet att genomföra ett surrogatarrangemang inom svensk hälso- och sjukvård. Vårt uppdrag är att ta ställning till om det framöver ska bli tillåtet att genomföra det, och med utgångspunkten att surrogatmoderskapet i sådant fall ska vara altruistiskt. Om vi kommer fram till att surrogatmoderskap ska tillåtas inom svensk hälso- och sjukvård, ska vi också föreslå hur en heltäckande reglering av surrogatmoderskap bör utformas.
Överväganden
Vår uppfattning är att kommersiellt surrogatmoderskap inte bör tillåtas inom svensk hälso-och sjukvård, och att samhället dessutom bör motverka denna typ av surrogatmoderskap. Skälen för detta är i huvudsak följande.
Bilaga 1
Det råder både internationellt och i Sverige en utbredd samsyn om att människokroppen och dess delar inte får ge upphov till vinning. Detta kommer bl.a. till uttryck i förbud mot handel med organ och könsceller. Det skulle framstå som inkonsekvent att införa en reglering som tillåter kommersiellt surrogatmoderskap och samtidigt upprätthålla sådana förbud.
Ett tillåtande av kommersiellt surrogatmoderskap skulle också vara svårförenligt med utvecklingen inom EU och dess medlemsstater. Det finns nämligen inget
Till ovanstående kommer att kommersiellt surrogatmoderskap är svårförenligt med de förbud som finns mot handel med kvinnor och barn samt med andra regler som syftar till att tillgodose kvinnors och barns rättigheter på ett bra sätt.
Vi anser inte heller att altruistiskt surrogatmoderskap bör tillåtas inom svensk hälso- och sjukvård. Det finns visserligen en del fördelar med att tillåta förfarandet. Den viktigaste av dessa är att fler ofrivilligt barnlösa skulle kunna bli föräldrar. Ett förfarande inom svensk hälso- och sjukvård skulle också kunna erbjuda större trygghet och bättre garantier än vad som är fallet i många av de länder där det är eller hittills har varit möjligt att genomgå surrogatarrangemang. Ett tillåtande av förfarandet inom svensk hälso- och sjukvård skulle dessutom innebära att det blivande barnet kan garanteras en rätt till information om sitt ursprung, och att man undviker de rättsliga problem som kan uppkomma vid ett gränsöverskridande surrogatarrangemang. Fördelarna med ett tillåtande kan dock inte anses uppväga nackdelarna. Vi ska i det följande beskriva de nackdelar som vi främst lagt vikt vid i denna del.
Den första nackdelen avser de allvarliga kunskapsluckor som finns när det gäller konsekvenserna för barn som har fötts efter ett surrogatarrangemang. De få studier som finns ger visserligen inte något direkt stöd för farhågorna att barnen far illa eller att de har negativa uppfattningar om sitt tillkomstsätt. Studierna avser emellertid ett fåtal ganska små grupper barn och familjer. Alla studier utom en härrör också från en och samma forskargrupp. Det saknas dessutom långtidsstudier som sträcker sig till när barnen har uppnått vuxen ålder. Vi vet därför inte hur vuxna hanterar det faktum att de har tillkommit genom ett surrogatarrangemang och vad det kan betyda för t.ex. identitetsutveckling och långsiktiga familjerelationer. Det saknas vidare studier om hur det går för barnen i de fall där surrogatarrangemanget inte fullföljs på det sätt som varit tänkt, t.ex. på grund av att någon av de inblandade ångrar sig. Vidare saknas det viktig kunskap om hur surrogatmödrarnas egna barn påverkas.
Vi anser att det på grund av bristerna i kunskapsunderlaget inte är klarlagt vilka risker som på kort och lång sikt eventuellt kan finnas för bl.a. de genom surrogatarrangemang födda barnen. Det är därför inte möjligt att dra några säkra slutsatser i fråga om förfarandets förenlighet med principen om barnets bästa. Under sådana förhållanden talar försiktighetsprincipen mot ett tillåtande av surrogatmoderskap inom svensk hälso- och sjukvård.
En annan nackdel avser risken för påtryckningar och kommersialisering. Enligt vår mening finns det en uppenbar risk för att en del kvinnor
Surrogatarrangemang i utlandet
Inledning
Bilaga 1
fastställa föräldraskapet genom bekräftelse eller dom, att möjliggöra överföring av föräldraskapet, att ändra reglerna om erkännande av utländska faderskapsavgöranden eller att möjliggöra ett erkännande av utländska moderskapsavgöranden. Våra överväganden i nu aktuella avseenden ska ta sin utgångspunkt i ställningstagandet om surrogatmoderskap ska tillåtas inom svensk hälso- och sjukvård, och under vilka förutsättningar det i så fall ska kunna ske. Enligt direktiven ska en reglering syfta till att undanröja den nuvarande osäkerheten om rättsläget och samtidigt motverka ett kringgående av förbud mot eller begränsningar av surrogatmoderskap i Sverige.
Om vi kommer fram till att det inte behöver införas några särskilda regler på området, ska vi i stället överväga om det bör införas särskilda övergångsregler. De senare reglerna ska avse fall där ett barn redan befinner sig i Sverige, eller är på väg hit, och där det inte är möjligt, eller förenat med svårigheter, att fastställa någon annan än surrogatmodern som rättslig förälder eller vårdnadshavare till barnet.
Vi ska också – oavsett vad vi kommer fram till i ovanstående frågor – ta ställning till vilka informationsinsatser som behöver genomföras för att myndigheter och allmänheten ska få kunskap om innebörden av den svenska lagstiftningen samt föreslå vem eller vilka som ska ansvara för dessa informationsinsatser.
Från och med den 1 april 2016 blir det möjligt för ensamstående kvinnor att genomgå en insemination eller befruktning utanför kroppen inom svensk hälso- och sjukvård. För att underlätta läsningen kommer vi även i detta avsnitt utgå från att reglerna om ensamstående kvinnor redan har trätt i kraft.
En analys av det svenska regelverket och dess tillämpning
Sverige. Vid bedömningen av den frågan kan man behöva ta ställning till vad som enligt nämnda lag är att betrakta som en giltig bekräftelse. Man kan också behöva ta ställning till om det finns en s.k. vägransgrund i det enskilda fallet. En utländsk fastställelse av faderskap ska t.ex. inte erkännas om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att göra det (s.k. ordre public).
Frågan om en utländsk fastställelse gäller i Sverige ska normalt prövas av den myndighet där frågan aktualiseras, t.ex. Skatteverket. Om den utländska fastställelsen har skett genom dom, kan frågan också prövas av allmän domstol. Svea hovrätt har relativt nyligen prövat om det kan anses strida mot ordre public att erkänna en amerikansk dom om fastställelse av faderskap i vilken den genetiska fadern och den sociala fadern har fastställts som barnets rättsliga fäder. Hovrätten kom i ärendena fram till att så inte var fallet och att den amerikanska fastställelsen således skulle gälla i Sverige. Inget av besluten överklagades och Högsta domstolen har därför inte prövat frågan.
Om en utländsk fastställelse av faderskap är giltig enligt IFL och den fastställda fadern är svensk medborgare, anses barnet ha förvärvat svenskt medborgarskap vid födelsen. Barnet kan då få ett svenskt pass och resa till Sverige med den rättsliga fadern och hans eventuella partner. Efter ankomsten till Sverige kan fadern ansöka om ensam vårdnad om barnet och faderns partner ansöka om s.k. närståendeadoption.
När det inte finns en giltig utländsk fastställelse av faderskap, uppkommer frågan om faderskapet kan fastställas vid en svensk socialnämnd eller i en svensk domstol. Om barnet är kvar i födelselandet, och fastställelsen i Sverige således ska ske på distans, torde det som regel inte finnas förutsättningar att fastställa faderskapet vid en svensk socialnämnd. Det kan däremot, under vissa förutsättningar, vara möjligt att fastställa faderskapet i en svensk domstol. Om fastställelsen i stället ska äga rum efter barnets ankomst till Sverige, uppkommer frågan hur barnet ska kunna resa in i Sverige. Eftersom barnet inte är svensk medborgare måste det ha ett pass eller andra nödvändiga resehandlingar. Det måste också ha ett permanent uppehållstillstånd i Sverige. Varken Migrationsverket eller migrationsdomstolarna har prövat frågor om uppehållstillstånd efter ett surrogatarrangemang i utlandet. Rättsläget på detta område måste därför betraktas som oklart. Vi övergår nu till att beskriva vad som gäller när man vid ett surrogatarrangemang i stället har använt en annan mans spermier, t.ex. en donators spermier.
Det gemensamma för dessa fall är att det enligt föräldrabalken inte går att fastställa de tilltänkta föräldrarna som barnets rättsliga föräldrar. Det kan därför också anses oklart hur man ska tillämpa reglerna om erkännande av utländska fastställelser i IFL. Hade Svea hovrätt i sina avgöranden ovan kommit till samma utgång om ingen av männen haft en genetisk koppling till barnet? Vilka bedömningar hade domstolen gjort om den utländska domen i stället avsett fastställande av moderskap eller föräldraskap för två kvinnor? I avsaknad av vägledande avgöranden är det inte möjligt att ge något tydligt svar på dessa frågor.
Om det inte går att få till stånd en i Sverige giltig fastställelse av föräldraskapet, krävs det en adoption för att de tilltänkta föräldrarna ska bli barnets rättsliga föräldrar. Utrymmet för att erkänna ett utländskt avgörande om adoption efter ett surrogatarrangemang i utlandet verkar
Bilaga 1
Bilaga 1
vara begränsat. Detsamma gäller för en svensk domstols möjligheter att pröva en ansökan om adoption innan barnet kommer till Sverige. Om barnet har kommit hit, finns det däremot inga hinder mot att en svensk domstol prövar frågan om adoption. Domstolen ska i ett sådant fall tillämpa svensk lag. När det gäller förutsättningarna för att ett barn ska kunna resa till Sverige, och bosätta sig här, hänvisar vi till det som har angetts ovan. Det bör tilläggas att det, såvitt känt, inte finns några vägledande avgöranden i frågor som rör adoption efter ett surrogatarrangemang i utlandet. Även på detta område måste rättsläget därför betraktas som oklart.
Utgångspunkter
Internationella surrogatarrangemang kan innebära problem av olika slag och omfattning. Till de mer allvarliga problemen hör haltande föräldraskap och statslöshet för barnet. Problemen är många gånger ett resultat av att länder har olika uppfattningar och regler om surrogatarrangemang samt av att tilltänkta föräldrar och surrogatvänliga länder inte respekterar dessa olikheter. Det måste samtidigt tilläggas att Sverige hittills har varit förskonat från mer allvarliga problem i dessa sammanhang. De problem som uppkommit här har framför allt avsett myndigheternas handläggning efter barnets ankomst till Sverige.
Det finns samtidigt förespråkare som menar att vi med hänsyn till principen om barnets bästa ändå behöver genomföra omfattande förändringar på området. De menar bl.a. att vi i Sverige – oavsett om vi här tillåter surrogatmoderskap eller inte – måste fokusera på det nyfödda barnet och vidta alla tänkbara åtgärder för att de tilltänkta föräldrarna ska kunna ta med sig barnet hit. En sådan ordning är dock svårförenlig med de ställningstaganden som vi har gjort tidigare och som innebär dels att surrogatmoderskap inte bör tillåtas inom svensk hälso- och sjukvård, dels att kommersiella surrogatarrangemang i utlandet bör motverkas på olika sätt. Vi kan knappast anses motverka förekomsten av kommersiella surrogatarrangemang om vi samtidigt alltid godtar konsekvenserna av sådana arrangemang. Vi har därför kommit fram till följande.
Principen om barnets bästa kan inte anses kräva att vi i Sverige genomför omfattande författningsändringar på området eller att vi vidtar andra ingripande åtgärder för att lösa alla problem som kan uppkomma när personer från Sverige får barn genom ett surrogatarrangemang i utlandet. Principen får däremot anses kräva att vi i Sverige har en bra reglering för de barn som finns här, och för de barn i utlandet som är svenska medborgare. Vidare måste principen naturligtvis beaktas i olika sammanhang som rör ett barn, t.ex. vid författningsändringar.
Vår uppfattning är således att det kan behöva införas särskilda regler för att åtgärda de problem som har uppkommit i Sverige efter ett surrogatarrangemang i utlandet. Det kan också behöva införas sådana regler för att motverka uppkomsten av andra problem. Det måste samtidigt tilläggas följande. I direktiven anges det att övervägandena i denna del ska ta sin utgångspunkt i ställningstagandet om surrogatmoderskap ska tillåtas i Sverige, och att en reglering ska syfta till att motverka ett
Förslag och bedömningar
Utgångspunkten bör enligt vår mening vara att vi i Sverige erkänner sådana utländska fastställelser av föräldraskapet genom dom eller bekräftelse som har grundats på en omständighet som kan utgöra grund för en motsvarande fastställelse enligt svensk rätt. En annan utgångspunkt bör vara att vi som regel inte erkänner andra fastställelser. Det nu anförda innebär följande.
En utländsk fastställelse av moderskap bör kunna godtas i Sverige om den grundas på att den fastställda modern har burit och fött barnet. En utländsk fastställelse av faderskap bör godtas om den grundas på en faderskapspresumtion eller en genetisk koppling mellan barnet och den fastställda fadern. En utländsk fastställelse av faderskap bör också, på samma sätt som en utländsk fastställelse av föräldraskap, godtas om den grundas på att den fastställda personen har samtyckt till att personens
Bilaga 1
make, registrerade partner eller sambo genomgår en assisterad befruktning.
Svea hovrätt har, som tidigare nämnts, meddelat två avgöranden som avviker från det som nu angetts. Domstolen har i dessa avgöranden nämligen godtagit en utländsk fastställelse av faderskapet för en man som enligt svensk lag inte hade kunnat fastställas som barnets rättsliga far. Förekomsten av dessa avgöranden föranleder införandet av en ny vägransgrund i IFL. Enligt den nya vägransgrunden ska en utländsk fastställelse av faderskapet inte gälla i Sverige om barnet har tillkommit genom en insemination eller befruktning utanför kroppen, behandlingen har utförts på en annan person än den fastställda faderns make eller sambo, och behandlingen har utförts med en annan mans spermier. Om en utländsk fastställelse av faderskap avser två män och en av dem också är barnets genetiska far, ska det som anges i vägransgrunden bara gälla för den andra mannen. Den del av fastställelsen som avser barnets genetiska far behöver alltså inte vara ogiltig.
Vi har tidigare kommit fram till att vi som regel måste godta att ett barns genetiska far kan fastställas som barnets rättsliga far, och att förfarandet för detta bör vara så enkelt och effektivt som möjligt. Vi föreslår därför att man utökar svenska socialnämnders och domstolars behörighet att fastställa faderskap efter ett surrogatarrangemang i utlandet. Förslaget innebär att faderskap ska kunna fastställas vid en svensk socialnämnd eller domstol, och enligt svensk lag, om barnet har hemvist i ett annat land, fastställelsen avser en man med hemvist i Sverige, grunden för faderskapet är att barnet har tillkommit med mannens spermier, och barnet i hemvistlandet inte har några andra rättsliga föräldrar än mannen och hans make, registrerade partner eller sambo.
Förslagen i denna del föranleder vissa ändringar i IFL och en del följdändringar i samma lag. Vi kan däremot inte se att det behöver göras andra författningsändringar för att komma till rätta med uppmärksammade problem. Vi kan inte heller se att det behöver införas några sådana särskilda övergångsregler som anges i direktiven. Det behöver däremot genomföras informationsinsatser om surrogatarrangemang i utlandet. Vår uppfattning är att regeringen bör ge Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd i uppdrag att, i samverkan med andra berörda myndigheter och organisationer, genomföra dessa informationsinsatser.
Föräldraskapet vid assisterad befruktning i egen regi eller i utlandet
Inledning
Den nuvarande regleringen i föräldrabalken innebär att samtycke kan utgöra grund för faderskap eller föräldraskap enligt 1 kap. 9 § FB vid en assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård. I fråga om olikkönade par gäller samma regel när paret har genomfört en s.k. heminsemination eller när de har genomgått en behandling i utlandet. Faderskap kan alltså även i sådana fall grundas på ett samtycke. Vårt
Överväganden
En viktig utgångspunkt för att samtycke ska kunna utgöra grund för faderskap eller föräldraskap enligt 1 kap. 9 § FB bör vara att det blivande barnet har en rätt till information om sitt genetiska ursprung. Regleringen bör därför vara handlingsdirigerande och uppmuntra potentiella föräldrar att välja de assisterade befruktningar som ger barnet en sådan rätt. En annan viktig utgångspunkt för att samtycke ska kunna utgöra grund för faderskap eller föräldraskap bör vara att det finns rimliga möjligheter till insyn och kontroll från samhällets sida. Den tredje och sista utgångspunkten är att olikkönade och samkönade par i dessa fall bör behandlas lika så långt det är möjligt. Mot bakgrund av de nu angivna utgångspunkterna finns det skäl att låta övervägandena omfatta både olikkönade och samkönade par. Det finns även skäl att föreslå en reglering som innebär följande.
Samtycke bör inte längre kunna utgöra grund för faderskap vid en heminsemination. Det bör inte heller kunna utgöra grund för föräldraskap vid en sådan insemination. Rättsligt föräldraskap för en person som inte har burit och fött barnet bör i dessa fall alltså förutsätta en närståendeadoption.
Samtycke bör även fortsättningsvis kunna utgöra grund för faderskap vid assisterade befruktningar inom utländsk hälso- och sjukvård. Det bör samtidigt krävas att behandlingen har utförts vid en behörig sjukvårdsinrättning i utlandet, och att den person som tillkommit genom behandlingen har en rätt till information om donatorns identitet. Detsamma bör gälla i fråga om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § FB. Regleringen blir således även här densamma för olikkönade par och kvinnliga samkönade par.
Den regel i 1 kap. 3 § andra stycket FB som träder i kraft den 1 april 2016, och som innebär att faderskap eller föräldraskap inte ska fastställas när en ensamstående kvinna har genomgått en assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård, bör inte gälla vid heminseminationer. I dessa fall bör det alltså även fortsättningsvis fastställas ett faderskap eller föräldraskap för barnet. Det bör däremot vara möjligt för en ensamstående kvinna att bli ensam förälder genom en assisterad befruktning inom utländsk hälso- och sjukvård. Det krävs dock att behandlingen har utförts vid en behörig sjukvårdsinrättning i utlandet, och att den person som tillkommit genom behandlingen har en rätt till information om donatorns identitet.
Våra överväganden föranleder vissa ändringar i 1 kap. FB. De föranleder däremot inga ändringar i andra författningar.
Ekonomiska konsekvenser
Våra överväganden bedöms innebära vissa kostnadsökningar för hälso- och sjukvården, läkemedelsförmånerna och Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd. Kostnadsökningarna är framför allt ett resultat av förslaget om att tillåta behandlingar med enbart donerade könsceller
Bilaga 1
inom svensk hälso- och sjukvård och förslaget om att genomföra informationsinsatser om surrogatarrangemang i utlandet.
Kostnadsökningarna för hälso- och sjukvården uppskattas till sammanlagt
Kostnadsökningen för läkemedelsförmånerna, vilken uppskattas till ca 1 miljon kronor, bedöms kunna hanteras inom ramen för utgiftsområdet, och kostnadsökningen för Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, vilken uppskattas till ca 2 miljoner kronor, bör kunna finansieras inom befintliga anslagsramar för de områden som berörs av uppdraget.
Övervägandena bedöms bara få begränsade konsekvenser för socialtjänsten. De bedöms därför inte påverka det kommunala självstyret eller aktualisera en tillämpning av finansieringsprincipen. Det som angetts om konsekvenserna för socialtjänsten gäller också för konsekvenserna för Socialstyrelsen, Skatteverket, andra berörda myndigheter och domstolarna. Eventuella kostnadsökningar bör således kunna hanteras inom befintliga ramar.
Bilaga 2Betänkandets lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken
Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalkenNot1dels att 1 kap. 6 § ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 3, 5 och
Bilaga 2
1kap.
3 §
Om det inte är fråga om fall som avses i 1 § eller om rätten har meddelat förklaring enligt 2 § första stycket, fastställs faderskapet genom bekräftelse eller dom. I fall som avses i 9 § fastställs i stället föräldraskapet för en kvinna.
Faderskap eller föräldraskap fastställs dock inte om
- modern har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m.,
- modern vid behandlingen var en ensamstående kvinna enligt 1 kap.
5 § den lagen, och
3. det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen.
Det som anges i andra stycket gäller också om behandlingen har utförts vid en behörig sjukvårdsinrättning i utlandet och den person som tillkommit genom behandlingen har rätt att ta del av uppgifter om donatorns identitet.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
| 5 §Not2 | |
Skall faderskap fastställas genom dom, skall rätten förklara en man vara far, om det genom en genetisk undersökning är utrett att han är barnets far. Rätten skall också förklara en man vara far,
När faderskap ska fastställas genom dom, ska rätten förklara en man vara far om
1. det genom en genetisk undersökning är utrett att han är barnets far,
1Balken omtryckt 1995:974.
2Senaste lydelse 2006:352.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
|---|---|
om det är utrett att han har haft samlag med barnets mor eller att en insemination eller befruktning utanför moderns kropp har skett med hans spermier under den tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom. Faderskapet kan inte fastställas genom dom för en man som är spermiegivare enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. |
- det är utrett att han har haft samlag med barnets mor under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom samlaget, eller
- det är utrett att en insemination eller befruktning utanför kroppen har utförts med hans spermier under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen.
Faderskapet kan inte fastställas genom dom för en man som har donerat spermier enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m., eller som enligt 7 kap. samma lag har bidragit med spermier till skapandet av ett donerat befruktat ägg
7 §Not3
Om en kvinna föder ett barn som tillkommit genom att ett ägg från en annan kvinna efter befruktning utanför kroppen har förts in i hennes kropp, skall hon anses som barnets moder.
Om en kvinna föder ett barn som har tillkommit genom en befruktning utanför kroppen med ett donerat ägg eller med ett donerat befruktat ägg, ska hon anses som barnets mor.
8 §Not4
Har befruktning av moderns ägg utförts utanför hennes kropp med samtycke av en man som var hennes make eller sambo och är det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom befruktningen, skall vid tillämpningen av
En man ska anses som barnets far vid tillämpningen av
- han har samtyckt till att hans make eller sambo genomgår en insemination eller befruktning utanför kroppen enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m., och
- det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen.
3 Senaste lydelse 2002:251.
4 Senaste lydelse 2005:434.